Remissdebatt

Diskussionen om de båda ärendena påbörjades vid onsdagens plenum. Först tillåts fortsatt gemensam diskussion, kvar på talarlistan står sju ledamöter. Ordet ges först till lagtingsledamot Jörgen Pettersson.

Talman! I vår strävan att göra självstyrelsen tydligare finns det såklart alltid mer att göra. Som nämndes i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande vore det till exempel klokt att försöka sambehandla den självstyrelsepolitiska redogörelsen med det externpolitiska meddelandet. Båda har ju bäring på vår autonomi och är betydelsefulla för förståelsen bland ålänningar och tydligheten mot omvärlden.

Dagens diskussion är egentligen två, dels nämndens betänkande över den tidigare externpolitiken och dels landskapsregeringens planer för 2021 när det gäller omvärlden. Det senare känns mer aktuellt, inte minst mot bakgrund av att världen sådan vi kände den för bara ett år sedan har förändrats till följd av pandemin med alla dess effekter, både hälsomässiga och ekonomiska.

Ålands mål har alltid varit att framtona som subjekt hellre än objekt när det gäller vår egen framtid, vem vill inte det. Ska vi nå dit borde vi i ännu högre grad än i dag berätta vilka vi är och vart vi vill. Just nu har vi ett gyllene läge att använda hundraårsjubileet som fond för detta. Hundra år är en respektabel ålder och något som borde väcka uppmärksamhet långt utanför landskapets gränser. Fast det kräver initiativ, kontakter och en genuin vilja att visa vilka vi är, för så många som möjligt.

Uppmärksamhet kommer inte automatiskt, det är något man får genom att visa aktivitet och när det gäller att göra Åland synligt och spännande är det fotarbete och proaktivitet som gäller och där borde både lagting och självstyrelsepolitiska nämnden driva på och inspirera tillsammans med landskapsregeringen och, för den delen, alla andra ålänningar.

Med kraften i föredömet lyfter jag gärna två exempel på proaktivt agerande där Åland kan visa vägen även i komplexa och internationella sammanhang. Det första är vicelantrådet Harry Janssons debattartikel på europeiska debattsajten Euractiv. Jansson pekar på det engagemang som Minority Safepack skapat över hela Europa. 1,1 miljoner européer stödjer initiativet som bland mycket annat även lyfter det orimliga i att små regioner inte ska kunna ta del av exempelvis filmer på sitt eget språk. Trots oerhört starka argument och ett genuint problem väljer kommissionen att blunda. Här kan ett aktivt och utåtriktat Åland kanske bli en enande kraft, eller i vart fall en aktiv pådrivare i en fråga som berör långt många fler än bara ålänningar.

Det andra exemplet är landskapsläkaren Knut Lönnroths debattartikel i Dagens Nyheter i dag där han tillsammans med åländsk och svensk expertis lyfter det orimliga. På paradplats i DN Debatt ifrågasätter han och de andra Sveriges beslut att i blindo och genom masstester jaga muterade virus bland inresande. Med vetenskaplig tyngd ifrågasätter Lönnroth destruktiva resebegränsningar och screening av uppenbart friska personer vilket leder till ett nordiskt samarbete som möjligen är starkt i en teoretisk värld men som i dagens pandemi, tyvärr, har mycket litet med verkligheten att göra. Genom sitt initiativ visar Lönnroth att Åland med stöd i vetenskapen gör rätt och det borde få följder även för övriga Norden och gärna för resten av världen. Det är precis sådana här inspel som visar att det inte är storleken i populationen utan kraften i tanken som har betydelse.

Självstyrelsen och dess utveckling är inte bara något vi själva bestämmer över, det har inte minst motvinden för revisionen av självstyrelselagen visat. Det åländskt önskvärda är inte alltid det finländskt möjliga, för att uttrycka det försiktigt. Detta borde inte avskräcka oss från för att fortsätta försöka, i parlamentariska sammanhang, på regeringsnivå och genom inlägg i den offentliga debatten. Åländsk externpolitik borde synas mer och de enda som kan göra det är vi själva.

Åland är exempelvis med i EU och borde låta det märkas mer i vardagen och det politiska arbetet än vad som är fallet i dag. Politik är att vilja och visa ambition och det gäller alldeles särskilt i Bryssel där aktivitet är nödvändigt och plattformar avgörande. Mot den bakgrunden vore det värdefullt att jobba för att uppgradera vår nuvarande specialrådgivare som verkar vid den finländska representationen. I debatten har nämnts att tjänsten istället borde benämnas ”Autonoma Ålands representant till EU” och det är något att applådera. I samma veva borde vi sätta alla klutar till för att uppgradera tjänsten i diplomatiskt hänseende. I dag benämns den ”Councellor” vilket är i samma höjd som en expert från, till exempel, jord- och skogsbruksministeriet. I vår åländska vardag är vi inte riktigt vana vid att klassa folk och tjänster på det här sättet men ska vi lyckas internationellt gäller att anpassa sig till de spelregler som finns och där är det skillnad vilken liga man spelar i.

Färöarna har lyckats bättre än Åland när det gäller utrikesdiplomati och har lyckats få Danmark med på spåret att uppgradera Färöarnas representant i EU. Detta borde Åland nu sätta fokus på. Det har sagts många gånger förut men vi borde ännu oftare än i dag lyfta Färöarnas framgångar som något vi och Finland borde dra större nytta av.

Landskapsregeringens meddelande om externpolitik är brett och fylligt men bär möjligen drag av att i högra grad blicka bakåt än framåt. Om vi tillsammans ska lyckas stärka självstyrelsen i ett större sammanhang borde det kanske i högre grad präglas av framtida planer än den tid som redan flytt. Med det sagt tycker jag meddelandet är heltäckande med ett viktigt undantag. Jag förstår inte riktigt varför rubriken ”övriga externa samarbeten” aldrig inkluderar lagtingets BSPC-delegation. I samband med tidigare meddelanden har man förklarat att BSPC hör till lagtinget och inte till landskapsregeringen. Det håller inte riktigt. BSPC är förvisso en sammanslutning av parlamentariker men det är också en värdefull tillgång när det gäller att lyfta självstyrelsen i ett större sammanhang och det är Ålands enda utrikespolitiska plattform.

Vi har dessutom en oerhört aktiv delegation där ledamöter från de flesta partier ingår. Inom ramen för BSPC har vi alla möjligheter i världen att påverka och informera den parlamentariska delen av länderna kring Östersjön om Åland och självstyrelsen. Därför tycker jag det vore klokt om självstyrelsepolitiska nämnden hörde BSPC-delegationen om synen på detta meddelande och hur det står sig till övergripande strategier inom ramen för länderna runt Östersjön. Ska vi stärka Åland borde det ske på precis alla områden vi har tillgång till. Inom BSPC är det inte storleken på delegationen som är avgörande utan innehållet i idéerna, precis som i den nämnda debattartikeln om pandemin. Detta borde vi dra nytta av i utvecklingen av självstyrelsen.

Det kommer aldrig att vara enkelt att utveckla en liten autonomi i en stor union. Reglerna som skrivs för medborgarna i München ska vara lika tillämpliga i Tosarby och det skapar en utmanande verklighet. EU är stordrift och Åland är småskaligt och därför måste vi vara både pragmatiska och bestämda samtidigt, framför allt måste vi vara aktiva och på varje nivå försöka påverka utfallet av den gröna omställningen och se till att vi även i fortsättningen kan elda med flis från våra egna skogar istället för att tillväxten ruttnar ute i naturen. Vi måste också vara proaktiva när det gäller tullagstiftningen och aldrig någonsin nöja oss med att vara ett objekt som någon annan har att hantera. Just nu är tillämpningen av unionens tullkodex något som kan få konsekvenser för handeln över gränsen. Detta måste vi lösa med målet att upprätthålla och helst stärka de åländska företagens konkurrenskraft. Allt sådant sker när vi genom att visa initiativkraft är lösningsorienterade och pragmatiska, precis som öbor alltid varit.

Talman! Ledamot Pettersson säger att vi måste från Åland göra vår röst hörd, det håller jag absolut med om. Han glömde en röst, och det är Nordiska rådet. Nordiska rådet som sådan berörs inte av den här berättelsen extern politiskt men det Nordiska ministerrådet berörs. Jag är helt övertygad om att de åländska ministrarna också där i alla sammanhang har försökt peka på de problem vi har, på samma sätt som vi har gjort. Bara för två veckor sedan satt jag själv i tillväxtutskottets möte och sa att det är enormt viktigt nu att man inte i Norden drar iväg åt olika håll när man börjar vaccinera, och precis där ser vi att vi håller på hamnar igen med olika gränspass, olika regler och olika krav. Jag är helt övertygad om att ledamöterna i den socialdemokratiska gruppen, konservativa gruppen har försökt i alla sammanhang föra fram hur viktigt det är att man har en samsyn på långt (… taltiden slut).

Tack, talman! Det är alldeles riktigt, det ska ske genom Nordiska rådsdelegation och det ska ske på alla andra platser. Gemensamt för dem är att det räcker inte med att vi här hemma tycker som vi tycker, vi måste nå ut med vårt budskap. Vi måste nå ut med det genom debattartiklar, genom påtryckningar, genom att aktivt delta i möten, genom att lyfta fram olika frågor. Jag råkar veta att ledamoten Eriksson, som är ordförande i Nordiska rådsdelegationen för detta lagting har drivit en synnerligen proaktiv kamp att lyfta dessa frågor som är gemensamma för hela Norden och det är väldigt bra, och jag hoppas att man orkar fortsätta med det bara genom att säga, kan vi göra oss hörda.

Jag kan försäkra ledamoten Pettersson som det heter på åländska, vi nöter nog på i alla sammanhang. Men de beslut som tagits har tagits mycket baserade på affekt, på rädsla, och en vilja att visa att man gör någonting snabbt. På den parlamentariska nivån upplever jag att det är väldigt lätt att få en samsyn men när det kommer till regeringssidan, till den operativa sidan då far det iväg. Debattartikeln var lysande och den visar det som vi om någon här på Åland vet, smittan känner inte av gränsen och den stannar inte, oj här är gränsen till Sverige nu är det bäst att vi svänger. Inom Finland, inom Sverige, inom de nordiska länderna har man mycket större smittspridning än vad man har över gränserna. Så vi nöter som sagt, men jag ville lyfta upp det nordiska forumet också när det gäller att göra vår röst hörd. Vi gör så gott vi kan.

Talman! Det är något som naturligtvis stöds från detta lagting. Vi ska synas, vi ska höras och vi ska på basen av vetenskap där så är möjligt lyfta fram klokskap hellre än att agera i någon form av panik, vilket det verkar vara just nu. Det har blivit någon form av landskamp när det gäller att förhindra smittan och det är knappast till gagn för medborgarna.

Tack, herr talman! Tack, ledamoten Pettersson som lyfter upp artikeln som idag är i Dagens Nyheter. Den är ett synnerligen gott exempel på där Åland genom kompetens och erfarenhet kan visa på ett problem och försöka nå någon slags nordisk samling den vägen. Det är just kompetensen, kontaktytorna, möjligheten att påverka via sina kontakter, också att det man för fram har relevans för de andra. Det vi har sett nu är att samarbetet har fått prioriteras ner framom nationalstaten, vi har fortfarande ett tankesätt där det är nationalstaten och nationalstatens gränser som har varit väldigt avgörande för hur alla världens länder har agerat i Covid-19 frågan.

Tack, talman! Precis sådär är det och där tycker och tror jag att Åland borde kunna ha ett slagläge att göra sig hörda när det inte fungerar som det borde i våra omkringliggande regioner så har vi egentligen både en möjlighet, en chans och en skyldighet att peka på det som är orimligt. I likhet med den nu aktuella debattartikeln så kommer vicelantrådet Janssons debattartikel också i ett mera europeiskt hänseende, borde få större uppmärksamhet fast den syns inte på samma sätt i vår vardag. Där lyfter han upp att EU har ett initiativ som stöds av 1,1 miljoner medborgare vilket EU-kommissionen ändå inte riktigt tar avseende vid. Där har vi också en chans att vara med och påverka.

I den här smittbekämpningen så kommer en ny möjlighet, nu tar man fram olika typer av vaccinationspass för att kunna bevisa att du är vaccinerade och därmed kan resa. Nu dyker det upp igen i Farum på Island och i en annan form i Danmark, hur kan regeringarna nu omgående och kraftfullt samordna så att den här koden ser likadan ut för alla de som har fått vaccin i Norden, att vi nu hittar ett gemensamt system. Vi har pratat om det här i delegationen i morse, som jag ser det så är parlamenten för långsamma institutioner för det här händer här och nu. Det skulle vara viktigt att regeringarna samfälligt agerar i Norden här och nu i de här dagarna när det faktiskt händer.

Tack, talman! Precis så är det fast parlamentet har en sak som regeringarna inte har, de har möjligheten att bilda opinion. Om man tar vara på den möjligheten så har man faktiskt chansen att göra sig hörd. I dagens läge är det lätt och svårt samtidigt för bruset är så stort och det är så mycket information som händer. Men väljer man de rätta frågorna och de rätta sammanhangen och till exempel ser till att våra tjänstemän är på rätt nivå runtom i världen, så har vi det lite enklare att göra oss hörda. Vi har kraften i 100-årsjubileet just nu, där har vi kroken att hänga en stor del av vår kommunikation på. Vi har också det uppenbara oförstånd som råder på väldigt många platser när det gäller hur vi tillsammans ska hantera pandemin. Väljer vi att se chanserna så finns den.

Tack, herr talman! Tack, ledamoten Pettersson för ett bra anförande för han trycker på vikten av att Åland visar sig ytterligare och starkare på den internationella arenan och gör sin röst hörd.

Det var en bra inledning till mitt anförande där jag ska redogöra för en tankegång som slog mig den 17 januari första gången. Jag hade svårt först att bedöma om mitt anförande skulle passa under självstyrelsepolitiken eller om det skulle vara under externpolitiken. När jag kom till kapitel 4 och läste om våra övriga externa samarbeten att det nog passade under det här ämnet.
Det var en tanke som slog mig återigen som jag gärna skulle vilja utveckla i mitt anförande, där jag kommer att vidga frågan en aning om det är okej herr talman?

Kan, får, eller ska Ålands lagting göra sin röst hörd i utrikespolitiska sammanhang? Inte som behörig aktör inom utrikespolitiska frågor, utan snarare som en folkvald församling tillsatt för att värna och utveckla det vi bygger vårt samhälle på, demokrati och det fria ordet. Demokrati är inget att ta för givet. Fastän demokratin är själva kölstocken, spanter och bord på vår stolta skuta, så måste vi dagligen arbeta för att hålla henne seglande undan grynnor och rev.

Tanken kom till mig första gången den 17 januari, när den ryske oppositionspolitikern Alexej Navalny greps av polis direkt när han åter landade i Moskva, efter att han i augusti blev förgiftad av Putinregimen med nervgiftet Novitjok och därefter fick kämpa för sitt liv. Så sent som igår dömdes Alexej Navalny i en Kafkaliknande rättegång till 3,5 års fängelse.

Detta är en direkt attack mot demokratin och det fria ordet, utförd av ett land som mer och mer börjar likna en diktatur och som dessutom delar gräns med vårt hemland. Ett land som Åland har direkta diplomatiska kontakter till och som Ålands lagting samarbetar med i politiska forum.

Så följande fråga är ställd uppriktigt för att öppna till diskussion. Skulle det kunna vara på sin plats att den egensinnige 100-åringen Åland väljer att flytta fram sina externpolitiska positioner, om än marginellt och i framtiden uttalar sitt tydliga stöd för demokratins grundvalar även på internationellt plan? Närmast genom att formellt understöda regeringen Marins fördömande av gripandet och domen mot Alexej Navalny.

Det var ett intressant anförande ledamoten Påvals höll och han verkar lite tveksam till om anförandet skulle passa, jag tycker det passar mycket bra. Däremot var det rätt så rätt hårda ord om Ryssland men å andra sidan har oppositionspolitiker Navalny behandlats synnerligen hårt också från rysk sida. Jag har personligen rent spontant ingenting emot om man på något sätt ger ett uttalande från lagtinget sida. Om ledamoten Påvals tänker anordna någon demonstration här på Ålands anmäler jag mig frivilligt till det.

Tack, herr talman! Demonstration tänker jag inte anordna utan jag håller diskussionen inom dessa väggar och i så fall i medier.
Vi måste måna om våra diplomatiska kontakter på Åland, vi är små men vi måste samtidigt visa var vi står. Vi måste sätta ner foten som ett folkvalt parlament. Där vi faktiskt måste stå i bräschen tillsammans med alla andra folkvalda parlament för demokrati, oavsett var brotten mot det sker. Varför mina ord var hårda mot Ryssland, det har att göra med att Ryssland under många år har visat mer och mer tecken på att vara en totalitär regim. Det främsta tecknet på det är väldigt uppsminkade valresultat som har varit de senaste åren och gripande av oppositionspolitiker, förföljelse av journalister och diverse.

Jag noterade också att ledamoten Påvals ställde frågan om lagtinget, om Åland skall göra sin röst hörd internationellt, jag svarar absolut ja på den frågan, men det gäller ju att man gör det på ett klokt sätt. Hur och på vilket sätt man skall agera när det gäller de övergrepp på demokratin som de facto Navalny har blivit utsatt för, det kan jag inte svara på här och nu. Det är bra att Påvals väcker frågan och jag tycker absolut att vi ska se vad vi kan göra från åländsk sida men jag kan inte svara på hur just nu. Det krävs ganska mycket klokskap också om man ska agera i sådana här sammanhang, men vi har möjligheten att göra det, vi ska inte vara rädda för att göra det bara vi gör det på rätt sätt.

Tack, herr talman! Jag är fullt medveten om att det är diplomatiskt känsligt, men också att vi inte heller har behörighet att uttala oss egentligen utrikespolitiskt på det här sättet. I och med att Åland nu fyller hundra år måste vi börja fundera över vad vår roll ska vara i framtiden och vad vi vill göra. Den tanken som slog mig var, vad är min uppgift som folkvald politiker i Europa i dag, när sådana här saker händer i vår närmaste omvärld. Min lösning var på slutklämmen om vi formellt ska understöda regeringen Marins fördömande och gripande om Navalny, det tycker jag att vi ska göra. Inte för att det i praktiken har en direkt konsekvens, det har att göra med att vi ändå indirekt stöder den för att Finland gör det. Men det är viktigt att vi formellt uttalar oss i dessa ärenden i och med att vi har egna (… taltiden slut).

Talman! Ofta när vi diskuterar Åland och självstyrelsen utgår vi ifrån våra behov och våra tankar men Åland är en del av världen, så som vi vill att andra ska uppmärksamma våra frågor vad vi driver kan faktiskt också Åland dra sitt strå till stacken. En möjlighet är att ge sitt stöd till riksregeringen eller till presidenten. President Niinistö har global erkänsla för sin fingertoppskänsla när det gäller att diskutera med Ryssland och Rysslands makthavare. Det är väldigt viktigt att vi här i lagtingssalen uppmärksammar mänskliga rättigheter och när man begår övertramp. Hittar vi former för det så tycker jag att det är en väldigt viktig fråga.

Tack, herr talman! Tack, vicetalman Sjögren för den kommentaren. Åland är ju en del av EU och vår strävan är också att ha en egen parlamentsplats. För att visa vad vi går för på den arenan som är det dags att vi också formellt börjar betrakta oss själva som ett subjekt i världspolitiken. Vi är små, men vi har fortfarande ett parlamentariskt ansvar för demokratin och det fria ordet återigen. Eftersom vi har diplomatiska kontakter till Ryssland, sitter i gemensamma samarbetsforum och har en gemensam historia med Ryssland som är ytterst påtaglig. Min morfar brukar säga att han är född ryss, sedan blev han finländare.

Före det var vi svenskar så det finns en mångfald av nationaliteter när det gäller Ålandsöarna, men kärnan är ju ändå att vi alltid har varit ålänningar förstås. Frågan är väldigt intressant och jag håller med om det resonemanget till att vi ska ses som ett subjekt och att vi har rätt att uttala oss i övergripande frågor som har betydelse för andra som kämpar på för sina rättigheter. Det här är en viktig diskussion att ta med sig till självstyrelsepolitiska nämnden.

Tack, herr talman! Mitt anförande hade inte i syfte att staka upp någon ståndpunkt kring hur vi ska göra, vad vi ska göra, utan det var för att öppna till diskussion. Utgångspunkten har varit hela vägen att alternativet att vara tyst, att inte uttala sig när sådana här saker sker i vår direkta geografiska närhet, och i vår politiska närhet framförallt så börjar det smaka alltmer beskt i munnen det är bekymret här. Det ska vi ta med oss in i nästa sekel och tänka efter, vad är alternativet för ett val gör vi alltid, oavsett om det är ett val eller icke val så är det alltid ett val. Det val vi gör just nu är att vara tysta, i tyst medhåll. Men frågan är när vi ska öppna munnen?

Tack, talman! Ett bra anförande och en mycket bra idé. Det gäller att visa politiskt civilkurage att inte alltid titta bort och inte alltid vara tyst. Det är det som stora delar av västvärlden väljer att göra idag när det gäller sakfrågan som ledamot Påvals lyfter fram, det är inte många som har tagit rejäl ställning. Ålandsexemplet kan inte på ett bättre sätt föras fram än på ett formaliserat tillvägagångssätt i sådana här frågor. Det är en intressant fråga som ska lyftas i självstyrelsepolitiska nämnden och på ett väldigt ödmjukt och konkret sätt behandlas till exempel mot rikets president för att titta om man kan hitta vägar fram där Ålands röst kan bli hörd, vi vill bli hörda men vi kan också höras i saker och ting.

Tack, herr talman! Det är en bra point som ledamot John Holmberg lägger fram kring att Åland faktiskt har en historia att vara ett politiskt historiskt exempel. Det exemplet lever fortfarande och ska utvecklas. Det bästa sättet att göra det var precis som ledamoten Pettersson tidigare sade, att se oss själva som ett subjekt på den internationella scenen inte bara som ett objekt för andras behandling. Jag håller med ledamoten Holmberg om att ärendet skall diskuteras i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag har inga direkta punkter som jag tycker att man ska ta upp eller konkreta tillvägagångssätt, jag vill lämna saken öppen för diskussion så att samtliga parlamentariker får chansen att faktiskt kunna uttala sig och att vi gör det här som ett gemensamt beslut i så fall, i fall att det görs.

Talman, lagting, åhörare! Jag vill för Obunden Samlings del göra några påpekanden gällande externpolitiken i framtiden. Vi har den senaste tiden kunnat notera att överstatlighet från EU har satt käppar i hjulen för självstyrelsen. Det faktum att EU enbart låter Åland yttra sig ihop med Finland i vissa frågor, här senast körkortslagen, gör att vi ser hur vårt handlingsutrymme och vår lagstiftande behörighet inskränks. Externpolitiken har även kommit att handla mycket om Agenda 2030. Då vi starkt motsätter oss mycket av den politik som ligger till grund för nämnda Agendan, så kan vi helt enkelt inte tigande låta detta utlåtande passera plenisalen utan att ta till orda.

Agenda 2030 ter sig vid en hastig anblick som en vacker dröm om en fantastisk värld där vi alla lever i fred bland rosa moln och gläds åt att alla människor har en god ekonomi, behandlas rättvist i alla situationer och dessutom inte har något negativt avtryck på planeten. Helt fantastiskt, eller hur? Hur ska någon kunna vara emot det?
Tyvärr så är det ju så med vackra drömmar, att dom i bästa fall stannar vid att vara just drömmar. Men det är i bästa fall det, det kan ju gå betydligt värre än så, och enligt vår mening så är det människors frihet och vår självstyrelse som står på spel. Agenda 2030 går inte att genomföra utan att människors, staters och självstyrda autonomiers frihet inskränks. Det är viktigt att ha i åtanke, mycket viktigt. Vi i Obunden Samling anser att det är av yttersta vikt att landskapsregeringen i framtiden beaktar dessa problem och alltid sätter vår självstyre i främsta rummet.

Talman! Tänk hur olika man kan se på saker och ting. För Liberalerna handlar Agenda 2030, EU:s gröna giv, nordens vision och Ålands egen utvecklings- och hållbarhetsagenda om frihet, att ge så mycket frihet åt så många människor som möjligt. Att få människor att kunna påverka sin vardag, att få en hållbar ekonomi, jag kan bara konstatera att vi ser fullständigt olika på den här frågan. Ledamot Egeland och Obundna har nog ett grannlaga arbete att göra om man inte vill bekänna sig till Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda, EU:s gröna giv och den nordiska visionen. Det är vad nästan hela externpolitiska meddelandet handlar om, en mycket stor del.

Tack, talman! Jag får konstatera att vi ser väldigt olika på vad frihet handlar om. Om man läser agendan så handlar det mycket om att det ska flyttas medel från en del av befolkningen till en annan del av befolkningen, det kallar inte jag för frihet. Återhämtningsfonden är ett lysande exempel på hur vår frihet inskränks, vårt EU som sedan bestämmer att vi får tillbaks en mindre del av de pengarna och de är dessutom öronmärkta så att man bestämmer åt oss vad vi ska använda pengarna till. Det kallar inte jag för frihet.

Talman! Nej precis, det är tydligt och klart. Men min åsikt är att har man ett stabilt samhälle så gagnar det alla, även de som har mera medel än andra. FN:s Agenda 2030 som blir EU:s gröna giv, som blir nordiska visionen som blir Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda pekar just på det, ökad jämställdhet, ökad jämlikhet, utrota fattigdom, rent vatten till alla människor i världen, utrota svält och få en hållbar ekonomi. Vare sig man vill det eller inte så är också Åland sammanflätat med Norden, med Europa, med hela världen. Man kan förstås välja en sådan metod att man vill isolera sig och se till bara sitt eget bästa, men Åland är och förblir en del av världen.

Jo men det där är ju bara drömmar, det går ju inte, det är inte genomförbart. Nej, du kan inte ge bort din frihet och samtidigt behålla din frihet, du kan inte lämna makten till någon annan och själv tro att du har den kvar.

Tack, herr talman! Prata går men vad händer sedan i praktiken? Det här låter som att det är genomgående från Obunden Samlings håll att man pratar högljutt i plenum men i utskottsarbetare, vi har inga reservationer vi ser ingenting som har hänt i praktiken, sitter regeringspartierna som subjekt och oppositionen står och försvarar regeringens arbete. Jag skulle vilja se lite mer praktik av det som Egeland menar att inte är bara en dröm. Hur tänker Obundna jobba fram den här linjen i så fall i regeringssamarbetet, i stället för att bara stå och prata i stolen i stället för att göra någonting faktiskt konkret av saken.

Tack, talman! Jag vill påpeka för ledamot Påvals att jag inledde med att berätta att det här handlar om att jag vill göra några påpekanden gällande externpolitiken i framtiden.

Tack, herr talman! Absolut, med påståenden som ledamot i Egeland ställer har ingenting att göra bara med den, det har också att göra med förra externpolitiska meddelandet som vi faktiskt har diskuterat i social- och miljöutskottet tillsammans. Agenda 2030 är ingenting som bara står i nästa externpolitiska meddelande. Jag förstår inte riktigt vart man kan komma med att stå och prata om någonting men sedan i slutändan finns det inga ambitioner att genom politiska verktyg påverka politiken överhuvudtaget. Det är aningen frustrerande att lyssna på när man vet att det i slutändan inte kommer hända någonting.

Tack, talman! Ledamot på Påvals satt med i samma utskott som jag när vi diskuterade det här och han vet mycket väl att jag motsatte mig väldigt mycket i det som stod i det här. Stå här och påstå att jag inte har sagt någonting det stämmer ju inte, i så fall var inte Påvals med på mötet.

Talman! Jag uppfattade att det här anförandet som vi just hörde var ett gruppordförande för Obunden Samling och att de åsikter vi hörde var Obunden Samlings samlade åsikter, uppfattade jag anförande rätt då?

Tack, talman! Ja.

Talman! Jag har känt till de personliga åsikterna hos ledamoten Egeland en längre tid, men jag hade tidigare inte uppfattat att det var hela Obunden Samling som stod bakom dem, vilket jag tycker är bekymmersamt. Dels för att Obunden Samling har en minister som den ministerstol som kanske mest berör Agenda 2030 när det gäller all typ av infrastruktur, men också för att Obunden Samlings representant talman Bert Häggblom sitter i hållbarhetsrådet så det föranleder nog vidare diskussioner om hur lagtinget för den här frågan vidare. Lagtinget har varit mycket tydliga med att man ställer sig bakom den hållbarhetsagenda som finns, den klubbades enigt när beslutet fattades och man har fortsättningsvis ställt sig bakom det. Det här var nog anmärkningsvärda nyheter.

Tack, talman! Jag undrar vad det är som är så himla anmärkningsvärt med det här om jag ska vara ärlig, att vi starkt motsätter oss mycket av den politik som ligger till grund för den här agendan det ser inte jag som något konstigt. Det som jag kan tycka är konstigt är att det finns så väldigt många människor som har levt hela den här agendan och ändå står bakom den. Till och med högerpolitiker påstår sig vara införstådda i vad agendan handlar om och ändå stå bakom den, det skulle jag säga är anmärkningsvärt.

Talman! År 2020 var ett märkligt år, och det syns i redogörelsen över externpolitiken och också de framtidsvisioner som uttalas. Vi på Åland, liksom resten av världen, har suttit hemma på Teams- och Zoom-möten. För en liten region som är så beroende av goda kontakter och nätverk som Åland så är det förstås illa. Därför hade jag gärna sett ett större fokus i framtidsvisionerna på just detta, hur vi utnyttjar Åland 100 och slutet på pandemin till att träffa våra vänner och allierade, bjuda dem till Åland och återupprätta smörjmedlet i de externa relationerna.

Att vara missnöjd med andra riskerar ofta att bli frustration och ilska och ibland aggression. Det är mera fruktbart att koncentrera sig på det som man kan göra själv, det finns en massa jobb att göra. Man blir lite orolig över vilken som egentligen är regeringens externpolitiska linje efter det senaste Obundna gruppanförande. Det skulle vara intressant att få höra lantrådet säga vad är regeringens hållning när det gäller Agenda 2030 hållbarhetsarbete och Ålands plats i EU eftersom det tycks råda väldigt olika åsikter om det. Den krisartade situationen och den sittande landskapsregeringens inklination ha lett till att retoriken gentemot omvärlden och särskilt Finland har gått i falsett snarare än mer sakligt tonläge. Det kan kännas bra för stunden att härja men vad ska man göra nästa gång? Skrika ännu högre?
Socialdemokraternas åsikt att man måste komma till de externpolitiska sammanhangen inte bara med krav, utan med input, med kreativitet, med lösningar med glädje. Särskilt när firandet av Åland 100 inleds finns mycket att reflektera över, kring fungerande subsidiaritetslösningar, kring hur ålänningarna som subjekt kan göra demilitariseringen till en säkerhetspolitisk lösning att räkna med, kring vårt hållbarhetsarbetet prisbelönt och framgångsrikt. Vi har svar på några av de frågor som hela världen funderar över. Det kunde vi bära med oss, i stället för att närsynt fokusera bara på problemen i vår bestående relation med Finland.

Jag tänker i mitt anförande ta fasta på några av de saker som faktiskt finns i de externpolitiska meddelande kring våra relationerna i Norden och EU.
I Norden är vi kompisar, och det nordiska samarbetet bygger på konsensus om ganska lite pengar i det stora sammanhanget är det ganska lite pengar det handlar om. Vi har inte gemensam lagstiftning, och vi rör oss faktiskt inte, tyvärr i Norden mot ett fördjupat samarbete egentligen inte på någon punkt. Snarare har pandemin stärkt nationalstaternas roll på bekostnad av det nordiska samarbetet. Där finns en massa reparationsarbete att göra.

Med det sagt är Norden förstås jätteviktigt för vår identitet, för kulturlivet, för vår självupplevda plats i världen. Det finns massor av möjligheter till fördjupade kunskaper. Det gläder mig att flera av de förslag som fanns tidigare inför det finländska ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet nu förverkligas. Ambitionen att ordna en konferens kring de nordiska autonomiernas roll i samarbetet kunde ta det tidigare goda samarbetet med Grönland och Färöarna till en ny nivå. I de nordiska autonomier har vi subsidiaritetsprincip i praktiken.
Likaså är det mycket positivt att ordförandeskapet fokuserar på integrationen av HBTQI-frågor i ministerrådet för jämställdhet. Jag skulle gärna höra hur landskapsregeringen avser att realisera de konkreta och tydliga målen i vår egen HBTQIA-plan under det kommande året. Det ställdes tidigt i planeringen frågor kring hur de nordiska länderna skulle delta i firandet av Åland 100, men det står det inget om i planen. Det skulle vara intressant att höra hur de frågorna fortlöper.

När det gäller EU däremot, där är vi inte så mycket kompisar och vi har inte så mycket att säga till om, men vår politik, vår verklighet, vår lagstiftning påverkas extremt mycket direkt i vår vardag, vår ekonomi av vad som sägs i EU. Särskilt inom ett område ska vi vara mycket tacksamma för det. EU:s miljölagstiftning framskrider i en rasande takt jämfört med vad våra egna resurser skulle räcka till, och vi har EU att tacka både för kommande klimatlag, havsplanering, direktiv om biodiversitet, biologisk mångfald och en myckenhet annan lagstiftning som vi knappt ens hade hört talas om, om det var upp till bara oss själva. Här tycker jag att det överstatliga samarbetet för oss i rätt riktning. Det stora problemet är att vi inte hinner med.

I inledningen till redogörelsen, där det politiska prioriteringarna ofta återfinns skriver man, ”I väntan på att Finland uppfyller löftet om att Åland ska tillförsäkras ett eget mandat i EU-parlamentet, fortsätter den åländska EU-bevakningen” Det tycks mig som en något mer passiv hållning än det tidigare meddelandets löfte om att fokusera på EU-parlamentsplatsen med full kraft som det stod i det tidigare.
I och för sig är det en riktig bedömning att man ska välja de strider man har en chans att vinna, men jag undrar ändå om regeringen har tappat modet i frågan och insett verkligheten?

I meddelandet fokuseras också på att höja den specialsakkunnigas status och diplomatiska grad. Här igen fokuserar man mera på form än på innehåll. Fick jag bestämma skulle Åland omedelbart när pandemin har lättat satsa mycket mer på täta besök, personliga kontakter och inte så mycket på form och symbolfrågor.

Relationerna till Finland präglas, som jag tidigare konstaterat, av ett konfliktsökande. Jag och Socialdemokraterna tycker inte det är konstruktivt. Vi har vänner i Helsingfors. Varför inte prata med dem?
Landskapsregeringen skriver att man vill utvidga samarbetet med ministerierna med flera kontaktgrupper. Är det tidigare arbetet med den s.k. Ålandsakademin nu nedlagt, där var syftet att under mindre formella former bjuda på Ålands smaker och dofter kombinerat med en rejäl dos information. Det var ett ganska roligt och konstruktivt sätt att sprida information och också skapa, om man kan uttrycka det så god stämning.

I framtidsplanerna nämns ReGeneration-veckan som en del av Åland 100, och man aviserar ett ev. samarbetsministermöte i samband med mötet. Det är en jättebra utveckling. ReGeneration har under hela sin existens fått ett gott stöd av landskapet, både med pengar, högnivåbesök och lobbyarbete. Om ReGeneration, där bl.a. ledamoten Simon Holmström har varit en viktig faktor, om det kan lyfta till att bli en internationell påverkningsfaktor för miljö- och hållbarhetsarbete så är det en fjäder i hatten också för Åland. Det är något som vi bidrar med.

Jag vill ytterligare lyfta fram ett åländskt hästjobb som skett lite i skymundan som nämns i meddelandet, nämligen Ålands oerhört framgångsrika Central Baltic-projekt. Där har vi i haft en riktig eldsjäl Ester Laurell som verkligen har drivit på och resultaten är imponerande. All heder åt henne och förhoppningsvis blir det en lika fantastisk fortsättning.

Slutligen, talman, ett förslag. I det externpolitiska programmet nämns på flera ställen utvecklings- och hållbarhetsagendan roll i det externpolitiska arbetet, men inte under en egen rubrik. Det tycker jag är missvisande. Väldigt mycket av landskapets externa kontakter sker idag under det paraplyet, och det borde beredas utrymme för en samlad redogörelse av hur agendan för Åland ut i världen. Jag hoppas landskapsregeringen kan fundera på det till nästa år.

Talman! Det här är inte en kritisk fråga utan mera av en stillsam reflektion med anledning av ledamotens anförande och fokus på miljöarbete. Jag har flera vänner i Storbritannien som både är EU kritiska och några lite mera EU vänliga, men de lyfter båda samma sak med EU. Jag har ofta hört påståendet att det finns en bra grej med EU för vårt land och det är att någon tvingar oss till någon slags miniminorm för miljöarbetet, det har jag hört väldigt många britter säga. Det kanske vi inte tänker så mycket på här uppe i Norden där vi redan har rätt stränga krav och ett hyfsat hög nivå om man jämför med övriga Europa, men påfallande många brittiska vänner och kollegor har lyft just det. Det är lite intressant och EU kan ha olika betydelser.

Tack, talman! Så är det. Miljö- och klimatfrågan är global och den är överstatlig och det är klart att vi som en liten region måste göra vårt arbete, och vi har kommit ganska långt. Men det går inte att lösa klimatfrågan eller miljöproblemen inom små områdens gränser utan det måste ske globalt och därför är EU en oerhört viktig faktor i det arbete.

Tack, talman! Man blir lite förbluffad när ledamot Fellman är i farten. Här har vi nyligen från självstyrelsepolitiska nämnden fått det skarpaste självstyrelsepolitiska linjedragningarna som har gjort på mycket länge. Jag måste tolka ledamotens åsikt att Socialdemokraterna står inte enigt bakom nämndens synpunkter vad gäller självstyrelsepolitiska läget just nu. Faktum är att nämnden läxar upp oss i landskapsregering för att vi inte tagit tillvara självstyrelsens intressen tillräckligt, så får jag höra från ledamot Fellman att vi har varit alltför tuffa mot Helsingfors, det är pinsam ledamot Fellman. Det finns ingen substans i ert anförande till den här delen. Vad gäller er anklagelse om att vi pratar mer om symboler, om man inte har rätt titlar i de diplomatiska sammanhangen så får man inte framgång, bästa ledamot.

Talman! Det här kanske ett exempel på hur olika vicelantrådet Jansson och jag ser på hur man samtalar med andra. Det är klart att man ska vara skarp och tydlig i det man vill, men man kan inte och når ingen framgång om man bara härjar och söker konflikt i alla frågor. Man ska fokusera på konflikten där den finns men inte alltid och inte bara. Min poäng är att det finns massor med områden och mycket arbete att göra för att odla, förstärka och fördjupa de vänskapsrelationer som vi har och som är helt nödvändiga för att Åland ska ha en plats ute i världen. Det handlar inte om titlar utan det handlar om att skapa nätverk, tas på allvar och ha någonting att komma med annat än krav.

Jag hoppas verkligen att vi kommer att få ett förtydligande från ledamot Fellman om vad det är för konfliktsökande som landskapsregeringen har ägnat sig åt det senaste året. Jag kräver det på landskapsregeringens vägnar att vi får reda på med tanke på att vi har gjort allt för att inte självstyrelsen helt och hållet ska utplånas på grund av Finlands pandemipolitik. Det är tydligt att ledamoten applåderar Marinregeringens hantering av Åland under pandemin, något som självstyrelsepolitiska nämnden har tagit starkt avstånd ifrån. Jag uppfattar att Socialdemokraterna inte står bakom de självstyrelsepolitiska linjedragningarna som har gjorts vad gäller självstyrelsepolitiken under 2020, det är att beklaga. Sedan är det bara att konstatera, nämnden valde när det gäller externpolitiska program att inte höra någon av det politiska landskapsregeringen utan det här är en produkt av att man resonerat med tjänstemännen, så vi har inte varit inblandade i (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag applåderar de framgångar som Finland har haft när det gäller hanteringen av pandemin. Jag kan inte se det som något annat än att det har varit framgångsrikt, när det gäller Åland så har det gjorts flera missbedömningar. Det är helt rimligt, sakligt och bra att landskapsregering tar upp de frågorna förstås med ett lugnt tonläge. Men det finns andra saker också, det finns annat i världen än konflikterna och problemen. Det är helt självklart att man måste fokusera också på det positiva inte bara se Finland som ett problem, någon som är ute efter ålänningarna och där det inte finns någon som vi kan samarbeta med. Så är det inte, det är inte sant och om vi inte söker och odlar vänskap så har vi ingen som vi kan sträcka ut handen till.

Tack, talman! Vad gör egentligen Åland i världen och för världen? Ofta blir diskussionen om Ålands externpolitik grundad i vad Åland har eller ska ha för rättigheter i förhållande till Finland, det nordiska samarbetet eller EU. Det kan rentav låta så ibland, att det viktigaste är att Åland har en plats än att Åland driver någon fråga. Särskilt i de svåra ekonomiska tider vi nu lever i behöver vi ställa frågan, vad vi vill få genomfört och sedan identifiera internationella arenor vi ska delta på för att också kunna prioritera hur mycket resurser vi ska ge till dessa arenor.

Låt mig därför inleda med den sedvanliga påminnelsen om vårt gemensamma samhällskontrakt. Med tyngden i och av en gemensam och långsiktig strävan mot ett hållbart samhälle i Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda, har vi en plattform att alltid utgå ifrån i våra internationella kontakter. Att EU-kommissionen 2019 visat uppskattning för vårt systematiska och strategiska hållbarhetsarbete är en mycket betydelsefull markering, som i sin tur rönt vidare internationellt intresse.

Talman. Agendan visar tydligt på att Åland måste finnas på den internationella arenan för att medverka till lösningar på de globala utmaningarna. Det är särskilt tre områden vi behöver omvärldens hjälp med, som också social- och miljöutskottet har noterat, mål 3 om vattenmiljön, mål 6 om fossilfri energi och mål 7 om hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Vad gäller vatten och Östersjön vet vi att återhämtningen har gått och går alldeles för långsamt. Vi kommer att uppnå god vattenkvalitet om 100-150 år enligt nya kalkyler, inte alls 2027 som EU föreskriver. Därför är det desto viktigare att Åland nu fungerar som Östersjöns röst i den ännu pågående revideringen av Baltic Sea Action Plan. Av den orsaken finns det också skäl att överväga om Åland ska ansöka om observatörsstatus i Östersjöstaternas råd, CBSS för att driva på frågan i ytterligare ett forum.
Vidare står det klart att världen, trots den temporära nedgången i utsläpp under förra årets nedstängning, och under pågående nedstängning ser klimatförändringens effekter komma allt närmare oss. Europa, Norden och Åland ser ut att misslyckas i kampen mot klockan. I det ljuset är modiga framåtsyftande projekt som havsbaserad vindkraft på åländska vatten exakt de lösningar vi behöver satsa kraft på. Kontaktskapande för kunskap och nätverksbyggande inom organisationer som Regions4 är därför helt motiverat. Frågan är om forum som Island Innovation också vore relevant för Åland.

Talman. Till sist till frågan om hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Hittills har vår samhällsekonomi byggt på slit och släng med dammsugare som designas att gå sönder och prylkonsumtion med överfulla garage och vindsvåningar. Tråkigt nog har denna överkonsumtion varit bra för ekonomin. I en banbrytande brittisk rapport som publicerades för några dagar sedan, på 600 sidor, på uppdrag av det brittiska finansministeriet förklaras hur vårt ekonomiska paradigm kommit att hota biologisk mångfald så till den grad, att vi nu måste börja betala mångmiljonbelopp i restaureringsåtgärder för att få rent vatten, pollinering, hälsosamma matjordar och ren luft. Det som naturen gett oss gratis förgås.
Rapportförfattaren beskriver det så här: “Verkligt hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling innebär att erkänna att vårt långsiktiga välstånd är beroende av att balansera vår efterfrågan på naturens varor och tjänster med dess förmåga att leverera dem".

För några veckor sedan hörde vi samma budskap från EU:s miljöbyrå EEA som inte kan säga det mycket tydligare än så här: "Det är inte möjligt att klara miljö och klimat med en ekonomisk tillväxtmodell". Enligt EEA är det inte möjligt att uppnå ens cirkulär ekonomi så länge vi fortsätter driva en tillväxtstrategi som leder till ökad materialkonsumtion. Att helt sluta ett kretslopp och återvinna material till nya produkter utan kvalitetsförlust låter sig helt enkelt inte göras. Det går inte att göra om en plastflaska till en fleecetröja till en handväska utan visst spill. Nu blev förklaringen mycket tydligare. Förklaringen till varför internationella klimatmål, strategier och handlingsplaner aldrig lyckas. De kommer aldrig att lyckas om vi fortsättningsvis bygger dem på felaktiga ekonomiska principer som nu förkastas av vetenskapen.

Därför kommer vare sig den nordiska visionen om att vara världens mest hållbara region, EU:s gröna giv som styr mot noll utsläpp av växthusgaser 2050 eller Baltic Sea Aktionsplan att leverera i den takt som behövs. Historiens uppskjutna deadlines vittnar om att den grund som strategierna vilar på är i kollisionskurs med planeten. För om plånbokens storlek alltid är viktigare än kommande generationer, då kommer vi aldrig att lyckas.

Talman. Det finns nya tankesätt. Och det är ofta alerta uppstickare som har kraften att visa exempel. När jag i höstas samtalade med en av Parisavtalets arkitekter slog det honom att små samhällen som Åland har en viktig uppgift för världssamfundet. Leda med exempel. Samsö producerar mer förnybar energi än vad de gör av med. Cooköarna i Stilla havet visar hur naturskydd går hand i hand med ett turismbetonat samhälle. Astypalaia i Grekland blir en pilotö för Volkswagens elektrifieringsprojekt. Öar har ofta svar på de frågor som världen ställer.

Detta år är Finland ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Ordförandeskapsprogrammet uppmärksammar Åland 100 - firandet, vilket ger oss naturliga möjligheter att framföra Ålandsexemplet 2.0. Inte minst då ministerrådets expertgrupp för hållbar utveckling besöker Åland vid ReGeneration veckan den 28-31 augusti, ett toppmöte som kommer att samla 600 deltagare från Norden och Östersjöregionen.

Åland, med vår unika självstyrelse, uppmärksammade utvecklings- och hållbarhetsagenda, lokalsamhällets gemenskap, värdskapet för ungas toppmöte ReGeneration-veckan och närvaro på internationella arenor, kan och ska visa ett internationellt ledarskap. Stora stelbenta länder och organisationer kan ha svårt att säga det som behövs. Vi kan det bättre. Då ska vi också se till att alla plattformar som vi befinner oss på utgår från en och samma gemensam externpolitik för hållbarhet. Och inte minst ska vi göra allt vi kan på hemmaplan för att visa trovärdighet. Åland ska inte bli Östersjöns hållbara röst, vi ska vara modiga nog att kalla oss världens hållbara röst.

Talman! Åland ska bli världens hållbara röst, just nu är vi en bit därifrån kan vi konstatera, ganska långt därifrån. När vi pratar om externpolitik kan vi konstatera att till exempel utan distrikta vattendirektiven så skulle det inte ens diskuteras vattenlag i landskapsregeringens plenisal. Trots att vattendirektivet finns så ser vi ingen lag på vårt bord. Man blir lite fundersam, det är vackra ord som vanligt av ledamoten Holmström. Men det är inte den här politiken som landskapsregeringen har stödet för. Vi hörde häromdagen, utan att jag säger att det är varken rätt eller fel, näringsministern säga att det är helt irrelevant vilka bränsle fartygen i Östersjön kör på i det här läge. Vi har en talman som uppenbarligen enligt Obundnas gruppordförande inte stöder Agenda 2030. Ledamoten Holmström har ett internt arbete att utföra i första hand.

Tack, talman! Visste stämmer det att Åland är en bit från att bli världens hållbara röst. Jag tror att många andra som arbetar med olika typer av hållbarhetsfrågor, som jag lyfte i mitt anförande, också har ett stort arbete i andra frågor än vad de jobbar med. Det är just därför vi behöver lyfta de här frågorna. Stå här i talarstolen, ha en debatt kring vad Ålands hållning ska vara. Vilket samlade grepp Åland ska ha för externpolitiken, vilka plattformer vi ska befinna oss på? Vi har inte hur mycket resurser som helst så vi behöver välja vilka frågor vi vill ha hjälp med för att uppnå Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda. Vilka resurser vi ska lägga för vilka arenor som vi finns på. Men visst är det så som ledamoten Zetterman säger att mycket av vår framgång på internationella arenor beror på vad vi gör här och vår trovärdighet som det åländska samhället.

Talman! Jag måste ha missförstått någonting, jag trodde att Hållbart Initiativ paroll var att tiden för de vackra orden var slut, nu var det agerande som gällde. Men jag hade uppenbarligen missförstått något i det vallöftet.

Talman! Jag tror inte att ledamoten Zetterman har missförstått den saken. Det är med den orsaken vi är med i regeringssamarbetet för att vi vill öka omställningstakten och att vi också i de externa samarbetena behöver göra det, vi behöver ha ett annat typ av grepp. Vi kan inte fortsätta i samma typer av hjulspår utan vi behöver se till att identifiera de frågor som vi verkligen behöver hjälp med vare sig det är EU, Norden eller Finland för att sedan sätta de resurserna och den kraft som behövs för att finnas på de plattformarna. Därigenom kan vi arbeta mot den här målbild som jag skissade, att Åland ska bli världens hållbara röst.

Tack, fru talman! Håller helt med. Det stora bekymret jag har här just nu är att före ledamot Holmström så hade en annan ett anföranden, för en annan regeringspart som var totalt i motsats. Antingen så har vi en stor rosa elefant i det här rummet som ingen vill kännas av, eller så har vi på Åland just nu två parallella politiska system, vårt lagting och sedan nån slags internt parlament inom Ålands landskapsregering med blockpolitik och hela kittet, i alla fall när det handlar om klimatfrågan när vi ska prata miljöpolitik och en hel del andra frågor också. Hur tänker Hållbart Initiativ hantera den här situationen i praktiken?

Talman! Jag är inte någon företrädare för landskapsregering, så jag tror att den frågan skulle riktas till ministrarna, men jag håller Hållbart Initiativs gruppordförande i just den här frågan om externpolitik, och här har jag förklarat vår hållning i den här frågan. Vi finns med som jag tidigare sagt i regeringen för att föra den här talan att Åland ska vara världens hållbara röst inte bara Östersjöns. Det innebär att vi behöver steppa upp. Vi behöver också identifiera de saker i Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda och de färdplaner för alla sju strategiska utvecklingsmål som vi behöver ha hjälp med. Utifrån den analysen som vi behöver föra gemensamt med alla regeringspartier så behöver vi sedan identifiera de plattformarna som vi behöver finnas på internationellt. Just nu så finns det en risk att vi trevar och ramlar i mörkret så att säga.

Tack, fru talman! Jag var lite bekymrad över det här ända sedan regeringsbildningen att Hållbart Initiativ har en viktig roll i åländsk politik och att man inte bara blir en grön tvättsvamp, ursäkta ordalaget. Det känns som att regeringen just nu har en uppsminkad klimatpolitik det är grön mascara, grön eyeliner, spraytan och hela kittet. Men var kommer vi i slutändan att landa? Hållbart Initiativ har två mandat obundna har fyra, det står en obunden politiker just här och totalt basha ner på det som nu Holmström lägger fram som det Ålands ska sikta på i framtiden. Jag förstår inte upplägget, förstår inte var vi kommer att landa och det oroar mig uppenbart. Det oroar mig faktiskt fruktansvärt mycket, för det här är viktiga frågor och vi behöver handlingskraft från regeringen de kommande tre åren och nästa mandatperiod, vilken regering som nu sitter.

Tack, talman! Jag älskar det engagemanget som ledamoten Påvals uppvisar och jag kan också instämma i den oron. Oron över folk med spraytan, jag tänker faktiskt på en annan tidigare världsledare. Men oron för att det finns sådana typer av krafter i parlamentet som inte tycker att Agenda 2030 är värt att satsa på, som inte tycker att utvecklings- och hållbarhetsagendan är värd att satsa på. Det är just därför partier som Hållbart Initiativ också behövs i maktens korridorer för att kunna föra upp ett annat perspektiv, för att verkligen understryka att vi är i en sådan tid nu med en pågående klimatkris, ekologisk kris och Östersjön som aldrig kommer att må bra om vi inte gör någonting. Det är vår roll och den roll som vi bevakar. Menar vi att vi kämpar alltför mycket i onödan då behöver vi helt enkelt i partiet fundera på huruvida vår medverkan är nödvändig eller inte.

Tack, fru talman! Tack till ledamoten Holmström och det fortsatta engagemanget för klimat och miljö. Vi har lagt en bra grund på Åland med hållbarhetsagendan. Vi har lagt en bra grund för Smart Energy Islands och de bitar som omvärlden faktiskt kan intressera sig för. När Åland närmar sig sin omvärld med någonting vi kan bidra med, och inte bara någonting vi vill ha, eller kräva av andra så möts de med stort intresse. Tror ledamoten Holmström att vi har överlämnat hållbarhetsagendan och utvecklingen av ett klimatsmartare Åland till en regering som kan förvaltade det väl och faktiskt utvecklade, jag känner stor oro.

Talman! Jag vill instämma i det som ledamoten Gunnel säger, att en stor del av vår trovärdighet på den internationella arenan beror på vårt interna ansvarstagande och den förvaltning av Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda som landskapsregering såklart är huvudsakligen ansvarig för. Här kan vi redan konstatera att Åland startar upp nya typer av projekt som väcker internationellt intresse, som jag nämnde i mitt anförande havsbaserad vindkraft, väldigt storskalig sådan. Jag tror att det finns en kraft att i regeringen och bland regeringspartierna komma ur den här krisen som ett bättre samhälle, efter den här pandemin, och det kräver en hel del investeringar och en hel del vilja och så länge som vi också uppfattar att den viljan finns så kommer vi att finnas med i regeringen.

Ja, det är kanske ett sätt som man kan resonera på. Men ledamoten Holmström sade ett nyckelord och det är trovärdighet. Kommer den här landskapsregering med den majoritet som står bakom regeringen där det finns både EU-motståndare och klimatförnekare att faktiskt få den trovärdighet som det behövs för att alla vi andra ska kunna tro på att man kanske faktiskt kan förvalta hållbarhetsagendan och dess miljömål, och framförallt omställningen på energiområdet. Jag tror att fler och fler börjar tappa tron. Det är nog bara en tidsfråga innan också Hållbart Initiativ kanske ser vad det verkligen är och inte vad det kanske förefaller att vara.

Talman! Mycket riktigt som ledamoten Gunnel säger att trovärdighet är nyckelordet här och Åland ska visa exempel ute i världen. Den stunden som regeringen låter klimatförneka och andra intressen som inte tycker att Agenda 2030 är tillräckligt viktigt, den stunden som regeringen tillåter att detta är den förhärskande politiken kommer såklart Hållbart Initiativ inte att delta. Men så är inte läget. Det är därför Hållbart Initiativ också deltar i det här samarbetet för att vi ser en större nytta att vi finns med i maktens korridorer för att vi ska öka på omställningstakten där än att vi sitter i opposition och inte får igenom någonting överhuvudtaget.

Tack, talman! Till ledamoten Holmström vill jag säga tack och ge inte upp. Jag hör till dem som tycker att det är befriande att lyssna till visioner som på sätt och vis är präglade av egensinne, vilket är ett rätt vackert ord i dessa tider. När ni säger att vi skall bli världens hållbara röst, eftersom det är ett mål som kanske är ouppnåelig men som ändå måste finnas där, den dagen som vi släpper våra mål och våra ambitioner så är vi faktiskt ingenting. Där tycker jag att Hållbart initiativ och ledamoten Holmström genom sitt agerande är ett samvete för oss andra som kanske inte lika självklart tänker på detta med hållbarhet och allt i vardagen. Det betyder inte att vi tänker sämre eller att ledamoten Holmström tänker bättre, men vi närmar oss saker från lite olika håll och jag tror för att ett framgångsrikt (… taltiden slut).

Talman! Visst är det så att man kan känna frustration för att man i dag inte är där man skulle vilja vara utifrån mål och visioner. Vi har visioner i och med Alla kan blomstra berättelsen, i Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda och så tittar man på statusrapporter och andra typer av rapporter som visar på var vi befinner oss i världen. Den här frustrationen har inte bara jag har utan delas av många andra också i regeringen, vi behöver ta fasta på den och visa att vi kan vända den till handlingskraft. Det samarbetet som vi har haft har varit stimulerande och har också fört tankar vidare som inte har funnits på Åland. Det är värdefullt att ta alla tillfällen i akt att fortsätta diskutera.

Tack, talman! Precis som där är det. När ett äldre sätt att betrakta verkligheten möts med någonting nytt om man tillsammans kan samarbeta så blir resultatet faktiskt ganska bra. Jag vill också tillägga ledamoten Holmström utan andra jämförelser för det är att gå för långt, 1962 sade president Kennedy att vi ska åka till månen och bemöttes av skepsis för att uttrycka det väldigt milt. Sju år senare stod man där, eftersom man aldrig någonsin gav sig och eftersom man tog visionen till sig och man visste innerst inne att det kanske inte är möjligt men vi försöker ändå. Det är precis det som en vision behöver, det som en politik behöver, och det som vi särskilt behöver nu när tiderna är lite svåra. Vi får aldrig någonsin släppa visionen och drömmen om en bättre framtid och det gör Hållbart Initiativ väl.

Fru talman! Externpolitiska meddelandet belyser en mängd olika angelägenheter rörande externpolitik som är betydande för Åland och för vår självstyrelse. I finans- och näringsutskottet utlåtande valde utskottet några specifika områden för att göra en djupdykning och behandlade bl.a. EU:s Gröna giv, som har en ambitiös strävan av en grön, hållbar omställning.

Som småskalig primärproducent på Åland lever man med och av naturen, i ett samspel. Bonden, fiskaren och skogsägaren har präglas av arvet och respekten för det, som över generationer har skapas genom långsiktighet, kunskap och slitsamt arbete. De flesta producenter känner en stolthet i att vara en del av kedjan som ger befolkningen tillgång till trygg, transparent och närproducerad mat årets alla dagar.

Mer och mer inom primärproduktionen har en tendens att regleras över våra huvuden och verkligheten uppfattas på ett sätt som många gånger inte liknar det småskaliga Åland som vi faktiskt lever i, med de unika möjligheter som finns i att driva primärproduktion här. Förutsättningarna för odling är inte i närheten detsamma på en liten ö i Norden som i en monokultur i Centraleuropa. Inte ens på södra och norra Åland är förutsättningarna för odling detsamma. Faktum är att både terrior och odlingsförutsättningar ändras från åker till åker, från plats till plats.

Jag upplever många gånger att det finns en stor frustration då besluten tas långt borta och distansen för helt naturligt med sig en ökad okunskap om vår natur, landsbygd och dess försörjningsmöjligheter. Bara de senaste veckorna har jag observerat flera konkreta exempel på förslag från EU som rör primärproduktionen och som illustrerar vad som sker när samtalen beslutsfattande är distanserat. T.ex. den finländska och åländska skogen faller inom ramen för s.k. “ekonomisk aktivitet” och enligt EU:s definition klassas den som icke hållbar. Kommissionen vill att skogen bara ska stå och växa och inte brukas. Jag kan dock se att ett anpassat skogsbruk, i våra Nordiska förhållanden många gånger kan vara mycket bättre för den biologiska mångfalden än t.ex. ett strikt skydd.
Jakt och fiske jämförs med gruvdrift när det gäller ingrepp i naturmiljön. De flesta av oss här i salen vet att de viktiga häckningsområdena för sjöfågel på Åland kräver en aktiv förvaltning för att stammarna skall hållas intakt osv.
För en storstadsbo i centraleuropa kanske påståendena verkar rimliga men för oss, som lever med och i naturen blir det lite baksomfram. Så vad kan jag eller vi göra åt detta? Vi kan såklart sitta här i denna sal och se besluten fattas över våra huvuden, men leder det till någon förändring? Nej, det tror inte jag! Vi måste istället målinriktat jobba för att fortsätta stärka det åländska inflytandet i EU. Vårt perspektiv och förståelse för vår verklighet måste finnas hos EU:s beslutsfattare.

Ska vi ha en levande landsbygd i framtiden med grönskande beteshagar, blommande äppelträdgårdar och produktiv jord oss de nödvändiga naturresurser, den lokala mat och de djupt bedårade äpplena är det av största vikt att Åland har goda kontakter och ständig representation i Bryssel. Det behövs röster där för våra lokala förhållanden och praktiska utmaningar vad det gäller just primärproduktion, naturresurshantering och vår självstyrelse.

För att inte Åland ska gå miste om möjligheter till stöd och utveckling behöves regelverk vara anpassade så att de lämpar sig för de åländska, småskaliga förhållandena. Vi är en jätteliten del av unionen och förståelse är kanske ingenting som kommer gratis utan det är något vi måste arbeta för kontinuerligt. Det är inte alla dagar lätt, men det går. Bara vi jobbar målinriktat, hårt och långsiktigt. Därför välkomnar jag att landskapsregeringen i sitt externpolitiska meddelande har med skrivningar som understryker en stärkt åländsk representation i Bryssel och att meddelandet lyfter fram att Åland aktivt inom det Nordiska samarbetet kommer att delta i arbete inom samarbetsområden som jord-, skogsbruk, fiske och livsmedel.

Tack, fru talman! Mycket bra anförande ledamoten Mattsson jag håller med på alla punkter. Speciellt den punkten där vi behöver utveckla vår roll i EU, vi behöver göra vår röst hörd och vi behöver kämpa tillsammans för att se till att få en parlamentsplats i EU. Där är vi helt överens. Kanske också se över vårt synsätt på EU och hur vi tolkar EU och i framtiden faktiskt hur EU funkar. Att EU-lagar och förordningar är saker som vi ska anpassa lika mycket efter våra förhållanden som att våra förhållanden ska anpassas efter dem. Det är viktigt att tänka att det inte är ett ensidigt förhållande eller relation till EU, det har många andra länder i södra Europa förstått, det har inte vi förstått ännu.

Tack, ledamot Påvals. Jag kan inte annat än hålla med, det är klokt det resonemanget du för. Det är lite hur vi tolkar lagstiftningen och också hur vi sedan kommunicerar med dem som ska arbeta med det här, har den här dialogen ända från huset i Sund, huset i Finström genom parlamentariker på EU-nivå så det är kommunikation, kommunikation. Mycket handlar om kommunikationen och hur vi tolkar lagstiftningen och hur vi kan göra det bästa av det som finns.

Tack, fru talman! Det handlar ju också om att vi måste se till att gemene man känner att man faktiskt har en möjlighet att påverka i vårt samhälle. Ju mer vi tolkar EU-lagstiftningen rakt av utan att försöka göra något läge på det desto mer kommer den politiska makten gå ifrån människan, distansen kommer att bli större. Där är viktigt att inte vi politiker ska skylla på EU-lagstiftning hela tiden vi måste faktiskt se till oss själva hur vi tolkar det, hur vi hanterar det. Finland är bäst i klassen i EU just nu och har varit det ända sedan första dag. Men det är inte det som EU är till för, EU är till för att lägga en grund, ge ett förslag hur vi gemensamt ska föra fram vår politik. Sedan är det upp till oss att implementera det på vårt sätt och sedan ge tillbaks ett förslag och göra vår röst hörd. Det är ett bilateralt förhållande kan man säga.

Tack ledamot Påvals. Jag kan inte annat än hålla med i ditt resonemang. Det som också är viktigt är som ledamot Pettersson tog upp att använder de forum vi har, där sitter både du och jag med till exempel i BSPC. Där kan vi lyfta våra konkreta exempel på vad vi gör här på Åland och hur vi tolkar lagstiftningen och hur vi kan dra nytta av den.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Mattsson som lyfter de för Åland viktiga områdena och EU:s jordbrukspolitik så finns det säkert mycket att säga om. Det som kanske just nu är viktigt är väl vad som händer med EU-stöden framöver och vad Åland kan komma att få ut av dem och den nya strukturfondsperiodens prioriteringar. Hur ser ledamoten Mattsson på EU:s jordbruksstöd och hur kan man påverka de frågorna mera från åländsk sida?

Tack, fru talman! Det som är denna programperiod är att EU:s jordbruksprogram centraliserats en del. Det kommer nu att göras i samarbete på finska sidan och det är på både ont och gott. Vi kommer lite längre från beslutsfattandet men samtidigt får vi mer kraft tillsammans med hela det finska jordbruket för vi har också en del av samma utmaningar. Det viktigaste är att jordbrukarna får vara med och att man lyssnar in dem så att man får de parallella effekterna att man får en lönsamhet i jordbruksbranschen i framtiden är jätteviktigt (… taltiden slut).

Ja jag tycker ju att man kanske ska betona det att jordbrukspolitiken kanske stundvis varit besvärande för Åland, men samtidigt har vi också fått en hel del pengar från EU för att stöda vårt lantbruk. Det viktigaste är väl nu att de resurser som kommer kan nyttjas så att man kan förverkliga den hållbara livsmedelsstrategin. Att man har ett jordbruk på Åland som är både lönsamt och levande men också respekterar utsläppskrav och skyddar vattenmiljöerna, speciellt dricksvattnet som är en väldigt viktig resurs för oss alla.

Tack, fru talman! Återigen, jordbrukarna är nog väldigt måna om och vill vara med i det här omställningsarbetet. Men det gäller att hålla en dialog hela tiden så att det blir så bra gjort som möjligt så att vi når målen i hållbarhetsagendan långsiktigt på ett så klokt sätt som möjligt. Återigen dialogen och jobba tillsammans är jätteviktigt när vi sätter de nya målen för kommande jordbrukspolitik.

Tack, talman! Jag vill börja med något som Åland måste vara uppmärksam på, under rubriken skog kan vi läsa om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030. Avsikten är att skydda minst 30% av havsytan och 30% av landytan där 10% ska vara strikt skyddade. Kommissionen kommer att utvärdera ansträngningarna senast 2024 och eventuellt införa EU-lagstiftning. Här gäller det att vi bevakar vår privata äganderätt, jordförvärvsrätten och något som betyder mycket för många ålänningar, jaktmöjligheter. Det här kan vara ett bevis på att svårigheterna att implementera lagstiftning rakt av i ett stort område som EU. Jag hoppas att den här punkten är något landskapsregeringen noggrant följer med, det kan komma som en ordentlig baksmälla inom loppet av några år om vi inte är vakna.

Sjöfartsfrågan, där kan vi verkligen göra vår röst hörd om vi vill.
Finland är medlem i IMO, International Maritime Organization, och Åland kan delta i beredning och i den finländska delegationen vid möten. Gör vi det? Det vet jag inte men det borde vi göra. Vi pratar väldigt lite sjöfart här i salen. Här ska bli intressant att höra någon reflektion från landskapsregeringens sida hur det arbete och den möjligheten tas till vara.

Vi har pratat subsidiaritetsprincip, vi har tagit upp det i den senaste behandlingen av tobakslagen och jag har själv fört fram den oro som jag ser alltmer i EU-lagstiftningar, EU-direktiv som krymper våra resurser och krymper Ålands handlingsutrymme, både när det gäller självstyrelsen men inte minst när det gäller ekonomin. Här skulle det vara väldigt intressant och viktigt att regionkommittén eller talman Bert Häggblom, är ledamot sedan ett kort tag gärna får informera hur talman Häggblom ämnar föra Ålands röst. Jag har förstått på flera att regionkommittén ofta blir en diskussionsklubb och som kanske inte alltid för saker och ting framåt som det är tänkt.

Jag vill avsluta med det som är det absolut mest positiva i hela ämnet och det är Regions 4EU Recovery. Det är något helt ett nytt och där Åland är en del sedan november. Det står, kriser har en tendens att ytterligare centralisera beslutsfattandet vilket innebär att regionen i sin främst informella status är att bli helt exkluderade från EU:s beslutsprocess. Här har Åland möjlighet att sitta med, och det gör man och det är många medlemmar bl.a. Katalonien, Flandern, Baskien, Bayern, Valencia och det är ett väldigt viktigt nätverk som verkligen kan föra fram Ålands status men också föra fram de utmaningar som Åland har i förhållande till EU-lagstiftning och ekonomi. Jag vill avsluta positivt.

Talman! Ledamot Holmberg tar upp en viktig sak som tenderar den tidigare diskussionen vi hade här i plenum inledningsvis. Det finns en fara med miljörörelsen, att den tar ett storstadsperspektiv. Det visar också vissa opinionssiffror att miljörörelsen, när man ska driva miljöpolitik och göra förändringar när det gäller klimatlagstiftningen så måste den vara var förankrad och realistiskt och inte slå undan benen på dem som kanske har bäst insikt och insyn. Det där är en viktig point och en viktig sak för Åland att också framföra som det goda exemplet men också att man tar regioner och de småskaliga samhällena i beaktande.

Tack, talman! Absolut, det skulle vara intressant att få en form av reflektion kring just den punkten från landskapsregeringens sida. Jag är helt övertygad om att det här är någonting som verkligen kan komma som en ordentlig käftsmäll inom loppet av några år för att Åland är ju uppbyggt mångt och mycket av privat ägande, det i säg är ganska unikt, sett till andra nationer och länder där ägandestrukturen ser helt annorlunda ut. Att implementera en sådan lagstiftning rakt av på Åland inte blir jättepopulärt.

Talman! Så är det och då gäller det att lagstiftningen nu att vi kan påverka och att man inte tar i beaktande de mellaneuropeiska förhållanden där man i princip inte har någon skog överhuvudtaget, på kontinenten medan hela Norden till stor del består av skog. Det är en viktig ståndpunkt som ledamot Holmberg har, å andra sidan så kanske det inte finns så jätte överhövan stort intresse på Åland heller att bevara gammelskog som är så viktigt ur den biologiska mångfalden ur ett åländsk perspektiv. För att kunna få ha ett stabilt kretslopp och en stabil biologisk mångfald, vi har saker att göra på hemmaplan också. Men det gäller att kunna ha många tankar i huvudet när man ska driva politik.

Tack, talman! Precis. När det gäller vår berömda sjöfågeljakt, vårjakt där har vi verkligen fört en väldigt smart och lyckosam kamp, även fast slutresultatet just nu inte är positivt men vi motsatte oss, vi var egensinniga och vi argumenterade på ett väldigt både vetenskapligt och sakligt sätt. Vi räddade sjöfågeljakten under många, många år. Samma synsätt gäller nog att vi gör när det gäller annan typ av förbud och lagstiftning.

Talman! Som nordisk samarbetsminister så vill jag gärna säga några ord. Jag hade turen att hinna med ett samarbetsministermöte fysiskt under våren 2020 i Köpenhamn. Jag hann få en bild av vilka som var alla samarbetsministrar och fick träffa dem på ett möte över en lunch. Allt det där som är så viktigt för att kunna diskutera tuffa saker framöver i kommande möten. Ett möte är ingenting och jag måste ärligt säga att jag inledningsvis såg fram emot ett år då jag skulle få chans att knyta de viktiga kontakterna med mina kollegor. Av det blev det ingenting. Utan året har kantats av en mängd digitala möten med de andra samarbetsministrarna i Norden. Digitala möten är bra, men det går inte att jämföra med personliga mötena, inte när det är kontaktskapande som är en del av jobbet.

Inför mötet i Köpenhamn så inledde vi kontakterna med Helsingfors för att börja en förankring av att Finland skulle kunna anamma det som Danmark gjorde under 2020 då Danmark innehaft ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Ett ordförandeskap som genomfördes gemensamt mellan Danmark, Färöarna och Grönland. Framtidens lösningar var rubriken och ambitionen för ordförandeskapet 2020 som strävade till att verkställa Nordiska ministerrådets nya vision för 2030, då Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region. Under mötet i Köpenhamn hölls ett inledande möte med minister Thomas Blomqvist där vi kunde konstatera att vi delade vår syn och att vi skulle kunna jobba mot samma mål. Det har utvecklats till ett bra och nära samarbete mellan utrikesministeriet och landskapsregering, samt mellan mig och Minister Thomas Blomqvist. Inför ordförandeskapet nu 2021 så har vi tagit fram ett ordförandeskapsprogram som inleds med ett gemensamt förord från Ålands och Finlands samarbetsministrar. Ordförandeskapsprogrammet utgår från visionens tre hörnpelare, ett grönt Norden, ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden. I ordförandeprogrammet kan man bland annat läsa att visionen befäster hållbarhet och integration som det nordiska samarbetets inriktning. Ett grönare, ett mer konkurrens kraftigt och ett mer socialt hållbart Norden ska år 2030 vara världens mest integrerade och hållbara region.

Under ordförandeskapet 2021 kommer Finlands regering och Ålands landskapsregering att samarbeta för att leda förverkligande av vår vision 2030. På våra samarbetsministermöten har mycket av diskussionerna handlat om budgeten och den nya visionen, men även om coronapandemin. Den har ständigt lyfts och från åländskt håll alltid lyft upp vikten av ett gemensamt Norden med gemensamma planer och direktiv i bekämpningen mot coronans framfart. Vi har lyft upp ett tätare nordiskt samarbete och det är också något som nu ordförandeskapet strävar efter att utveckla och anamma under det här året.

Vi har från åländsk sida lyft och betonat vad vi som samarbetsministrar kan göra för att minska konsekvenserna för medborgare och ekonomin och att vi särskilt bör uppmärksamma hur de gränsöverskridande regionerna påverkas med stängda gränser.

Under året har vi även tillsammans jobbat fram ett ordförandeskapsprogram som innehåller ordförandeskapsprojekt där Åland nu för första gången fått igenom och har sitt eget ordförandeskapsprojekt. I programmet presenteras det så här, "mot bakgrund av ett starkt förankrat demokratiskt samhällsskick i Norden är avsikten att under ordförandeskapet särskilt belysa Färöarna, Grönlands och Ålands deltagande tillsammans med de nordiska staterna i det nordiska samarbetet och hur detta ökar den demokratiska hållbarheten i Norden. Vilket i en internationell jämförelse ter sig som ett mycket speciellt exempel. För att åskådliggöra dessa fungerande samarbetsmodeller som bidrar till den nordiska integrationen sammankallar Finlands regering och Ålands landskapsregering i samarbete med den Nordiska ministerrådet till en internationell konferens där kunskapen om det nordiska samarbetet lyfts fram specifikt ur detta demokratiska hållbarhetsperspektiv. I samband med detta projekt görs även en forskning i samarbete med Utrikespolitiska institutet i Helsingfors och Ålands Fredsinstitut samarbetar och studerar Färöarnas, Grönlands och Ålands deltagande i det nordiska samarbete både ur det med sitt institutionella perspektiv. De granskar på vilket sätt de nordiska samarbetet som inkluderar de tre självstyrelseområdena är uppbyggt, vilka dess målsättningar är och på vilket sätt samarbetet strävar till att nå dessa syften. Samarbetsmodellen ska även evalueras hos självstyrelseområdenas synvinkel".
Platsen för konferensen är ännu inte helt spikad men det lutar åt att konferensen kommer att hållas i Köpenhamn den 8 december detta år.

Jag vill också passa på att nämna en konferens som jag deltog i, i höstas eller i november. Med tanke på att vi har pratat lite grann om gränsöverskridande och hur viktigt det är att vi lyfter upp problematiken. Där så hade jag förmånen att få lyfta en fråga till doktor Hans Krüger på WHO:s Europakontor i Köpenhamn att informera om hur bra vi har klarat av den här pandemin så här långt. Men huvudbudskapet i min fråga till honom var om han tyckte att de nordiska länderna hade följt den internationella hälsoregleringen när man nu från de nordiska länderna inför gränsregleringar och reserestriktioner om det finns tillräckligt med evidens för de åtgärderna om man jämför det med andra åtgärder och metoder för att kunna kontrollera en pandemi. Det som är trevligt är att jag fick idag av talman Häggblom meddelat att han på ett möte i regionkommittén också lyfter upp hur bra Åland har klarat sig under pandemin där doktor Hans Krüger säger att han var väl medveten om det för att han hade fått informationen. Där visar det att även om vi är små så kan vi ändå göra ett intryck. Han var också intresserad, förstår jag på Häggblom, att komma hit på besök det blir väl inte nu men vi får försöka lobba för att det händer.

För Ålands del så hoppas jag nu att vindarna är med oss och att de inplanerade mötena vi har under det här året som ska hållas på Åland kan hållas. I juni är planerna att samarbetsministrarna fysiskt ska mötas på Åland. Jag hoppas innerligt att vi får chansen att träffas på riktigt och inte bara över en skärm.

Tack, talman! Jag vill tacka för att det förefaller som om minister Holmberg-Jansson i motsats till vicelantrådet förstår vikten av det goda samtalet, de personliga kontakterna och engagemang i andras problem när man ska driva sina egna frågor. Den generositeten och det goda värdskapet som har kännetecknat Åland före pandemin kommer att vara vår styrka också i framtiden. Jag hoppas att det är den linjen som blir rådande.

Tack, talman! Det är vi kända för, det goda värdskapet. Jag vill verkligen från ålänningarnas sida att nu få möjligheten att bjuda hit de nordiska samarbetsministrarna och få en chans att visa Åland men också lyfta Åland 100 år. Nu håller vi tummarna att läget är ett sådant att de kan komma hit i slutet på juni när det är planerat, men det känns inte helt hoppfullt. Men skam den som ger sig. Det är klart att vi ska hitta en lösning på problemet.

Tack. Det är min erfarenhet att när vi får hit människor, varifrån de än kommer och i vilken kapacitet de än kommer, när de kommer hit så blir de glada, de blir lyckliga över den goda maten och de har en stor förståelse för åländska utmaningar i framtiden. Det tror jag är den bästa utrikespolitiken vi kan ha.

Talman! Därför är det så trevligt att ReGeneration årligen kommer till Åland där framtidens unga ledare finns. Om de får ett gott intryck av Åland och känner av det varma värdskapet så är det mycket svårare att kanske gå emot dem i något sammanhang. Därför är ReGeneration någonting som vi ska värna och se till att vi fortsätter att ha på Åland, det är min absoluta ståndpunkt. När det gäller de goda exemplen och hur vi kan visa vad Åland kan så vill jag bara passa på, mina 20 sekunder att säga att vi hade ett möte med den brittiska ambassadören där vi lyfte upp med Knut Lönnroths hjälp, landslagsläkaren hur vi har hanterat och tacklat den här pandemin. De blev djupt imponerade av det materialet och har bett att få det för att kunna använda det i sitt arbete med de öar som tillhör Storbritannien. Fast vi är små så kan vi.

Tack, talman! Tack, minister Holmberg-Jansson det var väldigt positivt och diplomatiskt bra det känns att Åland är i trygga händer när minister Holmberg-Jansson är i farten.
Jag vill lyfta en fråga som egentligen inte ministern tog upp i sitt anförande, men jag ställde frågan i mitt anförande och vände mig till landskapsregering. Det är säkert en fråga som jag har lyft och det gäller den biologiska mångfalden och strategin som EU nu har att skydda 30 procent av markområden, 30 procent av vattenområden, 10 procent ska vara strikt skyddade, det här borde vara intressant för en moderat den privata äganderätten, är det här något man diskuterar inom landskapsregering det är någonting som egentligen vara väl på gång redan 2024.

Tack, talman! Eftersom jag i mitt anförande inte nämner någonting om det som ledamot Holmberg lyfter upp så avstår jag att svara på frågan.

Tack. Jag förstår det men jag hade hoppats i och med att ingen annan från landskapsregering var närvarande är det aningen frustrerande för det är en väldigt viktig fråga som borde besvaras.

Tack, herr talman! Jag vet att den här frågan kommer att diskuteras framöver, det pågår väldigt mycket inom det här området nu och mycket som ses över. Jag är helt övertygad om att det inte kommer att dröja så hemskt länge innan vi diskuterar frågan i Ålands lagting.

Talman. Mycket har sagts nu om externpolitik. Jag tänkte lyfta en liten men viktig fråga. Den så kallade Arjeploggruppen har som en av sina uppgifter att motverka onödiga gränshinder mellan de nordiska länderna för hälso- och sjukvårdspersonal. Fri rörlighet är alltid bra, men kan utbytet av information förbättras för att öka klient- och patientsäkerheten? Jag tänker på att när en person får begränsningar i sin yrkesutövning eller sin legitimation indragen i ett land, hur meddelas då de andra länderna? Görs det eller finns det här utrymme för förbättringar. Hur fungerar kontakten mellan Valvira och de andra nordiska ländernas motsvarande myndigheter, och sedan även de europeiska?

För den som söker jobb på Åland och tänker arbeta med barn kommer att uppmanas att visa upp ett utdrag ur det nationella brottsregistret. Men kan den personen vara straffad i ett annat land och ändå jobba här på Åland? Det här är en fråga som jag önskar att nämnden gärna tittar närmare på.

Talman! I mitt remissanförande för meddelande 2/2019-2020 berömde jag landskapsregeringens externpolitik. Jag vill varna känsliga lyssnare för att berömmet till landskapsregeringen fortsätter med anledning av det nya meddelandet. Också nämnden får sig en skopa beröm, för i nämndens betänkande välkomnar jag särskilt fokuset på landskapets deltagande i nationella beredningen av EU-ärenden, den kanske mest centrala nyckeln för EU-påverkan. Med dessa korta år lämnar vi ”annus horribilis” 2020 och blickar framåt.

Talman, externpolitiken bedrivs inte bara av en minister, utan av samtliga. Det är inte så att vicelantrådet Harry Jansson och Nordiska samarbetsminister Holmberg-Jansson har monopol på sin del av utrikespolitiken, alla landskapsregeringens ministrar förutsätts bedriva externpolitik och det gör de, trots pandemi och reserestriktioner och annat otyg.

Jag anser att landskapsregeringen är på rätt väg i många frågor i detta meddelande. Det är helt rätt läge för att ta färgstarka, Europapolitiska initiativ. Jordmånen är god för dessa, efter Brexit och det finns ett sökande efter idéer och efter det nya, bättre Europa, något jag kunnat konstatera i diskussioner med Europeiska tankesmedjor.

Jag vill ge 10+ till ambitionen att höja vår specialrådgivares status för status har betydelse i EU. Det har dessutom betydelse när vi hävdar vår autonomis status. Vi kan inte frånkoppla dessa två frågor varandra. Att våra ministrar får kallas för ministrar har alltid varit en viktig fråga för mitt parti. Så viktigt att vi tog ett initiativ i frågan år 2009 och vann framgång i Högsta domstolen. Man kan göra en analogi till vår specialsakkunnige i Bryssel. Ackrediteringsnivå, befogenheter, avlöning, allt det är saker som inte kan frikopplas från vår autonomis status. Också det fortsatta hävdandet av vår parlamentsplats är viktig för vår autonomi, för vårt folks inflytande över sin egen vardag. Jag vill vända mig lite mot ledamoten Fellmans dikotomi att vi fokuserar på former i stället för på innehåll. Formerna är avgörande för att kunna påverka i EU, vem du är har betydelse, att du kan bete dig har betydelse, din krage har betydelse. När Frankrikes president talar till nationen analyseras lika mycket innehållet, som sättet han framför budskapet på.

Nu över till Norden. I år vill jag ge beröm för våra Nordiska ambitioner, hur både landskapsregeringen och lagtinget jobbar i Nordiska frågor. Om vi vill påverka våra kompisar ute i Norden gäller det att komma med relevanta initiativ som driver utvecklingen framåt, det tycker jag vi gör för tillfället. Inte minst initiativet för att Åland axlar en del av ordförandeskapet 2021, för det är en utmärkt plattform att lyfta Ålands särskilda läge i pandemin. För egen del ser jag gärna ett starkt fokus på kommunikation och transporter för åländskt del, med tanke på vårt isolerade ö-läge och vilken betydelse dessa frågor har när Åland går från pandemi till normal vardag. Vi går mot ljusare tider, det finns ljus i tunneln, låt om oss inte förtröttas!

Landskapsregeringen fokuserar också på rätt saker i gränshindersarbete, geoblocking, dubbelbeskattning och examensgiltigheter. Under året har jag genom gränshindersgruppen försvarat åländska barns rätt till umgänge med sina föräldrar över landsgränser. Det finns skäl att följa denna fråga nu när nya restriktioner kommer, denna gång på svenskt initiativ.

Tack, herr talman! Tack, till ledamoten Valve. Det är jättebra att prata om relationer, hur man skapar dem och hur man vill säga saker så att det blir rätt att mottagaren får budskapet på ett sätt som man uppfattar som icke hotfullt utan relevant och sakligt. Där man har förmåga att kunna föra fram saker och ting från åländsk horisont så att den som lyssnar faktiskt fångas av intresse och vilja att hjälpa till. Där håller jag med om att det är viktigt att vi från åländsk sida både tackar för framgångar som vi har, vänner som vill lyssna och sedan framför nästa sak där vi vill bli hörda. Typisk vanlig sann diplomati och vi måste ha lärt oss (… taltiden slut).

Talman! Ja, dels så handlar det precis som ledamoten Gunell beskriver om att bygga långsiktiga förtroendefulla relationer. Men det handlar också om någonting så svårt som att sticka ut i bruset på ett bra sätt, med ett relevant budskap förhoppningsvis ett konstruktivt sådant. Den här balansgången är utmanande och jag ser att landskapsregeringen har tagit flera positiva initiativ i den riktningen.

Det är en svår balansgång att både hävda självstyrelsens rätt i alla lägen, vilket vi givetvis ska göra samtidigt så att det i Helsingfors ändå uppfattas som någonting som är relevant och sakligt. Det är tråkigt när man från turistiskt- och rederiernas håll och annat tycker att bilden av Åland i Helsingfors stundtals blir sådan att det är inte bra, det lockar inte besökare utan det blir en motsatt reaktion. Här tror jag att vi ska tänka efter när man gör olika statement av olika slag så att det landar på rätt sätt i publikens öron.

Framförallt handlar det väl kanske om att göra lite otippade men trevliga saker, relevanta saker. Jag tänker på t.ex. den insändare som finns i Dagens Nyheter som nog både innehåller hjärta och hjärna i mitt tycke, jag tänker på tv-produktionen Ålands hjältar som av många anses förmedla ett väldigt varmt, positivt och kraftfullt budskap om vårt öriket. Sånt behövs och det gäller för landskapsregering som exekutiv i vårt landskap att vidta sådana åtgärder som väcker positivt intresse som en slags krok för att driva självstyrelsepolitiska frågor framåt.

Herr talman! Jag ska inte förlänga den här debatten speciellt mycket, men jag vill avslutningsvis säga att om det är någonting man har lärt sig under de senaste året och framför allt nu den senaste hösten så är det gränsernas betydelse och gränshanteringen. Jag vill framföra att det är väldigt viktigt att vi måste arbeta gemensamt, lagtinget och landskapsregeringen med att få ett starkare ord med i hanteringen av landets externa gränser och framförallt då naturligtvis den gräns som finns kring Åland och in- och utresandet. Det är naturligtvis en nationell fråga och nationell behörighet men det har en väldigt stor påverkan på vårt liv på Åland, hur den saken hanteras och är en väldigt stor näringspolitisk fråga hur gränsen hanteras och hur man kan resa över gränsen fram och tillbaka.

Vi vet att vi hade stora bekymmer med läkarsituationen, eller det höll på att bli en stor fråga. Vi har idag ett näringsliv som i dag lever med jättestora problem med hur man ska kunna fungera nu med t.ex. den situation som håller på att uppstå. Det här en sak som vi behöver diskutera grundligt och få en bra och saklig diskussion med regeringen så att när de beslut fattas som bestämmer gränshanteringen så bör Åland också när det gäller de gränser som berör Åland ha ett starkt ord med i saken.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen av självstyrelsepolitiska nämndens betänkande över meddelandet börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs
betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Meddelande nr 2/2020-2021 remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.