Andra behandling

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

Tack, talman!

Mycket har sagts i debatten här tidigare, men jag vill ändå ta tillfället i akt och framföra mina synpunkter. Jag tror nämligen att det här lagförslaget kommer att påverka Åland och vår möjlighet att leva och bo här på hela Åland under de närmaste åren.

Upprinnelsen till det här lagförslaget är en försvagad ekonomi inom den kommunala sektorn, vilket i kombination med landskapets ansträngda kassa har lett till att landskapsregeringen valt att föra fram denna lagstiftning.

Vad kan då en kommun göra som har en svag ekonomi? Man kan höja skatteprocenten. I Brändö, där jag själv är mantalsskriven, skulle en höjning med 1 % generera ungefär 70 000 euro. Det är inte speciellt mycket. Man kan också föreslå att sälja egendom, men vi har erfarit i samband med utskottets beredning av det här ärendet att de åländska kommunerna kanske inte har så mycket att sälja, åtminstone inte alla. Vissa kommuner har jord- och fastighetsägande, men många saknar det.

Man kan försöka minska på den icke lagstadgade servicen. Sist och slutligen är det så att det är väldigt lite service som ges i kommunerna som inte är lagstadgad. Vi har exempel från en liten kommun på fasta Åland, där man konstaterade att om man skulle plocka bort precis allting som inte är lagstadgat, så rörde det sig om 50 000 euro på årsbasis. Och det är inte mycket i det här sammanhanget.

Man kan tänka sig en förändrad lagstiftning från landskapsregeringens håll, det vill säga att man lättar på vissa krav, kanske vad gäller gruppernas storlek inom barnomsorgen, eller vad gäller ersättning för olika kostnader som kommunerna ska betala. Vissa kommuner, eller nästan alla kommuner, har också uttryckt att de gärna skulle se ökade landskapsandelar. Vi vet också att ett nytt landskapsandelssystem är på gång. Det är upphandlat och planeras att sjösättas år 2028. Vad det innehåller vet jag inte, men jag misstänker att det inte kommer att vara till fördel för serviceproducenterna eller kommunerna.

Min uppfattning är att med det här upplägget sitter kommunerna verkligen i klistret, för de har ingenting att svara upp mot. Jag tycker att vi ska vara ärliga här och konstatera det gamla ordspråket: när en blind leder en blind, så leder det oftast omkull. En kommun med svag ekonomi kommer inte att bli hjälpt genom att gå samman med en annan kommun, eller en tredje, fjärde eller femte kommun.

Vi vet att Kökar, Kumlinge och Lumparland har ekonomiska svårigheter. Okej, om vi försöker slå ihop Lumparland och Lemland så kommer det inte att räcka till. Om vi lägger till Föglö, som har haft en god kommunal ekonomi men nu har den försämrats av olika anledningar, så kommer det inte heller att hjälpa. Sottunga vet vi sedan tidigare att har svaga ekonomiska förutsättningar, Kumlinge har också bekymmer och Kökar samma sak. Om vi slår ihop dessa sex åländska kommuner får vi ändå ingen stark kommun.

Jag tycker att vi i backspegeln ser - vi ska förstås mest titta framåt - att det fanns en renhårighet i det som Sjögren ettan och nuvarande ledamoten Nina Fellman som fanbärare i egenskap av kansliminister försökte lansera, där målet var att ha fyra kommuner. Det var en tydlig målbild. Av olika anledningar föll det projektet men det fanns en målbild.

Vad är målbilden nu? Vad är målbilden från landskapsregeringens sida? Varför kan ingen svara på vad målbilden är? Kommer jag att få samma servicenivå i Brändö om vi slås samman med ett antal andra kommuner? Vad är det som kommer att gälla?

Det här påminner faktiskt lite om Rödluvan och vargen, där vargen inte är kommunerna. "Varför har du så stora ögon?" "Det är för att jag ska se dig." Det här ligger kommunerna i fatet, och ansvaret kommer att läggas över på dem. Det är de som ska driva detta vidare.

Jag känner inte till några åländska kommuner som är slösaktiga med sina pengar, åtminstone inte de små kommunerna som jag har bättre koll på. Jag ska inte uttala mig om precis alla, men det handlar inte om att slösa, utan man håller verkligen i sina resurser och försöker vara attraktiva för inflyttning.

Jag är inte speciellt orolig för min egen del i Brändö. Jag är mer orolig för trafikupplägget som planeras, men det är en annan historia. Vattnet är vår väg, men det är också ett hinder. Man kan inte ta bort dagis, för man kan inte föra barnen någon annanstans. Skärgårdskommunerna har ändå ett visst mått av trygghet i detta. Administrationen är väldigt liten där.
Skulle jag bo i Geta, Lumparland eller kanske i Sund, skulle jag nog känna lite större oro.

Nu kommer jag att framstå, misstänker jag, i mångas ögon som konservativ, som kommunkramare eller något annat. Men jag vill bara säga avslutningsvis att jag tror att vi på sikt kommer att ha färre kommuner. Jag tycker, både med min hjärna och mitt hjärta, att det hade varit mer sympatiskt och respektfullt om kommunerna själva fått fortsätta arbeta i den riktningen som de facto redan har påbörjats. Tack!

Tack, talman!

Jag kan sympatisera med den delen, särskilt när det gäller landskapsandelarna. Den respons jag har fått från det kommunala fältet visar att stora problem för vissa utsatta kommuner härrör från landskapsandelssystemet. Eftersom landskapsandelssystemet är under revidering finns det en oförståelse för varför en sådan här lagstiftning ska införas innan man har kommit till bukt med de problem som redan är kända.

Hur skulle läget se ut med ett reviderat landskapsandelssystem? Hur skulle situationen förändras om man på något sätt hittar lösningar på notan från KST och så vidare? Skulle läget se annorlunda ut? Den här lagen är ju avsedd att vara ett instrument oavsett väderförhållanden. Jag kan kanske förstå de som anser att detta sker i fel ordning.

Talman!

Tack för den repliken! Det handlar alltid om det här landskapsandelssystemet och hur transfereringarna går mellan kommunerna och landskapet. Det har stötts och blötts fram och tillbaka, och ofta tycker landskapet, vilket jag har förstått även när jag suttit i landskapsregeringen, att kommunerna har fått tillräckligt med pengar. Jag har aldrig varit med om att kommunerna har tyckt att de har fått tillräckligt med pengar.

Problemet ligger i den stora diskrepansen som finns i uträkningssystemet. Det handlar om hur landskapsregeringen uppfattar att landskapsandelarna har ökat i relation till hur kommunerna uppfattar det. Så det är ingen lätt ekvation. Men jag tror inte att detta är lösningen på kommunal närservice.

Tack, talman!

Jag tror inte, när den här lagen går igenom, att landskapsregeringen efter ett tag och efter utvärderingsförfaranden kommer till ett läge där man inom överskådlig tid börjar fatta beslut om att slå samman kommuner. Jag tror inte att det är politiskt möjligt och inte heller eftersträvansvärt.

Jag har dock hört och fått tydliga signaler från kommunfältet att man ser detta som en stor risk. Kanske är det aldrig ett bra läge att införa en sådan här lagstiftning, särskilt när så många kommuner samtidigt tycker att det är viktigt att få den på plats.

Det finns något som skaver i förväntningarna på det reviderade landskapsandelssystemet. Man upplever att man vet var problemet ligger, och då undrar man varför landskapsregeringen inte löser dessa problem istället för att börja flagga för en sådan här lagstiftning.

Talman!

Jo, det är helt korrekt till den delen. Sedan kan man förstås säga att kommunerna får skylla sig själva när de gick med på det här avtalet. Det är ju kommunpolitikerna som inte har förstått hur mycket pengar de egentligen ska betala.

Jag vill inte skuldbelägga någon i det, men det kanske skulle vara läge att titta på en revidering av KST-delarna också. Jag hoppas att det kommer att ske nu när landskapsandelssystemet ska revideras.

Jag tycker att det skulle kunna vara klädsamt i den här debatten om man kunde ge en hint om hur man har tänkt i framtiden. Det har ju gått ut en beställning till ett privat bolag som ska titta på det här, så visst finns det tankar från landskapsregeringens sida också.

Talman!

Tack ledamot Thörnroos. När debatten var här senast hade jag ingen klar uppfattning, men under debattens gång lät jag mig påverkas. Jag är övertygad om att vi måste se över kommunstrukturen på Åland. Det är inte rimligt med den nuvarande strukturen som består av 16 kommuner. Det känns som att vi går bakvägen i en stor fråga. Jag inser att det finns många svåra politiska diskussioner kring hur vi ska gå vidare, och det är den centrala frågan.

Jag noterar faktiskt att ledamot Fellman och ledamot Wikström hade samma åsikt i debatten tidigare, nämligen att Jomala och Mariehamn borde gå ihop. Jag tycker att det vore väldigt rimligt ur många synpunkter. Detta hänger samman med den övergripande frågan om kommunstrukturen.

Därför kommer jag att rösta blankt i den här frågan.

Talman!

Det var ett intressant inlägg i debatten, men jag tror också att vi kommer att få färre kommuner. Det är jag helt övertygad om. Jag tror inte att det kommer att finnas förtroendevalda som verkligen vill ta ansvar i en liten kommun.

Det jag värnar om är närservicen, och jag tror att slutresultatet skulle bli bättre om kommunpolitikerna faktiskt hade rätten att besluta om sin egen kommun. Den rätten fråntas dem. Det är just det som sker när det här lagförslaget klubbas.

Tack ledamot Thörnroos. Det handlar om att kommunerna på Åland måste minska och hur detta ska organiseras. Det är en väldigt stor organisation, och det finns en viss logik i att de små kommunerna bidrar till närdemokrati. Men på många sätt är det fullkomligt irrationellt.

Jag har ingen klar uppfattning om hur det skulle se ut, ska vi ha skärgårdskommuner, Jomala, Mariehamn och kommun Ålands landsbygd? Det är en stor diskussion.

Det här sättet att hantera situationen är lite bakvänt och riskerar att skjuta upp den nödvändiga diskussionen om en förändrad kommunstruktur på Åland. Istället för att ta itu med detta nu, hanterar vi det på ett interimistiskt sätt för att lösa möjliga ekonomiska kriser i kommunerna.

Talman! Jag tror att det finns en klokskap i det som ledamoten Mogens framför. Jag tycker också att vi ska komma ihåg att om man ser historiskt på detta, säg för X antal år sedan, så var kommunerna helt självgående. Sedan dess har olika samarbeten vuxit fram på ett sätt som har varit både förnuftigt och klokt för kommunerna. Detta gäller allt från äldrevården till skolan och så vidare. Jag tror att om vi ger detta lite tid, så kommer slutresultatet kanske ändå att bli detsamma.

Tack, talman!

Tack, ledamoten, för ett bra anförande. Man har hela tiden försvarat detta med att man måste säkerställa lagstadgad service för alla Ålands invånare. För det första garanterar inte en tvångssammanslagning den servicen på något sätt.

För det andra har man inte heller använt servicen som en parameter; istället använder man sig av nyckeltal.

Med andra ord, även om kommunen levererar den här servicen, så är det nyckeltalen som man fokuserar på. Det borde vara fullkomligt självklart för alla som ser på detta vad det är man är ute efter.

Talman!

Jag delar den analysen i mångt och mycket. Vi ska också komma ihåg att stora delar av grundlagsförslaget, som vi verkligen har fördjupat oss i inom lag- och kulturutskottet, är kopierade från den finska sidan. Där är kommunerna, för det första, avsevärt mycket större redan från början, och för det andra har de inte samma samhällsuppdrag som de åländska kommunerna har.

Jag har sagt det två gånger, och jag säger det igen: Jag tror att vi på sikt kommer att ha färre kommuner. Men jag hade tyckt att det hade varit mer sympatiskt, respektfullt och klädsamt om man hade låtit kommunpolitikerna aktivt vara med och besluta om sin framtid.

Tack, talman!

Jag är helt övertygad om att den analysen stämmer. Jag tror också att vi kommer att få färre kommuner, och det kommer att bero på andra faktorer och ske naturligt. Bland annat är folk inte tillräckligt intresserade av att ställa upp i val, vilket innebär att det blir kommunmedborgarna själva som påverkas. Eftersom de inte engagerar sig, kommer det att sluta med att kommunerna går ihop, och då är det två kommuner som måste fatta beslut tillsammans.

Vi oroar oss mycket för polarisering i dagens samhälle. Det finns en extremt hög grad av polarisering. Jag tror inte att vi kommer att få mindre polarisering mellan den här kommunen och en fattig kommun som den tvingas ta över. Kommunmedborgarna i den fattiga kommunen kommer garanterat att uppleva polarisering gentemot den rika kommunen. Det kommer att bli ett stort tryck från medborgarna i den rika kommunen att servicenivån ska sänkas i den fattiga kommunen. Det kommer inte att bli rart.

Talman!

Jag anser att det är helt korrekt att påpeka att det saknas en framtidsspaning i den här lagstiftningen. Just nu är situationen sådan att om kommunen inte klarar av det här, och om man får rådgivning från landskapet men ändå inte kommer överens, så beslutar landskapsregeringen om hur det ska vara. Jag håller helt med om att detta inte är ett bra sätt att bygga ett framtida samarbete under tvång. Det finns en anledning till att tvångsgifte inte är särskilt populärt.

Tack, talman!

Ledamoten Thörnroos hade flera bra poänger i sitt anförande. När det gäller målbilden hörde vi under debatten tidigare i ärendet åtminstone ett par företrädare från Liberalerna och Socialdemokraterna som uttryckte en tydlig målsättning: att vi ska ha endast en kommun på Åland, vilket de anser skulle vara det bästa. Det är uppenbart att detta är den underliggande målbilden för flera.

När vi diskuterar servicen, som omfattar dagis, grundskola och äldreomsorg, finns det dock inte ett ord om hur vi ska säkerställa att dessa tjänster verkligen finns tillgängliga. Man borde vara mer ärlig i det här förslaget och tydligt säga att man inte anser att det ska finnas dagis i närheten eller äldreboenden i de mindre kommunerna. Det är ju dit som det går.

Talman!

Visst är det så. Det finns en automatik i en diskussion där en är liten och en annan är stor och stark och i 99,9 procent av fallen blir det såsom den stora och starka parten vill.

Det betyder att den stora kommunen, som mer eller mindre tvingas ta emot andra, knappast kommer att känna någon glädje den dagen. Det är de som kommer att bestämma hur saker och ting ska vara. Jag kan leva med det, jag har inga bekymmer med det. Men då vill jag att man ska vara tydlig med det. Man ska säga rakt ut att det är den här riktningen som gäller. Det är inte schysst att påstå att detta får kommunerna funderar på sedan. Det är inte en ärlig politik, det är inte en rak politik.

I början av 90-talet godkände lagtinget den europeiska stadgan om lokal självstyrelse, där finansieringsprincipen ingår. Denna bestämmelse kräver att landskapet ska se till att kommunerna får den finansiering de behöver.

Vi kommer senare idag att börja diskutera ett omfattande lagförslag som rör tillgången på Kanta. Det finns en risk att vi skapar ett system som blir mycket kostsamt för kommunerna, vilket ytterligare kan försvåra deras situation, om vi inte samtidigt beslutar att finansiera det fullt ut. Det här lever och de kommande åtgärder som vi ska behandla i lagtinget kommer också att påverka kommunerna. Jag vill bara påpeka att det är bra att ledamoten tar upp detta.

Talman!

Det är väldigt svårt att följa logiken i ledamoten Thörnroos anförande. Å ena sidan säger man att landskapsregeringen borde ange hur kommunerna ska organisera sig. Det ska vara tydligt och klart hur man vill att den kommande kommunstrukturen ska se ut.

Mitt i allt längtar ledamoten Thörnroos tillbaka när en tidigare landskapsregering föreslog fyra kommuner, något som man var oerhört mycket emot.

Nu har vi ett verktyg som ger kommunerna fulla möjligheter att frivilligt komma fram med nya sätt att organisera sig, precis som man har gjort nu. Man har kommit fram med nya modeller, även om kommungränserna är kvar. Men med det tillägget att om de lagstadgade rättigheterna för enskilda individer inte kan skyddas, så träder en lagstiftning i kraft. En process som även ledamoten Thörnroos vet är lång; det är ingenting som görs i en handvändning.

Talman!

Jag måste nog säga att det har varit väldigt otydligt här, för jag har nämligen ingen önskan. Jag har absolut ingen önskan att det är landskapsregeringen som ska besluta om hur kommundelningen på Åland ska se ut.

Vad jag däremot sa var att i det förslag som Sjögren ettan lade fram, så fanns det en tydlig målbild. Målbilden var fyra kommuner. Det finns ingen målbild i det här förslaget, utan nu säger man att det här får kommunerna själva ta ställning till. Men det funkar ju liksom inte riktigt på det viset, eftersom de ju inte har alla verktyg längre i sin verktygslåda.

Jag skulle vilja veta: Vad är det landskapsregeringen vill uppnå med det här? Hur ska man garantera närservice i perifera områden? Kommer man kunna garantera det? Ska ni spara pengar så finns det bara en sak att göra, och det är att stänga ner.

Talman!

Per se kan inte landskapsregeringen garantera närservice. Precis som högstadieskolorna har centraliserats till tre på fasta Åland, institutionsboende har nu också helt centraliserats till tätorterna och vissa uppgifter överförts till landskapsregeringen och kommunalförbund, så kan inte landskapsregeringen garantera närservicen. Om en kommun vill köpa sina grundskoletjänster av en annan kommun istället för att uppföra dem själva, kan inte landskapsregeringen idag hindra dem. Det kommunala självstyret är mycket vitt och brett.

När vi skrev det här regeringsprogrammet, så angav vi att vi skulle ta fram den här lagstiftningen, ett dokument som ledamoten som partiordförande och jag undertecknade. Vi konstaterade att vi behövde andra mekanismer för att gå framåt, där kommunerna själva skulle få bygga upp sin egen målbild för den kommunala sfären.

Talman!

Det är alldeles korrekt, som minister Zetterman säger, att jag var med och undertecknade regeringsprogrammet. Men jag kan faktiskt inte riktigt erinra mig att vi hade en sådan här detaljerad nivå. Vi hade naturligtvis en målbild om att kommunerna själva skulle få bestämma på slutrakan, men det har nu tagits bort.

Sedan hjälper det ju inte att säga att "det där kommer inte att ske förrän om många år". Det är då först som det kanske händer något. Så jag köper inte riktigt det.

Visst har högstadieskolorna centraliserats, och visst har ett antal skolor lagts ner, men det är ju kommunpolitikerna själva som har valt att gå den vägen, och det tycker jag är helt rätt. Kommunpolitikerna på Åland är tänkande varelser. De har bestämt att de vill gå i den här riktningen. Varför kan de inte få fortsätta arbeta i den riktning som de själva önskar?

Jag blev nästan lite berörd av den här diskussionen att det kändes ärligare och mer uppriktigt att lägga fram ett förslag till kommunreform, som den förra regeringen gjorde. Om jag inte minns fel var det ledamoten Thörnroos som ville fälla den dåvarande regeringen på grund av min dåliga personlighet i den här frågan. Och nu verkar det mycket bättre.

Problemet med detta resonemang är att man säger, som ledamoten Thörnroos gör, att det kommer att hända, men man har ingen åsikt om hur det ska gå till. Man vill inte att landskapsregeringen ska ta initiativ, och man vill inte ange hur kommunerna ska agera eller agera själv i det kommunala. Istället förväntar man sig att en lösning på något sätt ska uppstå av sig själv.

Tack, talman!

Om jag har sagt att ledamoten Nina Fellman har en dålig personlighet så ska jag be om ursäkt för det. Det är fullständigt irrelevant vad folk har för personlighet, vilka kläder de har på sig eller vilket kön de tillhör när vi diskuterar här i Ålands lagting. Jag tar avstånd i så fall från mitt eget uttalande, även om jag inte riktigt kan komma ihåg att jag har sagt det, men i alla fall.

När det gäller den delen så fanns det en tydlig målbild, och det är den som jag saknar i det här sammanhanget. Ingen kan svara på var det blir service, när det blir service, när det kommer att ske eller om det kommer att ske. Det enda vi vet är att antalet äldre ökar och att ekonomin är försvagad. Det är det jag menar med att det fanns en tydlighet i det.

Dessutom är kommunerna inne i en förändringsprocess, det här händer hela tiden, precis som minister Zetterman lyfte fram tidigare. Man har valt att stänga skolor och centralisera. Men det är beslut som fullmäktige i respektive kommun har tagit.

Jag ser det så här: Vi har ett problem. Vi har kommuner som inte klarar sig. Idag har vi två kommuner som söker likviditetsstöd, och det kommer att bli fler. Det är ett problem, och vi har ingen långsiktig lösning. Det lagförslag som nu läggs fram är bara ett plåster, en tillfällig åtgärd medan vi kanske kommer fram till en riktig lösning.

Idag och under alla årtionden som vi har bakom oss har kommunerna haft möjligheten att lösa problemet. Kommunerna har all handlingskraft och agens i den här frågan, men de använder den inte. Skulle kommunerna vilja gå samman idag och lösa det här problemet solidariskt och gemensamt så kunde man göra det. Från Mariehamns håll vill vi sträcka ut handen till andra kommuner. Men ingen (… taltiden slut).

Tack, talman!

Man kan ju inte agera ensamt. Det blir lite för enkelt att bara säga att kommunerna inte har tagit ansvar. Jag tycker inte att det är korrekt att påstå så. Många kommunalt valda tar ett stort ansvar för sina kommuner och försöker verkligen bidra.

Att lösningen skulle vara att slå ihop Lemland, Lumparland, Föglö, Sottunga, Kumlinge och Kökar – vad skulle det hjälpa? Det finns fortfarande geografiska avstånd, och det finns fortfarande lika många äldre. Vi behöver andra lösningar, och dessa lösningar måste kommunen tillsammans med landskapsregeringen arbeta fram. Det ska inte komma som en pålaga ovanifrån.

Vi hade ju som sagt debatten förra veckan, och jag satt och lyssnade här. Vad är det som är nytt, och vad är alternativet? Jag kan inte höra något alternativ som kommer fram.

Vi konstaterade redan när vi skrev regeringsprogrammet att det handlar om att trygga själva processen i det här. Vi var då redan ense om att kriskommunförfarandet var en sista utväg som bör undvikas med proaktiva insatser från kommunernas sida. Det har vi sagt hela tiden.

Det här är inga roliga saker. Det är eländigt att hålla på och jobba med dessa frågor, och det kommer att komma mycket kritik. Men faktum är att vi har ingen lag i dag, och därför är det synd att vi inte får höra vad alternativet är. Hur ska vi hantera det när kommuner hamnar i kris?

Talman!

Min uppfattning är kanske inte den enda rätta, men baserat på de kommunpolitiker jag har talat med och de remissutlåtanden jag har läst – vilket faktiskt är alla – så uppfattar de nog inte detta som en trygg process. Det finns en insikt hos kommunerna att såsom läget är nu kan man inte fortsätta, men samtidigt är man inte nöjd med den riktning som landskapsregeringen har pekat ut.

Ja, det är klart att det här inte är en trygg process. Ledamoten har helt rätt i det. Det är en väldigt jobbig process, precis som jag tycker att alla i regeringsblocket påtalade i sina anföranden.

Men jag anser också att det blir en övertolkning när man fokuserar på det värsta som kan hända. I det här förfarandet finns det ganska många steg innan vi hamnar i en eventuell kommunsammanslagning och vad det kan leda till.

Det är samma sak med en konkurslag som vi har haft länge. Inte alla företag som har problem blir begärda i konkurs. Det finns även där steg som föregår det. Konkurs är en sista utväg. Vi har en strafflag. Inte blir alla finländare dömda till lagens strängaste straff bara för att de hamnar där. Det finns många olika steg innan man eventuellt hamnar där.

Syftet med den här lagen är att trygga servicen, och jag saknar fortfarande det här alternativet. Hur tycker man att man ska trygga servicen? Vi har ju ingen lag idag. Det kan ju inte vara bättre att lämna det här utan regler. Det är väl bättre att vi får en process som beskriver detta. Det tycker jag att alla kommuner har varit ense om.

Talman!

Jag har en samsyn med ledamoten Anders Ekström när det gäller att alla kommuner har efterfrågat ett slags regelverk.

Jag skulle personligen kunna stå bakom det här lagförslaget, men då skulle den sista delen ha varit borttagen, att landskapsregeringen kan besluta tvärtemot vad de kommunalt invalda vill och bestämma hur gränserna ska ändras och därmed hur serviceproduktionen ska förändras. Det är just den delen som jag inte kan omfatta och därför har jag, tillsammans med ledamot Johan Lindström, den här reservationen.

Diskussion är avslutad.

Föreläggs förslaget till L A N D S K A P S L A G om ett utvärderingsförfarande för kommuner med synnerligen ansträngd ekonomi för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Talman! Jag ber att få ta reservationen till omröstning

Talman! Jag ber att få understöda ledamot Lindströms förslag.

Lagtingsledamoten Johan Lindström, understödd av lagtingsledamoten Veronica Thörnroos, har föreslagit att lagförslaget förkastas i sin helhet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas.
Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande röstar ja; den som omfattar lagtingsledamoten Johan Lindströms ändringsförslag röstar nej.
Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll
16 ja-röster,
6 nej-röster
2 avstod och
5 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har godkänt utskottets betänkande. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunstrukturlagen för Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.