Enda behandling

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar.

Vicetalman Marcus Måtar får först läsa upp klämmen.

Tack, talman, och övriga åhörare.

Med hänvisning till vårt inlämnade spörsmål, och med stöd av 37§ i lagtingsordningen, ställer vi till landskapsregeringen följande fråga: Vilka principer styr bruket av medel från Penningautomatföreningens verksamhet?

Tack, talman!

Herr talman! Bästa lagting!

Det skriftliga spörsmålssvaret talar naturligtvis för sig självt. Men det finns anledning att här i lagtinget föra ett muntligt resonemang kring frågeställningarna som berör detta ämne och fundera på hur vi kan hitta metoder för att tydliggöra det som uppfattas som oklart och det som är i behov av förändring.

Som det skriftliga svaret på spörsmålet anger, regleras överföringen av medel från Ålands Penningautomatförening (PAF) av lotterilagen från 1966. Hur det fördelningsbara beloppet sedan ska hanteras, allmännyttan till del, anges i sin tur i förordningen om PAF från 1993.

Lotterilagen är alltså snart 60 år gammal. Den som är intresserad kan läsa historiken om PAF och konstatera att bolaget inledde sin verksamhet år 1967 med två deltidsanställda och cirka 50 spelautomater. Många känner också till namnet Pajazzo vilket var den spelautomat som enligt uppgift var central i PAF:s verksamhet inledningsvis.

Det är lätt att förstå att behovet av reglering var annorlunda då jämfört med dagens situation, där PAF har utvecklats till ett internationellt spelbolag med ett rykte om att ligga i framkant vad gäller ansvarsfrågor. Bolaget har personal från många länder och bedriver verksamhet på marknader i bland annat Finland, Sverige och Baltikum och Schweiz.

Omsättningen då och nu kan inte jämföras. Antalet kunder är helt annorlunda, och verksamheten är nu till stor del internetbaserad. Som vi alla vet har PAF i dag dessutom en mycket stark kassa. Behovet av en revidering av lotterilagen är därför uppenbart.

Som det skriftliga svaret på spörsmålet anger har regeringar och lagtinget vid ett flertal tillfällen pekat på behovet av att revidera det regelverk som styr verksamheten. Detta har diskuterats i regeringsprogram, budgetar, utskottsbetänkanden, parlamentariska arbetsgrupper och i samband med lagstiftningsbeslut, exempelvis vid behandlingen av det finanspolitiska ramverket. Ändå har någon översyn ännu inte genomförts. Jag skulle tro att de allra flesta partier, grupper och ledamöter i denna sal är överens om att regelverket behöver ses över. Möjligen kan de ledamöter som valdes in i lagtinget för första gången denna mandatperiod ännu inte ha tagit ställning i frågan.

Jag kommer att återkomma till behovet av ny lagstiftning i slutet av mitt anförande.

Vi har alltså en lotterilag från 1966 och en förordning från 1993. I det skriftliga svaret anges vissa avvikelser som regeringar och lagtinget har beslutat om vid olika tillfällen. Exempel som nämns är uppförandet av Alandica, pandemin och nu även anslaget i budgeten för 2025. Landskapsregeringen medar att även dessa avvikelser pekar på behovet av att revidera regelverket.

Lagtinget har därtill fattat beslut om humanitärt bistånd vid tre tillfällen: Kosovo-krisen 1999, Tsunamin i Sydostasien och bistånd till Pakistan. Dessa biståndsinsatser skedde med lagtingets ordinarie budgetmedel, inte med PAF-medel.

Vidare finns de två biståndsinsatser som nämns i det skriftliga svaret, där PAF, med ägarens godkännande, fattade beslut om hjälpinsatser: År 2022: 150 000 euro var till två hjälporganisationer. Den nu aktuella Ukraina-hjälpen: 3 miljoner euro för ombyggnad av skyddsrum, till utbildningsrum för cirka 8 500 ukrainska barn och ungdomar. Dessa beslut har fattats av PAF med PAF:s egna verksamhetsmedel i en situation innan dessa medel har blivit en del av den vinst och nettoavkastning som enligt lotterilagen ska överföras till landskapsbudgeten och därefter hanteras enligt PAF-förordningen. Detta gäller för bägge fall; biståndsinsatsen 2022 och den nu aktuella Ukraina-hjälpen.

Detta är en juridisk fråga, inte ett politiskt ställningstagande från landskapsregeringen. Landskapets högsta tjänstemannaledning har tydligt bekräftat denna uppfattning. PAF har fattat beslutet med ägarens godkännande, vilket formellt innebär att det rör sig om en ägarstyrning.

Frågan är naturligtvis politiskt intressant – dagens debatt och diskussionen här i salen visar detta tydligt. Men trots detta rör det sig fortfarande om en ägarstyrningsfråga.

Det tål att upprepas att biståndsbesluten fattades av PAF, det godkändes av ägaren och att detta inte har påverkat fördelningen av allmännyttiga medel. Fördelningen av beloppet har inte minskat.

Med detta kommer vi in på frågan om ägarstyrning och rollfördelningen mellan lagtinget och regeringen. Denna rollfördelning anges i lagtingsordningens 4 § och torde vara klar och tydlig för de flesta.

Diskussionen om detta kan inte åsidosättas i samband med detta spörsmål. Lagtingsordningens 4 §, rubriken lyder: Parlamentarismen. Det innebär att lagtinget utövar den lagstiftande och ekonomiska makten samt kontrollerar den offentliga maktutövningen. En kontrollfunktion som lagtinget tillämpar här idag. Bra så.

Regeringsmakten utövas av landskapsregeringen, som måste ha lagtingets förtroende och därmed stöd från de politiska grupper som understöder den då sittande regeringen.

Ägarstyrningen, som utövas genom delegeringsbeslut i landskapsregeringen, ligger under ansvaret av den minister som tilldelats uppgiften att ägarstyra olika företag. För PAF:s del är det finansavdelningen och finansministern som ansvarar för ägarstyrningen.

Att lagtinget, som idag, tillämpar sin kontrollfunktion, det är ingenting att säga någonting om.

Hur fungerar då ägarstyrningen i praktiken? Jag ska berätta lite om mina egna erfarenheter gällande ägarstyrning av bolag och ägarstyrning i synnerhet.

Här i salen finns ett antal personer, ministrar och tidigare ministrar som har utövat ägarstyrning över det bolag de haft att ägarstyra. Av dem som befinner sig i salen just nu torde endast min företrädare, ledamoten Höglund, och jag haft ansvaret att ägarstyra PAF. Därtill har ett antal personer, nu utanför politiken, haft samma ansvar i sina roller.

Ägarstyrnings absolut viktigaste uppgift är att säkerställa att respektive bolag har rätt styrelse. Den ansvarige ministern utser styrelsen som vanligt efter förankring i landskapsregeringen. För PAF:s del fattas beslutet att tillsätta styrelse på enskild föredragning av finansministern. PAF skiljer sig från traditionella bolag då det är en förening. Styrelsen utses därför genom enskild föredragning. Det gäller den viktigaste uppgiften som jag tycker att det är. Jag känner inte till att ägarstyrningen skulle ha sökt hela lagtingets godkännande inför styrelsens tillsättningar i något av landskapets bolag.

Ägarstyrningens möten följer en etablerad praxis, där representanter från PAF, exempelvis vice vd och styrelseordförande, möter regeringens ansvariga enheter. Just nu har ägarstyrningen stärkts ytterligare genom tillförandet av juridisk kompetens. Dessa möten behandlar resultatutveckling, prognoser och strategiska frågor, det nya spel licenssystemet i Sverige och Finland har diskuterats frekvent på ägarstyrningsmötena. Landskapsregeringen behöver ha information för att kunna föra ett politiskt arbete mot de marknader som berörs av PAF:s verksamhet. Normalt politiskt arbete. Ibland vill PAF förankra större åtgärder som planeras. Förvärv av andra spelbolag är sådana åtgärder. De har förekommit vid ett flertal gånger att PAF har sökt ägarens godkännande för förvärv som kunde ha en stor ekonomisk betydelse för PAF. Jag har personligen ställts inför sådana situationer, vid något tillfälle till inköpsbelopp som vida och mångdubbelt överstiger beloppet 3 miljoner som nu diskuteras i detta spörsmål.

Jag vet som sagt bara om mina egna erfarenheter. Men jag kan inte tänka mig annat än att mina företrädare har ställts inför motsvarande frågeställningar och sedan fått fatta beslut. Jag antar att mina företrädare, precis som jag, har förankrade det planerade förvärvet eller någon annan planerad åtgärd hos regeringskollegiet. Det tror jag att många tidigare ministrar känner till och de diskussioner som har förts om olika händelser som påverkar PAF.

Regeringskollegorna får all information. Det är utgångspunkten. Det finns ett mått av sekretess i hanteringen i regeringssalen som gör detta möjligt.

Förankring ska arbetet för övrigt påverkas av olika ärendens känslighet och sekretess och där stöter man på vissa problem och motsättningar. Sekretess råder och samtidigt kan det finnas ett behov av att förankra med majoriteten och ibland informera lagtinget.

Det är bara att konstatera att förankring, information och kommunikation är viktigt men samtidigt väldigt svårt med anledning av det som jag har framfört. Och till den delen tycker jag att dagens diskussion är värdefull. Det är som sagt två storheter som möts och kolliderar; behovet av att informera, förankra men samtidigt sekretessdelen och affärshemligheten.

PAF:s begäran om att få ägarens godkännande till att via Olena Zelenska Foundation stöda ukrainska barns och ungdomars möjlighet till skolgång i krigszon förankrades också i landskapsregeringen. Ärendet som det är fråga om kantades av sekretess av säkerhetsskäl. Man får väl öppet och ärligt säga att säkerhetsskäl, alltså där beslutet och information om beslutet kan påverka två krigförande storheters möjlighet att påverka varandra gör att situationen är ny för oss. Situationen är ny för mig och det gör det ytterligare mer komplicerat.

Förhoppningsvis, menar jag, kan förståelsen för denna sekretess framstå mer tydligt då projektet framskrider. Jag hoppas det i varje fall.

Om man ser hur PAF har utvecklats allt sedan 1967 till ett bolag som tog avgörande kliv in i internetvärlden och sedan så småningom tog stora steg mot ansvarsfullt spelande genom att införa insättningsgränser för spelandet och att det ändå samtidigt presterar det resultat som PAF gör, så måste man väl ändå anse att organisationen PAF, inklusive ägarstyrningen som helhet har fungerat väl genom åren. PAF kan redovisa att de genom åren har genererat 450 miljoner euro till det åländska samhället. Detta kan inte vara helt fel. Det har alltså fungerat väl. Den största äran för PAF:s positiva utveckling ska ges till personalen, ledningen och styrelsen.

Herr talman! Landskapsregeringen står fast vid att det är att det är rätt och riktigt att också Åland hjälper ett europeiskt grannland att stå upp mot ockupationsmakten. Ingen kan garantera att Ryssland inte har andra expansionsplaner vid sidan av det som pågår i Ukraina. Kriget fortsätter att skapa djupa sår, inte bara i Ukraina utan i hela världen. Hur och när det kommer att ta slut är fortfarande oklart, men motståndet från Ukrainas folk och det internationella stödet visar att kampen för frihet och självbestämmande inte är över.

Människor dör. Och den bästa garantin för att förhindra att motsvarande ska kunna hända vid våra gränser är ett samarbete mellan västliga demokratier och hjälp till varandra då det behövs.

Ryssland har attackerat Ukraina i ett fullskaligt krig med bombningar som riktar sig mot civila mål såsom skolor, sjukhus och civil infrastruktur. Kriget har haft förödande konsekvenser för civilbefolkningen i Ukraina och ekonomiskt har Ukraina och omvärlden påverkats.

Det torde inte vara en överdrift att säga att Ukraina kämpar för sin frihet som folk och för sin vilja att tillhöra ett demokratiskt samhälle. Alternativet är den diktatur som Ryssland vill påtvinga Ukraina.

Fler än 10 000 civila ukrainare och hundratals barn har fått sätta livet till. Antalet avlidna och skadade soldater är förstås betydligt fler. Miljoner ukrainare har tvingats lämna hus och hem och en del av dem har hittat sin väg till Åland och bidrar till det åländska samhället.

Ukraina har fått och får fortfarande hjälp av vänskapligt sinnade länder. Omvärldens hjälp har sannolikt varit avgörande för att Ukraina så här långt har lyckats förhindra en total rysk ockupation.

Fortsatt hjälp från omvärlden är den enskilt mest avgörande faktorn för hur kriget kommer att sluta och hur kommande fredsavtal kommer att se ut. Finland och grannländer har hjälpt Ukraina med bistånd i olika form till miljardbelopp och de nordiska länderna sammantaget tar sitt ansvar på ett väldigt bra sätt. Landskapsregeringen anser att det är rätt och anständigt att också Åland drar sitt strå till stacken. Men då genom att förstärka den ukrainska civil beredskapen på det sätt som har gjorts.

I relation till den åländska befolkningens engagemang är det snarare lämpligt att landskapet bidrar med en konkret insats. Den som ger hjälp kan sannolikt också få mottaga hjälp om så behövs.

Man kan inte utesluta att en eventuell rysk seger i Ukraina kan medföra att de ryska aggressionerna allt starkare riktas åt annat håll. Det är därför lätt att anse att den ukrainska befolkningen kämpar inte bara för sin egen frihet utan också för hela det västliga Europa och för den västliga demokratin och därmed också för Åland.

Rysslands anfall mot Ukraina har lett till att både Finland och därmed Åland, hur man än ser på det, och Sverige har anslutit sig till försvarsalliansen Nato. Denna åtgärd visar med all tydlighet att det ryska anfallskriget inte är begränsat enbart till Ukraina.

Ryssland misstänks också bland annat för aktioner i Östersjön genom välkända draggningar av kablar. Dessa aktioner kallas för hybridkrigföring, vilket av andra sakkunniga kallas för ett lågintensivt krig. Försvarsalliansen Nato förstärker med anledning av detta sin närvaro i Östersjön. Bara i går skadades ytterligare en telekabel, belägen i Östersjön, mellan Baltikum och Sverige, och svenska myndigheter har enligt uppgift bordat ett fartyg med anledning av detta.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson har uttalat situationen för Sveriges del på ett bra sätt. Sverige är inte i krig, men det råder inte heller fred. Ett ganska starkt uttalande som man bör tänka på. Finlands statsminister å sin sida har under de senaste dagarna uttalat att det är fullt möjligt att Ryssland efter Ukrainakriget kan komma att testa Nato och dess artikel 5 i ett anfall mot ett Natoland. Citat från vad han sade lyder så här: " Vi får inte glömma vad Ryssland gör i Ukraina. Vi får inte glömma hur stort hotet verkligen är." Det är Finlands statsminister som har uttalat det. Därför kan man konstatera att Rysslands anfallskrig i Ukraina inte berör bara Ukraina.

Herr talman! Jag har, som jag tidigare har sagt, inte något emot att lagtinget utövar sin rätt till att kontrollera landskapsregeringens förehavanden, bland annat genom att ställa spörsmål som detta.

Men ett uttalande av oppositionsledaren, vicetalmannen Marcus Måtar behöver lyftas. Vicetalman har kritiserat att PAF och landskapsregeringen har gått in i ett biståndssamarbete med Olena Zelenska Foundation, eftersom, såsom jag har förstått det, det namnet kopplar ihop med den folkvalde presidenten och det skulle vara fel att samarbeta med en organisation med denna politiska koppling.

Det torde just nu finns två politiska makter av betydelse i Ukraina. De två makter som kämpar om herraväldet. Den folkvalde presidenten Zelensky med landets regering bildar den ena politiska makten, medan ockupationsmaktens ledare, Rysslands president Putin bildar den andra makten.

Jag tycker att det är svårt rent personligen, för att inte säga omöjligt, att inte ta ställning till vilken av dessa politiska makter man föredrar, Zelensky eller Putin? För mig är valet självklart.

Herr talman! Varför vill penningautomatföreningen PAF stöda Ukraina? Några ord om det.

Det är två åtgärder för hjälp till Ukraina som har gjorts, på det sätt som jag har beskrivit här, har väckt en positiv respons hos personal i PAF. PAF har inte och ska inte ha bonussystem för belöning av personalen, men åtgärder av detta slag såsom välgörenhet gör personalen stolt över att jobba för PAF, vilket förstås är positivt för penningautomatföreningen som verkar på hårt konkurrensutsatta marknader och där motiverad personal är basen i verksamheten.

Spelverksamhet är i sig en svår verksamhet och då är det bra att penningautomatföreningen på detta sätt kan bidra till goda ändamål. Sammantaget gynnar detta PAF samtidigt som det hjälper barnen i Ukraina.

Avslutningsvis, herr talman, ska jag som utlovat återkomma till frågan om behovet av att revidera regelverket. Landskapsregeringen vet att denna fråga intresserar många. Den är intressant här i lagtinget och det ska den vara. Den är givetvis högintressant för de föreningar som är i behov av finansiering för sin verksamhet. Jag har full förståelse för det breda intresset för att vara med och påverka ett nytt regelverk för lotteriverksamhet eftersom dessa PAF-medel påverkar Åland väldigt mycket.

Landskapsregeringen söker nu ett tydligt mandat av lagtinget i fråga om behovet av att revidera lotterilagen och PAF-förordningen. Ett tydligt mandat i denna riktning kunde vara ett bra avslut på denna debatt och en bra utgångspunkt för det landskapsregeringen vill göra. Landskapsregeringen vill alltså genomföra revideringsarbetet och under mandatperioden för lagtinget föreslå en ny lotterilag.

Herr talman! Under den förra mandatperioden beslöt talmanskonferensen att Ukrainas flagga ska hänga vid Non-Violence statyn, 20-30 meter i sydväst från denna talarstol, och den skulle hänga där i solidaritet med Ukraina. Flaggan kommer att vara belyst enligt samma beslut och kan därför vara hissad dygnet runt. Tanken är att den tas ned när kriget är slut, inte före. Det beslutet är betydelsefullt och det förpliktar.

Allra sist, herr talman, vill jag tacka talmannen själv för talmannens medverkan som stödperson i detta projekt. Talmannens stöd har gjort det lätt att uttrycka att det som genomförs är Ålands folks insats för Ukraina. En insats som det finns all anledning att vara stolt över. Tack!

Tack, talman!

Jag tänkte uppehålla mig lite angående den kallelse som landskapsregeringen och finansministern skickade ut angående mötet med gruppledarna den 12 december. Det verkar lite märkligt att kalla till detta möte, med tanke på att beslutet fattades den 3 december och den första utbetalningen redan skedde den 16 december. Kan man verkligen kalla det för en förankring?

Skulle det inte ha varit mer klädsamt att förankra processen i detta ärende? Med facit i hand hade det kunnat se lite annorlunda ut. Vad ville man egentligen uppnå?

Herr talman! Det är givet att diskussionen här kommer att handla ganska mycket om det ämnet. Jag nämnde detta i mitt anförande att det är svårt och komplicerat, men också viktigt med information och förankring. Så är det, och det har inte alltid varit på det sättet. Inte ens när man tillsätter styrelsen och begär att lagtinget ska godkänna eller icke godkänna de blivande styrelserna. Det är en del av rollfördelningen som jag försökte beskriva här.

Min avsikt med detta möte är att klargöra detta. Om man läser rubrikerna noga står det att detta informationstillfälle handlar om ett stort och betydande ägandestyrningsprojekt. Det har aldrig sagts att det skulle behövas ett enhälligt lagtingsbeslut, utan det var landskapsregeringens förslag som presenterades på det här sättet. PAF:s beslut, ägarstyrning godkänner och det är efter de metoder som har följts.

Tack för svaret. Jag anser att det kanske hade varit på sin plats med en förankring i lagtinget för ett så stort belopp.

Min andra fråga är: Hur ser finansministern på följande fråga? Tittar man på själva memorandumet står det ju faktiskt att det är Ålands landskapsregering och den Zelenska Foundation som har ingått ett avtal om dessa pengar. Anser ministern att landskapsregeringen och Penningautomatföreningen är samma sak? Det är ju faktiskt två skilda juridiska enheter med egna organisationsnummer.

Kan man tänka sig att landskapsregeringen skulle kunna be andra företag, som Posten eller Långnäs hamn, att också betala för landskapsregeringens olika avtal?

Herr talman! Memorandumet har tagits fram med stor noggrannhet, och den juridiska aspekten har hanterats av de juridiskt sakkunniga i förvaltningen. I memorandumet står det ungefär att det är en samarbetsförklaring. Det torde inte stå att landskapsregeringen beslutar om att utbetala pengar, utan det står snarare att vi kommer att säkerställa att ett sådant beslut fattas.

Detta hänger ihop med att vi vet att PAF:s styrelse står beredd att fatta beslut om ägarstyrningen. Det innebär att landskapsregeringen skulle ge sitt godkännande, vilket har krävt stor noggrannhet i formuleringen av beslutet. Det ska vara tydligt att det är PAF som tar beslutet.

Talman,

Ministern nämnde att förankring har skett i landskapsregeringen med ministerkollegorna. Något sådant framgår dock inte av regeringens skriftliga svar, så jag undrar helt enkelt: När har denna förankring med ministerkollegorna ägt rum?

Herr talman!

Jag har inget datum, det är normala överläggningarna. Det här stödpaketet och den här åtgärden grundades på en tanke, som har redogjorts för vid träffar i hela lagtinget och i andra sammanhang. Tanken var att man skulle kunna ha ett Grit:lab projekt igång i Ukraina, motsvarande det som här. Men projektet nådde inte hela vägen fram. Det visade sig vara betydligt svårare och mer komplicerat att förverkliga. Landskapsregeringen har varit involverad och har haft information om detta hela vägen, från den ursprungliga tanken till det som blev av sedan.

Talman,

Finansministern nämnde orden "normal överläggning" men preciserade inte datumet. Jag önskar att detta datum klargörs inför den fortsatta debatten. När har regeringskollegorna blivit informerade om detta beslut? Det har relevans för ärendets fortsatta behandling.

Herr talman! Det kanske det har. Ledamot Valve vet också att diskussioner i landskapsregeringen ibland försiggår under så kallade på förhand planerade överläggningar. Ibland sker det även en förankring i samband med hanteringen av andra ärenden. Jag är helt säker på att ledamoten Valve, precis som jag, har deltagit i båda varianterna av förankring i landskapsregeringen.

Talman! Stort tack för redogörelsen finansministern. Det var mycket information, och som lagtingsledamot var det välbehövligt för mig att försöka bilda mig en uppfattning om den här processen. Jag har i media kunnat läsa att jag står bakom den här donationen, vilket jag inte visste om förrän det stod i tidningarna.

Den 3 december har ministern har skrivit under ett memorandum som är på engelska och ukrainska och har jag fått höra här att det är säkerhetsklassat och så vidare. Men det står ju klart och tydligt att det handlar om ett avtal mellan Ålands landskapsregering och Zelenska Foundation. Att ta fram ett sådant avtal på två språk borde ta tid; det gör man inte över en natt.

Då är min fråga om finansministern kan redogöra för mig här i Ålands lagting när landskapsregeringen började ta fram det här avtalet, så att vi kan få en bild av tidslinjen, vilket jag anser är viktigt. När fick den här ägarstyrningen som vi hörde talas om, och ministern information om när skulle donationen ske?

Herr talman!

Processen har gått till på det sätt som jag har redogjort för, och det är den normala gången. Man funderade först på Grit:lab projektet och konstaterade sedan att det inte kommer att fungera. Styrelsen ansåg sedan att man skulle gå in för det här, och på ett ägarstyrningsmöte har man sedan redogjort för detta. Därefter har man börjat ta fram detta memorandum, vilket har skett med hjälp av PAF:s juridiska kompetens likväl som med landskapsregeringens egen kompetens inom området. Jag har inte minne exakt av dessa tidpunkter. Jag anser att detta inte är helt relevant, utan det har varit en process för att ta fram memorandumet som beskriver samarbetet.

Talman! Dessa datum är ganska viktiga när vi pratar om förankring, för att vi ska få en gemensam grund och att vi alla står bakom det här. Hade man tagit det här till lagtinget, så kanske det hade sett helt annorlunda ut. Kanske vi inte stått här idag, utan då hade vi diskuterat något helt annat.

I lokala medier har vi kunnat läsa om vad som sägs angående beslut om några tusenlappar i donationer. Större frågor diskuteras i styrelsen i PAF och gränsen för vad PAF behöver bolla med landskapsregeringen ligger på några hundratusen euro. Eftersom finansministern ansvarar för ägarstyrningen av PAF, är min fråga: När togs det här beslutet om donationen i PAF:s styrelse eller av ägarstyrningsenheten? Finns det något protokoll som vi kan få ta del av, så att vi vet när det här har påbörjats?

Herr talman! Ägarstyrningsmöten går inte till på det sättet att allt bara diskuteras via protokoll. I det här fallet söker PAF ägarens åsikt om en möjlig åtgärd som man tänker genomföra. Det förs ibland minnesanteckningar för att komma överens. När man enas om vilken summa pengar som ska överföras varje år och liknande frågor, dokumenteras detta som minnesanteckningar för att säkerställa en gemensam förståelse.

Jag tror mig veta att dessa protokoll inte är offentliga. Om de är det, så är de det, och det är inga problem med det heller.

Detta är en normal form av ägarstyrning. Jag pratar ganska ofta med styrelseordföranden för de andra bolagen i telefon, där vi diskuterar linjedragningar och liknande. Sedan, vid något tillfälle, träffas vi öga mot öga för att komma överens om saken.

Jag har inte alla dessa datum.

Tack, herr talman!

Det är intressant att finansministern pratar så mycket om PAF och ger intrycket av att det är PAF som har drivit hela denna fråga. Men med det sagt, så är det ju finansministern själv som har fattat beslut om detta på enskild föredragning den 3 december. Det är inte PAF som har fattat beslutet om att genomföra detta. Det är landskapsregeringen, med representant Mats Perämaa, som har tagit detta beslut.

Det är också finansministern som har skrivit på avtalet, inte PAF. Så jag undrar egentligen varför finansministern påstår detta och resonerar som om det skulle vara PAF:s fråga. Det är landskapsregeringens fråga. Det är landskapsregeringen som har beslutat om detta, och det är landskapet som bär ansvaret för hela hanteringen av frågan. Inte sant?

Herr talman!

Orsaken till att jag säger detta så tydligt är att det är sant. Ni har själva haft möjlighet att lyssna på PAF:s ledning, som har beskrivit vilken positiv effekt det här projektet hade för PAF, både det förra och det nuvarande vad det betyder för personalen. Jag säger det jag säger för att det är sant.

PAF har velat ha det på det här sättet. Det visade sig att det inte är gångbart att skriva ett avtal mellan ett spelbolag och Olena Zelenska Foundation. Därför har ägarstyrningen och landskapsregeringens medverkan varit viktiga för att nå fram till ett samförståndsavtal och med det som grund godkänna att PAF sköter betalningarna till den här fonden på det sätt som de själva önskade. Det är sanningen.

Tack, herr talman!

Finansministerns trovärdighet har ifrågasatts med tanke på de senaste veckornas uttalanden, men vi kommer tillbaka till det.

Det är också intressant att diskutera frågan om att det ska vara ett personalärende för PAF, att man gynnar personalen genom att ge dessa pengar. PAF har många anställda, bland annat finns det människor där som jag också känner, och de påstår att de inte var medvetna om att denna stora satsning skulle göras. Det kom som en blixt från klar himmel. Att det här med att det ska vara någon slags förberedd personalfrämjande åtgärd köper jag inte.

Nästa fråga jag har är: Varför väntar man så länge med att informera om detta? Den 3 december fattade man beslut om det här. Och konstigt nog, samma dag som lagtinget går hem och tappar sin möjlighet att ifrågasätta beslutet, informerar man om detta till gruppledarna. Varför gjorde man inte det i samband med att man tecknade avtalet? Berätta för ålänningarna vad som sker!

Herr talman,

Ledamoten Wikström och Obunden Samling ifrågasätter PAF:s lednings uttalanden och ställningstaganden i frågan. Det är rätt anmärkningsvärt, eftersom ni faktiskt hade möjligheten att själva träffa VD:n och diskutera dessa frågor. En av er var närvarande. Så var det. Ni hade alla möjligheter att ställa frågor och ni fick den informationen.

Vad gäller tidsperioden mellan undertecknandet och offentliggörandet, så bedömdes det helt enkelt att båda parter behövde den tiden för att utforma ett pressmeddelande. Båda parter ville också hålla frågan icke offentlig fram till dess att pressmeddelandet gavs ut. I pressmeddelandet finns citat från vår politiska ledning och från fondens ledning, och det handlar om att få allt på plats under några dagar.

Talman,

I media har VD Fahlstedt sagt att bolaget ska sträva efter att bidra till samhällsnytta både lokalt och internationellt. Men i spörsmålssvaret kan vi läsa att det står i paragraf 17 till 19 att medel som inflyter genom föreningens verksamhet ska upptas i landskapets budget och användas för att främja och stöda allmännyttiga ändamål samt främja projekt som kan antas och gynnas föreningens verksamhet och syften.

Vi vet att det var folkhälsan på Åland, Röda Korset, Rädda Barnen, Stiftelsen och Dagens Barn som grundade PAF. Ska vi tolka det så att vi hädanefter kan se större insatser även utanför Åland med PAF-medel, eller är detta ett unikt tillfälle? Vad anser ministern?

Herr talman!

Jag tror att det finns god anledning att revidera regelverket, som jag nämnde tidigare, för att klargöra dessa frågor. Vi ska komma ihåg att även om beloppet var något annorlunda, så finns det ingen beloppsgräns och man har tidigare gjort motsvarande med ägardirektiv. Det handlar om olika projekt.

Bara för att tydliggöra vad jag sade i mitt anförande. PAF förfogar över sina verksamhetsmål fram till dess att beslut fattas om att överföra en nettoavkastning, en vinst, till Ålands budget. När detta har skett, har lagtinget full budgetmakt över dessa medel. Vi måste komma ihåg denna skillnad. Den finns där.

PAF fattar dagligen beslut om sådant som kan vara bra för deras verksamhet. Många gånger har man gjort förvärv, som jag nämnt, för mångdubbla belopp. Det är viktigt att hålla detta klart.

Talman!

Man kan ju se att det står "främja projekt som kan antas gynna föreningens verksamhet och ändamål." Då kan man tänka att det handlar om att tänka på införskaffande av olika bolag, vilket stöttar detta.

Det som jag tror att ha lett till den här diskussionen är just det faktum att man kunde ha sagt detta under budgetdiskussionerna för budgeten 2025. Varför kunde man inte ha tagit upp det under diskussionerna om tilläggsbudget fyra? Det hade kunnat ge en känsla av delaktighet, istället för att det kommer som ett brev på posten utan att man förstår.

Jag hade inte haft något problem att stöda det här i salen. Men det känns som att det har gjorts i skymundan och att hela oppositionen har ignorerats i denna diskussion. Det känns inte bra, särskilt med tanke på att det handlar om otroligt mycket pengar – 3 miljoner. Jag var med i förra regeringen och jag vet hur förankringen gick till då (… taltiden slut).

Herr talman! Problemet i det här fallet var att det fanns sträng sekretess kopplad till säkerhet. Det var en ny situation för alla att hantera, och det måste man ha respekt för. Man kan inte prata om saker hur som helst. Därför hade det inte varit möjligt att i lagtingets talarstol diskutera exakt om innehållet i det hela.

Det fanns ändå en likhet med det projekt som genomfördes tidigare, i den meningen att det handlade om ett ägardirektiv som gav godkännande till att PAF:S styrelse fattade besluten. Den likheten finns där.

Jag har full förståelse för att man gärna vill ta del av besluten. Men som jag försökte redogöra för i mitt anförande så finns det en viss skillnad mellan den kontrollmakten som lagtinget har och den verkställande regeringsmakten. Det måste man också ha respekt för.

Tack, talman!

Varför sade finansministern till media att hela lagtinget stod bakom beslutet? Det är en intressant fråga som jag gärna vill ha svar på. Jag skulle vilja få ett ärligare svar på huruvida detta har förankrats hos samtliga ministrar innan finansministern fattade sitt beslut. Om så är fallet, varför har inte beslutet fattats vid ett plenum? Varför har det istället fattats vid en enskild föredragning?

Herr talman!

Min uppfattning är att samtliga ministrar hade kunskap om det här projektet. Det är en fullt ärlig uppfattning. Det diskuterades så pass länge och i många omgångar och jag anser att det är min uppfattning.

Varför det inte fattades beslut i plenum, ja, det kunde man kanske ha gjort, förstås. Men nu är det så att jag uppfattar att förankringen i landskapsregeringen var väldigt tydlig. Det här ville man göra, det var överenskommet kopplat till det som jag svarade först och enligt delegeringsfullmakten ska besluten fattas där. Det var ingenting konstigt i det. Det var med landskapsregeringens fulla stöd, och det anger också svaret på spörsmålet, så det är väl knappast något att diskutera.

Tack, talman!

Om jag hade suttit i den situationen att jag skulle fatta beslut om 3 miljoner euro som skulle doneras, hade jag nog haft lite mer fokus på det mötet. Jag skulle inte bara kunna säga att det är min ärliga uppfattning att de andra kände till det. Jag hade nog kunnat säga: "Jo, det kände de till. Vi har gått igenom det här. Alla är med på det." Jag får känslan av att det kanske inte riktigt var så.

Sedan vill jag bemöta det mycket sorgliga grepp som ministern tar när han säger att eftersom Obunden Samling ifrågasätter varför vi donerar dessa medel till den här organisationen, så måste det betyda att Obunden Samling inte tar parti eller tar parti för fel part. Det är ett helt absurt resonemang.

Landskapsregeringen ger ju till exempel PAF-medel till en organisation på Åland som skickar samma belopp direkt till Palestina. Enligt samma resonemang skulle det i så fall betyda att landskapsregeringen tar avstånd från Israel.

Herr talman!

Landskapsregeringen har avgett ett svar på ett spörsmål. I svaret framgår det att detta projekt var förankrat i landskapsregeringen, och det är ett gemensamt svar. Procedurerna har godkänts av landskapsregeringen, vilket är ett kvitto på att det har skett en förankring. Spörsmålssvaret har tagits av en enig landskapsregering.

När det gäller Olena Zelenska Foundation och uppfattningen från Obunden Samling, som menar att man inte borde knyta ihop sig med en politisk organisation med en tydlig koppling till presidenten i Ukraina som är folkvald, så försöker jag redogöra för min ärliga reaktion på detta ställningstagande. Jag tycker att (… taltiden slut).

Tack, tack, tack!

Minister Perämaa framhöll att donationen var PAF:s beslut. Vidare konstateras det i svaret på spörsmålet att donationen ingår i den ordinarie verksamheten inom ramarna för företagsansvar.

Samtidigt står det på den Olena Zelenska Foundations hemsida att detta är en gåva från Åland. Ministern sade själv tidigare att den här fonden inte ville göra ett avtal med ett spelbolag. Väcker detta några frågor?

Herr talman!

Det väckte frågor. Det handlar om ett spelbolag. Den första reaktionen när vi fick höra talas om detta var att PAF skulle kunna göra ett avtal med Olena Zelenska Foundation själva. Men PAF ville ha det på det här viset efter att ha fört diskussioner med fonden ifråga. Man kom fram till att det är bättre om landskapsregeringen eller Ålands folk gör donationen. På grund av detta uttryckte jag mig på det sättet. Jag betonade hela tiden att det är PAF:s beslut, men det är Ålands folk som har gjort donationen och PAF ville ha det på det sättet. Landskapsregeringen ville också ha det på det sättet, och i en situation som denna kan jag inte tycka att det känns fel.

Tack, talman!

Jag vill betona att jag inte pratar om situationen. Vi är alla ense om att Ukraina behöver all hjälp de kan få.

Men min fråga gäller detta: Hur kan det samtidigt vara en donation från Ålands folk och en CSR-åtgärd, det vill säga företagsansvar, som kommer att leda till ett bättre mående hos de anställda? Vi vet alla att det också kan vara svårt att arbeta på ett spelbolag.

Herr talman!

Det där är en bra fråga. Självklart har vi fört diskussioner inom ramen för ägarstyrning och med hela landskapsregeringen om detta. Ledningen har beskrivit detta på ägarstyrningsmötena med landskapsregeringen och man har arbetat fram ett samförståndsavtal och ett memorandum.

Det tidigare fallet med den tidigare donationen väckte positiva reaktioner inom den egna organisationen. Dessa ord är från PAF:s VD och vi har lyssnat på deras synpunkter. Därför kunde vi kombinera en gåva, en donation, från Ålands folk med PAF:s egen företagsmässiga nytta.

Talman!

Vi har berört detta lite, men jag vill ändå lyfta det igen för att få lite tydlighet.

PAF ska göra en donation till den ukrainska stiftelsen, och i förordningen om PAF framgår det tydligt vem som har rätt att teckna föreningens namn.

Men nu är det minister Perämaa som undertecknar å regeringens vägnar, trots att man säger att PAF ska göra utbetalningen. Med vilken rätt har finansministern och landskapsregeringen undertecknat avtalet med stiftelsen, och hur påverkar det juridiken? Borde inte PAF ha ingått avtalet?

Herr talman!

Den här frågan har utretts och bedömts mycket noggrant. Som jag nämnde i mitt anförande, så har det konstaterats att det är PAF som har fattat det juridiska beslutet utifrån sina egna verksamhetsmedel. Den juridiska bakgrunden till detta biträds av landskapets högsta tjänstemannaledning.

Det är klart att vi har varit noga med juridiken. Landskapsregeringen har gett ett ägardirektiv som godkänner detta, och det står formulerat så. Vi har inte fattat något beslut; vi har endast gett ett ägardirektiv som godkänner att PAF, som har begärt att få genomföra detta, ska få fatta beslutet.

Dessutom har PAF begärt att landskapsregeringen ska underteckna memorandumet, så att det framstår som att Ålands folk hjälper Ukraina. Detta har vi paketerat på det här sättet.

Talman!

Vidare har det framgått att man vill att Åland som helhet ska stå bakom donationen. Men de facto utbetalas pengarna från PAF, om jag har förstått det rätt. Det framgår ju att de är avsändare, vilket finansministern säger är problematiskt för den här fonden. Hur går det ihop? Från vems konto har den första raten utbetalats, och från vilket konto kommer de framtida raterna att utbetalas? Är det från PAF eller från landskapsregeringen?

Jag har också noterat att samma dag som landskapsregeringen höll sin presskonferens om dessa 3 miljoner, publicerade PAF ett pressmeddelande om att personalen har valt att donera 125 000 euro till diverse beundransvärda ändamål, bland annat till Ukraina. Jag får inte ihop det. Har PAF haft två olika personalprojekt? Kan finansministern, som ägarstyrningsminister, redogöra för detta?

Herr talman! Det andra fallet känner jag inte till, så jag har ingenting att säga om det.

Men jag tycker att jag beskrev hela det paket som vi har gått in för, PAF för sin del, ägarstyrningen och landskapsregeringen för sin del. Det torde bli ganska klart. PAF ville ha det på det här sättet, och tillsammans med samarbetspartnern har man kommit fram till att det är bäst om det blir landskapsregeringen, som representerar folket, som gör en överenskommelse i form av ett memorandum.

PAF:s styrelse vill genomföra detta och har betalat ut pengar juridiskt från deras konto, med ägarstyrningens, det vill säga landskapsregeringens, godkännande. Jag tror att paketet borde vara ganska tydligt och klart.

Talman, minister Perämaa.

Först vill jag tydligt klargöra att jag tycker det är bra att vi stöder Ukraina, visserligen inte med vapen, men det anser jag att omvärlden i princip bör göra. I framtiden kan vi ställas inför andra katastrofsituationer som vi också ska understöda. Det är viktigt att vi strävar efter största möjliga bredd i vårt stöd och att det inte uppstår valör som kan tolkas som en del av det politiska spelet som gagnar landskapsregeringen visavi oppositionen. Det bör, om möjligt, vara det åländska folket och lagtinget som på något sätt blir involverade.

Sedan har jag en fråga. Jag har snabbt tittat på de olika stödmöjligheterna som finns för Ukraina, det finns Nationalbanken i Ukraina, FN-organ, UNCH, HCR och flera andra. Varför valde man just denna organisation? Jag ifrågasätter den inte, men jag undrar vilken process som låg bakom beslutet?

Herr talman!

Utifrån det jag har berättat tidigare, var den första avsikten att införa ett utbildningskoncept liknande Grit:lab. Den delen utredde man noggrant. Så småningom kom man fram till att det skulle vara bättre med ett annat alternativ. Man bedömde att just den här fonden kunde göra något för civil beredskap och stöda ukrainska ungdomar på det sätt som har beskrivits.

Det är PAF som har sökt stöd av ägaren för godkännande, nämligen att satsa på ukrainska ungdomar genom utbildning som är vår behörighet och kultur ligger oss mycket varmt om hjärtat. Landskapsregeringen såg ingen anledning att ifrågasätta detta.

Tack, minister Perämaa. Jag ifrågasätter inte alls det. Men jag tycker att det är intressant att veta processen bakom, eftersom det finns ett tiotal organisationer som man kan stöda. Det är väldigt viktigt att förstå varför detta ska vara sekretessbelagt.

Jag uppfattar att själva mottagaren så den utredningen gjordes då på PAF, och sedan gick man för att få välsignelse från landskapsregeringen. Det viktiga är ju, som jag tror att de flesta är för det här, hur man ska få största möjliga bredd.

Ministern har även framfört att det måste finnas ett regelverk i framtiden för hur detta ska gå till.

Herr talman!

Det hör till spelet att jag ska utsättas för den ena frågan efter den andra och att jag ska misstänkliggöras. Men jag har stor respekt för ledamoten Lindén replik här; det viktigaste är ändå att vi ur det här hittar någonting gott.

Jag tycker att jag har varit tydlig med att jag vill ha lagtingets mandat att genomföra ett revideringsarbete. Vi ska också komma ihåg att det handlar om en lotterilag. Om man ändrar den, ska beslutet fattas just i denna kammare, så att varje lagtingsledamot får ta del av den processen.

Talman!

Jag ville börja med att tacka för ett väldigt utförligt spörsmålssvar. Det var kanske inte de konkreta politiska svar som man hade önskat, men i alla fall.

Om jag har förstått det hela rätt, så verkar den här historien variera något beroende på vilken vecka man läser om den i tidningen. Men om jag har förstått det rätt nu, så är det här helt och hållet PAF:s initiativ. Det är PAF som vill göra det här. Det är PAF:s styrelse som gör en utredning kring det, och det är PAF:s styrelse som fattar beslutet och sedan begär de ett godkännande av finansministern.

Pengarna, går de från PAF:s konto eller från något konto i landskapsregeringen? Det framgick inte riktigt i ministerns svar på den tidigare frågeställningen. Så de här pengarna som nu har betalats ut, kommer de från ett konto som är landskapsregeringens, eller är de från PAF:s eget konto? Det var min första fråga.

Herr talman!

Konkreta och bra frågor. Pengarna är från PAF:s konto har kommit, de har inte vidrört eller varit i kontakt med Ålands budget och bokföring. Enligt förordningen skulle dessa pengar då hanteras på ett annat sätt. Det är precis så här. PAF har utrett detta, hittat alternativ och ansett att det här är bra för dem och för alla. De vill att det är Ålands folk som gör donationen, eftersom de tycker att det skulle vara en bra sak. Det gör hela paketet starkare ur deras personalperspektiv som jag har försökt beskriva.

Jag kan också nämna något om kontakterna med utrikesministeriet, eftersom det har ifrågasatts. Men jag tar det i följande replik.

Talman!

Jag förstår att det marknadsföringsmässigt säkert är väldigt bra att vi, Ålands folk, står som ansvariga. Men jag vill poängtera att det är vi som sitter i den här salen, det är vi som är valda av Ålands folk, och frågan har inte förts till lagtinget förrän beslut togs.

När man lyssnar nu får man en känsla av att ministern har varit en gummistämpel. Hur blir det nu om PAF känner för att ge en donation på 10 miljoner till Ukraina eller till någon fond som är kopplad till Ukraina? Finns det medel som ligger och skvalpar i en låda som man kan ta helt enkelt till det också, utan att det även den gången går via Ålands lagting, som ju de facto representerar Ålands folk?

Herr talman!

Medel som skvalpar i en låda? Den kassa som PAF har överstiger beloppet med råge de 10 miljoner som nämndes här av ledamoten. Men det finns inget projekt på gång som motsvarar detta. Det som har gjorts nu är bra, och det finns ett politiskt stöd för detta i landskapsregeringen.

Jag tror att ställningstagandet från landskapsregeringen och begäran om en tydlig fullmakt i dessa frågor kommer att påverka sådana ställningstaganden, önskemål av PAF och beslut via ägarstyrningen.

Tack, talman!

Tack minister Perämaa för ett mycket grundligt redogörande. Jag konstaterar först, liksom många andra, att vi nog alla är överens om att Ukraina har ett stort behov av hjälp, både när det gäller militärt material och stöd i form av civil beredskap.

Ett ord i ert svar stack ut för mig. Ni skriver, vilket jag också nämnde från talarstolen, att det är anständigt att Åland, vid sidan om de nordiska länderna, drar sitt strå till stacken. Då undrar jag: Åland är ju egentligen inget land, eller hur? Hur ser ni på detta? Tycker ni att oppositionen agerar på rätt sätt, eller kanske rent av oanständigt, genom att ifrågasätta landskapsregeringens förfarande med det här spörsmålet?

Nej, herr talman, det har landskapsregeringen inte sagt i sitt svar. Vi har klargjort vår ståndpunkt. Jag tänker inte bedöma oppositionens åtgärder på något annat sätt än att konstatera att oppositionen och lagtinget utövar sin kontrollfunktion att ställa spörsmål. Så det finns ingenting mer att säga.

Jag uttalar här landskapsregeringens ställningstagande.

När ledamoten säger att Åland inte är ett land, visst är det på det sättet. Men vi har säkerhetspolitiskt en demilitariserad status som är godkänd av många andra länder. Så vi har en roll vad gäller säkerhetspolitik och den typen av frågor i Europa. Jag tycker inte att det är fel att Åland bidrar till detta.

Tack, talman!

Tack minister Perämaa. Visserligen ett land bedriver utrikespolitik, men jag vet inte om Åland ska syssla med det.

Hur tror ministern, när ni utgör er för att vara tolk för Ålands folk, att det upplevs av ålänningarna i deras vardag? Många ålänningar har pressats av exempelvis landskapsregeringens regionalpolitik och känner att landskapsregeringen överglänser kommunikationen utåt i ett utrikespolitiskt sammanhang. Samtidigt tar landskapsregeringen inte fullt ansvar för regionala jämlikhetsfrågor, vilket är en del av inrikespolitiken.

Herr talman!

Den här frågan handlar om att det är Ålands folk som bidrar, det finns inget ont uppsåt i ett sådant ställningstagande. Vi var ärliga i vår avsikt. Jag tycker att vi har fått bekräftat att de allra flesta här i lagtinget ändå anser att själva åtgärden var bra. Det är den uppfattning jag har fått utifrån det som har sagts. Vi hade en ärlig uppfattning om att detta skulle uppskattas.

Vår avsikt var snarare att sprida glädjen av en sådan här åtgärd till flera, istället för att framhäva att det bara är PAF som gör detta, eller att det enbart är landskapsregeringen som står bakom det. Vi ville att det skulle uppfattas som ålänningarnas gemensamma hjälp till Ukraina.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare.

Jag är anhängare av lite historia och talesätt. Ett talesätt som direkt kommer upp när man funderar på det här, är att förklaringar gör saken värre. Det är väl det jag inleder det här anförandet med, efter finansministerns förklaringar.

Jag håller just nu på att läsa en intressant bok som handlar om risk. Risk är inte dessa scenarier som man kan tänka sig att ska hända. Det är det som man inte ens kan föreställa sig att ska hända. Det är det som är risken, och det är det som ibland materialiseras. Vad menar jag med det?

Låt mig ge ett konkret exempel. Kommer ni ihåg Houdini? Den här utbrytarkungen som var expert, man kunde begrava honom levande och kasta honom fastkedjad i en tunna i Niagarafallen, han klarade sig alltid. Men till slut dog han av ett oväntat slag i magen. Han brukade ställa upp och låta sig bli slagen i magen. Ingen hade trott att det skulle hända där och då.

Varför berättar jag det här? Jo, för nu har vi hittat en sak som ingen har gjort förut. Landskapsregeringen, genom sin finansminister Perämaa, har gjort något som ingen har gjort tidigare. Precis som Houdini försöker nu finansministern slingra sig och förklara sig ur den här situationen, men tyvärr lyckas det inte riktigt.

Man försöker förklara det här med att säga att det är samma sak som ni gjorde under förra mandatperioden, men det är det absolut inte. Det har ingenting med det att göra. Vad hände då? Efter förankring bland grupperna och ministrarna i regeringen fattade den dåvarande finansministern Roger Höglund ett beslut som sade att det var okej för PAF att ge 300 000 till två oberoende biståndsorganisationer, i form av Röda Korset och UNHCR.

Finns det någon likhet med det som har hänt nu? Är beloppet detsamma? Nej. Är förfaringssättet lika? Nej, absolut inte. Här vill jag ändå påpeka att landskapsregeringen sysslar med dokumentation av sina beslut. Man är skyldig att fatta beslut skriftligt och i allmänhet också motiverat, så att man i efterhand ska kunna veta vad som har gjorts.

Det vi hittar i form av dokument i det här ärendet, jag har ju så klart gått till registratorn och begärt ut ärendet och fått reda på alla handlingar som finns. Det börjar den 3 december med ett beslut som jag inte ids läsa upp exakt. Men det står här; "för att som ägare bekräfta detta ingås ett separat memorandum med Olena Zelenska Foundation av finansministern."

Detta har gjorts samtidigt som man fattar beslut om att 3 miljoner euro ska betalas till den här stiftelsen. Man ska ingå ett memorandum. Om man slår upp ordet "memorandum" i Svenska Akademins ordlista, så finns det inget meningsfullt ord som betyder något i det här fallet. Det är ett engelskt ord, och enligt engelsk rätt eller ukrainsk rätt för den delen så enligt den ukrainska civilkoden så har man ingått ett avtal.

Vi ska inte prata om att vi ingått något memorandum, utan landskapsregeringen, i form av finansministern på enskild föredragning, har fattat beslut om att vi ska ingå ett avtal som innebär att man i rater betalar 3 miljoner till den här stiftelsen i Ukraina. Det här avtalet är fem sidor långt, med en bilaga, som berättar hur pengarna ska betalas ut. Det finns det lite svärtat, lite stasimarkeringar, så att man inte riktigt vet vad som står där och vad pengarna egentligen ska gå till. När man läser det här avtalet, som förstås bara är på engelska och ukrainska, så är det helt tydligt ett avtal där man förbinder sig att betala i rater 3 miljoner euro.

Om man tittar vidare på ärendekortet i det här ärendet så ser man att det aldrig har kommit en skriftlig förfrågan från stiftelsen, eller någon skrivelse från PAF. Allt börjar med det här beslutet.

Om man sedan går in och tittar på stiftelsens hemsida ser man vilka villkor som gäller för att ingå avtal. Där finns något som kallas för "offer" eller "erbjudande" på svenska. Det kommer med en hel hög allmänna villkor, som jag som jurist hävdar är de allmänna villkor som landskapsregeringen har accepterat när man ingått avtal med stiftelsen.

Här har man ingått avtal på ukrainska och engelska. Blir det problem med det här avtalet så ska vi tvista i domstol i Kiev på ukrainska enligt ukrainsk lag. Det är det man har gjort. Och det är inte PAF som har ingått det här. Om någon säger det här en gång till i debatten, så stämmer det inte överens med sanningen. Det är inte sant. Det står väldigt tydligt här att avtalsparterna är Ålands landskapsregering och den här stiftelsen.

Vi har alltså inte samma tidslinje som förra gången. Vi har inte samma belopp, vi har inte samma förfarande och vi har inte samma mottagare. Juridiken är helt bortglömd här. Vi har självstyrelselagen som säger att utrikespolitiken är förbehållen Finland. Den vägen är vi alla med och stöder Ukraina. Vi är finska medborgare här också och vi stöder Ukraina den vägen.

Vi har 36 § i självstyrelselagen, som vi brukar hålla högt i många andra sammanhang, som säger att svenska ska gälla. Därför ingår vi inte avtal på ukrainska och engelska. Det borde vara på svenska också.

Vi har 3 § i lotterilagen som är otroligt tydlig. Om landskapsregeringen vill göra något med PAF:s pengar och fattar beslut om det, så ska det finnas budgetstöd. Pengarna kommer då först från PAF till landskapsregeringen, tas in i budget och förs vidare, vilket man i spörsmålssvaret även ger några exempel på. Det är den rätta vägen i det här fallet. Det är helt obegripligt hur man ingår ett avtal där landskapsregeringen tar på sig att betala 3 miljoner. Redovisningsskyldigheten som normalt gäller för andra föreningar och om den inte fungerar så får man gå till domstol i Ukraina. Om något annat inte funkar så hamnar vi i domstol i Ukraina.

Vi har sagt att det var en bättre lösning förra gången, där man valde två oberoende, länge verksamma organisationer som sysslar med allmänt bistånd, i form av Röda Korset och UNHR. Det är olyckligt att man riktar det här till en organisation som står den nuvarande politiska ledningen väldigt nära.

Det får oss sedan åt ögonen; att här står ni och väljer mellan Putin och Zelensky, och ni väljer Putin. Ett mer lågt stående argument får man ju söka efter. Det är ju hemskt. Det vi gjorde var att vi sa att om vi väljer mellan olika biståndsorganisationer så väljer vi UNHCR och Röda Korset som är oavhängiga av den nuvarande politiska ledningen.

Vi har våra sympatier för den ukrainska kampen mot Ryssland, men att använda det här som argument, att är ni inte för så är ni emot, är inte rätt. Jag skulle önska en lite högre nivå från finansministern.

Vad är det här för en stiftelse? Det är en stiftelse som 2023 fick in ungefär 11 miljoner euro, och nu ger vi 3. Vad man har fått in 2024 är ännu inte klart, men sannolikt något liknande. Det är en jätteliten stiftelse, och man kan fråga sig hur effektivt det är att ge till den här organisationen som ska se till att kanalisera pengarna till rätt syfte.

Det har inte gjorts någon sådan utredning, för man har önskat att bedriva utrikespolitik och det har ni ingen rätt att hålla på med. Om vi tittar på PAF:s syfte så är det solklart i förordningen och i den praxis vi har haft att PAF ska verka för den åländska allmännyttan. Punkt slut.

Det har också ställts frågor om PAF styr landskapsregeringen eller vice versa. Det förefaller som att det är PAF som styr landskapsregeringen här, och så ska det inte gå till.

När det gäller det lovvärda syftet att ge pengar för att stöda Ukraina, på vilket sätt det än må vara, så finns det hur många sådana syften som helst om vi går ut i världen och tittar. Jag skulle nästan kunna sträcka mig så långt att det är värre i Palestina än vad det är i Ukraina just nu. Om vi måste välja och säga var det är värst, ska inte pengarna dit då? Om vi börjar titta längre ut i världen så är det en total katastrof för Afrikas horn, och vi har också stora problem bland rohingyafolket i Sydostasien.
Det här tar aldrig slut. Om ni tror att ni kan skicka iväg pengar på det här sättet, så är det fel. Landskapsregeringen ingår avtal säger åt PAF att betala och så är det fint med det. Det tar aldrig slut. PAF:s pengar kommer att försvinna.

Det är också fel att säga att de här 3 miljonerna inte tas bort från den åländska allmännyttan. Det är inte heller med sanningen överensstämmande. Det är klart att det är 3 miljoner mindre. De pengarna är borta.

Det ska också vara intressant att se de utredningar som påstår att det är förankrat hos de högre tjänstemännen. Finns det något skriftligt på det? Hur har man resonerat när man säger att det är rätt att landskapsregeringen ingår avtal och låter PAF betala?

Om vi fortsätter att titta på tidslinjen, så gjordes allt klart den 3 december. Den 16 december betalades första raten. Samma dag fick jag kallelse till det så kallade ägarprojektmötet där man skulle informera. Två dagar senare, den 18:e, satt vi på möte och den 19:e så gav man information till allmänheten. Och så gick man ut och sa att det här var förankrat bland alla. Det är magstarkt att säga, för det stämmer inte överens med sanningen.

Om ni sätter handen på hjärtat, visste ni att det hade gått till så här? Hade ni koll på den här tidslinjen, ni som sitter i majoriteten? Jag är helt säker på att ni inte visste det.

Då måste vi fundera på vad vi håller på med. Nu kan vi helt plötsligt ge PAF:s pengar till utlandet, till vilken mottagare som helst. Lagtinget behöver inte kopplas in. Det räcker med att finansministern tycker att det är okej, så sker det.

Detta innebär att vi har en risk här som vi egentligen inte kan kalla risk. Nu vet vi att detta finns, för det var första gången som det gjordes på det här sättet. Det här är ett unikt ärende, och det borde aldrig kunna göras igen. Vi måste absolut ha regler som säger att så här får det inte gå till.

Jag anser att det här är mot reglerna nu. Vi får se om vi kommer till botten med den utredningen. Det här är inte i enlighet med lotterilagens tredje paragraf, med PAF-förordning eller medsjälvstyrelselagen. Men om det visar sig att dessa paragrafer och bestämmelser inte är tillräckliga, så måste vi täppa till det här hålet.

Om en landskapsregering som vurmar för någon organisation i utlandet känner för att nu ska 10 miljoner till PAF, så måste man börja här och ta det politiska först, och inte ta det i efterhand. Det är det här som det handlar om.

Och som sagt, om man inte är för så är man emot, den typen av argument är lågt. Med det avslutar jag. Tack, talman!

Tack, talman! Jag börjar med ett annat citat som jag har tänkt mycket på i den här affären: "No good deed goes unpunished." Försök inte göra något bra för någon annan i världen, för då får du det hett om öronen.

Det är väldigt intressant att lyssna på vicetalman Måtar, som nu som jag uppfattade, pratar för den samlade oppositionen i det här spörsmålet. Han konstaterar bland annat att Åland inte ska hjälpa någon annan. Vi ska inte använda våra pengar, PAF:s pengar, för att stöda någon annan i världen, hur illa de än har det, hur nära grannar de än är till oss och hur viktigt det än är för vår egen säkerhet att kriget i Ukraina inte slutar med en ukrainsk förlust.

Jag skulle vilja ställa den enkla frågan till vicetalman Måtar: Vad det en ond gärning?

Tack, talman!

Jag vill kontra med ett annat talesätt: "Vägen till katastrof är kantad av goda föresatser." Så här är det. Det finns hur många goda ändamål som helst dit vi kan avsätta de där hundra miljonerna, eller vad det nu är, som finns på PAF:s konto idag, så blir vi av med det. Vi hittar så många olika alternativ. Det handlar om barn som drabbas av sjukdomar, både här hemma och i utlandet. Det handlar också om mänskliga katastrofer på grund av krig och naturkatastrofer. Detta är en fortsättning på det argumentet.

Det jag försöker säga är att vi inte har regler som tillåter det här förfarandet. Även om vi skulle ge detta till något ännu mer behjärtansvärt än att stöda Ukraina, så är det ändå inte rätt förfarande.

Vicetalman Måtar koncentrerar sig på en massa "juristerier" och formaliteter som han slänger ur sig, som om det vore helt självklart att det han säger är det rätta. Vi vet ju att sådana bedömningar av juridiska konsekvenser av olika beslut inte alltid har varit framgångsrika, men det får vi väl se hur det utvecklar sig i framtiden.

Jag drar ändå slutsatsen av det som vicetalmannen säger att åsikten är klar, Åland ska inte hjälpa någon annan. Men vad händer när vi själva behöver hjälp? Ska ingen hjälpa oss då? Är det verkligen rimligt att man bara ska hålla i sina egna pengar för sina egna syften?

Tack, talman!

Ledamoten Fellman förnekar sig inte och ska förstås ner på en personlig nivå så fort möjlighet ges. Jag har aldrig påstått att jag är felfri eller att jag vet allt, men jag tvekar inte att uttrycka min åsikt, och det kommer jag att fortsätta göra. Jag är helt orädd till den delen.

Det stämmer, jag har den uppfattningen att det här förfarandet är fel. Vi har en lucka. Om inte förfarandet är fel, så har vi en lucka som behöver regleras. Jag tycker att jag har fått medhåll i svaret på detta. Vi kan inte ha luckor som gör att ännu mer givmilda landskapsregeringar tömmer PAF utan att lagtinget vet om det.

Tack, talman!

Det stämmer inte helt med verkligheten sade vicetalman. Bara för att något sägs från talarstolen betyder det inte att det blir så.

Jag tänker att det inte är exakt likadant nu som när donationen gjordes 2022. Till exempel tror jag inte att den här flaggan var här utanför när ett enigt lagting beslutade att vi ville stöda Ukraina.

Jag är inte heller säker på att man har kontrollerat detta med utrikesministeriet eller andra instanser inför den här betalningen, så att man inte trampar in på någon sorts utrikespolitik. Summan är annorlunda, och det finns andra aspekter som kanske också handlar om förankring.

Som du säger så finns det egentligen inga regler för hur man ska agera i sådana här situationer. Samtidigt finns det inga regler mot att göra det. Om landskapsregeringen godkänner att ett dotterbolag vill göra en större utbetalning, så kan man göra det.

Tack, talman!

Det skulle vara intressant att veta hur utrikesministern har varit involverad. Har man ringt? Har man skickat ett e-postmeddelande, hur har det gjorts? Det syns inte i ärendekortet, åtminstone inte när jag begärde ut det.

Jag påstår att det finns regler, och jag skulle önska att vi härifrån kan komma överens om att det som har hänt är att landskapsregeringen har ingått ett avtal om att betala, PAF har inte ingått något avtal. Det är ju det som är felet här. Landskapsregeringen har ingått ett avtal om att betala 3 miljoner, och det finns ingen budget för detta. Det finns inga fullmakter, ingenting. Och så säger man att PAF att betala det. Det är det som är det stora felet. Jag hävdar att det finns regler mot detta, och om jag har fel, då måste vi införa regler.

Jag tänkte ändå bli lite konstruktiv här på slutet, för det är alldeles uppenbart att Obunden Samling är väldigt kritiska till detta. Det framgår tydligt av uttalandet i media att man borde inte ha gjort den här utbetalningen.

Men om man ändå tänker på de här regelverken så de regelverk som finns handlar enbart om de fördelningsbara medlen. Alltså när pengarna lyfts över till landskapsregeringen så kommer fördelningsrådet in och ska säga något och sedan kommer landskapsregeringen med sitt förslag och lagtinget ska debattera och besluta. Där finns det ganska tydliga regelverk för hur detta ska gå till.

Det handlar om när PAF själva ska jag göra något. De har en styrelse och är ett bolag som ska agera och göra det bästa för PAF, vilket ibland kan leda till ganska stora utbetalningar och där finns det inte så mycket.

Det skulle vara intressant att titta på den här formaliteten. Menar Obunden Samling att vi bör styra upp ägarstyrningen av PAF, att de inte får agera så fritt i styrelsen som de gör idag?

Vi menar att det är inte PAF som har gjort det här. PAF har inte fattat beslutet. Förra gången ville PAF betala 300 000 till de här två flyktingorganisationerna, och det gjordes med landskapsregeringens välsignelse. Det ingicks aldrig något avtal mellan landskapsregeringen och dessa organisationer. Det finns inga likheter med förra gången.

Jag hävdar att PAF-förordningen, som i huvudsak reglerar PAF:s verksamhet, är solklar. PAF:s styrelse kan inte ge bort 3 miljoner. Skulle de göra det, så skulle de inte få ansvarsfrihet på stämman. Därför kom PAF och frågade landskapsregeringen och landskapsregeringen har sedan av outgrundlig anledning gått med på att skriva det här avtalet med den utländska organisationen och sedan sagt åt PAF att betala. Men då har man missat förfarandet som beskrivs i 3 § i lotterilagen.

Tack, talman!

Gruppledaren för Obunden Samling kritiserar ändamålen med donationen som stöder barn i Ukraina. Då undrar jag hur man har resonerat när man lämnar in ett spörsmål som handlar om principerna kring detta och fördelningen av PAF-medel.

Har första undertecknare Måtar varit ärlig mot övriga partier som har tecknat under detta? Har man förstått vad man har tecknat under? Ni sågar ju nämligen stödet till Ukrainas barn. Ni framställer det som att det skulle vara väldigt fel att göra detta. Jag undra om alla är medvetna om detta? Hur har diskussionen egentligen gått till?

Tack, talman!

Jag skulle nog säga att lagtingsledamoten Mansén läser texten som en viss potentat läser Bibeln. Det är ju så här, och vi har varit tydliga med att det huvudsakliga problemet som alla i oppositionen skriver under på är förfarandet.

Några ömmar mera för Ukraina och tycker att det här var en bra mottagare och att ändamålet var perfekt. Andra av oss är emot helheten, så att säga. Här kommer återigen det här argumentet: Har du något emot Ukrainas barn? Hur kan du? Säger man med lite darr på rösten.

Det är klart att vi skulle vilja att alla har det jättebra i hela världen, men vi har inte de regler som tillåter den här typen av överföringar.

Okej, vicetalman Måtar har lagt ut hashtag "StandWithUkraine" på sin Facebook-sida som profilbild. Ändå misstänkliggör ni hjälpen till Ukrainas barn. Jag tycker att det är mycket, mycket märkligt. Det är hyckleri att syssla med symbolretorik och sedan säger ni nej till 3 miljoner till Ukrainas barn där vi bygger om bombskyddet till utbildningssalar. Det är hyckleri och symbolpolitik på hög nivå. Det saknar substans och leder inte till konkreta handlingar eller förändringar.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Mansén tar hårda ord i sin mun och ser inte skillnaden på att man till exempel kan göra egna initiativ. Det har ju blivit Centerns nya politik att det ska vara mer och mer socialism, så att säga.

Men Obunden Samling står ju för enskilda initiativ. Om jag personligen betalar till Ukraina varje månad så har det väl ingenting att göra med att jag tycker att det är fel när man godtyckligt öser iväg 3 miljoner utan korrekt procedur från våra gemensamma pengar, som uttryckligen ska användas till den åländska allmännyttan. Det går inte att jämföra.

Tack, fru talman!

Vicetalman Måtar är som vanligt ivrig och entusiastisk när han får spela åklagare och domstol i lagtinget. Det har varit lite av en trend på sistone. Men det är väl så att det hör till spelet att man som oppositionspolitiker misstror lagtinget och dess förfaranden och alltid står med alternativ och kritiserar. Så klart. Absolut.

I sin iver har ledamoten Måtar verkligen stått och kritiserat och kastat misstroende omkring sig, till höger och vänster, mot alla möjliga. Under de senaste veckorna har man ifrågasatt styrelse och ledning hos PAF och deras intentioner. Man har uttryckt misstro mot Olena Zelenska Foundation som är godkänd av Ernst & Young och av den Europeiska Investeringsbanken. Utrikesministeriet har gett grönt ljus åt landskapsregeringen för att använda den organisationen. Estlands regering rekommenderar den. Man ifrågasätter PAF:s juridiska bedömningar, liksom landskapsregeringens juridiska bedömningar. Man kastar omkring sig misstro till höger och vänster i sin iver och tänker inte på vad detta kan leda till. Man kanske har svårt att hitta samarbeten i framtiden.

Tack, talman!

Vad ska man kalla det? Illa dolt missnöje? Vad ska man säga? Underförstådda hot om att vi inte kan samarbeta i framtiden? Jag vet inte vad det ger i den här debatten och vad det har att göra med vad jag just har sagt.

Jag har påpekat att förfarandet från landskapsregeringen har varit felaktigt. Lagtinget har inte haft något med detta att göra. Jag har således, såsom lagtingsledamoten nyss sa, inte kritiserat lagtingets förfarande. Jag har inte sagt ett ord om det.

Jag har sagt att landskapsregeringen har gjort fel i form av ministerns agerande. Han har skrivit på ett avtal värt tre miljoner utan någon som helst juridisk rätt att göra det, enligt min uppfattning.

Tack, fru talman! Jag nämnde ingenting om lagtingets arbete. Jag menar att vi från den liberala gruppen, åtminstone majoriteten som står bakom det här, har stor förståelse för att processen och förfarandet är starkt präglad av den situation som Ukraina befinner sig i. Det pågår nämligen ett krig, och det finns en förståelse för att det finns en viss känslighet i detta som behöver hanteras på rätt sätt.

Pengarna har gått till Ukraina till en hjälporganisation som har ett brett internationellt stöd. Det var ett informationstillfälle från PAF den 14 januari där hela lagtinget var inbjudet. Det var en ledamot från Obunden Samling med och samtliga från oppositionen var tysta. Det fanns många frågor också kring interna processer i PAF och vad man har haft för projekt och så vidare. Allt kunde besvaras då.

Det är tydligt att man enbart har ett syfte; att synas, att bedriva politik i offentligheten, regionalpolitik på en internationellt ärende och det är pinsamt.

Tack, talman!

Det kom mycket text på slutet. Huruvida hela Obunden Samling deltar i ett informationsmöte eller om vi väljer att vara lite mer effektiva och skickar Kanborg på det mötet som sedan rapporteras, vad spelar det för roll?

Det var den 14 januari, det vill säga en dryg månad efter att det här var klart och ordnat. Hade det varit den 14 november så tror jag att vi kanske hade varit fler som kommit och lyssnat och varit intresserade av vad som var på gång. Det är ju det här det handlar om.

Och sedan blir jag bara ännu mer oroad. När ni kommer med det här "ja, det här ändamålet är ju så viktigt", så håller jag med, det är ett viktigt ändamål. Finland stöder Ukraina med enorma summor i form av vapen och pengar, och det gör vi alla gemensamt.

Men när den här möjligheten finns, så kommer ni att skicka pengar runt hela världen, för det finns så många olika behjärtansvärda ändamål. Det är ju det som ni står här och säger.

Fru talman!

Jag tycker att vi börjar komma någonstans. Vicetalmannen sa nu senast i en replik att allting var fel. Enligt vicetalmannens uppfattning har landskapsregeringen och ministrarna gjort fel. Men jag kan inte agera. Landskapsregeringen kan inte agera efter en politiskt tillsatt vicetalmans juridiska uppfattning.

Vi har noggrant låtit den högsta tjänstemannaledningen granska både memorandumet och hela upplägget i förhållande till 3 § i lotterilagen. Vi har fått klartecken för att detta fungerar och att memorandumet är korrekt. Vad gäller granskningen av lotterilagen så gjordes den av nämnda person, och det är det vi måste följa, förvaltningens bedömning av juridiken.

Tack, talman!

Finansminister Perämaa, när jag har begärt ut handlingarna i det här ärendet har jag inte kommit över någon form av utredning av den karaktär som finansministern nu nämner. Det handlar om en helt förståeligt icke namngiven person som har gjort en juridisk utredning som bekräftar att detta är korrekt.

Det skulle vara mycket intressant att få ta del av den skriftliga utredning som rimligtvis måste finnas, och det skulle kanske kunna gjuta lite olja på vågorna.

Fru talman!

Allt som är gjort i skrift och utrett går ju att få ut. Man behöver inte tillämpa det som er gruppledare nämnde här under debatten om demokratistrategin, att vicetalmannen måste hota förvaltningen för att få ut dokument. Dessa kan man få ut med normalt beteende genom att begära dem, och i den mån det finns sådana, så får man ut dem.

Vad gäller kontakten med utrikesministeriet har samma tjänsteman levererat slutversionen av memorandumet till utrikesministeriet och fått ett klartecken om att detta är gångbart utifrån behörighetsfördelningen. Alla de här juridiska bitarna har hanterats hela vägen igenom, och det bekräftas av landskapets högsta tjänstemannaledning. Så det politiska tyckandet och uppfattningarna kan vi lämna därhän.

Den här utredningen är i varje fall inte registrerad under det här ärendet i förvaltningen när man begär ut ärendekortet för att få en uppfattning om vilka dokument som finns.

När det gäller hot så använde ni ord igen, man brukar säga "lite ljuga pryder tal" men "mycket ljuga skämmer äran". Det jag har sagt är att jag kommer att gå till Högsta förvaltningsdomstolen om jag inte får ut det här memorandumet. Jag skrev till förvaltningen, och först då fick jag det. Innan dess var det hemligt.

Även när journalister försökte begära ut memorandumet har det varit hemligt, efter att jag fått det. Jag var tvungen att skicka det till journalisterna som ville ha det. Så har det gått till. Om man säger att man hotar när man vill ha besvärsanvisning när jag inte får ut pappren, för då begär jag det via domstol, och så går det till enligt offentlighetslagen.

Det går lätt att skönja det tydliga missnöjet som vicetalman Måtar framhäver. Detta gäller inte bara spörsmålet utan han är även kritisk till själva donationen. För egen del är jag obevekligt för att hjälpa Ukraina och dess folk, särskilt när det handlar om barn och unga och deras möjlighet att fullfölja sin utbildning.

Jag skulle vilja få lite tydlighet här. Är det donationen som har genomförts nu som man är negativ till, eller handlar det om något annat? Det är viktigt att klargöra detta ställningstagande och det obevekliga stödet för Ukraina och dess folk.

Tack, talman! Det blir igen så att är du inte för så är du emot något. Valet står mellan Zelensky och Putin och den retoriken. Vi har varit väldigt tydliga med att såsom reglerna ser ut nu, har vi inte möjlighet att göra den här typen av donationer, oavsett hur behjärtansvärda ändamålen är.

När det gäller att hjälpa Ukraina, så delar jag ledamotens uppfattning om att det är viktigt. Jag är stolt över att Finland hjälper Ukraina. Det är inte problemet här.

Jag nämnde också att det finns många andra som skulle behöva stöd. Jag tror att Palestina skulle behöva de här pengarna ännu mer. Men vi kan inte skicka dit pengar heller, såsom reglerna ser ut.

Tack så mycket, talman!

Jag kan konstatera att svaret uteblev eftersom frågan var ställd till Obunden Samlings gruppledare och partiordförande, och handlade om huruvida Obunden Samling stöder Ukrainas kamp. Jag har full respekt för att svaret uteblev.

Jag noterar också att retoriken under de här veckorna har förändrats något. Först var man helt emot att ge något alls. Sedan blev det kanske lite okej att ge pengar till en organisation som Obunden Samling stöder.

Jag undrar lite över hur man kan stöda Ukraina, men samtidigt inte vilja ge dem de medel som de behöver för att bygga den resiliens som krävs. Det finns paralleller här till hur vi applåderade vårdpersonalen under coronapandemin. Det handlar om en "not in my backyard"-mentalitet, någon annans fioler och någon annan får betala. Vi står här och nickar och håller med, men vi vill inte visa den handlingskraft som krävs.

Tack, talman!

Vad ska man kalla det som lagtingsledamoten säger? En sanning som man vill klä i ord och göra Obunden Samling till den stora stygga vargen.

Jag skulle lika gärna kunna säga att Liberalerna och Listherby stöder att vi inte behöver ha några regler överhuvudtaget för hur vi hanterar pengar. Reglerna säger att dessa pengar ska användas i den åländska allmännyttan, reglerna säger att allt ska skötas via budget och det ska vi inte ha. Vi struntar i förfarandet. Är det behjärtansvärt ändamål, så iväg med pengarna bara. Det spelar ingen roll vad som händer.

Tack, talman!

Åland är en bra plats att leva på. Vi är ett tryggt samhälle, vi har framgångsrika företag och vi ålänningar har alla möjligheter att göra vad vi vill med våra liv. Vi behöver ändå inse att alla människor inte har samma läge. I dagens Europa kan tyvärr inte alla människor räkna med den här tryggheten.

Sedan Rysslands anfallskrig mot Ukraina har Åland gjort mycket för att hjälpa till. Vi har några oerhört engagerade ålänningar som dagligen protesterar mot invasionen eller som viger sin aktiva tid åt frivilliga hjälpsinsatser. Finland ligger i topp när man ser vad länder bidrar med per capita. Åland har tagit några steg till. Ett enigt lagting beslutade under förra mandatperioden att sätta upp Ukrainas flagga utanför salen, där alla lagtingsledamöter just nu passerar på väg in hit. Flaggan ska vara kvar till kriget är avslutat. Lagtinget har således tydligt uttalat ett stöd för Ukraina.

Nu har styrelsen för vårt landskapsägda bolag spelbolag beslutat att ta fler steg på den här vägen genom att bidra med ytterligare tre miljoner euro. Medlen ska gå till att rusta upp skyddsrum så att ca 8 500 barn kan fortsätta sin skolgång i ett land där skoldagen avbryts av flyglarm som ljuder flera gånger om dagen. Det här bidraget hjälper alltså barn få en viss trygghet i sin vardag. Landskapsregeringen tog inte själva beslutet, men som ägare har man välsignat det här. Jag trodde väl i min enfald att många skulle applådera det här initiativet.

Personligen hade jag tydligen missbedömt en enad opposition som nu gör politik av det här. Enligt rubrikerna i media ”rasar oppositionen” mot att dessa medel kanaliseras till Ukraina. Spörsmålet inleds med att antyda hur landskapsregeringen hanterar PAF-medel oansvarsfullt och utan eftertanke. I media har oppositionen också uttryckt att ”en sådan här betalning borde aldrig ha gjorts”. Opposition menar på fullt allvar att det vore bättre att inte stöda Ukraina. Det är en linje man driver hårt i Kreml och jag tror det finns personer där borta som är stolta över den eniga åländska oppositionen.

Talman, vad jag förstår vill man hänga upp spörsmålet på formalia, på tveksamheter med mottagaren och att pengarna borde användas till annat. Det här behöver kommenteras.

Om jag börjar med formalian. Det är sant att landskapsregeringen inte har följt regelverket här. Orsaken är att det inte finns något regelverk. Det finns inget lagstadgad förfarande för hur man ska använda PAF-medel till humanitära insatser. Det är samtidigt lika sant att det inte finns några laghinder mot att använda PAF-medel till humanitära ändamål. Det här har oppositionen inte varit övertydliga med, men det finns inga regler som hindrar att landskapsregeringen i egenskap av ägare välsignar att ett landskapsägt dotterbolag väljer att donera medel till välgörande ändamål.

När oppositionen talar om brott mot självstyrelselagen och brott mot lotterilagen, försöker man medvetet blanda ihop med de här medlen med de årliga PAF-bidragen som delas ut till tredje sektorn - de s.k. fördelningsbara medlen. Gällande de fördelningsbara medlen finns tydliga paragrafer där fördelningsrådet kommer med ett förslag, landskapsregeringen för in medlen i landskapets budget och vi debatterar budgeten i lagtinget. Det behöver sägas en gång till att dessa fördelningsbara medel är väsensskilda från den här donationen.

I detta fall har finansministern beslutat om att PAF:s styrelse får betala ut medlen. Pengarna har alltså aldrig varit i landskapsregeringens eller lagtingets kontroll. Det här är en ägarstyrningsfråga och därmed på finansministerns bord. Däremot har donationen gått via landskapsregeringen eftersom PAF som spelbolag inte i internationella sammanhang vill skylta med sig som avsändare. De tyckte själva att det vore bättre om ”Åland” stod som avsändare. Det här förfarandet var likadant som 2022 när förra landskapsregeringen gjorde en liknande donation till Ukraina.

Det här har som sagt skett tidigare, när både Obunden Samling, Moderat Samling och Hållbart Initiativ var i regeringsställning. Inte heller på den tiden fanns lagliga hinder. Ingen lag hindrade tidigare landskapsregeringar att på motsvarande sätt använda PAF-medel för Alandica eller till Grit:lab. Ingen lag stoppade att förra landskapsregeringen avsatte 20 miljoner euro i PAF-medel till ett likviditetsstöd för att våra företag skulle överleva pandemin och det fanns inga lagliga hinder när tidigare landskapsregeringar har donerat medel till humanitära katastrofer. Märk väl att extraordinära åtgärder har gjorts förut med PAF-medel, även under mandatperioder när några av de nuvarande oppositionspartierna satt i regeringen.

Med det sagt, vi borde ändå få ordning på regelverket. Redan 2020 gjordes ett arbete där en parlamentarisk grupp diskuterade hur man skulle uppdatera reglerna kring PAF-medel. Inte bara de årliga fördelningsbara medlen utan också hur landskapsregeringen skulle agera vid särskilda fall när man av olika orsaker ville använda PAF-medel till diverse ändamål. Förra regeringen kom inte framåt med detta. Nu vill vi ta chansen att gå vidare när det verkar finns politiskt stöd. Jag kommer att läsa upp en åtgärdsuppmaning i slutet på mitt anförande.

Det vore bra att få riktlinjer på plats. Inte för att nuvarande agerande skulle vara lagstridigt (det är det som sagt inte) utan snarare för att vi ålänningar i framtiden slipper se en enad opposition göra politik av medel som ska trygga ca 8 500 barns skolgång i en krigshärjad del av Europa. Ålands lagting ska vara bättre än det här.

Det andra som framförts i media är att det skulle finnas tveksamheter med mottagaren - Olga Zelenska Foundation. Här behöver man vara tydlig att det är struntprat. Jo, det är en organisation som bär namnet av frun till presidenten men den är välrenommerad. Landskapsregeringen har kontrollerat det här med utrikesministeriet som rekommenderar den här organisationen. Estlands regering rekommenderar samma, liksom Europeiska Investeringsbanken och i princip hela EU. USA har gjort bidrag till den här organisationen skattefria. Västvärlden har alltså med önskvärd tydlighet visat att den här organisationen är välrenommerad och man har stort förtroende för att de sköter sig. Det finns andra hjälporganisationer men för ändamålet att trygga barns skolgång är detta en bra organisation.

Den tredje saken man i media hakar upp sig på är att i dessa besparingstider borde vi använda pengarna till annat. Man behöver vara tydlig med att detta är PAF som vill ta av sitt överskott och ge medel Ukraina. Det är inte landskapsregeringen som nu gör besparingar för att ge dessa medel. Det här påverkar heller inte de årliga stöden till tredje sektorn. Det här tror jag oppositionen vet men det är förstås enkla poäng att i offentligheten blanda ihop korten.

PAF har också själviska skäl att göra det här. Spelbolag är inte drömbranschen för IT-personal som kan välja och vraka bland jobberbjudanden. Att lyckas attrahera bra personal är en av grunderna för att vi ska kunna ha ett framgångsrikt lokalt spelbolag på Åland.

På den konkurrensutsatta arbetsmarknaden behöver man kunna erbjuda något extra för att vara attraktiv som arbetsgivare. Här kommer donationer till välgörande ändamål väl till pass. Det här är en möjlighet att trygga barns skolgång, det är också en möjlighet för PAF att visa för sin personal att man som arbetsgivare tar ett stort samhällsansvar både lokalt och globalt. Man hade först velat ha någon form av Grit:lab i Ukraina men tvingades inse att det var ett för svårt projekt. Därför landade man i den här donationen och den har rönt positiv respons hos personalen.

Talman, när jag läser oppositionens motstånd mot att trygga de här barnens skolgång tycks huvudproblemet koka ner till när lagtinget informerades. Allt skulle vara accepterat bara lagtinget hade fått informationen först. Det här är precis den formen av politik som ålänningarna är oerhört trötta på. Vi lagtingsledamöter kan debattera formalia och petitesser i timmar, men utanför den här salen bryr sig gemene ålänning endast om vad vi tar för beslut. Om det nu råkar vara så att spörsmålet handlar om tidpunkten och tågordningen för beslutet, snarare än beslutet i sig – tror jag att många ålänningar med rätta undrar vad tusan vi håller på med i den här salen.

Vi behöver påminna oss om grundfrågan. Grundfrågan i det här handlar om huruvida man vill stöda Ukrainas kamp eller om man vill stöda angriparnas kamp för ukrainsk mark. Lagtinget har inte all behörighet, men våra anföranden och våra spörsmål har betydelse. Det vi säger och gör i den här salen bidrar till att måla bilden av Åland. Det ansvaret ligger på oss lagtingsledamöter.

Liberalernas svar är tydligt: Vi stöder Ukraina kamp. Det är statsrättsligt och moraliskt felaktigt att ett självständigt land oprovocerat angrips av en stormakt. Åland kan inte göra så mycket åt kriget men vi kan göra något. Vi kan via Ålands landskapsregering låta ett av landskapets dotterbolag göra en donation, även om det saknas ett tydligt regelverk. En enad opposition antyder med sitt spörsmål att det här är felaktigt och att vi borde ha låtit bli. Obunden Samling påstår t o m att landskapsregeringen har brutit mot självstyrelselagen med det här beslutet. Man häpnar!

Landskapsregeringen har tillsammans med våra regeringskolleger valt att komplettera alla brandtal om hur vi stöder Ukraina med något som är på riktigt. Ukrainarna ska veta att majoriteten i lagtinget står bakom dem i deras kamp. Slava Ukraini.

Talman! Avslutningsvis vill jag läsa upp en åtgärdsuppmaning som vi föreslår: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att genomföra ett revideringsarbete av regelverket gällande fördelningen av medel från Ålands Penningautomatförening samt en revidering av hur det fördelningsbara beloppet kan komma allmännyttan och det åländska samhället till del genom att föreslå nödvändiga förändringar av landskapslagen om lotterier (1966:10) och landskapsförordningen om Ålands Penningautomatförening (1993:56). Uppmärksamhet bör ägnas frågan om inom vilka gränser landskapsregeringens ägarstyrning även ska innefatta samråd med finans- och näringsutskottet för att säkerställa lagtingets budgetmakt."

Detta kommer av mig och flera andra och det kommer att delges alla här i lagtinget. Tack, talman!

Tack, fru talman! Jag känner till att flera ledamöter i majoritetsblocket, som jag har talat med, inte hade någon kännedom om detta överhuvudtaget innan det presenterades. Därför undrar jag: När fick ledamoten Ekström kännedom om detta?

Jag fick kännedom om det här innan det kom fram i media. För min del är det här ett beslut som kommer från PAF i grunden. Jag anser att PAF, styrelse och bolag, bör ha möjlighet att agera ganska fritt.

De har hanterat situationen och frågat landskapsregeringen om det, så den här processen har antagligen påbörjats långt innan jag fick reda på det. Jag är nöjd med att jag fick informationen innan den offentliggjordes i media.

Tack, fru talman!

Det är bra att ledamoten säger så, för det är ju så att alla fick reda på det här samtidigt. Landskapsregeringen fattade det här beslutet den 3 december, eller finansministern fattade beslutet, och vi fick reda på det den 16 december via gruppledarna. Så har det gått till. Så ingen här i lagtinget har egentligen känt till det, som jag vet om i alla fall. Om någon har något att invända mot detta får ni gärna säga emot.

När det gäller frågan om PAF, varför hänvisar man kontinuerligt till PAF? Det är finansministerns underskrift på avtalet. Det är finansministern som har fattat beslutet, det är inte PAF. Sluta sprida ut ansvaret på flera! Det här är landskapsregeringens beslut. Om man vill försvara landskapsregeringens beslut, så gör det då. Gör det på sakliga grunder och hänvisa inte till att det är PAF:s beslut. Det håller inte ihop.

Om ledamot Wikström hade varit med på den information som PAF:s VD höll för oss så skulle det ha blivit tydligt även där. Det här beslutet kommer från PAF:s styrelse. Man ställde frågan till finansministern som har förankrat det i landskapsregeringen och som har välsignat det genom att ta det beslutet. Egentligen skulle det här ha gått direkt från PAF till den fonden.

Nu visade det sig, som finansministern redogjorde för, att när det kommer pengar från spelbolag så är det inte så bra. Dessutom kände PAF att de ville ge det här från hela Åland, inte bara från PAF själva. Därför gjorde man helt enkelt en sådan manöver. Det här har finansministern gått igenom.

Man hade också förstås spontant undrat om man kunde göra så här. Ja, det kan man. Det påminner också i viss mån om hur det gick till 2022 när man tog det beslutet. Då kom det också från PAF, och det var inte heller då landskapsregeringens medel.

Fru talman!

Den liberala finansministern har redogjort för hur den här donationen har gått till.

Resonemanget som ledamot Ekström nämner angående PAF, att de inte accepterar några pengar från ett spelbolag, det stämmer nog inte riktigt överens med den information som jag tog del av under det möte som landskapsregeringen höll. Det kan man ju se i protokollen från våra andra ledamöter i oppositionen. Det stämmer ju inte.

Men efter att ha hört ledamot Ekström och den liberala gruppanförandet så undrar jag om ledamoten verkligen har haft örat mot marken på Åland det senaste halvåret? Jag ställer också de frågor som ledamot Wikström tog upp och utvecklar. När fick den liberala lagtingsgruppen och ledamot Ekström information om den här donationen?

Det var mycket på en gång.

Om vi börjar med hur det gick till och vad som sades, så är jag ju inte gruppledare och var därför inte med på det mötet. Jag tyckte att finansministern var ganska tydlig med hur det har gått till och försökte förklara det både i sitt anförande och i sina repliker. Jag försökte också förklara. Jag tycker att det faller där.

Som jag sade till ledamot Wikström, jag fick informationen innan detta kom ut i media. Men jag var nog inte helt med från början. När PAF:s styrelse och det här började talas om i landskapsregeringen, ska man minnas att det var ett sekretessbelagt ärende. Det var också en anledning till att man kanske inte hanterade det på samma sätt som andra ärenden.

Fru talman!

Den 3 december skrev man under memorandumet. Den 16 december betalades de första pengarna ut, den 18 december kl. 15:00 fick gruppledarna information och man lades med munkavel. Ledamot Ekström och ledamot Holmberg fick reda på detta timmarna före presskonferensen.

Hur ser ledamot Ekström och den liberala lagtingsgruppen på hur förankringen kring det här ärendet har gått till när man går ut och säger att hela Ålands folk står bakom det och hela Ålands lagting?

Det är alltid så med förankring, man kunde ha gjort på ett annat sätt. Man kunde ha haft möte tidigare, men nu fick man reda på det före.

Vi får inte glömma bort grundfrågan här. Grundfrågan är att PAF-styrelse ville göra den här donationen, och jag tycker det var bra att finansministern välsignade det.

Alternativet hade inte varit speciellt roligt heller, att neka dem att göra den här betalningen. Så jag tycker att vi ska vara stolta över att de ville göra det här. Vi ska vara stolta över att Åland fick möjlighet att bidra. Vi fick lägga till lite extra, för de här pengarna behövs.

Det finns även själviska skäl för PAF att göra det här. Man kan säga att man tar ett stort ansvar för detta, både lokalt och globalt. Jag skulle säga att även Åland har själviska skäl att göra det här. Det är klart att i en sådan här situation är det viktigt att Ukraina håller angriparna stången. Kan vi göra något åt det så ska vi vara stolta över det.

Talman!

Har ledamoten läst spörsmålet? Det står: "Vilka principer styr bruk av medel från PAF:s verksamhet?" Att stå i talarstolen och påstå att hela oppositionen inte vill skänka pengar till Ukraina är ren och skär lögn. Om du läser spörsmålet så ifrågasätter vi principerna, beslutsgången och inte medlen. Sluta säga saker och lägga ord i munnen på mig som inte stämmer! Det är inte ofta jag blir förbannad, men nu blir jag det.

Tack för det, nu fick vi upp pulsen lite.

Jag har läst spörsmålet. Vid en första anblick ser den ut att vara ganska objektiv, men när man läser noggrant ändrar bilden. Inledningen på detta spörsmål pekar ut donationen till Ukraina. Det pekar inte ut PAF-medel generellt. Det pekar inte ut om vi ska hålla på med Grit:lab eller andra delar. Det pekar ut precis detta.

Vidare antyds att landskapsregeringen inte skulle agera ansvarsfullt och med eftertanke. Det är ju det som skrivs, och då bör man tolka det tvärtom. Inledningen av klämmen hänvisar till ovanstående, och en enig opposition har skrivit under. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att oppositionen anser att detta inte borde ha gjorts eller att det inte har gjorts ansvarsfullt och med eftertanke.

Därför kvarstår alternativet att inte genomföra donationen.

Ja, det står i alla fall inte Ukraina någonstans i det här beslutet. Vi ifrågasätter principerna, och vi har rätt att göra det. Om vi inte kan göra det här, så är det något som är fel.

När man tittar i 9 § i PAF:s förordning så står styrelsens uppgifter. Det finns ingenstans där det nämns att beslut om betydande summor för donation kan beslutas av styrelsen. Det är nio punkter uppräknade som handlar om styrelsens uppgifter och det finns ingenting om att de har makt att fatta sådana beslut. Hur kan de då ha fått en sådan makt? Kan ni förklara det för mig, ledamoten?

För det första står det väldigt tydligt, i första meningen hänvisar man till donationen om 3 miljoner euro. Det står inte uttryckligen Ukraina, men vi förstår alla vad det handlar om, för det här är ingen vanlig donation. Det här är väldigt speciellt.

För det andra, vad styrelsen får och inte får göra. Nej, de får inte ta sådana beslut själva. Det var därför de kom till finansministern och bad om att få den här utbetalningen välsignad. Skulle de direkt ha gjort det, utan att ha fått ett godkännande, då skulle de ha agerat felaktigt. Nu kunde finansministern och landskapsregeringen välsigna det på det sättet.

Det jag också vill säga är att om vi svänger på det, att inte göra detta. Tänk om finansministern skulle ha nekat att göra den här utbetalningen. PAF-styrelsen hade kommit till honom och sagt att de vill betala 3 miljoner till Ukraina och beskrivit alltihop. Och han hade sagt nej, för vi har så oklara regler att vi inte kan göra det. Hade vi då haft en spörsmålsdebatt? Jag tror inte det.

Tack, talman!

Ledamoten ondgör sig här över att oppositionen vill göra politik av det här. Men vad ska vi göra, tycker ledamoten? Det handlar om 3 miljoner euro som har getts bort, och ni har mörkat det. Under hela debatten vi hade om budgeten var det helt tyst om detta. Ni mörkade det i 15 eller 16 dagar. Till och med ledamöterna i regeringsblocket har inte ens varit medvetna om det här.

Sedan har ledamoten mage att säga att oppositionen tjafsar om detta, och att det är något som ålänningarna är trötta på. De undrar vad vi håller på med här i salen. Ja, jag tror att de undrar vad vi sysslar med i den här salen. Men jag är övertygad om att ålänningarna är ganska trötta på att det går till på det här viset.

När det nu kom till de här sakerna som gjordes så är det mycket som har pågått under lång tid och som man inte kan berätta om på grund av sekretessavtal. I grunden är det här ett dotterbolag i landskapet som ville göra en donation.

De ville förstås visa att de tog ansvar, och de hade även lite själviska skäl att göra det. Inom detta sammanhang sker det en del saker. Jag tycker, som jag sa, att dotterbolag ska ha viss frihet att agera utan att allt ska behöva rapporteras hit.

När det kommer till kritiken mot oppositionen, så handlar det inte om vad jag gör. Oppositionen har all rätt att ställa spörsmål, man kan till och med gå vidare och ställa misstroende. Man kan lämna in olika förslag, men det får också konsekvenser. Det behöver debatteras, och det är precis det vi gör nu.

Tack, talman!

Jo, jag förstår att det kan ha varit mycket som har skett innan man har kunnat gå ut med det här. Men jag pratar ju om den tiden från att man har undertecknat det här avtalet tills den tiden att alla fick information. Det är ju väldigt lång tid.

Att sedan finansministern går ut och säger att det här är förankrat med hela lagtinget som står bakom det här och då även Ålands folk, men det är inte riktigt så det låter på Ålands folk när man pratar med dem.

En stor del av det som sades på det här mötet kan jag inte redogöra för exakt eftersom jag inte var där själv. Jag uppfattade inte att det hade varit en väldigt stor kritik mot det som togs upp. Snarare verkar det som att det fanns applåder från vissa håll, och jag själv tycker att detta är ett behjärtansvärt ändamål.

Det är också lite utöver vad man brukar göra förstås. Vi kanske behöver se över regelverket på det sättet.

Vad ålänningarna tycker om detta beror nog på vem man frågar. Det är viktigt att understryka att de här pengarna kommer från PAF. Pengarna kommer inte nu för att landskapet har dragit ner på utbildningssektorn eller på ÅHS. Det handlar inte om att man har fått ihop pengarna nu för att nu genomföra det. Så fungerar det inte. PAF-styrelse vill ge en donation och landskapet har välsignat det.

Tack, talman!

Jag vill kort tacka ledamot Ekström för att han så tydligt har framfört Liberalernas ställningstagande. Det är viktigt att det finns regelverk kring hur man ska kunna genomföra sådana donationer.

Tack, talman!

Jag vill bara säga till ledamoten Ekström och alla andra i salen att jag har varit väldigt tydlig med att jag tycker att vi ska stöda Ukraina på alla sätt vi kan. Jag uppskattar verkligen inte att man misstänkliggörs i den frågan.

För mig handlar det här om ett fel i processen, och nu kommer det fram i form av en motion här att ni också anser att det har begåtts fel. Tydligt och klart.

Om utbetalningar på 3 miljoner ska föreslås av bolagsledningen och inte förankras i lagtinget så då är den stora frågan: Varför kunde det inte förankras i lagtinget?

Ledamoten öppnar för att Perämaa borde ha sagt nej, men absolut inte, för om man är osäker kan man alltid ta frågan till lagtinget. Varför gjordes inte det?

Vi anser inte att det har begåtts något fel i processen. Vi tycker att hanteringen har följt ett otydligt regelverk, och det finns inga tydliga formalia för hur man ska gå tillväga. Detta påverkar inte de fördelningsbara medlen och det regelverket som är ganska tydligt. Jag vill understryka att vi tycker det.

Alla har rätt att agera som de vill. Man får lämna in spörsmål , det är inga problem. Det är dock viktigt att komma ihåg grundfrågan: Om man väljer att inte agera, vad händer då? Det måste lyftas fram. Om man väljer att agera på ett visst sätt, vad får det för konsekvenser? Det är något vi försöker belysa. Det finns en skillnad i detta, och jag tycker det är viktigt att vi tar upp det.

Tack, talman!

Min fråga var: varför kunde det inte förankras i lagtinget? Jag ställer denna fråga eftersom Ukrainakrisen handlar om att rädda en demokrati. Enligt mig kan vi inte pruta på vår egen demokrati här, bara för att rädda något som sker någon annanstans.

Det är helt rätt och riktigt att oppositionen ställer kritiska frågor, särskilt om det inte finns ett bra regelverk på plats. Det är uppenbart att det har begåtts fel. Men vi vet inte vad som har hänt, eftersom det inte finns några regelverk att stämma av mot.

Det är sant att det inte finns något regelverk att stämma av mot. Men det var ju samma sak 2022. Det fanns inget regelverk då heller.

Förankringen igen, nu är det summan som sticker i ögonen. Man tänker att 300 000 var okej att fatta beslut om, men 3 miljoner innebär att vi passerar en gräns. Det fungerar inte riktigt så med de här processerna och regelverket. Det handlar om i vilka sammanhang man kan fatta beslut, och vem som kan göra det.

Som jag nämnde tidigare tycker jag att dotterbolag och deras styrelser bör ha stor handlingsfrihet att föreslå och genomföra åtgärder.

Som finansministern redogör för, när PAF:s styrelse helt plötsligt säger att de vill förvärva ett annat bolag, ska det inte heller förankras i lagtinget. De kan också säga att de vill lägga stora summor på marknadsföring eller andra projekt. Det ska inte förankras. Om de bedömer att det är en bra idé, ska de få göra det.

Talman!

Jag tänkte inte bråka med ledamoten, eftersom det är en ganska otacksam uppgift som ledamoten har att försvara detta.

Men jag måste säga att det är fascinerande. Jag har aldrig varit med om en spörsmålsdebatt där regeringen kommer med en åtgärdsuppmaning, såsom regeringsblocket kom med när ledamoten Ekströms anförande inleddes.

Det här är, i mitt tycke, lite av en politisk sensation. I andra stycket föreslås att vi ska sätta gränser för finansministerns ägarstyrning, det vill säga under vilka förutsättningar som något slags samtycke från finans- och näringsutskottet krävs. Det är ett intressant inspel från regeringsblocket, måste jag säga.

Ja, det är väl så att detta också är ett annorlunda inspel, och det kan jag absolut hålla med om. Men jag kan också hålla med om att det är en annorlunda situation.

Som finansministern redogjorde för så har vi ett spelbolag som börjar samla på sig en del kapital. Hur ska det göras? Jag har själv lyft detta, och jag tror att det var i mitt första anförande som jag nämnde hur man ska hantera PAF-reserveringarna som finns i landskapets budget och så vidare.

Jag tycker att det finns en hel del att titta på och grotta ner sig i här. Jag anser att vi inte ska behöva ha en sådan här debatt om den här typen av saker och om formalia. Om man tycker att syftet är fel eller inte, så har man förstås alltid rätt att uttrycka sin åsikt. Men just när det gäller formalia tänker jag att det borde kunna klargöras.

Talman!

Jag är glad över det något överraskande medhåll till mitt anförande, som ännu inte har hållits, men som kommer att hållas om en liten stund.

Talman!

Ledamot Ekström, det är väldigt tråkigt om detta är behjärtansvärt välkommet understödet blir en del av det politiska spelet.

Minister Perämaa sa att det kom från Ålands folk, och jag ser gärna att man betraktar det på det sättet.

Men nu framställs det som att den goda landskapsregeringen vill stöda Ukraina, medan den elaka oppositionen inte vill det. Så är inte fallet. Jag har gång på gång uttryckt mitt stöd för Ukraina, och jag tycker att det är kränkande att antyda något annat.

Dessutom är det tydligt i detta spörsmål, som helt enkelt frågar: Vilka principer har vi? Ett svar från landskapsregeringen som säger att detta måste klargöras, och nu har det också kommit från gruppledarna. Vi är ju egentligen eniga om detta.

Tack ledamot Lindén för det inspelet. Samtidigt är det så att om man lämnar in ett spörsmål så blir det en del av spelet. Det är inte så enkelt att krypa bort från det just nu, så att säga.

När det gäller spörsmålet om vart man ska, tycker jag att det är viktigt att verkligen fundera över grundfrågan: Ska man kunna göra det här, och ska man göra det? Frågan är också ur finansministerns perspektiv, när frågan kom från PAF-styrelsen, ska han säga ja eller nej? Nu sa han ja, det kom ett spörsmål och vi står här och debatterar. Jag anser att det hade varit vara värre om han hade sagt nej.

Tack ledamot Ekström.

Jag kan tänka mig att man ska ge ett understöd på 10 miljoner senare. Ska man göra det på samma sätt, eller borde man på något sätt föra det till lagtinget? Kanske i form av en tilläggsbudget eller någon annan koppling, så att vi som inte hör till regeringsblocket kan uttrycka vårt stöd. Det är ju det som är det viktiga.

Det handlar inte om ett ställningstagande där man efterlyser principer och procedurer. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att det har blivit så här. Det känns som en del av det politiska spelet.

Det här är bra, jag stöder det. Låt oss inte låta det bli en halmgubbe som man debatterar och det tycker jag är ovärdigt för det här lagtinget.

Ja, jag skulle säga så här: Det blir ett ställningstagande när man hänvisar till den här donationen och säger att offentliga medel bör användas ansvarsfullt och med eftertanke, vilket man antyder att det här inte görs på det sättet. Då blir det ett ställningstagande och en debatt.

Jag vill vara tydlig med att jag tycker att vi måste ta hänsyn till den exceptionella situationen vi har just nu i Europa. Jag heller inte att det finns ett regelverk som förhindrar att vi agerar på det här sättet. Som jag nämnde tidigare, jag tycker att det skulle vara mycket värre om finansministern hade nekat den här donationen.

Talman!

Det var ett ovanligt ampert anförande från ledamoten, som annars brukar vara väldigt smidig från talarstolen. Jag skulle vilja säga att vi är helt eniga om framtiden, men vi är inte eniga kring historiebeskrivningen.

I mitt anförande kommer jag att sätta fokus på processen, då jag anser att det har begåtts felaktigheter. Däremot står jag bakom det stöd som ges till Ukraina, både via Finlands regering och på andra sätt. Vi har ett ansvar, och det vill jag vara tydlig med.

Jag måste också påpeka att ledamoten skriver historia, och det är faktiskt inte så lätt att göra det i Ålands lagting. Det är väl första gången som regeringsblocket har konstaterat att regeringen inte är funktionsduglig och att det krävs hängslen och livrem för att det ska fungera i framtiden.

Det har nämnts övertolkning här och vi ska avsluta med en sådan.

Däremot finns det ingenting i det jag har sagt som antyder att regeringen skulle vara funktionsduglig. Snarare har man visat på handlingskraft genom att agera på det här sättet. Istället för alla fina brandtal, hashtaggar och flaggor som man lägger in här och där, har vi nu faktiskt gjort något konkret. Det tycker jag är viktigt att påpeka.

Nu verkar det som att det finns en öppning för att se över det här regelverket och faktiskt komma till skott med det. Det har ju pratats om detta i många år nu. Kanske vi ändå kan få fram den politiska viljan att gå framåt i frågan. Det är ingen lätt resa, men jag tror att det är nödvändigt, för det här är inte värdigt Ålands lagting.

Talman!

Jag noterar förseningen från ledamotens sida när han sa att regeringen inte är funktionsduglig. Men jag ska inte ta detta vidare.

Däremot frågan att vi nu bör skicka detta till finans- och näringsutskottet, under den senaste perioden har finans- och näringsutskottet vuxit och håller på att bli en stat i staten, dit alla viktiga frågor ska föras. Jag anser inte att detta är korrekt. Den främsta anledningen är att alla ledamöter från alla partier inte finns representerade i finans- och näringsutskottet. Det efterlyses också, både från media och allmänheten, mer öppenhet och diskussion. Därför tycker jag att frågor av den här karaktären bör diskuteras i Ålands lagting inför öppna dörrar.

Jag tycket att landskapsregeringen har agerat väldigt enligt reglerna, så gott man nu kan i det här fallet, förtroendeingivande.

När vi pratar om finans- och näringsutskottet, ja även om olika frågor hamnar dit så går de ju ändå ofta via den här salen, både före innan frågan remitteras till utskottet och sedan kommer det ofta ett betänkande därifrån. På det sättet brukar det ibland ändå tangera diskussionen i den här salen.

Nu finns det annan information som ibland kan komma till utskotten, som inte direkt kommer ut som frågor här. Men indirekt kan vi väl ändå påstå att väldigt många av lagtingets partier har möjlighet att vara med där. Det handlar också om samråd. Det är inte så att finans- och näringsutskottet tar beslut.

Vi hoppas att regeringen får förtroende att jobba vidare.

Tack, talman!

Tack, ledamot Ekström för ett bra anförande. När jag läser och lyssnar på oppositionen och deras frågor, så framgår det att detta är en samlad opposition som har skrivit på samma spörsmål, men med helt olika infallsvinklar. Alla har skrivit på med olika intentioner, vilket jag uppfattar.

Det blir en väldigt olycklig och otydlig debatt när man skriver på ett dokument med så många olika bakgrundsorsaker. Det krävs faktiskt bara fem personer för att skriva ett spörsmål och det är inte nödvändigtvis en enig opposition. Jag tycker att det som ledamoten Ekström tog upp var en bra tanke kring hur detta kanske uppfattas av allmänheten.

Jag ska inte lägga orden i oppositionens mun, men det lät som att det kommer att komma anföranden här där vi kanske får höra en annan sida av det här.

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att oppositionen har all rätt i världen att komma med spörsmål, komma med inlagor, uttalanden och anföranden där man uttrycker andra åsikter och pekar på saker som behöver göras. Det är inte det som är problemet.

Men man ska veta att när dessa saker sker, när de här inläggen kommer, så kommer de att debatteras och det kommer att reageras. Det är det som sker nu. Det är en del av det demokratiska samtalet som vi behöver ha.

Talman, lagtingsledamöter, bästa åhörare!

Landskapsregeringens ägarstyrningsbeslut att genom Ålands Penningautomatförening bidra med en donation om 3 miljoner euro till det ukrainska folket är en tydlig manifestation av Ålands solidaritet och ansvarstagande.

Ukraina står mitt i en kamp som är större än en nationell konflikt – det är en kamp för de demokratiska värden och den frihet som även vi ålänningar håller som fundamentala.

Ukrainas sak är vår, och i en tid som denna är det vår moraliska skyldighet att inte bara titta på utan att agera.

Genom att bidra till renoveringen av skyddsrum till Ukrainas barn skapar vi förutsättningar för att Ukraina ska klara av attackerna från Ryssland och bli ett land fritt från förtryck, med demokratiska grundvärden intakta. På samma sätt har Åland i historisk mening fått hjälp av omvärlden när vår frihet var hotad. Mot tyranniet står vi alltid upp. Detta beslut är inte bara rätt – det är nödvändigt. För oss och för friheten att bestämma själva.

Donationen är en engångsinsats och tas från PAF:s kassa, vilket innebär att den inte belastar landskapets ordinarie budget eller sker på bekostnad av andra viktiga insatser. Det här är medel som Åland har möjligheten och privilegiet att använda för att hjälpa ett land och dess folk i djup kris. Precis som vi tidigare agerat under Covid-pandemin och vid naturkatastrofer världen över, visar vi nu att Åland också står redo att bidra i en tid av krig och nöd.

Låt mig klargöra några viktiga fakta:
• Donationen utgör endast 3 % av PAF:s kassa.
• PAF genererade en vinst på cirka 55 miljoner euro under 2023, och en liknande nivå förväntas för 2024.
• Denna vinst har genererats från verksamhet som skett utanför Åland. Endast 1 % av PAF:s vinst härrör från ålänningar och Ålandsflaggade färjor.

Detta är en humanitär insats som räddar liv och bidrar till att bygga en framtid för barn i en krigszon. Medlen kommer att användas för att renovera skyddsrum och förvandla dem till klassrum, vilket är en kostnadseffektiv lösning som samtidigt är hållbar på lång sikt. Efter kriget kan dessa lokaler omvandlas för andra samhällsnyttiga ändamål. Det är en investering i Ukrainas framtid och i vår egen trygghet och stabilitet.

Ålands internationella engagemang är en del av vår identitet. Vi har tidigare bidragit i samband med tsunamin, jordbävningar och konflikter i Kosovo. Att hjälpa dem som lider är inte bara en tradition – det är en del av våra åländska värderingar. Hela vår autonomi, demilitariseringen och neutraliseringen är ett resultat av internationella insatser som hjälpt oss bli de vi är.

Jag vill också bemöta den kritik som riktats mot beslutet. Oppositionen har ifrågasatt avsaknaden av tydliga regler för hur PAF-medel ska användas. Jag håller med om att regelverket är föråldrat och behöver ses över. Detta står också skrivet i regeringsprogrammet och är något som ska genomföras under denna mandatperiod. Men att vi saknar specifika riktlinjer är inget argument för att hålla händerna i fickorna när världen brinner.

Landskapsregeringen har agerat i nära dialog med utrikesministeriet för att säkerställa att donationen är väl förankrad och används på bästa möjliga sätt. Detta är inte ett ogenomtänkt beslut – det är ett ansvarsfullt och nödvändigt agerande som stärker vår självstyrelse i det internationella sammanhanget. Detta gör Åland till ett subjekt, vi är med och tar ansvar inom de områden vi har behörighet på. Att säkra barns tillgång till utbildning är antagligen det viktigaste målet för all mänsklig utveckling.

Frågan måste mot denna bakgrund ställas. Hur täcks ni, bästa ledamöter i oppositionen, ifrågasätta just denna insats? Hur kan ni sätta er emot ett beslut som omvandlar bombskydd till skolsalar för Ukrainas barn, en åtgärd som inte bara räddar liv utan även bidrar till att bygga en bättre framtid? Är det verkligen här ni vill dra gränsen för Ålands solidaritet och delaktighet i det internationella samfundet? Är det så här ni vill att Åland ska uppfattas – som passivt när ett europeiskt grannland kämpar för sina grundläggande rättigheter?

Utanför vårt lagtingshus vajar den ukrainska flaggan i solidaritet och i civilsamhället pågår ständiga hjälpinsatser och demonstrationer mot kriget. I vår vardag bor ukrainska familjer som tvingats fly för att deras vardag skjutits sönder av fientliga attacker. Vi inte bara kan vara med och göra skillnad, vi är moraliskt skyldiga att visa att våra ansträngningar når längre än att klistra Ukrainaflaggor på våra Facebook-profiler, för att sedan stå stilla och betrakta.

På Åland har vi alltid varit stolta över vår öppenhet och vår internationella solidaritet. Vi är ett samhälle som förenar människor. På PAF jobbar t ex 26 olika nationaliteter. Denna insats visar att vi inte bara pratar om inkludering och medmänsklighet – vi lever det. Genom att agera stärker vi inte bara Ukrainas framtid utan även Ålands anseende och självkänsla. I kriser räcker inte bara ord och symboler, då är det bara handling som räknas.

Med det sagt finns det självklart uppenbara möjligheter till förbättring vad gäller beslutsprocesser och förankringar, vilket även landskapsregeringen lyfter i sitt svar. Jag stöder starkt det föreslagna klämförslaget från ledamot Ekström, som ytterligare tydliggör vårt åtagande och ambition att förbättra principerna för hur vi använder PAF:s medel framöver.

Landskapsregeringen avser att, med stöd av bl a regeringsprogrammet, revidera de grundläggande fördelningsprinciperna. Detta förtydligande är nog det uppenbart positiva som framkommer genom denna spörsmålsdebatt och är något som Åländsk Center aktivt har arbetat för att åstadkomma. Det är ett efterfrågat steg framåt som vi ser fram emot att förverkligas. I kris är det, som sagt, bara handling som räknas.

Talman! Jag hoppas att det noterades att jag stöder klämmen som ledamot Ekström lade. Tack, talman!

Talman!

Ser ledamoten ingen skillnad? Ledamoten var med i den förra regeringskoalitionen under den tidigare mandatperioden. Det finns skillnader i hur detta förankrades jämfört med det beslut som togs då. Vi vet båda att den tidigare finansministern ringde till oppositionspolitiker för att förankra detta och informera dem innan beslutet togs.

Jag måste också fråga ledamoten: Har ledamoten läst spörsmålet där det står "Vilka principer styr bruk av medel från PAF:s verksamhet?" Hur kan man ha mage att säga att vi är emot medlen? Jag förstår inte det.

Tack, talman!

Det finns säkert skillnader i förankringsprocesserna mellan landskapsregeringarna. Det har också framkommit, tycker jag, i svaret här och i klämmen, att vi behöver se över möjligheterna för hur detta ska hanteras framöver.

Men vi ska komma ihåg att det här specifika ärendet handlar om hjälp till Ukraina. Det förstår nog var och en, åtminstone de som lyssnar utanför det här i huset och några i salen också hoppas jag, hur viktigt det är med sekretess och att man hanterar detta på rätt sätt. Det är ett väldigt svårt ämne.

Jag förstår av debatten att regeringen tar till sig kritiken. Det är uppenbart. Förankringsprocesser är alltid är svåra, men också viktiga att ta vidare.

Talman!

Vi har haft diskussioner om varför man inte kunde ta med detta till exempel i tilläggsbudget nr 4. I dag har vi en ny tilläggsbudget som ligger på bordet. När man läser om humanitärt bistånd ser man i tilläggsbudget nr 1/1999 att det fanns för Kosovo, i tilläggsbudget nr 3/2004 fanns det för Tsunamikatastrofen och i grundbudgeten 2006 till Röda Korset för katastrofen i Pakistan.

Vad var det som gjorde att man inte väntade och tog det hit i en tilläggsbudget? Vi hade kunnat ha en diskussion. Det finns så många av oss här i salen som gör så mycket för Ukraina och stöttar dem på alla möjliga och omöjliga sätt. Men vi har problem med hur beslutsgången har gjorts, och det är det som spörsmålet handlar om.

Så sluta stå här och säga att vi är emot pengarna, för det är jag inte. Jag vet att hela min lagtingsgrupp inte heller är emot det.

Tack, talman!

Jag hör att ledamoten uttrycker sin upprördhet.

Jag vill dock påminna om spörsmålet. Det står: "I svåra tider bör alla offentliga medel och alla överskott som landskapsregeringen förfogar över användas ansvarsfullt och med eftertanke." Man kan då undra, anser ledamoten verkligen att detta inte skulle vara ansvarsfullt?

Tack, talman!

Jag tycker det är mycket beklagligt att det nu tillåts att ledamoten, tillsammans med andra, försöker skapa splittring i lagtinget och mellan regeringspartierna och oppositionen. Jag tror att vi alla är ganska eniga om att vi behöver hjälpa Ukraina.

Det var samma sak i spörsmålssvaret från regeringen. Man uppläxade oss ungefär som om vi inte visste att det pågår ett krig. Vi har alla sett detta under snart tre år.

Jag undrar om ledamoten inte anser att det kunde ha förankrats här i lagtinget för att få den legitimitet som donationen krävde, eftersom den kommer från Ålands folk?

Tack, talman!

I klämförslaget som jag just understödde lyfts detta fram. "Uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om inom vilka gränser landskapsregeringens ägarstyrning även ska innefatta samråd med finans- och näringsutskottet för att säkerställa lagtingets budgetmakt."

Visst ser vi tydligt behovet av detta från regeringshåll.

Tack, talman!

Det står redan i landskapets ägarstyrningspolicy att vi ska följa OECD:s angivna riktlinjerna när det gäller styrning av offentligt ägda bolag. Dessa riktlinjer anger tydligt att man alltid ska utgå ifrån långsiktighet, transparens och en bred förankring. Vi har redan det regelverket på plats.

Tack, herr talman!

Ledamoten fortsätter i sitt anförande med att demonisera sina motståndare och hävdar att man antingen är med oss och med Ukraina, eller mot oss. Det är något vi har fått vänja oss vid här i lagtinget, där vissa ledamöter brukar agera på det sättet. Vanligtvis kommer detta inte från centerpolitiker, utan centerpolitiker har generellt sett varit ganska pragmatiska.

Det jag ser nu är en gradvis förskjutning åt vänster, vilket jag har observerat flera exempel på från just Centerpartiet den senaste tiden. Var kommer detta behov av att demonisera sina motståndare ifrån? Vi är inte vana vid att se detta, framför allt inte från en centerhåll.

Jag skulle säga att det är ganska intressant att denna replik kommer nu, efter att ledamoten Aino Waller ställde frågan och var lite kritisk till varför vi tar upp syftet, att man är emot att ge pengar till barnen i Ukraina.

Det är också intressant att Obunden Samling verkar ha förvirrat oppositionen i detta sammanhang. Jag har läst i media hur Obunden Samling har kommenterat att de anser att det är fel att hjälpa barnen i Ukraina. De menar att donationen är felriktad. Det är mycket märkligt. Det verkar som om oppositionspartierna inte har diskuterat vad detta spörsmål egentligen handlar om.

Tack, herr talman!

Ledamot Mansén fortsätter alltså på samma spår. Det här är fel, och det är det som vi framför.

Om man lyssnar på kritiken så handlar det mycket om förfarandet. Men okej, jag låter det vara som det är, för det får ju stå för ledamoten själv och för Centerpartiet när man beter sig på det här sättet.

Jag undrar lite hur ledamoten resonerar när man säger att det här inte ska drabba någon annan, att det inte drabbar någon annan. Samtidigt pratar man, som en del politiker gör, om PAF-medel som om de inte skulle vara värda 1 euro, eller inte skulle vara värda lika mycket som 1 euro skattemedel. Det är exakt samma värde på de här beloppen; det är ingen skillnad på dem på det viset.

Sedan har Centerpartiet sagt att vi ska bygga ett nytt sjukhus för de här pengarna. Har vi så mycket pengar i PAF-kassan så att vi har råd att sprida dem på det här sättet, men också bygga ett nytt sjukhus? Någonstans kommer de här prioriteringarna ifrån. Man måste prioritera. Så jag vet inte riktigt hur man resonerar när man har ett sådant anförande.

Tack, talman!

Jag måste genast säga att jag tycker det är mycket märkligt att man sprider pengar hur som helst, när man gör en donation på 3 miljoner till Ukraina för att bygga om bombskydd till utbildningssalar och klassrum. Det är ett mycket märkligt uttalande att komma med.

Dessa 3 miljoner används verkligen till goda syften. Att använda uttrycket "att sprida pengar runt om oss", jag anser att det var mycket olämpligt att uttrycka sig på det sättet.

Talman!

För mig handlar det här ärendet och spörsmålet om hur processen kring donationen gått till. Det finns frågetecken.

Det här är inte ett ogenomtänkt beslut säger ledamoten. Intressant.

Vi fick i finansministern redogörelse höra att lagtings talman Jörgen Petterssons från Centern haft en viktig roll i detta. Kanske vi behöver fråga oss vilken roll Centerns gruppledare Robert Mansén har haft och när fick ledamoten och hela Centerns lagtingsgrupp information om donationen? Jag är väldigt nyfiken att veta. Det framgår att det inte är riktigt klart.

Tack, talman!

Ledamot Holmberg upprepar frågan till mig, och har sin full rätt till det. Jag tycker att finansministern har redogjort för detta väldigt bra.

När det handlar om donationen så var det tidigare diskussioner om Grit:lab och möjligheten att bygga upp ett det projektet. Vi fick information i gruppledarforumet, tillsammans med landskapsregeringens ministrar, kring detta. Man tittade på möjligheterna, men det var mycket som handlade om sekretess i sammanhanget. Detta ärende är, som jag hoppas att ledamot Holmberg förstår, av en sådan natur att man kanske inte sprider information hur som helst innan man vet vad det blir. Där började det och jag tror att jag återkommer i nästa replik.

Talman!

Till skillnad från ledamot Mansén förstår jag inte vad problemet är att berätta att vi har en donation på gång till Ukraina. Det är väl ingenting känsligt att ta upp och diskutera. Ska det vara 2 miljoner, 3 miljoner, 5 miljoner eller 1 miljon? Det måste väl gå att prata om detta inom regeringspartierna.

Jag upplever att ni är totalt överkörda av regeringen. Ni känner inte till detta, vilket även framkom på lagtingets julfest på natten, det var många som inte kände till detta och det var ju där det började sippra ut.

Men hur ser ledamoten Mansén och Centerns lagtingsgrupp på hur förankringen har gått till i det här ärendet? Man har gått ut och sagt att hela Ålands folk och lagtinget står bakom den här donationen. Anser verkligen ledamot Mansén att det är så här vi ska hantera 3 miljoner euro?

Tack, talman!

Lagtingets julfest tycker jag vi ska lämna utanför den här debatten. Det har definitivt inte diskuterats några sådana frågor där, tack och lov, på julfesten.

Det är klart att det finns förbättringspotential. Som alltid när det gäller förankringsprocesser så kan de vara knepiga. Den frågan måste ni egentligen ställa till landskapsregeringen. Finansministern har redogjort för detta, och det handlar om en mycket extraordinär donation.

Vi pratar om ärendets karaktär som rör en krigszon. Det handlar om att bygga om bombskydd till klassrum. Det är inte bara att gå ut och säga någonting förrän man vet vad det blir. Det har varit en process fram till väldigt nyligen, ska jag säga. Nog har vi fått information.

Jag håller med om att det är viktigt att poängtera att förankringsprocessen är viktig och det tycker jag också att finansministern har gett uttryck för.

Tack, herr talman!

Jag konstaterar att det här spörsmål består av två delar: motiveringen och slutklämmen. Just nu diskuterar vi lite olika saker i den här salen.

Slutklämmen: Vilka principer styr bruk av medel från Penningautomatföreningens verksamhet? Vi i majoriteten anser att detta är en bra frågeställning som har varit på bordet flera gånger i lagtinget. Vi tycker att det är ett bra tillfälle att faktiskt bidra med en åtgärdsuppmaning. Vi har också gjort detta i samarbete med våra ministrar och landskapsregeringen som tycker att det är okej att vi har gett en åtgärdsuppmaning.

Det här är kritik mot landskapsregeringen och mot det förfarande som har varit. Det är ett bra tillfälle att se till att reda ut detta en gång för alla. Regelverket är orsaken till att vi står här och har en spörsmålsdebatt om något som borde vara en självklarhet, att hjälpa Ukraina i krig när det är svårt och att se till att barnen får ha lektioner i sina bombrum.

Tack, talman!

Precis det som alla har fört fram, vilket jag är glad över, att slutprocessen och förankringen är viktig att se över.

Klämförslaget, precis som man har sagt, är i linje med regeringens program och ambitioner. Men man kan väl ärligt säga att den här debatten trycker på ytterligare behov som måste tillgodoses.

Detta är också något som Centerpartiet har fört fram, framförallt Roger Höglund, i flera anföranden. Det är viktigt att detta görs. Nu har vi återigen en gång kommit till ett läge där det är dags för handling.

Tack, herr talman!

Till den delen tror jag att vi är ganska överens i den här salen. Det här ska göras och det här är en bra intention.

Sedan har vi motiveringen, som jag delar. Uppfattningen som uttrycks är att det faktiskt finns kritik mot utbetalningen i sig. Det är här som resten av oppositionen också skriver på och menar att man egentligen inte delar den uppfattningen. Men då är det dags för en dementi, och det här kommit flera gånger. Det är bra att det har gjorts.

Men på Obunden Samling verkar det som om hela situationen uppfattas som ett elände, och att ingenting borde ha gjorts angående detta, inte heller i betalningen. Men det tycker i alla fall inte vi. Vi anser att det är ett viktigt sätt för Åland att ställa sig på den internationella scenen.

Det är viktigt att Åland marknadsför sig och visar att vi faktiskt deltar i det internationella samfundet. Vi är en demokrati, vi är en demilitariserad zon och vi har ett självstyrelse. Vi har ett anseende när det handlar om fredsfrågor och det är något vi ska bibehålla och utveckla.

Talman!

Ledamot Mansén, jag kan ställa frågan; hur täcks ledamot Mansén hävda att oppositionen inte stöder stödet till Ukraina? Det stämmer inte.

Jag är vänster, men jag vill lyfta fram en moderat politiker, utan att nämna namn, som sannolikt har gjort den största insatsen för Ukraina som enskild person, med ett flertal transporter.

Gör inte detta till en tillämpning av en skiljande linje! Alla är vi eniga om att detta stöd, men göra inte detta till ett spel med halmgubbar där ni ifrågasätter vad som egentligen står skrivet osv.

Nej, jag ifrågasätter inte detta stöd. Jag tycker att det är ovärdigt. Jag kan se att i den här församlingen är det högst fem jag har sett vid Ukrainaplatsen (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag tycker att det är viktigt att påpeka att efter att det blev känt att det här spörsmålet diskuterades i tidningsintervjuer, och att Obunden samling och förste undertecknare Marcus Måtar uttryckte skepticism kring ändamålet eller målgruppen – i det här fallet barnen i Ukraina – så har även några andra oppositionspolitiker som skrivit under visat sin oro.

Man kan verkligen fråga sig vad som ligger bakom detta. Jag tog upp det i replikskiftet med ledamot Måtar och därför kan jag också ställa frågan till Mogens Lindén: Visste ni om det här?

Jag förstod inte riktigt frågan. Vad vet vi om den här skrivelsen? Ja, den efterlyser vilka principer vi ska ha. Det är landskapsregeringen enig om i sitt svar. Det är lagtingets gruppledare som lägger fram det.

Vi alla är överens om det, låt oss fokusera på att diskutera vilka principer som ska gälla. Man tycker att medel ska användas ansvarsfullt och med eftertanke. Det korrelerar mycket väl med att vi kan understöda Ukraina. Det är klart att det är jätteansvarsfullt att vara solidariska med den största katastrof vi har haft under hela efterkrigstiden i Europa. Det är ingenting konstigt med det.

Men lägg inte någon uppfattning i min mun som jag inte står för!

Tack, talman!

Tack för förtydligandet, ledamot Mogens Lindén. Det behövdes verkligen. Ni har faktiskt satt namnet under detta. Som jag har sagt, användas ansvarsfullt och med eftertanke, jag är väldigt tacksam till er som tar repliker och faktiskt tar avstånd från det här.

Tack, talman!

Den i vanliga fall ganska balanserade ledamoten Mansén visar nu upp en helt annan sida. Plötsligt känns det som om vi är tillbaka i den svenska flyktingdebatten för tio år sedan. Det ska spelas på känslor, det ska demoniseras och polariseras – och nu är det just polarisation som gäller inom oppositionen.

I er demokratistrategi står det hur viktigt det är att undvika polarisation och att kunna samarbeta kring olika frågor. Här kan oppositionen samarbeta.

Vicetalman Måtar har flera gånger uttryckt sig mycket tydligt om att Obunden Samling har en specifik syn på stödet. Men hela oppositionen är samlad kring hur detta har hanterats. Varför går ledamoten Mansén ner på den nivån där han anklagar hela oppositionen för att vara emot stödet?

Tack, talman!

Det var en mycket märklig replik, när den svenska flyktingdebatten kommer in i Ålands lagting helt plötsligt i den här frågan.

Jag läser ju spörsmålet. Jag har följt debatten i media och därför ställer jag frågan och vill gärna se det klarlagt från er som har skrivit under, så att var och en får förklara.

Jag vet Obunden Samlings ståndpunkt. Detta har uttryckts än en gång av ledamoten.

Tack, talman!

Man får känslan av att ledamoten kanske inte alls har läst spörsmålet speciellt noga. Det som står i spörsmålet är vi eniga om.

Man har farit med osanning. Man har undanhållit det här så länge man har kunnat. Man har inte förankrat det. Hade inte Centerpartiet velat vara delaktiga i det här? Det gick ju helt annorlunda till och hela förfarandet var helt annorlunda och var mycket mer korrekt på den tiden när Centern hade en finansminister. Nu går det till på ett helt annat sätt och centerledamot Mansén är helt upprörd över att den här kritiken kommer från oppositionen.

Ledamoten måste ju ändå ha velat påpeka att vi gjorde helt annorlunda när vi gjorde det här sist, och då var det inget tjafs om det, för då var det förankrat. Hade inte det varit lämpligare?

Tack, talman!

Vi måste komma ihåg att vi har en helt annan situation nu. Vi pratar om det här specifika ärendet. Just nu faller bomber över Ukraina. Att jämföra dessa omständigheter känns väldigt olustigt.

Jag förstår flörten till Centern i det här fallet, den var snygg, men jag tar inte emot den, för det här är viktigare. Det viktigaste är att vi står bakom detta, att Åland står bakom det här.

Jag tror också, vad det verkar, att största delen av lagtinget stöder detta, men Obunden Samling har inte riktigt gett uttryck för att de står bakom donationen till Ukraina.

I övrigt uppfattar jag oppositionen som mer positiv till donationen, även om de är kritiska till själva processen.

Tack, talman!

Ledamoten Mansén har väl sällan skådats vara så upprörd i en sådan här plenidebatt. Man undrar om han har en ko på isen? Oroar sig ledamoten för att regeringen ska falla på grund av detta? Vad är egentligen problemet?

Dessutom står ledamoten här och frågar hur den samlade oppositionen täcks ifrågasätta det gemensamma förfarandet. Hur täcks ni? Man kan vända på frågan: Hur täcks ni bara ge 3 miljoner när det finns 100 på kontot, som ledamoten säger. Hur täck ni utelämna Tigrayområdet i Etiopien? Hur täcks ni glömma Palestina? Hur täcks ni glömma Syrien? Hur täcks ni glömma Jemen? Det är den frågan. Hur täcks ni det? Var går gränsen för vad man täcks?

Tack, talman!

Det där var väl egentligen ganska lågt som replik, men jag kan försöka svara på den ändå. Nej, jag har ingen ko på isen, definitivt inte. Men jag känner mycket för Ukraina.

Vi ska komma ihåg var vi på Åland är nu och den utsatta situation vi kan stå inför, om det vill sig illa. Det här handlar om mycket mera än att raljera kring dessa frågor hur som helst. Det här är viktiga saker. Det handlar om ansvarstagande.

När det gäller vem vi ska hjälpa, i det här fallet handlar det faktiskt om ett initiativ från PAF som kommer till landskapsregeringen, om att vi ska vara med och hjälpa i Ukraina och hur vi tar ställning till det. Det andra som ni lägger ut här är dimridåer, ledamot Måtar.

Tack, talman!

Utifrån det här svaret och med tillämpning av ledamotens egen retorik konstaterar jag att han är emot hjälp till den civilbefolkning som lider i Palestina, Jemen, Syrien och Etiopien. De förtjänar inte vår hjälp. Den civilbefolkningen lider fruktansvärt där också. Det är synd, och jag tycker att det är snudd på diskriminerande.

Tack, talman!

Detta var kanske det grövsta övertramp jag har varit med om i den här salen – att påstå något sådant.

Talman!

Det är en ny sida som vi ser av Centerns gruppordförande idag. Den är inte dålig, men jag ser att den är ny. Så här mycket känslor har inte ledamoten visat i talarstolen under de åtta år som har gått, och nu kommer de fram.

Det som bekymrar mig är när ledamoten ställer en fråga till oppositionen: "Hur täcks ni?" Hur täcks vi ha ett gemensamt spörsmål för att granska processen? Det är ju essensen i oppositionens spörsmål – att vi vill granska processen.

I mitt anförande kommer jag inte att diskutera huruvida pengarna har använts på rätt eller fel sätt, eller om det borde vara mer eller mindre, utan jag kommer enbart att fokusera på processen. Jag har inte heller gjort några uttalanden, varken på sociala medier eller någon annanstans, som skulle kunna indikera något annat.

Tack, talman!

Det är bra att ledamot Thörnroos redogör för sin hållning i den här frågan. Spörsmålet handlar om huruvida man vill att ett medel ska användas ansvarsfullt och med eftertanke.

Vi har också hört den första undertecknaren, Markus Måtar, ifrågasätta om Ukrainas barn är rätt målgrupp för detta. Men det är jättebra att vi diskuterar det. Det är faktiskt riktigt bra för alla att få höra var alla står i den här frågan och var ledamot Thörnroos står i den här frågan.

Talman,

Det är så att när känslor och fakta ställs mot varandra, så vet vi alla som sitter här att det är känsloargument som vinner. Jag kommer inte att diskutera Ukrainas barn och huruvida de ska ha bombskydd eller inte.

Däremot är jag lite tveksam till ledamotens agerande i den här frågan. Ledamoten var ju själv undertecknare och informerade om att Centerns lagtingsgrupp nu tyckte att PAF-medel skulle användas för att bygga ett centralsjukhus eller ett nytt sjukhus. Det lyfte vi också i vårt spörsmål. Samtidigt stöder nu ledamoten den här åtgärdsuppmaningen, vilket utmanar finansministern att sätta på sig mera hängslen och livrem så att han inte gör något dylikt i en kommande process. Då blir det lite både och i det här.

Det är viktigt det som ledamoten Mogens Lindén har sagt, bland andra, att det här inte får bli en diskussion om lagtinget stöder stöd till Ukraina eller inte. Här ska vara en diskussion om processen.

Talman!

Det här var en ganska bra replik, tycker jag. Jag får en chans att förklara. Jag anser att det är bra att vi reviderar de grundläggande fördelningsprinciperna så att vi inte äventyrar möjligheterna att bygga ett nytt sjukhus, om det nu ifrågasätts. Jag hoppas verkligen att när vi når målet med fördelningsprinciperna, så att möjligheten kvarstår att förnya eller bygga ett nytt sjukhus.

Jag ser bara fördelar med att fördelningsprinciperna ses över, och jag ser inga problem med att Centern tidigare har framfört att det är viktigt att vi ser över möjligheterna att använda PAF-medel för att bygga ett sjukhus. Det nuvarande regelverket förhindrar inte detta, men det skulle kanske vara på sin plats med ett förtydligande av regelverket.

Tack, talman!

Det som verkar ha väckt mest ont blod här är Obunden Samlings kritik mot valet av stiftelse. Jag skulle säga att det inte är konstigt att vi ifrågasätter valet av stiftelse. Tidigare har man ju gett stöd till Ukraina, och då valde man finska Röda Korset och UNHCR. Den här gången har man valt en organisation som är ganska nystartad. Det påstås här att de är rekommenderade av både EU och USA, samt av många andra. Men trots att så många rekommenderar den här organisationen, är det Åland som står för den största donationen de någonsin har fått. Den donationen är också tydligt kopplad till politiken i Ukraina.

Det behöver naturligtvis inte per definition bevisa eller ens tyda på att det finns någon korruption inblandad, men det är ändå ett faktum. Oavsett om vi vill det eller inte, oavsett om det är krig eller inte, har det existerat mycket korruption i Ukraina under en väldigt lång tid. Därför kan man naturligtvis ifrågasätta varför man plötsligt väljer att byta stiftelse. Det borde rimligtvis ligga i farans riktning att byta till en nybildad stiftelse.

Om man lyfter fram dessa väldigt enkla argument får man direkt höra att man är emot Ukraina och att man inte bryr sig om Ukrainas barn, vilket naturligtvis är helt fel. Vi inom Obunden Samling känner oerhört stor sympati för alla människor som utsätts för krig, oavsett om det är i Ukraina, i Palestina eller i Israel.

Så om vi säger att man donerar pengar till Palestina, betyder det då, enligt den retorik som finansministern framför, att man är emot Israel? Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Vi tolkar det naturligtvis inte så. Vi har sympatier för alla folk som utsätts för krig. Det betyder inte att man är fri att handla hur man vill utan att utsättas för kritik när man som minister ger bort 3 miljoner i enskild föredragning.

Det som man har förlöjligat vicetalman Måtar för, när han gör jämförelsen med att man borde donera till andra länder, det är ju inget konstigt alls att Måtar för fram det, speciellt inte med tanke på den insändare som hela den liberala gruppen skickade in när Christian Wikström sade att vi ska fokusera på ukrainska flyktingar och hjälpa dem. Då blev Liberalerna mycket upprörda för att man ställde grupp mot grupp. Vad gör vi med det här stödet då, om vi inte fortsätter? Nu har vi ju valt en grupp här, då ställer vi alltså den gruppen mot den andra. Har ni lite problem att tänka efter vad ni själva säger ibland, eller glömmer ni bort det i stridens hetta? Det är lite det jag undrar. Tack!

Tack, talman!

Som jag har förstått det, och som många nu har upprepat i den här debatten, handlar detta spörsmål om principerna för hur beslutet har fattats, samt om det finns några principer och regelverk att förhålla sig till.

Det som ledamoten nu tar upp handlar för det första om korruption kopplad till den fond som har valts som mottagare. Det finns också en förvirring kring Palestina, Israel och det pågående kriget, där finansministern påstås ha gett bort 3 miljoner. Dessutom handlar det om olika oförrätter som olika partier har riktat mot Obunden Samling i sina insändare.

Vad var det egentligen som ledamoten ville säga om principerna för fördelningen av dessa pengar?

Tack, talman!

Vi debatterar principerna i detta spörsmål. Jag är osäker på om ledamot Fellman har noterat att debatten har glidit ifrån själva spörsmålet och även handlat om stödet och om man är emot hur stödet har hanterats och betalats ut.

Har man då på något sätt tagit ställning i en konflikt? Det kan ju inte ha undgått ledamoten, och det var just detta som mitt resonemang handlade om.

Det viktiga budskapet från Obunden Samlings gruppanförande - eftersom vicetalman Måtar presenterade hela oppositionens syn på spörsmålet - handlar om att man vill skapa bilden av att det är en korrupt organisation som pengarna doneras till. Den enda som har uttryckt sig i den riktningen är ledamot Egeland som upprepade gånger har pratat om Olena Zelenska Foundation och korruption i samma andetag. Är det verkligen det budskapet som Obunden Samling vill förmedla, att det är en korrupt organisation som man ger pengarna till?

Tack, talman!

Att jag nämnde den här organisationen eller stiftelsen i samma andetag som korrupt, betyder ju inte att jag påstod att stiftelsen var korrupt. I så fall har ledamoten inte lyssnat alls på vad jag sade.

Tack, talman!

Jag tänker fortsätta lite om Olga Zelenska Foundation. Man försöker hela tiden slå dunster i allting för att komma ifrån sakfrågan. Man ifrågasätter bedömningen som PAF-styrelse har gjort, man ifrågasätter den bedömning som utrikesministeriet har gjort, liksom den som Estlands regering gör, och som många andra i västvärlden också gör angående den här organisationen. Man säger att organisationen är politisk, och vi vet hur det brukar vara osv. Man uttrycker det kanske inte helt öppet, men man ifrågasätter den, helt klart.

Jag hade förväntat mig lite mer konkreta förslag här. Men jag tänker att om man nu inte vill slå dunster, eller att jag har förstått det här fel, är det så att man ändå tycker att det här är en bra organisation?

Tack, talman!

Jag har inte så mycket att säga om den här organisationen eftersom jag vet alldeles för lite om den. Det finns däremot många andra organisationer som man känner till väl, eftersom de har funnits under en lång tid och har gjort ett bra jobb internationellt. Därför ifrågasätter jag varför man väljer en ny organisation.

Jag vill också påpeka att det historiskt sett har funnits ganska mycket korruption i Ukraina, vilket är en viktig aspekt att beakta när man väljer en ny organisation. Det är inte några dunster som jag försöker slå i ögonen på folk.

Yle, Reuters och alla har rapporterat om att det i Ukraina försvinner vapen som alla västvärlden har kommit överens om att vi ska skicka dit, men de lyckas ändå försvinna på grund av korruption. Det är ett välkänt faktum.

Det är sant att det pågår korruption i Ukraina, det går inte att bortse från att det har funnits problem, och det är också därför man har tagit kontakt med utrikesministeriet för att reda ut situationen. Blir det här bra?

PAF ville donera till skyddsrum så att barn kan fortsätta sin skolgång. Den organisationen kommer väl till pass, och det rekommenderades utifrån det.

En annan fråga som jag skulle vilja ställa nu när gruppanförandet är gjort, för jag fick inte veta vad ledamoten tyckte. Men om vi tänker på att donera åländska medel till Ukraina, är Obunden Samling för att göra sådant, om det sker under rätta formella former?

Tack, talman!

Jag är inte helt säker på att hela Obunden Samling är eniga i den här frågan, så jag får väl passa på att svara för mig själv. Christian Wikström har till exempel varit minister under den regering som gjorde en donation till Ukraina, och jag var den som var emot det, så jag får svara så.

Talman!

Vi moderater efterfrågar principer för bruk av PAF-medel. Inledningsvis är det viktigt att klargöra en sak för att undvika missförstånd. Detta handlar inte om de PAF-medel som årligen fördelas till frivilliga föreningar. Det handlar om penningautomatföreningens överlikviditet, alltså den som vi delvis finner när vi tittar på PAF:s bokslut för år 2023 och riktar ögonen mot balansräkningens aktiva sida. Där finner vi ett bolag med en likviditet på 35 miljoner euro och en koncern med 92 miljoner euro i likviditet. Likviditeten har därefter ökat ännu mer. I den muntliga information som delgetts lagtingsledamöter har nämnts högre summor. Summan, ungefär 100 miljoner, har nämnts i media. Vi kan räkna med att ökningen fortsätter fram till den tidpunkt då spelplanen ändras och licensförfaranden införs i riket.

Denna betydande summa landskapsmedel ligger och skvalpar utanför budgeten inne i PAF. Den definieras inte som avkastning, för då hade man behövt gå via lagtinget med en ändringsbudget. Det är formaliamässigt ganska intressant att den enda som har nycklarna att låsa upp dessa medel är en finansminister med sin underskrift. En persons underskrift kan onekligen betyda mycket, i detta fall 4 eller 40 miljoner euro till det ena eller andra ändamålet. Vi moderater menar att detta arbetssätt är förlegat. Det är icke-transparent och man kan rentav argumentera för att det står i strid med regeringen Sjögrens regeringsprogram, där det står: "Transparens, noggranna prognoser och en god uppföljning är avgörande för att bygga förtroende och säkerställa att offentliga medel används effektivt och rättvist." Det tycker vi också.

Det är nu, talman, hög tid att slopa hemlighetsmakeriet. Det är dags att legalisera PAF-medlen och lyfta in dem i den sedvanliga demokratiska kontroll som finns i antagandet av en helt vanlig landskapsbudget.

Talman! Vi borde börja se PAF som ett bolag som landskapet äger och därmed kan få ta del av resultatet eller delar av resultatet som något som liknar en dividend. Det gäller att kunna avgöra hur mycket eget kapital och likviditet som behövs för att driva och utveckla verksamheten. Resten betalas ut som dividend. Alldeles oavsett detta ska givetvis tredje sektorn få tillgång till så mycket medel varje år som man tycker att är lämpligt.

Förstås ska vi vara glada över att landskapet har en offentligrättslig förening som har varit så framgångsrik i sin verksamhet som PAF. PAF har bakat en stor kaka. Det är dags att diskutera hur överlikviditeten kan omsättas i produktivitet, hur avkastningen kan användas för att minska kostnader, stärka företagsamhet, digitalisering, minska koldioxidutsläpp etcetera. Vi har en fantastisk möjlighet här. Det är dags att diskutera detta tillsammans och ta inspiration från andra håll. Varför inte Norge?

Det är några saker som är viktiga att nämna. Lagtingets folkvalda behöver få ohindrad insyn i likviditeten. Ett nästa steg kunde vara en parlamentariskt förankrad strategi för bruk av PAF-medel. Finans- och näringsutskottet bör omgående ges full insyn i denna utombudgetära struktur.

Nu några ord om det som är på allas läppar: finansministerns ägarstyrningsbeslut om en donation på 3 miljoner. Att stöda Ukraina är rätt. Det behöver vi inte fundera länge på. Det är också viktigt att nämna att det beredande arbete som PAF har gjort ger ett seriöst intryck. Utöver detta finns det inte mycket gott att säga om hanteringen av detta ärende, vilket också blir pinsamt tydligt i regeringens svar till lagtinget.

Ni har nu lyckats försätta er själva i ett mycket svårt juridiskt och politiskt läge där ni borde erkänna era felsteg och i efterhand begära lagtingets godkännande av denna mycket beaktansvärda donation, om det fortsättningsvis är viktigt att donationen kommer från Ålands folk. Så nej, saken är inte utagerad genom att godkänna regeringsblockets kläm och begränsa finansministerns ägarstyrningsbefogenheter. Jag förstår att det finns de i den här salen som väntar på att få vända blad. Men det finns alltjämt för många frågor som saknar svar.

Låt oss börja med förankringen. Den 3 december fattade finansministern beslutet om 3 miljoner till Ukraina. Detta skedde i ett memorandum som trädde i kraft den 3 december, inklusive en bindande betalningsplan med första utbetalning den 16 december. Den 17 december, dagen efter att första raten har utbetalats till Ukraina, då kallades gruppledarna till information om ett betydande ägarstyrningsprojekt.

Vad är då väsentligt i denna grova tidslinje? Jo, under mer än två veckor hade uppenbarligen ingen i lagtinget någon aning om att 3 miljoner euro har donerats av Ålands folk. Det ska sägas, talman, vi har också gjort stickprov bland regeringsblockets ledamöter och funnit att inte heller de var informerade om vad deras egen landskapsregering höll på med. Det här väcker förstås en hel del följdfrågor. För det första: Var de övriga ministrarna medvetna om att de donerade 3 miljoner euro? Om svaret är ja, så går det ju att nämna i svaret att ni har haft en överläggning om det. Datumet då regeringen informerades är av allmänt intresse. Det kan rimligtvis inte vara hemligt, och särskilt inte nu när beslutet är fattat. Regeringen verkar inte tycka att det är viktigt, men för den som står som donator, Ålands folk, är det nog viktigt att få veta när regeringen enades. Var det en överläggning eller lite korridorsnack?

Jag uppmanar också lagtingsledamöter i regeringsgrupperna att fundera och gärna berätta om ni känner er bekväma med det här sättet att jobba på.

För det andra: Varför har ingen lagstadgad rätt, enligt den redogörelse som ges, att besluta att använda sina pengar på detta sätt. Nu försöker regeringen säga att donationen ska betraktas som löpande utgifter, men det är den ju inte. Det är en extraordinär utgift som inte hör till PAF:s löpande verksamhet.

För det tredje: Regeringen har i media försökt motivera en del av sitt hemlighetsmakeri med att inte heller den förra regeringen förankrade sin donation från PAF. Det här vet vi ju alla vid det här laget. Det stämmer inte, och det är bra att det blivit tydligt. Och då har jag inte ens nämnt att regeringen först inte ens ville lämna ut överenskommelsen från den 3 december. Ingen seger för transparensen direkt.

Talman! Det är en fullkomligt oacceptabel hantering av ett ärende som hade kunnat kännas bra för Ålands folks företrädare. Vi saknar förtroende för hur det här ärendet har hanterats, och det blev tyvärr inte bättre med spörsmålssvaret. Det ser ut som att ni försöker ändra historien. Och vad värre är, svaret andas brist på lyhördhet och ödmjukhet. Det skulle ha behövts nu. Det är många ålänningar som har en gnagande känsla av att pengar flyger iväg och att det inte finns någon plan. Några miljoner till ett nytt rederi, några miljoner från ett kostnadsavdrag, några miljoner hit och några dit. Den här känslan behöver man ta på allvar.
För när den gnagande känslan finns är det ännu viktigare att stora betydelsefulla beslut förankras, ges ett tydligt mandat och att det redigt går att förklara hur det har gått till, vem som har gett pengarna.

Talman! Det kan inte vara så att vi i lagtinget ska debattera och utreda vem som har donerat pengar. Så försök nu föreställa er hur det är att ha den här gnagande känslan och sen läsa att nu får du 3 miljoner, i och för sig till ett utmärkt ändamål. Pengarna swischade förbi lagtinget på något sätt. Ingen i lagtinget visste om det, och det verkar inte riktigt klart om det var regeringen eller PAF. Men det var viktigt att kunna säga att det kom från Ålands folk. Det går inte att göra så här mot Ålands folk!

Detta för mig vidare till frågan om regeringens arbetssätt. Den här regeringen verkar inte förstå innebörden i ordet förankring. Förankring, talman, det är när man diskuterar före ett beslut fattas och det är ännu viktigare när avsändaren måste vara Ålands folk. Ni måste börja förankra, också internt. Ni har stora beslut framför er om skärgårdsflottan och ramarna. Ni sitter inte längre med 20 mandat. Ni sitter med 17 nu.

Jag vill avsluta med ett citat från finansminister Perämaa: "Om man väger dessa saker mot varandra, att hjälpa människor i nöd jämfört med att diskutera formalia i lagtinget, anser åtminstone jag att ukrainarnas situation väger betydligt tyngre, och det gör jag fortfarande." Så vad väger tyngre: Ukrainas barn eller formalia i lagtinget? Helgar ändamålen medlen? Rimligtvis, talman, måste vi klara av att hjälpa Ukraina utan att ge avkall på varken vår rättsstat eller vår demokrati. Ofta kan ändamålet helga medlen, men inte när de urholkar vår demokrati. Tack för ordet!

Talman!

Jag undrar om ledamot Valve skulle kunna förklara hur Moderaterna tänkte när ni lämnade in ett spörsmål tillsammans med ett parti som helt tydligt i media har sagt att man inte vill ge pengar till Ukraina.

Enligt vad vi har hört i debatten hade ni lätt kunnat få stöd från enmanspartierna, kanske till och med alla. Då hade ni kunnat lämna in ett eget spörsmål där det tydligt framgår att det är förankringen som ni vänder er mot och behovet av ett nytt regelverk. Då hade det blivit väldigt tydligt vad Moderaterna vill och inte vill.

Talman!

Det finns ett mycket enkelt svar på frågan, och det är att den samlade oppositionen vill diskutera principerna för PAF-medel. Det är det beslut som har fattats och som jag nämnde i den senare delen av mitt anförande.

Jag har på ett tydligt sätt ytterligare understrukit behovet av att vi fastställer någon slags principer för den överlikviditet som hanterades genom ägarstyrning, där 3 miljoner berördes. Detta beslut fattades den 3 december och justerades den 19 december.

Talman!

Jag uppfattar inte riktigt att jag fick svar på den frågan. Varför valde man inte att lämna in ett eget spörsmål? Jag ger chansen att komma med ett nytt försök helt enkelt.

Talman! Spörsmålets att sats är väldigt tydlig. Vi efterfrågar principer för PAF-medel. Om detta är hela oppositionen ense.

Tack, talman!

Ledamot Valve, det började så bra med en saklig och grundlig genomgång av vad vi behöver för framtiden, något som jag faktiskt uppfattar att vi är eniga om och har varit eniga om under åtminstone tre mandatperioder, kanske längre. Flera regeringar har arbetat med den här frågan. Under förra mandatperioden gjordes en utredning under ledning av finansminister Höglund om hur man skulle kunna komma vidare med en reform av fördelningen av PAF-medel och användningen av överlikviditeten, som ledamoten Valve pratar om.

Utgångspunkten då måste ju vara att ledamoten kanske kan tänka sig att stöda en åtgärdsuppmaning som vi ödmjukt har tagit fram.

Men sedan går det åt skogen. Då handlar det om hemlighetsmakeri – vad håller de på med? När hände det här att ledamoten Valve plötsligt börjar tycka att allt detta var helt åt skogen?

Talman!

Tack för det delvisa berömmet och också en rak fråga. Jag kan säga så här: För egen del var jag glad när jag satt på mötet med gruppordförandena, eftersom jag trodde att vi befann oss någonstans i tidslinjen den 2 december och att finansministern var här för att förankra ett beslut som han kommer att fatta. Jag var glad.

Jag blev betydligt mindre glad när jag insåg att memorandumet undertecknades den 3 december och trädde i kraft samma dag. Jag anser, och det har jag belyst i mitt anförande, att regeringen hade kunnat hantera detta betydligt snyggare.

Förstod jag det rätt för som jag uppfattade på gruppledarmötet, där både jag och ledamot Valve var närvarande, så var ledamoten mycket nöjd och glad över beslutet. Det kan till och med ha förekommit applåder.

Sedan hände något. Om jag förstod svaret rätt handlar det om att man inte fick vara med och dela på berömmet. Det verkar som att det handlar om vem som ska ta åt sig äran. Finansministern uttryckligen och tydligt fördelade äran till ålänningarna.

Antingen så säger man nej till denna donation, att det är dåligt eller så säger man att det är en bra sak att Åland tar sitt internationella ansvar genom donationen.

Nu handlar det dock bara om att man inte var med i rummet vid en viss tidpunkt. (… taltiden slut).

Talman!

Förhoppningsvis har jag belyst i mitt anförande att det här beslutet är formaliamässigt mycket komplicerat. PAF-lagens 3 § säger till exempel "de medel som inflyter genom föreningens verksamhet skall upptas i landskapets budget och användas för att främja och stöda allmännyttiga och andra allmänna ändamål, samt för att främja projekt som kan antas gynna föreningens verksamhet."

Jag har aldrig någonsin bett om att få sitta och glänsa tillsammans med landskapsregeringen. Däremot har jag väldigt mån om att få information om ett viktigt beslut som handlar om att vi ger 3 miljoner till en utländsk fond, i och för sig för ett ypperligt ändamål. Men om man ger iväg 3 miljoner måste det vara väldigt tydligt vem som har fattat beslutet, när det fattades och med vilket mandat.

Jag börjar med att säga att jag tycker att vi har hört olika personer i finans- och näringsutskottet gällande likviditeten. Jag tycker att det har kommit fram när man frågar exakt hur likviditeten ser ut i landskapets olika bolag. Vi har förstås inte löpande information om summan och kontosaldot alla dagar. Men när frågan ställdes i samband med hörande så har det svarats ärligt på det.

Jag vill också spinna tillbaka på förankringen. Jag fick några frågor om när jag visste om det här och när det hände.

Jag ställer en motsvarande fråga till ledamot Valve. Inför det här spörsmålet när skulle det presenteras, när visste ledamot Valve om att det skulle framföras av Obunden Samling i media att den här utbetalningen aldrig borde ha gjorts?

Talman!

Jag är inte här för att förklara oppositionen. Det är regeringen som har en hel del att förklara. Jag har ställt flera raka frågor till regeringen, men jag har inte ens fått svar på när regeringen enades om att detta är en ypperlig utbetalning att göra.

Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt, och jag önskar lite mer ödmjukhet från regeringsblocket tills ni kan svara på frågorna.

Jag tycker att vi har hållit på att svara på frågor här länge nu, men jag ska vara lite mer konstruktiv.

Jag noterar att Moderat Samling är mån om att medlen används effektivt och rättvist, som det står i vårt regeringsprogram. Jag noterar också stödet för den här åtgärdsuppmaningen som vi föreslog och som fick stöd av Centerpartiet samt även av Socialdemokraterna.

Jag hoppas att vi kan arbeta tillsammans för att komma fram till ett bra regelverk som förtydligar detta så att vi inte behöver ha den här typen av debatter. Det har varit svårt i många år. I den här frågan behöver vi komma över krönet på den här höjden, så att säga.

Talman! Ledamoten Ekström kan räkna med moderat stöd i arbetet att fundera över gemensamma principer. Det är något vi har efterlyst länge och uttryckt på olika sätt.

Det som oroar mig mycket i hanteringen av det här ärendet i stort är om regeringen anser att detta är ett normalt arbetssätt, det vill säga att det är så här man förankrar frågor, såsom man har gjort i det här ärendet. Om så är fallet, är det verkligen bekymrande med tanke på framtiden.

Fru talman!

För min del tyckte jag att den första delen av anförandet var riktigt sakligt, bra och framåtsyftande. Jag kan också hålla med om allt som sades om behovet av att se över regelverket. Vi kan fundera på om PAF ska bli ett bolag och om man ska lyfta en dividend. Går man in för det så kommer det att påverka nuvarande redskap med fördelningsråd, föreningar och allt detta.

Det finns många stora frågor som kommer att diskuteras mycket, och vi tvingas ta ställning till dem innan vi når en lösning på denna fråga. Vi måste säkerställa att hela lagtinget får möjlighet att framföra sina synpunkter i lagberedningsarbetet i ett tidigt skede. Arbetet kommer att vara omfattande och ha hög prioritet för landskapsregeringen.

Men just nu prioriterar jag frågan om skattegränsen allra högst. Men detta kommer just bara där under. Jag inleder med detta.

Tack, talman!

Det är Moderaternas partiledare och gruppledare Valve håller ett bra anförande. Jag kan konstatera att vi från Obunden Samling har precis samma uppfattning. Vi har inte förtroende för finansministern med tanke på hur detta har skötts, och det finns en hel del frågor angående proceduren som fortfarande är obesvarade.

Vi delar oron över att detta kan liknas vid någon form av Pandoras ask som nu har öppnats. Vi är fortsättningsvis förvånade över att man på något sätt vill påstå att detta är en upprepning av det som hände under tidigare mandatperiod. Det är inte så. Det som nu har gjorts är helt unikt.

Tack, talman!

För undertecknads och mitt partis del saknas det en del väsentlig information i det svar som landskapsregeringen har gett. Svaret väcker faktiskt nya frågor.

Om det är så att PAF har beslutat om detta, vilket stöd och vilket regelverk har då använts? Var i förordningen står det att styrelsen kan fatta sådana beslut? Det är viktigt att få klarhet kring dessa frågor, samt när regeringen enades om att detta var en bra åtgärd att vidta.

Från vårt partis sida har vi också ställt frågan om när man började arbeta med den här frågan, eftersom det uppenbarligen har förberetts under en längre tid. Det går inte att ta fram ett memorandum på en kvart av den kaliber som vi har fått utlämnat från landskapsregeringen.

Tack, talman!

Ledamot Valve vet precis som jag att det här spörsmålet har tillkommit efter en längre diskussion och fundering. Det står i klämmen: Vilka principer styr bruket av medel från penningautomatföreningen? Det har varit enkel för oss i oppositionen att enas om och fundera över detta. Vi har pekat ut detta som det absolut största problemet här.

Det är beklagligt att man försöker framställa oss som om vi är emot allt och alla, och att vi inte skulle vara humana eller emot all humanitär hjälp.

Talman!

Jag kan inte låta bli att nämna det föregående beslut som togs den 3 mars 2022. Jag minns det beslutet mycket väl. Jag var väldigt positiv till det när dåvarande finansminister kom till oss för att förankra det via vår gruppordförande.

Jag var faktiskt också, som jag har sagt tidigare, positiv under gruppledarmötet. Jag tyckte dock att det var lite märkligt att vi inte fick prata med vår lagtingsgrupp. Jag undrade vad det egentligen var för slags förankring. Men nu står det ju klart, det var ingen riktig förankring. Förankring är när man pratar med någon innan ett beslut fattas. Detta var något helt annat.

Tack, talman!

Ledamot Valve nämnde i början av sitt anförande att han har läst i tidningarna att PAF har en välfylld kassa, och att det är dags att lyfta in kassan i Ålands budget. Är det på det här sättet som Moderaterna ska lösa överlikviditeten i bolaget PAF? Det är min fråga.

Nej, ledamotens resonemang hoppar över några väsentliga punkter. Jag tror att ett mer korrekt referensexempel är att jämföra med Norges Oljefond, där man har haft en betydande överlikviditet genom olje­försäljning.

Man har seriöst funderat på hur Norge kan dra nytta av detta utan att bränna ut ekonomin. Hur kan man omsätta det i produktivitet på olika sätt? Jag menar att det är den här typen av frågeställningar som vi nu behöver sätta oss ner och fundera nyktert på.

Talman!

Då måste jag ha hört fel. Men tydligt och klart tyckte jag att ledamot Valve sade att det var dags att lyfta in PAF:s kassa i Ålands budget, och att finans- och näringsutskottet skulle ha full insyn i bolaget den vägen.

Därefter skulle man också lyfta dividender. Dividender betalas ju normalt ut från en kassa. Hur går den utbetalningen till om man både sitter på kassan och sedan ska man betala ut dividenderna från bolaget? Kan du förklara detta lite närmare så kanske någon annan också förstår resonemanget?

Till den delen stämmer det att vi efterfrågar normalisering av PAF-medel. Ett sätt att göra detta är att lyfta in en del av överlikviditeten, helt eller delvis, i budgeten.

Sluta mystifiera PAF-medlen, sluta hitta på kreativa tolkningar av vad som är avkastning och vad som inte är avkastning i stöd av PAF-förordningen! Ta en öppen samhällsdiskussion. Vad ska vi använda? Hur ska vi bruka denna fantastiska möjlighet?

För det är ju en fantastisk möjlighet för Åland att vi har dessa, som det har stått i media, cirka 100 miljoner euro. Jag efterfrågar en öppen diskussion om hur detta kan stöda den åländska samhällsutvecklingen på bästa sätt.

Tack, fru talman!

Jag och ledamoten Valve är ense om två saker. Vi är ense om att utbetalningen till den här fonden angående syftet är gott, och det är bra att det görs. Vi är ense om att vi behöver se över regelverket vad gäller fördelningen av PAF-medel olika slag, vilket också framkommer i vår åtgärdsuppmaning.

Vi är inte ense om huruvida förfarandet som landskapsregeringen har haft i samband med detta har varit bra eller inte. Jag hävdar, tillsammans med Liberalerna, att det har varit väldigt speciella omständigheter kopplade till detta förfarande. Det gäller ett land som är i krig, det har krävts en hel del sekretess under processens gång och vi har förståelse för den delen.

Men jag undrar hur tror ledamot Valve att man kommer att få svar på de frågor som ställs här?

Talman!

Förvisso är det speciella omständigheter, men rimligtvis kan omständigheterna inte vara så speciella att vi inte kan få veta när regeringen enades om att fatta det här beslutet. Att vi inte kunde få ut materialet så vill jag påminna om att memorandumet först inte ens utlämnades till oppositionen.

Sedan kom det en version med nedsvärtad text som vi nu har fått ta del av, och det är ju bra. Enligt min mening har man följt offentlighetslagens bestämmelser.

Jag återknyter. Helgar ändamålen medlen? Nej, det helgar inte medlen om det är så att vi ger avkall på formalia, på rättsstaten och på vår demokrati.

Tack, fru talman!

Angående spörsmålets två delar, motiveringen och sedan slutklämmen där man hänvisar till motiveringen.

Det är speciellt upplagt. Slutklämmen lyder: "Vilka principer styr bruk av medel från Penningautomatföreningens verksamhet?" Det är frågeställningar som vi alla har ställt oss och som vi tycker att är bra att ta upp.

Vi är nästan rörande överens här i salen om att detta utgör grunden för vår åtgärdsuppmaning som vi har skrivit.

Motiveringen är formulerad av oppositionen. Den är väldigt styrd och uttalar kritik som riktas mot själva betalningen till Olena Zelenska Foundation. Ägardirektivet nämns här. Den här frågan är tydligt kopplad till kritiken. Moderaterna och övriga oppositionen hävdar att de inte vill kännas vid detta, man vill enbart kännas vid klämmen. Men man måste förstå att man kopplas till den dramatiska presentation som Obunden Samling gjorde, med den starka kritiken.

Det är intressant hur regeringsblocket konsekvent undviker att nämna sjukhuset, vilket också framgår i motiveringarna till det här spörsmålet. Det har kommit en insändare från centergruppen om att en del av den här överlikviditeten borde användas till att bygga ett nytt sjukhus. Gott så.

Men den här diskussionen mår bättre av att föras här än i media. Det är mycket bättre om vi först diskuterar fram någon slags klok vision tillsammans.

Jag vill också uttrycka min oro över att vi flera gånger idag har hört att det inte finns någon bestämmelse som ger PAF-styrelsen mandat att agera men då får vi höra att det finns ju ingen bestämmelse som hindrar oss från att göra det. Vad hände med principen att alla beslut ska byggas på lag? Det undrar jag stillsamt för mig själv.

Talman!

Jag vill bara ge en eloge för ett sakligt anförande. Jag tycker att det var väldigt sakligt och innehöll många konkreta frågeställningar. Många av dessa frågor har ju ställts hur många gånger som helst. Som tidigare lantråd kan jag tycka att det är anmärkningsvärt att man inte kan svara på när ett ärende har varit föremål för överläggning. Med tanke på att det finns överläggningslistor, så känns det som om det är något som inte riktigt stämmer.

Jag kan svårligen tänka mig att landskapsregeringen under den liberala ledningen skulle acceptera en situation där man har en "korridorkonsultation" och viskar lite i örat åt varandra om det är okej att ta 3 miljoner. Självklart måste landskapsregeringen kunna svara på när man hade överläggning första gången.

Talman! Om det är vi fullkomligt överens.

Tack, talman!

Mycket har sagts, och jag tänker inte upprepa alla argument som redan har lyfts upp flera gånger.

Det som verkligen är frågan i den här diskussionen är: Pratar vi om målet för den här donationen eller pratar vi om metoden? Pratar vi om avsikten? Var det en god eller en icke god avsikt som landskapsregeringen och PAF hade när de inledde processen för att göra en insats för Ukraina?

Vi har fått förklarat för oss att PAF började fundera på om man kunde starta ett projekt liknande Grit:lab i Ukraina för att skapa förutsättningar för en ekonomi och ett näringsliv som måste finnas på plats efter att det här förskräckliga kriget tar slut. Det visade sig dock att det inte var genomförbart, och man gick vidare till en annan lösning. Var det dåligt att PAF:s styrelse ville göra en insats? Var det dåligt av landskapsregeringen att svara på den frågan och utmaningen genom att ge sitt ägardirektiv? Var det fel sätt att göra det på?

Eller handlar det om att oppositionen, särskilt inom Obunden Samling, såg en öppning för att driva politik på ett sätt som jag personligen tycker känns oerhört obehagligt. Det här är inte politik när den är som bäst. Det är beräknande, teatraliskt och hjärtlöst.

Jag var med på det här informationsmötet som hölls, när det nu var för det har kastats många datum omkring här. Jag uppfattade vid det mötet, där gruppledarna och några av ministrarna var med, att alla uttryckte sitt stöd, till och med sitt entusiastiska stöd för den här donationen, utom Obunden Samling.

Av alla de fakta som vi har hört, är min uppfattning att de flesta av frågorna kring proceduren och lagstiftningen när det gäller PAF-medel och hur beslut fattades är kända. Vi har diskuterat under dagen vem som har varit informerad och hur man borde ha gjort istället. Det blir ju alltid så att de som inte har varit med i alla diskussioner känner sig utanför en process. Men är det detta som är det viktiga? Eller är det möjligheten att göra något gott inom ramen för det bristfälliga regelverk som vi har idag?

Jag tycker inte, som ledamoten Valve var inne på, att ändamålet helgar medlen. Men är ändamålet viktigt, och kan man leva med den procedur som vi har levt med under många år? Jag har ställt de här frågorna tidigare, som oppositionen har nu varit inne på. Jag har ställt en skriftlig fråga, om jag minns rätt, till dåvarande finansminister Höglund. Vi har debatterat det här och efterfrågat resultatet av den här processen som startades under den förrförra regeringen och sedan under den förra regeringen för att hitta nya vägar att styra upp frågan om PAF-medel.

Ledamoten Höglund har varit väldigt ivrig i finans- och näringsutskottet med att ständigt lyfta fram bristen på tydlighet i regelverk och lagstiftning. Därför har vi från majoriteten, för att visa någon form av lyhördhet och ödmjukhet inför att det här är en viktig diskussion som vi alla har varit delaktiga i tidigare, skrivit den här åtgärdsuppmaningen så att vi kan vara tydligare i våra processer framöver.

Det är ingenting nytt att vi använder PAF-medel på olika sätt. Jag minns faktiskt ingen regering som inte har gjort det, och inte heller någon opposition som inte på något sätt har fördömt att man blivit spelberoende eller att man använt pengarna på fel sätt eller något annat. I brist på tydliga regelverk gör man som man har gjort tidigare; man förlitar sig på praxis.

Men nu har vi en spörsmålsdebatt, det tyngsta verktyget i den demokratiska arsenalen. Vi kanske kommer till en misstroendeomröstning senare, men det här är ett av de tyngre verktygen vi har. (Ledamot Holmberg, är det något mer ni vill avbryta anförandet med? Nej? Tack!)

Vi har den här debatten nu, som jag uppfattar det, inte för att oppositionen på riktigt är så väldigt oroliga över formalia, utan för att Obunden Samling väldigt skickligt har gjort politik av den här donationen och lyckats kapitalisera på en misstro och ett motstånd mot att man från åländskt håll hjälper Ukraina. Har man läst rapporteringen i media och har man lyssnat till de obundna anförandena så vet man att det här är sanning. Så är det. Obunden Samling har absolut inte samma åsikt i den här frågan som den övriga oppositionen, men man har lyckats göra politik av det. Hade oppositionen ställt en skriftlig fråga eller lyft diskussionen på annat sätt, så hade jag förstått det. Men faktiskt inte och nu ber jag om ursäkt i förväg att jag blir lite känslosam. Jag har inte förståelse för att alla ni som står på Ukrainaplatsen, visar solidaritet med Ukraina och deltar i olika säkerhetsutbildningar, lånar er till den här charaden.

För Socialdemokraterna har det varit klart från första stund att ålänningar ska vara med och hjälpa till. Vi ska ta vår plats i världen, vårt ansvar och vår solidaritet för ukrainarna, för fred och för vårt eget anseende i den här delen av världen.

För min del sträcker sig den solidariteten, och det är med särskild adress till ledamoten Måtar, också till andra delar av världen. Men jag uppfattar den frågan som mer retorisk.

Vi har 30 000 människor här på några öar i havet. Skulle något hända, en stor färjeolycka, ett oljeutsläpp, ett krig som vi blir delaktiga i eller en oljekatastrof, då skulle vi få förlita oss på andra människors och andra staters godhet och solidaritet för vi skulle inte klara oss själva. Så fungerar världen.

Inför Rysslands aggression mot Ukraina har ålänningarna visat en fantastisk solidaritet med dagliga demonstrationer som har väckt internationell uppmärksamhet, med flaggan hissad. Vi har en folkrörelse av hängivna människor som både har åkt med hjälpsändningar till Ukraina och tagit hit människor som har varit i behov av trygghet. Våra kommuner har utan knot integrerat den här ganska stora gruppen människor i sina vanliga verksamheter och gjort det bra.

När nu PAF, med landskapsregeringens ägardirektiv, gör en donation för ett bombskydd för barn som behöver utbildning, så tycker vi att den här donationen går i linje med den praktiska solidariteten som ålänningarna har visat och i linje med Ålands demilitarisering. Jag tycker att vi ska vara stolta över att vi har gjort detta.

Den här frågan handlar ju också om förtroende och tillit och om man tror att landskapsregeringen har agerat enligt vad deras tjänstemän har kommit fram till i enlighet med regelverk och i samförstånd med varandra. Jag har förtroende för finansministern. Jag har förtroende för lantrådet, jag har förtroende för min egen partiordförande och för Centerns partiordförande att man har fört diskussioner i landskapsregeringen kring den här frågan.

När man i oppositionen nu hävdar att detta är ett bevis på att något lurt har hänt, att det inte har levererats ett datum när landskapsregeringen har haft en formell överläggning i den här frågan, då är det också teater. Det är ett spel. Det vet alla ni som har suttit i en landskapsregering.

Finns det andra i världen som kan behöva vår hjälp, som ledamoten Lindén bland annat har varit inne på? Absolut. Vi socialdemokrater är inte främmande för tanken att man också i framtiden, vid extraordinära tillfällen och händelser, gör det som andra länder och regioner gör: manifesterar människokärlek och solidaritet bortom egennyttan.

Vi stöder den åtgärdsuppmaning som ledamoten Anders Ekström redogjorde för. Det är ett sätt att också formellt säga det som vi tidigare har framfört och länge välkomnat. En precisering och reform av lagstiftningen som styr PAF är nödvändig, inte bara på grund av den här debatten, utan för att vi har sagt det i flera år. Jag hoppas att det är något som vi kan enas om så att vi kan ge finansministern det mandat som han själv efterfrågade i sin presentation, att få ett stöd från lagtinget för att genomföra den här svåra reformen.

För även om ledamoten Valve hade några idéer och andra har kastat fram förslag på hur man ska göra, så är orsaken till att detta inte har hänt en ganska svår process där man måste involvera tredje sektorn och de föreningar som var med från början. Man måste komma överens politiskt och få det juridiskt hållbart och klokt.

I den förrförra regeringen fanns det en tanke om att man skulle skapa en fond där man skulle placera alla PAF-medel som skulle användas för den gröna omställningen, för utvecklingen av Åland. Jag tycker fortfarande att det är en bra tanke, men det återstår mycket arbete.

Den här åtgärdsutmaningen tycker jag också kan ses som ett svar och en utsträckt hand till den sakliga delen av oppositionen. Tack!

Talman!

Jag vill börja med att säga att det varken är fel eller fult att göra gemensam sak i oppositionen och lämna in ett spörsmål. Det är nämligen en enad opposition som har författat själva spörsmålet, där rubriken med uppmaningen och frågan till landskapsregeringen lyder: "Vilka principer styr bruk av medel från Penningautomatföreningens verksamhet?" Det råder enighet i oppositionen om att vi vill diskutera tillvägagångssättet.

Sen är det så att ändamålet tycks vara för regeringspartierna något som åsidosätter hela det regelverk som vi i dag försöker lyfta och diskutera. På grund av ändamålet får vi inte ens diskutera sakligt själva tillvägagångssättet (… taltiden slut).

Det var inte så jag menade. Jag tycker inte att det är fel eller fult att oppositionen skriver ett gemensamt spörsmål. Däremot menar jag att det är Obunden Samling som har drivit sin politik i det här sammanhanget. Den del av oppositionen som inte håller med om många av de häpnadsväckande uttalanden som kommit från det hållet har hamnat i dåligt sällskap.

Ändamålet helgar inte medlen. Självklart måste saker gå rätt till. Den presentation som finansministern har givit, och dess svar på spörsmålet, tycker jag faktiskt besvarar de frågor som har ställts kring tillvägagångssättet.

Talman!

Jag tycker att Obunden Samling får en viss kritik som inte är befogad. Det måste finnas en första undertecknare i ett spörsmål, och nu är Obunden Samling den största oppositionsgruppen. Det är därför på sin plats att de är den första undertecknaren.
Vi skulle lika gärna kunna ha varit första undertecknare i det spörsmål som har inlämnats.

Det finns jätte många frågor som fortfarande är obesvarade. Till exempel: Varför 3 miljoner? Varför inte 1 miljon eller 5 miljoner? Hela beredningen av de här pengarna saknar den normala processen, det saknas också ett beredningsmaterial som vi skulle kunna ta del av för att komma fram till en slutsats. Det är ingenting som vi i oppositionen överhuvudtaget har haft möjlighet att ta del av.

Jag har under diskussionen idag uppfattat att det finns en mycket djup klyfta i synen på de här pengarna, och huruvida man ska ge stöd till Ukraina och den här fonden eller inte, inom oppositionen. Detta har framkommit både i de anföranden som har hållits och i medierapporteringen.

Jag kan inte se att det är en enad opposition som sitter här och bedriver den här debatten; istället är man mycket oenig om en grundläggande del av den, vilket också framgår i spörsmålets motivering.

Tack, talman!

Jag vill ställa följande fråga till ledamoten. Det har varit tydligt att regelverket behöver åtgärdas. Varför tog inte regeringen det säkra före det osäkra och förankrade detta beslut i lagtinget från första början?

Jag tycker att finansministern i sitt svar och landskapsregeringen har beskrivit hur processen har gått till och svarat på de frågor som oppositionen har ställt. De har redogjort för hur man har resonerat och under vilken period man uppfattade att det behövdes.

Det svider faktiskt för en journalist att säga att ibland behövs det sekretess kring vissa frågor tills man kommer fram till det som är säkert och tryggt att offentliggöra.

Min andra fråga gäller beslutet från PAF att ge bort 3 miljoner från offentliga medel, som det ändå kan uppfattas som eftersom PAF är offentligt ägd. Vem utgör Åland? Håller vi på att ge bort mak från lagtinget och det parlamentariska systemet till bolagen? Vad är bolagens relation till demokratin?

Jag blir lite orolig nu över ledamoten Wallers formulering, "ge bort 3 miljoner".

PAF:s styrelse har efter ett grundligt arbete kommit med frågan till landskapsregeringen om man kan ge sitt godkännande till en donation till Ukraina för att hjälpa Ukraina. Man har efterlevt de regler som vi har och som är bristfälliga. De behöver förtydligas för framtiden, men man har inte brutit mot det regelverk vi har idag.

Talman!

Det finns ett memorandum mellan två parter, en fond och Ålands landskapsregering, som också nämns på svenska. Det är undertecknat av finansministern. För mig, som sitter här i den här delen av salen, är det ingen petitess att veta när detta förankrades i landskapsregeringen och på vilket sätt.

Gjorde man det under en överläggning? Eller skedde det inte alls? Om regeringen inte ens kan svara på den frågan, när förankrades detta då? När kom vi överens om att detta är en bra lösning? Då säger det tyvärr allt vi behöver veta om ärendets hantering, och det är inte något smickrande.

Ledamoten Valve har flera gånger sagt ungefär samma sak. Gjordes det överhuvudtaget någon förankring i landskapsregeringen? Vad alla ministrar medvetna om att detta diskuterades?

Jag ställer en motfråga. Tror ledamoten Valve verkligen på riktigt att man inte har diskuterat frågan, att det finns någon minister i landskapsregeringen som inte kände till det här?

Då vet ledamoten Valve mer än jag. Men om han inte vet att det är på det sättet, så är det en antydning som inte är riktig klädsam.

Talman!

Vi vet inte och vi vill veta om det gjordes en förankring, och man kunde svara på den här frågan på hur många sätt som helst. Man hade kunnat skriva i svaret från landskapsregeringen: Ja, det ägde rum en överläggning ett visst datum eller vi pratade eller skickade e-post. Men vi har inte hört någonting. Alltså, hur många timmar har vi pratat? Fyra och en halv timme har vi pratat, och den här frågan har ännu inte besvarats. När förankrades detta i regeringen? Hur svårt kan det vara?

Jag kan bara dra slutsatsen att för ledamoten Valve är det viktigare vilket datum landskapsregeringen diskuterade den här frågan än det faktum att man fattade ett beslut om att göra en humanitär insats i Ukraina. Detta är viktigare på riktigt än det beslut som ledamoten själv applåderar som ett bra och viktigt ställningstagande från Åland för Ukraina.

Fru talman!

Jag fick inte möjlighet att ge en andra replik i samband med ledamoten Valves anförande, så jag passar på att återkomma till frågan om ändamål och formalia i en replik till ledamoten Fellman, eftersom den frågan togs upp i anförandet.

Formalia är viktigt. Det jag har sagt om förhållandet mellan själva åtgärden och formalia hänför sig till att jag har haft möjlighet att utnyttja den högsta tjänstemannaledningen i denna fråga, som ur ett juridiskt perspektiv har granskat åtgärderna. Kombinationen med ett memorandum och PAF:s beslut att ge dessa pengar så när man beaktar detta har jag och landskapsregeringen hela tiden varit trygga i att vi har skött formalia, eftersom vi har tänkt på det hela vägen.

Jag ska ge finansministern möjligheten att besvara den här ytterligt viktiga frågan nu. Har alla ministrar i landskapsregeringen varit medvetna om detta beslut, eller har det förekommit något slags hemlighetsmakeri inom landskapsregeringen?

Fru talman!

Den frågan tycks göras väldigt viktig och då kanske den är viktig. Alltså man har rätt att ställa alla tänkbara frågor. Ledamoten Fellman och jag har tillsammans fått sitta runt regeringsbordet under fyra år och vet ju att saker av den här karaktären diskuterar man ofta.

Men just i den här enskilda frågan så var det till och med så att landskapsregeringen som helhet, jag tror att det var en torsdag i november, ägnade överläggningstiden att åka till PAF själva och hela kollegiet hade möjligheten att vara där och få ta del av PAF:s planer som de presenterade för landskapsregeringen, just den här delen. Bland annat då så gav hela landskapsregeringen sitt stöd för att vi ska gå vidare.

Tack, talman!

Om finansministern vid tillfälle kan kolla vilket datum detta skedde och förmedla det till ledamoten Valve, så kanske vi är trygga, åtminstone på en punkt när det gäller en av alla dessa kritiska frågor.

Tack, talman! Ledamoten Fellman brukar i varje fall ge sken av att det är viktigt att vi ska kunna enas om grundläggande fakta.

Då undrar jag om det finns möjlighet för Fellman och jag att enas om grundläggande fakta, att en sådan här transaktion, på det här sättet, aldrig tidigare har ägt rum i landskapsregeringens historia. Kan vi enas om det, ledamot Fellman?

Nej, en utbetalning av den här storleken har inte gjorts, vad jag minnas, precis exakt på det här sättet. Men liknande beslut har fattats med stöd av samma ganska otydliga regelverk. Vicetalman Måtar, som ledamot av majoriteten, har varit med och godkänt sådana processer.

Tack, talman! Det är ändå någon form av framsteg att vi verkar kunna enas om det faktum att landskapsregeringen nu har ingått ett avtal med den här stiftelsen om att betala 3 miljoner. Dessutom har man gett order åt PAF att betala för landskapsregeringens del. Det har aldrig hänt förut.

Det är ändå ett framsteg att vi har lyckats enas om fakta. Jag ser det som ett andetag av frisk luft.

Tyvärr måste jag göra vicetalman Måtar besviken. Jag tror inte att vi är överens om varken fakta eller formuleringar.

Att detta gäller en extraordinär händelse, och att det finns regelverk som i framtiden behöver förtydligas, det visar den här debatten. Men det är ungefär där enigheten slutar.

Fru talman!

Jag tänker till skillnad från ledamot Fellman inte prata om Ukraina. För i spörsmålet vid behandlar idag står det ingenting om Ukraina. Spörsmålet handlar om principer för bruk av medel från PAF verksamhet.

Det är mycket intressant att ledamot Fellman har insyn i hur den samlade oppositionen arbetat i det här spörsmålet. Jag har en tydlig bild och den stämmer verkligen inte överens med Fellmans.

Ledamot Fellman nämnde gruppledarmötet som för övrigt hölls den 18 december kl. 15.00, 19 timmar före presskonferensen. Vår gruppledare har nämnt i debatten att det var munkavle på gruppledarna efter mötet. Stämmer det? När förankrade i så fall gruppledaren Fellman den här informationen om donationen för den socialdemokratiska lagtingsgruppen?

Jag är en person som tycker att ord är viktiga, vilka ord man väljer. När ledamoten Holmberg säger "munkavle" uppfattar jag att finansministern begärde av oss att inte offentliggöra dessa uppgifter innan allt var klart. Detta är ett ganska vanligt förfarande när det gäller stora beslut.

Jag informerade min lagtingsgrupp omedelbart, eftersom jag inte uppfattar att det var någon munkavle när det gäller lagtingsgruppen. Det handlade snarare om att vi inte skulle gå ut i offentligheten innan den här fonden hade fått sin offentlighet.

Fru talman!

Tack för den informationen. Då kan vi alltså ponera att den socialdemokratiska gruppen fick den här informationen om donationen ungefär kl. 16:00 den 18 december, alltså 18 timmar före regeringen gick ut med en presskonferens. Vi pratar om att man ska förankra med sina grupper. Hela Ålands står bakom det här. Hela lagtinget står bakom det. Hur anser ledamot Fellman att det rimmar ihop?

Jag anser att vi under hela processens gång har varit fullt tillräckligt informerade. Det handlar också om att ha tillit till den regering som regerar och den finansminister som ansvarar för ägarstyrningen i denna fråga.

Dessutom anser vi att detta är en bra åtgärd att vidta och det uppfattade jag under det möte där informationen presenterades att även den moderata gruppen och gruppledaren tyckte.

Tack, talman!

Jag trodde i min enfald att det var något positivt att, trots att man har olika syn på vissa sakfrågor, ändå kunna enas i andra frågor. Hur kommer det sig att det är så viktigt för ledamot Fellman att övriga oppositionen här skulle ha tagit avstånd från Obunden Samlings förslag till spörsmål, på grund av en sakfråga som inte nämns i spörsmålet? Sakfrågan nämns ju, men det är inget ställningstagande i sakfrågan i spörsmålet, det handlar ju om hanteringen. Jag tycker att det är en helt obefogad kritik som resten av oppositionen får här.

Som jag sa, det var en bedömning av politiken i det här ärendet. Jag menar att det är Obunden Samling som har gjort politik på frågan och som väldigt skickligt har drivit den i den riktning som man själv har velat. Man har fått oerhört mycket uppmärksamhet för sin åsikt att det här stödet i Ukraina borde inte ha getts, medan den övriga oppositionen får dras med den här frågan när man kanske egentligen bara ville diskutera formfrågorna. Och det tycker jag inte var klokt.

Vi kom fram till vad som skaver här hos ledamot Fellman. Obunden Samling lyckades få mycket publicitet tack vare den här frågan. Däremot är det väl inte enbart Obunden Samling som driver politik i denna fråga; övriga oppositionen gör det också. Det är ju en politisk fråga, naturligtvis, och det är upp till alla som har skrivit under spörsmålet, samt alla övriga, att driva den politik de anser är den rätta.

Absolut, och jag har sett under dagen hur otroligt obekvämt det är för många av dem som nu har skrivit på den här spörsmålet att buntas ihop med den politik som Obunden Samling för, och den hjärtlöshet som man behandlar den här frågan med.

Att visa solidaritet med människor i ett land i krig och med barn som behöver trygghet för sin utbildning. Det är det som är problemet i den här frågan.

Visst är det fantastiskt hur vi på Åland har gått samman och hjälpt personer som kommer från Ukraina. Helt fantastiskt! På alla sätt och vis har vi gjort det.

Skulle det inte då också vara bra, när man tar ett sådant beslut, att vi alla här i salen skulle kunna känna att yes, vi har tagit ett fantastiskt beslut och vi har gjort det på rätt sätt. Det finns ingen som kan ifrågasätta det, att det har gjorts by the book, och att man skulle på riktigt kunna känna att det här är någonting bra. Jag tycker att det är bra att Ukraina får pengarna, men det är någonting som skaver.

Vad är det som skaver? Vad är det egentliga problemet?

Det är ett fantastiskt beslut, en donation till Ukraina, till den här fonden för att göra en bra sak. Många ålänningar har varit tacksamma, stolta och glada över detta.

Men det vi pratar om nu är något annat. De flesta diskuterar klockslag och datum, och vicetalman Måtar ska driva det till domstol, istället för att glädjas över att Åland har gjort något bra.

Vi borde gå vidare på det sätt som ledamoten Valve skissar på, och som vår åtgärdsuppmaning, handlar om, att reda upp i regelverket för framtiden. Istället för att glädjas åt det så sitter vi här och tjafsar om klockslag.

Talman! Ja, det är ju tillvägagångssättet som vi ifrågasätter. Men tycker inte ledamoten, om man nu tittar i backspegeln, att det kanske hade varit smart att inte ta ett förhastat beslut och inte på en enskild föredragning? Man borde ha hanterat ärendet via Ålands lagting, precis som man har gjort vid andra beslut när det gäller humanitär hjälp via en tilläggsbudget.

Vi har en tilläggsbudget som ligger på bordet nu, och vi har ju fått höra idag att det inte var något förhastat beslut. Ni var på besök hos PAF i november. Avtalet är på två olika språk, engelska och ukrainska. Vi vet att när man tar fram sådana här memorandum på svenska, så är det en himla klickande fram och tillbaka, och det tar veckor att få det på plats.

Så det här är ju ingenting som bara ha kommit över en natt. Kriget har pågått i flera år. Hade vi diskuterat detta i en debatt här och fått möjlighet att diskutera det ordentligt i lagtinget, tror jag att alla hade haft en bättre förståelse för situationen. (… taltiden slut).

Ledamoten Annette Holmberg-Jansson sade å ena sidan att det var ett förhastat beslut, å andra sidan att det inte var det. Jag uppfattar att det inte var ett förhastat beslut. Grunden och beredningen av det här förslaget var mycket noggrant genomförda.

Finansministern beskrev hur de juridiska processerna har varit och redogjorde även för varför det fanns ett behov av sekretess fram tills beslutet var fattat. Jag tror att ledamoten Annette Holmberg-Jansson också har varit med om att man måste arbeta med saker fram till en viss punkt, och sedan går man vidare.

Nu verkar det viktigare att fokusera på vem som informerade vid vilket klockslag, snarare än vad man faktiskt gjorde.

Tack, fru talman!

Tack ledamoten Fellman som för fram den socialdemokratiska gruppens åsikter. Ledamot Fellman besvarar på ett förtjänstfullt sätt de attacker som riktas mot den socialdemokratiska gruppens insyn i frågan. Jag tycker att ledamoten Fellman har beskrivit detta på ett klarsynt och tydligt sätt.

För att inte förlänga debatten ytterligare vill jag också framföra, från hela mitt hjärta, att jag tycker det är så tokigt att denna debatt har blivit så lång och fokuserar på just dessa frågor.

Det handlar om en jättefin sak. När man såg videorna som visade hur skyddsrummen såg ut innan före så var det helt fruktansvärt hur det såg ut, men resultatet efteråt var fantastiskt.

Jag tänker på att om vi skulle befinna oss i en liknande situation här på Åland, skulle jag också önska att mina barn hade möjlighet att fortsätta sin skolgång. Det är verkligen beklagligt att det har blivit så här.

Tack, talman!

När den här gruppen, läkaren som var på vilopaus i Åland, besökte Ålands lagting och visade bilder och filmer som illustrerade deras arbetsvillkor så blev jag väldigt berörd. När diskussionen upp om skyddsrum och möjligheten för barn att utbilda sig, trots att de befinner sig mitt i en krigszon, så var det detta som jag såg framför mig.

Jag anser att det är just detta vi vill förändra. Det är det vi vill hjälpa till med.

Tack, fru talman!

Ledamot Fellman frågar om vi pratar om målet eller metoden? Jag svarar för mig själv, det handlar om metoden. "Det här är inte politik när den är som bäst," fortsatte Fellman. Jag instämmer i detta; att genomföra ärendet på det sätt som nu har gjorts, är inte politik när den är som bäst.

Vi måste kunna ifrågasätta hur detta ärende har hanterats. Och handen på hjärtat, ledamot Fellman, vi fokuserar på processen. Kunde den processen ha skötts bättre?

Ingen är någonsin perfekt, inte ens jag faktiskt. Alla gör fel och alla kan göra saker bättre än vad de har gjort.

Men såsom finansministern har beskrivit sitt arbete, såsom landskapsregeringens spörsmålssvar har formulerats så uppfattar jag att man har redogjort för hur man har arbetat, vilken förankring man har och vilka juridiska underlag som har använts. Jag uppfattar att man har följt en metod för att åstadkomma något bra, vilket jag stöder.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till ledamoten: Stöder ledamoten målet, det vill säga att donera pengarna till de ukrainska barnen?

Tack, talman! Ja, jag har väldigt stor respekt för målet med den här donationen är viktig. Men processen har gått helt fel, och det är den vi debatterar här idag.

Vidare, ledamot Fellman, hur ser ledamoten på skillnaden mellan en förankring och en information? Finns det någon skillnad mellan dessa två tillvägagångssätt? Kan ledamot Fellman redogöra för sitt perspektiv på detta?

Ja, absolut, det finns en skillnad mellan information och förankring.

Jag uppfattade att den information som finansministern presenterade för gruppledarna handlade om att säkerställa att alla var informerade om det som har varit landskapsregeringens ansvar att fatta beslut om, samt om ägarstyrningsansvaret i den här processen. Man ville se till att alla var informerade om vad som har gjorts.

De flesta, med undantag för Obunden Samling, tyckte att detta var en bra sak att göra.

Talman!

Jag vill börja med att tacka för ett tydligt anförande.

Det som smärtar mig lite när ledamoten vänder sig mot oppositionen och frågar: "Hur kan ni låna er till den här charaden? Hur kan ni låta er bli hopbuntade med Obunden Samling?"

För det första vill jag säga att från min sida var ett medvetet och aktivt val att skriva på spörsmålet, eftersom klämman handlar om "vilka principer som styr bruk av medel från Penningautomatföreningens verksamhet?" Uppenbarligen Socialdemokraternas gruppledare denna frågeställning, att det behövs ett förtydligande, eftersom vi nu har en åtgärdsuppmaning som också Socialdemokraternas gruppledare har skrivit under.

Jag känner mig inte hopbuntad med Obunden Samling, men jag stöder klämförslaget här.

Talman!

Det är bra att veta att det finns ett stöd för att komma vidare med det här arbetet, eftersom det var uttryckligen det som finansminister Perämaa efterfrågade. Han hoppas att lagtinget ger honom mandatet att ta itu med detta arbete. Han nämnde också att det ligger på andra plats på listan.

Det är ju lite anmärkningsvärt eller kanske man ska se det som ett nytt grepp inom parlamentarismen, att regeringspartierna skriftligen uppmanar sin egen regering att vidta åtgärder. Tidigare har det, såvitt jag vet, främst varit oppositionen som lämnat sådana klämförslag.

Jag har också funderat på vad orsaken kan vara till att regeringspartierna nu så aktivt uppmanar sin egen regering att agera.

Den processen har skett i största samförstånd mellan gruppledarna, grupperna, finansministern och landskapsregeringen. Det handlar om att försöka göra det som vi uppfattar att ålänningarna efterfrågar. Vi vill prata ihop oss och samarbeta istället för att fortsätta kriga om saker som vi egentligen är överens om.

Vi strävar efter att fortsätta det arbete som inleddes under förra mandatperioden och den förrförra, och kanske faktiskt komma till ett resultat så småningom. Det finns ingen motsättning i detta.

Tack, herr talman!

Ledamoten vill ofta ge sken av att fakta är viktigt och lyfter även fram detta i sitt anförande. I själva verket handlar diskussionen om processen, som också är en del av efterspelet. Vi arbetar inom en förtroendebransch, och efterspelet i detta sammanhang lämnar mycket att önska.

Finansministern har flera gånger uttalat sig på olika sätt, vilket senare har visat sig vara falskt. Anser inte ledamoten att det finns något annat att reflektera över i detta avseende när vi pratar om efterspelet av den här processen? Det handlar om historier som sedan måste tillbakavisas för att de visar sig vara falska och det ökar ju inte förtroendet.

Ålands folk bör väl ha en finansminister som de kan lita på?

Bara den första meningen som ledamoten Wikström inledde sin fråga med, "ledamoten Fellman ge sken av att fakta är viktigt." Inte ger jag sken av att fakta är viktigt, jag tycker att fakta är viktigt och försöker leva efter den principen, faktiskt.

Jag uppfattar också att finansministern har gjort det bästa han kan i den här processen för ett mål som vi stöder. När det uppstod ett missförstånd var han väldigt ärlig och tydlig med att det hade skett en kommunikationsmiss och att det fanns en sak som var fel. Är inte det vad man förväntar sig? Att man inte ljuger sig ur ett problem, utan att man säger; "det där missade jag, förlåt." Det hedrar honom.

Tack, herr talman!

Det är inte bara en gång, utan flera gånger under de senaste veckorna har detta förekommit.

Jag undrar därför om ledamoten nu anser att fakta är viktigt, finns det inte skäl då att ifrågasätta finansministerns agerande under de senaste veckorna? Det har framkommit osanningar i media som sedan har tillbakavisats både av oppositionen och av dem som stödde regeringens egna ledamöter.

Det där får stå för ledamoten Wikström. Jag har ingenting att säga som kan förändra något som ledamoten tycker.

Jag har förtroende för finansministern.

Tack, herr talman!

Det har även undertecknad.

Avsikten med åtgärdsuppmaningen, som nu uppmanas av regeringspartierna, är att vi - i och med spörsmålet klämmen som även vi har ifrågasatt när vi var i opposition - såg vi att det fanns stöd i salen för att genomföra dessa åtgärder. Det finns också stöd för en process som riskerar att bli ganska snårig, och som kanske kan avskräcka en finansminister från att genomföra den. Nu finns det stöd för detta och vi ger råd i ryggen till landskapsregeringen.

Vi hoppas att detta är det goda som kommer ur denna diskussion. Jag tycker att vi ska fokusera på detta framöver. Det är här vi är överens om i den här salen. Det är något vi kommer att ta med oss härifrån.

Såsom spörsmålet är formulerat så var detta den minsta gemensamma nämnaren som den samlade oppositionen kunde enas om. Det var i princip att slå in en vidöppen dörr. Den här processen har diskuterats i så många omgångar tidigare och man har inte kommit i mål, varken under den förra landskapsregeringen eller under den förrförra.

När vi formulerade åtgärdsuppmaningen så var det ett konstruktivt sätt att försöka ta del av det positiva som kan komma ur denna annars sorgliga diskussion och göra något konstruktivt av den.

Tack, talman!

Lagtingsledamöter, åhörare. Det hade varit relativt lätt att undvika detta spörsmål, men i alla fall vad gäller min underskrift. Det hade räckt med att förankra beslutet om donationen i lagtinget. Vi har alla levt och andats i takt med Rysslands attack mot Ukraina i snart tre år. Vi vet att det behövs stöd.

Men vi är här och diskuterar frågan eftersom regeringen inte upplevt sig behöva förankra sitt donationsbeslut som handlar om 3 miljoner från PAF:s vinst.

I min mening kunde regeringen, som de facto tagit beslutet, helt enkelt ha förankrat beslutet i lagtinget i väntan på bättre styrdokument.

Landskapsregeringens ägarpolicy, som omfattar PAF, stipulerar att landskapsregeringen ska följa OECD:s riktlinjer för offentligt ägda bolag. Detta ställer redan idag höga krav på ägarpolitiken, som ska präglas av långsiktighet, öppenhet och ansvarsfullhet. Landskapet omfattas av dessa riktningar, eftersom Åland kan, beträffande ägarstyrningen av offentligt ägda bolag, likställas med en stat. En stat ska inte ta genvägar.

Talman! Självstyrelsen ger inte bara frihet utan sätter även krav på Åland. Förutom behörighetsfrågor mäts självstyrelsens framgång genom Ålands förmåga att agera som en stat. För att stärka och utveckla sitt självstyre kan landskapet därför förväntas agera, förutom lagligt, även föredömligt, vilket innebär att man inte ska avvika från parlamentarismens principer om det inte är befogat. Därför ifrågasätter jag regeringens agerande i den aktuella frågan, som nu slår splitt i lagtinget.

Låt mig utvidga mitt resonemang i tre punkter.

1) Utebliven förankring.

Parlamentarismen går ut på att regeringen agerar med stöd från det lagstiftande parlamentet, det vill säga Ålands lagting, som utses genom allmänna och regelbundna val. Det har inte framkommit att omständigheterna skulle ha krävt att denna till storleken extraordinära donation inte kunde förankras i lagtinget före avtalet ingicks. Personligen hade jag hellre debatterat detta då i stället för nu.

Förfarandesättet förflyttar ansvar från det folkvalda lagtinget till regeringen, men även till en bolagsledning. Detta är inte ett nytt utan, ett i omvärlden, växande fenomen som enligt forskare riskerar att undergräva parlamentarismen genom att underminera det lagstiftande parlamentets roll i beslutsfattandet.

Det är positivt att bolagsledningen lyfte initiativet, men det är negativt att förslaget inte nådde lagtinget innan beslutet var fattat. Det kan verka som en bisak i sammanhanget att beslutet inte togs av lagtinget. Men att förminska lagtingets betydelse är att minska demokratins betydelse. Det rimmar illa med regeringens nya demokratistrategi. Att Åland, som i det aktuella fallet verkar omfatta regeringen och PAF, fattar ett beslut om det historiskt största enskilda utlandsstödet från Ålands landskap utan förankring i det folkvalda lagtinget.

Att bära upp parlamentarismen är inte bara regeringens och lagtingets rätt, utan även deras skyldighet. Inte ens den mest välmenande och initiativrika bolagsledning ska behöva bära ansvaret för landskapets politiska beslut.

2) Oklart vem som gjort donationen.

Det verkar oklart vem som har gjort donationen. På donationens mottagares hemsida står det tydligt att donationen gjorts av det åländska folket, medan lagtinget har meddelats att donationen ingår i PAF:s ordinarie verksamhet och har gjorts som en del av bolagets ordinarie företagsansvar.

I regeringens spörsmålssvar står: "Beslutet att bistå Olena Zelenska Foundation med 3 miljoner euro för ombyggnad av skyddsrum till undervisningsrum för 8 500 ukrainska barn har tagits av Ålands Penningautomatföreningen, med ägarstyrningens godkännande."

Det hade verkligen varit fint om Ålands folk hade fått chansen att donera dessa pengar till Ukraina. Vi är alla medvetna om Rysslands anfallskrig i Ukraina samt det enorma behovet av hjälp på olika plan. De allra flesta av oss ställer oss välvilligt till att stöda Ukraina så gott vi kan. Många har även tillägnat sin egen tid och resurser för att delta i hjälpinsatserna under nästan tre års tid. Därför undgår det mig varför man inte inkluderar Ålands lagting när man, såsom det står på Olena Zelenska Fondens hemsida, tog beslutet att Ålands folk skulle donera 3 miljoner till fonden. Det är trots allt lagtinget som representerar folket.

3) Frågor om fortsatt projektledning i mottagarlandet.

Åland har inte något etablerat praxis för att ge utlandsstöd i miljonbelopp. Nationella projekt kring utlandsstöd omfattas av tydliga regelverk och rekommendationer när det gäller bland annat riktade stöds temaområden, samarbetspartners, projektledningskrav, regelefterlevnad och övervakning. Utrikesministeriet har flera olika enheter bestående av specialister som arbetar med olika delar av utlandsstödprogrammen. I det aktuella fallet har inte utrikesministeriet någon roll i planeringen, övervakningen eller projektledningen. Det är oklart hur regeringen har planerat att övervaka donationens väg från ax till limpa. Detta är en viktig del av alla donationer till utlandet. Inte för att man ska misstänkliggöra utländska partners, utan för att hjälpen ska nå fram varje gång.

Jag vill än en gång påminna om att jag har inget emot att Åland ger pengar till Ukraina. Jag är för det. Men jag vill att lagtinget, som företräder Ålands folk, då får ta del av det beslutet. Vi har alla följt med Rysslands anfallskrig i Ukraina och är väl medvetna om behovet av hjälp där. Jag vill betona att jag varken ifrågasätter eller undervärderar behovet. Tvärtemot, själva donationens ändamål är bra, och jag är säker på att Ålands folk via sina lagtingsledamöter, som alla följt med kriget, hade väldigt gärna velat donera pengar till ett gott och värdigt ändamål.

Därför läser jag regeringens upplysningar om Ukrainakriget till oppositionen med förvåning. I stället för att förankra beslutet i lagtinget väljer man att gång på gång upplysa oppositionen om att det pågår ett krig. För mig handlar spörsmålet om donationsprocessen, inte själva donationen. Genom att agera i Ålands folks namn, utan att förankra beslutet brett i lagtinget, underminerade regeringen det folkvalda lagtinget som företrädare för Ålands befolkning.

Om man vill öppna upp för att minska lagtingets betydelse när det gäller beslut om miljonbelopp, så kan vi ha den diskussionen. Men en diskussion ska i varje fall föregå, en ändrad praxis.

Det kan vara en tankeställare att fråga sig vad som hade hänt om regeringen agerat på detta sätt, om det hade handlat om ett annat ändamål. Även från hela Finlands perspektiv är 3 miljoner som ett enskilt bidrag från ett enskilt företag ett stort belopp. Genom att utesluta lagtinget från processen öppnar man upp för tillvägagångssätt som förflyttar makten bort från de demokratiskt folkvalda, trots att man agerar i deras namn. Att detta inte bekymrar regeringen är anmärkningsvärt.

Under den senaste tiden har diskussionen gått het på Åland kring politikernas anseende, demokratins resiliens, praxis och att skapa kultur. Den legitima makten i våra nordiska demokratier ligger hos folket, inte hos enskilda människor, bolag eller främmande makter. Vi ska se vår demokrati som något att värna om varje dag. Med tanke på landskapets färska demokratistrategi är det beklagligt att man inte valde att agera utifrån principen för bred demokratisk delaktighet. Av en föredömlig regering krävs att man agerar, förutom lagligt, även med hög moralisk integritet och vaksam självkritik.

På ett sätt är det nuvarande läget inte oväntat. När PAF grundades år 1966 av Röda Korset, Rädda Barnen, Folkhälsan på Åland och Stiftelsen Dagens Barn gick hela överskottet till samhällsnyttiga ändamål på Åland. De senaste åren har användningen av vinstmedel diversifierats kraftigt som en följd av landskapets växande budgetunderskott. Denna utveckling har med åren lett till en alltmer frikostig tolkning av vår ägarpolicy på många plan. Att äntligen komma till skott och se över regelverket kanske behövde denna debatt.

Om politiska processer ska mynna ut i en bättre framtid ska man inte fastna i att peka finger. Jag har skrivit under det aktuella spörsmålet eftersom jag anser att vi för Åland bästa behöver komma till skott med att precisera hur landskapet i framtiden ska använda medlen.

Mitt förslag att fondera PAF-pengar för att säkerställa en fortsatt finansiering av Ålands kulturliv vann inte brett stöd under budgetdebatten. Men jag hoppas och tror att man snart kommer till skott med en fondering av medlen.

Som vi återigen hört under debatten är PAF:s kassa stor. Med tanke på många varierande behov, både på hemmaplan och ute i världen, behöver vi säkra ett fortsatt underlag för Ålands kulturliv och tredje sektorn.

Med anledning av detta föreslår jag att regeringen förnyar landskapets ägarpolicy och tar fram tydliga principer för medlens användningsområden, principer kring lagtingets och landskapsregeringens, fördelningsrådets samt företagsledningens roller och ansvarsfördelning i beslutsfattande, samt en plan för övervakning av regelefterlevnad och projektens utfall vid alla landskapsregeringens donationer, både hemma och utomlands. Tack!

Talman! Jag måste gratulera ledamoten Waller till sitt bästa anförande hittills. Det var flera briljanta poänger. En av de mest briljanta poängerna var inledningen av anförandet, där ledamoten Waller konstaterade att regelverket är bristfälligt, men i väntan på ett fungerande regelverk kan man förankra. Det är helt riktigt. Har man ett bristfälligt regelverk så borde man vinnlägga sig mer om att förankra.

En annan viktig observation som framkom var att regeringen försvarar sig genom att upplysa oss att det pågår ett krig, vilket överhuvudtaget inte är det som spörsmålet handlar om.

Tack, talman!

Tack för den repliken, ledamot Valve.

Som jag sade i mitt anförande så är det anmärkningsvärt att vi ska upplysas här om kriget som inte alls vårt spörsmål handlar om.

Vi står här och funderar: Vad i hela världen kunde göra att man inte förankrar tre miljoners donation i lagtinget? Vi har haft en budgetdebatt där vi har sett att regeringens majoritet räcker gott och väl för att genomföra regeringens vilja. Vi är 17 mot 13, och så gott som, vad ska jag gissa, två tredjedelar av oppositionen i alla fall, hade röstat för det här beslutet.

Talman! Om man ser tillbaka två år på den föregående ministerns beslut kan man notera att den ministern hade exakt samma bristfälliga regelverk som vi har idag. Det är något annat än regelverket som skiljer, och flera av oss har varit inne på det.

Jag skulle påstå att orsaken till att det inte blev någon debatt för två år sedan berodde på att den ansvariga ministern diskuterade med lagtinget före beslutet fattades, inte efter.

Tack, talman!

Mitt missnöje handlar om att ger vi en donation från Ålands folk, så måste det förankras från Ålands folk.

Om vi har ett bristfälligt regelverk behöver vi åtgärda det innan vi börjar ta det osäkra före det säkra.

Tack, talman!

Jag vill också säga att det var ett jättebra anförande som ledamot Waller höll. Det är intressant att höra olika perspektiv. Det som var särskilt intressant var att ledamoten tog en annan vinkling än vad alla andra har haft. Hon lyfte upp frågor som får en att tänka efter och reflektera mer över hela processen och beslutsgången.

Sedan diskuterade vi också inledningsvis att en sida av sex är en upplysning till oss som sitter i Ålands lagting. Det handlar om att det pågår ett krig i Ukraina. Jag kan bli nästan lite förnärmad över hur det framställs, som om man talar till oss på ett sätt som antyder att vi bara ska veta om det. Det är ett krig där, och det är klart att vi vet.

Tack, talman!

Tack ledamot Annette Holmberg-Jansson. Jag instämmer fortsatt i detta, och jag anser att för att inte splittra lagtinget och för att inte försvåra processen, så borde dessa diskussioner föregått beslutet. Som sagt, jag hade hellre diskuterat och debatterat ett beslut än ett förfarandesätt efteråt.

Friktion ingår i demokratin. Det är klistret, det som gör demokratier fina. Att människor har olika åsikter är en styrka. Vi måste debattera beslut innan de fattas.

Talman! Jag är helt enig, om det finns en viss osäkerhet så är det ännu viktigare med en förankring.

När kriget pågår nu i många, många år, förhoppningsvis tar det slut snart. Men det kan ingen veta.

Man hade kunnat vänta tills den här tilläggsbudgeten, som vi har nu på vårt bord, och haft den här diskussionen då. Jag tror, precis som ledamoten, att åtminstone två tredjedelar av oppositionen hade stött förslaget.

Därför kan jag inte riktigt förstå var rädslan fanns i att inte förankra med oppositionen. Det är helt oförståeligt för mig.

Tack, talman!

Tack ledamot Waller. Det är så att landskapsregeringen hade en förankring med gruppledarna i lagtinget, där Hållbart Initiativ hade en representant på plats. Som jag har förstått det så var det inte ledamoten Waller själv som var på plats, utan en annan representant från Hållbart Initiativ.

Jag undrar, protesterade den här deltagande representanten från Hållbart Initiativ mot utbetalningen? Förde hen fram partiets synpunkter på det här mötet? Hur förankrade man det här sedan inom partiet? Det kan vara lika förvirrande för medlemmarna i Hållbart Initiativ som för alla andra, när debatten handlar om vilka klockslag saker har gjorts.

Jag vill ha ett förtydligande: Hur deltog Hållbart Initiativ i den här gruppledarinformationen?

Tack, talman!

Tack ledamot Eckerman för frågan. Jag har märkt att här i lagtinget, liksom i fullmäktigepolitiken, så saker som kommer till kännedom är inget som man vilt debatterar. Istället presenteras de som information, vilket innebär att beslutet redan är fattat. Den reaktion som följer får därför ingen betydelse här.

Det jag vill diskutera är sättet att fatta beslut om donationer i Ålands folks namn utan att förankra det med Ålands folk, som jag anser är företrätt här i lagtinget enligt lagen.

Jag har en fråga till. Ledamoten Waller ifrågasätter också i sitt gruppanförande hur regeringen ska följa upp och garantera att pengarna används på rätt sätt, så att vi faktiskt får något för det vi har investerat. Det här svaret, och många andra svar, fick vi berättat för oss den 14 januari när landskapsregeringen och PAF hade ett informationstillfälle här i Ålands lagting. Dit var samtliga ledamöter från oppositionen och landskapsregeringen inbjudna.

Hade jag den minsta lilla fråga om något, så tycker jag att det var ett jättebra informationstillfälle, och jag känner mig helt lugn med att fatta det här beslutet.

Men vad jag förstod så deltog inte ledamoten Waller, för då hade man kunnat få svar på dessa frågor under tillfället om man hade kommit dit. Jag tycker att det är konstigt att man lyfter detta i gruppanförandet, eftersom det redan har klarerats (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag har i andra hand fått all information som ni fick av Christer Fahlstedt på det mötet. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara där.

Däremot har jag diskuterat flitigt med Utrikesministeriet, som inte ifrågasätter själva ändamålet, donationen eller fonden. De hade dock några frågor om hur regeringen här på Åland tänkte säkerställa att efterlevnad sker på plats, samt vilken typ av övervakning man kan tänka sig ha på plats.

Det här är ingenting konstigt, utan något som Utrikesministeriet i Finland ser på varje gång man gör den här typen av donationer till utlandet, oavsett vart det är eller vilket ändamål det gäller. När donationen kommer från den finska staten genomför Utrikesministeriet en uppföljningsprocess. Så det fanns några frågor kring detta.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Waller hade ett utmärkt anförande där hon lyckas sammanfatta problematiken och gör det också genom att lyfta fram konkreta exempel, som på slutet, med utrikesministeriet, som också funderar på hur man har tänkt.

Det är också intressant hur lagtingsledamoten lyckas beskriva vikten av vad som egentligen är en demokrati, som vi just har haft en stor debatt kring.

Vi måste också fundera på, är vi igen där nu att politiker säger att man borde göra på ett sätt, men man gör på ett helt annat sätt?

Jag skulle säga att det ultimata betyget på det mycket framgångsrika och fina anförandet är avsaknaden av repliker från majoriteten, samt avsaknaden av de angrepp som vi andra har fått utstå. Det var utmärkt. Tack!

Tack vicetalman Måtar för den repliken.

Sättet som man har förklarats oansvarig av regeringspartierna är häpnadsväckande med tanke på att en ansvarsfull utrikespolitik utgår ifrån att alla dessa frågor ska granskas. Tre miljoner är inte en liten summa, och att kalla sig Ålands folk är inte en liten sak.

Jag tycker att vi alla ska vara kritiska och självkritiska när det gäller dessa frågor. Det är ingenting konstigt med det. Jag har inte förts bakom något ljus mer än någon annan här i salen.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Waller är också helt på rätt när hon beskrev hur förankringen är det som skulle räknas. Det faktum att det inte har kommit till lagtinget är det som är relevant, och inte huruvida det har funnits något som man kallar förankringsmöte, vilket i så fall är en helt felaktig benämning, 14 dagar efter ett konstaterat avtal. Eller ett informationsmöte som var mer än en månad efter, jag avser PAF:s ledningsmöte som erbjöds oss.

Det är ju inte detta som det handlar om och det var inte det som anförandet heller handlade om. Anförandet handlar om förankring på förhand och förankring på riktigt, inte bara att man kallar något för förankring, utan att man gör det.

Tack, talman!

Vid en bredare debatt hade man också kunnat lyfta frågan: Om mottagaren inte vill ha medel, till exempel från ett spelbolag, är det då ett problem? Hade det varit möjligt att välja en annan mottagare som inte har några invändningar? Tidigare har vi till exempel haft Röda Korset som mottagare, eller vi hade kunnat använda något FN-organ. Det finns många olika instanser genom vilka vi kan förmedla vår hjälp.

Jag tycker inte att det är särskilt ansvarsfullt att säga till mottagaren att medlen kommer från Ålands folk, för att sedan informera lagtinget om att det är PAF som står bakom beslutet. Det måste finnas en tydlig linje och ärlighet i det vi gör här.

Talman!

Bästa ledamöter. Vad kan man tillföra efter en debatt som har varat i fem och en halv timme? Jag ställer det som en retorisk fråga till lagtinget, men jag har ändå tänkt att hålla det anförande som jag har förberett. Vissa saker har sagts tidigare och andra är tämligen nya.

Jag har två centrala teser som jag vill lyfta. Den första tesen är att det är ställt utom allt tvivel att landskapsregeringen har överskridit sina befogenheter. Den andra tesen är att det är ställt utom allt tvivel att landskapsregeringen har handskats ovarsamt med sanningen.

Den första rubriken som jag har här heter "Makt och rollfördelning", och det är viktigt att hålla isär lagtingets och landskapsregeringens roller. Vi som sitter här, och jag utgår från att alla som lyssnar vet att det är lagtinget som är den beslutande makten. Det är vi som är valda av Ålands folk. Landskapsregeringen är den verkställande makten och kan vara vald av Ålands folk eller på andra meriter ta plats i landskapsregeringen.

Det som är viktigt att komma ihåg är att det är lagar och förordningar, principbeslut etcetera som styr fördelningen.

Om vi börjar med att titta på lagtingsordningen, som ju är vår Bibel, så har vi först 4 §: "Den lagstiftande och ekonomiska makten inom autonomins behörighet utövas av lagtinget." Det är alltså den lagstiftande och ekonomiska makten inom autonomins behörighet som utövas av lagtinget. Det är landskapsregeringen som lägger fram budgetar.

I 52 § kan man läsa: "Om det finns behov av att ändra landskapets budget ska landskapsregeringen överlämna ett förslag till ändringsbudget till lagtinget. Landskapsregeringen kan även överlämna ett kompletterande budgetförslag." Det är ställt utom allt tvivel att det är här som makten sitter.

Går man vidare och tittar i landskapsförordningen om Ålands Penningautomatföreningen och dess verksamhet, kan man konstatera två saker. Det första gäller styrelsens uppgifter. Tittar man på punkt åtta står där att styrelsen ska till fördelningsrådet senast den 10 september lämna uppgift om det belopp som enligt 17 § kan utdelas som understöd. Orsaken till att det behöver lämnas i september är ju för att sedan vidtar ytterligare en process. De här anslagen kommer upp i budgeten och budgeten klubbas i slutet av december, så att man sedan kan utbetala dem i början av januari.

Tittar man vidare i 17 §, avkastningen som underlag för uppgörande av landskapsbudget, så kommer det ytterligare kompletteringar. Penningautomatföreningens styrelse ska till landskapsregeringen senast den 10 september tala om hur mycket pengar som finns att fördela. Underförstått, så här mycket pengar behöver vi själva ha för att kunna driva och klara vår verksamhet. Jag tycker inte att det är några konstigheter egentligen.

Det här stöds också av landskapsrevisionen. Flera av er som sitter här har säkert tagit del av den granskningsrapport som kom 2021-2022, som heter "Hantering av PAF-medel inom landskapsförvaltningen". Redan i sammandraget står det "Fördelning av PAF-medel ingår i Ålands budget som landskapsregeringen årligen framlägger för lagtinget." Jag tycker att det är ganska klart vad lagtingets faktiska uppgift är. Det finns liksom inga konstigheter i det.

Om man då tittar på spörsmålssvaret om PAF som jag sätter som rubrik två, så vill jag vara tydlig med att hela mitt anförande tar fasta på processen och riktar sig mot landskapsregeringen. Ingen skugga må falla över PAF:s ledning eller de som arbetar inom PAF. Det här är en intern fråga mellan lagtingsledamöter och landskapsregeringen.

Det är lite intressant. Tittar man på spörsmålssvaret så skriver landskapsregeringen själv: "De framgår att de medel som influtit genom föreningens verksamhet ska upptas i landskapets budget och användas för att främja och stöda allmännyttiga och andra allmänna ändamål." Det finns en fortsättning på detta. Jag tar det lite kortare nu. Det är bra. De medel som finns kvar är de som Penningautomatföreningen behöver i princip för sin egen verksamhet, alltså övriga verksamhetskostnader.

I spörsmålssvaret från landskapsregeringen räknar man upp ett antal olika tillfällen tidigare när man har använt PAF-medel. Man tar också upp ett beslut som den förra landskapsregeringen tog den 3 mars 2022, då landskapsregeringen beslöt att ge Ålands Penningautomatföreningen i uppdrag att utbetala ett bistånd om 150 000 euro till Finlands Röda Kors katastrof fond samt 150 000 euro till FN:s flyktingorgan UNHCR.

Med den vetskap jag har idag säger jag, till skillnad från andra här, att det beslutet borde också ha förankrats här i Ålands lagting. Jag har diskuterat det här med tidigare finansministern Roger Höglund, och han delar den åsikten. Med facit i hand borde det beslutet också ha förts hit till Ålands lagting. Den informationen fick inte den politiska landskapsregeringen, men det har ju funnits tid nu att läsa in sig på det här sedan sist. Sedan finns det mycket annat också som jag tycker att man inte riktigt kan jämföra vidare, men i alla fall.

Vidare i spörsmålssvaret om PAF. Det här är ju landskapsregeringens spörsmålssvar och inte PAF:s. Men det finns en sak som jag först var lite tveksam om jag skulle lyfta och om det är lämpligt att jag lyfter det. Men jag diskuterade det sedan med klokskap som finns i min bekantskapskrets, och de sa att självklart ska du göra det.

Det här är alltså nu landskapsregeringens skrivningar. "Ålands Penningautomatförening har inga bonussystem för belöning av personal, men åtgärder av detta slag, såsom välgörenhet, gör personalen stolt över sin arbetsgivare." Mig veterligen har vi heller inga bonussystem över de andra 17 underlydande myndigheterna som vi har. Men vi hoppas väl ändå att de är stolta över sitt arbete.

Jag fortsätter. "Därför är det positivt att Penningautomatföreningen, som verkar på en allt hårdare konkurrensutsatt marknad, har en motiverad personal är basen i verksamheten." Hur ska man tolka det här? Vi hörde tidigare att personalen har beslutat om ett understöd på under 125 000 euro. Jag tror det var till Ukraina. Det här stödet på 3 miljoner, är det också förankrat hos personalen eller är det inte det?

Man säger vidare: "Även om det nu aktuella stödet till Ukraina baserades på ett initiativ från Penningautomatföreningen, är spelverksamhet i sig en svår verksamhet." Ja, spelverksamhet är en svår verksamhet, men det är en laglig verksamhet. Jag finner det högst osannolikt att personalen vid Ålands Penningautomatförening, som för övrigt har väldigt goda löner i förhållande till många andra av landskapets anställda, behöver få ge 3 miljoner i donation för att man ska känna sig nöjd med sitt arbete. Det där låter helt ohemult i min värld faktiskt. Det är möjligt att det ska vara så.

Vidare är punkt tre, den direkta lögnen och de indirekta lögnerna. Jag läser nu ur Ålandstidningen den 16 januari. "Mats Perämaa hänvisar till ett beslut som fattades av den föregående regeringen i mars 2022. Då betalades 300 000 euro till två humanitära organisationer för stöd till ukrainska flyktingar, också det utan att lagtinget involverades." Jag gör här ett inpass och säger att det inte var korrekt. Det borde ha förts till lagtinget i form av en tilläggsbudget. Men det rättfärdigar inte att man gör om det.

Jag fortsätter vidare ur Ålandstidningen. "Vid det tillfället deltog flera av dagens oppositionspartier, inklusive Obunden Samling, utan att protestera. Den gången nämndes inte ens att oppositionen borde ha konsulterats." Det här är ju en direkt lögn. Jag vet, och andra med mig vet, hur dåvarande finansminister Roger Höglund arbetade på olika sätt för att informera vidare.

"Skillnaden, menar Perämaa, ligger i det belopp på 3 miljoner euro nu jämfört med 300 000 då." Det stämmer inte. Det är inte beloppet som är avgörande för mitt inlägg här, det är processen. Sedan vidare "Man kan naturligtvis diskutera om det borde finnas en penninggräns för när beslut kräver bredare förankring. Men inget av dessa beslut omfattas av de regler som styr medel hanterade via landskapsbudgeten." Jag anser att det påståendet är helt felaktigt. För det är nämligen Ålands landskapsregering som står som avsändare. Det är inte Penningautomatföreningen och fonden som har gjort det här avtalet. Det är Ålands landskapsregering som har gjort det. Och i och med att det är Ålands landskapsregering som har tecknat avtalet, så är det Ålands landskapsregering som är ansvarig.

Om jag gör en affär tillsammans med Annette Holmberg-Jansson, vi har ett avtal Annette Holmberg-Jansson och jag, och jag väljer att låna pengarna av John Holmberg som är vid stadd kassa, så är ju avtalet ändå mellan Annette Holmberg-Jansson och mig, inte med John Holmberg.

Avslutningsvis, det här borde ha varit via budgeten. PAF:s styrelse har inte rättighet att fatta ett sådant beslut. Det är direkt lögnaktigt att säga att Ålands folk står bakom det här. Indirekt kanske Ålands folk gör det, men beslutet ska i så fall fattas av Ålands lagting som representerar Ålands folk. Man kan inte skylla på tidsbrist. Kriget har redan pågått i flera år. Beslutet var lägligt fattat. Det kan jag delvis hålla med om, men det var inte lagligt.

Tack för att ni har lyssnat!

Det var många saker att ta upp här, men jag tänkte bara bemöta det som ledamot Thörnroos sade, att det är ställt utom all tvivel att det här har gått felaktigt till. Jag håller inte med om det.

Man måste komma ihåg att det finns en skillnad mellan de fördelningsbara medlen och bolagets egna medel. Det handlar om bolagets egna medel fram till dess att de formellt överförs till landskapet. Medlen ska hanteras enligt de regler som gäller för hur de ska utbetalas, det sker via fördelningsråd och förslag och det debatteras här i budgeten.

På det sättet är det inte alls ställt utom allt tvivel, eftersom det här inte handlar om fördelningsbara medel. Om de hade hanterats på det sättet som man gjorde då, så hade det varit korrekt det som ledamot Thörnroos sade. Men nu handlar det om bolagets egna medel och då handlar det om ägarpolicyn som landskapet har och hur den ska vara och den är också tydlig på den här punkten tycker jag.

Talman!

Det är kanske inte någon större förvåning att ledamoten Ekström och jag inte är överens.

Vi säger nu i teorin att det här var PAF:s egna medel. Jag har förstått, men kanske fel, att PAF har en skyldighet att redogöra för landskapsregeringen vad man har för pengar som är tillgängliga för de egna behov man har.

Om nu det här är PAF:s egna medel, då kan inte landskapsregeringen och Ålands folk stå som avsändare. Det går inte, eftersom det nämligen inte är samma juridiska person.

När PAF ska göra den här typen av transaktioner så är man tvungen att inhämta landskapsregeringens godkännande. Det finns ett regelverk för vad PAF:s styrelse får göra, och detta ligger utanför det. Det är på gränsen till vad man kan göra och därför behöver det hanteras på rätt sätt.

Jag ser ingen motsättning här. Det blev ett krumbuktande, det håller jag med om. Finansministern har också sagt att situationen inte var helt klar eftersom det var svårt för spelbolaget att göra den här donationen.

Det är ganska tydligt att det finns en skillnad i fördelningen. Det handlar om de fördelningsbara medlen där det finns ett tydligt regelverk, och så finns det andra medel.

Det jag kan glädja mig åt, utifrån ledamotens resonemang, är att det verkar finnas en politisk enighet. Det är viktigt för att vi ska kunna gå vidare med detta. Det är faktiskt dags att det sker, i många år har behovet funnits och nu behöver vi komma till skott med det.

Talman!

Vi är helt överens om att det här inte påverkar de fördelningsbara medlen, och det är alldeles sant. Det finns ett speciellt regelverk kring detta.

Tittar man i Penningautomatföreningens förordning ser man också att styrelsen har begränsningar för vad de får göra.

Om man nu följer och tolkar ledamotens resonemang, så om PAF:s styrelse känner för att ge 10 miljoner till, är det då bara för finansministern att sätta namn på och så är saken klar, för då har ingenting har varit via Ålands folk och den parlamentariskt valda gruppen som finns här. Det svajar i det här.

Jag vill också nämna att en revidering av PAF:s regelverk har gjorts försök med under många år, och det blir ingen lätt resa. Men det är vi väl alla medvetna om här, åtminstone de flesta.

Jag tackar ledamoten för ett bra och lugnt anförande. Speciellt det faktum att ledamoten lyfte fram att detta inte handlar om de anställda hos PAF, vilket jag inte nämnde i mitt eget anförande. Jag tycker att det är fint att detta klargjordes här.

Det har ingenting med PAF:s anställda och ledning att göra av två anledningar. För det första för att man inte ska föra en diskussion om företag och bolag som inte kan försvara sig själva i salen.

För det andra är detta något som finansministern har godkänt via ett så kallat ägarstyrningsdirektiv.

Tillbaka till de 300 000 som beslutades i mars 2022. Jag undrar om det var en liten felsägning av ledamot Thörnroos? Jag anser att förankringen skedde på det sätt som en förankring ska göras, med majoriteten och de två största minoritetspartierna.

Det som jag förmodar att ledamoten hänvisade till är det som står, "att de medel som inflyter inom föreningens verksamhet ska upptas i landskapets budget". Det är ju det som inte gjordes då, och som inte har gjorts nu heller. Detta visar hur nödvändigt det är att se över och revidera detta regelverk.

Absolut. Tack för det, ledamoten Höglund.

Om det blev felaktigt förra gången, vilket det faktiskt var om man är helt ärlig och verkligen följer formalia, så skulle det vara ännu viktigare att det inte inträffar igen. Nu har det dock skett, och vi får helt enkelt fortsätta arbeta vidare. Det är en besvikelse, inte bara för mig utan även för andra, att vi inte kunde föra en öppen diskussion här i salen.

Jag förstår att det finns sekretessbelagd information och så vidare, men jag kan inte se hur det skulle kunna äventyra rikets säkerhet om vi diskuterar att vi vill ge en donation till Ukraina, som vi alla stöder helhjärtat.

Tack, herr talman! Ledamoten talade bra om det här ärendet och efterspelet, som är väldigt viktigt.

Jag funderar dock på att beslutet har fattats på enskild föredragningen. Det är ju kutym att man fattar alla beslut på enskild föredragning, förutom de ärenden som man har sagt ska tas upp till plenum. Det finns förstås andra undantag.

Om man som minister inser att ett beslut har stor principiell betydelse och är avvikande, då bör man lyfta det till plenum så att hela landskapsregeringen kan visa att man ställer sig bakom det. Det här är en läxa som jag själv har fått lära mig på ett smärtsamt sätt. Man kan inte fatta stora principiella beslut på enskild föredragning.

Vi har en finansminister här i rummet som är en mycket erfaren politiker. Jag har funderat på varför man inte tog upp det här till plenum? Vi har hört att det råder osäkerhet kring hur förankringen har sett ut. Jag undrar om det finns något mer i det här.

Enskilt eller plenum – är det något som ledamoten har funderat på?

Talman!

Dåvarande minister Christian Wikström och jag var nog inte alltid helt överens om vilka beslut som kunde tas på enskild föredragning, och det fick sina konsekvenser i slutändan. Men det kan vi lämna därhän.

I Blå boken, lagboken, står det att större beslut av principiell karaktär ska tas i plenum. Det är det första.

Det andra är att om man fattar ett beslut i plenum en gång, så brukar man låta det ligga kvar på den nivån. Nu var det så att det förra beslutet togs i plenum, men sedan sänktes det till enskild föredragning. Jag kan inte formalia på det sättet att jag vet om det är korrekt.

Herr talman!

Vad gäller enskild och plenum så står det helt klart att de ärenden som diskuterades inte hade samma nummer. Det fanns inte en påverkan på styrningen, att något måste fattas i plenum. Det handlar om ett beslut av samma karaktär, men inte i samma ärende.

Om vi jämför med det som var upp i förra replikväxlingen, när det gällde den tidigare ministerns beslut på enskild föredragning så var det ett ärende som jag uppfattade som helt oförankrat i regeringen. Den här frågan uppfattades däremot som väldigt entydig, och hela landskapsregeringen stödde den.

Det intressanta i det här sammanhanget är att lagtingsledamoten påpekade att tjänstemännen inte sade åt den förra landskapsregeringen att det skulle ha varit fel eller olagligt att fatta det beslut som ni gjorde då. Precis som nu har det sagts att detta följer regelverket. Det som har gjorts är en ägarstyrning.

Talman!

Jag har svårt att kommentera det i detalj, främst eftersom tjänstemännen inte är på plats och kan komma med sina egna synpunkter. Men med tanke på att alla vet att man ligger lite i utkanten av vad man kan fatta beslut om, borde det ligga i allas intresse att verkligen fördjupa sig i hur lagstiftningen ser ut.

Om man en gång kanske har insett att man har gjort fel, och nu tangerar den gränsen, bör man ju vara extra försiktig nästa gång.

Herr talman!

Nu hörde vi ledamoten Thörnroos säga här att det beslut som fattades, det som alla tycker var bra, två gånger 150 000, så det beslutet fattades då genom ett ägarstyrningsdirektiv till PAF. Landskapsregeringens tjänsteman bedömde då att det var fullt lagligt, något som var okej juridiskt sett.

Samma bedömning har gjorts nu, förmodligen av samma personer, alltså den högsta juridiska kompetensen här i huset. Båda besluten fattades utifrån en bedömning att det som gjordes var korrekt och handlade om ägarstyrning, med PAF:s beslut och ett ägardirektiv i botten.

Talman! Som jag nämnde i mitt huvudanförande, anser jag att landskapsregeringen har överskridit sina befogenheter i detta avseende. Det gäller både summan på 300 000 och definitivt den nu aktuella summan på 3 miljoner.

Det har lyfts fram många aspekter i debatten. Tidigare har vi diskuterat vad som skiljer dessa belopp åt, och jag ska inte återupprepa det. För mig är det dock mycket viktigt att vi följer den formalia och de ramar som finns för hanteringen av detta i Ålands lagting.

Det är en av grundpelarna i demokratin att vi följer det regelverk vi har. Om vi är missnöjda med regelverket, måste det helt enkelt göras om.

Tack, talman!

Ledamoten Thörnroos gör en bra sammanfattning av läget. Det är viktigt att påpeka att det är landskapsregeringen som har beslutat att ingå ett avtal med den här stiftelsen och lovat den 3 miljoner euro.

Sedan har de verkställt detta genom att ge en order till PAF, vilket är ett förfarande som är främmande för regelverket. Det är bra att ledamoten Thörnroos är tydlig med denna fråga.

Tack, herr talman!

Landskapsregeringens och finansministerns överväganden har gjorts med hjälp av landskapsregeringens högsta jurister och har genomgått en gedigen process inför detta beslut.

För det andra håller tydligen ledamot Thörnroos med om att det finns brister i det här regelverket, vilket vi också påtalar i den åtgärdsuppmaning som vi har ställt upp.

Det är ganska magstarkt att kalla landskapsregeringen för lögnare och anklaga landskapsregeringen för att bedriva olagligheter, mot bakgrund av det som jag nämnde tidigare. Den här typen av retorik tycker jag att vi kan hålla oss i från i den här salen.

Talman!

Det har gjorts flera försök att revidera regelverket kring Ålands Penningautomatförening, men resultaten har varit mer eller mindre lyckade. Det finns ett antal olika faktorer som spelar in, och dessa kommer de berörda att notera när man fördjupar sig i ämnet.

Jag inledde med att framföra två teser. För det första påstår jag att landskapsregeringen har överskridit sina befogenheter.

För det andra anser jag att man handskas ovarsamt med sanningen. I det sistnämnda fallet citerade jag Ålandstidningen, där den nuvarande finansministern anklagade den förra regeringen och finansministern för att inte ha informerat oppositionen, vilket var direkt felaktigt.

Jag vill ta upp hur vi framställer oss här i salen. Om man vill dölja hypoteser så är det upp till var och en. Men jag anser att vi inte behöver kalla varandra för lögnare eller olagliga.

Det handlar om att vi helt enkelt går framåt tillsammans och övervinner de hinder som funnits tidigare. För att göra denna revidering kanske vi kan överbrygga skillnader med hjälp av politiken. I den här salen verkar vi vara överens om att det är en bra väg att gå.

En hög tjänsteman i landskapet sade en gång att om politiken håller, så håller sakfrågan och det hoppas jag att den gör.

Talman!

Till skillnad från ledamoten tror jag inte att politiken är det största bekymret. Jag tror att en majoritet kan enas kring fortsättningen, men jag tror att juridiken kommer att bli mycket, mycket besvärlig. Så har det varit tidigare.

Visst finns det nyansskillnader. Ska det vara en intern fond eller en extern fond? Hur ska den hanteras och vad ska ändamålen vara? Jag tror att där kan man enas politiskt med ganska breda ramar. Men jag tror att juridiken inte kommer att vara lätthanterlig. Det är den bedömning jag har, baserat på min erfarenhet och kunskap om PAF.

Talman!

Ärade ledamöter och eventuella lyssnare. Det här är nog den tråkigaste debatten jag hitintills varit med om i detta lagting. Vi borde ha fokuserat på hur proceduren ska se ut vid denna typ av bidrag, vilka principer ska gälla vid denna typ av stöd?

Vi kunde även sent omsider passat på tillfället att manifestera enighet gällande detta stöd - i sig väl förenligt med såväl ansvarsfull fördelning som eftertanke.

Men denna debatt har ju inte alls handlat om frågan i spörsmålet. Däremot anser Landskapsregeringen i sitt svar att frågan är befogad. ”Man bör göra ett revideringsarbete av den grundläggande fördelningsprincipen mellan PAF och Ålands budget.”

Vi får även idag ett förslag om en åtgärdsuppmaning av landskapsregeringen, partiernas gruppledare om "hur det fördelningsbara beloppet kan komma allmännyttan och det åländska samhället till del."

Kort sagt spörsmålet och gruppledarnas initiativ syftar egentligen alla tre samma sak. Hur ska procedurerna se ut? Vilket regelverk ska gälla?

Men i vår tid gäller polarisering. Går man emot Netanyahus övergrepp i Gaza anklagas man kanske för antisemitism eller rent av stöd för Hamas? Eller tvärtom – stöder man Israels rätt att existera så kanske man anklagas för att kanske rättfärdiga övervåldet i Gaza?

Gällande Ukraina har de fredsforskare som efterlyser att man kanske också måste överväga andra lösningar än de rent militära, någon form av vapenvila och förhandlingar så är man kanske Putinist, till och med en Ålandslösning har föreslagits av en expert.

Vi kan stå på gränsen till ett tredje världskrig och en okontrollerad eskalering. Det finns ingen given lösning. Och Ukraina bör stödas även med vapen.

Samma sak gäller de som varit kritiska till NATO anslutningen och kanske framför allt DCA avtalet – de anklagas också för att vara Putins ”nyttiga idioter”. Ingen tjänar på denna typ av polarisering.

I denna debatt ställs frågan ”hur täcks ni ifrågasätta proceduren” och implicerar att det aktuella spörsmålet egentligen är ett uttryck för bristande empati och solidaritet med Ukraina.

Jag dristar mig nästan att säga att talmannen borde återfört debatten till grundfrågan ”hur skall proceduren se ut?”. Debatten borde inte handlat om ändamålet som i stort sätt alla är eniga om att är behjärtansvärt, utan om proceduren och regelverket.

Otroligt trist med detta ”guilt by association”. Denna debatt är en debatt med halmgubbar med emotionell överton ”hur täcks ni?” På detta sätt demoniserar man alla som har undertecknat spörsmålet och som efterlyser ett tydligt regelverk och hur procedur ska se ut.

Tyvärr ger det bilden av att landskapsregeringen använder detta bidrag i ett politiskt syfte för att ta politiska poäng och framhäva sin egen moraliska överlägsenhet.

Nu har man sått splittring i en fråga där säkerligen de flesta tycker att understödet på alla sätt var behjärtansvärt. Men det är inte frågan, varför har vi diskuterat det? Nu bör vi hålla oss till frågan om regelverk och procedur i fortsättningen.

Vi är alla eniga i att Ukraina bör stödas mot Putindiktaturens fruktansvärda angrepp. Politiskt hade det nog varit klokare att föra frågan om detta understöd till lagtinget – då hade vi sluppit denna debatt med misstänkliggörande och emotionella övertoner. Slava Ukraini!

Det var ett bra avslut på anförandet. Jag kan förstå att ledamoten Lindén och andra vill diskutera procedurerna istället för ändamålet, men man måste också ha förståelse för det också att en landskapsregering som har varit involverad i hanteringen av den här frågan har ändå fått fundera vi mycket på ändamålet.

Vi tog emot ukrainska läkare, som har presenterat sina erfarenheter i lagtinget. Vi fick också ta del av information om vad pengarna kan användas till och vilken nytta de kan göra för ukrainska ungdomar. Efter att ha blivit övertygade om att det som gjordes var korrekt i juridisk mening, har vi ändå fastnat i frågan om ändamålet.

Vi kan inte diskutera sådana här frågor utan att ta upp det.

Tack, minister Perämaa!

Men man måste ju i debatten i lagtinget utgå ifrån spörsmålet. Man kan tala om allt möjligt, och många gånger har jag blivit avbruten. Jag seglar ibland ut i olika sidospår och tenderar att bli lite filosofisk. Jag försöker lära mig, men det har varit sidospåren som dominerar den här debatten.

Det juridiska och hur man har gjort, det har ingenting att göra med ändamålet i sig. Den juridiska proceduren är en ganska formell sak, och det regelverk som ska gälla i framtiden är angeläget. Som vi har nämnt kan det bli aktuellt med ytterligare bidrag, och det kanske vi till och med har en ganska stor samsyn om i denna församling.

Fru talman! Jag kommer gärna tillbaka till frågan om samsyn i min andra replik. För min egen del har jag funderat en hel del på det anförande jag höll här för fem timmar sedan. Jag satte det som min målsättning att tydligt framföra om vi kan enas om att vi behöver ett nytt regelverk, så kan vi också fundera på alla framtidens procedurer. Då har vi ju nått någonstans, i varje fall.

Jag tyckte inte att jag höll ett anförande som syftade till att polarisera i den här frågan. Det är fortfarande min målsättning. Därför känns det kanske lite udda att majoriteten också lägger fram en åtgärdsuppmaning som vi har enats om. Men eftersom detta är en speciell situation kan man kanske bortse från politiskt tjafs och istället sikta mot det goda målet.

Ja, jag tror att intentionen är god, och jag är alldeles övertygad om det. Men jag tittade på klockan när minister Perämaa höll sitt anförande här i inledningen, och jag tror att det var nästan en halvtimme långt.

När man får så kallade PAD-analyser, när man tittar på röntgensvar, brukar vi säga att ju längre svaret är, desto mer diffust blir det. Om det handlar om cancer, då är det tre rader. Men om det står sida upp och sida ner, då tyder det på att det är en "gravad hund" för att uttrycka det som Refaat El-Sayed. Det handlar lite om att kamouflera den fråga som det egentligen handlar om.

Det handlar inte om behovet av hjälp till Ukraina, utan om proceduren för hur det här gick till och hur det ska gå till i framtiden. Det är min åsikt. Man kan ha olika åsikter om detta.

Tack vicetalman och tack ledamot Lindén för kloka ord.

Det är bra att ledamoten försöker lyfta proceduren som de facto är spörsmålets mål. Det kloka politiskt hade väl varit att lita på parlamentarismen. Vad anser ledamoten?

Tack ledamot Waller. Jag tycker att ledamotens inlägg, just ur denna demokratiska aspekt, faktiskt var väldigt, väldigt mitt i prick. Anledningen är att de här polariserade debatterna ofta leder till att det som frågan handlar om försvinner. Istället blir det mer som en dragkamp med många emotionella repliker.

Som sagt, jag respekterar alla ledamöter här och jag tror att alla har goda intentioner. Men jag anser att den här debatten har varit lite olycklig ur ett demokratiskt perspektiv.

Man kan konstatera att dagens debatt, som föranleddes av oppositionens spörsmål, har gett oss klarhet i flera viktiga frågor. Det ansvarsfulla är ofta förknippat med transparens och delaktighet – samma faktorer som bär upp starka demokratier.

Jag vill nämna att jag har sagt att jag inte fick informationen om det här mötet i december. Jag har nu gått igenom det, och det berodde på en sak: upplysningen skickades till Grön Vänster utan att vara kopplad till Mogens Lindén, och därför kom den aldrig fram.

Det handlade om en lapsus av teknisk natur. Man hade säkert avsett att den skulle nå mig också, men det är synd att jag inte fick vara med i god tid och eventuellt kunna påverka detta.

Ledamoten Lindén har ägnat nästan hela sitt anförande åt att säga att debatten har handlat om fel saker. De av oss som har hört diskussionen i media och i andra anföranden där man har ifrågasatt det faktum att man ger pengar till Ukraina, de ska vi inte bry oss om.

Men det som jag inte har hört från ledamoten Linden är att vi bara ska prata om proceduren och formaliteterna, men vilka frågor har ledamoten Lindén när det gäller proceduren som inte är besvarade i det spörsmålssvar som ledamoten bedömer att är för långt för att tas på allvar? Det verkar som om det finns en hund begraven, eftersom man har försökt vara grundlig i sitt svar och sedan dessutom klagar på att oppositionen polariserar debatten

Jag vill be minister Perämaa lite om ursäkt. Jag tycker i regel att det är väldigt roligt att diskutera med Perämaa, och det var nog värt att lyssna på det han hade att säga. Vi behöver alla påminnas om vad som sker i Ukraina.

Däremot anser jag att ledamot Fellman har lite en benägenhet till "guilt by association". Jag har fått höra att du har hamnat i dåligt sällskap osv. De insändare som har cirkulerat på sociala medier; de har ingenting att göra med dagens spörsmål, inte alls.

Det finns också en organisation som jag tycker att man bör stöda. Jag vill särskilt nämna detta till ledamot Fellman att det finns den sociala rörelsen i Kiev, Lviv, Odessa, Dnipro och i Charkiv som arbetar för att förespråka social rättvisa, arbetstagares rättigheter och feministiska värderingar. Det är viktigt att förstå att det som har skett i Ukraina inkluderar en stark anti-facklig rörelse.

Ja, jag får tacka för tipsen.

Jag anser att ledamoten Lindén har helt fel i sin bedömning av vad som är viktigt och vilken debatt som är betydelsefull. Det är just detta som är politiken, vilket ledamoten Lindén faktiskt brukar upprepa ganska ofta. Politiken handlar inte om det som händer här, och demokratin är inte heller det som sker här, utan det handlar om vad människorna där ute pratar om.

Därför är det viktigt vilka åsikter oppositionen för fram när man har lämnat sitt spörsmål.
Jag försöker jag inte skapa någon "guilt by association". Jag vill bara påpeka att detta spörsmål lämnades in gemensamt av en opposition där en del har en åsikt om att stöd till Ukraina, medan en annan del har en annan åsikt. De har gjort detta gemensamt, och det spelar ingen roll att man för tillfället är i samma lag.

Tack ledamot Fellman.

Oppositionen är inte en entitet. Som ledamot Valve sade här tidigare, så kunde det lika gärna ha varit Moderaterna som skrev det. Det var bara en slump vem som var först.

Själva texten i det här sammanhanget tycker jag inte är anmärkningsvärd på något sätt, särskilt inte det som efterlyses i att-satsen.

Jag riktar mig faktiskt till ledamot Wikström och också till ledamot Fellman. Jag är inte en obunden. Ledamot Wikström talade om att det här är vänsterpolitik. Jag kan gärna stå upp för att jag är vänster. Anser ledamot Fellman att jag egentligen hör hemma i Obunden Samling?

Tack, fru talman!

Det börjar bli sent på dagen för att sia om vilken partitillhörighet vissa har i salen.

Jag tänker hålla mig till sakfrågan. Frågar vi regeringspartierna så diskuterar vi gärna spörsmålets kläm. Vi visar upp åtgärdsmotionen, att vi lämnar in den. Vi vill gärna formalisera hur vi ska hantera dessa frågor i framtiden. Det är det vi vill diskutera.

Men tonen i debatten har inte satts enligt detta. Idag sattes tonen av första undertecknare och dennes parti i presentationen av detta spörsmål i salen, och tonen sattes även för flera veckor sedan i media för vad den här debatten skulle handla om.

Tonen sattes av första undertecknare och resten av oppositionen har haft gott om tid på sig att delta och se till att tonen sätts på ett annat sätt. Det finns ett ansvar när man är med som undertecknare av ett spörsmål.

Tack ledamot Påvals.

Jag tar ställning till sakfrågan. Vad står där? Kan jag stå bakom det?

Jag kan ställa en fråga till ledamoten Påvals. Det står i gruppledarinitiativet: "Hur det fördelningsbara beloppet kan komma allmännyttan det åländska samhället till del". Är det endast till allmännyttan, det åländska samhället, som dessa medel ska komma till del? Då kanske det till och med står i motsättning till ett behjärtansvärt bidrag till Ukraina? Det tycker jag att ska vara möjligt.

Jag tyckte att det var väldigt intressant att höra PAF:s VD, som beskrev den extremt goda finansiella likviditeten som PAF har. Jag tycker att det ger spännande möjligheter.

Ledamot Måtar tog upp i situationen i Gaza. Måtte vapenvilan hålla. Det finns väldigt mycket och Åland är en av de rikaste regionerna i världen. Jag anser att vi mycket väl kan använda dessa pengar (… taltiden slut).

Ledamot Påvals tycker att vi ska vara noga med vad som faktiskt står i spörsmålet som ledamoten Lindén har varit med och lämnat in. Det finns en tydlig koppling mellan motiveringen, där man hänvisar till en utbetalning till Ukraina, och den sista klämmen som ledamoten Lindén vill fokusera på.

Med hänvisning till ovanstående står det och denna utbetalning anser första undertecknare och hans parti att är felaktig. Det är viktigt att poängtera detta. Hela oppositionen har ett stort ansvar att framföra sin egen åsikt i denna fråga.

I åtgärdsuppmaningen står "allmännyttan och det åländska samhället till del." Vi anser att det här kommer det åländska samhället till del. Det handlar om att placera Åland på den internationella kartan. Genom detta lyfter vi fram Ålandsexemplet som en viktig aktör på den internationella scenen, särskilt när det gäller fredsfrågor. Det är något vi verkligen bör framhålla.

Jag har inte fattat den här texten, innan de här att-satserna. Jag tror att det var ledamot Mansén som sade om det här med ansvarsfull fördelning och eftertanke, att det är suspekt. Jag tycker, precis som jag sade, att både eftertanke och ansvarsfull fördelning kan vara ett stöd till Ukraina.

Jag har inte sett i den här texten någonting som skulle vara väldigt upprörande mot att hjälpa Ukraina. Jag har inte heller hört någon som har sagt det.

Talman!

En del av det viktiga arbetet som görs här i salen, förutom att fastställa budget och stifta lagar, är att öka transparens och förståelse för beslutsfattandet. Det är ett viktigt utvecklingsarbete som också är ständigt pågående i landskapsförvaltningen. Det är en viktig sak att klargöra och förtydliga regelverket och lagstiftningen kring PAF av flera orsaker; lagstiftningen är mycket föråldrad, ett nytt licenssystem tas snart i bruk, PAF har en stor kassa som vi måste klargöra hur den ska användas.

Ska vi kunna ge humanitärt bistånd i framtiden? Det är en rätt som tidigare landskapsregeringar tagit sig. En totalrevidering har varit påkallat mycket länge. Signalerna från det samlade lagtinget är tydligt. Den signalen är viktig för det är ingen lätt process vilket nog är en förklaring till varför det inte är gjort tidigare.

Det framkommer åsikter i salen att kan man inte hjälpa alla ska man inte hjälpa någon. Vi ska inte hjälpa Ukraina om vi inte samtidigt hjälper Palestina, Jemen och Syrien. Borde vi således ha ett eget PAF-moment för humanitärt bistånd? Tolkar jag det rätt?

Talman! Hela ärendet kring donationen var mycket speciell och inleddes med intentionerna från PAF:s sida att starta Grit:lab på Ukrainsk mark. Det blev dessvärre byråkratiskt och invecklat.

Samma medel som den utbildningen skulle ha krävts sätts nu på barn och ungas utbildning så att de ska kunna fortsätta sin skolgång, därför summan 3 miljoner. Det var den summan man beräknade med att starta upp utbildningen Grit:lab i Ukraina under några år framåt.

Man kan inte bedriva en fysisk skola i Ukraina om det inte finna ett funktionellt skyddsrum enligt gällande lag. De skyddsrum som nu byggs kan även bli en del i uppbyggnaden av Ukraina när den efterlängtade freden kommer, eftersom de kommer att kunna användas som fritidsgårdar.

Jag tycker att stöda utbildning, stärka resiliensen och den civila beredskapen faller bra inom ramen för självstyrelsen och det som är viktigt för oss.

Ärendet var speciellt och, som sagt, behäftat med sekretess och säkerhetsfrågor. Det gick väldigt snabbt när vi kom till skott och det var ingen fråga som var färdig för budgetdebatten 2025.

Sedan kunde jag faktiskt inte föreställa mig den här kritiken som kommer nu. Det är också klart att trots att initiativet kommer från PAF skulle inte donationen ha fullföljts om inte landskapsregeringen skulle gett sitt godkännande genom ett ägardirektiv precis som det gjordes under förra mandatperioden. Donationen var välförankrad i landskapsregeringen. Den har diskuterats upprepade gånger och dessutom har vi haft en överläggning hos PAF tillsammans med företrädare för styrelsen och högsta ledningen.

Förra året gjorde vi ett något ortodoxt samarbete med PAF när vi bjöd hit läkare och sjukvårdspersonal på debriefing och en paus från sitt direkta, hårda och hemska arbete vid fronten. Det var också en sak som inte kanske faller inom gängse regelverk.

Beträffande en eventuell utrikespolitik och självstyrelsen anser jag att det anstår oss icke att göra oss mindre än vi är. När det gäller hur vi förhåller oss till demilitariseringen och neutraliseringen har vi under många år tydligt och klart ansett att vi vill bli behandlade som ett subjekt i stället för ett objekt. Vi tar det möjligheter vi har. Det är en tydlig självstyrelsepolitisk linje. Vi är mycket aktiva på nordisk nivå, i Nordiska rådet och i Nordiska ministerrådet, och flyttar fram positionerna när vi anser det befogat. Vi lyfter fram Ålandsexemplet internationellt tillsammans med utrikesministeriet. Vi är aktiva och uppskattade medlemmar av Unesco och vi diskuterar medlemskap i WHO och IMO.

Talman! Det här att finansministern blir beskylld för att tala osanningar är nog mitt fel. Jag kunde inte dra mig överhuvudtaget till minnes att man förankrat den förra donationen som gjordes under förra mandatperioden. Jag fick gå tillbaka, eller vi gick tillbaka i diskussioner som vi hade haft och det visade sig visst att jag hade fått ett telefonsamtal av dåvarande finansministern Höglund, den 3 mars, alltså samma dag som man fattade beslut att man donerade pengarna. Men det var bra gjort av förra landskapsregeringen. Jag stöder den åtgärden till 100 %, precis som hela förra lagtingsgruppen stödde det till 100 %. Det var mycket, mycket bra gjort!

Talman! Idag är det 80 år sedan Auschwitz befriades och därmed Förintelsens minnesdag. För mig personligen känns det oerhört viktigt att befinna sig på rätt sida om historien. Jag är bergfast säker på att stödet i Ukraina är av avgörande betydelse för utgången i kriget. Det sviktar nämligen nu och det visar sig att det orubbliga stödet finns i Sverige, Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Åland. Tack!

Tack, talman! Lantrådet sade att hon har hört att om man inte kan hjälpa alla, så ska man inte hjälpa någon. Det var inte riktigt det som sades, så det verkar som om vicelantrådet har tolkat det helt fel.

Det som lantrådet hörde var ett resonemang kring att man inte kan rättfärdiga ett oacceptabelt förfarande med hänvisning till det goda syftet, eftersom man kommer att hitta goda syften överallt. Det är därför saker och ting inte kan gå till på det här viset.

Talman! Man kan absolut söka fel och brister samt diskuterar principerna för hur vi delar ut medel. Men jag vill ändå påstå att situationen i Ukraina är speciell.

Även om jag ser ett stort globalt behov på många olika ställen, så är Ukraina en del av Europa. Ukraina är en av våra grannar. Vi har tagit emot flyktingar från Ukraina, och det finns ett egenvärde i att stöda Ukraina.

Ukraina försvarar inte bara sig självt, utan också hela Europa och den världsordning vi är vana vid. Det finns flera anledningar till varför vi stöder Ukraina, och jag anser att detta är helt avgörande och mycket, mycket viktigt.

Talman,

Lantrådet säger här att det är extra viktigt när det gäller Ukraina. Men det märkliga är att när Obunden Samling lyfte fram detta i samband med flyktingdebatten, och ledamot Wikström sade att vi ska fokusera på att ta emot flyktingar från Ukraina, då blev Liberalernas lagtingsgrupp så upprörda över att man ställde grupper mot varandra att de kände sig tvungna att skriva en insändare om det.

Om vi går vidare till det här med att Ukraina försvarar hela Europa, så måste det resonemanget bygga på en rädsla för en expansion även i andra delar av Europa. Jag funderar på hur det ligger till med våra skyddsrum. Vart ska vi i Hammarland ta vägen? Vart ska de i Sund ta vägen nu, om det är skyddsrum vi ska fokusera på? Varför sätter vi inte PAF-pengar på att bygga upp egna skyddsrum om vi har ett hot?

Talman! Men det var ju precis det som jag uppfattade att de obundna gjorde: att ställa flyktingar mot flyktingar. Har man flyktingstatus så är det definierat enligt FN, och det var väl det man vände sig emot.

Sedan är det också så att de många flyktingar vi har tagit emot från Ukraina gör att jag tror att vi inte kommer att ta emot fler inom överskådlig framtid. Så ja, jag sällar mig till de övriga liberalerna. Jag tycker att vi ska ta ansvar både när det gäller Ukraina och flyktingar.

När det gäller skyddsrum så är det stipulerat i lagstiftning, i byggnadslagstiftning, att man ska ha ett visst antal boenden i ett hus för att man måste ha skyddsrum. Men det finns olika typer av skyddsrum. De hjälper oss inte mot hybridkrigföring, och skyddsrum kan bli aktuella om det blir direkta flyganfall.

Det finns alltså saker att ta hänsyn till. Jag menar, om ledamot Egeland, som är aktiv i Hammarland eller bor där, tycker att Hammarland kommun ska ha skyddsrum, så går det ju bra att väcka initiativ i Hammarland.

Talman!

I tidigare replikskiften ställde jag mig frågan varför 3 miljoner och lantrådet hade en förklaring i sin presentation. En förklaring till varifrån 3 miljoner kom var att PAF hade en ambition att starta en Grit:lab utbildning i Ukraina.

Låt oss säga att PAF skulle vara intresserade av att expandera sin verksamhet till Ukraina. Den dagen vi kanske får ett krigsuppbrott och fred, då skulle det vara en affärsmässig och naturlig återkoppling till deras verksamhet om de har duktiga programmerare som kan arbeta på ett lokalt kontor i landet. Då finns det ju en återkoppling till de 3 miljonerna och en affärsmässig aspekt av deras verksamhet.

Talman!

Tanken var att PAF skulle exportera Grit:lab till Ukraina. Man tänkte sig främst att det skulle vara kvinnor som skulle gå den utbildningen, eftersom många män är fast vid fronten.

Det visade sig dock att det var ett allvarligt försök att etablera Grit:lab i Ukraina, men processen var väldigt krånglig och byråkratisk. Om man skulle starta den verksamheten under ett visst antal år så beräknas kostnaden ligga på ungefär 3 miljoner.

Talman!

Det är ju det jag försöker belysa. Man skulle ha gjort en investering i ett utbildningspaket i Ukraina, som bolaget själva skulle kunna ha nytta av. Det handlar om ett affärsmässigt och ömsesidigt utbyte av dessa 3 miljoner.

Att behålla summan på 3 miljoner och donera i en ren donation, och jag förstår inte varför det är så. Det handlar om exakt samma summa, men eftersom man hade en annan affärsidé med ett annat upplägg, bytte man till att göra det till en donation. Varför ska man då bibehålla exakt samma summa? Det är det jag ifrågasätter och förstår inte riktigt varför exakt 3 miljoner? Varför inte 1 eller 5 miljoner?

Talman!

Jag kan svara på detaljer, men min uppfattning är att man hade tänkt sig det här upplägget som man hade jobbat väldigt länge med. Man har nästan arbetat i 6–9 månader med det här upplägget. Man hade tänkt sig att den summan skulle tas från kassamedlen som fanns i PAF.

Det har ju linjedragningar kring utbildning och barns och ungas möjlighet att gå i skola. Man tänkte sig att man skulle flytta över den summan för att iordningställa skyddsrum, så att barn och unga i Ukraina kan fortsätta gå i skola.

Tack, talman!

Lantrådet Sjögren uttryckte i sitt anförande en något otydlig uppfattning. Anser lantrådet att man nu har genomfört en donation på ett sätt som aldrig tidigare har gjorts? Landskapsregeringen har nu ingått ett avtal med en utländsk stiftelse och har genom detta avtal, som är skrivet på engelska och ukrainska, förbundit sig att betala 3 miljoner i rater till stiftelsen. Dessutom har man gett PAF i uppdrag att betala av detta åtagande som landskapsregeringen har ingått avtalsmässigt.

Är detta en korrekt beskrivning av fakta? Delar lantrådet denna beskrivning? Drar lantrådet samma slutsats som jag och oppositionen, att detta är en metod som aldrig tidigare har använts när man valt att ge bistånd till utlandet?

Min uppfattning är att man regelmässigt har gett humanitärt bistånd till olika organisationer. Det har nämnts här Röda Korset och UNCH. Jag kan minnas att man har bidragit när det har inträffat jordbävningar och vid tsunamin. Detta är ju inget konstigt; den har ett tydligt ursprung. Den här donationen och fonden startades direkt på grund av kriget för att hjälpa civilbefolkningen.

Som har upprepats flera gånger så är det är också andra länder som använder sig av denna fond. Vad jag har förstått bygger till exempel Belgien hela skolor under jorden med hjälp av den här fonden.

Tack, talman! Det är intressant, vi inte kan enas om de enklaste fakta. Lantrådet besvarade överhuvudtaget inte den direkta fråga jag ställde. Kan vi enas om att det har gått till så här som jag har beskrivit?

Landskapsregeringen har ingått ett avtal där man har lovat att betala 3 miljoner till en utländsk stiftelse. Det är landskapsregeringen som har blivit bunden av detta avtal, och sedan har man gett order åt den offentligrättsliga föreningen Ålands Penningautomatföreningen att betala dessa tre miljoner till utlandet.

Kan vi enas om att det är så här det har gått till och att det aldrig har hänt tidigare? Det skulle vara intressant att få ett direkt svar, istället för att höra vad Belgien har gjort.

Nej, jag tycker inte om hur vicetalman Måtar lägger fram saken. Det har varit ett mycket nära samarbete med PAF som har sökt vägar för att kunna hjälpa Ukraina. Det är PAF som har undersökt dessa möjligheter. Man började med Grit:lab, men bytte sedan spår. Visst är det landskapsregeringen som har tecknat det här avtalet. Så är det.

Tack, fru talman!

Det var ändå inte ett polariserande anförande, och det får man nog tacka lantrådet för, eftersom vi har sett mycket av den typen av anföranden idag.

Men en sak som jag har funderat på är: Vad var det egentligen som var så hemligt med den här donationen? Man hänvisar till sekretessbestämmelser. Man kunde inte berätta någonting, men nog kunde man väl ändå ha förankrat det här utan att avslöja precis alla detaljer?

Det är ju det som är väsentligt för oss politiker att ta ställning till. Kanske inte exakt vad det ska gå till i detalj, men är ni med på att stöda Ukraina med de här pengarna? Vi arbetar på det här sättet.

Så här i efterhand, när vi har diskuterat det här under lång tid, finns det fog för lantrådet att reflektera över detta? Och framförallt, kommer det att ske liknande beslut igen?

Talman!

Landskapsregeringen är mycket tydlig i sitt svar att vi behöver få lagstiftning på plats och det har upprepats flera gånger av majoriteten. Enligt det icke ortodoxa sättet så har man formulerat en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Vi vet, som har påtalats, att det inte är en lätt uppgift att ta fram ett regelverk. Det finns många viljor och åsikter.

när det gäller att polarisera debatten så påstås att landskapsregeringen ljuger och använder Stasi-metoder när man drar en svart linje under det som är sekretessbelagt. Det är viktigt att förstå att informationen är sekretessbelagd av en enda orsak. Det handlar om säkerhet och ett land i krig. Jag tror att sekretessen så småningom kommer att lätta.

Tack, fru talman!

I min mening behöver man inte ha lagstiftning för att förstå att det här har gått snett. Det borde alla som sitter här inne förstå, även om man måste motivera det på det här viset för att behålla någon slags trovärdighet hos finansministern. Det förstår vi, det handlar om det politiska spelet.

Men det som är frågan, trots att det inte finns lagstiftning, är hur man kommer att hantera det här ärendet om det kommer en ny propå från PAF. Kommer man då att hantera ett liknande ärende på samma sätt? Det är mycket möjligt att det kommer en ny propå om ett år eller så. Eller kommer man då att garantera och se till att vi har den här förankringsprocessen? Det är min fråga.

Talman!

Jag tror att PAF drar sig väldigt, väldigt mycket för att komma med något initiativ igen. De i styrelsen tycker att diskussionen är besvärande.

Det är landskapsregeringens ansvar. Så är det. Det är landskapsregeringen som sitter på lagtingets förtroende. Det är min bestämda uppfattning att regelverket behöver justeras och förtydligas.

Som jag nämnde tidigare så finns det upprepade exempel i spörsmålssvaret på hur man har gjort förut; allt från Alandica Kultur och Kongress, geriatrisk klinik och Ålands museums basutställning till upprepade frågor som rör humanitärt bistånd.

Fru talman!

Jag vill tacka lantrådet för redogörelsen. Det var bra att lantrådet kom upp och delade med sig av sin syn på detta.

Lantrådet nämner att det var en överläggning hos PAF, och i ett tidigare replikskifte fick vi höra att det var i november.

Lantrådet tillhör en av de politiker som jag har känt länge, hon har varit aktiv under en lång tid och har god erfarenhet.

Eftersom regelverket nu är något bristfälligt, anser inte lantrådet att landskapsregeringen borde ha kommit till lagtinget eller åtminstone förankrat detta på ett bättre sätt hos hela lagtinget, när man går ut och säger att det är från hela Ålands folk och att hela Ålands lagting står bakom detta?

Talman!

Självklart lär man sig av sina misstag och man funderar på hur man kunde ha gjort saker annorlunda.

Jag talar för mig själv när jag säger att det var ett väldigt speciellt ärende, det var behäftat med sekretess, vilket skapade osäkerhet. Ända in i det sista fanns det ingenting som var klart när vi lade budgeten. Det är självklart att man borde ha gjort på ett annorlunda sätt, samtidigt var det verkligen en unik situation.

Fru talman!

Tack för ditt svar lantrådet. Det är väl det som gör att situationen blir lite bekymmersam. Jag förstår sekretessen, men man borde ändå kunna diskutera en donation, men kanske inte formalia kring den.

Ibland känns det som att en sak hos den här regeringen saknas, det är spelögat. Det är lite komiskt när vi kommer in på PAF och pratar om spel, särskilt med tanke på den budget vi hade då. Det fanns mycket negativitet i vårt samhälle, och så kommer man med det här några dagar före jul. Varför kunde man inte vänta med beslutet till kanske mars eller april, när PAF hade kommit med sitt resultat? Det hade visat lite mer taktkänsla. Jag skulle vilja se mer av det hos den här regeringen. Det finns en brist på det, och jag hjälper gärna till om det behövs.

Talman!

Det var just det att det inte fanns något spelöga. Det primära var att hjälpa Ukraina.

När allt var på plats var vi beredda att fatta beslut. Vi gjorde inga politiska överväganden och vilken tidpunkt det skulle vara. När allt föll på plats fattade vi beslut. När allt föll på plats informerade vi lagtinget så snabbt som möjligt.

Tack, fru talman!

Mycket har sagts i den här debatten, och jag ska inte upprepa alltför mycket. Men mitt anförande handlar ganska mycket om efterspelet och lite om stödfrågan. Just efterspelet har tidigare visat sig vara väldigt viktigt i politiken här på Åland. Vad som händer efter att något stort har briserat.

Det går inte att komma ifrån det faktum att åtminstone två saker som finansministern har uttryckt sig om i tidningen den senaste tiden inte har varit sanna.

Jag kan nämna dem kort, även om det upprepas. Den 20 december i Ålandstidningen, där framgår det att hela lagtinget och landskapsregeringen, hela Ålands folk stod bakom donationen. Det har sagts flera gånger här nu att det absolut inte var fallet, och det fanns inga belägg för att påstå något sådant.

Den andra punkten som lantrådet precis var inne på handlar om att det här ärendet hanterades på samma sätt under förra mandatperioden. Jag behöver inte gå in ytterligare en gång på vad som skilde. Det har sagts tidigare, men vi kan konstatera att det har skett. Jag tycker också att vi behöver konstatera att det är väldigt problematiskt när politiker säger saker som inte stämmer med verkligheten. Det är problematiskt när ledamöter i lagtinget gör det, men det är ännu mer problematiskt när ministrar i landskapsregeringen gör det.

Den här gången har landskapet och stödpartierna slutit sig samman och valde att stöda det här förfarandet. Så kan det gå.

Men jag vill också påminna lagtinget om den senaste gången vi hade en liknande situation. Kommer ni ihåg det? Det borde ni göra, för det var i samband med efterdyningarna av elhybridfallet. Då hade vi en annan talman, ledamot Veronica Thörnroos. Liberalerna insisterade väldigt kraftigt på att det här inte går för sig. Vi kan inte ha en talman som går fram med osanning. Så var det. Centern sade; okej, vi går med på det här. Vi har inte den talmannen kvar, vilket ledde till att vi fick en ny talman. Så gick det den senaste gången vi hade en större fråga och det framkom att den dåvarande talmannen gick fram med osanning.

Nu har vi en situation som mycket liknar den här, men det är inte lika allvarligt den här gången. Jag vet inte vad det beror på. Det finns säkert flera olika faktorer, men vi har ännu inte hört finansministern säga till exempel, "att det var olämpligt att jag sa så här och gick fram med fakta eller påståenden som faktiskt inte stämmer." Det vore klädsamt att säga det, att jag ska tänka mig mer för i framtiden när jag uttalar mig om sådana frågor, framför allt när man uttalar sig om hela Ålands folk. Jag sammanfattar det ganska kort.

Jag reagerar på resonemanget att vi hade ett möte med PAF för att berätta om alla detaljer om Ukrainas stöd, och ni kunde ha fått reda på all information där. Är det rätt? Ska vi ha det så att vi politiker sitter bakom stängda dörrar och får information? Det här är en fråga som vi inte ska diskutera för att vi får informationen bakom stängda dörrar. De stängda dörrarnas politik är inte rätt. Det här är en väldigt stor fråga som förtjänar att diskuteras här, som vi har gjort idag. Så det är helt rätt och bra att vi har gjort det.

Men jag tycker inte om det här försvarstalet som man håller på med, och inte heller det här försvarstal när man säger att PAF är drivande i det här. Det är PAF som har gjort det. Nej, det är landskapet som har gjort det här. Det landskapet som har skrivit på ett avtal där landskapet har sanktionerat hela den här Ukraina-affären.

Jag vill också nämna att det var klädsamt av före detta finansminister Roger Höglund som gick ut direkt när han såg en osanning i tidningen och sade att det här stämmer inte. Det är klädsamt och hedervärt att man kan göra så, trots att man sitter med och stöder regeringen. Vi får hoppas att det inte upprepas. Den här typen av förfarande skadar demokratin i grunden när man beter sig så.

Jag tänkte också prata lite om pengarna till Ukraina, även om den här debatten framför allt rör processen.

När vi pratar om den här processen vill jag föreslå att ärendet bordläggs tills på onsdag, eftersom det har hänvisats här i debatten till juridiskt underlag som vi inte har fått se och som inte heller finns med i ärendelistan när man begär handlingar. Det är också lite oklart hur den här förankringen har gått till med övriga regeringen, för ingen i lagtinget, vad jag vet, kände till det här beslutet förrän den 18 december då vi alla blev informerade om det via gruppledarna. Jag föreslår bordläggning.

Det är intressant att diskutera beloppet också för att relativisera lite. Jag har försökt hitta information om hur mycket pengar som är brukligt att olika regioner och kommuner ger till Ukraina. Jag är också en av dem som stöder att vi ger medel till Ukraina. En artikel från Svenska YLE nämner att i slutet av februari 2024 hade alla finska kommuner tillsammans gett 2,1 miljoner euro till Ukraina i form av ekonomiskt stöd. Det blir i snitt 38 cent per invånare om man räknar hela Finlands befolkning. På Åland har vi en något högre beloppsgräns där vi ger ungefär 26 000 procent mer per ålänning än den övriga finska befolkningen. Om man vill sätta det här i relation till mängden människor som bor här så kan det vara intressant.

För mig är det rätt och riktigt att vi stöder Ukraina. Jag är en pragmatisk människa, men det här stödet är för mycket och förfarandesättet är fel. Förfarandesättet utan förankring och storleken på beloppet är det som är fel enligt mig i det här ärendet. Hade man kunnat prata om det och försöka hitta en konsensus, så hade man antagligen också hittat en konsensus också. Men nu verkar det som om man vill ha sin vilja igenom och man förankrade inte ens med sina egna partier innan man fattade beslutet. Det visar på något sätt på ganska mycket. Jag vet inte, men det känns som egenmäktighet när man fattar beslut i landskapsregeringen, och jag hoppas att vi kommer att få se ett slut på det. Tack!

Talman! Ledamoten Wikström hänvisade till mitt anförande och sade att det var bra att lantrådet undvek att polarisera, men han själv gjorde precis tvärtom.

Jag förklarade att jag tar på mig skulden för att finansministern har uttalat sig felaktigt. Det var jag som inte kom ihåg att det var förankrat. Det var förankrat samma dag på eftermiddagen, när beslutet fattades. Sluta med de där anklagelserna! Det är skamligt.

När det handlar om Ålands folk så hade vi den högsta företrädaren för lagtinget med oss, talmannen. Man kan diskutera nyansskillnader, men att påstå att folk ljuger är under all kritik, ledamot Wikström.

Tack, fru talman!

Jag har ju fått den kritiken tidigare när man har hänvisat till specifika fall där det faktiskt är så att det som framkommer inte är sant. Det är ett stort problem, och det borde vi kunna enas om. Ska vi inte få säga det?

Jag hänvisar till faktiska och konkreta exempel där finansministern faktiskt har gått fram med osanning. Hur kan det vara fel att säga det?

Vi har en demokratistrategi där vi pratar om tillit. Det här är tillit. Vad är det som stämmer egentligen? Här har man sagt så här, och nu är det så här. Vad är det som händer egentligen?

Det skapar oreda i samhället, och det är inte bra.

Det är ledamot Wikström som skapar oreda. Att ljuga innebär att man gör det helt medvetet, och jag har förklarat bakgrunden till detta. Lyssnar ledamot Wikström på vad jag säger?

Om vi skulle ta samma budget för stödet till Ukraina som ledamot Wikström har räknat ut, då skulle det bli 10 000 euro. Den förra landskapsregeringen gav ju betydligt mer än så.

Beträffande förankringen har jag förklarat att ärendet var väldigt speciellt och belagt med sekretess. Om det vore så att lagtingsgrupperna i majoriteten inte hade förtroende för landskapsregeringen, skulle jag redan ha fått gå hem.

Tack, fru talman!

Visst, vi hade ett tidigare stöd på 300 000 euro. Det var något som jag var med och beslutade om, och jag hade egentligen inga problem med det.

Nu är det tio gånger så mycket, utan någon som helst förankring. Lantrådet säger här att det var mitt fel, att det blev så här. Jag ber om ursäkt. Det var ett tillfälle. Det har varit flera tillfällen som har framkommit de senaste veckorna. Det handlar inte bara om ett tillfälle; den första gången var när man säger "hela Ålands folk, hela lagtinget och hela landskapsregeringen." Talmannen företräder inte alla partier individuellt i särskilda moment, utan talmannen tillhör ett parti som företräder en politik.

Det talas mycket om att vi ska hålla oss till sanningen och göra saker, men direkt efter kommer påståenden som inte stämmer.

För det första, det har påståtts att Liberalerna eller regeringen låg bakom bytet av talman. Så var det inte. Liberalerna har medvetet hållit en låg profil, det skedde på andra sätt snarare än att vi skulle ha drivit fram något. Vi har inte varit aktiva i den frågan eller lagt fram några anföranden, motioner eller propositioner på det sättet.

Det andra handlar om procenträkning. Jag vet att det kan vara svårt. Vicetalman Måtar påstod i en radiointervju i torsdags att Finland hade gett 3 miljarder och det motsvarar ungefär 500 euro per finländare. Om det inte har skett några stora förändringar över helgen så antar jag att vi ligger på ungefär samma summa nu, så ungefär 500 euro är vad ålänningarna har bidragit med. Men 3 miljoner är 100 euro per ålänning, det är 20 %, inte 26 000 %.

Tack, fru talman!

Det är skillnad på statligt stöd och regionalt stöd. Åland bidrar också med pengar via det statliga stödet eftersom vi är en del av staten Finland. Miljarderna är statligt stöd, främst militärt bistånd.

Det jag hänvisar till är regionalt stöd, vilket omfattar de områden som på något sätt kan liknas vid Åland. Detta stöd har tillkommit utöver det statliga stödet. Därav kommer de procent och uträkningar för Åland. Den som är intresserad av att läsa artiklarna kan hitta dem på Svenska Yles hemsida.

Åland är ju en del av Finland, så när Finland har gett 3 miljarder i statligt stöd, så har vi också del i det. Det är liksom inte svårare än så egentligen. Nu ger vi lite till.

När man tänker på den här saken och vad som har hänt, så är det väl dags att lägga korten på bordet. Jag tycker att här har Obunden Samling lyckats få igenom något och kanske oppositionen också.

På grund av den här debatten så tror jag att det kommer att dröja ett tag innan PAF-styrelsen är intresserad av att göra liknande donationer. Man märker ju vilken väg det tar och hur smutsig den här debatten blir. Det här är inte hedrande för lagtinget eller för den som har avsett att göra det här, trots att det handlar om väldigt goda ändamål.

Här har man lyckats styra bort det här, inte den här betalning nu men kommande betalningar. Så där har man fått igenom något. Grattis!

Jag ska inte mera kommentera skillnaden mellan statligt stöd och kommunalt stöd. Det framgår tydligt för den som lyssnar.

Den här smutsiga debatten föranleddes helt och hållet av hanteringen av detta ärende. Flera ledamöter i Obunden Samling, en majoritet, stöder absolut någon form av bidrag till Ukraina, men inte på det här viset. För min egen del är det för mycket och hanteringen är fel.

Så vem bär skulden till den smutsiga debatten? Ja, det gör vi kanske allihopa.

Fru talman!

Beskyllningarna om lögner slår förhoppningsvis tillbaka mot ledamoten Wikström själv, eftersom han uppenbarligen i sitt anförande försökte bevisa att andra ljuger. Han själv har varit ovarsam med sanningen, vilket har framkommit här under debatten.

Varför vi sade att Ålands folk står bakom stödet till Ukraina? Det har jag redogjort för tidigare, så det är inte så lätt att sammanfoga och beskriva. När PAF vill ge sitt stöd, vill de att landskapsregeringen ska komma överens med mottagaren. Alla parter vill gärna uttrycka det som att det är Åland som ger stödet, och vi anser att vi har varit generösa när vi beskrev det på det viset.

Ur pressmeddelandet kan man läsa att Ukrainas första dam och grundare citeras och säger att de är mycket tacksamma för allt detta. (… taltiden slut).

Tack för den förklaringen igen.

Om man vill säga att hela Ålands folk, hela lagtinget och hela landskapsregeringen stöder det här, då behöver man nog göra lite fotarbete innan man fattar den här typen av beslut, för annars blir det tokigt.

Jag vill också tro att finansministern och landskapsregeringen har lärt sig något av den här hanteringen, så att vi slipper den här debatten i framtiden. Det handlar om att undvika liknande situationer där man försöker förankra beslut som kanske inte helt och hållet följer lagstiftningens väg för beredningen. Oavsett så kan man undvika den här typen av ärenden om man hanterar dem på ett annat sätt. .

Fru talman!

Någonting har vi lärt oss. Jag personligen har lärt mig att när det gäller solidaritetsfrågor, när man pratar om att hjälpa ett grannland och man säger att man vill göra något för Ålands folks del, så ska man inte räkna med Obunden Samling.

Tack, fru talman!

Det beror helt på vad ärendet gäller och om man har reda på vad det handlar om, samt om man har möjlighet att påverka processen och hur den utformas.

Om man fattar liknande beslut igen, baserat på samma grunder och premisser som tidigare, kan man förvänta sig en ungefär motsvarande reaktion. Detta gäller inte bara den aktuella frågan om proceduren som vi har diskuterat länge, utan det är en bredare kritik som kommer från hela oppositionen, inte bara Obunden Samling. Även om vissa försöker framställa det som ett spel. Det är proceduren som är det allvarliga. Det är något jag förtydligade i mitt anförande.

Tack, talman!

Jag har en lite infam fråga. Det verkade som om det blev lite tokigt med procenträkningen och alla siffrorna. Var det så att ledamoten Wikström hade räknat fel? Ljög han då, eller var det ett misstag? Finns det en skillnad mellan en lögn och ett misstag, om man inte riktigt har fått alla fakta på rätt sätt? Det var min första infama fråga.

Den andra frågan handlar om att likställa en finsk kommun med självstyrda Åland. Ledamoten Wikström brukar ofta förklara vilken enorm skillnad det är mellan en finsk kommun och den åländska självstyrelsen. Vi ska göra saker själva och visa vägen för hur vår självstyrelse ska hanteras. Vi är självstyrda och vi har ett eget spelbolag som genererar kolossala vinster. Är inte det en skillnad?

Tack, herr talman!

Misstag i uträkningarna blev det inte. Det verkar ha uppstått ett missförstånd här. Vi pratade om statligt stöd på 3 miljarder eller regionalt stöd på 2,1 miljoner, det är den skillnaden. Det finns inget område i Finland som kan liknas vid Åland, och det finns väl inget område i världen som ser ut exakt som Åland heller. Så till den delen har ledamoten förstås rätt. Åland har ju möjlighet att fatta sina egna beslut. Men om man vill se hur stor summa det handlar om, ligger vi på ungefär samma nivå som våra närregioner, eller ligger vi lite högre eller lägre? Vi ligger 26 000 % högre när det kommer till regionalt stöd. Jag vet inte hur det ser ut i Sverige, men jag skulle tippa på att det ser ut på ett liknande sätt som på den finska sidan.

Frågan om skillnaden mellan självstyrelsen och en finsk kommun valde ledamoten att inte besvara. Jag tycker att det är en av de skillnaderna som gör att vi måste och ska hjälpa när vi kan. Dels har vi vår självstyrelse, vår alldeles speciella demilitariserade status och vårt spelbolag som genererar stora vinster. Att inte hjälpa när man har möjligheten att göra det tycker jag personligen är ovärdigt.

Jag finner det märkligt att varje gång vi har en sådan debatt kring en stor fråga, så verkar det som att det enda sättet att uppnå samsyn och vara demokratiska är att följa det som Obunden Samling säger, annars anses det vara fel.

Tack, herr talman!

Jag vet inte om ledamoten lyssnade på vad jag sa här, men jag gav ledamoten rätt i det att vi är ett självstyrande område och därför kan agera annorlunda än finska regioner eller kommuner. Jag uttryckte precis det på det sättet.

Om vi istället tar dessa 300 000 som tidigare nämndes, så är det också en väldigt stor summa. Det innebär att vi ger 2 600 % mera än de övriga finska regionerna. Jag vill bara sätta lite perspektiv på hur stort beloppet faktiskt är, för det är verkligen en betydande summa utan förankring.

Tack, herr talman! Jag ber att få understöda ledamot Wikströms förslag om bordläggning till onsdag och även den utökade motiveringen att oppositionen behöver diskutera det åtgärdsförslag som har lämnats in från regeringspartierna. Tack!

Tack, herr talman! Lagting och åhörare!

Jag skulle vilja börja med ett par citat från ett pressmeddelande våren 2022. "Det som sker i Ukraina är verkligen hemskt och berör oss alla. Varje räddat liv och minskat lidande för familjer som nu tvingats lämna sina hem och sitt land är en angelägenhet för oss alla", så sade undertecknad.

PAF:s VD Christer Fahlstedt sade: Vi är oerhört glad att vår ägare har det här initiativet. Situationen i Ukraina är ofattbar och berör oss djupt. Vi är tacksamma att få denna möjlighet att vara med och bidra." Då gällde stödet på 300 000 euro och det mottogs väldigt positiv.

Lidandet i Ukraina är antagligen ännu idag än det var våren 2022.

Det har diskuterats stödet på 300 000 euro. Jag tänkte kort referera till det. Tanken om det stödet väcktes av dåvarande regeringen. Hur kan vi hjälpa Ukraina? Det var min uppgift som ägarstyrningsminister för PAF att kontakta dem för att höra om de var villiga att hjälpa till. De var synnerligen positiva. Innan ägardirektivet togs så förankrade jag med de två största oppositionspartierna, sedan skedde ägardirektivet och ett pressmeddelande skickades ut med citat från undertecknad och från VD:n på PAF.

En sak är kristallklar för mig: Åland skänker pengar till Ukraina, och det står jag och Centern helt bakom. Det framkom tidigare.

För många år sedan åkte jag genom stan med en VD för ett byggbolag. VD:n pekade på byggnader här och där: "Det här har jag byggt, där har jag renoverat, det här har jag byggt." Det var inte en lång resa, men det var många byggnader som pekades ut. Det handlar inte alltid om att tjäna pengar, utan också om att vara med och göra skillnad.

Vi ser samma engagemang hos de anställda på PAF – att göra skillnad. PAF är en bransch som inte alltid ses som helt fläckfri, men här måste man poängtera att PAF är en av de goda. En av dem med ett stort spelansvar och maxgränser.

Från Centern har vi fört fram tanken på det kommande sjukhusbygget och att det skulle kunna finansieras, möjligtvis med PAF-medel. En sådan finansiering skulle minska på budgetslitaget. Vi kan tänka oss att alla de som jobbar på PAF idag, de anställda, ledningen och styrelsen, pekar på den här sjukhusbyggnaden och säger: "Det här har vi åstadkommit."

Men, mina vänner, innan ett sådant beslut tas om finansiering av ett kommande sjukhusbygge, så är det ett stort arbete som ska göras. Sedvanlig förankring med PAF:s ledning och förvaltningsråd är förstås nödvändig. Men framför allt behöver regelverket ses över så att det stämmer med tanken om finansiering av sjukhusbygget. Centern kommer ivrigt att fortsätta arbeta med denna idé.

Jag är säker på att alla i denna sal välkomnar en översyn och revidering av regelverket gällande fördelning och inkomsthantering av PAF-medel. Jag har själv i denna talarstol vid många tillfällen lyft frågan och till och med varit kritisk mot att använda PAF-medel. Denna översyn bör också omfatta den stora PAF-reserv som ligger i landskapets balansräkning. Det är en del av PAF-medlen.

Det är klart att det är unikt att en majoritet föreslår en åtgärdsuppmaning som svar på ett spörsmål. Det här visar att lagtinget tar denna fråga på allvar och behöver göra det. När man läser spörsmålssvaret ser man att bristerna i det nuvarande system har påpekat sedan 1999 och kanske före det. Det är inget nytt problem som dykt upp de senaste veckorna. Detta är ett långvarigt problem. Vi politiker måste se oss i spegeln och se till att regelverket revideras.

Tack, mina vänner!

Tack, talman! Tack ledamot Höglund. Det är bra och viktigt att ledamoten Höglund lyfter fram hur länge man har känt till problematiken. Det handlar inte bara om det här lagtinget, och det är inte bara den nuvarande regeringen som kanske har haft oförmågan att ta itu med detta stora projekt.

Tidigare i debatten har det nämnts att det finns olika åsikter och att olika partier tycker olika saker. Men ser ledamoten Höglund att det faktiskt kommer att bli av nu, när vi ändå är ganska eniga, åtminstone i det här lagtinget, både opposition och majoritet? Jag hoppas att debatten inte har varit förgäves, utan att det kommer något gott ur den. Hur tror ledamoten Höglund?

De senaste sex senaste lagting och regeringarna har på något sätt inte riktigt mäktat med detta. Skillnaden nu, jämfört med tidigare, är att det politiskt har varit väldigt svårt att hitta en lösning på hur regelverket ska se ut.Det har varit i princip omöjligt. Det har funnits vilda idéer om allt från att bygga upp fonder till dittan dattan, jag vet inte riktigt vad. Nu tycker jag att vi på något sätt har kokat ner det här till något som kan vara möjligt.

Jag tror att om man kallar det för drömmar som har funnits från tid till annan, så kan vi nog lägga på is. Speciellt med tanke på att de 30 miljoner som var reserverade för PAF-medel och för tredje sektorn, kanske är slut när det här året är över.

Så jag tror att vi är mogna nog att se på det här på ett annat sätt.

Vi måste försöka föra en bra och framåtsyftande diskussion från och med idag, eller efter det här ärendet är bordlagt. Hur debatten kommer att vara på onsdag kan ju ingen sia om, för vi har ju ingen spåkula.

Jag har inte varit så insatt i de här frågorna tidigare, men jag tycker att det var under de här informationstillfällena med PAF som jag fick höra historien. Det är verkligen imponerande hur otroligt mycket större allting har blivit jämfört med hur det var från början.

Det ger en mycket större förståelse för ärendets komplexitet. Med det sagt hoppas jag att Åland kan vara mycket mer solidariskt med överskott till behövande också i framtiden.

Tack, herr talman! Det tror jag nog att vi kommer att ha. I de diskussionen man har fört när man har försökt titta på regelverket så har man alltid nämnt att man ska ha ett belopp som behöver skyddas av lagstiftning för de behövande.

Tack, talman! Tack ledamot Höglund för ett klartänkt och sakligt anförande. Eftersom man nu har arbetat med revideringen av processen eller tankarna sedan 1999, kan man kanske konstatera att denna delvis smärtsamma och splittrande debatt är nödvändig för att komma vidare.

Kanske är det just den här typen av händelse som gör att man äntligen kommer till skott?

Den här debatten är utan tvekan nödvändig, och jag tycker att vi ser en samsyn här. Vi har en total samsyn om att det behöver göras något. Det handlar om översyn och revidering, och jag har inte sett svårigheterna på samma sätt tidigare. Kanske ser jag dem fortfarande, men inte lika markant längre.

Jag vill passa på att säga att ledamoten Höglund för mig representerar det bästa med lagtinget. Han framför tankar om en gemensam mognadsprocess som verkligen behöver finnas.

Det är vi sådan här tillfällen som man kan bli lite mållös. Men tusen tack för det!

Ärendet är bordlagt till onsdag den 29 januari 2025.