Enda behandling

  • Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

    Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

    Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

    Vicetalman Sjögren får först läsa upp klämmen.


  • Med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Med vilket motiv åsidosätter landskapsregeringen demokratiska grundfundament och de enskilda ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter genom att vägra, trots tidigare motsatt praxis, bistå Justitiekanslern och Justitieombudsmannen med erforderliga utredningar och yttranden?


  • Talman! Ärade lagting. Landskapsregeringen har på lagtingets begäran inkommit med svar på spörsmål nr 2/2020-2021 rubricerat "Ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter", inlämnat av vicetalman Sjögren m.fl. där klämmen lyder: "Med vilket motiv åsidosätter landskapsregeringen demokratiska grundfundament och de enskilda ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter genom att vägra, trots tidigare motsatt praxis, bistå Justitiekanslern och Justitieombudsmannen med erforderliga utredningar och yttranden?" Låt mig på landskapsregeringens vägnar vara ytterst tydlig. Ålänningarnas grundlagsstadgade rättigheter har på inget vis åsidosatts.

    Redan i inledningen till spörsmålssvaret framhålls att ingen åtgärd har vidtagits under regeringen Thörnroos ansvar som på något sätt påverkat ålänningarnas rättsskydd negativt. Nytt citat: ”I spörsmålet hävdas även likaså på felaktiga grunder att landskapsregeringen agerat i strid med Finlands grundlag.” Egentligen har landskapsregeringen därmed besvarat den huvudsakliga frågan i spörsmålets kläm och samtidigt tillbakavisat påståendet om att ”landskapsregeringen går dessutom emot grundlagen”, underförstått att det vid handläggningen begåtts en handling i konflikt med tjänsteplikten.

    Talman! I svaret redogör landskapsregeringen både för den bakomliggande orsaken till den aktuella JO-anmälan och för de juridiska överväganden som kännetecknat landskapsregeringens handläggning av nämnda klagan. Vilka självstyrelsepolitiska utgångspunkter låg då till grund för mitt politiska beslut om att omfatta föredragande tjänstemannens förslag om att än en gång från åländsk sida markera behovet av att JO:s och JK:s rätt att övervaka åländsk förvaltning ska regleras via självstyrelselagen?

    Behovet av en ny markering var denna gång synnerligen befogad eftersom justitieministeriet i slutet på 2020 planerade att via en vanlig riksdagslag reglera Justitiekanslerns och Justitieombudsmannens laglighetskontroll av Ålands självstyrelse. I praktiken planerade alltså ministeriet att än en gång åsidosätta självstyrelsemyndigheterna i en central fråga kopplad till Ålands autonoma ställning.

    Det är lätt att förstå det statliga perspektivet eftersom JK och JO idag saknar ett direkt lagstöd att agera inom åländsk förvaltningsbehörighet. Inte ett ord om Åland eller rätten till tillsyn av åländska tjänstemän i de två riksdagslagarna som annars detaljerat redogör för vilka instanser som får granskas och under vilka former kontrollen utövas. Inte ens i de regeringspropositioner som legat till grund för respektive organs tillsyn omnämns Åland med ett enda ord.

    Efter samråd med självstyrelsepolitiska nämnden beslöt landskapsregeringen den 21 december 2020 avge som utlåtande till justitieministeriet följande när det gäller den här frågan nämnda frågan om reglering av JK och JO i vanlig riksdagslag: ”Enligt 69 § självstyrelselagen kan lagen inte ändras eller upphävas annat än genom överensstämmande beslut av riksdagen och lagtinget, inte heller kan avvikelse från den göras på något annat sätt." För att göra en lång historia kort: "Mot bakgrund av detta anser landskapsregeringen att det i dagsläget är oklart vilka befogenheter JK och JO har på Åland och att den frågan snarast borde klargöras genom en ändring av självstyrelselagen." Sedan understryks det här att "det inte är möjligt att i en lag antagen på lägre nivå precisera Justitiekanslerns och Justitieombudsmannens uppgifter i förhållande till Ålands autonomi utan att behörighetsfördelningen i den frågan i första hand har klargjorts i självstyrelselagen för Åland". Kontentan i utlåtandet till justitieministern var då att "det är av yttersta vikt att frågan i första hand klargörs i självstyrelselagen för Åland, i enlighet med 69 § självstyrelselagen, innan den kan bli föremål för någon annan lagstiftning". Det vill säga självstyrelselagen ska som vanligt när det gäller Åland och vår särställning utgöra själva grunden också för den här regleringen. Så avslutar landskapsregeringen med att vi "förutsätter att det snarast möjligt förs en fortsatt dialog med landskapsregeringen i frågan”. Vid besöket i självstyrelsepolitiska nämnden den 20 december ifjol omfattade nämnden enhälligt denna skrivning. Därför att den här skrivelsen var då föremål för nämndens samråd.

    Bästa parlamentariker. Vi är alltså överens om målet, men dagens debatt tyder på att delar av oppositionen ifrågasätter agerandet, dvs. nämnda markering i samband med yttrandet till JO-ämbetet. Vår egen bedömning var och är att den aktuella klagan var ett ypperligt tillfälle att göra ännu en nödvändig markering, dels för att den klagandes rättigheter överhuvudtaget inte påverkas, dels för att processen med en ny självstyrelselag för Åland är inne på slutrakan.

    I spörsmålssvaret omnämns att det inte var första gången en självstyrelseregering valde att göra en motsvarande markering i syfte att uppnå den aktuella målsättningen att JO:s och JK:s befogenheter i första hand utgår från Ålands självstyrelselag. Vi har väl kunnat hitta åtminstone två tillfällen där samma markeringar har gjorts. Efter den senaste händelsen av motsvarande karaktär, drygt 15 år senare, kan vi dock konstatera att självstyrelsemyndigheternas tydliga markeringar denna gång har resulterat i att JO:s och JK:s befogenheter inom åländsk behörighet i mars månad i år införs i utkastet till ny självstyrelselag för Åland. Där finns den nu med i den fortsatta processen och där får självstyrelsepolitiska nämnden inom kort ta ställning till om det här är en bra formulering som är på bordet just nu i dialogen till Helsingfors.

    Talman! Jag hade hellre deltagit i en diskussion idag som handlat om kärnfrågan fram om andra, det vill säga Finlands grundlags förhållande till Ålands särställning. Av principiellt intresse hade även varit att diskutera det lämpliga i att det är Justitiekanslern och inte Justitieombudsmannen som föreslås utöva kontrollen avseende Ålands självstyrelse. Är det utgående från JK:s direkta roll inom det politiska statsrådet i Helsingfors klokt att samma instans även kontrollerar Åland med tanke på de återkommande gränsdragningarna mellan de två jurisdiktionerna, det vill säga riksdagen och lagtinget? Vore det lämpligare att det är Justitieombudsmannen som med sin mer fristående koppling till statsorganen sköter all tillsyn av åländsk förvaltning i framtiden? Det börjar bli hög tid för oss att tillsammans fundera även på denna svåra avvägning. Tack för ordet.


  • Talman! Bara för att det ska stå fullständigt klart. I det här forumet, i lagtingets plenum, diskuterar vi och utkräver politiskt ansvar. Ingenting annat. Jag skulle vilja höra vice lantrådets förklaring till att man inte svarar Justitieombudsmannen på de konkreta frågeställningarna som Justitieombudsmannen de facto har ställt.


  • Tack, talman! Det var nog egentligen samma överväganden som vi gjorde, beredande tjänsteman och jag, när vi såg på helheten. Dels klagans bakgrund, det vill säga att det har inte med någon person som överhuvudtaget hade med i vaccineringslistan, själva utgångsfrågan, i det här ärendet att göra. Med tanke på att vi nu befinner oss i en ganska avgörande stund i förhållande till Helsingfors, när det gäller självstyrelselagen, så tyckte vi att det var lämpligt att göra som dåvarande lantrådet Roger Nordlund och liberala jaktministern Sune Eriksson gjorde 2003. Det vill säga i en motsvarande situation valde man att avstå från att kommentera bland annat det påstådda jävet som ska ha föregett ett ärende. Vi gjorde samma bedömning nu som då, att det var ett passligt fall att påpeka att det här bör inte kommenteras närmare från landskapsregeringens sida.


  • Talman! Tycker inte vice lantrådet att det är något märklig inställning om man själv är föremål för granskning, och där man kan anta att det föreligger jävsförhållanden, att man vägrar att svara JO? Dessutom så har landskapsregeringen tagit sig befogenheter som landskapsregeringen inte har, att bedöma vad JO vill ha för upplysningar. Det är totalt ointressant att i det här sammanhanget referera till historien. Jag tycker också att vice lantrådet kommer med dimridåer. Vi ska diskutera sakfrågan och det är väldigt nödvändigt ser jag nu att vi har den här debatten.


  • Tack, talman! Jag utgår från att oppositionen, delar av den, har bedömt att det är en viktig fråga genom att man i ett läge där vi har en pandemi och hundratals ålänningar bekymrar sig för sin dagliga ekonomi och arbetet framöver, företag som ägnar sig åt att försöka överleva, offentlig ekonomi på nedgång, har ansett är det här som är det viktiga just nu att diskutera. Jag utgår från att det här är en oerhörd central fråga för oppositionen, i annat fall förstår jag inte riktigt bakgrunden till det hela. Påståendet av jäv förlägger inte det här i och med att undertecknad inte finns på någon vaccineringslista, visste inte ens om att den här listan existerade före jag fick JO:s anklaga på mitt bord. Jag har inget ingen jävsproblematik för egen del. Jag kan lugna vice talman Sjögren, jag kommer vara en av de sista ålänningar som vaccineras. Ni behöver inte oroa er för den delen.


  • Talman! Vicelantrådet säger att man har följt grundlagen i sitt hanterande. På vilket sätt menar vicelantrådet att man har uppfyllt 111 § första moment, som ger myndigheterna skyldighet att lämna upplysningar till JO?


  • Tack, ledamot Zetterman. Som framgår av spörsmålsvaret var vår bedömning att JO-ämbetet redan hade alla de handlingar som man efterfrågade och som ingick i ärendets hantering. De frågeställningar som i övrigt ställdes där hade också sitt svar i själva handlingarna från JO-ämbetet, det vill säga den här så kallade vaccineringsförordningen som regeringen Marin hade utfärdat en gång i tiden. Som framgår av spörsmålsvaret behövdes inte landskapsregeringens kommentarer i övrigt vad gäller så att säga sakfrågan i och med att JO ämbetet kan pröva det här på samma sätt som man prövade den JK anmälan som var aktuell perioden 2002-2005.


  • Talman! Då måste alltså vice lantrådet på fullaste allvar mena att det är landskapsregeringen som avgör vilka handlingar och vilka upplysningar som JO ska ha. De facto har JO lämnat in begäran om upplysningar som fick svaret att det här kommer vi inte att ge. Alltså har man inte gett de upplysningarna. Man svarade inte att vi har överlämnat allt material vi har att tillgå, utan man svarade att vi tänker inte besvara det här. På vilket sätt har landskapsregeringen uppfyllt 111 § första moment? Den förklaringen som vicelantrådet nu anförde är en efterkonstruktion utan dess like.


  • Tack, talman! Det påstås mycket i dessa dagar. Jag kan bara konstatera att de bevekelsegrunder vi hade, självstyrelsepolitiska sådana, och när vi sedan tillsammans med föredragande tjänsteman såg på innebörden av 111 § i Finlands grundlag av den 1 mars 2000 konstaterar vi då att det var helt okej att agera på det här viset. Vi stred inte på något vis, i och med vårt agerande, mot Finlands grundlag. JO-ämbeten hade redan fått de upplysningar som ärendets prövning fortsatte. Så det är sedan oppositionen som påstått att det förekommit ett brott mot grundlagen. Därmed de effekter som vi fått uppleva i närtid av dessa påståenden.


  • Tack, talman! Jag måste först säga att jag tycker det är lite olämpligt att vicelantrådet hänvisar till beredande tjänsteman gång på gång. Som vi redan tidigare konstaterade, det här i en politisk diskussion där vi väljer att hålla tjänstemän utanför diskussionen.

    I en intervju så förklarade vicelantrådet att han nu passade på att lyfta frågan och sade nu också i ljuset av den här väldiga negativa uppmärksamheten som har kommit Åland till del. Var det verkligen rätt tidpunkt nu att göra den här markeringen? Särskilt med tanke på att processen faktiskt redan var på gång efter självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande, en lösning på frågan. Har vicelantrådet alls någon förståelse för att det kan uppfattas som en provokation? Särskilt i ljuset av de intervjuer och insändare som vicelantrådet efter det har förklarat sitt agerande med på en mängd olika sätt.


  • Tack, talman! Jag tar inte ansvar för hur media väljer att framställa allehanda intervjusvar. Det står de fritt att formulera och sedan återkoppla till på det sätt som de fått uppleva i närtid. Det är fullt möjligt att det tillhör den journalistiska friheten men det är ingenting som jag ska belastas för. Däremot har jag noggrant understrukit i varje intervju att för mig är det Ålands självstyrelselag som jag agerar utgående ifrån. Det är den jag känner lojalitet till och särskilt då när självstyrelselagen bara under pandemitiden har åsidosatts åtminstone 22 gånger från Helsingfors sida finns det faktiskt skäl för oss att stå upp för självstyrelselagen. Kanske inte angripa sådant som är en del av ett politiskt skeende. Det är viktigt att understryka att oppositionen i det här fallet påtalar att det har går begåtts brott mot tjänsteplikt, för brott mot grundlagen innebär brott mot tjänsteplikten. Det kan inte oppositionen undandra sig ansvaret för.


  • Vicelantrådet säger att det här var ett passligt fall att ta upp den här frågan. En fråga som handlar om en enskild ålänning som är tveksam och kritisk till landskapsregeringens agerande när det gäller vaccinationsordningen, alltså en i högsta grad aktuell fråga. Varför bedömde vicelantrådet att just nu, just denna fråga där det är landskapsregeringen själv som får kritik är mera passlig än någon annan att göra en självstyrelsepolitisk markering? Som har fått vittgående politiska och ekonomiska konsekvenser för Åland, som är väldigt negativa.


  • Tack, talman! Där måste jag hålla med ledamot Fellman. Det var olyckligt att delar av oppositionen, vi ska inte belasta Åländsk Demokrati, valde att göra det här till en stridsfråga som har gått ut över de åländska gränserna. Det är sorgligt att man valde att göra politik på pandemin i det här fallet. Det är landskapsregeringens ansvar för att det åländska samhället ska fungera oavsett hur pandemin skulle utvecklats från och med början på detta år, det är sorgligt faktiskt. Den skadeverkan som den haft, även om den för mig känns lite överdriven, hör väl till när man agerar. I syfte för att skada den sittande landskapsregeringen tar man till de instrument man anser nödvändigt. Nu valde man ett spörsmål som tyvärr sedan har förlorat proportionerna med tanke på vad själva sakfrågan handlar om.


  • Tack, herr talman! Det är uppenbart att vicelantrådet tror att anfall är bästa försvar i den här frågan. Hur man än vänder och vrider på detta så kan inte vicelantrådet på något vis få en trovärdig argumentation att detta skulle vara oppositionens fel, det är ju rena rama villfarelserna som ledamoten kommer med. Vicelantrådet har alltså på eget bevåg bedömt att han inte ska tillhandahålla Justitieombudsmannen de upplysningar som Justitieombudsmannen begär, vilken laglig grund anser sig vicelantrådet ha för att förvägra Justitiekanslern dessa upplysningar?


  • Tack, talman! Återigen vad gäller vårt handlande framgår mycket tydligt av spörsmålsvaret att vi inte har begått någonting i strid med grundlagarna. Vi har uppfyllt de förpliktelser som följer med 111 §, det vill säga de upplysningar som behövs hade JO-ämbetet redan. Är det som så att JO-ämbetet inte är nöjd med hur vi valt att hantera det här är det bara för JO-ämbetet att återkomma i sak. Om de anser att någon rättighet skulle ha påverkats. Jag kan bara upprepa, det här var en lämplig åtgärd i en tid där vi faktiskt upplevde att justitieministeriet var på väg att köra frågan om JK:s och JO:s befogenheter på åländskt behörighetsområde via en vanlig riksdag. Det borde uppröra tidigare lantråd Gunell, kanske inte det sättet som jag valt att markera självstyrelsen.


  • Tack, herr talman! Det upprör mig mycket eftersom både tidpunkten var mycket olämplig i mina ögon och förfaringssättet var desto mer olämpligt. Att ta en enskild medborgares klagan som murbräcka i en självstyrelsepolitisk fråga. Då blandar man samman politik med rättsväsendet och de myndigheter som ska göra objektiva bedömningar. Vicelantrådet själv har sagt att man behöver inte följa grundlagen rakt av. Var menar vicelantrådet med att han inte behöver följa grundlagen rakt av?


  • Talman! Det känns lite pinsamt att behöva upplysa ett tidigare lantråd i självstyrelsen av Ålands örike om att självstyrelselagen åsidosätter Finlands grundlag på ett betydande antal områden. Det är därför självstyrelselagen är utgångspunkten för mitt hanterande av politiska frågor på dagens Åland. Nog måste lantrådets ämbetsmannatid tillräckligt ha omfattat den typen av frågeställningar, och det är därför jag inte känner mig i första hand bunden av grundlagen utan utgår allt från vad självstyrelselagen säger om detta utgående från ett åländskt perspektiv. Vi sitter här och representerar åländska folket och där är självstyrelselagen utgångspunkten. Sedan finns det en mängd paragrafer i grundlagen som är tvingande också för oss som politiker, det vill säga att vi då måste respektera allt från yttranderätt och annat. Det är grundrättigheter och därmed självskrivna för oss som är politiker i modern tid.


  • Tack, herr talman! Vicelantrådet Jansson hävdar att det är oppositionens fel att den här frågan har fått uppmärksamhet. Jag anser att den frågan är lite felvänd på tidslinjen. Det är nog vicelantrådet Janssons egen markering som har fått ganska mycket uppmärksamhet i finsk media som provokativ, som grundlagsstridig. Där till och med lantrådet Thörnroos själv hävdar att hon inte kände till den här frågan, hon anser att den var fel i tiden, det var ganska fel tajming på det. Förankringen verkar också ha brustit i resten av den politiska landskapsregeringen som inte heller visar sig ha vetat någonting. Självstyrelsepolitiska nämnden har inte heller vetat någonting om den här markeringen. Anser vicelantrådet Jansson att den här nämnda markeringen som har fått så mycket uppmärksamhet är förankrad på rätt sätt i självstyrelsen och dess verktyg?


  • Tack, talman! Bästa ledamot Påvals, vi gjorde samma bedömning som åtminstone två självstyrelseregeringar tidigare gjort. Hur de handlade det vad gäller internt vågar jag inte säga, men man påtalade att JK:s respektive JO:s befogenheter inte var klarlagda för åländsk del. Faktum är att Justitiekanslern i samband med händelserna 2002-2005 faktiskt medger det också i sitt avgörande. Förutom att påtala att det förelåg jäv för den dåvarande handläggande liberala jaktministern att det var oklart till vilken del befogenheterna kunde utövas på Åland. Det är det som är utgångspunkten också för det här handlandet nu. Att ta en fråga som med tanke på ursprungsfrågan, dvs. vaccineringslistan, på inget vis påverkade den klagandes ställning. Faktum är att landskapsregeringen har avväpnat sig själva genom att inte (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande från 12 december, tror jag det var, hävdar vicelantrådet att han har i ryggen, men det har ingenting att göra med den här markeringen som gjordes. Att den markeringen som vicelantrådet gjorde är grundad på det på något sätt.

    När jag läser tidningsledarna brukar jag alltid se till att läsa båda ledarna för att skapa en mer nyanserad bild av politiken för dagen. När man läste ledaren från Ålandstidningen och Nya Åland i dag så blev man lite ledsen. Då står det håll koll på opinionen i Finland inför valet, om Sannfinländarnas framgångar och hur vi eventuellt har en Sannfinländsk regering på kommande, sedan står Nyan och berättar om redogörelsen i hur landskapsregeringen och vicelantrådet Jansson har brutit mot grundlagen och de konsekvenser som bröstdunkandet har för relationen till Finland. Är det kanske inte läge att bygga upp relationerna till Finland nu inför isande tider?


  • Tack, talman! Det undandrar mig att ägna mig åt tidningsrecensioner. Jag har tyvärr inte läst någon av de där idag, jag har varit upptagen med självstyrelsepolitiska frågor istället för denna debatt på det viset. Jag kan återkomma med att ge en recension av den.

    Det viktiga här är att landskapsregeringen gjort en självstyrelsepolitisk markering. Vi har hållit oss inom lagens råmärken. Vi har inte brutit mot Finlands grundlag. Det är oppositionen som genom sitt spörsmål har sett till att det här har fått genomslag långt utanför Ålands gränser, och därmed skadat Åland helt i onödan. Jag vet inte vad som hänt med Liberalerna sedan 2005, men det är inte samma självstyrelseparti med tanke på vilket rabalder det här blir när aktionen nu påminner så starkt om det som hände 2002-2005.


  • Talman! Liberalerna anser fortfarande att landskapsregeringen inte uppfyllt 111 § i grundlagen. Det innebär att det saknas en viktig kugge i det demokratiska systemet, beträffande ålänningarnas grundläggande fri och rättigheter om landskapsregeringen inte bistår JO och JK med utlåtanden och yttranden. Först en reflektion, sedan bakgrundsfakta och till sist själva kärnfrågan.

    Ett av lagtingets oppositions centrala verktyg i det parlamentariska systemet är spörsmål. Det är oppositionens fulla rätt och skyldighet att ta reda på fakta, få svar på angelägna frågor, helt enkelt granska maktens förehavanden. Ett av medborgarnas centrala verktyg i den demokratiska processen, i det demokratiska systemet, ett sista skydd mot myndigheternas beslutsprocesser och maktutövning är möjligheten att vända sig till JO eller JK. Landskapsregeringen har genom vicelantrådet på ett auktoritärt sätt ifrågasatt och recenserat både spörsmålet och den enskilda ålänningens motiv som fört den aktuella klagan till JO. Spörsmålet är illa formulerat, osakligt, ärekränkande, miserabelt, vilseledande, aggressivt och dessutom som grädde på moset får oppositionen skulden för den dåliga publicitet ärendet förorsakat på rikssidan.

    Personen som fört klagan till JO påstås misskreditera landskapsregeringen och driva egna intressen genom att själv vilja vara med på vaccinationslistan över prioriterade. Vilka falsarier. I en intervju i radion redogör personen för sitt syfte, tvärtemot vad som påstås. Att det som driver är omsorg om andra medmänniskors intressen. Får vissa gå före medför det andra får vänta. Riskgrupper får vänta medan friska politiker får gå före. Landskapsregeringen uppvisar ett sällan skådat skolboksexempel i princip samtliga härskartekniker. Undanhållande av information, förlöjliganden, dubbelbestraffning och inte minst påföljande av skuld och skam.

    JK och JO övervakar de grundläggande fri och rättigheterna tillgodoses. JK och JO har bistått ålänningarna i åratal genom att övervaka att offentliga myndigheter sköter sina uppdrag, följer lag och fullgör sina skyldigheter. Ålänningarna har, både naturligt och självklart, genom åren vänt sig med jämna mellanrum till båda institutionerna för att framföra klagan och få saker prövade trots avsaknad av reglering i självstyrelselagen. Vi kan med fog tala om en tradition, eller varför inte en sedvana rätt? Det känns angeläget att påpeka att JK och JO också varit behjälpliga och tydliggjort självstyrelsen status så sent som under förra mandatperioden. JK framhöll och bevakade självstyrelsens autonomi när den naggades i kanten genom rikets vård- och landskapsreform. JO å sin sida var tydlig i sitt utlåtande när det gällde att få Pharmaca Fennica översatt till svenska.

    Talman! Några ord om grundlagen kontra självstyrelselagen. Självstyrelselagens förhållande till grundlagen är föremål för diskussion av flera anledningar. Genom självstyrelselagsrevisionen behöver och måste förhållandena tydliggöras. Tolkningen av grundlagen inom de områden där Åland har behörighet har delvis undergrävs och därmed självstyrelsens rätt att bestämma själv att vara annorlunda. Där råder det politisk konsensus. Ytterligare behöver självstyrelsens status klargöras och förtydligas beträffande de förändringar som gjorts i smittskyddslagstiftningen med anledning av pandemin. Det är också självklart att självstyrelsen har rätt att få material på svenska, att åländska förhållanden ska tas i beaktande, samt att självstyrelsen ska höras med anledning av de överträdelser som påpekats och kartlagts. Men att föra in dem elementen i den principiella diskussionen om JO:s och JK:s roll är att medvetet blanda bort korten. Grundlagen är lika viktig för oss ålänningar som självstyrelselagen, i alla fall tycker Liberalerna det.

    När man svärs in som talman i lagtinget eller som minister i landskapsregeringen försäkrar man att efter all förmåga upprätthålla den rätt som enligt självstyrelselagen och grundlagen tillkommer Åland och dess befolkning. Det finns ingen som motsätter sig att i den nya självstyrelselagen reglera JO:s och JK:s uppgifter, helt enkelt kodifiera en långvarig praxis. Tvärtom skulle det vara bra och välkomnas. Intressant i sammanhanget är att det inte prioriterades, nämndes eller påpekades överhuvudtaget i Ålands kommitténs slutbetänkande. Det som aktualiserat frågan, och som vicelantrådet vill få till någonting dåligt, är den reform som för närvarande genomförs på justitieministeriet. Syftet med reformen, som man kan betrakta som en folkreform, är att JO:s och JK:s uppgifter ska renodlas och tydliggöras för befolkningen, också det är bra och välkommet.

    Det står i propositionen att särskilt rörande landskapet Ålands autonoma ställning och dess vittomfattande lagstiftning anses det i utkastet till propositionen att det är för att tolka denna lagstiftning behövs sådan kunskap om Ålands ställning och historia som kan skaffas endast genom särskild fördjupning. Det är ju bra, vicelantrådet, det är ingenting dåligt. Det är ett steg framåt från självstyrelsen. Sedan behöver det skrivas in i självstyrelselagen. Vi är helt eniga, men att få det att låta som någonting dåligt så tycker jag är under all kritik.

    Talman! Så själva kärnfrågan. Man kan inte betrakta spörsmålsvaret som någonting annat än en fabricerad efterhandskonstruktion. Är majoritetspartierna faktiskt med på den här historieskrivningen och det här inlägget som vicelantrådet hade? Jag vill ha klara besked idag. Den 20 januari begär JO landskapsregeringen om utredning och yttrande. JO hänvisar till 111 §, det vill säga JO:s och JK:s rätt att få upplysningar, och vill dessutom att landskapsregeringen särskilt svarar på följande frågor: 1. Är landskapsregeringens beslut i överensstämmelse med vaccinationsordningen som förskrivs i paragraf 2 i statsrådets förordning om frivillig Covid-19 vaccinationer? 2. På vilken lagstiftning beslutet grundar sig? 3. På vilket sätt jävighetsfrågorna beaktas i beslutsfattandet. Den 26 februari, en dryg månad senare, fattar vicelantrådet beslut om yttrande på enskild föredragning. I yttrandet påpekas att det inte är klarlagt vilka befogenheter JO har att övervaka åländsk förvaltning, eftersom reglering om detta saknas i självstyrelselagen och med anledning av denna oklarhet lämnar landskapsregeringen ingen utredning i ärendet. Alltså, eftersom JO:s befogenheter inte är klarlagda i självstyrelselagen vägrar landskapsregeringen att samarbeta och bryter därmed mot grundlagens 111 §. Landskapsregeringen skriver absolut ingenting om att det inte finns någon utredning, något mer att tillföra och man väljer helt sonika att helt ignorera JO:s mycket konkreta frågeställningar. Dessutom torde det ha funnits material, beredning, protokoll, expedition, följebrev, mejl om förfrågningar till underlydande myndigheter till exempel. I spörsmålsvaret tar sig landskapsregeringen en rätt som landskapsregeringen inte har. Nämligen att bedöma vilka upplysningar och utredningar man vill ge till JO. Det är Ålandsdelegationen och Högsta domstolen som avgör gränsdragningar. Dessutom används en enskild ålänning begäran om att få saker klarlagda som politiskt slagträ av landskapsregeringen. Det är att sätta systemet före människan.

    Det kan ställas många frågetecken kring vicelantrådets agerande och förankring och det blir i det närmaste en studie i maktfullkomlighet. Man kan kraftigt ifrågasätta varför inte den nya regimen att inte besvara JO:s begäran om utredning och yttrande varken förankrades i landskapsregeringen som helhet eller i lagtinget. Ett normalt sätt att arbeta borde vara än en överläggning med landskapsregeringens kollegial och därefter skulle det ha varit fullt möjligt att fatta beslut i plenum utan de ministrar och tjänstemän som ansetts jäviga. Ytterligare en fullständig självklarhet skulle ha varit att förankra regimen med talmannen och självstyrelsepolitiska nämnden. Så sent som i juni i fjol gav landskapsregeringen ett omfattande utlåtande och yttrande till JK beträffande kortrutten. Varför denna helomvändning nu? Det ser illa ut att landskapsregeringen nu vägrar att ge utredning och yttrande när man kan anta att det finns en jävsituation och att man själv kan ha agerat felaktigt.

    Som en del av majoritetsblocket skulle jag känna mig grundlurad. Samtidigt som ärendet är av en sådan viktig dignitet att man själv har ett ansvar att ta reda på fakta. Det verkar också vara grundläggande fel i landskapsregeringens sätt att arbeta och lantrådets sätt att leda arbetet. Har lantrådet själv satt sig in i frågan? Har lantrådet läst frågeställningarna, de konkreta frågeställningarna från JO? Jag har svårt att tro det när jag läser spörsmålsvaret. Det håller inte att i fråga efter fråga säga att man inte visste, man kände inte till, och därmed frånsäga sig ansvaret. Det finns ett mönster i det här förhållningssättet i Sverigeresor, i generösa Covid-tester till obstruktion mot JO.

    Talman! Vi har fått höra, läsa och det upprepades nu i plenum att vi inte förstår oss varken på grundlag eller självstyrelselag. Att vi inte är rättrogna helt enkelt. Det finns inte ett enda sätt att se på självstyrelsen, utan det finns flera. Men landskapsregeringen hävdar att det finns ett rättroget sätt och det är landskapsregeringens, läs Centerns. Liberalerna tror att det sättet inte är speciellt framgångsrikt. Det skapar misstro och agg, det försvårar för Åland att nå fram i förhandlingar och det försvårar också definitivt för näringslivet. Jag vet med säkerhet att partierna i majoritetsblocket fått motta både kritik och oro beträffande landskapsregeringens sätt att konfrontativt hantera diverse frågor från både stora, mellanstora och små företag. Det här är heller ingen regim som den stora majoriteten bland ålänningarna kan omfatta, tvärtom. Det är undergräver många ålänningarnas förtroende för och tillit till självstyrelsen. Jag har vid upprepade tillfällen genom mejl och meddelanden samt i matbutiker blivit stoppad och där enskilda ålänningar velat uttrycka sin oro. De tycker att landskapsregeringens tonläge känns både skrämmande och otryggt. Man kan vara mycket tydlig och fast i sak, men det handlar lika mycket om hur, när och på vilket sätt man uttrycker sig. Självstyrelsen finns till för ålänningarna, inte tvärtom.

    Slutligen. För det första måste lantrådet ta ansvar, agera och leda. Landskapsregeringen och dess stödjande partier måste ta kollektivt ansvar och med omedelbar verkan, utan något som helst dröjsmål, sända en utredning och yttrande med anledning av klagomålet och svara på JO:s konkreta frågeställningar. För det andra anser majoriteten att vi inte kan ha ett vicelantråd som har huvudansvaret för självstyrelsepolitiken, men som agerar egenmäktigt, ignorerar grundlagen, god förvaltning och som inte drar sig för att använda enskilda medborgare som murbräcka för politiska syften.


  • Herr talman! Liberalernas partiordförande Katrin Sjögren säger att grundlagen är lika viktig som självstyrelselagen för Liberalerna. En grundlag som vi vet att gång på gång använts för att överflygla Ålands självstyrelse och våran självstyrelselag. Det här är ett allvarligt systemfel som dränerar självstyrelsen. Anser ändå vicetalman Katrin Sjögren faktiskt på fullt allvar att grundlagen, sett ur åländsk synvinkel, är minst lika viktig som självstyrelsen när det gäller den åländska självbestämmanderätten?


  • Talman! Jag är ju liberal så jag gillar mänskliga rättigheter, fri och rättigheter, yttrandefrihet, religionsfrihet. Jag gillar sådana saker och det är liksom fundamentet i all min politik. Jag tycker jag redogjorde ganska tydligt för hur jag ser på de behörighetsområden som självstyrelselagen har och förhållandet till dem beträffande grundlagen.


  • Också för mig är mänskliga rättigheter viktiga. De är så pass viktiga så att jag tycker att den åländska självbestämmanderätten är väldigt viktig. Jag tycker inte att det är mänskliga rättigheter när man kör över den på det sätt som man gör gång på gång från finskt håll.

    Jag måste ändå konkretisera frågan. Ser inte vicetalman Sjögren de problem, som vi har diskuterat gång på gång i självstyrelsepolitiska nämnden, på det sätt grundlagen kan sätta hela självstyrelsen ur spel? Ser inte vicetalman Sjögren heller de bekymmer man har med Justitiekanslern, som faktiskt sitter på riksdagens förtroende och utses av riksdagen och ska medla i konflikter mellan självstyrelsen och riksmyndigheterna, ser faktiskt inte vicetalman Sjögren de problemen?


  • Talman! Jag får upprepa det jag sade i första replikväxlingen. Jag redogjorde mycket tydligt för Liberalernas syn på självstyrelselagen kontra grundlagen där vi har behörighet. Jag redogjorde också för problemet som finns kring förändringar i smittskyddslagen kontra självstyrelselagen. Där är vi helt eniga. När det gäller JK och JO så är också Liberalerna helt med på tåget när det gäller att reglera JK:s och JO:s befogenheter i det nya självstyrelselagen. Jag tror inte på att Åland skulle ha en egen JK eller JO.


  • Tack, talman! Vi skulle ha fullt upp om vi skulle hålla på och dementera vicetalmannens olika påstående de senaste minuterna, vi måste ta de mest viktiga.

    För det första har landskapsregeringen på inget vis försökt skaffa sig någon fördel i förhållande till riskgrupper eller centrala personalgruppen när det gäller massvaccineringen mot Covid-19. Det är lite tragiskt att vicetalmannen fortsätter basunera ut det än i dag. Vad man har gjort är att se till att ÅHS har ett underlag när det är dags att påbörja den så kallade massvaccineringen, att ta hänsyn till att vissa nyckelpersoner behövs också under en pandemi som är värre än i dag på morgondagens Åland. Det är att ta ansvar för det åländska samhället, det är att ta ansvar för ålänningarna. Vi ska faktiskt lyfta på hatten för det modet att göra det, med tanke Ålands småskalighet.

    Sedan, vicetalman Sjögren, har vi avgett ett yttrande till Justitieombudsmannen. Sluta med allting annat, tack.


  • Talman! Jag tror inte att jag i något sammanhang över huvud taget, även fast jag haft tillfällighet, kritiserat den här vaccinationslistan. Det jag gjorde var att jag redogjorde för hur den personen som hade anfört klagan. Där får vicelantrådet ta tillbaka det.

    När det gäller vicelantrådets yttrande. Vicelantrådet har gjort ett yttrande, men det innehöll markeringen. Det fanns ingenting av det som JO begärde att landskapsregeringen skulle leverera. Ingenting. Ingen utredning, inget yttrande, inte svar på de tre väsentliga frågorna som JO ställde. Vicelantrådet sade det själv, det var en markering. Det var huvudsyftet med yttrandet.


  • Det var lika viktigt att nu göra den markeringen från åländsk sida, precis som bland andra dåvarande liberala ministern Sune Eriksson var med och gjorde 2003 riktat till Justitiekanslern. Det var lika viktigt att försöka hävda Ålands särställning, att se till att det blir slut på den slentrianmässiga tolkningen att Finlands grundlag per automatik går förbi Ålands självstyrelselag.

    Jag blir lite nog förvånad när jag hör vicetalmannens analys av systemet, applåderar att justitieministeriet planerade att via en vanlig riksdagslag slå fast dessa befogenheter. När tidigare självstyrelseregeringar med Liberalerna som medverkan sagt att det är oklart, det går inte att göra på det viset. När vi har haft samråd i självstyrelsepolitiska nämnden så sent som 20 december 2020, så applåderar ändå vicetalman att man tänkte sig så. Vi har försökt se till att hävda Ålands ställning också i den här frågan. Jag vill inte kalla Liberalerna för självstyrelsepolitiskt otrogna, men ibland slirar man lite på sina målsättningar.


  • Talman! Ingenting förvånar längre. Vicelantrådet drar sig inte för att dra direkta lögner eller misskreditera både oppositionen och enskilda ålänningar.

    Vicelantrådet, vi har sagt att vi är helt med på att reglera JK:s och JO:s befogenheter i självstyrelselagen. Det jag hänförde till var att man faktiskt försöker göra en folklig reform i justitieministeriet. Man klargör JK:s och JO:s uppgifter. Man har skrivit väldigt tydligt i propositionen, det framgår av utlåtande att man vill beakta Ålands särställning och Ålands autonomi. Sluta med de där lögnerna, vicelantrådet. Det måste få ett slut på de här absurda hittepå fasonerna som vicelantrådet håller på med.


  • Talman! Bästa ledamöter. Tack för möjligheten att i egenskap av lantråd få svara på de frågor som ni har ställt, främst från oppositionens sida. Låt oss göra en liten tillbakablick, en historisk beskrivning, av vad grundtanken var med den här listan och varför den togs fram.

    Som landskapsregeringen skriver i sitt brev till Ålands hälso- och sjukvård, "Med tanke på Ålands insulära läge, sårbarhet och särställning bedömer Ålands landskapsregering att det är nödvändigt att vissa samhällskritiska funktioner prioriteras vid vaccineringen mot sjukdom Covid-19". Orsaken tror jag mycket ligger i Alfrida. Alla som upplevde Alfrida, som var utan elektricitet i flera veckor, som var utan vatten vet hur otroligt sårbara landskapet Åland är i ett svårt läge. Det här är ingenting som landskapsregeringen kan fatta ett beslut om. Landskapsregeringen kan inte säga åt Ålands hälso- och sjukvård att de här personerna ska ni vaccinera först. De här personerna ska ha företräde. Det kan inte vi göra, men vi kan komma med ett påpekande från landskapsregeringens sida. Eftersom vårt samhällsansvar omspänner hela Åland och alla funktioner, medan ÅHS i huvudsak har fokus på hälso- och sjukvården och så ska det naturligtvis också vara.

    Så här skriver landskapsregeringen i brevet till ÅHS, "Landskapsregeringen bedömer att de listade funktionerna behöver prioriteras inom de befolkningsgrupper som det anses höra till. Enligt den vaccinationsordning som föreskrivs i andra paragrafen i statsrådets förordning om frivillig Covid-19 vaccination". Ni noterar vad det står i brevet. Landskapsregeringen bedömer att de här personerna hör till den vaccinationsgrupp som föreskrivs i andra paragrafen i statsrådets förordning.

    Den intresserade läsaren frågar då förstås vad står det i statsrådets förordning? Vad är det för grupper man talar om? Statsrådets förordning består av fyra olika grupper. Det är paragraf 2, i den första gruppen så är det personal inom social- och hälsovård som hänför sig till undersökning av direkt vård eller omsorg av personer som har insjuknat eller som i fog misstänks ha insjuknat i sjukdomen Covid-19, eller som ger annan brådskande vård. Sedan räknar man upp några personalgrupper till. Passar då de som finns på listan från Ålands Elandelslag och telefonbolagen in på den här gruppen? Nej, det gör de inte. Vi tittar på grupp två, som ska prioriteras som nummer två. Personer som har fyllt 70 år och äldre. Passar de här personerna in på den här listan, kommer de att kunna gå före? Nej, det kan de inte. Vi tittar vidare på grupp tre, personer med sjukdomar som ökar risken för allvarlig Covid-19 sjukdom. Passar de här personerna in där? Nej. Då kommer vi till fjärde gruppen. andra personer än de som avses i punkterna 1-3. Det vill säga de ålänningar som är friska. Det vill säga de som inte har en sjukdom som kan försvåras av Covid-19 och de som inte heller har uppnått en högre aktningsvärda ålder. Det är i den gruppen som de som arbetar med samhällskritiska funktioner skall ingå.

    Vi tittar lite på de frågeställningar som har kommit till landskapsregeringen, eller varför inte gå ända till pudelns kärna och titta på det frågeformulär som har skickats in från den som nu har gjort en klagan? Första frågan är så här: Om ett klagomål gäller en myndighetsförfarande som ni anser vara lagstridigt ber vi er i korthet beskriva, och så vill de att man ska beskriva. Då står det så här i anmälan som har gått in: "Enskild föredragning. eftersom förvaltningschefen inkluderas i de 70 som prioriteras i beslutet kan man anse att denna är jäv att agera som föredragande för beslutet". Min bedömning är att så inte är fallet. Därför att förvaltningschefen är föredragande visst, men de som finns på listan är inte kopplade till person. Det är kopplat till funktion, inte till person. Sedan kommer nästa fråga som har skickats in: Varför anser ni att beslutet eller förfarandet är lagstridigt? Då tycker vederbörande att det strider mot Finlands grundlag 6 §, att alla medborgare behandlas jämlikt. Så kan det säkert vara. Men grunden till detta här är inte landskapsregeringens första beslut, det är ju statsrådets förordning. Är det så att man är missnöjd med statsrådets förordning och tycker att den strider mot grundlagen då måste man vända sig till en annan instans. Vidare tycker vederbörande då att det diskriminerar andra ålänningar, kan ha orsakat fara för liv för de verkliga riskgrupperna. Eftersom detta 70 anser sig så viktiga att de bör vaccineras först. Det har aldrig varit landskapsregeringens intention.

    Det har aldrig varit landskapsregeringens målsättning att på något vis ge de personer som finns med på listan företräde framom äldre och sjuka. Det har varit landskapsregeringens intention att när man kommer till massvaccineringen, den som nu ska inledas förhoppningsvis i slutet på april, eventuellt maj. Att man då i mån av möjlighet skall ge dessa personer en möjlighet att få komma så snabbt som möjligt och få sin vaccinering.

    Nu vet inte vi hur massvaccineringen kommer att se ut. Kommer man att ta den kommunvis, kommer man ta det i ålderskategorier, kommer man att ta det i bokstavsordning eller vad har man tänkt? Det känner inte jag till. Det var så här landskapsregeringen resonerade. Då har många ställt sig frågan varför svarade inte lantrådet på det? Varför svarade inte lantrådet det, hon borde ha satt sig in i ärendet. Hon borde ha känt till det. Svaret på den frågan är faktiskt också ganska enkel. För mig är jäv någonting som är väldigt viktigt och någonting som är heligt. Är det så att du anklagas för jäv så är det tassarna bort direkt. Då ska du inte över huvud taget vara aktiv i den processen. Det var också anledningen till att vicelantrådet kunde och åtog sig då att hantera den här tillsammans med en jurist som inte fanns med på listan över de tjänstemän som fanns uppräknade där och som anses mycket behövliga i en krisartad situation, vi var helt enkelt jäviga.

    Vill man nu då anklaga mig i egenskap av lantråd för att inte ha kunskap, att låta ministrarna agera fritt, att inte ta ansvar eller vad som helst, så är det absolut tillåtet. Det är så det är i en demokrati att den som har makten skall granskas. Jag personligen har inga svårigheter att stå bakom det här beslutet som jag tog på enskild föredragning. Jag tyckte det var ett klokt beslut, men jag kan också tillstå att jag hade gärna avstått själv från min plats på den här listan. Nu är jag bara en av sjuttio på den här listan, men i alla fall. Jag tror att jag har sagt faktiskt vad jag ville säga kring detta. Man kan ha synpunkter på vad vicelantrådet har svarat eller inte svarat, men det är sist och slutligen en bedömning som den som lämnar in svaret har rätt att göra själv. Så tycker jag i alla fall. Tack för att ni har lyssnat och jag hoppas jag har kunnat bringa en viss klarhet i den fakta som jag inte är riktigt säker på att alla kanske har fått och kunnat ta del av tidigare.


  • Talman! I spörsmålsvaret, undertecknat av lantrådet och vicelantrådet, framkommer det också att det här handlar om en markering. Också väldigt glasklart i vicelantrådets inledningsanförande att man ville markera, man ville göra självstyrelsepolitik. Hur ser lantrådet på den saken?


  • Talman! Jag har förståelse för att vicelantrådet valde att inte ytterligare kommentera sakinnehållet i svaret till JO. Helt enkelt av den anledningen att det material som efterfrågades, det fanns redan hos JO. Man har med facit i hand säkert kunnat formulera sig på ett annat vis, men det var den bedömningen som gjordes vid den tiden. Det får man får man lov att respektera det. Den andra frågan har jag tyvärr glömt.


  • Talman! Det här är ju efterhandskonstruktioner inledningsvis, det går några veckor tillbaka. Man kan läsa media. Det handlar inte om att det inte fanns material, utan det handlar om att man ville göra en markering.

    Det som lantrådet nu säger i sitt anförande, det skulle ha varit ett försvar. Det skulle kunnat vara ett inlägg till JO. Det skulle ha varit att försvara självstyrelsen. Att tala om att man är en liten förvaltning, att förvaltningschefen och lantrådet leder hela pandemiarbete, att vi är väldigt få människor som ska fatta beslut. Det skulle kunnat ha varit hur lätt som helst att försvara självstyrelsens beslut, men i stället väljer man att slå på stortrumman, markera och låta en enskild ålänning komma i kläm.


  • Talman! Man kan naturligtvis tycka både det ena och det andra om de beslut som landskapsregeringen tar, men låt mig var väldigt tydlig på en punkt. En enskild ålänning har inte kommit i kläm. Det finns ingen enskild ålänning som har kommit i kläm för att det som nu bedöms att svaret inte var till fylles. Både JO:s och JK:s processer fortgår oberoende om landskapsregeringen lämnar ett svar eller inte lämnar ett svar. Jag tycker att där måste man ändå nog kanske hålla saker och ting lite isär.


  • Tack, talman! Nu har både lantråd och vicelantråd gjort bedömningen att den enskilda ålänningen som ställde en fråga, att det var en dum fråga och att den inte var värd att svara på.

    Vi får väl tacka för det senkomna svaret som JO borde ha fått men som lantrådet nu gav, det var intressant. Står lantrådet bakom vicelantrådets bedömning att just nu var rätt tidpunkt att markera? Mitt i en brinnande pandemi. Var det rätt tidpunkt att markera i en fråga där processen redan var på gång och där självstyrelsepolitiska nämnden redan har sagt hur man vill ha det?


  • Talman! Ledamot Fellman låter påskina att jag har sagt att det här är en dum fråga, eller att jag i egenskap av lantråd har behandlat det här som en dum fråga. Jag har inte överhuvudtaget behandlat den här frågan i egenskap av lantråd. Eftersom jag har varit jävig i ärendet, det var det som saken gällde. För det andra så finns det inga dumma frågor.

    När det sedan gäller markeringen som vicelantrådet valde att göra så är det exakt samma markering som har gjorts i åtminstone femton års redan vid otaliga tillfällen. Det var den bedömningen han valde att göra vid det tillfället. Det är lätt att stå här efteråt och säga att man borde ha svarat si eller så. Men jag tycker ändå att vicelantrådet valde det här förhållningssättet och då är det så.


  • Tack, talman! Jag vill backa bandet här och ställa frågan till Ålands lantråd. Står lantrådet bakom den hanteringen av just den här frågan som vicelantrådet nu har gjort? Den bedömningen att just nu var rätt tidpunkt att provocera, att skapa en situation där Åland fick så mycket negativ uppmärksamhet? Står lantrådet bakom Harry Janssons fortsatta hantering av det i insändare och i svar i media, där berättelsen har varierat ganska mycket från dag ett till idag?


  • Talman! Jag får lite känslan av att jag står i en domstol och att jag nu ska förklara vad mina ministrar har gjort eller har inte gjort det. Det måste jag faktiskt ställa mig lite frågande till.

    Hade jag hanterar den här frågan själv hade jag lämnat ett annat svar. Jag hade tagit med det som vicelantrådet har, i form av påpekande kring självstyrelselagsrevisionen. Det hade jag säkert haft med, men jag kanske skulle ha haft ett annat kort svar också. Nu valde vicelantrådet det här förfaringssättet, och då är det så. Jag står bakom vicelantrådet i det här. Jag tycker man kunde hantera det på ett annat vis, men det var den här vägen han valde. Så enkelt är det. Sedan kan man tycka både det ena och man kan tycka det andra om det. Det förstår jag att oppositionen gör. Det här var vicelantrådets hållning och han talade i landskapsregeringens namn.


  • Tack, herr talman! Jag är lite förvånad över att lantrådet går upp i talarstolen och redogör för vaccinationslistan. Jag trodde att lantrådets första prioritet skulle vara att försvara lagstiftning, grundlagen, självstyrelselagen, enskilda medborgares fri och rättigheter. Istället förklarar man vad den här listan var tänkt till. Men tycker lantrådet, som har stått och läst upp i talarstolen nu, en enskild människas klagan till Justitieombudsmannen att det är lämpligt för ett lantråd att göra det och använda än en gång denna enskilda medborgare i den här politiska diskussionen?


  • Talman! Det är de facto väldigt svårt att föra en debatt om ett ärende som kommer in från JO om man inte kan använda den informationen som finns i anmälan när man förklarar sitt eget förhållningssätt. Jag har på intet vis nämnt något namn, jag har inte talat om vem det är som berörs av det och det tycker jag att det behöver man inte göra heller från den här talarstolen. Orsaken till att jag valde att börja med vaccinationslistan, det är där egentligen som grunden ligger inledningsvis till den klagan som har kommit in till Justitieombudsmannen. Det är liksom det som är själva grunden i det hela. Skulle den här vaccinationslistan inte ha funnits hade det inte kommit in en JO anmälan. Det var därför som jag börjar med den.


  • Det är helt uppenbart att vi ser på den här frågan från helt olika håll. Det är inte bara oppositionen som lantrådet och vicelantrådet försöker göra den här frågan till, det är ett helt samhälle som har reagerat. Det är tidningar och massmedier, det är näringsliv som till och med har uppmanat landskapsregeringen att man får också vara smart. Man behöver inte ställa till det värre än vad det är, skapa oreda och en dålig Ålandsbild som påverkar Åland negativt, ekonomiskt och politiskt. Om lantrådet ser tillbaka till hela den här historien, finns det någonting som hon kunde ha gjort annorlunda och vicelantrådet hade kunnat gjort annorlunda så att det här skulle ha fått en bättre genklang i vårt samhälle?


  • Talman! Jag hade kunnat lämna bort mig själv från listan. Om det har varit uppenbarligen nu då ett irritationsmoment så hade jag bra kunnat avstå från min plats. Däremot fanns det tydliga önskemål från förvaltningens sida att jag borde finnas med eftersom jag är ansvarig för beredningsarbetet.

    Vi hade kunnat haft en bättre informationsstrategi och förklara att de som finns på listan, oberoende om de kommer från Ålands vatten, Ålands Elandelslag eller var de nu må komma ifrån, inte kommer att ha företräde framom sjuka, äldre, sjukvårdspersonal och andra som arbetar nära Covid-19 patienter eller med patienter som har misstanke om Covid-19. Det hade man säkert kunnat göra.

    Jag är tämligen övertygad om att svaret har kunnat se annorlunda ut, eller det hade sett annorlunda ut, om jag hade varit delaktig i den här processen. Nu valde vicelantrådet det här förhållningssättet. Vilket är färgat av dels hans eget stora intresse, Ålands självstyrelse, och dels för att vi sitter dagligdags och arbetar med självstyrelsen. Det är för vicelantrådet en oerhörd central och viktig fråga.


  • Talman! Lantrådet upprepade i dag det som också har sagts från hennes sida i tidningen. Nämligen det att vi hade inga fler handlingar att tillgå, men det är inte det som JO har begärt. JO har inte frågat efter befintliga handlingar, utan JO har frågat efter utredningar till tre punkter. När tog lantrådet del av vad JO faktiskt hade efterfrågat? Lantrådet har sagt att man har hållit sig utanför för att man har varit jävig, men lantrådet har uttalat sig i media på ett sådant sätt att man får uppfattningen att hon inte har läst JO:s begäran om upplysning av landskapsregeringen.


  • Jag kan inte ge ett exakt datum för när jag tog del av de här handlingarna, men jag skulle säga kanske en vecka eller kanske två veckor efter att beslutet var fattat av vice lantrådet. Ungefär vid den tidsepoken skulle jag säga.


  • Talman! Hur kan då lantrådet upprepade gånger påstå det här med att vi hade inga handlingar, det fanns ingenting annat vi hade kunnat bistått med. När JO hade tre direkta frågor, tre direkta punkter, där man begärde utredning i saken. Hur kan lantrådet då säga att vi hade inga befintliga handlingar?


  • Talman! Om man tittar på de frågeställningar som JO skickade in, är landskapsregeringens beslutöverensstämmelse med vaccinationsordningen som föreskrivs i andra paragrafen i statsrådets förordning om frivilliga Covid-19 vaccinationer? Eftersom JO hade del av både statsrådets förordning och landskapsregeringens brev till Ålands hälso- och sjukvård, som var grunden till det hela, så torde svaret redan har funnits hos JO. På den andra frågan, vilken lagstiftning beslutet grundar sig har sin frågeställning i? Eftersom frågeställaren undrar om det här är ett brott mot grundlagens paragraf 6. Det här är inget lagförslag, det här är en rekommendation att Ålands hälso- och sjukvård när man kommer till massvaccinering ska fortsätta med det. Och på vilket sätt har jävighetsfrågorna beaktats i beslutsfattande? Där finns en ingress som förklarar Ålands insulära läge. Det här har jag naturligtvis diskuterat efteråt med vederbörande. Jag förstår faktiskt inte riktigt frågan från ledamot Zetterman i det här fallet.


  • Tack, talman! Tack lantrådet för informationen om vaccinationslistan. Det verkar finnas en liten diskrepans ändå i den här vaccinationsordningen, utgående från vilka direktiv som kommer från Finland i riskgrupp 1, 2, 3 och så vidare och sedan där med Ålands lista. Det är folk som ändå verkar ha gått före i den här kön redan, som jobbar på olika samhällsviktiga platser och som redan har fått vaccinet. Skulle du vilja redogöra för det? För jag har bara en fråga om hur det har fungerat egentligen?


  • Talman! Det skulle jag gärna göra och jag skulle gärna ta del av svaren också, för det har jag nämligen ingen vetskap om. Den frågan bör nog i så fall riktas direkt till Ålands hälso- och sjukvård. Jag tror att det kanske är bäst att man gör så, till ansvarig smittskyddsläkare där. Hur de har prioriterat. För det här är den enda korrespondensen, det här brevet som vi har skickat från landskapsregeringen, något annat känner inte jag till.


  • Tack för svaret. Det är så att de flesta ålänningar har överhuvudtaget ingenting emot att det finns en prioriteringslista där man prioriterar samhällsviktiga funktioner. Utan kritiken från ålänningar ute i samhället är det att till exempel ministrar sätter sig själv före listan. Det är det som är där skon klämmer. Jag hoppas att lantrådet tar till sig den kritiken och att det är där som det bubblar och kokar i samhället. Inte att någon ifrågasätter en lista av samhällsbärande myndighetspersoner och sådana som utför ett viktigt arbete.


  • Talman! Ska man tolka det på det viset att det arbetet som landskapsregeringen gör är oviktigt, så att vi inte behöver finnas med på den här listan? Jag vill också för tydlighetens skull säga att från landskapsregeringens sida så finns nio personer angivna på den här listan, varav två är politiska och varav lantrådet är den ena. De övriga är tjänstemän som arbetar mycket nära och lösningsfokuserat kring att hantera pandemin i den allmänna förvaltningen. Tack för frågan i alla fall.


  • Tack, talman! Tack, lantrådet Thörnroos. Jag kunde skönja i lantrådet Thörnroos anförande en halv pudling. Åtminstone en väldigt kortklippt pudling gällande att skulle lantrådet ha hanterat det här ärendet så skulle hon ha svarat på ett annat sätt än vad vicelantrådet gjorde. Kan vi då förvänta oss, vi som har lämnat in det här spörsmålet, att JO får svar på de frågor som han har ställt landskapsregeringen?


  • Talman! Om någon annan av mina ministrar i landskapsregeringen hade skickat in ett svar så hade det också varit ett helt annat svar. Därför att var och en har en tjänstemannaplikt som minister. Du står själv ansvarig för de handlingar du gör och du gör dem i landskapsregeringens namn. Om det är så att JO önskar information på de här tre frågorna, vilket de, de facto, redan har fått svar på i det grundmaterial som de har, så går det säkert att skicka in det. Jag kommer inte, så länge jag bedöms eventuellt vara jävig, att på landskapsregeringens sida gå in och vara med och styra eller fatta beslut. Jag kan säga att hela det här spörsmålet har föregåtts av ganska många och långa juridiska diskussioner huruvida jag kunde delta i den här debatten eller inte. Medan det bedöms vara ett spörsmål, det är en funktion för att testa förtroendet för lantrådet, en minister eller hela regeringen och därmed bedömdes det då från rättssakkunniga på landskapsregeringens sida att jag kan delta i den här debatten för det här är ett politiskt instrument.


  • Tack, talman! Jag tycker det blev en liten logisk kullerbytta, hela lantrådet Thörnroos resonemang. Grundfrågan gäller grundlagen, det torde råda väldigt få tvivel om att grundlagen har företräde i det här ärendet. Det är märkligt om lantrådet Thörnroos inte vill blanda sig i och styra ministrarna i sin regering för rädsla av jäv, men samtidigt så sätter lantrådet Thörnroos namnet under spörsmålsvaret. Det blir en väldigt konstig krumbukt på den saken. Än en gång, lantrådet Thörnroos har till viss del eller iallafall till liten del besvarat de frågeställningar som JO har lämnat till landskapsregeringen. Varför är det så svårt då att för ålänningarna och för grundlagens skull lämna in ett yttrande i landskapsregeringens namn (… taltiden slut).


  • Talman! Vi diskuterar faktiskt två olika saker här nu samtidigt, fast upprinnelsen är samma sak i det här ärendet.

    I den här salen är debatten fri. Så är det, jag har rätt i egenskap av lantråd att uttala mig i de frågor som jag så önskar. Den rätten kan ingen ta ifrån mig, den rätten har jag. Spörsmålet är ett politiskt verktyg, ett politiskt instrument. Jag har rätt att i salen stiga upp och försvara mig. När det sedan gäller juridiken så tror jag nästan att ledamot Holmberg får ta ett resonemang, eller jag kan gärna ordna ett möte med juristerna på landskapsregeringens sida. Eftersom jag där har avråtts av de rättssakkunniga att över huvud taget blanda mig i spörsmål svaret. Eftersom det kan föreligga ett jäv där.

    Det här blir ganska komplicerat faktiskt när man börjar titta på det. För egentligen så vem är det som har möjlighet att besvara det här? Eftersom flera av de jurister som jobbar med självstyrelsepolitiska frågor finns på listan, så de kan inte var med i beredningen. Därför blev det en jurist från en helt annan avdelning. Juridiskt har det här vållat väldigt mycket huvudbry för förvaltningen och det är noggrant genomtänkt. I den här salen är jag fri att tala när det gäller dialogen och svaret som ska gå till JO, som de facto redan har gått för ganska så länge sedan, så är läget en helt annan. Jag håller med om att det kan verka ologiskt, men regelverket kan jag inte göra någonting åt.


  • Tack, talman! Tack lantrådet för att än en gång varit väldigt tydlig när det gäller bakgrunden till beslutet om vaccinationslistan. Det hoppas jag nu verkligen går fram hos alla, hur det ligger till. När det handlar om steg 4, massvaccineringen och vaccineringen av vissa samhällsviktiga funktioner så är det samtidigt som då massvaccineringen kommer igång av ålänningarna i gemen. Jag tror det har skett ett visst missförstånd i diskussionen i allmänhet kring det hela. Tack än en gång, lantrådet, nu tror jag och hoppas att det har gått fram hos samtliga ålänningar.


  • Ledamot Camilla Gunell Anförande | 14:24

    Herr talman! Bästa lagting. Många människor i det åländska samhället är illa berörda över det tonläge man upplever att regeringen Thörnroos skapat i relationerna till Helsingfors. Man vill inte höra sin landskapsregering deklarera att grundlagen inte behöver följas eller att myndigheter som Justitieombudsmannen och Justitiekanslern inte har något här att göra.

    Människor blir olustiga och otrygga. De allra flesta ålänningar, dit räknar jag alla som bor här eller vill identifiera sig som ålänningar, uppskattar Ålands status, vår autonomi och självstyrelse och tycker att den är värdefull. De allra flesta finner också stor trygghet i att höra till ett land, en republik med en president, riksdag och regering, en rättsstat med oberoende myndigheter och domstolar man har förtroende för. För trots att självstyrelsen är ett mervärde, så är vi också ett litet samhälle. Det gör oss sårbara, beroende, vi vet mycket väl att Ålands välstånd och ekonomiska framgångar också behöver goda relationer till riket och våra andra kringliggande länder och regioner.

    Vi finner oss tryggare med att veta att rikets lagar, medborgerliga rättigheter och resurser också finns till för oss ålänningar. Det finns någon att vända sig till när det lilla samhället inte klarar av att upprätthålla en tillräcklig rättssäkerhet, integritet och objektivitet så att alla behandlas likvärdigt och jämlikt. Därför mår många ålänningar dåligt av en provokationsagenda gentemot Helsingfors. Man vill att relationerna ska vara goda och samtalen konstruktiva och positiva.

    Våra system inom självstyrelsen och mellan Åland och riket ska hålla, medborgarnas rättssäkerhet ska vara tryggad, också i mer osäkra situationer. Också när det kommer regeringar och politiker som inte har respekt för rikets institutioner och regering. Som vi så många gånger sagt i relation till riket, självstyrelsen ska fungera också i en kontext där t.ex. Sannfinländarna styr landet.

    När alltför högljudd nationalism styr i riket ökar oron i våra relationer. När alltför högljudd nationalism styr Åland uppstår också oro. Nationalism föder nationalism, bygger hinder och söker konflikt snarare än samarbete och förståelse.

    Bilden av regeringen Thörnroos och hennes ministär samt förvaltningsledning signalerar en sådan högstämd nationalism till ålänningarna och till riket. Dess främsta språkrör är vice lantrådet Harry Jansson som i sina olika roller, alltifrån tiden som chefredaktör, till grundare av självständighetspartiet Ålands framtid, alltid stått för en sådan hållning. Att var påverkare och kyrkstöt är en funktion som kan vara bra, men att vara minister och själv ansvara för Ålands självstyrelsepolitik och maktutövning är något annat. Uppenbarligen är det en roll som vice lantrådet Harry Jansson har svårt att hantera. Vi hör, när vicelantrådet uttalar dig i de här frågorna, att han är mycket kunnig på vissa frågor gällande självstyrelselagen. Det ska han ha heder för, men han är kanske mera lämplig som teoretiker och forskare kring självstyrelsen än det praktiska utövandet av politik. Regeringen Thörnroos måste ta ansvar för att man nu har satt facklan i handen på en person som i stället för att lysa upp mörkret ser ut att förorsaka markbränder.

    Att förvägra Justitieombudsmannen rätt till upplysningar i ett fall som initierats av en enskild medborgare är att förringa medborgaren, dennes rättigheter och även JO:s roll att utföra sitt jobb. Vice lantrådet Harry Jansson har på eget bevåg blandat ihop korten och gjort ett självstyrelsepolitiskt utspel på bekostnad av en enskild medborgares rätt. Det är det som är frågan här idag, inte vaccinationslistans prioriteringar. Harry Jansson missbrukar därmed sin maktställning gentemot den enskilda medborgaren genom att förvägra att ge JO de upplysningar som efterfrågas.

    Hur blir det då om JO finner att landskapsregeringen felat i ärendet om vaccinationslistan? Att den inte vilade på lag, att det förelåg jäv, att man även här gav sig själv fördelar som inte gavs den övriga befolkningen. Vad blir konsekvenserna om JO fäller landskapsregeringen i sitt beslutsfattande? T.ex. För dålig förvaltning. Ska landskapsregeringen strunta i det också i självstyrelsens namn? Inte är det konstigt att ålänningarna känner oro.

    Hur blir det med nästa ärende som kommer. Kommer landskapsregeringen inte då heller att ge de upplysningar som t.ex. JO eller JK efterfrågar? Med ett sådant förfarande blir Självstyrelsen ett hinder för ålänningarna att få sina rättigheter tillgodosedda och deras rättsskydd blir sämre än övriga medborgare. Är detta ett sätt att stärka självstyrelsen? Är det så här vi får ålänningar får förtroende att utveckla självstyrelsen ytterligare? Är det såhär vi får respekt i Helsingfors för våra önskemål? Tyvärr så är det inte det. Vicelantrådet Harry Janssons agerande försvagar Ålands självstyrelse och gör den löjeväckande i många finländares ögon. Att förstöra Ålandsbilden i riket försämrar våra gemensamma förutsättningar att utveckla vårt samhälle. Att utveckla lagstiftning, näringslivet, turismens möjligheter, det är politiskt och ekonomiskt minus på alla punkter.

    I demokratiska stater och samhällen är det en dödssynd att inte skilja mellan politik och rättsväsende. Oberoende myndigheter som har till uppdrag att bevaka medborgares rättigheter ska opåverkade få göra sitt jobb. Man ska inte politiskt påverka deras process. Det gör man nu, genom att inte besvara frågor och ge de upplysningar som JO efterlyser.

    När ministrar och lantråd tillträder ger de en försäkran om att utövningen av uppdraget i Ålands landskapsregering ska upprätthålla den rätt som enligt självstyrelselagen och grundlagen tillkommer Åland och dess befolkning. Vice lantrådet har brutit denna försäkran. Det gör inte honom trovärdig i sin utövande av makt. Att bagatellisera den här frågan och mena att igen har kommit till skada, vem kan göra en sådan bedömning? Av vem har landskapsregeringen fått en sådan makt att bedöma om det här enskilda klagomålet behöver upplysning eller inte. I vilken lagparagraf tar vicelantrådet stöd i ett sådant agerande? Tilltron till regeringen Thörnroos kan bara återställas genom att posten som vice lantråd intas av en person som förstår att den försäkran man avger vid tillträdet till ämbetet ska man följas i utövandet av dess värv. Jag tror lantrådet Thörnroos innerst inne vet vad hon borde göra. Man kan inte ha en minister och ett vicelantråd som inte delar den allmänna uppfattningen om grundläggande delat i ett rättssamhälle. Det vill säga synen på grundlagen, medborgarnas grundläggande rättigheter, en rättssäker förvaltning och dessutom med sina nationalistiska övertoner skadar vårt samhälle och Ålands självstyrelse. Tack, herr talman.


  • Tack Talman! Jag måste säga, efter att ha hört ledamot Gunells anfall i bästa försvar, ledamot Gunell vet att man har gjort bort sig. Man har gjort en höna av en fjäder. Det är delar av oppositionen, Åländsk Demokrati ska inte belastas, som har sett till att det här har passerat alla nyhetströsklar. Det är tragiskt för Åland, som jag har konstaterat i olika intervjuer, att man då valde att förstora upp det här. Motsvarande agerande från åländsk sida 15-20 år tillbaka i tiden blev ingen som helst uppståndelse. Utan man noterade bara att det här var nödvändigt att göra, men nu 2021 kräver Socialdemokraterna avgående för en person som gör motsvarande handling. Det är tragisk självstyrelsepolitisk utveckling som har också inträffat inom Socialdemokraterna.

    Den så kallade provokationsagendan önskan jag nog att ledamot Gunell lite utvecklar. Därför att vi har fått på huvudet rejält av självstyrelsepolitiska nämnden att landskapsregeringen böjt rygg för mycket mot Helsingfors och ledamot Gunell har skrivit under samma (… taltiden slut).


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:36

    Jag tror att det är jättebra att vicelantrådet frågar det här. För det handlar inte om JO och JK. Det handlar inte om självstyrelselagen, att den inte ska bevakas och att den ska respekteras från alla håll och kanter. I sak har vi inte så olika syn på det här. Vi har försökt vara eniga från åländsk sida, vi har försökt att jobba tillsammans. Det vicelantrådet Jansson är fullkomligt stum inför är sitt eget sätt (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Det är intressant när man anklagar sittande regering för att ägna sig åt provokationer med tanke på att Finland bara under pandemiåret, alltså direkt kopplat till Covid-19 hanteringen, 22 gånger har gjort överträdelser för Ålands självstyrelselag och oppositionen svarar med ett spörsmål om ålänningarnas grundläggande fri och rättigheter riktat mot landskapsregeringen som har försvarat Ålands position och fått bakläxa av självstyrelsepolitiska nämnden för att vi har varit för undfallande mot Helsingfors. Samtidigt står Socialdemokratins partiledare och säger att ni har gjort det här alltför fel. Så vilken linje är det egentligen Socialdemokraterna företräder idag, är det Helsingfors linje eller den åländska linjen? Man kan inte köra dubbla spår och förvilla ålänningarna. Sedan undrar jag faktiskt vilka röster som Socialdemokraterna lyssnar på därför att ålänningarna är ytterst nöjda med Covid-19 hanteringen.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:37

    Vicelantrådet Harry Jansson fortsätter att förvilla korten. Det här handlar uttryckligen om att vicelantrådet Harry Jansson har använt sig av ett tillfälle att ta en enskild medborgares klagan till JO och göra det till ett självstyrelsepolitiskt instrument. Där han har agerat helt på egen hand och där han nu då säger har gjort bort sig. Ska vi tolka det så att vicelantrådet nu erkänner att han har gjort bort sig?


  • Tack, herr talman! Ledamoten Gunell säger att många ålänningar eller de flesta ålänningar är bekymrade över att nuvarande landskapsregeringen har någon typ av provokationsagenda. Jag tror inte man ska ge sig till tolk för alla ålänningar. Det finns nog väldigt många ålänningar som också är bekymrade, och till och med tycker att det är provocerande, att finska myndigheter gång på gång inte respekterar den åländska självbestämmanderätten. Kan ledamoten Gunell förstå att det också finns en sådan syn i det åländska samhället? Man ska inte ge sig till tolk för alla.


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:39

    Jag tror absolut, som jag sade i mitt anförande, att de flesta ålänningar är stolta över sitt samhälle och självstyrelsen och vill att den ska respekteras och att vi ska vara framgångsrika tillsammans. Men jag tror inte att de tycker om när man uttalar sig nedlåtande, när man uttalar sig provocerande, när man utgår ifrån att allt ont som drabbar oss från öster är medvetet riktat mot självstyrelsen. Alla sådana övertoner bygger bara konflikt. De skapar inte ett ökat förtroende och ett samarbete med Helsingfors. Det här är min praktiska erfarenhet av det politiska arbete och iakttagelser jag har gjort under min tid som politiker på Åland.


  • Jag ska återkomma till det. Jag noterade att ledamoten Gunell som vicelantråd i den förra regeringen bekymrade sig i de meddelanden som gick i från regeringen till självstyrelsepolitiska nämnden över det alltmer försämrade klimatet emellan Åland och Finland, och att man allt mindre respekterade Ålands självstyrelse. Så i vissa sammanhang passar det att stå upp för självstyrelsen, i andra inte.

    När det gäller det nya självstyrelselagen som vi har så började vi på en väldig hög ambitionsnivå och försökte ta modell av en modern självstyrelselag på samma sätt som man har på Färöarna. Där började vi. Ledamot Gunell har suttit hela tiden på första parkett och sett hur man från finsk sida har malt ner är i stort sett allt till ingenting. Är inte det provokativt om någonting, när vi pratar om mänskliga rättigheter?


  • Ledamot Camilla Gunell Repliksvar | 14:40

    De flesta partier i Ålands lagting står upp för självstyrelselagen. Jag skulle säga att alla partier står upp för självstyrelselagen och respekten för Ålands självstyrelse. Men jag delar inte ledamoten Anders Eriksson, Ålands Framtid. Det ska alla komma ihåg att det är där också vicelantrådet Jansson har sin bakgrund. I ett parti som har en helt annan agenda än majoriteten av politikerna i det här lagtinget. Där konflikten måste finnas hela tiden, aktuell, stor, bred och mycket ammunition, för annars har man ingen politisk agenda. Om det är lugn och ro och konstruktiva diskussioner mellan Åland och Helsingfors så har man ingen självständighetsagenda att tala om. Där skiljer vi oss. Jag vill inte ha konflikt. Jag söker inte konflikt, jag söker (… taltiden slut).


  • Talman! Har någon förvägrats att få sitt ärende behandlat av JO? Nej, det har inte skett. JO har konstaterat att JO har rätt att hantera också åländska ärenden, och JO- och JK-rollen kommer att justeras i självstyrelselagen. Bra så, men har någon enskild blivit fråntagen rätten att få sitt ärende hanterat på det sätt som grundlagen stipulerar? Svar: Ja. Landskapsregeringen har genom vicelantrådet vägrat ge de upplysningar som JO har begärt. Därmed har en enskild inte fått sitt ärende hanterats såsom grundlagen ger denne rätt till. Låt mig citera professor Markku Suksi från en intervju i Nya Åland gällande myndigheternas skyldighet att lämna upplysning. Han sade "Men mig veterligen händer det inte att någon inte skulle ge utredningar till JO och jag känner inte till att någon skulle ha underlåtit att ge in begärda upplysningar, så det kan förstås bli ett ärende där JO sedan undersöker om Harry Jansson brutit mot den rätt som JO har att få dessa uppgifter". Att JO snällt skulle komma begära uppgifterna ånyo, såsom vissa från majoriteten hävdat, talar alltså inte Suksi om. Hur den saken slutar får tiden utvisa, jag tänker inte försöka mig på en gissning där.

    Vad är det för rätt som JO har? Vad är det den 111 § handlar om? Det handlar om att JO har rätt att av myndigheterna och andra som sköter offentliga uppdrag få de upplysningar som de behöver för sin laglighetskontroll. Det handlar alltså om upplysningar, inte nödvändigtvis om befintliga handlingar eller offentliga handlingar, utan det som JO säger att JO vill veta ska man leverera. JO begärde, såsom vi har diskuterat idag, frågan om landskapsregeringens beslut i överensstämmelse med vaccinationsordningen i statsrådets förordning. På vilken lagstiftning beslutet grundar sig och på vilket sätt har jävsfrågorna beaktats i beslutsfattande? De här frågorna ställde givetvis JO till landskapsregeringen efter det att klagan inkommit med de bilagor som fanns där med. På den förfrågan svarar landskapsregeringen att med anledning av denna oklarhet, alltså det att man inte har klarlagt JO:s befogenheter i självstyrelselagen, lämnar landskapsregeringen ingen utredning i ärendet. Landskapsregeringen säger inte att allt står att finna i de handlingar som JO redan har, utan man konstaterar att vi tänker inte svara på det här. Hur det är förenligt med 111 § är fortfarande inte besvarat från landskapsregeringen.

    Det är nu det intressanta börjar. Landskapsregeringen vägrar ge de upplysningar som JO har begärt, förfrågan handlade inte om befintliga handlingar när JO begärde utredningar, men när det blev hett om öronen på landskapsregeringen kom de mest bisarra försöken till dimridåer fram. Landskapsregeringen började säga att man inte hade fler handlingar att tillsända JO och att frågan därför saknar betydelse. Harry Jansson har sagt till media att "vi hade inte kunnat tillföra något till något i sak", och lantrådet har sagt att "jag vet inte vad vi kunde bistått med eftersom vi inte har några handlingar". Talman, jag kan bistå landskapsregeringen i den saken. Landskapsregeringen skulle ha bistått JO med det JO begärde. Alltså tagit fram material och besvarat frågorna.

    Bästa lagting. Jag kan inte annat än uppfatta det som att landskapsregeringen försöker föra Ålands folk och oss här i lagtinget bakom ljuset. Landskapsregeringen säger att man inte har några handlingar att sända, men det är landskapsregeringens grundlagsenliga plikt att skaffa fram dom handlingarna. Det är inte så att landskapsregeringen kan avgöra vilka handlingar som JO har och inte har, utan man tillsänder det som JO frågar. Det är landskapsregeringens skyldighet och plikt att tillställa JO de upplysningar som JO begär. Den enskilda blir genom landskapsregeringens sätt att agera fråntagen sin rätt att få sitt ärende hanterats såsom grundlagen stipulerar. Precis som landshövdingen konstaterar i en intervju så är det dessutom just en sådan här typ av ärende som JO hanterar. Skulle den här enskilda ha varit en part i målet så skulle den ha kunnat hanterat frågan genom en normal besvärsprocess. Nu är det en allmän fråga och det är därför också JO-ämbetet har kontaktats.

    Vår fasta uppfattning är således att vicelantrådet underlåtit att följa lag och ordning på det sätt som såväl grundlagen och lagtingsordningen kräver. Ni vet det klassiska, all utövning av offentlig makt ska bygga på lag, i all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas. I och med spörsmålssvarets icke ställningstagande emot det här agerandet är det hela landskapsregeringens sak, och framför allt lantrådets sak och ansvar. För landskapsregeringen går så långt att de till och med recenserar JO:s förmåga att utföra sitt grundlagsenliga arbete. I spörsmålssvaret skriver regeringen "Ärendet är av sådan karaktär att det inte behövs någon ytterligare information och det föreligger inte heller några ytterligare handlingar från landskapsregeringens sida som kan ligga till grund för JO:s prövning".

    Men, bästa lagting, det är inte landskapsregeringen som avgör huruvida det behövs någon ytterligare information. Det avgör JO och det har JO avgjort när han begärde sina upplysningar och där vägrar landskapsregeringen ge svar. Det är hisnande. Vilka paragrafer och vilken annan lagbundenhet anser landskapsregeringen att är av sådan karaktär att det kan ignoreras? På tal om lagbundenhet så borde landskapsregeringen känna till att om det finns en konflikt kring behörigheterna så är det Högsta domstolen och Ålandsdelegationen som avgör de meningsskiljaktigheterna mellan rikets myndigheter och de åländska, inte vicelantrådet Harry Jansson.

    Vicelantrådets självstyrelsepolitiska agerande följer alltså inte ens vad vår egen självstyrelselag stipulerar. Jag och andra med mig som redan har kommit upp i debatten möter människor på gatan som är rädda och känner sig otrygga. De säger "om en minister kan göra så här utan att lantrådet säger ifrån, vilken rättighet kan tas ifrån oss härnäst?" och en hel del inflyttande ställer sig frågan om de faktiskt är ålänningar nog i landskapsregeringens anseende i allmänhet och i vicelantrådets uppfattning i synnerhet. Med det sagt så konstaterar vi att landskapsregeringen hanterat JO:s begäran om upplösning på ett sätt som inte uppfyller kraven på att all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas, tvärtom. Landskapsregeringen sätter politiken framför såväl lagen som den enskilda. Lagtinget måste därför agera.

    Låt mig upprepa vad som har hänt. JO får in en klagan med vissa bilagor. JO begär ytterligare utredning av landskapsregeringen, vilka landskapsregeringen i grundlagen är skyldiga att ge. Landskapsregeringen vägrar ge dem här, vilket innebär att en enskild inte får sitt ärende hanterat på det sätt som grundlagen stipulerar. Landskapsregeringen lägger därefter ut dimridåer och säger att man inte hade ytterligare handlingar och att frågan därför saknar betydelse. Trots att JO inte begärt några befintliga handlingar eller offentliga handlingar, utan utredningar. I spörsmålssvaret försöker sig landskapsregeringen dessutom sig på att bestämma vad JO ska vara intresserad av trots att det är JO:s oinskränkbara behörighet. Ingen i landskapsregeringen försöker rädda upp den skada som vicelantrådet åsamkat Åland och ålänningarna, tvärtom. Man understöder det här beteende och lantrådet kunde väl, sitt jäv till trots, utan att blanda sig i sak kräva att JO får sitt svar utan att blanda sig i själva svaret.

    Kan man med det här sagt konstatera att vi lever i en välfungerande rättsstat, där verkställande och granskande makter hålls isär? Nej, det kan man tyvärr inte. Vi har en minister som menar att han och landskapsregeringen står över grundlagen. Såsom han själv uttrycker det "vi känner oss inte bundna av grundlagen". Jag hoppas att vi i lagtinget kan både vara större och bättre än så här. För med ett sådant här beteende på hemmaplan, hur ska vi då någonsin lyckas kräva någonting i enlighet med självstyrelselagen gentemot Helsingfors? Tack, talman.


  • Tack, talman! Det börjar bli lite desperata inlägg från spörsmålsställarna med tanke på hur man genom att förstora den här frågan har lyckats skada Ålands anseende utanför våra öar.

    I och med att ledamoten hänvisar till Markku Suksi har jag med tanke på hans uttalande informerat min gamla studiekollega Suksi från Åbo Akademi hur det de facto ligger till, istället för att gå på någon lös journalistvinkling hur det var handlagt. I svaret står det såhär "det är bra att det inte i detta specifika fall är frågan om vägran att lämna någon specifik upplysning till JO, utan mer om att det inte är något att tillägga. Då kan ärendet avgöras av JO". Så kan jag återge professor Suksi efter att ha tagit del av ärendet i sin helhet.

    Här har vi förnyade påståenden om tjänstemannabrott och det ska bli intressant att höra ledamotens fortsättning till den delen. Jag återkommer.


  • Talman! Landskapsregeringen meddelade inte JO att man inte har någonting att tillägga. Man meddelade JO att man inte tänker besvara frågan. Det vicelantrådet nu läste upp, vad jag kan förstå härrör från någon privat mejlkonversation, är inte med verkligheten överensstämmande.


  • Tack, talman! Bästa ledamot Zetterman, det här beror på att vi pratar om en professor i statslära som förstår befogenheterna och hur laglighetskontrollen går till. Då kan man göra sin egen prövning utan att ägna sig åt politiska överdrifter.

    Vad gäller påstående igen om att det har begåtts brott mot tjänsteplikten. Vad kommer ledamoten dra för slutsats om det visar sig att JO-klagan leder till att det inte sker någon anmärkning? Vad kommer slutsatserna bli från de som är undertecknade till påståendet om brott mot tjänsteplikten och vilka konsekvenser bör det få?


  • Talman! Jag undrar om vicelantrådet, trots sitt stora politiska intresse genom långa tider och ändå flera år som parlamentariker, har missförstått någonting. Vi sitter i opposition. Vi har förstås talat med väldigt många rättssakkunniga i de här frågorna. Alla säger samma sak. Det här sättet landskapsregeringen agerar på är inte i enlighet med grundlagen. Alla de jag har talat med. Därför lämnade vi ett spörsmål i enlighet med de verktyg som lagtingsordningen och arbetsordningen ger oss tillgång till. Det är upp till vicelantrådet och lantrådet att förklara vilka ställningstaganden man gjort. Vicelantrådet och lantrådet väljer att inte svara på några som helst frågor överhuvudtaget. Det är landskapsregeringen som sitter på lagtingets förtroende, inte tvärtom.


  • Ledamot Tage Silander Anförande | 14:56

    Talman! Det kan, med rätta, tyckas att det här ämnet nu borde vara avklarat och att vi kunde gå vidare med andra viktiga frågor, men några reflektioner är ändå på sin plats.

    Som jag ser det är grundlagen någonting som berör oss alla. Den är ett skydd för varje medborgare inom Finlands yttre gräns, även inklusive Åland, där annat inte överenskommits genom en lagstiftningsprocess gällande vår självstyrelselag så gäller fortsättningsvis grundlagen också oss med dess skydd för våra fri- och rättigheter. Det här är en rätt allmänt accepterad uppfattning.

    Det här innebär också att Justitieombudsmannen och Justitiekanslern har en roll tills annat har bestämts genom tydlig lagstiftning. Dock är det högst oklart om vi önskar oss något annat, eller om det bara handlar om en tydligare lagstiftning således med en tydlig angivelse i självstyrelselagen. Det är ytterligare för mig oklart om det ens finns något annat och bättre alternativ. Det är mycket möjligt, och till och med troligt, att JO och JK har en viktig övervakande roll även i fortsättningen.

    Talman! Utan att gå in på själva innehållet i de enskilda klagomål som är upprinnelsen till detta spörsmål konstaterar landskapsregeringen att man som svar på Justitieombudsmannens förfrågan inte har några ytterligare synpunkter att bidra med, ärendet kunde gott avgöras ändå. En viktig frågeställning tas dock upp i spörsmålet, nämligen frågan om landskapsregeringen verkligen har åsidosatt demokratiska grundfundament och det enskilda ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter. Det är en bra fråga. Svaret på den frågan torde, utgående från redogörelsen, vara nej. Inga överträdelser har gjorts, inga åtgärder som går emot grundlagen har synbarligen vidtagits och underlåtits så som jag uppfattar redogörelsen över det skedda.

    En helt annan sak är sedan hur, och med vilket tonfall, vi hanterar olika ärenden. Var och en av oss är väl av den uppfattningen att om man får en hövlig fråga så ger man ett hövligt svar. Här är jag för övrigt osäker på om regeringen gav något svar överhuvudtaget. Det rätta i en situation där man inte uppfattar sig har någonting som tillför bedömningarna av ärendet, någonting av vikt, så kan man åtminstone säga att så är fallet. Eller förstås ännu bättre att leverera så bra svar som möjligt och istället låta frågeställaren avgöra nyttan. Vicelantrådet Harry Jansson är en av de främsta och mest stridbara kämparna för en utveckling av självstyrelsen. Det ska vi se det positiva i. Men även här kan man gott ha uppfattningen att tonfallet och ordvalen är av betydelse för att uppnå ett positivt förhandlingsklimat. Det gäller förstås för oss alla.

    Talman! Om man ändå i en upphaussad verklighet som det här är säger saker man borde ha låtit bli att göra så går knappast världen under för det. Det viktigaste är att vi som kör i dike ibland också förstår vad som hände, oavsett om det handlar om representanter för regeringssidan eller oppositionen. På så sätt kanske vi kan undvika nya dikeskörningar. Vi måste kunna visa respekt för varandra och varandras åsikter och svara på tilltal utan att smälla i dörrar och förolämpa varandra. Tack, talman.


  • Talman! Jag vill ändå inleda med att tacka för ett balanserat anförande som ledamot Silander hade. Det vi hela tiden har pratat om är principer och de principer som landskapsregeringen nu har underlåtit att hålla fast vid. Alltså att ge ett direkt svar till JO. Det är tydligt och klart i beslutet i den enskilda föredragningen av vicelantrådet att man inte, väldigt ohövligt, ger svar. Man gör en markering. Sedan har det blivit efterhandskonstruktioner att man inte hade något ytterligare material att ge. Men jag tror att vi kan konstatera, bland annat med lantrådets anförande, att det har funnits hövliga och tydliga svar att ge och JO därmed skulle ha kunnat gjort bedömningen om de var av nytta eller inte.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:02

    Tack, talman! Jag uppfattade inte att det var någon kontrovers där eller någon fråga, så jag passar.


  • Jag tar tillfället ytterligare i akt. När det gäller principer har vi försökt förhålla oss på ett principiellt plan. Vi vet inte vad JO kommer att dra för slutsatser av det här. Det kan mycket väl bli ett sådant utlåtande att man tycker att landskapsregeringen har förfarit rätt och riktigt. Det är mycket möjligt, men det är principen och tonläget som vi inte kan omfatta.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:03

    Tack, talman! Det var väl ungefär det jag försökte framhålla i mitt anförande, så därvidlag stämmer det väl överens.


  • Tack, talman! Jag har idag valt att endast replikera på de anföranden som håller sig sakliga och argumentativa. Jag vill tacka till den delen ledamoten Selander för det, som tydliggör att den här frågan egentligen handlar om två saker. Alltså saken i sig, men också hanteringen. I saken i sig har landskapsregeringen, tillsammans med den juridiska expertis som de har, kommit till bedömningen att detta inte torde vara någonting som kränker den enskildes rätt. Då får vi helt enkelt lita på det och inte hän falla till olika typer av killgissningar i denna sal. Så får vi vänta helt enkelt på JO:s bedömning, huruvida JO-ämbetet väljer att gå vidare med den här saken eller inte. Vad gäller hanteringen i sak så tycker jag att vi alla kan vara ärliga och säga att det här kan betraktas vara någonting som vi faktiskt behöver dra lärdom av i fortsättningen. Jag återkommer i nästa replik.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:04

    Tack, talman! Det är alldeles riktigt. Allt vi gör och vi inte gör lär oss någonting inför fortsättningen, åtminstone vill jag tro så.


  • Talman! Det är precis som ledamoten Silander säger. Jag tycker ändå att det är helt riktigt och ärligt här i denna sal, i denna debatt, att säga att man både internt men också externt har behövt svara på frågor från allmänheten vad gäller hanteringen av denna JO-gate eller vad man nu ska kalla det. Det är inte för att oppositionen försöker snedvrida någon typ av Ålandsbild, utan det handlar om att oppositionen använder sakliga argument och verkligen försöker få till en debatt om hur vi ska hantera sådana typer av anmälningar och hurdan karaktär, vilket tonfall, vilket språk vi ska hantera det med. Sedan i sak, juridiskt, är en helt annan sak. Jag tycker att om vi kan fortsätta den här debatten på det planet så vore det någonting konstruktivt iallafall som vi kan dra lärdom av.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:05

    Talman! Till den del det handlar om den juridiska bedömningen, så det är klart att var och en av oss, eller många av oss, som inte är mer än amatörjurister måste förlita oss på de som erfarna och lagkloka jurister säger. Sedan är det så att leder sådana här ärenden till en bedömning någonstans så kan det gå bra eller det kan gå emot och då får vi finna oss i det svaret.


  • Talman! Befriande att höra från majoritetsblocket att man anser att grundlagen gäller även på Åland till de delar inte självstyrelselagen avviker och att den på det sättet ska vara lika bindande som självstyrelselagen. Också befriande att höra från majoritetsblocket att JO borde nog ha fått sitt svar. Att det hör till grundläggande folkvett att svara på tilltal. Det brukar jag försöka lära mina barn också. Tack för inlägget. Jag hoppas och utgår också från också att andra politiker från majoritetsblocket för sin talan i hur man vill att den här typen av frågor ska hanteras framöver. Det är en stor fråga för Åland, hur man sköter den här typen av kommunikationer.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:07

    Tack, talman! Dessutom den enda tror jag, jag tackar för det. Vi är ganska överens där också. Jag uppfostrar också mina barn på det sättet.


  • Tack, talman! Jag undrar om jag kunde få ett förtydligande av ledamoten Selander. Att en minister använder det här tillfället, en enskild medborgares klagan till JO, som en plats och en tidpunkt att hävda en självstyrelsepolitisk oklarhet mellan staten och landskapet. Stöder Moderaterna ett sådant förfarande?


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:08

    Tack, talman! Det gäller att alltid, i alla sammanhang, fundera på vad som är lämpligt att göra när och var och i vilket sammanhang. Det här tåget har gått, det är bara att konstatera att så här gick det den här gången. Naturligtvis bör man överväga vilka konsekvenser det kan få om man vidtar åtgärder i ett enskilt fall som får konsekvenser på något annat fall. Jag tror att jag svarar så.


  • Jag tycker att det är mycket förvånande att man från moderat håll tar så lätt på den här händelsen. Att man uppenbarligen inte ser de allvarliga undertonerna i den här frågan som de facto finns där. Jag undrar hur ledamoten Silander uppfattar näringslivets syn på det som vi har kallat den här provokationsagendan gentemot riket?


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:09

    Tack, talman! Även fast man håller en hyfsad låg ton, ett lågt tonfall, betyder det inte att vi tar lätt på saker och ting. Vi ser allvarligt på det inträffade som sådant och de konsekvenser som det kan få. Just med tanke på det som ledamot Camilla Gunnel nämnde, det vill säga näringslivets eller Ålands förutsättningar att verka positivt och framåt även i fortsättningen. All reklam är inte alltid bra reklam, även fast så hävdas.


  • Tack, talman! Tack ledamot Silander. Jag började skratta för den första meningen i mitt kommande anförande var ledamot Silanders slutmening här i senaste repliken.

    Jag tycker ledamot Silander är en god diplomat och det kom en stor dos frisk luft in i salen. Det var ett väldigt balanserat, som vanligt, anförande från ledamot Silander. Det är väl det där ordet självkritik som kanske behöver användas lite oftare än vad vi har gjort. Jag vill också säga att jag är glad att Moderaterna tar den här ståndpunkten. Även fast den kanske inte är så jättetydlig, men det finns i alla fall ett tydligt avstamp att det här agerandet inte riktigt har varit okej från landskapsregeringens sida. Jag kommer i mitt anförande att ta upp effekterna för vårt näringsliv, men det svarade ledamot Silander redan på så jag förväntar mig inte så mycket svar kring det.


  • Tack, talman! Tack ledamot Silander. Bra fråga, vad lär vi oss av detta? För det första att man kan påstå vad som helst i ett spörsmål. Jag vill passa på nu när ledamoten håller en balanserad ton, det påstås i spörsmål bland annat att "landskapsregeringens nya regim innebär att under denna mandatperiod kommer således landskapet inte över huvud taget bemöta klagomål om enskilda ålänningar som enskilda ålänningar för till JO och JK". Det här är förstås nonsens. Det är viktigt att man då säger att det är nonsens, även om vissa tycker att man inte ska vara så tydlig. Det är otroligt hur man lägger ord i andras mun. Landskapsregeringen har varit noga med att också internt i våra diskussioner efteråt, att det här var en enskild markering i en fråga där ingen enskild ålännings rättigheter berördes överhuvudtaget. En annan lärdom är att det som är möjligt 2003 och vid andra tillfällen är omöjligt i dag på Ålands självstyrda område, tyvärr.


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:12

    Tack, talman! I vanlig ordning när jag läser ett dokument sitter jag med blyertspenna i handen och streckar under sådant som jag tycker är viktigt och har betydelse. Ibland gör jag en randanmärkning och det har jag gjort den här gången, just när det gäller den fråga som vicelantrådet nämnde. Jag skrev "Hur vet man? Det kan ha varit en engångsföreteelse". Det där visar framtiden.


  • Tack, talman! Det är viktigt att notera, ledamot Silander, det här var en engångsföreteelse där det hade effekt. Även om vi har hört redan idag att man försöker förringa betydelsen av densamma, det må man göra. Huvudsaken för mig är att självstyrelselagen respekteras också till den här delen, då har vi vunnit ett framsteg oavsett. Vi behöver inte ens diskutera hur det var möjligt. Det som är speciellt i den här frågan är, som sagt, att det som är möjligt att göra 2003 och som faktiskt påverkade en enskild ålännings rättigheter därför att den dåvarande landskapsregeringen vägrade att svara JK i det fallet i en uttrycklig fråga. Man lät till och med en liberal minister stå för beredningen och den föredragande rollen trots att den personen var jävig. Det skulle faktiskt varit föremål för diskussion också då, men det kanske var en annan självstyrelsepolitisk jordgrund på den tiden, vad vet jag?


  • Ledamot Tage Silander Repliksvar | 15:13

    Tack, talman! Just de omständigheter som rådde då kan jag inte kommentera vad orsakerna var för det ena eller det andra. Jag visste knappt om ärendet förrän vicelantrådet nämnde att ett sådant har funnits.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Anförande | 15:13

    Talman! Jag går rakt på sak. Jag tror verkligen att vicelantrådet Harry Jansson, nu rymde han, vill det allra bästa för Åland ur sin synvinkel. Han tror tyvärr inte detsamma om mig. Vilket tydligt har framkommit i många meningsutbyten som vi har haft genom åren, inte minst de senaste veckorna. Inte heller alla de andra ålänningar som inte omfattar den ständiga aggressionen mot Finland som har varit Harry Janssons kännemärke i decennier. Inte heller verkar han, och kanske inte den regering han tillför, lita på självstyrelsens möjligheter att utvecklas. Självstyrelsens möjligheter att utvecklas. Där vilar en stor del av problematiken. Man måste fråga sig, när en sådan här diskussion uppstår, är det nödvändigt att alltid blåsa i stridstrumpeten? Varför gör man det? Vad vill man åstadkomma när man gör det? Är det framgångsrikt? Kommer man dit man vill komma genom att alltid blåsa till strid?

    Den grundliga genomgången i spörsmålssvaret visar att problematiken med JO och JK är väl känd. Det har den varit många år, och dessutom senast aktualiserad av självstyrelsepolitiska nämnden på ett sakligt sätt i december. Trots att vicelantrådet i ett flertal intervjuer snabbt tog åt sig äran för att beredskapen från rikshåll att ta itu med frågan nu finns så kommer frågan av självstyrelsepolitiska nämndens agerande och inte av vicelantrådets svar på JO:s förfrågan.

    Vad JO har gjort är att ställa en ganska simpel fråga där det hade räckt alldeles utmärkt med ett sakligt svar. Vicelantrådet valde, högst medvetet, att göra det till en stridsfråga. En konflikt om Åland ska svara eller inte för att han ville ha den här striden. Det har han också sagt. Han ville göra en markering och han valde också att göra det ensam, men hävdar att resten av regeringsblocket stöder honom i detta. Är det så Moderater? Är det så Hållbart Initiativ? Som väljer att vara tyst i den här debatten om väldigt viktiga frågor. Är det så, Obunden Samling, att man stöder alla dessa val som vicelantrådet har gjort? Är det såhär vi ska förhålla oss till Finland?

    Vicelantrådet valde att ytterligare förvärra saken i varenda intervju och uttalande han gjort efter beslutet genom att påstå att självstyrelselagen går före grundlagen. Att han ”passade på” att ta strid, att hela regeringen ”står upp för självstyrelsen” på just det här sättet. Att allt hallå är oppositionens fel för att oppositionen har mage att ställa ett spörsmål. Varför gör han på det här viset? Varför söker man konflikt och målar ut relationen mellan Finland och Åland som så svår och inflammerad och präglad av övergrepp som vicelantrådet gör? Kanske finns svaret att finna i Harry Janssons bakgrund som grundande medlem i Ålands framtid, vars agenda är och har varit att Åland ska bli självständigt. En sådan utveckling sker inte om det inte finns stora konflikter och problem. Finns det inte problem måste man hitta på dem, och de som finns ska man inte lösa utan förvärra. Det gäller att eskalera konflikter, inte att hitta lösningar.

    Just nu, vilket vicelantrådet påmint om när jag ställt frågor till honom om annat, har vi en pandemi att hantera. Just nu står man i storstäderna i Finland inför att införa begränsningar i människors rörelsefrihet, för att försäkra sig om att sjukvårdens kapacitet räcker till. Just nu kämpar regeringen i Finland, liksom vår regering gör, med ekonomin och med 1000 bollar i luften, varav man uppenbarligen har tappat några. I sanningens namn, det har väl vår regering också gjort. Konstigt skulle det var annars, om man skulle alltid göra allting perfekt. I det här läget, när alla är stressade, trötta och utleda på pandemiläget kunde man ju tänka sig att vänta med provokationerna. Att skjuta fram sina sura gliringar, att hålla an med missnöjet. Man kunde till och med tänka sig att en minister i Ålands landskapsregering skulle tänka på de åländska näringsidkarna, på turistföretagarna som står inför en avgörande turistsäsong och på alla finländare som vi så ivrigt försöker locka att semestra på våra öar för att rädda vår ekonomi.

    Det som bekymrar mig mest är hur Harry Jansson har gjort sig, och inkluderat hela landskapsregeringen, till enda uttolkare av vad det är att vara ålänning och hur man som god ålänning ska tänka och agera för att stå upp för självstyrelsen. Jag tror inte på ett sådant samhälle där alla ska tycka lika om en så viktig fråga för att kunna bevisa att man är en riktig ålänning. Jag tror nog att grundlagen kan skydda sig själv och att eventuella angrepp på den kommer att falla platt. Jag tror att ålänningarnas grundrättigheter kommer att respekteras. Det är bra att lantrådet Veronica Thörnroos efter det senaste övertrampet på insändarplats drog i bromsen, men det satt långt inne. Räcker det när vi har ett vicelantråd med ansvar för självstyrelsepolitiken som i decennier kallat dem som inte betraktar Åland precis som han gör för svikare, fega, hukare eller dödgrävare. Det var ingen ny och isolerad retorik.

    Ålands självstyrelse har utvecklats med Finland i 100 år. Det är verkligheten. Åland har aldrig seglat ensam. Varje steg vi tagit har vi tagit tillsammans, på gott och ont. Det har funnits många stenar på vägen, många konflikter, och det finns det fortfarande. Men om ser vi på resultatet, det åländska samhället idag, så är det gott. De flesta ålänningar har det riktigt bra. Jag vill hävda, med bestämdhet, att det är inte konflikterna som fört oss framåt och som har utvecklat Åland utan lösningarna på konflikterna. Det är det fortsatta samtalet och förhandlingarna, att vi inte har gett upp och vänt varandra ryggen utan vi har gått vidare.

    Det vill jag fortsätta jobba med. På samma sätt som under den förra mandatperioden, med fördjupade kontakter, med att bjuda in och bjuda till, öka kunskapen om Åland på angenäma, välsmakande och doftande sätt. Det är därför Åland ska delta i olika sammanhang som Suomi Areena, det nordiska samarbetet och Almedalen. Det är därför vi ska åka till Helsingfors och fråga vad vi kan bidra med till helheten. Man är en dålig gäst om man alltid kommer till bordet utan blommor och en flaska vin. Utan att säga tack, utan att vara artig och saklig när det behövs. Man kan också förutsätta att det finns människor på andra sidan skiftet som vill oss väl, som är nyfikna, som vill komma hit och turista, som vill göra affärer med oss.

    Det är Socialdemokraternas politik att i vår viktigaste relation bygga på det positiva, det konstruktiva och det sakliga. Därför tycker jag vicelantrådet Harry Jansson, sina djupa kunskaper till trots, är fel politiker att ha det högsta ansvaret för självstyrelsepolitiken. Det har han nu senast visat genom sitt handlande i JO-affären. Åland behöver en relationsbyggare, inte en bulldozer. Jag ber att lantrådet Veronica Thörnroos tar ansvar för Ålands självstyrelse och dess medborgares grundrättigheter och byter ut vicelantrådet i sin regering. Jag vill också passa på att föreslå en bordläggning till nästa plenum. Tack, talman.


  • Tack, talman! Det var ett ganska självcentrerat inlägg, men det får man väl bjuda på i dessa tider. Folk är trötta, utleda och undrar vad som pågår, och så håller man på med sura glidningar från politiskt håll. Det är mitt i en pandemi. Tusentals ålänningar oroar sig över sin ekonomi. Vi har rederier som kämpar för överlevnad. Vi vet inte vart pandemin kommer att ta vägen. Vi är oroliga allihop om mutationerna, landskapsregeringen agerar utgående från det. Vi vet inte vad som väntar. I det läget väljer alltså oppositionen på Åland 2021 att göra en stor sak av det här och lyckas, tack vare att man toppar ettorna i de åländska tidningarna så lyckas man också få det att gå ut över de åländska gränserna så det blir en stor sak också på finska sidan. Jag vill vidhålla, det är oppositionen som bär ansvar för att den här debatten spårat ur därför att det är oppositionen (… taltiden slut).


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:24

    Harry Jansson fattade som minister ett beslut att inte svara på en fråga som på ett helt sakligt sätt ställdes av JO. Där man kunde ha antingen konstaterat på ett artigt sätt att vi har ingenting att säga och återkommer om det finns nya frågor eller de facto svara på de frågor som ställdes. Vilket lantrådet gjorde det i sitt anförande. Det hade räckt bra med att bara berätta det som lantrådet berättade. Istället så är det nu oppositionens fel, och mitt som är självcentrerad. Jag hörde ingen fråga i det som vicelantrådet sade, men kanske det kommer.


  • Talman! Här kommer det bara påståenden, det behövs inte så mycket frågor. Då är det synd med tanke på det allvarliga läget och i en situation där Finland bara under pandemiåret gjort 22 överträdelser av vårt självstyrelsesystem. Alltså direkt i strid med självstyrelsens bestämmelser. Vi har då från åländsk sida under den tiden gjort en liten markering som enligt både ansvarig tjänsteman och jag själv håller sig inom grundlagens ramar. Ändå är det det här som oppositionen gör till den stora problematiken för Åland i mars 2021. Jag tror att när man tittar tillbaks till 2003 och tittar fram till i dag. Vad har hänt med åländsk politik, eller i alla fall delar av den?


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:26

    Jag tycker det är uppriktigt tråkigt att det finns en sådan ovilja och en sådan oförmåga att sätta sig in i hur andra instanser och andra människor upplever det som sägs, både från myndighets- och ministerhåll. Jag vet att det är svårt att förhålla sig sakligt och lugnt när man blir attackerad, men jag tycker ändå att det finns en avgrund här av oförmåga eller ovilja att ta till sig hur andra människor känner och upplever det som vicelantrådet säger.


  • Tack, talman! Tack ledamot Fellman för ett jättebra och nyanserat anförande. Jag skriver under precis på vartenda ord ledamoten Fellman säger. Det är också det som diskussionerna har varit ute i samhället, vem är det som räknas som en ålänning? Om man är född på fastlandet och bor på Åland, är man en mindre värd medborgare för att man inte hatar Finland? Det är väldigt få ålänningar som delar den här bilden, att det ska vara en konflikt med Finland hela tiden och att det är det som för vår självstyrelse framåt.

    Om man tänker också att under pandemin har den regeringen 5,5 miljoner personers liv och välstånd att ta hand om, här har vi cirka 30 000. Man misslyckas också på Åland, trots att vi har en liten befolkning. Jag tycker det var väldigt bra att du lyfte fram det där och jag tror att det är många lyssnare som skriver under.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:27

    Tack, talman! Det är det som jag tycker att är det största bekymret i hur debatten har utvecklats från de här grundlagsfrågorna, från de juridiska frågorna, till hur människor på Åland känner inför att vårt sätt att samtala med riket nu bara handlar om vad vi är missnöjda med och vad de är dåliga på. Istället för att ha en ton där man skulle kunna bygga ett samförstånd. Inte kommer det heller att lösa alla problem, men jag tror att det är den bättre vägen att gå.


  • Jag är helt enig med en ledamot Fellman om att det är den vägen vi måste gå. För att de knutarna som finns att reda upp i Ålands självstyrelse finns också efter pandemin. Samtidigt som landskapsregeringen med fog säger att det pågår en pandemi just nu så verkar man inte heller till hundra procent jobba med den. Man vill gärna skylla ifrån sig att man har en pandemi, men samtidigt vill man ha sådana här andra konflikter. Jag tror inte att det är rätt läge. Precis som många andra professorer och sakkunniga säger, att det här kan också vänta, de här problemen finns kvar efteråt också.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:29

    För något val sedan, jag minns inte riktigt när, så gick Socialdemokraterna till val med en devis "Alla är vi ålänningar". Jag tror att det är en viktig utgångspunkt också i en sådan här diskussion. Det kan tyckas säkert för en del att det är att gå för långt bort ifrån ämnet, men i den diskussionen som har varit efter vicelantrådets beslut, i den tonen i den debatten, så har det funnits väldigt många oroande sådana stråk där budskapet har varit att "tycker du inte så här, som vicelantrådet tycker, om relationerna mellan Åland och Finland så är du inte en riktig ålänning". Det tycker jag är otroligt farlig väg att gå.


  • Tack, talman! Det finns såklart alltid tillfällen som landskapsregeringen kan ta till akt för att tillsända riksmyndigheter i olika typer av markeringar. Oftast brukar det vara så att de tillfällena väljs med omsorg och att man har en diskussion med andra regeringspartier och kanske också föra en diskussion i självstyrelsepolitiska nämnden om just detta. Jag vill klargöra att Hållbart Initiativ har inte varit en del i sådana diskussioner och hade vi varit det så skulle vi såklart lyft upp behovet av en sådan fördjupande diskussion som ledamot Fellman här också förtjänstfullt förklarar.

    Sedan måste jag också säga det att det är uppriktigt tråkigt att vi nu i denna debatt inte för samtalet framåt. Jag uppfattar ändå som att ledamoten Fellman verkligen försökt föra en saklig argumentation och blir inte bemött på ett sådant sätt, ett värdigt sätt, som jag tycker att hon faktiskt borde ha har blivit.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:31

    Tack, ledamoten Holmström. Det var skönt att höra att vi åtminstone kan ha ambitionen att föra en sådan saklig debatt som jag tycker att det här, både själva sakfrågan i spörsmålet och diskussionen om inklusion och respekt för andra människor som har blivit en del av den här debatten. Alla sådana här processer som börjar med en handling och sedan blir en media grej och ett allmänt samtalsämne, de växer. Jag kan inte säga med all respekt i världen att vicelantrådet har fört diskussionen i en konstruktiv riktning genom sina uttalanden.


  • Tack, talman! Ledamoten Fellman säger att alla vill Ålands bästa och det ska vi hoppas och tro, man kanske vill det på olika sätt.

    Om jag förenklar resonemangen så det finns två sätt att se det här. Ettdera är det att de vet i Helsingfors vad som är bäst för Åland, bättre än vad vi ens vet här hemma i Mariehamn. Jag hör till dem som inte tror det. Jag tror att vi vet bäst här i Mariehamn vad som är bra för det åländska samhället. Att vi kan få små, flexibla lösningar som passar det samhället vi lever i själva. Att vi kan tänka själva, ta fram lösningar som är anpassade till våra förhållanden. Jag vet inte vilken av de här båda alternativen som ledamoten Fellman tycker att det är det bästa sättet att jobba för Åland. Jag tror nämligen att det åländska spåret är det bästa, men det är mycket möjligt att man, och det har jag respekt för, öppet och ärligt säger att man vet bättre i Helsingfors vad som är bra för oss än vad vi vet själva.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:33

    Jag tycker att det där var en oerhört grov förenkling. Jag tror överhuvudtaget inte att man vet bäst varken i Finland eller på Åland om alla frågor. Vi är inte överens i det här parlamentet om alla frågor. Själva grunden i ett demokratiskt samhälle är att man jämkar samman olikheter. Genom olika samtal, genom demokratiska processer, genom offentliga debatter och rör sig framåt. Min absoluta övertygelse är att vi utvecklar självstyrelsen bara tillsammans med Finland. Alternativet är att vi inte är en del av Finland och det skulle jag se som ett oerhört farligt sätt att utveckla vårt samhälle.


  • Jag har respekt för det, det kan man se olika. Jag sade själv att jag försöker göra en så grov indelning som möjligt, men jag hör till dem som tror på närdemokratin. Jag tror att det är viktigt att besluten fattas så nära de medborgare det berör. Det är därför jag hela tiden jobbar för att vi ska ha så stor beslutsrätt här hemma på Åland. Om vi har en stark självstyrelse eller om vi är självständiga, det spelar inte mig någon större roll. Så som det är nu, och det vet säkert ledamoten Fellman också, har vi ingen utveckling överhuvudtaget av det åländska självbestämmandet. Utan vi får ständigt försöka rädda den beslutsrätt vi har. Jag skulle vilja höra hur ser ledamoten Fellman på det? Bekymrar det henne eller gör det inte?


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:34

    Jag delar inte ledamoten Anders Erikssons bild av en självstyrelse som inte utvecklas. Jag tycker att Åland utvecklas hela tiden. Sedan är det en annan sak hur självstyrelsesystemet utvecklas. Det finns områden där Åland har behörighet och borde vara bättre på. Vi har inte ens fyllt upp ramarna för de behörighetsområden som vi redan har. Där tycker jag att det finns mycket kvar att göra. Det som jag har försökt påtala nu är att när vi utvecklar självstyrelsen så måste vi göra det tillsammans med den medpart som vi har jobbat med i hundra år och det gör man bättre genom att ha en saklig, konstruktiv ton än genom att ständigt klaga och provocera.


  • Tack, talman! Ledamot Fellman var inne i slutet på anförandet om det goda värdskapet och hur viktigt det är, de goda relationerna och hur vi ska värna om dem. Tro mig att vi från ministerhåll skulle inte vilja någonting annat. Jag håller med om att det är väldigt viktigt. Vi hade suttit några få månader som ministrar när vi slängdes in i en pandemi, så vi vet egentligen inte hur det är att jobba som minister under normaltid. Vi vet inte hur det är att ha plenum bara klockan nio på torsdag morgnar när vi vissa veckor har plenum sju dagar i veckan, alla möjliga tider från morgon till kväll. Jag håller med, det goda värdskapet är viktigt, men vi lever under en pandemi.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:36

    Det har jag full förståelse för, att saker fungerar på ett helt annat sätt under de här läget än det gör annars. Också därför så tycker jag att det från landskapsregeringens sida kunde visas en större respekt och förståelse för att det gäller också för Finlands regering. Ännu större orsak att i dem relationer och de utlåtanden och de konversationer som man har med riket att förhålla sig så sakligt och konstruktivt man kan med respekt för att det här är tuffa tider för alla. Också fundera på vilket är det bästa sättet att utveckla och stärka självstyrelsen, inte självständighetsplanerna utan självstyrelsen.


  • Tack, talman! Menar då ledamot Fellman att vi inte ska påpeka när man bryter mot självstyrelselagen 22 gånger? Att vi ska bara förhålla oss till det som att vi förstår att ni jobbar under en pandemi och att det är en kris. Vi måste ju också berätta att det här är fel. Jag skulle säga i alla de samtal som jag har varit med i tillsammans med regeringen, i mina möten med ministerkollegor, på olika nivåer, i olika frågor så har vi alltid haft en saklig ton från vår sida.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 15:38

    Jag tycker det är helt självklart att man som regering och som ministrar har ett ansvar att påpeka när saker inte sköts på rätt sätt. Man har ett ansvar från självstyrelsepolitiska nämnden att komma med de påpekanden, men man kan säga saker på olika sätt. Jag har inte i det här fallet riktat någon kritik mot minister Holmberg-Jansson. Jag har sagt det tonläget och det sätt att förhålla sig till Finland som vicelantrådet Harry Jansson har är inte konstruktivt. Det är inte rätt sätt att utveckla självstyrelsen att ständigt söka konflikt. Det är en fara för Åland.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Anförande | 15:39

    Talman! Bästa lagting, åhörare. Skrönan om att all reklam är bra reklam stämmer inte. Speciellt inte när det gäller landskapsregeringens syn på grundlag och diplomati. Den publicitet Åland erhållit de senaste veckorna är absolut ingenting som bygger varumärket Åland, tvärtom. Bilden av det egensinniga och snart 100-åriga Åland har fått sig en rejäl törn och djup repa i lacken. Åland har förärats med en stor skamstrut och det gynnar absolut ingen, förutom konkurrenterna till våra företag.

    I samband med en av vinterns frågestunder frågade jag lantrådet om landskapsregeringen använder sig av en kommunikationsstrategi. Jag fick ett nekande svar. All kommunikation och förhandling behöver innehålla god diplomati. Åland är i utvecklingen och hanteringen av självstyrelsen mycket beroende av fungerande dialoger, relationsbyggande och goda kontakter. Vill vi på riktigt nå framgång och resultat är det väsentligt med förmåga till kommunikation och brobyggande, allt annat är att gräva diken och konfliktsökeri.

    Självstyrelsen är alla ålänningars. Självstyrelsen är inget experiment för nyfikna politiker. Det är inte så att engagemanget för den åländska självstyrelsen mäts i hur många skarpa ord eller svarta rubriker som uppnås, eller hur många decibel som ljuder när självstyrelsen försvaras. Framgång kräver samling och gott ledarskap och sinne för diplomati.

    Orsaken till min fråga till lantrådet kring kommunikationsstrategi var en genuin oro över hur viktiga ödesfrågor för Åland riskerar gå förlorade p.g.a. diplomatiska brister och en polemisk retorik. Vi har frågor som PAF:s framtid, den s.k. tullkodexen som riskerar försvåra vardagen speciellt för våra företagare, fastighetsskatten och vi har givetvis hela självstyrelselagarbetet. Ingenting av dessa, eller de 100-tals små frågor som alltid uppstår och finns att lösa, får medvind av hårda ord. Det utmynnar inte endast i försvårade förhandlingar, det ger negativa effekter långt utanför de politiska korridorerna, och det bara fortsätter med nya situationer, nya uttalanden som gör mer skada än ger vind i seglen.

    Vårt näringsliv är erkänt duktiga på att bygga affärsrelationer. Det har det varit historiskt, det är det som har byggt Ålands välfärd. Stora delar av deras framgång bygger på kundfrämjande åtgärder och kontaktskapande. Smartness, ödmjukhet och finess är grundbultar i våra företags kommunikationskultur. Här har landskapsregeringen mycket att lära. Landskapsregeringens debacle kring vaccinationslistan och de mycket märkliga uttalandena kring JO och JK förefaller mer handla om att hitta lämpliga slagträn i en mycket snäv syn på hur självstyrelsearbetet bör fungera än att iaktta största respekt för ålänningarnas grundtrygghet. Den politiska nyordningen får råda och det är oroande att hela landskapsregeringen och majoritetsblocket tycker att ålänningarnas grundtrygghet är något mindre viktigt.

    Att Ålandsbilden solkas ned. Vi har just klubbat 300 000 € i extra stöd till besöksnäringen för att skapa ökat inresande till Åland, p.g.a. pandemin. Samtidigt trummar landskapsregeringen på med sin egen marknadsföring som skapar svarta negativa rubriker. Det här är kontraproduktivt. Synen kring JO och JK är allvarligt. Lika allvarlig är den skada som landskapsregeringens uttalanden får för vårt näringsliv. Bara tanken på hur stor skada som nu åsamkat speciellt vår besöksnäring men även för de flesta företagare som på något sätt är beroende av goda affärsrelationer skulle i sig motivera ett eget spörsmål.

    Förstår landskapsregeringen vilken skada man åsamkat våra företag? Hur deras kundrelationer har försvårats? Hur affärsverksamheter, som redan har det tufft, får det ännu tuffare? Pandemin har slagit undan de flesta möjligheter till affärer för hela vår besöksnäring. Många företag står på randen till nedläggning, och som inte detta skulle vara nog trummar landskapsregeringen på med sin egen mycket negativa retorik kring självstyrelsen. Självklart kommer detta göra uppförsbacken än brantare när det gäller Ålandsfrågorna. Om våra företag hanterade sin kommunikation på motsvarande sätt skulle konkurserna stå som spön i backen. Åland är illa ute med en landskapsregering som så totalt negligerar grundlag, ålänningarnas rättigheter och som är så långt från verkligheten att de ej förstår hur de egna handlingarna försvårar vardagen för våra företag.

    Någon kan säkert tycka att denna spörsmålsdebatt enbart förvärrar läget, endast sprider än mer negativt sken över Åland, tvärtom. Den är viktig för att visa att det finns åländska politiker som har en annan syn kring hur ett demokratiskt samhälle bör fungera. Debatten är bra för Ålandsbilden och motverkar samtidigt att ålänningarnas trygghet inte hamnar i skuggan av maktfullkomlig politik. Hur ska Åland anses moget att utveckla självstyrelsen när landskapsregeringen hanterar frågor på detta sätt? Lantrådet Thörnroos regering gör fler självmål i samma halvlek. Jag tror det finns flera finska politiker och tjänstemän som fått vatten på sina kvarnar. Åland är idag inte moget sin självstyrelse, än mindre en utvecklad sådan. Det finns bara en som kan råda bot på alla självmål, och det är lagkaptenen och lantrådet Thörnroos. Använd halvtidsvilan till några taktiska genidrag och gör sedan ett byte på vicekaptensposten. Det vinner team Åland på. Laget måste alltid vara större än jaget. Tack, talman.


  • Tack, talman! Jag kunde inte låta bli att ta en replik när ledamot Holmberg nämner konsekvenserna för det åländska samhället och näringslivet. Kan inte ledamot Holmberg hålla med om också att hela den här debatten och rubrikerna som skapats av konflikterna mellan, i det här fallet, framför allt oppositionen och regeringsblocken, framför allt vicelantrådet, också har konsekvenser? Jag säger inte att det är felfritt från regeringsblockets eller vicelantrådets sida, men det är konstigt att den 23 mars är rubriken i tidningen "Vicelantrådet gick emot grundlagen", vilket de facto han inte har gjort och den 26 mars är Iltalehtis artikel liknande.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:47

    Tack, talman! Det råder inget tvivel om att finsk media och finska politiker följer åländsk media. Det blev jag själv varse om förra mandatperioden. Jag tycker att, som jag försökte ta upp i mitt anförande, att det är viktigt att det finns en motsida till detta när det blir tyst, när det inte är så transparent. Det är säkert lugnt och skönt för dem som sitter på makten, men jag tror det behövs en röst som lite rotar, ifrågasätter och visar att det finns alternativ. Jag hade hoppats på att självkritiken på hur man har handlat i detta ärende skulle vara större i dag. Nu finns det ännu tid i debatten, ännu på måndag, att visa att det finns en sådan självkritik. Det här är också någonting som har byggts upp. Det är inte nu som den här retoriken har kommit till. Den har funnits under en så pass lång tid och många i de företag som hört av sig till mig har varit oroliga för vad som händer och sker.


  • Det är något som troligtvis har byggts upp under lång tid och bidragit med just sådana här väldigt onödiga konflikter. Jag tror självkritiken kommer från båda håll. Den skulle behöva förbättras, det kan jag hålla med om.

    Den insändaren jag hade i förra veckan bygger mycket på de här konflikterna. Jag skrev den under frågestunden när det var just den här frågan på tal. Jag tycker den är väldigt förstorats, snedvriden och vinklad. Tyvärr, från oppositionens håll. Jag säger inte att det har sköts helt snyggt från regeringshållet heller, men det är väldigt snedvridet. Just att man påstår att vicelantrådet har brutit mot grundlagen när han inte har gjort det.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:49

    Tack, talman! Det får stå för ledamot Josefsson om vicelantrådet har gjort det eller inte. Jag kan inte i en replik med ledamot Josefsson stå och föra det i bevis, men det finns olika uppfattningar kring det.

    När det gäller ledamot Josefssons insändare så var den väldigt, väldigt positiv. Jag håller med om väldigt mycket, men jag kan också tro att ledamot Josefsson själv hamnar i svåra situationer. Jag har ännu inte sett ledamot Josefsson rösta emot majoritetsblocket eller varit med och godkänt t.ex. en motion. Liberalerna hade här i senvåren flera förslag om hur lagtinget skulle kunna involveras i pandemiarbetet för att underlätta för ålänningarna och landskapsregeringen, men jag såg heller inte då att ledamot Josefsson tyckte att det var en bra idé.


  • Tack, talman! Det var bra att tidsordningen kommer fram lite, det vill säga vad är hönan och vad är ägget? Ägget är en liten oskyldig markering i förhållande till de påståenden som sedan växer fram via spörsmålet, och det är det som gör att det rubricerar. Det är otur för oppositionen, med tanke på det här skuldbeläggandet, att det råkar sammanfalla med besök av svensk presstjänst som sedan tidigare hade inplanerat olika grejer med anledning av Åland 100. Därför surfar det vidare. Det är bara att beklaga att man väljer att uppförstora det här så att det idag upplevs som negativt. Ni har själv tittat på de finskspråkiga skriverierna, bl.a. Iltalehti, med tanke vad det är för tidning i bakgrunden så är det en ganska saklig. Professor Markku Suksi, han har nämnts tidigare, backar upp ansträngningar att få in det här vad gäller JK och JO i självstyrelselagen. Det har han redogjort öppet för mycket noggrant i Iltalehti.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:51

    Tack, talman! Tack, vicelantrådet Jansson. Jag tror mig känna vicelantrådet Jansson som person så pass väl att jag tror att skulle det finnas en möjlighet att skruva tillbaka tiden ett antal veckor så skulle vi inte ha denna spörsmålsdebatt idag.

    Sedan när det gäller skriverier i media så det är en självklarhet att det alltid finns ett intresse från finsk media att lyfta upp saker som sticker ut. Givetvis sticker en sådan här sak. Det är inte en liten detalj att man väljer att inte följa grundlagen och att man kanske inte har den synen på grundlagen, det är ju ganska remarkabelt. Speciellt i ljuset av att vi är i full beråd att jobba fram en ny självstyrelselag.


  • Bästa ledamot Holmberg. Det här skulle kunnat gått precis som det gjorde 2003-2005, dvs. att knappt någon noterade att man får åländsk sida hade gjort en medveten markering. Vi kunde ha hanterat det likadant, den här gången. JO-ämbetet fick nu en tydlig signal om att det är bäst att se till att man har sina befogenheter klarlagda och nu har vi det med i utkastet till ny självstyrelselag.

    Det som är intressant, lite som Socialdemokraterna, att vi har trummat på med något sorts negativt. Anser ledamoten faktiskt att Liberalerna tycker vi ska inte påtala de här 22 överträdelserna av självstyrelselagen? Vi skulle ha tackat och ta emot, precis som Socialdemokraterna vill, lägga oss ner och tacka för att vi överhuvudtaget finns. Det är så man vill att politiken i dag ska föras 2021 för Ålands del.


  • Ledamot John Holmberg (Lib) Repliksvar | 15:53

    Tack, talman! Vicelantrådet Jansson, jag vill var den första att säga att jag själv försöker rannsaka mig själv och kommer fram till att jag många gånger har väldigt fel i det jag säger, men många gånger också väldigt rätt.

    När det gäller den här kritiken mot retoriken så har jag faktiskt under hela denna mandatperiod varit ganska tydlig i att jag har sett brister i hur man kommunicerar, vilken retoriknivå man väljer att använda och kanske bristen på diplomati. Jag har i en skriftlig fråga och vid frågestund hanterat tullkodexen, jag kommer att hantera fastighetsskatten, PAF-frågan och jag ser liksom ett mönster. Det som har skett de senaste veckorna är ingenting som bryter det mönstret, utan det har förstärkts. Speciellt också när man får så mycket påbackning från fältet, från näringslivet, om den oro som finns där så är det väldigt beklagligt. Då måste man göra sin röst hörd. Det var väl det vi gjorde här vid (… taltiden slut).


  • Ledamot Gyrid Högman Anförande | 15:54

    Det är ganska sent på dagen och det här ärendet har blivit ganska väl behandlat, om man säger så. Jag har då fått uppgiften att presentera Centerns lagtingsgrupps anförande.


    Det finns en gammal ramsa som är hämtad från en saga som säger att det är ”Katten på råttan och råttan på repet” och sedan går den vidare. Den här ramsan tycker jag verkligen att passar för de händelser som har utlöst dagens spörsmål. Det är vaccineringslistan, klagomålet till biträdande JO, landskapets svar och alla kringeffekter som har rört upp ett känslosvall som gör att det inte är så hemsk lätt att skilja det ena från det andra och se själva kärnpunkten.

    Idag är det spörsmålet som är på agendan och jag behöver inte upprepa det för att det är så många som har upprepat det under dagens lopp. Jag tillåter mig påstå att alla i den här salen, i likhet med ålänningen i gemen, anser att vi som bor och verkar här på öarna ska ha och har sina grundlagsenliga och självstyrelselagsenliga friheter och rättigheter. Att alla vill värna demokratin, yttrandefriheten och hävda rätten att få sin sak prövad intill Högsta domstolsinstans och att det här sitter i vår värdegrund.

    JK-ämbetet är väldigt gammalt. Det sträcker sig ändå från frihetstiden, när hattar och mössor kämpade om makten i Sverige, till 1714. JO-ämbetet däremot, som kontrollerar riksdagen, är 100 år gammalt ungefär och började sin verksamhet 1.1.1920. Alla deras befogenheter finns inskrivna i grundlagen. Däremot finns inte det här inskrivet, precis som det har presenterats idag, utförligt i självstyrelselagen men det verkar som att man från rikshåll gärna vill ha det också infört i nästa självstyrelselag. Vi får se vad det blir. Sedan verkar också JO och JK utgående från den rättspraxis som har utformats under den långa tid de har haft sin verksamhet.

    I det här speciella fallet fanns det egentligen inte så stort behov för vidare utredning och man kan säga att JO kommer att sköta den här utredningen och ingen enskild ålännings rättigheter beskärs med anledning av det. Man kan också säga att det agerandet som landskapsregeringen har gjort baserar sig inte bara på politiskt övervägande utan också på juridisk genomgång.

    Den här vaccinationslistan har utförligt redogjorts av lantrådet, så man behöver inte dess mera tala om den här. Men det är viktigt att komma ihåg att de som skulle få vaccin före de andra, det var först efter att alla riskgrupper och gamlingar har fått sitt. Jag kan ju meddela att jag har fått min första spruta och det har gått alldeles utmärkt.

    I Bibeln finns uttrycket ”I begynnelsen var ordet”. Orden har en oerhörd makt, de kan lyfta och ge vingar, men de kan också förstöra och till och med starta krig. Under den senaste tiden har flera inlägg, både i medierna och här i talarstolen manat till en mer måttfull diskussionsnivå med målet att uppnå större effektivitet och samförstånd. Särskilt unga förtroendevalda har uttryckt sin frustration, men också jag som har åtskilliga år på nacken måste säga att jag tidvis känner olust inför debattklimatet. I ett parlament måste olika åsikter ventileras och debatter föras, vi måste argumentera, men vi måste också lyssna. Vi får inte tycka lika, det är dessutom väldigt farligt om vi börjar tycka lika.

    Vi har i vår omgivning sett på nära håll och vi ser allt fortgent angrepp mot demokratin. Sedan efterkrigstiden har vi tagit demokratin som given och som en grundmurad institution, men det är en farlig förvillelse. Demokratin måste värnas och unga måste dras in i denna diskussion. Om vårt debattklimat i denna sal mer skrämmer än lockar unga till politiken, då är vi på fel väg. Så låt det här bli en väckarklocka och låt oss alla i fortsättningen sträva till dialog, god ton och att slipa de egna argumenten utan att för den skull nedsabla andras.

    Orden är verkningsfulla och det en gång sagda kan inte tas tillbaka. Det enda man kan göra är att be om förlåtelse. En människa som drivs av övertygelse, kärlek och omtanke kan i stundens hetta säga något sårande. Det har vi alla gjort. Vi är människor med fel och brister. Ett förfluget ord kan lätt bli feltolkat. Så sätts en sten satts i rullning och det ena leder till det andra. Missförstånd, sårade känslor, upprördhet. Vi människor är och förblir en känslovarelse och i ett känslosvall hamnar ofta det logiska tänkandet i bakvatten.

    Vi som har valt att arbeta för samhällsbygget, vi har alla samma mål. Vi vill värna Åland, självstyrelsen, bibehålla och höja Ålands attraktionskraft som en bra plats för barn och ungdomar, för näringsliv och för äldre. Vi vill värna vårt hållbara Åland, inte bara för oss själva utan också för kommande generation. Sedan ser vi lite olika på vägen dit, men vi har alla samma mål. Just nu är vi inne i en pandemikris som skakar vårt samhälle i sina grundvalar. Låt oss nu stanna till och ingjuta lugn. Låt oss inte förvärra det hela genom att grumla sikten och ägna oss åt sådant som gör att det känns ännu mer osäkert. Låt oss efter den här grundliga genomgången, efter ett akuta, läge gå mot försoning och samförstånd och hitta en god ton som för framåt.


  • Talman! Ledamoten Högman säger i sitt anförande att det fanns inte så stort behov av vidare utredning. Vems åsikt är det? JO har begärt utredningar. Är det Centergruppens uppfattning eller? För JO:s uppfattning var ju en annan.


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:02

    Om det kommer in ett klagomål så kommer JO alltid att begära en utredning. Det ingår liksom i proceduren.


  • Det som också ingår i proceduren är att man svarar till JO, vilket nu landskapsregeringen vicelantrådet inte gjorde. Ledamoten Högman sade att det inte var så stort behov av vidare utredning. Jag undrar vems bedömning det är som ligger till grund för det? Eftersom JO:s bedömning uppenbarligen var annorlunda.


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:03

    Landskapsregeringens bedömning var på basis av det material som fanns att tillgå.


  • Tack, talman! Det blev för mig lite oklart när ledamoten Högman manar till en bättre samtalston och allt vad det nu var. Vem riktar sig den uppmaningen till? Vilken samtalston ska vi ha gentemot Finland? Anser ledamoten Högman att vicelantrådet Jansson har levt upp till en sådan god samtalston, dels mot oss andra parlamentariker och dels i sina svar i media?


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:04

    När jag talar om god ton så menar jag naturligtvis alla, inklusive mig själv. Vi bör alla, oberoende om det är opposition, regering, Finland gentemot Åland eller Åland gentemot Finland, ha en god ton.


  • Talman! Vi har under den här debattens gång upprepade gånger fått höra att det är oppositionens fel att den här frågan har fått en så stor spridning och att det har kommit ut också på den finska sidan, kritiska synpunkter gentemot Finland. Samtidigt har vi upplevt att oppositionens roll i vårt demokratiska system att ställa spörsmål om viktiga frågor. Anser ledamoten Högman att det är oppositionens fel?


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:05

    Jag vill inte utmåla någons fel. Jag tror inte att vi kommer längre fram genom att skuldbelägga. Däremot måste var och en rannsaka sig själv och sedan får man försöka gå vidare och hitta bättre vägar för framtiden.


  • Tack, herr talman! Jag får lite intrycket, dels av ledamoten Högman och tidigare utlåtande från regeringsparter som har valt att uttala sig i frågan i dag, att man dels inte riktigt har varit med på tåget från första början med det här agerandet som vicelantrådet Harry Jansson har gjort och att man nu försöker sitt bästa enligt konstens alla regler försvara det här beteendet. Jag förstår att det är en prekära fråga för många, även inom Centern har jag förstått att det inte har setts med blida ögon, det här agerandet. Delar ledamoten Högman min uppfattning i det här eller finns det fortfarande fullt förtroende genom hela vägen för vicelantrådets agerande och omdöme i framtiden?


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:06

    Jag talar för Centern att vi har förtroende för regeringen, ja.


  • Tack, talman! Det betyder också att man måste stå bakom det som görs, såklart. Vicelantrådet Harry Jansson har gjort sig tydlig här att hela regeringen står bakom och har stått bakom det agerandet som nu har genomförts och oavsett vad det betyder så är det faktum att det inte är så många andra vi har hört förrän idag än just vicelantrådet Jansson. Det är ändå intressant, tycker jag, att de partier som tar bladet från munnen i dagens debatt i olika grad står bakom det här. Det är inte riktigt enhetligt, om man säger så. Det många som är väldigt kritiska mot det agerandet som har varit. Speciellt det som ledamot Högman nämnde nu också, sättet att uttrycka sig och tonen. I ledamot Högmans parti finns det till och med flera företrädare som har lyft den här frågan i salen och i medier, samtidigt som de har ett vicelantråd som har uttryckt sig väldigt, väldigt snett jämfört med det.


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:07

    Det var en så lång harang så jag vet egentligen inte riktigt vad som var frågan om vad som önskas som svar. Jag tror att det var mest en argumentation.


  • Tack, herr talman! Tack till ledamoten Högman som talar för Centergruppen här i den här spörsmåls debatten. Det är en väldigt förlåtande hållning som Centergruppen uppenbarligen har gentemot vicelantrådet. Har inte Centergruppen alls någon förståelse för den stora och bitande kritik som kommer från näringslivet och många företrädare i vårt samhälle om att den här typen av handlande, den här typen av agerande, kostar oss alla både pengar och trovärdighet?


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:08

    Det är klart att vi lyssnar och hör, men det finns alltid två sidor av samma mynt.


  • Det är fortfarande en väldigt förlåtande Centergrupp som betraktar sin regering och de stora, allvarliga misstag som här har begåtts. Ni tycker inte att det åligger Centergruppen, som den största gruppen i lagtinget och med all makt och inflytande som gruppen har, att göra lite mera än att titta på myntets två sidor?


  • Ledamot Gyrid Högman Repliksvar | 16:09

    Vi försöker göra allt, vara ett samhällsbärande parti och försöka föra saker och ting framåt. Just nu så är det en kris och ett akut läge, som jag sade, men vi måste försöka hitta en väg ut ur det här, lära oss någonting och gå vidare. Vi kan inte stå och älta samma sak hur länge som helst, för det blir ingenting bättre av det.


  • Tack, herr talman! Det har varit en märklig debatt, det har varit mycket överord, hårda ord och det har skapat en ganska tråkig självstyrelsepolitisk klyfta. Tittar man på det här spörsmålet så är rubriken "Ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter". Skulle jag underteckna ett sådant spörsmål med den rubriken så skulle det definitivt ha handlat om de 22 övertramp som finska regeringen gjort på Ålands självstyrelse, och därmed övertramp på ålänningarnas grundläggande fri-och rättigheter. Men tydligen inte, oppositionen tycker faktiskt det är viktigare att försöka finna fel hos en av de få som kämpar för Ålands rättigheter, än att tillsammans försöka värna den alltmer av kringskurna självstyrelse vi har. Är det faktiskt rätt prioritering? Jag ställer mig den frågan. Är det faktiskt viktigare att lämna ett sådant här spörsmål, att göra politik på basen av ett par förflugna ord istället för att jobba för Ålands bästa? Sedan kan vi förstås se olika på vad som är att jobba för Ålands bästa.

    Grunden i den här soppan är förstås den här arma vaccinprioriteringslistan, om vi kallar den så. Även om det enbart var en rekommendation så skulle den förstås aldrig ha varit gjord, men det är alltid lätt att vara efterklok. Det är ändå rent märkligt hur ett ärende kan vridas till. Det framställdes i början som att ålänningarna inte skulle få vare sig överklaga domstolsbeslut till högre instans eller ha rätt att besvära sig över myndighetsbeslut. Som vi har hört, och förhoppningsvis alla förstått, har det aldrig varit frågan om något sådant. Men även jag känner mig tvungen när revet gick som mest att klare göra att oavsett konstitution så kommer det alltid att behövas en fristående, oberoende högsta instans utanför Åland. Det är så i ett litet samhälle, om det ska vara säkrat från all form av jäv och vänskapskorruption. Så har också de flesta mikrostater sitt rättsväsende ordnat.

    Herr talman! Ett par ord om beredskapslagen. Den infördes väldigt brådskande, flera fel begicks av riksmyndigheterna och man beaktade inte heller Ålands självstyrelse. Det här konstaterade självstyrelsepolitiska nämnden och där sades faktiskt i det betänkanden som jag väljer att citera av speciell orsak. Det stod så här: "som exempel kan nämnas beredskapslagens 109 § om undervisning och utbildning, som ger ministeriet rätt att under undantagsförhållanden för högst tre månader åt gången avbryta sådan undervisningsverksamhet som avses i ett antal riksdagslagar. Någon bestämmelse om motsvarande åländsk lagstiftning ingår inte i beredskapslagen, men landskapsregeringen hörsammade ändå under våren riksregeringens önskemål varför även åländska skolor stängdes". Det här är intressant att notera. Nämnden har inte några invändningar mot en sådan försiktighetsåtgärd, att en sådan försiktighetsåtgärd vidtogs, men anser att landskapsregeringen framöver bör använda sig av det utrymmet som bristen på bestämmelser i självstyrelselagen och beredskapslagen ger. Man slutar det här stycken med att säga att landskapsregeringen uppmanas fatta egna beslut inom samtliga områden som enligt självstyrelselagen hör till åländsk behörighet, samt att efter samråd med nämnden själv göra bedömningen om var gränserna för självstyrelsens behörighet går. Det här uppmanade en enig självstyrelsepolitisk nämnd, inklusive vicetalman Sjögren och ledamoten Gunell, att man tyckte att landskapsregeringen varit försiktiga.

    När då landskapsregeringen gör det som självstyrelsepolitiska nämnden de facto efterlyser, att man flyttar fram sina positioner, får vi höra att det är fel tidpunkt. Då ställer jag frågan till oppositionen, när är i så fall rätt tidpunkt? Vi får höra att det är fel åtgärder man tar. Då ställer jag frågan till oppositionen, vad är då i så fall rätt åtgärd? När ska man göra det och vad ska man göra? Det måste man kunna svara på. För att åtminstone när jag jobbade i oppositionen så var jag alltid väldigt noga med att också presentera alternativ, inte bara kritisera.

    Jag tror att det är onödigt tillspetsat när man pratar om de otroligt negativa reaktioner det här har skapat i Finland och hur provokativt det är mot Finland. Jag tror faktiskt att de flesta på den finska sidan inte bryr sig så väldigt mycket om den debatt som vi har.

    Herr talman! Landskapsregeringen har i det senaste redogörelserna till självstyrelsepolitiska nämnden framhållit sin oro och uppfattning att relationerna mellan Finland och Åland sammantaget utvecklats i negativ riktning och att en grundläggande förändring av hur man i riket ser på Ålands självstyrelse har skett. Med tanke på vad bland annat ledamoten Fellman sade. Jag tittade igenom de senaste redogörelserna och det här kom två gånger, undertecknat av lantråd Katrin Sjögren och vicelantrådet Camilla Gunell. Det blir en lite besynnerlig självstyrelsepolitisk debatt när vi i regeringsställning inser alla problemen och då försöker vi göra vad vi kan, och när vi i opposition så försöker vi göra politik på det. Jag tror inte att det är det bästa arbetssättet för att utveckla det här samhället. Vi borde i stället samarbeta om det som självstyrelsepolitiska nämnden tog upp. Inom nämnden är vi alltid eniga. Vi kan vara otroligt bekymrade hur man ifrån finsk sida ständigt kör över Ålands självstyrelse i slutna rum. Jag kan inte förstå, men enbart ett fåtal vågar eller ens vill stå upp för ålänningarnas lagstadgade rättigheter i det offentliga. Varför är det så?

    Avslutningsvis. Vicetalman Sjögren sade att det här undergräver tilltron till självstyrelsen. Ser inte oppositionen sin roll i att det har blivit så? Vi borde ta i de tunga frågorna, som jag sade inledningsvis, i stället för att skapa en pseudodebatt om ett par förflugna ord. Så enkelt ser jag på det. Med all respekt, man kan se olika på saker och ting. Tack, herr talman.


  • Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. För mig är nog den här affären mer än några förlupna ord. Precis som jag sade i mitt anförande för en stund sedan så har det här byggts på under mandatperioden. Vi har haft flera incidenter där jag tycker man har misslyckats ifrån landskapsregeringens sida att hitta goda, diplomatiska förbindelser för att kunna lösa på väldigt svåra knutar. Vi har många olösta, viktiga frågor. Vi har PAF-frågan, vi har tullkodexen, vi har fastighetsskatt, för att inte tala om självstyrelselagarbetet. Frågan är nog större än enbart JO och JK, men det blev på något sätt strået som fick kamelryggen att brista för min del iallafall.


  • Jag trodde att jag hört de flesta ordspråk, men den där var ny. Visst, det har bara byggts på. Det har byggts på av oppositionen, men jag kan också vara så ärlig att säga det är klart att det byggts på också av olyckliga uttalanden från regeringens sida. Det är sällan ens fel när två träter. Jag tror det är viktigt att oppositionen ser sin roll också i den här så kallade affären. Det ligger i oppositionens intresse att skapa affärer, men jag tror inte att det är bra om man skapar affärer som inte är till gagn för det åländska samhället.


  • Tack, talman! Nej, det är absolut inte bra att skapa affärer för skapandets skull. I det här fallet, med JO och JK, så har det också framgått i media att stora delar av vårt näringsliv, riktiga tungviktarna, är väldigt oroade över de relationer som landskapsregeringen misslyckas med att uppnå. Man använder en diplomati och ett sätt, den här konfrontationspolitiken, som inte gagnar deras verksamhet. Vi ska komma ihåg att vi har företag som är helt beroende av export och helt beroende av att ha goda relationer med både myndigheter, affärskompanjoner och kunder. De drabbas. Jag tror aldrig, jag talar för hela lagtingsgruppen, vi blivit så uppvaktade under de senaste 18 månaderna som de senaste veckorna på grund av den genuina oro. Det borde ledamot Eriksson också ta till sig. Är det någonting vi har gemensamt så är det näringslivet, och det är det som ändå borgar för välfärden vår.


  • Det är riktigt, det sista håller jag givetvis med om. Det är ju så att ska man ha goda relationer så krävs det alltid två parter. Det hjälper inte att bara den ena försöker. Jag tror personligen, med all respekt ledamot Holmberg, det här kan man se olika på. Jag tror att man många gånger är rädd i onödan och jag tror inte att det är så enorma massor inom det åländska näringslivet som är så rädda som det sägs. För min erfarenhet av de åtta år jag umgicks med finska politiker när var minister så lärde jag mig att de gillar raka, tydliga svar, och det tror jag att vi har varit alltför dåliga på ifrån åländsk sida. Vi har varit onödigt undfallna, men sedan kan man var stark i sak förstås på olika sätt.


  • Talman! Jag tycker att ledamot Eriksson blandar ihop korten. Visst kan vi vara eniga, och det är vi i många självstyrelsepolitiska frågor. När det handlar om regionala skillnader beroende på smittskyddslagen, gränsstängningar och eventuella provtagningar, hur man ska hålla skolorna öppna, där har vi varit helt eniga. Som ledamot Eriksson själv påpekar så ska beslut fattas i samråd med självstyrelsepolitiska nämnden. Det här var ju en markering som jag aldrig någonsin skulle ha omfattat. Det handlar faktiskt om det att stå upp. Vi anser, oppositionen anser, att vi står upp för ålänningarnas lagstadgade rättigheter.


  • Det tror jag alla gör. Jag hoppas och tror att vicetalman Sjögren har insett att ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter har aldrig på något sätt varit hotade genom den här, om vi kallar den, JO- och JK-affären. Däremot är de hotade när man gång på gång, hela 22 gånger enligt Ålandstidningens förtjänstfulla kartläggning, har överflyglat den åländska självstyrelsen. Det innebär att ålänningarnas rättigheter naggas i kanten, det är jag betydligt mer bekymrad över.


  • Talman! Det är jag också bekymrad över. Det utesluter inte att jag också är bekymrad över landskapsregeringens inställning och ställningstagande. Jag anser att svarar inte landskapsregeringen på JO:s begäran saknas det en viktig mekanism i den demokratiska processen. Jag anser också att man därmed bryter mot grundlagen.


  • När det gäller den markeringen landskapsregeringen gjorde att inte svara på JO:s fråga kan man ha olika åsikter om de är kloka i det eller inte. Jag tycker personligen att den typen av markering bör man göra. Jag har läst igenom alla självstyrelsepolitiska nämnds betänkanden, till och med tillbaka till 2005, och ser att det här är någonting man varit bekymrad över länge. Det tycker jag väl ändå att den här debatten har visat att landskapsregeringen har inte brutit mot grundlagen. Det måste vi ändå kunna konstatera samstämmigt, hoppas jag i alla fall.


  • Till det sista så är det väl vad det handlar om, att landskapsregeringen har brutit mot grundlagens 111 § genom att förvägra upplysningar som JO har önskat få. Det är det som är brottet mot grundlagen. Det är nog ganska förvånande att det finns ett nordiskt parlament, som Ålands lagting, som tycker att det här är inget bekymmer. Också att vicelantrådet kan säga att grundlagen behöver man inte följa rakt av, vad nu det betyder. Det är ju otroligt allvarligt.

    Den här bilden av Åland i riket, som kommer av det kommunikationssätt som man kan säga att landskapsregeringen företräder. Ser inte ledamoten Anders Eriksson att det kostar oss turister, intäkter, våra företag lider och vi tappar (… taltiden slut).


  • Jag har noterat flera gånger under den här debatten att trots att vicelantrådet inte kan ta del i replikskiften så hänvisas det gång på gång till honom. Det tycker jag är en märklig debatteknik och jag är förvånad att den tillåts.

    Sedan är det faktiskt så att landskapsregeringen med juridisk sakkunskap har kommit fram till att man inte har brutit mot Finlands grundlag, precis på det sätt som man formulerar sig i svaret på spörsmålet. Vi är trots allt ett parlament, det är en domstol som ska avgöra den saken. Vi har olika åsikter, synbarligen, där.


  • Men då tycker jag att landskapsregeringen, eller ledamoten Eriksson som försvarar regeringen till hundra procent, ska ge svar på: med stöd av vilken paragraf har vicelantrådet rätt att bedöma att det här är upplysningar som JO inte behöver? Det finns ingen som har tilldelat landskapsregeringen en sådan rätt till en sådan bedömning, men visa mig på paragrafen om jag har fel.


  • Jag vill nog bara rätta ett uttalande. Jag stöder inte landskapsregeringen till hundra procent när man gör fel, men jag tycker inte att man har gjort fel i det här ärendet. Utan jag tycker att det är hedervärt att man står upp för självstyrelsen.

    Spörsmålets rubrik är "Ålänningarnas grundläggande fri- och rättigheter". Det har sagts att enskilda åländska medborgare inte får överklaga, man får inte sin rätt tillgodosedd. Det är ju inte sant överhuvudtaget.


  • Tack, talman! Tack, ledamoten Eriksson. Den 10 februari 2021 kan man läsa och lyssna på debatten från Finlands riksdag, där statsminister Sanna Marin berättar att år 2022 är det 100 år sedan Åland fick sin självstyrelse. I samband med hundraårsjubileet, som startar redan i juni i år, lyfts Ålands självstyrelse fram som ett internationellt och ett bra exempel på en lyckad och framgångsrik självstyrelselösning. Jag åtminstone har aldrig någonsin läst att Finlands regering och sittande statsminister skulle ha uttalat sig varken negativt, kränkande eller är emot det här. Utan det är någonting de vill lyfta fram som ett gott exempel. Men är det konflikt som är vägen framåt här, som man tar emot den här öppna handen?


  • Herr talman! Jag nämnde själv de fem punkter som fanns i Sanna Marins regeringsprogram, bland annat första punkten att Ålands självstyrelse ska utvecklas och värnas i gott samarbete med Åland. Alla de här fem punkterna är oerhört positiva, om det skulle fungera i praktiken. Men det blir mest bara tomma ord, och det är det som jag tycker att är det tråkiga.

    Jag upplever inte att man har sagt något nedvärderande, men det är hela tiden vi från Åland som får kämpa på och driva på för att överhuvudtaget kunna få någon utveckling av vårt självbestämmande, eller ens bevara det självbestämmandet vi har. Det här är ett gemensamt åtagande. Skulle inte Finland har gett de löften de gav till det internationella samfundet så skulle man aldrig ha fått överhögheten över Åland en gång i tiden. Men man visar åtminstone inte nu, och historiskt har man också varit väldigt dålig på det, något intresse av att utveckla den åländska självstyrelsen. Det är det som bekymrar mig.


  • Man kan också läsa att stadsförvaltningen och regeringen i Finland har tidigare meddelat att man planerar att implementera en Ålandsstrategi under året för att kartlägga och täppa till de kunskapsluckor som finns om Ålands självstyrelse. Inte här heller hittar jag någonting som skulle göra att man skulle ha någonting emot självstyrelsens utveckling av Åland. Utan man vill täppa till kunskapsluckor och faktiskt är tillmötesgående och ser Ålands problematik. Men det finns också en annan opåverkbara sak här i världen just nu, och det är den här Covid-19 pandemin som pågår. Det är just därför vi tycker att tillfället att rikta jättehårt kritik just nu är fel.


  • Jag tycker inte att mitt anförande eller den debatt vi har haft nu är jättehård kritik. Jag tycker att man på ett sakligt sätt måste få stå upp för de rättigheter vi har, annars har vi de inte kvar. Det som inte utvecklas, det förtvinas. Det kan jag säga som jordbrukare, det är inte bara plantor utan det också så med ett politiskt system.

    De här formuleringarna som ledamoten Eckerman hänvisar till är mycket bra. Vi har ju gång på gång försökt fört upp det till diskussion med den finska regeringen och de säger jo, bara självstyrelselagsrevisionen är klar kan man börja jobba med det här. Jag kan inte begripa när självstyrelselagen enligt mitt förmenande, men det blir väl offentligt så småningom, inte tillför desto mera. Hur man då helt plötsligt ska sätta igång att börja jobba så, vad ska man säga, positivt med Ålands status. Jag tillåter mig att tvivla, tyvärr.


  • Tack, talman! Jag fick ett mejl av en tjänsteman som upplyste mig om att oppositionen har lämnat in en klagan till Justitiekanslern, alltså en politisk klagan. Det kan förklara bakgrunden till varför vi har den här debatten idag. Till den omtalade jämställdhetsbonusen som är föremål för klagan. Det är intressant att veta bakgrunden av vad som är hönan och ägget.

    När det gäller frågan om att göra politik under pandemi så är det ju lite tragiskt. Vad har landskapsregeringen gjort? Vi har kommunicerat, kan det vara, ett sextiotal utlåtanden sammanlagt under pandemin till riksdagen. Då har vi påpekat de här överträdelserna. Det är det som måste upplevas att vi har trummat på, men vi har bara försökt försvara Ålands position hela tiden. Vi har inte upplevt att det skulle vara något odiplomatiskt språk heller i det sammanhanget. Det är svårt för mig att förstå den här kritiken som jag fått höra (… taltiden slut).


  • Som viceordförande i självstyrelsepolitiska nämnden så det är riktigt att den här frågan som ligger i botten för spörsmål har diskuterats i nämnden. Det har också alla de utlåtanden som vicelantrådet Harry Jansson nämner. Jag har hela tiden, jag kan bara uttala mig för mig själv, konstaterat att det har förts en saklig och bra diskussion, och också i en samstämmig anda.


  • Det är därför det här förvånar. Att man faktiskt, trots att man tagit landskapsregeringens alla ministrar ordentligt i örat så är man ändå missnöjd med det sätt man har skött det. Det är svårt att få budskapet att få ihop, men vi får säkert någon reda.

    Det som intressant är att blicka tillbaka. Ledamot Eriksson har varit med länge. Hur var det möjligt att 2003 göra en så här tydlig markering, samma sak som vi gjorde nu, med en Liberal minister som föredragande? Man väljer att meddela till Justitiekanslern att man svarar inte på frågorna. Man låter till och med den påstådd jäviga ministern hantera ärendet som föredragande inför alla i plenum. Det är inte ett ljud, vad jag kommer ihåg, från den tiden 2003. Att det skulle ha väckt någon uppståndelse att man markerar att Åland har ett intresse att JK:s och JO:s befogenheten måste få ett lagstöd. Inte ett ljud. Nog är det lite märkligt med tanke på debatten här idag.


  • Det sades att jag har varit med länge. Jag brukar ha bra minne, men just vid den där tidpunkten var jag de facto inte medlem av Ålands lagting, utan jag kom in på hösten 2003. Jag kan omöjligt svara på vad bevekelsegrunderna var. Det var ju så att man stod upp för självstyrelsen på ett helt annat sätt då än vad man vågar göra i dag. Det tror jag vi alla inser innerst inne. Vad som är orsak och verkan kan vi ta någon annan gång.


  • Herr talman! Bästa lagting, och bästa regering. Idag har vi igen ett spörsmålssvar på vårt bord. I media skrevs på vissa håll att oppositionen hade lämnat in ett spörsmål. Det här var felaktigt och missvisande. Missvisande för alla de som då trodde att även Åländsk Demokrati hade undertecknat spörsmålet. Ibland upplever jag att media förvränger det jag säger. Ibland förvränger man det jag inte ens sagt eller skrivit. Även här i salen har det många gånger idag talats om oppositionen. Jag förstår att både media och alla här vill ha korta rubriker eller ett kort ord. Man kunde ha skrivit t.ex. Att S-Libbarna hade lämnat in ett spörsmål. S-Lib i pluralis blir S-Libbar. Det är korrekt och det är kort. Med ledamot Katrin Sjögren som första undertecknare.

    Herr talman! Det verkar som om det finns också vissa felaktigheter i den här historien. Kanske vissa drag som kan ha både juridisk och politisk humor i den här historien. Ni andra kanske inte har noterat det, vad jag har märkt här. Trots att det är en mycket allvarlig historia.

    Om jag börjar med själva spörsmålfrågan, som också finns i inledningen i svaret, så avslutas spörsmålet med ”trots tidigare motsatt praxis, bistå Justitiekanslern och Justitieombudsmannen med erforderliga utredningar och yttranden? ”. Men ännu har jag inte sett eller läst något om att landskapsregeringen skulle ha motsatt sig att ge utredningar och yttranden till Justitiekanslern i det här sammanhanget. Borde inte en fråga vara helt korrekt?

    Sedan hänvisas det att Justitieombudsmannen inte erhållit erforderliga utredningar och yttranden. Jag gick igenom en del papper i det här, och medieuppgifter också. Då hittade jag någonstans ett yttrande av den 26.2.2021 till riksdagens biträdande Justitieombudsman från vicelantrådet Harry Jansson. I det här yttrande, som enligt spörsmålet inte existerar, så finns också en bilaga som förklarar varför landskapsregeringen inte lämnar någon utredning. Dessa motiven finns nog till största delen också i spörsmålssvaret. De går, som vi har hört här, ut på att det finns oklarheter i JO:s rätt att övervaka åländsk förvaltning, och att det här har påpekats under många år. Jag funderar då om vicetalman Sjögren hade tagit del av det här yttrandet överhuvudtaget, men jag kunde notera att ni faktiskt stod och läste upp i talarstolen, så åtminstone senare har ni tagit del av den. I det här svaret finns faktiskt en liten grad av juridisk humor. Eftersom JO:s roll är att övervaka lagligheten och bemöts av ett argument att denna granskning kanske inte är helt laglig.

    Man kunde se det här som ett sätt för vicelantrådet att testa gränserna. Vad händer om svaret inte blir det förväntade? Pojkar brukar testa gränser, även stora pojkar. Men då kommer mamma Mu, eller snarare mammorna Mu, springande och säger åt den olydige pojken att när farbror JO frågar så måste man svara snällt. Denna gång personifieras mamma Mu av före detta lantrådet Sjögren och före detta lantrådet Gunell, som snabbt ville dra vicelantrådet i örat med ett hjälp av ett spörsmål. Eftersom jag dyrköpt av erfarenhet lärt mig att ledamöterna Sjögren och Gunell inte förstår sig på metaforer, så tar jag genast tillfället i akt och påpekar att detta inte är en förolämpning eller kränkning där jag insinuerar att ni ser så gamla att ni kunde vara vicelantrådets moder, utan det är en metafor. Pojkar testar gränser och mammor säger till. Jag vet till och med en dam som kallar sig hönsmamma även om hon inte är en höna.

    Herr talman! Men vad händer då om JO inte nöjer sig? Det har också vissa andra frågat här. Då frågar väl JO en gång till? Jag har inte lyckats se eller höra här att JO skulle ha frågat på nytt, men det kanske inte går så snabbt. Men den olydige pojken har ju ett äss i rockärmen. Vad jag kan läsa i svaret så finns det ingen utredning. Visst, man hade kunnat sagt det med detsamma, men då hade man inte kunnat ställa frågan på sin spets. Man kan se det som lite humor.

    Herr talman! Om vi sedan läser den här bilagan, eller orsakerna till att det inte gavs ett yttrande som uppfattades som yttrande, så kan vi läsa, vilket har hört här, om frågan om JK:s och JO:s behörighet i landskapet Åland har varit uppe ett flertal gånger. De äldsta, som vi har nämnt här flera gånger, gällde ett JK-ärende i medlet av 20-00-talet, alltså cirka 2005. Då hade självstyrelsepolitiska nämnden tagit upp frågan i sitt betänkande nr 2/ 2005-2006 och även nu senast i december 2020 då det skickades ett svar. Det som nu kom som bilaga i det yttrandet som inte skickades.

    Men nu verkar det alltså som om f.d. lantrådet Sjögren och f.d. lantrådet Gunell och f.d. vicelantrådet Gunell plötsligt har drabbats av en samtidig demens. Eller är det en politisk glömska som ibland händer efter ett val? Det som däremot är lite speciellt är att den här glömskan har kommit samtidigt.

    Herr talman! Vi har ett spörsmål där man kanske inte riktigt beskriver skeendet helt korrekt. Vi har ett svar som visar att åtminstone några av undertecknarna uppenbarligen har glömt en del av historien av någon orsak. Eller så är det svar skickades i december 2020 en felaktig beskrivning av historien. Hur som helst, av den här orsaken så ifall nu kommer med ett klämförslag till eventuell omröstning kommer Åländsk Demokrati inte att understöda det. Däremot har spörsmålet onekligen lyft denna, sedan länge kontroversiella, fråga om kanske inte helt igenom på ett positivt sätt. Så med facit i hand så kunde det kanske hända att jag skulle ha kunnat tänka mig att skriva under spörsmålet om jag hade blivit tillfrågad.

    Herr talman! Det har varit intressant att ta del av det offentliga materialet och allt det som har skrivits, eller en del åtminstone, i media. Det känns om det gått lång tid sedan vi fick det här svaret och jag har funderat igenom ärendet med alla dess felaktigheter och eventuella minnesluckor. I dagens läge talas ofta om konspirationsteorier från mainstream media. Det är ett felaktigt och nedlåtande ord. Från alternativmedia talas om alternativa teorier, vilket också är fel. Jag tycker man kan kalla det alternativa hypoteser. Ungefär som att det fanns ett extra hål på Estonia som man långt senare kunde filma.

    När jag tittar på det här måste jag faktiskt fråga mig att har det verkligen gått till så som det sägs i spörsmålet, så som det sägs svaret och vad vi har kunnat läsa i media? Resultatet är att frågan har lyft upp väldigt synligt, men tänk om det har skett i maskopi? Vicelantrådet såg en möjlighet att lyfta upp den här JO-frågan genom ett icke-svar och genom ett spörsmål. Vi såg att när han skickade svaret i december var det ingen som reagerade, men när svaret kommer som en bilaga tillsammans med ett spörsmål då lyfts det minsann upp. Alla inblandade har ju under olika tider varit helt överens om att det finns den här luckan och att det borde lyftas upp, men ingenting har hänt. Det här kan kallas en konspirationshypotes, som vi knappast får svaret på idag. Det brukar man aldrig få svar på, men en vacker dag kanske vi kan läsa om det i någon memoarbok. Tack, herr talman.


  • Talman! Jag måste erkänna att jag hade en naiv förhoppning att det skulle finnas någon slags liten självrannsakan idag, främst från vicelantrådets sida. Jag kan också konstatera att det här under debatten, flera timmar nu, har kommit fram dubbla budskap från landskapsregeringen och majoritetspartiernas sida. Vicelantrådet understryker markeringen mot JO och den självstyrelsepolitiska digniteten och lantrådet det här som man kan kalla en efterhandskonstruktion, att det inte fanns mera upplysningar att ge.

    Jag tycker också att det är intressant, man har under debattens gång också hänvisat till en av de största företrädarna för Ålands konstitution, nämligen professor Markku Suksi. Han konstaterar i de intervjuerna som gjorts att det är unikt, hans uppfattning är att ingen någonsin har vägrat sända information till JO. Han konstaterar också att landskapets offentliga makt åtnjuter inte grundlagsskydd, men det gör varje individ som bor i landskapet och att man inte kan ställa lagstiftningen behörigheten för Åland framför individens grund rättigheter.

    Oberoende hur det går med det här spörsmålet så tycker jag att det är väldigt viktigt att lagtinget fortsätter att fördjupa sig i de här frågorna, i JO:s och JK:s befogenheter och rättigheter. Spörsmålställarna vänder sig mot det här att landskapsregeringen vägrar ge upplysningar. Vad JO:s bedömning blir, eller hur JO går vidare, det vet vi inte idag vad det blir för utslag. Om man faktiskt tänker begära ytterligare information. Jag tycker också att det är anmärkningsvärt att under diskussionen så har vi igen blivit skuldbelagda för att vi sköter vårt jobb. Jag tror inte heller att det finns något annat nordiskt parlament som underlåter att göra sin uppgift, vare sig man tillhör majoriteten eller oppositionen. Det här har vi ansett har varit en väldigt viktig fråga och därför har vi gjort vårt jobb. Det får man väl tycka vad man vill om. Jag kan också konstatera att ingen i majoritet, ingen av de som har uttalat sig, har gett ett hundraprocentigt stöd för vicelantrådets regim och markering.

    När det gäller spörsmålets vidarehantering så vill jag understöda bordläggningstiden till nästa plenum. Eftersom det gång på gång upprepats att det är oppositionen som har skuld till att det har blåst upp i riksmedia så kan jag informera om att långt före vi lämnade in vårt spörsmål var det inlägg i Hufvudstadsbladet. Det var ett mycket väl lyssnat radiosatirprogram, Staffan och Stefan, där man uppmärksammade den här situationen. Så det var faktiskt vida känt före vi lämnade vårt spörsmål. Jag tycker att man måste ha så mycket ryggrad att man också faktiskt rannsakar sig själv lite. Bordläggning till nästa plenum. Tack, talman.


  • Tack, talman! Tack till vicetalman Sjögren. Det här var andra ljud i källan, helt sakligt inlägg, vi tackar för det. Det som är intressant med den här kommande prövningen, vi får se hur Justitieombudsmannen gör nu. Vi ska komma ihåg det är ämbetet, det är en stor organisation, det är biträdande JO till och med. Det ska bli intressant. Kommer faktiskt då JO att göra en ändamålsenlighetsprövning som faktiskt själva frågeställningarna, som ställdes konkret till landskapsregeringen, tyder ju på det. Är det möjligt för JO 2021 att göra en ändamålsprövning av åländska beslut? Det blir en intressant bit. Sedan kan jag inte låta bli att påminna om att vicetalmannens företrädare som lantråd från liberalt håll, Sune Eriksson, gjorde exakt samma sak som jag 2003 och då gick det bra. Där ser man.


  • Talman! Vicelantrådet och jag är överens om det. Vi vet inte vad JO:s utslag blir. Trots det så kommer jag och Liberalerna aldrig att acceptera det som vicelantrådet har gjort. Vi tycker att det var fel att göra den här markeringen. Vi tyckte att tajmingen var urusel.


  • Här, återigen, måste vi anse att vi är totalt olika i synsätt. Det fanns knappast någonsin en mer lämplig tidpunkt om vi vill hävda åländska intressen. Självstyrelselags processen på slutrakan. Från Helsingfors slänger man in nya punkter precis när man har lust, det kan ha kommit någonting nu, men vi har ytterst svårt att komma in på banan. Det vet vicetalman av egen erfarenhet. Så det här var att gripa ett window of opportunity, som heter på modern svenska. Jag är nöjd med att jag gjorde det här och jag tar gärna oveten. Däremot, och det här ska vi återkomma till, att anklaga tjänstemannen för brott mot tjänsteplikt är allvarligt. Det kommer vi att återkomma till, men i väntar på JO först så får vi se hur vi tar det vidare.


  • Talman! I den här salen diskuterar vi politiskt ansvar och gör politiska bedömningar. Det vill jag understryka och upprepa gång på gång. Det är vicelantrådet Jansson som försöker skyla över sina misstag, delvis på tjänstemännen, och citerar hur det passar vicelantrådet bäst. Så, som sagt var, det lär vi få återkomma till.


  • Herr talman! Jag ville ta den här repliken så att vicelantrådets hot inte ska bli de sista orden. Jag vill tacka för det självstyrelsepolitiskt, resultatinriktade samarbetet som ledamoten Sjögren och jag har haft under många år. Jag hoppas att det är den typen av agerande kan fortsätta att prägla den åländska hållningen gentemot Helsingfors. Det ledde bland annat till att vi rodde hem det ekonomiska systemet. Nu är återstoden av revisionen i händerna på en minister som en tredjedel av det här lagtinget inte har förtroende för. Jag ser situationen väldigt problematisk.


  • Talman! Jag delar den uppfattningen och jag delar också det konceptet att försöka nå framgång, för det tror jag att vi alla vet att det är inte helt lätt. När det kommer till kritan så är det ju resultat som räknas. Så nu är det inte bara upp till bevis i den här frågan, utan det är upp till bevis för landskapsregeringen som förhandlar om PAF-frågan, som förhandlar om självstyrelselagsrevisionen, som förhandlar om tullkodexen. Då ska vi se om det lönar sig.