Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Talmannen påminner om att förslag om förkastande väcks under lagförslagets andra behandling. Diskussion.

Tack, talman! Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om en kommunreform på Åland upphävs samt att kommunstrukturlagen för Åland ändras så att frivilliga förändringar av kommunindelningen åter blir möjliga utgående från dagens 16 kommuner. Metoden för uträkning av samgångsunderstödets belopp föreslås ändrad och ett skärgårdstillägg samt ett särskilt understöd enligt prövning föreslås.

Utskottet föreslår att lagförslagen antas med några mindre ändringar och ett tillägg som tillkommit i samråd med landskapsregeringen.

Utskottet konstaterar att förslaget innefattar både en lag om upphävande av landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland och en relativt liten ändring av kommunstrukturlagen för Åland.

Den lag som nu föreslås upphävd gav kommunerna en skyldighet att inom var och en av de i lagen utpekade tre samarbetsområdena, gemensamt utarbeta ett samgångsavtal så att kommunerna går samman senast den 1 januari 2022.

Ändringen av kommunstrukturlagen för Åland gäller bland annat samgångsunderstödets belopp. Samgångs-understödets belopp föreslås räknas ut på liknande sätt som i den tidigare landskapslagen. Det innebär att stöd-beloppet beräknas enligt befolkningsmängden i kommunen den 1 januari året före ändringen av kommunindelningen träder i kraft. Beloppet per invånare minskar ju större den nya kommunen är och för att förhindra att den nya kommunen förlorar ekonomiskt på att öka sitt invånarantal ska kommunen alltid få ett minimibelopp som motsvarar maximibeloppet i det tidigare intervallet. Kommunstrukturlagen föreslås också ändrad så att ett nytt skärgårdstillägg samt ett särskilt understöd enligt prövning införs.

Ändringar av kommunindelningen kan ske genom samgång av kommuner eller genom överföring av en del av en kommun till en annan kommun. Med samgång av kommuner avses en ändring av kommunindelningen så att en eller flera kommuner upplöses och går samman med en existerande kommun, att samtliga kommuner upplöses och går samman genom bildandet av en ny kommun eller att en kommun upplöses och dess område delas mellan två eller flera kommuner.

Utskottet konstaterar att initiativ till samgåenden regleras på ett övergripande plan genom målformuleringarna i 2 § i kommunstrukturlagen. Vidare konstaterar utskottet, enligt 4 § i kommunstrukturlagen, att en kommun ska bestå av ett enda område som bildar en funktionell helhet.

Utskottet konstaterar, i likhet med finans- och näringsutskottet, med hänvisning till betänkande över 2021 års budget att vi närmar oss en situation där kommunerna inte längre har realistiska ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter ens med de tillskott som landskapsandelssystemet ger, samtidigt som landskapets ekonomiska situation inte tillåter att de totala offentliga utgifterna ökar. Utgångspunkten för reformarbetet är ambitionen att trygga välfärden. Lagförslagets mål, att det ska ske frivilliga samgåenden, omfattas därför av utskottet.

Talman! Här kan jag dock inte låta bli att upprepa ett vid det här laget snart klassiskt konstaterande, som någon gjort angående kommunsammanslagningsreformerna, att det år 2030 kommer att finnas 17 kommuner i Finland. 16 på Åland och en i riket. Jag vet inte om konstaterandet är en självuppfyllande profetia men helt taget ur luften är det nog inte. Med det vill jag ha sagt att huruvida lagförslaget kommer att resultera i faktiska sammanslagningar är svårt att förutse inte minst med tanke på att de ekonomiska förutsättningarna för att med skattekraft och landskapsandelar producera kommunal lagstadgad service kraftigt förändrats redan och bara under den korta tid som förflutit sedan arbetet med att ändra kommunstrukturlagen inleddes.

De nya kommuner som bildas enligt lagen har rätt till ett samgångsunderstöd som ska användas till nödvändiga kostnader för bildandet av den nya kommunen, utvecklandet av servicesystem i den nya kommunen och för-bättrande av servicens produktivitet eller för att stärka ekonomin i den nya kommunen. En företrädare för en kommun konstaterade i hörandet att det knappast räcker att hålla kommunen flytande med de föreslagna samgångsunderstöden som beräknas vara förbrukade efter fem år varefter nytt tillskott i någon form behövs för upprätthållande av de lagstadgade uppgifterna. Utskottet konstaterar att en sammanslagning av kommuner med ekonomiska problem inte med nödvändighet resulterar i en bärkraftig kommun men att lagförslaget inte tar ställning till behovet av att långsiktigt stärka de nya kommuner som uppstår.

Utskottet delar finans- och näringsutskottets åsikt, sådan den framförs i betänkandet över budgeten för 2021, att landskapets ekonomiska situation inte tillåter att de totala offentliga utgifterna ökar. Vare sig befintliga eller sammanslagna kommuner kan således räkna med ett långsiktigt ökat ekonomiskt stöd utan bör vid sammanslagningarna eftersträva att ekonomiskt hållbara kommuner bildas.

Utskottet konstaterar också att behovet av samgång mellan kommuner i vissa fall inte enbart är påkallat av ekonomin utan även av andra faktorer såsom svårigheter att besätta poster i exempelvis nämnder, vilket är ett allvarligt demokratiproblem.

Enligt lagförslagets 41b § kan en ny kommun som bildas beviljas ett särskilt understöd enligt prövning om de faktiska kostnaderna för bildandet av den nya kommunen väsentligt överstiger den totala summan av stöd som kommunen erhåller enligt 41 och 41a §§. Sådana kostnader är enligt lagförslaget relevanta kostnader som kommunen inte kunnat undgå i samband med bildandet av den nya kommunen och som uppstått under de första fem åren efter att ändringen trätt i kraft.

Utskottet konstaterar att det i samband med kommunsammanslagningar uppstår transaktionskostnader både i form av direkta utgifter och i form av arbetstid. Kostnaderna för sammanslagning av kommuner varierar beroende på bland annat vilket samarbete som de kommuner som slås samman redan bedriver, de geografiska förutsättningarna och behovet av löneharmonisering. Utskottet konstaterar att landskapsregeringen här kommer att tvingas att göra en svår politisk bedömning av vilka kostnader som är relevanta sammanslagningskostnader som kommunen inte kunnat undgå. Bedömningen bör göras utgående från likabehandling och rättssäkerhet. Avsikten är enligt lagförslaget att tolkningen ska vara restriktiv och stödet ska endast betalas ut undantagsvis.

I samråd med landskapsregeringen föreslår utskottet att en ny 41c § fogas till landskapslagen om ändring av kommunstrukturlagen för Åland. Om en kommun går samman med en annan kommun under en period då samgångsunderstöd för en tidigare sammanslagning utgår, beviljas inget stöd för den nya sammanslagningen. Däremot är det fullt möjligt att kommunerna trots detta går samman eller att förberedelser för en ytterligare sammanslagning vidtas.

Avsikten med tillägget är att det inte ska gå att öka stödet för ett samgående mellan kommuner genom att genomföra samgåendet i etapper. Ett beslut om samgående mellan kommuner är ett beslut som tar lång tid att förbereda varför denna situation sannolikt är snarast teoretisk. Det är överlag att föredra att samgående sker mellan kommuner på ett väl förberett och planerat sätt så att den nya kommunen blir varaktig.

Vid kommunsammanslagningar har placeringsorten för olika kommunala verksamheter i praktiken på många håll visat sig vara en avgörande fråga. Ur kommuninvånarnas synvinkel varierar dock behovet av närhet till service, exempelvis är behovet av närhet stort i fråga om daghemmen medan många kan tänka sig att åka längre bort för att exempelvis besöka byggnadskontoret eller för att delta i enstaka möten.

Utskottet konstaterar att de färska erfarenheterna gällande digitaliseringen av exempelvis möten kan komma att underlätta diskussionerna om geografisk placering av olika förvaltningsenheter. Dessutom kan man anta att möjligheten för kommunmedborgarna att sköta sina egna kommunala ärenden digitalt kommer att öka och att möjligheten att införa sådana dygnet runt e-tjänster blir större med större kommuner.

Lagförslaget innehåller inga förslag till kommuninterna valkretsar men utskottet konstaterar att i Sverige får kommuner med fler än 36 000 röstberättigande delas in i två eller fler valkretsar. Enligt vad utskottet fått erfara torde de åländska kommunerna även i framtiden vara av den storleken att interna valkretsar svårligen kan motiv-eras. Utskottet har inte ytterligare fördjupat sig i frågan eftersom den inte hör till ärendet.

Landskapsregeringen har aviserat en kommande lagstiftning om kriskommuner. Utskottet emotser lagförslaget i prioriterad ordning men konstaterar att förebyggande åtgärder alltid är att föredra.

I lagförslaget framhåller landskapsregeringen att förändringar av kommunindelningen i skärgården måste utredas noggrant och att det sannolikt kommer att krävas särskilda insatser för att kunna åstadkomma ändringar på ett välavvägt och ändamålsenligt sätt. I samband med utvärderingen av stödsystemet för ändringar av kommunindelningen kommer landskapsregeringen att fästa särskild uppmärksamhet vid situationen i skär-gårdskommunerna vilket utskottet understöder.

Samgångsstödet är avsett att täcka de transaktionskostnader som uppkommer till följd av kommunsammanslagningarna och är inte avsett att täcka den nya kommunens långsiktiga kostnader. Utskottet konstaterar att det är en utmaning att få en ekonomisk hållbarhet i en ny kommun som bildats av kommuner med en svag ekonomi och att det därför finns anledning för landskapsregeringen följa upp lagens tillämpning och vid behov återkomma till lagtinget med kompletteringar och ändringar. Utskottet efterlyser i samband med kommande lagstiftningsarbete även en utredning av möjligheterna till ett förenklat förfarande för kommuner som vill gå samman.

Avslutningsvis ännu något om ärendets behandling. Utskottet har i ärendet hört över tjugo företrädare för kommuner, myndigheter och näringsliv. I sammanhanget vill jag även nämna utbildningstillfället som lagtingets kansli ordnade på utskottets initiativ för intresserade lagtingsledamöter. Minna Hellström, som precis just i denna stund erhåller sin magistersgrad, presenterade sin avhandling som behandlade folkomröstningar och kommunsammanslagningar i Finland och Norge. Avhandlingen visar bl.a. på vikten av att genomföra folkomröstningar på ett korrekt sätt så att de inte blir ledande. Nämnas kan att Minna Hellströms handledare var samhällsforskaren Siv Sandberg som även hon har hörts av utskottet.

Jag vill också passa på vid detta tillfälle att rätta betänkandet då det gäller antal höranden. Vi har också hört utredaren Robert Lönnqvist i ärendet.

Som ordförande ser jag min roll i utskottet som en brobyggare mellan olika åsikter och intressen. Jag har suttit som ordförande i åtskilliga arbetsgrupper genom åren och har som resultat av försök och misstag samlat på mig erfarenheter som jag upplevt att har varit bra att ha i ledarskapet. Jag har ändå noterat att det politiska arbetet skiljer sig från det neutrala tjänstemannaansvaret på många väsentliga punkter. Ibland har jag tyckt att det kunde vara bättre för själva sakfrågan om ledamöterna tog mindre intryck från den polariserade politiska bevakningen till förmån för opartisk sakgranskning. Tidvis har arbetet präglats i den här framställningen enligt mitt förmenande av alltför mycket märkning av ord. Jag hoppas att en konstruktiv och mer tillåtande anda i utskottet kan fortgå i framtida komplexa frågor.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar det första lagförslaget i oförändrad lydelse samt det andra lagförslaget med föreliggande tillägg och smärre justeringar. Ledamot Jessy Eckermans reservation finns bilagd i betänkandet. Tack, talman!

Tack, talman! Det var en mycket bra genomgång av ärendet av ordförande för utskottet. Jag tycker att utskottet har gjort ett väldigt bra arbete. Jag kan förena mig i åsikten, som jag tyckte mig kunna se, att få se om det blir någonting av det här överhuvudtaget? Det kan hända att det blir någon som slår ihop sig med någon annan, men om det blir den stora effekt som vi efterlyste i förra mandatperioden ifrågasätter jag nog starkt.

Jag är glad att utskottet har infört en mening där man efterlyser ett förenklat förfarande. Det måste vara så lätt som möjligt att slå ihop kommuner. Det var mycket bra att den frågan kom upp.

Jag tänker fråga när det gäller de pengar man tillsätter i samgångsunderstöd; övervägde man alls att ersätta godtagbara kostnader för att slå ihop kommuner, i stället för detta schablonmässiga som kanske slår väldigt olika beroende på att man har så olika förhållanden?

Tack ledamot Silander. Utskottet har inte diskuterat den explicita frågan som ni ställde kring samgångsunderstödets faktiska kostnader. Vi har utgått ifrån den framställning som landskapsregeringen har framställt lagtinget. Men frågan kunde ju ställas till landskapsregering förstås, men nu ser det föreliggande lagförslaget ut på det här sättet.

Tack för det, talman! Det som också kunde debatteras mera, antar jag, i utskottet eller i landskapsregeringen så är detta att man säger här att "landskapets ekonomiska situation inte tillåter att de totala offentliga utgifter ökar". På det sättet, med den åsikten, så lägger man ett lock på. Det får mig att tycka att man på något sätt borde reda ut vad som är skäliga kostnader för landskapet att föra till kommunerna som landskapsbidrag. Är det nuvarande 30, 32 eller 34? Eller ska det vara 20 eller 40? Nu har det bara blivit som det har blivit ungefär och ingen förstår riktigt varför.

Till sist så noterade jag att det finns ett stycke om centralortspolitik. Här berättar man att det är bra att ha en sådan, men jag tycker att man inte drar någon slutsats. Vad ska vi göra då?

Lag- och kulturutskottet är i sig inget expertorgan för ekonomiska utredningar. Det är väl kanske snarare finans- och näringsutskottet som kanske kunde bemöta den här frågan kring var smärtgränsen går kring hur mycket landskapet ska finansiera kommunala kostnader.

Då det gäller centralortspolitiken så konstaterade vi att den är väldigt viktig och vi ser flera olika centralorter på Åland. Men det är klart att Mariehamn har en särställning eftersom det är den enda staden vi har på Åland. Dessa enklare förfaranden behöver kanske finnas just i det här skedet för att kunna utveckla också centralortspolitiken och centralorternas position. Jag tänker särskilt på landområden som kanske mera naturligt hör till exempelvis Mariehamn.

Tack, talman! Tack ledamot Juslin. Jag tycker att utskottet resonerar klokt i många frågeställningar i betänkandet, men man skrapar egentligen bara lite på ytan. Man konstaterar saker som finans- och näringsutskottet har sagt. Man konstaterar, men man tar inte så mycket ställning och jag tycker att det är synd.

Det har varit en intressant eftermiddag här på många sätt. Vi har diskuterat hur utskotten kunde ge utlåtanden. I alla fall tycker jag att det skulle vara bra om utskotten kunde ge flera utlåtanden i viktiga frågor. Det här tycker jag absolut att är en sådan fråga, finans- och näringsutskottet hade speciellt kunnat penetrera de ekonomiska följderna av dagens situation och den situation som kan uppstå till följd av den nu debatterade lagstiftningen. Har ni i utskottet tagit ställning till att finans- och näringsutskottet och social- och miljöutskottet skulle få ge utlåtande? Det var något som i alla fall hela den liberala lagtingsgruppen var väldigt noga med att poängtera vikten av i remissdebatten.

Tack ledamot Holmberg. Det är alldeles riktigt, under remissdebatten framfördes att man borde höra finans- och näringsutskottet. Vi har i utskottet, vill jag minnas, inte explicit behandlat den frågeställningen, åtminstone förde vi inte den till omröstning. Det ligger inte i min natur - men jag måste kanske ändra mig - att tillspetsa saker och ting på det sättet att man för det till en omröstning. Men jag förde nog diskussion med finans- och näringsutskottets ordförande och med några tongivande krafter i utskottet. Jag konstaterade att det kanske inte fanns understöd för att föra det till finans- och näringsutskottet. Man kanske upplevde att ärendet skulle dras i långbänk. Det var inte min avsikt. Men som jag sade tidigare så ser jag finans- och näringsutskottet som ett expertorgan som vi har fördel att (… taltiden slut).

Talman! Vi har under eftermiddagen debatterat ett betänkande gällande laddstolpar, ett EU-direktiv som har tagit ungefär sju månader. Det kommer att vara sju månader plus innan det ärendet klubbas här i plenum. Där har det inte varit problem med att det tar tid och det har inte varit problem att ge utlåtanden.

Att begära utlåtande från ett utskott borde ju inte vara någonting som signalerar skarpt läge. Tvärtom, det borde vara till fördel för samtliga i salen för man får mer kött på benen kring det som man ska ta beslut om. Det finns flera öppna frågor som lag- och kulturutskottet resonerar klokt kring i betänkandet men som egentligen inte har någon kärna eller något egentligt ställningstagande. Det blir öppna frågor som egentligen bara blir en ryggdunk till landskapsregeringen.

Tack ledamot Holmberg. Vi tyckte ändå att finans- och näringsutskottets betänkande beträffande budget 2021 var ganska kärnfullt. Vi valde att citera utskottets skrivningar där och dem omfattade vi ju nog. Som sagt, lag- och kulturutskottet är inte ett expertorgan på ekonomiska frågor, men det är kanske just finans- och näringsutskottet.

Tack, talman! Jag rör mig väl i samma trakter som andra talare och även som utskottets ordförande. Problemformuleringen i det här betänkandet känns ju helt korrekt. Man säger det som diskussioner under de senaste åren har kretsat kring, att vi har kommuner som inte längre håller ihop.

Min fråga är: Vilket är målet med den här lagstiftningen som man nu antar? Kommer det målet att uppnås med denna lagstiftning? Kommer det att få önskad effekt utgående från de problemformuleringar som utskottet gör? Vad kommer det att kosta?

Det kan kosta förtroendekapital, kan jag tänka mig, bland de förtroendevalda i kommunerna som ska föra det här ärendet vidare. Om lagförslaget i sig leder till sammanslagningar så det är kanske inte ett självändamål heller, utan självändamålet ligger snarare på det planet att man generellt kan minska på de offentliga kostnaderna i så fall. Det bör ju vara en av målsättningarna, det vill säga att skattebetalarna ska få ut mer av det som de betalar i skatt.

Jag uppfattade ändå, utgående från det som både står i lagförslaget och betänkandet, att man ser det som en önskvärd effekt av den här lagstiftningen, att kommuner går samman eftersom problemen växer med de små kommunerna och att man borde nå ett resultat.

Därför tycker jag att frågan är högst relevant. Kommer det att ske utgående från den här lagstiftningen? Och som en följdfråga: Vem ska driva de här processerna när landskapsregeringen i förslaget egentligen har abdikerat från den ledarrollen? Finns det i lagförslaget något ledarskap?

Tack ledamot Fellman. Det är väl nog kommunerna som ska driva den här frågan. Men frågan är om initiativet kommer därifrån. Det är så många olika aspekter som ska vägas in.

Det konstaterades också att det är svårt att genomföra en kommunsammanslagning när de ekonomiska förutsättningarna kanske inte nödvändigtvis leder till en starkare kommun.

Talman! Jag är glad att ordförande Juslin lyfte de förenklade förfarandena. De av oss som har tittat lite extra mycket på Netflix i pandemitider kanske har sett tv-serien Unorthodox där det ingår en närskildring av ett judiskt-ortodoxt bröllop. Där nalkas du Chuppan med bägge föräldrar, du undertecknar en Ketubah som är ett kontrakt. Sedan läser du sju välsignelser, du slår sönder ett glas och utropar "Mazel Tov" och som avslutning ska du spendera 8 minuter tillsammans i yichud-rummet.

Talman, det ska inte behöva läsas sju välsignelser eller krossas glas för en frivillig kommunreform. Det ska vara enkelt, det ska räcka med ett välgenomtänkt och avvägt ja.

Det där är ju en ömsesidig process, det ska finnas två parter som är intresserade av den typen av lösning. Visst bör lagstiftningen underlätta det. Det kan hända att den kommande kriskommunslagstiftningen upptar sådana skrivningar, men det känner jag inte till.

Talman! Bästa lagting, jag presenterar i mitt anförande min reservation och även lite tankar om lag- och kulturutskottets gällande landskapsregeringens förslag till lagstiftning om kommunstruktur och förändringar av kommunindelningen.

Först och främst kan jag konstatera att lag- och kulturutskottet och sekreterare lagtingsdirektör Susanne har gjort ett omfattande och bra arbete. Vi har hört många sakkunniga i ärendet. Man har varit lyhörd för önskemål om höranden trots en del knorrande om att oppositionen skulle försöka dra ut på behandlingstiden.

Utskottets betänkande innehåller en förtjänstfull och klarsynt beskrivning av reformbehovet på det kommunala området. Man konstaterar att kommunernas ekonomi vacklar, samtidigt som landskapets ekonomi inte tillåter att de totala offentliga utgifterna ökar. Man konstaterar också att det ska ske frivilliga samgångar inom tidigare givna ramar. En kommun ska alltså bestå av ett enda område som bildar en funktionell enhet, till exempel att gå samman med närmaste grannkommun.

Jag anser att man från regeringens sida lägger för liten vikt i att kommunerna ska vara tillräckligt bärkraftiga. I kommunstrukturlagen ges ingen styrning vad gäller storleken eller den ekonomiska bärkraften i de eventuella nya kommunerna som bildas.

Utskottet konstaterar vidare att vare sig befintliga eller sammanslagna kommuner kan räkna med ett långsiktigt utökat ekonomiskt stöd utan måste bli ekonomiskt hållbara och självbärande. Det var det som utredningarna och uträkningarna i regeringen Sjögrens kommunstrukturlag hade tagit i beaktande; hållbara och bärkraftiga kommuner.

Dessutom anser jag att utskottet, efter sin behandling, ska kunna redovisa för vilka kostnader lagförslaget föranleder, vilken form de kommunala enheterna kommer att ha och på vilket sätt man ska nå målet, det kan vi inte idag.

För att godkänna lagförslaget och dess ändringar vill jag vara försäkrad om att de utökade samgångsstöden inte riskerar att bli en dyr och stor utgift för landskapet och trots det inte kommer att leda till det önskade målet om ekonomiskt bärkraftiga kommuner. Jag befarar att det tyvärr bara leder till en mindre sammanslagning av små och svaga kommuner.

Problemformuleringen är klar, men i avsaknad av styrning är det oklart vilket mål som ska uppnås och hur det egentligen ska gå till.

Landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland innehåller sådana instrument och bör därför i min mening inte upphävas såsom det föreslås i det första lagförslaget.

Till sist, i den delen kommunreformlagens tidtabell eller genomförande är problematiska kunde landskapsregeringen istället återkomma till lagtinget med en justerad tidtabell och ett förtydligande av processen hur man kommer att uppfylla reformlagens mål att skapa bärkraftiga kommuner.

Med anledning av det anförda föreslår jag alltså att lagtinget förkastar det första lagförslaget. Jag aviserar att jag kommer att föra min reservation till omröstning.

Talman! Ledamot Eckerman skriver här i sin reservation: "Målet att skapa ekonomisk bärkraftig kommuner." Det är målet. Men vad menar ledamot Eckerman, är det en kommun, ska man slå ihop fem kommuner eller vad ska man göra för att få ekonomiskt bärkraftiga kommuner?

Målet för att skapa bärkraftiga kommuner är ju ingenting som utskottet eller ledamoten Eckerman har kommit på. Det är något som man har konstaterat från olika experthåll att det är det som behöver göras för att Åland ska kunna fortsätta bli ett hållbart och bärkraftigt samhälle.

Om man tittar lite på den ekonomiska utvecklingen i länder runt om i världen lånar alla pengar idag. Alla har underskott, till och med Mariehamn hade cirka 5 miljoner underskott, om jag är rätt informerad. Det är för mig en gåta, om man slår ihop några kommuner så hur i världen skulle de klara ekonomin på ett bra sätt?

Tack ledamoten Häggblom. Det är så att jag sitter i oppositionen och ledamoten Häggblom sitter i lagtinget och har också ministerplatser i regeringen. De svaren är det ni som ska leverera och inte jag.

Talman! Vi är helt överens, tror jag, hela lagtinget att det ska finnas verksamhetsförutsättningar både på landsbygden och i skärgården. Det förs ett kort resonemang här kring centralortspolitiken. Vad är ledamot Eckermans syn på den och hur diskuterar ledamot Eckerman?

I och med ärendets behandling i lag- och kulturutskottet så framförde jag tillsammans med andra ledamöter också att det behöver finnas en stark centralort. Det man egentligen tänkte på var förslag från olika höranden, att man kan börja satsa där det finns starka verksamhetsförutsättningar och många personer. Det är alltså då sträckan mellan Godby och Mariehamn som man hade tänkt från början men det ströks sedan från betänkandet.

Talman! För mig är det helt oförståeligt att man kan stryka någonting sådant. Det verkar som om delar av utskottet haft väldigt ömma tår.

En sak som liberalerna påtalade väldigt noga och hade ett uttryckligt önskemål i remissdebatten var just att social- och miljöutskottet skulle höras om äldreomsorgen. Finans- och näringsutskottet borde ha tittat på ekonomiska biten, vilket ju har framkommit i replikväxlingen. Vad är ledamot Eckermans uppfattning om den saken? Varför kunde inte utskottet sträcka ut handen såpass mycket kring den frågan?

Lag- och kulturutskottet fick ta del av Liberalernas ändringsförslag inför slutbehandlingen, jag var beredd att stöda många av förslagen och gjorde också det. Men det kom aldrig så långt att det drogs till någon omröstning eller någon anteckning i betänkandet tyvärr, utan det drogs tillbaka av ordförande.

Tack, talman! Bästa lagting. Då har vi betänkandet angående lagstiftning om kommunstruktur och förändringar av kommunindelningen på vårt bord.

Kommunsammanslagning har varit, är och kommer att förbli en kinkig fråga som väcker känslor. Detta gäller inte bara på Åland utan också i Finland, Norden eller var helst makthavarna tagit sig för att ändra de kommunala gränserna. Demokrati och närdemokrati, service och närservice, ekonomi – alla dessa faktorer kan användas för och emot en kommunsammanslagning allt efter eget ställningstagande. Det gemensamma målet förefaller ändå vara att genom en strategisk sammanslagning eftersträva effekter som möjliggör framtidsutveckling.

Lag- och kulturutskottet har hört många forskare, kommundirektörer från större och mindre kommuner, från näringslivet, ÅHS, kommunala bolag och förbund. De har gett en bred, varierande och viktig kunskap från det som i det här sammanhanget kan kallas ”fältet”.

Frågan gäller inte bara en kommunsammanslagning utan i förlängningen att skapa förutsättningar för att den nya kommunkonstellationen ska fungera och sköta den kommunala servicen kommunmedlemmar till fromma. Den viktiga frågan är alltså till syvende och sist – hur går det sen? Det finns erfarenheter att hämta från närregionerna, både positiva och negativa. En röd tråd i dessa erfarenheter är att det krävs vilja till samarbete, samarbete och samsyn för att samgåendet ska löpa något så när friktionsfritt och för att den nya organisationen ska ges möjlighet att verka utan större gnissel. Här är frivillighetens väg ett ledord.

För och nackdelarna med en kommunsammanslagning är svåra att mäta, särskilt på kort sikt. Samarbete och samsyn kräver tid, utredningar och diskussioner så att involverade parter känner sig hörda och något så när övertygade om att det nya kan ge en fördelaktig och fungerande framtida organisation. Nuvarande lagförslag om kommunstruktur och förändringar av kommunindelningen ger denna möjlighet och detta andrum åt kommunerna, deras tjänstemän och beslutsfattare. Visserligen kan proceduren ta lite längre tid i anspråk, men i slutändan kan man vinna på det. Målet är att skapa en fungerande kommunal enhet som klarar sin uppgift att tillhandahålla lagstadgad service.

I remissdebatten vädjade jag om politisk mognad med siktet inställt på framtiden. Den önskan infriades. Beredskapen fanns verkligen för en klarsynt och ärlig politisk behandling i lag- och kulturutskottet. Utskottet tog sig an utskottsarbetet med ett konstruktivt framåtsträvande förhållningssätt till en komplex utmaning. Jag vill rikta ett varmt tack till kollegorna i lag- och kulturutskottet och till utskottsordförande Rainer Juslin. Tack, talman!

Tack, talman! Jag utgår ifrån att ledamoten Mansén delar utskottets slutsatser och bedömning av den här frågan. Som jag läser betänkandet så är man helt enig också i den problemformulering som finns i lagen dvs. att det måste komma förändringar. Det är detta som är syftet med lagen, trots att det är väldigt vagt, att det måste komma förändringar i kommunstrukturen för att vi har ett problem som inte går att lösa.

Min fråga är den samma som jag ställde tidigare. Tror ledamoten Mansén att den här lagstiftningen är tillräcklig för att göra den önskade effekten, dvs. inom en rimlig och tillräckligt snabb tidtabell åstadkomma kommuner som är tillräckligt bärkraftiga? Och till vilka kostnader och med vilket ledarskap? Vem ska ta den här omtalade ledartröjan för att få igång de här processerna som på vissa håll faktiskt brådskar?

Tack, talman! Tack ledamot Fellman. Du ställer riktigt bra frågor. Det här är, precis som jag sade i mitt anförande, väldigt komplext. Vad det här lagförslaget ändrar på från tidigare är framförallt den här frivilligheten. Du frågar om det här är tillräckligt. Det vågar väl ingen säga i det här rummet att det här är tillräckligt. Det här är i varje fall ett försök till någonting där vi har en samsyn.

Jag går tillbaks till lag- och kulturutskottets diskussion. Vi hade en samsyn, en mycket bra diskussion i utskottet som verkligen pekade på att vi vill åt samma håll. Vi vill utveckla Åland.

Nej, det finns inga enkla svar och enkla lösningar, men det här är en möjlighet som öppnas upp nu via den här lagändringen, som jag ser det.

Tack, talman! Ja, jag vågar nog säga, jag tror inte - tyvärr, eftersom jag tror att det behövs - att den här lagstiftningen som nu blir kvar kommer att leda till önskat resultat, för vi har haft en nästan identisk lagstiftning tidigare. Det är väldigt små förändringar mot tidigare kommunstrukturlag.

Man vill inte gå vidare från landskapsregeringens sida och från regeringsblocket med någon form av åsikt om hur slutresultatet ska se ut. Det kommer förmodligen inte till följd av den här lagstiftningen att bli sådana förändringar. Så vad ska man göra sig om tre år eller fem år när ingenting har hänt? Finns det alternativa idéer om hur man räddar kommunerna? Är det KST-vägen, att man för ytterligare kommunala funktioner till ett kommunalförbund eller någon annan enhet när kommunerna inte klarar av det längre?

Tack, talman! Ja, är det här tillräckligt och önskat resultat? Jag skulle säga att vi måste dela upp det här. Det är en process i varje fall som går vidare. Om önskat resultat, ja vad är det önskade resultatet? Det är väl ändå att vi får bärkraftigare kommuner, starkare kommuner. På så vis kan vi alla hoppas på den här åtgärden för det vinner vi alla på. Skulle det här fungera så tror jag vi alla tycker att det här var bra. Vi här i salen tror att det ska ske på lite olika sätt. Men vad den här lagändringen syftar till är i varje fall att möjliggöra det frivilliga samgåendet.

Men vad är slutresultatet sedan? Det är som sagt en pågående process. Jag hoppas och tror att det startar diskussioner och processer mellan kommuner där man försöker vinna genom att hitta gemensamma lösningar. (… taltiden slut).

Talman! Ledamot Mansén tar sällan till överord och har alltid ett resonerande avtryck. Men nog är det väl på det viset ledamoten Mansén, att det inte bara kan vara upp till majoriteten vad som är politisk mognad.

Jag ställer också frågan till ledamoten Mansén. Det var ett uttryckligt önskemål från Liberalernas sida att man skulle höra social- och miljöutskottet och finans- och näringsutskottet. Varför kunde man inte ens gå med på en sådan liten begäran?

Tack, talman! Tack ledamot Sjögren. Ja, resonerande är väl ledordet här. Jag tycker att vi var resonerande också i utskottet faktiskt. Det var inte så att det var regeringsblocket som dikterade. Jag tycker att vi hade en konstruktiv diskussion i utskottet.

Huruvida övriga utskott skulle höras eller inte så fördes det också en diskussion kring. Som utskottets ordförande redogjorde för så förde utskottets ordförande också diskussioner med finans- och näringsutskottets ordförande i den här frågan. Det har ju nog förekommit diskussioner däremellan. Det var ett gediget hörande i utskottet som gjorde att vi tyckte att vi hade ett bra hörande, så att säga.

Talman! Men det ställs ju bara en massa frågetecken och det kommer ju inga svar. I replikväxlingarna nu under den här sena eftermiddagen har det ju kommit frågeställningar, ekonomiska frågeställningar som Liberalerna alltid tycker att är relevanta. Särskilt understöd, kriskommuner och vad estimerar man att det här blir det kosta? Det var majoriteten som sade att de övriga utskotten inte skulle få höras. Jag beklagar den inställningen från majoritetens sida.

Tack, talman! Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i den här diskussionen ledamot Sjögren och jag mera än att jag konstaterar att utskottets ordförande var ju inne på det här också, vad utskottets uppdrag var egentligen. Det kan utvidgas hur mycket som helst egentligen. Det här var en ändring till lagen som kom. Precis som jag var inne på förut så är det här en pågående process. Jag tycker att vi är på god väg med den här lagändringen. Vi är inte i mål nu ännu, jag håller med om det, definitivt.

Tack, talman! Tack ledamot Mansén. Ursäkta jag får syrebrist av det här visiret.

Jag ska fortsätta. Jag tycker att vi dränerar demokratin på något sätt. Vi har pratat mycket om utlåtanden den här eftermiddagen. Jag tycker att det är väsentligt för det fanns väldigt, väldigt starka önskemål om att höra respektive utskott i den här frågan. Det här är, tror jag, den viktigaste frågan för Åland och dess välfärdssamhälle och ekonomi. Jag tycker att det är synd att man inte lyssnar. Vi pratar ofta om närdemokrati när vi pratar om kommunsammanslagningar. Men på något sätt tycker jag att den har vi nog dränerat nu för att man har inte lyssnat på hela lagtinget. Om det sedan beror på att man tycker att man skulle ha fått fram obekväma slutsatser för man drar ju många paralleller till finans- och näringsutskottets budgetbetänkande (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag hörde att ledamot Holmberg precis kom in på det jag tänkte svara faktiskt. Nu har det ju också hänvisats till finans- och näringsutskottets utlåtande till budgeten 2021 i utskottets betänkande. Så att säga att vi i utskottet inte alls har tagit del av andra utskotts åsikter så det tycker jag nog är en klar överdrift i det hela. Sedan kan man ju ha svårt att veta var man ska dra gränsen för antal höranden. Men man ska komma ihåg att den här frågan diskuterades i utskottet, men som det har nämnts här tidigare så har det inte gått till omröstning eller något liknande. Det som har präglat utskottets arbete har varit konsensus. Jag har uppfattat att vi hade en konsensus även i den här frågan.

Tack, talman! Konsensus är alltid bra men på något sätt måste man ju också komma i mål med saker och ting. Precis som jag har sagt flera gånger så har utskottet resonerat kring viktiga frågor i sitt betänkande. Det gör man, men man kommer inte till någon slutsats i någonting varken när det gäller ekonomi, rättssäkerhet eller centralortspolitik. Det är många frågor som både social- och miljöutskottet och finans- och näringsutskottet hade kunnat ge mer kött på benen åt. Det hade gett ett mera fylligt betänkande som också hade kunnat ta ställning. Det blir på något sätt en ryggdunk, man vill liksom bara få detta avfört så att regeringen kan gå vidare. Men det är någonting som faktiskt drabbar Ålands ekonomi och varenda ålänning i framtiden. Frågan är; har vi råd med ett lagförslag som inte håller den kvalitet som det borde göra och som inte har den tyngd som kan göra skillnad? Då är det väl nästan lika bra att låta bli i stället.

Tack, talman! Jag hör vad du säger Holmberg, men jag håller inte med på alla punkter. Jag anser att vi har gjort ett bra arbete i utskottet i en komplex fråga. Jag hoppas att det här nu tar saker och ting framåt.

Tack, talman! Tack Robert Mansén. Jag vill hjälpa till att förtydliga den här bilden - eftersom jag själv är utskottsmedlem - som Robert Mansén försöker måla upp om hur arbetet i utskottet har gått. Jag håller också med om att det är en kinkig fråga. Det märker vi ju nu. Jag stöder Manséns beskrivning av att arbete i utskottet har varit i god anda och framåt tänkande. Det har varit en bra diskussion och det har varit många goda välvalda höranden. Utskottsordförande har också gjort en bra insats.

Det är därför jag blir förvånad över att utskottsordförande här i presentationen av ett betänkande som han då omfattar passar på att så nedlåtande tillrättavisa vissa utskottsmedlemmar. Det hade varit klädsamt att göra det i ett tidigare skede för det var första gången vi fick höra det.

Talmannen: Replik ska riktas till den som står i talarstolen. Det där sista får vi bortse ifrån i det här fallet och svara på det föregående.

Tack, talman! Tack ledamoten för stödet. Jag upplever också att vi har haft en bra dialog. Det är alltid ge och ta. Så klart att det finns olika åsikter. Jag är extra glad över att vi har kunnat föra ett gediget resonemang i utskottet trots att det fanns reservationer. I reservationen så framkommer att det var en positiv diskussion och en positiv dialog sinsemellan. Om inte annat så bevittnar det också att det fungerade bra i utskottet.

Tack, talman! Jag ber om ursäkt för vissa delar i det tidigare replikskiftet. Men jag tycker ändå att det är viktigt att framhålla här att arbetet i utskottet inte lämnar det avtrycket som den här stormen med repliker har givit nu. Tack Robert Mansén!

Herr talman! Det är lite skönt att lätta på det munskyddet emellanåt, det är ju märkligt att man smittar mindre här uppe än där nere.

Nåväl, när det handlar om det här betänkandet så finns det, enligt mig, en del oklarheter. Det första jag tänker ta upp finns på sidan 2 i det andra stycket där det står så här: "En samgång av kommunerna kan inledas genom att fullmäktige i de kommuner som berörs av ändringen gör en gemensam framställning till landskapsregeringen". Sedan kommer det intressanta, "eller genom att landskapsregeringen inleder en samgång av kommunerna genom att bestämma att en kommunindelningsutredning ska genomföras". Jag blir lite förvånad när jag läste detta stycke för det finns inte riktigt stöd för det i lagtexten. Man kan ju inte göra en sådan här operation utan kommunernas medgivande men man kan få den uppfattningen när man läser den här texten. Speciellt om man tittar vidare i texten på sidan två så sägs det ju att "lagförslagets mål är att det ska ske frivilliga samgåenden inom tidigare givna ramar". Jag kanske hajade till i onödan men jag tyckte att det var en lite märklig formulering.

Flera har varit inne på kommunernas ekonomi och samgångsunderstöden. Det sägs att "landskapets ekonomiska situation inte tillåter att de totala utgifterna ökar". Jag tror att det är bra, oavsett vad vi tycker och tänker om den här frågan, att man har en samsyn runt det.

På sidan 3 högst upp sägs: "Utskottet konstaterar att behovet av samgång mellan kommuner i vissa fall inte enbart är påkallat av ekonomin utan även av andra faktorer såsom svårigheter att besätta poster exempelvis i nämnder vilket är demokratiproblem". Jag tycker att det är lite futtigt motiv när man pratar om andra faktorer. Jag förstår att det kan vara ett mindre problem i de riktigt små kommunerna, men kommunsammanslagningar kan trots allt inte stå och falla med en liten detalj i sammanhanget.

När det gäller särskilt understöd enligt prövning så tycker jag utskottet har ett väldigt bra resonemang. Man säger också här att "avsikten är enligt lagförslaget att tolkningen ska vara restriktiv, det vill säga att använda särskilt understöd enligt prövning".

Man räknar upp att kostnaderna för sammanslagning av kommunerna varierar och då räknar man upp vilken typ av samarbete det ska vara, de geografiska förutsättningarna och behovet av löneharmonisering. Jag lyfte den frågan och jag vill understryka att jag hoppades att utskottet skulle föra ett resonemang om det. För vi kan inte framöver lösa den här typen av problematik att ständigt löneharmonisera genom att lyfta upp alla till de högsta lönenivåerna. Det blir ohållbart.

Jag har en fråga. Under meningen centralortspolitik står: "En mer samordnad fysisk planering ska innebära att områden för exempelvis bosättning kan planeras utifrån tillgång till befintlig kommunal teknik, infrastruktur, vilket leder till ett mer effektivt resursutnyttjande och därmed ökad hållbarhet". Motiven är helt okej men det som jag tycker att är lite oklart - och därför ställer jag en fråga till utskottets ordförande - "en mer en samordnad fysisk planering", menar man på landskapsnivå eller menar man på kommunal nivå? För de motiv som räknas upp är uteslutande sådant som hör till den kommunala behörigheten. Jag tycker att formuleringen är lite oklar därvidlag.

Herr talman! Ålands Framtid har alltid debatterat emot sammanslagningar och det har vi gjort av en enda orsak. Vi är oroliga för att närdemokratin ska försvinna och att det lokala engagemanget ute i de små åländska kommunerna ska försvinn. Det är någonting som vi ser som enormt viktigt. Man kan rycka på axlarna åt det, men jag tror att om vi vill ha en levande landsbygd, om vi framförallt vill ha en levande skärgård så måste vi se till att vi inte tar kål på det lokala engagemanget.

Jag sade när vi hade remiss till utskottet att det finns en oro ute i bygderna över att det lokala politiska inflytandet skulle minska i nya och större kommuner. Den här oron är befogad och den ska vi ta på allvar.

Regeringen sade också i sin framställning att man ska ha olika alternativ och de måste övervägas när det gäller sammanslagningar. Då bad jag utskottet att man skulle titta på om man kunde ha en lagstiftning som styr valdeltagandet så att det skulle utformas enligt de tidigare kommunerna. De skulle utgöra ett fastslaget valdistrikt. Min uppfattning är att det här skulle bidra till att balans bibehålls mellan de olika kommundelarna och att det så otroligt viktiga lokala engagemanget kan bibehållas även i framtiden. Här ser jag att man har fört ett resonemang om det. Jag vill ge en speciell eloge till utskottets ordförande Rainer Juslin som också har pratat med mig om de här frågorna. Det tycker jag att är ett trevligt sätt att bemöta varandra när man för fram saker och ting i en remissdebatt. Oavsett var det kommer ifrån så är det bra om de som det berör tar det på allvar och det vill jag ge en eloge för.

I den här texten säger man så här: "Enligt vad utskottet fått erfara torde de åländska kommunerna även i framtiden vara av den storleken att interna valkretsar svårligen kan motiveras". Jag delar inte riktigt den uppfattningen, för har man kommunsammanslagningar så blir de ju de facto större än vad vi har i dag. Valdeltagandet fungerar ju redan idag i de små åländska kommunerna som vi har. Ifall det finns någonting mellan raderna som inte jag kan läsa mig till så skulle det vara intressant att höra hur man har resonerat. Sedan säger man att "utskottet har inte ytterligare fördjupat sig i frågan eftersom den inte hör till ärendet". Jag tycker personligen att det hör till ärendet. Det lokala engagemanget, att vi ska ha hela Åland levande hör egentligen till alla ärenden och speciellt till det här.

Jag tycker att det är synd, med tanke på att man har hört hela 20 sakkunniga, att man inte hört någon expertis när det gäller Ålands konstitution, och då vill jag säga vicelantrådet Harry Jansson om undantaget. Den här frågan skulle ha varit intressant att gå mera till botten med. Jag kommer fortsättningsvis, med de möjligheter jag har att påverka, att trycka på den saken.

Jag tror jag sätter punkt där och fick två sekunder för mycket.

Talman! Ledamoten Eriksson för Ålands Framtid nämnde att Ålands Framtid är emot kommunsammanslagningar som sker på initiativ av någon annan. Men jag skulle gärna höra ett förtydligande där hur Ålands Framtid ställer sig när det gäller kommunsammanslagningar som är initierade av kommunerna själva. Är man då med på tåget eller är man även emot det?

Det var en liten värdering där i sista meningen "även emot det". Nej, vi är inte även emot det. Vi har alltid sagt i alla sammanhang att om engagemanget, initiativet kommer från rätt håll och de berörda kommunerna själva säger att de skulle ha en hel del att vinna på det här så är vi absolut med på det tåget.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Då det gäller valdistrikt så fick vi uttryckligen det svaret av samhällsforskaren Siv Sandberg, som jag också tidigare har relaterat till er, att man inte uppnår den kritiska massan för att kunna reglera, i det här fallet skulle det vara lagstiftningen i så fall. Det är ju en annan lagstiftning. Det kanske hör till ärendet som ni säger, men det är en annan lagstiftning. Utskottet hade inte den tiden att fördjupa sig i det och det var inte heller uppdraget.

Sedan då det gäller planeringsmonopolet så kan det finnas fördelar av att kommuner som angränsar till varandra har gemensamma intressen i ett område, till exempel att Jomala och Mariehamn, där det börjar bli trångt, skulle ha en gemensam planering. Den planeringen sker bäst i en och samma kommun förstås för enkelhetens skull.

När det gäller hörande av sakkunniga så sade jag att man inte direkt har hört någon expert på Ålands konstitution. Jag ville inte nämna några speciella namn. Jag tycker att man har haft lite väl smalt hörande. Det har varit otroligt många kommundirektörer som jag kan tänka mig att ha sagt ungefär lite samma saker.

När det gäller planeringen så nämndes Jomala och Mariehamn och där har vi ett samarbetsorgan. Vi träffas och diskuterar gränsöverskridande frågor. Vill man ha en gemensam planering, vilket man också kan ha, så finns det ju alla möjligheter att samverka. Men just den där skrivningen var lite oklar. Menar man att den fysiska planeringen skulle komma ifrån landskapsnivå uppifrån eller var det ifrån den kommunala nivån? Skrivningen var lite oklar.

Talman! Jag uppskattar att frågan om fysisk planering tas upp. Det är något som det verkligen finns ett väldigt stort behov av. Var ska vi bo i framtiden? Hur ska vi använda våra fysiska resurser, både mark och vatten, för att uppnå våra hållbarhetsmål? Hur ska vi transportera oss? Det får inte vara så att gång- och cykelvägar eller avloppsledningar bara slutar vid en kommungräns. Det behöver ju finnas ett samarbete med kommunen därnäst men sedan också på en helhetsnivå för att få ett helhetsperspektiv, så att vi inte får en vilda västern planering som till vissa delar faktiskt förekommer på Åland. Jag tror att det skulle vara bra att faktiskt återkomma och diskutera den här frågan flera gånger politiskt. Hur ska vi få kommunfältet att prata också med landskapsregeringen i uppnåendet av dessa hållbarhetsmål? Det är inte bara en kommunal fråga, vi kan inte bara låta alla jobba i silos i just det här och jag tycker att det är bra att utskottet nämner det.

Jag har ingenting emot att utskottet nämner det. Jag vill bara att utskottet nämner det på ett sätt så att man förstår vad som avses. Ledamoten Holmström sade att det finns en vilda västern planering på vissa delar av Åland. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på att få reda på vilka delar av Åland som avses. Jag upplever nog att samtliga åländska kommuner absolut gör sitt bästa. När det gäller kommungränserna så finns det väl ett fall vad jag känner till - om nu ledamoten Holmström har möjlighet att höra vad jag säger - där en gång- och cykelväg helt plötsligt slutade vid en kommungräns, det var mellan Jomala och Mariehamn och det löste vi ganska snabbt. Något annat fall känner jag inte till.

Talman! Ursäkta men jag kanske inte hörde alla bra synpunkter här, men jag fick väldigt många tips om vad kunde säga vad gäller vilda västern politiken och planeringen. Det kanske var lite osmakligt uttryckt. Men med detta menar jag just sådan planering som inte tar i beaktande vad som händer i andra kommuner. Det kan vara satellitplanering av bostadsområden som behöver väldigt långa dragningar av kablar, vägar och infrastruktur där man behöver exploatera väldigt mycket snarare än förtätning av nuvarande bebyggelsestrukturer. Det kan handla om kollektivtrafiken mellan Jomala och Mariehamn som landskapsregeringen nu behöver gå in och styra upp för att samarbetet inte har fungerat. Så jag tror att det finns många frågor som man kan ta som exempel här och som då tydliggör behovet av att kommunerna behöver samarbeta. Landskapsregeringen har också ett ansvar och behöver träda in i vissa frågor där man ser att kommunerna kanske inte gör det.

Nu blev det ju lite oklart för mig om det var ledamoten Holmströms egna tankar eller om det var tipsen som kom från höger och vänster angående var den här vilda västern planeringen fanns. Vi får väl lämna det därhän.

När det sedan gäller kollektivtrafiken så delar jag inte den uppfattningen att landskapsregeringen måste gå in för att styra upp det. Landskapsregeringen gick ju in på grund av att kostnaderna för kollektivtrafiken blev att fördelas på ett annat sätt än vad det har varit tidigare.

Talman! När jag läste lag- och kulturutskottets betänkande tänkte jag - ja men precis. Det som har hänt under de senaste fyra åren är att verkligheten och fakta har kommit i kapp det tidigare kompakta motståndet mot en kommunreform. Det är nu en helt uppenbar sanning för oss alla, över hela det politiska spektret, att vi har kommuner som inte är bärkraftiga eller klarar av i framtiden att uppfylla sina åtaganden, att det inte finns ett tillräckligt politiskt engagemang för att fylla alla förtroendeposter och att landskapet inte genom landskapsandelssystemet kan bära upp de små kommunerna när de faller.

Utskottet konstaterar allt detta och mera därtill. Det enda som felar, som jag ser det, är slutsatsen och verktygen för att den här lagstiftningen som nu blir kvar skulle leda till önskat resultat, dvs. tillräckligt starka kommuner.

Jag läser också med viss tillfredsställelse att utskottet konstaterar att varken Högsta domstolen eller Ålandsdelegationen i sina utlåtanden framförde det som vice lantrådet Jansson fört fram som en sanning, att kommunreformlagen bara skulle vara ”deklaratorisk” och verkningslös.

Den dåvarande oppositionen valde av politiska skäl att göra en tolkning att bara sådan lagstiftning som innehåller straff och sanktioner ska efterlevas, och satte därmed ett väldigt besvärligt prejudikat där vi alla nu kan säga som inte tycker att lagstiftning som antas med majoritet i det här lagtinget är bra. Det där behöver man inte följa nu, för vi ändrar det sedan efter valet när vi kommer till makten.

Nu konstaterar utskottet egentligen rakt av att lagen bedömdes i vårt laggranskningssystem, precis som annan lagstiftning, och att den ska efterlevas av förtroendevalda och tjänstemän. Med det inte sagt att det hade varit lätt, tvärtom. Därför borde man, för att nå det mål som eftersträvas; ekonomiskt och socialt hållbara kommuner, ha skruvat till den reformlag som man nu avskaffar. Man kunde ha ändrat tidtabellen. Man kunde ha tittat på hur processen ska genomföras, men hållit kvar det som nu framstår mer och mer som en vettig och rimlig målsättning, två starka landsbygdskommuner med egen stabil ekonomi och utvecklingskraft.

Det som utskottet konstaterar, att de kommuner som bildas måste vara ekonomiskt starka och att de inte kan räkna med utökat stöd från landskapet, ställer en väldigt stor fråga kring den aktuella lagstiftningen. Kommer den att ge önskat resultat? Många har redan uttryckt sitt tvivel. Finns det en samlad vilja någonstans på Åland att driva utvecklingen nu när landskapsregeringen uttryckligen, genom att upphäva reformlagen, abdikerar från att ha någon åsikt i frågan överhuvudtaget. Det finns ingen som leder processen. Jag har ännu inte sett i någon kommun några sådana initiativ för att bilda tillräckligt starka helheter. Jag hoppas att jag har fel.

Här slösar man potentiellt miljoner för ett resultat som inte kommer att lösa problemen. Jag får väl citera vicelantrådet från frågestunden - det är tråkigt att ingen från regeringen är här - vicelantrådet konstaterade när en bra reform föreslogs att ”det är bara att låna”. Det är väl så det blir med detta också "det är bara att låna" för att betala ut till kommunerna som inte klarar sig längre. Tack, talman!

Talman! Jag tycker också att det är lite trist att det inte verkar vara så jättestort intresse för den här frågan.

Lag- och kulturutskottet konstaterar likt finans- och näringsutskottet att vi nu närmar oss en situation där kommunerna inte längre har realistiska ekonomiska förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter ens med de tillskott som landskapsandelssystemet ger. Samtidigt konstaterar man att landskapets ekonomiska situation inte tillåter att de totala offentliga utgifterna ökar. Vare sig befintliga eller sammanslagna kommuner kan således räkna med långsiktigt ökat ekonomiskt stöd utan bör vid eventuella sammanslagningar eftersträvar att ekonomiskt hållbara kommuner bildas. Vidare konstaterar lag- och kulturutskottet att en sammanslagning av kommuner med ekonomiska problem inte med nödvändighet resulterar i en bärkraftig ny kommun men att lagförslaget inte tar ställning till behovet att långsiktigt stärka de nya kommuner som uppstår. Alltså det är ganska avancerad problembeskrivning här.

Dessutom konstateras att ”särskilt stöd enligt prövning” blir en paragraf in blanco och att landskapsregeringen kommer att tvingas göra en svår politisk bedömning och att likabehandling och rättssäkerhet är fundamentalt.

Lagtinget har nu upprepade gånger konstaterat att flera kommuner inte klarar sig längre. De kan inte uppfylla sina åtaganden, landskapets ekonomi kan inte bära ökad ekonomisk börda en lång tid framöver samt att det är svårt att besätta olika politiska poster. Det är heller inte någon som helst garanti att de nya kommunerna som eventuellt bildas är ekonomiskt bärkraftiga överhuvudtaget.

Majoriteten ägnar sig för närvarande åt strutspolitik, om man bara borrar huvudet tillräckligt långt ned i sanden syns, hörs eller finns inte problemen.

Under remissdebatten hade Liberalerna en tydlig önskan och begäran. Det var att social- och miljöutskottet skulle höras om äldreomsorgen och finans- och näringsutskottet om ekonomin. Intresset var lamt från majoritetens sida, för att inte säga obefintligt. Upprepade gånger har det i replikväxlingarna under eftermiddagen kommit funderingar kring ekonomin och den ekonomiska biten av det här lagförslaget. Liberalerna anser att det skulle ha varit värdefullt att finans- och näringsutskottet skulle ha tittat närmare på explicit den ekonomiska biten. Finans- och näringsutskottet kunde ha gett vägkost för vidare behandling av särskilt stöd enligt prövning, fört ett stödjande resonemang kring kriskommunsparagrafer och fört ett ekonomiskt resonemang kring samgångsstöden. Liberalerna tycker att ekonomiska frågeställningar är av central betydelse.

Därför föreslår vi med stöd av lagtingsordningen paragraf 33 samt arbetsordningens paragraf 71 att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet för en viktig fördjupning i den ekonomiska delen av lagförslaget. Tack.

Tack, talman! Bästa lagting. Jag vill börja med att ge understöd till ledamot Katrin Sjögren förslag om att ärendet ska återremitteras till finans- och näringsutskottet för utlåtande.

Det är väldigt synd att lag- och kulturutskottet inte tillmötesgick önskemålen om att begära utlåtande från social- och miljöutskottet och finans- och näringsutskottet. Det skulle ha gett en helt annan substans till betänkandet och även nyttig information som skulle varit väsentlig under betänkandearbetet. För man må ha vilken åsikt man vill kring de åländska kommungränserna, men några saker är säkra.

Det landskapsregeringen nu väljer att gå inför handlar inte om någon valfrihet, varken för kommuninvånarna eller kommunen i sig. Det finns t.ex. ingen valfrihet hos en kommun att gå samman med vem man vill. Närhetsprincipen gör det omöjligt att gå samman med någon annan än sin närmaste grannkommun. Valfriheten som finns ligger hos kommunpolitikern som kan säga nej och på det sättet bibehålla sin kommunala maktposition.

Utskottet konstaterar att en sammanslagning av kommuner med ekonomiska problem inte med nödvändighet resulterar i en bärkraftig kommun, men att lagförslaget inte tar ställning till behovet att långsiktigt stärka de nya kommuner som uppstår. Det är synd att utskottet inte tar ställning.

Tvärtom kommer samgångsunderstöden att fungera som ett 5-årigt driftsstöd för en ekonomiskt icke hållbar ny kommun. Det är inte betydelselösa summor som landskapsregeringen kan hamna att betala ut för sammanslagningar som i slutänden inte leder till förbättringar. Vi pratar åtskilliga miljoner som ska offras för den politiska prestigens skull.

Bristen och avsaknaden av en kriskommunlag försvårar vardagen och beslutstagandet för kommunsammanslagningar. Den ekonomiska realiteten blir allt mer bister för allt fler åländska kommuner. Samtidigt blir ett nej till eventuell kommunsamgång något ovisst då alternativet att fortsätta på egen hand inte kan konsekvensbedömas utan vetskapen om vad kriterierna är för när en kommun uppnår krisstatus. Här sätter landskapsregeringen verkligen kommunerna i en prekär situation och det är ansvarslöst, för den som drabbas mest och hårdast är kommuninvånaren. Det här kunde landskapsregeringen enkelt lindra genom att i skyndsam ordning färdigställa kriskommunlagen och implementera den parallellt med den nu debatterade lagen. Det finns tid att göra så, bara viljan och sympatin finns.

Kommunsammanslagningar fyller ingen funktion om de blir ett självändamål. Grundprinciperna måste vara att skapa en robustare enhet som kan utveckla attraktionskraften, minska investeringskostnaderna per capita, förbättra kompetens- effektivitets- och servicenivåer samt genom en ökad skattebas minska budgetslitage. Det ger ökad valfrihet för kommuninvånaren samt en förbättrad demokratisituation. Detta är konsekvensanalyser som borde finnas till grund när lagtinget klubbar dessa lagar, de finns inte. Lika lite kommer ingen, efter att vi har klubbat denna lag, att driva denna fråga. Det blir 16 olika kommuner som på egen hand ska ta ansvar för den samlade åländska offentliga ekonomin och det tror jag inte bär så hemskt långt, tyvärr.

Politiskt tyckande och ad hoc lösningar är inget att föredra, men det är exakt det landskapsregeringen nu vill genomföra via det sätt man ämnar hantera det särskilda understöd som kommuner kan ansöka om vid nybildningen av en kommun. Utskottet skriver; "landskapsregeringen kommer att tvingas att göra en svår politisk bedömning av vilka kostnader som är relevanta sammanslagningskostnader". Så sant och det blir en svår balanskonst sett till likabehandling och rättssäkerhet. Det öppnar upp för extra allmosor när landskapsandelarna inte räcker till. Ekonomiskt hållbart? Inte det minsta.

Förfarandet när kommuner önskar gå samman känns idag onödigt invecklat och byråkratiskt. Det är väldigt bra att utskottet efterlyser ett förenklat förfarande.

Mycket av Ålands framtida välfärd beror på hur väl vi lyckas med tillväxtpolitiken, vilket i sin tur bygger på att tillväxtområdena har rätt förutsättningar för att växa. Det skapar stimulans och är i grunden det som gödslar hela den åländska välfärden. Tyvärr är lagförslaget rentvättat från sådana tillväxtstimulerande tankegångar. Utskottet för ett resonemang kring betydelsen av ekonomisk utveckling, men det är märkligt att man inte tydligare beaktar lagförslagets bristande möjligheter att bidra till just detta.

Något som är positivt i allt detta? Tja, det får väl vara det faktum att det endast är cirka två år och 9 månader till nästa val. I det ekonomiska läget som det offentliga Åland befinner sig i, och kommer att befinna sig i under en lång tid framöver tyvärr, gör att det kommer att stå utom all rimlig tvivel att en reformering av det åländska kommunfältet är nödvändig. Tyvärr hinner det rinna ut många potentiella miljoner till ingenting innan dess, utan att det på något märkbart sätt förbättrar situationen varken för kommuner eller ålänningar. Tack, talman!

Tack, talman! Ledamot Holmberg, tack för ett mycket bra och sakligt anförande. Det är bra att ledamot Holmberg underströk att det inte är någon form av frivillighet som ligger till grund för detta. Jag var inte personligen med i lagtinget under förra perioden men jag kommer ihåg rubrikerna om tvångslagstiftningar och så vidare. Jag hade åtminstone en bild av att det här lagförslaget skulle se ut på ett annat sätt. Så jag blev lite förvånad när det fortfarande är en politisk bedömning och att kommuner som ligger nära varandra på något vis då ska godkännas av regeringen och lagtinget om det är okej att gå ihop eller inte. Jag blev förvånad faktiskt.

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Under förra perioden fanns det en klar insikt i att kommunfältet behöver reformeras men att det ska göras under kontrollerade former, att man skulle undvika akuta insatser. Jag tror att ingen här i salen vill uppleva en åländsk kriskommun. Det är nog ingenting som vi ska sträva efter. Men tyvärr, den här lagstiftningen driver många kommer till det. Det problematiska är; som jag tycker att borde ha lyfts upp tydligare i betänkandet och som jag också tycker att landskapsregeringen verkligen ska ta sig en funderare på, varför inte implementera en kriskommunlag parallellt med dessa lagar? Det skulle ge kommunerna en helt annan insikt i vad en kriskommunlag innebär. Idag svävar allt fritt i det blå.

Talman! Ledamoten Holmberg resonerade kring avsaknaden av kriskommunsparagrafer i lagstiftningen och det gör han sannerligen rätt i. Det är en stor brist i den här lagstiftningen. Det verkar tyvärr vara den här landskapsregeringens praxis att man kommer med halva lagstiftningar och säger att resten kommer senare.

Det som jag uppfattar som ett stort problem i det sammanhanget är hur en kommun ska kunna inleda ett samgångsavtal och börja utreda saken när man inte vet vad som händer med kriskommunerna. Det är ju ingen idé att börja utreda en samgång mellan kommun A och B ifall man är osäker på att grannkommunen C eventuellt kommer att bli en kriskommun och då tvingas med i det nya samarbetet. Allt kommer att ställas på ända med detta. Jag uppfattar att man har försenat arbete rejält med den här arbetsprocessen och att man skulle ha bringat mycket större klarhet i saken ifall man redan nu hade meddelat vad man avser med kriskommuner.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Avsaknaden av en kriskommunlag gör ju faktiskt att allting ställs i ett vakuum. Kommunerna hamnar i ett vakuum. Det är precis som ledamoten sade, i dag vet ju ingen vad det innebär att vara en kriskommun.

I frågestunden tog jag upp idag och problematiserade den lagstiftning som vi debatterade den här veckan och klubbade den här veckan, att flera stora lagstiftningspaket är ju halvfärdiga. Man vet inte konsekvenserna när man går in i steg två, eller den som det drabbar vet inte konsekvenserna. Ibland kan det kanske vara bra att ta saker i olika paket, men det här är en lagstiftning som definitivt borde ha gått hand i hand.

Tack, talman! Tack ledamoten Holmberg får de insikterna. Jag blir lite undrande i vad problemet egentligen handlar om. Alltså den förra regeringen försökte sig på en kommunstrukturreform som stred mot Finlands grundlag. Det skapar ett bekymmer eftersom den inte kan genomföras. Den nuvarande regeringen menar att den förra lagen inte kunde genomföras och därför kommer man med en ny. Är inte det bra då, att det nu skapas möjligheter, i enlighet med grundlag och andra bestämmelser, att genomföra det som även den förra regeringen ville? Borde vi inte kunna försöka se det positiva och försöka se möjligheterna i denna lagstiftning i stället för att grotta ner sig i det som eventuellt möjligen saknas?

Tack, talman! Tack ledamot Pettersson. Det som är illa är när vi här i salen stiftar epitet som tvångslagstiftning till exempel. Det som är illa är vi när vi stiftar lagar som inte konsekvensbedöms. Den liberala lagtingsgruppen var inne på att göra det bästa den kunde för att kunna klubba det här lagförslaget. V hade starka, starka motiv och starka, starka synpunkter och önskemål att utlåtanden skulle ges från social- och miljöutskottet och från finans- och näringsutskottet. Lagen är såpass omfattande, bred och såpass betydelsefull för Åland och speciellt ålänningarna. Betänkandet består till stor del av goda resonemang men har inget ställningstagande och inga konsekvensanalyser. Det tycker jag att är en väldigt stor brist.

Talman! Mig veterligen har begreppet tvångslagstiftning inte använts en enda gång i förhållande till detta nya förslag om kommunindelningen på Åland. Nu är det alltså ett förslag som bottnar sig på eget engagemang och ambition från de berörda. Det har ingenting med tvångslagstiftning att göra. Varifrån kommer det?

Jag skulle vilja tillägga att om betänkandet är så bra som ledamoten Holmberg säger och om man har tagit med väsentligheterna till varför lagstiftningen måste genomföras av bland annat finansiella skäl, så frågar jag mig igen; är det inte en bra lagstiftning så att vi äntligen får börja med det här på ett sätt som involverar snarare än exkluderar? Det borde vara politikens mål i alla avseenden enligt min enkla mening.

Tack, talman! Jag tog ordet tvångslagstiftning i min mun därför att det var ett epitet som myntades av oppositionen under den förra mandatperioden. Att den lagstiftningen skulle ha stridit mot grundlagen är ett "hittepå". Det är också ett tomt argument som skapar spöken ute i det kommunala fältet.

Det som mitt anförande gick ut på är att de ekonomiska konsekvenserna inte finns. Syftet med att man gör kommunsammanslagningar är att man skapar starkare och bärkraftigare kommuner. Jag tycker att det är väldigt slöseri och det är oaktsamhet om skattemedel att gå in för en sådan lagstiftning som i slutändan kanske ger att vi har ett antal färre kommuner som definitivt inte skapar ett starkare kommunfält. Det skapar ingen bättre vardag för ålänningarna. Det skapar ingen större rättssäkerhet, det skapar ingen bättre demokrati. Det skapar (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, den lag som har funnits strider knappast mot grundlagen, men däremot är det väldigt svårt att tro att den skulle få någon praktisk effekt eftersom den kräver mycket välvilja hos kommunerna.

Här har efterlysts förenklat förfarande för att göra det så smidigt som möjligt för att kommuner ska kunna slå ihop sig. Det finns en fem års avtrappning av samgångsunderstödet. För att nya sammanslagningar ska kunna komma ifråga och få stöd så måste femårsperioden ha gått ut. Jag vill bara fråga hur ledamot Holmberg skulle se på om man skulle förkorta den tiden till tre år till exempel? Det är ganska små pengar som är kvar eftersom man trappar av det här beloppet hela tiden, för att nu inte försätta oss i en situation där (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag förstår ledamot Silanders resonemang och jag tycker att det innehåller väldigt många kloka delar. I grunden tycker jag att inte att det ska behöva finnas någonting som heter samgångsunderstöd. För i en klok värld så gör sammanslagningen i sig, synergieffekterna i sig, att man övervinner de transaktionskostnader som tillkommer när man går samman.

Men nu är det som det är. Jag kan tycka att det kanske skulle vara klokt att korta ner den här samgångsunderstödsperioden med ett par år. Jag skulle också vilja se en förändring i den här tabellen. Jag tror att det skulle behövas lite morötter, kanske ekonomiska också, för att skapa dessa tillväxtområden på ett annat sätt. Nu gynnas de minsta kommunerna mest. De större kommunerna som går ihop - vi har inte stora kommuner på Åland - gynnas mindre och jag tycker nästan det borde vara tvärtom. För det är då vi skapar tillväxtområden och tillväxtcentra som i sin tur kan generera välfärd (… taltiden slut).

Tack talman! När det gäller ordet tvångslagstiftning som nämndes här så har det använts ganska flitigt åtminstone under föregående mandatperiod.

Men börjar vi prata om kriskommunparagrafer, då pratar vi tvångslagstiftning, verkligen. Det var bara en parentes i sammanhanget.

Vad jag tänkte fråga Holmberg om är - som har anförts här också i salen av ledamot Holmberg och faktiskt av mig också - blir alternativet, om detta inte får någon effekt, att landskapet blir storkommunen sakta men säkert?

Tack, talman! Väldigt bra resonemang! Jag vill bara kort säga om det som ledamot Silander tog upp om kriskommun. Då pratar vi verkligen tvångslagstiftning, då pratar vi verkligen akuta insatser som verkligen inte gynnar någon ålänning.

Absolut, jag har varit uppgiven, jag är det än idag när det gäller kommunsammanslagningar på Åland. Det här kommer inte att leda någonstans, det kommer att rinna ut ett antal miljoner ur landskapets lånekista och öka på skuldbördan. Jag tror att vi måste diskutera samhällsreform, absolut. Jag kan tänka mig att det är det som ledamot Silander är ute efter, precis som när kommunerna inte klarar av de sociala tjänsterna så skapar vi ett KST som i sin tur är en ny kommun. Men jag tror att man kan hantera en samhällsreform på ett smidigare, mer effektivt och mindre byråkratiskt sätt.

Talman! Ja, det är inte förvånande att Liberalerna och ledamoten Holmberg fortsätter kritiken mot lagstiftningen om kommunerna. Ändå är det någonting som förvånar mig, att den här kritiken kommer på det här sättet när Liberalernas representant i utskottet inte reserverat sig mot någonting, utan det är bara Socialdemokraternas Jessy Eckerman som reserverat sig. Det är något som kanske kräver en förklaring. Är det då så att det finns en spricka inom Liberalerna, att ledamot Rainer Juslin kör sitt eget race? Eller är det så att det som ledamoten Holmberg här nu står och talar om, att det är detta som är Liberalernas ståndpunkt? Det förefaller väldigt oklart mig.

Tack, talman! Ledamot Holmström, ledamot Rainer Juslin är en fullgod diplomat. Han skulle klara av vilka världskriser som helst för att kunna nå samförstånd och överbrygga problem. I det här fallet så kanske ledamot Juslin har varit lite väl diplomatisk och jag vill säga, ursäkta, lite naiv. Han hade en förhoppning om att det fanns en samsyn, ett "tillsammans" för Åland och att det fanns en sådan demokratisk tanke att om flera ledamöter i en remissdebatter har önskemål om utlåtande så tar man det i beaktande på ett naturligt sätt. Man ska inte ens behöva ta det till omröstning, lika lite som vi finans- och näringsutskottet tackar nej om någon begär ett extra hörande i något ärende. Det är helt naturligt.

Talman! Ja faktum är alltså, som ledamoten Holmberg säger, att frågan om extra höranden eller utlåtanden till utskottet inte har drivits till omröstning. Och då skulle ju en liberal, tänker jag i alla fall, tänka att då är inte alla konsekvenser utredda.

Jag sitter i många styrelser, jag sitter i flera olika organ där jag ibland får ärenden som är oklart utredda och jag skriver inte under på dem eftersom de är oklart utredda. Jag vill få all information först innan jag fattar ett beslut för mig själv. Nu gör alltså Liberalerna någonting annorlunda. Man driver inte frågan till omröstning, men ändå tycker Liberalernas representant i utskottet att det är okej. Är det då alltså den naivitet som ledamoten Holmberg talar om, är det den som har fått gälla denna gång?

Tack, talman! Jag tror att vi ska lämna ordet naivitet för det kan misstolkas. Godtrogenhet och en tro om att det som landskapsregeringen själv har gått ut med, att vi gör det här tillsammans att det var det som skulle råda även när man kommer med önskemål, tydliga önskemål att begära utlåtande från respektive utskott. Det skulle också ha gett en helt annan arbetssituation för lag- och kulturutskottet. Man hade kunnat hantera och fokusera på de juridiska rättsliga frågorna i det här lagförslaget. Social- och miljöutskottet hade kunnat titta på de mjuka värdena och finans- och näringsutskottet hade kunnat komma med de ekonomiska aspekterna på det hela. Då skulle vi ha haft ett betänkande som hade varit väldigt fylligt och haft ett bra mycket bättre material att ta beslut om i denna mycket viktiga fråga.

Under diskussionen har vicetalman Sjögren, understödd av lagtingsledamot Holmberg, föreslagit ett lagtinget i med arbetsordning 71 § 5 mom. ska remittera ärendet till finans- och näringsutskottet. Är redogörelse riktig? Riktig. Ärendets behandling avbryts därför för omröstning.

Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för fortsatt behandling röstar ja, medan den som röstar för remiss till finans- och näringsutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänt.

Eftersom många ledamöter sitter på läktaren förrättas omröstningen efter upprop. Jag ber ledamöterna Anders Eriksson och Jesse Eckerman att biträdde vid omröstningen.

Talmannen: Ja.
Josefsson: Ja.
Eliasson: Ja.
Högman: Ja.
Eriksson: Ja
Eckerman: Nej.
Gunell: Nej.
Fellman: Frånvarande.
Juslin: Avstår.
Vicetalman Sjögren: Nej.
Holmberg: Nej.
Toivonen: Avstår.
Lars Häggblom: Ja.
Måtar: Ja
Egeland: Ja.
Vicetalman Nordlund: Ja.
Mansén: Ja.
Lindholm: Frånvarande
Petterson: Ja.
Salmén: Ja.
Mattson: Ja.
Strand: Frånvarande.
Silander: Ja.
Nordberg: Frånvarande
Valve: Frånvarande
Holmström: Ja.
Bergbo: Ja.
Påvals: Nej.
Zetterman: Nej.
Söderlund: Nej.

Omröstningen utföll: 16 ja-röster, 7 nej-röster, 2 avstod och 5 ledamöter var frånvarande. Lagtinget har röstat för fortsatt behandling. Diskussionen fortsätter och på talarlistan finns ledamot Valve som inte är närvarande. Då fortsätter vi med lagtingsledamot Zetterman.

Talman! Till först en kommentar gällande ledamoten Petterssons kommentar om att den tidigare lagstiftningen på något sätt skulle ha varit grundlagsvidrig eller någonting så rekommenderar jag läsning på första sidan under utskottets synpunkter. Där konstaterar man att såväl Ålandsdelegationen som Högsta domstolen inte såg några hinder mot att lagstiftningen trädde i kraft. Så tycker jag att den buskpropagandan kan man avsluta därmed. Det är lite magstarkt att hävda det motsatta när det har konstaterats och dessutom finns med i betänkandet.

Talman! Jag begärde ordet tack vare de skrivningar som finns gällande centralortspolitiken och också med anledning av det ekonomiska läget som vi nu befinner oss i. När man har ganska gott om pengar då kan man ge lite allt åt alla och en hel del till många i alla fall. Vi vet nu att vi befinner oss i en ekonomiskt svår situation. Det behövs en stark motor för det åländska samhället, en stark tillväxtregion som kan bidra att hjälpa till att komma ur krisen.

Däremot har i alla fall jag hört oroväckande röster från landskapsregeringen att man till exempel vill låta staden ta över alla kommuner som blir kriskommuner. Jag har också hört röster från majoritetens sida att man vill införa en Robin Hood skatt, alltså plocka bort landskapsandelar från staden. Jag tror att det här är en jätte olycklig väg att gå. Jag tror att vi behöver en väldigt, väldigt stark tillväxtmotor. Jag tror att vi alla behöver erkänna att den tillväxten sker i Mariehamn med kransområden i andra kommuner och på axeln Mariehamn-Jomala-Godby. Det betyder inte att någon annan plats på Åland skulle vara mindre värd och inte ha ett egenvärde. Men om vi pratar om tillväxt i näringsliv, inflyttning och förstärkning av den åländska ekonomin så tror jag att vi alla behöver, för vår egen skull, erkänna att det är här som de stora skattemedlen kommer, det är här som tillväxten och företagen finns.

Därför efterfrågar också utskottet en tätorts- och centralortspolitik, det tycker jag att är bra och viktigt. Jag skulle vilja uppmana landskapsregeringen att faktiskt svara på den frågan, för jag tror att det är alldeles avgörande. Om man bara tar en sådan parallell som att nu efter att KST har bildats så går landskapsandelar direkt till KST och jag kan konstatera att Mariehamns stad och Jomala kommun, trots väldigt olika invånarantal, har motsvarande landskapsandelar i euro och cent. Så med all rätt ska staden ha mindre landskapsandelar än övriga Åland. Det tror jag att alla håller med om. Det finns fördelar att vara en stad och vara huvudstaden på Åland. Det finns många arbetsplatser, satsningar på museer, hamnar och det finns mycket av godo. Samtidigt finns det förstås också kostnader som ingen annan bär. Man tillhandahåller bibliotek, fritidsanläggningar för hela övriga Åland. Man har i staden väldigt få landskapsvägar som landskapet behöver sköta om och det är helt i sin sak. Men jag vill verkligen understryka vikten av att man inte i det här läget börjar utarma tätorterna till förmån för de övriga, utan faktiskt våga satsa där man kan generera pengar. Precis på samma sätt som jag har anfört så är det tid nu att stöda de företag som också går bra och där vi ser att vi får stor ekonomisk output av att sätta in pengar.

Jag tycker att denna kollektivtrafiksatsning som nu görs mellan tätorterna, och allra helst när man får med Godby in i det nätet, är en väldigt god start på den vägen.

Men man ska inte heller stå och prata utan att ha egna förslag så jag ska försöka nämna några kortfattade och enkla saker.

En sak är ju att synliggöra Mariehamn i den marknadsföring som man genom Visit Åland tar fram. Det är väldigt fokus, uppfattar jag, på skärgårdsmiljöer medans Mariehamns stad är porten till hela Åland. När det gäller Östra utfartens utformning så uppfattar man den som en motorväg mitt i Mariehamn även om det förstås inte är på det sättet. Men där skulle man definitivt kunna skapa mycket mera trevliga stadsmässiga miljöer för alla de besökare som kommer till Mariehamn också via hamnmiljöerna. Och också så behöver man - och det har jag förstått att är på gång och hoppas att det verkställs - delta i satsningarna på årets stadskärna. Sedan också min och talman Häggbloms gamla käpphäst om att ge möjligheten att frigöra sig från landskapsborgen när det gäller bostadsbyggandet.

Min uppmaning till landskapsregeringen är att våga satsa på centralortspolitiken. Jag vet själv att det är politiskt känsligt. Säkert kommer det att komma någon replik här om att jag är landsbygdsfientlig eller liknande, för det här brukar vara svårt att tala om. Det är alltid lättare när man talar om att ge till dem som har svårare förutsättningar än att ge till dem som har bättre förutsättningar. Men jag tycker ändå att det är en så pass viktig fråga att satsa på tätorts- och centralortspolitiken i det här sammanhanget. Det berör som sagt inte heller bara staden utan även Jomala kommun och Godby i Finström är också viktig delar och också i viss mån Lemlands kommun. Detta är inte heller bara en stadsangelägenhet. Tack för det, talman!

Jag blev lite förvånad när jag hörde ledamoten Zetterman säga att man skulle plocka bort skatt ifrån staden, typ en Robin Hood skatt och man skulle minska landskapsandelarna till Mariehamn. Jag måste säga att jag står bakom regeringen och jag har aldrig hört något sådant resonemang. Jag sitter förstås inte runt regeringsbordet. Men ledamoten Zetterman kommer väldigt ofta med den här typen av svävande formuleringar, man har hört här och man har hört där. Så det vore intressant att få höra var det riktigt har kommit ifrån. Jag har faktiskt aldrig hört ett sådant resonemang. Tvärtom, jag har uppfattat att de flesta bakom regeringen, majoriteten, så inser att hela Åland behövs. Det är inte frågan om annat.

Tack, talman! Jag håller väl inte riktigt med om att jag är känd för mina svävande uttalanden. I vissa fall så kan man ju inte heller direkt peka på var och vem som har sagt det. Men det pågår bland annat diskussioner i soffgrupper bakom den här väggen, det finns kommunala möten och det finns andra tillställningar där det sägs olika saker. Jag tror precis att de som har sagt de här sakerna vet vad jag pratar om, så jag är inte ett dugg oroad på den punkten. Men det är ingen stor sak. Om det är så som ledamoten Eriksson sade att det inte finns någon verklighetsförankring, utan det kanske är någonting som någon har slängt ur sig som ett skämt och jag har missförstått det så är det ju väldigt, väldigt bra. Det är glädjande att höra att det inte har förts diskussioner inom regeringsblocket i de tongångarna.

Jag tycker inte riktigt om den här typen av svepande formuleringar. Jag förstår att man vill visa att det är jag och vi som jobbar för Mariehamn. Vad som sägs i någon soffgrupp kan man ju ändå inte ta som något sorts bevis för att det här är den nuvarande regeringens politik. Jag blev förvånad över uttalandet. Jag förstår att det inte var mera verklighetsbaserat än att det eventuellt har sagts någonting i någon soffa.

Talman! Jag har helt enkelt uppfattat de tongångarna och det var inte därför enbart som jag höll detta anförande, utan jag ville peka på de skrivningar som finns kring tätortspolitiken i lag- och kulturutskottets betänkande. Jag kan konstatera att jag tycker att det är väldigt relevant att i de här tiderna våga satsa också på tätortsutvecklingen, att ge den synlighet.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Jag stöder helt fullt ditt resonemang om tätorter, centralorter och axeln Mariehamn, Jomala och Lemland med omnejd. Jag stöder detta utan att för den skull vara landsbygdsfientlig eller någonting annat. Jag ser att min roll här i lagtinget faktiskt är att se till att hela Åland har starka och ekonomiskt hållbara kommuner och samarbeten som faktiskt fungerar och att man drar ner kostnaderna. Vi kan finna mycket bra genom att sluta ha en osynlig mur någonstans däremellan.

Talman! Jag håller med om det påpekandet och särskilt nu när det blir väldigt osäkert huruvida vi går vidare med några kommunsammanslagningar. Även om jag själv skulle stöda den tanken att Mariehamn och Jomala skulle bilda en kommun för att skapa en stark tätort, för att ta ett exempel, så vet jag att den kommunalpolitiska realiteten kanske inte riktigt är där än. Men kanske det är moget att pröva det ånyo? Jag skulle till min stora glädje se de synergieffekter som det faktiskt skulle bära med sig i effektiveringspotential, i gemensam inflyttningspotential och gemensamma marknadsföringskrafter. Nu är det så att ingen kommun har i sig råd att marknadsföra sig utanför Ålands gränser som inflyttningsort för att ta ett exempel. Samtidigt ser vi att det finns ett enormt inflyttningssug till både Åland och staden.

Man har ju också resonerat att eftersom Mariehamn blir lite styvmoderligt behandlad så skulle Mariehamn få en del av landskapet - Styrsö kanske, nej någon av holmarna, Svinö, precis - för att kunna expandera utåt och få flera bostadstomter som någon slags belöning. Är det någonting du känner till om det fortfarande är på gång? Eller är det något som stryks?

Talman! Eftersom staden lämnades utanför i det förra lagförslaget så diskuterade man som så att staden skulle erhålla Svinöholme - den mark som landskapet äger där inom stadsgränsen - för att utveckla bostadsmiljöer. Hur det är med den saken nu har jag inte några klara besked från min sida. Man får helt enkelt hoppas på att vi tillsammans, oavsett varifrån vi kommer, kan jobba dels för landsbygd och glesbygd, dels för skärgården och dels för tätorterna och staden. Vi har olika behov, olika förväntningar och ingen ska förbises i planeringen och man ska göra det som kanske ger mest pang för pengarna i det skede som vi är nu.

Tack, talman! Jag vill nog sälla mig till ledamot Anders Erikssons skara vad gäller ledamotens val att torgföra sådant som hon inte vet när, om och hur hon har uppfattat det, dvs. att det skulle kommuniceras något om att Mariehamn skulle straffas. Den typen av tankegångar har aldrig nämnts runt regeringsbordet, inte på Centerns gruppmöten och inte heller inom regeringsbasens fempartimöten. Nog är det bra om ledamoten berättar vem som har skrämt ledamoten på det här viset så att man måste välja lagtingets talarstol för att ägna sig åt ryktesspridning. Jag tycker att det är allvarligt och jag beklagar också att man väljer på det viset. För de allra flesta av oss som är politiskt aktiva så är Mariehamn en helt avgörande faktor som tillväxtmotor och som centrum för det mesta. Vi väljer oftast att satsa i Mariehamn utan att ens fundera två gånger på saken.

Talman! När nu vicelantrådet frågar på det sättet som han frågar så kan jag hänvisa till att det är vicelantrådet som jag har hört säga att de kommuner som blir kriskommuner så ett alternativ är att föra alla dem till staden som torde ha möjlighet att bära den ekonomiska bördan. Sedan om det var meningen som ett skämt så kan jag ha uppfattat det fel, men så har jag hört. Vi kan säkert ta den diskussionen mellan fyra ögon efteråt.

I övrigt så gläder det mig att alla i landskapsregeringen förstår den här delen. När det gäller de här satsningarna som har diskuterats på årets stadskärna så hoppas jag att vi gemensamt kan komma i mål i den frågan.

Tack, talman! Ja, det gläder mig att höra att ledamot Zetterman för fram sådant som vi tydligen har skojat om i något sammanhang. Det är lite sorgligt att ledamoten faktiskt väljer detta. Nog måste man ju få skoja som politiker.

Det här är en allvarlig fråga, ledamot Zetterman, hur vi ska hantera de svaga kommunerna och därmed kommuninvånare som har det ganska utsatt. Jag tycker att det är synd att ledamoten tar ner det på den här nivån.

När det kommer förslag till kriskommunhantering, som tyvärr den förra regeringen försummade helt och hållet, så är det ju helt avgörande att vi gör det på ett konkret rätt sätt. De kommuner som är mottagare, dvs. får kostnader, ska naturligtvis till fullo kompenseras från lagting och landskapsregering. Det är ju en given sak. Som jag alltid brukar säga; undvik att bli kriskommun för ingen vill leva under de villkoren.

Talman! Om jag hade uppfattade det som ett skämt vid det tillfället så hade jag naturligtvis inte nämnt det i det här sammanhanget. Men jag är såpass ödmjuk så att jag kan säga att jag har missförstått eller eventuellt har missförstått den situationen, men som sagt vi kan säkert ta det mellan fyra ögon.

I övrigt är det förstås så att det är tätorterna som måste dra ett större ekonomiskt lass för hela Åland, så ser det ut överallt i världen. Helsingfors och Stockholm drar mycket för hela Finland och hela Sverige och mycket utveckling och kassaflöden sker därigenom, vilket också möjliggör att man sedan i förlängningen kan hantera ekonomin för kommuner som har sämre ekonomiska förutsättningar. Det är det som är det relevanta, det ska gå att bo på alla platser på Åland och kunna ha goda levnadsbetingelser.

Tack, talman! Jag tycker att det är bra att ledamot Zetterman lyfte regionalpolitikfrågan. Regionalpolitik har varit något som vi tänker att är perifera kommuner, landsbygd, skärgård och att hela Åland ska leva.

Vi står nog inför ett faktum att vi har ett ekonomiskt problem som riskerar att omkullkasta hela det landskapsandelssystem som vi har byggt upp, hela det tänket. Vad händer - ja, det kan hända ganska snabbt - när inte motorerna genererar de Robin Hood pengar som är nödvändiga för att gödsla systemet? Det är en tanke som nog gemene man här i salen och landskapsregeringen bör ta i beaktande.

Jo, precis så där är det. Regionalpolitik ska föras och förknippas ju ofta faktiskt med just fasta Ålands mera glest bebyggda områden. Den ska absolut utföras. Det är absolut inget fel på att göra stora satsningar på Bomarsundsområdet eller bygga cykelvägar långt ut så att både befolkning och turister kan nyttja dem. Jag ser inte att dessa alls står i konflikt, men man får inte glömma bort tätorten. Man måste se till helheten, satsa och i det här skedet nu, på kort sikt, så ska man våga satsa där det ger mest pang för pengarna.

Tack, talman! Lagtinget ges för att få tillfälle att diskutera ekonomi och tillväxt. Det blir väldigt, väldigt snuttifierat och vi väldigt få tillfällen.

Jag tjatar, jag säger det för tolfte gången, det skulle ha varit så viktigt att speciellt finans- och näringsutskottet hade kunnat ge ett ekonomiskt utlåtande kring den här lagstiftningen. Det skulle ha gett en större bredd, mer kött på benen att diskutera konsekvenserna och vägen framåt.

Talman! Jag tror att man borde ha gjort djupare ekonomiska analyser av det här lagförslaget. Det som ledamoten Holmberg lyfte - jag tror att det var Holmberg - så finns det starka incitament för två små kommuner att gå samman, men inte så starka incitament för att bygga riktigt robusta helheter. Jag tror inte heller att vi kan fortsätta med den regim vi har haft, att vi lyfter över mer och mer på landskapsnivå, av två skäl. Det första är att landskapet inte kommer ha råd att ta emot mer verksamhet med sin kassa. Det andra är ett demokratiproblem. Alltså, nu har vi flyttat bort gymnasialstadiet, vi har lyft bort det som är inom KST-området och det talas om att lyfta bort äldreomsorgen. Finns det någon närdemokrati när man som kommunalpolitiker får hänvisa till "nej, detta måste du ta upp med styrelsemedlemmarna i den och den organisationen?" Inte så mycket!

Herr talman! Bästa lagting. Några korta ord om det här. Jag kommer väl tyvärr inte att gjuta olja på vågorna utan kommer att säga några välvalda ord.

Jag tror att det var år 1634 och Karl den nionde som införde indelningen av kyrksocken, 16 stycken socknar och det är dem vi har kvar. Jag är historiskt intresserad så jag läste också Redarnas Ömsesidiga försäkringsbolag årsberättelse från 1959. Mats Dreijer skrev där en ordentlig uppsats där han sade att vi måste ändra kommunstrukturen nu, det bara måste ske nu annars blir det problem.

Det här är ju en stor komplimang till lagtingsledamot Holmberg som tvärsäkert säger att det måste ske och till nästa val och nu så är det bara 3 år eller vad det är. Han är tvärsäker på att annars går det åt pipsvängen för att använda Astrid Lindgrens ord.

Jag tror inte att det är så här. Jag tror att de åländska kommunerna, och i synnerhet de mindre kommunerna, har visat en otrolig livskraft. Det är absolut så och i synnerhet när vi tittar på skärgården så där finns de största utmaningarna. Den åländska landsbygden har också jättestora utmaningar, men att måla upp så svart som det görs här är fullständigt felaktigt.

Det är också fullständigt felaktigt när vi, och i synnerhet från oppositionens sida, står och säger att det här med tillväxt och tillväxtfrågan att den på något vis vilar stadigt på kommunernas axlar. Så är det absolut inte! Det är näringslivet, det är de privata initiativen som kommer att stå för den tillväxt eller icke tillväxt som vi kommer att ha i vårt landskap.

Vi kan ju bara se på den största kommunen Mariehamn, om de hade fått hålla i taktpinnen när det gäller tillväxt på Åland så tror jag inte att vi hade sett mycket. Alltså jag säger inte här nu att kommunernas betydelse är noll. Jag bara säger att den är inte så stor som oppositionen verkar vilja göra gällande.

För det är ju Jomala som ordentligt har visat framfötterna när det gäller att skapa bostadsområden och när det gäller att skapa förutsättningar för företagande. När Mariehamns politiker har stått och funderat var de ska placera Eckeröhallen så har Jomala gjort saker och ting där. Det här beror på individer, det beror på individuella initiativ från privata och det i kombination med att det råkar vara rätt politiker på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är ganska mycket tillfälligheter faktiskt.

Landskapslagen om reform av kommunstrukturen 2019, nr 28 är väl det - man har svårigheter att hålla dem isär så man måste lära sig numren - alltså den lagen som upphävs så den kallar vi för tvångslagen som vi säger här. Den är ju såtillvida en tvångslag därför att i lagen pekar man. De gillar att här ska vi planera åt folk på förhand och säga hur de ska göra exakt i detalj, för vi vet bäst. De tror inte på privata initiativ utan här ska vi på förhand säga; "så här blir det". Det är en sådan lag, för där står det; vi ska ha Norra, vi ska ha Södra och vi ska ha skärgården och exakt de här kommunerna ska ingå och så här ska ni göra. Det är ju detta som är tvånget, det ska bort, det försvinner och det är bra. Och det är bra att det sker snabbt.

Om ni frågar mig och om ni frågar Obunden Samling i det här så den här brevväxlingen mellan utskotten som det klagas över här, för vi borde ha frågat det ena utskottet - jag sitter i lag- och kulturutskottet - vi borde har frågat finans- och näringsutskottet och vi borde ha frågat och vi borde....Huvudregeln för oss inom Obunden Samling är att brevväxling i frågor mellan utskotten är nog undantagens undantag i vår värld. Det finns ingen orsak att hålla på med det. Den typen av meningsutbyte eller åsiktsutbyte kan bra ske här i salen eller utanför salens väggar på olika sätt och vis, såsom politik bedrivs. Jag ser inget mervärde i att ställa sådana frågor. Inte en chans!

När det gäller den så kallade tvångslagen som det var frågan om, den lag som vi nu lyckligtvis upphäver, så där fanns ju sedan en motsägelse. Det vill säga, först tvingar man och säger "så här ska det vara, så här ska ni göra", men sedan ska de ändå ingå avtal om det. Avtal och avtalsfrihet är en grundläggande princip som vi har i vårt land, dvs. man väljer hur man ingår ett avtal; var, med vem, när och om man godkänner eller inte godkänner det. Det var ju därför som man släppte igenom den här lagen, enligt min åsikt i varje fall, i laggranskningen. Det var ju sist och slutligen upp till kommunfullmäktige om de tänkte godkänna de här samgångsavtalen eller inte. Eftersom det inte stod i lagen att de måste godkänna så var det en lag som på sätt och vis var en tvångslag, men som ändå inte var en tvångslag. Då kan man sammanfatta det med att det var en misslyckad lag. Men nu försvinner den, nu tar den slut, vi är nöjda, vi går vidare och gärna så snabbt som möjligt. Tack, talman!

Talman! Jag vill tacka ledamoten Måtar. Majoritetsblocket efterfrågade exempel på när regeringsblocket är kritiska och har någon form av Mariehamns fientliga uttalanden. Här fick vi ett strålande exempel på det. Det är inte första gången och det var bra att det kom så här nära den tidigare diskussionen så att det kunde tydliggöras för alla. Tack Måtar!

Tack, talman! Ledamoten Zetterman har väl säkert delvis varit medskyldig till den tradition av att sitta på händerna som uppenbarligen har funnits i Mariehamns stadsfullmäktige. Där får man inte satsningar gjorda förrän man har kniven på strupen eller när de helt enkelt försvinner som vi har exempel på, jag nämnde nu Eckeröhallen för att ta något konkret. Hur kan jag rå för det? Det här är fakta. Så här är det. Jomala kan kallas för en gasellkommun för att använda affärsmässiga uttryck. Den är som en gasell medan Mariehamn - jag vet inte vad jag ska använda för benämning på Mariehamn - i varje fall inte är lika snabb som en gasell och inte ens i närheten och kan liknas vid det när det gäller sådan här åtgärder.

Talman! Ledamoten Måtar tydliggjorde det ytterligare. Detta är ganska tydligt när man sedan hänvisar framöver från oppositionens bänk om vikten av att samarbeta tillsammans med tätorterna och att det kommer kommentarer om att man uppfattar viss stadsfientlighet i regeringsblocket. Jag hoppas att vi allihop kan komma ihåg det här ögonblicket, så behöver det inte sedan komma frågor från majoritetsblocket vad man egentligen menar. Här har vi nu ett lysande praktexempel där man helt enkelt visar vad man anser och tycker. Det är bra att man är tydlig.

Tack, talman! Ja, det är bra att vara tydlig. Det är min linje, det är Obunden Samlings linje. Det här är fakta som vi presenterar. Lagtingsledamoten Zetterman och den eventuella övriga oppositionen som är intresserade så vet ju att ni får det här också skriftligt, alltså det förs ju stenografiskt protokoll så jag känner mig helt bekväm med det här. Tack, talman.

Tack, talman! Jag kan konstatera att det är väldigt lite som ledamot Måtar och jag har gemensamt. Det är väldigt lätt att stå och säga att allt kommer att bli bra och att man målar upp mörka moln i onödan. Det är klart, för Måtar är det väldigt naturligt och en självklarhet att gå till banken och belåna ålänningarna. Det är så vi klarar välfärden i framtiden, att allt kommer att bli bra.

Det är bara att titta, öppna ÅSUB:s statistikbok eller gå in asub.ax och titta bara på hur demografin har utvecklats på Åland de senaste 50 åren! Det kanske är löjligt för ledamot Måtar att göra något sådant, att det är onödigt. Men gör det! Och titta vilken bärkraft som skärgården har idag befolkningsmässigt jämfört med bara för 20-30 år sedan. Nog är det också ganska oansvarigt att tycka att det här med utlåtanden från utskotten, vad är nu det? Det är bara att stå och klubba, ta ett handskrivet papper och så säger man någonting och så är det bra och så går vi till banken och lånar pengar. Det löser alla problem. Jag tyckte precis att ledamot Måtars parti var väldigt tydlig (… taltiden slut).

Tack, talman! Ledamoten Holmberg har stått här idag och först klagat över att det har gått för långsamt, sedan har ledamoten Holmberg stått här och sagt att det går för snabbt. Jag undrar hur det ska vara?

När det sedan för övrigt gäller de utmaningar vi har med befolkningsstrukturer och de trender som finns med urbanisering så är vi fullt medvetna om dem. Och det är inte så att den här lagen, som nu införs, på något sätt förnekar de sakerna. Tvärtom, vi säger bara att det privata initiativet, det egna initiativet och inte kollektivismen och planerna ska få styra hur de här kommunerna fixar det. Och vi tror att de människor som finns i kommunerna, de fixar det här själva utan att vi behöver peka härifrån. Det är det som är skillnaden.

Sedan har lagtingsledamot Holmberg och jag helt olika uppfattningar när det gäller hur tillväxt uppkommer. Det är inte vi här i lagtinget som fixar tillväxten. Vi gör det till en liten, liten del inte (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, det är nog här som vi skapar förutsättningarna för att sedan duktiga åländska entreprenörer ska kunna bedriva tillväxt. Men det finns något som heter tillväxtpolitik och det bygger på att man river gränser, minskar byråkrati och gör det lättare. Och det gör vi, annars blir det ett ganska rättslöst samhälle.

Laddstolpslagen behandlades under sju månader. Jag tycker att det är för lång tid för ett EU-direktiv. Svar ja. Jag tycker att landskapsregeringen borde ha tagit tillbaka den och berett den på nytt för att vinna tid.

Ja, jag tycker att lagförslaget på en kommunstruktur hafsas iväg. Jag förstår också varför. Jag förstår det, för det finns absolut inget ansvar över hur Åland ska hantera sin ekonomi framöver. Man går till banken och lånar. Vi ska ihåg det vid nästa val ledamot Måtar.

Ja, jag har ett gott minne. Jag kan ÅSUB:s statistikbok mycket väl.

Ni från oppositionen vill ha kvar en detaljstyrande lag som säger exakt hur kommunerna ska göra i en svår fråga. När ni förespråkar den typen av kollektivism och ställer den mot regeringsblockets förslag om större personligt ansvar och individuellt ansvarstagande, då ska inte ledamoten Holmberg stå här och säga att han är för att riva gränser, förenkla eller någonting. Det stämmer inte. Det är inte så.

Det är vi nu som öppnar upp att privata initiativ eller enskilda individuella initiativ ska få lösa kommunproblematiken och inte detaljstyra det på förhand. Det är det som är det fina i kråksången Vi vill inte ha den här femårsplanen, som jag har sagt, som det här är.

Tack, talman! Jag var tvungen att mellan klockan 15-16.15 ägna mig åt en för Åland tillfälligt viktigare fråga än just kommunfrågan. Jag har efterhört replikväxlingar och annat som jag har varit inblandad i, men efter det så är jag glad för jag har sluppit höra lagtinget debattera den här frågan igen på det här sättet och på den här nivån. Ledamoten Zetterman visade verkligen hur man sätter ribban för det som borde vara en seriös och allvarlig debatt, så det är bara att beklaga. Man ska tydligen akta sig för att prata med en del människor och framförallt se till att man har andra med sig om man gör det. Man lär sig någonting varje dag även om man har passerat 60 år.

Talman! När det gäller huvudfrågan, som är betydligt viktigare än det, så är det en välkommen text som vi har fått från lag- och kulturutskottet. Det är bara att tacka ordförande Juslin som har försökt agera brobyggare än en gång. Jag beklagar att han tydligen har fått kritik i efterhand. Det är ju så här faktiskt som en samhällspolitiker ska arbeta som ordförande Juslin gör, det vill säga försöka se möjligheterna och inte stoppa huvudet i busken och säga "snälla ni, behåll gällande lagstiftningen och så ordnar det sig med det". Och jag blir ju nästan bestört när jag läser Socialdemokraternas reservation till lag- och kulturutskottets betänkande där man faktiskt säger "låt allting fortgå som i dag". Då ställer jag mig frågan, vilka styrningsmekanismer skulle landskapsregeringen ha enligt den modellen? Jag är så häpen så att man tror inte att det är sant det som står där. Det är bara att fortsätta och då skulle vi ha ytterligare fyra förlorade år som vi fick uppleva 2015-2019 när det gäller behovet av att se över den kommunala strukturen för det är vi alla överens om.

Därför välkomnar jag sannerligen lag- och kulturutskottets betänkande. Det är klokt formulerat, det visar utmaningarna och det har jag sagt en lång tid, det är bristen på förtroendevalda som är den största utmaningen. Det är helt klart att när man i en och flera kommuner inte ens kan fundera på att man kan byta ut kommunstyrelsen utan att hela systemet haltar, därför att man inte har tillräckligt med folk för att fylla platserna, då förstår alla att demokratin faktiskt är på en skör tråd.

Det är viktiga linjedragningar som utskottet har lyckas komma fram till. Det är viktigt att i alla fall fram tills idag har det varit en överväldigande enighet om hur man bör hantera kommunerna.

För det finns ingen återvändo. Landskapsregeringens förslag är på inget sätt ihop hafsat, utan det enda sättet vi har kommit fram till är att vi måste ta bort spärren som förhindrar kommunen att göra någonting när de vill det och så får vi vara där och stötta dem.

Det som jag fångade upp när jag steg in i salen igen för en tid sedan, var att det har förekommit en diskussion om den tidigare lagen eller nuvarande lagens grundlagsenlighet etc. På det sättet har ledamot Pettersson tydligen uttryckt sig lite felaktigt. För det som var slutprodukten från lagtinget, den var ju helt okej och fick också klartecken från Ålandsdelegationen och Högsta domstolen, efter det att och lag- och kulturutskottet rensade bort det som var grundlagsfelaktigt. Det är därför, tack vare det, som lagstiftningen kunde gå vidare och få klartecken, vilket också framgår av lag- och kulturutskottets betänkande.

Så det var alltså majoriteten, under dåvarande liberala regering, som självmant gjorde som så att den blev så att säga acceptabel, men samtidigt helt utan betydelse. Därför att ingen kommun som inte var med på noterna behövde ens bry sig om innehållet. Sedan må man då var upprörd över det faktum att vissa bara konstaterade att det är inget som tvingar oss och därmed tänker vi inte heller agera.

Men, ärade lagting, vi har en gemensam utmaning och den kommer att vara betydande under den här mandaten och fortsättningsvis. Vi startar upp mötena med kommunerna. Vi kommer att ha det första mötet den 8 februari med kommuner som är intresserade av att det ska hända någonting. Jag kommer verkligen i samtal med kommunerna att vara noga med att säga; agera här och nu! Ingen åländsk politiker på kommunal nivå vill att den egna kommunen ska bli föremål för kriskommunhantering. Varför överlämna ansvaret för den egna kommunen till oss andra? För under den här mandatperioden kommer den nuvarande landskapsregeringen i så fall att hantera en sådan situation utgående från de bestämmelser som lagtinget kommer att få anta här senare i år.

Det är redan ett grannlaga jobb att vi tillsammans slår fast kriterierna för när det är kriskommunläge så att säga. Hur stränga ska vi vara? Hur många år ska det vara röda siffror och vilka nivåer? Så mitt råd är att vi nu lite skärper debatten om den kommunala framtiden och tar ett gemensamt ansvar för alla ålänningars väl och ve. Tack, talman.

Talman! Jag uppfattar att det kanske inte är landskapsregeringens roll att recensera lagtinget och lagtingets debatt, utan att det är en uppgift för lagtinget med talmannen ytterst som sköter det arbete. Jag vet inte varför vicelantrådet gång på gång finner sig nödgad att uttala sig kring debatten och debattens kvalitet. Och dessutom som minister uttrycker han sig att han är glad att han har missat debatten. Jag tycker att det verkar som att det har blivit en omvänd situation där vicelantrådet på något sätt tror att det lagtinget som sitter på landskapsregeringens förtroende och vice versa. Jag tror att lagtinget är fullt kapabelt att diskutera sin debattnivå och talmannen är fullt kapabel att leda diskussionen i den här salen.

Tack, talman! Jag tror ärligt talat ledamot Zetterman att det där kom nog helt från fel mun med tanke på vad vi just har tagit del av under debattens gång. Det är nog bäst att ledamoten ser sig själv i spegeln. Jag kommer alltid - i och med att jag faktiskt är folkvald till det här parlamentet men nu har valt att ta ett annat ansvar en tid - att ha åsikter också om lagtinget. Därför att alla ålänningar har rätt, ledamot Zetterman, att ha åsikter om det här lagtingets sätt att hantera frågor. Det här som jag upplever nu då tycker jag inte är riktigt seriöst med tanke på den enormt viktiga fråga som det faktiskt handlar om. För det handlar om att varje människa på Åland ska känna sig trygg i varje enskild situation. Det är det ansvaret vi har, ledamot Zetterman, inte sprida rykten om varandra eller något liknande. Så lite skärpning faktiskt om jag får be som ålänning.

Talman! Jag tar mitt lagtingsuppdrag på allra största allvar. Jag finner det inte varken vara landskapsregeringens uppgift eller landskapsregeringens sak att tillrättalagda ledamöter av Ålands lagting på det här sättet. Det är talmannens uppdrag. Jag tycker att vicelantrådet gör fel i sin roll. Vill han samla den åländska beslutande församlingen gentemot ett gemensamt beslut mot den samling han vill, så ger nog minst sagt det sätt som vicelantrådet agerar på motsatt effekt. Det kan man konstatera.

Tack, talman! Som sagt, jag kommer precis som alla andra ålänningar att ha åsikter om lagtinget och fortsätter med det. Särskilt i den roll jag har som kommunminister när det gäller att se till att lagtinget kan fokusera på det som är avgörande för alla ålänningar oavsett var de bor. Så då får ledamot Zetterman lov att bli recenserad särskilt när ledamoten tenderar att gärna kasta stenar men inte gärna vill vara föremål själv för någon form av det minsta tillstymmelse till kritik. Ja, det gäller för varje åländsk politiker att se sig själv i spegeln när arbetsdagen är över.

Tack, talman! Jag förstår inte riktigt vad det är som är så uppseendeväckande med att jag ställer mig frågande till att utskottets konstaterande i texten och betänkandets godkännande i lagen brister i diskrepansen. Det är ju också flera som har konstaterat det här i lagtinget.

Tack, talman! Ledamot Eckerman, jag nämnde i mitt anförande er reservation till betänkandet. Där säger ni att vi ska låta allting vara som i dag och låta den styrning som ingår i gällande lag vara det som avgör framtiden. Vi kan ju tillsammans konstatera, ledamoten, att det finns ingen styrning därför att landskapsregeringen kan inte kan göra någonting för att förändra den kommunala sektorns struktur. Spärren gör ju att kommunerna redan på förhand ryggar för att göra någonting. Det enda sättet att göra någonting i dag är utgående från storkommunstänkandet som visserligen kan vara en vision på sikt, men som inte är möjlig att genomföra eftersom det inom de olika tilltänkta större enheterna finns ett visst motstånd i det här skedet.

Jag anser att man bör förkasta det här förslaget. När man sitter i lag- och kulturutskottet och här i lagtinget så har man ju också ett ansvar för ekonomin som jag också tog upp. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att godkänna detta utan något svar på vad som egentligen är målet, vilka kostnader förslaget föranleder och vilken form detta kommer att ha i framtiden. Vi kan ju inte bara liksom in blanco fatta några sådana beslut. Jag skulle önska att det skulle utredas lite bättre och det är också därför jag stöder återremiss till finans- och näringsutskottet.

Tack, talman! Ordförande Juslin får väl rätta mig senare om jag missminner mig. Men jag har en stark minnesbild i samband med hörandet, som gjordes i utskottet av mig och flera tjänstemän som har varit med i processen, att vi tittade bland annat på de ekonomiska följderna och olika alternativ när kommuner går samman. Vi berättade också var det fanns tilläggsinformation och att tjänstemännen finns till förfogande. Det är inte svårare än så att göra olika kalkyler utgående från olika scenarier när kommuner går samman. Vi är tacksamma över att utskottet tagit upp detta att när vi ställs inför situationer där någon kommun försöker eller av misstag - kalla det vad man vill - medvetet försöker komma åtnjutande av ytterligare stöd inom den tid som redan beviljats stöd, att detta är på väg ut från självstyrelseborgen.

Tack, herr talman! Bästa lagting och vicelantrådet Jansson. Jag läser tredje paragrafen i landskapslag om reform av kommunstrukturen, alltså den lag som vi nu till all lycka upphäver. Där står: "Senast den 1 januari 2022 ska kommunerna gå samman i Norra, Södra och Skärgården". Tidtabellen den 1 januari 2022 - detta är en lite ledande fråga eller kommentar - men känns tidtabellen genomtänkt och realistisk för vicelantrådet Jansson?

Tack, talman! Bästa ledamot Måtar, den är lika orealistisk som den var när den lanserades en gång. Det var under lagtingets behandling som man ändå sköt lite på tidsramarna. Men det förstår alla att om vi skulle välja att behandla den här lagen på ett annat sätt, då skulle vi i alla fall föreslå en mycket längre övergångstid. Men vårt problem skulle vara detsamma, vi har ingen styrning över situationen i och med att kommunerna inte är tvingade att medverka.

Nu skapar vi en modell där de kan börja sina frivilliga samgåenden när och om de så önskar göra.

Tack, herr talman! Vicelantrådet Jansson, just detta att dels stadgar den här nu snart upphävda lagen vem som ska gå ihop med vem och på vilket sätt, men sedan lämnar man det ändå till kommunfullmäktige att bestämma det här. Gör detta den här tidtabellen mer eller mindre realistisk i ert tycke?

Jag försöker förklara det så kort och koncist som möjligt. I och med att dåvarande regeringsmajoritet i lag- och kulturutskottet konstaterade att den föreslagna modellen för hur det skulle hanteras måste förändras, dvs. ta bort det medlingsförfarandet som fanns i den dåvarande ursprungliga lagtexten, då försvann också förutsättningar att få ihop det här på ett rimligt sätt.

Men skulle man ha bibehållit det, då skulle det också ha fallit i lagkontrollen. Vi ska inte skylla på de fyra representanterna för dåvarande regeringsblock i utskottet som tvingades göra det, utan de ställdes helt enkelt inför ett faktum; antingen låter man lagen gå vidare eller så faller den senare.

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson. Jag tänker fokusera på sakfrågan. Mig veterligen har ingen i den liberala gruppen idag eller under lagförslagets processande på något sätt försökt försvara eller gräva fram den tidigare lagstiftningen, inte alls. Vi har faktiskt med nya glasögon sett på vicelantråd Janssons förslag till lagstiftning.

Det som vi däremot har skapat en polemik kring, och speciellt jag och det står jag för, är att vi har underminerat demokratin idag väldigt mycket. Vi ville att finans- och näringsutskottet skulle få ge ett utlåtande kring lagstiftningen och göra de ekonomiska bedömningarna och konsekvensanalyser etc. Det finns ett ekonomiskt resonemang i betänkande, men inget alls fullgott. Vi har haft ett antal frågeställningar som vi gärna skulle ha haft besvarade men som nu är obesvarade. Så visst, det har varit ett visst raljerande kring utlåtanden, men jag tycker att det är en viktig del i den demokratiska processen för att man ska kunna titta sig i spegeln. (… taltiden slut).

Tack för det ledamot Holmberg. Det är delvis förklaringen till den infekterade debatten.

Men faktum är, som jag redan försökte förklara i det tidigare replikskiftet, att när utskottet hör oss i landskapsregeringen så går vi ganska ordentligt igenom de ekonomiska följderna och hur man då kommer vidare för att beräkna belastningen på Ålands budget kommande år. Så det är ingen rymdekvation som vi begär att man ska förstå. Det beror ju helt på i vilken takt kommunerna går ihop, under vilka konstellationer och inom vilken tidsram. Det här kan ju vara ett lagförslag som kommer att leva många år därför att några kommuner kommer att välja att stå utanför för att de känner sig ekonomiskt starkare eller annars anser sig trots allt vilja vara självständiga.

Tack, talman! Jag håller fullständigt med vicelantrådet Jansson, det här är ingen rymdforskning på något sätt. Det är det som gör det så frustrerande för mig att vi inte kommer vidare.

Visst, landskapsregeringen har nog säkert gett matnyttig information gällande samgångsunderstödens ekonomiska effekt för landskapets ekonomi. Men det finns ju så många andra aspekter när det handlar om ekonomin, till exempel det nuvarande kommunfältets ekonomiska situation idag och ett antal år framåt och på vilket sätt det påverkar den totala offentliga ekonomin. Det känns som att vi redan är i en uppförsbacke och varken kommer upp eller ner. Det är väl det som har gjort att jag tycker att ärendet i sig skulle ha vunnit väldigt, väldigt mycket på att få en ekonomisk analys gjord av finans- och näringsutskottet. Det hade också gett mer utrymme för lag- och kulturutskottet att kunna fokusera mer på de juridiska aspekterna och rättssäkerheten i lagförslaget. Det skulle bara ha funnits vinnare i det. Det kanske hade tagit en vecka till men det skulle det ha varit värt.

Tack, talman! Jag förstår ledamot Holmbergs bevekelsegrunder men vi har ju, trots mitt tidigare replikskifte med Måtar, en önskan från landskapsregeringens sida att det här skulle processas här och nu så att vi, på grund av den tid som lagkontrollen tar, kunde utfärda den här lagen senare i vår, gärna i april. Om man väljer att läsa den strikt då borde kommunerna när sommaren kommer senast aktivera sig när det gäller just den tilltänkta ramen. De kommuner som absolut inte vill bryta mot den gällande lagen kanske känner att nu måste vi starta upp det här för att hinna med att få allt på plats inom juni 2021.

Men återigen, det skulle ha varit mycket begärt att få utskottet att klarlägga alla möjliga scenarier och vilken tidsåtgång som de skulle förutsätta.

Tack, herr talman! Jag noterade att vicelantrådet Jansson pratade om att ingen vill uppleva kriskommuner och ingen vill uppleva kriskommunhantering. Det har sagts här i stolen idag och det sagts tidigare från vicelantrådet Jansson. Vad innebär kriskommunhantering? Mig veterligen så finns det ingen lag om kriskommuner. Det står i lagförslaget att det ska vara ett separat lagförslag som kommer. Varför pratar vi överhuvudtaget om något som ännu är ett fantasifoster? Det finns ingenting som heter kriskommuner på Åland ännu. Det finns ingenting vi kan hota med, det finns inget vi kan sia om för vi har ingen lag om den saken. Vad innebär det när vicelantrådet Jansson pratar om kriskommunhantering i dagens läge? Det skulle jag vilja veta.

Nu vet jag inte var ledamot Påvals har befunnit sig de senaste månaderna för vi har nog faktiskt ägnat oss en hel del åt kriskommunfrågan, också i anslutning till att nu föreliggande lagförslag var på remiss så diskuterades den. Jag hoppas verkligen att ledamoten inte har missat den delen. Den har varit en central del av den kritik som har riktats mot sittande landskapsregering att vi inte på den här korta tiden under pandemin också har lyckats förverkliga en kriskommunlag. Det ansågs under remissdebatten att den lagen borde vi också ha kunnat trolla fram.

Men den här landskapsregeringen tar saker och ting betydligt allvarligare. Man måste verkligen veta hur man hanterar den här typen av kommuner juridiskt hållbart, för att man rubbar fullständigt en självständig kommuns rätt att agera. Det är det som jag menar, man vill inte att andra ska bestämma helt och hållet över huvudet på en själv om hur ens egen kommun ska hanteras.

Tack, herr talman! Det är det praktiska förfarandet som jag tänker i främsta hand på, hur människor i en kriskommun blir påverkade när man kommer till det stadiet att kommunen inte längre kan tillhandahålla den basservice som den förväntas göra och det ändå inte finns en lag som kan reglera hur det ska lösas. Det vill varken jag eller vicelantrådet Jansson uppleva.

Min fråga är: När kan vi vänta oss att det kommer en kriskommunlagstiftning? Det borde vara ganska snart ändå. Vi är i en ekonomisk kris, har varit ett tag och kommer att se effekter ganska omgående i de kommuner som redan har ganska svåra underskott i sin budget. Jag skulle vilja veta när vi kan förvänta oss det här. Är det inom den här mandatperioden eller inom det här året? Vilka signaler kan vicelantrådet Jansson ge?

Tack, talman! Ledamoten och jag är helt överens om utgångspunkten här. Det är bara att beklaga att den tidigare landskapsregeringen, under liberal ledning ledamot Påvals, försummade kriskommunfrågan helt och hållet. Vi har ju valt av respekt för lagtinget att invänta behandlingen av det just nu aktuella lagförslaget och sedan ta frågan vidare. Det skulle ha känts märkligt om vi hade lagt fram någonting utan att veta att lagtinget först går med på den grundläggande biten, dvs. rätta till bristerna i den gällande lagen och ta bort spärren för frivilliga samgåenden etcetera. Det är just av de anledningar, som ledamoten lyfte upp, som jag nästan är lite chockerad över att Socialdemokraterna i utskottet säger att de vill att allting ska fortsätta som i dag, dvs. att ingenting skulle kunna hända inom den kommunala sidan under x antal år.

Inledningsvis, tack till talman Häggblom och vicetalman Sjögren för visad medmänsklig hänsyn. Ifall svaret på replikerna blir lite kortare idag så beror det på att jag behöver hämta barn.

Jag vill tacka lag- och kulturutskottet för ett väl utfört arbete med många bra skrivningar. Framtidens åländska kommunfält är en viktig fråga, ännu mer i tider då både kommunen och landskapet lyfter lån i miljonbelopp, vilket vi alla väl känner till.

För Moderat samlings del lyfte jag i remissdebatten två sakfrågor. Det ena handlade om att konstatera att "enligt 4 § i kommunstrukturlagen ska en kommun bestå av ett enda område som bildar en funktionell helhet". Tack för det! Det är viktigt med klara besked. Det är viktigt för våra 16 kommundirektör att veta hur spelplanen ser ut framledes.

Man kan ju förstås fundera på vad en funktionell helhet betyder. Tittar man på lagförslagets ursprungliga detaljmotivering från 2018 så är kravet att "kommunerna som går samman ska ha en gemensam landgräns, men att landskapsregering kan bevilja undantag från detta endast utgående från en sådan särskild kommunindelningsutredning som avses i fjärde kapitlet". Det betyder ju att om du tittar snävt formalistiskt på den gamla formuleringen att ingen gemensam landgräns finns mellan skärgårdskommunerna och då får skärgårdskommunerna inte göra frivilliga samgåenden med varandra, förutom om det görs med välsignelse av landskapsregeringen i enlighet med fjärde kapitlet, "Särskild kommunindelningsutredning".

Rimligtvis bör då dagens betänkande gälla: "En kommun ska bestå av ett enda område som bildar en funktionell helhet", det vill säga också skärgårdskommuner torde kunna gå samman med varandra om de så vill.

Den andra frågan jag lyfte handlade om ett förenklat förfarande för frivilliga sammangåenden. Timman är sen och jag har redan lyft detta i replik till Rainer Juslin så jag konstaterar bara att det är bra att utskottet efterlyser det. Det ska vara så enkelt som det bara är möjligt för de kommuner som vill gå samman. Tack för ordet.

Nå nu, lite passion i politiken! Lagtinget har ju suttit och sovit halva dagen. Det har varit en del hårda ord men det är liksom lite känslor och åsikter här.

Vicelantrådet säger "agera här och nu" och beskyller förra landskapsregeringen för att man inte kom med kriskommunslagstiftning. Det tycker jag är ett mycket dåligt argument. Agera här och nu, var det förslaget till fyra kommuner. Det bygger nuvarande landskapsandelssystem på, det bygger grundskolelagen på och det bygger hela stora socialvårdspaketet på; större och bärkraftigare kommuner.

Kriskommunsparagraferna skulle ha varit nödvändiga, absolut, men inte så urakuta som kriskommunsparagraferna har blivit nu. Så nu är det den sittande majoriteten som måste ta fram dem. Jag delar den åsikten som finns i salen, det är inte roligt med kriskommunsparagrafer och då kan vi verkligen snacka om att få ner kommuner på knäna och tvång.

Talman! Hörde jag någon viska landskapsregeringens ledord "tillsammans"? Nä, jag tänkte väl det. Ett spel för gallerierna och ett evigt poserande kring ekonomin utan någon slags förankring. Det var ett ärligt och mycket välmotiverat försök och jag hoppades att jag skulle bli positivt överraskad över att lagstiftningen skulle ha remitteras till finans- och näringsutskottet.

Jag vill ta lag- och kulturutskottets ordförande i försvar. Hans målsättning var att nå konsensus samtidigt som majoriteten valde att överhuvudtaget inte lyssna på de önskemål som framkom. Vi utnyttjar det parlamentariska utrymme vi har och enligt lagtingsordningen och arbetsordningen så kunde vi i första behandling föreslå att lagpaketet skulle remitteras till finans- och näringsutskottet och där hade vi en omröstning som vi förlorade.

Då återstår ytterligare ett parlamentariskt utrymme och det är en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen, en kläm och den aviserar jag till den andra behandlingen. Tack!

Tack, herr talman! Bästa ledamot Sjögren, jag konstaterar att det inte finns någon landskapslag om kriskommuner och någon sådan lag verkar överhuvudtaget inte ha varit aktuell under den föregående mandatperioden. Det förvånar mig något med tanke på hur man nu står och lägger texten angående det stora enorma behovet av den här lagstiftningen.

Skulle ledamoten Sjögren kunna upplysa mig lite om det här? Det gör att jag kanske fortsättningsvis är förvirrad men på en högre nivå så att säga.

Talman! Lagtingsledamot Måtar har ju precis just stått här och sagt att kommunerna klarar sig alldeles utmärkt. Med den förvissningen att ledamot Måtar hör till majoriteten så har vi ju förstått nu då att det inte är någon brådska med kriskommunsparagraferna.

Liberalerna gör en helt annan bedömning. Den bedömningen baserar sig på att skulle den lagstiftning, som vi nu river upp, ha gått vidare, att vi skulle ha haft fyra kommuner på Åland så skulle de ha varit ekonomiskt bärkraftiga och kriskommunsparagrafen skulle inte ha varit lika urakuta som vi bedömer att den är nu.

Tack, herr talman! Skärgårdskommunen skulle det vara intressant att få en närmare redogörelse för. På vilket sätt skulle den vara bärkraftig?

Talman! Den skulle också haft möjlighet att vara bärkraftig. Skulle du ha haft större kommuner på fasta Åland så skulle man också kunna ha bistått och haft samarbete med skärgårdskommunen, förslagsvis med den Norråländska kommunen eller den Södra kommunen eller Mariehamns stad. Så det fanns bara möjligheter, lagtingsledamot Måtar.

Tack, talman! Vicetalman Sjögren, det är klart att övrig lagstiftning utgår från fyrkommunmodellen, om vi väljer att kalla den så, därför att majoritetsblocket valde då att lagstifta enligt den modellen trots att man till och med var medveten om att förslaget till reformlag inte skulle ha någon bärvidd i samhället. Därför är ju landskapsandelssystem delvis då lite ohållbart. Sedan kan vi konstatera att det är synd att kriskommunen inte har lanserats tidigare. Det är bara att beklaga. Det borde ju ha sjösatts redan under förra mandatperioden, men nog respekterar jag också att regeringen Sjögren valde att prioritera annat än just den frågan.

Talman! Vicelantrådet Jansson har alla möjligheter att prioritera kriskommunsparagraferna. Han vet att det är ingen picknick när vi får kriskommuner på Åland. Och som jag sade tidigare, det var att agera här och nu inom ramen för lagstiftningen. Till den delen var den ju frivillig då, fyra kommuner. Men man skulle behöva agera här och nu. Nu är vi ännu mera sent ute. Vi står med en stor samhällskris i bagaget.

Det gäller att kavla upp skjortärmarna nu, vicelantrådet, och se till att vi tryggar alla ålänningarnas välfärd och att vi också har en kriskommunsparagraf i bagaget.

Tack, talman! Det är väl jättebra om ledamöterna i övrigt inom liberala gruppen följer ledamot Rainer Juslins linje och försöker medverka i stället för att försena processen med hänvisning till att man måste begära ett utlåtande om ekonomin. Som jag redan uttalat här i tidigare replikskifte så kan var och en kan räkna på olika scenarier. Det behövs inte begäras in tilläggsutlåtande.

Faktum är, vicetalman Sjögren, att det ju har tagit en viss tid att återställa en normal relation till kommunerna efter det att regeringen Sjögren, under er ledning, totalförstörde förtroendet mellan det här huset och kommunerna. Det är ju det som är sanningen, eller hur? Man hotade, man sade att gör ni inte si eller så kommer ni att straffas. Det är en politik som vicetalmannen står för än idag tydligen.

Talman! Jag förbehåller sig rätten att yttra vad jag vill. Jag delar också ledamot Ingrid Zetterman uppfattning, jag tycker att vicelantrådet ska ta sig en riktig funderare hur han uttrycker sig i plenum. Det är vicelantrådet som också har spätt på den situation som vi har. Vicelantrådet har varit med och sått en riktig draksådd i de åländska kommunerna under den förra mandatperioden med sin oppositionspolitik och sin skrämselpropaganda.

Nu är det majoriteten och Centerns ansvar att se till att inte en enda ålänning faller mellan stolarna.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Föreläggs först förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om en reform av kommunstrukturen på Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunstrukturlagen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.