Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Talman! Jag ska inte göra denna presentation alltför lång, vilket ärendets art riskerar att bli. Det är massiva dokument som det handlar om.

Utskottet har under sommaren och hösten hanterat dessa olika ärenden vilka var för sig är rätt omfattande och tillsammans ännu mera så och som framförallt borde han hanterats innan vi diskuterade budgeten, något som ägde rum förra veckan, ni kanske minns. En revision och en årsredovisning är fantastiska dokument när det gäller att planera för framtiden. På finans- och näringsutskottets vägnar lovar jag att vi till nästa år ska vara snabbare med den här behandlingen. Nog med ursäkterna kring det!

Övergripande utskottet tillfreds och till och med nöjda med svaren som landskapsregeringen har bringat till utskottets kännedom med anledning av särskilt då effektivitetsrevisionen som landskapsrevisionen har gjort.

Årsredovisningen för 2021 utgör resultatet av hur landskapet Åland klarade av sina åtaganden under fjolåret. Det är resultatet av alla ålänningars ansträngningar och ska ses mot bakgrund av budgeten som låg till grund för verksamheterna. I bokslut finns mycket att lära och många insikter att bära med sig. Som till exempel att verkligheten inte alltid blir som man hoppas och det är precis som det ska vara. Medan en budget är visionär och hoppfull utgör bokslutet facit över vad som faktiskt skett. Landskapet Åland utgörs av människor som till sin natur, tack och lov, är lynniga och påhittiga, på olika sätt. I en perfekt värld vore vi alla rationellt fungerande ekonomiska varelser som gör som vi tänkt och sedan repeterar. I verkligheten drivs vi av humör, känslor och osäkerhet. Det sistnämnda är något vi delar med resten med faktiskt hela resten av välden just nu till följe av pandemin och Rysslands krig mot Ukraina och dessa tvåa saker har lämnat spår hos varenda människa över hela jorden. Just nu ser vi det i form av priser som höjs på ett sätt som vi inte har varit med om på många decennier.

Finans- och näringsutskottet vill i samband med denna behandling påminna detta lagting varför en årlig revision är nödvändig i vårt samhällsbygge. Det är inget farligt, det är inget illa. Det är någonting som är bra.

Landskapsrevisionen är en oberoende myndighet under lagtinget med uppgift att svara för övervakningen av landskapets finanser, budgetens iakttagande, verkställigheten av lagtingets beslut samt att landskapsförvaltningen sköts på ett lagenligt och ändamålsenligt sätt.

Landskapsrevisionens granskning sker genom dels årlig revision pågående sådan och dels effektivitetsrevision. Den kontinuerligt pågående effektivitetsrevisionen ska inrikta sig på förhållanden med anknytning till landskapets budget, genomförandet och resultatet av landskapets verksamhet och åtaganden i övrigt.

Granskningen har till uppgift att främja en sådan utveckling att landskapet med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser. Genom att granska resursutnyttjande, måluppfyllelse och samhällsnytta ska effektivitetsrevisionen bedöma om budgetmedlen har använts i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

Årsredovisningen kan upplevas som svårgenomträngliga givet mängden material som måste finnas med. Därför anser utskottet att det är uppfriskande att lyfta fram den utveckling av publikationens informationsvärde som skett de senaste åren. Sifferstaterna är tydligare och informationen enklare att ta till sig. Det är för tidigt att säga att den är lättläst och utskottet förutsätter och stödjer arbetet med att göra såväl årsredovisning som sifferstat ännu begripligare för gemene ålänning, givet komplexiteten i helheten. Till exempel kan det vara dags att och skäl för att i högre grad inlemma till exempel fastighetsverkets siffror i helheten tillsammans med landskapets pensionsfond. I dag är bara ÅHS konsoliderat i huvudbokslutet. Bra är ändå det pro forma konsoliderade bokslutet i bilagorna 4 och 5 vilket är värdefullt för att göra helheten tydligare. Bra är också sammanställningen över de 19 aktiebolag som landskapet har betydande ägarandel i.

I behandlingen av årsredovisningen har finans- och näringsutskottet valt ut några områden som vi koncentrerat oss mer på än andra. Dessa framkommer i betänkandet väldigt tydligt och berörs därför bara kort i detta anförande.

När det handlar om förhållandet mellan budget och bokslut konstaterar utskottet att 87 procent av anslagen utnyttjades 2021. Det är på samma nivå som året innan då 86 procent användes och ett resultat av det jag inledde med. Budgeten är ett önskemål över vad som ska hända och bokslutet är en redogörelse över vad som faktiskt inträffade. Det finns alltså en ganska tydlig tendens att de budgeterade avsikterna inte alltid blir verklighet. Investeringsanslagen uppgick till 45,1 miljoner euro, av vilket 56 procent blev utnyttjat. Det är å andra sidan högre än vad det vanligen är. Utnyttjandegraden är betydligt högre än för de senaste årens medeltal om dryga trettio procent och beror på investeringsprojektens genomförande, de sträcker sig över flera år. Till budgeten 2022 har 18,8 miljoner euro av investeringsanslagen överförts och liknande ser vi inför budgeten 2023.

De totala intäkterna av skattekaraktär ökade med 61,8 miljoner euro, till 301,5 miljoner euro jämfört med år 2020. Ökningen är hela 25 procent, vilket huvudsakligen förklaras med att budgetåret 2021 var det första året som det nya avräkningssystemet för den ekonomiska utjämningen mellan Finland och Åland tillämpades. En av konsekvenserna av det blev en betydande så kallad puckeleffekt.

Av skatteintäkterna utgörs 13,6 miljoner euro av skattegottgörelsen och 10,2 miljoner euro av lotteriskatten. Utskottet avser att följa upp utfallet av det nya avräkningssystemet så fort tillförlitliga siffror över den slutförda beskattningen för 2021 finns att tillgå. Det är ungefär nu, kunde man invända, men i samband med att vi hanterar budgeten så kommer utskottet sannolikt att få mer information om det. Preliminärt tyder allt på att Åland framledes kan räkna med ökade skatteintäkter i storleksklassen minst 10 miljoner euro varje år, har vi erfarit så här långt, precis som förvaltningen resonerade då förändringen planerades och genomfördes. Likviditeten i landskapet ökade under 2021 med 11,8 miljoner euro från 30 till 41,8 miljoner euro. Detta är en oerhört viktig siffra som beskriver det viktiga avgörande kassaflödet i vårt landskap.

Mer om detta kunder man säga, men jag riskerar att trötta ut er, tror jag och väldigt mycket står i betänkandet också.

När det handlar effektivitetsrevisionen så kan vi konstatera att landskapsrevisorn i sin revision av årsredovisningen föreslår att hanteringen av avkastningen från PAF borde utvecklas i en mer rätlinjig riktning för att öka transparensen i systemet. Landskapsrevisionen väljer på egen hand ut ett antal områden för revision. År 2021 omfattade granskningarna utbildnings- och kulturavdelningen, infrastrukturavdelningens verkstads- och lagerenhet samt landskapets fastighetsverk vid sidan av en rapport över hanteringen av PAF-medel. Allt detta finns läsa om i betänkandet.

Finns det frågor kring dessa texterna är jag såklart beredd att försöka besvara dem.

Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens redogörelse över årsredovisningen per den 31.12.2021 jämte landskapsrevisionens berättelse för kännedom, samt att lagtinget antecknar sig landskapsrevisionens verksamhetsberättelse för år 2021, jämte utskottets synpunkter för kännedom och att utskottets betänkande bringas till landskapsrevisionens kännedom, samt att lagtinget antecknar sig landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen för år 2021 och landskapsregeringens svar gällande effektivitetsrevisionen för kännedom, samt
att utskottets betänkande bringas till landskapsregeringens och landskapsrevisionens kännedom. Tack för ordet!

Talman! Först en tråkig formaliafråga. Enligt arbetsordning så ska utskotten sammankallas då arbetssituationen så kräver och utskotten ska sammankallas på initiativ av ordföranden. Hur kommer det sig att vi nu igen får årsredovisningen så här sent till lagtinget? Hur ser planeringen ut från utskottsordförandes sida? Vi har flertalet så kallade gula veckor där utskottsarbete kan genomföras, bland annat i augusti månad. Det var den ena delen.

Sedan reagerade jag lite på när utskottets ordförande sade att budgeten är ett önskemål om vad som ska hända. Min bild av budgeten är att det är ett av lagtingets viktigaste styrdokument över landskapets verksamheter, inte en tomtelista.

Tack, talman! Det gläder mig att ledamoten Zetterman börjar komma i julstämning redan nu, precis som det ska vara.

När det handlar om planeringen av utskottets arbete så vill jag ju naturligtvis inte lyfta fram den egna förträffligheten, lika lite som jag vill lyfta fram någon annan. Jag kan bara konstatera att utskottet har gjort sitt bästa utifrån de tidsramar som vi har haft till vårt förfogande. Invändningen kan vara att alla alltid gör lite för lite och så kan det kanske vara ibland.

När det handlar om tomtelistan så ville jag bara konstatera att det är skillnad mellan budget och bokslut och det tycker jag är viktigt att man alltid bär med sig. Bokslutet är facit och just därför vore det faktiskt viktigt att det kommer till behandling innan man diskuterar budgeten.

Talman! Det kan ju vara så att utskottets ordförande uttryckte sig lite slarvigt. Det verkar som att vi är överens om att budgeten är lagtingets viktigaste styrdokument vid sidan av den lagstiftning vi förstås fattar beslut om.

Men jag tycker det är viktigt att poängtera, vi har uppfattat, i alla fall från oppositionens sida, att landskapsregeringen har tagit lagtingets beslut till sig till de delar som man finner det lämpligt men kanske inte till alla delar. Därför är det viktigt att poängtera att det som lagtinget säger inte är önskningar, utan det är faktiskt det högsta beslutande organets beslut.

Till den andra delen kan jag konstatera att det är mycket olyckligt att vi får årsberättelserna så här sent. Det finns också motioner i finans- och näringsutskottet om pensionsfonden där det finns en bred önskan om från lagtinget att få behandla den. Vi önskar från Liberalernas sida att utskottet sammankallas när behov finns, inte när det passar.

Tack, talman! För ordningens skull så vill jag säga att utskottet har visat oerhört god arbetsmoral och alltid ställt upp på kallelse och det har absolut inte skett när det passar utan när behov finns. Sen är det nog också så, och det tror jag vi alla är väldigt medvetna om, att behov ligger ibland lite i betraktarens egna ögon också.

När det kommer till skillnaden mellan budget och bokslut så var det här ett bra tillfälle att understryka vikten av att ha beredskap även för sådant som inträffar. När vi hanterade budgeten för år 2022 så var det ingen som visste att ett krig stod runt hörnet. Så vad man än säger i en budget och hur noga man är med att den ska uppfyllas och hållas så måste man alltid vara beredd på att verkligheten förändras, och resultatet av det får man se i bokslutet. Det är viktigt att minnas.

Tack, talman! Jag rör mig lite i samma härad. Eftersom vi nu parallellt hanterar årsredovisningarna, alla de här dokumenten och budgeten så blir det väldigt uppenbart att landskapsregeringens öron kanske inte alltid är så stora när det gäller att ta till sig det som utskottet skriver i olika betänkanden.

Är utskottets ordförande nöjd med hur landskapsregeringen hanterar de synpunkter som man kommer med i betänkanden och i revisioner? Får de faktiskt den effekt som utskottets ordförande väldigt vältaligt beskriver att man ska lära sig av det som har varit och så vidare? För jag känner en viss frustration att nästan ingenting av det som sägs i flera av utskottets betänkanden får någon effekt överhuvudtaget.

Tack, talman! Ledamot Fellman ställer sig frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt. Jag tycker att det är halvfullt och till och med viss råge på det. Min uppfattning är att landskapsregeringen på ett väldigt seriöst sätt tar till sig både revisionens slutsatser och de betänkanden som finans- och näringsutskottet levererar. Här finns det också nyanser, det måste man erkänna. Alla de saker som skrivs genomförs inte av olika skäl. Det kommer en verklighet emot och då är det ibland skillnad mellan operativ ledning, genomförandet och lagstiftningsmakten som pågår i detta lagting. Man måste nog minnas att det alltid ska finnas utrymme för improvisation - det är kanske att ta i - men i varje fall att förhålla sig pragmatiskt till det som sker. Ja, jag tycker att landskapsregeringen är lyhörda.

På det här området så får jag väl säga att våra åsikter skiljer sig åt. Jag upplever att mycket av det arbetet, det ganska grundliga arbetet som görs i utskott och också de ansträngningar som görs i utskotten för att hitta en enighet i frågor som är politiskt svåra, inte sen får någon efterföljd i det praktiska, pragmatiska och det dagliga arbetet. Det blir liksom ett konstaterande bara och sedan har det ingen betydelse. Med tanke på hur många timmar arbete som läggs ner på de olika dokumenten så känns det kanske lite fåfängt.

Talman! Det där är nog en effekt av den parlamentarism vi lever i. Vi har en regeringsmakt, vi har en opposition och däremellan så ska det finnas friktion för annars sker heller ingen utveckling.

Jag tycker att det sades i budgetdebatten rätt bra och rätt väl av flera att man kunde känna igen sina tidigare förslag i det nuvarande budgetmaterialet. Det är nog lite så det ska fungera. Hela bygget av Åland är ju en enda gigantisk tankeverkstad som inte sker omedelbart men som sker över tid. Av det skälet så tycker jag själv att man kan se att det finns smak av tidigare reservationer och tidigare motioner i nuvarande budget. Det är också precis som det ska. Man kanske inte får rätt omedelbart, men man kanske kan få åtminstone gehör över tid.

Tack, herr talman! Tack till utskottsordförande Jörgen Pettersson för ett väl utfört värv i utskottet. Det är ett bra betänkande. Det som jag tycker att man kan ta fasta på är förstås nyttjandegraden när vi jämför budgeten mot årsredovisningen. Det är alltid intressant att se den här diskrepansen som alltid finns där, och det är det som vi hoppas kunna jobba med i det kommande arbetet med ett finanspolitiskt ramverk. Det alltid så med en årsredovisning att den utvecklas kontinuerligt och det försöker vi göra. Vi försöker göra den mer transparent och mera informativ. Det är ett pågående arbete som jag vet att aldrig kommer att bli helt slutfört. Tack för ett bra jobb!

Tack, talman! Jag tänkte faktiskt ta tillfället i akt och försöka göra en liten pedagogisk exercis här med finansminister Höglund. Vad är egentligen skälet till att man utnyttjar 87 procent av anslagen eller 86 procent, men sällan mer än så? Vad är de huvudsakliga skälen till att vi aldrig når så långt att vi infriar det som vi egentligen tänkte göra? Det här gäller inte bara denna regering utan det gäller alla regeringar som har suttit på Åland. Man lyckas inte nå ända fram. Kan finansministern hålla en kort betraktelse kring just det?

Tack, herrtalman! Tack för frågan som jag skulle behöva ha minst en timme på mig för att redogöra för. Det beror ju förstås på ett antal orsaker. Jag förmodar att man i alla tider kanske har trott sig kunna göra mera än man någonsin har klarat av att göra. Det är olika projekt som man har sett framför sig att ska bli både påbörjade och färdigställda under följande räkenskapsår. Det är ju aldrig så att allting uppfylls. Jag skulle säga att svaret på det här handlar nog mycket om analys och prognos. Vi har hela tiden sagt att det här nya ramverket måste förstärkas. Vi har helt enkelt inlett och fått en början på det. Det var ett kort svar.

Tack, talman! Förlåt frågan, den var omöjlig att besvara på en minut, det förstår jag också. Men någonting som vi alla kan bära med oss är egentligen att det behöver inte vara så dåligt att man inte alltid når så långt som man vill. För det är någonting vi alla umgås med i det dagliga livet. Vi försöker sikta lite högre, vi försöker springa lite snabbare och vi försöker lite mer. Alternativet vore rätt bedrövligt.

Mot den bakgrunden är vi från utskottets sida huvudsakligen nöjda med vad vi har sett i fråga om årsredovisningar och revisioner.

Tack, talman! Bästa lagting och eventuella åhörare. Jag förvånas faktiskt av finansministerns positiva respons över att vi nu ska klubba årsredovisningen. Tack för ett gott förvärv, sade finansministern. Skulle jag vara finansminister så skulle topplockspackningarna ha farit, jag skulle vara väldigt rörd och arg i ansiktet faktiskt. Hur kan du vara nöjd med att du får årsredovisningen nu, en vecka efter att vi har haft remiss i budgetbehandlingen? Precis som min kollega Nina Fellman sade så tappar det liksom lite syftet med alltihop.

Men ordförande sade att nästa år kommer den tidigare, nästa år är det före sommaruppehållet, det har vi tummat på.

Jag fokuserar på två saker. Jag tänker inte gå in och brottas med de saker som Liberalerna lyfte upp i samband med de tidigare årsredovisningarna denna mandatperiod, jag kommer att fokusera på reservationen som ligger kring Åland fastighets Ab och även hanteringen av PAF-medel via en granskning som har utförts via en masteruppsats av Michelle Grönlund.

Reservationen bygger, som sagt, på Ålands fastighets AB som lever ett ganska anonymt liv, i alla fall tycker jag, för lagtinget. Tittar man i senaste bokslutet per sista december 2021 så ser man att de har en skuld till kreditinstitut på cirka 3,4 miljoner euro. Det är ganska avsevärt. Det bygger på att man för ungefär ett år sedan så köpte man en större industrifastighet i Mariehamn så att skuldbördan har stigit på grund av det.

Motiveringen till reservationen lyder så här: "En av de bästa näringspolitiska åtgärderna landskapsregeringen i skyndsam ordning kan vidta är att sluta konkurrera med det privata näringslivet. I stället bör resurserna fokuseras på åtgärder som förbättrar den åländska konkurrenskraften och tillväxten. Det finns en rad verksamhetsområden landskapsregeringen kan konkurrensutsätta, det finns stora skattegränsutmaningar, den moderniserade lagstiftningen kring näringsrätten är fortfarande inte i mål, den offentliga digitaliseringen släpar efter och strukturerna för en effektiv samhällsservice är ännu inte på plats. Landskapsregeringen bör fokusera på dessa och andra övergripande utmaningar för att underlätta vardagen för såväl ålänning som företag."

Med anledning av det ovanstående föreslår jag att följande stycke ersätter texten under rubriken Ålands fastighets Ab i betänkandet: ”Utskottet har erfarit att landskapets bolag Ålands fastighets Ab, under det senaste året köpt två industrifastigheter, vilka bägge befinner sig på en konkurrensutsatt marknad. Utskottet ifrågasätter landskapsregeringens intrång på den privata marknaden, vilket per automatik snedvrider konkurrensen. Landskapsregeringens näringspolitik bör i stället fokusera på att skapa förhållanden som ger rättvisa och konkurrenskraftiga förutsättningar för det åländska näringslivet såväl lokalt som exportmässigt, däri ligger inte att konkurrera med näringslivet. Insynen i Ålands fastighets Ab är dessutom starkt begränsad och en granskning bör därför göras för att ge en klar bild kring bolagets verksamhetshistorik och externa kopplingar. Efter denna genomlysning bör Ålands landskapsregering starkt överväga en avveckling av Ålands fastighets Ab främst grundad på marknadsekonomiska orsaker.” Denna reservation vill jag ta till omröstning i den fortsatta detaljbehandlingen.

Talman! Jag kommer nu fokusera på hanteringen av PAF-medel. I den utmärkta masteruppsatsen från Uppsala universitet har Michelle Grönlund tydligt synliggjort dagens fördelningssystems svaga punkter. Vi politiker behöver bredda synen på tredje sektorn. Den är så mycket mer än traditionell förenings- och fritidsverksamhet, som i sig är oerhört betydelsefull. Tredje sektorn behöver ges ett större utrymme när det kommer till att komplettera och ersätta vissa delar av vad det offentliga gör. Tredje sektorns anställda utgör en betydande andel av arbetsmarknaden, cirka 2 % eller 320 personer, och besitter därför en kapacitet att bidra till välfärdsproduktionen. Det vore klokt att det offentliga med landskapsregeringen i spetsen drar större nytta än idag av tredje sektorns utbud. Vi kan väl kalla det en välfärdstransformering där tredje sektorn mer aktivt ges möjlighet att erbjuda sina tjänster och tillika avlasta det offentliga.

I granskningen av PAF-medel framgår återigen att idrotten är den av sektorerna som har högst andel ideellt arbete, störst självfinansiering och lägst personalkostnader, samtidigt framgår att en annan sektor visar det helt motsatta. Det måste löna sig att vara duktig och följa de uppställda kriterierna som gäller vid ansökan om medel. Eller så ska det inte löna sig att inte följa de uppställda kriterierna, annars blir de uppställda kriterierna inte vatten värda. Varför ha regler och riktlinjer som inte behöver följas, lite så är det idag.

Mycket onödig tid och resurser åtgår även till administrationen och byråkratin kring PAF-ansökningarna. Här behövs ett mer lättarbetat system vilket bör vara mer digitaliserat än idag.

Ansökningsprocessen i stort behöver tidigareläggas. I stället för som nu, att ansökan ska vara inlämnad i oktober, kunde sista juni vara mer praktiskt. Det skulle möjliggöra en tidigare behandling och minska det negativa som händer idag, att en mottagare tvingas vänta långt in på det nya året med allt vad det innebär i form av svårigheter att behålla personal och bibehålla hög intensitet i verksamheten.

Vi politiker bör även släppa sargen när det kommer till rädslan att behandla vissa mottagare annorlunda än andra. Genom att möjliggöra fleråriga anslag i stället för dagens ettåriga, skapas mindre byråkrati och större fokus på det viktiga, verksamheten. Jag har förstått att Ålands Fredsinstitut idag är ett undantag och ges fleråriga anslag. Det finns flera andra organisationer vars verksamhet skulle vinna på och utvecklas av en sådant system.

Slutligen talman, synen på PAF-medel får inte förblinda det sunda förnuftet. PAF-medel är inte vilka pengar som helst, de genereras från en spelindustri vi må tycka vad vi vill om. Vårt PAF är välskött, tar ansvar och är grunden till många goda saker som sker på Åland. Den dividend som landskapsregeringen lyfter årligen ska aldrig finansiera den normala driften av vår välfärd, som sjuksköterskelöner, gymnasiekostnader, drivmedel eller elräkningar. PAF-medel ska gå till tredje sektorn och övrigt samlas på en post i balansräkningen och fonderas. Pengar som sedan enligt givna regler ska kunna gå till utveckling och omställning av Åland. Här behöver landskapsregeringen vara tydlig med sina ändamål och snarast återkomma med förslag på riktlinjer som går i en sådan riktning.

Avslutningsvis, självklart behöver lotterilagen från 1966 revideras och få ett innehåll som motsvarar dagens verksamheter och krav. Tack talman!

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg som ondgör sig lite över den sena behandlingen av årsredovisning 2021. Jag håller absolut med, vi är snart inne på nästa år och det kunde ha skett betydligt tidigare. Men det viktigaste är ju när landskapsregeringen överlämnade årsredovisningen till lagtinget som skedde på vårkanten nästan i tid, jag tror att vi var en vecka sena. Jag tycker att debatten här i lagtinget hade kunnat ske snabbare. Det är ju så att årsredovisning är en typ av färskvara som man ska använda sig av för kommande budgetering.

Tack, talman! Det borde vara en självklarhet att lagtingsåret dels förändras så att vi inte har de här uppehållen. Det blir en korvstoppning speciellt i september, den sessionen är ju väldigt intensiv. Men det borde ju också vara en självklarhet att årsredovisningen ska ligga till grund i princip samtidigt med budgetramar och när man börjar snickra på följande års budgetstruktur. Jag förstår att finansministern menar väl, är positiv och artig, men lite mer irritation borde finansministern ha visat upp över att vi först nu kommer att klubba den här årsredovisningen.

Det är ju så att irritation och topplockspackning - jag har aldrig sådana som går sönder - så det har aldrig fört samhället framåt. Det är dialogen jag mera tror på. I och med att årsredovisningen är klar en bit in på det nya året så finns det ju som grund förstås för budgetarbetet, fast inte allt jobb är gjort här i salen. Det som jag däremot tror att vi båda tänker på, det är att använda sig av bokslut i ännu högre grad när man gör budget. Men det är en annan fråga och ett annat jobb. Jag tycker att det är först nu som man kanske lite har lyft upp att kunna använda sig av - som jag sagt hur många gånger som helst, ni börjar tröttna på det snart - att kunna analysera för att göra en bra prognos för framtiden.

Tack, talman! Jag tycker att arbetet borde bli mycket tyngre och mycket mer invecklat också om man inte har fakta som man behöver ha för att kunna lägga upp nästa års budget.

Liberalerna, med mig i spetsen, har som sagt under flera år kritiserat de målsättningarna som vi tycker är väldigt diffusa. Måluppfyllelsen är ju väldigt svår att mäta och sätta i relation till ett regeringsprogram eller till en verksamhetsberättelse. Nog finns det ju ett jobb att göra och det kanske är bra att man har den här diskussionen. För ska det finanspolitiska ramverket ha någon sorts funktion som ett viktigt ekonomiskt verktyg så skulle det nog också behövas finansminister som inte bara är nöjd över att årsredovisningen för 2021 kommer i november.

Tack, herr talman! Det är intressant det här med konkurrens, offentligt-privat. Jag funderar lite, hur ser ledamoten på den här situationen med offentligt-privat? Är det inom alla områden som det här ska gälla? Är det en princip som ledamoten står för eller hur ska man tänka om de här olika förslagen? Nu är det fastighet, men det finns andra också.

Tack, talman! Vi kommer att hålla oss till det här som vi har fört fram flera gånger eller så ofta vi har kunnat. Vi tycker ju att landskapet inte behöver äga ett bolag som i sin tur köper upp konkurshotade industrifastigheter eller andra industrifastigheter och blir liksom en aktör på en privat marknad. Vi tycker att det snedvrider konkurrensen och det sätter flera spelregler ur funktion. Det finns andra saker som landskapsregeringen i stället borde fokusera på och som skulle göra större nytta för hela det åländska näringslivet och hela den åländska befolkningen.

Ja, för den som lyssnar på ledamot Holmbergs anförande så verkar det ganska tydligt att på vissa områden så är det inga problem och då vill ledamoten gärna att offentlig sektor och privat sektor inte ska konkurrera med varandra. Men på andra områden som ibland kanske ligger närmare ledamotens hjärta så är det inga problem.

Jag tror jag vet vad minister Wikström åsyftade, men jag kan komplettera det med att jag har en personlig budgetmotion till budgeten 2023 som går ut på att posten inte ska fungera på en privat marknad med annan åkeriverksamhet än den som är knuten till ett rent postverksamhet.

När det gäller den tvärgående linjen så måste nog lite faktiskt säga att minister Wikström har fört en lite felaktig information ut i media. Det handlar inte om att fiskindustrin på Föglö enbart ska åka på tvärgående, man är tvungen att åka tvärgående med vissa transporter för att man ska nå de marknadsområden som intressanta. Det är orsaken. Det tror jag att minister Wikström skulle ha fått en bättre bild av om han hade varit villig att lyssna på aktuella fiskföretag.

Tack, herr talman. Jag blev också lite nyfiken på ledamoten Holmbergs starka engagemang mot Fastighets AB. Jag har väl uppfattat att det är som ett redskap, för landskapet har ju genom åren ibland gått in på den privata marknaden i syfte att rädda framförallt arbetsplatser. Så i enlighet med ledamoten Holmbergs marknadsliberala syn, var det också fel att samhället gick in och räddade chipsfabriken i Haraldsby eller Plasto genom tiderna eller på annat sätt hjälpt till med statliga stöd under covidtiden, där det gick ganska mycket skattemedel för att rädda företagen? Var det också fel ur ledamoten Holmbergs marknadsliberala syn?

Tack, talman! Vad jag vet så äger nog fortfarande Orkla sin fastighet. Jag har inte en aning, jag har inte sett det någonstans men jag kanske har missat det att landskapet köpte fastigheten. För det är en väsentlig skillnad. Ser man på uppbyggnaden av Ålands Fastighets AB, jag har försökt läsa in mig så mycket jag kan kring det, men den är väldigt otransparent. Du får information om du köper bokslut för några euro, då kan du få information. Annars är det väldigt svårläst vad bolagets syfte är. Att rädda arbetsplatser, men betyder det då att alla som är nära att gå i konkurs ska ställa sig i kö utanför landskapsregeringen och be om att deras fastigheter ska bli uppköpta? Det känns ju inte riktigt vettigt, speciellt inte med tanke på att vi ska försöka ha någon sorts borgerlig syn på hur vi bygger upp detta samhälle. För den synen i sådana fall brukar kallas någonting annat.

Det är just det som jag är lite nyfiken på. I konsekvensens namn så kan väl ledamoten Holmberg svara. Om inte marknaden fungerar eller att det uppstår kriser som gör att företag blir tvungna att stänga ner eller flytta från Åland som var aktuellt då i samband med Orklafabrikens ägare som ansåg att den kanske skulle flyttas till en annan plats där det marknadsmässigt var billigare att producera snacksprodukter än på Åland. Då gick samhället in för att rädda fabriken och arbetsplatserna och också potatisodlingen och så vidare. Var det också fel? Ledamoten Holmbergs ideologi är ytterst marknadsliberal och samhället ska hållas utanför allt som har med marknaden att göra.

Tack, talman! Etiketter som ytterst marknadsliberal, det har jag aldrig själv salufört mig som, det är andra som gör det och nu ledamot Gunell.

När det gäller Orklas situation så många av de insatser som gjordes då kom ju hela näringslivet till gagn. Sedan tycker jag att det är en väsentlig skillnad om du köper en industrifastighet för att sedan gå in och konkurrera på en privat marknad. Inte köpte ju landskapsregeringen Orklafabriken, man köpte inte en enda aktie vad jag känner till. Jag skulle rekommendera ledamoten Gunell att sätta sig in lite i hur Ålands Fastighets AB har fungerat de senaste åren och se vilket innehav man har på fastighetsmarknaden och varför man har gjort det och till vilket syfte.

Talman! Sent omsider så behandlar vi nu det här paketet av redovisning och revision.

När redovisningen och revisionerna kommer så nära in på budgeten så ser man på ett väldigt tydligt sätt vilken effekt den informationen och de kunskaper som man kan få ur det arbetet kan förverkligas i politiska beslut i budgeten och där ser jag tyvärr ingen korrelation, eller åtminstone inte på det området som jag tänkte diskutera lite grand, nämligen PAF-frågan.

Det är säkert så som utskottets ordförande beskrev, att processen är en del av målet, att man lär sig på vägen. Men om processen aldrig tar slut och man aldrig kommer i mål med någonting så är det ändå ett arbete som man gör förgäves.

Talman! Under flera år och vid upprepade tillfällen har hanteringen av PAF-medel diskuterats. I revisionsberättelsen över PAF konstateras, liksom också i utskottets betänkande, att reserverade PAF-medel år 2021 uppgick till 57,8 miljoner, pengar som inte ”motsvaras av likvida medel”.

Finans- och näringsutskottet skriver: "Reservationen i balansräkningen är slutresultatet av ett antal bokföringstransaktioner som är svåra att följa för en oinvigd". Och vidare: "Utskottet anser att användningen av reservationen av PAF-medel borde få en formalisering i lagstiftningen. Landskapsrevisorn lyfter också frågan i sin revision av årsredovisningen och föreslår att hanteringen av avkastningen från PAF borde utvecklas i en mer rätlinjig riktning för att öka transparensen i systemet". Det är inte första gången vi läser liknande skrivningar. Jag är säker på att om man skulle gå ut ur det här rummet eller till och med i det här rummet och fråga folk, hur funkar det egentligen med PAF-pengarna, var finns de och hur använder vi dem? Så skulle man inte kunna svara. Folk har ingen aning om vart alla dessa miljoner tar vägen.

Årsredovisningar och revisioner ska, om de inte bara ska vara ett bakåtblickande konstaterande av faktum, visa vägen framåt. Det betyder att man också måste ta rekommendationerna till sig och göra någonting.

I budget 2023 skriver landskapsregeringen ganska yvigt att man avser återigen "utreda och förändra inkomsthanteringen, utforma regelverk, bygga upp en intern fond och överföra likt en dividend". Landskapsregeringen har under denna mandatperiod tillsatt och avslutat två parlamentariska referensgrupper som har kommit med liknande rekommendationer.

Det finns alltså ingen klar linje. Det som man kan skönja - det kanske jag har uppfattat fel och då hoppas jag att finansministern förtydligar sig - är inte en tydligare separering eller en lagstiftning kring PAF-medlen, utan fortsatt förvirring och dimma, och en önskan att PAF-medel på något sätt ska bli en del av landskapskassan likt en dividend, med en del som sätts åt sidan för tredje sektorn.

Med så mycket pengar som det handlar om är det varken tillfredsställande eller konstruktivt. Vår modell, vår utgångspunkt, är att man genom en tydlig lagstiftning, dvs. genom en ändring av PAF-lagen reglerar både hur tredje sektorns medel tryggas och utvecklas. Det är ju inte en statisk bransch, det händer mycket saker där som man borde fundera på, och att man reglerar på vilket sätt medel fonderas och används så att de används på ett transparent och tydligt sätt och inte bara försvinner in i kassan.

Vi menar förstås, som vi tidigare har sagt, att pengarna ska användas för grön omställning, utveckling, forskning, digitalisering och andra större utvecklingsprojekt. Självklart kan de också gå till utveckling inom förvaltningen, men inte med ett så brett tolkningsspann så att i princip vilken verksamhet som helst ryms med.

Vi menar att revisionen och utskottets betänkande pekar på en väg framåt som landskapsregeringen väljer att inte ta. Det är beklagligt och visar återigen på en handlingsförlamning som gör att hela hanteringen av revisioner och årsberättelser känns som ett väldigt onödigt arbete. Tack, talman!

Tack, herr talman! Tack till ledamot Fellman. Om vi börjar med reserveringarna som finns i räkenskaperna i balansräkningen, dessa dryga 50 miljoner, så är det sådant som har samlats under årens lopp för att man har tagit in PAF-medel som man inte har gjort av med. I den bästa av världar så tar man in motsvarande som man gör av med. Men det har man inte gjort och därför har det byggts upp en reservering som inte bara har blivit stor, den har blivit enorm. Den är ju tydligt angiven också med noter i årsredovisningen, så det går att härleda den. Den är transparent på det viset, men den är inte lätt att förstå. Det håller jag helt med om. Vi har en diskussion nu på finans om vi ska låta den här reserveringen leva kvar år efter år och den kanske bara växer. Eller ska man helt enkelt fundera på vad vi ska göra med den här reserveringen? I den bästa av världar så finns det en reservering av motsvarande pengar och då är det enkelt. Men så är det inte i det här fallet.

Jag uppfattade finansministern som att han också är icke tillfreds med att en summa pengar på över 50 miljoner går att härleda. Sitter man här och har man hållit på med det här i några år så förstår man att det går att härleda. Men det är ju inte på långa vägar tillräckligt när det handlar om så mycket pengar som går in och som sen på sätt och vis försvinner.

Jo, försvinner är väl kanske lite fel ord eftersom pengarna finns där, den här reserveringen. En reservering i en balansräkning på den passiva sidan så är en skuld. Det är det som man kan säga om PAF-reserveringen idag. Det är en skuld i någon form, men skuld till vem? Där blir det diffust, och alltså borde man titta på vad vi ska göra med reserveringen eller lejonparten av reserveringen. Det är ett pågående jobb som jag inte tror att någon kan svara på exakt nu, för det är också förknippat med lagstiftning förstås runt PAF-medlen.

Talman! Det är väl precis där som frustrationen uppstår. Det här är inte en ny fråga. Den har levt under tidigare mandatperioder och särskilt under den här mandatperioden har det diskuterats, man har utrett och man har funderat på saken. Och nu kommer landskapsregeringen ytterligare med ett budgetförslag där man bara har några diffusa skrivningar men ingen riktning kring vad man faktiskt vill göra med den. Det här är ju en sådan sak som landskapsregeringen kan hantera. Jag vet att det är olika pengar, men att lämna det på det här sättet är otroligt otillfredsställande.

Talman! Liberalerna värnar starkt om att det ska fonderas PAF-medel. Om vi sätter det på ett balanskonto eller om man vill ha en fond, det är för oss ganska egalt, men vi ser att det behöver komma till pengar för forskning och utveckling på Åland. Det är också en svaghet som man har noterat till exempel i ÅSUB:s utredningar för tillväxt och så vidare.

Det som jag ibland blir att fundera kring är lite det som ledamoten Fellman också var inne på, att det kan inte användas till vilka forsknings- och utvecklingsprojekt som helst. Vad kan man lyfta in i det här? Det finns ju trots allt internationella definitioner, bland annat av OECD, vad just forskning och utveckling är. Jag ser inte någon annan väg än att man antar en sådan vedertagen definition för ändamålet, just för att undvika det som ledamoten Fellman var inne på.

Tack, talman! Absolut. Det är precis det arbete som behöver göras och som inte är - ursäkta ett slitet uttryck - kärnfysik. Det finns modeller för hur man kan gå vidare med den här frågan och därför förstår jag inte handlingsförlamningen. Man säger år efter år att det här borde vi göra, men man gör det inte.

Talman! Vi delar den frustrationen. Vi ser som sagt behovet och vi ser det som akut. Tar man ett praktiskt exempel, till exempel digitaliseringen, en digital transformering eller verksamhetsutveckling genom digitalisering, så de första stegen kan ju falla inom forskning och utveckling, alltså när man ställer om hur man fungerar. Sedan gäller det ju att dokumentera det på vederbörligt sätt och se till att det är reproducerbart. Nästa projekt och nästa projekt faller ju inte in under forskning och utveckling, utan det är de första stegen, initiativen och det nya som faller in där. Där skulle det vara oerhört viktigt att koppla på högskolan som en viktig motor också för att kunna mäta vad vi faktiskt gör, hur saker och ting utvecklas och vilka resultat man når. Det viktiga är inte att vi gör rätt, det viktiga är att vi gör rätt saker.

Jag delar den analysen. Frustrationen kommer kanske av att det finns en sådan utvecklingspotential och en utvecklingskraft i de pengar som PAF genererar och som man inte använder på ett genomtänkt sätt, utan de går in i vissa saker som man gör bra och är vettiga. Andra saker kanske man borde finansiera på ett annat sätt, men man har ingen samlad tanke kring det samtidigt som vi har ett enormt behov av en grön omställning som alla samhällen behöver ha. Så jag tror inte ens att vi är oöverens här i den här salen om att man behöver göra det här. Men det blir inte av.

Tack, talman! Vi är helt överens om att PAF-medel i större utsträckning bör användas till innovation och utveckling. Som ledamoten nämnde nu i det senaste replikskiftet så finns det ju många områden där vi verkligen kan gräva där vi står. Det är grön energi, vattenfrågor, vattenbruk och autonomifrågor och så vidare. Behovet finns ju enormt mycket. Vi har halkat efter där.

När det gäller användningen av PAF-medel så verkar det ju finnas någon slags vattendelare där, antingen ser man PAF-medlen som någonting som är lite extraordinärt eller så ser man PAF-medlen som vilka pengar som helst som ska in i landskapets normala budget och användas därefter. Jag hör gärna ett lite utvecklat resonemang från ledamoten Fellmans sida om hur hon tänker på den vattendelaren.

Vi har varit ganska tydliga med att vi inte tycker att PAF-medel ska vara någon slags vanlig inkomst i landskapets kassa, utan de bör uttryckligen användas för utvecklings- och innovationsprojekt. Tidigare pratades det ganska mycket om spelberoende, att landskapet inte ska bli spelberoende. Det är inte rimligt att sätta spelpengar på drift, utan man måste ha ett regelverk så att pengarna används till någonting som syftar framåt, till utveckling och forskning osv. och inte att de går in i den vanliga kassan.

Tack, talman! Där har vi full samsyn också från Hållbart Initiativ. Vi vet ju att när det gäller budgetering, när landskapsregeringen sitter och ska budgetera, så är det ju lätt att det just är utvecklingspengarna som ryker. De är lite mer diffusa pengarna, forskning, utveckling och innovation, det är de som ryker till förmån för annat som kanske upplevs som mer brännande här och nu. Det finns ju en poäng i att man kanaliserar pengar direkt till en struktur för detta. Vi har föreslagit ett fristående forsknings- och innovationsråd, där pengarna så att säga får lite markering från början att de ska gå till innovation och utveckling.

Om man får tillåta sig en liten jämförelse, så vi har den här syltburken som är stor och full med godsaker. Och om inte alla händer ska dit så måste vi bestämma oss. Det kanske är utdelning på lördag av de karamellerna eller som belöning för vissa saker. Men vi måste tänka på det som någonting annat än det som vi får, de intäkter som landskapet har på andra sätt. Jag uppfattar igen att det ändå finns en samsyn kring att vi måste reglera det här på något sätt, faktiskt.

Tack, talman! Det första som man kan säga är att det är ganska sent på året som vi behandlar årsredovisning för 2021. Det har sagts av många och jag vill också tycka att det här är någonting som man bör hantera mycket tidigare än så här. Regelverket säger väl att lagtinget ska ha det här på sitt bord innan maj månad är slut, om jag kommer ihåg rätt. Det är säkert klart mycket före det för landskapsregeringen ska ju också hantera det. Så där finns det förbättringspotential, om man uttrycker det så.

Jag tycker att finans- och näringsutskottet har haft ett alldeles korrekt resonemang när det gäller årsresultatet. I många fall ondgör vi oss hur dåligt det går och hur vi budgeterar så stora underskott. Men utskottet har ju faktiskt noterat här att det totala underskottet innehåller reserveringar och det tycker jag att är mycket bra att man har påpekat. Det är nämligen så att reserveringarna blir kostnader först när man använder reserveringarna, före det så har det inte kostat en sekin egentligen. Det är nog själva raden där resultatet står som man ska se på när man vill veta hur året har gått. Det är möjligen så att man använder det avsiktligt felaktigt ibland för att berätta hur dåligt det går. Jag vet inte, men jag tycker att det skulle vara hederligare att prata om det verkliga resultatet, såsom jag ser det åtminstone.

I betänkandet anges också att årsbidraget är den mest relevanta posten när man jämför resultaten mellan olika verksamhetsår. Det är viktigt i och för sig, men eftersom avskrivningar de facto är regelrätta kostnader som uppstår när man fördelar investeringsutgifter och många verksamhetsår så kan man inte lämna bort den jämförelsen. Därför skulle jag gärna se att när vi pratar om ordinarie resultat så skulle det i resultaträkningen finnas en resultatangivelse efter avskrivningar. Det är det som är den viktiga resultatposten. Nu sammanfaller den i och för sig med årets resultat väldigt ofta när man inte har några extraordinära poster. Det går också att använda den raden för det mesta.

Sen det här med PAF-pengar. Jag tycker att vi pratar om flera saker samtidigt. En sak är att bestämma sig för hur dylika pengar ska få användas. Vad ska de användas till? Det har ju framhållits att det här är pengar som ska vara allmännytta. Det beror lite grann på hur man definierar det. Allmännytta är ju faktiskt allt vad vi håller på med i den här salen och det har man ju märkt genom åren också. Det är inte bara pengar som man låter gå till kultur, idrott och dylikt, utan vi har ju varit ganska uppfinningsrika med att använda pengarna ganska fritt. Det säger vi ju nu också här, vi ska använda dem till utveckling och det ena och det andra. Fine! Men när man säger det samtidigt så är det inte så heligt mera att det bara ska gå till den här inskränkta allmännyttan, utan de kan användas till mycket mer. Det är bra och då behöver man bestämma sig. Hur mycket ska kultur och idrott få varje år så här normalt? Vi pratar om 15 miljoners nivån. Man kan diskutera om den ska stadfästas på något sätt eller ska vi ha en möjlighet att ändra den vid ändrade förhållanden eller indexbinda eller vad som helst? Det är en särskild diskussion. Men det är ungefär den storleksordningen.

Man måste också fundera på om PAF nu skulle gå riktigt rysligt bra och leverera 100 miljoner i året, är det rimligt att det går till den här inskränkta allmännyttan? Ja, det känns lite obekvämt att vi skulle prata om sådana siffror i det sammanhanget. Att man behöver göra en ändring här i resonemanget är alldeles solklart. Detta att föra in PAF-överskottet eller en del av överskottet varje år som dividend i landskapets budget, det är för mig helt naturligt att så måste ske. Men det ska ju kombineras med en lagstiftning eller ett regelverk över hur vi ska använda dessa pengar. Jag tycker att det är väldigt skönt att höra att det är så många som talar om att det ska vara pengar som viks till utveckling av olika slag. Det tycker jag absolut är fullständigt rimligt.

Att man kan resonera så här och att kultur, idrott och dylikt får sina pengar, så att säga, som man har fått i alla år och att man garanterar det också i fortsättningen på det här sättet, det går riktigt bra. Man kan ju också tänka sig, jag pratade här att PAF kanske gör ett 100 miljoners resultat varje år och då är det ganska enkelt, men om det skulle vara noll och det skulle gå dåligt för PAF, då står vi nog där i alla fall och får se till att man kan förse kultur och idrott med pengar. Spelberoendet finns oavsett vilken rad vi skriver det på.

Jag tycker också att det är bra att man i betänkandet anger landskapsrevisorns åsikt här, som det står i betänkande att "man lyfter frågan och föreslår att hanteringen av avkastningen från PAF borde utvecklas i en mer rätlinjig riktning för att öka transparensen i systemet". Det är egentligen där som mitt resonemang börjar, för man behöver nog fundera både en och två gånger för att riktigt förstå alla svängar med PAF-pengar och hur de används. Gör man det och lägger tid på det så är det nog förståeligt, men det skulle kunna vara mycket, mycket, mycket klarare och enklare utan att för den skull riskera någons intressen.

När det gäller landskapsrevisorernas verksamhetsberättelse så är den så kort hanterad i finans- och näringsutskottet som den bara kan bli. Det är bra. Det som man kan nämna här är att man i berättelsen anger att det ekonomiska systemet gällande fastighetsverket har gjort att fastighetsverket är överfinansierat. Det kanske viktigaste här tycker jag är att man granskar hyresnivåerna och ser att de är skäliga i förhållande till alternativ på marknaden, att de ligger på rätt nivå. Det är klart att man kan få ner en internhyra genom att minska på avskrivningarna och avskrivningsunderlaget. Men samtidigt som man gör det då så missar man ju att man inte skapar ett nytt handlingsutrymme för fastighetsverket att förverkliga nya investeringar eller återinvesteringar, reinvesteringar. Och gör man det så måste man ju också vara beredd på att lagtinget får skjuta till mera pengar när det är dags för stora nya projekt. Man kan inte sköta det med sin internfinansiering längre. Vi blir varken rikare eller fattigare oavsett vilken nivå man sätter internhyran på, det är precis samma pengar ändå.

Likviditeten har man pratat om. Det är självklart att de pengar som då genom avskrivningar blir kvar i fastighetsverket ska användas på ett klokt sätt. Det är samma firma de facto. Att man lånar ut dem internt till lagtinget, fine, det ska man göra och man är dum om man inte gör det. Man ska ha de pengar kvar som man bara behöver för sin egen verksamhet. Vi blir varken mer eller mindre skuldsatta om vi gör på det sättet.

Jag skulle ytterligare vilja säga att någon pratade här om hur mycket man använder av budgeten i resultatet. Man sade att det är en procentsats på 86 eller 87 procent, vad det nu stod i betänkandet här. Men det man inte tänker på här är att man jämför utfallet 2021, i det här fallet, med budgeten för 2021 plus alla budgeterade medel som man har gjort tidigare år som inte har använts. Gör man den jämförelsen så är det väl ganska självklart att den ska ligga där någonstans. Det är liksom inget konstigt i det. Däremot så skulle man kunna fundera på om man alls ska pyssla med reservationsanslag. Vi hörde ju här i budgeten att det var någon i något sammanhang som sade att här behöver vi inte budgetera så mycket för det finns så mycket pengar kvar och då tycker jag att vi tappar ett moment när vi funderar på budget för nästa år. Jo, vi budgeterar lite, men hur mycket pengar har vi kvar då? Det blir liksom lite svårt att förstå ibland. Då menar jag att man kanske borde återställa de här anslagen varje år och ta upp det som vi faktiskt tror och tänker att ska gå åt under året och ingenting annat.

Eftersom tiden har gått så långt så får jag väl sätta stopp. Det finns mer att säga, men för övrigt är jag nöjd med finans- och näringsutskottet behandling av ärendena. Tack!

Talman! Tack ledamot Silander. Jag tycker att det har utretts nu, hanteringen av PAF-medel. Vad ska vi göra med dividenden och hur ska det göras? Det verkar svårtuggat. Det känns på något sätt nu som att vi kommer ingenstans. Ibland känns det som att alla vill lite samma sak, men sedan när ledamot Silander går upp tycker att man nog borde se dem som vilka pengar som helst så blir det lite åsiktsskillnader i alla fall. Det gör väl ingenting om vårt PAF skulle generera så stor dividend att vi kan lyfta in 100 miljoner plus varje år på ett balanskonto. Det behöver landskapsregeringen ha, det behöver det offentliga Åland ha. Inte behöver pengarna alltid användas till någonting. De kan också samlas och kanske med lite tur så finns det en ränta som gör att de också utvecklas i någon sorts positiv riktning. Men det viktiga nu är ju att de här stegen framåt tas. Vi har utrett nu och nu måste det komma en tydlig bild över vad landskapsregeringen vill göra och sen tar man beslut tillsammans med lagtinget.

Tack, talman! Det är fullständigt rimligt att man gör det. Det här som jag pratar om nu och som anges i budget för 2023 så handlar ju om ett steg som man inte har diskuterat tidigare. Man har pratat bara om hur man ska använda dem. Ska de fonderas, ska det reserveras eller är det för utveckling och dylikt? Det har man pratat om och det måste förverkligas som sagt. Det jag pratar om är också redovisningsmässigt, att folk förstår att de här pengarna är lika värdefulla som andra pengar. Nu blir det lite så att "ja, men det är ju PAF-pengar, det får väl kosta".

Tack, talman! Jag tycker också att ledamot Silander kan stå på ett annat ben nästa gång och så säger ledamoten "ja, men det är vilka pengar som helst, det spelar ingen roll att det är PAF-pengar, det är som vilka skatteintäkter som helst och de kan bara gå till att betala kostnadsfritt gymnasium eller till bunker för skärgårdstrafiken".

I princip tycker jag att det här är ganska enkelt, tredje sektorn ska ha sitt och sedan har vi en fond för utveckling och tillväxt och forskning. Men det behöver inte byggas upp som vår pensionsfond på motsvarande sätt, för då kan det bli onödigt dyrt. Det beror helt på vart vi tar den här fonden. För mig personligen skulle det räcka med att man har den som ett som ett streck, som en post i balansräkningen till att börja med. Sedan kan man ju se vad PAF genererar och hur bra vi är på att göra av med pengar.

Tack, talman! Ja, det blev ju en upprepning av vad jag sade. Det vill säga att man av de pengar som man för in i landskapets räkenskaper reserverar på ett eller annat sätt genom lagstiftning eller andra regelverk så att kultur och idrott får sitt, att utvecklingsverksamheten får sitt. Sedan om det ska vara en reservering eller en fond, det kan man diskutera. Är det en reservering då hamnar det fortfarande när saker och ting förverkligas som en kostnad i landskapets resultaträkning. Är det en fond, ja då är det helt skilda pengar som kanske kräver sina aktörer.

Tack, talman! I ett tidigare replikskifte tog jag upp den frågan om vattendelaren, att antingen så ska man ha det mera externt från landskapsregeringens ordinarie verksamhet eller så ska de liksom in i budgeten som vilken intäkt som helst. Jag tycker att ledamoten Silander för ett resonemang som låter som att han lutar åt att det ska in i den ordinarie budgeten. Men sedan uppfattar jag ändå att det finns en vilja att tydliggöra under hela pengapåsens resans gång att det är PAF-pengar, att det inte är som vilken intäkt som helst. Förstod jag det rätt?

Tack, talman! Ja, ungefär. Jag tycker att vi ska sluta prata om PAF-pengar, det är dit jag vill komma. In med pengarna, den dividend som är skälig att lyfta från PAF varje år, utgående från deras resultat och vad de behöver ha kvar för att fortsätta sin verksamhet. De pengarna kommer in. Men sen kan vi ha ett regelverk genom lagstiftning eller andra regelverk som säger att de årligen ska det in så här mycket pengar till kultur och idrott, årligen ska vi fylla på en utvecklingsfond som ska bli så och så stor och vi sätter in så mycket vi förmår varje år tills vi har nått den nivån och så har vi regler för hur de pengarna ska användas. Men det är en särskild fråga som man behöver bestämma sig för.

Tack, talman! Då förstår jag Silanders resonemang. Jag kan ju tänka mig att det finns en nervositet ändå förstås ute i tredje sektorn, att det skulle innebära en risk för deras finansiering om de skulle ta sig in i landskapsregeringens budget. Man ser en viss trygghet i att det är en viss vägg emellan här. Hur ser ledamoten på den oron?

Tack, talman! Ja, den oron kan jag i och för sig förstå i så måtto att PAF alltid kommer att gå bra. Men vad händer om det går sämre, om det är nollresultat fem år i rad för att man har hållit på att utveckla det ena och det andra? Eller att det är någonting som vi inte kan förutse i dag som gör att PAF inte kommer att ha de här intäkterna, vad gör vi då? Jo, det är faktiskt en säkerhet för kultur och idrott om vi kan göra på det sätt som jag säger, för vi har stadgat om att de här pengarna ska gå till kultur och idrott.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Silander. Jag håller med om det ni sade om PAF-medel här. Jag tycker att den skrivningen som vi har i budgetförslaget är bra. Det visar en viss riktning, den ger en viss öppenhet och den säkerställer medel till tredje sektorn.

Sedan tyckte jag också att det var ett intressant resonemang om fastighetsverket och internhyran. Internhyran bygger väl på den överföring som man gjorde från landskapet till fastighetsverket en gång i världen. De värden som man baserade det på var betydligt högre än bokföringsvärdena och det gjorde att när de här fastigheterna bytte ägare så hade de ett betydligt högre värde som man sedan baserade internhyrorna på. Det kanske inte är någon direkt fråga utan bara mera ett resonemang som jag tänkte om ledamot Silander kan kommentera.

Tack, talman! Jo, det kan jag kommentera. Det är alldeles korrekt att det är på det sättet. Man gjorde absolut rätt då som satte någon sorts marknadsvärden. Rätt eller fel? Det kanske skulle ha varit lite högre, lite lägre måhända. Men att sätta dit bokföringsvärdena som man hade, det hade ju varit total katastrof förstås, för en del fastigheter är ju avskrivna nästan till noll. Och skulle man då vara utan hyra då på något sätt, just de som använder den fastigheten får bo gratis, så det hade ju också varit fel. Så det bästa är nog om man gör såsom har gjorts. Men för den skull behöver man ju inte bli så hemskt förskräckt för en hög internhyra, om den finansieras så att säga av landskapsregeringen ändå i sitt förslag. Det är ett plus minus noll spel förstås.

Jag delar den uppfattningen. Det som ledamot Silander också lyfte upp så var något som jag lyfte upp i mitt anförande till budget 2023 och det är reservationsanslagen. De är ju, om jag minns rätt, fyraåriga och de stökar ju till siffrorna. Det är ett bekvämt sätt förstås, man hanterar dem, man har pengar och de varar i bästa fall fyra år. Men det betyder också, som vi konstaterar nu inför 2023, att vissa för moment behöver det inte budgeterats mera pengar, för det finns så kallade gamla pengar. Det är kanske svårt att ta bort dem. En variant skulle vara att ha dem för en korte tid, två års anslag i stället för fyra. Har ledamoten några funderingar runt det resonemanget?

Tack, talman! Det kan ju vara en idé att åtminstone minska problemet. Men man ska ju veta det nu att även fast vi jobbar väldigt hårt för att budgetera rätt, att resultatet kommer att bli ungefär som budget i bästa fall, så kan man ju tänka sig då att de 30 miljoner som vi för över kunde realiseras 2023 nu, om oturen var framme så att säga. Då räcker ju inte det som vi har budgeterat, för det kommer 30 miljoner till och det tänker väldigt få människor på.

Talman! Ledamoten Silander talade om förverkligandegraden och att vi de facto budgeterar för mycket pengar, ifall man kan uttrycka sig så lite slarvigt.

Jag tycker att många av de här diskussionerna vi har haft, både i budgeten och också i dag, ändå inte tar i beaktande att vi ska införliva ett nytt ekonomiskt ramverk med kostnadsramar. I ett sådant system löser sig i den där frågan till stora delar, eftersom ett sådant ramverk givetvis också måste medge att avdelningar inom och mellan olika moment kan flytta över pengar, det vill säga, har man inte beställt en konsultrapport så kan man använda medlen till annat. Alldeles särskilt i ljuset av att vi säger att man inte ska tillföra mera medel i form av tilläggsbudget, utan kostnadstaket är fast. Det ekonomiska ramverket kan man ju tro på på olika sätt, men jag tror att vi behöver ha det i beaktande när vi resonerar kring de här frågorna.

Tack, talman! Jag tror att ett kostnadstak är väldigt svårt i praktiken att förverkliga eller att få det att hålla, för det dyker ofta upp saker och ting som var oförutsett och då måste man hantera det på något sätt. Vi har en viss intäkt som vi vet att vi har, vet och vet men som vi utgår ifrån att vi har för året och den ska räcka till utbildning, sjukvård, hälsovård och det ena och det andra och hit och dit. Det betyder att sätter vi ett kostnadstak på alla dem och det gör vi ju de facto på ett sätt, vi budgeterar för man ska inte gå över budgeten, det är kostnadstaket. Men sedan då internt inom respektive enheter, så kanske det ska vara hyfsat fritt att liksom stuva om.

Talman! Lite sorgligt är det nu att Moderaterna står här och säger att kostnadstaket inte kommer att hållas. I den modell som den parlamentariska gruppen resonerade så var att man också skulle ha en viss penningpott för oförutsedda händelser och att den totala kostnadsramen måste hållas. Jag kan inte se någon annan väg än att ha det förhållningssättet att kostnadstaket ska hållas, annars kommer vi inte att få ekonomin i det skick som vi vill ha den.

Men en fråga bara kring internhyran som också diskuterades. Jo, det är ett nollsummespel. Men däremot så behöver man ju överväga kring hur stor likviditet man vill ha i de olika enheterna. Det som hänt nu är ju att fastighetsverket har haft en väldigt hög likviditet, vilket också har varit bra. Det var ett av syftena för man hade inte skött fastighetsunderhållet så som det skulle skötas. Men man behöver också fundera på vilka verksamhetsförutsättningar fastigheterna har att utvecklas kontra det som är kött och blod i verksamheterna? Däremellan får ju heller inte bli någon skevhet. (… taltiden slut).

Fastighetsverkets balansräkning kan man ju fundera på hur den ska se ut, naturligtvis. Likviditeten är en sekundär fråga, den kan man låna ut till landskapet om man så önskar. Man kan ha dålig likviditet eller hyfsad liten likviditet och klara sig bra, bara man sedan får pengarna tillbaka den dagen som man ska förverkliga någonting.

Talman! Jag tycker att ledamot Silander pratade med klokhet om hur vi ska använda reservationsanslag i framtiden med tanke på den gemensamma målbilden att ha en väldigt precis budgetering. Nog är det ju någonting lustigt i dagens budgetkultur där flera avdelningar i flera moment behöver ta höjd för kostnader, trots att det finns en massa pengar, guppandes i systemet i form av reservationsanslag. Näringsavdelningen till exempel i budgetförslaget för 2023 har 10 miljoner guppande som näringsministern skulle kunna använda enligt eget gottfinnande utan att man behöver gå till lagtinget och fråga om hur man ska använda de här pengarna. Så vad skulle ledamoten Silanders rekommendationer vara till finansministern? Hur ska vi hantera det här nu när vi ska sjösätta ett finanspolitiskt ramverk där vi faktiskt också ska vara strama i användningen av gemensamma resurser?

Tack, talman! För det första, de pengar som finns reserverade så det kan vara många orsaker till det. Det kan finnas fleråriga anslag av vissa orsaker, det är någonting som man ska förverkliga och ta det successivt. Men i näringsavdelningens fall så tror jag mig veta att det också är en massa EU-program så att säga. Man har reservat att så här mycket kommer det att gå åt under den här tiden. Sedan är frågan när man kan nyttja det och hur mycket man vågar stuva om för man vet vilken förpliktelse man har.

Talman! Det är just på det sättet att det finns flera program och de är ibland också lagstyrda. Sedan finns det också investeringar som man måste se tiden an. Det finns saker och ting som händer under investeringens gång eller under förprojektering eller annat som kan sätta käppar i hjulet. Men allt övrigt, alltså driftskostnader i övrigt där man ser att man budgeterar år för år på samma nivå, trots att man vet om förverkligandegraden vad gäller just reservationsanslag inte kommer upp till den nivån och som sedan resulterar i att man har pengar guppande. Det är just den delen som vi behöver komma åt på något sätt. Jag tyckte att ledamoten Silanders resonemang var intressant. Det skulle vara intressant att också veta hur man ska få in det i tankesättet när vi ska sjösätta ett nytt finanspolitiskt ramverk 2024?

Tack, talman! Ja, ett sätt är ju att inte ha reservationsanslag överhuvudtaget, utan att man varje år budgeterar det som ska gå åt för året, då vet man precis och budgetuppföljningen kommer att bli exakt på det sättet. Man kommer att kunna jämföra varje moment, det man har budgeterat för året och som ska gå åt under året och hur det blev. Det skulle underlätta väldigt mycket, om det är görligt på alla sätt. Vi måste fundera på det där naturligtvis, men det skulle underlätta för oss alla här i salen.

Herr talman! Jag tänker kommentera lite kring betänkandet om landskapsregeringens årsberättelser för 2021. Det kan ju kännas lite passerat som sagt att så här i slutet av 2022 diskutera det. Samtidigt är det ju viktiga dokument, dessa sammanställningar, med viktig information som kan hjälpa oss att tänka strategiskt framöver.

Finans- och näringsutskottets betänkande om årsberättelsen är ganska kort och koncist och innehåller ett antal mer allmänna iakttagelser, bland annat nämner man personalen. I det stycket så reflekterar utskottet över antalet årsverken och om de ökade personalkostnaderna. Det är ju inget fel i sig att man fokuserar på siffrorna. Dock hade det ju varit intressant om utskottet hade tagit sig tiden att reflektera lite mera över vad som gömmer sig bakom de här siffrorna.

Det här är ju någonting som jag generellt har reagerat på, att man ganska ofta i de här sammanhangen stirrar väldigt snävt på just siffrorna, på antalet årsverken och euro. Däremot för man inget resonemang om vad alternativet till dessa årsverken skulle kunna vara. Det är ju till exempel inte alltid så att det blir billigare att göra sig av med årsverken inom huset för att istället ta det som köptjänster. Det blir inte alltid billigare på slutraden i alla fall. I jakten på att minska antalet årsverken så finns risken att man krockar med den här dumsnålheten runt nästa hörn.

En annan fråga som utskottet kunde ha fördjupat sig i är utmaningarna med rekryteringen. På flera ställen i årsredovisningen återkommer förvaltningen till att rekryteringen är en utmaning. Det beskrivs bland annat som ett "allvarligt hot mot möjligheterna att bedriva en verksamhet med bibehållen hög kvalitet." Det är en ganska allvarsam varningsflagga. Den sårbarhet som finns när nyckelpersoner i förvaltningen slutar eller byter jobb eller är frånvarande av olika orsaker så är en utmaning i vår lilla förvaltning. Det kan leda till kraftigt utökad arbetsbelastning och stress för de kollegor som finns kvar. Från min tid som minister har jag själv erfarenhet av hur utsatt den här organisationen kan vara när en person i nyckelposition slutar och det tar sedan länge innan man har rekryterat en ny. Jag har ett exempel på där det tog tio månader ungefär. Det är klart att i ett sådant läge så finns risken att viktiga processer går långsammare och stannar av.

I årsredovisningen så kan vi läsa: "Det är därför av största vikt att landskapsregeringen ytterligare fokuserar på åtgärder som bidrar till att göra landskapsregeringen till en attraktiv arbetsplats. Detta arbete bör resultera i arbetsvillkor som upplevs som attraktiva, men även löner som är konkurrenskraftiga". Det här är alltså en jättestor strategisk fråga för landskapsregeringen, men det är också en stor strategisk fråga för lagtinget och det är därför som jag påtalar att vi borde titta mer på den här frågan också med de glasögonen. Hur kan man göra tjänsterna mer attraktiva att söka? Vilka kostnader kan det medföra? Kan det handla om till exempel att man blir erbjuden ett välkomstpaket om man kommer utifrån Åland och ska flytta hit? Kan landskapsregeringen bistå med flytthjälp eller betalar barnvakt eller vad som helst? Ett välkomstpaket där man på olika sätt hjälper folk att komma på rätt. Kan vi ytterligare utveckla eller marknadsföra möjligheterna till distansarbete som har uppstått i samband med de nya lärdomarna inom pandemiarbetet? Och vad innebär egentligen konkurrenskraftiga löner inom offentlig sektor, konkurrens gentemot vem och vad ingår i det begreppet? Handlar det mer om jämställda löner, om trygga anställningsförhållanden i stället för snuttförfarande? Det handlar mer om det än om reda pengar. Jag hoppas att utskottet tar chansen vid nästa tillfälle att fördjupa sig i detta och föra ett lite mer mångfacetterat resonemang.

Herr talman! Frågan om rekryteringen till offentlig sektor ingår ju som bekant i de utmaningar som finns på Åland med kompetensförsörjningen både nu och framåt. Detta visar också ännu mer på behovet av tillsättande av ett kompetensförsörjningsråd, som Hållbart Initiativ har föreslagit, där man tillsammans med representanter för olika relevanta aktörer och landskapsregeringen kan bedriva en aktiv och pågående omvärldsbevakning kring vad som anses attraktivt och lockande för de personer som vi så väl behöver i våra verksamheter. Tack, talman!

Tack för det. Ledamoten Röblom pratade om viktiga saker som personaltrivsel etcetera. Det handlar ju mycket om hur man agerar som ledare. Vi kanske inte ska gå in på den diskussionen just nu. Men man kan också konstatera att tillfälliga förordningar inom landskapsregeringen är någonting som den här regeringen har sagt att man ska jobba med, men som inte i alla fall jag har sett något resultat av.

Jag kan konstatera att såväl personalkostnaderna som de köpta tjänsterna ökar både i budget och bokslut för regeringen Thörnroos. Vill man framföra den synpunkten som ledamoten Röblom gör, ja då borde det synas på köpta tjänster.

Sedan ytterligare en sak. Det är ensamt att jobba som ensam tjänsteman med en fråga. Då kan det faktiskt borga för betydligt större kontinuitet att köpa den tjänsten från ett bolag som i avtal garanterar kontinuiteten och kunskapsmassan inom bolaget i stället för att anställa en enda person som ska sköta en enda sak. Då kan det förstås inte gälla myndighetsutövning.

Tack, talman! Jag tycker att ledamot Zetterman lyfte viktiga aspekter i det här. Det är också därför som jag efterlyser att lagtinget borde ta lite mer strategiska diskussioner i det här. Det är klart att om personalkostnaderna ökar och köpta tjänster ökar så är det viktigt att titta på siffrorna. Men man måste också gräva ner sig lite mera bakom siffrorna för att försöka komma till rätta med vad det är som händer. Vilka strategiska beslut skulle vi behöva fatta för att få det här hållbart på sikt?

Jo, det stämmer absolut att det är mycket ensamt att jobba om man har en nyckelposition i offentlig förvaltning som är liten. Mycket hamnar på axlarna, arbetsbelastningen och stressen ökar. Och, som sagt, i värsta fall om man är frånvarande av en eller annan orsak så stagnerar och stannar i arbetet i värsta fall av. Det finns många strategiska frågor som också lagtinget bör fördjupa sig i.

Talman! Det är lite intressant, ibland bryr sig lagtinget för mycket och ibland för lite. Det är väl i sådana fall en policy som lagtinget skulle kunna ta ställning till. Att direkt gå in och styra hur förvaltningschefen ytterst ska handleda sin personal, det har vi en lagstiftning för. Jag tror att man också i det här läget behöver göra vissa gränsdragningar för vad som är lagtingets roll och den operativa landskapsregeringens roll.

Men jag vill ytterligare poängtera frågan kring att köpa tjänster, alltså att inte anställa. Dels vet vi att alla som är anställda, oavsett det är privat eller offentlig sektor, fyller upp sin kalender. Man kan anställa någon för att göra en uppgift nu och arbetsmängden minskar men antalet anställda minskar sällan. En fråga som information, kommunikation, visst, man måste ha någon form av ansvar i landskapsförvaltningen, men att ha en hel reklambyrå som kan stöda i de processerna (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag är inte emot att köpa tjänster. Jag tycker bara att man måste också inse att ibland kan jakten på att minska antalet årsverken vara dumsnålt. Inte jobbar ju konsulter och jurister och vad man tar in för köptjänster gratis eller billigt de heller, även fast de syns på ett annat sätt i budgeten.

Gällande ledamotens kommentarer om att lagtinget ska detaljstyra, nej, absolut inte! Men i och med att diskussionerna och skrivningarna i betänkandet här ofta handlar om antalet årsverken och att personalkostnader ökar så stirrar man sig lätt för snävt på det utan att liksom ta den här större bilden i beaktande. Det är ju lagtingets roll att ge pengar i budgeten till landskapsregeringen och därför är det viktigt att man har olika glasögon på sig när man fattar de besluten.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Jag tror inte att det är så enkelt att man bara skulle tillföra mera pengar. Jag tror att ett gott ledarskap är viktigt nog för att få en personal som trivs och är produktiv.

Sen måste vi också se det offentliga som en helhet i hela samhället, för så fort de offentliga lönerna går upp så ställs det också krav från den andra sidan av arbetsmarknaden. De ska kunna leverera ännu högre löner för annars hamnar de i en situation där de har svårt att få en kompetensförsörjning som de är nöjda med. Det här är nog ingen problembild som är exklusiv för landskapsförvaltningen, det här gäller nog alla företag och inrättningar i dag. Hur ska vi få rätt typ av människor till rätt pris?

Tack, talman! Jo, så är det. Främst om man tänker sig en lite längre funktion under en omställningsprocess där man till exempel startar havsbaserad vindkraft eller något annat större projekt där den här expertisen man är ute efter, så de kommer inte till huset för de fastslagna löner som till exempel finns inom landskapsregeringen. Det här är en jättestor fråga. Men min poäng med det här var just det att det blir lätt så i det här rummet att man stirrar sig blind på antalet och på kostnaderna på ena sidan, men man tar inte det bredare greppet.

Talman! Helhetsgreppet så borde man ju vara orolig över. Både de köpta tjänsterna och antal årsverken ökar och sen har man då en bit som man inte vill röra, till exempel att man konkurrensutsätter eller låter tredje sektorn komma in och avlasta. Låter man allting vara och bara plockar in mera spetskompetens via köpta tjänster så ökar antalet årsverken utan omprioriteringar eller utan linjedragningar kring hur verksamheten ska fungera 10, 15 och 20 år framåt. Då blir det tyvärr så som vi ser i både budgeten och årsredovisningen.

Tack, talman! Nej, jag har egentligen ingenting att säga emot det där resonemanget. Det är just den där strategiska hållningen som jag anser att man måste ha, främst inom landskapsregeringen men också när vi ställer frågor här. Eller just som i det här betänkandet att man försöker ge en bild av vad det är vi ifrågasätter eller vill lyfta upp så att det inte blir för snävt i diskussionen.

Tack, talman! Det är ett klokt resonemang som ledamot för, det vill säga att man ska titta både på kostnader, årsverken och konsekvenser om man ändrar på någonting. Det är bra, men årsverken behöver man och siffror behöver man ju ändå för att ha någon sorts stomme, att man vet vad man pratar om och för att kunna följa en utveckling. Årsverken ska ju på något sätt åskådliggöra den resurs som vi betalar löner för. Och det som vi har fått oss hittills till livs så jag är lite tveksam till om stämmer, för det är ett hopkok. som jag ser det. av det ena och det andra. Första grejen är att få siffror som vi absolut kan lita på så att vi vet vad vi pratar om. Här finns ju också saker som är borta. Som jag ser det så ska man ju inte kanske ta med posten och dylikt som är helägda verksamheter. Men fastighetsverket är ju total integrerat här, ungefär 90 procent av verksamheten är ju intern och då borde man också ha de anställda årsverken i den här (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag uppskattar att ledamoten Silander nämnde ordet resurs, för det är precis det som det handlar om. Och jag säger ju inte att man inte återkommande ska genomlysa om vi lägger våra resurser på rätt sätt. Men det är just därför som jag tycker att den här jakten att uttryckligen få ner antalet årsverken, den står liksom över det andra strategiska. Det kan ju vara både ekonomiskt smartare och strategiskt smartare att ha årsverken på plats för att göra ett visst arbete. Men jag håller med naturligtvis att då behöver vi ju veta och då måste man ju kunna göra de övervägningarna och ha det materialet till grund för att göra det.

När det gäller personalpolitik och rekrytering och dylikt så är ju trivseln det absolut viktigaste. Med det menar jag att man antagligen jobbar 120 procent av sitt normala 100 om man trivs bra, men bara 80 procent kanske om man inte trivs. Det är en jättestor skillnad, det är 50 procents skillnad faktiskt. Så att se till att folk trivs i huset, det är bland det viktigaste som finns! Det gäller att alla får känna sig sedda och uppskattade och att man faktiskt har en betydelse i systemet.

När man tittar på lönesättningen så är det klart att alla ska ha lön så att man har smör på brödet och mera därtill. Men i undersökningar som har gjorts så visar det sig att lönen kommer på femte-sjätte plats. Det är trivsel, arbetsmiljö och dylika saker som har mest betydelse.

Tack, talman! Det är precis det som är mitt resonemang också, att det kanske inte är lönerna som vi konkurrera med när vi rekryterar och lockar hit folk, utan det är de här andra aspekterna som ledamoten Silander nämnde. Det är där jag tror att det finns ett stort arbete att göra inom landskapsregeringen. Det görs säkert. Men vem vet om det finns tillräckligt många resurser som gör det? Men för att verkligen se över, vad kan förändras för att det ska vara lockande? Det är klart att det någonstans är lockande som jag ser det, men det kanske är för att jag är lite nördig. Men jag skulle tycka att det finns en lockelse att vara med och jobba. Så är det ju i samhällsstyrningen inom landskapsregeringen, man jobbar faktiskt med det och det är någonting som är väldigt spännande. Men det där är någonting som man inte kan låta ligga och vila på gamla lagrar, att så här gjorde vi på 80-talet och 90-talet, utan jag tror att man aktivt måste arbeta med de här frågorna.

Ledamot Röblom lyfte en mycket viktig fråga och det är just att göra landskapet och offentlig sektor till en attraktiv arbetsplats. För det är just personalen som är nyckeln till att vi kan göra något. I personalenkäter i förvaltningen kan vi se att många tycker att jobbet är meningsfullt, vilket förstås är bra. Men samtidigt så upplever åtminstone jag att det är många som tycker att arbetssätten och arbetsprocesserna är ineffektiva och omoderna helt enkelt. Det är många som inte känner sig produktiva och det går långsamt, vilket också i sig leder till onödig arbetsbelastning. Många är väldigt hårt pressade. Så även om jobbet är meningsfullt så är det många, kanske framförallt unga, som vill jobba på ett produktivt och modernt sätt, vilket jag tycker att vi också kan se. (… taltiden slut).

Tack, talman! Det finns ju mycket information och det bedrivs väldigt mycket forskning i det här, naturligtvis därför att det finns så mycket vinster i det. Får man till en bra utveckling när det gäller att göra arbetsplatsen mer attraktiv så då multipliceras det med väldigt många, 1+1 är inte bara 2 då längre.

Som ledamoten var inne på, den här stelbentheten som ibland finns i systemet så det tycker jag också kan finnas i rekryteringen. Det är ganska snäva ramar man har. Det är därför jag för fram och har fört fram den här idén om att ha ett välkomstpaket. Jag har själv suttit och intervjuat folk från Sverige till exempel som är intresserade av att komma hit. Tänk om vi kunde erbjuda dem att sänka tröskeln för att ändå ta det steget att komma hit med sitt pick och pack.

Tack, talman! Jag gillar idén med välkomstpaket och det bör man nödvändigtvis inte bara ha för offentligt anställda utan att det finns ett slags välkomstcenter eller välkomstpaket för alla som väljer att flytta till Åland. Men just den här frågan att konkurrera med löner, som jag tidigare nämnde också, så kanske inte är den viktigaste frågan. Offentlig sektor kanske inte ska just konkurrera med löner, utan lägga sin kraft på att se till att det är väldigt moderna och attraktiva arbetssätt och framförallt locka unga som drivs till det, så upplever åtminstone jag. Jag tror att många tycker att jobba med samhällsfrågor är väldigt meningsfullt och det borde vara väldigt lockande för dem.

Jag håller med ledamoten Josefsson där. Det är därför som vi har fört fram idén om ett praktikprogram för ministerassistenter till exempel, att locka med möjligheten för ungdomar att komma till landskapsregeringen och jobba under en viss period och få vara med riktigt i kärnan av där det händer i ett parlamentariskt system inom en autonomi. Jag tror att det finns många sätt att tänka kreativt där.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Röblom för ett intressant anförande här. Det är intressant på många sätt. När man tittar på årsverken, när man tittar på personalkostnader och man försöker göra en analys så märker man snabbt hur komplicerad den här analysen kan vara. Tar man till exempel årsverken, som också återspeglas i personalkostnader, så finns det ju många fall där tjänsten och kostnaden finansieras via EU. Det kan vara resiliensprojekt osv. Det bör man också ta med i kalkylen när man gör jämförelser.

Sedan behöver man beakta konkurrenskraftpaketet, det var ett antal år sedan det fanns, men när det försvann så betydde det en rejäl kostnadsökning för landskapet. Det är en komplex fråga. Men jag tycker att vi nu har tittat mer och mer på årsverken och vi gjorde en analys inför budget 2023. Den kanske inte är fullständig, men en bit på väg.

Tack, talman! Tack finansministern. Det som finansministern sade är ju att arbetet är igång. Då hoppas jag att man kan ta med sig de här tankarna just för att ge lagtinget en tydligare och lite mer strategisk analys av vad det här handlar om för resurser och varför siffrorna ser ut som de gör. Sedan kan vi här föra en sådan debatt mera än att känna att vi rusar efter och till vilket pris som helst måste få ner just den där siffran utan att se till vad det innebär sedan för andra kostnader.

Det är en absolut en målsättning och jag tycker att vi har kommit igång bra med det arbetet nu och det ska rulla på så att man hela tiden kan försvara årsverken och försvara siffrorna som presenterats. Sen är det så med personalpolitik att vi vet ju nu att det finns ett antal obesatta tjänster. Någonting som är bra för personalen, men mindre bra för oss är ju att vi har ju i regel väldigt långa tjänstledigheter eller ger möjlighet till långa tjänstledigheter. Gäller det någon lite högre befattning, någon typ av mellanchef så är det inte bara att ta in en vikarie för 6 månader eller 9 eller 12 månader eller vad det kan vara som mest och där har vi ett litet dilemma förstås.

Tack, talman! Jag behöver inte säga så mycket mer än att det är just ett exempel på den komplicerade bild som det är att vara i en liten förvaltning när det gäller främst nyckelpositioner. Det är såbart. Det är bara att arbeta vidare med helhetsbilden.

Tack, herr talman! Jag har varit med på både landskapsregeringens sida under många år och även här i lagtinget. Jag satt i Eliassons kommitté om PAF-medlen och också i Höglunds kommitté kring det här finanspolitiska ramverket. Jag upplever nog att den här PAF-snurran fortsätter att snurra och att vi inte riktigt får den att stanna upp.

Men jag skulle vilja stanna upp den en stund och göra vissa iakttagelser. Under årens lopp så känner jag igen de här diskussionerna som alltid liksom börjar på samma sätt och sedan slutar i samma lite så där vaga slutsats att vi fortsätter väl ungefär på samma sätt som vi alltid har gjort. Så brukar det bli och då är det en reservering i budgeten och lite oklara regler om allmännyttan, för det mesta som vi sysslar med är ju allmännytta.

Jag tänker att man borde stanna upp den här snurran och bara konstatera att det här bolaget eller den här offentligrättsliga föreningen har funnits ända sedan 1966. Den grundades av några grundande föreningar som fortfarande hävdar sitt ägande och sitter i ett fördelningsråd som i det närmaste nu har en symbolisk roll. Den här brännande punkten kommer det till varje gång. Ska man ta tjuren vid hornen och diskutera, vem är det som äger PAF? Är det tredje sektorns bolag eller är det landskapets?

Ägarstyrningen utgår från landskapsregeringen. Jag tror att man måste konstatera att det som man tänker att är PAF, det vill säga den här runda svarta byggnaden på väg ut mot Dalkarby, det är ju bara en bråkdel av vad som är PAF i dag. PAF är ju ett jättelikt bolag med dotterbolag om jag läser rätt på hemsidan. PAF växer, det blir väl fler och fler för varje år och det är kanske tolv bolag idag i många, många olika länder. PAF är inte mera det som det var i det grundande ögonblicket utan någonting helt annat.

Det här kanske också kräver att man börjar betrakta hela frågan på ett nytt sätt. Jag har varit med om de här diskussionerna som sagt många gånger och de slutar i att det blir en liten vag reservering i budgeten och så kommer man inte längre.

Men jag har nu grunnat på det här ett tag. Med tanke på PAF:s storlek, PAF:s vinster och PAF:s kassa så det är en helt annan dimension än vad vi har tänkt tidigare. Trenden ser ut att gå också i en positiv riktning som jag kan bedöma det från min enkla utgångspunkt. Det finns säkert de som vet mera om det. Men jag börjar landa i den slutsatsen att vi borde tänka lite större och att man faktiskt skulle ta det här klivet att etablera en PAF-fond som är utanför landskapets förvaltning. Då måste man ju göra det med en tillräcklig nivå på det grundande kapitalet. Om man nu tänker att den här reserveringen är 57,8 miljoner, det är bara siffror på ett papper, det är pengar som inte existerar utan det är en skuld, sade finansministern. En skuld till vem? Är det en skuld till tredje sektorn? Är det en skuld till allmännyttan? Det blir liksom lite oklart. Här kanske man måste fundera över vad som är finansförvaltningsmässigt mest korrekt att göra med dessa 57,8 miljoner. Ska den avskrivas eller ska den betalas? Ska den här skulden betalas till den kommande fonden? Den punkten måste man väl klargöra innan man tar mått och steg framåt. Vad ska hända finansförvaltningsmässigt med 57,8 miljoner? Vad kan man göra med det liksom i byråkratin?

Den här fonden, jag tycker att man ska ta ett tillräckligt kapital om man nu tar den från PAF:s kassa. Man kanske lägger motsvarande runt 57,8 miljoner som grundkapital, så att den blir tillräckligt stor för att kunna fondförvaltas och där kapitalet i sig ska kunna växa över år.

Sen kan man ju också tänka sig - förutom den vinst som fördelas till tredje sektorn som har varit ungefär 15 miljoner - ska den stanna på det beloppet, ska det öka något - att övrig vinstmarginal för man över till den här fonden i en årlig tillförsel av ytterligare kapital. Jag tycker att vi kan konstatera att pensionsfonden har utvecklats positivt och där har ju funnits både en årlig tillförsel av medel och ett årligt uttag av medel som har följt en lagstiftning. Det måste nog finnas en tydlig laglig grund där det också klargörs syftet med denna fond. Vem ska få pengar ur den och vem ska bestämma om hur pengarna i fonden används och till vem? Och definitionen då av allmännytta.

Jag tycker att det är en självklar sak att tredje sektorns intressen och behov långsiktigt tryggas genom att den här fonden kan bli lite som en stabilisator eller bogpropellrar i vår ekonomi. Även om PAF av någon orsak tillfälligt skulle må dåligt, bolaget skulle gå dåligt och vinsterna skulle inte vara på den nivå som tidigare, så skulle fonden finnas där som just stabilisator.

Men jag tror också att man måste ägna sig åt just det här syftet vad det innebär och till vem som de här pengarna kan gå. Jag tror att om vi börjar snäva in det på forskning så har vi tyvärr en alldeles för liten, för smal och för tunn forskarmiljö på Åland. I så fall måste medlen också kunna användas av forskarteam och nyttjare utanför landskapet. Det är en faktor som man måste diskutera i så fall. Annars måste man fundera över det. Vem kan bidra med ny kunskap om det här samhället och vår utveckling som faktiskt är relevant och önskvärd? Och hur ska det gå till? Här finns en hel del frågor nog tycker jag som man måste jobba med vidare.

Herr talman! Kort ännu. Jag tycker att det vore skäl att också överväga att utveckla någon slags koncerntänkande här i lagtinget. Nu sysslar vi enbart med den ekonomi som omsluts av landskapets budget och bokslut. Men utöver det finns ju faktiskt en större helhet där bolagen ingår: PAF, Posten, Långnäs Hamn, Kraftnät Åland men också Fastighetsverket, Pensionsfonden och så vidare. Jag tror att det kunde vara utvecklande för oss i lagtinget och andra att börja tänka i den helheten. Det här är hela vår resurs, hela vårt fält på vilket vi kan operera och att man därmed också klarare skulle ta ställning till vad som ska vara kärnförvaltningens uppdrag, dvs. centralförvaltningens uppdrag, och tydligare lägga ut verksamheter hos andra aktörer än vad vi gör idag. Jag tror nämligen att när man tar det här finanspolitiska regelverket i bruk så kan det också innebära att vi kommer att se en ökad bolagisering. Därför att när en verksamhet slår upp i budgettaket så kommer man att börja fundera på andra kreativa lösningar hur man ändå kan genomföra investeringar och satsningar som man politiskt sett ser som önskvärda. Så det tror jag att kommer att vara en effekt av det finanspolitiska ramverket också. Okej, jag slutar här. Tack, herr talman!

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell, det här tycker jag faktiskt att är värt att titta vidare på och absolut göra det i form av att det ska lagstiftas. Överhuvudtaget förtjänar PAF-medlen större respekt enligt mig, det vill säga en lag som tydligt säger hur det ska skötas. Just den här tanken med en fond är någonting som jag personligen inte direkt har diskuterat inom gruppen, men det är en tanke som tilltalar.

Jag tror att man tänker för kortsiktigt om man avfärdar den här fonden genom att säga att det blir för byråkratiskt, det är för lite pengar. Jag tror inte det håller. Om man liksom lyfter blicken och tittar på vad PAF är i dag och vad PAF kan komma att bli eller om den här utvecklingen fortsätter, så kommer det att generera vinster och vi måste använda det. Vi måste ta höjd för att det kan bli ännu större och då måste vi ha regelverken på plats. Vi kan inte fortsätta på samma sätt som från 1966 med de här ägarföreningarna, utan det måste nu ta ett kliv uppåt.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Gunell. Det är intressant. Vad gäller koncerntänket så delar jag det långt. Jag skulle gärna ha sett att vi hade haft till en början här ett koncernbokslut, men jag får väl lite avvakta. Det är förknippat med en del jobb men jag har inte gett upp där. Så vi får se vad jag mäktar med under den här hyfsat korta tid som jag har kvar här.

Vad gäller PAF så är det ett fantastiskt fint bolag, intressant på alla sätt och otroligt välskött. De visar ett gott bokslut 2021 och 2022 blir säkert bra, och kanske de kommande åren till. Sedan väntar man en dipp på grund av licensförfarande på den finska sidan, det ser vi och det må ju ta några år. Just den här PAF-fonden så det utesluts inte i den här ganska öppna skrivningen som finns i budgetförslaget.

Nej, det får man väl säga då, om man vill se positivt på det hela, att landskapsregeringen har ganska fria skrivningar om vad det kan leda till och det är väl det som väcker de här frågorna. Men jag har nu sagt hur jag ser på det här och jag tror att man ska tänka lite större än vart jag ser att det här resonemanget har varit på väg hittills. Det här är ju en process, även koncernfrågan är en process. Jag tror inte att finansministern ska skynda, att det måste ske under hans tid som finansminister. För det här är långsiktighet och landskapet har bara just och just kommit igång med ägarstyrning, så det är ju någonting som man där också måste i så fall utveckla ytterligare.

Det är sant, arbetet tar aldrig slut på det viset. Det finns alltid sådant som kan utvecklas och utvecklas bättre på många, många områden. Så har det alltid varit och så kommer alltid att vara.

Jag tänker lite återgå till PAF-medlen. Som jag nämnde tidigare så finns den här reserveringen i balansräkningen som är som en skuld eftersom det är bokfört så, öppet och ärligt på det viset. Jag tror inte att det är pengar som man ska använda till någon typ av fond eller vad man vill för de pengarna som har kommit och gått, om jag uttrycker mig lite krasst här. Vi har motsvarande medel på kontona ibland, men vi kanske inte vill tömma dem heller. Just vad gäller PAF-fonden här så det en utmaning i sig och det finns ju mycket frågetecken, det vet vi allihop. Ett av frågetecknen är förstås hur man tar emot medel från PAF och sedan ska de fördelas vidare, görs det i fonden eller görs (… taltiden slut).

De frågorna tycker jag att man måste klargöra. Man måste väl stifta om själva PAF-lagen. Man måste stifta en ny lag om själva fonden och den måste ju följas av något slags regelverk. Om fördelning ska ske direkt från fonden eller om landskapet handhar den fördelningen som tidigare, dessa 15 miljoner, så det är de pengar som är utöver tredje sektorns andel som ju går till den här fonden. Men rent finansförvaltnings- och tekniskt sett så måste man ju ändå fatta beslut om hur man ska hantera den här skulden, som finansministern sade, på 57,8 miljoner. Vad ska vi göra av det? De kan ju inte liksom ligga där i evigheter, utan man måste väl sätta ner foten där också då. Då undrar jag fritt och ärligt bara, vad är finanstekniskt mest korrekt att (… taltiden slut).

Diskussion är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.
Först föreläggs betänkandenas klämmar och efter det motiveringarna. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs först den första klämmen i betänkande nr 22/2021-2022 över årsredovisningen. Klämmen är godkänd.
Föreläggs den andra klämmen i betänkande nr 22. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Begärs ordet?

Jag önskar en ny text under rubriken Ålands fastighets Ab.

Jag ber att få understöda ledamot Holmbergs förslag.

Lagtingsledamoten John Holmberg, understödd av lagtingsledamoten Pernilla Söderlund, har föreslagit att en ny text i betänkandet under rubriken Ålands fastighets Ab. Texten framgår av ledamoten Holmbergs reservation till betänkandet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande röstar ja; den som omfattar lagtingsledamoten John Holmbergs ändringsförslag röstar nej.
Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Omröstningen avslutas. Talmannen röstar ja.

Omröstningen utföll
14 ja-röster,
4 nej-röster
8 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har godkänt utskottets betänkande.

Föreläggs nu den första klämmen i betänkande nr 23/2021-2022 gällande effektivitetsrevisionen och granskningsrapporten av PAF-medel. Klämmen är godkänd.
Föreläggs den andra klämmen i betänkande nr 23. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Föreläggs nu den första klämmen i betänkande nr 25/2021-2022 gällande landskapsrevisionens verksamhetsberättelse. Klämmen är godkänd.
Föreläggs den andra klämmen i betänkande nr 25. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendenas enda behandling är avslutad. Ärendena är slutbehandlade.