Remissdebatt

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmannen föreslår att beslut om eventuell remiss fattas av talmanskonferensen efter avslutad remiss. Diskussion.

Talman! Jämställdhetspolitiska målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. För att uppnå målet arbetar landskapsregeringen med de sex strategiska inriktningarna som ingår i agenda för jämställdhet, varav ekonomisk jämställdhet är en av dessa delmål. Ekonomisk jämställdhet handlar om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

ÅSUB har i elva år, på uppdrag av landskapsregeringen, utarbetat en sammanställning med könsuppdelad statisk, som har varit en bilaga till landskapsregeringens förslag till budget. Nu i år valde vi aktivt att göra annorlunda då, handen på hjärtat, jämställdhetsbilagan inte har diskuterats speciellt mycket i samband med att landskapsregeringen presenterat budgetförslaget. Därav har landskapsregeringen översänt det här meddelandet till lagtinget med ÅSUB:s överskikt kring skillnader i inkomst mellan kvinnor och män.

Talman! För att kunna göra insatser och förändringar kring jämställdhet så behövs könsuppdelad statistik som synliggör kvinnor och mäns förutsättningar, livsvillkor och behov. Både likheter och skillnader mellan kvinnor och män ska uppmärksammas och just könsuppdelad statiskt är en förutsättning för att göra de analyser som krävs för att utforma rätt åtgärder i arbetet för jämställdhet. Ekonomisk jämställdhet är centralt för egenmakt och självständighet i alla delar av livet.

Kvinnor tjänar fortfarande i genomsnitt mindre än män. En bidragande orsak är att kvinnor i högre grad arbetar deltid men också bland heltidsanställda finns betydande löneskillnader. Av löneinkomsterna tillfaller 46 % kvinnor och 54 % män. Kapitalinkomsterna har en ojämnare fördelning. Inkomsterna påverkar naturligtvis även pensionen, vilket gör att ojämlikheten fortsätter även bland pensionärerna. Landskapsregeringen har påbörjat arbetet med ett nytt jämställt lönesättningssystem för att säkerställa jämställda löner.

En annan bidragande orsak till att kvinnor tjänar mindre än män är att kvinnor har mer sjukfrånvaro. Antalet sjukskrivningar på Åland som är två veckor eller längre, och som berättigar till FPA:s sjukdagpenning, ökar både för kvinnor och män. De senaste två åren har kvinnor haft nästan dubbelt mera sjukdagar än män och under 2000-talet har skillnaden ökat. Det här innebär att kvinnor i högre grad än män levt på minskade inkomster under dessa sjukskrivningsperioder. Här finns ett behov att djupare analysera, beror det på arbetsmiljö? Hur kan det förebyggas så att man inte slås ut från arbetslivet? Studier visar att ju mer könsintegrerad en arbetsplats är, desto bättre arbetshälsa men det finns stora kunskapsluckor inom det här området.

Talman! Det finns fler män som är arbetslösa än kvinnor. Kvinnor har högre sysselsättningsgrad vilket är ovanligt i ett nordiskt och europeiskt perspektiv. Det är fler ensamstående män som får utkomststöd men däremot är ensamstående med kvinnor med barn fler än ensamstående män med barn som får utkomststöd.

Av barnfamiljerna på Åland är var femte en ensamförsörjarfamilj, dvs. det finns bara en vuxen i familjen. I fyra fall av fem är den vuxna en kvinna. Att ensamförsörjartillägget som höjdes permanent från och med december var nödvändigt.

Kvinnor tar ut mer föräldrapenning än män. På Åland 2021 var det 93 % av kvinnorna som tog ut föräldrapenning och 7 % av männen. Den nya föräldraledighetsreformen som trädde i kraft i augusti förra året innebär en möjlighet till ett jämnare uttag av föräldrapenningen vilket också ger en möjlighet för att nå jämställd delaktighet i arbetslivet.

Talman! Avslutningsvis, syftet med detta meddelande och översikt är att ge ett samlat kunskapsunderlag om kvinnor och mäns inkomster inom det åländska samhället för att ge underlag till beslut för uppnåendet av ekonomisk jämställdhet. Jämställdhet är en fråga om utveckling och rättvisa men framförallt en fråga om att skapa hållbara samhällen, tillväxt, företag och individer. Tack!

Talman! Tack till ministern för redogörelsen. Vi tycker från Liberalernas sida att det här är ett intressant och viktigt grepp, att vi kan ha en fördjupad diskussion kring de här frågorna.

Men lite fundersam blir man kring de här politiska ställningstaganden. Landskapsregeringen skriver att man har påbörjat ett jämställt lönesättningssystem. Tänker man göra någonting nytt? Man gjorde ju en ganska omfattande lönekartläggning för 4-5 år sedan. Vad har hänt i den här frågan? Eller tänker man börja på ny kula? Det är liksom lite diffust i meddelandet.

Talman! Tack vicetalman. Jag tycker att det här är ett bra grepp att lyfta upp de här frågorna i den här diskussionen.

Under 2023 så avser landskapsregeringen att se över det här systemet kring lönekartläggning. Vi ska se över om det var rätt sätt och metod som gjordes? Det har också varit olika diskussioner huruvida man gjorde det rätt. Det har ju varit olika utvecklingar också kring hur man ser över jämställd lön och lika lön för lika arbete. Det här är ju en process som har precis påbörjats via finansavdelningen.

Talman! Är man lite stingslig så skulle man ju också kunna tycka att det skulle vara på sin plats att hade varit finansministern som skulle ha presenterat det här meddelandet, det kommer jag att återkomma till i mitt anförande.

Är det på det viset att man inte alls har arbetat med jämställd lönesättning under den här mandatperioden? Vi går in i det sista året nu. Det fanns ju ett gediget arbete som var gjort och vi har inte alls tagit steg framåt när det gäller jämställd lönesättning. Har jag förstått saken rätt?

Tack, talman! Givetvis har det här arbetet pågått. Det här är ju redan i lag också att man ska göra utvärdering på arbetsplats. Där ingår ju naturligtvis också landskapsregeringen, man ska uppnå jämställda löner.

Talman! Ministern talade om ekonomisk självständighet livet ut. Det är en mycket viktig fråga, av många olika skäl. Samtidigt tyckte jag att ministern inte särskilt mycket lyfte frågan om långvarigt hemmavarande med barn efter barnafödandet, vilket vi vet att är den viktigaste faktorn för att skapa ekonomisk självständighet och också utjämna ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män. Det vill säga den bilden att kvinnor i mycket högre utsträckning stannar hemma med sina barn. Ministern nämnde föräldrapenningen, vilken är inkomstbaserad och ganska kortvarig, den utgör inget större bekymmer. Det stora bekymret i den här frågan är ju uttaget och långvarigt uttag av hemvårdsstöd. Jag vill fråga ministern hur hon politiskt bedömer att hemvårdsstödet borde utvecklas för att inte, som det gör idag, uppmuntra till ett ojämlikt, ojämställt och långvarigt uttag av just hemvårdsstödet?

Tack, talman! Precis som ledamoten sade så utifrån den nya föräldraledighetsreformen så blir det förhoppningsvis ett jämnare uttag.

Sen kan man väl olika syn kring hemvårdsstödet och hur man ska uppfatta det. Det är ju ett komplement egentligen. Hur vill familjerna planera sin vardag? Politiskt kring hemvårdsstödet så ser jag ser det som ett komplement som familjerna kan välja emellan.

Talman! Det där vet vi alla att det ett komplement, det är svårt att ifrågasätta. Men vi vet också att hemvårdsstödet innebär en väldigt låg ersättning och att det gäller tills barnet uppnår en hög ålder. Det är just hemvårdsstödet som skapar den ekonomiska utsattheten, just för att man egentligen inte får någon ersättning alls, utan man är tvungen att leva på sin partners pengar. Hemvårdsstödet kan inte heller lyftas av vem som helst, utan det finns enbart få grupper som kan lyfta det. Men nog måste väl ministern som jämställdhetsansvarig se bekymmer med hemvårdsstödet, och inte bara rycka på axlarna och säga att det är ett komplement, alltså att strukturen av det också har negativa effekter? Det är klart att strukturen har vissa positiva effekter när det gäller valmöjligheter osv. Men nog måste väl jämställdhetsministern kunna se problematiken med hemvårdsstödet och dess utformning?

Tack, talman! Det är egentligen samma problematik utifrån vem som lyfter föräldrapenningen, hur den uppdelningen är, för den påverkar ju också saker. Så där handlar det också om att man i familjen tar ansvar. Det är ju inte ett likamedstecken att hemvårdsstödet ska lyftas av kvinnan utan det finns ju också två partner.

Talman! Jag förenar mig i att jag tycker att det är bra att den här rapporten kommer nu och kan diskuteras separat från budgeten eftersom det nästan aldrig har blivit någon diskussion kring den annars. Men innehållet i den, för den som har sysslat med jämställdhetsfrågor under ett antal år, så är ingen överraskning. Det är en bekräftelse av de ojämställdheter som vi vet att existerar på det ekonomiska området. Jag hade förväntat mig av den här diskussionen och av det här meddelandet att det skulle komma också svar på frågan: Hur tänker landskapsregeringen agera utifrån den här kunskapen? Kommer vi under den här mandatperioden att se några ytterligare konkreta förslag på hur man kan göra någonting åt det här som är på tok?

Tack, talman! Tanken med det här meddelandet till lagtinget är att faktiskt ha en vidare diskussion i den här salen kring jämställdhetsfrågorna. Det är inte så mycket nytt, det håller jag helt med ledamoten Fellman om. Så här är situationen. Eftersom den tidigare har varit som en budgetbilaga så har det inte varit en större diskussion i lagtingssalen. Jag tycker att de här frågorna är allt för viktiga och det anser landskapsregeringen också. Utifrån det här så har vi satt ett antal åtgärder i meddelandet som vi kommer arbeta vidare med, bland annat kring likabehandlingsplaner och information och att lyfta det här, och också vad ökad sjukfrånvaro och sjukpenning beror på. Det här är ju oerhört viktiga frågor. Det är en viktig diskussion som hela lagtinget behöver diskutera. (… taltiden slut).

Om jag går vidare till en annan fråga, eftersom jag uppfattar att det finns egentligen inga fler konkreta förslag på åtgärder under mandatperioden annat än det allmänna som vi redan har hört.

Vi ser idag alla som jobbar med äldreomsorg eller hälso- och sjukvårdsfrågor att det finns en oerhörd brist på personal inom hela den sektorn. Den bärs av kvinnor. Frågar man närvårdare och sjukskötare, vad är problemet? Varför är det så svårt att rekrytera människor? Varför är det så svårt att hålla kvar dem? Så finns det två saker som lyfts fram varje gång. Den ena är att lönerna är för dåliga och den andra är att arbetsvillkoren är för tunga därför att det är för lite personal. Det är alltså en rundgång i det här. Det är alltså ett exempel på där ojämställdheten i samhället leder till ett stort problem som kommer att drabba oss allihop när vi kommer till den punkten att vi behöver vård. Vad gör vi åt det?

Tack, talman! Jag håller helt med ledamoten kring närvårdarna. Det är just typiska kvinnobranscher där fler kvinnor arbetar. Det är en tung arbetssituation. Vi har jämställdhetsplaner som man ska ha enligt lag. Min uppfattning är att dessa jämställdhetsplaner ska tas fram tillsammans med personal i en dialog och också tillsammans med den som är arbetsgivare. Jag tror att det är ett instrument som man kan använda tillsammans med personalen för att utveckla så att arbetsmiljön och arbetssituationen blir betydligt bättre för alla parter. Det har alla att vinna på, därför att det behövs personal inom dessa branscher och där behöver man goda råd och diskussioner kring hur man hanterar detta.

Talman! Också Hållbart Initiativ tycker att det är bra att vi debatterar den här frågan separat och inte som ett bihang i en större annan diskussion. Och i likhet med tidigare replikanter så hade också Hållbart Initiativ välkomnat lite mer konkreta förslag på hur landskapsregeringen skulle vilja öka takten i det jämställdhetspolitiska arbetet, särskilt vad gäller just den ekonomiska delen.

Såsom vi läser meddelandet så är det inte bara statistiken som är oroväckande utan det är också oroväckande att man fortsätter med business as usual i landskapsregeringen. Man gör det som kan kallas vara hygienfaktorer. Med dessa hygienfaktorer på plats, och som vi haft på plats i ganska många år, så har arbetet med jämställda löner inte utvecklats i en snabbare takt. Det offentliga Åland är till och med sämre enligt statistiken än de privata. Här behöver vi nog alla fundera på vad som behövs göras.

Tack, talman! Naturligtvis, landskapsregeringen måste också vara ett föredöme i utvecklingen kring jämställdhetsarbetet. Det är väl av den orsaken också som vi ska se över till exempel löner.

Det som inte framgår i själva meddelandet är ju att utifrån hållbarhetsagendan så har vi också ett betydligt större grepp kring jämställdhet i alla frågor. Jämställdhet är ju inte en egen skylt utan det handlar ju om jämställdhetsintegrering inom alla verksamheter. Det är då vi uppnår jämställdhet på alla plan.

Talman! Jag instämmer helt i att jämställdhet är ingen sektor specifik fråga utan en sektorsövergripande fråga. Det handlar om alltifrån finansavdelningens arbete med tjänstekollektivavtal, det handlar om socialvårdsbyråns arbete med hemvårdsstöd, det handlar om utbildning och det handlar om normativt tänkande i pedagogiken och så vidare. Så det är just därför som vi efterlyser mer information om hur denna jämställdhetsintegrering ska gå till och hur man avser att den ska förbättras i framtiden. Det är kanske så att under debattens gång att vi kan få mer information om det. Oppositionen kommer troligtvis att lämna en hel del goda förslag, inklusive Hållbart Initiativ. Det är klart att det här är en debatt där alla ska komma med sina förslag, men vi skulle önska att landskapsregeringen i alla fall kunde ge lite smakbitar som man skulle kunna tycka till om.

Tack, talman! Det är väl egentligen det som är själva syftet med det här meddelandet och statistiken också, eftersom den tidigare var en bilaga med i budgetförslaget, att vi faktiskt kan ha en bredare diskussion. De här frågorna är ju inte specifika just nu, utan det är långsiktigt. Vi har ju en agenda för jämställdhet som håller. Det som landskapsregeringen återigen har gjort under hösten är en intern utbildning för avdelningarna kring jämställdhetsintegrering, för det är ju där besluten och processerna i jämställdhetsarbetet pågår.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Min fråga är ganska konkret. Vi har år ut och år in, både i kommuner och via landskapet och lagtinget och så vidare, hört talas om att det finns jämställdhetsplaner, kartläggningar och allt det här. Men var är pengarna, ministern? Det är ju så att landskapet borde ju bygga upp en pott så att man ska kunna fördela de här pengarna, för år ut och år in så finns det olika orsaker. Det är ett dåligt ekonomiskt läge, det är det här som är i vägen och det är det där som är i vägen. Det finns tydligen aldrig ett läge att kunna dela ut de här pengarna och justera de här lönerna. För det är det som behövs, det vet vi allihop som har läst den här rapporten och som är någorlunda insatta. Jag undrar, när ska man liksom börja tänka på att det är pengarna som saknas och kanske inte styrdokument och lönekartläggningar och så vidare? Det är ju pengarna som saknas.

Tack, talman! Som jag sade inledningsvis så ska landskapsregeringen se över ett lönesättningssystem. Sedan det här med jämställdhetsplanerna, det ska alla ha enigt lag, även i den kommunala sektorn. Och det är ju där konkret som man ska lyfta upp hur man ökar och får jämställda löner. Även i hållbarhetsagendan lyftes ju en målsättning: Lika lön för lika arbete.

Det är ju det som vi vet om. Vi har till exempel inom Socialdemokraterna i Mariehamns stad försökt sätta en pott för jämställda löner och det blev nedröstat för att det inte var läge för det. Alltså man börjar bli ganska frustrerad på det här. Det pratas, det uppgörs planer och det finns tusen kilometer dokument. Men var är de här pengarna? Och varför kommer de inte till närvårdarna och de andra anställda inom barnomsorgen, där lönerna behöver justeras upp lite för att man kanske ska orka inom äldreomsorgen? Varför är de inte i arbetstagarnas fickor?

Tack, talman! Närvårdarna och barnomsorgen hör till kommunerna och där handlar det också om landskapsandelar. Det är väl just det här som är den viktiga diskussionen kring att ta fram statistik. Det är därför vi presenterar det. Hur ser det verkligen ut? Det är här som alla beslutsfattare kan ta del av hur konkret fakta och statistik ser ut för att kunna påverka och göra verkliga beslut.

Talman! Även jag var lite nyfiken på det här nya lönesättningssystemet som minister Hambrudd nämnde. Det har ju gjorts ett väldigt omfattande arbete just med den här arbetsvärderingen och att gruppera alla i rätt grupper enligt utbildningsnivå och ansvar. Tänker man kasta det här helt i papperskorgen nu? Jag funderar, är det arbetsvärderingen som ska göras om? Eller pratar vi om ett helt nytt kollektivavtal, en kollektivavtalsreform? Kan ministern tydliggöra lite för sig?

Tack, talman! Nej, tyvärr, jag kan inte säga i detalj. Det handlar ju inte om att kasta bort allt arbete som man har gjort tidigare i papperskorgen. Det här handlar ju om hur vi ser till att vi får ett jämställt lönesättningssystem. I replikerna nu här i salen så är det ju uppenbart att uppfattningen är att det inte är jämställda löner. Alltså behöver man faktiskt se över det här instrumentet: Hur får ett jämställt lönesättningssystem?

Talman! Jag håller med ministern. Målet är ju inte uppnått. Att arbeta vidare från det som är gjort kanske skulle vara bättre. Men vad vet jag? Kanske det är på plats att borde lägga det här ärendet så att ministern kan vara på plats att diskutera detta. I alla fall så tycker jag att ärendet skulle vara betjänt av en utskottsbehandling.

Tack, talman! Absolut, det behövs ju mer diskussioner kring det här. Varför skulle det inte kunna vara en utskottsbehandling? Men det är ju naturligtvis lagtinget som bestämmer detta.

Tack, herr talman! Tack minister Hambrudd. Det är bra att den diskussionen förs i salen och även i utskottet. Jag håller med föregående talare.

Jag tror att jag och minister och de flesta i den här är överens om att löneskillnaderna är en del av en gammal samhällsstruktur med förlegade strukturer som finns ännu i vårt samhälle. Kvinnor stannar hemma med barn i högre utsträckning, kvinnor söker vård i högre utsträckning medan män söker vård i lägre utsträckning, ibland inte alls med fatala följder. Det är flest män i samhällets toppskikt men även i botten. De här sakerna har ju liksom samband. Skillnaderna är tydligast ofta i lägre inkomstklasser, där man har mindre marginaler att ha den reella friheten. Det är det som är den springande punkten nät det handlar om jämställdhetsarbete, det handlar inte om att begränsa, det handlar om att ge individen reell frihet på riktigt, inte bara på pappret.

Tack, talman! Det håller jag helt med om. Det handlar ju om att ge individen frihet och det handlar ju om ekonomi väldigt mycket av olika orsaker. Om man separerar eller lever i en relation som man vill avbryta så handlar det väldigt mycket om man har ekonomisk frihet att kunna ta sig vidare. Vi har alla att vinna på jämställdhet, både män och kvinnor. Att kvinnor tar ut mera föräldrapenning så det är ju en förlust för fäderna. För vi ser i statistiken att om man separerar så oftast är det männen som förlorar kontakten med sina barn och det är en oerhörd förlust.

Tack, herr talman! Från min synvinkel så tycker jag också att man ser tydligt det sociala arvet här. I många fall så när man inte känner att man har den reella friheten, då går man tillbaka till det sociala arvet. Hur såg det ut för den förra generationen? Det är lika bra att göra det så. Det är de strukturerna som man känner till.

Just mansdominerade yrken och kvinnodominerade yrken och skillnader däremellan när det gäller löneklasserna, så det är också en del av en gammal struktur. Vilka jobb är viktigare och vilka jobb är mindre viktiga? I realiteten är det detta vi pratar om när vi pratar om lönesättning. Vilken typ av arbete ska belönas högst? Det är bra att den här diskussionen förs. Jag tror att den behöver också föras bred, den behöver föras som en samhällskulturell diskussion och vi behöver ta upp strukturerna. Alla i den här salen är inte överens om det här, minister Hambrudd, det som vi kom överens om. Därför behöver den här diskussion tas och det behöver vara tydligt mot medborgarna vad vi politiker för fram.

Tack, talman! Många gånger så är vi ju väldigt traditionsbundna sedan generationer tillbaka också. Men det finns också väldigt mycket missuppfattningar kring att det ska vara den som tjänar mest i familjen som måste vara på arbete och den som tjänar minst ska vara hemma med barnen till exempel. Där ser man ju att med dagens system så förlorar faktiskt inte familjen speciellt mycket och knappt någonting alls om man tittar på hur uttagen ska vara. Så det finns ju också en okunskap kring dessa saker.

Och likaså kring i kring yrken, man ska ju självklart välja det yrket man vill arbeta med. Där tror jag också att man måste visa på alternativ och möjligheter redan från tidig ålder inom barnomsorgen så att vi inte sätter in barnen i olika kategorier beroende på kön utan visar på möjligheter istället.

Herr talman! I 11 år har landskapsregeringen nu samlat statistik för jämställdhet och årligen i samband med budgeten har den presenterats. Denna gång för första gången separat från budgetmeddelandet. Det är bra att landskapsregeringen valt att göra meddelande kring jämställdhetsarbete separat från budgeten. Det bäddar upp för en större offentlig debatt i en mycket viktig demokratiskt fråga.

Meddelandet innehåller många intressanta uppgifter och dimensioner som kan analyseras och diskutera. Mitt inlägg här idag handlar om frågorna på övergripande plan, följt av några alldeles personliga reflektioner.

Man kan alltid ställa frågan: Behövs jämställdhetsarbete och ska det prioriteras? På den frågan är svaret definitivt ja. Jag kan jag intyga att hela Centerns lagtingsgrupp och parti står bakom denna fråga som har som mål att stärka hela Åland och den långsiktiga hållbarheten.

Vägen mot jämställdhet mellan könen är en process som ständigt måste fortsätta eftersom det skapar ett bättre samhälle. Åland består idag i stora drag av 50 % kvinnor och 50 % män, varför det är logiskt att det förhållande också borde återspegla sig i detta parlament. Troligen är det så att målet kommer att förflyttas alltefter processens gång. Vi människor är ju så funtade att vi långt ifrån alltid har förmågan att se bristande jämställdhet eller för den delen bristande jämlikhet om vi själva inte tillhör den underprivilegierade gruppen.

Att arbeta för jämställdhet är att arbeta och bearbeta attityder, normer, värderingar, ideal och göra medvetna val. När man ger sig in på dessa områden väcker det känslor som rädsla, vilket också kan upplevas som hot. Så har det varit och även om vi numera i vår del av världen inte upplever så kraftiga motreaktioner är processen mot ökad jämställdhet ingalunda en problemfri och enkel procedur.

En intressant observation i samband med meddelandet är att kvinnor på Åland har något högre sysselsättningsgrad än männen. En observation som ur ett nordiskt och europeiskt perspektiv sticker ut. Trots att kvinnornas sysselsättningsgrad är högre tydliggör meddelandet att löneinkomster skiljer sig mellan kvinnor och män. En förklaring är att kvinnor i större utsträckning än män arbetar deltid. Men det finns också en betydande löneskillnad bland heltidsanställda mellan könen. År 2020 hade heltidsanställda kvinnor i den privata sektorn en genomsnittslön som motsvarade 87 % av männens. Val av yrkesområde och andel heltidsarbete är könsbundet och fortgår ihärdigt. Kvinnor är fortsättningsvis mer undervisande och vårdande medan männen är mer tekniska och byggande.

Den årliga skattetoppen som traditionsenligt på senhösten presenteras i våra dagstidningar är också ett tydligt bevis på vilket kön som tjänar mest och som toppar listorna. Det är ju som så att inkomsterna påverkar pensionen, vilket gör att ojämlikheten fortsätter även bland pensionärerna. Högre lön bidrar också till bättre förutsättningar att äga och förvalta kapital som i sin tur ger trygghet och en ökad avkastning livet ut.

Att förändra traditioner och kultur är något som tar tid. Ibland blir man förundrad över hur sega kulturmönstren faktiskt är. Det är alltså år 2023 och fortfarande finns mycket arbete kvar att göra. Centerns lagtingsgrupp understryker att jämställdhetsarbete är en process som aldrig någonsin får ta slut. Den ska integreras och bevakas i allt arbete som görs. Det är oerhört viktigt att vi politiker får utbildning i frågor om jämställdhet och att vi har på oss jämställdhetsglasögonen i varenda ett beslut som tas, annars kommer inte utveckling att ske.

För min personliga del börjar snart ett helt nytt kapitel i livet då jag för första gången ska bli mamma. En ny roll och en process som redan gett mig nya infallsvinklar på jämställdheten i vårt samhälle. Jag tycker att det ska bli väldigt spännande nu att se hur den nya föräldraledighetsreformen kommer att fungera i praktiken. En reform som vi i denna sal antagit under 2022 med syfte att nå en mer jämställd delaktighet i arbetslivet mellan kvinnor och män. Jag hoppas att reformen ska fungera som en investering i vår gemensamma framtid för att skapa en grund för mer jämställda familjer och för ett mer jämställt vardagsliv.

Och slutligen, herr talman, som en av de yngsta kvinnorna som någonsin fått äran att stå i denna talarstol tänkte jag försöka mig på en högst personlig reflektion från min tid i lagtinget. Av 30 ledamöter i parlamentet är vi totalt 8 kvinnor, vilket utgör cirka 30 % av invalda ledamöter. Jag tycker ofta att det är kvinnorna som är i minoritet och det är det som driver jämställdhetsfrågorna.
När det handlar om frågor rörande energi, ekonomi, jakt och näringsliv är det ofta männen som i stället kommer med åsikter och input.

Det har varit och är en utvecklande resa att ingå i ett parlament och ett parti som historiskt dominerats av män men där frågan om jämställdhet alltid är närvarande. Diskussionerna som förs präglas givetvis av perspektiven och intresseområden som varje individ har med sig. Jag som ung kvinna har alltid känt mig välkommen, respekterad och lyssnad på, men många gånger saknat flera kvinnliga kollegor och dess perspektiv för att föra fram till arbetsgrupper och utskottsplatser.

Enligt statistik från Nordiska ministerrådet är antalet invalda kvinnor i Ålands lagting lägre än genomsnittet i parlament inom hela EU. I Lagtingsarbetet blir belastningen ofta högre på de få kvinnor som finns då kommittéer, arbetsgrupper och utskott bör ha jämställd representation. Besluten blir bättre när perspektiven är fler. Det är helt klart att det behövs mer kvinnor i politiken.

Jag vill uppmana alla som lyssnar på mig här idag och som funderar på att ställa upp i höstens val att göra det. Era perspektiv behövs i samhällsdebatten för att bryta kulturer och utveckla framtidens jämställda Åland. Att förändra traditioner och kultur tar tid och fler kvinnor måste våga ta plats.

Herr talman! För att fortsätta bygget av självstyrelsen över hela Åland är större jämställdhet en förutsättning för vidare perspektiv, större trygghet och modigare beslut. Och det är bevisat att i ett jämställt samhälle producerar individerna bättre, näringslivet är mer diversifierat, människors resurser tas tillvara och relationerna människor emellan är mer friktionsfria och vi får helt enkelt ett lyckligare samhälle. Tack, talman!

Till först, jag uppskattar ledamoten Mattssons slutanalyser. Jag håller helt och hållet med. Det är ju så att även om vi alla individer så har man ofta som grupp, kvinnor och män, ganska olika erfarenheter och olika insikter. Jag brukar tänka till exempel på frågan om socialt företagande och inom vårdsektorn, så skulle de strukturella hinder som finns för den företagargruppen finnas inom sjöfart, inom IT-sektorn och inom typiska manliga branscher så hade nog de faktiskt till största del manliga näringsministrar sett till att de hade lösts för länge, länge sedan. Jämställd representation är viktigt för att utveckla hela samhället i bredden.

Jag återkommer gärna med en tilläggsreplik, om jag ges möjlighet.

Tack, talman! Jag tycker att det är en god analys som ledamot Zetterman gör. Jag ger henne möjlighet att i sin andra replik utveckla resonemanget.

Dessvärre så ska jag gå över till en annan tematik.

Jag tycker att det jättebra att ledamoten Mattsson personligen har blivit väl emottagen av Centern. Men vi måste också sätta handen på hjärtat. Det var ledamoten själv som lyfte upp frågan om att hon snart kommer att sluta här för en kort tid. Det betyder att det finns en kvinna kvar i hela majoritetsblocket i Ålands lagting. Det är majoritetsblocket som styr politiken. Det är en kvinna kvar! Det kan inte ledamot Mattsson beskyllas för. Men jag tror att många partier behöver fundera på vad man gör för fel när man inte lyckas rekrytera kvinnor. För det är en skandal att ha en kvinna kvar i majoritetsblocket.

Under Centerns ledning har man tillsatt ojämställda parlamentariska kommittéer. Man har stoppat och slopat jämställdhetsbonusen och man kommer troligtvis inte fram med något annat. Jag tror att vi behöver lite mer självrannsakan.

Tack, talman! Ja, det är ju väldigt tydligt att det finns en kvinna kvar i regeringsblocket och det bekymrar mig faktiskt. Jag tycker att det är väldigt, väldigt synd. Men det här är en process som vi måste jobba med över tid och det är också därför den här parlamentariska kommittén nu också jobbat under ett helt år. Jag satt faktiskt själv med i den och där tittade man också på sådana saker som jämställdhetsbonus. Men i det stora hela är det här en samhällelig process som vi på hela Åland måste jobba med. Det handlar inte bara om enskilda partier, det handlar om hela Åland. Det handlar om att kvinnor måste våga stiga fram och få stöd i att ta olika positioner. Det är inte bara ett eller flera partiers utan det är Ålands uppgift.

Tack, talman! Det var ett bra anförande, ledamot Liz Mattsson. Lycka till med det bästa som finns i livet och det är att få bli förälder.

Det jag tänker på är det som ledamoten förde fram, att det är mest män som diskuterar ekonomi, näring och jakt etc. Jag hade nöjet och äran att få vara med ledamot Liz Mattsson i finans- och näringsutskottet under den första delen av den här mandatperioden, men tyvärr lämnade ledamoten finans- och näringsutskottet. Det var ju synd, för även där är det bara en kvinna kvar. Jag vet inte av vilka orsaker som ledamoten lämnade finans- och näringsutskottet. Det hade varit bra om ledamoten skulle ha varit kvar så skulle det ha varit lite mera jämställd även där.

Tack, talman! Jag tänkte faktiskt bland annat på ledamot Holmberg när jag sade de här områdena. Jag intresserar mig för jordbruksfrågor, näringslivsfrågor och ekonomi. Jag tycker att det är väldigt spännande och intressant hur vi kan driva entreprenörskap på Åland.

Att jag lämnade finans- och näringsutskottet och att vi tog det beslutet hade lite att göra med det som jag också kom till. Vi är få kvinnor i vår partigrupp och det ska räcka till alla olika positioner. Vid det tillfälle, just precis då, så diskuterade vi tillsammans fram att det här var en god lösning i stunden. Men livet är långt och man har många möjligheter, så det är inget otalt inom vårt parti.

Tack, talman! Det var absolut ingen kritik. Det är klart att det blir ett självspelande piano som spelar falskt när den kritiska massan är så pass liten. Det blir ju dominoeffekter bara åt det ena hållet vilket det blir i det här fallet. Men jag hoppas att ledamot Mattsson kommer tillbaka till lagtinget och fortsätter att kämpa för det åländska näringslivet.

Tack för det! Som sagt, jag tycker att det är jätteviktigt att det också finns kvinnor som kämpar för näringslivsfrågor och att det finns en bredd, likväl som männen kämpar för de frågor som rör vård och jämställdhet. Det är jätteviktigt med den här dimensionen i diskussionen.

Talman! Det var bra talat av ledamot Mattsson. Jag önskar varma lyckönskningar till föräldraskapet. Jag hoppas också att ledamot Mattsson kommer tillbaka till lagtinget. Ledamot Mattson behövs. Jag tycker också att det är otroligt besvärande att vi är så få kvinnor i lagtinget. Jag tycker att det är på gränsen till lite pinsamt eftersom Åland vill framstå som modernt och förändringsbenäget, men det kanske finns utrymme för lite självrannsakan där också.

Jag är också väldigt intresserad av ekonomi, näringsliv och energifrågor. Jag kan uppleva att när det debatteras och när det redogörs för de frågorna i media så är det ofta männen som får fokus kring de frågorna. När männen uttalar sig om våld i nära relationer eller omsorgsfrågor så får de också utrymme i media. Vi har strukturer som man behöver ha jämställdhetsglasögonen på. (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tycker att ledamot Sjögren gör en väldigt god analys. Jag omfattar den analysen, det är något jag också har tänkt på. Som sagt, de här glasögonen måste man ha på sig dagligen. Jag måste erkänna att jag har lärt mig mer och mer att sätta på mig de glasögonen när jag kom in här. Det här blir också väldigt personligt, men efter det att jag nu också ska bli mamma så ser man ju ännu mer strukturer, problem och de konservativa strukturer som faktiskt finns vad gäller jämställdhet på Åland.

Talman! Jag tyckte också om det faktum som ledamot Mattsson sade och också ministern sade att ett jämställt samhälle så är ett samhälle som är bra för alla, också för männen och för pojkarna. För det finns också strukturer i det åländska samhället som är stenhårda, benhårda och svåra för unga pojkar och unga män. Och det behöver vi också lyfta på bordet.

Jo, det tyckte jag också att ministern berörde bra i sina replikskiften. Jämställdhetsarbete handlar inte om något som är bra för kvinnor eller män, utan det är bra för hela Åland och hela samhället.

Talman! Också jag vill rikta ett stort tack till ledamot Mattsson för ett bra anförande, öppet, hjärtligt och ärligt. Jag stämmer in i the bottom line i huvudbudskapet att det behövs fler kvinnor i politiken. Vi behöver alla arbeta mycket, mycket mer i våra respektive partier för att främja att fler kvinnor kommer på kandidatlistorna och att fler kvinnor finns i det interna arbetet, men också att partierna exponerar kvinnor på ett helt annat sätt. Det handlar faktiskt ofta också om att våga ge mandat till nya personer att komma in och ta sin plats och också ta debatter i de frågor som anses vara viktiga, och också att kvinnor får ta del av inflytande i partierna. Det är liksom grogrunden till att vi också får se kvinnor här.

Stora lyckönskningar också till föräldraskapet från Hållbart Initiativ!

Tack så mycket ledamot Holmström och tack för lyckönskningar i offentligheten!

Det är ett stort jobb som sagt och jag jobbar personligen mycket med att tänka på, peppa och jag hoppas kunna vara en förebild tillsammans med andra kvinnor här i parlamentet att våga ställa upp och våga vara med i val. Jag vill verkligen uppmana till det också. Jag tyckte att det var en god möjlighet att ta chansen att göra det idag.

Talman! Ledamoten Mattsson har varit en förebild och är en förebild och välkommen åter!

Tack ledamot Holmström! Jag ser fram emot att jobba vidare tillsammans.

Tack, talman! Tack till ledamoten Mattsson både för din tid i lagtinget och som kollega i lag- och kulturutskottet där jag nu då blir ensam kvinna. Jag sökte igenom lagtingets hemsida och så kom jag på att jag har ju ändå varit ganska privilegierad som har haft en kvinnlig kollega i utskottet. Jag hade Annette Bergbo och sedan hade jag också dig. Så det har varit ganska bra. Det är många andra som kämpar på ensamma i sina utskott. Det känns ju kanske inte som att det behöver vara upp till ledamoten Nina Fellman att vara den enda kvinnan som kan någonting om politik och näringen eller har något att säga till om. Så det är jättebra att du tog upp den här frågan.

Jag hoppas att du tar en replik för jag hinner inte säga allting nu vad jag hade tänkt säga.

Tack, talman! Jag har faktiskt inte gjort reflektionen att ledamot Jessy Eckerman nu kommer att vara ensam kvinna även i lag- och kulturutskottet. Men det illustrerar verkligen hur få vi är i denna sal och att vi kvinnor faktiskt kanske måste sitta på fler positioner än männen på grund av att vi ändå vill ha jämställda arbetsgrupper och utskott. Men vi har inte lyckats med det och det här jobbet är en process som måste fortgå.

Jag tycker att det är bra att vi har den här diskussionen ganska öppet. Eftersom vi har de här strukturerna att det ska vara jämställt och man ska lämna in en man och en kvinna till alla uppdrag så är det alltid så att vi kvinnor i lagtinget blir att arbeta jättemycket hårdare. Vi har jättemycket flera uppdrag än en man kanske. Man kan också se på de här cirklarna på lagtingets hemsida hur många uppdrag man har och hur många anföranden man håller per ärendegrupp osv. Jag skulle säga att kvinnorna som är just nu i Ålands lagting är faktiskt ganska outstanding och jätteduktiga.

Jag vill också tacka dig för du har gjort ett fantastiskt jobb!

Jag får också tacka för ett gott samarbete så här långt. Vi ska fortsätta att diskutera de här sakerna. Det är viktigt att vi får med flera kvinnor. Det är verkligen någonting som jag tror att vi båda är angelägna om. Vi är båda två faktiskt förebilder på det sättet och jag hoppas att fler tittar på oss och vill hänga på.

Tack, talman! Tack ledamot Mattsson. Jag fick tårar i ögonen när du höll ditt anförande och jag får det nu när jag pratar med dig. För som kvinna i Ålands lagting och i grupper som kanske har en ganska snäv representation av kvinnor så blir man väldigt ensam. Då menar jag inte att jag inte har bra kollegor bland mina manliga kollegor som jag får mycket hjälp av. Vi har bra diskussioner, men man har inte den kvinnliga diskussionsforumet som är så viktigt att också ha. När jag blev invald i Ålands lagting så fick jag också möjligheten att som ensam kvinna sitta i finans- och näringsutskottet. Det var lite läskigt i början för man visste för det första inte hur allt gick till och sen så var man också ensam kvinna.

Tack ministern för ditt inlägg, det var värdefulla reflektioner. Ibland diskuterar man som kvinnor lite olika, man har liksom olika perspektiv. Som sagt, det är jätteviktigt att de perspektiven kommer med och finns med i framtiden. Många gånger så skiljer vi oss åt lite kvinnor och män. Man är så väldigt ambitiös många gånger och det tar ju också tid att vara ambitiös. Det här är jätte, jätte viktiga ord. Det här är första gången som den här diskussionen riktigt förs. Det är jättebra att ni från landskapsregeringen sida förde fram det här meddelandet så att vi kan ha en diskussion på den här nivån.

Tack, talman! Det har varit diskussioner om det, ledamoten lyfte upp det och även ministern just det att hela det åländska samhället har ett ansvar över hur vi lyfter fram kvinnor i olika sammanhang. Vicetalman Sjögren var inne på medias roll. Jag har samma analys att männen som gör utspel eller männen som uttalar sig kring frågor som är traditionellt kvinnliga får väldigt stor plats. Ska det vara så? Ja, där tycker jag väl att man behöver titta på det. Men också det parti som jag representerar har ju också en läxa att lära, hur kan vi lyfta upp kvinnor? Under de senaste valen har vi haft rätt jämställda listor som vi har lagt fram för lagtingsval, men sedan väljer väljarna ofta en manlig representant ändå. Så vi har ett jättestort arbete att göra. Jag håller med tidigare talare (… taltiden slut).

Tack, talman! Det är ju samma inom vårt parti. Vi har också haft ganska jämställda listor, men det är ändå en minoritet av kvinnor som har kommit in. Det här visar på att det finns ett stort arbete att göra i de här frågorna helt enkelt och att det aldrig får ta slut.

Tack till lagtingsledamot Mattsson för ett mycket fint anförande. Det är lätt att stämma in i tidigare beröm som kom i tidigare repliker. Jag håller med om att vi behöver som parlament och som enskilda ledamöter fundera en del över vad vi kommunicerar utåt kring det här jobbet, vad det innebär att sitta i lagtinget, vilka förväntningar det finns, små och stora saker. Till exempel att du inte blir klassad som något slags "loser" för att du tar hemvårdsstöd eller är hemma med ditt barn med föräldrapenning och att vi avhåller oss från gliringar av olika slag. En kultur som var mera rådande förr i tiden var att man satt en stolthet i överlånga debatter som kunde hålla på i 24 timmar, vilket är totalt oförenligt med ett normalt fungerande familjeliv och hemmaförhållanden. Jag glad att vi har kommit bort från det åtminstone.

Tack ledamot Valve. Jag får mycket frågor om hur det är att sitta i ett parlament. Det är jätteviktigt att alla ledamöter berättar om arbetet och hur det fungerar för att inspirera nya att ställa upp. Sedan tror jag också att utmaningarna kanske är större idag med tanke på alla informationskanaler som finns och vad som informeras om det. Det är så lätt att det slinker iväg lite vad som helst när alla har möjlighet att skriva i sina sociala mediekanaler och så vidare. Det har ju också lite att göra med hur nyhetsrapporteringen ser ut.

Sedan tyckte jag att ledamoten Mattsson hade en väldigt central uppmaning också. Jag kan instämma i den uppmaningen att alla ålänningar borde ställa upp i lagtingsvalet och få den erfarenheten, för den ger otroligt mycket. Man vet mycket mera efter att man har testat det.

Avslutningsvis så tycker vi ofta att det vi gör i den här salen är ohyggligt viktigt, vilket det förstås är. Men det som ledamoten Mattsson och hennes familj ska vara med om nu under våren, det är samhällsbygge på riktigt. Jag önskar också från Moderat Samlings sida all lycka till i det.

Jag får också tacka för de offentliga lyckönskningarna! Det är en spännande tid som vi har framför oss.

Tack, talman! Det är på sin plats att från Centerns lagtingsgrupp säga tack för den input som ledamoten Mattsson har gett till gruppen under den här mandatperioden. Mattsson valde i ett skede att hellre "lyss till strängen som brast än att aldrig spänna en båge". Det är det finaste man kan göra. Ni försökte komma in i lagtinget, ni lyckades och ni blev en del i en grupp. Ledamoten har med sina inspel i vår grupp gjort oss alla klokare och det är så bra som någonting kan bli. För man är sällan särskilt mycket smartare än sitt eget perspektiv och det tenderar att begränsas beroende på bakgrund, uppväxt, kön och mycket annat. Och ju fler infallsvinklar man kan få så blir ens perspektiv bredare och det har ledamoten bidragit till för Centerns lagtingsgrupp. Det är jag tacksam för.

Jag får återigen tacka min gruppledare ledamot Pettersson för de fina orden. Jag är glad att jag har kunnat tillföra perspektiv och just att vara en ung kvinna att komma in en kanske mer mansdominerad grupp. Jag tycker att vi har haft väldigt intressanta diskussioner. Jag gillar dimensionerna av ung och gammal som finns inom Centern men lite fler kvinnor gärna för framtiden. Jag hoppas att kunna inspirera flera att ställa upp.

Tack, talman! Med säkerhet är det så, för vi är ju sist och slutligen mer än bara kvinnor och män, vi är ålänningar och vi har ett ansvar för den självstyrelse som har pågått i 100 år. I den här salen så ska vi debattera med förhoppningen att något ska bli bättre. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram ledamoten Mattsons och många av hennes yngre lagtingskollegers ton här i salen, där det är viktigare att man försöker hitta varandras styrkor än att klanka ner på upplevda svagheter. Jag tycker att ledamoten Mattsson har haft en smart ton i det hela. För ser man krasst på det så för en ny är det kanske inte så lockande att ge sig in i den här debatten och det klimatet som ibland uppstår. Ledamoten Mattsson har visat att det finns alternativ som är bättre.

Tack, talman! Tack för det inlägget. Ja vi har alla vårt ansvar att jobba vidare konstruktivt. Jag tror att det finns alla förutsättningar för ännu mer god utveckling om vi hittar den goda tonen och om vi kan diskutera kvinnor och män emellan. Jag ser fram emot att fortsätta ert arbete, men också att få fortsätta själv i juni sen tillsammans med er alla. Tack, talman!

Talman! Här kommer en arg gammal feminist och förstör stämningen genast. Nej, så ska jag väl inte vara.

Talman! Från Liberalernas sida tycker vi att det är ett lovvärt initiativ från landskapsregeringen att lösgöra den traditionella jämställdhetsbilagan till ett eget meddelande. På det sättet finns det en möjlighet till en fördjupad diskussion kring dessa demokratifrågor som jämställdhet de facto är.

Men landskapsregeringen har ändå en något traditionell och förlegad syn när det gäller jämställdhet eftersom jämställdhetsarbetet är tvärsektoriellt, så som landskapsregeringen självt understryker i nämnda meddelande, och då borde naturligtvis finansministern ha haft huvudansvaret, presenterat och redogjort för faktiska åtgärder när det kommer till ekonomisk jämställdhet.

Under de elva år som landskapets budget har haft en jämställdhetsbilaga har viktiga områden berörts: arbetsliv, hälsa, inflytande, brottslighet och inflyttning, men den faktaspäckade bilagan har ofta förbigåtts och varken diskuterats eller analyserats på ett sådant sätt som kunde både förväntas och krävas. Liberalerna anser att meddelandet ska utskottsbehandlas i finans- och näringsutskottet av självklara skäl. Lagtinget borde uttala sin tydliga målsättning kring ekonomisk jämställdhet och redogöra för specifika åtgärder som bör vidtas.

Landskapsregeringen skriver i meddelandet att syftet med denna översikt är att ge ett samlat kunskapsunderlag för att kunna fatta beslut och vidta åtgärder för att uppnå ekonomisk jämställdhet. Lika tydligt och klart som kunskapsunderlaget är, lika otydligt och oklart är landskapsregeringen politiska målsättningar och åtgärder.

Landskapsregeringen redogör för lagstadgade årliga lönekartläggningar i jämställdhetsplaner där deltid och löneskillnader är en viktig del samtidigt konstateras i ÅSUB:s rapport att löneskillnaderna nog minskar sakta i det privata och i kommunerna men inte i landskapsförvaltningen. Det är inte bra!

De vanligaste yrkesgrupperna är närvårdare, hemvårdare, sjukskötare, barnmorskor med flera, om man ser till de kvinnligt dominerade yrkena. När det gäller ingångslönerna är de antagligen rätt okej men det som verkligen saknas är karriärvägar, att det lönar sig med erfarenhet, att ta ansvar och att skaffa sig fort- och kompletterande utbildningar som gagnar de olika arbetsplatserna och organisationerna.

Vad menar landskapsregeringen med ett jämställt lönesättningssystem? Vi har inte riktig fått svar på de frågorna och därför föreslår jag att det här meddelandet bordläggs så att finansministern kan komma och redogöra för hur det är tänkt och vad som har hänt med det tidigare arbetet.

Landskapsregeringen för också ett resonemang kring sjukskrivningarna och att man ska fördjupa den analysen och ta in det i ett folkhälsoperspektiv. Där tycker Liberalerna också att det är viktigt att se på männen när det gäller sjukskrivningar och hälsa. Det är så att beträffande jämställdhet så befinner sig ofta männen i samhällets topp, inom näringsliv, inom politik, inom att tjäna pengar och inom idrott. Men det finns också män som är överrepresenterade i samhällets botten med missbruk, ensamhet och självmord. Det är en jätteviktig folkhälsoaspekt när det gäller pojkar och män.

Det gjordes en analys för ett tiotal år sedan i Finland där man ville stöpa om hela socialvårdssystemet. Man kartlade dem som levde på den ekonomiska marginalen. Det visade lite överraskande siffror, de som hade mest knapert i hela det finländska samhället var medelålders män som levde kvar på gården, som kanske inte hade haft ett lönearbete utan man var självförsörjande och de fick i princip inga som helst pensioner. Det var en grupp som man såg att behövde ha stöd och hjälp.

Det visade sig också i de tidigare kartläggningarna som landskapet har gjort att en yrkesgrupp som hade en väldigt låg lönesättning och väldigt få förmåner och möjligheter till ökad lönesättning var linfärjeförarna. Tar man fram fakta och statistik så kan man få lite oväntade resultat.

I Norden är vi ett internationellt perspektiv väldigt långt framme när det gäller ekonomisk jämställdhet men fortfarande är det stora skillnader i lön och ägande och därmed får kvinnor en lägre pension. Ekonomin hänger med hela livet.

Målsättningen med ekonomisk jämställdhet är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut och därmed faktiskt ett liberalt slagord - frihet. Det är också av central betydelse att kvinnor ska ha samma möjligheter som män att starta och driva företag som kan expandera och generera inkomst. Det skulle vara intressant att göra en analys kring det stöd och bidrag som utbetalas via näringsavdelningen, hur ser statistiken ut? Vilka företagare får stöd och bidrag? Det är lätt att ge stöd till investeringar i maskiner, byggnader, hallar mm. Det är svårare att stöda traditionellt kvinnligt företagande som ofta är inom olika former av servicebranscher. Det kunde vi göra helt själva, analysera hur vi betalar ut stöd på näringsavdelningen.

Talman! Samhället blir mera framgångsrikt och hållbart när män och kvinnor får samma möjligheter att äga, spara, investera och driva företag. Kvinnor äger generellt mindre, tjänar mindre och har svårare att få tillgång till finansiering när de ska starta företag och det är mindre sannolikt att en kvinna blir tilltänkt som styrelseledamot eller VD.

Löneskillnaderna minskar sakta men beträffande disponibel inkomst till konsumtion och sparande ligger skillnaden kvar. Kvinnor har i genomsnitt 20 % lägre disponibel inkomst än män. En intressant aspekt uppkommer ofta vid separationer och när bohag ska delas. Mannen har ofta investerat i bil, dator, tv-anläggningar och kvinnan har köpt mat, välling och blöjor. Det där är också en typisk fälla som man kan gå i.

Ser man på transaktioner av olika slag är kvinnor i högre grad mottagare av exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag. Det är ett område där mannen som förälder ofta blir förfördelad. För några år sedan och några mandatperioder sedan så diskuterade vi bostadsstödslagstiftningen och konstaterade här i lagtinget att den är väldigt stelbent. Har man delad vårdnad och man som pappa har sina barn varannan helg och högtider och sådana saker så visar det sig att bostadsbidraget missgynnar oftast pappor, om man behöver ha en större bostad. Det är så stelbent. Där är Sverige ett föregångsland, bättre än Åland och Finland när det gäller bostadsbidrag till separerade föräldrar.

Utvecklingen går åt rätt håll men oändligt långsamt. Enligt beräkningar i Sverige kommer det med de senaste årens utvecklingstakt att ta över 100 år till innan vi får jämställda pensioner. Som vi alla vet så är det många som lever på marginalen med sin pension och speciellt kvinnor. Det blir också i slutändan ett politiskt problem som måste lösas.

Och förslag då, förutom lönekartläggningar och jämställda löner och att se över folkhälsostrategier så behöver man också se över deltid, det missgynnar pensionen. Det har också sin naturliga förklaring, som flera har tagit upp här, för kvinnor tenderar att ta större ansvar för anhöriga och för barn och därför så är det många kvinnor som jobbar deltid.

Det finns också undersökningar i det privata näringslivet när det gäller handel, kvinnor jobbar ofta inte heltid om man jobbar med att sälja kläder eller mat, medan män som jobbar i traditionellt mansdominerade segment som bygghandel och sådana saker, de har sällan deltid. Så det finns väldigt, väldigt mycket att göra.

Förutom att se över deltid som missgynnar pensionen i det långa loppet så kan man också titta över möjligheterna till ökat ägande, till exempel att man har möjlighet att investera i egen bostad. Att starta företag är något också som vi politiskt kan titta på och gynna kvinnliga företagare. Har man möjlighet att bygga upp ett sparkapital kapital så ger det trygghet och autonomi att lämna ett dåligt kärleksförhållande eller en dålig arbetsrelation. Tack!

Tack, talman! Tack vicetalman för ett bra anförande med många olika perspektiv just inom områden som verkligen behöver lyftas, bland annat utifrån folkhälsoperspektivet. Jag hade replikskiften här just om ensamstående män angående folkhälsan och det håller jag med om. Där borde man också ha en vidare diskussion. Ensamstående män dricker ofta mer alkohol och har ett betydligt sämre mående. Det finns ju vissa analyser kring att om man delar ansvaret för familjen också delar ansvaret kring barnen och om man separerar så tar man också ofta större ansvar att vara delaktig med barnen, vilket har stor betydelse kring hela folkhälsan och målet för (… taltiden slut).

Talman! Det tycker jag att är en viktig synpunkt när det gäller jämställdhet ur ett mansperspektiv, alltså män som förälder och möjligheter för män att vara förälder. Om inte jag missminner mig så när man gjorde den här föräldraledighetsreformen som man nu gör i Finland, man gjorde den först på Island så indikerade den faktiskt på att skilsmässorna minskade på Island. Så delar man upp på ansvaret så stärker det också, som ministern sade, relationerna till barnen och relationerna mellan man och kvinna eller mellan partner.

Tack, talman! Fler kvinnor arbetar deltid, jag tycker att det ska vara självklart att man ska ha en heltidstjänst, 100 % tjänst i botten. Sedan finns det olika orsaker att man kanske jobbar deltid. Men det här handlar ju också om det här breda perspektivet att många kvinnor till exempel inom vårdyrket anser att det är så pass tungt så att man kanske har 100 % heltidstjänst, men väljer ändå att gå ner för att man orkar inte fysiskt och psykiskt att arbeta heltid. Det här är ju en väldigt viktig arbetsmiljöfråga som man behöver diskutera och resonera kring. Det kopplar även ihop kring hur man delar ansvaret i hemmet också och gör att man ska kunna orka och faktiskt ha möjlighet att jobba 100 %. För det är precis så som Sjögren sade, i slutändan får man ju en sämre pension. (… taltiden slut).

Talman! Precis så är det, utgångspunkten för det offentliga måste alltid vara att kunna erbjuda heltid. Sedan vet vi att livet ser lite annorlunda ut. En orsak är att kvinnor tar ett större ansvar för hem, familj och för anhöriga. Det är länge sedan nu men när jag jobbade inom vården så ofta när det kom in en äldre person till sjukhuset så stod det svärdotter som närmsta anhörig. Det var liksom mer regel än undantag.

Man behöver se över arbetssituationen och hur vård- och omsorgsyrkena är utformade. Där har vi en ond cirkel nu. Det är svårt att få folk och det gör att de som är inom yrket behöver jobba mycket mer och det gör att de kanske väljer att sluta. Tyvärr.

Tack, talman! Tack vicetalman Sjögren! Ni var inne lite grann på jämställdheten, arbete och näringsavdelningen och det skulle vara intressant att titta på frågor kring det. Jag har fått frågor kring varför det är så orättvist när man är arbetsgivare till en traditionell grupp där det jobbar bara kvinnor. Varför ska den arbetsgivaren behöva ta hela kostnaden när kvinnan blir gravid, när man blir sjukskriven och allt det som är omkring? För man blir ju oftast sjukskriven, speciellt i sådana yrken där man står mycket och bär mycket. Det är ju också en tanke. Men det är ju ingenting som vi kan har makten över här, men det är också en fråga som är värd att diskutera.

Talman! Det är det definitivt. Är man egenföretagare inom ett serviceyrke och har anställda så är det ofta kvinnor. Det här är också en sådan orättvisa. Jag menar det inte bara ur ett individperspektiv och ur ett småföretagare perspektiv, utan det har ju också samhällsekonomiska konsekvenser. Alltså hur lätt det är att starta företag, och ju fler företag vi har så desto bättre för välfärden och för samhället. Så det där är en sak som man också borde titta på och se vad man kan göra. Sedan är ju detta inte inom våra behörighetsområden heller. Men man kan alltid analysera vad självstyrelsen kan göra på ett bättre sätt.

Tack, talman! Ja, och sen just bara det att diskutera frågan, att lyfta frågan. Jag tror att många arbetsgivare kanske funderar en och två gånger om det står mellan en kvinna i fertil ålder och en man som har samma förutsättningar, samma utbildning och samma erfarenheter, för man vet att det kommer att innebära extra kostnader. Men så ska det inte vara. Jag tänker att man kunde kanske ta bort den ojämlikheten, skulle man dela kostnaderna på två så skulle det inte spela någon roll om man anställer en kvinna eller man. Jovisst, kvinnan måste föda barnet och vara hemma en tid, men nu går vi också in för att vi delar upp det på 160 dagar + 60 dagar som man får ta ut föräldradagpenningen och några dagar får man föra över till den andra partnern. Men att jobba hela tiden mot att det ska bli mer (… taltiden slut).

Talman! Det är ju på det viset att den här nya föräldraledighetsreformen är ju piska. Det är lagstiftning. Föräldraledigheten har ju alltid varit ungefär en månad och det handlar om rehabilitering efter en förlossning som har varit öronmärkt för kvinnan. Sedan har man kunnat dela upp det. Så vi lever kvar i gamla strukturer som inte är bra för någon. Så är det.

Det är också fel att diskriminera kvinnor och att diskriminera eventuell framtida graviditet och gravida. Men vi vet ju också att det finns kryphål i lagstiftning och hur man hanterar saker och ting. Skulle man hitta ett system där man mer rättvist kunde dela detta så skulle det gagna hela samhället tror jag.

Talman! Det överraskar ju ingen att jag tycker att vicetalman Sjögren hade ett riktigt bra och intressant anförande. Speciellt tycker jag att det var bra att ni lyfte den här frågan om pappor eller män som någon slags andrahandsföräldrar. Jag stöter också på den fördomen ibland. Men jag tycker att nutidens män och pappor vill och kan ta ansvar för barnen.

Vicetalman Sjögren lyfte att det också finns andra förmåner än lön och det kommer fram dåligt i det här meddelandet, ÅSUB:s statistik. Vem eller vilka får gå på utbildningar på arbetstid? Vem får utbildningar med lön, vem får personliga lönetillägg och sådant? Sådant borde också komma fram.

Det håller jag helt med om. Det här är liksom en sådan fråga att verkligen hålla i för offentlig sektor, inom äldreomsorgen men också inom ÅHS. Alltså, det är ett otroligt stelbent system. Det skulle behöva vara på det viset att det skulle löna sig att ta ansvar att fortbilda sig också inom ÅHS och inom äldreomsorgen. Man har ju ingen som helst löneutveckling som närvårdare eller sjukskötare till exempel. Där tror jag att vi binder ris till egen rygg. För det som börjar hända i Finland och i Sverige, öster och väster om oss, är att det inte finns folk, vilket betyder att man måste köpa in bemanningsföretag och då har vi kostnader som kommer att stiga i höjden. Så att försöka vara proaktiv, försöka ha en jättebra personalpolitik, utvecklande personalpolitik och att hitta karriärsteg inom vård och omsorgsyrkena är en avgörande faktor för Åland.

Talman! Precis så är det. Vicetalman Sjögren har säkert, liksom jag, tidigare kolleger inom sjukvården som har utbildat sig, blivit jätteduktiga på ett område, på en sjukdom eller någon åtgärd och får kanske eventuellt ett tack för det. Men det syns inte i lönekuvertet.

Jag vill jag också stöda tanken att analysera de så kallade pandemibidragen och företagsstöden, som ledamot Sjögren var inne på, man borde analysera det på näringsavdelningen. När man har gjort sådana jämförelser på andra ställen så har det ju visat sig att de här pandemibidragen ofta har gått till män eller manligt dominerade branscher. Män är ju mer ofta företagare än kvinnor, så det är inget konstigt. Men det skulle vara intressant att analysera det närmare.

Talman! Det kan säkert vara på det viset att pandemistöden delvis gick till mansdominerade yrken. Det visar ju ÅSUB:s statistik också att det slog lite hårdare mot männen. Det är en sak. Men det som jag ville komma åt med diskussionen kring näringsavdelningen är att det ses väldigt traditionellt på företagande. Det är liksom inte servicebranschen som man gynnar utan det är jordbruksredskap, hallar, lokaler och sådant som inte traditionellt kvinnligt företagande kan ha nytta av på samma vis.

När det gäller att hitta karriärvägar, och att premiera om man fortbildar sig, så kan det ju också vara upp till arbetsgivaren förstås att bestämma. Vad ska man premiera? Fortbildar man sig, vidareutbildar man sig så gör man ju en investering i sig själv också. Men där måste också arbetsgivarna ha helt glasklart vad som ska synas i lönekuvertet.

Talman! Jag tänker i detta anförande fokusera på en fråga i uppföljningen: Sjukskrivningssiffrorna.

Talman! Det mest uppseendeväckande som vi finner i denna redogörelse är i mitt tycke sjukskrivningssiffrorna: Över 1 200 kvinnor och 680 män var sjukskrivna minst två veckor år 2021. Det är en siffra som borde stämma inte bara till eftertanke, utan leda till ytterligare handling.

Dubbelt fler kvinnor än män var alltså sjukskrivna över 2 veckor under 2021. Man kunde man förstås invända att år 2021 var ett särdeles horribelt år, sakligt sett, inom kvinnodominerade branscher pga pandemin. Men faktum är att vi ser samma mönster i andra nordiska länder – också för tiden före pandemin. Det vore angeläget att, som nästa steg, be ÅSUB utreda varför det är så här på Åland. Motsvarande process pågår också i våra grannländer.

Detta är en fråga som lyfts också i andra nordiska parlament ex. i Sverige av riksdagsledamot Sultan Kayhan i den läsvärda motionen ”Varför är kvinnor mer sjukskrivna än män”? I en uppdragsbeskrivning till ÅSUB går det delvis att bygga på fakta från andra nordiska länder, men inte helt. Denna klyfta existerar nämligen också i Sverige, där kvinnors sjukpenningtal var 83 % högre än männens i juli 2021.

Intressant i sammanhanget kan också vara den svenska riksrevisionens granskning från 2019 som pekar på att sjukförsäkringssystemet i Sverige inte åstadkommer en likformig bedömning av kvinnor och män. Riksrevisionen går till och med ett steg längre än så och påpekar på att en del av orsakerna är ”osakliga skillnader i sjukskrivningsprocessen”.

Talman! Det vore intressant att studera detta närmare också på Åland. Sjukskrivning är en stor fråga och något som drabbar individen hårt. Den som är sjukskriven får förstås lägre inkomst och i förlängningen också sämre pension. Den som är sjukskriven går också miste om det sociala sammanhanget, de möjligheter som det ger på arbetsplatsen och de hinder som det skapar sedan.

Därför, talman, så skulle jag vilja argumentera för att denna fråga är värd att analysera närmare i form av en specifik uppföljning från ÅSUB med tanke på hela vårt åländska samhälles välmående. Tack för ordet!

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Jag håller helt med om att skillnaden mellan sjukpenningdagarna är rätt uppseendeväckande. Det kräver en mer noga analys av vad det beror på. Individen får ju mindre pengar, men det handlar ju också om att det drabbar rent samhällsekonomiskt. Landskapsregeringen avser nog att göra betydligt djupare analyser kring det här.

Talman! Jag är nöjd med det beskedet från jämställdhetsministern. Tack så mycket!

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Det finns ju ganska mycket forskning redan på det här området, just att kvinnors arbeten är väldigt mycket fysiskt påfrestande, det är mycket tunga lyft och det är väldigt mycket ansvar till exempel om man jobbar med barn, ungdomar och vård. Det är både fysiskt och psykiskt tungt. Man blir också tvingad att prestera, kanske på ett annat sätt än vad man gör om man har ett jobb som man kan lämna när man går hem för dagen.

Tidigare har man ju talat om att man ska värdera jobb på olika sätt. Det är sällan jag hör någon säga att en IT-tekniker förtjänar en låg lön för att han har brunnit för datorer ända sedan han var liten och det här måste ju vara hans kall i livet. Jag tror att det är en viktig värderingsdiskussion som man kan föra framåt också. Varför ser det ut som det gör?

Tack, talman! Jo, det är som Eckerman säger. Det finns en del forskning på området, men vårt åländska arbetsliv skiljer sig i vissa avseenden från de andra nordiska länderna. Det kanske mest uppseendeväckande där, som ibland framhålls i debatten, handlar om hur stor andel av den kvinnliga befolkningen som arbetar. Vi torde vara det enda ställe i Norden där kvinnorna arbetar mera än männen. Därför så argumenterade jag i mitt anförande för att vi skulle behöva göra en egen åländsk analys. Delvis är det precis så, vi kan bygga på forskning och vi kan bygga på arbetet i andra nordiska länder, inte 100 % dock.

Jo, men det finns ju åländsk statistik. Jag vet inte egentligen om skillnaden är så mycket större på Åland än vad den är i andra nordiska länder och vad ledamoten Valve vill ta upp. Jag tror att vi har en ganska stor offentlig sektor där väldigt många kvinnor är anställda och vi har fortfarande inte jämställda löner inom vår egen organisation. Vi har väldigt många underbemannade arbetsplatser där det jobbar många kvinnor. Det är här som vi på ett konkret sätt kan lösa de här problemen utan att behöva utreda eller forska så hemskt mycket mer. Vi känner till hur det ser ut, vi har statistiken, vi har sjukskrivningssiffror och vi har också mycket fakta. Det är pengarna som saknas.

Det finns mycket fakta. Utmaningen består precis i att göra den åländska analysen och sedan skapa åtgärder som är inriktade på den åländska arbetsmarknaden och dess behov.

Sedan är det så, och det kanske också framträder i den här statistiken som jag nämnde, att pandemin drabbade särskilt de kvinnodominerade branscherna hårt. Om man tittar på figuren i redogörelsen, där man fördelar var männen jobbar och var kvinnorna jobbar på Åland och kategoriserar enligt olika fack, så då framträder det med all önskvärd tydlighet att det är de kvinnodominerade branscher som har starkast koppling till pandemin. Där kan man också se en korrelation till pandemin och de sjukskrivningarna som följde med. Men som jag nämnde i anförandet, det här fenomenet förekom redan före pandemin och också nu efter.

Talman! När man läser årets jämställdhetsbilaga så finns det, som många har konstaterat, en massa fakta som vi som jobbat med jämställdhetsfrågor länge redan känt till. Det är inte särskilt mycket som har ändrat och det är den stora källan till frustration. Detta är fakta som vi har känt till i många, många år, men förändringen kommer inte. Vi har i åratal vetat att kvinnors löner är lägre, att kvinnors pensioner är lägre, att kvinnor är mera sjukskrivna, att kvinnor är hemma mera med sjuka barn och att kvinnor som grupp jämfört med män som grupp är ekonomiskt svagare. Det sker en viss förbättring. Visst sker det. I vissa sektorer och inom vissa specialområden så närmar sig kvinnornas löner männens löner.

Men vi socialdemokrater, som många andra som har pratat här idag, är inte alls nöjda med takten. Vi menar att man måste jobba mera med de här frågorna och inte bara när det kommer en jämställdhetsbilaga som ska diskuteras.

Jag vill till och med påstå att det pågår ett visst mått av skönmålning i den här debatten där vi hittills alla nästan är överens om att det här är en viktig fråga som vi måste fokusera på, men som saknar täckning sedan när vi fattar konkreta beslut om riktiga pengar, till exempel i budgetbehandlingar. Då är det inte lika självklart att jämställdheten rankas högt.

Vi menar att man måste aktivt jobba med den här utvecklingen. Vi hade förväntat oss att i detta meddelande få läsa mera om konkreta förslag som landskapsregeringen har och högre ambitioner på det här området. Det finns inga pengar här och det är pengarna vi pratar om nu.

Ska vi uppnå jämställdhet lite snabbare än om 100 år så måste vi jobba mera. Vi måste jobba med attityder och normer och det är någonting som vi säger, men när gör vi det? Vad svarar vi på frågan: Varför väljer kvinnor vissa yrken och män vissa yrken? Vilka förväntningar är det som styr det? Varför påverkar de livsval som människor gör lönesättningen? Det här tycker jag att är en otroligt relevant fråga: Varför ställer inte kvinnorna krav på samma sätt som männen har gjort? Varför är det så att kvinnliga experter och kvinnliga specialister värderas lägre i pengar än män? Det här är alltså inte något tyckande utan de här siffrorna visar det, så här är det.

När det gäller den största gruppen anställda inom kvinnodominerade yrken, den inom vård och omsorg, så är det både inom det kommunala och inom hälso- och sjukvården inte snart eller i någon framtid utan nu, precis nu, en akut brist på personal. Det är en akut brist på människor som ska vårda sjuka, ta hand om äldre och ta hand om barnen. Det har flera orsaker, men en av de främsta är lönerna. Här är bristen på ekonomisk jämställdhet, det som konkret är bristen på ekonomisk jämställdhet och som är ett problem för verksamheten för att vi alla ska få vård och omsorg när vi behöver det.

Ändå är det väldigt många som argumenterar mot en löneutveckling som skulle höja lönerna inom den sektorn. Eller man är åtminstone högaktningsfullt ointresserad av att jobba med frågan. Varför är det så? Det är för att de lågavlönade kvinnorna inom vård och omsorg är för många. För att de ekonomiska konsekvenserna blir för stora av att införa jämställda löner eller löner som motsvarar arbetsinsatserna. Här ska alltså inte tillgång och efterfrågan styra lönesättningen. Det är inte marknaden som ska styra, utan man räknar med kvinnors beredskap att göra jobbet för att det är ett kall, för att det måste göras, för att man ställer upp för sina kollegor, för sina patienter och för sina klienter. Och varför är det så? Varför gör kvinnor det istället för att stampa med foten och hötta med näven och säga: "Nej, vi gör inte det här om inte vi får ordentligt betalt! Det är liksom en grundläggande fråga: Varför är det så? Vad ska vi göra åt det?

Vi måste förändra hur man ser på mäns och kvinnors rättigheter, mäns och kvinnors möjligheter och roller. Vi måste sluta förutsätta att kvinnor ställer upp på att få lägre löner och sämre arbetsvillkor samtidigt som de förväntas och tar större ansvar för hem, för barn och för hela den jättelika tvätt- och stryksektorn som är helt oavlönad.

Det är ju inte så att det bara är kvinnor som kan vårda eller ha omsorg. Den tröskeln har vi gått över. Vi vet allihop här att kvinnor kan vara specialister, mekaniker, lagerarbetare och försäljare lika väl som män kan vara barnmorskor, förskollärare och närvårdare. Problemen finns i våra huvuden och hur vi tänker på de här sakerna, vilka förväntningar och normer som styr och vilka egenskaper vi fortfarande alla, också vi som som betecknar oss som feminister, har i våra huvuden och det går inte snabbt att få ur dem. De här förväntningarna har konsekvenser för kvinnors ekonomi.

Det är därför som vi behöver normkritik, som vi behöver genuskunskap, som vi behöver i jämställdhetsplaner och det är därför som vi måste få flera kvinnor i det här rummet.

När jag lyssnade på ledamoten Mattsson så blev jag nästan lite gråtfärdig när jag tänkte på hur få vi är och vi ska räcka till överallt. Jag tyckte det var väldigt trevligt att ha ledamoten Mattsson i finans- och näringsutskottet. Jag är ju ingen blyg viol så jag klarar mig bra där. Men vi är inte jämt representerade och det är en dålig sak.

De här sakerna behövs och förståelsen för varför det behövs är nödvändig. Då är det inte bra att det finns en stor grupp som tittar ner i bordet och hoppas att de jobbiga feministerna snart ska sluta prata så att man kan återgå till det som är riktig politik. Det räcker inte med statistiken, det är bara grundkunskapen som ska leda till handling.

Jag har några konkreta förslag som jag hoppas att jämställdhetsministern och alla andra ministrar på sina sakområden kan fundera på.

Konkret så tycker jag att man utgående från den här rapporten borde titta på landskapsregeringens egna specialister och sakkunniga och fundera på, varför det är så att de kvinnliga specialisterna inom landskapsregeringen har lägre löner? Det är ju bisarrt att det är så.

Följ upp de kommunala jämställdhetsplaner och allt det där som ska finnas men inte finns. Där är jag rädd för att det blir så snart att de ekonomiskt svaga kommunerna inte kommer att ha råd med att till exempel höja lönerna för sina närvårdare så som de ekonomiskt starkare kommunerna kommer att göra. Man kommer att få ett jätteproblem med sin personal, man kommer inte att kunna ge sig in i den kampen. Vad ska man göra åt det?

Frågan om pensionsintjäningen. Självklart måste föräldraledigheten vara både jämställd och pensionsberättigande. Jag kan bli lite irriterad när jag tänker på det faktum att jag med mina fyra barn kommer att få en betydligt lägre pension än mina mina barns pappa bara för att jag var hemma med barnen längre än vad han var. Vad är det för rättvisa? Det är ju bådas barn.

Jämställdhetsbonusen inför nästa lagtingsval har vi diskuterat uppifrån och ner. Vi ser ju att det behövs göras saker inför den jämställdhetsbonusen.

Att jobba med maskulinitetsfrågorna, det är många som skrattar när vi pratar om det. Det har sagts många lustifikationer kring det. Men det finns - och då menar jag inte hos någon i den här salen nödvändigtvis - manlighet som likställs med aggressivitet, med våld och med mobbning mot andra män, mot kvinnor och mot sexuella minoriteter. Vad är det för fel när det fortfarande är så? Jag skulle gärna se att de manliga ledamöterna i salen funderar på det, för det är inte kvinnornas ansvar i första hand. Det är männens. Vilken ung pojke gör ett ovanligt livs- eller yrkesval om det, för det första, är sämre betalt och, för det andra, är något som man blir mobbad och baktalad för?

Ja, det var väl ungefär vad jag hade att komma med.

Slutligen så vill jag understöda ledamoten Sjögrens förslag till bordläggning så att vi sedan kan höra vad finansministern har att säga om de här frågorna. Tack!

Talman! Det finns helt oförklarliga och helt märkliga grunder till varför kvinnor och män har olika löner. Men en intressant faktor är att i många branscher, i de breda branscherna, har kvinnor och män lika löner fram till tidpunkten för barnafödandet och det är då lönerna glider isär. Alltså kopplingen mellan det att man skaffar barn till lönefrågan sitter tätt, tätt sammanbundet. När du har varit en längre tid borta från arbetsmarknaden så förlorar du förstås de årliga lönetilläggen, du förlorar ålderstillägg och man förlorar också en himla massa chanser till avancemang inom arbetsplatsen. Det här tycker jag att är en oerhört intressant fråga.

En annan spaning i denna fråga är att de kvinnligt dominerade branscherna så sköts i princip genom offentlig anställning, inte genom upphandling och driftprivatisering. Vad tänker ledamoten Fellman om det? Att de manliga pressar upp sina (… taltiden slut).

Det var så många intressanta ingångar så jag börjar med en sak, vad som händer med löneutveckling när familjer får barn. Vi vet ju och statistiken visar att det är då som kvinnors löner börjar glida neråt i förhållande till mäns. Därför är det ju så oerhört viktigt att man har jämställda familjer, att föräldraledigheten tas ut på samma sätt för det får sedan konsekvenser på det som ledamoten Valve var inne på, sjukskrivningar och vem som stannar hemma med barnen när de är sjuka och vem som är förälder nummer ett när det borde finnas två föräldrar som tar samma ansvar. Allt det här får ekonomiska konsekvenser. Därför är lagstiftningen, normerna och förväntningarna kring föräldraskapet jätteviktiga för kvinnors ekonomi.

Talman! Man borde ha lärt sig att inte klämma in två olika ämnen i en replik. Jag återgår till slutet på min förra replik. Jag har gjort en spaning kring att jättemånga av de typiskt manliga branscherna sköts idag genom upphandling. Det kan handla om fastighetsskötsel, det kan handla om allting som har med vägbyggen och annat att göra. Medan inom de kvinnligt dominerade branscherna så har vi ett ganska svagt företagande. Vi vet att de strukturella hindren för socialt företagande är jättestora. Det betyder ju att när man ska asfaltera vägar så begär man anbud. Landskapsregeringen tar det billigaste anbudet i princip alltid och ganska oavsett vad prislappen är. Man skulle stärka de kvinnliga företagarna, dvs. skapa en större konkurrens på lönemarknaden också med fler aktörer. Vad anser ledamoten Fellman om det ur ett socialdemokratiskt perspektiv där man annars vill se hur saker (… taltiden slut).

Man kan väl säga att när det gäller upphandlingar och att köpa in vissa tjänster så inom manligt dominerade områden kan man ju se att marknaden fungerar på det sättet att det är tillgång och efterfrågan som styr och priserna och kostnaderna hamnar på den nivå som det är nödvändigt att betala. Men vi kan inte privatisera allt. Offentlig sektor är ett ansvarstagande som vi gör för att välfärden ska upprätthållas. Jag tror inte att det finns en beredskap inom privat sektor att sköta all vård, skola och omsorg. Därför måste vi som jobbar inom offentlig sektor, både inom kommunerna och i landskapet, sköta det här på ett sådant sätt att det inte är en förutsättning att kvinnor ställer upp på att ha låga löner för att offentlig sektor ska fungera.

Tack för ett intressant anförande där det var många "varför?". Om man vill veta varför så är det faktiskt så att tradition och historia, vi är fångade i det. Det tar hemskt, hemskt länge innan vi befriar oss från det här. Därför av tradition så var ju männen familjeförsörjare och de skulle ha en lön som räckte för hela familjen. Det här sitter i som ett segt tuggummi. Och kvinnorna förväntades att de oavlönat skulle ta hand om barn, sjuka och gamla och det skulle de göra inom ramen för allt det andra. Därför har ju hela den här sektorn av kvinnor inom vård blivit underbetalda.

Ja, helt rätt. Men nu lever vi i en annan tid och därför kan man ju bli heligt förbaskad över att vi fortfarande är fångar i det här sättet att tänka.

Jag kom faktiskt att tänka på, när ledamoten Högman tog till orda, på den diskussion som vi har haft kring den första kvinnan i landstinget, Fanny Sundström, som gjorde en oerhörd arbetsinsats i det här parlamentet och för Åland och som är fullständigt osynlig i den offentliga miljön i det här huset, fortfarande. Hon lär ska finnas på en målning, på den stora målningen i trappan, som ett huvud i bakgrunden, men inte ens hennes ansikte finns kvar. Så har man gjort för att dölja kvinnors arbetsinsats. Nu jobbade de lika mycket förr i tiden också, men de fick inte betalt.

Absolut gjorde de det. Vad gäller Fanny så tror jag att vi kommer fixa det. Men det gäller ju för oss kvinnor att inte vara blyga violer utan taggiga rosor.

Jag tror att både ledamoten Högman och jag håller fanan högt på det området.

Talman! Ledamot Fellman lyfte upp naturvårdarbristen, som jag också kommer att gå in på mera i mitt anförande. Jag brukar säga att det är en myt. ÅSUB:s statistik visar att närvårdare är det absolut vanligaste yrket här på Åland, så det finns ingen närvårdarbrist. Det finns brist på arbetsplatser som attraherar närvårdare, där närvårdare vill jobba.

Jag kommer också att ta upp den här bristen på jämställdhetsplaner som tyvärr är alltför vanlig här på Åland. I Mariehamn har vi en jämställdhetsplan som blev gammal för absolut alldeles för länge sedan och där vi har beslutat om jämställda löner. Men det är ett problem att de här dokumenten inte följs.

Ur min synvinkel är det ett problem att vi inte får fram pengarna för att höja lönerna i de branscher och på de områden där det behövs. Ledamoten Söderlund har förstås helt rätt. Det är klart att det finns närvårdare för vi utbildar en massa närvårdare. Det finns en massa närvårdare i samhället, men de väljer av två orsaker att inte jobba som närvårdare: arbetsvillkoren och lönerna. De här två sakerna hänger ihop. Vi alla som sitter här i den här salen och alla som jobbar inom det kommunala har ett ansvar och vi är nödda och tvungna att göra det, för annars blir vi utan personal inom dessa områden. Det går inte att komma runt det här och därför borde vi i Mariehamn ha en större jämställdhetspott med pengar att dela ut för att gropjustera.

Talman! Ledamot Fellman får absolut ha sin uppfattning om det här med pengarna och delvis kan jag hålla med. Men min uppfattning är ju nog att när avtalen är överenskomna och påskrivna så då är det ju liksom bara att hosta upp de här pengarna. Det upplever jag inte att har varit något problem.

Under de diskussioner som har förts i Mariehamn kring ett kommande demenscenter, som jag hoppas att kommer att förverkligas småningom, så var det tydliga budskap från Mariehamns stads förvaltning. När man frågade närvårdarna i Mariehamns stad, varför de slutar eller varför de inte väljer att jobba inom omsorgsyrket så säger de: löner och arbetsvillkor, varje gång.

Tack, talman! Det är ett stort bekymmer som vi tydligen inte avancerar speciellt snabbt inom. Det är ju självklart att det ska vara lika betalt för lika arbete. Det tycker vi alla. Jag är förvånad att det inte är på det sättet.

Jag tänker fråga för jag blev att fundera på alla dem inom vårdaryrket nu som självklart, vågar jag väl säga, är värda en högre ersättning för sitt värv. De som inte jobbar då inom det offentliga för att man har för låg lön, tycker man, så jobbar antagligen någon annanstans. Vi har ju ganska låg arbetslöshet så de sitter ju inte hemma bara utan de jobbar någon annanstans. Vad blir konsekvensen om man berättigat nog höjer lönerna åt närvårdare och de personer som är inom vårdaryrket rejält eller hur mycket man nu ska höja. Vad blir konsekvensen? Kommer de tillbaka? Eller är det så att där de är idag så kommer man att höja lönerna ytterligare för att (… taltiden slut).

Det är det där som vi kallar kapitalismen. Lönerna styrs ju av behovet av arbetskraft. Där man måste ha personal, så där betalar man för den personal som man behöver. Hittills har inte den här mekanismen fungerat när det har gällt de kvinnodominerade branscherna, för man har inte drivit frågan på det sättet. Och framförallt måste vi se att konsekvenserna av att höja lönerna för en grupp inom den här sektorn är förstås att det kommer krav från andra stora grupper av kvinnodominerade branscher. När det här händer så leder det till en kraftig ökning av kostnaderna inom offentlig sektor. Så är det.

Tack för det svaret. Vi är helt överens. Det gäller ju alltid när man tar beslut om saker och ting att man funderar på konsekvenserna och att man på ett rimligt sätt kan parera för åtminstone de negativa konsekvenserna. Så det får man ju jobba vidare med.

En sak till som vi har berört här tidigare också. Alla ska ha rätt betalt, absolut, oavsett om man är man eller kvinna så ska det vara samma betalning för samma jobb. Det är vi överens om. I familjer är det ju ofta så att en förtjänar hyfsat bra, den andra förtjänar sämre. Men i nästan alla fall, åtminstone som jag känner till, så slår man ihop pengapåsen så att säga. Man behöver inte vara fruktansvärt utsatt för att man har en lägre lön, även fast det är fel alltså.

Jag tror säkert att ledamoten Silander lever i en sådan familj där den delade ekonomin inte är ett problem. Men så är det inte för alla kvinnor i alla familjer. Har man inte ett ekonomiskt självbestämmande, att man klarar sig på sina egna pengar, så är man den svagare parten i den familjen och i den relationen. Det blir automatiskt så att den med lägre lön, oftast kvinnan, stannar hemma och får en ännu lägre pension, försämrar sina karriärmöjligheter och så vidare. Man hamnar i den där samma negativa spiralen som jag var inne på i replikväxlingen med ledamoten Zetterman. Det händer kvinnor betydligt oftare än män, det är en regel med vissa undantag.

Tack, talman! Tack ledamot Fellman för ett bra och starkt anförande. Jag håller helt med och det gör nog hela landskapsregeringen kring lönekartläggning och just det som Fellman lyfte gällande experter inom landskapet så ska de ju självklart ha samma samma lön. Där hoppas jag verkligen att det blir en utveckling, för det är rent ut sagt diskriminerande i så fall. Så det behöver vara en utveckling.

Sedan lyfte Fellman jämställdhetsplaner. Där har landskapsregeringen diskuterat och faktiskt diskuterat med ombudsmannamyndigheten kring det här med jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner och det är nytt. Hur kan landskapet inom olika sektorer resonera kring det här? Ofta kanske det blir en pappersprodukt och det är inte meningen att det ska vara det, utan det är ju ett instrument som man kan utveckla på sin arbetsplats.

Tack för det. Jag hoppas att det blir av. Gör man ett sådant arbete och får ett visst resultat så måste man vara beredd på att det får konsekvenser om man jobbar utifrån den kunskap som man får. Det betyder då till exempel högre kostnader på vissa eller omfördelning av resurser. Jag kan uppleva med den här statistiken som vi får årligen, att man tror att man har gjort någonting för att man har en jämställdhetsbilaga där man konstaterar att allt är som det alltid har varit. Det är liksom konsekvenserna av kunskapen som är det viktiga.

Tack, talman! Ja, den här jämställdhetsbilagan gjordes senast 2012 och den ser inte så mycket annorlunda ut. Därför tycker jag att det faktiskt är bra att ha den här diskussionen inom lagtinget för att synliggöra. Förhoppningsvis blir det en vidare diskussion och analyser utanför själva plenisalen, hos var och en i civilsamhället, i kommuner eller andra organisationer inom privatlivet.

Slutligen lyfte Fellman maskulinitetsnormen. Det borde egentligen vara en separat diskussion igen, för den är ju också rätt omfattande. Maskulinitetsnormen är både fördelar och nackdelar. Men oftast så är det ju faktiskt så att unga pojkar tycker att den här maskulinitetsnormen kan vara väldigt, väldigt jobbig. Det behövs en annan diskussion kring det.

Jag förstår att det faller lite utanför ämnet, kanske den här bilagan. Den negativa norm som ändå existerar så jag menade att det finns en väldigt god och stark maskulinitetsnorm också, men de negativa aspekterna av den får också ekonomiska konsekvenser både för män och kvinnor. Därför är det viktigt att fundera på det också. Vad är den goda manligheten, de värderingar och de egenskaper som man tillskriver män och som både män och kvinnor kan ha? Vilka är de negativa som vi behöver göra upp med och bli av med för att de också får konsekvenser för ekonomisk jämställdhet?

Ärendet kommer att bordläggas eftersom vicetalman Sjögren, understödd av ledamot Fellman, har föreslagit att ärendet ska bordläggas.

Det har inte kommit in önskemål om bordläggningstid, eftersom vi har mycket att göra på måndag och extraordinära ärenden så bordläggs ärendet till onsdagen den 18 januari. Önskar någon uttala sig om förslaget till bordläggningstid? Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 18 januari.

På talarlistan finns ännu lagtingsledamöterna Holmström, Söderlund, Zetterman och Egeland som får tillfälle att yttra sig.

Talman! Arbetet med att nå ett jämställt samhälle borde inte vara ett arbete. Det borde vara något så självklart att vi inte behöver viga tid och resurser åt strategier, jämställdhetsintegrering eller ens politiska debatter. Men tyvärr är det mer av just detta som vi behöver. För statistiken talar sitt entydiga språk. Kvinnor har i högre utsträckning än män lägre stående tjänster, lägre lön och pension samt sämre karriärmöjligheter. Med dagens utveckling skulle Åland få jämställda löner först om 100 år. Kvinnor upplever även i högre grad psykisk ohälsa och våld än vad män gör. Listan kan göras lång.

Talman! Om det är något som tydliggör hur mycket arbete vi har kvar är det kanske frågan om ekonomiska resurser, hur tillgångar är fördelade mellan kvinnor och män. Det är också temat för debatten idag.

Enligt ÅSUB:s statistik hade de heltidsanställda kvinnorna i privata sektorn år 2020 en lön som motsvarade 87 % av männens. Relationen var större bland landskapsanställda. Detta är anmärkningsvärt. Man hade förväntat sig att just landskapsregeringen med dess underlydande myndigheter skulle gå före i utvecklingen. Det mångåriga löneutvecklingsprogram som öronmärkt pengar till just kvinnodominerade yrkeskategorier verkar alltså inte ha lyckats. Inte heller det långa arbetet med att tänka på jämställdhetsaspekter i lönesättning och rekrytering.

Vad ska landskapsregeringen göra ytterligare? Vare sig budgeten eller det här meddelandet kommer med tillräckliga och detaljerade svar. Det står klart att landskapsregeringen behöver göra ännu mer i sin personalpolitik, det har vi hört idag. Det handlar om allt ifrån kollektivavtalsförändringar, löneöppenhet, schyssta villkor och ett stopp på snutt-anställningar som lagras på varandra och skapar finansiell osäkerhet hos arbetstagaren. Ett permanent behov av arbetskraft bör ju leda till en ordinarie anställning. Hållbart Initiativ väntar fortfarande på att tjänstemannalagen ska revideras till denna del, så som det står i regeringsprogrammet.

För att komma till rätta på offentlig sektors jämställdhetsarbete internt finns ett existerande verktyg som inte hittills varit alldeles för prioriterat, och det är den lagstadgade jämställdhets- och likabehandlingsplanen.

Ålands ombudsmannamyndighet gjorde en uppföljning av kommuners och myndigheters laguppfyllnad vad gäller dessa planer år 2020. Rapporten kom med ett rätt deprimerande resultat, endast 55 % av de granskade verksamheterna hade giltiga planer. Det är ett resultat som bär vittnesmål om att arbetet inte tas på allvar eller att det inte finns tillräcklig kunskap om hur man skriver kvalitativa och användbara planer.

Landskapsregeringen, som bär det övergripande ansvaret, skulle därför behöva intensifiera sin rådgivning samt tillsyn av det strategiska jämställdhetsarbetet i kommuner, kommunalförbund och landskapets underlydande myndigheter. Särskilt viktigt är det nu när vi har en ny lagstiftning på plats detta år.

Talman! När inte frivilliga åtgärder räcker till och samhället anser att ett problem har gått för långt, då är just lagstiftning en viktig byggkloss. Island stiftade 2018 en lag om jämställda löner. Lagen har gjort det olagligt för arbetsgivare med fler än 25 anställda att betala högre lön till män om de bedöms ha ett likvärdigt arbete som kvinnor. Detta gäller så klart också i motsatt riktning. För dessa arbetsgivare ges ett statligt certifikat som bekräftar att arbetsplatserna är jämställda. Man kan nästan se det som en miljömärkning fast för jämställda löner. Island har på detta sätt upprättat en standard för jämförelser av lönesättning inom olika yrkesgrupper och -klasser som underlättar en rättvis lönekartläggning. Det har varit ett stort arbete men något man satsat på rätt intensivt. De företag som inte uppnår kraven hotas med böter, vilket också tydliggör lagens tyngd. Orsaken till denna lag är att de isländska politikerna trots den ökade administrationen såg fördelarna i att kvinnors yrkesstatus höjs, att utbildning ska löna sig och att trivsel på arbetsplatserna höjs.

Hållbart Initiativ är redo att diskutera utformningen av en liknande lagstiftning på Åland. Det finns ett konkret och redan beprövat sätt att göra det på. Islandsmodellen kunde designas om till åländska förhållanden och en åländsk modell för lönekartläggning skulle kunna tas fram med god tid för utbildning och implementering för de arbetsplatser som skulle omfattas av ett sådant krav.

Vi vill nå jämställda löner snabbare än den takt vi har just nu.

Talman! I grund och botten handlar jämställdhet om könsroller och -normer. Det handlar helt enkelt om vilka föreställningar vi har om det kvinnliga och manliga. Det är dessa föreställningar som i sin tur tar sig i uttryck i det som statistik som vi ser och debatterar. Flickor växer idag upp till budskapet “du duger inte som du är, du måste uppnå idealet av en trådsmal modell genom smink och dieter”. Unga män känner pressen av att bli en s.k. äkta man: macho, potent och muskulös med märkeskläder, gymkort och stil. I en era av sociala medier förstärks dessa budskap än hårdare och leder dessa ungdomar att uppleva en otillräcklighet som i värsta fall leder till psykisk ohälsa. Jag är själv en bärare av förlegade könsuppfattningar. Jag behöver hjälp.
Vi behöver alla hjälp att bryta med traditionella snäva könsrollerna som trycker in oss i varelser som vi kanske aldrig velat vara och inte heller vill vara. De begränsar vår frihet genom att sätta ett extremt starkt socialt tryck på oss. Ett aktivt jämställdhetsarbete som tar itu med de grundläggande problemen är därför ett arbete för en utökad individuell frihet för både mannen och kvinnan, men också för HBTQIA-personer, och främjar därmed också välbefinnande.

Hållbart Initiativ är ett feministiskt parti inte bara för att vi har konkreta förslag på utökad jämställdhet utan också för att vi ser behovet av att gå till botten med de förlegade könsrollerna som vårt samhälle genomsyras av. Olika jämställdhetsaspekter löser vi inte genom enskilda åtgärder i vissa områden. Vi behöver snarare skapa en funktionell bred palett med olika åtgärder inom olika områden genom att förstå de bakomliggande motiven. Det gäller i alla sektorer och för alla åldrar. Det är bara så vi långsiktigt skapar ett jämställt samhälle där kvinnor och män har lika rättigheter och möjligheter. Tack så mycket!

Tack, fru talman! Ledamoten Holmström, jag har väntat länge på att få ge den här repliken. Det var bra att ledamoten faktiskt tog upp Island, för då blir det inte utanför ärendet och ämnet. Ledamoten Fellman och jag var på ett forum på Island som handlade just om kvinnor världen över, kvinnliga ledare och kvinnliga företagare. Alla träffades tillsammans och det var ett väldigt, väldigt värdefullt program. Vi sitter ju på en stor kunskap och vi har väldigt mycket material som vi gärna kunde dela med oss av för att öka förståelsen. Till exempel en sådan sak att pengar från riskkapital och sådant som delas ut till bolag och uppstart av företag osv. inom Europa så går endast 1 % till kvinnliga företag. Det är under all kritik. Men det är så det är och det är så det fungerar. Jag hoppas att man kan analysera det här, att det är inte bara inom offentlig sektor utan det är en ganska (… taltiden slut).

Talman! Det där är en väldigt intressant aspekt. Alltså hur kanaliserar vi gemensamma finansiella medel till vilka typer av startupföretag? Till vilka typer av tjänster? Vad är det som vi satsar på från samhällets sida? Skulle man göra en jämställdhetsanalys över de näringsstöd som landskapsregeringen ger ut så skulle man säkert hitta en hel del pengar som går till just sådana typer av företag som kanske anses vara maskulint och kanske inte sådant som anses vara feminint. Här finns ju så klart också en distinktion att göra. Vad anses vara feminint och maskulint? Hur kommer det sig att kvinnor vill arbeta inom vissa områden och inte andra och vice versa? Jag tror att det finns ganska mycket att titta på här och det är en underutvecklad del av det åländska jämställdhetsarbetet.

Även om ledamoten Fellman och jag är ganska insatta feminister redan så var det mycket ögonöppnare. Just med tanke på att det är ju inte heller bara inom familjerna utan också samhällsekonomin kanaliseras väldigt, väldigt ojämställt och t.ex. förutsättningarna för kvinnor att starta företag. Det var en kvinnlig föreläsare som var särskilt intressant. Hon hade ett riskkapitalbolag, hon talade om att när kvinnor har en ny idé och vill starta upp företag och vilka frågor som ställs till kvinnor och vilka frågor som ställs till män redan vid första mötet. Kvinnor måste alltid utveckla och kunna formulera sig på ett visst sätt. Kommer det in en man så säger de "ja, men det var ju nice, det här var en bra idé, här har du pengarna". Om man är intresserad av näringspolitik och sådant så borde man sätta sig mera in i just den här skillnaden också. Hur beter man sig inom den här näringen på marknaden?

Tack, talman! Tack också för den repliken ledamoten Eckerman. Jag är nog övertygad om att det finns en hel del potential som går förlorat här. Alla de idéer, alla de startupidéer och alla de expansionsidéer som finns som möter motstånd just för att vi har ett maskulint sätt att tänka i vår näringspolitik. En feministisk näringspolitik skulle ha väldigt goda förutsättningar att öka samhällsekonomin. Jag tror att här finns det en hel del att göra för landskapsregeringen för att analysera behoven av förändring. Jag håller helt med.

Tack, talman! Tack ledamoten för anförandet. Ledamoten lyfte bland annat ombudsmannamyndigheten som 2020 gjorde en uppföljning kring jämställdhetsplaner. Det var enbart jämställdhetsplaner det var inte likabehandlingsplaner, bara så att vi är tydliga kring det. Men det är ändå bra att ledamoten lyfte upp det för likabehandlingsplaner utifrån lagstiftning så innebär att nya organisationer är tvingade att ha likabehandlingsplaner, till exempel ÅHS och grundskolorna. Man kan ju göra det tillsammans, att man slår ihop jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner så att det inte blir två olika dokument. Det är ju det som är själva syftet med det.

Men som jag svarade ledamot Fellman så är intentionen i alla fall från landskapsregeringen att ge ett kunskapshöjande kring hur man arbetar med jämställdhetsplaner och likabehandlingsplaner. Det är inte enbart en pappersprodukt utan det är ju meningen att det ska bli (… taltiden slut).

Det är fint att höra. Orsaken till att jag och flera ledamöter lyfter det här är att just de här planerna aktualiserar och verbaliserar någonting som är väldigt implicit. Det är föreställningar som man kanske inte alltid uttalar. Men just kravet på planer så belyser just behovet av att hela tiden prata om de här sakerna och se, vad har vi egentligen för föreställningar på den här arbetsplatsen om det här arbetet? Hur värderar vi det här arbetet i förhållande till någonting annat? Jag tycker att det är värdefullt att stöd ges och den kunskap som behövs för att faktiskt också göra så kvalitativa planer som möjligt som har gått igenom de föreställningarna, så att man kan prata om det som kanske ibland också är ganska obekvämt. Det är ett ansvar som landskapsregeringen bör ta större och det är väldigt fint att också ministern inser det behovet.

Tack, talman! Jo, det kommer absolut att göras. Jag vill också lyfta dagens jämställdhetsplaner, det är inte så att alla inte använder det heller som ett instrument, utan det finns också ett flertal som har och använder jämställdhetsplaner på ett mycket bra sätt och där det är aktivt. Det vill jag också faktiskt lyfta.

Absolut, det är värt att lyfta. Rapporten fanns ju till och togs ju fram mot bakgrund av att man skulle titta på regelefterlevnaden, lagefterlevnaden. Vilka är det som inte uppfyller och varför inte? De bristerna ska ju så klart leda till förbättringar.

Det som vi kan konstatera också är ju att även om de planerna skulle uppnå lagens krav så finns det fortfarande problem med implementering. Det finns ju flera, också mindre organisationer, som inte inser behovet även fast planen är väldigt god. Och också där behövs ju ett stöd för att hålla någonting vid liv och se till att också revidera dem när väsentliga förändringar har gjorts i verksamheterna.

Jag vill också slå ett slag för just Islandsmodellen. Där har man gått till och med steget längre och sätter bötesbelopp eller hot om böter för de verksamheter som inte uppnår krav på den standardiserade lönesättningen. Det skulle vara ett steg extra eftersom utveckling (… taltiden slut).

Talman! Sedan 2012 har landskapsbudgeten haft en jämställdhetsbilaga som tar upp kvinnors och mäns situation inom flera olika områden. Men nu är den inte längre med som en bilaga i budgeten. En kan inte låta bli att undra varför. Med den här regeringen är jämställdhetsarbete ingen självklarhet. Men dina ekonomiska förutsättningar påverkas olika om du är kvinna eller man.

Det finns givetvis andra strategidokument än jämställdhetsbilagan som reglerar jämställdhetsområdet, men är det tillräckligt? Eller kanske frågan borde vara; följer vi dem?

Jag tänker på hållbarhetsagendans mål om tillit och allas möjlighet att vara delaktiga i samhället, och agendans principer om att vi i det hållbara samhället inte bidrar till att människor utsätts för strukturella hinder för hälsa, inflytande, kompetensutveckling och så vidare. Att jämställdhet är en förutsättning för hållbar utveckling är självklart för många.

Sedan har vi även landskapsregeringens egna styrdokument; Agenda för jämställdhet 2019-2030 som ska konkretiseras genom årliga handlingsplaner som ska integreras i landskapsregeringen årliga budget. Har någon sett dessa? Landskapsregeringen har även ett strategidokument för nolltolerans mot våld i nära relationer. Den här strategin ska omfatta alla typer av våld, alltså även ekonomiskt våld. Även här ska det, för att förverkliga strategin, årligen utarbetas åtgärdsprogram med kortsiktiga delmål och aktiviteter. Jag undrar om det någon som sett dessa?

I jämställdhetslagen kan man läsa att myndigheter med flera än 30 anställda ska ha jämställdhetsplaner, som ledamot Holmström var inne på. När jag var ny politiker 2016 så kollade jag upp om kommunerna och landskapsregeringens underlydande myndigheter hade de jämställdhetsplaner som de enligt lagen ska ha. Men endast ett fåtal kommuner och myndigheter följde lagen. Landskapets ombudsmannamyndighet gjorde samma kartläggning av jämställdhetsplaneringen för några år sedan och kunde konstatera att det fortfarande såg ungefär lika dåligt ut. Även hos kommunalförbund, myndigheter, grundskolor och övriga läroanstalter ser det ungefär lika dåligt ut. Jämställdhetslagen har även ett krav på lönekartläggningar, som jag inte tror att någon aktör uppfyller. Varför är jämställdhetslagen så svår att följa?

Just vad gäller löner så finns det andra styrdokument för att förhindra lönediskriminering. Det finns en FN:s konvention som uppmanar staterna till att inte diskriminera kvinnor när det gäller lönesättningar.

Vi har EU-direktiv om att avskaffa diskriminering på grund av kön vid ersättning för arbete och bestämmelser i kollektivavtal och löneskalor.

Man kan även nämna Finlands grundlag som förbjuder särbehandling på grund av kön, som gäller även vid lönesättning och anställningsvillkor.

Bestämmelser om lönejämställdhet finns även i tjänstemannalagen och i landskapslagen om tjänstekollektivavtal.

Även andra internationella avtal har redan länge särskilt betonats vikten av lika lön för kvinnor och män. Finland slöt sig år 1963 till ILO:s konvention angående lika lön för kvinnor och män för arbete av lika värde.

Men ändå är det svårt att få till jämställda löner. När jag, och 400 andra vårdanställda tehyiter strejkade för jämställda löner år 2014 fick vi ofta höra, att vi ju själva valt yrket och därför skulle vi nöja oss med den lön som vi hade, vilket fick många att tänka till, och nu har alla läst om vårdarbristen. Varför jobba tungt i vården med stor personalbrist, när man kan få lika bra eller bättre betalt för ett annat arbete som inte är lika tungt? Resultatet ser vi nu, tidningarna larmar om personalbrist men vi har ingen personalbrist, brukar jag säga. Vi har brist på arbetsplatser som attraherar vårdpersonalen med en bra arbetsmiljö och en skälig ersättning för sina insatser och där utbildning och ansvar lönar sig.

ÅSUB:s rapport visar att närvårdare är helt klart det vanligaste yrket på Åland, så någon närvårdarbrist har vi inte. Det är en myt. Annars är det en intressant rapport som även kunde innehålla uppgifter om vem eller vilka som äger skog, mark, fastigheter, vattenområden och kanske värdepapper eller annat kapital. Vi kan nog gissa, men det hade varit intressant att se siffror på det för skattetoppen visade tydligt att det är män i toppen och som är chefer, trots att kvinnorna numera i genomsnitt har högre utbildning.

Talman! På Island ville man inte vänta i 100 år att lönerna skulle bli jämställda och stiftade då en lag om jämställda löner. Kanske Åland skulle vara redo snart? Det skulle i alla fall öka transparensen inom lönesättningen.

Vi vet att hälsan inverkar på ekonomin. Att kvinnor oftare än män är sjuka kanske inte är nytt, att vardagslivets påfrestningar, eller det s.k. dubbelarbetet, är slitsamt. Det oavlönade arbetet sköts, som ni vet, till största delen av kvinnor vilket leder till flera och längre sjukskrivningar, ett problem som ökar och ett problem att ta på allvar.

ÅSUB:s rapport visar inte heller på att äktenskapet är en lönsam affär för männen, men minskar inkomsterna för kvinnor. Det finns ett engelskt uttryck; child penalty, som ÅSUB gärna hade fått gå djupare in i. Jag har inte hittat motsvarande uttryck på svenska, men det visar hur barnafödande inverkar på kvinnors inkomster.

Kvinnor och män dras också till olika branscher när det gäller företagande och jag har flera gånger på olika sätt påtalat att landskapsregeringen behöver förenkla företagande i kvinnodominerade branscher. Så jag passar på att säga det igen.

Dessutom har vi ett hälsovårdssystem och mediciner som oftast är anpassade till män. Vi har här i lagtinget pratat om den extra kostnad som kvinnor har för mensskydd, men visste ni att kvinnor får betala nästan dubbla kostnaden för en sterilisering. Det är dyrt att vara kvinna och dyrt att vara den som tar ansvar för familjeplanering.

Diskriminering på grund av graviditet och familjeledigt skulle behöva ett eget anförande. Det ska bli intressant att följa familjeledighetsreformen och om den inverkar positivt även på nativiteten. Vi kan i alla fall konstatera att kvinnor är oftare deltidsanställda, men även oftare visstidsanställda än män. En uppdatering i tjänstemannalagen som skulle minska det här problemet skulle ha varit på lagtingets bord redan förra året men vi får troligtvis vänta ytterligare på. Vi börjar också se att anställningar med s.k. ”nollavtal” blir tyvärr allt vanligare inom de kvinnodominerade branscherna.

Eftersom jämställdhet bildas där beslut fattas, resurser fördelas och där normer skapas så vill jag nämna att män oftare än kvinnor blir hörda i utskottets budgetarbete. Ta det inte som kritik, vi är inte perfekta i social- och miljöutskottet heller. Men jag tror att en mera jämställd representation är viktig eftersom kvinnor och män har olika erfarenheter och syn på vad som är viktigt i samhället och hur pengarna fördelas. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamoten Söderlund för ditt anförande. Jag blir lite besviken på Söderlund som också sade att den här landskapsregeringen inte prioriterar eller arbetar med jämställdhet. För det gör den här landskapsregeringen.

Beträffande att man inte har sett någon form av årliga handlingsplaner, då föreslår jag nog att Söderlund borde läsa agenda för jämställdhet lite mer noggrant hur det framställs i handlingsplanen. Det konkretiseras i landskapets årliga budgetprocess och inom de olika verksamhetsområdena. Det är ju inte en enskild bilaga som handlingsplan utan den är integrerad i årsbudgeten.

Tack, talman! Om minister Hambrudd är nöjd med landskapsregeringens jämställdhetsarbete så är hon det och det får hon vara. Jag tycker att det finns lite mer att önska. Just nu diskuterar vi ett område, jämställdheten. Det finns många, många andra som också behöver lyftas upp.

Javisst, det finns ju betydligt mera att arbeta med och det är vi nog rörande överens om. När det gäller ekonomisk jämställdhet så hade vi den tidigare 2012 och det har inte hänt speciellt, men vissa små steg tas. Men arbetet är långsiktigt. Jag kan lika mycket dela frustrationen över att det ska ta 100 år innan vi är jämställda. Processen behöver naturligtvis gå snabbare. Vi behöver vara kloka och gemensamt ta beslut kring det.

Tack, talman! Den här ÅSUB-rapporten visar ju att det går långsamt. Alla regeringar behöver liksom titta sig själva i spegeln, inte är det bara den här regeringen. Men rapporten visar ju på att det fortfarande finns väldigt stora skillnader.

Tack, talman! Ledamoten talade om löner och indirekt om att det är för låga löner för vårdarna. Samtidigt undertecknade ledamoten själv för några månader sedan en motion som innebar att man skulle slopa Ålandstillägget som har en direkt inverkan på just vårdarnas löner, alltså en sänkningen av lönerna. I min värld blir det här lite dubbla budskap. Hur resonerar ledamoten där?

Tack, talman! Det är ju så att löner består ju av många olika delar som man behöver analysera ur ett jämställdhetsperspektiv och inte bara Ålandstillägget, utan det finns andra tillägg som behöver analyseras noggrannare. Därför är det jättesynd att inte finansminister Höglund är på plats idag så att vi skulle få svar på de här frågorna. Jag tror och jag tycker att Ålandstillägget absolut skulle tåla att ses på. På den kommunala sidan vet kanske ministern att man har satt in det i grundlönen, det har vi inte gjort här utan har det som ett separat tillägg fortfarande.

Tack, herr talman! Jag tänkte bara att det var intressant att påpeka den dubbelheten där.

Hur som helst, ledamoten talade också om lika lön för lika värde. Jag tror att det till viss del är ett problem att det inte finns en tillräckligt stor privat marknad för vårdanställda så att man har någonting att jämföra med. Den största delen av de vårdanställda är offentligt anställda. När man t.ex. jämför med ingenjörerna på infra så finns det en privat marknad där betydligt högre lön erbjuds och då blir det lättare att marknadsanpassa lönerna. Det är väldigt svårt när offentlig sektor står för majoriteten av hela lönebildningen.

Tack, talman! Absolut, det skulle vara en intressant analys att göra. Visst har jag före detta kollegor som jobbar inom vården inom privat marknad. Och visst har de helt annorlunda löner än vad de offentligt anställda har. Det är likadant där, mycket högre.

Tack, talman! Jo, ledamoten Söderlund gick också in ganska mycket på normerna är i samhället och vem som förväntas betala högsta kostnader inom sjukvården, samtidigt som man jobbar mest, är mest sjukskriven och utbränd och förväntas ta mest ansvar för både barn och familj och allt oavlönat arbete. Man brukar ju säga att kvinnor tar hand om barnen när de är små, sen när de blir vuxna så är deras föräldrar och deras partners föräldrar är gamla och då måste man stanna hemma och ta hand om dem istället. Så det här blir ju en väldigt svår nöt att knäcka. Det är ju väldigt viktigt att man lyfter upp de här frågorna på bordet hela tiden. Egentligen är det hela tiden svårt att komma ur den här fällan med ett ojämställt liv på något vis.

Tack, talman! Man måste först erkänna problemen som ett problem innan man kan göra någonting åt dem. Ledamoten Valve tog ganska bra upp det här med att kvinnor är mera sjukskrivna. Min analys är att det har gjorts jättemycket forskning på det här. Vi vet att det beror på att kvinnorna tar mer ansvar för det obetalda hemarbetet. Det är mera dubbelarbete som inverkar på kvinnors högre sjukskrivningsprocent. Så absolut kan man göra en egen analys till av det, men för mig är det ganska klart vad det är som orsakar. Sen är ju just treskiftsarbete i en väldigt tung sektor också en orsak.

Det är ju ett väldigt intressant ämne att diskutera och att vi håller den här debatten ganska öppet. Jag måste också säga att ledamoten Söderlund och jag var bjudna till Sveriges riksdag under mandatperioden för att delta i ett seminarium eller en kongress om jämställda parlament med flera nordiska partier. Det var deltagare från alla partier, från alla falanger, både höger och vänster. Jag tyckte att det var väldigt givande.

Jag har tänkt på att inom lagtinget och också inom kommunpolitiken så värderar man ju också ministerposter och ordförandeposter lite olika. Den tuffaste posten är ju att vara finansminister. Har vi någonsin haft en kvinna på finansministerposten? Betyder det att kvinnor inte kan räkna eller kan någonting om ekonomi? De är nog oftast jätteduktiga på det, för de har ju oftast hand om familjens ekonomi och ser till att maten räcker till barnen och kläder osv. Varför är det så?

Talman! Det är intressant med finansministerposten. Om jag minns rätt så har heller inte finans- och näringsutskottet ordförande någonsin varit en kvinna. Har Viveka varit? Okej. Det har alltså hänt, men det är ganska ovanligt. Men just den här erfarenheten och all kunskap som vi fick med arbetet som görs runt om i Norden för jämställda parlament så där kan vi ju räkna då, fastän vi inte är finansministrar, att vi ligger lite efter.

Talman! Jag tänkte att jag inte skulle säga någonting, men jag måste ändå. Jag kunde inte låta bli.

Efter att ha hört på debatterna idag så tycker jag att det har framställts som om alla kvinnor vore offer som måste ta hand om sina barn. Jag tror ju de facto att det finns många kvinnor som inte varken ser sig som ett offer eller har något emot att ta hand om sina barn. Jag tror tvärtemot, att det finns till och med kvinnor som ser fram emot att få ta hand om sina barn och som också gör det idag. Så lite nyansering kanske vi också behöver ha i den här debatten.

Tack, talman! Tack ledamot Nordberg för repliken. Det är roligt att männen också kommer in i debatten. Jag tror att det finns både män och kvinnor som jätte jätte gärna vill vara hemma med sina barn. Och där har vi, tror jag, ett problem på manliga arbetsplatser, att man liksom inte kan vara hemma och ledig med sina barn. Vi har ju också det här problemet som vi diskuterar i dag, männen har högre löner och därför jobbar de fast de kanske vill vara hemma med sina barn de också. Så jag tror absolut att föräldrar vill vara hemma med sina barn, vare sig man är man eller kvinna.

Tack för det! Den andra saken som också har lyfts här lite är förutsättningarna för kvinnor att komma fram på olika områden. Man har också idag pratat om företagande. Jag har inte uppfattat något konkret problem som har lyfts upp och som skulle hindra en kvinnlig företagare att vara företagare. Men jag kanske har missat något. Men jag tycker att förutsättningarna finns, men det är en uppoffring också att vara företagare. Det är väldigt många utmaningar med det. Så en specifik kvinnofråga här, det har jag lite svårt att hitta något exempel på.

Tack, talman! Tack ledamot Nordberg för att jag fick förtydliga. Män och kvinnor är ju ofta företagare i olika branscher, kvinnor då inom social- och hälsovårdsbranschen och i restaurangbranschen kanske också delvis. Men just inom social- och hälsovården så finns det problem som har lyfts upp. Även från Jomala kommun gjorde man nyligen en skrivelse om landskapsregeringen kunde förenkla det här tillståndsförfarande som ska till 16-17 olika kommuner för att man ska få vara verksam som företagare i den sociala branschen, om jag minns rätt nu så här snabbt bara. Detta är ett stort problem för många. Jag kanske minns lite fel nu, men ni får ursäkta i så fall.

Talman! Det vi pratar om i jämställdhetsfrågor är ju strukturer och inte enskilda familjer. Jag tänker inleda mitt anförande med anledning av det senaste replikskiftet gällande företagande.

Alla vi som har företag och alla som har varit småföretagare vet att ens företag är som ett barn till. Är det så att ens enda anställda är sjuk så måste man rycka in och jobba. Det finns liksom inga val. Precis på samma sätt som när ditt barn är sjuk och inte kan gå till skolan så måste du vara hemma. Det företag som man bygger upp med liksom hjärta och smärta, det blir lika viktigt som en annan familjemedlem. För en företagarfamilj så bygger det på att någon är hemma och tar hand om vardagen och den andra har beredskap att ta hand om företaget och det tror jag att alla som har varit inom företagssektorn vet att så är det.

Ett gott företagande bygger på en relation där man kan lita på att den andra partnern tar hand om familjen och den övriga vardagen när det kniper till i företaget. I de allra flesta familjer ser det ut så att det är kvinnorna som sköter just den uppgiften.

Så förutom de strukturella hinder som finns just inom den sociala sektorn med tillståndsproblem, så är det ju oerhört svårt, ifall man pratar om en barnfamilj, att bägge föräldrarna skulle vara företagare med samma inställning.

Intressant dock att till exempel personer som jobbar som frisörer oftast verkar kunna vara föräldralediga medan ensamma byggare säger att det kan de inte vara för de har företaget att ta hänsyn till. Kvinnor verkar också, om man pratar så här lite i allmän kontext, planera sitt företag utifrån familjens förutsättningar, kanske mer än vad män gör, just för att man har en traditionell roll.

Talman! Det var en del av den ekonomiska självständigheten. Jag har varit inne på den andra frågan som jag tycker att är oerhört intressant när det gäller ekonomisk självständighet, och det är just det här långvariga hemmavarandet med barn.

Föräldrapenningen är inkomstbaserad och relativt kortvarig och den är nu också moderniserad och träffar bägge föräldrar så att säga i högre grad än vad den har gjort tidigare.

Sen har vi då hemvårdsstödet med vilket man kan vara hemma tills varje barn har fyllt tre år. Hemvårdsstödet handlar om 500 euro brutto per månad. Alltså ingenting som någon kan leva på. Det handlar om en låg inkomst. Det gjordes förbättringar så att man fick en högre del inledningsvis av sin föräldraledighet och den är också fördelad mellan såväl mammor och pappor eller bägge föräldrarna och då kan man erhålla 700 euro. Men där finns det en mycket märklig sak, nämligen att det är förbjudet att jobba vid sidan om, vilket betyder att de som till exempel är egna företagare kan jobba hur mycket som helst och ta ut lönerna eller dividender i efterskott, medan de som är arbetstagare inte kan jobba en endaste minut under den tiden, trots att man förstås, även om man är hemma, skulle kunna jobba helgextra eller annat.

Det här långvariga hemmavarandet är förstås en otrolig ynnest för varje familj att kunna välja själv, och så sägs det ofta kring det. Men alltför sällan diskuteras baksidan av myntet. Den stora baksidan med myntet av att vara hemma länge är att man livslångt får lägre lön. Det visar varenda en statistik. Det visar varenda en kartläggning att vid långvarigt hemmavarande så sjunker ens lön livslångt och därmed förstås också pensionerna. Vissa familjer kompenserar under hemvårdsstödstiden och betalar in i en pensionsfond för den andra föräldern. Men det är ju extremt få förunnat att man har råd att både ha småbarn hemma, någon med inkomst om bara 500 euro, och dessutom har råd att lägga in på någons pensionskonto. Det spelar liksom ingen roll, för de åren man är hemma, det är inte de som är problemen utan problemen blir i den livslånga lägre lönesättningen.

Hela strukturen kring hemmavarandet med barn handlar ju inte heller bara om kvinnornas lön och kvinnornas ekonomiska självständighet, utan det handlar ju förstås om barnens lika rätt till bägge föräldrar och det handlar om pappornas rätt att få vara hemma med sina barn. Och som någon tidigare här var inne på i ett replikskifte så är det ju fortfarande så att våra normer gör att på manliga arbetsplatser, och särskilt i fall du inte har en fast tjänst, så är det svårare att kunna säga "jag ska vara hemma nu med min bebis i åtta månader" och få acceptansen för det. För en kvinna är det självklart, men för en man inte lika självklart.

Och heller inte, precis som ledamoten Nordberg var inne på, är det självklart att kvinnan i hushållet, mamman, helt lättvindigt släpper rättigheten att vara hemma med sina barn. Här finns det ett stort arbete att göra för kvinnornas skull, för männens skull och för barnens skull.

När det gäller att vi har ett samhällssystem som de facto skapar nya generationer med fattiga kvinnliga pensionärer så tycker jag att man behöver fundera på hur vi kan lösa detta problem. Man kan inte bara säga att systemet med hemvårdsstöd är fantastiskt punkt, utan man måste också se på baksidan av det. Det leder de facto till att kvinnor kommer att få lägre pensioner.

Vi har ju i dag stora kullar och framförallt för några år sedan stora kullar med kvinnor som i princip aldrig har jobbat. Man kanske jobbade några år fram till att man fick barn och sedan var man hemmafru. Det var så man arbetade på den tiden. Det fanns inte samma utbyggda pensionssystem som det finns idag. De här kvinnorna var ju högst relevanta för att bygga upp hela samhällsekonomin. Man hade självhushåll där man fick stora delar av sin mat. Hela staden och också landsbygden förvisso, men i alla fall Mariehamn var fylld av kvinnliga små entreprenörer som hyrde ut sommarrum till turister. Utan dem hade aldrig den så kallade oxfiléturismen funnits på 60-70-talen utan att de här kvinnorna jobbade med det här jobbet. Det skedde förstås inte i företagsform eller på annat strukturerat sätt. Jag kan tänka mig att mycket pengar hamnade direkt ner i fickan och därmed inte syns på pensionskontot.

Men i dag har vi en annan arbetsmarknad. Många i min generation tror inte heller riktigt att man kommer att få stora pensioner när man blir äldre. Många i min generation anser att man måste själv se till att man har den ekonomin att man kan sköta sig när man blir gammal och då borde vi se till att vi har samhällsstrukturer som gynnar såväl kvinnor som män och att man har stadiga inkomster.

Talman! Nu vet jag att jag har gått över tiden och jag tänker fortsätta lite till. Det finns två saker till, det är stora skillnader mellan den kvinnliga och den manliga arbetssektorn och den ena var jag inne på i tidigare replikskifte med ledamoten Fellman. Alltså i många manliga branscher så sköts huvudsakligen verksamheterna i bolagsform och också det som tidigare sköttes i offentlig sektor har driftsprivatiserats eller helt och hållet privatiserats. Vi kan se på landskapets sjötrafik, på vägskötsel och på fastighetsservice. De här stora delarna upphandlas idag av företag.

Medan till exempel för en sjuksköterska på ÅHS så finns det väldigt få alternativ ifall man vantrivs. Det finns liksom ingen annan arbetsmarknad. Vi jobbar inte heller med att privatisera någonting i den här sektorn och därmed skapa nya företag, skapa nya möjligheter och skapa nya nischer. Det handlar ju inte om att total driftprivatisera hela ÅHS, men klart det finns saker där vi kunde vara betydligt bättre på att upphandla service. Och framförallt, det som jag brukar skämmas över personligen, att vi inte får i gång systemet med servicesedlar någonstans på Åland. Det skulle direkt gynna kvinnligt företagande inom den sociala sektorn. Jag tror att landskapsregeringen skulle behöva sätta ett lagkrav på kommunerna att man ska erbjuda servicesedlar, därför att det här blir aldrig prioriterat. Det betyder att allt entreprenörskap inom denna sektor dör. Det finns liksom inga förutsättningar så länge vi inte har sociala servicesedlar på plats. Så en utökad privatisering skulle dels skapa en lönekonkurrens, det skulle skapa nya arbetsformer och det skulle skapa en större dynamik på den här arbetsmarknaden. Det tycker jag att vi borde våga prova oss på.

En annan del i det här är att i de manliga branscherna så har väldigt, väldigt mycket automatiserats över tid. Om man tänker på när folk förr i tiden gick med hästdrivna verktyg eller skötte saker för hand och nu har vi liksom robotar som sköter jättemycket på produktionssidan och väldigt mycket automatiserat.

Inom de kvinnligt dominerade branscherna så handlar det mycket om de här mötena, mellanmänskliga mötena. Där finns inte samma utrymme för robotisering och automatisering, men det finns ändock ett utrymme. Det intressanta är att när man automatiserar processer så skapas också ett ekonomiskt utrymme att betala mera till dem som finns kvar med händer och fötter.
Så det var det jag ville säga, talman.

Sen vill jag slutligen säga i den här diskussionen om lön, det är klart att vi ska ha jämställda löner, men jag tycker också att vi behöver hålla i minnet att när vi pratar om lönesättning så finns å ena sidan diskussionen om utbud och efterfrågan, men också bilden av att utbildning ska löna sig. Jag tycker att den här diskussionen behöver man balansera. Alltså är det utbud och efterfrågan som ska styra lönesättningen eller är det utbildningen? Där anser jag att det behöver finnas en balans. Tack talman!

Tack, talman! Ledamoten talade här om att företagare kan ju jobba trots att de har hemvårdsstöd. Man får ju inte arbeta om man tar ut hemvårdsstöd, men det går bra för en egenföretagare. Då funderar jag på, hur går det till? Är det faktiskt lagligt för en egenföretagare att arbeta medan han får hemvårdsstöd?

Talman! Det är ju själva arbetet som man då inte ska ägna sig åt. Det här är gäller den förhöjda delen, så det gäller ett par månader. Men det beror ju på hur plikttrogna de som lyfter hemvårdsstöd är. Skulle jag till exempel ha ett företag och de skulle ringa akut till mig och jag skulle ha den förhöjda hemvårdsstödsdelen så kanske man skulle rycka ut eller så skulle man inte rycka ut. Det är väl upp till det egna moraliska ansvaret. En del i den här kritiken är ju att det är väldigt svårt att kontrollera den här saken. Jag tycker att förbudet mot att arbeta skulle bort i den här lagstiftningen. Det är oerhört svårt att idka tillsyn på och en helt för mig ofattbar skrivning.

Tack, talman! Konstateras kan alltså att ledamotens sviktande moral skulle vara skäl nog för att man ska få bidrag samtidigt som man förvärvsarbetar. Jag förstår inte, jag får faktiskt inte till det här? Om en företagare då kan strunta i förbudet att arbeta, då kan väl en anställd göra det också. Om chefen ringer så kan man väl dra iväg och jobba lite och be honom skicka lönen månaden efter. Utgår vi från att människor har den här låga moralen alltså?

Talman! För det första handlar inte det här om mig personligen. Jag har inte utsatts för den situationen. Den här lagstiftningen fanns inte på plats när jag var på hemvårdsstöd. Och för det andra så har jag inte lyft hemvårdsstöd en enda dag i mitt liv. Så jag tror att min person kan vi lämna utanför diskussionen.

Men för alla dem som har den här typen av småföretag så ser jag ju liksom orimligheten i den här bestämmelsen. Det förvånar mig att Obunden Samling går emot att man skulle få jobba. Tänk nu då scenariot att man har en äppelträdgård och så ser man att det kommer att komma en hagelskur eller man ser hur äpplena börjar falla ner från träden, att man då skulle gå omkring och säga "nej jag får inte plocka lite äpplen". Det är ju helt orealistiskt. Det klart man jobbar i sitt företag om behov finns.

Tack, talman! Hemvårdsstöd har jag och ledamot Zetterman diskuterat många gånger. Jag har lyft hemvårdsstöd många gånger och långa perioder under min yrkesverksamma period på grund av att det gav mig flexibiliteten och möjligheten att jobba eftersom det inte fanns dagvård när man jobbade som egen företagare. Då var det enda lösningen att ha anställd privat dagmamma för att kunna lösa det och det gjordes genom hemvårdsstöd.

Att det bara är en i familjen som kan jobba som egen företagare, att det blir omöjligt nästan för att det är alltid någon som måste kunna vara hemma, det står jag också emot. Jag har själv jobbat tillsammans med min man och vi har båda två varit egna företagare och det har gått, men det har varit ett evigt pusslande. (… taltiden slut).

Talman! En oflexibel dagvård där man till exempel inte har rätt till kvällsdaghem om man jobbar inom servicebranschen eller så vidare, det är ju ett problem och visar på en underutvecklad kommunal service.

Sedan sade jag inte att det var omöjligt att driva dubbla företag. Jag bara konstaterade att det är svårt och det är svårt att anpassa, det kräver ett himla pusslande. Det är fint att minister Holmberg-Jansson har lyckats göra det, men det betyder inte att alla lyckas göra det. Jag tror också att det beror på hur ens bolag kanske går. Det är inte alla som har råd att köpa externa tjänster för att kunna driva sina bolag.

Tack, talman! Det här var länge sedan och det innebar nog väldigt mycket extra jobbande på sidan av för att kunna göra det och för att kunna driva vidare.

Ledamoten lyfte upp hemvårdsstödet och att man inte kan jobba. Men jag tycker att den nya familjeledighetsreformen ger ganska mycket möjligheter. Det är 160 + 160 dagar och 63 dagar kan föras över till den andra parten. Men du kan också under fyra perioder jobba medan du lyfter din föräldradagpenning. Du förlänger så att du får lyfta ut din föräldradagpenning ända tills barnet är två år. Jag tror att det här kommer att innebära att många färre kommer att lyfta hemvårdsstöd för att man använder föräldradagpenningsmånaderna istället, som är mycket bättre betalt än hemvårdsstödet. Men du kan ju också under den här perioden lyfta hemvårdsstöd, jobba, ha barnet på dagvård och lyfta föräldradagpenning. Du kan flexibelt (… taltiden slut).

Talman! Jag tror att jag i mitt anförande konstaterade just att den lagstiftningen har moderniserats. Om det inte framgick av mitt anförande så tycker jag och Liberalerna att det är en positiv utveckling som har skett. Jag hoppas också på att det går i den här riktningen. Men hemvårdsstödet är ju extremt dyrt för kommunerna och kräver en hel del byråkrati dessutom och gagnar kanske inte samhället i det större perspektivet. Extremt dyrt för kommunen är det.

Tack, talman! Tack ledamoten Zetterman. I början av sitt mycket intressanta anförande så talade ledamot Zetterman om problematiken med att kvinnor stannar hemma. Då satt jag i min stol och funderade lite. Vi har bestämt att äldre personer ska klara sig längre hemma och inte bo på institution eller få hjälp utan man ska klara sig längre hemma. Antalet närståendevårdare och sådana som hjälper till och som inte är anställda utan är en vanlig familjemedlem som just kanske har sina barn utflugna så det är ofta en kvinna. Det är mamman i familjen som tar hand om sina föräldrar och sin partners föräldrar. Det är ju väldigt svårt som kvinna att komma ur den här fällan. Man har alltid har förväntningarna på sig att man ska vara en samarit som oavlönat eller med väldigt låga ersättningar ska ta den här vårdande rollen för livets alla skeden. Vad tänker ledamoten Zetterman?

Talman! Det är både klokt ur ett mänskligt perspektiv, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och ur ett vårdperspektiv att låta de som vill bo hemma få bo hemma. Det kräver förstås en hel del närståendevård i många fall. Den här gruppen tror jag att vi behöver gynna mer på samhällsnivå för att få den funktionaliteten att hålla ihop.

Jag tycker också att det behöver sägas att vi kvinnor också måste bli bättre på att säga nej. Man behöver faktiskt inte ta hand om sina svärföräldrar, även om det är svårt så är det faktiskt inte ens uppgift.

Jo, närståendevården är en sådan fråga som måste prioriteras upp. Det är många som har det tufft på olika sätt och blir tvungna att på ett eller annat sätt ta ledigt från jobbet och sköta de här sakerna, varför vet jag inte. Man kanske vill göra det, men alla kanske inte vill det. Man kanske känner sig tvungen eller man har inte förutsättningar att göra på ett annat sätt.

Jag tycker att det är fantastiskt bra att vi kan bredda den här diskussionen om jämställdhetsarbetet. Det genomsyrar liksom allting från ekonomi, hälso- och sjukvård, ditt personliga mående, din familj, din bostad och allting. Det är inte bara en ensam liten fråga där några feminister står och viftar med en rosa flagga och är sura över. Det drabbar allihop i hela samhället.

Så där är det. Om vi pratar om ekonomisk självständighet och ekonomisk jämställdhet så det som jag tycker att är värst med den ekonomiska ojämställdhet vi har, det är alla kvinnor som inte har råd att separera från dåliga män.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Just denna företagarbit är ju en stor nyckel till att öppna upp för kvinnligt företagande inom det sociala området. Vi i den liberala lagtingsgruppen blev varse om det för två år sedan när vi gjorde en budgetmotion kring just det, hur fruktansvärt invecklat och svårt det är att bli företagare inom det sociala. Det var svårt för två år sedan och det är säkert lika svårt idag. Där finns det ett fönster att öppna för att verkligen lyfta utmaningen. Vi behöver få fler kvinnliga företagare, men också utmaningen som väntar inom det sociala och inom äldrevården. Vi behöver fler närvårdare och göra det intressant att vara närvårdare och att allmänt jobba inom det sociala. Här finns ett stort arbete att göra.

Talman! Det handlar just om att näringsavdelningen, organisationer som Ålands näringsliv och Företagarföreningen också engagerar sig i de här frågorna. Men jag återkommer till det.

Alltså, så länge vi inte har de här sociala servicesedlar på plats så är det oerhört svårt. Vid ett privat vårdalternativ idag har du som klient möjligheter att få stora delar subventionerat ifall du väljer den kommunala tjänsten eller betala för allting privat ifall du använder den privata tjänsten, om den inte är upphandlad på något sätt. Men skulle vi få in systemet med servicesedlar på hela Åland, så skulle det genast finnas utrymme för en mängd företag inom den här sektorn. Det kan handla om alla typer, trädgårdsskötsel, städning, att handla, omsorg, vård och rubbet. Det skulle skapa enorma affärsmöjligheter.

Tack, talman! Servicesedlar har vi också jobbat med den här perioden, men vi vet också att dagens kommunstruktur inte möjliggör det. Så här finns det en stor nyckel i hur framtiden ska se ut gällande kommungränserna.

Lagstiftningen om utmanarrätter, det gäller att kunna konkurrensutsätta.

Jag hoppas att det här meddelandet utskottsbehandlas och då tycker jag också att vi i finans- och näringsutskottet, om ärendet kommer dit, ska lyfta det sociala företagandet och de begränsningar och de svårigheter som finns idag. Det skulle vara oerhört viktigt och nycklar för hela samhällsvälfärden och något som kommande lagting och landskapsregeringen skulle kunna ta vid.

Talman! Jag utgår ifrån att det här kommer att utskottsbehandlas. Finans- och näringsutskottet är det enda rimliga utskottet med tanke på att det handlar om ekonomi.

Jag vill ytterligare säga att jag tycker att ÅHS har börjat jobba jättebra med den här frågan. Man har i mycket högre utsträckning börjat nyttja de privata vårdföretagarna för att hjälpas åt, jämfört med vad man har gjort tidigare. Så där ska organisationen ÅHS ha en eloge.

Tack, talman! Inom äldreomsorgen i Mariehamn så jobbar man ju faktiskt aktivt numera med med servicesedlar. Problemet är, som ledamot Holmberg var inne på, att det är en av 16 kommuner och att det är ett område där vi borde kunna åtminstone samarbeta om inte samgå.

Den diskussion som jag vill ta vidare är balansen i löneutveckling mellan vilken lön en utbildning ger och den efterfrågan som finns till exempel på närvårdare och hur deras arbetsvillkor och deras löner utvecklas. Jag ser inte lösningen på frågan på problemet bara i att följa en lönekartläggning utgående från utbildning, för den ger inte tillräckligt mycket och inte där personalen behövs.

Talman! Lönekartläggningen idag utgår ju inte bara från utbildningskrav utan också från ansvarsområden. Men jag bara konstaterar att skulle man gå in helt och hållet för en fri lönesättning, baserat på enbart utbud och efterfrågan, så skulle vi få en väldigt märklig arbetsmarknad. Jag har inga färdiga svar i den här diskussion, jag bara ville nyansera diskussionen och lägga in den här variabeln för annars tycker jag att diskussionen blir halv.

Självklart är det så att alla lönekartläggningar som har gjorts och alla värderingar som har gjorts utgående från kartläggningar så landar i att utbildning har en stor betydelse. Men det är också så att närvårdarnas och sjukvårdspersonalens löner inte är på den nivå som krävs för att vi ska kunna behålla personal eller rekrytera nya och då måste vi förhålla oss till det. Det räcker inte med att säga att de har den här utbildningen och då ska de ha samma lön som andra med samma utbildning, om vi inte har tillräckligt av människor inom den sektorn.

Talman! Det är en sak att prata om lönehöjning för rekryteringstillägg till en grupp. Men om vi pratar begreppet jämställda löner så då behöver vi alltid komma ihåg att det bygger inte på att vi politiskt är villiga att bevilja en grupp mera pengar. Det bygger också på att de andra facken medger att de tycker att det är lämpligt att lönestigning sker bara till ett enda fackförbund. Det gäller att få med sig den fackliga rörelsen om vi ska uppnå jämställda löner. Det är ett faktum.

Diskussionen avbryts här. Ärendet bordläggs till den 18 januari för fortsatt diskussion och efter det kommer det också att beslutas om eventuell remiss till utskott.