Remissdebatt

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Herr talman!

Jag får glädjande nog konstatera att ämnet är så intressant att replikbegäran redan har lämnats till talmannen. Det är bra!

Herr talman! Tio år med utvecklings- och hållbarhetsagendan får nu en fortsättning i och med detta meddelande. Detta meddelande har sin utgångspunkt i det tidigare meddelandet, som lämnades till lagtinget den 15 september 2022. Planen verifierades och fastställdes, och arbetet ska leda till en ny behandling i lagtinget under år 2026. Det uppdraget har landskapsregeringen tagit fasta på och därför är vi här idag.

Arbetet vad gäller utveckling och hållbarhet är den strategiska och långsiktiga riktningen för det åländska samhället, hävdar landskapsregeringen.

Lagtinget bildar kärnan i arbetet genom det ställningstagande som togs tidigare, och där arbetet fortsätter. Arbetet omfattar företag, föreningar, människorna på Åland och det offentliga. Allt detta knyts ihop, som jag sa tidigare, via lagtinget och andra delaktörer på vägen, bland annat nätverket Bärkraft, som arbetar i samma riktning. Vi har ett hållbarhetsråd som jobbar med frågorna. Det arbetas alltså med hållbarhetsfrågor på bred front, och därmed kan detta kallas ett samhällskontrakt, vilket har konstaterats tidigare i lagtinget i samband med det tidigare meddelandet i denna fråga.

Vi känner till att ett hundratal aktörer formellt har ställt sig bakom utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Tidsramen, herr talman, för det pågående arbetet med start för tio år sen, har en status som lyder så att arbetet ska löpa ut år 2030, då det fjärde meddelandet, nästa meddelande, ska lämnas till lagtinget i denna fråga. Då ska också uppnådda mål och delmål redovisas och analyseras, så att man kan ta del av statusrapporter som mäter framgångarna i arbetet. Det ska tas fram ytterligare en statusrapport, förutom den som offentliggjordes för ungefär två år sedan.

Så här långt kan man konstatera att vissa framsteg har nåtts vad gäller de mål som har satts, men att vi inte alls är i mål ännu. Det är väl egentligen inte så konstigt. Visionen och ambitionen var från början högt satta, och så ska det också vara. Men man kan ändå konstatera att vi går rätt väg.

Jag tycker för min egen del att det här börjar bli alltmer självklart för flera av de tidigare nämnda delarna av samhället, det vill säga företag, föreningar och det offentliga. Det bör vara självklart att man jobbar med hållbarhetsfrågor. Från företagen rapporteras det från många aktörer. Utifrån ett kundperspektiv, med behovet av att stävja kostnader och värna om resurserna för att skapa ett bra resultat, är det något som man följer redan nu i sin vardag.

Det som tidigare kanske uppfattades som en stor sak att beakta hållbarheten i verksamheter, ter sig alltmer som något självklart i dagens läge.

Men när det fjärde meddelandet ska lämnas till lagtinget så då ska man också analysera resultatet av det arbete som lagtinget och politikerna har bestämt, då ska man också ta ställning till hur man ska jobba vidare med frågan. Eller om man kanske konstaterar att hållbarhetsarbetet är så självklart att det därefter kan utgöra en naturlig del av den vardag som vi alla befinner oss i. Men det återstår att se. Det blir kommande lagting som får ta ställning till den frågan.

Herr talman! Hållbarhetsarbetet uppfattas ibland som flummigt och otydligt. Så kan det kanske vara, men jag har själv reflekterat över detta i samband med diskussionen i landskapsregeringen inför presentationen av detta meddelande. Det kanske beror just på att hållbarhetsarbetet är så självklart i dagens läge, både för företag och för det offentliga, att man inte längre nämner att man arbetar utifrån hållbarhets- och utvecklingsagendan. Det är, som jag sade förut, en självklar del av vardagen. Då kanske det blir otydligt samtidigt som det är en del av vardagen. Det kan uppfattas som otydligt när man ska försöka skriva ned i ett dokument hur man jobbar med dessa frågor.

För landskapsregeringens del, som jag har sagt tidigare, är detta arbete väldigt involverat i det vardagliga arbetet, både vad gäller budgetering och redovisning av resultat för varje år i samband med lagstiftning och strategier och även i samband med projektmeddelande till lagtinget. Detta framgår också tydligt i meddelandet. Landskapsregeringen arbetar hela tiden utifrån de målsättningar som har satts i utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Landskapsregeringen har valt att i samband med sitt arbete under denna mandatperiod, och också nedteckna i skrift, att lyfta upp frågor som ekonomi, tillväxt och konkurrens. Dessa frågor har lyfts upp i det dagliga arbetet, och vi ser flera exempel på detta i budgeteringen och så vidare. Det kommer att tydliggöras ytterligare när landskapsregeringen så småningom lämnar in ett tillväxtmeddelande för behandling här i lagtinget. Samtidigt glömmer inte landskapsregeringen bort de andra delarna av hållbarhetsarbetet. Vi har nyligen lämnat in ett klimatmeddelande till lagtinget. Vi anser att dessa frågor är en naturlig del av det totala hållbarhetsarbetet.

Landskapsregeringen har också valt att beskriva olika index och olika sätt att beskriva utvecklingen i samhället i detta meddelande. Jag vill nämna att vi har visat exempel på något som kallas för krokodilekonomi, där man kan ha både ekonomisk tillväxt samtidigt som man minskar på utsläppen. Detta är ett index, ett sätt att beskriva utvecklingen som många länder använder, utan att man för den skull har kunnat avhända sig begreppet bruttonationalprodukt, som nu används för att beskriva den ekonomiska utvecklingen. Krokodilekonomin, eller krokodilgapet, beskriver när ekonomin växer samtidigt som utsläppen minskar. Det är, som jag ser det, ett bra sätt att beskriva hur en samhällsutveckling kunde ske och fortsätta. Det innebär att tillväxt och hållbarhet går hand i hand, enligt vår uppfattning.

Herr talman! Tiden har gått. Jag ska kort nämna landskapsregeringens huvudbudskap som framförs i samband med detta meddelande.

Landskapsregeringen står alltså fullt ut bakom utvecklings- och hållbarhetsagendan. Vi har valt att betona ekonomin och tillväxten i vårt arbete som en naturlig del av hållbarhetsarbetet.

Genomförandet av visionen och de sju strategiska utvecklingsmålen pågår på bred front inom förvaltningen och inom våra myndigheter. Under de kommande fyra åren fördjupas arbetet ytterligare.

Ålands mål till år 2030 är att vi ska ha en ekonomi i balans, samtidigt som vi uppfyller målen i hållbarhetsagendan. Vi strävar efter hållbar tillväxt och stärkt konkurrenskraft samtidigt.

Med dessa ord, herr talman, ser landskapsregeringen fram emot att med stort intresse ta del av lagtingets diskussion i detta ärende. Tack!

Tack, talman!

Man brukar alltid hänvisa till att det var ett helt enigt lagting som startade hållbarhetsarbetet för över tio år sedan. Jag vill ändå säga att jag var med då, och jag kanske delvis ångrar mig idag för att jag ställde mig helt enhälligt bakom detta. Varför säger jag det här? Jo, därför att finansminister Perämaa och jag båda satt i finansutskottet när själva startplanen behandlades.

I betänkandet från näringsutskottet diskuterade vi olika principer som ska ligga till grund för detta arbete. Nu kommer jag att citera vad vi skrev i finansutskottet: "Vidare är det viktigt att landskapsregeringen utarbetar en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av BNP-tillväxt i samhället samt vikten av att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar."

Herr talman!

Jag minns så väl dessa år. Det var ett tag sedan nu, men då resonerades det på ett visst sätt. Det gav inte tydliga uttryck i det fortsatta hållbarhetsarbetet då.

Men nu, herr talman, befinner jag mig i en situation där jag har möjlighet att driva dessa frågor igen. Jag hoppas att det framgick tydligt under min presentation av detta meddelande att dessa frågor nu betonas mer än vad de har gjort tidigare.

Tack, talman!

Det var bra att jag fick ett visst erkännande, att jag upplevde att det inte togs på tillräckligt stort allvar i det fortsatta arbetet, det som finansutskottet skrev 2014. Nu har det sagts att detta ska utskottsbehandlas på nytt.

Jag hoppas att finans- och näringsutskottet kommer att ta fram skrivelser som lyfter fram tillväxtfrågor och att man beaktar majoritetens åsikter i salen i det fortsatta arbetet för tillväxt.

Det är viktigt att vi undviker att skapa ett självgående monster som biter sig själv i svansen. Vi får inte bara fylla i en massa statistik som kostar arbetstimmar för företag och tjänstemän inom offentlig sektor, utan vi måste också se till att vi verkligen får tillväxtmålen på plats. Annars har vi inte råd att genomföra detta.

Herr talman!

Landskapsregeringen kommer i varje fall inte att protestera om utskottet kan enas om skrivningar i den riktningen. Jag hänvisar igen till det jag sade för bara en minut sedan, nämligen att landskapsregeringens huvudbudskap är att vi ska sträva efter en hållbar tillväxt och stärkt konkurrenskraft.

Jag är emotser en konstruktiv diskussion i utskottet, utan att glömma de andra delarna av hållbarheten.

Utan att veta det lyfte min kollega här något som var väldigt liknande det jag hade tänkt ta upp. Jag hade också förmånen att sitta med finansministern och flera andra här i salen när vi behandlade det här ärendet i finans- och näringsutskottet hösten 2014. Det var det första stora betänkande som jag var med och tog fram, eftersom jag precis hade kommit in i lagtinget 2013, förutom budgeten. Det var en väldigt spännande tid och vi fick ta del av mycket viktigt arbete.

Det som blev tydligt för mig, och som jag sedan dess har känt en viss besvikelse över, är att vårt arbete inte togs på allvar. Det var det betänkande som antogs efter många diskussioner om hur viktigt det var att hållbarhetsarbetet inte skulle hindra utvecklingen, utan att det skulle kunna gå hand i hand med den. Vi lyfte fram den femte hållbarhetsprincipen väldigt starkt, men den fick inte den uppmärksamhet den förtjänade. Istället var det mycket fokus på bergarter som inte får brytas. Det var de diskussionerna vi hade i finans- och näringsutskottet då.

Detta blev väl inte direkt någon fråga. (… taltiden slut)

Herr talman!

Det var då, 2014. Man får komma ihåg att allt har sin tid. Då utgick alla ifrån att konkurrenskraft och tillväxt var viktiga frågor. Men miljöaspekten kom starkt i fokus, och det blev en betoning på dessa frågor. Kanske var det vad som behövdes i den situationen.

Nu uppfattar åtminstone jag, och tydligen flera ledamöter i denna landskapsregering, att det är dags att återfå balansen för att skapa en fungerande ekonomi, annars fungerar inte heller det andra, som har nämnts här. Jag ser inte att det ska vara omöjligt för oss att finna varandra i dessa frågor.

Talman!

Det gläder mig att vi diskuterar vår ekonomi. Det får inte vara så att vi inte kan hitta vägar för att få det här att gå ihop.

Ministern lyfter fram budgeteringsarbetet, och utifrån min erfarenhet som minister har jag sett att det ofta blir mycket dubbelarbete. Tjänstemännen lägger ner en stor mängd tid på att skapa dubbla budgetar. Nu har vi dessutom fått in en tredje aspekt, nämligen rambudgeteringen. Det innebär att vi har tre olika saker som vi måste lägga tid på att försöka balansera med vår övriga arbetstid.

Jag undrar hur mycket extra tid finansministern anser att det går åt för att genomföra hållbarhetsredovisningen? Har finansministern också hört något om rambudgeteringen? Det tar mycket arbetstid från tjänstemännen att göra olika budgeteringar.

Herr talman!

Det är olika saker. Rambudgeteringen och det finanspolitiska ramverket har förstås haft sin inkörningsperiod med vårbudget och höstbudgeten. Det är ofrånkomligt att det har krävts en viss anpassning. Förvaltningen har behövt vänja sig vid det hela. Jag tycker att det blir allt bättre.

Gällande hållbarhetsfrågorna så är det så viktigt att dessa frågor inkluderas. Ekonomin är en central del av hållbarhetsarbetet, och därför blir det naturligt att ha det med i budgetarbetet. Vi måste avsätta medel för att förverkliga våra mål, så att vi får allt på plats. Hållbarhetsarbetet ska vara en integrerad del av vårt arbete och inte något som går parallellt.

Talman!

Tack för en väldigt kort och tydlig presentation. Finansministern betonar ekonomi och tillväxt, vilket är ganska naturligt för en finansminister.

Men om vi drar ner det här till den praktiska verkligheten, vad betyder det till exempel för Vårdöborna? Det har varit ett antal artiklar i tidningen där man uttrycker stor oro över att linfärjan kommer att få en betydligt mindre kapacitet. Infrastrukturministern har lovat att det kommer att finnas två färjor när så behövs. Men allt detta påverkar ekonomin och tillväxten. Det handlar inte bara om företag på Vårdö, Kumlinge eller i Brändö som vill ha en firma som sitter 10 eller 15 minuter extra och väntar, de får ju betala för det. Hur påverkar det här tillväxten och ekonomin positivt?

Herr talman!

Det är väl inte helt oväntat att vi kommer in på detaljer ganska tidigt i den här debatten. Det blir lätt så. Det är svårare att prata om strategifrågor i allmänhet, som ska påverka oss i flera år framåt. Men det är klart att om en lagtingsledamot vill prata om en vajerfärja i det här sammanhanget, så går det också.

Där har landskapsregeringen gjort sina budgetförslag med elektrifiering, vilket med all säkerhet påverkar den miljömässiga delen av hållbarhetsarbetet. Det kommer också att påverka den ekonomiska delen, eftersom det är betydligt förmånligare att trafikera fartyg med elektriska motorer istället för med dieselolja.

Jag tycker att det här exemplet passar väldigt väl in i vad jag har sagt.

Talman!

Det här är ingen detalj. Det här handlar inte om de som bor i Vårdö, Brändö eller Kumlinge. Färjetrafiken är livsviktig för att vardagslivet ska fungera. Om detta inte gynnar ekonomi och tillväxt, vilket det troligen inte kommer att göra, så gynnar det knappast den sociala tillväxten heller.

Detta förslag, som å ena sidan handlar om en hållbarhetsagenda, har tyvärr ingenting att göra med den praktiska verklighet som många av skärgårdsborna lever i. Det är något jag beklagar. Vill vi ha ett levande Åland, behöver vi en levande skärgård.

Herr talman!

Nu har diskussionen breddats till att omfatta hela skärgårdstrafiken, och jag vill ta nästa exempel. Det beslut som lagtinget har fattat gällande ett nytt trafiksystem, på förslag av landskapsregeringen, innebär en betydande elektrifiering av trafiken. Detta kommer att leda till att driften blir mer kostnadseffektiv jämfört med dieseldrift och har dessutom självklara ekologiska och miljömässiga fördelar.

Samtidigt kan vi utnyttja kapaciteten så att vi under tillväxtsäsongen på sommaren kan öka antalet turer. Fler turister kan därmed besöka skärgården, vilket förhoppningsvis kommer att hjälpa de butiker och restauranger som har svårigheter.

Det var bra att vi kom in på den här diskussionen, så att jag kunde tydliggöra detta med ett klart exempel.

Tack, talman!

Tack minister Perämaa för redovisningen.

Ni nämner själva att hållbarhetsarbetet kanske upplevs som flummigt. För mig handlar det mer om trovärdighet, och därför vill jag ställa en fråga: Lever landskapet själv upp till målsättningarna i hållbarhetsarbetet gällande naturskydd och biologisk mångfald?

Jag tänker särskilt på exempelvis vägdragningar. Hur kommunicerar ni till dem som ska använda vägarna att dessa är anpassade efter naturen och att de har byggts på ett ekonomiskt hållbart sätt? Det är den här bilden som medborgarna passerar, och det är den som de har åsikter om.

Hur kommunicerar ni ut den här hållbarheten till medborgarna?

Herr talman!

Jag har nog inte ett fullödigt svar på den frågan. Jag vill inleda med att säga att jag var tydlig med att när man mäter vad vi har uppnått i det här arbetet, så har vi kommit en bit på vägen. Men vi är inte alls i mål nu, och det kan hända att jag ska framföra det budskapet till min kollega som sitter här och lyssnar på mig.

Jag utgår från att man tänker på dessa saker när man fattar beslut om vägar, för att det ska vara långsiktigt hållbart och så att man inte behöver göra om dem. Men det kanske uppfattas som att man tar i för mycket. Jag kan bara säga att det kanske finns anledning att bli lite bättre på det här området.

Tack, talman!

Vi marknadsför Åland som ett naturskönt landskap. Jag undrar ibland hur det kan kännas för dem som inte är hemmablinda att förflytta sig i det brutna, mosaikartade landskapet mellan kalhyggen, söndersprängda berg och skövlad natur. Jag tycker att detta är en väldigt viktig fråga.

Vi blir lätt hemmablinda och ser inte den här förändringen, men den som kommer utifrån kan uppleva det som ganska motstridigt att vi tillåter skövling av naturen, samtidigt som vi vill marknadsföra Åland som något väldigt naturskönt. Det blir kontraster som skär i ögonen.

Herr talman!

Det är just det som är det svåra i hållbarhetsarbetet, det finns så många olika intressen som man måste väga samman och förena till någon form av helhet. Det är inte alltid säkert att ekonomiska orsaker är de mest uppenbara och bästa för miljön. Det gäller att hitta kompromisser i dessa frågor.

Vi har diskuterat att det ena benet i hållbarhetsarbetet kanske har fått mer, eller till och med för mycket, betoning vid vissa tillfällen. Samtidigt måste vi se till att det andra benet inte får för mycket fokus. Vi är inte i mål ännu. Jag håller med om att det kan uppstå konflikter i dessa frågor, och det känner vi nog alla till.

Tack, herr talman!

Finansministern säger att han hoppas att utvecklings- och hållbarhetsagendan ska bli en självklarhet i det framtida arbetet. Tyvärr är vi inte där än.

Jag vill också ta ett konkret exempel. Från landskapsregeringens sida hörs det att vi ska förändra producentansvaret, vilket innebär att vi avviker från en viktig princip: förorenaren betalar. Vi avviker också från principen att avfall är en resurs som ska återanvändas på bästa sätt och ha ett värde, till förmån för att medborgarna solidariskt ska betala, oavsett hur mycket de konsumerar eller inte.

Det här är ett utmärkt exempel på hur man i jakten på ekonomiska besparingar avviker för en eller annan mycket viktiga principer i hållbarhetsarbetet.

Herr talman!

Ja, visst, vi kommer att hitta massor av exempel där vi måste väga olika intressen mot varandra för att sedan försöka hitta den där mittpunkten som man kan acceptera. Det är det som är det svåra i hållbarhetsarbetet och i de grundläggande delarna som sattes väldigt tidigt i detta arbete. Det handlar om att beakta de ekologiska och sociala delarna av ekonomin, och så vidare. Vi kommer att stöta på dessa bekymmer i fråga efter fråga.

Vi var inne på samma ämne här tidigare i förra replikväxlingen. Ingen är perfekt, knappast landskapsregeringen heller. Men samtidigt kan man inte lägga bördan av sådana åtgärder enbart på en part.

Herr talman!

Jag oroar mig lite för det läge vi befinner oss i nu, mitt i denna avregleringshysteri som också syns inom EU. Vi riskerar att stanna halvvägs. Vi har haft igång producentansvaret och tanken att förorenaren ska betala. Tanken att avfall ska vara en resurs är central. Det är dit vi måste komma – att se avfall som en resurs med ett värde.

Hållbarhetsarbete handlar om att skapa nya värden, nya marknader och nya möjligheter. Men om vi stannar för tidigt och börjar backa tillbaka med hänvisning till att vi ska spara pengar idag, då bortser vi från de värden som vi kan skapa framöver. Det skulle innebära att vi rullar tillbaka utvecklingen, och det är det som gör mig väldigt orolig.

Kritiken mot Brundtlandkommissionen, när man hänvisar till ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, det är en definition från 1987, och vi har utvecklats sedan dess.

Herr talman!

Det var absolut ingen kritik mot Brundtlandkommissionen, som etablerades redan på 80-talet. Tvärtom försökte jag beskriva att när man beaktar alla dessa tre delar samtidigt, så kommer man förr eller senare att hamna i en kompromissituation. Det är själva grunden i det hela.
Man kan inte bara väga in ekonomin och strunta i de andra delarna, men inte heller tvärtom.

När det gäller avfallsfrågan vill jag gärna fokusera på hur vi kan minska kostnaderna genom att göra avfallet till en potentiell intäkt. Jag är med på den processen och bidrar gärna så mycket jag kan, alla dagar i veckan.

Tack, talman!

Innan hållbarhetsagendan hade också vi alla dessa avvägningar och gjorde också kompromisser mellan miljö och natur. Kanske inte så mycket kring klimatet, men det var mer tidens anda än hållbarhetsagendans förtjänst.

Sedan hållbarhetsagendan har vi det tredje meddelandet idag på 100 sidor. Jag undrar till exempel hur lång tid och hur många tjänstemannatimmar som har lagts ner på att ta fram detta. Det handlar egentligen bara om en beskrivning av vad vi håller på med idag.

När jag funderar på hållbarhetsagendan i det här arbetet undrar jag hur många miljoner euro vi har investerat sedan vi började med detta. Kanske kärnfrågan är: Vad har det lett till för praktisk nytta för de här pengarna? De miljoner som vi har lagt ner på detta arbete, förutom prat om att vi måste kompromissa mellan ekonomi, miljöfrågor och sociala frågor, som politiker alltid har gjort.

Jag förstår inte vad detta leder till för praktisk nytta för ålänningarna. Men finansministern kanske kan förklara det för mig.

Herr talman!

Nej, jag har ingen aning om hur många timmar min tjänsteman har arbetat med att sammanställa detta. Men precis som ledamoten Wikström nämnde, består meddelandet i hög grad av en beskrivning av det arbete som pågår. Där nämns strategierna och allt som ligger till grund för helheten. Av de nästan 100 sidorna har ingen tjänsteman plötsligt skrivit ihop en text som bildar en sammanhängande helhet. Det är, som nämnts, en redovisning av det pågående arbetet. Därför tror jag inte att man ska överdriva antalet timmar som har lagts ned på detta.

Jag har en oerhört samvetsgrann tjänsteman som har utfört dessa uppgifter. Jag tror att personen i fråga har varit mycket noga med att allt ska vara korrekt och av hög kvalitet. Det är ändå lagtinget som ska behandla det. Det har gjorts ett gott och intensivt arbete, men knappast så mycket att det har påverkat Ålandsbudgeten i någon hög grad vad gäller kostnaden för just det.

Tack, herr talman!

Jag har lite svårt att se det personligen, eftersom jag vet att förvaltningen har regelbundna möten. Stora delar av förvaltningen är involverade i detta och går igenom vad som ska göras. Vi har flera tjänstemän anställda för att arbeta med detta, och vi har också föreningar som engagerar sig.

Innan hållbarhetsagendan beskrevs denna verksamhet i budgeten. Skillnaden nu är att vi fortfarande beskriver den i budgeten, men vi har lagt till mål som är ganska allmängiltiga, de flesta av dem.

Vad är nyttan med detta? Är det motiverat att fortsätta att bränna hundratusentals euro varje år på detta? Vad är hållbarhet? Hållbarhet för finansministern är något annat än hållbarhet för mig, beroende på vilket perspektiv man har så kan man säga att detta är hållbart. Man kan hävda att vindkraft är hållbart, eftersom det minskar klimatutsläpp. Men å andra sidan kan man också påstå att havsbaserad vindkraft är fullständigt ohållbar, eftersom den kräver exploatering av orörd natur.

Det finns så många motsättningar i detta att jag inte vet var jag ska börja.

Herr talman!

Hållbarhetsarbetet är en fråga om att väga samman olika intressen. Frågan om ö-undantaget kan nämnas i det här sammanhanget. Det handlar om olika intressen, och det kommer alltid att uppstå situationer där man lyfter fram exempel på om något har varit rätt eller fel. Tyvärr kommer vi inte att nå en punkt där vi kan skriva ned en strategi som tydligt gör det onödigt att samlas och diskutera dessa frågor politiskt, eftersom olika intressen alltid kommer att finnas.

Men eftersom grunderna i detta arbete numera är väl integrerade, både vad gäller lagstiftning och budgetberedning, kommer man att tänka på helheten och väga in de olika aspekterna. Det är kanske det främsta som har skett under de senaste tio åren.

Talman!

Finansminister nämner i sitt anförande att landskapsregeringen ska komma till lagtinget med ett tillväxtmeddelande. Vi talar ju ofta om att tillväxt och hållbarhet måste gå hand i hand.

Tillväxtmeddelandet är ju något som landskapsregeringen förberett under hösten 2025 och som enligt utsagor här i salen och via pressinformation ska avges till lagtinget i början av 2026. Idag är det den 20 april, snart är det man och snart är det sommarlov. Kan finansministern klargöra när det här tillväxtmeddelandet faktiskt kommer till lagtinget? Hållbarhet och tillväxt hänger ihop.

Herr talman!

Till den delen är vi helt överens, och jag uppfattar att ingen kunde missförstå min presentation. Jag upprepade dessa punkter flera gånger.

Nu ska jag inte uttala mig för kollegan, näringsministern, om exakt när det kommer, för jag har inte den informationen. Jag vet inte exakt vilket beslutsdatum det kommer att bli, men jag vet att ministerkollegan har för avsikt att lämna meddelandet till lagtinget innan vi går över till sommarledigheten.

Talman!

Hållbarhet har varit på den åländska politikens agenda i över tio år. Uttrycket "att alla kan blomstra" har satt sig, och jag tror att alla har hört det här på Åland. Målsättningen är ambitiös, men den kan ibland också uppfattas som lite flummig, precis som många andra politiska dokument som diskuteras i den här salen.

Hållbarhet har dock utvecklats över tid. I dag är hållbarhet inte längre ett modeord som vissa politiker använder, utan en konkret del av ålänningarnas vardag. Talman!

Jag tackar för de orden. Men jag kan inte låta bli att påpeka att det fortfarande står "återköp är dårskap" på Liberalernas Facebooksida, med en liberal logga bredvid.
När vi sorterar vårt avfall blir vi mer hållbara. När vi byter ut en tvåtaktare mot en fyrtaktare blir vi mer hållbara. När vi installerar solceller eller värmepumpar istället för oljepannor, så bidrar vi till hållbarheten. Det här är något som ålänningarna gör i dag. Denna process pågår varje vecka.

Tittar vi på företagen ser vi att hållbarhet har blivit en del av kärnverksamheten. Företagen fokuserar dagligen på hur de kan minska resursanvändningen för att producera sina varor och tjänster. Detta arbete minskar kostnaderna och är något som företagen ständigt arbetar med. Hållbarhet i företagsvärlden i dag är mer än bara marknadsföring; det har blivit en hygienfaktor. Vi tar för givet att det finns eluttag överallt, och vi förväntar oss att företag anstränger sig för att minska sina klimatavtryck. Hållbarhet blir en faktor för att nå kunder, en hygienfaktor.

Hållbarhetsmodellen beskriver mycket av vad som pågår på Åland, nästan allt. Men det kan man inte riktigt säga med säkerhet, för det vet man aldrig. I meddelandet räknas det upp oerhört många olika projekt, initiativ och strategiska beslut som ska ta Åland framåt de kommande 30 åren. Om man läser alla 92 sidor ser man att det faktiskt pågår en hel del här på Åland.

Ändå behöver vi lägga till saker. Man kan inte riktigt utläsa det ur meddelandet, men som finansministern nämnde kommer det att bli ett större fokus på ekonomi och tillväxt i hållbarhetsarbetet. Tidigare har man främst fokuserat på de ekologiska och sociala delarna av arbetet. Nu behöver vi också mera lyfta fram den ekonomiska hållbarheten. Jag ser det som centralt. Tillväxt är grunden i vår hållbarhet. Om inte människor har råd med vardagen, då har de heller inte möjlighet att fundera över hållbarhet. Om politiken måste fokusera på statsskulder och arbetslöshet, då kommer arbetet med hållbarhet att bli sekundärt. Därför måste vi lyfta den ekonomiska hållbarheten, och det kommer landskapsregeringen att göra under resten av mandatperioden.

I det här sammanhanget behöver vi nämna begreppet "krokodilekonomi", som också beskrevs i meddelandet. Traditionellt har det funnits ett motsatsförhållande mellan tillväxt och hållbar utveckling. Men genom krokodilekonomin kan vi öka tillväxten utan att öka resurserna för att producera mer. Den här typen av hållbar tillväxt är möjlig, och det är den typen av tillväxt som vi ska fokusera på här på Åland de kommande 30 åren.

Talman! Hållbarhetsmodellen pekar på att mycket är på gång och att mycket görs inför framtiden. Det är inte svårt att hitta flummiga inslag, men faktum är att mycket redan har skett här på Åland. Åland har blivit mer hållbart. Inom Klimatkommissionen kunde vi läsa för ett år sedan att Åland har minskat sina koldioxidutsläpp med nästan 40 % sedan 2005. På 20 år har det skett en dramatisk minskning av vår förbrukning av fossila bränslen för transport och uppvärmning. Detta innebär att vi redan har blivit mindre känsliga för globala konflikter som påverkar oljepriserna. Om man antar att de minskade utsläppen innebär att de fossila bränslena har minskat ganska mycket, så innebär det att Åland är mindre känsligt i dag för den här typen av konflikter. Att Irakkriget driver upp oljepriset är förstås jobbigt, men om vi skulle strunta i det här flummiga hållbarhetsarbete och återgå till förbrukningen som den var för 20 år sedan, då skulle det vara nästan 70 % jobbigare. Så stor är effekten av att ålänningarna haft genom att minska sitt oljeberoende. Det är jättebra att Åland.

I höst kommer den här regeringen dessutom att sänka ålänningarnas elräkningar med ungefär 40 miljoner. Utslaget över alla år och alla elräkningar så blir det inte så dramatiskt för varje hushåll, men det är ändå ett viktigt steg i arbetet med att elektrifiera vardagen på Åland. Det är ett beslut för ökad hållbarhet.

Med omläggningen av skärgårdstrafiken kommer vi att ta nya steg. Bara genom att lägga om till kortare rutter sparar vi nästan 1 miljon liter bränsle per år. Om vi elektrifierar rutterna kommer vi att halvera bränsleförbrukningen. Det betyder att vi kommer att ta ytterligare stora steg de kommande åren, och Åland kommer att bli ännu mindre känsligt för plötsliga oljeprisuppgångar.

Talman! Avslutningsvis vill jag bli lite utvecklingsinriktad. Det finns arbete kvar att göra. Jag tycker att vi behöver fokusera mera. Dagens splittrade upplägg är sannerligen en utmaning för den som vill arbeta resultatinriktat med hållbarhet. Vi har i dag sju strategiska utvecklingsmål som i sin tur har 40 delmål. Vi har också 25 huvudindikatorer som ska följas upp. Den här landskapsregeringen har börjat integrera målsättningarna i budgetprocessen, vilket har resulterat i 101 budgetmål som fördelar sig på dessa utvecklingsmål. Allt detta ska förvaltningen förhålla sig till.

Det finns ingen människa som kan arbeta med 47 målsättningar, 25 indikatorer och 101 budgetmål, bara inom mål 2 Tillit, ska vi ha 35 budgetmål. Det enda som är säkert när vi har så många målsättningar är att ingenting blir gjort. Du hinner inte ens arbeta tre dagar i rad med ett budgetmål; du måste gå vidare till nästa för att hinna med alla budgetmål, alla 101, innan året är slut. Jag är helt övertygad om att detta hållbarhetsarbete skulle förtjäna en prioritering av dessa mål. Jag säger inte att vi ska stryka målen, men jag menar att varje landskapsregering borde välja några, säg 3-5 mål, som man sedan prioriterar extra under mandatperioden. Då kommer det att ske saker med dessa målsättningar, och vi kommer att se konkreta resultat av hållbarhetsarbetet.

Talman! Avslutningsvis är det ett gediget dokument som presenteras för lagtinget. Mycket pågår, och mycket har skett de senaste 20 åren. Mycket kommer att ske inom den närmaste tiden. Vi behöver dock prioritera bland dessa mål, eftersom vi redan ligger lite efter våra målsättningar inför 2030.

Från liberalt håll vill jag påpeka att ett ökat fokus, inte mera resurser, är nyckeln till det fortsatta arbetet för hållbarhet. Tack!

Tack, herr talman!

Tack, ledamoten Ekström, för ett på många sätt intressant anförande som vi skulle kunna diskutera länge. Först och främst vill jag tacka för att ledamoten lyfter fram vår minskade känslighet för prisförändringar på fossila bränslen. Det är ett konkret arbete som ger resultat, oavsett om man tror på klimatfrågan eller inte, eller bryr sig om korallrev eller inte. Det visar att vi behöver frigöra oss från det fossila beroendet.

Inledningsvis nämnde ledamoten att hållbarhetsarbetet kan upplevas som lite flummigt. Jag ställer detta medvetet lite provokativt. Tror inte ledamoten att tillväxtbegreppet också kan upplevas som flummigt? Vad betyder det egentligen? Hur länge ska vi växa på bekostnad av vad? Hur många ska bo på Åland? Hur många ryms vi? Vad är slutmålet med tillväxten?

Jag tror att väldigt många politiska frågor kan upplevas som flummiga, och det gäller även tillväxt. Det gäller också ekonomi generellt, åtgärder som man ska göra och det kan också gälla hållbarhetsarbete.

En stor skillnad handlar om mätbarheten. Från näringslivet sägs ofta att man inte ska sätta upp mål om man inte kan mäta dem, för då går det inte att följa upp dem, och ingen kommer att bry sig om dem. Det är här jag ser en kritik mot hållbarhetsagendan; den kan uppfattas som flummig eftersom vi har många mål som är svåra att mäta.

Det gör det lätt att ställa frågor som: Hade det blivit bättre? Har vi fått mer demokrati än tidigare? Har vi mer tillit till varandra, och hur mäter vi det? Vilka index använder vi, och hur räknar vi ut det?

Jag tror att det är utifrån dessa frågor som mätbarheten blir viktig. Det är svaret på den frågan.

Tack, talman!

Det var en snygg dukning från ledamoten Ekströms sida med att förklara tillväxtparadigmet.

Finansministern missförstod mig lite. Jag hann inte riktigt fram till slutet av den tanken, när det gällde Brundtlandkommissionens banbrytande rapport från 1987.

Vi ska kritisera den idag, men inte för att Brundtland gjorde något fel. Det var en banbrytande insats, och all heder åt Gro Harlem Brundtland och hennes team som gjorde det. Men det är 40 år sedan, och utvecklingen samt synen på vad hållbarhet innebär har förändrats sedan dess.

Problemet med Brundtland-idén är att ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet står jämsides med varandra. Det betyder att det beror på vilken fråga man lägger fram, man kan säga att detta stöder den sociala hållbarheten och detta stöder den ekonomiska hållbarheten.

Planetens gränser har funnits sedan planeten skapades för flera miljarder år sedan, medan tillväxtparadigmet och BNP-teorier har funnits i några hundra år. Ser ledamoten problem med detta?

Det finns problem när man isolerar de här delarna. Jag ser det som en helhet. Jag har förstått att det från början fanns en viss vilja att man tyckte att det ekonomiska kanske inte var så viktigt att integrera i resten. Jag tror att det är viktigt att vi ser dessa delar tillsammans. Som ledamoten nämnde, om vi bryter ut delar av det här och bara fokuserar på en sak, så kan vissa saker vara kloka, men om vi ser på helheten kan andra vägar vara klokare.

Jag upplever att vi får en bättre balans om vi hanterar detta som en helhet, jämfört med hur det kanske har varit tidigare. Det är en positiv utveckling med de inriktningar som ska komma.

Men jag ser en fara i att bara bryta ut enskilda delar, särskilt den ekonomiska aspekten. Om vi enbart fokuserar på den, kan det bli svårt att uppnå hållbarhet. Genom att betrakta helheten får vi en bättre balans, och det hoppas jag att vi kommer att se också.

Tack, herr talman!

Vi har alltid haft dessa problem i samhället och måste ständigt kompromissa mellan olika åtgärder. Det ena ger det andra, vilket gör att man inte kan genomföra det andra. Politiken handlar om att kompromissa.

När man pratar om ekonomisk hållbarhet syftar man på att vi ska ha en bra ekonomi i samhället. Vi pratar om tillväxt, och det är tydligt definierat. Då förstår man vad man pratar om. Jag förstår inte varför man ska ändra språket på det här sättet. Vi pratar om ekonomisk hållbarhet istället för tillväxt. Jag vet inte vad man ska kalla det minskade oljeberoendet - klimatmässig hållbarhet?

Vi kan också diskutera beredskapsfrågor. Vi måste minska vårt beroende av utomstående stater. Varje gång man blandar in ordet "hållbarhet", som kan appliceras på allt i samhället, blir språket sämre och det blir fulare. Det blir svårare att förstå vad man menar, och det fyller ingen funktion. Håller inte ledamoten med om det? Vad är i så fall funktionen?

Det var en väldigt filosofisk fråga som jag ska försöka besvara här på en minut.

Att blanda in begreppet hållbarhet kan du göra. Ekonomisk hållbarhet handlar inte bara om tillväxt; det handlar också om att använda de resurser vi har på ett ansvarsfullt sätt. Som finansministern uttryckte det, handlar det om att ha en ekonomi i balans. Det är också en hållbarhetsfråga att vi ser till att vi inte gör av med mer än vi har råd med, både i nuet och i framtiden.

Jag ser kanske inte faran i att blanda in detta perspektiv, även om språket kan bli lite konstigt på det sättet. Jag tycker att det är bra att sträva efter den här balansen. I många sammanhang kan man använda olika ord för att beskriva saker, och jag har inga problem med att använda hållbarhet som benämning. Jag tycker inte att det utesluter så mycket annat. Däremot anser jag att vi får en bättre balans om vi också lyfter fram tillväxten. Det fokuset har kanske lite saknat det senaste åren.

Tack, talman!

Vi återgår till det som ledamoten talar om nu. Det finns många motsättningar i detta meddelande. Man måste prioritera olika frågor. Ledamoten nämner till exempel tillväxt eller befolkningsökning, och det leder generellt sett till mer konsumtion, även om man säger att det inte ska vara så. Men vi skulle knappast tacka nej till om Orkla ville bygga ut ordentligt och att det skulle leda till mer konsumtion. Då skulle vi inte tacka nej till det; vi skulle tycka att det var jättebra. Det är ekonomisk tillväxt. Det bryter mot sig själv hela tiden och konsekvent.

Jag kommer tillbaka till frågan: Vad motiverar oss att fortsätta? Om det skulle vara helt gratis, så att det inte kostar någonting, då skulle jag kanske vara mer benägen att acceptera det. Men nu är det så att vi har flera tjänstemän anställda som bara arbetar med dessa frågor. Stora delar av förvaltningen lägger timme ut och timme in på att ta fram detta. Är de kostnader vi lägger ner verkligen motiverade? Leder det till ett bättre samhälle att vi sysslar med dessa saker?

Jag skulle säga att när vi nu pratar om vad vi lägger ner på det här och vad vi ska göra framåt, så tror jag att det är ett viktigt arbete som görs. Man behöver veta lite vart man vill. Vi vill ju ha mer transporter till exempel, och det är bra att det kommer fler transporter.

Samtidigt, om vi kan parera det genom att ha transporterna mindre fossilberoende, så kommer det att vara bättre för oss. Det är sådana här saker man måste arbeta med hela tiden. Jag tycker att det är viktigt att man har den här inriktningen klar för sig.

Hur många som jobbar med det, så det är lite det som jag var inne på tidigare, vi behöver fokusera och prioritera. Jag tror att om alla tjänstemän ska jobba med 101 mål och de ska träffas för att strida på något möte om vilka mål som är viktigast, så kommer det att ta en enormt mycket onödig tid. Där skulle vi politiker kanske behöva säga att okej, nu har vi ett visst antal mål som vi ska prioritera under den här mandatperioden.

Talman!

Tack ledamoten Ekström. Den grundläggande frågan: Är en evig tillväxt möjlig på en ändlig planet?

Min första fråga är: Hur ser en hållbar tillväxt egentligen ut? Kan vi på Åland fortsätta konsumera på en nivå som skulle kräva fyra jordklot enligt WWF? Kan vi fortsätta ha en privatbilism där vi har flest bilar per capita i hela Europa? Vad är egentligen en hållbar konsumtion?

Å andra sidan, för fem dagar sedan, den 15 april, publicerade Science en artikel som visade att Amok, som driver Golfströmmen, har försvagats kraftigt och mycket mer än man tidigare trott. Samma artikel återfanns i modifierad form i The Guardian. Den eviga tillväxten är ett dilemma, eller hur?

Nu var det väldigt många frågor, och filosofiska frågor igen.

Men om vi börjar med tillväxtfrågorna. Om man bryter ner tillväxten till det lilla steget, det som sker egentligen varje dag, så betyder det att om ett företag har en process som kräver tolv möten för att göra något, ta fram en tjänst eller utveckla en produkt, så skulle man om man klarade sig med tio möten ha lyckats lite bättre. Det är en tillväxtfråga. Då har vi frigjort massor med möten, och det är 20 personer involverade i dessa möten. Det innebär att vi har massor med timmar som de kan använda till annat.

Det är det här tillväxt egentligen handlar om: att göra saker lite bättre hela tiden, varje dag. Jag ser ingen motsättning i att arbeta med detta, för det måste vi göra. Egentligen borde man arbeta på det här sättet på alla ställen.

När man sedan tittar på det i stort, hur mycket kan vi konsumera och vad kan vi göra? Det är ju det som hela hållbarhetsarbetet handlar om – att försöka minska resursåtgången för att vi ska ha en lite bättre värld i morgon än vi hade i dag.

Jag inser motsättningen. Även om vi inom EU har minskat de fossila utsläppen, har vi samtidigt ökat konsumtionen, och produktionen sker i hög grad i Kina. Globalt sett minskar de fossila utsläppen inte, vilket den aktuella krisen i Hormuzsundet illustrerar. Det visar hur otroligt oljeberoende den globala ekonomin fortfarande är.

Jag tror att vi behöver ifrågasätta själva samhällsekonomins drivkraft på ett djupare plan. Men det är som sagt en filosofisk diskussion.

Om vi tittar på var produktionen sker så kan det hända att den görs mer effektivt till exempel i Kina än i Europa. Om vi lägger mer resurser på att producera här än vad man kan göra där, har vi faktiskt gjort det bättre. Det är väl det som egentligen är grundtesen i Ricardos arbete om internationell ekonomi och hur man kan utnyttja komparativa fördelar.

Det behöver inte vara helt fel, men problemet med den här frågan är att den ställer saker på sin spets. Vi behöver utvecklas. Om vi t.ex. pratar om att minska utsläppen, så kräver det kanske stora insatser härifrån också. Jag vet att ledamoten var tveksam när det gäller t.ex. skärgårdstrafiken och hur vi ska hantera den, trots att vi hade en ganska tydlig förbättring att visa på.

Man kan diskutera ekonomin och vara osäker på den, men när det gäller hållbarhet och utsläpp ser vi en tydlig förbättring i alla fall. Jag tror att allt detta kräver något av oss alla.

Tack, talman!

Ledamoten Ekström nämnde något som nästan börjar bli standard från liberalt håll. Han påstod att nu ska ni sänka elräkningarna för ålänningarna med 40 miljoner. Det måste väl ändå anses vara en sanning med modifikation? Man tar 40 miljoner från PAF och ger det till Kraftnät Åland för att de ska betala av på sina skulder, och det är klart att då kommer Kraftnät Ålands kostnader att minska lite.

Frågan är om man verkligen kan säga att detta kommer att minska ålänningarnas elräkningar med 40 miljoner? Det skulle vara intressant att höra lite mer om hur man resonerar, särskilt med tanke på att vi under åren 2017 till 2025 har investerat 7 miljoner euro i Kraftnät Åland. Vi har lagt in ungefär 750 000 euro, lite drygt varje år, till Kraftnät Åland just för att hålla överföringskostnaderna nere. Berätta lite!

Ja, vicetalman Måtar har rätt i det att vi ska ta de här pengarna från PAF och föra över dem till Kraftnät Åland, vilket minskar deras skulder. Den skuldsättning som vi har i Kraftnät Åland är nu uppdelad på ett antal år framåt, jag minns inte exakt hur många år framåt som är kvar av den. Hela den här Finlandskabeln ska betalas och vi amorterar lite via våra elräkningar baserat på hur mycket vi konsumerar.

När vi tar de 40 miljonerna och för över dem till Kraftnät Åland så minskar det som vi ska betala i elräkningar de kommande åren. Det är klart att det kommer att sänka kostnaderna. Men det handlar inte om 40 miljoner som belastar oss alla ålänningar. Det slås ut på alla elräkningar, beroende på den konsumtion man har.

Som jag nämnde tidigare så kommer det inte att bli så dramatiskt, men det kommer ändå att märkas på elräkningen.

Tack, talman!

Det är förstås ett bra sätt. Det är ett mycket intressant sätt att använda PAF-pengar på, ett sätt som aldrig har hänt tidigare eller det har aldrig gått till på det här sättet tidigare.

Men det jag inte riktigt förstår är hur ni har räknat in att vi redan har överfört ungefär 750 000 i året från landskapet till Kraftnät Åland. Detta gjordes för att kapitalisera upp det här bolaget och för att uttryckligen sänka den så kallade överföringskostnaden, som är Kraftnät Ålands bidrag till elräkningen.
Det ska bli intressant att se den exakta skillnaden.

Det som har gjorts tidigare år, när man har fört över medel, har varit ett sätt att förbättra överföringsavgifterna. Genom att årligen föra över dessa avgifter har man strävat efter att sänka dem. Många har tyckt att elpriserna har varit orättvisa jämfört med andra regioner.

Jag har inte sett några exakta uträkningar på vad detta kommer att betyda, varken vad det har inneburit tidigare eller vad det kommer att innebära framöver. Men det är helt klart att dessa 40 miljoner kommer att få effekt.

Det är inte så att vi tar 40 miljoner från PAF och bara överför hälften av det, utan hela den delen förs över till Kraftnät Åland. Detta kommer att sänka elräkningarna.

Tack, talman!

Jag håller med ledamoten Ekström om vikten av att minska känsligheten och beroendet av fossila bränslen. Från Centerns sida tror jag att vi alla är överens om att vi behöver ha mål som går att mäta, och att mätbarheten är viktig.

Med tanke på de sju strategiska målen, och som framgår av dokumentet med 101 budgetmål, undrar jag hur Liberalerna ser på det som nämndes, nämligen att man bör prioritera målen under mandatperioden. Vilka mål avser Liberalerna att sätta fokus på?

Jag tycker att ledamot Mansén har helt rätt i den här frågan. Det sa jag aldrig, och jag förstår att det är en väldigt stor politisk diskussion om vilka mål vi ska sätta upp.

Jag försökte mera titta på principen, att ha 101 budgetmål samt kanske en hel del andra målsättningar också utöver det, så då blir det väldigt svårt att arbeta för någon som på något sätt ska följa detta.

Min uppfattning är att målen gärna ska vara mätbara, men det behöver också vara en handfull målsättningar så att man kan komma ihåg dem och arbeta med dem varje dag. Det är då som vi faktiskt kan se resultat. Har man för många mål får man en splittrad vardag, och man vet inte riktigt var man ska börja. Det tror jag att leder till ett sämre resultat. Så är det, det blir sämre.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Ekström. Jag förstår resonemanget fullt ut, och det är väl där mycket av kritiken om flummighet ligger – att det blir så många mål så det blir så diffust det som vi egentligen pratar om. Jag tror att hela hållbarhetsarbetet vinner på att konkretiseras och få ett tydligare fokus för att nå fram till målen.

Det blir lätt så att vi sätter visioner snarare än konkreta mål. Jag anser att det är viktigt att vi formulerar mål som kan mätas, uppnås och som uppfattas som realistiska. Då når vi också framsteg.

Jag vill förtydliga att detta är en politisk diskussion som man behöver ha under mandatperioden. Vilka mål fokuserar vi på nu? Jag vill understryka att jag inte föreslår att vi ska stryka några andra mål. Jag vill bara säga att vi nu under den här mandatperioden lyfter fram detta lite mera. Det är detta vi kommer att fokusera på att genomföra.

Jag tror att det krävs mer fokus, inte mer resurser. Det handlar snarare om att vi behöver rikta vårt fokus för att uppnå bättre resultat för hållbarheten.

Talman, bästa åhörare!

Utvecklings- och hållbarhetsagendan tog sin början redan 2014 och antogs då av ett enigt lagting. För oss i Centergruppen är agendan inte en tillfällig politisk satsning eller ett projekt knutet till en enskild regering, utan ett gemensamt försök att formulera en långsiktig riktning för hela Åland.

Agendan har inte bara varit ett styrdokument, utan också ett sätt att tala om Åland, om vår utveckling och om den framtid vi vill bygga tillsammans. Därmed har den också haft betydelse för bilden av Åland, både för oss själva och för omvärlden. Nu har agendan varit en del av självstyrelsens arbete i snart ett decennium. Det ger oss anledning att både se tillbaka på det arbete som har gjorts och fundera över hur det ska föras vidare.

Talman, meddelandet är välformulerat och pedagogiskt uppbyggt, med flera områden som förtjänar att lyftas i debatten. Till skillnad från lagstiftning, där detaljer regleras i paragrafer och direkt påverkar människors vardag, handlar dagens debatt om ett mer övergripande dokument. Just därför ger det också utrymme för långsiktiga ställningstaganden och för att formulera mål och riktning för vårt gemensamma Åland.

För oss i Centergruppen är det viktigt att hållbar utveckling inte bara blir vackra formuleringar och övergripande målbilder. Den måste också gå att förena med praktiken, med ekonomiskt ansvar, med människors vardag och med de beslut som fattas i lagtinget.

Agendan är ett omfattande dokument med höga ambitioner för både dagens och morgondagens Åland. Samtidigt måste vi också säga som det är: det handlar om övergripande målformuleringar med ambitiösa skrivningar, och stundvis upplever vi att det blir svårt att överblicka både hur målen ska förverkligas och vilka kostnader de medför.
Kanske en större målprioritet och mer mätbarhet behövs, precis som ledamot Anders Ekström lyfte.

Agendan har också gett upphov till många goda styrdokument på strategisk nivå. Men ibland upplever vi från Centerns sida att det är svårt att nå ut med allt det arbete som faktiskt görs i agendans riktning. Därför är det bra att meddelandet betonar vikten av kommunikation.

Utvecklings- och hållbarhetsagendan definierar långsiktighet som nio mandatperioder och understryker att, det är detta perspektiv, varje minister och varje lagtingsledamot bör bära med sig när beslut fattas. Det är lättare sagt än gjort, men det är en viktig påminnelse om att dagens beslut inte bara gäller för stunden, utan påverkar oss och kommande generationer under lång tid framöver.

Visionen och riktningen finns i agendans mål och prioriteringar. Samtidigt kan just den långa tidshorisonten göra arbetet svårare att överblicka och ibland få det att framstå som abstrakt. Centergruppen vill betona att agendan är en viktig ram och en genomtänkt idé om vart vi tillsammans vill nå.

Vi i Centern tror på långsiktighet. Vi tror på att bygga samhället steg för steg, med ansvar, förankring och framtidstro. Omställning sker inte snabbt. Den kräver uthållighet, prioriteringar och investeringar som håller över tid.

Just därför är det viktigt att hållbarhetsagendan samspelar med de ekonomiska ramarna. Det räcker inte att vilja mycket om verktygen och resurserna inte följer med. För Centern är det avgörande att utveckling och hållbarhet bygger på realism, ansvarstagande och en tydlig riktning för hela Åland.

Om den ekonomiska ramen visar vad som är möjligt på kort och medellång sikt, ska hållbarhets- och utvecklingsagendan vägleda våra långsiktiga beslut. De här två ramarna behöver samverka. Ibland upplever vi i Centergruppen att samspelet brister. Samtidigt finns båda ramarna där för att hjälpa oss att prioritera, vägleda och hålla kursen.

Vi upplever också att agendans vision ibland är större än det utrymme de ekonomiska ramarna ger. Så är det ofta i omställningsarbetet, och till viss del leder det till målkonflikter. Men omställning är också utveckling, och utveckling kräver kloka investeringar, både i samhället och i våra företag.

Landskapsregeringen uttrycker en övertygelse om att en ekonomi i balans och uppfyllandet av hållbarhetsmålen inte är motstridiga, utan snarare förstärker varandra. Det är en viktig ambition och ett viktigt perspektiv. Samtidigt är det kanske också här som några av de svåraste diskussionerna finns.

I verkligheten finns målkonflikter mellan olika politiska ambitioner. Vi vill ha tillväxt, fler jobb och ett starkt näringsliv, samtidigt som vi vill minska resursanvändningen och klimatpåverkan. Den ekvationen är inte alltid enkel, och det är kanske just därför hållbarhetsagendan behövs: som ett ramverk för att diskutera hur dessa mål över tid kan förenas. Det är särskilt välkommet att ekonomi och tillväxt får ett större utrymme i meddelandet.

Centergruppen läser också med intresse hur meddelandet problematiserar BNP-begreppet och lyfter fram andra sätt att mäta välfärd, t.ex. krokodilekonomi. Det väcker frågor som politiken behöver diskutera. Hur kombinerar vi ekonomisk utveckling med minskad resursanvändning? Hur skapar vi fler arbetstillfällen och ett attraktivt samhälle utan att samtidigt öka belastningen på naturen? Det är svåra frågor utan enkla svar, men det är just sådana frågor som det långsiktiga perspektivet tvingar oss att förhålla oss till.

Talman, samtidigt måste vi också vara ärliga med en grundläggande verklighet: så länge människor lever och verkar kommer naturen att påverkas av mänsklig aktivitet. Den verkliga frågan är därför hur vi minskar påverkan, använder resurserna klokare och fattar bättre beslut över tid.

Hållbarhet får inte stanna i strategidokument. Den måste fungera i människors vardag, i företagen, i jordbruket, i skärgården och i våra kommuner.

Agendan är inte ett facit. Den är en kompass och ett verktyg för självstyrelsen att fatta långsiktiga och kloka beslut som håller över generationer.

Talman! Från Centern är vi positiva till utskottsbehandling av det här gedigna meddelandet. I meddelande beskrivs möjligheten att förankra agendans arbetet i lagstiftning. Och lite som en klimatlag ställer vi oss från Centerns sida frågande till behovet av om det behöver finnas i en ramlag, och ber därför utskottet att titta närmare på dessa funderingar. Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamoten beskriver här att den här hållbarhetsagendan gör oss långsiktiga och medvetna, och att vi fattar ansvarsfulla beslut. Då funderar jag, Centern har ju länge varit ett maktparti på Åland, tidigare mer än nu. Men ändå, jag förstår inte riktigt.

Det är min uppfattning att politiker genom alla tider har tänkt just så här. Man har tänkt långsiktigt: Hur ska samhället må bra i framtiden? Hur ska vi fatta beslut som är bra för våra barn och så vidare? Det är ingenting nytt som har kommit med hållbarhetsagendan, så som jag ser det. Men kanske har ledamoten en annan åsikt.

Det som är nytt med det här är att vi lägger väldigt mycket pengar på att beskriva någonting med nya ord, så som jag ser det. Eller vad är egentligen skillnaden? Vad är skillnaden mellan tiden före hållbarhetsagendan och nu? Jag förstår inte.

Tack, talman!

Detta arbete har en stor samhällsförankring, och det har skett över tid. Jag anser att styrkan i detta ligger i att vi på något sätt samlas kring den här agendan och att vi verkligen behöver försöka verka för den. När man läser och funderar kring dessa frågor framstår de som mycket stora. Men med det stöd som finns i agendan har vi ändå möjlighet att komma längre i analysen och på något sätt se riktningarna i de stora besluten som fattas. Det fungerar som ett ramverk, tillsammans med det budgetramverk som också skapas. Detta gör inte det politiska arbetet enklare, men det har en styrka.

Tack, herr talman!

Jag vet inte om jag blev så mycket klarare, men jag kan ta fasta på det här med samhällsförändring, som man gärna lyfter fram. Jag brukar tänka så här på den här frågan: Om jag vore ett stort företag på Åland, i åländska mått mätt, och politikerna kom och sa att de tänkte ta fram ett dokument som ska styra vårt arbete de kommande 20-30 åren, då skulle jag absolut vilja vara med i det här arbetet och påverka hur politiken ska jobba framåt. Det är fullständigt naturligt.

Jag tror också att innan hållbarhetsagendan, den stora samhällsförankringen, så fungerade företagande på ungefär samma sätt. Man försökte förstås ha med och påverka politiken i den riktning som man ville att samhället skulle gå.

Den samhällsförändring som man pratar om, att den är så stor och viktig, skulle jag säga att har funnits tidigare. Det är helt naturligt att många aktörer är intresserade av ett sådant dokument, om man fäster så mycket tyngd vid det som vi verkar göra här inne.

Tack, talman!

När ett företag fattar beslut, görs det ofta med sikte på att gynna företagets ekonomi. Detta sker många gånger parallellt med att man minskar resursanvändningen eller blir mer energieffektiv.

Jag anser dock att det är viktigt att också se detta arbete ur ett varumärkesbyggande perspektiv för Åland. Det har varit en positiv utveckling, och vi har något gemensamt att samlas kring, både inom företag och offentlig sektor. Det är något vi kan vara stolta över och som vi bör arbeta med långsiktigt. Jag ser detta som en del av vårt varumärkesbyggande arbete. Det finns mycket att ta fasta på i de olika målformuleringarna.

Talman!

Jag vill tacka ledamoten Mattsson för anförandet. Jag tycker att det var både filosofiskt och tydligt, och tar fram kärnan i de målkonflikter som finns inom hållbarhetsarbetet. Det handlar om själva arbetsmetodiken, och de tre hållbarhetskriterierna och ibland kan det vara så att den ena aspekten får ge vika för den andra.

Ledamoten Mattsson hade ett mycket bra anförande. Det här är vårt samhällskontrakt, och det utgör ett sammanhållet sätt att tänka och agera inom politiken. Jag anser att det ramverk vi har är riktigt bra, men det måste ständigt utvecklas, kännas relevant och finjusteras. Det är en del av hela arbetet i lagtinget, eftersom det är lagtinget som har det politiska ansvaret.

Tack för ett jättebra anförande!

Tack, talman!

Jag vill också tacka lantrådet för de orden. Jag måste erkänna att jag själv har suttit länge och funderat över dessa frågor. De är så stora och kan kännas övermäktiga. Men på något sätt är det också skönt när man hittar sin linje i detta.

Jag har varit involverad både utanför lagtinget som företagare och inom intresseorganisationer, och jag har arbetat med dessa frågor. Nu jobbar jag inifrån lagtinget med samma ämnen, och många gånger har jag haft svårt att förhålla mig till dem.

Men jag anser att det absolut största värdet ligger i långsiktigheten. Den hjälper oss enskilda människor och medborgare att tänka framåt. Ju mer insatt man blir och ju mer man läser på, desto mer engagerad blir man.

Talman!

Jag tycker att ledamoten hade ett bra anförande.

Jag har dock några frågor. Ledamoten nämner att Centern vill ha en utskottsbehandling. Min fråga är: Varför, när det handlar om ett meddelande? Vi har ju en kutym att vi vanligtvis inte behandlar meddelanden. Vad är det som gör att just det här meddelandet ska behandlas?

Med tanke på att jag inte har så bra erfarenhet av hur betänkanden från finans- och näringsutskottet har behandlats, särskilt när det gäller uppmaningar kopplade till hållbarhetsagendan, så undrar jag hur Centern, som nu sitter i regeringsposition, ska se till att betänkandet faktiskt tas på allvar den här gången?

Tack ledamoten Holmberg-Jansson för frågorna. Vi resonerade faktiskt inom gruppen kring huruvida vi skulle ha en utskottsbehandling eller inte, eftersom det handlar om ett meddelande. Vi kom fram till att ett meddelande av den här digniteten, som har funnits över tid och som kommer vart fjärde år, är av stor vikt. Det handlar om långsiktiga frågor, och när vi inkluderar tillväxtbegreppet i tillväxtekonomier blir det ännu mer komplext.

På något sätt anser vi att det är värt att behandla detta, och det kan vara ett alternativ att hantera hållbarhetsarbetet på det här sättet. Som jag nämnde i mitt anförande är vi dock mer skeptiska till en ramlag. Samtidigt tycker vi att det är bra att utskottet undersöker dessa frågor, eftersom de framkommer i meddelandet. Så resonerade vi.

Talman!

Det är absolut en gedigen bunt papper vi har framför oss som visar hur man arbetar med dessa frågor.

Vi har fått höra att det kommer att komma ett tillväxtmeddelande. Med tanke på vad finansministern sa tidigare här i salen, förväntar jag mig att ett tilläggsmeddelande också är av den digniteten. Med tanke på den ekonomiska situation som Åland befinner sig i idag, borde det också utskottsbehandlas just på grund av vikten av detta meddelande.

Det kommer att bli svårt att dra en gräns för vilka meddelanden som ska behandlas och vilka som inte ska.

När det kommer till hälso- och sjukvård hoppas jag verkligen att det är av en dignitet som måste behandlas i ett utskott. Det här kommer att bli som att öppna Pandoras ask, tror jag.

Tack, talman!

Det jag vill framföra är att detta överspänner alla områden på något sätt. Det är bredare än ett specifikt ämne i ett meddelande som handlar om klimat, hälso- och sjukvård eller om tillväxt.

Det här är de övergripande målen. Långsiktigheten omfattar alla områden, på det sättet diskuterade vi inom Centergruppen. Det är värt här och nu en behandling. Det finns frågor att reda ut, till exempel kring en eventuell ramlag osv. Det är så vi funderade.

Men det är klart att Pandoras ask öppnas många gånger från den här talarstolen, så vi får väl se vad det leder till för framtida diskussioner om vilka meddelanden som ska behandlas härifrån och vilka som inte ska det.

Tack, talman!

Knappt har bläcket torkat på det klimatpolitiska meddelandet, innan vi får ett nytt meddelande av samma art i vår famn.

Även detta meddelande är ett barn av vår tid och mängder av tjänstemannatimmar har lagts på ett policydokument till brädden fyllt av abstrakta visioner om hållbarhet och blomstring.

Det kan tänkas att den delen av befolkningen i ett samhälle med 30 000 medborgare, som tycker att detta är en god prioritering av deras skattepengar är synnerligen blygsam. Det kan också tänkas att en hel del av politikerna i den här salen inte är överdrivet entusiastiska till att man år efter år lägger tid och pengar på Hållbarhetsagendan.

De politiker som tror på marknadskrafter blir inte särskilt imponerade av vare sig vår egen Hållbarhetsagenda, eller av FN:s Agenda 2030, om de ens har läst dessa, vill säga. Den enkla vägen för sk, borgerliga politiker är att ”gå med på” sådant här, för att i utbyte få igenom annat. Det är enkelt och synnerligen bekvämt att tänka ”låt dom hålla på med sitt trams” så länge vi får igenom någon inbesparing eller något avdrag.

Den vägen är enkel av flera skäl, för det första, så är det svårt att säga nej till det som står i dessa agendor, policydokument, jämställdhetsplaner och visioner om att alla ska blomstra. Jag menar, vem vill inte att alla ska ha tillgång till det som för var och en bidrar till fysisk och psykisk hälsa, meningsfullhet och goda relationer? Vem vill inte att alla genom hela livet ska ha tillgång sådant som främjar deras blomstrande? Vem vill inte utrota ekonomisk utsatthet? Det är vackra visioner, ingen vill ju leva i ett ohållbart samhälle. Problemet här, är ju hur allt detta ska uppnås.

Går vi igenom det här meddelandet, så noterar man att det handlar väldigt mycket om vad man ska ha rätt till, men inte så mycket om att man själv som individ har ett ansvar, dels för sin egen och sin familjs situation, men även till samhället i stort, med undantag för klimat- och miljöavtryck och i viss mån socialt.

Det måste man förstå att det är tankegods, att man har en massa rättigheter, men man nämner nästan inte skyldigheterna och det egna ansvaret.

Ser man lite djupare i dessa agendor, vår egen och Agenda 2030, så ser man att det handlar om ett socialistiskt samhällsbygge. I fallet med Agenda 2030 så handlar det om ett globalt socialistiskt samhällsbygge.

Detta är social ingenjörskonst i dess historiskt korrekta benämning, inte nyspråksvarianten där begreppet påstås ha en annan innebörd. Nej, det jag pratar om är när man genom lagstiftning, policydokument, utbildning och så vidare, försöker omskapa ett samhälle. Socialdemokraten Alva Myrdal var den som gjorde att begreppet blev känt under trettiotalet i Sverige. Det är vad det här är, ett led i att omskapa samhället i en mer socialistisk riktning.

Man lyfter upp vikten av den sociala rättvisan, men när man kommer till de som ska bidra till välståndet som är en förutsättning för densamma, så har det karaktären av ”efter egen förmåga”.
Det här är inte något som enkelt kan avfärdas med att ”vi går med på det här tramset för att vi ska få igenom delar av vår egen politik”.

Men det är som sagt den enkla vägen, för om du ifrågasätter dessa vackra visioners genomförande, så är du emot ett hållbart samhälle. ”Det är en vision”, och det är ju något positivt att ha visioner. Men alla förstår, om de orkar tänka efter.

Dessa agendor ska sedan genomsyra allt. Allt inom landskapsregeringen, allt inom barnomsorg och skola, allt inom, ja, allt där inte medborgarna har annat än synnerligen begränsad makt att välja bort det.

I och med att hållbarhetsagendan och Agenda 2030 är en del av alla institutioner och även utbildningen av våra unga, så kommer det att påverka hur vårt samhälle utvecklas, vilket så klart är själva tanken.

Således implementeras ett socialistiskt tankesätt i befolkningen som får detta inpräntat i sig från skolan och vidare ut i arbetslivet. Där har vi ett av problemen för den så kallade högern som ”låter dem hållas” och inte vågar ifrågasätta.

Ett annat problem som den förenta högern kommer att möta i än större utsträckning än idag, är sviterna av den långa marschen genom institutionerna. Nu kan det bli ganska ideologiskt, herr talman, men det kan tyvärr inte undvikas för att jag ska kunna beskriva Agenda 2030. Den långa marschen genom institutionerna, den har sin grund i Gramchis gamla dröm om hur man kulturellt skulle skapa ett kommunistiskt samhälle, där Marxismen hade misslyckats. Proletärerna över världen enade sig aldrig och gjorde revolution. Gramchis tes var att revolutionen istället skulle ske genom social ingenjörskonst, via kulturen. Den långa marschen som begrepp tillskrivs den gamla 68-vänstern, och där planen var att ta över alla samhällets institutioner och ersätta den borgerliga hegemonin med en socialistisk dito. Men tankegodset var Gramchis.

Detta har man lyckats synnerligen bra med, det måste man ge dem. De mjuka värdena är idag förhärskande inom många institutioner, där skolan är ett bra exempel.

Agenda 2030 och hållbarhetsagendan är utmärkta verktyg för att få mer personal med den ”rätta” värdegrunden anställda inom stater, vår egen landskapsförvaltning och kommuner. Den långa marschen, som sagt.

Ett annat problem, om man nu inte är socialist och brinner för dessa frågor, är vad detta gör med den politiska debatten. Den kommer mer och mer bort från sakfrågor, och ersätts av postmodernism i alla dess former. Ett febrilt sökande efter förtryckta och förtryckare, självupplevd diskriminering och intersektionell maktanalys.

Politiken avhandlar mer och mer om sådant, som de som är övertygade om marknadskrafternas samhällsbygge, ser som ickefrågor.

Detta gör att de personer som vi inom Obunden Samling gärna skulle se att sökte sig till politiken, inte gör det, för de är fullkomligt ointresserade av att slösa bort sin karriär och sin tid på de här debatterna. Det är synd, för det är mycket viktig kunskap som aldrig når plenisalarna i dagens västvärld. Jag förstår det.

Jag tror inte att det är många här som har en hyfsat välutbildad intellektuell vän som är framgångsrik inom näringslivet, som säger: "Du, detta som ni pratar om i lagtinget, det verkar kul. Jag undrar om jag ska ställa upp i nästa val?" Det enda de säger är bara: "Varför pratar ni bara om skit? Vad är det här? Hur orkar ni?" Det är synd, för den kunskapen kommer aldrig att komma hit. Den kompetensen kommer inte att komma hit.

Kvar blir vi här i salen, och debatterar vad de flesta hårt arbetande människor anser är flum. Det är i alla fall så som vi inom Obunden Samling ser på saken. Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag tycker att det är intressant att Egeland anklagar oss andra här i salen för att dra debatten till sådant som är irrelevant, samtidigt som han lägger en stor del av sitt anförande på just en sådan övning. Det är Egeland i det här fallet som drar debatten till en hittepånivå när han anklagar FN:s agenda för att vara någon slags socialistisk konspiration.

Det är dock tydligt för väljare och medier att Obunden Samling, ganska tydligt ansluter sig till andra partier som Alternativ für Deutschland. Dessutom kryddar Egeland sitt anförande med den här lilla poängen om att vanliga människor vill ha en sak, medan eliten vill något annat.

En konkret fråga i det här flumsnacket: Är Egeland bättre uttolkare av marknadskrafterna än marknadskrafterna själva?

Tack, talman!

Ledamoten Röblom kan bespara mig sin "guilt by association". Jag struntar fullständigt i om Socialdemokraterna har sagt samma sak som jag. Vänsterpartiet har fört samma resonemang som jag, och om Alternativ für Deutschland har gjort det. Det är helt ointressant för mig. Jag pratar för mig.

Precis som min kollega Christian Wikström lyfte här tidigare: Är det självklart att de ställer sig bakom. Vad ska de göra? Det här är ett lysande sätt för dem att kunna styra och påverka debatten. De kommer inte att säga att "nej, nej, nej, det struntar vi i". De är smarta nog; de vill tjäna pengar.

Tack, talman!

Vi får hoppas att ledamot Egeland inte bara talar för sig själv i Obunden Samlings gruppanförande. Oberoende av vad Alternativ für Deutschland eller andra partier tycker och tänker så är det alltså Obunden Samlings åsikt att FN:s Agenda 2030 är en socialistisk konspiration?

Min fråga handlar om marknadskrafterna och marknadsaktörerna. Varför gör Obunden Samling, som vanligt, sig till bättre uttolkare av vad marknadskrafterna vill? Marknadskrafterna uttrycker gång på gång i öppna debattartiklar att de vill se en långsiktighet från politiskt håll. De vill ha ett strategiskt arbete så att de som företag vet vad de har att förhålla oss till över tid.

Det är marknadskrafterna som efterfrågar strategier som detta, Egeland. Därför måste slutsatsen bli att Egeland kan marknadskrafterna bättre än marknadskrafterna själva.

Tack, talman!

Nej, jag talar inte enbart för mig själv. Det här var Obunden Samlings gruppanförande.

Nu vet jag inte om ledamoten själv har läst Agenda 2030, men det har han säkerligen. Jag vet inte om han har gjort det och förstått vad han har läst? Hur kan man komma till en annan slutsats än den slutsats som vi kommer till? Det tycker jag är lite märkligt.

Att företag och näringsliv vill ha långsiktiga planer, det är ju inte heller något konstigt. Inget av det jag säger står i strid med detta. Jag vet inte om anförandet var otydligt, men så tolkade inte jag det som jag sade i alla fall.

Talman!

Tack ledamoten Egeland. Som antikapitalist är jag väldigt nyfiken. Vad är det som gör att världen går i en socialistisk riktning? Kan det handla om att inkomstklyftorna ökar snabbast i hela OECD i Sverige? Kan det bero på att ett tiotal människor har samma förmögenhet som den fattigare halvan av mänskligheten, det vill säga 4 miljarder människor?

Kan det bero på att medellönen var ungefär 5 till 10 gånger en arbetarlön från 60-talet? I dag är samma siffra 50 till 300 gånger. Går vi faktiskt mot en socialistisk värld? Det vore väldigt glädjande, men jag ser inga sådana tecken. Kan ledamoten Egeland berätta hur de tecknen ser ut?

Tack, talman!

Jag har ingen spåkula. Men om jag skulle gissa, skulle jag säga att ledamot Lindén kommer att se muntrare på framtiden än vad jag kommer att göra. Det tror jag.

Ja, hur kommer det sig att världen går i en socialistisk riktning? Det är inte så konstigt. Det handlar om den pendel vi har pratat om tidigare, som slår fram och tillbaka. Dessutom är det inte speciellt svårt. Om du har en stor grupp människor som gärna vill ha den lilla gruppens pengar, är det inte svårt att få dem att sympatisera med den politik som du själv har tänkt förespråka, i form av fördelningspolitik.

Tack ledamoten Egeland. Jag tror att det är viktigt att försöka utröna ekonomins drivkrafter. Jag anser inte att det beror på att någon är ond, illvillig eller dum. Det finns en viss logik i att ett företag måste växa och få avkastning på investerat kapital. Detta leder till en tilltro till att en evig tillväxt är nödvändig för att kunna ha en ekonomisk utveckling.

När vi tittar på de planetära gränserna, oavsett om det handlar om artdöden eller tipping points, står vi onekligen inför vissa problem. Det förefaller som om ledamoten Egeland inte riktigt tror på att vi har mycket stora miljömässiga utmaningar framför oss.

Tack, talman!

Jag tror inte att jag nämnde så mycket om de utmaningar vi står inför i mitt anförande. Men absolut, jag tror att vi har stora miljömässiga utmaningar framför oss – betydligt större än de klimatmässiga utmaningar, om du frågar mig. Det betyder inte att jag förnekar något, men jag oroar mig betydligt mer för miljön än för klimatet, om vi säger så.

Tack, talman!

Jag måste erkänna att jag blir lite fnissig över den här oerhört ideologiska och vinklade beskrivningen av verkligheten. Ledamoten Egeland utmålar sig själv och sitt parti som offer i någon form av socialistisk konspiration, där vi på vänsterkanten framställs som några slags "Bondskurkar" som sitter och klappar katter och planerar jordens undergång.

Det som jag uppfattar att vi arbetar med nu är att, i demokratisk ordning och genom demokratiska val, bestämma i vilken riktning vi vill att politiken ska drivas när det gäller sakfrågorna. Det är frågor som ledamoten Egeland inte har adresserat överhuvudtaget.

I den här agendan beskrivs till exempel hur man inom Ålands musikinstitut satsar på distansundervisning i musik för att fler ska få tillgång till det, och för att minska (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det var roligt att jag lyckades få ledamoten lite fnissig. Det är alltid kul när man kan muntra upp människor.

Jag ser inte att något av det jag sade målade upp oss i Obunden Samling som någon form av offer. Jag kände mig ändå ganska självsäker när jag stod här.

Det jag sade var en uppmaning till dem som tror på marknadskrafterna. De som påstår sig vara högerpolitiker men som går med på en mängd fördelningspolitik, som accepterar socialistiska policydokument som ska styra allt – utbildningen av våra barn, hur man sköter sig i familjen, hur politiken ska se ut – de går med på detta år efter år i förhoppning om att få något litet skatteavdrag. Men de kommer att bita sig själva i foten. Det var en varning.

Jag uppfattade ledamoten Egelands replikväxling med ledamoten Lindén som att den handlade om en förutsägelse om att det är vänstern som kommer att segra, samt om ledamotens ideologiska utgångspunkter som tycks vara på väg neråt. Om det är så, så är jag ju glad förstås. Men nog låter det lite som att man tycker att man är ett offer för en socialistisk konspiration.

Sedan undrar jag: Är ledamoten Egeland säker på att marknadskrafterna och företagen, särskilt de större företagen, är så höger som ledamoten beskriver? Min uppfattning är snarare att när man pratar med åländska företagsledare, så prioriterar de och lyfter fram behovet av god barnomsorg, skola och fungerande välfärd för att deras företag ska klara sig och kunna ge fler människor jobb.

Tack, talman!

Resonemanget som jag förde fram var att jag tror att vänstern kommer att segra i det långa loppet. Det betyder inte att jag utmålar oss själva som offer. Jag menar att de har spelat spelet bättre. Det har pågått länge, och de har lyckats ganska bra.

Huruvida företagare är höger eller vänster har jag inget intresse av att spekulera i. Det som ledamoten nämner, att företagsledare på Åland vill ha fungerande barnomsorg och en bra välfärd, ja, det vill väl alla. Det är nog få människor som sätter sig emot det, om man inte är anarkokapitalist. Och riktigt där är vi inte.

Från hållbarhetsmeddelanden till undervisning, där skulle man nog kunna tänka sig att prioritera om lite.

Tack, herr talman!

Det här anförandet har Egeland skrivit och kommit igång ordentligt med. Det finns en hel del konspirationsteorier i det här, och jag försökte förstå vad han och Obunden Samling var ute efter. Konspirationen om att Agenda 2030 skulle vara ett socialistiskt socialt experiment, där tappade du mig lite, tror jag faktiskt.

Vi har regeringar från hela Europa, oavsett ideologisk grund, som står bakom Agenda 2030, och det finns inte så mycket planekonomiskt tänkande. Det ska istället bygga på marknadsekonomiska mekanismer och Agenda 2030 handlar om innovation som kommer från marknaden.

Det är ganska magstarkt att från Ålands lagting utpeka stora regeringar i Europa som konservativa och liberala socialister, att det skulle vara konspiration. Där tappade du mig faktiskt halvvägs.

Tack, talman!

Jag svarar väl halvvägs då, nej, jag ser inte det här som någon form av konspirationsteori, och jag har inte sagt att det var ett socialistiskt experiment. Men jag ser det absolut som social ingenjörskonst. Visst gör jag det, och det råder inget tvivel om det.

Läser man agendan så handlar den om en global socialistisk politik. Man får läsa själv och gå igenom alla punkter. Hur ska man kunna nå dit utan mer socialism? Det är helt omöjligt. Alla ska ha rätt till mer, men kraven är väldigt små. De fattiga länderna ska få lån utan räntor, medan de välbärgade länderna, som har byggt upp sina länder, de ska stå för notan.

Hela Agenda 2030 är fullt av detta. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att se det. Vi kan sätta oss tillsammans, läsa och kanske till och med skratta lite.

Det gör jag gärna ledamot Egeland, men jag undrar vem som kommer att skratta åt vilka punkter. Jag tror att vi kan ha olika planer.

Att säga att det finns någon typ av socialistisk planering eller ingenjörskonst, det är ingen planekonomi som har presenterats någonstans, vad jag har sett, i Agenda 2030.

Det ska inte ersätta marknadsekonomin. Däremot skriver man att det ska riktas mot gemensamma mål eller jämställda överenskommelser.

Egeland pratar om att det finns nationella mål för nationella stater, och att vi inte ska hjälpa fattigare länder eftersom våra medborgare och våra skattepengar har byggt upp vårt land.

Det är FN:s Agenda 2030. Det är globala mål som ska baseras på frihandel under fred. Vi pratar om helt olika saker. Det som Stellan Egeland lägger fram låter fortfarande ganska mycket som en konspirationsteori. Jag köper inte resonemanget.

Tack, talman!

Till att börja med måste jag säga att jag aldrig nämnde planekonomi. Jag har inte sagt att det handlar om planekonomi. Ja, det kan vara socialism utan planekonomi.

Det handlar till stor del om globala mål och även om Agenda 2030. Därför är det inte konstigt att jag lyfter fram min tolkning, som representerar vår syn inom Obunden Samling av Agenda 2030. Det är inget märkligt med det; vi måste kunna göra det.

Om ni inte accepterar den tolkningen och har en annan, så är det er tolkning. Så är det. Visst, ni kan tycka att vår tolkning är en konspirationsteori, men jag har svårt att se det.

När jag läser det som står i Agendan så är det ganska klart och tydligt för mig. Jag är inte helt ensam om att ha gjort den tolkningen, det är jag rätt övertygad om.

Talman!

Menar ledamoten att allt hållbarhetsarbete är flum och att det grundas i en socialistisk konspiration?

För mig handlar hållbarhetsarbete om något som inte har någon ideologisk etikett överhuvudtaget. Det handlar om att få vardagen att fungera och att människor mår bra. Företag kan utvecklas så att vi använder våra resurser på ett hållbart sätt över tid.

Sedan kan man ifrågasätta hur arbetet med hållbarhetsagendan genomförs. Jag har själv påpekat att vi borde bli bättre på att se det i vardagen: Vad är det som görs egentligen? Jag kan hålla med om att det ibland kan kännas lite flummigt.

Men ledamoten uttryckte det på ett sådant sätt att allt hållbarhetsarbete framstår som flum. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på det.

Tack, talman!

Nej, självklart anser jag inte att allt hållbarhetsarbete är flum, inte på något vis, men däremot den här agendan.

Som jag sade i mitt anförande, det finns ju saker här som man inte kan säga nej till. Det låter jättebra. Men hur ska vi komma dit? Det betyder inte att jag tycker att allt hållbarhetsarbete är flum. Det betyder inte att vi vill ha ett ohållbart samhälle, om man nu vill dra det så långt.

Talman!

Det jag har, mellan raderna, är att om vi gör hållbarhetsagendan lite annorlunda och mer konkret, så att gemene ålänning kan förstå den bättre, så då kan Obunden Samling även tycka att detta också är ganska bra.

Eller ska vi slänga hela hållbarhetsagendan i papperskorgen, vi börjar om och hitta på något annat?

Tack, talman!

Jag tilltalas absolut av den sista idén som ledamot Holmberg-Jansson nämnde här. Vi slänger den i papperskorgen. Det blir bra.

Tack, talman!

Jag upplever att de marknadskrafter jag har varit i kontakt med arbetar mycket med hållbarhet. Jag ser dock inte att det finns så mycket politik i deras arbete. Det enda man ser på sista raden är hur man ska tjäna lite mer pengar, eller hur man kan göra verksamheten mer lönsam. Man undrar också var det finns möjligheter att investera i något som kan ge avkastning.

Marknadskrafterna arbetar mycket med hållbarhet. Menar Obunden Samling att företagen är förledda av någon som inte förstår vad de egentligen sysslar med?

Tack, talman!

Nej, absolut inte. Inte på något vis. Jag är företagare själv, och jag försöker också få mitt företag att fungera så bra som möjligt, även om jag inte använder ordet "hållbart" så mycket. Men jag vill naturligtvis ha så bra lönsamhet som möjligt.

Jag vill självklart ha så lite miljöbelastning som möjligt. Jag vill göra ett så bra arbete som möjligt och jag vill tjäna pengar, precis som alla andra företagare. Men det behövs ingen hållbarhetsagenda för det. Vi behöver inte ha tjänstemän anställda som sitter och pratar om hållbarhetsagendor och skriver policydokument. Det kirrar företagen ändå.

Vi kan sitta här och diskutera, och till och med raljera lite ibland om debatterna här och hur vi genomför dem. Men det vi gör här är egentligen att formulera politik för framtiden.

Jag vet att när det startade en gång i tiden, då var Obunden Samling - innan ombildandet - ordförande för den första kommittén som tog fram strategin för bärkraft. Men vad vi kan göra under tiden är att utveckla den. Det är vi här och nu som bestämmer hur den ska se ut i morgon till exempel.

Nu har vi hört att landskapsregeringen har satt ett större fokus på ekonomi. Det behövs utveckling och nya insatser. Jag undrar bara: är det inte viktigare att vara med i det här arbetet och påverka det så att det blir rätt enligt våra åsikter? Jag uppfattar det som att det inte blir bättre av att kliva av tåget och låta andra sköta det, för att sedan klaga på att det inte blir som man vill.

Tack, talman!

Jo, men absolut, det är mycket bättre att kliva av det. Det är min linje, kliv av! Det här tillför ingenting. Allt som det här tillför, det gick att tillföra innan vi hade en hållbarhetsagenda, och det fungerade alldeles utmärkt. Det kommer att gå att genomföra alldeles utmärkt efter att hållbarhetsagendan är borta.

Talman!

I all verksamhet måste man med jämna mellanrum ställa viktiga frågor. Jobbar vi på rätt sätt? Är det rätt metod för att nå resultat? Och vilka resultat kan vi se efter tolv år? Det är viktiga frågor att ställa, särskilt när ett projekt har pågått i tolv år.

Frågorna är också viktiga med tanke på de människor som kämpar i sin vardag på ett helt annat sätt än tidigare. Allt färre jobb finns på Åland, och ålänningarna får allt mindre för pengarna. Vi måste ge tydliga besked till alla som vänder på slantarna, och förstås måste vi själva också vända på slantarna. Varje skatte-euro måste användas på det mest effektiva sättet.

För tolv år sedan, när jag som ansvarig minister sände "Omställning Åland" till i lagtinget, så hade jag en del förhoppningar på att se resultat i form av bättre vatten, någon sorts hållbar utveckling och kanske rentav tillväxt.

Under åren har jag därför intresserat mig mycket för konkreta, mätbara mål och ofta lyft vikten av att förmedla dessa. Tyvärr är mitt intryck att väldigt lite har hänt på tolv år. Ibland sägs det att konkretin kommer senare i ett annat sammanhang.

Nu, tolv år in i projektet, verkar huvudprioriteten vara att stärka tilliten i samhället. 34 % av budgetmålen hänför sig till detta.

Men tolv år, talman, är en lång tid. Vi bör nu ha något slags resultat som inte är strategier. Mätbara mål är avgörande. Det räcker inte att konstatera att Ålands jämställdhetsarbete har kommit långt, utan att berätta hur. Det imponerar inte att torgföra en ungdomslag som borde ha levererats år 2025 och som inte verkar levereras under denna mandatperiod.

Talman! Sedan har vi frågan om vad detta är. Är det ett samhällskontrakt? Den som vill använda ordet samhällskontrakt behöver ställa sig frågan: Vad stod det i kontraktet? Vi bör återvända till rötterna från år 2014. Finans- och näringsutskottet fattade då ett enhälligt beslut om hur man såg på "Omställning Åland". Det beslutet fattades sedan av ett fullkomligt enhälligt lagting, alla 30 ledamöter. Det, talman, kunde man kalla ett samhällskontrakt.

I det kontraktet stod; "vidare är det viktigt att landskapsregeringen utarbetar en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av BNP-tillväxt i samhället samt vikten av att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden." Detta var alltså det som ett enhälligt lagting gav som färdkost.

Här, talman, är pudelns kärna. Det är den femte hållbarhetsprincipen, som borde vara den första, det är en förutsättning för hela projektet. För att göra jobbet behövs det pengar och framåtanda. Det gäller att först lägga grunden för pengar och framåtanda. Den femte hållbarhetsprincipen borde alltså, precis som lagtinget efterfrågade, vara grunden för arbetet. I stället skyfflas den systematiskt längst bort och längst bak.

Kom ihåg siffran 40. Det finns 40 delmål i slutet av agendan, men inget av dem handlar om ekonomisk tillväxt.

Landskapsregeringen har faktiskt gjort en stor satsning på tillväxt, men den nämns inte i det här meddelandet. 40 miljoner till Kraftnät Åland nämns inte. En billigare elräkning är något som främjar attraktionskraft, företagsetableringar och konkurrenskraft, om något. Varför inte nämna den betydelsefulla satsningen som direkt påverkar ålänningarnas vardag positivt? Listan kunde göras lång. Man kunde också nämna riskkapitalavdraget som regeringen sjösatte i budgeten 2026, en åtgärd som har betydelse för Ålands attraktionskraft om regeringen genomför det.

Med den femte hållbarhetsprincipen eller ramvillkoret slipper vi också konflikter, som den så kallade ö-undantaget, där flera aktörer i hållbarhetsarbetet var emot. Men landskapsregeringen var för ett ö-undantag.

Den femte hållbarhetsprincipen är ingen liten sak som man kan fnysa bort. Den handlar om att ålänningar har arbete, framtidstro, mat på bordet och klarar av att amortera.

Om det skulle finnas en gnagande oro kring folklig förankring, kring att projektet kan uppfattas som elitistiskt, då finns det skäl att ta den femte hållbarhetsprincipen på allvar. Det är den femte hållbarhetsprincipen som skapar de pengar som behövs för omställning. För pengar, talman, behövs.

Talman! Nu lämnar vi tillfälligt kritiken på övergripande strukturell nivå och zoomar in på några delområden i hållbarhetsagendan.

Meddelandet efterfrågar hållbarhetshänsyn inom åländsk upphandling. Jag vill framhålla att få saker är så hållbara som att handla åländskt av åländska bönder, åländska jordbrukare och åländska företagare. Det är bra för miljön att inte gå över ån efter vatten. Det är bra för Ålands näringsliv att det finns lokal efterfrågan. Jag hoppas att det är detta som avses med målet att alla offentliga organisationer ska praktisera offentlig upphandling.

På sidan 15 berättas vilka konsekvensbedömningar som rutinmässigt ska göras på lagberedningen. Listan bekräftar egentligen det vi har sett i alla lagar hittills under den här mandatperioden. Det görs inga konsekvensbedömningar för företagen eller för tillväxt. Kanske vi borde börja göra det.

Det är också anmärkningsvärt att det står att det ytterst sällan ens görs en referens till utvecklings- och hållbarhetsagendan. Låt den tanken sjunka in. Vi har hållit på med det här i tolv år, men ytterst sällan görs det ens en liten hänvisning till hållbarhets- och utvecklingsagendan.

Men hur kan man göra det? Här kommer några konkreta förslag. Man skulle kunna tänka sig en omfördelning av resurser inom det offentliga Åland. Om vi vill se mer resultat, då borde vi kanske istället jobba så här: Stärka upp näringsavdelningen och ge den ett tydligt mandat att arbeta med hållbarhet utgående från de fem hållbarhetsprinciperna. Då skulle det börja hända grejer.

Låt mig ta några exempel. Ålands Fiskodlarförening har ett mycket intressant projekt för slamuppsamling på gång, tillsammans med norska fiskodlare. Projektet nämns i förbifarten i meddelandet.

Slam innehåller fosfor, och tack vare Trump har fosfor blivit en akut bristvara i världen, delvis på grund av kriget i Ukraina och blockaden av Hormuzsundet. Det finns nu starka ekonomiska intressen att ta till vara varje gram fosfor som resurs. Tänk vad näringsavdelningen skulle kunna göra här med medel från EU:s fiskerifond.

Visst, det finns företagare som är genuint intresserade av hållbarhet, inte som någon ritual, utan för att det sammanfaller med deras ekonomiska och rentav existentiella intressen. Det gäller att ta vara på det. Sedan finns det för all del också företagare som hade ett hållbarhetsarbete men som slopades på grund av producentansvar. Jag återkommer till det i ett annat anförande.

Tillbaka till de breda strategierna. I meddelandet aviseras ännu en gång att allmänheten ska engageras bredare genom intergenerationella dialoger med unga och äldre som visdomskällor, workshops och så vidare. Men så här är det, talman, det går inte att skapa engagemang utan konkreta resultat. Det finns en uppenbar risk med plakatpolitik. Det finns en uppenbar risk med att ge sig ut i världen med plakat. När någon frågar vad som finns bakom plakaten, hur mycket utsläpp har vi minskat? Hur mycket har vi stärkt vår BNP? Då måste vi ha något att komma med efter tolv år. Annars är det vårt ansvar att ställa frågan om detta är vettig resursanvändning.
Tack för ordet!

Tack, talman!

Ledamoten Valve sade innan debatten började att undertecknad kommer att gilla hans anförande. Jag kan skriva under på att jag gillade stora delar av det. Det är lätt att hålla med om i princip det mesta som sade.

Jag tycker att regeringen nu har fått betydligt större fokus på tillväxtfrågor inom hållbarhetsarbetet. Jämfört med tidigare meddelanden har det fått ett betydligt större utrymme.

Jag skulle också tro att det kommande tillväxtmeddelandet, som förväntas komma innan sommaren, kommer att ge ett avtryck på de kommande rapporterna kopplade till agendan. Jag håller med om att de borde få större utrymme i målsättningarna och indikatorerna som man följer upp, och det är något som tillväxtmedellandet kommer att ta upp.

Tack för det. Jag vill också tillägga att jag reagerade på att ett av målen är att stärka konkurrenskraften. Men sen nämner man inte de goda insatser som landskapsregeringen gör för att främja tillväxt och stärka företagens konkurrenskraft.

Jag är mycket förvånad över att kapitaliseringen av Kraftnät Åland på 40 miljoner inte nämns i det här meddelandet. Det verkar systematiskt som om allt som på något sätt främjar tillväxt anses vara ohygieniskt i hållbarhetsmeddelandet, vilket är väldigt fjärran från den grund som lades för tolv år sedan. Då handlade det mer, som vi kunde höra tidigare i debatten, om att dessa aspekter skulle gå hand i hand.

Tack, talman!

Jag vågar inte säga vilka frågor som nämns och vilka som inte nämns, men det visar på komplexiteten när utvecklings- och hållbarhetsagendan försöker ta hänsyn till alla frågor. Av någon anledning, jag inte varit med så länge, så valde man lite bort tillväxtfrågorna och prioriterade hållbarhetsfrågorna, som i många fall går hand i hand, som har nämnts, och som ledamoten också påpekade. Kanske det har upplevts som flummigt.

Vissa, åtminstone från näringslivet, har tagit ett steg tillbaka i det arbetet, likaså politiker. Man har kanske pratat på en för teoretisk nivå. Samtidigt arbetar många företag hållbart och upplever att de gör det, men kanske inte på den teoretiska nivån.

Jag upplever ändå att man nu närmar sig en mer praktisk diskussion. Det här arbetet (… taltiden slut).

Talman!

Mitt huvudbudskap är att vi inte har råd att bortse från tillväxtfrågorna. Det handlar inte bara om pengar; det handlar om att det arbete vi gör i den här salen ska åtnjuta någon form av legitimitet. Människor har det svårt på Åland. Räntorna stiger, och många har svårt att amortera. Matkassen blir dyrare. Många ställer sig frågan: Vad har strategiernas strategi för betydelse i mitt liv? Gör strategin det enklare för mig att leva på något sätt och att hitta jobb?

Det är väldigt viktigt att vi väver ihop de här frågorna. Varför inte ställa ett tillväxtmål? Vi har utsläppsmål i klimatstrategin, och nyligen föreslog Svenskt Näringsliv ett tillväxtmål på 2,5 %. Idén är att fastställa ett tillväxtmål, och sedan är det politikens uppgift att kratta manegen och se till att det kommer politiska beslut som gör att vi når målen.

Talman!

Det är precis detta som är meningen med hela hållbarhetsmeddelandet och att det överlämnas till lagtinget, som har det högsta politiska ansvaret. Vi måste konkretisera och göra hållbarhetsarbetet relevant. Lagtinget har möjlighet under utskottsbehandlingen att se över indikatorerna.

Det finns faktiskt mål och huvudindikatorer som berör tillväxten på Åland. Det handlar om befolkningsförändringar, att vi ska växa och bli fler. Det handlar också om antalet arbetsplatser inom det privata näringslivet och antalet anlända övernattande gäster i kommersiella logianläggningar. Så visst finns det indikatorer.

Ibland tycker jag att det påstås saker i debatten som inte är sanna.

Statusrapport nummer sex är den senaste och den är ytterst konkret. Där konstateras att 211 av åtgärderna är på gång. När det gäller målsättningarna inom klimat- och klimatområdet så har vi uppnått det redan och man har justerat de målsättningarna och de indikatorerna.

Med det sagt har vi väldigt mycket att göra. Men det är en levande process och det är väldigt viktigt att allt arbete är konkret.

Det stämmer inte att vi inte har indikatorer för attraktionskraft och tillväxt på Åland. Det framgår tydligt i statusrapport nummer sex, och som sagt, det finns alla möjligheter för lagtinget att komma med input till detta arbete.

Talman!

Jag saknar ett konkret mål för ekonomisk tillväxt. Det är något vi behöver för att kunna förverkliga detta. Det som finns är visserligen ett mål om stärkt attraktionskraft, men jag kan inte undgå att notera att detta mål verkar behandlas styvmoderligt i redogörelsen och systematiskt hamnar på sista plats.

Det skulle vara värdefullt att sätta detta mål i förgrunden och även att ha tillräckligt med mod för att klara av att sätta ett tillväxtmål för Åland.

Talman!

Det är kanske den enklaste saken i världen att sätta ett procentmål på tillväxten, men det svåra är att verkligen röra sig framåt och faktiskt uppnå tillväxt. Flera landskapsregeringar har arbetat med detta, och det är otroligt svårt. Man ska göra allt man kan, och det finns en rad åtgärder som kan vidtas.

Men det är svårt. Vi ser hur Finland kämpar på grund av bristen på tillväxt. Att sätta ett procenttal är den enklaste saken i världen, men att faktiskt uppnå tillväxt, öka inflyttningen och få fler företag att etablera sig är inte helt lätt.

Talman!

Till den sista delen är vi överens. Politik är att vilja. På papperet är det lätt att sätta tillväxtmål, men det gäller att faktiskt genomföra dem. Det kommer inte att hända mycket innan man sätter mål.

Jag kan avslutningsvis inte låta bli att citera författaren Jan Guillou, som i en av sina böcker skrev: "Först kommer käket. Sedan kommer politiken." Det är ett väldigt jordnära citat, men det säger något om den här strategin. Den går ju inte att äta och den går heller inte riktigt att mäta.

Tack, talman!

Jag är lite inne på samma frågeställningar som lantrådet. Jag upplever verkligen inte att det saknas statusrapporter och siffror på olika indikatorer som vi har bestämt oss för att mäta, särskilt när det gäller hur vi rör oss mot ett mer hållbart samhälle.

Frågan är om det är någon som faktiskt läser dem. Har ledamoten Valve läst de här statusrapporterna, som innehåller siffror sida upp och sida ner om hur vi klarar av att uppnå de mål vi har satt? Vissa siffror och indikatorer ser jättefina ut, medan andra inte alls är lika fina.

I det här hållbarhetsmeddelandet konstateras att vi inte kommer att uppnå våra mål inom den angivna tiden om vi inte intensifierar arbetet.

Jag undrar varför ledamoten påstår att det inte finns statistik, siffror och indikatorer när vi har hur många rapporter som helst?

Talman!

Det är en kritik på det här meddelandet. Om det finns konkreta uppnådda mål, då är det till fördel att lägga in dem i ett offentligt meddelande och till exempel berätta på vilka sätt som jämställdheten har förbättrats. På sidan 56 står det att vi har gjort stora kliv inom jämställdheten. Okej, på vilket sätt? Allmänheten är intresserade av det. Går ekonomin bättre? Det skulle vara en fantastisk nyhet om ekonomin gick bättre. Det står inget sådant i strategin. Det står ingenting om minskning av utsläpp heller. Det är otroligt viktigt.

Men det grundläggande problemet, talman, är att lagtinget egentligen är sviket sedan 2014. Det var förvisso ett samhällskontrakt som ingicks, men det är inte det samhällskontraktet som har uppfyllts.

Nu förstår jag varför ledamoten Valve säger som han gör. Om han inte har läst statusrapporterna, som regelbundet kommer, så finns den senaste statusrapporten, nummer sex, som lantrådet har och kanske kan låna ut. Där står de här sakerna.

Strukturen är sådan att det är i statusrapporter man redovisar, hur man har uppnått indikatorerna, och i det här meddelandet refererar man tillbaka till dem gång på gång. Där finns siffrorna.

Jag uppmanar ledamoten Valve att läsa statusrapporterna.

Talman!

Man ska inte behöva vara strukturteoretiker för att kunna läsa in sig på de framsteg som har gjorts med hållbarhetsagendan. Dessa framsteg bör vara uppenbara för allmänheten. Om man gör ett offentligt meddelande om hållbarhet och man gör anspråk på att det finns ett samhällskontrakt i hela samhället, då måste framstegen fram på bordet.

Talman!

Jag måste börja med att visa den här rapporten, som jag hoppas att ledamoten Valve ska bekanta sig med, eftersom han själv har varit med och skrivit under den statusrapport som gruppledare, där alla de siffror och den statistik som efterfrågas finns.

Vad har vi en hållbarhetsagenda för? Vad vill vi uppnå med den sociala ingenjörskonst som vi håller på med? När beslutet fattades för drygt tio år sedan om att vi skulle ha en hållbarhetsagenda, hade vi ett mål, en vision om vilket samhälle vi ville uppnå. Genom den process vi har gett oss in i, backcasting-processen så satte vi upp det här målet och funderade sedan på vad vi ska göra för att uppnå det. Vilka steg tar vi som för oss i rätt riktning?

Enligt den här rapporten kommer vi inte att uppnå de högt satta målen. På vissa områden går det bra. Överlag står det att trafikljusen lyser gult, det är rätt riktning, men alldeles för långsamt. Det betyder att vi måste fundera på prioriteringar, metoder och om vi har gjort rätt saker eller om vi behöver ändra riktning. Vi måste orka läsa igenom de dokument som vi producerar, åtminstone för vår egen del. Här tycker jag att det är ett minimikrav att man faktiskt bekantar sig med det arbete som har gjorts och visar respekt för det uppdrag vi har gett vår förvaltning, våra myndigheter och politiker. Man kan inte komma hit och säga att man inte har hört att det har gjorts något, för det är inte sant.

Som flera har konstaterat är hållbarhet lönsamt. Det är ekonomiskt, socialt och miljömässigt lönsamt. Som finansministern sa, är det en helt naturlig del av dagens arbete i våra förvaltningar, myndigheter och delvis i våra kommuner.

När man har visioner och mål är det något som är helt nödvändigt i det politiska arbetet. Om man inte vill någonting, om man inte har en vision eller ett mål med sitt politiska arbete, då kommer man ingenstans. Man sitter bara med något i handen och stoppar in det i munnen, och sedan är man färdig. Jag tror inte på en sådan politik där ingenting är något att drömma om eller att ingenting är något att tänka på för framtiden, tvärtom.

Vårt hållbarhetsarbete är inte på något sätt en perfekt process. Jag tror att vi har gjort ganska många misstag och kört i diket några gånger. Vi har ibland gjort det för krångligt och ibland varit för otydliga. Men det är samtidigt en prisbelönad process. Man har på högsta nivå inom EU till exempel sagt att det här är ett bra exempel för resten av världen på hur man kan arbeta med hållbarhet i ett litet samhälle. Varför ska vi skämmas över det och kasta det arbetet i papperskorgen för att vi nu tycker att vi bara måste prata om pengar, tillväxt och ekonomi?

Det är inte lätt att göra rätt, särskilt inte i ett samhälle där det är mycket vanligare att säga att allt är uselt och illa skött, än att tro att det finns god vilja, ambition och sakkunskap.

Det som jag tycker att man behöver fästa mer uppmärksamhet vid är den breda förankringen. Jag var med på det första workshopmötet där man skulle börja definiera vad man ville jobba med. Det var väldigt roligt. Över 100 människor satt i timmar på Alandica och funderade på och pratade med varandra, grundligt och seriöst, om hur man skulle komma vidare. Sedan har man gått ifrån workshopmodellen, som blev ganska bändig att hålla på med varje år. Men jag tror att det fanns ett värde i att många människor satt tillsammans och funderade.

Jag tror inte att det fungerar bara med mainstreaming, att nu är det förankrat i alla nivåer av förvaltningen och så kommer det att hända av sig själv. Alla processer som man inte driver på och inte har en vilja att förverkliga stannar av. Man behöver fortsätta att pusha. Nu har man gjort en förändring och fått ett större ansvar på ministrarna i landskapsregeringen att driva utvecklingen på sina områden. Det tror jag är bra. Jag tycker att ledamoten Ekströms förslag, att man i början av en mandatperiod i ett regeringsprogram definierar vilka mål man vill jobba särskilt med, är klokt. Även om hela paletten finns där, kan man under en fyraårsperiod fokusera på vissa saker. Nu ska vi driva det här framåt. Det är också en justering eller förändring av processen som är klok. Men vem ska driva utvecklingen om ingen äger frågan? Det tror jag inte på.

Det här samhällskontraktet finns där. När vi är klara med den här processen och har haft utskottsbehandlingen, tror jag att resultatet kommer att bli att den stora majoriteten i salen stöder ett fortsatt hållbarhetsarbete. Det är den fråga som ställs i den här processen, eftersom det var lagtinget som initierade frågan. Det är lagtinget som fattar beslut om att vi ska bli ett hållbart samhälle. Därför är det naturligt att lagtinget säger: Ja, det ska vi bli. Sedan måste man fortsätta att jobba med hur.

Men precis som det står i meddelandet, kommunikation är inte lätt. Hur mycket man än kommunicerar så är det aldrig nog, och man når inte alla människor. Den här beskrivningen av vad det betyder för mig i min vardag är svår att nå fram med. Men den som vill kan också läsa sig till det här i beskrivningen av alla de olika åtgärder, policydokument och strategier som man har jobbat med i landskapet och i myndigheterna för att ta de där små stegen i rätt riktning.

Jag tycker inte att man kan reducera hållbarhetsarbetet till det som man ibland kanske tycker räcker, att om vi följer EU-lagstiftningen behöver vi inte tänka på det själva. Vi behöver inte fundera på vår hållbarhet för vi är så små. Men varför sitter vi här då?

Det finns en massa frågor i det här hållbarhetsarbetet som är livsviktiga för oss. Det är helt naturligt att vi har olika prioriteringar och olika tyngdpunkter. Det skulle vara ytterst förvånande om inte Moderaterna skulle prata om tillväxt och ekonomi, eftersom det är den viktigaste ideologiska frågan. Det skulle väl vara konstigt om Hållbart Initiativ höll ett anförande och inte pratade om klimat, miljömål och rent vatten osv. eftersom vi är olika partier. Men det betyder inte att man kan välja bort allt annat utom det som man själv är intresserad av. Det här är en bredd som vi jobbar med.

Jag tycker att den här agendan har lett till många bra gräl. I samhället diskuterar vi ständigt hur vi ska prioritera saker. På radions hemsida kan man läsa att föreningen Rädda Lumparn är arga för att ÅMHM inte har gjort sitt tillsynsarbete och att det rinner ut saker. Och så har en diskussion kring det och funderar på: Är det tillräckligt bra? Behöver man prioritera tillsyn mer? Det är en del av det politiska arbetet för att ta oss i rätt riktning.

Allt det här som har lyfts: oljepriser, konflikter, klimatflyktingar, hållbar upphandling – det är delar av den helhet som vi jobbar med. Nog är det väl självklart att effekten av vårt hållbarhetsarbete också har varit att man lyfter de svåra frågorna och tar små steg framåt för att göra något åt dem.

Men som med all politik, är det få som vill ta skulden för att man har gjort något fel. Men om något har blivit bra, så är det ganska trångt på podiet.

Målsättningar styr, visioner styr, men det är ingen religion. Vår hållbarhetsagenda är ingen religion, det är ett dokument och en process som ska förändras, diskuteras och förstärkas genom att vi säger att vi vill att det här arbetet ska fortsätta.

Jag tänkte bara räkna upp några korta saker som nämns i det här dokumentet och som är konkreta och har gjorts. Pensionsfonden har en strategi för etiska och klimat- och miljömässigt hållbara placeringar. Fordonsmyndigheten har som mål att genom e-tjänster minska behovet av fysiska besök och behov av transporter. ÅHS har infört patientråd som ska stärka tilliten till vården. Jag nämnde redan Ålands musikinstituts distansundervisning i musik för att ge fler möjligheten att musicera och minska behovet av transporter. Fastighetsverket är ett jättebra exempel där man har jobbat mycket med solpaneler och fasat ut olja genom att hantera våra naturskyddade områden på ett bättre sätt. Allt det här är en del av hållbarhetsagendan. Det är bra saker som har gjorts, trots att ingen går ut på stan och säger: Titta vad vi har varit duktiga.

Socialdemokraterna stöder med all kraft det fortsatta hållbarhetsarbetet på Åland. Tack!

Talman!

Ledamoten Fellman, jag tänker ta upp några ideologiska frågor.

För det första: Är konsumtionsbaserad tillväxt möjlig?

För det andra: Är den globala kapitalismen, som bygger på ständig tillväxt och marknadsekonomi, hållbar?

Min tredje fråga: Finns det överhuvudtaget något av värde i den socialistiska idétraditionen?

Och slutligen, en avslutande fråga: All makt korrumperar, även ekonomisk makt. Hur ska den ekonomiska, globala fåtalsmakten regleras och bemötas med motmakt, så att den hålls under demokratisk kontroll?

Jag vet inte hur många gånger vi har diskuterat exakt samma frågor. Jag svarar så här: Evig tillväxt? Nej, jag tror inte att evig tillväxt är möjlig inom planetens gränser om vi inte ändrar på begreppet tillväxt och om vi inte funderar på vilken typ av tillväxt som är möjlig inom planetens gränser. Jag tror att det går att göra. Människan är så smart, kreativ och fiffig att vi kan förändra vår syn på tillväxt. Men det kommer att innebära att vi måste förändra oss själva. Ledamoten Lindén måste förändra sig själv och tänka på nya saker, och det måste också ledamoten Fellman och hela samhället göra.

Sedan kommer jag inte ihåg de två sista punkterna. Det handlade om socialismen och korruptionen. Men ledamoten Lindén får ta det igen.

Tack, ledamot Fellman. Jo, då är det alltså upp till den enskildes insikt, samvete och etiska sätt att leva som är det väsentliga, inte det ekonomiska systemets drivkrafter.

Absolut inte, det här arbetet som vi håller på med nu, den här hållbarhetsagendan som lanserades när min partikollega Carina Aaltonen var minister, den handlar om att samhället ska ta ansvar för att ställa om så att vi lever i ett hållbart samhälle på ett hållbart sätt.

Det handlar om sådana tråkiga, vardagliga och enkla saker som att reglera utsläpp och byta till solpaneler. Jag vet att det kanske inte är där ledamoten Lindéns intresse ligger, men det är mitt. Hur ska vi ställa om när vi vet att det är nödvändigt?

Tack, fru talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga angående det som ledamoten nämnde, nämligen att flera funktioner har lagts på landskapsregeringens ministrar jämfört med tidigare, då man hade mer fristående målansvariga. Jag vet själv att de målansvariga kunde fungera som en "blåslampa" för ministrar och regeringen, oavsett vem som satt där.

Ser ledamoten någon risk, eftersom "blåslampa"-funktionen nu har minskat och det är ministrarna själva som ska hålla i detta? Kommer den blåslampafunktionen att försvinna helt enkelt?

Ja, så kan det absolut vara. Jag uppfattar inte att den funktionen och de rollerna är helt borta, utan man har flyttat på tyngdpunkten. Jag tror, som jag har uppfattat det, att man har gjort det för att förtydliga var det politiska ansvaret ligger, och ha ett tydligare ansvarsutkrävande av dem som ska fatta de politiska besluten, som ska lägga budgetar och som ska prioritera.

Jag hann inte riktigt säga det i mitt anförande, men det är ju inte så att de här frågorna blir lättare för att man har en hållbarhetsagenda. Det är precis lika svåra prioriteringar och val som det alltid har varit. Det blir inte heller lättare att lägga budget för att vi har ett finanspolitiskt ramverk, utan vi har ett annat system för att göra det. Men jag tror att ha en tydlig ansvarsfördelning politiskt är en bra sak.

Tack, talman!

Och visst är det så. Jag håller också med om att det inte blir lättare för att man har en agenda. Däremot kan det bli svårare att undvika att stoppa huvudet i sanden när man har listat vad som behöver göras och vilka utmaningar vi måste ta oss an.

Ibland undrar jag om det kanske är det som irriterar och skrämmer vissa politiska krafter med sådana här agendor, eftersom det blir så tydligt vad vi behöver göra. Det är lättare om man låtsas som ingenting; då finns inte problemet.

Nu blev det en liten utsvävning. När jag kopplar det här till blåslampafunktionen, tycker jag att det är en av styrkorna med det här upplägget – ett nätverk med olika grupper, till exempel hållbara storföretag och andra aktörer som kommer och knackar på dörren hos regeringen och säger: "Hej, nya regeringen, det här vill vi se."

Jag skulle vilja säga att det är precis det jag efterfrågar: mer input från de olika aktörerna i det här nätverket. Mer konflikt och fler krav från tredje sektorns organisationer, från föreningslivet och från både små och stora företag, det är så den här dialogen och förankringen i samhället hålls vid liv.

Det är inte alltid bekvämt för politiker, men en saklig och kritisk debatt är bra. När debatten däremot blir elak och småaktig, då är den inte bra. Den förstör tilliten, både i systemet och bland människor på Åland.

Tack, fru talman!

När man lyssnar på ledamoten får man lätt intrycket av att samhället ska stanna upp om vi saknar ett strukturerat hållbarhetsarbete som kostar miljontals euro över tio års tid. Men så är inte fallet. Ett samhälle har alltid utvecklats innan det strukturerade hållbarhetsarbetet och det tredje meddelandet om hållbarhetsagendan kom till. Vi hade tillväxt på Åland. Vi hade människor som brydde sig om att det skulle finnas rent vatten och alla de andra goda sakerna som listas i hållbarhetsagendan.

Ledamoten pratar om solpaneler, till exempel. Ja, solpaneler byggs också helt utan hållbarhetsagendan. Ett företag installerar solpaneler av två skäl: det ena är att de kan tjäna pengar på det, och det andra är att de kan marknadsföra sig som klimatsmarta. Detta har ingen koppling till hållbarhetsagendan; det är bara något vi har skapat. Jag vet inte ens varför vi skapade det faktiskt.

Det har länge varit uppenbart att det sätt som Socialdemokraterna och landskapsregeringen, samt majoriteten här i salen, vill driva politik på, syftar till att utveckla samhället.

Obunden Samling vill dock inte göra det på det sättet. Obunden Samling anser att det inte behövs mål, visioner, strategier eller policydokument; saker ska bara hända. Det är väldigt svårt att utläsa vad Obunden Samling vill åstadkomma och hur man tänker gå tillväga. Hur vill man överhuvudtaget åstadkomma något? Jag antar att man har en viss bild av i vilken riktning man vill att samhället ska utvecklas. Men hur ska man uppnå detta? Den väg som föreslås verkar uppenbarligen vara dålig. Så hur ska man göra istället? Är det enbart nattväktarstaten, att göra ingenting som gäller eller är svaret EU?

Tack, fru talman!

Den här hållbarhetsagendan innehåller väldigt många allmängiltiga mål som jag tror att alla människor kan skriva under på. Det är en bedrift i sig, men hur vi ska uppnå dessa mål handlar om att prioritera resurser. Varje val går partierna till val på olika frågor, och jag hoppas att de är tillräckligt tydliga med vad de tänker prioritera under de kommande fyra åren. Genom detta väljer ålänningarna vilken typ av politik och hur samhället ska utvecklas under den perioden.

Jag förstår inte syftet med den här hållbarhetsagendan, som på något sätt ska styra oss. Behöver vi ens ha val vart fjärde år? Kanske vi kan ha val vart tionde år om vi ändå har denna hållbarhetsagenda att hålla oss till, så att vi alla vet vad vi ska göra.

Tittar man på BNP-utvecklingen de senaste tio åren, så länge som den här hållbarhetsagendan har varit i kraft, så är resultaten mycket dåliga. Jag vet inte riktigt, jag kanske inte helt kan tillskriva det till hållbarhetsagendan, men jag tror att den inte tillför så mycket värde alls. Därför kan man ifrågasätta den, och det finns goda grunder för det.

Ledamoten Wikström beskriver hållbarhetsagendan och det arbete som görs som en slags cementklump som en gång har gjutits, men sen är för evigt oförändrad. Ledamoten Wikström menar att man behöver inte diskutera den, man behöver inte förändra den och man behöver inte justera varken mål, uppföljning eller något annat. Men hela processen är precis tvärtom.

Ända från början har detta arbete handlat om att skaffa mer kunskap, ha långsiktiga planer och se om de faller ut väl eller om man behöver ändra riktning, samt att skaffa sig kunskap.

Jag är glad att ledamoten Wikström ändå kunde erkänna att det kanske inte är hållbarhetsagendans fel att ekonomin inte fungerar på bästa sätt just nu.

Talman!

Jag vill också tacka ledamot Fellman för ett bra och intressant anförande. Det är ett gediget arbete som har utförts, och det absurt att påstå att det kostar hundratusentals eller miljontals euro. Det har inga händer och fötter att göra sådana påståenden. Man bör ta i beaktande att vi vidtar åtgärder för miljön och energin, samt allt det dagliga arbete som påstås kunna göras oavsett.

Det som har gjorts är en inventering av drygt tio års arbete. Det som är imponerande i denna sammanställning är att man har tittat på strategier, program och policydokument och man har gjort en storstädning. Det kommer inte att se ut på samma sätt framöver, om arbetet fortsätter. Vi kan inte skapa en massa stuprörsdokument eller policys, utan att allt ska hänga ihop. Detta har nu analyserats noggrant. Det finns en slutsats: några av de strategier som vi har tagit fram genom åren behöver revideras något eller få nya åtgärdsplaner.

Sammanfattningsvis är det landskapsregeringens avsikt att fokusera på samordning, förankring, uppföljning och implementering av redan antagna dokument. Vi ska inte bara producera en massa dokument; de ska hålla ihop och vara sektoröverskridande.

Jag anser att detta är ett stort steg framåt. Det arbete som vi gör gemensamt, landskapsregeringen och lagtinget, ska verkligen hänga ihop helt enkelt.

Det är väl så att i den här debatten kring hållbarhetsarbetet finns det partier, eller kanske bara ett, som anser att alla pengar som satsas på långsiktighet, planering och strategier är bortkastade. Istället borde dessa medel användas på något annat, som är lite odefinierat.

Det bästa med hela hållbarhetsarbetet, precis som lantrådet beskriver, är att man strävar efter en helhetsbild av ett samhälle som hänger ihop och rör sig i rätt riktning. Med det sagt tycker jag inte att vi har uppnått detta ännu.

Man kan se ganska många spår av stuprör, bristande kommunikation och samarbete i det här dokumentet och i tidigare dokument. Jag är glad om det är i den riktningen som landskapsregeringen avser att fortsätta sitt arbete.

Talman!

Det är målsättningen. Men som ledamoten själv påpekar är det komplicerat och svårt. Vi strävar efter att detta ska vara en del av utvecklingen, att vi hela tiden försöker förbättra arbetet. Detta gäller för den här landskapsregeringen och det här lagtinget, samt förhoppningsvis nästa landskapsregering och nästa lagting.

När den här agendan antogs och man började arbeta med hållbarhetsfrågor, kändes det som att den framtid som utmålades var väldigt långt borta. Vi hade massor av tid på oss för att uppnå de här målen.

Nu är det nästan i övermorgon, och vi har inte ens fått hälften av arbetet gjort. Det känns inte hotfullt, utan mest utmanande att det finns så mycket jobb kvar att göra. Men åtminstone tycker jag att vi vet bättre nu var vi behöver sätta krafterna.

Tack, fru talman!

Det är en intressant diskussion som vi har hållit på ganska hög nivå, även om vi ibland dyker ner i detaljer. Det är väl inte så farligt.

Det som jag tycker är intressant är diskussionen om ekonomins plats bland målen och i agendan. Det är på något sätt symptomatiskt för vår tid. För vi hör mer och mer om avregleringar på EU-nivå, vi hör om förenklingar och tyngdpunkt på konkurrenskraft, och det låter nästan som att den gröna omställningen var något vi gjorde förra mandatperioden, och nu ska vi satsa på ekonomin istället.

När diskussionen förs på det viset visar det hur långt ifrån vi är att se på hållbarhet. Det är som det nämndes tidigare i debatten, inte bra när man plockar ut en del och säger att nu satsar vi på det här och glömmer resten.

När det gäller den ekonomiska diskussionen kan jag förstå om man argumenterar för att ekonomi ska vara ett mål. Ordet ekonomi betyder att hushålla med resurser, och det kan jag förstå. Men varför skulle tillväxt vara ett mål? Då börjar det bli som att blanda ihop mål och medel. Tillväxt är ett medel för att uppnå ett mål. Varför ska man ha medel som mål?

Fru talman! Det kopplar också till det jag inledde debatten med, nämligen Brundtlandkommissionen, som kom med sin rapport 1987. Det är därifrån vi har begreppen om ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Det var banbrytande då, men kritiken mot implementeringen av det tänket har orsakat kritik. Man kan i princip lyfta upp ekonomin på ett sätt och diskutera den utan att ta hänsyn till planetens gränser. Man litade också ganska mycket på teknisk utveckling och att effektivisering skulle kunna kompensera för miljöförstöring. Vi vet att det inte håller i dag.

Det tredje var att det blev politiskt bekvämt. Vi har den ekologiska hållbarheten, vi har den sociala hållbarheten, men vi har också den ekonomiska hållbarheten. Det där har vi hört hundra gånger här i salen. Det blir bekvämt att sätta fokus på vad man just då tycker är viktigt, och då tappar man helhetsgreppet. Därför tror jag att det är ur den synvinkeln man ska diskutera ekonomin i agendan.

Talman! Jag kan inte låta bli att börja där, på samma sätt som vi hade diskussionen om klimatmeddelandet ganska nyligen. När vi tittar på nyheterna och följer utvecklingen i världen ser vi följderna av en ekonomi som är beroende av fossila bränslen. Om de fossila bränslena inte direkt leder till konflikter, så leder de indirekt till att man finansierar exempelvis Putins krigsmaskineri. Det här har jag sagt tidigare. Det spelar ingen roll om man tror på klimatet eller bryr sig om korallreven utanför Australien, men jag tror att det är ganska många som bryr sig om ifall pengar går till Putin.

Varför börjar jag här? Jo, för att frigöra samhället från det fossilberoende vi har haft i hundratals år är en episk utmaning. Det är något som ingen landskapsregering kan göra ensam. Det är inget man gör under en mandatperiod, utan det är ett bra exempel på vad man kan åstadkomma om hela samhället går samman. Man bestämmer sig för det och satsar på långsiktighet i beslutsfattandet. Det är vad utvecklings- och hållbarhetsagendan handlar om. Det är ett långsiktigt samhällskontrakt med en långsiktig agenda för hur vi ska tänka när vi fattar beslut om vårt samhälles utveckling.

Talman! Jag vill först säga att det är ett välskrivet meddelande. Jag tycker också att det är bra att finansministern står bakom det, framom att miljöministern skulle stå bakom det, just av den anledningen att hållbarhet inte är knutet bara till en sektor, utan är sektorsövergripande. Kanske det till och med kunde vara så att lantrådet skulle presentera de här sakerna, men det är gott så med finansministern med tanke på den spindeln i nätet-funktion som ministern har.

Jag tänkte börja med tidslinjen. Det här har varit på gång sedan 2014, och 2016 manifesterades agendan. Nu är vi här, tio år senare. Vi närmar oss med stormsteg 2030, som är den första stora milstolpen mot målet att Åland ska vara ett hållbart samhälle 2051.

Jag vill också nämna det som blev en diskussion i klimatdebatten om ungdomar, att de blir så stressade och mår dåligt av att vi pratar så mycket om klimatproblem. Jag tror för övrigt att det är inte detta som ungdomarna mår dåligt av. Ungdomarna mår dåligt av om vi stoppar huvudet i sanden som strutsar och låtsas som ingenting. Jag tror att ungdomar mår bra om de får möjlighet att engagera sig och få utlopp för sitt engagemang.

Däremot tror jag att det kan vara nedslående när vi nu går in i en period där vi ska börja konstatera vilka mål vi har uppnått och vilka vi inte har uppnått. Där är det viktigt att landskapsregeringen och lagtinget visar ett starkt ledarskap i att övergången från före 2030 till efter 2030 blir en konstruktiv period, där vi erkänner vad vi inte har lyckats med, där vi gläds åt det vi har lyckats med och där vi tar sikte på nästa mål. Även om vi passerar år 2030 så har vi mycket arbete kvar att göra.

Det finns saker i det här meddelandet där landskapsregeringen själva listar som har utvecklingspotential. Jag kan hålla med om de punkterna: lagstiftningsanalysen, externfinansieringen, fysisk strukturutveckling, budget och hållbar tillväxt samt kommunikation.

När det gäller lagstiftningsanalysen för man ett resonemang om att lagberedningen borde studsa mera mot agendan än vad den gör i dag. Det tycker jag är en viktig fråga. Men jag skulle vilja bredda det lite. Det handlar inte bara om vad lagberedningen gör, utan också om att all verksamhet som landskapsregeringen bedriver ska studsa mot agendan. Den ena handen ska veta vad den andra gör, så att inte den ena handen gör något som inte stämmer överens med vad den andra handen försöker göra. Jag menar, om näringsminister Josefsson driver en avfallspolitik som försämrar sorteringen och minskar möjligheten att skapa rena materialströmmar, vad säger klimatministern om det, till exempel?

Det måste finnas en löpande analys som förhindrar att kortsiktiga pengar eller politiska poäng styr och vinner över långsiktiga mål. När det gäller styrningen och hur vi kan utveckla den kopplad till agendan, tycker jag att det är ett av de viktigaste frågorna som utskottet kan gräva ner sig i. Det gäller också det förslag som finns i meddelandet om att stifta en lag och kodifiera detta arbete i någon slags hållbarhetslag. Det tycker jag att utskottet verkligen borde titta på. Jag tror att det är en av de viktiga sakerna inför nästa period, det som tar vid efter 2030, att vi har styrningen och processerna ännu tydligare.

Här vill jag slå ett slag för att även om det skulle bli en hållbarhetslag, så kompenserar inte den bristen på en klimatlag. En klimatlag behövs för att vi ska få ordning på den politiken och få en tydlig styrning, så att vi bättre kan svara på de mål vi har i agendan.

Externfinansieringen är en sedan länge känd akilleshäl för Åland. Det är jättebra att landskapsregeringen satsar kraft och kompetens på att öka den. Finns det pengar vi kan få hit till Åland för att hjälpa oss med dessa utmaningar, ska vi se till att få dem. Jag vet att det brukar gnällas lite över kostnaderna för tjänstemännen, men om man får hit mycket pengar så är det väl en vinst i slutändan.

Fysisk strukturutveckling, jag brukar skoja om att vill man skrämma upp vissa ålänningar så ska man klä ut sig till planering på Halloweenfesten. Men oaktat detta är det en av de grundläggande frågorna i de utmaningar vi har. Det handlar om hur vi hanterar våra begränsade mark- och vattenresurser, och hur vi använder dem på bästa sätt. Det är en jättekänslig fråga, och jag tror att vi skulle kunna fylla två dagar i det här rummet med att diskutera det vidare. Men jag nämner att det finns där, och jag tror att ingen riktigt vet hur vi ska ta oss an det, eftersom det är så känsligt med det kommunala planmonopolet och så vidare.

Sedan har vi frågan om budget och hållbar tillväxt. Jag ser fram emot att arbeta i finans- och näringsutskottet med de frågorna. Det har vi berört under debatten här i dag. Vad är hållbar tillväxt och hur ska vi tänka kring det? Går det att ha på en ändlig planet?

Det är bra att landskapsregeringen i meddelandet öppnar för att vi inte ska stirra oss blinda på BNP. Han som tog fram BNP sade i mening två i sin text: "Gör nu för tusan inte misstaget att bara titta på BNP när ni ska mäta hur det går i samhället". Det sa han i mening två, men det har man glömt bort. Det är bra att vi tittar lite på det, det är spännande.

Kommunikation är svårt, som ledamoten Fellman nämnde. Kommunikation är A och O i sådant här arbete.

Jag tror att jag stannar där, fru talman. Jag beklagar att jag gick över den rekommenderade taltiden.

Tack, talman!

Ledamoten ondgör sig, som vanligt, över avregleringarna på EU-nivå och hur dåliga de är. Jag tycker dock att det är intressant det här med avregleringen. Vi har just diskuterat i social- och miljöutskottet ett nytt förfarande inom EU som kallas för "påskyndat tillståndsförfarande för förnybar energi". Det innebär att man håller på att avreglera tillståndsförfarandet, det vill säga vad som ska krävas för att kunna bygga ut förnybar energi.

Det finns ju direkt inneboende motsättningar här som vi har diskuterat eller som jag har försökt ta upp hela dagen. Man säger att vi förkortar tillståndsprocessen för förnybar energi och vi prutar lite på miljökraven. Vi anser att det är viktigare att vi får förnybar energi, mer beredskap med mera. Dessa avregleringar kan mycket väl vara precis det som ledamoten efterfrågar, nämligen att vi får mer förnybar energi i Europa.

Fru talman!

Jag håller med. Jag sade inte att alla avregleringar är av ondo. Det jag vänder mig emot är den stora iver som finns att avreglera, eller som vi säger, förenkla. Jag är mycket osäker på om en analys görs för varje avreglering som föreslås.

Risken, som jag ser det, är att man slänger ut barnet med badvattnet, som till exempel i avfallsfrågan som är aktuell. Om hela idén är att styra så att avfallet blir ett material och en resurs, är vi på god väg dit. Men sen tycker man att nej, låt oss avreglera och man rullar tillbaka bandet några steg, då missar vi möjligheterna. Man måste vara försiktig så att man inte slänger ut barnet med badvattnet.

Tack, fru talman!

Vi kan prata om producentansvar, som ledamoten också nämner. Ledamotens egen benämning på hållbart producentansvar är att man ställer krav på företagen att de ska betala för de kostnader som uppstår, vilket i sin tur leder till hållbara resurser och en positiv utveckling. Företagen får betala för detta, och alla är glada och nöjda.

Som jag uppfattar ledamotens tankar är detta det goda långsiktiga arbetet som absolut inte får avbrytas. Men hos någon annan kan det goda arbetet vara företagens konkurrenskraft, så att de inte går omkull. Det är det goda och långsiktiga arbetet som vi ska fortsätta att bevara. Det är jätteviktigt. Båda personer anser deras tänk vara hållbart och rätt. I hållbarhetsagendan har båda rätt och det är hållbart. Det finns fullständiga motsägelser här. Det är också anledningen till att de pengar vi lägger på detta kan anses vara helt onödiga.

Tack, fru talman!

Producentansvaret innebär att producenterna, som står för kostnaderna för att sätta förpackningar på marknaden, ska få incitament att effektivisera sina förpackningar. Målet är att skapa mindre förpackningar och därmed minska avfallet.

Å andra sidan fungerar det också som ett incitament eftersom företagen överför kostnaderna för förpackningarna till konsumenterna, så är det så att den som konsumerar mer betalar mer. Det är hela idén. Konsumenterna ska kunna styra detta själv, om de konsumerar mycket eller lite. Om man avviker från detta synsätt hamnar vi i en situation där vi alla solidariskt ska stå för kostnaderna för andras konsumtion, vilket går emot hela grundidén.

Om landskapsregeringen ska vidta åtgärder, bör man noggrant överväga alla alternativ innan man börjar solidarisera avfallskostnaderna. En fråga att ställa är: "Hej rederier, vilken roll kan ni spela i detta?"

Talman!

Jag skulle vilja resonera lite kring frågan om tillväxt och grön omställning. Jag får uppfattningen av att ledamoten också anser att man hade en betydligt starkare agenda under förra mandatperioden. Kanske vill han berätta mer om det. Jag tror att andra delar av regeringen inte skulle vilja skryta med att man hade ett starkare hållbarhetsarbete, men det hör till historien.

När det gäller tillväxt är det förstås så att all tillväxt inte är bra, men all tillväxt är heller inte dålig. Det finns ett utrymme som jag tycker väl beskrivs inom hållbarhetsmeddelandet, där de två aspekterna är helt förenliga. Jag tror inte att den diskussionen vinner något på att polariseras, som så mycket annat i vårt samhälle. Vi bör komma ihåg den breda mitten, som en av mina politiska kollegor sa idag. Den breda mitten är ofta ganska sansad och har en vilja att komma framåt.

Semantiken om det är ett medel eller ett mål kan vi kanske fortsätta att diskutera.

Tack, fru talman!

Min hänvisning till den förra mandatperioden var ett resonemang om EU-politiken. I dag resonerar man ungefär så här: "Det här med grön omställning gjorde vi under förra mandatperioden i EU. Nu satsar vi istället på konkurrenskraft." Det är något som är så skevt i det resonemanget, för man ska klara av att föra bägge dessa resonemang samtidigt.

Jag ser fram emot arbetet i utskottet. Jag tror att det skulle vara ganska bra och fräscht om lagtinget skulle fördjupa sig i detta och försöka hitta någon slags beskrivning, att för Ålands lagting, eller majoriteten av Ålands lagting, är hållbar tillväxt detta.

Talman!

Jag förstår precis vad ledamoten diskuterar när han pratar om EU-politiken. Varje reglering har kommit till av ett skäl. Det har aldrig funnits någon ond person som har tänkt att nu ska vi sönderbyråkratisera samhället. Men i praktiken har det blivit så att man har tagit i för mycket. Det går inte att vara konkurrenskraftig i tillräcklig utsträckning i Europa, och då måste man också vidta åtgärder. Detta gäller i alla frågor. Det kan handla om vilka hygienregler som gäller för kiosker och då visar det sig att det blir omöjligt att sätta upp en liten sommarkiosk längs en landsväg. Ett sådant samhälle vill vi inte ha; vi vill möjliggöra den typen av företagande. Här finns det alltid en balansgång att förhålla sig till.

Men när det gäller mål eller medel, jag delar ledamotens uppfattning att tillväxt är ett medel för att uppnå ett mål som kan heta hållbar ekonomi. Det viktiga är att vi pekar på vilken typ av tillväxt som vi vill se det åländska samhället och våga satsa på den.

Tack, fru talman!

Tack för stödet för resonemangen från ministern. Vi har samsyn där, och det viktiga är inte vilka verktyg man använder för att bygga hus, utan vilka hus man bygger.

När det gäller jakten på konkurrenskraft och avregleringar, som jag nämnde i ett tidigare replikskifte, så är inte alla avregleringar av ondo. Men det får inte vara så att man slänger ut barnet med badvattnet.

Nej, vi vill inte ha ett samhälle där det är omöjligt att smälla upp en kiosk och sälja något längs vägen, för att det är så mycket krånglig byråkrati kring det. Men vi vill heller inte släppa på kemikalielagstiftningen, till exempel så att vi får tillbaka leksaker med mjukgörande medel som lämnar en konstig hinna på händerna. Man får inte kasta ut barnet med badvattnet.

Tack, talman!

Jag tänkte att ekonomi ofta uppfattas som något väldigt jobbigt. Det är ofta de som bryr sig om ekonomin som får kritik för att de bara fokuserar på siffror och inte på andra viktiga frågor. Men vad det egentligen handlar om är att hålla sig inom ramarna, vilket kan vara en ganska utmanande uppgift ibland. Speciellt när kostnaderna rusar iväg och man känner att man måste agera. Man kan välja att stoppa huvudet i sanden och undvika diskussionen, eller så kan man delta i samtalet om hur vi ska prioritera och gå framåt, även om det inte alltid är så roligt.

Jag vill därför ställa en fråga angående prioriteringarna. Jag minns en tidningsrubrik från för några år sedan där Hållbart Initiativ ville låna 300 miljoner euro för hållbara investeringar. Det är ju en väg att gå. Men säger Hållbart Initiativ också att vi kan prioritera, och i så fall på vilket sätt för att komma framåt?

Tack, talman!

Tack ledamoten Ekström för att du lyfte vårt initiativ där. Skulle vi ha lånat 300 miljoner euro när Hållbart Initiativ föreslog det, så kulle ha varit ganska billiga pengar att få tag på, jämfört med om vi nu måste börja låna. Jag vidhåller att det fanns en klokskap i detta, även om det chockade kaffedrickarna runt om på Åland när vi kom med förslaget.

Ledamoten nämner också ramarna, och jag håller med. Det är därför jag tycker att det ska bli spännande att diskutera detta. När vi använder ordet ekonomi, som handlar om att hushålla med resurser och hålla sig inom ramarna, så är de första ramarna som sätts planetens ramar. De andra ramarna som sätts är människans ramar. Vi vill inte bränna upp planeten, och vi vill inte bränna ut människorna. Sedan börjar vi hamna i ett läge där vi kan börja röra oss. Dessa två aspekter måste vi kunna prata om samtidigt.

När man lånar pengar måste man betala räntor varje år. Det är klart att dessa 10-15 miljoner - med de ganska låga räntorna - som det skulle kosta att hålla igång det här kommer varje år och måste tas någonstans ifrån.

Jag tänkte spinna vidare på det här med tillväxt. I grunden handlar ju tillväxt inte om att bränna upp planeten, utan om att göra saker lite bättre hela tiden. Man kan producera ungefär samma sak, men göra det mer effektivt. Det är det som är tillväxt. Det är detta som egentligen skapar den välfärd vi har och som gör att folk får det bättre genom att vi arbetar med det.

Om vi glömmer bort detta, som vi har gjort i 20 år här på Åland, då blir det jobbigt. Det är något vi behöver göra något åt.

Det här resonemanget, kan du hålla med om att det är bra att vi ser till att folk har det bra, att de har en god ekonomi och en framtidstro som kommer med tillväxten? Det ger dem också möjlighet att fundera på hållbarhet, annars kommer de bara att ha andra saker i huvudet som handlar om att hantera krisen.

Tack, fru talman!

Klart att jag håller med om det. En hungrig och stressad människa tänker inte på hållbara val. Det är därför jag ganska stolt brukar säga att vår nordiska välfärdsmodell bygger på pålästa och kunniga människor. Man behöver inte springa som om livet bokstavligen handlar om det för att klara sin vardag, vilket kan vara fallet i samhällen som inte har välfärd på den nivå vi har. Visst hänger det ihop. Det är därför hållbarhet är ett så brett begrepp.

Jag skulle vilja ta fasta på det som ledamoten nämnde tidigare i sitt anförande och som jag inte hann säga något om då. Jag tycker att det ska bli intressant att föra en diskussion i utskottet om prioriteringar, också kopplat till agendan. Var kan vi landa i det? Vad ska vi fokusera på för att arbeta smart och effektivt?

Talman! Ledamöter!

Alla börjar bli trötta, och vad jag nu säger har jag sagt ända sedan jag första gången ställde mig i den här talarstolen.

Intentionen i detta meddelande är tveklöst god, och den måste man känna respekt för. Men egentligen skulle nästan alla dessa punkter kunna diskuteras under ett veckolångt seminarium. Det är väldigt översiktligt och uttrycker, som sagt, en god intention, och det är väl bra. Men någon större konkretion finns det inte, utan det handlar om allmänna utsagor där man artikulerar de problem som finns.

Under hela denna diskussion finns hela tiden frågan om den stora miljökrisen vi lever i och dess koppling till tillväxt och hållbarhet.

När det gäller miljökrisen kan jag räkna upp att 75 % av världens ryggradsdjur har försvunnit sedan 1970. På 25 år har Frankrike och Tyskland förlorat 75 % av sina insekter, och så vidare.

För mig är det obegripligt att man kan tala om tillväxt utan att specificera vilken typ av tillväxt. Vi vet att vapenindustrin går som smort idag; det produceras vapen som aldrig förr, vilket tveklöst ökar BNP. Men vi måste relatera all ekonomisk utveckling – jag undviker ordet tillväxt. Ekonomisk utveckling handlar om en ekonomi som verkar inom miljöns och jordklotets gränser.

Om man tittar på utvecklingen ser vi den ena larmrapporten efter den andra. Jag menar att diskussionen om tillväxt borde handla om vilken typ av tillväxt vi pratar om och hur avkastningen av ekonomin ska fördelas globalt. Jag nämnde tidigare att en handfull människor har samma förmögenhet som de 4 miljarder fattigaste på detta jordklot. I Sudan pågår en förfärlig flykting- och svältkatastrof, och vi har en enorm ojämlikhet i världen. Ur lilla Ålands synvinkel kanske det finns något i bakgrunden.

Det är ett faktum att vi på Åland konsumerar enligt WWF:s beräkningar i en omfattning som skulle kräva fyra jordklot för att upprätthålla vår konsumtionsnivå. Men ingen i den här salen ifrågasätter vår konsumtionsnivå. Det byggs ut olika köpcenter, och vi konsumerar mer och mer.

Man kan artikulera alla dessa förfärliga problem som mänskligheten står inför. Det gör ju IPBES, det FN-organ som beskriver att över 1 miljon arter är hotade och kan försvinna. Vi måste ta detta på allvar, men vi tenderar lite att blunda. Orsaken till att vi blundar är att vi inte riktigt vet vad vi kan göra.

Jag har ingen förklaring eller något svar på vilken terapi som behövs, men jag är övertygad om att vi lever i en mycket utsatt situation. Klimatkrisen är svårgripbar för den som inte är expert, men de senaste rapporterna är oroande. Det talas om att Golfströmmen kan kollapsa under de närmaste decennierna. Visst, det är bara en av många larmrapporter, men vi ska inte vara så säkra.

Det som jag tycker är tråkigt är också den här polariseringen; det finns klimatalarmister. Det är förödande, det gör att ungdomar sover dåligt och mår dåligt.

Men nu måste vi ta den stora globala miljökrisen på allvar. Det handlar om vårt personliga ansvar, det gör det visst i viss mån. Men på lilla Åland har vi en extrem konsumtionsnivå. Kan vi fortsätta på det sättet? Kan vi ha en mer hållbar samhällsekonomi? Vi lever i kanske ett av de mest privilegierade samhällena i världen.

Jag hade tänkt att skriva en flammande appell för ett nytt samhälle, men jag kan inte göra det eftersom jag inte har något svar på dessa problem.

Jag vill i alla fall lyfta fram att vi lever, som Guterres, FN:s generalsekreterare, säger, mitt i en pågående klimatkollaps. Vi har en artdöd som vi inte har sett på 65 miljoner år sedan dinosauriedöden. Det vill vi inte riktigt tro på.

Jag har egentligen inga svar på dessa frågor och avslutar därmed denna taltur, som i stort sett sammanfattade det jag alltid har sagt. Jag tror att vi måste titta på system och inte bara på vår individuella insikt. Tack!

Tack, talman!

Den här frågan förtjänar en bra debatt, och vi har verkligen haft en sådan här i salen idag. Efter att ha lyssnat på gruppanförandena tycker jag att lagtinget har förvaltat sitt ägande politiskt i denna fråga. Vi har hört olika partigruppers syn på hållbarhetsagendan, och debatten har varit bred och givande. Det har varit mycket matnyttigt i utskottet att ta med sig i behandlingen. Jag är personligen mycket nöjd med dagens debatt, där många har delat sina åsikter. Det är en viktig del av processen.

Som jag inledde med, handlar det om lagtingets ägande av denna agenda och dess betydelse för vår överlevnad och hur vi förvaltar den.

Det är ett av de mest långsiktiga politiska projekten vi har på Åland, nämligen utvecklings- och hållbarhetsagendan. Den har också visat sig vara en av de mest uthålliga, då den har överlevt tre mandatperioder. Det är i sig ett styrkebesked.

Vad är då nyckeln bakom detta? Jo, vi har en agenda som fortfarande är större än dagspolitiken. Det handlar om långsiktiga överenskommelser och en flexibel struktur som kan sträva mot de långsiktiga mål vi har satt upp. Det är något som håller över tid, och det är precis det vi talar om när vi diskuterar hållbar utveckling. Det ska hålla över tid och kunna återvinna sig själv; det ska inte vara ändligt. Just därför är det viktigt att vi inte lutar oss tillbaka och förankrar oss i våra egna ideologier.

Grunden till detta arbete föddes 2013, i ett arbete som presenterades av landskapsregeringen och kallades "Omställning 2051". Det grundades i en parlamentarisk kommitté ledd av Obunden Samling, Erica Scott, som arbetade i ett år för att ta fram denna inriktning. År 2016 antogs utvecklings- och hållbarhetsagendan enhälligt, och den grundade sig i olika partiers syn på samhällsutveckling. Den har hållit i sig ganska bra hittills.

Lagtinget tog ett vägval och beslutade att vi ska vara ett hållbart samhälle år 2030. Det är viktigt att komma ihåg. Hållbar utveckling vilar på tre pelare: ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. Jag tror att man i det första skedet missade att lägga tillräcklig vikt vid den tredje pelaren, den ekonomiska. Den har en viktig funktion i samspel med de andra.

Jag tycker ändå att lagtinget hittills har förvaltat hållbarhetsagendan på ett bra sätt. Vi ska fortsätta att ta ansvar för utvecklingen och se till att strukturerna är flexibla, men målsättningarna kvarstår.

Den ekonomiska hållbarheten har nu fått en tydligare roll i detta meddelande, vilket är bra. Det är först när ekonomin fungerar som vi kan uppnå de andra målen långsiktigt. Samtidigt gäller det motsatta: utan ekologisk och social hållbarhet faller också ekonomin. Vi får inte tappa någon av dessa pelare, för om något haltar, så haltar hela konceptet.

Jag tycker också att det finns en begreppsförvirring som har påverkat resonemanget från vissa håll, inte bara här utan internationellt. Man pratar om hållbar utveckling och hållbara saker, men man åtskiljer tillväxt och hållbarhet. Det är ett misstag som vi har fått erfara på sistone. Vi måste ta med dessa aspekter tillsammans.

Detta meddelande, det tredje, visar att hållbarhetsagendan inte är ett projekt vid sidan av, utan något som ska genomsyra hela politiken.

Det är tydligt att vi redan har gjort framsteg när det gäller landskapsförvaltningens arbete, där man har tagit till sig dessa målsättningar och arbetar utifrån dem på ett helt annat sätt än för tio år sedan. Det finns en tydlig målsättning för förvaltningen i sitt arbete, och det är ett verktyg för att hantera sakfrågor över avdelningsgränserna. Man kan samarbeta kring vissa frågor utifrån hållbarhetsagendan, men arbetet behöver också utvecklas över tid.

Som jag har sagt tidigare, måste arbetet utvecklas. Strukturerna måste vara flexibla och inriktade mot tydliga mål. När vi menar allvar med långsiktighet måste vi vara flexibla i hur arbetet organiseras, för det som fungerade för tio år sedan kanske inte fungerar idag. Det måste förändras i takt med omvärlden. Ett system som inte kan anpassa sig blir irrelevant. Så fungerar världen, och så fungerar vi människor; det går efter funktionalitetsprincipen.

Med det sagt kan det vara skäl att i framtiden arbeta mot större målsättningar istället för fler. Min kollega Anders Ekström nämnde i sitt gruppanförande att han önskar att vi ska fundera över antalet målsättningar och deras storlek. Jag håller med. Det kan vara svårt att överblicka hundratals målsättningar. Det är viktigt att arbetet framöver är överblickbart för dem som arbetar med det. Man måste kunna se vart vi är på väg, och det kan delvis göras genom indikatorer och trafikljusanalyser. Men jag anser att det behövs en mer överblickbar struktur, vilket kan ge bättre arbetsfokus och förankring i samhället.

Det är en nyckel för att hållbarhetsagendan framöver ska vara relevant. Vi måste förbättra förankringen i samhället och göra hållbarhetsagendan mer lättbegriplig och konkret i takt med att den utvecklas. Den måste bli mer konkret framöver och innehålla aspekter som är greppbara för gemene man och kvinna på Åland. Annars riskerar vi att ha ett dokument som enbart blir ett dokument och inte ett samhällsengagemang.

Jag tror att den ekonomiska delen, som har fått mer fokus i meddelandet, kommer att bidra till detta. Arbetet med människors vardagsliv handlar i stor utsträckning om ekonomi och logistik. Det är där vi måste koppla greppet så att ålänningarna får en tryggad hushållsekonomi och kan nå högre på behovspyramiden, där de basala behoven är tillgodosedda. Då kan man ägna tankar åt helheter, samhällsfrågor och långsiktiga engagemang.

Jag uppskattar det som ledamoten Valve sade i sitt anförande. Han citerade Jan Guillou som sa att först kommer säkerheten, sedan kommer det politiska. Det är precis så det är för var och en. Om man har sina grundläggande behov tryggade, kan man tänka längre än bara på idag och i morgon.

Herr talman! Bättre dricksvatten, hållbar produktion och fossilfri skärgårdstrafik, det är tydliga riktningar. Jag tror att vi behöver fler kopplingar till människors vardag. Vad betyder hållbarhetsagendan för en barnfamilj i Godby, för en företagare i Mariehamn, för lantbrukare, skärgårdsbor och studenter? Det är då det blir på riktigt.

Avslutningsvis, herr talman! Hållbarhetsarbetet måste fortsätta att utvecklas. Det är inget vi är klara med, men denna period tar slut 2030. Då måste vi veta vad vi gör framöver.

Vi behöver en tydligare förankring i samhället, bland medborgarna. Jag tror att en nyckel till detta är via nätverksgrupper som finns inom Bärkraft, bland dem finns också lagtingets gruppledarforum, där jag är sammankallare. Vi ska bibehålla utvecklings- och hållbarhetens roll som ett centralt och gemensamt överenskommet dokument för såväl lagtinget som landskapsregeringen. Det är vi som är ägare, och det är vi som ska förvalta det i främsta hand. Därför tycker jag att detta meddelande bör utskottsbehandlas, gärna i samarbete med andra utskott genom begäran om utlåtande. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Kära kolleger och åhörare! Det har varit en lång debatt, och det har varit en stundtals rätt intressant debatt.

En sak skaver lite och det är att har man har man lite dubier kring hållbarhetsmeddelandet och kanske bärkraftsarbetet i sig, så betyder det inte att man är emot hållbarhet på något sätt, det är jag helt övertygad om.

Det finns tydliga önskemål om att detta hållbarhetsmeddelande ska utskottsbehandlas. Detta hör inte till gängse praxis, men det finns ändå utvecklingsvinster i att utskottsbehandla. Jag uppfattar att det finns flera tydliga åsikter kring hur detta hållbarhetsarbete ska fortskrida och precis därför är det bra att så mycket som möjligt av dessa åsikter kommer fram via ett betänkande.

Talman! Idag är det väldigt få personer som inte vet betydelsen av eller det avgörande i att agera hållbart. För ett företag handlar det om att agera hållbart för möta de krav som en alltmer klimat- och miljömedveten marknad och kundkrets kräver. Det handlar även om ekonomi, att vara en del av utvecklingen när det gäller förnyelsebar produktion, att konstatera de positiva driftsekonomiska fördelarna och att förädla sitt varumärke genom hållbara sätt att driva affärer. På sista raden är det marknaden som styr, det är individens aktiva val i matbutik, klädbutik, vid köp av semesterresa, bil eller bostad som gör skillnad.

Jag tycker det mesta vi producerar politiskt ska vara så förståeligt, så attraktivt att ta till sig som möjligt och gärna i termer och med en språkdräkt som gör läsningen tilltalande och intressant. Oberoende om det handlar om lagförslag, budgetbetänkanden eller meddelanden. I finans- och näringsutskottet försöker vi ge en text lite mer utrymme i hopp om att det ger en ökad förståelse. För det är sist och slutligen inte ett självändamål det vi gör. Det är inte för vår egen skull vi producerar material, det är för ålänningarna. Därför tycker jag att detta hållbarhetsmeddelande på många sätt skjuter högt över målet. Det har en mycket akademisk framtoning och det behöver givetvis finnas med i arbetet, men i kulisserna. I min värld ska ett hållbarhetsmeddelande vara folkligt, lättillgängligt och på ett enkelt, pedagogiskt vis föra fram varför och hur, var är vi, vart ska vi. Endast så gör den skillnad i vardagen. Det behöver innehålla fler nyckeltal som uppmuntrar till hållbarhet och förändrad livsstil på ett folkligt sätt.

Ja, jag har läst statusrapporterna, men inte blivit helt övertygad ändå. Det här är konstruktiv kritik. Jag tror att det är flera som håller med om att hållbarhetsagendan behöver få en pedagogisk och mer folklig framtoning. Det är väl ändå det som är syftet med det hela.

En titt på Bärkrafts olika arbetsgrupper ger en känsla av att de åländska företagen inte är lika representerade längre, som initialt. Det är en klar övervikt av offentliga representanter. Det är för mig en naturlig utveckling, där det allmänna hållbarhetsarbetet har utvecklats globalt på ett sätt som gör att företagen inte är lika beroende av att lägga sina resurser på detta. Det är lika naturligt som att hållbarhetsarbete idag är en naturlig och infiltrerad del av alla landskapets myndigheters och avdelningars vardagliga arbete.

Talman! Det är mycket positivt att ekonomi och tillväxt ges ett helt nödvändigt utrymme i hållbarhetsarbetet. Hållbar tillväxt och hållbar offentlig ekonomi är grundförutsättningarna till nya investeringar, högre löner och allt annat som för samhället framåt. Sedan tror jag inte att hållbarhetsmeddelandena i sig har varit avgörande om t.ex. en person som bygger ett nytt hus väljer en fossilfri värmekälla framom en oljepanna, eller om man köper en laddhybridbil eller en ny cykel. Det är att sätta lite för mycket kredd till hållbarhetsarbetet. Varken ålänningen eller åländska företag är dumma. Det får vi heller inte glömma bort.

När det gäller målformuleringarna är de många och det har kunnat konstateras att de är för många. Det blir lite som att vi ska rädda världen. Ett axplock, till exempel ett målfokus säger: Alla tar ansvar för att avskaffa alla former av fysiskt, sexuellt och verbalt våld, särskilt i nära relationer. Det kan givetvis alla skriva under på. Eller att ingen lever i en ekonomiskt utsatt position och de ekonomiska klyftorna minskar. Alla har ett hem. Det är självklarheter och kanske inte riktigt den där folkligheten som jag initialt sade i mitt anförande. Det behöver bli mer konkret, mer avläsbart och tydligare.

Avslutningsvis, absolut, evig tillväxt är möjlig. Tack, talman!

Tack, talman!

Förutom mitt eget anförande i ämnet tycker jag att detta var dagens bästa anförande.

Jag vill rikta in mig på det som ledamoten sade om hållbar offentlig ekonomi, eftersom det nu är finans- och näringsutskottet som ska behandla detta så ser jag ser fram emot att få se när man tar fram kostnaderna för hur mycket detta har kostat under den här perioden, sedan hållbarhetsagendan presenterades första gången. Jag förstår att det kommer att vara ett ganska tungt arbete, men jag utgår från att det är finans- och näringsutskottet ambition att försöka ta reda på hur mycket detta har kostat ålänningarna.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Egeland. I finans- och näringsutskottet är vi väldigt demokratiska och även lyhörda för remissdebatterna. Om det finns önskemål från en enskild ledamot i utskottet, försöker jag som ordförande snappa upp dessa frågeställningar. Vi tar reda på fakta i samband med arbetet med betänkandet.

Hållbar offentlig ekonomi, jag kanske inte tänker på det som ledamoten Egeland specifikt tänker, jag tänker mera på att det ska finnas hållbar ekonomi som gör att vi slipper lånefinansiering för drift. Vi bör kunna investera på ett sätt som gör att vi kan vara både hållbara och driftsekonomiska i framtiden. Dessutom vill vi hålla nere skattetrycket bland ålänningarna, vilket i sin tur ger dem bättre möjligheter att vara hållbara i sin vardag.

Tack, herr talman!

Jag tar chansen när den ges att understryka att texter som produceras här, precis som ledamoten nämner, oavsett om det handlar om lagstiftning eller meddelanden, måste skrivas och formuleras pedagogiskt och tydligt.

Jag vill bara ansluta mig till den strävan som finans- och näringsutskottets ordförande har, och det är en viktig strävan. Det finns dessutom i agendan att vi ska öka tillgängligheten. Det handlar om att säkerställa att man kan läsa och förstå vad som kommer härifrån.

Tack, talman!

I dagens samhälle är människor mottagliga för information i princip 24 timmar om dygnet, beroende på hur mycket tid de väljer att avsätta för sömn. Att vara hållbar idag är något som ingen kan ducka för. Visst kan man vara en så kallad "foliehatt" och tvivla på vissa saker, men den stora majoriteten av världens befolkning inser att vi måste ställa om, och att vi faktiskt gör det – särskilt företagen.

Det är detta jag menar med att marknaden styr. Det finns ingen fungerande marknad idag som inte anpassar sig till de förväntningar som kunderna har. Vi kan se detta inom rederier, matbutiker, bilfabriker och så vidare. Därför tror jag att vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt med att ha en hög akademisk ton i våra texter, så att det nästan liknar en masteruppsats. Vi ska göra informationen folklig, så att alla kan vara med och göra rätt för sig i det vardagliga livet, oavsett om man är ålänning eller företagare.

Tack, talman!

Fastän man inte går så långt som att kalla agendan för en socialistisk konspiration eller något annat flumsnack, kan man ändå komma med konstruktiva förbättringsförslag. Hur arbetar vi med agendan framåt? Jag vill framhålla och jag håller med ledamoten om att det är viktigt att vi är tydliga och använder en enklare svenska. Det gör det lättare att ta till sig budskapet.

Sedan kanske jag tycker att utskottet kan fundera lite mer på frågan om hur mycket ansvar som ska ligga på individerna och vad som ska ske på systemnivå. Individen kan påverka som kund, och kundkraften kan användas till en viss gräns. Men vi får inte göra misstaget att säga att vi politiker inte har något ansvar i detta. Om vi låter kundkraften styra utvecklingen, tror jag att vi är snett ute.

Tack, talman!

Givetvis ska den här vetenskapen finnas i kulisserna, vilket jag försökte få fram i mitt anförande. Det viktiga är om vi verkligen vill att detta ska slå rot och om vi vill göra skillnad med ett hållbarhetsmeddelande på Åland och har en förhoppning om att detta i sig ska skapa en viktig förändring, så då behöver det också vara folkligt. Det måste vara så att de som inte är helt övertygade blir övertygade, sakta men säkert. Många är redan övertygade, vilket vi kan se i hur man handlar, rör sig och agerar när man reser eller skaffar ett nytt hus.

När det gäller nyckeltal tjatar vi ofta om finans- och näringsutskottet när det handlar om ekonomin, men även här är det viktigt. Det är ingen idé att sätta upp mål som man inte kan läsa av. Det är bättre att ha ett antal mål som är avläsningsbara och som också gör skillnad på företagsnivå eller i ålänningens vardag.

Talman!

Det låter lite lovande inför den fortsatta utskottsbehandlingen, även om jag är skeptisk till den. Anledningen till min skepsis är att det som finans- och näringsutskottet hittills har sagt om hållbarhetsagendan inte har åtlytts eller verkställts under de senaste åren.

Det grundläggande problemet, som jag ser det, är att hållbarhetsagendan i hög grad lever sitt eget liv som ett slutet ekosystem med sina egna begrepp. Så har det varit i tolv år. Detta är ett problem, och det har lett mig till slutsatsen att det börjar bli dags att lägga ner det nuvarande arbetssättet och fundera på ett annat tillvägagångssätt.

Därför föreslog jag också i vårt gruppanförande att vi borde överföra detta arbete till näringsavdelningen och ge dem ett mandat att arbeta med hållbarhet. Det skulle kunna leda till konkreta förändringar. Hur ser ledamoten Holmberg på ett sådant förslag?

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Jag tror att det finns en bred majoritet inom den åländska politiken som anser att detta arbete bör fortsätta. I och med att det nu ska utskottsbehandlas, finns det goda förutsättningar för att skapa förnyelse. Vi behöver renovera det lite, om vi säger så, och få med oss en del av lagtinget som kanske inte är helt överförtjust i hur det ser ut just nu.

Jag anser att det behövs ett hållbarhetsmeddelande, och det är definitivt nödvändigt med ett hållbarhetsarbete från den offentliga sektorn. Men jag tror att man just nu ligger lite för högt ovan molnen, jämfört med hur det skulle kunna vara för att nå ner till fotfolket.

Talman!

Det är en bra poäng. Jag tror att om man har en övergripande samhällelig strategi, så är det otroligt viktigt att den inte är frikopplad från de andra utmaningar vi står inför. Jag tänker särskilt på arbetet med att få budgeten i balans.

Det vore förtjänstfullt om man kunde beskriva målen för att minska antalet årsverken i hållbarhetens tillväxtagenda. Det skulle också vara utmärkt om det fanns ett resonemang kring de åtgärder som landskapsregeringen har vidtagit för att stärka tillväxten på Åland.

Men, talman, tolv år är en lång tid. Moderat Samling har inte lämnat hållbarhetsarbetet, men vi börjar nog snegla lite mot utgången.

Tack, talman!

Låt oss ha utskottsbehandlingen och se vad vi gemensamt kan hitt för utvecklingspunkter och vad en majoritet i utskottet anser att är vettigt.

Jag ser det som ett stort steg framåt att ekonomi och tillväxt inkluderas i detta meddelande. Det är viktigt att även sådana aspekter får konkreta siffror, oavsett om det handlar om antal årsverken eller tillväxtprocent. Det skulle vara bra om utskottet kunde ge sin åsikt om dessa specifika frågor.

Självklart, precis som ledamoten Valve nämnde tidigare i dag, är tillväxtprocenten kanske ett måste för att arbetet verkligen ska kunna genomföras fullt ut.

Tack, talman!

Jag har funderat på hållbarhet, och som jag har lyft fram i repliken, har jag gjort det ganska länge nu. Vad betyder egentligen hållbarhet? Hur kommer det sig att vi plötsligt pratar så mycket om det? Hållbarhet nämns i nästan alla sammanhang. Vi talar om det hållbara samhället, vilket är vad hållbarhetsagendan vill beskriva. Personligen tycker jag ordet hållbarhet är ett sätt att förfula språket. Vi använder en mängd ord som skulle kunna bytas ut mot mer precisa termer för att beskriva det vi vill förmedla.

Men vad är det hållbara samhället? Egentligen handlar det om det goda samhället, det samhälle som vi strävar efter. Men vad innebär det goda samhället? Ordet hållbarhet i sig, var kommer det ifrån? Det påminner om hållfasthet – hur mycket en bro tål. Jag vet inte varför man har valt att använda just det här begreppet, men det sätts framförallt i relation till vad vi som människor vill uppfatta som rätt och gott. Detta förändras över tid. Precis som världen förändras, förändras också våra uppfattningar om vad som är gott och rätt och vad som ska prioriteras. Plötsligt är det hållbarhet som gäller.

I det här meddelandet och i statusrapporter finns det många punkter som jag skulle säga är allmänt goda eller hållbara, och som nästan alla kan ställa sig bakom. Det handlar om liknande löften som ges i valkampanjer, där man lovar god vård, rent vatten, mer tillväxt eller starkare välstånd – saker som alla kan hålla med om. Vi kan kalla det hållbar vård, hållbar vattenstatus och hållbart välstånd. Men genom att använda ordet "hållbar" förfular vi språket istället för att använda mer exakta termer för att beskriva det vi vill beskriva.

Jag anser att hållbarhetsagendan innehåller många motsägelser, vilket gör det svårt att hålla reda på dem alla. I praktiken kan man argumentera för att varje punkt är en motsägelse, eftersom varje prioritering innebär att något annat nedprioriteras. När man prioriterar något måste man nedprioritera något annat. Skillnaden med det arbete vi gör här är att vi har investerat miljoner i hållbarhetsarbete. Lantrådet sade att vi inte har gjort det, men det är lätt att se i budgeten hur mycket pengar vi lägger på detta. Det finns åtminstone två tjänstemän i landskapsregeringen som är anställda för detta, plus lite konsultpengar. Vi har en förening där vi har anställda som arbetar med dessa summor. I 2026 års budget, multiplicerat med tio, når vi redan flera miljoner euro. Tidigare har vi lagt ännu mer pengar på detta. Det handlar om miljoner och hundratusentals euro varje år som vi investerar i det strategiska hållbarhetsarbetet.

Hållbarhetsagendan försöker i princip beskriva hela den offentliga sektorns arbete, med allt från tillväxt och en ökande befolkning till klimatneutralitet och minskad resursanvändning. Allt detta finns med i hållbarhetsagendan, vad vi gör idag och vad vi gjorde innan hållbarhetsagendan, lyfts också.

Till exempel målet om 35 000 människor. Fler människor innebär mer resurskonsumtion, vilket strider mot ett annat mål i hållbarhetsagendan – att vi ska använda mindre resurser. Havsbaserad vindkraft innebär att vi exploaterar orörd natur, även om vi strävar efter klimatsmart energi. Dessa mål kan inte uppnås samtidigt; det handlar om prioriteringar och val. Ändå finns de med i samma agenda som vi alla ska sträva efter långsiktigt. Det är så mycket motsägelser att det är svårt att ta det på allvar.

För mig är hållbarhetsagendan ett sätt att se över politiken, med de olika intressen som finns här i salen och inför varje val. Det som jag argumenterar för idag är hållbart, och så sätter man hållbarhet framför det. Det blir en form av "hållbarhetstvätt". Vi har alltid diskuterat vilken väg som är rätt att gå, även innan vi började använda det begreppet.

Inom företagsvärlden har man alltid tänkt på hur man ska tjäna mer pengar. Nu säger man att företagen är så upptagna med hållbarhetsarbete. Ja, företagen vill tjäna pengar, absolut. De är intresserade av effektiva processer och att marknadsföra sig som klimatsmarta. Det är viktigt för många idag och därför sätter de "hållbart" framför.

Ni har säkert varit på något hotell de senaste åren, och där brukar det finnas knappar för snålspolning eller att man i hållbarhetens namn inte ska få handduken tvättad. Det är också ett sätt att spara pengar, men det är inte per se hållbart.

Den här agendan, som jag ser det, tillför enbart mycket byråkrati i form av otaliga tjänstemannatimmar som används för att skriva planer och policydokument. Den är fylld av politisk påverkan. Vilken politiker som helst kan använda denna agenda för att motivera sin egen politik. Den är således en ineffektiv låtsasprodukt som inte tillför något till det offentliga samhället, förutom att den direkt kostar pengar i form av konsulter, löner, utredningar, och indirekt genom tjänstemän som har riktiga arbeten och saker som de behöver producera, men som de istället måste lägga tid på möten för att diskutera alla dessa mål och färdplaner.

Jag har varit inne på det, men det är förstås så att man pratar om att detta är så brett samhällsförankrat. Det har alltid varit intressant för aktörer att påverka dagordningen i politiken. Stora företag har framförallt ett intresse av att påverka vilken politik som bedrivs. Om politiken säger att hållbarhetsagendan ska styra vårt arbete, vill man självklart vara med och påverka det. Det är helt naturligt, men det har inte förändrats sedan tiden innan hållbarhetsagendan.

Avslutningsvis vill jag säga att det vore bra om vi till slut kunde komma till en punkt där vi kan lägga ner det strategiska hållbarhetsarbetet som låter så fint. Jag förstår att det inte finns en majoritet för det här idag ännu. Ett alternativ skulle kunna vara att vi utvärderar dessa mål vart fjärde år. Vi kan ta bort alla resurser från hållbarhetsarbete idag, spara ett par hundratusen euro i året direkt och utvärderar målen vart fjärde år för att se vad vi har uppnått. Sedan kan vi tillsätta en konsult för 20 000 euro som arbetar med att ta fram nya mål som vi kan diskutera de kommande fyra åren. Det kanske kan vara en kompromisslösning. Vi kan spara lite pengar och fortsätta prata om det hållbara samhället. Tack!

Tack, talman!

Innan vi från Obunden Samling lämnade hållbarhetsarbetet var vi med i gruppledarforumet och skulle få träffa hållbarhetsrådet. Då fick vi möjlighet att mejla frågor till dem, som vi kunde få svar på när vi var där. Jag mejlade en fråga med ett par veckors varsel innan vårt möte och bad dem att föra ett resonemang om den storskaliga havsbaserade vindkraften i förhållande till de fyra hållbarhetsprinciperna.

När man läser dessa principer ser man tydligt att den storskaliga havsbaserade vindkraften strider mot tre av de fyra hållbarhetsprinciperna. dem. Tyvärr, när vi väl kom till mötet hade inte hållbarhetsrådet diskuterat frågan, och jag kunde heller inte få något svar på den. Efter detta valde vi att lämna samarbetet.

Tack, talman!

Det är symptomatiskt, för det blir väldigt svårt att motivera hur man kan ha en agenda där alla mål samtidigt ska gälla, men som samtidigt är motsägelsefulla. Det är själva essensen av politiken som vi försöker beskriva här. Så det förvånar mig egentligen inte. Man säger att alla de här målen ska gälla. Samtidigt, när man försöker uppnå ett mål, bryter man ofta mot en mängd andra mål. Då blir trovärdigheten för själva grunddokumentet, hållbarhetsagendan, väldigt låg.

Tack för ordet, herr talman, bästa lagting!

Jag tänkte lyfta hållbarhetsagendan och dess internationella perspektiv, eftersom det inte har varit så närvarande här under debatten. När jag ser hur det här arbetet har utvecklats över flera regeringar, så är det väldigt positivt. Flera har nämnt hur det startade med arbetsgruppen om Omställning Åland, vilket resulterade i en hållbarhetsagenda.

Efter behandlingen i finans- och näringsutskottet, som var väldigt omdiskuterad, bytte agendan riktning och kom att kallas utvecklings- och hållbarhetsagenda. I begreppet "utveckling" ingår också tillväxtbegreppet och allt som har med ekonomisk utveckling och kunskapsutveckling att göra. Att vi blir fler i den åländska befolkningen är också en viktig ingrediens. Därmed kommer också attraktionskraftselementet in i agendan. Det var inte så att finansutskottet arbetade för döva öron; det perspektivet integrerades, som jag minns det, i agendan och det finns kvar.

Vi har jobbat på. Jag var med i den regering som lade fram hållbarhetsagendan för lagtinget, och också i den regering som därefter implementerade arbetet i förvaltningen. Där påbörjades en process med att involvera näringslivet och samhället, tillsätta hållbarhetsrådet, samt hitta en metod och ett koncept att arbeta med utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland.

Åland har även jobbat med hållbarhetsfrågor innan det, i Brundtlandkommissionens arbete från 1987, så vi har diskuterat hållbar utveckling under många år. Åland har även i nordiska sammanhang arbetat med hållbar utveckling.

Men det var kanske när Åland fick priset från Europeiska kommissionen som man förstod hur värdefullt och intressant vårt arbete kunde vara för andra. Åland tilldelades då European Sustainability Award i kategorin samhällen med färre än 100 000 invånare. Lantrådet Sjögren tog emot priset i Bryssel 2019. Jag tror att det kan vara en signal på att vi på Åland har utvecklat något unikt, kanske ett nytt Ålandsexempel som kan lyftas fram i olika sammanhang.

Det ledde sedan vidare, och när landskapsregeringen 2024 tog fram rapporten "Everyone can Flourish on the Islands of Peace" till Förenta Nationerna, lades också grunden för ytterligare internationellt samarbete. Det betydde att institutioner med global räckvidd, som FN-organet UN-Habitat med säte i Nairobi, civilsamhällets paraplyorganisation Forus International och även Harvard Human Flourishing Program, så anslöts till projektet. Detta stöds också av Finland. Kommissionen för hållbar utveckling har sitt säte i statsrådets kansli, men även utrikesministeriet och miljöministeriet deltar i samarbetet.

Det betyder att fortsättning följer och att Åland kan visa upp sitt engagemang i olika internationella sammanhang, men också i nordiska och andra samarbeten, för hur världen ska kunna uppfylla sina hållbarhetsmål. Åland kan utgöra ett pilotområde för hur man praktiskt kan arbeta med en sådan samarbetsplattform, som sträcker sig från högsta politiska ledningen i landskapet ner till föreningar och individer i vårt samhälle.

Det har också gjort att vi ska delta i ett EU-projekt som heter 2030 Catalysts, så vi fortsätter implementeringen av FN:s Agenda 2030 och försöker vara ett gott exempel i olika sammanhang. Vi sitter också i kommissionen för Finland när det gäller hållbar utveckling.

Det här är ett arbete med förgreningar. Jag tycker att lagtinget kan sträcka på sig och vara stolta över vad utvecklings- och hållbarhetsagendan har gett oss så här långt, både lokalt och internationellt. Tack!

Tack, herr talman!

Jag tycker absolut att det är värt att lyfta att det är ett Ålandsexempel 2.0. Det finns en självstyrelseaspekt i hela det här hållbarhets- och klimatarbete som inte är ringa. Jag förstår inte hur man kan tala för att vi ska bedriva en självstyrelsepolitik värd namnet om vi inte också gör det här arbetet. Ska vi sätta oss i baksätet och ducka under filten? Jag anser att detta är en viktig aspekt. Det här är självstyrelsearbete på 2020-talet och framåt, och det handlar om just detta.

Ålandsexemplet har i alla tider lyfts fram, både från rikssidan och Utrikesministeriet, som ett exempel på hur man kan bygga fred i konfliktregioner. Jag anser att den åländska hållbarhetsagendan är ett bra bidrag till hur man kan utveckla samarbetsformer för att skapa tillit och bygga fred.

I dagens värld är detta något som absolut inte ska förringas, även om det kan se lite ut i ett globalt perspektiv med Åland som pilot. Men det är vår roll att försöka bidra som ett fredsexempel. Hållbarhetsarbete är definitivt på den nivån att det är en produkt som vi kan föra ut till en världsmarknad.

Tack, talman!

Vi är inte det enda lokalsamhället i världen eller det enda området i regionen som arbetar med dessa frågor. Det finns många aspekter att beakta, särskilt att det finns många öar och regioner, samt självstyrelse och autonomier som kämpar med liknande utmaningar. Därför har vi en gemensam uppgift tillsammans med dem. Hur gör vi detta som små samhällen i sammanhanget?

Det är också ett sätt för oss att vilja vara aktiva spelare och påminna de större aktörerna om att hållbar utveckling inte kan bedrivas enbart på global eller nationell nivå. Det måste ske regionalt, lokalt och i våra hem. Vi kan inte avstå från vårt ansvar där.

De kunskaper och erfarenheter vi har här lokalt när det gäller att arbeta med och implementera hållbar utveckling och hållbarhetsagendan, det är detta man vill se i UN-Habitat och från FN:s håll. Finns det möjlighet att skala upp dessa insatser? Går det att implementera i andra samhällen? Kan de också dra nytta av våra erfarenheter och vårt kunnande? Det hoppas jag.

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.