Enda behandling

Talmannens förslag är att ärendet inte remitteras för utskottsbehandling. Diskussion.

Tack, herr talman!

Bästa ledamöter. Vi har under en längre tid försökt presentera vår strategi för hållbart byggande för lagtinget, och idag har vi äntligen lyckats med det.

Regeringen har lagt fram ett meddelande till lagtinget, och eftersom det inte behandlas i utskottet, blir dagens debatt värdefull och intressant. Det ger landskapsregeringen möjlighet att lyssna på lagtingets synpunkter och tankar om utvecklingen, och att ta med sig dessa in i processen.

Byggsektorn är en mycket viktig del av vår ekonomi, särskilt när vi talar om miljö och klimatpåverkan. Den är materialkrävande och svår att ställa om. Drift och underhåll av byggnader står för 35 % av växthusgasutsläppen, och cirka 50 % av jordens naturresurser samt 40 % av den oförädlade energin används i byggnader och byggandet. Vi människor tillbringar mycket av vår tid inomhus, vilket gör byggnadernas hälsa och deras påverkan på människor till en central del av denna agenda.

Hållbart byggande har länge stått högt på EU:s och den internationella agendan. Regelverken styrs tydligt mot ökade medvetenhet och krav på ett mer hållbart byggnadsbestånd. Vi har sett detta genom införandet av energideklarationer vid försäljning och uthyrning av bostäder, samt krav på livscykelanalyser vid planering för långsiktiga val vid nybyggnation och större renoveringar.

Hållbart byggandet utvecklas starkt i regionerna omkring oss och är för många större aktörer redan en självklarhet. Detta beror delvis på att långsiktiga investeringar kan minska de ekonomiska kostnaderna och driftsutgifterna.

Därför behöver vi bygga på ett sätt som sparar både på utsläpp och energi, och vi måste också anpassa oss för att bli mer resilienta mot de väderfenomen som klimatförändringarna medför.

Hållbart byggande handlar inte bara om nybyggnation, utan också om att ta hand om och renovera redan existerande byggnader. Knappt 70 % av byggnaderna på Åland är över 30 år gamla, och 30 % av byggnadsbeståndet är över 50 år gamla. Ett effektivt sätt att minska vårt avtryck är att använda byggnader så länge som möjligt, vilket gör underhåll och hållbara renoveringar betydelsefulla.

Byggsektorn på Åland är också en viktig del av vår ekonomi, med 7,2 % av den sysselsatta arbetskraften och 17,5 % av våra företag som sysslar med byggnation. Vi ålänningar äger i hög grad våra egna byggnader, och företagen inom branschen är lokala. Hållbart byggande handlar mycket om kunskap, och därför har strategin en vision och ett mål: ett hållbart och attraktivt åländskt byggnadsbestånd med en hälsosam inomhusmiljö. Denna vision bryts ned i fyra fokusområden som följs upp av mål och nyckeltal.

De fyra målen är: energi och klimatanpassning, materialanvändning och livscykelanalys, cirkulärt byggande och återvinning, samt hälsosamma och attraktiva hus.

När det gäller det första målet, energi och klimatanpassning, är det ett mål att fasa ut beroendet av fossila bränslen. Byggnader står för 40 % av energianvändningen globalt. Här på Åland kan vi vara glada över att vårt Fastighetsverk under 2025 avslutar den sista oljepannan i byggnadsbeståndet.

Under drift är det uppvärmning och varmvatten som utgör majoriteten av energianvändningen i bostäder och lokaler. Nya regelverk ställer allt högre krav på byggnaders energieffektivitet, och medvetenheten ökar hos konsumenterna, bland annat genom energideklarationer. För att möta klimatmålen behöver vi ställa om till förnybara energikällor och fasa ut oljepannor och fossila bränslen i fjärrvärmenäten. Vi måste också anpassa byggnaderna för klimatförändringarna, som innebär höjda vattennivåer, högre temperaturer och mer fukt, så att bestånden blir mer motståndskraftiga mot extremväder.

Den andra punkten, materialanvändning och livscykelanalys, är också viktig. Globalt används 50 % av naturresurserna för byggsektorn, och hållbara val kan göra det lättare både kostnadsmässigt och när det gäller totalekonomin för en byggnads livstid. Användningen av egenproducerad råvara, som trä på Åland, är också betydelsefull.

För det tredje, cirkulärt byggande och återvinning. Jag vill idag gratulera Emmaus, Svinryggen och landskapsregeringen för att de har lyckats få hem 2,7 miljoner euro till en återbruksanläggning för byggmaterial. Projektet heter Waste to Value och kommer att bedrivas tillsammans med tre aktörer i Eskilstuna. Detta är ett utmärkt exempel på att mycket av det byggmaterial som idag går till spillo skulle kunna återanvändas i högre grad. Det cirkulära byggandet kan utvecklas mycket, och det handlar också om kunskap om hur man kan återbruka byggnadsmaterial.

Hälsosamma och attraktiva hus är också centrala. Vi tillbringar 90 % av vår tid inomhus, så alla fysiska fenomen och förhållanden i en byggnad, såsom luftkvalitet, temperatur, ljus och akustik, är mycket viktiga för vårt välbefinnande och vår hälsa. Vi måste också se till att husen är fria från mögel, fukt och radon. Även om radon kanske är ett mindre problem på Åland än i riket, finns det ändå radon här. Idag har en tredjedel av husen i Sverige problem med fukt och mögel, och halten av flyktiga organiska ämnen överskrider på många håll WHO:s gränsvärden.

Det är också viktigt att arbeta med byggnadsbeståndet så att våra byggnader är mer tillgängliga och fungerar för personer med olika funktionsnedsättningar.

Den här strategin har beretts av infrastrukturavdelningen, och jag vill tacka de tjänstemän och den arbetsgrupp som har bestått av 17 personer från både den offentliga och privata sektorn samt tredje sektorn. Bemötandet under remissen har varit mycket positivt, även om flera aktörer önskar att vi hade haft mer ambitiösa och långtgående åtgärder. Andra aktörer har å sin sida uttryckt oro kring ökande belastning och öka kostnader.

Vi bedömer att vi, med hänsyn till dessa olika ambitioner, har lagt strategin på en realistisk nivå utifrån var vi står idag.

Flera aktörer, totalt 53 stycken, har bidragit med olika förslag och idéer, vilket visar på vilja och engagemang i branschen och att man ser detta som ett pågående utvecklingsarbete.

Landskapsregeringen ska arbeta för att bygga upp en portal på hemsidan kring kunnande och kunskapsutvecklande åtgärder, riktad till både privatpersoner och företag. Vi kommer också att samla till ett forum för dessa aktörer och fortsätta utveckla kunnandet.

Utbildningssektorn är också viktig; de som ska bli morgondagens byggnadsarbetare har en central roll. Utbildningens plats i att utbilda i hållbart byggande är en viktig del av processen.

Jag hoppas att detta tas emot väl i lagtinget, och jag ser fram emot att få anteckna era förslag och tankar kring det fortsatta arbetet. Tack, herr talman!

Vi har sju repliker begärda, och vi går nu till ledamoten Alfons Röblom. Varsågod! Tack, talman!

Tack, talman!

Det som gör mig lite orolig när jag läser den här strategin, och när jag hör ministern, är att det känns som om vi skulle skriva 2015, inte 2025. Det ska uppmuntras och spridas information, och ministern nämner att så här långt kommer vi den här gången.

Landskapsregeringen har tunga verktyg i sin låda när det gäller lagstiftning, regelverk och pengar. Man är en stor kund, till exempel. Ytterst få av de åtgärder som föreslås i strategin berör lagstiftning, regelverk och pengar. Jag räknar till nio sådana åtgärder av totalt 53.

Då undrar jag: Hur ser klimatministern på detta? Ministern nämner att det har kommit in många förslag på åtgärder från fältet, och det är fantastiskt bra. Men vad är landskapsregeringens åtgärder, och vad kan landskapsregeringen verkligen tillföra i den här utvecklingen?

Ja, det är förstås en balans genom att lagstifta, normera och visa på målsättningar, samt se till att branschen är med i den utvecklingen.

Ledamot Röblom får gärna föreslå åtgärder. Det här är som sagt ingen lagstiftning; det är inget slutligt dokument, utan det går att tillföra fler och mer och skarpare åtgärder. Jag antar att ledamot Röblom också kommer att ha ett anförande som vi ska lyssna noga på.

Tack, talman!

Absolut. Jag kommer att återkomma i ett anförande med längre resonemang kring detta.

I strategin står det att vi ska uppmuntra till att inte använda giftiga kemikalier, till exempel i olika byggprocesser. Här finns det möjlighet att lagstifta om att vissa kemikalier ska vara förbjudna, exempelvis genom ekonomiska styrmedel.

Som kundministern nämner, bör vi bygga mer i trä. Låt oss då, från landskapsregeringens sida, påverka kommunerna på olika sätt för att främja byggande i trä. Det är det jag menar när jag efterlyser tydligare, tuffare och mer konkreta åtgärder.

En fråga där klimatministern och jag är överens, tror jag, är behovet av smart planering. I uppdraget för energi- och klimatstrategin står det att fysisk samhällsplanering ger förutsättningar för en hållbar utveckling. Vad är landskapsregeringens linje i detta avseende?

Det är ju inte så att inte lagstiftningsprocesser också är igång. Vi har nyligen uppdaterat de åländska byggreglerna eftersom Boverket också har reglerat sina plan- och bygglagen. Både byggdelen och planläggningsdelen är under beredning, så det kommer att komma mer lagstiftning även här.

Dessutom har vi kontinuerliga EU-direktiv som vi implementerar i vår lagstiftning. Den fysiska strukturutvecklingen och planerna på att gå från översiktlig planering till att arbeta mer med helhetsperspektiv i åländsk planering finns, och det finns förslag från tjänstemannanivå idag som vi politiker ska ta tag i och arbeta vidare med.

Talman!

Jag vill ändå berömma landskapsregeringen för den avvägning man har gjort i det här meddelandet. Det är bra att det är ett meddelandet och inte en lagstiftning eller andra förordningar. Vi vet ju att byggbranschen befinner sig i en konjunktursvacka just nu, vilket beror på faktorer som råvarupriser, ränteläge och investeringsvilja.

Att landskapsregeringen kommer med förslag som uppmanar till smarta och hållbara lösningar är positivt. Det är bra att man inte inför påtvingande åtgärder som skulle fördyra och hämma byggbranschen ytterligare. Detta visar på en mogen avvägning från landskapsregeringens sida, och det vill jag verkligen berömma dem för.

Jag tycker att strategier är bra. Många gånger sätter vi alltför hårda mål, och sedan kommer vi hit och beklagar att vi inte har uppnått dem, vare sig det handlar om 2030, 2025 eller vad vi nu har sagt för målsättningar.

I den här strategin arbetar man, som sagt, väldigt nära branschen. Det är klart att vi ska vara ambitiösa, men samtidigt måste vi också gå hand i hand med verkligheten.

Jag tänkte fortsätta lite på samma spår som den föregående talaren var inne på här.

Landskapet har, via räntestöden, uppdaterat sina räntestödsvillkor. Det finns ett segment som kallas hållbarhetskriterier, man pratar om hållbar betong med låg miljöpåverkan. Det finns hållbar betong idag, även om det är mycket fokus på trä. Den hållbara betongen är dock ungefär dubbelt så dyr som vanlig betong, vilket är ett exempel på hur byggkostnaderna kan öka för dem som ska bygga hyresbostäder.

I samma ämne skriver man också att trävirke som används för konstruktion ska vara certifierat via olika certifieringsprogram. Jag undrar om landskapsregeringen har kontrollerat att våra åländska aktörer också uppfyller dessa villkor?

Jo, det stämmer. Vi har uppgraderat räntestödsvillkoren. Landskapet ska använda alla redskap vi har för att uppmuntra en mer hållbar riktning inom byggande. Det som konstrueras dåligt kommer sannolikt att kosta mer under hela livscykelprocessen, vilket ger ett ekonomiskt incitament att bygga bättre.

När det gäller trävirke så är det en åländsk naturresurs. Jag har, åtminstone för min del, genom åren försökt uppmuntra till att bygga mer i trä. Men vid den tiden fanns det vissa produkter som vår träindustri här inte kunde leverera som certifierat material.

Tack, talman, och tack för svaret.

Jag hoppas att de här räntestödsvillkoren också beaktar att våra åländska leverantörer av trä kan leverera de produkter som efterfrågas när landskapet beviljar räntestöd. Annars kan de förstås inte leverera virke till nya hyreshus.

Det är också viktigt att nämna att när man kräver hållbar betong, som koldioxidneutral betong med låg miljöpåverkan, kan det leda till att byggkostnaderna ökar. Om priset på betongen blir dubbelt så dyrt när man bygger nya konstruktioner, och landskapet ställer dessa krav, så blir det också en fråga om högre hyror. Det är en aspekt som alltid följer med när man ställer sådana krav.

Jag vill bara belysa det faktum att detta är något som nu beaktas i de här räntestödsvillkoren, om jag förstår det rätt.

Ja, det är alltid en avvägning vad som är riktigast att göra. Vi måste beakta både miljö- och klimatpåverkan, men också andra aspekter.

Hyresnivåerna på Åland är inte direkt låga, vilket innebär att det alltid finns sociala och miljömässiga faktorer där balansen kan vara svår.

Talman!

Tack, minister Gunell! Äntligen får vi diskutera det här. Det har väl blivit uppskjutet, tror jag, sex gånger hittills. Det här är ett av mina specialintressen, och jag är verkligen jätteintresserad.

Jag tänker på en sak när man pratar om hållbart byggande. När man väl investerar i och bygger en byggnad med en livslängd på 50 år, måste man också tänka på att bygga en sådan byggnad som lätt kan anpassas för framtida behov.

Till exempel inom socialvården, där det handlar om människor, skolor, daghem och äldreomsorg, skulle man kunna bygga byggnader så att de också kan anpassas på ett enklare sätt efter hur befolkningsstrukturen ser ut och vilka behov som finns i framtiden. Istället för att riva och bygga ett nytt, mer anpassat koncept, finns det många goda exempel på hur man kan göra detta.

Jag hoppas att detta är något som landskapsregeringen och kommunerna tänker på i framtiden.

Jag tror att ledamoten Eckerman också är ute efter flexibilitet. Det handlar om att äldreboenden och daghem kan anpassas genom att enkelt flytta väggarna, vilket skapar olika typer av flexibla utrymmen. På så sätt kan man bättre möta de behov som finns. Jag anser att detta är en viktig tanke som, framför allt för landskaps- och kommunala beslutsfattare, bör beaktas, eftersom demografi och behov förändras över decennier.

Det finns vissa ställen där utbudet är ganska begränsat, till exempel när det gäller tomter och mark. Det finns många exempel från kommunalpolitiken som belyser detta.

Om man tänker på hela Åland, där förutsättningarna och befolkningsunderlaget har förändrats, kan man behöva använda en skola, till exempel, för att skapa lägenheter. Det här är en tanke för att spara både på miljön och på naturresurserna. Vi måste börja tänka mer på att byggnader ska kunna anpassas för att fungera idag, men de ska också hålla längre fram i tiden. Dessutom ska de på ett lätt och smidigt sätt kunna motsvara framtidens förväntningar och behov.

Det är bara att hålla med. Det gäller att hitta metoder, koncept och kunskap kring hur vi kan göra det här så effektivt och bra som möjligt, både som myndigheter och inom byggbranschen.

Tack, talman!

Finland står för 0,14 % av utsläppen av växthusgaser. Sett till capita så hamnar Finland på tredje plats bland länderna. Med det sagt undrar jag om det är rimligt att belasta en redan hårt ansatt byggsektor med ytterligare byråkrati i form av en klimatdeklaration.

Alla vet ju att det är energiförsörjningen av fastigheter som står för de stora utsläppen. Vi har redan en energideklaration, så varför behöver vi också en klimatdeklaration?

Jag tror att energideklarationen handlar om husets driftsutgifter när det gäller uppvärmning. En klimatdeklaration, å sin sida, handlar om hela livscykeln. Det handlar om att lära sig att tänka från ax till limpa för att hitta de mest energieffektiva och byggnadseffektiva metoderna.

Tack, talman!

Jag förstår syftet och vad man är ute efter här. Men det är ändå uppvärmningen eller kylningen som står för den stora energiförbrukningen. Därför ser jag inte att det är motiverat med ytterligare byråkrati i form av en klimatdeklaration.

Det är ganska många år sedan man införde krav på energideklarationer. Landskapsregeringens eget bolag, Fastighetsverket, har ännu inte energideklarerat alla bostäder och fastigheter som de skulle behöva enligt lagen. Så innan man ens har fått sitt eget bolag att uppfylla dessa krav, så kommer man med ytterligare ett krav. Är det faktiskt rimligt?

Jag tror att man måste peka på de goda exemplen. Om man inte har lyckats själv inom offentlig sektor att nå sina mål tillräckligt snabbt, så är det bara att konstatera att man måste sätta in mer kraft och jobba vidare.

Jag har inte exakt kunskap om var Fastighetsverket står i den frågan. Huvudsyftet med deklarationen är inte att öka byråkratin, utan att det faktiskt ska fungera som ett verktyg som kan leda till smartare investeringar.

Tack, talman!

Minister Gunell står här och talar om höjda vattennivåer och att den här strategin på något sätt ska beakta byggandet i den påstådda kontexten, där vi har problem med höjda havsnivåer.

Inom Obunden Samling vänder vi oss mot alarmismen och mot överdrivna påståenden om de effekter som sägs vara resultatet av klimatförändringar.

Vi har ju redan idag i Ålands byggförordning en bestämmelse som säger att man måste bygga på en höjd som är två meter över normal vattenståndet. Vilken typ av havsnivå, projiceringar och förändringar i havsnivån har landskapsregeringen arbetat med och på basen av vilka vetenskapliga undersökningar eller andra bedömningar?

Mariehamns stad genomförde för något år sedan en översvämningsutredning. Den handlade om hur det skulle se ut i Mariehamn om vattennivåerna steg och var de potentiella ansamlingarna skulle finnas. Det var ganska intressant att ta del av den. Då framgår var de låglänta områdena ligger och var man kan förvänta sig att vatten och fukt samlas. Det är något vi borde utreda närmare. Jag tror att SMHI har gjort liknande analyser i Sverige, där de har bedömt den förväntade klimatpåverkan på det svenska samhället och hur man bör bygga kustnära, med hänsyn till de fördelar och risker som det kan innebära.

Det går dock inte att säga att vi förväntar oss en viss nivå av höjning av vattennivån här på Åland.

Tack, talman!

Med tanke på byggförordningens bestämmelser om att man ska bygga två meter över medelvattenstånd, och med hänsyn till vad vi har sett i verkligheten samt den landhöjning vi har haft de senaste åren, så har de flesta ålänningar säkert upplevt en tillandningsförrättning, dvs. att en tomt eller fastighet växer på grund av att landhöjningen sker snabbare än havsytans höjning.

Det känns därför lite överdrivet att tala om den här typen av extremväder. I strategin nämndes också extremväder. Den senaste doktorsavhandlingen i Finland från 2022, utförd av en forskare vid det meteorologiska institutet, konstaterar att det inte finns några tecken på extremväder i norra Europa under de senaste 30 åren. Det väcker frågor om varifrån dessa påståenden kommer. Kanske de baseras på någon tidningsrubrik eller liknande.

Ja, det kanske är så att obundna också lyckas läsa någon rubrik här och där som pekar i en annan riktning än det vi själva har upplevt under årens lopp. Här på Åland har vi väl Alfrida stormen som upplevdes som ett extremt väderfenomen. Också torkan 2018 upplevdes som ett extremt väderfenomen, vilket fick oss att vidta ganska långtgående åtgärder, särskilt kring bevattning av jordbruket.

Låt oss hoppas att det blir som ledamoten Måtar säger, att detta inte är ett problem för Östersjön och inget problem här på våra breddgrader. Jag tror dock att det är klokt att försöka se verkligheten ur ett mångfacetterat perspektiv, utan att för den delen vara alarmistisk.

Tack, talman!

Jag tycker också att den här strategin är bra. Det är en strategi som visar vilket håll vi ska gå mot. Det handlar inte om hård lagstiftning, utan det är verkligen ett verktyg för smartare investeringar, som jag ser det.

Men jag brukar ibland bekymra mig. Till exempel inom jordbruket finns det många stora lador och fastigheter som inte går att använda. För att få en effektivitet i produktionen måste man kanske riva ner dessa och sedan bygga nytt. Här är det ekonomin som styr när man sedan sitter med offerterna i handen och ska välja vad man sen ska bygga.

Jag tycker att det är vettigt att landskapsregeringen tar fram en strategi. Man diskuterar och det ger en vägledning. Ekonomin påverkar också valet av material och så vidare.

Jag anser att man bör arbeta inom den här sektorn med både morötter och piskor. Det finns både reglering, normering och lagstiftning, men det finns också morötter som handlar om att tänka ekonomiskt och förnuftigt. Jag tror att de flesta ålänningar har en benägenhet att vilja göra just det.

Absolut, så är det. Till exempel investeringsstödet inom jordbruket har varit svårt att få ut, det är sådana tider. Som sagt, morot och piska är bra, och det finns både utmaningar och möjligheter. Den här strategin balanserar dessa aspekter, och jag tycker att man ser att den har tagits fram tillsammans med många företagare och andra aktörer, vilket är positivt.

Tack, herr talman!

Äntligen får vi diskutera strategin. Det är ett väldigt viktigt dokument, enligt vår mening, som visar vägen framåt tillsammans på Åland. Det är ett viktigt framåt för ett hållbart och framtidssäkert Åland och det är inte bara på ett tekniskt plan, det här är också en viljeyttring. Det är ett löfte också till nu levande och kommande medborgare på Åland att kunna leva i ett samhälle där deras hem och byggnader respekterar naturen likväl som människors välbefinnande.

Denna strategi handlar om att ta ansvar för vår gemensamma framtid genom att satsa på energieffektivitet, cirkulärt byggande och hälsosamma boendemiljöer. Vi vet att byggsektorn står för en stor del av avfall, energiförbrukning och klimatutsläpp, men vi har också potentialen att vända denna trend.

Genom strategin siktar vi på att minska vårt klimatavtryck och samtidigt skapa vackra, trygga och funktionella hem för alla ålänningar.

Det är inte jättelänge sedan som personer i min ålder växte upp i hyresbostäder och i hem som var för kalla och dragiga och hade en sämre kvalitet. Det var en kvalitet som man kanske idag inte överhuvudtaget kan tänka sig att man ska bo i.

Strategin i sig är inte bara en produkt av en isolerad insats. Det är en integrerad del av en bredare vision om ett hållbart Åland 2051 i enlighet med utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Varje åtgärd som vi vidtar idag kommer att forma det samhälle som vi lämnar efter oss. Det handlar dels om att nya byggprojekt genomförs med respekt för naturen och de resurser som vi förvaltar, men lika viktigt är också att de byggnader som är äldre och våra gamla byggnader får ett nytt liv. Det handlar om att förlänga livslängden på de byggnader som vi redan har, genom en hållbar renovering och ett underhåll som håller för dagens standard och framtidens. Många av våra bostäder är över 50 år gamla och det är avgörande att vi tar hand om det befintliga byggnadsbeståndet.

Vi har utmaningar framför oss, herr talman, det är absolut säkert. Byggsektorn är just nu hårt pressad och är i en lågkonjunktur. Vi ser ändå fram emot hur vi med byggsektorn och det offentliga tillsammans kan gå in och vara på framkant och se till att det svänger och när det svänger ska vi vara med på tåget. Jag är övertygad om att vi genom samarbete tillsammans kan göra Åland till en föregångare för hållbart byggande.

Strategin innehåller 53 olika åtgärder från flera åländska aktörer. Det finns en stark lokal förankring och ett brett engagemang för hållbart byggande. Det finns mycket kunskap på Åland kring byggandet. Det finns stora byggfirmor, det finns också enskilda byggare och det finns mycket detaljkunskap även runt all entreprenörskap som finns runt byggandet.

Det här är en möjlighet att dela och öka kunskapen generellt och sprida goda exempel. Det här gör vi för att inspirera och utbilda både branschfolk och allmänheten. Genom att arbeta tillsammans och dela med oss av de erfarenheterna kan vi verkligen göra skillnad.

När det gäller hållbarhetsinsatser så finns det ofta mest vinster över tid att vara på vågens framkant, speciellt med tanke på EU:s Gröna giv och ökade lagkrav kring hållbart byggande och det har vi sett exempel på i flera andra lagförslag. I social- och miljöutskottet förra mandatperioden hade vi exempelvis vi en lag om fartygsavfall, där vi tydligt såg att existerande lagstiftning hade satts lite skarpare än tidigare och det hjälpte oss att ha den på plats färdigt när den kom. Man kunde förutse att det kommer att skärpa till sig i EU, det kommer att skärpa till sig på nationell nivå och där var Åland i framkant.

Låt oss inte glömma att den här strategin också handlar om rättvisa. På Åland ska varje medborgare har rätt till ett hälsosamt hem, oavsett vilken inkomst eller vilken bakgrund man har. Den sociala dimensionen av hållbart byggande är lika viktig som den miljömässiga och den ekonomiska. Vår uppgift är att säkerställa att ingen lämnas utanför i denna omställning.

Det är ingen utskottsbehandling på det här ärendet och därför är diskussionen här i salen helt och hållet.

Jag ska nämna några punkter som jag tycker att specifikt är riktigt bra.

-På sidan 9 står att det är bra att man ska fortsätta med ekonomiskt tillgänglighetsstöd. Men något som också är bra är att man fokuserar på frångänglighet, alltså vid brand exempelvis. Det pratas lite för lite om frångängligheten från bostäder för äldre, att kunna enkelt ta sig ut när det behövs.

-På sidan 12 står om krav på skyddsrum. Det är viktigt att kolla hur det ser ut på Åland och i hela Finland, att informationsgången är tydlig till medborgarna. Vem har tillsyn över skyddsrummen? Hur vet man vart man ska ta sig vid kris och när det finns behov av att söka upp ett skyddsrum? Vet alla personer var det närmaste skyddsrummet finns och vilka som ska dit? Det här är saker som är viktigt i dagens läge, speciellt med tanke på dagens läge i Östersjön och med världens spänningar.

Slutligen, låt mig säga det här. Strategin för hållbart byggande är ett kall till handling. Det är ett kall för oss alla att tänka om, tänka nytt och tänka långsiktigt. Kunskapen finns, den finns bland byggare, arkitekter och andra aktörer på Åland som håller på med byggande dagligen. Vi beslutsfattare ska ge förutsättningar och visa gott föredöme i de offentliga projekten, som tidigare nämnts här i salen. Vi har en chans att visa omvärlden vad Åland kan göra när vi sätter hållbarheten i centrum. Jag tycker att vi ska ta vara på det. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Ett kall till handling, säger den liberala gruppledaren. Jag tolkar åtgärdsdelen av detta som att strategin är att andra ska agera, inte landskapsregeringen. Av de nio åtgärder som jag räknar till av totalt 53, är det landskapsregeringens ansvar när det gäller konkreta åtgärder, både vad gäller lagstiftning och ekonomiska styrmedel.

Jag tänker till exempel på att det offentliga är en stor konsument. Vilka kriterier gäller för vad som handlas och byggs under det offentliga paraplyet? Där skulle vi vilja se åtgärder. Det är ett kall till handling, samtidigt som landskapsregeringen inte kommer till skott med konkreta åtgärder. Hur ser gruppledaren på detta?

Tack, herr talman!

Både jag och ledamoten Röblom har varit med och skrivit strategier och program, och det är så man arbetar idag. Man sätter upp gemensamma linjer och ramverk för hur vi ska jobba framåt. Idén har varit att involvera så många aktörer som möjligt i det här arbetet.

De åtgärder som nämns här är de som har kommit upp i den här processen. Strategins uppgift, lika mycket som det handlar om att sätta ramverk för gemensamma mål, är även att i framtiden ställa krav på beslutsfattare, så att det finns underlag för andra aktörer att ställa krav. Det står här att vi ska uppnå detta. Nu ställer vi krav även på beslutsfattare under den här mandatperioden. Med detta i handen sätter vi tydligt krav på att målen ska uppnås.

Därför behövs det mer lagstiftning och fler beslutsfattare. Det behövs mer. Men som tidigare nämndes av ministern, är det inte en smart idé att rita upp pekpinnar för branschen, särskilt inte under en lågkonjunktur. Byråkrati är inte lösningen. Allt detta tar vi fram tillsammans.

Talman!

Jag anser att det borde vara ett minimikrav att man belyser och går igenom landskapsregeringens verksamhet. Hur agerar landskapsregeringen som kund? Vilka krav ställer landskapsregeringen? Vilka krav ställer landskapsregeringen för att ge ekonomiskt stöd till olika byggprojekt, såsom räntestöd och gå in som borgenär?

Det handlar inte om att reglera i detalj och öka byråkratin för sektorn i sig, men man kan börja med att städa framför egen dörr. Hur mycket skattemedel går till ohållbara verksamheter slentrianmässigt? Där kan man börja. Det är något jag skulle vilja se högst upp på den här listan. Städa framför egen dörr, men det saknas.

Tack, herr talman!

Det är bra att få lite svettigt under kavajen när man står här uppe.

Jag kan säga så här: Det kommer aldrig att stå i en strategi som landskapsregeringen har skrivet att nu ska vi städa bakom egen dörr. Däremot kan det uttryckas på ett annat sätt, ordagrant, och det kommer inte att kräva att ministern skriver om det.

Strategin är ett levande dokument, och det måste den vara. Den ska ändå hålla över tid, och bara det bevisar att den här strategin har tagits fram för en bra stund sedan. Lagtinget har inte lyckats komma till skott med detta förrän nu, men ändå håller den.

Det finns många ärenden som har ett bäst före-datum som har passerat, före man har börjat debattera detta. Detta bäst före-datumet är långt. I åtgärdsprogrammet finns det alla möjligheter för beslutsfattare och för andra aktörer också. Vi ska komma ihåg att vi har en enorm kompetens på Åland när det handlar om byggande i detalj och när det gäller entreprenörer som arbetar med byggande. Vi måste ta vara på den kompetensen och gå fram tillsammans med dem.

Jag hör vad ledamoten säger och det är viktigt att vi har krav även på oss själva. Men detta måste göras i samråd.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Påvals. Ledamoten sade i början av sitt anförande att förr i tiden fanns det lägenheter med drag och dåligt inomhusklimat. Jag skulle vilja påstå att det inte alls handlar om förr i tiden, utan att det är vardagen och verkligheten för många hyresgäster på Åland just nu.

Folk tvingas bo i hyreshus som saknar hiss och som kanske har genomgått någon slags renovering av fönster någon gång under 90-talet. Detta har förstört hela självdraget i huset och gjort att inomhusklimatet blivit mycket dåligt. Mätningar och sådant är lite si och så; det handlar faktiskt inte om förr i tiden, utan om vardagen för väldigt många just idag.

Jag hoppas att det ska kunna finnas stöd för att dessa hus kan stå kvar. Vi behöver inte riva dem, men det måste finnas möjligheter till uppgraderingar och moderniseringar.

Tack, herr talman!

Jag vill inte att jag och ledamot Jessy Eckerman står på varsin sida av gungbrädan i onödan. Vi behöver hitta bulten i mitten någonstans.

Det finns många hus idag som tyvärr ska rivas. Det har rivits hus som inte har stått alltför länge, som helt enkelt är felbyggda, byggda enligt gamla principer som kanske inte längre håller idag.

Det finns lagstiftning - tror jag åtminstone, vill jag tro, och tycker mig se idag - som ändå på något sätt berör det här och som inte fanns på 80-talet. Så vi har ändå gått framåt. Vi ska inte på något sätt nedvärdera den utveckling av vårt samhälle som har skett.

Sedan finns det hus där det råder dåligt klimat, kanske mot lagstiftningen, som i praktiken inte har uppfyllts. Det kan jag hålla med om, att det antagligen finns.

Men vi behöver ta steg framåt för att se till att detta undanröjs, så att det inte längre finns ojämlikheter i samhället när det handlar om boende.

Det finns många som faktiskt inte har råd att ha ett eget hus. Många människor vill gärna bo tätt tillsammans med andra och har därför inte så mycket yta.

Problemet på Åland är att det på vissa platser finns väldigt många hyresbostäder, medan det på andra ställen överhuvudtaget inte finns några. Det finns både nya och lite äldre bostäder, men jag anser att det bör finnas en hållbar standard. Det är väldigt dumt att riva ett stort hyreskomplex istället för att uppgradera det. Vi bör se till att marken och stommarna används igen.

Min uppfattning är att det finns ekonomiska incitament för att inte göra detta. För att vi ska ha ett hållbart boende på Åland, där alla kan bo på ställen som uppfyller dagens standard, måste det också finnas incitament för att renovera de befintliga gamla husen istället för att riva dem.

Det är en balans det här. Man kan inte helt och hållet bygga på stöd från offentliga medel, utan det handlar också om att det finns människor som vill engagera sig och investera i detta. Det är viktigt att det finns folk som kan tänka sig att bo här.

Det är en stor skillnad mellan att alla byggnader ska ha samma standard och att alla medborgare ska ha möjlighet att bo i en byggnad med en grundstandard som anpassas efter deras egna förutsättningar. Vi pratar om personer med olika typer av funktionsnedsättningar som behöver anpassat boende, och det är en annan sak.

Med det sagt menar jag inte att alla boenden ska ha exakt samma standard. Vi har faktiskt en grundstandard som fungerar ganska bra. Jag tror inte att folk idag förväntar sig att det ska vara tolv grader i lägenheten när de kommer hem, även om det var så på vissa ställen i stan på 80-talet.

Lagmässigt är vi ändå på rätt väg, men i praktiken ser det annorlunda ut. Vi måste göra vår del i det här huset.

Talman!

Jag vill inleda med att framhålla den imponerande kompetens som samlats i arbetet med strategin för hållbart byggande. Ett 20-tal sakkunniga från byggbranschen och offentlig sektor har tillsammans med tjänstemän på infrastrukturavdelningen tagit fram detta gedigna arbete.

Det är att konstatera att strategin har betydelse för oss alla. Byggsektorn har en betydande miljöpåverkan, vilket gör hållbart byggande avgörande för vår gemensamma framtid. Lägg till att vi faktiskt nuförtiden spenderar i genomsnitt 90 procent av vår tid inomhus.

Strategin är omfattande och tydlig. Den lyfter fram viktiga områden som energieffektivitet, klimatanpassning, cirkulärt byggande, materialval och hälsosamma inomhusmiljöer. Den slår även ett slag för underhåll och renovering av äldre byggnader.

Jag vill särskilt lyfta vikten av hälsosamma inomhusmiljöer. Som tidigare teknisk chef på sjukhuset har jag själv sett utmaningarna med att hantera komplexa nyttjanden av fastigheter. Problem med fukt, ventilation och temperaturreglering är välkända, och det glädjer mig särskilt att strategin tar upp dessa problem och utmaningar.

Ta bara det faktum att Boverkets statistik visar att i Sverige har vart tredje hus problem med mögel, röta, hussvamp eller fukt. Situationen är troligtvis densamma och likvärdiga siffror gäller säkert här på Åland.
Bästa lagting - försök ta in vilka effekter detta har på vårt samhälle. Vart tredje hus är drabbat!

Teori och praktik går inte alltid riktigt hand i hand genom den snabba utvecklingen och tillväxten som vi sett inom byggsektorn och dess materialval mm. Detta påstående får starkt stöd i strategin för hållbart byggande.
Under beredningen av strategin har det framkommit ett stort påtalat behov av kunskapshöjning, behov av goda exempel och behov av samarbete för att ta oss närmare ett hållbart byggande och friskare byggnadsbestånd på Åland.

Det är förvisso en sak att mäta för att veta, men att agera på kunskapen är det som skapar förändring i praktiken.

Talman! Strategin är strukturerad kring fyra fokusområden med tydlig riktning och mätbarhet. Mitt intresse fastnade särskilt vid fokusområdet Energi- och klimatanpassning. Det är glädjande att se hur tidigare arbete, som klimat- och energistrategin, har fått en betydande roll i det fortsatta arbetet. För att nå klimatmålen måste bygg- och fastighetssektorn fortsätta övergången till förnybar energi och samtidigt klimatanpassa byggnader för att hantera ökade fuktnivåer och extremväder.

De konkreta åtgärderna som presenteras visar att arbetsgruppen verkligen lagt ner ett grundligt och gediget tankearbete. Åtgärderna har inte bara identifierats, utan också förankrats hos berörda och sakkunniga aktörer. Detta är avgörande för att strategin ska bli ett levande dokument och inte en hyllvärmare. Särskilt viktigt är den årliga uppföljningen av åtgärder samt de regelbundna revideringarna av målen och åtgärdslistan.

Strategin har en stark drivkraft – en framåtrörelse som skapar möjligheter att genomföra förändringar. Att "lägga tillbaks strategin på hyllan" skulle innebära att avbryta eller minst fördröja detta arbete. Det vore ett slöseri med den potential och det engagemang som redan finns upparbetad av medaktörerna.

Listan över föreslagna åtgärder innehåller ett 50-tal punkter som ska genomföras senast 2030, och i vissa fall fortlöpande. Offentlig sektor, i form av landskapsregeringen och Fastighetsverket, så har en central roll som både huvudansvarig och medaktör. Men arbetet kräver gemensamma insatser för att nå framgångar, och det är glädjande att se så många åländska aktörer bidra med erfarenheter, kunskaper och åtgärder.

Slutligen vill jag knyta detta till mina erfarenheter och reflektioner från skogsprogrammet SkogsÅland 2026. Ett ökat byggande i trä skulle ha stora positiva effekter för både skogsnäringen och klimatet, samtidigt som det skapar mer attraktiva boendemiljöer. Offentlig sektor bör leda genom att föregå med goda exempel där man skapar både projekt och demoprojekt med klimatsmarta och hållbara lösningar.

Talman! Centerns lagtingsgrupp välkomnar strategin för hållbart byggande. Den är vägledande och bra grund att bygga vidare på. Tack, talman!

Tack, talman!

Det gläder mig att ledamoten Mansén lyfter fram inomhusmiljön, och han gör det förtjänstfullt. Det är intressant hur olika man kan se på ett dokument. Jag har noterat att vissa aspekter nämns ganska flyktigt.

Förstås förs ett resonemang om olika mikrober, kemiska problem, mögel och annat. Men jag tycker ändå att den här strategin kunde ha innehållit fler tankar kring hur man skapar trivsel i inomhusmiljöer. Till exempel när det gäller skolor, där ljussättning och val av lampor är viktiga faktorer.

Det är också viktigt att tänka på akustik och buller i klassrum, särskilt för många elever, främst de med NPF-utmaningar. Dessa aspekter spelar en stor roll för deras lärande och välbefinnande.

Med tanke på att detta är landskapsregeringens strategi hade jag faktiskt hoppats på mer resonemang kring dessa aspekter av inomhusmiljön.

Tack, talman!

Ledamot Röblom var inne på en intressant frågeställning. Jag håller med om att det skulle kunna stå mer om inomhusmiljön, och jag hoppas att vi kan bygga vidare på detta när vi reflekterar över ämnet. Inomhusklimatet har en stor betydelse för våra fastigheter, och jag vill passa på att påpeka att det finns ett kunskapsglapp i detta avseende.

Det är ofta svårt att förstå hur olika byggmaterial påverkar inomhusmiljön, vilket i sin tur kan leda till att man river sådant som kanske borde finnas kvar. Det finns möjligheter till åtgärder, men det kan bli väldigt kostsamt för samhället i stort. Därför tror jag att det är oerhört viktigt med en kunskapshöjning, både inom planering och underhåll av fastigheter, för att vi ska kunna förbättra inomhusmiljön i våra befintliga byggnader på Åland.

Tack, talman!

En annan sak som ledamoten Mansén nämnde var just faran för att strategin kan bli en hyllvärmare. Det är därför viktigt att se över vad som faktiskt finns i den här strategin, att landskapsregeringens beslut påverkar att strategin leder till verkstad.

Ledamoten nämnde också träbyggnad, och det har vi pratat om i många år – att vi borde bygga mer i trä här på Åland. Hur ser ledamoten på det offentliga, och i det här fallet landskapsregeringen, som ansvariga för att vara trendsetters när det gäller nya material? Trä är ju inte ett nytt material. Men vilket ansvar har det offentliga, enligt ledamoten, för att få igång användningen av nya tekniker och material?

Tack, talman!

Som jag nämnde i mitt anförande är ju "trendsättare" ett ord, men att visa på de goda exemplen. Det är bevisat att trä är ett byggmaterial som förbättrar vårt välbefinnande. Inomhusmiljön gynnas av trä. Vi har en lokal råvara i form av trä som vi kan ta tillvara på bättre än vad vi gör idag.

Här kan samhället gå i bräschen för att få igång den verksamheten, få igång nya företag och säkerställa att branschen blir lönsam, samtidigt som vi förbättrar inomhusmiljön.

Tack, talman!

Nu står vi med ytterligare ett policydokument. Jag brukar gilla dem.

Jag börjar med att läsa: "Ett hållbart byggnadsbestånd och ett hållbart byggande är en direkt förutsättning för att uppnå flera av målen i utvecklings- och hållbarhetsagendan, såsom mål 1, 2, 5, 6 och 7."

Jag läser om mål 1: "Välmående människor vars inneboende resurser växer". Är det någon som någonsin har träffat någon som känner så? Nej, jag känner att mina inneboende resurser inte kan växa eftersom vi inte har ett hållbart byggande.

"Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället." Nej, mitt hus är så ohållbart byggt att jag inte känner någon tillit eller delaktighet. Men jag förstår, man vill ju använda den här hållbarhetsagendan lite här och där, så då måste man klämma in sådana där grejer.

Jag fokuserar på några saker som är oklara för mig här. Man vill se en markant ökning av trä som byggnadsmaterial. Ja, det har ju så klart sina fördelar där man traditionellt har använt trä. Däremot har trä också en stor nackdel, nämligen risken för röta och hussvamp. Det står ju på andra ställen att vi måste ha ett byggnadsbestånd som har mycket bättre motståndskraft mot fukt. Jag tror inte att större fastigheter är speciellt lämpade att bygga i trä.

Vidare har jag fastnat lite vid det här med nollutsläppsbyggnader. Det ska ju bli normen för alla nya byggnader i EU från och med 2030. En nollutsläppsbyggnad ska ha ett mycket lågt energibehov som tillgodoses av energi från godkända energikällor. Först kan man ju fråga sig vad en godkänd energikälla är. Det blir ju svårt att härleda primärkällan i många fall.

Sen står det vidare att det är upp till varje medlemsstat, och därmed även Åland, att själv definiera det maximala energibehov som en byggnad får ha för att räknas som en nollutsläppsbyggnad. Man kan då läsa följande: "Gränsvärdet för nollutsläppsbyggnadens maximala energibehov måste sättas så att det är lägre än eller lika med den kostnadsoptimala nivån, det vill säga den energiprestandanivå som leder till den lägsta kostnaden under byggnadens beräknade ekonomiska livscykel." Det är inte helt lätt att utläsa. Hur ska man tolka det där? Och hur kan det vara en nollutsläppsbyggnad om den har ett lågt energibehov, då är det väl en lågenergibyggnad?

Det står också att byggnader idag har ett större behov än tidigare att stå emot höga temperaturer, ökad nederbörd och fukt. Ja, hur mycket högre temperaturer behöver byggnaderna egentligen stå emot idag? Vad är det för problem som man ser med de höga temperaturerna för byggnadens skull?

Detta tycker jag att är bra: "För att en byggnad ska vara hållbar bör den även fungera under kris, som exempelvis utslagen el, vatten- och avloppsförsörjning. För att vara krisanpassad ska byggnaden kunna kallställas under en längre tid utan risk för skador."

Där är det lite oklart för mig vad man vill uppnå, för jag skulle säga att alla byggnader går att kallställa under en längre tid utan risk för skador. Det andra som är intressant är hur stor operation man måste göra innan man kallställer dem. Sådana byggnader som till exempel fritidshus, som man gärna kallställer varje vinter, så där får man ju följa en viss procedur och man måste också bygga på ett visst sätt för att till exempel kunna tömma vattensystemet. Det är nog ingen som kommer att vilja bygga ett sådant hus och ha den standarden i ett vanligt bostadshus, gissar jag. Men säkert finns det någon som kan förklara hur det här är tänkt att fungera. Jag säger inte att det är dåligt. Det är bra att man är krismedveten. Jag förstår bara inte hur man har tänkt sig.

Sen kommer vi till vad landskapsregeringen ska göra, och det är ju en massa kostnader här. Man ska till exempel genom ett nytt energilaboratorium, med bland annat bergvärme och solenergi, forska på Åland och i högskolan. Man ska forska på värmepumpar. Jag tänker att det sköter nog marknaden, den forskningen.

Fastighetsverket ska arbeta aktivt med att förbättra energieffektiviteten. Det är jättebra. Energieffektivisering är toppen. Men som jag nämnde tidigare så har man ju inte energideklarerat alla sina fastigheter, trots att lagen har funnits länge. Nu ska man införa krav på klimatdeklarationer, förvisso enbart vid nybyggnation, men det är ändå en ytterligare byråkratisering för en redan krisdrabbad bransch. Byggbranschen har det jobbigt idag, så jag har svårt att acceptera att man vill göra det ännu knöligare för den branschen.

Och sen blir det ju mer utgifter här i form av att ÅSUB ska ges i uppdrag att utveckla avfallsstatistik. Jag undrar lite hur det går med näringsministerns mål om en avbyråkratisering. Det ser ut att gå lite sådär med den.

Jag ska ta upp ett reellt problem som jag själv har sett. När man bygger en fastighet idag så har vi ett problem med att man kan ha medvetna eller omedvetna felaktigheter i konstruktionen eller utförandet, som trots det går igenom besiktningen och byggnaden tas i drift, fast det är helt uppenbara fel. Jag kan inte stå här och peka på vad lösningen skulle vara, men jag har i mitt yrke sett många exempel på rena felaktigheter redan under byggtiden. Jag har tänkt att det här kommer aldrig att gå igenom besiktningen, men ofta går det igenom besiktningen i alla fall.

Man har vissa normer som man måste hålla sig till som byggare, VVS:are eller elektriker. När man genomför ett projekt så förbinder man sig att uppfylla de här kraven. Men om man inte uppfyller de kraven och det går igenom en besiktning och byggnaden tas i bruk, och något händer sen, då är det inte ens säkert att försäkringsbolaget kommer att täcka den kostnaden, för de har krävt att man ska uppfylla de här kraven. Men ingen har sett att man har missat att uppfylla de kraven.

Så då står man där med ett kanske ganska nybyggt hus som har en vattenskada på grund av en ren felaktighet som visuellt hade varit enkel att se, men av någon anledning inte har uppmärksammats. Försäkringsbolaget har ju naturligtvis sin fulla rätt att neka eftersom man inte har uppfyllt de kraven.

Jag vet inte vad lösningen är. Jag har såklart idéer om det, men de tänker jag inte dra här. Jag tänker att det här är något för utskottet att ta med sig. Om vi ska prata hållbara byggnader, då är detta det första som jag skulle titta på. Tack!

Tack, talman!

Jag tyckte att ledamoten nämnde något om problem med större byggnader.

Jag vill gärna lyfta fram Sara kulturhus i Skellefteå, som är en av världens högsta träbyggnader. Kulturhuset är tjugo våningar hög och invigdes 2021. Byggnaden är nästan helt i trä och man använder klimatsmarta val i samband med uppvärmningen.

Jag undrar om ledamoten inte ser sådana möjligheter här på Åland? Det kanske inte behöver vara tjugo våningar högt, men i alla fall att bygga i trä.

Tack, talman!

Jo, men absolut, visst ser jag de möjligheterna. Det är klart att det går. Fler och fler stora trähus har byggts, och det är klart att det går.

Men det finns en annan typ av problem. Ett av dessa problem är att man använder mer organiskt material, vilket kan leda till större komplikationer vid till exempel en vattenskada. Jag säger inte att man inte ska göra det, utan jag vill bara lyfta fram att det också finns en problematik kopplad till detta.

Talman!

Det finns alltid problem, oavsett vad man bygger. Men det är väl bara problemets karaktär som kan vara något olika. Jag tycker att Skellefteå kommun verkligen är en föregångare. De har byggt broar i trä och håller på att bygga en träbro just nu.

Sara Kulturhus har väckt ett väldigt stort intresse över hela världen. Det man har tagit hjälp av där är träbyggnadens konstruktion, som hjälper till att både lagra och reglera värme på ett naturligt sätt. Hela systemet är designat för att minimera klimatavtryck och göra byggnaden klimatneutral. Man använder också vatten från älven för att både kyla och värma.

Är det inte ändå ganska logiskt att någon kanske måste peka på de här möjligheterna? I det här fallet är någon landskapsregeringen.

Tack, talman!

Ledamoten säger här att hon ser Skellefteå som en föregångare. Är det inte där Northvolt ligger eller blandar jag ihop kommunerna nu? För annars skulle jag kunna ha vissa synpunkter där.

Det är klart att landskapsregeringen kan lyfta fram träbyggandet. Jag har inte sagt att det är dåligt; jag påpekar bara att det finns vissa problem. Jag skulle definitivt inte förespråka att bygga en bro i trä.

Tack, talman!

Ledamoten Egeland, jag tänker på den här statistiken. Siffrorna och datan om hur man egentligen ska göra för att sänka kostnaderna. När man läser det här dokumentet får man uppfattningen att det saknas verklig fakta, statistik och data. Det är ju en förutsättning för att man på ett konkret och riktigt sätt ska kunna få ner kostnaderna.

Jag tror inte att stora byggföretag står och gissar eller tycker och tänker. De har ju också fakta på hur de ska kunna sänka sina kostnader på lång sikt och hur de ska kunna få sina byggen att vara lönsamma. Så varför ska inte landskapsregeringen kunna ha sådan fakta i bakgrunden när man tar fram sina dokument?

Tack, talman!

Tro mig, byggare har alltid, och även idag, försökt hålla nere kostnaderna. Det är så de tjänar pengar. Målet är att bygga en så bra produkt som möjligt till ett så lågt pris som möjligt, för att maximera vinsten och samtidigt ha nöjda kunder.

Därför har jag svårt att se varför landskapsregeringen skulle behöva ta fram statistik för att hjälpa byggare att hålla nere kostnaderna. Jag tror att byggarna själva är mest lämpade att hantera detta.

Nej, det var inte det jag åsyftade. Jag menar att varför skulle inte landskapsregeringen själva använda sig av statistik. Ledamoten nämnde i sitt anförande att man utökar kostnaderna för landskapsregeringen genom att anställa människor och ha olika statistik. Jag kommer inte ihåg helt ordagrant, men det var det jag reagerade på. Om ledamoten inte menade så, får han gärna förtydliga.

Jag vet mycket väl hur man arbetar inom byggföretag och när man ska genomföra större projekt. Det är därför ganska smart att, istället för att gissa, ha en sammanhållen statistik över vart resurserna går på Åland och vad det kostar. Annars kan man ju inte göra några förbättringar om man inte har en grund att stå på.

Tack, talman!

Tack ledamot Eckerman för förtydligandet.

Jo, det var väl det jag syftade på när jag nämnde att ÅSUB skulle ges i uppdrag att utveckla avfallsstatistiken. Man kan tycka att det är väl spenderade pengar att ge dem till ÅSUB, så att de får anställa mer personal för att utveckla avfallsstatistiken. Men vi tror inte att det varken är nödvändigt eller önskvärt.

Tack, herr talman!

Det här blir en lite speciell debatt eftersom det är den enda behandlingen. Vi remitterar inte till utskott. Det här ärendet ska inte utskottsbehandlas. Så det vi diskuterar här är den enda diskussionen och det är matnyttigt för landskapsregeringen att fundera över det inför implementeringen och åtgärderna kring den här strategin. Jag vill bara påminna om den saken.

Ledamoten Egeland nämnde byggandet i trä. Jag och Liberalerna tycker att det är positivt att vi fokuserar mer på att bygga i trä. Med de moderna tekniker som finns idag kan vi bygga i trä på ett bra sätt. Vi har ju mycket kompetens på Åland när det gäller just detta moderna sätt att bygga i trä. Det handlar om modernare metoder som också fungerar för både standard och äldre tekniker. Det finns saker och ting som jag tror att man kanske behöver förmedla mer inom byggnadsbranschen.

Tack, talman!

Ja, det var väl jag som har gjort ett misstag. Jag tyckte att minister Gunell sa att utskottet skulle titta på det här, men jag kan ha hört fel.

Det är roligt att Liberalerna ställer sig positiva till att bygga i trä. Vi inom Obunden Samling ställer oss positiva till att bygga i trä, betong eller vad byggbranschen anser vara mest lämpligt. Utsläppen av klimatgaser som kommer från själva byggandet är ju ytterst litet jämfört med hela byggnadens livscykel.

Det viktigaste måste väl ändå vara att man håller nere uppvärmnings- och nedkylningskostnaderna under hela byggnadens livstid, snarare än den lilla mängd som släpps ut under själva byggandet. Vi tror att branschen klarar av att göra den bedömningen bäst själva.

Tack, herr talman!

Jag tänker främst på de offentliga investeringarna och hur det offentliga Åland funderar att bygga framåt, samt vilket material vi ska välja. Det är viktigt att notera att stål-, betong- och cementindustrierna står för 15 % av de globala koldioxidutsläppen. Det är en betydande andel, och vi bör inte nedvärdera den kunskap som finns idag om att bygga i trä på ett sätt som uppfyller moderna standarder för både uppvärmning och isolering.

Jag anser att vi bör ta vara på denna kunskap. Det handlar inte om att vi som beslutsfattare ska utfärda dekret eller berätta för branschen hur de ska agera. Istället handlar det om att ta in kunskap från branschen, som har varit med och tagit fram denna strategi. Det är själva idén, att samla branschens kunskaper och se till att vi kan arbeta tillsammans framåt.

Det ska inte vara så att politiker berättar för byggare hur de ska bygga; det är det viktigaste och det håller jag helt med om.

Tack, talman!

Vi är överens om att politiker inte ska blanda sig i hur byggnadsbranschen arbetar, eftersom de klarar det bäst själva. Samtidigt anser vi inte att det offentliga Åland ska styra valet av byggnadsmaterial. Det viktigaste är att man får den bästa produkten för pengarna.

Talman!

Jag uppfattar till stora delar kritik mot offentlig sektor och politik, i allmänna ordalag, men ganska lite av vad man egentligen anser i sak från Obunden Samling.

Obunden Samling är ett parti som säger sig mest intressera sig för sakpolitiska frågor, men i det här sammanhanget uppfattar jag det mer som ett ideologiskt anförande. Därför skulle det vara intressant att få höra en utveckling av repliken. Ser Obunden Samling ett behov av att Ålands landskapsregering vidtar åtgärder för klimatet, och i så fall vilka åtgärder borde man vidta?

Tack, talman!

De åtgärder som borde vidtas för klimatet så inom byggsektorn har man redan vidtagit vissa åtgärder som exempelvis energideklarationer. Energideklarationer är bra eftersom de visar vilken energiprestanda kunden får när en byggare bygger ens hus. Vi ställer oss positiva till detta, eftersom det skyddar konsumenten från att få en undermålig produkt. En undermålig produkt som kräver ett stort energibehov är naturligtvis inte önskvärd. Energieffektiviseringar är ett jättebra instrument för att minska våra utsläpp av växthusgaser.

Jag nämnde också vad jag anser vara det absolut viktigaste för ett hållbart byggande, nämligen den problematik jag lyfte fram i min replik. (… taltiden slut).

Talman!

Man får tacka för det förtydligandet. Det är bra att veta att en av de åtgärder som kanske kan vidtas är ytterligare strikta energideklarationer. Jag tror dock att vi bör försöka hålla oss till de normer som finns i våra närområden.

Egeland tog i sitt anförande upp att man borde skärpa tillsynen, om jag förstod det hela rätt, när det gäller ibruktagande och annat för att skydda konsumenterna. Det är också en ny aspekt att man efterfrågar skärpt tillsyn, vilket förstås kräver nya arbetssätt. Det kanske behövs en förstärkning av byggnadsinspektionerna i kommunerna.

Tack, talman!

Jag kan inte hålla med om att vi borde införa ytterligare striktare energideklarationer. Istället bör vi börja med att se till att landskapet själva uppfyller de lagar som redan finns gällande energideklarationer. Det gör man inte idag.

Jag kan försvara Fastighetsverket med att jag hoppas att de har fokuserat på att göra det reella arbetet, istället för att ta fram deklarationer. Om det är detta som de har gjort så är det "fine" för min del att de har missat energideklarationerna.

När det kommer till tillsynen så hoppas jag att vi kan få igång någon form av dialog, eftersom det finns problem som slinker emellan. Jag kan inte stå här och berätta, ja, jag kan ju berätta vad jag tror att problemet är men tiden är för kort.

Det stora problemet är att det slinker igenom projekt som inte borde ha gjort det. I sådana fall gäller inte försäkringen, eftersom kraven inte har uppfyllts.

Talman!

Strategin för hållbart byggande på Åland är ambitiös och viktig, men vi måste också vara realistiska. Det är lätt att sätta upp höga mål för energieffektivitet, förnybara energikällor och livscykelanalyser. Men hur ser det praktiska genomförandet ut? Finns resurserna, kompetensen och incitamenten för att detta ska ske? Att vilja är en sak, men att lyckas är något helt annat.

Att fasa ut fossila bränslen är en tydlig signal, men vad innebär det för kostnaderna för den enskilde fastighetsägaren? Att bygga hållbart är inte gratis. Vi har en byggsektor i kris, med permitteringar och ökande arbetslöshet. Det är en reell verklighet att många kommer att välja bort hållbara alternativ för att de inte har råd. Vi riskerar att skapa en situation där bara de mest resursstarka har råd att följa utvecklingen. Jag håller därför inte riktigt med ledamot Påvals.

Vi kan inte blunda för att hållbarhet också måste vara ekonomiskt hållbart för privatpersoner och småföretagare. Det är bra att strategin lyfter fram tillgänglighet, men är det bara vackra ord? Vi vet att många äldre bor i bostäder som inte är anpassade för framtida behov. Ska vi då bara hoppas att människor tar sitt eget ansvar? Eller finns det faktiska åtgärder och stöd för att underlätta omställningen?

Att tala om vikten av universell utformning eller, som man ofta säger, design och hälsosamma inomhusmiljöer är en sak. Men utan tydliga incitament och förutsättningar kommer inget att hända, eller det kommer att gå långsamt.

Strategin nämner klimatanpassning av både nya och befintliga byggnader. Men hur realistiskt är det egentligen att ställa krav på gamla fastigheter? Vad gäller för de 70 % av bostäderna på Åland som byggdes före 1990? Kommer det nya regler som kräver anpassningar? Och om så är fallet, hur ska de fastighetsägare som redan kämpar med höga kostnader ha råd att genomföra dessa förändringar? Utan ekonomiskt stöd och övergångslösningar riskerar vi att skapa fler problem än vi löser.

Cirkulärt byggande är ett bra mål, men hur säkerställer vi att det faktiskt blir verklighet? Det räcker inte med vackra ord om resurseffektivitet. Vi behöver konkreta åtgärder, tydliga krav och utbildning inom byggbranschen.

Hur ser planen ut för att minska avfallsmängder och öka återvinning av material? Här finns det dock positiva initiativ att bygga vidare på. Ett exempel är det nya projektet Waste to Value där landskapsregeringen tillsammans med Emmaus och Svinryggen utforskar hur vi kan ge byggmaterial ett nytt liv. Sådana samarbeten visar att det faktiskt går att kombinera hållbarhet och cirkulär ekonomi i praktiken, men det behöver skalas upp och förankras i hela byggsektorn för att få verklig effekt.

Talman! Strategin innehåller mycket positivt, men det är genomförandet som avgör om det blir något mer än bara goda intentioner. Vi behöver fler incitament för privat initiativkraft med stöd till de som drabbas av nya krav och en tydligare koppling mellan ambitioner och praktisk verklighet. Om vi gör detta kan hållbart byggande bli en framgång, men om vi gör det fel riskerar vi att skapa en situation där många ställs utanför. Det är därför vi måste ställa oss de svåra frågorna nu, innan det är för sent. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Tack för anförandet. Jag försöker hoppa in och be om lite förtydliganden när jag tycker att det är intressant och något som vi kan fundera vidare på tillsammans.

Om jag förstår det rätt, så efterlyser ledamoten Holmberg-Jansson mera samhällsstöd när det gäller ombyggnation av privata fastigheter. Vi har ju ett stöd för utbyte av oljepannor i fastigheter, men även om man byter ut oljepannan i ett gammalt hus, är det inte säkert att energieffektiviteten blir bättre. Huset kan vara gammalt och glest.

Det är heller inte så enkelt att börja ge skattemedel till privata bostäder. Hur har ledamoten Holmberg-Jansson tänkt att detta skulle kunna utvecklas?

Talman!

Jag tycker att exemplet med oljepannor är ett utmärkt exempel som har fungerat bra. Där gjordes förändringar för att stöda äldre personer och de med lägre inkomster, så att de kunde ta del av dessa stöd. Det är på det sättet vi måste sträva efter att inkludera alla i detta arbete.

Jag kan inte ge några konkreta exempel, eftersom jag inte är byggare. Däremot tycker jag att det är mycket intressant med mer hållbart byggande. Det är viktigt att hitta sätt så att ingen blir utanför eller lämnad. Initialt är det dyrt att göra vissa investeringar som i solpaneler och värmepumpar. Det är viktigt att vi undersöker om det finns något vi kan göra för att säkerställa att ingen blir lämnad bakom.

Det är väl den problematik som EU också har identifierat, och därför kommer man nu med sociala fonder just för klimatfattigdom. Man vill att alla grupper i samhället ska kunna delta i detta, och att det inte ska vara en klassfråga.

Men just den här svårigheten, som jag ser det, är att sätta skattemedel i privata personers husbyggen, det är inte en alldeles enkel fråga.

Talman!

Det behöver ju inte alltid handla om stöd. Det handlar också om information och utbildning och att kunna påvisa att det inte alltid behöver vara dyrare att ställa om, utan att man också kan spara i det långa loppet.

Jag vill också lyfta fram den budgetmotion jag hade kring att framtidssäkra privata bostäder vid nybyggnation. Genom att göra kloka och smarta val initialt när man bygger sitt hus så kan man underlätta för framtiden. Om man blir sjuk eller gammal, att man kan bo kvar längre i sitt hus, att man tänker på dessa aspekter redan från början.

Det handlar inte nödvändigtvis om att införa fler regleringar för privata hus, men man kan informera, upplysa och undervisa om hur man genom smart byggande kan bo kvar i sitt hus hela livet.

Tack för det, talman!

Byggsektorn på Åland spelar en avgörande roll i omställningen till ett hållbart samhälle. Den strategi för hållbart byggande som vi har framför oss innehåller många viktiga åtgärder. Men det mest avgörande är att det faktiskt finns resurser och att åtgärderna genomförs i praktiken. Annars riskerar detta att bli en trevlig pappersprodukt som ger oss många visioner och goda förutsättningar för framtiden, men det behövs resurser.

Jag hoppas att denna fråga kommer att lyftas mer, både i insändare, på debattsidor och i beslutsfattande organ och forum. Det är viktigt att alla som är involverade i en hållbar framtid, inklusive byggindustrin och planering, tar ett helhetsgrepp för hela Åland. Byggandet påverkar inte bara miljön utan också ekonomin, samhällsstrukturen och människors hälsa. Därför är det viktigt att alla drar åt samma håll.

Vi måste också vara realistiska och erkänna att det i samhället finns både ekonomiska och ekologiska utmaningar som växer i takt med klimatförändringar, hårdare stormar, hetare somrar, mer nederbörd och yttre hot. Åland är ett litet samhälle, ett litet ö-rike, och vi är ganska sårbara här.

En av de stora utmaningarna jag har noterat när jag har läst igenom programmet är bristen på heltäckande statistik om byggnaders faktiska klimatpåverkan på Åland. Vi har vissa nyckeltal, men inget som skapar en helhetsbild. Utan tydlig data är det svårt för oss politiker och andra utvecklare att fatta välgrundade beslut. Utan mätbar data och tydliga mål är det också svårt att få denna strategi att leva vidare på ett konkret och vettigt sätt.

Talman! Energiförbrukningen i våra byggnader måste minska, och vi måste i större utsträckning använda förnyelsebara energikällor. Vi måste också tänka på att bygga och renovera med ett långsiktigt perspektiv, där byggnader och annan samhällsviktig infrastruktur fungerar även under kriser. Hur många byggnader på Åland klarar egentligen av ett längre elavbrott, extrema väderförhållanden eller att vattnet plötsligt stryps? Förmodligen kan man räkna dem på handens fem fingrar. Det krävs ett långsiktigt och samlat grepp.

Det handlar om hållbart byggande, men också om en hållbar samhällsutveckling och en hållbar försörjning för hela Åland. Det handlar inte bara om att minska energiförbrukningen, utan också om att göra det på rätt sätt. Under min tid i politiken och genom att ha bott på många olika ställen har jag fått en del erfarenheter. Många äldre, till exempel K-märkta hus och andra gamla hus från 60- och 70-talet, har renoverats med nya fönster och ventilationssystem i syfte att energieffektivisera. Det har visat sig att detta ibland har lett till urusla resultat, med försämrad inomhusluft, fuktskador och mögelproblem, eftersom man inte har förstått hur byggnader med självdrag fungerar. Det finns säkert många här med liknande erfarenheter.

Valet av byggmaterial är också en mycket viktig fråga. Vi använder ofta betong, som är en stor källa till koldioxidutsläpp. Tidigare har det diskuterats om hållbart byggande i trä, vilket vi i Socialdemokraterna också förespråkar. Det är intressant att se att det finns många goda exempel på Åland. Jag vill inte nämna specifika företag eller projekt, men det är glädjande att man har börjat tänka på hållbart byggande på ett mer genomtänkt sätt än tidigare. Till exempel, om man har tagit bort naturvärden, har man också tillfört dem på ett annat sätt, genom att klä in väggar eller tak med grönska och öka växtligheten på tomten. Det är positivt att se att man har börjat tänka på detta på ett mer aktivt sätt på Åland, och det vill jag ge en eloge för.

Vi har också en mycket begränsad tillgång till färskvatten på Åland. Det borde vara en självklarhet att nya bostadsområden och hus tar tillvara på befintliga regnvattenresurser och använder detta vatten, till exempel för att spola toaletter. Det här har diskuterats tidigare, och det borde lagstiftas om detta omedelbart. Alla som bygger borde följa detta, punkt slut, om jag fick bestämma.

Vi behöver också en starkare satsning på cirkulär ekonomi och återbruk inom byggsektorn. Tänk om det var lika självklart att köpa begagnade byggmaterial som att köpa nya kläder på Emmaus. Efter att jag skrev detta anförande, har det faktiskt kommit ett EU central Baltic-program som har beviljat stöd till återvinning av byggprojekt på Åland, där man också kommer att kunna köpa och sälja begagnade material. Det är en riktigt god nyhet. Jag har själv varit på studiebesök i Eskilstuna till ReTuna butiken, den var ganska ny då och den har stor potential. Varje produkt är en resurs, inte skräp, och det är så vi måste börja se på hela samhället.

Jag har också en personlig reflektion. Förr i tiden byggde man kök, dörrar och allt annat av massivt trä, med hantverkare som hade kunskap och precision. Det höll i 60, 70 och 80 år. Men när man började renovera och anpassa kök och lägenheter till modern standard, började man använda laminat och andra material med en livslängd på 10-15 år. När man står hemma och ser köksskåpen försämras och flärpar lossna, inser man att vi måste återgå till att bygga för hållbarhet.

Vi måste också tänka på flexibla lösningar. All infrastruktur vi har kommer att bli obrukbar innan den slits ut. Till exempel att planera underjordiska parkeringshus på Åland är inte en smart lösning. Om 10 eller 20 år kan transportbehoven se helt annorlunda ut, och då sitter vi där med en betonggrotta som är svår att omvandla till något helt annat. Man inte använda den till bostäder, man kan eventuellt använda den till ett lager. Det är inte en hållbar och smart lösning.

För att lyckas med omställningen till ett mer hållbart byggande krävs tydlig kartläggning, bättre statistik och en vilja att investera i klimatanpassning och innovativa lösningar. Vi behöver resurser, ledarskap och en kompetenshöjning inom byggsektorn och hela förvaltningen, så att hållbart byggande alltid blir normen och grunden för allt som byggs framöver.

Det här är ett av mina favoritområden, så jag skulle kunna prata hur länge som helst. Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag hör bön här. Nu ska ledamoten få prata lite till om det här.

Häromdagen, när vi hade en debatt, sa ledamoten att hon inte gillade parkeringsplatser ovan mark, eftersom man kunde göra så mycket annat roligt på de parkeringsplatserna. Nu framkommer det att hon inte gillar parkeringsplatser under mark heller.

Är det så att vi inte ska ha några parkeringsplatser alls? Vad ska vi i så fall göra av bilarna?

Nej, men de här tankarna och rapporterna handlar om hur man använder mark i storstäder och mer tätbebyggda områden, där det finns ett begränsat antal kvadratmeter att utnyttja.

Det jag pratar om är samhällen där det är tättbebyggt och där ytorna används på ett sätt som tar mycket plats. Bilarna upptar en stor del av ytan, vilket kanske skulle kunna användas till något annat vettigt.

Det är inte så att jag har något emot bilar eller parkeringsplatser, men det är alldeles för mycket information jag sitter på.
Vi kan ta det här, ledamoten Egeland och jag, i en diskussion utanför. Om han är mer intresserad kan jag också visa länkar och forskning.

Tack, talman!

Om man delar den åsikt som ledamoten har, så måste det väl vara en utmärkt lösning att ha parkeringsplatser under mark, som vi har till exempel i lagtingshuset, där både ledamoten och jag ställer våra bilar när vi kommer hit. Det måste väl vara en jättebra lösning?

Man har kommit fram till att det är mycket smartare att bygga ovan jord. I framtiden kan det bli nödvändigt att ha just den byggnaden. Man bygger gärna parkeringshus i trä i framtiden och de kan användas som t.ex. kontorslokaler, bostäder eller andra affärslokaler.

Detta är något som andra större städer och samhällen har börjat fundera över: Vad använder vi våra resurser till, hur bygger vi husen, och vad kommer byggnaderna att behöva användas till om 20-30 år? Det handlar om ett mer långsiktigt tänkande.

Det har ingenting att göra med att jag har något emot bilar. Jag har min cykel här utanför, så jag behöver inte det här garaget.

Talman!

Ledamot Eckerman tar upp boendefrågan och hyresfrågan, samt hur saker tyvärr har blivit felaktigt renoverade under årens lopp. Det är frågor som vi båda har kämpat hårt för i många år. Vikten av bra boende för dem som hyr sin bostad är mycket viktig, och vi behöver säkerställa bra boenden för alla som bor på Åland, oavsett om de äger sin bostad eller om de hyr.

Hur ser ledamotens vision ut gällande dessa frågor?

Oj, tack! Det här är en jätteviktig fråga, och det är svårt att klämma in svaret på en minut.

För det första vill jag säga att det finns allt för många hyresbostäder på Åland som visserligen har en viss standard, men som inte uppfyller kraven för tillgänglighetsanpassning. Det saknas hissar.

Dessutom finns det en skevhet på marknaden; inte alla som bor i hyresbostäder vill äga ett hus eller en egen lägenhet. Jag kan börja med det, och ledamoten är välkommen att ta en replik till.

Talman!

Ledamot Eckerman får gärna fortsätta sin replik eller sitt svar till mig. Jag är nöjd så.

Det är så att vi har statistik på Åland som visar att det finns många ensamhushåll och ensamförsörjare med barn. Dessutom bor många äldre ensamma, liksom många unga. Vi måste ta hänsyn till detta när vi bygger bostäder och planerar hela samhället.

Allt handlar kanske inte om att alla behöver äga ett eget hus och ta upp så mycket yta som möjligt. Vi kan bo tätare och planera mer effektivt, vilket också kan bidra till att kollektivtrafiken fungerar bättre. Allt detta hänger ihop med ett hållbart byggande och en hållbar samhällsutveckling. Vi behöver ha koll på vart vindarna vänder.

Tack, talman!

Det har varit en stillsam diskussion här i salen gällande den här viktiga frågan. Inledningsvis så lät det nästan som att landskapsregeringen och delar av oppositionen var så rörande överens om att vi inte ska reglera den här sektorn eftersom den behöver hjälp i stället att vara konkurrenskraftig. Och då tänkte jag nästan att landskapsregeringen redan nu har drabbats av signalerna från kommissionen om att man ska avreglera för att säkra konkurrenskraften.

Lite besviken är jag kanske att det inte har varit lite mera stringens i detta. Det är en strategi som är tänkt att ska omhulda arbetet framåt för att ställa om en väldigt viktig sektor.

Som jag var inne på i ett par replikskiften tidigare så är jag oroad över konkretin i den här strategin. Jag ser inte riktigt hur strategin, åtminstone från landskapsregeringens sida, leder till åtgärder.

Jag kan ta ett exempel som redan nämnts i debatten. Det är beslutet om att bevilja räntestöd för banklån på 5 miljoner euro, som infrastrukturminister Gunell tog den 20 december. Det här gäller räntestöd för finansiering av två hyreshus. Det är ju i grunden inget ovanligt. Sådana beslut tas då och då. Men det som gör just detta beslut intressant i det här sammanhanget är att det kom ungefär en vecka efter att landskapsregeringen antagit den här strategin om hållbart byggande. Och då börjar man ju undra, hade den nyligen antagna strategin haft någon inverkan på ministerns beslut? Om ja, så är det förstås bra. Det är så det ska funka med strategier om man tar dem, de ska påverka beslut och leda oss åt rätt håll. Om strategin inte har påverkat beslutet, då är det ju ett problem, för då kan det i värsta fall tyda på att denna strategi riskerar att bli en hyllvärmare utan praktisk betydelse. Men man kan också ställa frågan, när ska det som stipuleras i den här strategin börja synas i besluten?

Herr talman! Jag är orolig för konkretin i den här strategin, eftersom åtgärderna som finns listat här är diffusa. Skulle vi skriva 2015 idag så vore dessa åtgärder berättigade, men det är 2025 nu. Byggsektorn har en betydande påverkan på klimat och miljö. Det är enorma mängder råvaror som används och som genererar enorma mängder utsläpp. Energianvändningen i byggnaderna står för en stor del av den globala energiförbrukningen, och avfallet är en betydande del av det totala avfallet. Därför är detta ett nyckelområde för att minska resursanvändningen, minska utsläppen, minska avfallsmängden och samtidigt säkra bra byggnader för oss att leva och bo i. Och inte bara det, det finns också potential för att göra smartare materialval med mer lokala, återbrukade och återvunna råvaror och en smartare planering.

Och visst är det fint, herr talman, att regeringen i den här strategin vill ge vägledning, tydliggöra, initiera, öka kunskapen, uppmuntra, uppmuntra och uppmuntra. Men det räcker inte med det idag! Vi är i en klimatkris. Vi måste sänka utsläppen och samtidigt anpassa oss till de klimatförändringar som redan sker. Vi behöver konkreta åtgärder och ett systematiskt arbetssätt som faktiskt tvingar fram förändring.

Regeringen har några viktiga och skarpa verktyg i sin verktygslåda för att driva förändring i samhället och i byggsektorn, främst lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Det finns 53 åtgärder listade i den här strategin. Jag räknar endast nio åtgärder som är direkt kopplade till lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Därför borde klimatministern omedelbart gå tillbaka till kontoret och inleda arbetet med att snabbt revidera listan på åtgärder.

Ministern nämnde tidigare under debatten att det är mycket lagstiftning på gång som redan är i röret och som vi vet att är på kommande. Sätt in den hit då!

Talman! Det säger sig självt, genom bindande regler och krav kan man på riktigt styra utvecklingen inom byggsektorn. I strategin talas till exempel om att uppmuntra klimatvänliga och giftfria byggnadsmaterial. Ja, det kan man göra, eller så kan man lagstifta. Dessa giftiga material får inte användas. Varför ska det vara en sådan kaffekoppskänsla över de här åtgärderna att man ska sitta och komma överens? Lagstifta!

Talman! Det andra reella verktyget i regeringens verktygslåda är ekonomiska styrmedel. Dit hör exemplet jag inledde med, räntestöd. Kriterierna för att regeringen ska bevilja räntestöd måste vara skarpa så att de leder i rätt riktning. Samma är det om landskapsregeringen ska gå in som borgenär vid olika investeringar och samma är det med stöden. Jag vet inte hur många gånger vi från Hållbart Initiativ har sagt att landskapsregeringen måste se över stöden. Hur ser kriterierna ut för de stöd som betalas ut från landskapsregeringen, från infrastrukturavdelningen men också från näringsavdelningen? Är miljö- och klimatkriterierna på plats för de stöden? Jag befarar att de inte är det. Det betyder att landskapsregeringen med ena handen antar en sådan här strategi, samtidigt som man med andra handen fortsätter att betala ut skattepengar för satsningar som inte går i linje med strategin.

Talman! Det offentliga Åland, där landskapsregeringen är en stor del, är en stor beställare och kund, och som sådan både kan och bör man påverka byggsektorn. Vad tänker landskapsregeringen kring upphandlingen? Upphandling är ett av de absolut viktigaste verktygen för hållbart byggande. Vilka hållbarhetskrav sätts idag och vilka borde sättas för att uppnå målen? I strategin nämns att Åland borde bygga mer i trä. Det håller jag med om. Betong är en av de största källorna till växthusgasutsläpp inom byggindustrin, medan trä är förnybart och koldioxidneutralt material som binder koldioxid. Men bygg mer i trä då som beställare och stor kund. Landskapsregeringen kan och ska gå i bräschen också när det gäller andra biobaserade material såsom hampa, halm, lera, alger med mera som används i till exempel skivor, fasadmaterial och isolering, samma med återbrukade material. Men för att uppnå det behöver man kanske ta fajten för det, eftersom slentrian lösningen som presenteras ofta är till exempel betong.

Herr talman! En av grunderna för hållbart byggande är planeringen, och då talar jag inte bara om planeringen av själva byggnaden, var stövlarna ska stå när man kommer in i tamburen och så vidare, utan om planering i ordets vidare bemärkelse. Var ska saker byggas? Ska det byggas nära befintlig infrastruktur eller ska man behöva dra kablar, vatten och avloppsrör långa vägar? Hur är möjligheten att ansluta sig till den framtida kollektivtrafiken? Ska det byggas så att byggnaderna ska ta tillvara solenergin på bästa sätt, solljuset? Hur ska man ta hänsyn till ekosystemtjänster och biologisk mångfald? Tar planeringen hänsyn till befintliga sammanhängande grönytor, gröna korridorer och så vidare? Vilken mark ska vi inte bygga på överhuvudtaget? Därför att vi behöver den marken för att producera lokal mat.

I strategin för hållbart byggande kan vi läsa att planläggning är en kommunal behörighet. Det är den. I en bilaga till den här strategin kan vi också läsa: "Genom en samordnad fysisk samhällsplanering ges förutsättningar för ett robust samhälle som klarar det framtida klimatets utmaningar." Det håller jag helt med om. För min egen del är jag övertygad om att vi inte kommer att uppnå hållbar utveckling utan att se Åland mer som en helhet. Vad är landskapsregeringens vision när det gäller den strategiska planeringen på Åland, i förhållande till det fragmentariska läge som nu råder när alla kommuner planerar för sig? Vi läste nu i dagens mediaflöde att 8 av 13 kommuner tydligen är intresserade av ett initiativ från Lemland-Lumparland om att samsas kring den här funktionen, och det är väldigt välkommet.

Men vad är landskapsregeringens vision? Ministern nämnde att någonting är på kommande och det skulle vara intressant att höra mer om det.

Herr talman! Kopplat till detta resonemang så noterar jag att strategin inte nämner ordet tätort eller stad. Det finns ju särskilda förutsättningar om man bygger i tätort eller stad. Kommer det i 2.0 versionen av den här strategin kanske?

Avslutningsvis, herr talman, inomhusmiljön nämns ganska flyktigt. Det här är en fråga som en sådan här strategi borde innehålla mer tankar kring, inte bara när det gäller mögel, radon och sådant som vi redan känner till, utan också om hur man ska tänka när man planerar offentliga byggnader. Hur faller solljuset in och blandar sig med lysrören i taket? Vad innebär det för trivsel? Vad innebär det för barn och unga som har problem att koncentrera sig? Hur ska man tänka kring akustik som är en hel vetenskap i sig? Det här har stor betydelse för barn och ungdomar, och äldre också för den delen, i våra offentliga lokaler. Därför saknar jag resonemang kring det. Här vill jag specifikt nämna personer med NPF som kan ha en över- eller underkänslighet för sinnesintryck, exempelvis ljud, ljus och lukter. Jag hade gärna sett ett större resonemang om det i den här strategin. Tack, talman!

Tack, talman!

Nu ska jag ta på mig rollen som djävulens advokat en liten stund.

Ledamoten säger att man måste ställa om denna viktiga sektor, och han saknar konkreti då det bara finns nio förslag från landskapsregeringen. Jag tycker att det är mycket med nio åtgärder, och jag är glad att vi inte får in mer lagstiftning i det här förslaget.

Ledamoten verkar nästan lite upprörd över att man inte har lagstiftat mot giftiga material till exempel. Men om vi ska lagstifta mot giftiga material, vilket naturligtvis kan vara bra - man har gjort det med asbest och blå betong osv. - så måste vi också fråga oss hur giftiga de ska vara och vad de ska ersättas med. Har vi något att ersätta dem med? Isolering till kylrum, vad ska vi ersätta det med?

Solceller innehåller ju jättemycket giftiga ämnen, men det vill han ha mer av. Förstår han vad han riktigt är ute efter?

Tack, talman!

Det jag vill ta upp är den strategi för hållbart byggande som presenterats av landskapsregeringen. Den innehåller 53 punkter och verkar ha fått mycket input från branschen och andra berörda parter, vilket är mycket välkommet.

Naturligtvis bör strategin också innehålla ett tydligt grepp om vad landskapsregeringen kan och tänker göra inom sitt ansvar. Där nämner jag till exempel lagstiftning. Behöver vi uppmuntra ett önskat beteende i dessa fall, eller ska vi kanske konstatera att det är något vi behöver lagstifta om?

När det gäller kundperspektivet så låter det som att ledamoten Egeland blir skraj när jag säger att jag vill ha mer konkreta åtgärder. Men jag anser att det är helt okej att jag som stor kund definierar vad jag vill ha när jag gör ett köp. Man kan väl inte bara ge sig ut och köpa hur som helst med skattebetalarnas pengar?

Tack, talman!

Ja, det ligger något i att jag ibland blir lite skraj när man pratar om för mycket lagstiftning. Men landskapsregeringen har ju redan visat vilken väg man vill gå. Man har till exempel infört energideklarationer, vilket är en åtgärd som man måste uppfylla. Det räcker alldeles utmärkt. Vad är det mer vi behöver?

Det är klart att man kan lagstifta om allt. Men, som jag sade, vi måste veta hur giftiga byggnadsmaterial vi ska komma överens om att får användas? På vilket sätt ska de vara giftiga, och vad ska vi ersätta dem med? Det är den viktiga frågan. Vad ska vi ersätta dem med?

Annars blir det här lite som när ledamoten och jag brukar prata om koldioxidfri skärgårdstrafik. Då svarar ledamoten att det inte är hans uppgift att berätta hur man ska nå koldioxidfrihet, utan det får experterna göra. Resonerar han likadant här? Att det är experterna som får avgöra hur giftigt materialet är och vad vi ska ersätta det med?

Tack, fru talman!

Kemikalielagstiftning är en djungel, och det är klart att vi inte ska försätta oss i en situation där vi lagstiftar bort något utan att det finns alternativ. Här vill jag passa på att nämna att landskapsregeringen i dessa frågor inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Det finns ett nätverk av experter, till exempel Sweden Green Building Council, där många kommuner och städer i Sverige är medlemmar. Landskapsregeringen kan gå med i sådana nätverk och ta del av den information som finns där. På så sätt står man inte ensam i den kampen.

Ledamoten Röblom förefaller frustrerad över att saker och ting inte går tillräckligt snabbt framåt och inte är tillräckligt konkreta. Jag vill nu intyga att både regelverken för räntestöd och Boverkets nya regler implementeras, ett efter ett, i strategins anda och mening. Vi har 24 olika lagstiftningar som reglerar byggandet på Åland, men vi följer svenska Boverkets regler och så vidare.

Det som blir oklart för mig är om ledamoten Röblom tycker att vi borde ha skarpare byggregler på Åland än i kringliggande regioner. Är det som han vill, att vi ska ha ännu fler förbud och ännu strängare krav än vad EU, Svenska Boverket och Finlands regleringar kräver?

Vad vill landskapsregeringen då? Vad vill man? Som det låter på ministern nu så har vi samma förutsättningar som i omkringliggande regioner, och vi ska inte ha strängare regler än så. Vi ska inte anpassa oss eller ta några egna initiativ med den behörighet vi har, utan vi ska ligga på samma nivå. Men då är det detta som landskapsregeringen vill.

När det gäller att det finns 24 olika lagstiftningar som styr det här området, men vad är det som skadar att i åtgärdslistan i strategin säga vad man vet om de kommande lagstiftningsförändringarna som är på väg inom dessa lagar, eller nya lagar som är på gång?

Jag nämnde också lagstiftningen, men jag vill även ta upp frågan om den ekonomiska kraft man har när det gäller att styra hur man upphandlar och så vidare. Jag saknar åtgärder. (… taltiden slut).

Det vi vill är att skapa en mer hållbar byggsektor. Det gör vi genom att implementera nya mått och steg i varje dokument där det är möjligt, som går i den riktningen.

Det är dock viktigt för vår byggsektors konkurrenskraft och möjligheter att faktiskt förnya sig. Förnyelsen måste ske i en takt som är förenlig med omgivningens krav och med vad som sker i kringliggande länder.

Jag förstår att ledamoten Röblom känner frustration över att man vill ha ännu mer skärpta regler på Åland, med hårdare förbud och tuffare krav. Det är så jag uppfattar det.

Jag vill betona att vårt Fastighetsverk inte alls är okunniga om dessa frågor. Tvärtom, de utvecklar sig och förkovrar sig hela tiden, och har också ambitionen att bygga mer i trä och osv. Men det är viktigt att ta det i rimlig takt.

Tack, talman!

Samma takt som kringliggande regioner och i nära samråd med branschen kan leda till att man landar på minsta gemensamma nämnare. Då finns det en överhängande risk att processen går för långsamt. Det handlar om att man inte vill skruva åt kriterierna i besluten. Man vill inte vara en trendsättare när det gäller hållbara material, eftersom det som presenteras från branschen ofta är betong. Man vill inte stöta sig med branschen eller riskera att bli strängare än de omkringliggande regionerna.

Det finns en ängslighet i detta som riskerar att vi helt enkelt blir för bakåtlutade när vi borde arbeta framåt.

Tack, talman!

Ledamoten nämner att de olika stöden till näringslivet skulle behöva ytterligare kravsättas, eller hur han uttryckte det i förbifarten. Kan utveckla resonemanget lite mer och specificera vilka typer av villkor man ytterligare bör sätta på de här olika stöden som ledamoten nämner?

Tack, talman!

Det som jag och vi har nämnt i många sammanhang är att vi från Hållbart Initiativ inte vill att skattepengar fortsätter att slentrianmässigt att gå till verksamheter, lösningar, satsningar eller investeringar som inte är i linje med det arbete vi behöver göra för att ställa om Åland.

Den genomlysning av samtliga stöd som finns i landskapsregeringens verktygslåda har åtminstone jag inte sett ännu. Då blir frågan för mig: Vad är syftet med att ta fram en sådan strategi och för en sådan här diskussion, om vi samtidigt fortsätter att stöda verksamheter som går stick i stäv med andemeningen i strategin?

Tack, talman!

Jag anser att det är otroligt viktigt att stöden verkligen kommer ut och används. De villkor som finns idag är resultatet av noggrant övervägande och bearbetning. Som situationen ser ut just nu får vi inte ens ut investeringsstödet, vilket gör att jag ställer mig mycket tveksam till att ytterligare villkora stöden. Med det samhällsklimat vi har idag måste vi fokusera på både tillväxt och konkurrenskraft.

Jag tycker att man ska vara försiktig med att falla i den fällan som EU-kommissionen gör just nu, där man kallar all avreglering för en förenkling. Det är ungefär som att motsatsen skulle vara att försvåra.

Det handlar om att man ser igenom kriterierna för det stöd som landskapsregeringen betalar ut och sätter på sig hållbarhetsglasögon för att förstå hur detta kan bli mer rättvist, så att säga. Det behöver inte betyda att det automatiskt leder till mer reglering eller att verksamheterna blir mer komplicerade. Det handlar snarare om att skattepengarna används i linje med de strategier och agendor som vi har antagit.

Talman!

Ledamoten pratade om vikten av en bra inomhusmiljö. Det finns verktyg som landskapsregeringen redan har använt sig av, såsom Miljöbyggnad 3.0.

Jomala kommun har till exempel använt denna certifiering i byggandet av den nya gymnastiksalen och den nya skolan. Det är Sweden Green Building Council som har tagit fram dessa riktlinjer. Det är höga krav på energi, inomhusmiljö och material, man bedöms inom dessa tre områden. Landskapsregeringen har haft Jomala som ett pilotprojekt och har redan implementerat dessa metoder.

Det är precis det som ledamoten efterfrågar – att ge stöd för sådana initiativ.

Tack, talman!

Jag nämnde också nätverket Sweden Green Building Council och att det finns mycket inspiration och kunskap att söka genom ett samarbete där. Är det så att det finns fungerande åtgärder och metoder som redan har använts, vilket ledamoten nämner, så tycker jag att dessa aspekter borde tas upp och diskuteras i den här strategin. Varför ska man lämna bort vissa viktiga aspekter av inomhusmiljö, medan man är noga med att lista andra?

Jag tror att det behövs ett medvetandegörande kring detta, till exempel hur ljuset och akustiken i ett rum påverkar trivseln, särskilt i en skolmiljö. Det hade jag hoppats få se mer av här.

Talman!

Det är ett rent nöje att besöka den skola där man har dragit lyckade lärdomar av akustik och ljusinsläpp. Här är det just akustiken som utgör den bästa lärdomen, och den tillämpas även när man renoverar Vikingaåsens skola.
Det var framför allt för i den stora sporthallen som man fokuserade på detta.

Alla lärare vill arbeta här och barnen trivs där man har gjort anpassningarna. Nu ser man även över hur man kan anpassa överallt, vilket är otroligt viktigt, särskilt för de barn som ledamoten nämnde, barn med NPF som kan ha svårt med koncentrationen. Ljud kan vara oerhört jobbigt.

Det är viktigt att även ta hänsyn till detta perspektiv när det gäller t.ex. våra äldreboenden, där personer med demens kan uppleva liknande svårigheter.

Tack, talman!

Det är upplyftande att höra det exempel som ledamoten Holmberg-Jansson lyfter fram. Jag ska se till att bjuda in mig själv på en liten "trynrunda".

Fru talman!

Jag upplever meddelandet om hållbart byggande som angelägen och högaktuell. Det är många fastigheter idag, såväl privata som offentliga, som har brister i varierande grad. Så länge de är rimliga, ex gällande energieffektivitet, så går det att leva med dem men det kostar bara lite extra att hålla byggnaden varm, eller sval om man väljer det. Men om fastigheten inte är hälsosam dvs. har en dålig eller rentav skadlig inomhusmiljö ska åtgärderna inte låta vänta på sig.

Därför har jag med ett särskilt intresse tagit del av det fjärde fokusområdet, Hälsosamma och attraktiva hus.

Det är lätt att hålla med på en övergripande nivå om allt som står där. Många hus som byggdes på 1960-80-talen omfattas av brister som kan härledas till detta fokusområde. Det beror på att man inte då hade den kunskap om de nya material som dök upp på marknaden som skulle ha erfordrats i relation till den för vid tidpunkten rådande byggnadstekniken. Man hade goda ambitioner men med facit på hand så vet vi att allt inte gjordes helt rätt.

Alla hus går inte att rädda. Det sades i ett tidigare anförande. I ett annat anförande efterlystes investeringsstöd för att ge ekonomiska incitament för åtgärdande av bristerna.

Jag håller med om att för att inte det här dokumentet ska förbli en hyllvärmare och därmed bidra till något slag av energieffektivitet i kontorsmiljön bör konkreta stödåtgärder i någon form sättas in.

Jag kan tycka att vi i första hand ska fokusera på de offentligt ägda fastigheterna. Allmänna medel ska i mitt tycke riktas till den offentliga sektorn.

När landskapsandelssystemet ändrades för tre mandatperioder sedan sades det att kommunerna skulle ackumulera medel från andelarna till kommande investeringar. Endast ytterskärgårdskommunerna skulle erhålla ett särskilt investeringsstöd om 20 % av kostnaderna. Det var många små kommuner som missgynnades av reformen och nu står man där med andelar som med nöd och näppe täcker driftskostnaderna men inte annat.

Hur ska förvaltarna av de här fastigheterna kunna leva upp till detta dokument? På inget sätt.

Därför föreslår jag att vi igen en gång ska tänka Åland – en kommun. Vi har goda erfarenheter av centralisera viktiga funktioner till specialiserade myndigheter. Det har gjorts i fråga om gymnasieutbildningen, hälso- och sjukvården, räddningsväsendet och sociala tjänster.

Varför inte då utvidga uppdraget för Fastighetsverket för landskapet Åland som har just de muskler i ekonomiska termer och specialkunskap för underhåll och fastighetsförvaltning som erfordras för att ta hand om alla utmaningar som offentliga och allmännyttiga fastigheter i kommunerna tampas med och som i förlängningen drabbar exempelvis barn och unga och även äldre. Jag tänker här exempelvis daghem och skolor som är förtjänta av en god inomhusmiljö. På detta sätt skulle vi hitta skalfördelar och systemeffektivitet som den offentliga sektorn bör sträva efter för att minska budgetslitaget.

Som jag ser det kommer detta meddelande inte kunna efterlevas utan ett aktivt stöd från samhället sida vilket Fastighetsverket skulle kunna garantera.

Våra små kommuner kommer inte att ha de ekonomiska förutsättningarna för att uppnå visionen: Ett hållbart och attraktivt åländskt byggnadsbestånd med en hälsosam inomhusmiljö.

Avslutningsvis vill jag framföra mitt stöd för ambitionen med detta meddelande och denna strategi för hållbart byggande. Tack, fru talman!

Talman!

I en värld där klimatförändringar, befolkningsökning och urbanisering är verkliga och växande utmaningar, spelar byggbranschen en avgörande roll för att forma framtiden.

Byggande och byggnader står idag för en stor del av de globala koldioxidutsläppen, och byggbranschen har därför här ett unikt ansvar och en möjlighet att leda vägen mot ett mer hållbart samhälle.

Men byggbranschen, som just nu är en pressad bransch, kan inte ensam forma vår framtid genom att bygga hållbart. Det krävs att vi alla gör en gemensam insats.

Som landskapsregeringen skriver i sin strategi för hållbart byggande så innebär det att utveckla metoder, material och processer som minimerar negativ miljöpåverkan samtidigt som man ska skapa funktionella, attraktiva och ekonomiskt gångbara lösningar för människor och vårt samhälle.

Ålands landskapsregering har förtjänstfullt i samarbete med olika aktörer inom branschen tagit fram en strategi för detta ändamål. Strategin har brutits ner i fyra fokusområden:
1. Energi och klimatanpassning
2. Materialanvändning och livscykelanalys
3. Cirkulärt byggande och återvinning
4. Hälsosamma och attraktiva hus

Strategin har också tydliga mål och mätbara nyckeltal vilket är bra då man vill och behöver följa upp den skrivna strategin och se vad man sen åstadkommit.

Talman! Den här strategin för hållbart byggande utgår från visionen ”Ett hållbart och attraktivt åländskt byggbestånd med en hälsosam inomhusmiljö”.

Själva visionen är det i sig inget fel på och är helt okej, men kan kanske kännas lite snäv och rätt teknisk. För hållbart byggande handlar ju inte enbart om att använda miljövänliga material eller minska energiförbrukningen. Det är ett helhetsperspektiv som i allra högsta grad också omfattar sociala och ekonomiska faktorer.

Social hållbarhet i byggande är att skapa byggnader och områden som är funktionella, tillgängliga och inkluderande för alla ålänningar. Det innebär att byggnader inte bara ska vara energieffektiva och miljövänliga med god inomhusmiljö, utan också bidra till en hög livskvalitet för de människor som använder dem.

Under de 18 åtgärder som listas inom fokusområdet Hälsosamma och attraktiva hus nämns några och de handlar i princip alla om tillgänglighet rent tekniskt.

Jag skulle gärna i denna debatt lyfta tillgängligheten till en nivå där vi borde fundera på om våra kommuner och kommunalförbund idag med tanke på det ekonomiska läget överhuvudtaget har råd och eller rätt kompetens att projektera och bygga nya eller bygga om offentliga byggnader för exempelvis skola och äldreomsorgen och med de krav som det idag ställs på dem.

För social tillgänglighet är inte bara ramper, bra ventilation och grönområden utan också byggnader som är flexibelt utformade och konstruerade så att de är funktionella idag och också i framtiden för exempelvis för skolbarn, demenssjuka och barn med speciella behov etc.

Talman! Ekonomiskt hållbart byggande är att skapa lösningar som inte bara är miljövänliga och socialt ansvarstagande, utan också på lång sikt ekonomiskt hållbara för våra kommuner, våra kommunalförbund och vårt åländska samhälle.
Byggprojekten måste vara ekonomiskt gångbara och genomförbara och inte leda till onödiga kostnader för byggherrar eller samhällen på lång sikt.

De flesta offentliga byggprojekt i våra kommuner tenderar för det mesta överskrida sina budgeter. Det här är mera regel än undantag och inte ekonomiskt hållbart för vårt samhälle. För i slutändan är det alltid kommuninvånarna i form av skattebetalare som står för notan.

En stor utmaning ute i de flesta av våra kommuner är att det helt enkelt inte finns tillräckligt med resurser och spetskompetens att budgetera, projektera, upphandla, driva och övervaka byggprojekt. Detta gäller i lika stor grad våra kommunalförbund.
Kommunerna och kommunalförbunden blir för det mesta helt beroende av externa konsulter som kanske inte alla gånger är helt oblyga då det kommer till att fakturera för sina tjänster. Inget fel i det i sig, för det är så den fria marknaden fungera.

Talman! För att en strategi för hållbart byggande ska vara framgångsrik, krävs samarbete mellan olika aktörer — från arkitekter och ingenjörer till byggföretag, politiska beslutsfattare och medborgare. Det handlar om att skapa en kultur där social och ekonomisk hållbarhet är en självklar del av varje byggprojekt.

Men för att vi ska få ett åländskt samhälle där vi kan bygga både socialt och ekonomiskt hållbart ute i våra kommuner eller hos våra kommunalförbund, behöver vi minska politisk involvering vid framför allt drift och underhåll av byggnader och flytta fastighetsförvaltningen bort från årlig budgetstyrning och istället fokusera på långsiktiga årskostnader för våra fastigheter.
Vi behöver helt enkelt kunna börja tänka mera långsiktigt för att byggandet ska bli ekonomiskt hållbart där effektivitetsnyckeltal och livscykelkostnadsberäkningar ska stå i fokus, och inte hålla på att politiskt debattera placeringar i åratal eller hur stor eller liten en årlig underhållsbudget för en viss fastighet får vara. Vi politiker är helt enkelt inga specialister på att bygga och ännu mindre specialister på fastighetsförvaltning och -drift.

Talman! Våra kommuner, kommunalförbund och myndigheter ska ges möjlighet att fokusera sina resurser på deras kärnverksamhet och leverera bästa möjliga service för ålänningarna, att projektera, bygga och drifta hus är inte det.
En lösning på detta, som redan finns inom offentlig sektor, är Fastighetsverket.

Fastighetsverket fungerar idag som ett kompetenscenter då det kommer till att planera, bygga och driva offentliga byggnader för landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter. Fastighetsverkets uppgift är att tillse att landskapets myndigheter och verksamheter har fungerade och funktionella lokaler, att de drivs ekonomiskt effektivt enligt företagsekonomiska principer och att värdet på fastigheterna bevaras och i bästa fall ökar.

Fastighetsverket har redan idag en organisation på plats som innefattar alla de kompetenser som behövs för att projektera, bygga och förvalta fastigheter. Detta har inte våra kommuner eller kommunalförbund. Fastighetsverkets organisation är idag uppbyggd så att den är skalbar och flexibel, vilket betyder att desto större fastighetsmassa de sköter om desto billigare blir driftskostnaderna per kvadratmeter för fastigheterna.

Talman! Hållbart byggande handlar som sagt inte enbart om att använda miljövänliga material eller minska energiförbrukningen. Det är ett helhetsperspektiv som i allra högsta grad också omfattar sociala och ekonomiska faktorer.

Med tanke på att flera av våra kommuner idag inte har råd att investera, skär i sina investeringsbudgetar eller inte investerar överhuvudtaget, skulle det vara både socialt och ekonomiskt hållbart att ge Fastighetsverket möjligheten att också samarbeta med våra kommunalförbund och kommuner då det kommer till fastighetsförvaltning av offentliga byggnader.

Genom att Fastighetsverket redan idag fungera som ett kompetenscenter vad gäller offentliga byggnader och är stadd vid kassan så skulle det vara samhällsekonomiskt hållbart för dem att också kunna investera i sociala byggnader för andra än landskapet, exempelvis våra kommuner. Det förutsätter givetvis att kommunerna har råd att på lång sikt betala hyra för byggnaderna till Fastighetsverket. Tack, fru talman!

Tack, fru talman!

Kolla här! Här kommer lite stoff för tankar som jag har saknat. Det ger också delvis svar på den fråga jag ställde i mitt eget anförande om vad landskapsregeringen har för syn på att ta ett helhetsgrepp.

Jag uppskattar att ledamoten Asumaa lyfter fram flexibiliteten att tänka smartare på längre sikt. Kan vi använda en byggnad till flera saker under dess livscykel?

Jag tycker också att det är spännande det som ledamoten nämner kring Fastighetsverket och dess roll. Om jag tolkar ledamoten rätt, så handlar det här om ett förslag att kommunernas fastighetshantering skulle flyttas över och ingå i Fastighetsverket.

Talman!

Personligen har jag suttit i ett antal byggkommittéer som politiker och har känt varje gång att vi inte är de specialister som ska bygga och planera. Kommunerna och vi andra ska påvisa behovet, och sedan finns det andra som kan presentera en lösning.

Jag tycker att vi kanske inte bör börja lyfta fram alla fastigheter vi redan äger. Men de som kommer att byggas framöver skulle planeras av dem som är specialister inom området.

Som jag nämnde tidigare, är Fastighetsverket idag ett kompetenscenter där de har allt som behövs för att göra det både hållbart på alla sätt och vis.

Tack, talman!

Jag tycker, som sagt, att det här är en intressant idé. Som ledamoten nämner, för att tänka på flexibel användning av en fastighet under lång tid, behöver det kanske finnas en viss kompetens för den typen av övningar. Det gäller också energieffektiviseringar, materialval och smart planering.

Så jag anser att detta är en intressant idé som jag hoppas att ledamoten tar med sig in i regeringens arbete och tydligt vidarebefordrar till klimatminister Gunell. Jag ser fram emot att vi kan fortsätta diskutera den här lösningen.

Talman!

Som jag nämnde i mitt anförande så gäller det också att vi ska ha råd att bygga i framtiden. Vi behöver både nya och gamla lösningar, så att säga. För att kunna göra detta krävs det ekonomiska resurser.

Det är därför viktigt att vi tar vara på den kompetens som redan finns, för att tillsammans kunna förverkliga våra mål. Ingen gör något ensam, även om många ibland tror att de vet bäst. Så fungerar inte världen.

Jag anser att den här idén borde undersökas mer ingående och vidare.

Talman!

Ledamoten före mig var lite inne på det som jag hade tänkt fråga om, nämligen det här med att alla kommunala byggnader och kommunförbund borde in under Fastighetsverket när det gäller själva fastigheterna.

Men jag vill ställa en retorisk fråga: Tror ledamoten att det går att få kommunerna att enas om något sådant? Eller ska man låta det vara upp till de kommuner som vill delta? Jag tror att både ledamoten och jag har erfarenhet av att det är ganska svårt att få kommunerna att samsas om allt, oavsett om det handlar om en värdkommun inom ÅHS eller Norra Ålands utbildningsdistrikt. Det är svårt att få kommunerna att vilja samarbeta.

Talman!

Att få kommuner att samarbeta, det har ledamot Holmberg-Jansson och jag erfarenhet av från förra fredagen. Redan den befintliga strukturen är svår att ändra. Jag vill heller inte att alla offentliga fastigheter ska sättas under Fastighetsverket. Det är viktigt att kommunerna kan ta ansvar för det de har byggt tidigare.

När man bygger nytt bör man också överväga dessa frågor. Allt handlar ju om finansiering. Istället för att kräva mera landskapsandelar och stöd så kanske man kan göra det ekonomiskt effektivt genom att låta Fastighetsverket planera, projektera och driva byggnader. På så sätt kan man få ner kostnaderna.

I slutändan handlar allt om kostnader och vem som ska betala. Att få in alla under Fastighetsverket var nog inte det jag sade, men kanske framöver (… taltiden slut).

Talman!

Det här är något som ledamot Fellman redan har lyft. KST-byggnader kanske skulle vinna på att vara under Fastighetsverket, eftersom det idag inte finns någon som har huvudansvaret. Som ordförande för Kommunförbundet Oasen kan jag säga att jag också ser fördelar med att det finns någon annan som har detta huvudansvar. Vi har nu på gång att titta på om någon annan skulle kunna vara värdkommun.

Jag tycker att den tanke som ledamoten lyfter är intressant, för det är en svår fråga. Ju mer jag sätter mig in i detta, desto mer övertygad blir jag om att vi kanske har för många kommuner på Åland.

Tack, talman!

KST är ett ganska bra exempel. Jag önskar att KST kunde fokusera på sitt kärnområde, sköta om klienterna och ge dem den service de behöver, istället för att fundera på hur de ska bygga.

Jag vet att det sitter politiker i KST och gör sitt allra bästa, men de är ju inte byggnadsingenjörer. Det finns andra som är mer lämpade och har den kompetensen. Jag anser att det skulle vara fördelaktigt om någon annan kunde ta sig an dessa aspekter. KST känner säkert till sina behov när det gäller fastigheter och utrymmen, och det kan de lätt kommunicera. Sedan finns det andra som kan planera, projektera och presentera lösningar. Jag tror att alla skulle vinna på detta, hela samhället skulle vinna på det.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Asumaa för ett mycket bra anförande. Jag märker att vi delar dessa värderingar. Jag kan tänka mig att alla kommunala fastigheter inte behöver omfattas av denna samreglering och samförvaltning med Fastighetsverket, men åtminstone de allmännyttiga, där det finns ett lagstöd för att kommunen ska bedriva en verksamhet, t.ex. en skola eller ett daghem.

Jag undrar ledamot Asumaa, tanken med Fastighetsverket, är detta förankrat i den liberala lagtingsgruppen också? Finns det ett bredare stöd för detta?

Tack, talman!

Jag svarar direkt på ledamoten Rainer Juslins fråga. Den tanken har vi diskuterat i vår lagtingsgrupp. Vi är delade, vissa anser att det är bra, medan andra tycker att kommunerna kan sköta detta själva. Men vi får se vart det leder.

Tack, fru talman!

Jag vill bara säga att jag gärna skulle tillhöra den falangen som stöder ert anförande och de intentioner som ni har i det.

Tack, talman!

Jag märker att det fortfarande finns lite liberalt ännu i lagtingsgruppen Juslin kvar. Tack för det!

Tack, herr talman!

Ledamoten talar mycket om kostnader och säger till exempel att allting handlar om finansiering, hur man ska göra olika saker, och inte minst om Fastighetsverket och kommunerna.

Men vi ser några exempel. Jag har tidigare lyft fram vad man faktiskt har gjort med den här byggstrategin, när man har uppdaterat villkoren för räntestöd för bostäder. Där har man infört olika typer av hållbarhetskrav, som till exempel krav på hållbar betong eller klimatneutral betong, samt hållbart producerat trä.

I framtiden ska alla parkeringsplatser vid hyreshus som byggs med hjälp av räntestöd ha laddningsmöjligheter. Dessa frågor hänger ihop med varandra för ett hållbart byggande. Är det förenligt med ledamotens tankar? Tänker ledamoten att vi ställer sådana krav som driver upp kostnaderna för byggnaderna? Ska offentlig sektor agera på samma sätt som övriga byggnader, kommuner och Fastighetsverk? Hur resonerar ledamoten kring detta?

Talman!

Själv är jag inte specialist på räntestöd och krav som gäller detta. Men det är klart att allt i slutändan handlar om pengar. Om vi ska bygga något och det inte finns några pengar, så bygger man ju ingenting.

Det är viktigt att kraven inte är så stränga att de hindrar byggande. Kraven bör vara generella och möjliga att uppfylla, då är kraven som bäst.

När det kommer till detaljerna är jag tyvärr inte tillräckligt insatt för att kommentera.

Tack, fru talman!

Allting är möjligt; det kostar bara olika mycket och tar olika lång tid, brukar man säga.

Men jag menar att vi inte vet vad resultatet av den här strategin är ännu. Det handlar om mycket ord och planer på vad man ska göra. Vi hör att det kommer mera lagstiftning.

Samtidigt har vi ett konkret exempel som jag känner till, som går i linje med strategin för hållbart byggande. Det handlar om de hållbarhetskriterier som har införts i beviljandet av räntestöd. Dessa kriterier driver upp kostnaderna för alla som vill bygga hyreshus på Åland med hjälp av räntestöd.

Det är det exemplet vi har. Med tanke på vad landskapet gör nu, förväntar jag mig att vi får se liknande lagstiftningsåtgärder som tillämpar samma principer på resten av sektorn. Men vi får väl se vad som händer.

Talman!

Som sagt, räntestödskraven är inte min specialitet. Jag är glad att den här strategin är en strategi som också ska revideras efterhand, så att där inte finns mera lagstiftning än där finns. Lagstiftning är ändå tvingande, det här är en strategi för att visa riktningen, så att säga. Det är bra att den är formulerad på det sättet och att det finns ett nyckeltal som man kan följa upp. Vad är egentligen idén med strategin överhuvudtaget? Uppfyller man något med den? Man kan både revidera mål och målsättningar efterhand.

Tack, fru talman!

Jag tycker att det var ett intressant anförande av ledamoten Asumaa, som också likt ledamoten Juslin berörde samma ämne. Jag var med och bildade Fastighetsverket en gång i tiden, och anledningen till det var att fastigheterna tidigare var spridda även inom landskapsförvaltningen, på museibyrån, byggnadsbyrån, skolorna och så vidare.

Vi tog modell av Senatsfastigheter i riket. Genom att skapa Fastighetsverket ville vi få en mer samlad och professionell hantering av fastigheternas både byggnad och drift.

KST har redan knackat på landskapets dörr angående möjligheten att inkludera kommunalförbunden och deras byggnader i verksamheten, vilket jag tycker är jätteintressant. Nu hör jag att ledamoten Asumaa också vill knacka på dörren. Jag tror att det är viktigt att dessa initiativ kommer från kommunerna. Annars kan det uppfattas som tvång, om vi börjar föreslå saker. Så finns det någon form av initiativ (… taltiden slut).

Talman!

Tack, minister Gunell. Initiativet har redan tagits i Lemland kommun. För flera månader sedan hade vi Fastighetsverkets VD dit för att presentera Fastighetsverkets verksamhet, hur den fungerar och vad de gör. Vi fick ett mycket bra intryck av detta.

Personligen och anser jag och vi, 20 kilometer från Mariehamn, att det är viktigt att utnyttja det kompetenscenter som har byggts upp under åren. Nu börjar det fungera på riktigt och är bra. Vi bör verkligen ta vara på de fördelar och stordriftsfördelar som Fastighetsverket erbjuder. De är skalbara och ju fler fastigheter som kan samlas under deras paraply, desto billigare blir det per kvadratmeter för fastigheterna.

Initiativ togs för en tid sedan.

Åland är trots allt ganska litet. Ju mer vi kan samordna, desto fler vinster kan vi hitta i ett samordnat byggnadsbestånd för hela den offentliga sektorn.

Men det är ett ganska stort kliv att ta, och jag tror att en avgörande fråga är vem som skulle äga det. Skulle en kommun köpa tjänster av Fastighetsverket, eller ska Fastighetsverket äga byggnaderna och kommunerna hyr in sig? Om detta ska förverkligas, kanske landskapsregeringen måste fundera på en ny lagstiftning just för Fastighetsverket. I dagsläget är det ju avsett för landskapets fastighetsbestånd.

Tack, talman!

Vad gäller lagstiftning kanske vi har olika åsikter. I något sammanhang har det talats om att det är utrett och att det är fullt möjligt för Fastighetsverket att också ta hand om andra fastigheter än landskapets. Men det kan hända att jag har fel, men det är vad jag har hört.

Det kan ju vara så att Fastighetsverket bygger nya fastigheter och äger dem, och då betalar kommunerna hyran som myndigheterna gör också idag till Fastighetsverket i form av internhyror. Det är Fastighetsverket som bygger och äger.

Det är klart att om man bygger något genom Fastighetsverket, så behöver man också säkerställa att man får in hyran på lång sikt. Ingenting är gratis.

Jag tycker att det borde finnas juridiska förutsättningar för att göra både och, att Fastighetsverket kan ta över eller bygga nytt och kommunerna fungerar som hyresgäster i den byggnaden.

Talman, bästa lagting och övriga åhörare!

Jag tänkte bara säga några korta ord. Jag har tittat på en del av strategin för hållbart byggande, som nu har presenterats som ett meddelande här i lagtinget.

Tidigare tog jag upp en fråga i ett replikskifte med infrastrukturministern. Hur resonerar man egentligen när man till exempel säger att man funderar på att ändra byggnadsförordningens bestämmelser med tanke på stigande havsnivåer? Jag vill säga några ytterligare ord om just den här saken.

Det är klart att man kan tänka sig olika katastrofscenarier, men vi sysslar ju ändå med offentlig förvaltning och lagstiftning. Landskapsregeringen har full rätt att fatta beslut om ändringar av byggnadsförordningen utan att blanda in lagtinget. Men byggnadsförordningen idag innehåller en bestämmelse som säger att man inte får bygga ett hus på en nivå som understiger två meter över normal vattennivå. Jag kan inte tänka mig annat än att det är just den här bestämmelsen som man i byggnadsstrategin indikerar att man funderar på. Är den rätt?

Det skulle vara intressant att veta vad som ligger bakom detta. Jag ser det som att man går åt det alarmistiska hållet när man här på Åland påstår att vi ska börja fundera på om det räcker att bygga två meter över normalvattenståndet. Kanske räcker det inte, vilket landskapsregeringen indikerar i strategin.

Man brukar säga att IPCC:s rapporter är guldstandarden när det gäller vetenskap om klimatet. Jag är personligen övertygad om att det inte är många av oss, inklusive jag själv, som har satt sig in ordentligt i dessa rapporter och den underliggande vetenskapen. Det finns dock sammanfattningar som är avsedda för politiker och som är ganska lättillgängliga. Där ser man att förväntningarna är 40 till 80 centimeters stigande havsnivåer fram till år 2100. Om det är detta som landskapsregeringen tror på, finns det ingen orsak att ändra byggförordningen när det gäller vilken nivå man får uppföra nya byggnader på.

Jag tror personligen att detta är någon form av skrivbordsprodukt och att man skriver så här för att det hör till berättelsen att vi måste vara rädda för följderna av klimatet.

IPCC har inte skrivit något om landhöjningen på Åland. Det måste vi tänka ut själva. Fram till år 2100, alltså 75 år från idag, kommer landhöjningen att vara liknande den projicerade havsnivåhöjningen som IPCC:s underliggande vetenskapsmän har laborerat med.

Det här kanske är en liten sak, men jag tycker ibland att vi går åt det alarmistiska hållet. Den sittande regeringen tenderar att ha förvånansvärt starka krafter eller kanske oeftertänksamma krafter som predikar detta. Jag hävdar att det inte finns något som tyder på att vi behöver vara rädda för att om vi bygger enligt nuvarande byggnadsförordning så kommer huset inte att översvämmas på grund av klimatförändringar.

Jag undrar också vad man har tänkt sig när man säger att vi höjer gränsen till tre meter över normalvattenstånd. Förstår man vad det betyder? Personligen känner jag markägare som ligger precis på gränsen. Oj, har vi landhöjning en liten stund till, så kommer de snart att kunna börja planera sina markområden eller bygga sina drömhus på den mark som snart uppfyller byggnadsförordningens regler om två meter. Men plötsligt kommer vi här och säger att vi tror att Åland kommer att vara översvämmat snart och därför måste vi ändra byggförordningen. Du kan glömma ditt drömhus på den strandtomten som du har tänkt på länge.

Jag hoppas att sådana här överväganden verkligen görs, för jag ser det nästan som att man beslagtar en byggnadstomt av en person, alltså en låglänt tomt som ligger precis på gränsen. Om man ändrar byggnadsförordningen med hänvisning till att man tror något, skulle jag säga att det är mycket problematiskt. Det är något som vi inom Obunden Samling verkligen hoppas att den sittande regeringskoalitionen tänker över två gånger.

Flera har varit uppe här och sagt att det blir mera extremväder och att det bara blir värre. Med risk för att det kommer att bli det vanliga om klimatskeptiker och sådana saker, vill jag nämna den senaste doktorsavhandlingen från Finland, som handlar om Nordeuropas extrema stormar. Den kom 2022 och är skriven av en kvinna som idag arbetar på Finska Meteorologiska institutet. Slutsatserna av den utredningen visar att det under de senaste 30 åren inte har funnits vetenskapliga bevis för att stormarna på något sätt har blivit starkare eller tilltar. Det är rena rama slumpen att vi hade en Alfrida i början av 2019. Vi hade stormen Anna några år tidigare och ni kanske kommer ihåg att den östra utfarten var översvämmad. Det här är sådant som vi kommer ihåg, men det räcker inte med det mänskliga minnet. Man måste sätta sig in mer i hur det verkligen är.

Många tror också att allting bara blir värre och att stormarna blir värre. En delförklaring till detta är att om det blir en extrem storm, som vi hade med Alfrida, så är kostnaderna för den stormen mycket större idag än om den hade inträffat i början av 1900-talet, då vi knappt hade bebyggelse på många ställen där det idag skapas störningar. I början av 1900-talet hade vi på många delar av Åland inte ens någon skog som kunde blåsa omkull, eftersom vi hade huggit ner det mesta för att bygga fartyg och sälja ved till Stockholm. Man måste känna till sin historia.

När man tittar globalt på detta, tror många att den värsta orkanen i USA:s historia var Katrina, som inträffade i början av 2000-talet. Mycket riktigt, i pengar var det den dyraste stormen någonsin. Men de starkaste stormarna inträffade i slutet av 1920-talet och drog över Florida. Hade den typen av stormar kommit idag, skulle det ha varit en total katastrof i Florida. Det var inte så farligt på den tiden, eftersom det knappt fanns bebyggelse och inte så många människor bodde där. Det fanns inte så mycket ekonomiska värden som kunde bli förstörda. Men mätt till hur vattnet påverkades och hur vindstyrkorna var så var de stormarna i slutet av 1920-talet värre än vad vi sett nu på senare år.

Detta är något som man måste beakta. Jag hoppas att landskapsregeringen tar med sig detta när man funderar på att höja gränsen i byggnadsordningen från två meter till tre meter. Det skulle också gärna få finnas ett resonemang i klimatbyggnadsstrategin om varför ni tänker så här och vad som oroar er. Vi tror att vattenytan kommer att stiga, men vi har ingen orsak till varför. Det finns inga vetenskapliga bevis som säger att så är fallet. Tack, talman!

Tack, talman!

Vicetalman, för några år sedan under förra mandatperioden, var ledamoten Fellman och jag på en konferens på Island där vi representerade Ålands lagting. Vi diskuterade bland annat klimatförändringar och havets höjning. Där var en man som var president för ett ö-samhälle som liknar Åland. Han berättade att de ser vecka för vecka, år för år, hur hela deras ö-samhälle håller på att försvinna.

Samtidigt står vår vicetalman i Ålands lagting i ett annat ö-samhälle och förnekar att detta problem överhuvudtaget existerar. Jag tycker att det är ganska skrämmande.

Tack, talman!

Ja, jag nämnde i början av mitt anförande att det kommer att bli tal om klimatförnekelse och så vidare.

Fakta är att om jag skulle ta en karta över Åland idag och jämföra den med en karta över Åland från för 50 år sedan, så har det tillkommit många tusen kvadratmeter. Åland har blivit mycket större tack vare att Åland har stigit ur havet till följd av den landhöjning som pågår i stora delar av Norden till följd av istiden.

Om man gör samma jämförelse med flera av de här öarna - nu uppfattade jag inte vad lagtingsledamoten nämnde för ö-samhälle - så kan man titta på kartor över Stilla havet, där erosionen och den ökade vågenergin gör att även de öar som ofta lyfts fram i Stilla havet blir större. Det går till och med att iaktta dessa förändringar på kartor idag.

Samma person pratade också på det stora CAP-strategimötet om problematiken. Jag väljer faktiskt att på riktigt tro på forskare, på mätningar och på människor som har sina egna ögonvittnen hur andra delar av världen också drabbas av att vi antagligen, enligt vicetalman Måtar, kan hålla på hur vi vill. För att vi har väl inga problem med någon höjning av havsnivån på Åland.

Vi må vara en egen liten ö i ett hav, men allting påverkar varandra och allt hör ihop. Vi är inte skyddade här, och det vi gör påverkar överallt. Det är så som jag tycker att man ska se på saken.

Det finns mycket att läsa på om hur stora problemen är i Stilla havet. Man behöver kanske lyfta fram en ö och säga: "Oj, den här går det bra för, men för de andra går det inte så himla bra." Det beror på (… taltiden slut).

I det här alarmistiska narrativet, som politiker likt ledamoten Eckerman kommer med, så förnekar man faktiskt fakta. Fakta är att Åland blir större, och vi har inga problem. Vi har hittills inte haft några som helst problem med havets höjning. Snarare har havet sjunkit sett ur vårt perspektiv, eftersom Åland har stigit.

Jag har inte stått här och förnekat att havsnivån stiger och att man projicerar med en viss ökning. Det finns vetenskapsmän som vet vad de talar om, men vad det sedan får för följdpåverkan och hur det i verkligheten påverkar olika platser är en helt annan sak.

Ledamoten Måtar får gärna ge namnet på den forskare som han hänvisade till, samt vilken rapport det handlar om.

Min erfarenhet av Obunden Samling är att när de tidigare har givit oss forskningsrapporter, så har de endast delat en bråkdel av vad rapporterna faktiskt innehåller. De flesta forskare kommer nog fram till att klimatpåverkan redan sker nu, och att detta också kommer att påverka oss här på våra breddgrader, tyvärr.

Därför finns det översvämningsdirektiv. Landskapet har uppdaterat sina riktlinjer senast 2024. I den här strategin finns referenser till alla dessa frågor. Det är bara för ledamoten Måtar att läsa och förkovra sig i dem.

Det är ett mycket viktigt område att utveckla. Det handlar inte bara om översvämningar; det finns även andra problem som rör vad som sker i låglänta områden. (… taltiden slut).

Tack, talman!

Minister Gunell kommer med en massa snömos, som jag skulle kalla det.

Jag har ställt en konkret fråga: Ska vi ändra den här regeln från två meter över normalvattenstånd till tre eller fyra meter? Och varför i så fall? Hur resonerar man?

Jag hänvisar till IPCC:s sammanfattning for policymakers. Jag kommer inte ihåg vad den heter på engelska, men man kan googla på "projected sea level rise" och IPCC så kommer sammanfattningen upp. Man tror att det stiger i medeltal 40-80 centimeter fram till år 2100. Det finns förstås också alarmist projiceringar där, men våra regler om två meter räcker bra, även om vi skulle vara alarmistiska. Jag undrar, är landskapsregeringen alarmistisk? Tror ni att havsnivån kommer att stiga två meter till 2100, när vetenskapen ändå ligger på kanske max 80 centimeter, så som det ser ut nu?

Jag vet uppriktigt sagt inte vad ledamoten Måtar är ute efter. Jag tror att landskapsregeringen har en ganska realistisk syn. Det finns all anledning för oss att fundera över hur vi planerar vårt samhälle och hur kommunerna ska ge tillstånd för byggnation i olika låglänta områden.

Det är viktigt att vi har en klar bild av hur analyserna ser ut och hur markområdena ser ut. Det handlar inte bara om byggnation; det rör också dagvattenhantering, avlopp och dricksvatten. Vi måste även tänka på hur vi planerar hamnanläggningar och kajer, och hur dessa ska utformas för att kunna hantera de förändringar som kommer.

Detta är ett fortsatt viktigt arbete. Jag skulle också uppskatta om ni kan ge namnet på den här forskaren som hänvisades till.

Talman!

Jag har inte sagt ett ord om dagvattenhantering, utan jag försöker bara fråga: Hur resonerar ni när ni ska ändra byggnadsförordningen? Det står väldigt tydligt i det här meddelandet att ni funderar för att havsnivån stiger och ni blandar in en massa annat.

Kom ihåg det här huset, om ni tar en kopp kaffe på ett café lite längre bort på en gård, så finns det gamla bilder där man kan se att de hade båtar som låg här ungefär där vi har husen byggda idag. Det är ju inget snack om det, inte har vi haft problem med höjda havsvattennivåer, och det finns just nu ingenting som tyder på att vi kommer att ha problem med höjda havsvattennivåer. Det är liksom inte det som är problemet. Ändå lyfts det här som en fråga, och att vi nog behöver ändra byggförordningen.

Som sagt, när det gäller den här vetenskapliga utredningen, så är det en IPCC sammanfattning som jag hänvisar till.

Tack, talman!

Jag skulle vilja påstå att det här är en strategi, och jag anser att det är en bra i en strategi att fundera över planeringar och liknande frågor.

Men jag blev lite illa berörd när vicetalmannen framhöll att vi i regeringen nu skulle föra fram en massa förslag som inte stämmer. Inte finns det några förslag här om att vi ska beslagta markområden. Inte finns det några förslag om att vi ska höja miniminivåerna till fyra meter, eller vad som nu sades. Och inte finns det några förslag om att begränsa något projekt och göra sådana saker.

Det här är en strategi för hur vi ska bygga mer klimatsmart. Det handlar om utbildning, information och energieffektivitet – den typen av frågor. Denna strategi har tagits fram tillsammans med branschen. Det handlar inte om att landskapsregeringen försöker köra över branschen på något sätt. Man har verkligen gjort detta i samarbete med branschen, vilket är bra.

Jag blir lite illa berörd när man framhäver att landskapsregeringen försöker begränsa en massa saker, när vi egentligen bara har tagit fram en strategi som pratar om vissa saker.

Tack, talman!

Inte vet jag om man ska behöva bli illa berörd. Jag ställer en enkel fråga. Tänker ni ändra byggförordningen, såsom ni skriver? Om jag minns rätt, så finns det en sammanfattning i punkt 5.4 i den här strategin där det står; ändra plan- och byggförordningen på grund av höjda havsvattennivåer.

Det är väl jag som ska bli illa berörd om inte Ekström kan läsa detta innantill. Problematiken tas upp i meddelandet, och därför undrar jag: På basen av vad behöver ni ändra? Det måste ju vara den här tvåmetersregeln ni vill justera, och jag undrar bara varför. Hur tänker ni?

Det verkar som om ni inte följer den vetenskapliga konsensus som framgår av sammanfattningen IPCC som jag hänvisade till. Ni verkar tro på något värre. Berätta då i så fall, vad är det?

Problemet är att vi pratar fortfarande om strategier. Man problematiserar, man funderar över saker och man tittar på grejer som händer och som kan eventuellt kan inträffa. Fortfarande har vi inga förslag som vi diskuterar här på det sättet.

Nu för man fram och försöker sätta ord i mun på oss att vi vill göra det här. Nu vill vi begränsa det. Vi kommer att ta mark från folk för att genomföra detta. Det stämmer inte. Vi kan ju hålla oss till strategin.

Den dagen vi har ett förslag som berör den här nivån, då kommer vi att kunna diskutera det och det kommer att bli en debatt om det också. Jag är säker på att vi har många i regeringen, inklusive mig själv, som tycker att vi inte ska ta mark från markägare och att vi inte ska begränsa projekt i onödan på det sättet. Men det är när vi har det förslaget. Nu säger man det ungefär som att det är på gång. Det är inte på gång.

Det här är en strategi och det är viktigt att hålla det i huvudet.

Tack, talman!

Sätta ord i mun? Inte behöver jag sätta några ord i munnen på någon. Ni har ju skriftligt på det här. Ni har ju skrivit i er egen strategi att ni funderar på att ändra plan- och byggförordningen.

Ledamoten Ekström är en politiker som härstammar från Jomala och där är det kanske mest aktuellt. Det handlar om att delar av Möckelö ligger precis på den nivå, och skulle det vara lite mer landhöjning så ligger man på tvåmetersnivån och så kan man börja bygga på väldigt fina platser ut mot Ålands hav. Men om man ändrar plan- och byggförordningen så omöjliggör man sådana projekt redan ganska snart.

Tack, fru talman!

Jag vill passa på att lyfta en fråga som har diskuterats till och från under flera år, och som jag tror att många av oss känner till som fenomen. Det handlar om de övergivna husen som finns runt om på Åland, eller de tomma husen i olika konstellationer. Vi har säkert många exempel på detta. Det handlar om rejäla hus av äldre modell som av olika anledningar står oanvända och förfaller.

Från Hållbart Initiativ har vi lyft fram att dessa öde hus är en resurs som vi borde bli bättre på att ta vara på. Det är ett resursslöseri att ha hus som står tomma och förfaller, särskilt om de är gediget byggda, så som det gjordes förr i tiden. Dessa hus har byggts med stockar och hårt arbete, och det är synd att de bara står och förfaller.

Det är bra att det idag finns ett restaureringsstöd att söka. Men ett problem som har uppmärksammats för mig är hushållsavdraget. Även om det inte är direkt kopplat till denna diskussion, kan det vara värt att notera att som det ser ut idag kan du göra hushållsavdrag om du beställer nya fönster som installeras i ditt hus. Men du kan inte göra hushållsavdrag för att föra dina gamla fönster till renovering hos en glasmästare. Detta har uppmärksammats av mig, och jag tycker att det är ett bra exempel på ett systemfel. Det motarbetar ju det som vi skulle vilja se med dessa öde hus, där systemet uppmanar dig att köpa nytt istället för att renovera.

En annan aspekt som har dykt upp, när jag lyssnat på de som är intresserade och kunniga kring gamla hus, är finansieringen. Om du går till banken för att begära lån för att renovera ett hus, så ligger värdet på huset som grund för lånet. Det innebär att du får inget lån att prata om det är ett gammalt "ruckel", jämfört med om du ska bygga ett nytt hus. Här kunde det vara intressant att titta på om landskapsregeringen skulle kunna hitta ett system för att gå in som garant på något sätt, för att sänka tröskeln ytterligare för att renovera gamla hus och sätta dem i bruk igen istället för att bygga nytt.

Det finns också en tredje aspekt, och här kommer vi in på något som kan vara lite känsligt. Orsaken till att ett hus står öde och förfaller kan vara arvstvister eller annat juridiskt mankemang, eller att det finns kvarstående problem från tidigare tider. Det handlar om att man ska inte sälja eller göra sig av med en egendom, för då går ryktet i byn att man har problem med kassaflödet. Här skulle man kunna fundera på om det skulle kunna ingå i stödpaletten för ödehus, inte bara att man får pengar till renoveringen, utan också att hitta en mekanism för att få juridiskt stöd för att reda ut saker och ting, om man vill reda upp och få loss huset på något sätt. Detta är enligt uppgift inte bara en åländsk utmaning, utan det är en utmaning som finns i hela Norden.

Ett första steg för att på riktigt komma åt utmaningen med ödehusen på Åland kunde vara att göra en ordentlig kartläggning för att veta var dessa hus finns, hur de förhåller sig till varandra och var de är placerade. Ett första steg för att vidta bra åtgärder är att veta, och en sådan kartläggning kunde tydliggöra potentialen som finns i de åländska ödehusen. Tack, talman!

Tack, talman!

Det går fort i hockey ibland. Vi har tidigare hört hur ledamot Röblom berättade om hur viktigt det är att tänka på klimatutsläppen och hur viktigt det är att vi håller nere energiförbrukningen i våra hus, för annars går det åt helsike.

Nu vill han renovera gamla fönster. Ett gammalt fönster har ett u-värde på ungefär 3,0, medan gränsen idag ligger på 1,2. Det är helt oacceptabelt. Jag tycker att gamla fönster är fantastiskt vackra, men man måste ha klart för sig att de är helt vedervärdiga ur energisynpunkt.

Dessutom är hushållsavdraget en finsk behörighet. Det är inte vår behörighet, och förmodligen har de tagit med det här energitänket när de kommit fram till att det enbart gäller nya fönster.

Tack, talman!

Det jag försöker komma åt är att det finns ett systemfel när man vill renovera något, och systemet uppmanar en att köpa nytt istället. Detta förhindrar att vi använder de här husen som den resurs som åtminstone jag anser att de är. Jag vet inte om ledamoten Erland har en annan åsikt om dessa hus, men jag ser dem som en resurs som vi gemensamt borde hitta ett sätt att kunna använda. De bör komma till användning istället för att bara stå och förfalla.

Jag är inte säker på detaljerna, och jag kan erkänna att jag inte har full insyn i hushållsavdraget. Men jag tycker ändå att det är ett problem om vissa renoveringsarbeten inte ger hushållsavdrag, bara för att de inte utförs på plats i kojan till exempel.

Tack, talman!

Personligen är jag en ruckelromantiker av rang. Jag älskar att återvinna gamla grejer, oavsett om det handlar om fordon, båtar eller vad det nu må vara. När det kommer till hus anser jag att de gamla ödehusen absolut har potential, inte minst ur historisk synpunkt.

Det känns dock lite konstigt när ledamoten i sitt ena anförande säger att vi måste ha mer lagstiftning och bli tuffare för att minska klimatutsläppen. Sedan går han upp en stund senare och håller ett annat anförande med ett helt motsatt budskap, där han menar att vi borde få bidrag för att renovera de här klimatvidriga fönstren samtidigt. Dessa två resonemang hänger inte ihop överhuvudtaget.

Tack, talman!

Jo, men det gör det ju. Att jag i mitt ena anförande vill ha tydlig lagstiftning, tydliga regelverk och tydliga kriterier dit skattepengarna ska användas, så det motsäger inte alls att jag ser de ödehus som finns runt om på Åland som en resurs som vi borde ta tillvara på.

Det är just det jag tycker är kärnan i hela hållbarhetsarbetet. Det handlar om att använda resurserna på ett snyggt och medvetet sätt. Vi ska inte slösa med resurserna; istället bör vi använda dem, återbruka och återanvända. Det resonemanget gäller även hus på samma sätt som med skjortor.

Talman!

Ledamoten Röblom lyfter frågan om ödehusen och efterfrågar en ordentlig kartläggning. Detta tangerar faktiskt en fråga som Moderat Samling har tagit upp, nämligen fastigheter med oklara ägandeförhållanden, där till exempel en åttondel av fastigheten möjligen kan finnas i Amerika. Ingen kan ju bygga eller göra något med dessa fastigheter när ägo förhållandena är oklara, så man kan säga att samhällsutvecklingen stannar upp lite.

Jag konstaterar att en kartläggning av det slag som ledamoten Röblom föreslår vore ett välkommet inslag i en strategi för byggande på Åland.

Tack, talman!

Tack till ledamoten Valve för stödet. Jag tycker att ledamoten fångar det ganska bra: det handlar inte bara om att det är upp till enskilda personer vad de ska göra med sin egendom. Jag har ett ödehus. Jag vill inte sälja det. Punkt.

Det här handlar om att det kan vara klurigare och snårigare än så, att veta vem som äger vad. Det kan också vara så att de människor som berörs av detta inte har de ekonomiska medlen eller möjligheterna att ta tag i frågan och få den utredd.

Det är därför jag öppnar för att detta är ett område där kanske landskapsregeringen skulle kunna spela en roll på något sätt. Att underlätta och kanske delvis få bort det stigma som ändå finns på vissa delar av Åland. Man ska inte behöva sälja eller göra sig av med dessa hus, för då anses man vara på obestånd.

Talman!

Ibland går det inte ens att peka ut vilken enskild person som äger en fastighet, eftersom den kan ha skiftats flera gånger i enlighet med arvsrätten.

Med tanke på att det ändå är landskapsregeringen som har lagt fram den här strategin för hållbart byggande, och att landskapsregeringen också har ett starkt mandat att verka för åländsk jord i åländska händer så skulle en rimlig ansats vara att samarbeta med Lantmäteriverket till exempel inom ett projekt. Om jag inte minns fel, har det till och med nämnts i något regeringsprogram för några mandatperioder sedan, eller något i den stilen.

Jag välkomnar därför initiativet från ledamoten Röblom.

Tack, talman!

Jag och ledamoten Valve skickar in detta som input till andra sidan rummet, helt enkelt som en idé.

Tack, talman!

Till skillnad från ledamot Wille Valve är jag inte fullt så positiv till det här förslaget. Däremot vill jag ge kredd för ett kreativt inlägg i debatten.

Jag förstår dock inte riktigt varför vi ska göra en kartläggning av ödehus när vi inte har lagstiftningsbehörighet kring det. Vad ska vi göra efter att vi har genomfört kartläggningen? Det förstår jag inte riktigt.

Vidare funderar jag på ledamotens påstående om att man kan få pengar till renovering. Hur tänker ledamoten där? Vem är det som ska ge dem pengarna? Är det landskapet eller är det kommunen?

Som svar på det senaste så finns det ett restaureringsbidrag, och det är kopplat till det jag resonerar kring.

Vad vi ska använda informationen till för att kartlägga ödehus, så syftet är att medvetandegöra att dessa resurser finns och att undersöka hur de förhåller sig till varandra. Skulle man kunna ta ett grepp om en områdesvis strategi för att utveckla dessa hus och ta tillvara på dem? Det jag vill komma åt är att dessa resurser finns, men riskerar att falla i glömska. Vi har möjlighet att ta tillvara på en åländsk resurs, helt enkelt. Jag försöker föra ett resonemang om hur vi skulle kunna bli bättre på detta.

Tack, talman!

Jo, jag förstår resonemanget. Som jag tidigare har sagt, tycker jag att det är kreativt. Visst finns det restaureringsbidrag, och det är vackert så.

Men även om ägarbilden kan vara splittrad, så är det ändå någon som alltid äger dessa hus. Äganderätten är mycket stark för de allra flesta ålänningar, och det är viktigt att respektera den.

Samtidigt kan jag själv säga att jag tycker det är tråkigt. Till exempel i min hemby står det många tomma hus som kanske bara används någon gång på sommaren. Men det är ändå svårt för oss här i den här salen att göra något åt det.

Tack, talman!

Jag säger inte att det är lätt, men jag lyfte fram den här juridiska aspekten om möjligheten för landskapsregeringen att stöda de processer som rör människor som till exempel inte har finansiella möjligheter att driva den juridiska processen själva. Det var ett sådant inspel.

Diskussionen är avslutad. Kan talmannens förslag att inte remittera ärendet för utskottsbehandling omfattas? Förslaget är omfattat. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.