Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman!

Jag kommer nog att dra över den rekommenderade taltiden.

Äntligen får jag lov att säga utifrån att landskapsregeringen kan presentera det här stora lagförslagspaket om en ny gymnasielagstiftning. Den här beredningsprocessen har varit lång och påbörjades redan 2017. Reform 2017 tror jag att det arbetet hette.

Utifrån det arbetet kom en tjänstemannarapport om uppdateringsbehov av gymnasielagen. Därefter tillsatte föregående landskapsregeringen en politisk arbetsgrupp för att processa uppdateringsbehoven. Därtill har vi slutrapporterna om Gymnasieutbildning för alla samt Utredningen hur Ålands folkhögskolas verksamhet kunde utvecklas inom myndigheten Ålands gymnasium. Det har lagts ner ett stort arbete på den här lagstiftningen, och jag vill framföra ett tack till alla som, på ett och eller annat sätt, har varit inblandade i den här processen.

Talman! Äntligen kan landskapsregeringen lämna över till lagtinget lagförslagspaketet gällande gymnasieutbildning som är uppdaterad och förhoppningsvis motsvarar det behov som efterfrågas i dagens åländska utbildningssystem.

Den nya gymnasielagen för Åland har en moderniserad struktur. Syftet är att skapa en mer konsekvent lag som är enklare att hitta, förstå och tillämpa. Bland annat så har den allmänbildande gymnasieutbildningen och yrkesinriktad gymnasieutbildning var sitt eget kapitel. Bestämmelser om läroavtalsutbildning förs in gymnasielagen och förslaget är därmed att dagens läroavtalslag upphävs.

Talman! Gällande myndigheten för Ålands gymnasium föreslås en egen landskapslag och ett namnbyte från dagens Ålands gymnasium till Ålands gymnasiemyndighet. Orsaken är att enbart Ålands gymnasium kan vara förvirrande och det har uppfattats som otydligt i nuvarande lagstiftning.

I myndigheten ingår idag Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium som ordnar gymnasieutbildning. Förslaget är att Ålands folkhögskola förs in under myndigheten som den tredje skolan och därmed utvidgas uppdraget att även omfatta den fria bildningen. Regleringen av fri bildning blir dock kvar i den nuvarande landskapslagen om Ålands folkhögskola, men det sker ett namnbyte till landskapslag om folkhögskoleutbildning.

Orsaken till att Ålands folkhögskola förs in under gymnasiemyndigheten är att en liten skola som Ålands folkhögskola blir skör. En samordning, som förslaget är, innebär tillgång till stödfunktioner för allmän förvaltning, ekonomi, personaladministration och kommunikation. Rektorn vid folkhögskolan får nu en större möjlighet att fokusera på pedagogisk ledning och utveckling av verksamheten.

Talman! Den fria bildningen är central för det livslånga lärandet. Den kan ge unga en väg in i samhället och en äldre en väg vidare.

Gällande den fria bildningen så avser landskapsregeringen att utreda om en separat landskapslag om den fria bildningen på Åland, vilket även omfattar utbildningsverksamhet om medborgarinstitut, Ålands musikinstitut och bildningsförbund. Det här finns även omnämnt i Ålands budget för 2026.

Talman! Det som är helt nytt inom gymnasielagen är förslaget om utbildningen som förbereder för examensutbildning. Det är precis vad namnet är dvs. förbereder för examensutbildning vilket är något som har efterlyst länge då det finns ett stort behov. Dels för de studerande som inte har svenska som modersmål, de som har flyttat till Åland t.ex. under högstadietiden och har ett behov av att stärka svenska kunskaperna så att man klarar av svenska språket för att lyckas genomgå en hel gymnasieutbildning. Det finns även flertal studerande som behöver ett år till för att stärka och läsa upp grundskolebetyg men även få handledning och stöd kring vad som man ska fortsätta att studera till.

Idag kan man säga att NYA linjen vid Ålands folkhögskola är en form förberedande utbildning men utvecklas nu till att vara en hybrid av Ålands gymnasiemyndighets tre utbildningsverksamheter. Fokus ska vara på den studerandes behov.

Genom att erbjuda en ettårig förberedande examensutbildning kan vi möjliggöra att fler av våra unga lyckas och vi minskar avhopp från utbildning, vilket bidrar till en ökad utbildningsnivå hos ålänningarna och främjar sysselsättning samt tillväxt.

Talman! Att öka och säkerställa att varje ung person genomför en examensutbildning handlar även om möjligheterna till stöd. Stöd i lärande för studerande finns i dag i läroplansgrunderna men sätts nu in i lag. Samma benämningar föreslås på stödformerna som vi har idag inom barnomsorgs- och grundskolelagen, vilket betonar vikten av att stödet för lärande löper mellan grund- och gymnasieskola.

När elever rör sig från grundskolan till gymnasiet kan det vara en svår övergång, både akademiskt och socialt. Vi vet att avbrott i stödinsatser riskerar ett sämre skolresultat, lägre motivation och större risk för att den studerande gör avbrott i studierna. Samhällsekonomiskt kan man fråga sig hur strategiskt är det att ha stöd i lärande i grundskolan och inte på gymnasienivå. Här är ett pågående ESF-finansierat projekt, STÖD, inom gymnasiet mellan både Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium där ett delmål är att skapa en modell och struktur för stödinsatser.

Talman! För att lyckas med sina studier handlar inte enbart om stöd det handlar även om att skolmiljön ska kännas trygg och säker. Skrivningarna kring hantering av trakasserier, mobbning eller våld har tydliggjorts.

Talman! Vi har infört avgiftsfritt gymnasium och nu är landskapsregeringens förslag att den studerande avgiftsfritt ska ha rätt till dator under studietiden om dator behövs för att genomföra studierna. Det här betyder att vi går ifrån dagens system med att subventionera den studerades dator.

Förslaget har även ett förtydligande kring rätten till avgiftsfriheten. Gymnasieutbildningen ska vara avgiftsfri om studierna inleds senast det kalenderår som den studerande fyller 18 år. Rätten till avgiftsfri utbildning upphör när den studerande har avlagt examen. Förslaget är dock att det sätts in en begränsning i lag dvs. att avgiftsfriheten upphör senast vid utgången av det kalender år då den studerande fyller 21, därtill finns möjlighet till undantag.

Talman! Det finns mycket som man vill lyfta, men jag vill kort nämna att nu förs in bestämmelser om yrkesexamen och specialyrkesexamen. Det är utbildning som riktar sig till vuxna. Likaså förs nu in bestämmelser kring yrkesträningsundervisningen som handleder den studerande för arbete och ett självständigt liv.

Förslaget är även att yrkesrådet avvecklas och det blir i stället en tydlig bestämmelse om krav på samarbete med arbets- och näringslivet. Det här är främst att den yrkesinriktade gymnasieutbildningen ska svara mot arbets- och näringslivets utvecklings- och kompetensbehov.

Nya bestämmelser föreslås inom handledning och karriärvägledning, dels att fånga upp och ge stöd till unga personer som vill byta utbildning eller hoppar av sin gymnasieutbildning. Men även till den som har avslutat sina gymnasiestudier och tänkt söka till vidare studier men inte fått någon studieplats, så ska man ha rätt att få handledning och karriärvägledning under ett år. Det här stödet ges redan idag av Ålands gymnasium men förs nu in i lag.

Till sist utifrån ekonomiska, administrativa och övriga samhälleliga konsekvenser så tror jag att vi kan vara eniga i detta lagting att utbildning som förbereder för examensutbildning samt stöd i lärande bidrar till en ökad utbildningsnivå hos ålänningarna, vilket i sin tur främjar sysselsättningen. Unga som lyckas i skolan får bättre hälsa, inkomster och livsmöjligheter. Att satsa på utbildning är den investering som ger störst avkastning för det åländska samhället, både på individnivå och samhällsekonomiskt.

Om man tittar på genomströmningen av de som påbörjar gymnasiet, enligt den senaste ÅSUB statistiken från 2024, så de som började 2020 och gick ut 2023, är under 80 %. Det här handlar att man blir klar inom tre år. Kvinnor har lite högre genomströmning men ändå strax under 80 % jämfört med män som har närmare 76 %.

Nå vad blir den totala kostnaden för det här nya lagförslagspaketet? Stöd i lärande är svårt att uppskatta. Redan idag finns det i läroplansgrunderna men sätts nu in i lag. Men utifrån utbildning som förbereder för examensutbildning så kommer kostnaderna att öka då det läggs på fyra ytterligare veckor, utökning med timmar för speciallärarresurs och studiehandledare. En uppskattning ligger omkring 135000- 150 000 euro. Därtill gällande stöd för lärande så kommer det troligtvis att bli ett utökat behov av pedagogiska gruppassistenter inom gymnasiet. Ålands gymnasium har svårt att uppskatta kostnaderna men kostnaden för en gruppassistent är cirka 40000 euro.

Förslaget kring att de studerande inom det avgiftsfria gymnasiet ska ha tillgång till en egen dator så planerar gymnasiet att leasa datorer. Uppskattningen är, när det är infört för alla tre årskullar, en merkostnad på cirka 100 000 per år.

Landskapsregeringens sparkrav kvarstår men sparkrav förändrar inte vårt ansvar att fortsätta utveckla gymnasieutbildningen. Vi måste hålla två tankar i huvudet samtidigt; använda resurserna klokt och att samtidigt göra strategiska satsningar som innebär samhällsnyttiga investeringar för det åländska samhället.

Avslutningsvis, talman, har det genomförts en barnkonsekvensbedömning som visar att den föreslagna gymnasielagen i stort stärker barns och ungas rättigheter.

Förslaget är att lagstiftningen ska träda i kraft den 1 augusti i år, men gällande utbildning som förbereder för examensutbildning träder i kraft först den 1 augusti 2027. Det beror helt enkelt på att man behöver ytterligare tid för att förbereda bl.a. en ny läroplan för utbildningen. Tack!

Tack, talman!

Utbildningsministern talar kanske inte så mycket om kostnaderna. Jag tycker att lagförslaget kanske inte är helt tydligt när det gäller kostnaderna som det här medför. Det är ganska mycket rättigheter som man inför men däremot så sägs det inte något om vad det här kommer att kosta.

Tack, talman!

Det finns vissa rättigheter som nu införs i lagstiftningen och som redan praktiseras på Ålands gymnasium. Det är svårt att uppskatta kostnaderna, men jag tycker att jag har beskrivit det. Det finns också en beskrivning av detta i själva lagförslaget.

Det som är tydligt är att man nu kan se med utbildningen som förbereder för examensutbildning, är att det är klart att kostnaderna kommer att öka. Det handlar dels om att antalet veckor av själva utbildningen ökar, men också genom behovet av speciallärare och studiehandledare. Det handlar om timmar. Man har försökt göra en uppskattning, men det kommer absolut att bli en ökning. Samtidigt arbetar gymnasiet också med effektivisering.

Tack, talman!

Den andra kommentaren jag vill framföra är att vi här utökar en mängd rättigheter. Utbildning är självklart viktigt, och det är avgörande att vi tar hand om våra ungdomar så att de får en utbildning. Men det som kanske saknas i det här lagförslaget är tydliggörande av krav. Det verkar som att vi i allt större utsträckning vill ge stöd och hjälp, men ställer vi verkligen krav för att säkerställa att det leder till något positivt? Och om det inte blir några framsteg, trots all den hjälp som ges, vad händer då?

Jag vill också höja ett varningens finger. Jag kommer kanske att återkomma till detta i ett senare anförande, men jag anser att folkhögskolan är en bortglömd juvel som absolut skulle kunna utvecklas och bli mycket bättre och mer intressant. Det området skulle kunna vara av stor betydelse för Finström, och jag ser fram emot att höra mer om det.

Tack, talman!

Jag håller helt med ledamoten om att folkhögskolan är en juvel som skulle kunna utvecklas. Det är ju syftet nu när den blir den tredje skolan under Ålands gymnasium. Nu frigörs annan form av tid, och det är också därför rektorn kommer att vara kvar som rektor på folkhögskolan. Detta görs för att kunna utveckla den pedagogiska verksamheten och utvecklingen inom folkbildningen inom folkhögskolan.

Tack, talman!

Tack minister Hambrudd. Jag vill också gratulera för ett mycket lyckat lagpaket. Det är verkligen ett omfattande lagpaket som vi har fått ta del av.

Jag tycker att det är bra att man renodlar administrationen och förvaltningen under myndighetsuppdraget. nom det uppdraget.

Vicetalman Måtar nämnde en juvel, folkhögskolan. Jag har en annan juvel, nämligen Ålands lyceum. Har regeringen funderat mera på Ålands lyceums ställning? Ålands lyceum har ett speciellt uppdrag eftersom de erbjuder nationella examina som berättigar till studier på högskolor och universitet i riket, men som även är godkända utomlands. Denna examen är, genom överenskommelseförordningen, väldigt viktig.

Men skolan som sådan, har ni funderat något mer på skolans ställning i organisationen?

Tack, talman!

Jag vet inte om jag missförstår ledamotens fråga, men som jag ser det är alla tre skolorna, som nu kommer under myndigheten Ålands gymnasium, tre genuina juveler i sig själva.

Tack, talman!

Tack minister Hambrudd. Det är alldeles riktigt att vi har ett mycket fint utbildningsväsende på Åland.

Jag tänker också på kostnaderna. I fjol föddes det rekordlågt antal barn på Åland. Finns det en skalbarhet i den här organisationen så att man kan beakta de minskande årskullarna successivt?

Det genuina på Åland är att vi överlag har väldigt små skolor, och organisationerna skulle kunna tillåta cirka dubbelt fler elever. Men lärarna behövs ändå för olika ändamål, såsom olika ämnen och ämnesfördelning inom kollegiet. Har ni funderat på den här skalbarheten, särskilt inom gymnasieutbildningen? Finns det möjlighet att nyttja lärarresurserna mer över skolornas gränser?

Tack, talman!

Med den här förberedande gymnasieutbildningen så blir det en form av hybrid.

Ledamoten lyfte flexibilitet, det föds färre barn och det är färre som börjar i årskurs ett. Samtidigt har vi en kommande utmaning att vi har väldigt många elever i högstadiet, så det kommer att vara stora årskullar som kommer att gå ut. Just nu tittar vi på är att skala upp, främst inom yrkesgymnasiet. Det behövs åtminstone två klasser till för att ta emot alla de elever som går ut grundskolan. Centralt och viktigt är att vi ska kunna erbjuda en studieplats för samtliga grundskoleelever som går ut årskurs nio.

Tack, talman!

Tack till utbildningsminister Hambrudd. Det är ett gediget arbete som både ministern, tjänstemännen och skolpersonalen har lagt ner under lång tid.

Jag tillhör den skara som inte ser fastigheten Ålands folkhögskola som en juvel direkt. Den har ett stort värde, men jag skulle gärna se att Fastighetsverket ges en fullmakt att sälja den till en privat aktör som kan utveckla området ytterligare.

Det som oroar mig är ekonomin. Jag ser att en studieplats vid Ålands lyceum kostar i år 8 000 euro. Medelsnittet för gymnasiet ligger på ungefär 14 000 euro, där de yrkesinriktade programmen inom sjöfartsteknik drar upp genomsnittet.

I lagförslaget framgår det att en studieplats för gymnasieförberedande utbildning kommer att kosta ungefär 24 000 kanske upp till 27 000 euro. Är det en rimlig kostnad i dagens värld?

Det är den kostnaden utifrån idag när vi summerar kostnaderna för folkhögskolan, den kommer att bli en form av hybrid. Men det är ju ett pågående arbete som myndigheten Ålands gymnasium och även styrelsen för Ålands gymnasium har fått i uppdrag att arbeta med detta. Vi har också fått tydliga direktiv från landskapsregeringen, till exempel kring årsverken och att kostnaderna ska ner. Därför behöver vi titta på hur vi kan effektivisera.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att utbildning som förbereder för gymnasieutbildning har efterfrågats oerhört länge. Om vi kan lyckas med att fler unga genomför en gymnasieutbildning, så har hela samhället lyckats göra stora besparingar.

Tack, talman!

Jag är den förste att skriva under på att det är bra att folkhögskolan kommer in under gymnasiet. Det har jag politiskt arbetat för i tio års tid, och jag tycker att det är positivt.

Min vision har alltid varit att den Nya linjen, den gymnasieförberedande utbildningen, ska fysiskt befinna sig inom Ålands gymnasium. Det är då man drar mest nytta av den. Det minskar de negativa effekterna av avhopp och ökar attraktionskraften för just den utbildningen. Dessutom sparar man pengar och människokapital.

Jag anser att det här är ett steg framåt, men man borde ha tagit två steg. Jag tycker faktiskt att kostnaden är hög. 27 000 euro för en studieplats är en dyr kostnad, särskilt när man tidigare har legat på 10 000 euro och fått minst samma kvalitet. Men det är min personliga åsikt.

Tack, talman!

Ålands folkhögskola och dess fastigheter, detta är ett viktigt steg för att ge Ålands folkhögskola och den fria bildningen möjlighet att utvecklas, eftersom de har en central och betydelsefull roll i vårt samhälle.

Det finns flera olika fastigheter i området. Fastighetsverket har också ett uppdrag att undersöka vilken annan verksamhet som kan nyttja de befintliga lediga lokaler som finns idag.

Talman!

Jag vill också ansluta mig till kören som ger en eloge till vicelantrådet för att ha drivit det här projektet framåt, samt till de tjänstemän som arbetar i bakgrunden.

I mitt anförande kommer jag att lyfta fram självstyrelsen och ekonomin som utgör ramen för alltihop. Därför tar jag nu upp några detaljfrågor nu.

Jag funderar lite kring tjänstemannalagen. Det finns hänvisningar i lagförslaget till tjänstemannalagen, och här blir det problematiskt eftersom tjänstemannalagen inte kommer att träda i kraft till den 1 augusti, vilket är önskvärt med den här lagstiftningen. Har ni några tankar kring detta?

Jag undrar också om yrkesråden som föreslås avskaffas. Vad är tanken bakom det? Jag har hört mig för lite och det verkar finnas olika åsikter, så jag skulle gärna vilja ha mer information kring detta.

Tack, talman!

När det gäller tjänsteinnehavarlagen så är också den problematiken beskriven i själva lagförslaget. Framförallt handlar det om den personal som kommer att överföras från Ålands folkhögskola till myndigheten. De tjänsterna får förbli oförändrade och inget görs innan vi har den lagstiftning klar.

Gällande yrkesområden så har det funnits ett starkt önskemål att avveckla dem. Många anser att det är lite för tungrott. Ålands Näringsliv och företagarna på Åland tycker dock att det är positivt att yrkesråden avskaffas, baserat på de remissvar som har kommit in. Man anser att varje yrkesområde på ett bättre sätt kan samarbeta med näringslivet på ett mer effektivt sätt.

Talman!

Jag har tagit del av remissutlåtanden och även talat med en del lärare vid yrkesgymnasiet. Det är tydligt att bilden är bred och att den varierar beroende på vilken bransch man befinner sig i, samt hur mycket stöd man upplever att man har fått av yrkesråden. Vi får fördjupa oss i detta i lag- och kulturutskottet senare.

Jag funderar också på förordningen. Kommer den att den finns tillgänglig när vi processar vårt arbete i lag- och kulturutskottet? Jag tror att det skulle vara mycket bra, när vi läser igenom paragraferna, att man har möjlighet att ta del av hur förordningstexten är utformad.

Vidare funderar jag på säkerheten vid våra skolor. Just nu är det i princip "Oklahoma fritt" för vem som helst att gå in under lektionstid. Hur har ni resonerat kring detta?

Tack, talman!

Först och främst angående förordningen, den är inte helt klar. Men vi kommer tillsammans med lagberedningen att resonera kring det.

När det gäller säkerheten finns det inte mycket beskrivet här, men det är ett arbete som har pågått i flera år. Det finns ett väl utbyggt system bland lärarkollegor, men också med eleverna, kring utrymnings- och inrymningssystem. Lag- och kulturutskottet kommer säkert att få höra mer om detta när gymnasiemyndigheten kallas.

Tack, talman!

Det är mycket fokus på att människor inte ska hamna efter, att man ska kunna bli klar med sin utbildning, och det förefaller ha varit huvudsyftet med den här lagstiftningen. När man läser den och lyssnar på ministern, framgår detta tydligt. Det är ett lovvärt syfte i sig.

Jag funderar dock på en annan aspekt. Vad händer med de ungdomar som är högpresterande? Hur får de ta del av de här insatserna? Eller är lagstiftningen enbart riktad till dem som riskerar att halka efter? Även om man är högpresterande och klarar av skolan lätt och enkelt så kan det vara lätt att förbise deras behov. Man tänker kanske att de klarar sig själva, eller att de får hjälp av klasskamrater.

Men för att dessa högpresterande elever ska kunna utvecklas optimalt och för att vi ska få en attraktiv skola, är det viktigt att även de får stöd och anpassning av sin utbildning. Kan ministern resonera lite kring detta?

Tack, talman!

Vi har valt att behålla möjligheten för HUTH, elever på yrkesgymnasiet ska också kunna läsa ämnen som gör att de kan ta studentexamensproven. Syftet med den här lagstiftningen är att skapa ett mer flexibelt system, där det finns möjligheter att förkovra sig ytterligare. Naturligtvis handlar det också om resurser.

Tack, herr talman!

Jag blev inte riktigt klok på svaret. Ska de extra resurserna bara gå till människor som riskerar att halka efter? Kanske kan de också användas för högpresterande elever, så att de får en anpassad studiegång och kan klara av sina studier på kortare tid? Det är egentligen det jag är ute efter.

När vi pratar om kostnader, och att detta reducerar kostnader i framtiden för att färre människor blir utslagna, så tycker jag att vi också kan vända på steken. Om vi skapar en skola där högpresterande elever kan trivas och frodas, så lockar det också till sig arbetskraft. Föräldrar till högpresterande barn har ofta höga inkomster. Vi kan använda skolan som ett sätt att öka intäkterna till Åland.

Det finns en tydlig beskrivning i lagförslaget angående individuell handledning. Det innebär att alla studerande, oavsett om de har svårigheter, är vanliga studerande eller högpresterande, ska kunna få individuell handledning.

Syftet är att de som behöver mer utmaningar, eller till exempel ta en delexamen tidigare, ska kunna ha möjligheter till det.

Tack, herr talman!

Tack ministern. Det finns många positiva aspekter i det här lagförslaget. Avgiftsfriheten är bra och den förberedande utbildningen för examensutbildning är bra. Stöd för studerande i lag är bra.

Samtidigt vet vi att kullarna ökar, vilket kan innebära att fler assistenter behöver anställas. Många av de positiva aspekterna, som jag nämnde, har en kostnadsdrivande effekt. Samtidigt säger ministern att sparkravet kvarstår. Hur ska man kombinera dessa två faktorer?

Läraravtalen är som de är, och det är lätt att börja tänka sig att den nya styrelsen för myndigheten snart kommer att diskutera att avveckla folkhögskolans lokaler, vilket ju innebär en kostnad.

Så hur har landskapsregeringen tänkt att hantera de ökade kostnaderna i förhållande till sparkraven?

Tack, talman!

Vi har vår rambudget, men vi diskuterar också utifrån att vi prioriterar utbildning. Det behöver finnas en rättvis fördelning mellan alla politikområden.

Det jag försökte säga i mitt anförande är, ja, sparkraven finns kvar. Här pågår en dialog som jag har tillsammans med styrelsen, där de överväger olika åtgärder för att effektivisera, det vill säga att dra ner på kostnader. Det kommer dock att innebära, utifrån det här lagförslaget, att det behövs mera pengar. Jag menar att det inte är status quo idag, där det bara kommer en pott pengar. Istället måste dessa medel arbeta ihop.

Tack, herr talman!

Det är trist om det blir så att det finns en massa bra saker i lagstiftningen som sedan inte kan förverkligas, till exempel på grund av brist på pengar. Jag har fått veta att läroavtal, som ju är en väldigt bra idé, idag är begränsade just för att det inte finns pengar för att genomföra dem.

När det gäller folkhögskolans lokaler, med tanke på den fria bildningen och den kvalitet som finns i att man är just på den platsen, hoppas jag att landskapsregeringen och den tillkommande styrelsen för myndigheten tänker lite extra innan de bestämmer sig för att göra sig av med dessa lokaler, även om det kan vara lockande av ekonomiska skäl.

Min andra fråga gäller egentligen just styrelsen. I lagförslaget anges tydligt vilka krav styrelseledamöterna för den nya myndigheten ska uppfylla. Men landskapsregeringen har också skrivit in svårigheter för sig själv när det gäller att byta ut ledamöterna. Varför har man gjort det?

Tack, talman!

Nu vet jag inte riktigt vad ledamoten menar, att vi har byggt in svårigheter att byta ut styrelsen. Eftersom Ålands folkhögskola också blir den tredje myndigheten så ska styrelsen också ha kunskap om den fria bildningen. Det står dessutom beskrivet att vi ska välja en ny styrelse inom tre månader efter att detta lagförslag har trätt i kraft.

Talman!

I lagförslagets avsnitt 5.1 Ekonomiska, administrativa och övriga samhälleliga konsekvenser bör de samlade kostnaderna redovisas.

I detta lagförslag finns det inte uppgifter kring de ekonomiska konsekvenserna, trots att det samtidigt sägs att reformen medför ökade kostnader för undervisning, stöd och administration.

Vi ska alltså fatta beslut om en omfattande reform utan att veta vad den riktigt kommer att kosta. Prislappen saknas.

Min fråga till ministern är därför: Vilka är de totala ekonomiska konsekvenserna av den här lagen? Och vad innebär det här för landskapets budget framöver?

Tack, talman!

Det som saknas är en totalsumma. Men det står egentligen väldigt bra beskrivet vad man ser att kommer att öka kostnaderna. Precis som jag nämnde kring examensutbildning, så ligger en uppskattning runt 135 000 till 150 000.

När det gäller stöd för lärande, troligtvis med ett utökat behov av pedagogiska gruppassistenter inom gymnasiet, så där har gymnasiet inte heller velat ge en tydlig uppskattning av hur många som eventuellt behövs. Idag finns det sju stycken gruppassistenter, men en gruppassistent kostar cirka 40 000, och det kommer att behövas ett utökat antal.

Talman!

Det här blir svårt att få ihop till en prislapp. Ministern nämner ju i sitt anförande att det är svårt att uppskatta kostnaderna. Det är lite siffror här och där. Vi har hört i flera repliker att det här kommer att kosta. Det är svårt att få en samlad kostnadsbild.

Det här innebär alltså att lagtinget nu förväntas anta en lag utan att veta vad det kostar egentligen. Vi kanske behöver låta finans- och näringsutskottet få till uppgift att granska de ekonomiska konsekvenser kring det här lagförslaget. Vi har fått höra tidigare i debatten om hur viktigt det är med ekonomiska konsekvensanalyserna. Här har finans- och näringsutskottet ett jättekul uppdrag.

Jag tror inte att landskapsregeringen har några problem, om finans- och näringsutskottet vill titta närmare på detta.

Talman!

Det finns ett projekt som har stor betydelse för tillväxten och kompetensen på Åland, och det heter grit:lab. Jag noterar i beredningslistan att PAF, Penningautomatföreningen, inte har hörts. Jag skulle vilja föra till protokollet att jag önskar att lag- och kulturutskottet hör Penningautomatföreningen.

Till ministern vill jag ställa frågan: Har grit:lab och liknande verksamheter beaktats i beredningen av det här lagförslaget?

Talman!

Ja, grit:lab finns med. Det är ju tydligt nu, eftersom det är en form av vuxenutbildning som nu förs in i lagen kring just yrkesexamen.

Talman!

Ministern har fattat beslut på enskild föredragning den 10 oktober 2025 om en tvåårig yrkesutbildning för 50 elever på grit:lab Kan jag då tolka ministerns svar som att den utbildningen kan förverkligas enligt plan, och att liknande utbildningar också kan förverkligas?

Tack, talman!

Ja, grit:lab 3.0 kommer att förverkligas. Det är ju det som är vår styrka, vi har en egen behörighet gällande utbildning, och vi har andra yrkesexamina här på Åland. Kanske är det ett dåligt exempel ta upp grit:lab, men utifrån vår självstyrelse har vi yrkesexamen för ambulanssjukvårdare, vi hade nyligen även utbildning för alarmoperatörer. Det som är viktigt med dessa utbildningar är att de som utbildas enbart är behöriga att arbeta på Åland. Vi använder vår behörighet för att möta åländska behov i vissa fall och situationer. Det är dock också viktigt att vi utbildar så att man har behörighet att studera vidare men även att kunna arbeta utanför Åland.

Talman!

Tack för ett gediget arbete med den här gymnasielagen.

Jag har några frågor. Jag har läst remissvaren. Hur säkerställer landskapsregeringen att samarbetet med arbetslivet inte blir för personberoende och ojämnt mellan olika utbildningar nu när den gemensamma strukturen, som yrkesrådet faktiskt hade, tas bort?

Finns det någon tydlig plan för hur landskapsregeringen ska följa upp borttagandet av yrkesrådet? Hur ska man se till att det inte bara rinner ut i sanden och att man inte tappar den struktur som ändå har funnits?

När man läser remissvaren framgår det också att det finns delade åsikter bland personalgrupperna. Vissa anser att yrkesrådet har haft stor betydelse, medan andra inte gör det.

Tack, talman!

Det är svårt för mig att gå in helt i detaljer, men det som är väldigt tydligt i själva lagstiftningen är att yrkesgymnasiet ska arbeta mycket nära med både arbetslivet och näringslivet. Detta för att säkerställa att utbildningen är anpassad efter de behov som finns i näringslivet.

Det är också viktigt att påpeka att det inte enbart är myndigheten gymnasiet och våra skolor som ska samarbeta. Landskapsregeringen och utbildningsbyrån behöver också ha en nära kontakt, eftersom det tar tid att planera utbildningar när förändringar ska genomföras.

Talman!

Absolut, men hur gör man det? Vem äger frågan? Det får inte bara falla mellan stolarna och så görs det inte.

Vi vet alla hur viktigt det är att det finns någon som håller i det, speciellt när det handlar om skolor, näringsliv och företag. Vad är det företagen verkligen behöver? Vad kan skolorna erbjuda? Den sammanlänkande faktorn saknas nu, och det upp till utbildningsministern och näringsministerns, gissar jag, att försöka hitta ett forum som fungerar. Jag hoppas verkligen att detta inte faller mellan stolarna.

Vi för ju inte in någonting i lag för att önska att det inte ska lyckas. Snarare handlar det om en större betoning på att det ska vara ett nära samarbete. Det är inte bara utbildningsministern och näringsministern som har det här ansvaret, utan även själva myndigheten, gymnasiet behöver säkerställa att detta fungerar väl.

Tack, talman!

Först och främst, tack för ett väldigt genomtänkt och genomarbetat lagförslag. Det är länge efterlängtat, även om vi socialdemokrater kanske har arbetat för en annan lösning från början, så är det nu detta förslag som vi går in för. Det finns mycket som är riktigt bra i det.

Jag gläds särskilt åt den barnkonsekvensanalys som jag anser vara den bästa vi har haft hittills när det gäller åländsk lagstiftning. Här har man verkligen lyssnat på ungdomarna och gjort en grundlig genomgång av lagförslaget, vilket har lett till ganska positiva slutsatser.

En av rekommendationerna för det fortsatta arbetet, enligt denna barnkonsekvensanalys, är att vi behöver fortsatt uppföljning och analys. Det handlar om ganska stora förändringar som vi av erfarenhet vet att tar tid. Vi kommer säkert att debattera detta här att nu blev det inte precis som vi hade tänkt, och det kanske måste göras vissa ändringar. Har ni funderat på hur man ska följa upp lagstiftningen?

Tack, talman!

Jag håller med om att det är mycket positivt att få in dessa barnkonsekvensbedömningar, eftersom de ger en gedigen analys av själva lagstiftningen. Ja, vi har tänkt på detta, och det handlar dels om tillsyn. Det är viktigt att påpeka att tillsyn inte enbart ska fokusera på enskilda ärenden; det behöver också finnas en förebyggande tillsyn när man går in i specifika frågor och fördjupar sig i dem.

Visst är det så att detta är ett gediget och efterlängtat lagförslag. Men vi måste också vara medvetna om att det kommer att ta tid att implementera allt och få det att fungera. Det är något vi måste ha respekt för. Lagstiftningen är tydlig.

Jag undrar över en annan sak. När man ser på den bredare bilden av hur samhället utvecklas nu, så har vi inom Ålands gymnasium folkbildningen och det stödjande samt den Nya linjen, vi har den studieförberedande linjen, de teoretiska utbildningarna och yrkesgymnasiet. Som jag ser det blir det allt viktigare att vi har en fungerande och bra yrkesutbildning. Det är i de branscherna som efterfrågan ökar och faktiskt inte så mycket på den teoretiska sidan. Där kan vi i framtiden ha problem med växande arbetslöshet.

Så jag undrar om ministern kan säga något om hur man kan lyfta och prioritera yrkesutbildningen inom Ålands gymnasium?

Tack, talman!

Jag håller helt med ledamoten om att det primära faktiskt är att lyfta fram yrkesutbildningarna och att det ska vara attraktivt att välja dem. Jag tycker att det är viktigt. Jag instämmer också i att de behöver prioriteras ytterligare. Det pågår faktiskt ett arbete för att se över vilka yrkesutbildningar vi har.

Vi har en viss sårbarhet på Åland när det gäller vår litenhet, särskilt när det gäller lärarkompetens, och det här behöver vi följa noga. Dessutom är det viktigt att få de grundläggande ämnena (GEM) tydliga, så att de som vill kan söka vidare till högre studier.

Herr talman!

Ekonomin nämndes i presentationen och i flera repliker under debatten. Landskapsregeringen, vid sidan av vicelantrådets gedigna arbete med lagframställningen, har givetvis har tagit hänsyn till frågor som ramverk, kostnadstak och överskottsmål. Det har vi diskuterat noggrant.

Samtidigt har vi gemensamt uttryckt viljan att prioritera utbildningspolitiken, kanske till och med i förlängningen till förmån för något annat som måste prioriteras ner. När man prioriterar något, kan det innebära att andra saker får stå tillbaka när ramverket ska följas, inklusive kostnadstak. Det är vår avsikt.

Vi vill ändå med den här framställningen ge våra ungdomar en möjlighet att leva ett gott liv genom att de får en utbildning som gör att de kan försörja sig, samtidigt som vi inte glömmer bort ekonomin.

Tack, talman!

Finansministern betonar ytterligare det som jag försökte säga i mitt anförande och i repliksvaren, att detta är en fråga som vi har resonerat och diskuterat kring. Bedömningen är också central för hela det åländska samhället. Det är oerhört viktigt att våra ungdomar lyckas få en grundläggande gymnasieutbildning.

Det bekymrar mig faktiskt att genomströmningen idag är under 80 %. Detta behöver vi beakta, så att det inte leder till fördyrande kostnader längre fram.

Herr talman!

Tack ministern och landskapsregeringen för ett bra, efterlängtat och väl genomarbetat lagförslag. En gedigen barnkonsekvensanalys är på sin plats.
Jag kommer att fokusera på de sociala aspekterna av utbildningen i min replik här.

Den nya linjen närmar sig gymnasiet och det är riktigt bra. Övergången mellan grundskolan och gymnasiet är något som har diskuterats länge och som är oerhört viktigt för en lyckad examen. Grundskolan utgör grunden för möjligheten att få en gymnasieexamen, vilket i sin tur gör det möjligt att bidra till samhället och utvecklas som vuxen människa.

Jag vill också påpeka att detta ger möjlighet till ett utökat samarbete med de sociala myndigheterna kring enskilda individer som behöver extra stöd. Det handlar trots allt om enskilda individer, och vi på Åland har stora möjligheter att fokusera på detta.

Tack, talman!

Jag vill bara stöda det som ledamoten säger. Det här är oerhört efterlängtat och det har funnits ett behov, inte bara de senaste åren, utan kanske till och med under de senaste 10-15 åren. Att arbeta med de sociala faktorerna och med ÅHS är oerhört viktigt, och det är något som landskapsregeringen ser över, bland annat när det gäller ungdomslag.

Vi har för närvarande inte ett system för att följa upp dem som går ut årskurs nio och inte söker till skola. Det är centralt att vi följer upp dessa ungdomar. Ett arbete pågår nu, tillsammans med både Färöarna och Grönland kring livslångt lärande, detta handlar om den uppsökande verksamheten

Tack, herr talman!

Absolut, det är dessa ungdomar som kanske behöver extra stöd för att inte hamna i utanförskap. Det är något som Ålands folkhögskola har gjort med bravur tidigare.

Nu får folkhögskolan en möjlighet att fokusera på övriga utbildningar på ett annat sätt, men också integrera administrationen i gymnasiet. Det är också väldigt efterlängtat.

Jag hör till dem som anser att folkhögskolan och dess lokaler har stor utvecklingspotential och kan bidra till den fria bildningen framöver. Det är dessutom jättebra att det finns en skrivning om att utveckla den fria bildningen, och att landskapsregeringen anser att utreda en gemensam lagstiftning för den fria bildningen på Åland. Jag tror att vi har stor potential och att vi även har ett kulturvärde som behöver beaktas i detta sammanhang, liksom reella arbetsplatser. Vi har personer som utbildar sig inom hantverk och kultur och kan försörja sig på det sättet, vilket också bidrar till framtida arbetsroller. Så jag tror på detta, och jag tror att folkhögskolans lokaler är väl förberedda för det här.

Tack, talman!

Jag håller helt med om att Ålands folkhögskolas lokaler har bra potential. Det är också något jag tycker är positivt nu när Ålands folkhögskola kommer under myndighetens ansvar. Skolan har tidigare varit sårbar med liten personal, men nu får rektorn faktiskt möjlighet att fokusera på verksamheten.

Det finns ett stort behov av korta hantverksutbildningar. Just nu står vi inför en generationsväxling, och vi behöver en återväxt av yngre personer som vill satsa och utbilda sig inom hantverk. Det finns alltså goda möjligheter, och jag anser att folkhögskolan nu får en ärlig chans att utveckla sin verksamhet.

Tack, herr talman!

Vicelantrådet håller en gedigen presentation av ett lagförslag som i stort sett är bra.

Jag tänkte gå in på detaljnivå. I förslaget nämns bland annat att det ska finnas möjlighet att göra avvikelser från yrkeskunnande eller mål i undervisningen under vissa premisser.

Hur har man tänkt sig att detta ska fungera? Kommer det att framgå i ett examensbetyg att man inte har avlagt en examen som uppfyller alla delar? Hur ska detta fungera rent praktiskt?

Tack, talman!

Om det är så att inte alla delar genomförs så framgår det alltid i examensbetyget vilka delar av examen man har genomfört och deltagit i.

Tack så mycket, talman!

Tack till utbildningsminister Hambrudd för lagen och för presentationen.

Jag har en fråga kring något som ministern nämnde i sin presentation, nämligen datorerna och möjligheterna till leasing. Det står i lagförslaget fortsättningsvis att man ska få en dator under studietiden, om en dator behövs för att genomföra studierna. Här handlar det ju om en liten bedömning eller definitionsfråga. När behöver man en dator idag för att fullfölja sina studier? Enligt min egen uppfattning behöver man alltid en dator för att kunna genomföra sina studier, och för att undvika att skapa något slags digitalt utanförskap i framtiden.

Tack, talman!

Ja, det handlar om en formulering kring de utbildningar som behöver en dator. Ålands gymnasium har nu räknat på alla elever och kommit fram till en summa. Om detta införs i alla tre årskurser rör det sig om en leasingkostnad på cirka 100 000 euro.

Bedömningen från gymnasiet idag är att från och med hösten 2026 behövs det inte ytterligare medel, eftersom de kan hantera detta inom befintlig budget.

Tack, talman!

Det var ett svar som låter lovande, måste jag säga. Liberalerna har länge påpekat att det har varit en brist att inte alla elever har kunnat få en dator för att fullfölja sina studier.

Utöver det vill jag bara säga i min replik att hela lag- och kulturutskottet ser fram emot att behandla den här lagen och djupdyka ytterligare. Det är äntligen dags att tala om utbildningspolitik.

Jag vill också nämna att lag- och kulturutskottet ska använda avancerad plus och minus för att komma till rätta med de här frågetecknen kring kostnaderna.

Tack, talman!

Det gläder mig att lag- och kulturutskottet kommer att fördjupa sig ordentligt i det här också och även räkna plus och minus samt de fördelar som den nya gymnasielagstiftningen medför.

Jag ser fram emot att få besöka er med era gedigna frågor.

Herr talman!

Bästa lagtingsledamöter och åhörare. Liberala värden handlar om människans möjlighet att forma sitt eget liv. För att denna frihet ska vara verklig krävs kunskap, språk, kompetens och framförallt tillgång till god utbildning. Det är i detta perspektiv som detta lagförslag ska ses och bedömas. Utbildning är inte bara en välfärdsfaktor; det är grunden för ett öppet samhälle, en fungerande arbetsmarknad och för individens självständighet. När utbildningssystemet inte förmår möta olika behov riskerar vi att begränsa människors liv och yrkesval. Därför är en modern och flexibel gymnasielagstiftning en liberal kärnfråga.

Den nuvarande gymnasielagen är över ett decennium gammal. Den är idag fragmenterad och svåröverskådlig både för studerande och för utbildningsanordnare. Detta lagförslag till ny gymnasielag baseras på flera utredningar som har identifierat betydande brister i nuvarande lagstiftning, särskilt vad gäller struktur, tydlighet, studerandestöd och övergång från grundskola till gymnasieutbildning. Med detta lagförslag strävar vi efter att åtgärda alla dessa brister.

Herr talman! En central förändring i lagförslaget är att Ålands gymnasium blir en Ålands gymnasiemyndighet, vilket är ett förtydligande som stärker rättssäkerheten och den demokratiska styrningen. Förändringen tydliggör också att det handlar om en förvaltningsmyndighet och inte om en enskild skola.

En annan central förändring är att Ålands folkhögskola integreras rent organisatoriskt i gymnasiemyndigheten. Samordningen med Ålands folkhögskola möjliggör en effektivare användning av resurser. En samordning av stödfunktioner och bättre stöd till individen. En möjlighet i lagförslaget kunde ha inneburit att helt införliva Ålands folkhögskola som en tredje skola, med ett skilt uppdrag för att ordna fri bildning inom gymnasiemyndigheten. Enligt lagförslaget bevaras dock den fria bildningen inom Ålands folkhögskolas egen lag, vilket värnar den fria bildningen på Åland. Landskapsregeringen avser att utreda om en separat landskapslag för den fria bildningen bör tas fram. Vi liberaler anser att en sådan lag väl kan utarbetas och omfatta all frivillig utbildning på Åland, såsom folkis, medis, musikinstitutet och bildningsförbundet.

Talman! En särskilt viktig liberal reform i detta lagförslag är införandet av utbildning som förbereder för examensutbildning, som idag saknas helt i vår utbildningskedja. Den som saknar tillräckliga språkkunskaper, studiefärdigheter eller studievägledning har i praktiken begränsade valmöjligheter inom vårt utbildningssystem och i förlängningen också på den åländska arbetsmarknaden. Den förberedande utbildningen stärker individens kapacitet och kompetens att göra självständiga val och ger mer klarhet i sitt kommande yrkesval. Införandet av utbildning som förbereder för examensutbildning är inte en sänkning av ambitionerna, utan tvärtom ett sätt att höja dem. Genom att ge fler ungdomar förutsättningar att klara av en examen så investerar vi i ungdomarnas kompetens, innovationsförmåga och yrkesutbildning. Ett Åland som tar tillvara ungdomars potential är alltid ett starkare och mer välmående samhälle.

Lagförslaget stärker också den studerandes ställning. Rätten till studiehandledning, pedagogiskt stöd och en trygg studiemiljö tydliggörs. Det handlar om rättssäkerhet och likabehandling. När reglerna är klara vet både individ och myndigheter vad som gäller. Den som inte omedelbart får en studieplats efter examen erbjuds fortsatt vägledning, vilket är ett uttryck för ansvar, men också för respekt för individens framtidsambitioner. Vi vet alla att det inte alltid är lätt att välja lämplig eller rätt utbildning direkt efter grundskolan.

Herr talman! En liberal utbildningspolitik måste också vara så verklighetsförankrad som möjligt och matcha efterfrågan på arbetsmarknaden så bra som möjligt. Därför är det positivt att lagförslaget stärker kopplingen mellan utbildning och arbetsliv. Yrkesrådet avvecklas till förmån för mer flexibla och ändamålsenliga samarbetsformer mellan utbildning och näringsliv. Ekonomiskt bygger reformen på långsiktigt ansvarstagande. Att investera i utbildning, språk och kompetens är en av de mest effektiva åtgärderna för att främja sysselsättning och minska beroendet av offentligt stöd. Det anser vi liberaler är god hushållning med våra offentliga medel.

Avslutningsvis, talman, detta lagförslag stärker individens frihet genom god utbildning, ökad jämlikhet och bidrar till ett öppet, konkurrenskraftigt och inkluderande Åland. Det är därför detta lagförslag väl förtjänar hela lagtingets fulla stöd. Tack, herr talman!

Talman!

Inom Centern betonar vi ofta att barnen är vår framtid. Utbildning är kunskap, och kunskap är makt. Alla barn ska ha rätt till utbildning.

Vår utbildningsminister har nu lagt fram ett omfattande lagpaket, där beredningsarbetet inleddes redan år 2017. Nu är lagen äntligen klar för lagtingets behandling.

Det här är en efterlängtad modernisering av hela gymnasielagen. Den innehåller många förbättringar, tydliggöranden och förenklingar jämfört med nuvarande lagstiftning. Från Centerns sida är vi övertygade om att detta lagpaket kommer att stärka den åländska utbildningen på flera plan och hjälpa fler människor in i yrkeslivet. Inte minst sker detta genom ökade krav på ett nära samarbete mellan skola och arbetsliv, vilket kan leda till bättre matchning mellan utbildning och den lokala arbetsmarknadens behov.

För många unga fungerar dagens gymnasiesystem väl – men inte för alla. Och ett system som inte når alla unga är ett system vi har ansvar att utveckla. Den nya lagen ger också samhället fler verktyg och större handlingsutrymme när det gäller elever som riskerar att falla mellan stolarna. Till exempel ska det, när en studerande inte antas till utbildning eller när en studerande under 18 år avbryter sina gymnasiestudier, utredas vilken utbildning som kunde passa bättre – eller om personen bör hänvisas vidare till en annan lämplig serviceform. Detta är ett behov som diskuterades flitigt redan under förra mandatperioden och som länge efterfrågats. Nu blir det verklighet.

Lagen möjliggör även att Åland kan erbjuda en ettårig förberedande examensutbildning. Förhoppningen är att detta ska minska avhoppen och ge fler unga bättre förutsättningar att lyckas. Det bidrar i sin tur till en högre utbildningsnivå, ökad sysselsättning och stärkt tillväxt på Åland.

Fler unga som genomför en gymnasieutbildning är en vinst för hela samhället. Lagpaketet garanterar dessutom att studerande som inte erbjudits studieplats på examensinriktad utbildning ska ges karriärvägledning under ett år efter avslutad grundutbildning.

Centern ser också mycket positivt på att lagen breddar utbildningsutbudet för vuxenstuderande. Livslångt lärande är livskvalitet som bidrar till skapandet av världens bästa vardag. För oss är det viktigt att människor ska kunna erbjudas nya karriärmöjligheter genom hela livet. De utbildningar som i dagligt tal kallas yrkesexamen och specialyrkesexamen förs nu in i yrkesutbildningen, och även läroavtalsutbildning omfattas av lagen.

Att arbeta med läroavtal ser vi i Centern som ett mycket bra sätt att utbilda personer som kanske inte alltid kommer till sin rätt i skolbänken, men som genom praktiskt arbete får möjlighet att utvecklas, utbilda sig och etablera sig i arbetslivet. Det är dessutom en utbildningsform som passar väl även för vuxenstuderande och som stärker matchningen mot arbetsmarknadens behov.

Talman! Centern vill också lyfta fram flera andra fördelar med reformen: En tydligare lagstruktur minskar tolkningsutrymme och osäkerhet för skolor, studerande och vårdnadshavare.

En klarare ansvarsfördelning mellan landskapsregeringen och gymnasiemyndigheten stärker styrning, uppföljning och långsiktig utveckling.

Bytet av namn från Ålands gymnasium till Ålands gymnasiemyndighet tydliggör myndighetsrollen.

Vi i Centern vill applådera att en gedigen barnkonsekvensanalys har genomförts. Lagen stärker barn och ungas rättigheter genom tydligare rätt till stöd, bättre övergångar mellan utbildningar samt ökat inflytande och delaktighet i den egna utbildningen. Den bidrar också till ökad trygghet genom fokus på likabehandling och förebyggande arbete.

En annan viktig del av reformen är att Ålands folkhögskola blir en del av Ålands gymnasiemyndighet, samtidigt som den fria bildningen fortsatt tryggas genom lag. Centern ser folkbildningen som en central del av det livslånga lärandet och som en viktig väg in i samhället – både för unga och vuxna. Att samla verksamheten under gymnasiemyndigheten bedömer vi ger flera administrativa fördelar och är en reform som Centern efterfrågat.

Talman! Sammantaget är den gymnasielag som nu ligger på vårt bord en ambitiös och nödvändig modernisering av ett politikområde som är avgörande för hela Åland – för självstyrelsen och för våra ungas möjligheter att ta sig fram i världen.

Det är en lag som är mer överskådlig, tydligare åländsk och bättre anpassad för att fungera i praktiken. Den är ett gott exempel på hur vi, med stöd i historien, vår autonomi och framtidstro, vågar förändra för att förbättra.

Avslutningsvis, ja, reformen kräver resurser. Men alternativet är betydligt dyrare – i form av studieavbrott, utanförskap och förlorad framtidstro. Utbildning är alltid en investering. Den utgör grunden för ett välfungerande samhälle och skapar kunskap, välfärd, jämställdhet och förutsättningar för en stark demokrati. För Centergruppen har utbildningsfrågorna alltid haft hög prioritet.

Den nya gymnasielagen är en investering och en nyckel till framtiden. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Vi är överens om att det finns mycket bra i det här lagförslaget. Däremot har vi diskuterat hur kostnaderna ska hanteras, och det har nämnts att sparkraven på gymnasiet kvarstår.

Jag vill därför ställa en fråga. Jag har fått intrycket att folkhögskolans lokaler och dess potential i Finström är något som ligger Centerpartiet varmt om hjärtat. Hur ser ledamoten Mattsson på sannolikheten att just dessa lokaler kommer att stryka på foten när man ska hantera kostnaderna under dessa sparkrav?

Tack, talman!

Vi hörde i ett replikskifte här hur finansministern talade om ramverket och prioriteringen av utbildningen. Regeringen prioriterar utbildningen högt under den här mandatperioden.

Senare i diskussionerna kommer vi att behöva se hur prioriteringen ska göras. Just nu finns det ingenting som tyder på att det är de lokalerna som ska stryka på fötterna för en ökad kostnad kring utbildning. Det är viktigt att vi ser på detta långsiktigt och diskuterar hur vi ska prioritera.

Tack, herr talman!

Det var ett välkommet och bra besked från finansministern att det finns en beredskap att öka pengarna till utbildningen. Vi håller med.

Jag tror att det skulle vara ganska fiffigt om landskapsregeringen var tydlig i sin kommunikation gentemot gymnasiet och de skolor som berörs av detta. Det är viktigt att de inte behöver sitta och oroa sig för hur de ska hantera de ökade kraven, särskilt med en minskande budget. Därför bör kommunikationen till dem ske så snabbt som möjligt, med budskapet att vi är beredda att se över situationen och att vi är beredda att skjuta till mer pengar.

Tack, talman!

Jag tvivlar inte på att utbildningsministern och finansministern har en god dialog med gymnasieskolan om hur saker och ting ska prioriteras. Det kan även handla om andra områden. Det här är framtida frågor.

Talman!

Kollegor, det faktum att jag tänkte uppehålla mig specifikt kring en detalj berättar att lagförslaget i det stora hela får betyget väl godkänt, även om det förstås finns frågetecken som utskottet får utreda, bland annat prislappen förslaget medför.

I framställningen kan vi läsa att man avser att skapa Ålands gymnasiemyndighet genom en ny lag. Utgångspunkten är att Ålands gymnasium uppfattas som en skola och att detta skulle vara ett problem. Men, varför det? Det är exakt vad verksamheten är till för ur medborgarens perspektiv: gymnasial utbildning.

När vi lagstiftar måste medborgarperspektivet alltid gå före byråkratiska önskemål.

Ålands gymnasium är tydligt och uppdraget är genom namnet självförklarande. Ålands gymnasiemyndighet signalerar däremot byråkrati och tillsyn framom utbildning. Det finns ingen juridisk nödvändighet att ha ”myndighet” i namnet för att vara en myndighet. Tvärtom är det både vanligt och klokt att skilja på rättslig form och verksamhetsnamn. Ingen har, enligt vad jag känner till, ännu krävt att ÅHS ska heta Ålands hälso- och sjukvårdsmyndighet eller att Ålands pensionsfond ska gå under namnet Ålands pensionsmyndighet. Det är nämligen förlängningen av den motivering man anger. Namnbyten skapar kostnader och för det mesta exakt noll nytta för skattebetalarna. Det namnbyte löser inte ett enda pedagogiskt, kvalitativt eller rättssäkerhetsproblem.

Sammantaget är det påhittad organisationsutveckling på det mest politiskt byråkratiska vis man kan tänka sig.

Åtminstone i mitt minne finns ett namnbyte på offentligt ägt bolag för nästan exakt tio år sen. I det här fallet skulle man internationalisera sitt verksamhet. Resultatet blev två omsvängda ord, två bokstäver färre i namnet och med en prislapp som landade på närmare 200 000 euro. Är det klokt?

Nåja, avslutningsvis vill jag separat uttrycka stöd för att samordna folkhögskolans verksamhet inom ramen för gymnasiet. Det är också positivt att landskapsregeringen avser att återkomma med en separat landskapslag som omfattar även medborgarinstitutet och musikinstitutet. Vad det gäller den separata lagen om bidrag till bildningsförbund som också nämns, kvarstår åsikten att denna kan upphävas - vi har andra kanaler där dessa kan söka bidrag utan en gräddfil. Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamoten anser att ett namnbyte är helt onödigt. Men jag undrar om ledamoten har läst remisserna som har kommit in, bland annat från Ålands gymnasium? De förespråkar faktiskt just detta namnbyte.

Det uppstår frågor om vad som egentligen gäller; handlar det om skolformen eller om förvaltningen och myndigheten? Detta är något som myndigheten Ålands gymnasium har förespråkat. Jag vill bara klargöra detta.

Tack vicelantrådet Hambrudd!

Ja, jag har läst svaret och jag har också noterat att Ålands gymnasium i samma remissvar skriver att detta troligen kommer att medföra ganska stora kostnader.

Talman!

Landskapsregeringen föreslår att en ny gymnasielag för Åland och en separat landskapslag om Ålands gymnasiemyndighet antas.

Förslaget vi debatterar idag innebär också en del andra saker:
- Att namn byts på myndigheten Ålands gymnasium till Ålands gymnasiemyndighet.
- Ålands folkhögskola inkluderas som en del av gymnasiemyndighetens verksamhet.
- Uppdatera bestämmelserna om allmänbildande och yrkesinriktad gymnasieutbildning uppdateras.
- Bestämmelser införs om utbildning som förbereder för examensutbildning, det vill säga utbildning mellan grundskola och gymnasieskola för att ge extra stöd.
- Förslaget omfattar också en integrering av läroavtalsutbildning i gymnasielagen istället för att ha den i en separat lag.

Förslagets ikraftträdande är planerat till den 1 augusti 2026, medan nya bestämmelser om utbildning som förbereder för examensutbildning börjar gälla den 1 augusti 2027.

Låt oss börja övergripande - med mycket breda penseldrag. Det här lagförslaget är 60 % bra och 40 % tveksamt. Tveksamheten består denna gång inte av att landskapsregeringen ”hugger i sten”, utan i att man inte vågar löpa hela linan ut. Man vågar inte ge tillräckligt med färdkost till den nya myndigheten.

Låt oss börja med de 60 % som är bra. Lagförslaget ger Åland en samlad och moderniserad utbildningsstruktur. Varför är detta bra då? Jo, att samla folkhögskolan och läroavtalsutbildningen i samma myndighet förenklar för elever och vårdnadshavare att navigera i det åländska utbildningssystemet. Det är i grunden bra. Klarare regler och mindre byråkrati – det gillar vi moderater.

Det andra som är bra, är fokuset på övergångsstöd och förberedande utbildning. Bestämmelserna om ”utbildning som förbereder för examensutbildning” är tänkta att ge stöd inför gymnasiestudier. Detta ligger mycket nära den moderata idén om att inga unga ska falla mellan utbildningsstolarna, något vi lyfte i vårt valprogram ”Vi tror på Åland”. Men det är också på denna punkt som regeringen hade kunnat vara mera ambitiös och mera tydlig, så att ingen ramlar emellan stolarna. Jag återkommer till det.

Vilka är då svagheterna? Lagförslaget innehåller gott om detaljerad text om hur kontakter myndigheter emellan ska skötas, men mycket lite om aktiva uppföljningsrutiner gentemot elever.

Vi föreslog i vårt valprogram att "alla ungdomar som inte går från grundskolan till gymnasieutbildning får minst ett telefonsamtal för att minska antalet hemmasittare och ”fånga upp” dem som är i riskzonen för att hamna utanför." Samma, talman, ska gälla för dem som hoppar av en gymnasieutbildning. Det här, talman, är inget hokuspokus. Det görs redan idag i Sverige. På Åland har uppgifterna samlats in men inte använts i det syftet. Ingen ska ramla emellan stolarna och därför bör finnas en uttrycklig bestämmelse i lagförslaget om "Aktiv uppföljning av unga som inte påbörjar gymnasieutbildning".

Den bestämmelsen ska säkerställa att de ungdomar som efter avslutad grundskola inte påbörjar gymnasieutbildning, eller annan utbildning som leder till examen, aktivt kontaktas - minst en kontakt. Närmare bestämmelser om formerna för uppföljningen kunde utfärdas genom landskapsförordning. En sådan bestämmelse skulle både stärka individens ansvarstagande och förebygga socialt och ekonomiskt utanförskap på Åland. Den är också en förutsättning för att nå lagförslagets övriga mål – höjning av utbildningsgraden och sysselsättning.
Det centrala är att ingen lämnas vind för våg!

Den andra omständigheten vi vill rikta uppmärksamheten mot handlar om avveckling av yrkesråden. Detta görs för att spara pengar, 6 000 euro per år och det är bra. En viss avbyråkratisering är också bra, men medaljens ”baksida” är mindre dialog med näringslivet om utbildningarnas utformning och relevans i det åländska arbetslivet. Det finns en uppenbar risk för att det offentliga slår ”dövörat till” för näringslivet. Och vi är tveksamma till den ersättande bestämmelsen en ”tvingande bestämmelse om krav på nära samarbete med arbetslivet”.

Den andra inbesparingen, 4 000 euro per år som följer av att direktionen för Ålands folkhögskola upphör, är inte behäftad med samma risker.

Det är också värt att notera de saker som inte nämns i lagförslaget. Ordet ”tillväxt” nämns inte i dessa 160 sidor, inte heller ”arbetslinje”. Inte ens ordet ”attraktionskraft” trots att det är ett av hållbarhetsagendans mål. ”Arbetslivet” nämns betydligt oftare än ”näringslivet”. Konkurs nämns 5 gånger, konkurrenskraft nämns inte alls.

Talman! Det måste anses som en brist att det – i ett så här omfattande lagförslag – helt saknas analyser kring hur Ålands gymnasiemyndighet kan främja Ålands attraktionskraft. För balansens skull ska nämnas att det finns en mening i lagförslaget, där det framgår att sysselsättningen främjas, vilket givetvis är bra. Vad gäller kontakten med Ålands näringsliv så är den ”markkontakten” enormt viktig för utbildningsväsendets relevans.

Sen några ord om regeringens ekonomiska politik. Det måste betraktas som en mycket stor brist att regeringen levererar ett förslag utan prislapp! Vi vet alla i den här salen att det här lagförslaget blir både tokdyrt och kostnadsdrivande, Åland har rätt att veta hur dyrt.

Man kan ju undra: Kommer finansministern och övriga regeringen att acceptera att kostnaderna stiger med 2 miljoner eller 3 miljoner efter 1 augusti eftersom, tjaaaa, det här har vi ju beslutat? Denna totala slapphet inför ekonomin måste upphöra. Det är som vi borde känna till totalkostnaden för lagförslaget, inte sen. Man kan inte skaka av sig detta med att det här är en senare diskussion om ramverket, det är helt tydligt att något måste prioriteras ner, men oklart vad och hur mycket. Det är inte okej.

Avslutningsvis, talman, de övriga brister vi har konstaterat är inte av sådan kaliber att landskapsregeringen måste återta förslaget. Detta är saker som kan rättas till, om man vill, och klargöras i den förestående utskottsbehandlingen. Tack för ordet!

Tack, talman!

Det är i alla fall fint att 60 % av lagförslaget är bra.

Jag har funderat lite kring detta. Vi är helt överens om att det är viktigt att förebygga att ingen ramlar utanför, men vi har olika syn på vems ansvar det egentligen är. Det här har diskuterats en hel del. Man kan inte sätta hela ansvaret på gymnasiet. Vi har ju till exempel det här med ungdomslag, och landskapsregeringens syn är att det borde vara kommunerna som har det uppföljande ansvaret när man slutar grundskolan och inte kommer vidare.

Vi har också det pågående projektet Needs, som är oerhört viktigt. Där samarbetar olika grupper för att hitta sätt att effektivare fånga upp de som behöver stöd. Men vi är helt överens om att det är nödvändigt att fånga upp dem som inte kommer vidare.

Talman!

Det glädjer mig att vi är överens om att det behövs aktiva och uppföljande rutiner för att fånga upp de ungdomar som ramlar mellan utbildningsstolarna. Det är det som är det viktiga i den här debatten. Faktum är att det är det absolut viktigaste. Jag hoppas att landskapsregeringen under sina återstående mindre än två år levererar ett förslag på hur detta skulle kunna göras.

När det kommer till ansvarsfrågan, vem är det som ska göra detta? Det är en djungel som man lätt kan förlora sig i. Man kan resonera så att det är rimligt att den nya gymnasiemyndigheten får det här ansvaret. Man kan även resonera, som jag uppfattar att ministern gör, att det skulle kunna vara en aktör i tredje sektorn som får uppdraget. Men då måste det också ske i form av lagstöd.

Det viktigaste är att detta görs. Vi från Moderaternas sida är öppna för formatet och hur det genomförs. Det viktiga är åtgärden att varje ungdom får ett telefonsamtal och kontaktas av behörig myndighet, helst.

Den sista frågan jag har handlar faktiskt om vad som menas med "tokdyrt", som ledamoten nämnde. Vad är egentligen dyrt enligt Moderaterna? Handlar det om 50 000, 100 000, vad är det som är "tokdyrt"?

Talman!

Om vi tittar på den ekonomiska konsekvensanalysen, eller vad man nu ska kalla det som finns i kapitel fem, så hittar vi en mängd exempel på saker som kan kosta. Det står att kostnaden för den Nya linjen kan bli 519 000 euro. Om utbildningen förlängs med fyra veckor, vilket är en möjlighet, kan det bli 805 000 euro per år, inklusive internhyra. Man talar om behovet av speciallärarresurser och uppskattar det till mellan 15 000 och 20 000 euro.

Det vi saknar är den totala prislappen för samtliga dessa åtgärder. Det måste gå att uppskatta. Om man kan beskriva alla dessa små delar här och där, borde man också kunna leverera en sammanlagd prislapp. Vad betyder detta för landskapet? Jag anser inte att det är acceptabelt att säga "vi får se vad vi måste prioritera ner i rambudgeten". Det är inte ansvarsfull politik.

Tack, herr talman!

Jag instämmer absolut med ledamoten Valve om att det är viktigt att ingen ramlar mellan stolarna när det handlar om utbildning. Vi behöver ha alla med på tåget för att kunna säkra en framtid på Åland.

När ledamoten Valve framhåller att det inte görs något i dagsläget, undrar jag om det verkligen stämmer. Är det så att de som hoppar av gymnasiet eller inte får en utbildning inte kontaktas av någon? Det har jag svårt att tro.

Jag har själv erfarenhet av att det finns ett nätverk kring dessa ungdomar. Menar Valve att det är för dåligt dokumenterat och att det faktiskt idag finns de som idag ramlar mellan stolarna, särskilt de som inte har en utbildning på gymnasienivå?

Talman!

Jag känner inte till varken lagstöd eller förordningsstöd idag som stöder aktiva uppföljningsrutiner för dem som faller mellan utbildningsstolarna. Om det skulle visa sig att jag har fel, så finns det ingen som är nöjdare än undertecknad.

Jag noterar dock att regeringen verkar kretsa lite som katten kring het gröt i det här lagförslaget. Man borde ha modet att löpa linan ut och tydligt skriva ut mandat för att kontakta de unga som faller mellan utbildningsstolarna, vilket är oerhört viktigt.

Tack, herr talman!

Jo, absolut, det håller jag med om. Men jag tror att det behövs en analys av det rådande läget. På Åland har vi i praktiken ett ganska gott samarbete mellan olika sektorer när det handlar om skyddsnätet kring våra ungdomar. Det finns det definitivt utvecklingspotential även där.

Det är viktigt att se vem som tar kontakt med de ungdomar som inte kommer in på gymnasieutbildning alls, samt de som har hoppat av. Det kan handla om helt olika skeden i livet.

Jag anser att det behöver göras en gedigen analys av det nuvarande läget och vad som faktiskt görs i praktiken, istället för att skriva det i en lag här, där vi politiker bestämmer. Det kanske redan finns ett fungerande system som vi bör ta i beaktande och utveckla tillsammans med de berörda.

Talman!

Det är också viktigt att nämna att det är inte många ungdomar det handlar om till antalet. Det går att göra, det viktigaste av allt är att vi gör det och att alla vi som är i den här salen kan vara trygga i att det görs.

Tack, talman!

Ledamot Valve säger att det är slappt av landskapsregeringen att inte ha en mer detaljerad tabell över kostnaderna för kommande förändringar, och att det är tokdyrt. Allt detta är ju värderingar av något som kommer med ett ganska omfattande lagstiftningspaket.

Vi har exempel från tidigare mandatperioder, som barnomsorg och grundskolelagen, som visade sig medföra kostnader som man inte hade väntat sig. Tidigare ändringar av klientlagen har visat att när man kommer med stora lagpaket kan man inte exakt på millimetern veta vad det kommer att kosta. Det finns bedömningar som ska göras för framtiden, det finns arbete som ska utföras, och det kommer säkert att få konsekvenser.

Jag tycker att det ändå är ganska trevligt att höra, för en socialdemokrat, att det som landskapsregeringen vill göra är att satsa på och prioritera utbildning, kanske till och med på bekostnad (… taltiden slut).

Att det satsas behöver inte vara ett problem, men frågan är hur mycket.

För en socialdemokrat kan det kanske vara acceptabelt att det inte finns en prislapp, men för undertecknad är det inte acceptabelt. Vi har rätt att veta vad det kostar, särskilt om det är som finansministern sa, att vi kommer att behöva prioritera ner andra saker. Vilka saker handlar det om, och till vilket pris? Det är jätteviktiga frågor.

Ja, exakt och precis och då vill jag ställa en fråga till ledamot Valve som säger att detta handlar om prioriteringar, och att landskapsregeringen borde veta vad man vill prioritera och vad det kostar.

Vad är det som ledamot Valve och Moderaterna vill prioritera bort för att få ner kostnader? Är det assistenter eller stöd i utbildning? Är det språk? Vad ska prioriteras bort? Det finns ingenting som inte kostar. Har Moderaterna någon tanke kring hur man istället borde prioritera det som man efterfrågar? Det går inte att bara att "orma sig ifrån", säger man att något ska bli billigare så får det också konsekvenser.

Absolut kan jag berätta det, ledamot Fellman. Hur mycket måste vi prioritera bort?

Talman!

Ledamöter och åhörare. Det känns bra att vi äntligen står här och tar tag i den här reformen. Vi har pratat om en ny gymnasielag så länge att den gamla hunnit samla damm.

Samhället 2011 finns inte längre, ungdomars vardag ser annorlunda ut och skolorna möter andra utmaningar. Det är därför hög tid att vi gör det här ordentligt. För oss socialdemokrater är det ett viktigt steg för att modernisera och stärka utbildningen på andra stadiet. Samtidigt vill vi vara tydliga med att vi fortfarande står fast vid principen om en utvidgad läroplikt, i linje med den reform som införts i riket. Det var också för att inte någon skulle falla mellan stolarna. Även om detta inte finns med i den nu aktuella lagen, ser vi fortsatt att samhället har ett ansvar att ge alla unga reella möjligheter att fullfölja en utbildning på andra stadiet och därmed stå starkare inför framtiden.

Det vi värdesätter mest med förslaget är att vi nu får ett riktigt ramverk för den förberedande utbildningen. Det är något konkret som faktiskt kommer göra skillnad. Vissa ungdomar är redo att gå vidare direkt, andra behöver mer tid, bättre språkstöd eller extra vägledning. En del vet inte alls vilken väg de ska ta. Den verkligheten ska inte längre ligga och flyta i projektbeskrivningar eller tillfälliga lösningar utan nu får den ett hem i lagtexten.

Vi vill också lyfta rätten till stöd för lärandet. Att det skrivs in i lagen är en större förändring än många kanske förstår vid en första anblick. Idag beror mycket på hur varje skola tolkat läroplanen och vilka resurser som funnits. Snart blir det en skyldighet, inte en rekommendation. Det är helt rätt. Ingen ska tvingas kämpa i onödan eller tappa modet därför att systemet inte är byggt för deras behov.

Vi ser också hur trycket i våra skolor ökar. Fler behöver specialpedagogiskt stöd, fler behöver vägledning och trygghet. Den här lagpaketets styrka är att det blir tydligt vad skolorna ska erbjuda. Det skapar förutsägbarhet för elever, för föräldrar och för personalen.

Jag vill samtidigt vara ärlig med att det finns kostnader. De är inte små. Assistenttjänster, fler speciallärare, utökad vägledning och den administrativa börda som kan följa måste finansieras. Remissvaren har varit tydliga om detta och vi tar dem på största allvar.

Därför vill jag redan nu säga att lag- och kulturutskottet kommer granska kostnadsdelarna noggrant. Det är vårt jobb att se till att goda ambitioner också är genomförbara. Vi ska inte lova mer än vad som går att hålla, men vi får inte heller avstå från det som krävs för att ge våra unga en rimlig chans att lyckas.

Socialdemokraterna välkomnar stödåtgärderna varmt. Det här handlar inte om några överdrivna satsningar eller extra pålagor, utan om grundläggande insatser som faktiskt behövs för att skolan ska fungera för fler. Lärare, elevvårdspersonal och ungdomarna själva har länge pekat på just det här behovet. Om vi inte fångar upp unga i tid riskerar de att få det betydligt tuffare längre fram och då blir priset högt, både mänskligt och samhällsekonomiskt.

Talman! Vi tycker att den här lagen ger oss en tydligare, tryggare och mer sammanhållen gymnasieskola. En lag som förstår att vägen in i vuxenlivet sällan är spikrak. Den ser våra ungdomar för vad de är, olika, med olika styrkor, olika hinder och olika drömmar. Det är därför den här reformen är så viktig.

Som medlem i Socialdemokraterna och i gymnasiets styrelse känner jag extra väl vikten av att både ambition och verklighet hänger ihop. Ärendet hänvisas nu vidare till lag- och kulturutskottet där finns jag och resten av utskottet redo att gräva ner oss i detaljerna, förtydliga där det behövs och förbättra där vi kan. Tack, talman.

Tack, herr talman!

Det här är på många sätt en väldigt välkommen lagstiftning, och den har varit efterfrågad under en lång tid. Det är bra att avgiftsfriheten finns med och tydliggörs. Den förberedande utbildningen för examensutbildning är också positiv, liksom stödet för de studerande.

Samtidigt vet vi att det är större kullar på kommande. Vi vet att det troligtvis kommer att bli tal om fler assistenter och fler insatser, vilket kommer att öka kostnaderna. Därför är det ett mycket välkommet besked från finansministern att landskapsregeringen är beredd att tillskjuta medel för verksamheten, och att detta är en prioriterad del. Det är ju inte bra om man skriver in bra saker i en lagstiftning, men sedan inte följer upp med de resurser som krävs.

Jag vill passa på i den här diskussionen att särskilt lyfta fram två instrument som jag ser som väldigt viktiga och goda. Å ena sidan har vi läroavtalen, och å andra sidan verktyget med validering.

Det är faktiskt så att alla barn och unga inte är gjorda för skolbänken, när man kommer upp till en viss ålder. Det är inget misslyckande, utan ett faktum. För många är det genom att syssla med något praktiskt, att vara i arbete, som man lär sig i praktiken. Därför är tanken och strukturen bakom läroavtal ett viktigt verktyg. Det ger möjlighet att kombinera arbete och utbildning, och kan vara avgörande för att personer tar en examen och får en grund att stå på.

Jag har förstått, när jag har förberett mig inför den här diskussionen, att antalet läroavtal har minskat över tid. En delorsak till detta är just att det inte finns pengar. Det här är en trist utveckling, eftersom läroavtalen har stor potential, särskilt i den föränderliga tid vi lever i när det gäller arbetsmarknaden. Vi har tidigare pratat här i salen om AI-utvecklingen, men också med tanke på industrier och verksamheter som förändras kraftigt och med tanke på klimatkrav och miljökrav så är denna flexibilitet en nyckel för ett framtida utbildningssystem. Det är en konkret sak för landskapsregeringen att titta på; läroavtal ska fungera, inte bara i text, utan det ska också finnas pengar.

Valideringen är ett annat bra verktyg med stor potential. Detta gäller både personer med utbildningar som har gjorts någon annanstans och som vi behöver få översatta till vårt system och våra förhållanden, det gäller också människor som har tillägnat sig kunskaper och färdigheter på andra sätt i livet. Detta ska även kunna översättas till ett pappersdokument om så behövs, särskilt med tanke på den förändrade arbetsmarknaden. Om människor till exempel vill byta bana och fortbilda sig, kan det vara bra att ha dokumentation som visar vad man kan, så att man inte behöver göra saker "i onödan".

Jag vill också återkomma till - jag håller med ledamoten Liz Mattsson om att frågan är lite tidigt väckt - frågan om folkhögskolans lokaler. Jag vill bara i det här sammanhanget flagga för att när en sådan här förändring görs, som nu via det här lagförslaget där folkhögskolan ingår i den nya gymnasiemyndigheten, så ska vi under hela resans gång slå vakt om den fria bildningen. Det är inte samma sak som examensutbildning. Vi bör vara försiktiga när vi går vidare här och se värdet i de lokaler som folkhögskolan idag har. Vi ska inte lockas att snabbt göra oss av med dem för kortsiktig ekonomisk vinning, utan vi bör noggrant överväga vad vi kan använda dem till och vilken roll de spelar.

Avslutningsvis vill jag nämna något som jag inte hann utveckla med ministern i mitt replikskifte tidigare, nämligen styrelsen för den nya myndigheten. Det kan i sammanhanget kanske upplevas som en teknokratisk anmärkning, men vi har haft diskussioner i lagtinget om landskapsregeringens styrelser i olika sammanhang. Här noterar jag att lagförslaget har en stark betoning på vilken kompetens som ska finnas hos de som sitter i gymnasiemyndighetens styrelse. Det välkomnar jag. Jag förespråkar en linje där styrelser ska besättas efter kompetens för att leda verksamheter.

Jag noterar också att landskapsregeringen har gjort det svårare att byta ut ledamöter i styrelsen. Det kan tyckas vara en teknisk detalj, men det skrivs in att vissa kriterier måste uppfyllas innan en ledamot kan bytas ut. Där tycker jag att lag- och kulturutskottet ska titta närmare på detta. Handlar det om att ge styrelsen mer autonomi? Det ska inte bara gå att byta ut en styrelseledamot från en dag till en annan bara för att den politiska ledningen känner för det, då kan det finnas en poäng. Vad handlar det om? Det kan vara värt att undersöka.

Jag tror jag stannar där. Tack!

Tack, talman!

Tack ledamoten. Jag välkomnar att lag- och kulturutskottet tittar närmare på styrelsen, om det finns några knepigheter där.

Ledamoten nämnde i sitt anförande att han har "trynat runt" kring läroavtalen och att det skulle vara för lite pengar avsatta för detta. Det är faktiskt något jag inte känner till, så jag ska undersöka det vidare.

I dagsläget finns det en dimensionering som innebär att det finns ett visst antal läroavtal, och det finns också budgetmedel avsatta för utbildning för läroavtal. Det är faktiskt ganska tufft att genomgå detta, och det är betydligt enklare om man har ett läroavtal kopplat till en yrkesexamen, eftersom man då ska arbeta hos en arbetsgivare, men om du går en gymnasieutbildning ska du också läsa matematik, engelska under eget ansvar.

Herr talman!

Jag är övertygad om att ministern har möjligheter att "tryna" betydligt djupare i det här än vad jag har, och jag välkomnar det.

Min poäng var egentligen att jag ville slå ett slag för läroavtal som en utbildningsform, och att vi ska se möjligheterna i det även på lilla Åland. Här borde det vara ganska lätt att hitta fungerande samarbeten mellan skola och arbetsplatser. Jag tycker att det finns stora möjligheter i detta format.

Tack, talman!

Jag håller helt med ledamoten om att läroavtal är en utmärkt form för yrkesexamen. Däremot har jag fått information om att det finns svårigheter att hitta läroavtalsplatser, de som är villiga att ta emot. Det är ett större bekymmer.

Tack, talman!

Jag är glad att ledamoten Röblom lyfte fram den fria bildningen och dess betydelse. Vi är helt eniga om vikten av att det finns en mångfald av sätt att lära sig och en frihet. Den fria bildningen är också viktig för social hållbarhet och erbjuder alternativa former av utbildning. Om en metod inte passar, kanske en annan gör det.

Det är också värt att notera att själva folkhögskolan eller byggnaden kanske inte är det mest centrala i detta sammanhang. Det handlar snarare om innehållet i den utbildningsform som erbjuds. Folkhögskolor representerar en möjlighet att gå utöver det vanliga. Här tror jag att ledamoten Röblom har helt rätt; man behöver noga överväga vad man vill uppnå med innehållet.

Dessutom måste man tänka på vad man vill göra med denna anrika plats och byggnad, samt hur den bäst kan användas.

Tack, talman!

Vi har samsyn i mångt och mycket, och det är också därför jag väljer att lyfta detta ämne.

I en iver att förändra, effektivisera och hitta nya bra lösningar får man dock inte förivra sig så att man tappar fokus på den fria bildningens betydelse.

Jag håller med om att lokalerna i sig inte bör tillskrivas alltför stor vikt automatiskt. Samtidigt ska man inte avfärda den betydelse det kan ha att befinna sig någon annanstans än i till exempel Mariehamn. Att vara i den miljö som erbjuds där ute kan ha stor betydelse.

Så en viss försiktighetsprincip är väl det jag vill flagga för.

Ja, vi är eniga om att man måste tänka noga på vad man gör. Om man ser på utvecklingen av folkhögskolor i Norden, där denna bildningsform har varit stark, så har det varit en nedgång under en längre tid. I dagens värld väljer man inte längre denna form av utbildning. Många folkhögskolor har faktiskt omlokaliserat sig och fortsätter att utbilda på ett särskilt sätt, men mer centralt. Jag är inte säker på att det är vägen framåt, men jag tror att man måste ha i åtanke att beställningen förändras.

Jag vill också nämna diskussionen om läroavtalsutbildning. Där håller jag med om att det är en mycket bra och viktig form av utbildning. Problemet är dock, precis som ministern lyfte fram, att intresset från näringslivet för att erbjuda dessa platser inte är särskilt stort.

När det gäller folkhögskoleutbildningar och de förändringar som sker där, så håller jag med om analysen.

Jag tycker också att när siffrorna visar på mer stress, mer press och mer ångest, och man måste välja exakt vad man ska göra för resten av sitt liv, så blir det problematiskt. Ungdomar mår dåligt av detta och därför bör vi, som sagt, ha en försiktighetsprincip när vi förändrar de verktyg vi har i vår verktygslåda.

Talman!

Ledamoten lyfte just validering och läroavtal, och läroavtal är något jag också kommer att resonera kring i mitt anförande snart.

När det gäller valideringen och dess betydelse så är det oerhört viktigt för oss vuxna att kunna validera de kunskaper vi har. Speciellt för många i min generation, som kanske inte har högskoleutbildningar men som besitter lång och gedigen arbetserfarenhet, så är det viktigt att kunna bevisa vad man kan, istället för att behöva sätta sig ner och läsa saker man redan kan, bara för att få det till pappers.

Vi har också en annan problematik, som ledamoten inte riktigt berörde, men det kanske inte är en problematik, men vi har ju en stor inflyttning från många olika länder med annorlunda betygssystem. Detta är en utmaning när vi ska hantera dessa situationer.

Tack, talman!

Det har varit en ganska långtida trend mot en allt mer akademisk värld, där saker ska uppnå högskolenivå och det ska göras examensarbeten för att jaga poäng. Jag tror att vi är inne i en megatrend just nu. Vi närmar oss en vändpunkt där man börjar värdesätta annan kunskap också, kunskap som nödvändigtvis inte automatiskt kan skaffas på högskolor. Det handlar om den erfarenhet och de färdigheter man har fått genom att arbeta och det man kan med sina händer osv. Man har varit med om saker och jobbat med saker.

Jag anser att det är mycket viktigt att ta vara på denna kunskap och att vi hittar en plats för den i vårt system, så att den inte slarvas bort.

Talman!

Det finns vissa aspekter av den lagstiftningen som jag funderar på, och jag räknar inte med att ledamoten ska kunna svara på allt. En fråga jag har är om det på något sätt går att frångå kravet på en treårig gymnasieutbildning, i och med den här lagstiftningen finns? Finns det möjlighet till undantag, så att man kan ha tvååriga utbildningar, likt hur det var förr? Dessa utbildningar var mer yrkesinriktade och innebar att man inte nödvändigtvis måste ha en treårig gymnasieutbildning för att kunna studera vidare.

Jag anser att det kanske inte alltid är det som vårt samhälle behöver. Vi ser en stor brist på personer som arbetar inom de mer praktiska yrkena idag, och kanske är det så att vi ibland vill lite för mycket.

Tack, talman!

Jag har inga direkta svar på det här, men jag tycker absolut att det är en hälsning som ledamoten bör skicka till utskottet för att titta på.

Det finns möjlighet till olika vägar framåt för de olika varianterna. Om det är något vi kan förbättra eller skapa ytterligare möjligheter inom vår åländska behörighet och vårt åländska system, så ska vi välkomna det.

Tack, talman!

Tack ledamoten Röblom, för ett bra anförande i det stora hela.

Jag tänkte lyfta två saker eftersom det här är en remissdebatt. Mina tankar kom in på detta under Röbloms anförande, så därför tar jag upp dem nu.

För det första tycker jag att det är bra om utskottet ser över den modell som just nu utvecklas inom Ålands yrkesgymnasium, kallad Projektstöd. Det handlar om hur assistenter ska integreras i den praktiska yrkesutbildningen, så att man inte förlorar assistenter efter grundskolan, vilket jag anser är en viktig aspekt.

Projektet syftar också till att utveckla undervisningen i andra språk inom Ålands lyceum och att hitta en struktur för hur ungdomar ska kunna få sina stödinsatser även inom dessa praktiska yrkesverksamheter. Det är problematiskt om man har haft assistent från årskurs ett till nio, för att sedan helt plötsligt bli av med stödinsatser på gymnasiet. Jag vill därför uppmana utskottet att ta vara på möjligheten att höra hur projektet går.

Tack, talman!

Jag hoppas att någon från utskottet hörde det, så kan vi se det vidarebefordrat. Ja, det vinkas.

Tack! Man vet inte riktigt om folk är vakna här. Nej, jag skojar.

Det jag ville säga, som ledamoten nämnde i sitt anförande, är att vi är helt överens om tanken på folkhögskola. Jag tycker att det är jätteviktigt att påpeka att folkhögskolan kan bra vara en del av Ålands gymnasium med den Nya linjen, som handlar om att man ska kunna läsa upp sina betyg.

Men man måste också se folkhögskolornas traditionella roll som en del av livslångt lärande, och inte bara som en gymnasieutbildning. Livslångt lärande är en helt annan sak. Om man kan kombinera dessa två aspekter på ett vettigt sätt, så är jag för det.

Jag är dock absolut emot att folkhögskolans traditionella roll som en plattform för livslångt lärande på något sätt skulle elimineras och ersättas av en yrkesgymnasieutbildning. Jag vill bara framföra detta så att alla är medvetna om min ståndpunkt.

Tack, talman!

Vi har samsyn där. Jag tycker att det livslånga lärandet är oerhört viktigt.

Ingen människa ska behöva vara fast i en och samma sysselsättning under hela sitt yrkesliv; istället ska man kunna tillgodogöra sig ny kunskap. Denna kunskap kan sedan leda till att man byter karriär när som helst i livet. Det är inte så att man väljer ett jobb när man är 17,5 år och sedan går i pension från samma jobb när man är 62 år. Vi byter karriärer och jobb, och även om det kan kännas stressande, kan det också vara en möjlighet.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom. Vi har grundläggande olika syn på saker och ting.

Jag har noterat de senaste åren att man runt om på Åland så prioriterar man gymnasieutbildning framför folkhögskolor. Man vill ha en stark gymnasieutbildning och försöka få med så många som möjligt på det tåget, eftersom det skapar både mänsklig och samhällstillväxt.

Det har aldrig varit lättare att studera än idag, även som vuxen. Du kan i princip jobba heltid och studera vidare på distans. Det finns många högre utbildningar som möjliggör karriärbyte, och det har aldrig varit enklare att skaffa sig en ny utbildning.

Jag måste säga att jag anser att det inte skulle vara ett förhastat ingripande att sälja Ålands folkhögskola till förmån för att stärka gymnasiet. Jag tycker inte att det är rimligt att en plats på folkhögskolan kostar 27 000 euro per år, medan en plats på Ålands lyceum kostar 8 000 euro per år. Detta drabbar gymnasieutbildningen i stort.

Nu vet jag inte, herr talman, om de där siffrorna direkt kan härledas till att det är just folkhögskolans byggnader som utgör en stor del av kostnaderna. Jag står egentligen inte här och säger att vi måste bevara folkis lokaler till vilket pris som helst. Det jag vill göra är att mana till eftertanke, vilket jag ofta gör när det gäller fastigheter och markområden.

Vi bör inte förhasta oss, utan verkligen tänka efter: Vad har vi för användning av dessa lokaler? Vilket värde har dessa fastigheter för oss?

Tack, talman!

Utan att ha klart för mig och i euro och cent så internhyran för hela fastigheten folkhögskolan ligger väl omkring 400 000 euro per år. Jag skulle inte säga att det är förhastat. Under en mandatperiod på fyra år hinner en regering med majoritetspartierna väldigt lite. En mandatperiod borde kanske vara något år till för att hinna med.

Att alltid vänta och fundera ett varv till gör att de fyra åren rinner iväg. Det kommer sen en ny konstellation, och det är väl det vi har sett exempel med Guttorp och vi ser det nu med folkhögskolan.

Men jag vill nog säga min personliga åsikt. Jag tror att alla skulle vinna på att den här förberedande utbildningen kommer centralt in fysiskt i gymnasiet. Det skulle alla vinna på, både ekonomiskt men även mänskligt.

Tack, talman!

Jag känner igen den där siffran 400 000. Jag vet att en sådan siffra blir väldigt lockande ur ekonomisk synvinkel. Det är därför jag vill flagga för att vi bör tänka efter några varv till.

Med det sagt står jag inte här och hugger i sten att lokalen är avgörande på det viset.

Tack, talman!

Som jag sade i en replik tidigare till vicelantrådet och utbildningsministern, så är det ett otroligt gediget arbete som ligger bakom det här lagförslaget. Man har inte sparat på något när det gäller att satsa resurser. Jag tycker att det är riktigt spännande att man också har en barnkonsekvensanalys med den här gången. För det är ändå barnen som är vår framtid.

Däremot noterar jag att Funktionsrätt Åland kanske inte var lika positivt inställda, eftersom de inte hade fått samma möjlighet eller erbjudande. Det är något som man kanske får tänka på framöver.

I lagförslaget står det att 26 % av alla högstadieungdomar 2024 behöver specialpedagogiskt stöd för att klara av grundskolan. Går man tillbaka några år tidigare var det 21 %. Jag har inte tittat längre bak, så jag vet inte hur den här trenden ser ut. Men det ger kanske en förklaring till att det satsas mycket på elever som behöver extra stöd av något slag i det här lagförslaget. Så ser i alla fall jag på det.

Jag säger inte att det är fel att göra en sådan satsning, men jag ser inte i det här lagförslaget några speciella satsningar på dem som verkligen presterar riktigt bra i skolan. Vad finns det för möjligheter för den som de facto kommer att vara i tätklungan framöver? Jag förstår tankegången i det här, och det hör kanske inte hit, men vi borde ha en diskussion här i salen. Är det rimligt att var fjärde unge som kommer ut ur högstadieskolan behöver specialpedagogisk undervisning för att klara sig? Är det fel på skolan? Är det fel på samhället? Har vi för lite resurser i grundskolan? Jag tycker nästan att det estimerar en egen diskussion.

Men det jag egentligen skulle vilja prata om nu, under den tid jag har kvar på mitt huvudanförande, är två saker: självstyrelsen och ekonomin.

Åland är ju ett eget utbildningsland. Det här är en av våra absoluta ädelstenar, en juvel i vårt självstyrelsesystem. Vi har en egen pedagogisk profil, ett starkt elevnära system och en ganska låg formalisering. Därför tycker jag att det är lite förvånande att man i så stor utsträckning har valt att kopiera den finska terminologin, när man de facto inte har behövt göra det. Vill man göra det av rättssäkerhet, samma begrepp, samma tolkning? Jag vet inte. Vill man göra det för att skapa förutsägbarhet så att det ska vara lättare att förstå hur systemet är kompatibelt med det finska? Eller vill man göra det för att underlätta rapportering och jämförbar statistik?

Jag accepterar det här. Jag gillar det inte, men jag accepterar det om det är ett medvetet aktivt beslut att närma sig det finska systemet.

Det får lite konsekvenser på sikt. Att använda finsk terminologi i så pass stor utsträckning som man gör nu försvagar inte självstyrelsen juridiskt på något sätt, men det innebär en potentiellt normativ och symbolisk försvagning av Åland som ett eget utbildningsland.

Jag tog hjälp av den teknik som nu finns tillgänglig över internet och ställde frågan: Hur gör man på Färöarna? Hur gör man på Grönland? Hur ställer de sig när det gäller utbildning? Där kunde man konstatera att vi har en egen behörighet, men vi är starkt inspirerade av Finland och använder en parallellterminologi. Grönland har också en helt egen nationell kompetens, men man har ingen koppling till dansk utbildningspolitik. De skriver sina egna lagförslag på grönländska, och danskan är sekundär. Färöarna har också en egen nationell kompetens, och där använder man färöiska exklusivt och danska vid behov. Den danska terminologin kopieras inte.

Jag förstår att det i en allt mer internationaliserad värld blir svårt att ha eget språk. Men ändå tycker jag att kärnan i vår självstyrelse är att vi de facto är ett eget utbildningsland.

Jag går vidare till ekonomin, och där vet vi att det finanspolitiska ramverket ligger till grund. I det här lagförslaget förekommer två förslag på inbesparingar. Det ena handlar om 4 000 euro för att ta bort direktionen vid folkhögskolan, och det andra handlar om 6 000 euro för att ta bort yrkesråden vid Ålands yrkesgymnasium. Det här är ju en jättereform, bästa ledamöter. Det här är en reform som kommer att kosta pengar, och jag motsätter mig inte det på något vis. Men jag vill veta: Vad kostar det och var kommer det att tas ifrån?

Jag har tittat i det här lagförslaget, och det finns inga möjligheter att lägga ihop ett plus ett och få det till två. De siffrorna existerar inte.

Det som jag finner synnerligen intressant är remissvaren från Ålands gymnasium, där man i inledningen, bästa ledamöter, inte lyfter pedagogiken som det första. Vad inleder man med? Jo, "Ålands gymnasium vill till en början uppmärksamma lagstiftaren på några övergripande områden i lagförslaget. Som grundläggande konstaterande kan nämnas att Ålands gymnasium överlag finner lagförslaget kostnadsdrivande på flera punkter, särskilt vad gäller behov av personalresurser, bland annat för att fullfölja förpliktelserna för stödåtgärder. Detta går inte ihop med aktuella krav på minskade antal årsverken om 10 %."

Vad man efterlyser och konstaterar från Ålands gymnasium är att flera lagstadgade stödåtgärder för studerande kostar pengar. Det ökar behovet av personalassistenter, det blir mer administration och dokumentation. Man får också ansvar för den förberedande utbildningen, och namnbytet kommer också att kosta. Samtidigt finns krav på inbesparingar, och därför tycker jag att det är ett helt rimligt krav som också har lyfts här i salen från flera håll, även från regeringsbänken, jag tänker på ledamot Löthman. Vi måste få en större klarhet i vad de här ekonomiska effekterna faktiskt blir. För det här är så pass omfattande att det kommer att kosta en hel del. Det är inte frågan om att det kanske inte ska satsas, men vi behöver fundera lite vidare kring det.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag som tidigare elev vid Ålands folkhögskola betona vikten av att det tydligt framgår i lagstiftningen att folkhögskolan är en självklar och jämbördig del av gymnasiesystemet, även om den bedriver fri utbildning. Vi ska inte underskatta den fria utbildningen och vad den tillför till den åländska folksjälen. Den är jätteviktig. Det finns nämligen i remissutlåtandena en oro att skolan riskerar att marginaliseras eller uppfattas som en tillfällig sekundär utbildningsform. Det är något som vi verkligen behöver ge akt på.

Vidare skriver man också i remissutlåtandena från folkis att ett genomgående tema är behovet av tydlighet, erkännande och fortsatt handlingsutrymme för folkhögskoleutbildningen inom det nya gymnasiesystemet, speciellt inom den fria utbildningen. Det ska vi inte glömma bort.

Jag är så glad att jag sitter i lag- och kulturutskottet och har möjlighet att verkligen få fördjupa mig i detta intressanta ämne. Tack för att ni har lyssnat!

Tack, fru talman!

Jag håller med om mycket av det som ledamoten Thörnroos sa. Jag tänkte börja med det sista, som jag också berörde i mitt anförande, det finns mycket bra i det här lagförslaget men när det gäller kostnaderna finns det varningstrianglar. Vi får inte låta det bli så att man försöker pressa in en stor fyrkant i en liten cirkel. Det innebär att man skriver in i lagstiftningen att detta ska göras och att gymnasiet ska leverera, utan att det följs upp av de pengar och resurser som behövs för att klara av det. Vart hamnar vi då?

Talman!

Utbildningsenheten hamnar i ett ytterst prekärt läge om lagstiftaren fastslår att individens rättigheter ska regleras i lag. Om det anges att så här mycket stöd har man rätt till, och utbildningsenheten sedan inte har några möjligheter att agera emot detta, blir situationen oerhört komplicerad.

Jag vill inte kritisera den här lagberedningen; jag tycker att den är mycket välgjord. Men överlag, om jag går tillbaka till min tid som lantråd, kan jag konstatera att vi borde avsätta mer resurser för att analysera det ekonomiska utfallet av ny lagstiftning. Vi har nämligen stött på en del problem under årens lopp.

Talman!

Den andra kommentaren funderade jag på om jag skulle ta upp i mitt anförande, men av olika skäl valde jag att låta bli. Nu har ledamoten Thörnroos tagit upp det, att vi på något sätt skulle få möjlighet här i huset att sätta oss ner och försöka göra en analys av varför fler och fler behöver den här extra hjälpen.

Är det för höga krav i skolsystemet eller i samhället i stort? Är det för mycket press och stress, eller vad beror det på? Vi kan inte bara låta det ske utan att diskutera och försöka förstå roten till problemet.

Talman!

Jag delar helt den synpunkten, därför att jag tycker att det är vårt ansvar – vi som sitter här. Det här är en trend som tydligen har förändrats under årens lopp. Jag säger inte att det var bättre förr; det säger jag absolut inte. Men det är någonting som skaver rejält någonstans. Kan vi, som lagstiftare, göra något åt det så tycker jag att vi verkligen ska satsa på det.

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos lyfter fram den här ekonomiska problematiken, och jag satt själv med i gymnasiets styrelse och gav det här remissvaret som du nämner. Men du svarar egentligen på frågan själv med din inledning. Det har hänt väldigt mycket i grundskolan, och situationen är oresonligt svår. På samma sätt som det var svårt när den nya grundskolelagen kom till stånd.

Om vi hade vetat hur behoven såg ut fem år senare, så skulle vi kunna sätta en prislapp på vad det skulle kosta. Idag är det omöjligt, eftersom vi inte vet vad som kommer att hända.

Talman!

Jag förstår svårigheterna i detta, och jag vet att det har gruffats en del att grundskolorna låter eleverna gå vidare, kanske med bristfälliga kunskaper av olika anledningar. Det kan vara lättare att överlämna ansvaret till "någon annan" alltså yrkesgymnasiet eller Ålands gymnasieskola.

Med det sagt, så är det något som har diskuterats mycket i den här salen så är det ekonomin. Det har ju varit minister Mats Perämaas flaggskepp att nu ska finanserna sättas i skick. Nu ska vi följa det finanspolitiska ramverket.

Det är säkert fullt möjligt att göra, men vi måste i så fall veta vad vi väljer bort. Jag är inte beredd att välja bort utbildningen som första alternativ. Det finns annat som jag kan tänka mig att prioritera bort, men vi måste ungefär veta i vilken storleksordning vi rör oss.

Tack, talman!

Nej, jag tror att vi alla är överens om att det skulle vara intressant att diskutera grundskolan och den allmänna förändringen i vårt samhälle. Det skulle nog vara väldigt viktigt för oss att ta upp detta, även för medborgarna som lyssnar på oss.

Det är klart att vi har samma inställning: ekonomin ska inte bestämma vilken utbildningsnivå vi ska hålla. Vi måste sträva efter en hög utbildningsnivå på Åland som hjälper och stöder alla elever som går i skolan hos oss.

Talman!

Den här frågan är väldigt viktig för Pro Åland, och den är så pass viktig att jag ger landskapsregeringen möjlighet att själv ta tag i frågan. Om man inte är villig att göra det, så kommer Pro Åland här under våren att ordna ett öppet seminarium med expertkunskaper, dit är ni välkomna. Åtminstone kan vi få igång en diskussion kring den här frågan.

Tack, talman!

Tack ledamoten. Det åländska utbildningssystemet är uppbyggt utifrån våra åländska behov, vilket vi naturligtvis kan göra tack vare vår självstyrelse.

Ledamoten nämnde i sitt anförande att det är mycket terminologi som ändrats. Jag skulle gärna vilja att ledamoten ger något exempel. En aktiv och medveten ändring som vi gör i terminologin är att vi ändrar från "gymnasieexamen med yrkesinriktning" till "yrkesinriktad grundexamen".

Det hindrar dock inte att vår självstyrelse fortsätter att präglas av och utvecklas enligt vårt utbildningssystem. Vi arbetar också för att underlätta övergången när vi går in i rikets administrativa system, som i det långa loppet ska fusionera med EU:s studieadministrativa system.

Talman!

Jag har faktiskt inte med mig material här nu, jag vill inte säga att jag roade mig men jag har i alla fall gjort en jämförelse mellan finsk lagstiftning, vår egen och tidigare lagstiftning, för att se hur den här förändringen har kommit till.

Det är tydligt att det har skett en förändring, vilket också bekräftas av vicelantrådet nu när hon säger att vi måste anpassa oss till det finska systemet. Om detta är ett medvetet och aktivt val, så har jag sagt att jag accepterar det. Jag gillar det inte, men jag accepterar det. Men om förändringen sker slentrianmässigt, då blir det ju svårare att förstå den.

Tack, talman!

Just nu bevarar vi också det åländska. Jag tror att ledamoten har läst igenom alla remissvar, och kanske har ledamoten också noterat att gymnasiet har uttryckt en önskan om att byta ut fler begrepp. Detta har vi aktivt valt att inte göra, särskilt när det gäller stödformerna allmän pedagogiskt stöd och specialpedagogiskt stöd, som är åländska begrepp som vi använder i barnomsorgen och grundskolan. Dessa vill vi bevara även när det gäller gymnasienivå.

Vidare handlar det om hur vi bygger upp olika utbildningar. Här måste vi också beakta att våra studerande inte hamnar i en sämre situation när de vill studera utanför Åland. Det är viktigt att de har möjlighet att arbeta inom det yrke de önskar, även om de vill arbeta utanför Åland. Vi vill undvika att skapa specialutbildningar där man enbart är behörig på Åland.

Talman!

Jag förstår av vicelantrådets senaste inlägg att hon bland annat nämner vårdpersonal som kräver en särskild kreditering, och samma sak gäller för sjöpersonal. Men det var kanske inte riktigt det jag avsåg.

Jo, jag har läst igenom alla remissutlåtanden, kan jag meddela. Jag har dem här på bänken om någon annan behöver ta del av dem. Jag skulle säga att gymnasieskolan ser på situationen utifrån sin egen position. Du bedömer alltid andra utifrån din egen position och vad du själv behöver.

Det är klart att det för gymnasieskolan många gånger skulle vara enklare om vi var helt kompatibla med rikssidan. Men det är inte mitt ansvar när jag står här som politiker vid Ålands lagting. Mitt ansvar, som jag ser det, är också att försvara självstyrelsen, utveckla självstyrelsen och se till att vi kan använda den i vår vardag på ett förnuftigt sätt.

Tack, talman!

Jag tycker att vissa delar av ledamotens anförande var bra. Jag tänker fokusera lite på de stödåtgärder som befästs i lag, från att ha varit praxis, som det står i lagförslaget.

Ledamoten resonerade kring varifrån pengarna ska tas och vad det kommer att kosta. För mig blev det ganska tydligt att om man börjar befästa stödåtgärder i lag, så kommer dessa åtgärder åtminstone att levereras till eleverna.

Men om skolan hamnar i en sparsituation där man måste ta pengarna någonstans ifrån, och om man inte kan ta från de här stödåtgärderna som nu läggs på som kostnader, så måste man ju ta från den övriga utbildningen. Var ska man annars ta dem ifrån om man har en begränsad mängd pengar?

Så frågan är om inte lagförslaget på det viset skadar den övriga utbildningen?

Talman!

Jag tror inte alls att det här lagförslaget skadar den övriga utbildningen. Men jag måste faktiskt säga att jag, här och nu, inte är säker på individens rättigheter och skyldigheter, för de ska ju så att säga återfinnas i lag.

Tittar man på gymnasieskolans remissutlåtanden finns det tveksamheter kring detta. Hur ska skolan kunna möta behoven om pengarna inte räcker till? Det här är ju något som vi i lag- och kulturutskottet också får fördjupa oss i när det gäller dessa frågeställningar.

Tack, fru talman!

Jag tror att det är bra att fördjupa sig i dessa frågeställningar. När vi diskuterar kommunerna här brukar vi säga att allt är lagstadgat. Då ställer man sig frågan: Var ska man spara om man inte kan spara på det som är lagstadgat, var ska man då spara?

Gymnasieskolan hamnar i en liknande situation om de får sparkrav på sig. Ju mer vi sätter i lagstiftning och säger att dessa stödåtgärder ska finnas, desto mer måste besparingarna ske på andra områden. Jag förstår inte hur det ska gå till på något annat sätt, men det kan hända att jag har missförstått något. Jag kan faktiskt inte få ihop det på något annat sätt.

För mig börjar det här mer och mer att framstå som att vi prioriterar de svagaste väldigt mycket nu. Vi vill att alla ska kunna gå ut och avsluta skolan, men på bekostnad av vad? Det är den frågan jag börjar ställa mig själv i alla fall.

Talman!

I ett tidigare replikskifte här mellan regeringsbänken och någon, jag minns faktiskt inte riktigt vem, sades det att det kan tillföras mer resurser till skolan om så behövs. Det är ju vackert så. Men då måste man ju fråga sig: Var tas de ifrån? Det finns en ram som man inte kan överskrida. Om man prioriterar upp något, så måste man prioritera ner något annat.

Jag kan inte, med den information som återfinns i det här lagförslaget, veta den totala kostnaden. Man borde veta antalet studerande som kan behöva specialpedagogik, man borde veta antalet, men jag får inte fram det ur det här lagförslaget. Vi har ju alla möjligheter i lag- och kulturutskottet, och det ska bli riktigt intressant att få fördjupa sig i detta.

Talman!

Jag vill tacka ledamoten Törnros för ett viktigt anförande, och särskilt för att ledamoten lyfte fram gymnasiets remissutlåtanden. Där framgår det tydligt att förslaget är kostnadsdrivande på flera punkter, oklart hur mycket.

Lagförslaget innehåller onekligen många bra saker, men frågan kvarstår: Vad kostar det? "Det frågtes blott, det gavs ej svar."

Tack, talman!

Jag försökte hitta ett lämpligt citat att återkoppla till, men det kom inte riktigt till mig just nu. Jag tycker annars att jag är ganska bra faktiskt på Fänrik Ståls sägner.

Det som är väldigt speciellt är att det är det första som gymnasieskolan lyfter i sin inledning. Man nämner inte de nya pedagogiska möjligheterna, man lyfter inte någon större framtidstro, utan man börjar med att tala om att detta inte är möjligt att genomföra med de ramar vi har. Det är anmärkningsvärt med tanke på att det ändå är den största utbildningsenhet vi har. Man hade kanske förväntat sig att det var pedagogiken och de nya möjligheter som lagstiftningen ger som skulle ligga i fokus.

Talman!

Enligt min mening behöver ekonomiskt ansvar inte utesluta att man prioriterar utbildningspolitiken. Ledamoten tog upp i sitt anförande att det behövs allt fler stödinsatser i grundskolan, och då behöver vi också följa upp när det gäller gymnasiet.

Jag tycker att man ska ha i minnet att Åland inte genomför en förlängd läroplikt, som man har gjort i riket. De stödinsatser som nu finns i lagförslaget är på inget sätt extraordinära. Om vi tittar omkring oss, österut och västerut i Norden, ser vi att det finns stödinsatser för ungdomar på gymnasialstadienivå.

Vi behöver välutbildade människor, och det finns en uttalad målsättning i landet som helhet att minimiutbildningen ska vara en examen på gymnasial nivå. Välutbildade människor är också en mycket viktig tillväxtfaktor i ett modernt samhälle.

Talman!

Jag har full samsyn med lantrådet i de flesta av de här frågeställningarna. Det var också det jag lyfte fram inledningsvis, vi har en stor del elever som kommer från grundskolan och har fått specialstöd. Den som kommer till folkhögskolan, så där är siffran 27 % både när det gäller specialpedagogiskt stöd och multiprofessionellt stöd.

Det börjar ringa en klocka här. Det är klart att ska vi få dessa elever vidare med de stödåtgärder som de kan behöva - förstå mig rätt - så är det klart att detta måste beaktas i nästa skede. Det har jag full förståelse för. Jag nämnde också att det sätts in mycket resurser nu för att stöda denna grupp, just för att de ska kunna ta sin gymnasieexamen.

Men jag tror ändå att vi måste vara realistiska och erkänna att detta kommer att bli dyrare än i Finland.

Talman!

Den uppfattningen har jag absolut inte; jag tror inte att det skulle bli dyrare än att förlänga läroplikten. Det tror jag absolut inte.

Utvärderingar på rikssidan visar också att det inte har varit bra till alla delar, och det har varit väldigt kostsamt.

Vicelantrådet och finansministern redogjorde för hur landskapsregeringen ser på den här frågan. Vi har det finanspolitiska ramverket, som i dagsläget är lagstadgat och som infördes när ledamoten var lantråd. Vi har också sagt att vi är beredda att se över vad det kräver i kostnader och göra prioriteringar inom gängse politikområden.

Det är ju så att med sådan här lagstiftning så är det väldigt svårt att förutspå kostnaderna, och det känner också ledamoten väl till. Vi har haft den subjektiva rätten som stadfästes under förra mandatperioden, och vi hade klientavgifterna. Det är väldigt svårt att få exakta kostnader. Så är det bara.

Talman!

Till den delen har vi en stark samsyn. Det är väldigt svårt att få fram kostnader. Men jag måste faktiskt säga att klientlagstiftningen och barnomsorgslagstiftningen, samt de indikationer som kom, visar att det nog inte skulle bli speciellt kostsamt. Det har ju ingenting att göra med det faktiska utfallet. Det tycker jag att snarare indikerar att vi borde sätta mera resurser på att hitta det förväntade ekonomiska utfallet av nya lagstiftningar.

Lantrådet säger nu att vi sätter till medel om det finns ett behov av det. Det är vackert så. Men varifrån ska de tas? Det är det som intresserar oss också som sitter här. Det finanspolitiska ramverket är ju inte heller en öppen box som man plockar pengar ur precis som man vill mellan olika politikområden, utan där finns också en begränsning, om jag uttrycker det så.

Men överlag tror jag att vi är tämligen överens.

Tack, talman!

Kära kolleger och åhörare. Jag kan väl säga att det här lagförslaget sätter väl också det finanspolitiska ramverket under lupp för första gången på riktigt.

Min första lagtingsperiod var jag ordförande för Ålands gymnasium. Då utredde vi om det fanns pedagogiska vinster i att fysiskt flytta yrkesträningsundervisningen till Ålands Folkhögskola. Utredningen slog fast att kostnadsökningarna skulle bli märkbara, inte minst gällande transporter och att rent pedagogiskt fanns det större utvecklingsmöjligheter att bibehålla undervisningen inom gymnasiets fysiska domäner.

Att däremot flytta in Nya linjen under gymnasiet, inte bara som ord i en lagstiftning, utan fysiskt och göra det till ett naturligt resurscentrum skulle vara naturligt och god pedagogisk utveckling. Nya linjen, eller den studieförberedande utbildningen - sak samma vad vi kallar den, det är funktionen som är det elementära - ska ses som ett potentiellt starkt resurscenter för att stärka studiemognaden från utgången av högstadiet till att vara en hjälp under hela gymnasietiden.

Åland behöver inflyttning och även här är den studieförberedande utbildningen viktig i inlärningen av svenska. Att ha denna resurs fysiskt integrerad skulle avdramatisera behovet för en ungdom att ta ett extra år för att höja sina kunskapsnivåer, mogna och sedan istället ha större möjligheter att komma in på den linje som verkligen lockar. Det skulle minska antalet avhopp, för det säger sig självt att den som söker in till gymnasiet och vill läsa ekonomi, kanske inte i grunden är så intresserad av sitt tredje alternativ på ansökan som kanske är sjöfart. Rätt implementerad skulle denna studieförberedande enhet göra avsevärt mycket mer nytta än ute vid folkhögskolan. Den skulle fungera som krockkudde, trampolin eller skyddsnät. Dessutom skulle totalkostnaden minska.

Vi får aldrig glömma bort den ekonomiska vardagen, att all offentlig verksamhet ska hantera sin drift ekonomiskt ansvarsfullt och där kostnadseffektiviteten, ett slitet ord, aldrig får bortprioriteras.

Sett till det talman, fastigheten folkhögskolan bör inte belasta gymnasieutbildningen. Mjukvaran, utbildningen är det elementära. Att lämna nuvarande fastigheter ger inbesparingar till förmån för kvaliteten inom gymnasieutbildningen

Pengar behövs för att finansiera lagförslaget, kostnadsdrivande delar som till stor del är väldigt bra.

Min personliga åsikt är att vi inte har råd att tillhandahålla fastigheten för dagens utbildning. Övrig utbildning, förutom Nya linjen som sker idag behöver hitta alternativa lösningar. Detta enligt exakt samma argumentation som förts kring skolfartyget Michael Sars. Kostnaden är 27 000 euro för en studieplats vid folkhögskolan där intern hyran är en avsevärd del. Det är för mycket sett till att medeltalet för en gymnasieutbildning är 14 000 euro, och en studieplats i Ålands lyceum ligger på ca 8 000 euro.

De här pengarna kan läggas på att stärka utbildningarna, mjukvaran och inte tillhandahålla en fastighet som någon privat kunde liva upp och utveckla vidare.

En kvalitativ gymnasieutbildning betyder tillväxt, sysselsättning, företagande, integration, minskat utanförskap och en beredskap/resiliens att Åland har välutbildade händer och hjärnor som fortsätter utveckla Åland. Att måna om alla de som är i behov av extra resurser är viktigt, men vi får heller inte glömma bort alla som har lätt för sig i vårt utbildningssystem. Att ge alla möjlighet att uppnå sin maximala potential, det är tillväxt, men då får inte reformer och lagstiftning vara kostnadsdrivande att det hämmar mjukvaran.

Lagförslaget minskar stuprör, ökar samordning, skapar en stark utbildningstrappa, stärker studeranden och ger såväl mänsklig som ekonomisk tillväxt. Sett till att andra delar av lagförslaget täpper till risker för utanförskap och det klassiska att falla mellan stolarna syndromet, önskar jag verkligen att de studieförberedande resurserna samordnas klokt, för möjligheter till synergier finns det gott om.

Jag anser att gymnasiet många gånger ställs inför rätt orättvisa situationer när det kommer till att tillhandahålla en utbildning för alla. Grundskolans ansvar att studiemogna ungdomar lämnar högstadiet får aldrig glömmas bort. Trappsteget mellan grundskola och gymnasium blir för många onödigt stort. Den som lämnar, speciellt en yrkesutbildning, ska vara anställningsbar. Det kan inte endast vara gymnasiets fulla ansvar att skapa studiemognad och införskaffande av kunskap som borde skett under grundskolans vingar. Här kan den studieförberedande utbildningen, rätt implementerad, göra stor skillnad. Sentimentalitet får aldrig stå i vägen för sund utveckling.

Avslutningsvis, talman, vi ska måna om alla dem som behöver hjälp på vägen mot en utbildning, men vi ska även måna om att alla som har potentialen att nå långt i sina studier.

Elever som lätt når målen i skolan uppmärksammas inte i samma utsträckning som de elever som riskerar att inte nå målen i olika ämnen. Det gör att de elever som har lätt för att lära ofta upplever undervisningen som enformig och ostimulerande. Det kan bland annat leda till att de här eleverna blir störande i klassrummet eller passiva, vilket i förlängningen kan leda till återkommande misslyckanden. Utbildningen behöver även tänka på alla dem som har lätt i skolan. Även detta kan ske i ännu högre utsträckning än idag om alla studerande ges möjligheten att vara på sin rätta plats i systemet. Tack, talman!

Fru talman!

I detta lagförslag finns det inte mycket uppgifter kring de ekonomiska konsekvenserna, trots att det samtidigt sägs att reformen medför ökade kostnader för undervisning, stöd och administration.

Ledamot Holmberg brukar numera alltid säga att vi behöver ha ekonomiska konsekvensanalyser kring ett lagförslag. Det mantra har vi hört mycket den senaste tiden.

Anser finans- och näringsutskottets ordförande att vi har en sådan analys på detta lagförslag?

Tack, talman!

Tack ledamot Anders Holmberg! Nej, det anser jag inte, men jag förstår också problematiken med att kunna sätta en exakt prislapp på de åtgärder som ingår i lagförslaget.

Det är också därför jag har varit ganska envis under flera år. Jag anser att folkhögskolan och den förberedande utbildningen borde integreras fysiskt under gymnasiet. Detta skulle frigöra pengar som i sin tur skulle kunna användas för att subventionera de kostnadsökningar som följer med detta lagförslag.

Fru talman!

Det är inte så att folkhögskolan är svaret på den frågan, eller ens att vi vet vad prislappen kommer att bli. Det finns många frågetecken kring de totala ekonomiska konsekvenserna av detta lagförslag. Det är oroväckande när man säger att man ska dra ner på andra områden om det behövs.

Jag hade ett tidigare replikskifte där jag framhöll att vi kanske behöver sätta finans- och näringsutskottet att titta på de ekonomiska konsekvenserna. Vi i lag- och kulturutskottet kommer att ha fullt upp med att granska andra frågor. Hur ser finans- och näringsutskottets ordförande John Holmberg på det?

Tack, talman!

Ledamot Anders Holmberg, jag är helt övertygad om att den erfarenhet som finns bland ledamöterna i lag- och kulturutskottet är tillräcklig för att ta fram mer precisa ekonomiska prislappar på det här lagförslaget. Detta kan göras med hjälp av avdelningen, den ansvariga ministern och gymnasieskolan i sig.

Jag tycker att utbildningsministern har gett svar på många frågor, men även jag har några funderingar. Jag tror att de flesta, särskilt med tanke på det finanspolitiska ramverket, skulle vilja se en mer konkret kostnadsanalys av hela situationen.

Tack, talman!

Tack Holmberg för att du lyfter fram frågan om våra starka elever. Flera andra har också tagit upp detta under dagen.

Jag tycker dock att det är en något orättvis bild som målas upp. Både Ålands lyceum och yrkesgymnasium ger tack vare flexibla undervisningsmöjligheter hjälp och stöd som våra starka elever behöver.

Jag själv är i en ålder där de flesta har flyttat hem igen, men de riktigt starka eleverna från Ålands lyceum är fortfarande kvar i London eller någon annanstans och har inte flyttat hem. Det är också ett problem.

Tack, talman!

Jag kan tycka att den så kallade individuella kvoten, som gymnasiet har varit tvungen att leva med under flera år, har varit hämmande för studiegrupperna. Man har inte kunnat ha fullt fokus på det som man egentligen ska göra, utan har istället tvingats lägga fokus på kunskapsinhämtning på grundskolenivå. Detta är inte bra.

Om våra högutbildade åländska ungdomar reser runt i världen och stannar kvar, så är det enligt mig ett icke-problem. Om några kommer tillbaka är det gott och väl. Men man borde ändå ha ambitionsnivån att så många som möjligt når sin fulla potential, oavsett om man har det tufft eller enkelt i skolan. Det är min syn på utbildning.

Tack, talman!

Jo, naturligtvis. Alla ska nå sin fulla potential, och jag tycker att den här nya gymnasielagen också kommer att öka den möjligheten, även de elever som är mer högpresterande. Så jag ser ingen direkt oro över den biten.

Men jag anser fortfarande att det är viktigt att prata om HUTH, det flexibla system som finns på Ålands lyceum idag, ger möjligheter.

Gällande den individuella kvoten är det väldigt viktigt, eftersom det är ganska många av dem som senare blir långtidsarbetslösa. Vi måste på något sätt ge stöd och hjälp till den här gruppen, för det är samhällsekonomiskt vettigt.

Jag har full samsyn på alla sätt och vis, ledamot Löthman. Alla ska få de stöd de behöver.

Det är en relevant diskussion, man kan fråga sig: Kommer de studerande till gymnasiet med för låga grundkunskaper från högstadiet? Jag tror att svaret är ja på den frågan i mångt och mycket. Allt ansvar kan inte läggas på gymnasiet att återupprätta dessa kunskapsluckor.

När det gäller HUTH så anser jag att de som vill läsa en sådan utbildning är väldigt, väldigt motiverade. De får en yrkesutbildning och en teoretisk utbildning som också gör dem mogna för högskola och universitet.

Men återigen, skulle vi ha ett resurscenter, en studieförberedande utbildning inom gymnasiets ram fysiskt, så skulle det finnas mycket bättre möjligheter att tillgodose flexibiliteten som det ser ut idag med de linjer som finns. Det är bättre än i folkhögskolan som idag.

Tack, fru talman!

Jag tänker fortsätta prata om det som ledamoten var inne på, frågan om elever som är högpresterande. Jag ser det lite som ledamoten också gör. Om vi skapar en skola som är känd för att människor kan nå sin fulla potential, om du är väldigt högpresterande så får du en anpassad undervisning, så det är en väldigt attraktiv skola, speciellt kanske om man om man bor i Sverige och man funderar på vart man ska flytta. Man flyttar till ett svenskspråkigt samhälle. Vad erbjuder Åland för typ av skola? Har då framförallt Ålands lyceum ett sådant rykte om sig, så tror jag att det skulle göra mycket för Ålands attraktionskraft.

Tack, talman!

Jag är helt säker på att det ena utesluter inte det andra. Jag tror till och med att det är en nödvändighet att båda infrias över tid. Ska vi ha möjlighet att verkligen hjälpa alla att nå sin fulla potential, måste vi också stöda dem som har lätt för sig. Det här är en kedja. Jag tror att attraktionskraften ökar, absolut.

Men det här är ju en ideologisk fråga i mångt och mycket, och det handlar också om hur vi utvecklar samhället. Jag tror att där har ledamot Wikström och jag en samsyn. Föräldraansvar är centralt och att läsa läxor hemma. Hur länge ska man få hjälp utan att man ställer krav, till exempel?

Den här utvecklingen med antalet assistenter, både i grundskolan och på gymnasiet, kan inte pågå. Vi måste hitta en lösning. Här har lag- och kulturutskottet en grannlaga uppgift att få ett grepp om situationen. De som kommer till gymnasiet måste vara bättre studieförberedda än vad fallet är många gånger idag. Det hjälper inte att ha assistenter; det blir dyrt och påverkar gymnasieutbildningen negativt i stort.

Jag håller med om det. Men i den här lagstiftningen befäster vi tidigare praxis i lag. Det står i lagförslaget att dessa stödinsatser ska regleras. Då tar man ett steg åt andra hållet och säger att det ska vara mer stöd i gymnasiet. Det är viktigt.

Vi har hört i hela den här debatten om människors rätt, rättvisa och att alla ska få det stöd de behöver, men väldigt lite om det som ledamoten och jag just nu diskuterar.

Det jag saknar i lagförslaget är ett fokus på de bitarna, och inte bara säkerställa rättvisa och likabehandling för alla, utan också att de som är duktiga och högpresterande ska få del av stödet. Jag tror inte att dessa pengar, särskilt när det handlar om besparingsåtgärder, kommer att gå till de eleverna. Istället kommer de att gå till elever som har haft problem redan från grundskolan och som behöver hjälp genom gymnasiet också. Och när ska det ta slut? Jag vet inte.

Det är därför jag denna eftermiddag, med en dåres envishet, har propagerat för att den studieförberedande utbildningen borde vara fysiskt inom gymnasiet. Genom att göra detta skulle man kunna spara pengar.

En studieplats beräknas kosta 27 000 euro vid Ålands folkhögskola. Jag är helt säker på att den kostnaden skulle kunna minskas med hälften om utbildningen istället ges fysiskt vid Ålands gymnasium, med hänsyn till vad övriga gymnasieutbildningar kostar.

Dessa pengar ska antingen sparas eller användas till åtgärder som inte påverkar utbildningen i sig negativt, vilket oroar ledamot Wikström.

Tack, talman!

Jag fastnade lite för det som ledamoten sa om folkhögskolan och om man verkligen ska ha kvar de lokalerna. Har ledamoten gjort några efterforskningar kring detta. Finns det plats för de här eleverna på Ålands gymnasium? Eller planerar man att bygga en annan byggnad för att möta detta behov? Har man fördjupat sig i dessa frågor?

Tack, talman!

Ålands gymnasium har flera byggnader, bland annat finns hotell- och restaurangskola på Strandgatan. Jag har inte fördjupat mig i det, men vi pratar om cirka 20 till 30 studieplatser. Jag är helt övertygad om att det går att ordna rent praktiskt. Det får inte vara ett argument för att man ska fortsätta ute vid Ålands folkhögskola, absolut inte. Det handlar om för mycket pengar för att göra det.

Tack, fru talman!

Bästa lagtingsledamöter och åhörare, idag behandlar vi en ny gymnasielag. Det kan låta tekniskt, paragrafer, organisation och ansvar. Men i grunden handlar det här om någonting mycket större. Det handlar om människor. Det handlar om framtiden, och det handlar om vilket Åland vi vill bygga.

För mig är utgångspunkten tydlig: Ett starkt samhälle byggs inte främst av byggnader eller system – utan av människor som får växa, utvecklas och bidra. Därför är gymnasiet så avgörande.

Gymnasiestadiet är den plats där unga människor tar steget från skolplikt till eget ansvar, från grund till riktning, från möjligheter till framtidsval.
Vårt mål måste vara glasklart: Så många som möjligt ska få en gymnasieexamen, inte för statistikens skull, inte för systemets skull, utan för individens skull och för hela samhällets.

En sak som behöver sägas är ätt vi lever i en tid där Åland, liksom många andra samhällen i Europa, står inför stora utmaningar. Det gäller demografiska förändringar, kompetensbrist och en arbetsmarknad i snabb omställning med AI som rusar.

I ett sådant läge är utbildningspolitiken inte bara skolpolitik. Det är ekonomisk politik, det är socialpolitik och det är framtiden.

Just därför vill jag understryka en mening som borde få genomsyra hela den här lagen: "Ekonomi och socialpolitik går hand i hand i utbildningspolitiken."

När vi investerar i att fler klarar gymnasiet, investerar vi samtidigt i lägre utanförskap, högre sysselsättning och starkare tillväxt. Det här är inget motsatsförhållande. Det är samma mynt – två sidor.

Fru talman! En särskilt viktig del i den nya gymnasielagen är den studieförberedande Nya linjen som ska ingå i Ålands gymnasium. I dag sköts den av Ålands folkhögskola. Och det ska sägas tydligt att det har gjorts med stort engagemang och kunnande.

Grunden för en lyckad gymnasiegång ligger i grundskolan och hur samarbetet mellan skolan och andra myndigheter kring individen. Men vi vet också att målgruppen för Nya linjen ofta befinner sig i ett skede där övergångar är avgörande. Övergången mellan grundskola och gymnasium ä avgörande, övergången mellan osäkerhet och framtidstro och gränsen mellan att nästan klara det och att faktiskt klara det.

En gymnasieexamen är idag en förutsättning för att kunna delta fullt ut i samhället på arbetsmarknaden och sköta ett vuxet liv. Svänger vi på kakan så innebär motsatsen risk för ett utanförskap som kan bli oerhört kostsamt både för individens lidande och för samhällets kostnader. Därför är det klokt att Nya linjen nu kommer tätare in under gymnasiet. Det skapar kontinuitet och det minskar glapp. Det gör det lättare för studerande att ta nästa steg.

Fru talman! Den här lagstiftning möjliggör framtida organisationsförändringar, det blir mer flexibelt. När Ålands folkhögskolas administration samtidigt förs in under gymnasiemyndigheten, då stärker vi helheten. Vi samordnar resurser. Vi tydliggör ansvar. Vi ser till att utbildningsvägarna hänger ihop även i verkligheten.

För varje ung människa som annars riskerar att falla mellan stolarna, men som i stället får fotfäste och går vidare är en vinst – både mänskligt och samhället.

När vi talar om förändring och integration av folkhögskola inom gymnasiet vill jag vara mycket tydlig med en sak: Det här är inte ett avvecklande av den fria bildningen, tvärtom. Den fria bildningen – som Ålands folkhögskola är en central del av – är en av våra stora styrkor. Den ger människor möjlighet att utvecklas utan prestationskrav, att byta riktning i livet och att växa som medborgare och som arbetstagare. Den fria bildningen bygger demokrati, delaktighet och bildning i ordets djupaste mening.

Men också den fria bildningen står inför framtidsfrågor. Små enheter blir sårbara. Isolerade verksamheter får svårt att utvecklas och därför behöver vi våga tänka nytt även här.

Jag är övertygad om att framtiden för den fria bildningen på Åland ligger i starkare samarbete och samling. Inte för att förlora sin själ utan för att stärka den.

Det är positivt att landskapsregeringen avser att titta på den fria bildningens utveckling och om den sker bäst under gemensam lagstiftning. Genom att samla den fria bildningen kan vi bygga gemensam kompetens, utveckla nya pedagogiska idéer och skapa robusta strukturer som håller över tid.
Det är så vi ser till att den fria bildningen inte bara överlever utan blomstrar. Jag tror att folkhögskolans lokaler har god potential att bidra till helheten.

Fru talman! I grunden handlar den här gymnasielagen om tillit, främst tillit till unga människor och att fler kan, om vi ger rätt stöd. Stödbehov ser jag inte som linjärt. Jag har uppfattat debatten att det finns ett linjärt stödbehov där några är bättre och några är sämre och att det på något sätt finns en rak linje däremellan. Det är inte verkligheten. Vi är individer. Vi har högpresterande elever på ett sätt och samtidigt behöver de stöd på ett annat sätt, vilket jag har upplevt i praktiken i mitt arbete med ungdomar. Skolan, de som arbetar inom sociala verksamheter och även den tredje sektorn har ett stort ansvar att gemensamt se till att de här ungdomarna kan nå sin fulla potential.

Jag tror att det finns goda möjligheter för ungdomar idag att i gymnasiet kunna utveckla sin potential, även om man är högpresterande. Det finns de marginalerna att kunna samordna utbildningen på ett annat sätt än det som är i den här fyrkanten.

För mig som liberal är det självklart att utbildning är vårt starkaste och viktigaste kapital, alltså, det handlar om humankapitalet. När vi stärker gymnasiet, breddar vägarna dit och ser till att fler faktiskt kommer i mål, då bygger vi ett Åland som håller, inte bara nu utan även imorgon.

Vi ska ta ansvar, vi ska se helheten och komma ihåg varför vi gör det här. Vi gör det för vi behöver alla händer, fötter och hjärnor med oss in i framtiden och framtiden, fru talman, den är nu. Tack!

Talman!

Ledamoten Påvals pratar om hur samhället förändras, bland annat genom AI. Han talar också om inkludering och att alla människor ska kunna nå sin fulla potential. Det är bra och viktiga mål.

Här vill jag understryka att skolorna måste ta frågan kring digitalisering och AI på allvar och faktiskt använda den kunskapen. AI och all teknik kan förstärka de redan befintliga skeendena i samhället. Precis som vi kan förstärka jämlikheten mellan olika individer, kan vi också förstärka ojämlikheten med hjälp av tekniken.

Det är därför viktigt att vi arbetar för de demokratiska värdena och ser till att AI och annan digital teknik fungerar som stöd i lärandet, snarare än att stjälpa och skapa större klyftor. Detta är en jätteviktig fråga för oss att hantera när vi fortsätter vårt arbete efter att lagstiftningen har klubbats.

Tack, fru talman!

Utbildningen inom AI, det är viktigt att vi ligger i framkant och gör vårt bästa för att vara på tårna när det gäller att använda de verktyg som finns tillgängliga. Jag vill fokusera på hur AI kan förändra arbetsmarknaden och hur skolan kan vara en del av den förändringen.

När vi möter en arbetsmarknad som ständigt förändras, inser vi att vissa yrken kanske inte kommer att existera i framtiden. Jag brukar säga att de flesta jobb som kommer att finnas när vi går i pension, ännu inte existerar. Det är en viktig del av vår utbildning att vi förbereder oss för detta.

Vi måste vänja oss vid de verktyg som finns, så att den utbildning man får är linjär och motsvarar de krav som ställs i arbetslivet.

Talman!

Det är helt korrekt som ledamoten Påvals säger. Det släpptes en svensk rapport här i veckan som bekräftar detta. Alltså att allt fler arbetsplatser efterfrågar AI-kompetens. Det har ökat explosionsartat på kort tid. Jag får samma vittnesmål från lokala organisationer som arbetar med arbetsmarknadsfrågor. Så är det, och den här kompetensen behöver man hitta idag.

I dagens samhälle pratar vi mycket om att slänga ut skärmarna till förmån för böcker. Man hör ofta talas om förbud kring skärmtid och liknande, men det är väldigt viktigt, uppfattar jag, att nyansera diskussionen om kompetens och AI-litteracitet, samt medie- och informationskunnighet. Denna kunskap måste vi bygga upp tillsammans med digitaliseringskompetensen och AI-kompetensen, så att våra unga idag kan möta morgondagens arbetsmarknad, men också kunna hantera den miljö de möter varje dag på nätet.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Påvals. Jag skulle vilja ta upp frågan om bildning, särskilt i relation till gymnasiet. Jag ser att det finns en koppling till det tidigare replikskiftet med Zetterman. Under hela livet finns det en möjlighet och ett behov för människor att bilda sig inom olika områden. Jag är ungefär i samma ålder som Påvals, och jag kan inte låta bli att tänka på hur våra datorkunskaper skulle ha sett ut om vi hade haft samma kunskaper som när datorn först kom. Vi skulle inte ha kunnat hänga med i utvecklingen. Men under åren har vi lärt oss och fått en bildning genom livslångt lärande.

Det är viktigt att alla människor har samma möjligheter att fortbilda sig och skaffa sig nya kunskaper. Bildning ska vara en del av livet, och ingen ska behöva stå utanför. Om någon är intresserad av att lära sig om AI, oavsett om man är 95 år gammal, ska man ha möjlighet att göra det.

Tack, herr talman!

En intressant fråga som ledamoten Eckerman tar upp är relevant för alla. Varje generation har sin tid, och den generation vi befinner oss i nu är de som gick i lågstadiet utan internet och i princip utan datorer i större utsträckning.

Sedan har utvecklingen tagit fart, och intresset har förändrats. Övergången till när datorerna kom in i hemmen och skolorna, internet blev tillgängligt och det skapades ett stort intresse för programmering. Det var en stor möjlighet för den generationen. Många som gick på yrkesutbildningar inom datateknik hade redan en del kunskaper när de började, eftersom intresset för programmering var stort under den tiden.

Den kompetensen har nu förändrats något för den generation som idag besitter en stor digital kompetens, men på ett annat sätt. Om samhället och utbildningen anpassas till varandra, kan man få denna effekt återigen tror jag.

Jo, tack för det. Men man kan också säga att den snabba utvecklingen har lett till att vi har tappat det källkritiska tänkandet, möjligheten att resonera och diskutera med andra människor, samt att ta till oss olika åsikter. Vi blir matade med information i flöden som har ganska snäva ramar. När man surfar på nätet visar algoritmerna oss just dessa saker.

Därför är det jätteviktigt att vi har möjlighet att behålla den fria bildningen. Det handlar om att kunna delta i studiecirklar och diskutera tillsammans med människor från helt olika kategorier, människor som har samma intresse, till exempel metallslöjd eller något annat pyssel. Man träffar människor.

Det är här jag känner mig lite orolig. Man pratar om att den fria bildningen ska integreras i gymnasiesystemet, men det handlar inte alls om samma sak. Jag vill verkligen betona att den fria bildningen är livslång och har mycket att göra med resiliens.

Jag vill börja med att motsätta mig bilden av att det finns mindre kritiskt tänkande bland dagens ungdomar. Snarare är det tvärtom. Den nuvarande generationen har fått en utbildning i kritiskt tänkande på ett annat sätt än vad vi gjorde.

Sedan har vi de äldre som behöver den fria utbildningen. Vi som beslutsfattare och lagstiftare har en skyldighet att möjliggöra utveckling och framtida flexibilitet. Vi bör skapa lagstiftning som säkerställer att utbildningen motsvarar den verklighet vi står inför och kommer att möta inom en snar framtid.

Därför anser jag att den fria bildningen behöver ses över och anpassas så att den också kan följa med i utvecklingen, på samma sätt som gymnasieutbildningen, och att den är tillgänglig för så många som möjligt. Jag tror på det som står i lagförslaget, att vi bör se över en gemensam lagstiftning för den fria bildningen. Jag tror att det finns många samarbetsmöjligheter där.

Talman!

Jag vill lite berömma, men jag vill också notera en liten diskrepans. Det är glädjande att så många i debatten har lyft fram de starkt presterande eleverna, men det står inget om dem i själva lagförslaget. Det kan mycket väl finnas en starkt presterande individ som Steve Jobs, Susanne Bulgar eller Edvard Munch på ett åländskt gymnasium.

Vi måste ta tillvara på våra särbegåvningar, inte bara i ord utan också i handling. Det är jätteviktigt. Åland bör helst vara en plats där särbegåvningar kan blomstra, eller hur?

Jag instämmer fullt och fast med det. Det är viktigt att komma ihåg att ett barn med särbegåvning kan också dölja andra behov som inte är synliga. Dessa behov måste också stärkas och stödas.

Inom det sociala området har jag sett många med särbegåvning som har behov av stöd, men dessa behov är ofta inte uppenbara i offentligheten. Skolan har en viktig roll här, i samarbete med sociala insatser, för att ta vara på dessa behov. Om man är väldigt högpresterande behöver man också synas och få möjlighet till det stöd som krävs.

Jag är emot den linjära synen på stödbehov, eftersom den inte stämmer överens med verkligheten. Det vet jag att den inte gör.

Med anledning av ledamoten Påvals replik uppmanar jag utskottet också landskapsregeringen att läsa svenska skolinspektionens rapport, som heter "Utmanande undervisning för högpresterande elever". Rapporten handlar om gymnasialstadiet och pekar på bristen på individanpassning samt den mänskliga aspekten.

Forskningen visar att högpresterande elever, särskilt flickor, kan drabbas av prestationsrelaterad stress och är mer sårbara för detta. Det är mycket viktigt att ta detta på allvar om man vill skapa en kultur där högpresterande elever kan komma till sin rätt.

Jag instämmer fullt och fast i att stödet ska finnas och erbjudas. Men det stödet kan inte heller vara gratis, för ingen arbetar gratis. Det är detta jag menar, bilden är mycket mer komplicerad än vad man vill få det att se ut.

Man pratar om högpresterande och lågpresterande elever och man talar om elever som inte har något stödbehov. Ja, visst, men i vilket skede och i vilken ålder? Det kan finnas ett stödbehov i första klass, men inte i tredje. Stödbehov kan uppstå vid olika tidpunkter i livet, särskilt när den sociala verkligheten förändras. Att maximera potentialen hos dessa individer är en komplicerad bild.

Jag vill inte att vi ska få det att se ut som att det handlar om några problematiska elever som kostar mycket pengar inom Ålands gymnasium. Det är en felaktig bild. Det är inte den bilden jag vill att lagtinget ska förmedla. Det finns ett stödbehov i den här åldern, just för att man är ungdom. Man är helt enkelt inte vuxen än.

Talman!

Det här är ett omfattande lagförslag som rör hela gymnasiesektorn på Åland.

I mitt anförande kommer jag att fokusera främst på en del av reformen, nämligen läroavtalsutbildningen, eftersom jag anser att det är en avgörande och viktig framtidsfråga för både arbetsmarknaden och för dem som i dag står utanför utbildning och arbete.

För vi vet att det i dag finns flera grupper som inte riktigt fångas upp av det traditionella systemet. Det är unga som inte trivs i klassrum, vuxna som behöver byta yrke mitt i livet och människor som har arbetslivserfarenhet, men saknar formell examen.

Samtidigt har vi arbetsgivare som har svårt att hitta rätt kompetens. I den verkligheten är läroavtalsutbildning ett av våra viktigaste verktyg. Därför är det i grunden rätt att regeringen nu för in läroavtalet i den nya gymnasielagen och försöker göra systemet mer enhetligt och mindre byråkratiskt.

Men, talman, som opposition är det vår uppgift att också peka på det som inte känns färdigt, och det som riskerar att bli svagare än det ser ut på pappret.

Min första invändning gäller ambitionsnivån. Vi har i många år haft 30 till 40 läroavtal per år.
Det är inte så mycket, om man ser till behovet på arbetsmarknaden. I lagförslaget finns det dock inga tydliga mål på hur många avtal vi faktiskt vill uppnå. Det finns inga volym mål. Jag saknar en tydlig strategi för hur detta ska växa. Det finns en risk att reformen blir korrekt till formen, men försiktig i genomförandet.

Min andra invändning gäller arbetsgivarnas roll. Vi säger att de är nyckeln i systemet. Vi ger dem ansvar för handledning, planering, bedömning och arbetarskydd. Men vi vet också att många åländska företag är små.
Handledartid kostar, produktiviteten påverkas och här hade jag velat se ett tydligare politiskt ställningstagande från regeringen om att man verkligen är beredd att satsa på arbetsgivarnas medverkan, inte bara reglera den.

Den tredje frågan gäller vilka vi faktiskt når. Det talas mycket om unga, och det är viktigt. Men det finns även en annan grupp, nämligen de vuxna. De som redan jobbar utan examen, de som behöver omskolas och de som varit länge utanför arbetsmarknaden.

Här är läroavtalet ett av våra starkaste verktyg mot utanförskap. Men jag saknar ett tydligare fokus i lagen på just vuxenstuderande och omskolning som en strategisk fråga för Åland.

Talman! Jag vill i det här sammanhanget också påminna om att detta inte är en ny fråga för mig att lyfta.

I min budgetmotion om Jobbspår Åland föreslog jag just att vi skulle utveckla korta, arbetsnära utbildningsspår inom bristyrken, i nära samverkan mellan AMS, gymnasiet, högskolan och näringslivet. Syftet var enkelt: Att korta vägen från utbildning till arbete. Att göra det möjligt för vuxna att byta bana utan att börja om från början och att ge företagen snabbare tillgång till den kompetens de faktiskt behöver. I det perspektivet är läroavtalsutbildningen inte bara en skolfråga. Den är ett mycket viktigt verktyg vi har för att förverkliga just den typen av jobbspår i praktiken.

Här vill jag lyfta ytterligare en fråga som jag tycker att regeringen borde ta på lite större allvar. Nämligen frågan om utbildningarnas längd och form.

I dag utgår stora delar av den yrkesinriktade gymnasieutbildningen fortfarande från treåriga strukturer, som beskrivs bra i kapitel 5. Det är ett system som fungerar väl för många unga. Men frågan är om det är tillräckligt flexibelt för den arbetsmarknad vi har i dag.

För i dag behöver vi snabbare vägar in i bristyrken: Möjlighet att ta delkompetenser, utbildningar som kan byggas stegvis, modul för modul och spår som fungerar både för unga som vill ut i arbete tidigare och för vuxna som behöver ställa om mitt i livet.

Här hade jag velat se ett tydligare politiskt resonemang om: Ger den här lagstiftningen verkligt utrymme för kortare, modulbaserade utbildningar och för delkompetenser? Ger det snabbare vägar till en ny yrkesroll inom bristyrken?

Talman! Jag vill också särskilt lyfta yrkesråden som jag tidigare nämnde i en replik till ministern. I remissvaren ser vi att det finns olika perspektiv. Företagarna på Åland och Ålands Näringsliv är positiva till att yrkesråden avvecklas och vill ha mer direkt samverkan. Samtidigt säger personalorganisationer och delar av utbildningssidan, bland annat TCO, att yrkesråden har fyllt en viktig funktion, som en gemensam struktur för skola, arbetsliv och studerande.

Det här visar egentligen inte att den ena sidan har rätt eller den andra har fel. Det visar kanske att regeringen nu tar bort en etablerad struktur som alla på något sätt ändå är överens om att är viktig, men utan att fullt ut visa hur den nya modellen för samarbetet ska fungera i praktiken. När vi samtidigt vill bygga ut läroavtal, kortare utbildningar och snabbare vägar till jobb, då är just kopplingen till arbetslivet helt avgörande.

Så min fråga är därför inte om yrkesråden ska finnas kvar i exakt den form de haft. Min fråga är väl; hur säkerställer landskapsregeringen att det nya kravet på samarbete med arbetslivet inte blir mer än en skrivning i lagen, och faktiskt fungerar bättre än dagens system?

Talman! Jag vill vara tydlig. Jag ser verkligen värdet i reformens grundidé. Jag stöder att läroavtalsutbildning stärks och integreras i gymnasielagen. Men det ska bli spännande att se när detta följs upp. Blir det flera avtal eller bara nya paragrafer? Får småföretag verkligen möjligheter att delta? Nås de vuxna som idag står längst bort från utbildning och arbete? Får vi den flexibilitet i utbildningssystemet som dagens arbetsmarknad faktiskt kräver?

I slutändan avgörs den här reformens värde inte med den här lagen, om den nu är klar och går att läsa i lagboken. Den avgörs i hur många människor på Åland som om några år kan säga att det här gav mig en ny och bra chans i arbetslivet. Tack!

Tack, talman!

Tack till ledamoten för ett konstruktivt anförande. Läroavtal är oerhört positivt, särskilt när det gäller yrkesexamen för vuxna. Jag anser att det är bra att ha korta utbildningar med olika examensdelar, eftersom det bygger på ett väl etablerat samarbete med dels AMS men också med Ålands Näringsliv vilka behov som finns.

I årets budget, som lagtinget nu har fastställt, finns det möjlighet att genomföra ett helt utbildningspaket för vuxna i form av läroavtal, så att de kan få sin behörighet. Jag anser att det finns ett bra koncept, men naturligtvis finns det alltid utrymme för förbättringar.

Talman!

AI och digitaliseringen förändrar jobben snabbare. Våra system hinner inte riktigt med när det gäller utbildning känner jag. Vi måste vara mer flexibla och titta mera arbetsnära på vad som behövs för både unga och vuxna.

Jag vill ställa en fråga till ministern. Just när det gäller den här lagstiftningen, ges det möjlighet att ha kortare gymnasieutbildningar än tre år? Måste alla gymnasieutbildningar nu faktiskt vara tre år, eller kan man införa tvååriga utbildningar som det fanns förr? Det finns vissa som menar att det fanns en poäng med dem.

Alla har kanske inte som mål att fortsätta utbilda sig vidare; vissa vill bli något ganska snabbt och fortsätta arbeta med det, och de är nöjda med det.

Tack, talman!

Svaret på ledamotens fråga är att när man gjorde om systemet för 12–13 år sedan, var för att man ansåg att det behövdes en grundläggande utbildning. Precis som det är idag, handlar det om livslångt lärande. Arbetsmarknaden ser så olika ut så att man behöver vidareutbilda sig. Av den anledningen finns det ett stort behov av att ha en grundläggande utbildning.

Det snabba svaret på ledamotens fråga är; nej, det är inte så att man kommer att införa tvååriga ungdomsutbildningar. Däremot, som har nämnts tidigare, kan man faktiskt ta delexamen och examensdelar inom specifika yrkesområden. Det beror sedan på arbetsgivarna om de är beredda att anställa den personen.

Jag känner att samhället idag börjar förändras på ett sätt där alla måste gå en treårig utbildning följt av tre-fyra år på högskola. Det finns en brist på yrkesutbildade inom mer praktiska yrken idag. Vi ser också en del avhopp bland barn och unga som inte orkar hela vägen. Många av dem skulle kanske klara av utbildningen om de fick möjlighet att göra något roligt och slippa de tråkiga ämnen som man måste läsa idag för att få en enhetlig utbildning.

Det skulle vara bra om man kunde läsa mer praktiska ämnen, eftersom det skulle ge en mening och kanske förhindra att man hamnar utanför. Det är egentligen det resonemanget jag vill föra fram.

Tack, talman!

Revideringen av gymnasielagen, mycket har redan sagts, men det finns några punkter som jag skulle vilja påpeka.

Behovet av denna revidering har lyfts av flera ledamöter, och i lagförslaget listar vi den tidigare utredningen. Det handlar om 18 punkter i gymnasielagen som konstaterades redan 2022 att var i behov av uppdatering. Att vi nu, fyra år senare, kan genomföra vissa delar visar att det här arbetet är komplext, vilket har lyfts av flera ledamöter.

Jag tycker att det är bra att vi nu befäster rätten till avgiftsfritt gymnasium. Enligt vad vi erfor i finans- och näringsutskottet kommer man att tillhandahålla arbetsmaterial i form av datorer till gymnasieelever. Detta är ett naturligt steg, då en stor del av undervisningen och proven idag sker med digitala hjälpmedel. Så detta är ett bättre system än att ha ett stöd när det har blivit en så viktig del av utbildningen.

Det har framförts kritik mot att man avskaffar yrkesråden och ersätter dem med ett lagligt krav på ett nära samarbete med arbets- och näringsliv. Ja, det låter kanske som ett steg tillbaka, men jag tror faktiskt att detta ger större möjligheter att mer informellt samverka med mikroföretag på Åland. Givetvis ska yrkesutbildningen fortsätta att byggas i samklang med branschernas behov, men jag tror att detta steg ändå blir ganska bra med tanke på hur det åländska näringslivet ser ut.

Det är också bra, tycker jag, att man förtydligar de disciplinära åtgärderna som nämns i lagen. Det är alltid känsligt, men vi glömmer lätt bort att även om de allra flesta studerande sköter sig riktigt bra, så finns det alltid vissa som av olika orsaker stör undervisningen. Då behöver skolan ha mandat att agera snabbt. Faktum är att just när man agerar snabbt i dessa undantagsfall, så det är då som det kommer att leda till en bättre studerandemiljö i våra gymnasieskolor. Det tycker jag att är en bra sak. I övrigt finns det mycket som jag instämmer med mina partikollegor och andra om. Revideringen är bra.

Men det finns ändå några saker som jag tycker är mindre bra och som också har lyfts här idag. För det första handlar det om att förslaget är kostnadsdrivande, och det är svårt att uppskatta kostnaderna på förhand. Genom att ta in de olika stödformerna så binder man samman grundskolan med gymnasienivå. Det ger ett enhetligt synsätt på elevernas stöd i undervisningen, och att de ska fortsätta även när man går vidare till gymnasienivå. Det är förstås bra för de elever som behöver stöd. Frågan är just vilka kostnadskonsekvenser detta får.

Ålands gymnasium har påpekat detta i sitt remissvar och varit tydliga med att de kan vara underskattade. Det är en oroväckande återkoppling, eftersom denna konsekvens kan slå mot övriga utbildningar, vilket också har lyfts här idag. Vi har ett kostnadstak. Om någon kostnad drar iväg så kommer det att behöva justeras på annat håll.

Nu finns det en liten ventil i detta, genom att man prövar stöden och att man kan ändra lite i utbildningarna, ifall det visar sig att detta inte är effektivt, så ska det gå att ändra under resans gång, kanske.

Men jag skulle uppskatta om man arbetade lite mer med kostnadsuppskattningar, men jag inser ändå att man kanske inte kommer så långt att hypotisera. Jag inser att behovet av denna revidering av lagen är stort. Det är viktigare att vi får iväg den helt enkelt. Jag tycker ändå att det är bra att lag- och kulturutskottet kan jobba med kostnadsfrågan och titta på den. Jag är inte nervös för att detta blir en jättestor sak, men det kommer säkert att påverka.

För det andra vill jag påminna om att se varje gymnasielinje separat. För vissa gymnasieutbildningar är denna del den sista av studerandens utbildning, medan för andra linjer är det en förberedelse för mer avancerade studier. Detta behöver vi ha i åtanke när vi funderar på dem.

Man behöver vara öppen på gymnasiet för en större flexibilitet. Jag tycker att vi måste komma ihåg att vi människor är olika. Vi som sitter i denna sal är vana vid att läsa texter och ta till oss material från många sidor, ibland väldigt många sidor. Andra människor är mer praktiska. De kanske har svårt att läsa till sig kunskap, men de lär sig oerhört bra på andra sätt. Här behöver gymnasiet vara flexibelt för att kunna erbjuda olika typer av lärande. Det är viktigt att vi får med många.

För oss liberaler är det viktigt att ha en åländsk utbildning på gymnasiet som ger alla ungdomar möjlighet att studera efter grundskolan. Det handlar inte bara om att förbereda ungdomarna för högre studier, utan också om att utbilda för praktiska yrken. Det handlar om att se till att den som har svårt att lära kan komma vidare efter grundskolan. I slutändan är det viktigt att alla ungdomar ges en möjlighet att skapa en framtida arbetskarriär. Detta är en tillväxtfråga och det är viktigt för oss liberaler.

Dessa tankar behöver landskapsregeringen ha med sig när man formulerar framtida läroplaner och funderar på vilka linjer som ska erbjudas inom gymnasiet. Möjligheter för alla kräver flexibilitet i lärprocessen, och jag tror faktiskt att det är viktigare än var på Åland själva skolan ligger.

Talman! Jag vill understryka att denna revidering tar Ålands gymnasium framåt. Trots att jag har vissa frågetecken, stöder jag självklart denna lag. Tack!

Tack, talman!

Tack till ledamoten för anförandet.

Jag tror att jag lyfte upp i ett replikskifte, för ganska länge sedan med vicelantrådet, det här med trygghet i studiemiljön. Det finns ju paragrafer, som 88 och 89, samt en handlingsplan för disciplinära åtgärder. Men allting är ju kopplat till den studerande, och våra skolor är öppna. Vem som helst kan komma in i skolan.

Mig veterligen finns det inget lagstöd i det här lagförslaget som stöder att man kan avlägsna en icke önskvärd person som kanske stör under lektionstid. Jag vill inte vara den som målar den onda på väggen, men i vår närregion har vi sett problem. Det är inte alltid de studerande själva som orsakar det, utan det handlar också om främmande personer som kommer in i skolmiljön.

Hur ser ledamoten på det?

Ja, det låter osannolikt att man inte skulle få agera om en obehörig person kommer in på skolan och stör ordningen. Jag har inte hört den tolkningen, att det skulle vara så.

Det som är tydligt är att man ger mandat åt lärare att genomsöka och i vissa fall vidta åtgärder. Jag tror att det är viktigt att man kan hantera sådana situationer snabbt, utan att behöva invänta annan personal. Att agera snabbt i sådana här situationer bidrar till att skapa en lugn och trygg miljö i slutändan.

När det gäller det som ledamoten påpekar, känner jag inte igen den tolkningen. Jag har inte hört den diskussionen.

Talman!

Det finns en tydlighet i lagförslaget som rör studerande, och det är bra. Gott och väl så. Men det finns även andra individer som kommer in i en skola, eftersom skolan är öppen och det inte finns någon hänvisning till hur detta ska hanteras.

Våra skolor är öppna. I princip kan vem som helst komma in och delta i lektionerna, om jag har förstått lagförslaget rätt. Jag kanske ska formulera mig på ett bättre sätt. Det finns ett ordspråk som jag inte kommer på just nu i denna sena timme, men man bör kanske fundera över detta också.

Men jag ska vara tydlig, hur öppna ska våra skolor vara när de är öppna?

Jag tänker så här, man kan inte lagstifta om precis allting. Enligt lagen ska det finnas en handlingsplan för olika situationer, och landskapet ska ta fram en mall för detta.

Om detta är en utmaning, eller om detta är något som inte står uttryckligen i lagen, och skolan känner att de inte kan agera eftersom de saknar en plan, så i sådana fall kan man säkert sätta in åtgärder i handlingsplanen.

Indirekt tror jag att det kommer att finns möjligheter att åtgärda sådana problem. Jag har svårt att se att det skulle vara ett omöjligt problem.

Talman!

Tack till ledamoten Fellman för byte av taltur. Jag måste väl säga några vänliga ord. Jag är glad över att vi verkar vara överens om det mest viktiga: Att ingen ska lämnas vind för våg. Att alla ungdomar som inte går från grundskolan till gymnasieutbildning ska få minst ett telefonsamtal för att minska antalet hemmasittare och ”fånga upp” dem som är i riskzonen för att hamna utanför. Ett samtal är en kostnadseffektiv åtgärd som kan göra all skillnad. Vi hoppas landskapsregeringen går från ord till handling.

Jag välkomnar också beskedet från socialdemokraternas Henrik Löthman att utskottet ska titta på prislappen för förslaget, det var ett bra besked. Men sen blev jag lite orolig över att höra ledamoten säga i sin följande replik att det bedömts omöjligt att bedöva vad det kostar på gymnasiet. Jag hoppas att det blir version 1 av ledamoten Löthman som må råda i den fortsatta utskottsbehandlingen.

Nu lämnar jag de breda penseldragen och gör en lite mer detaljinriktad analys av lagförslaget. Jag brukar inte poängtera skrivfel, men i ett lagförslag som poängterar läs- och skrivundervisning kan det möjligen vara påkallat. På sida 7 står det ”Enlig” landskapsregeringen – det saknas ett ”t”. På sida 24 kan vi läsa att det finns en ”förslagen fullmakt” – ordet ”förslagen” betyder ”rävaktig, illistig, skum”. Regeringen har förhoppningsvis avsett en föreslagen fullmakt. Helt säkra kan vi inte vara eftersom förslagenheten återkommer på sida 42 där det står "enligt förslagna 3 momentet kan en studerande inte antas om han eller hon inte förstår svenska". Vi kan på sida 29 läsa den smålustiga meningen ”Bedömningen gör av en lärare”. Man kunde möjligen förklara några av dessa ”språkblommor” att det är den typ av fel som kan uppstå med elektroniska rättningsfunktioner eller AI – orden existerar men har fått en lustig placering eller utformning. Detta i största konstruktiva avseende.

En lite större fråga än stavfel handlar om vilka värderingar vi vill att ska styra Ålands framtida gymnasieväsende. Här måste jag gratulera landskapsregeringen till stor måttfullhet – grundläggande demokratiska värderingar, människors lika värde, internationell förståelse och jämställdhet. Jättebra! Paragraf 13 hade lätt kunnat bli en julgran med sinsemellan motstridiga önskemål, vilket pedagoger hatar, men här har Centern hållit hårt i ratten och undvikit att köra i vänsterdiket. Tack för det!

Jag vill också väcka några frågor inför den förestående utskottsbehandlingen.

En återkommande bestämmelse i lagförslaget, som vi har diskuterat väldigt mycket idag, handlar om samarbete med näringslivet. En intressant fråga ur ett lagtekniskt perspektiv är: Hur uppfylls den samarbetsskyldigheten? Hur uppfyller en utbildningsanordnare samarbetsskyldigheten? Det finns positiva exempel som jag vill framhålla. I motiveringarna till paragraf 24 finns ett positivt exempel: ”Samarbete med arbets- och näringslivet betyder till exempel att man kommer överens om samarbetsmodeller för att de studerande ska kunna bekanta sig med arbetslivet.” Men i många av de andra paragraferna som nämner samarbete med näringslivet är detta lite en öppen fråga som utskottet med fördel kan fundera på under hörandena.

En sak utskottet också kan fundera på handlar om vinstförbudet i paragraf 9 – Examina och utbildning får inte ordnas för att uppnå ekonomisk vinst. Okej, men inte bara det, huvudmannen får inte ha överskott i verksamheten – ”inga ekonomiska fördelar” får finnas för den som driver verksamheten. Det här är ju i praktiken formuleringar som omöjliggör privata gymnasier på Åland och tar bort drivkraften för utveckling. Kamelens nålsöga är sannerligen litet för den som vill ta privata initiativ. Den enda konstruktion som skulle kunna passa in i paragraf 9 är en fruktansvärt rik, altruistiskt sinnad stiftelse som verkligen vill gå med förlust varje år. Men det kan vara så här som landskapsregeringen vill ha det, det kan ju finnas en tanke bakom den här bestämmelsen som gärna får utvecklas i utskottsbehandlingen.

Tack för ordet och arbetsglädje till lag- och kulturutskottet!

Tack, talman!

Tack, ledamot Valve, för ditt anförande. Du nämnde mig vid namn, så jag känner att jag behöver replikera angående den saken.

Vi kommer naturligtvis att göra vad vi kan för att ta fram de här siffrorna. Men som jag sa i ett tidigare replikskifte, så är det väldigt svårt. Man kan se på ögonblicksbilden just nu: de här resurserna behövs idag i Ålands gymnasium. Men vad som behövs om en vecka eller om tre veckor är, precis som ledamot Påvals sade i sitt anförande, inte linjärt gällande stödet. Vi vet inte vad som behövs imorgon, beroende på vad som händer i ungdomars liv.

Talman!

Jag uppfattar ledamoten Löthmans ambition som seriös när det gäller att ta fram en prislapp. Jag nöjer mig med det och konstaterar att i avsaknad av fakta så brukar man göra prognoser och uppskattningar utifrån liknande omständigheter. Det är positivt om utskottet gör det.

Talman!

Jag hade tänkt inleda mitt anförande med att säga att vi äntligen får diskutera utbildning, men nu har timmarna flutit iväg, så församlingen här inne kanske börjar bli ganska mätta.

Men äntligen har vi en ny gymnasielag på bordet. Det har sagts tidigare idag att det är ett rejält och gediget paket som vi har fått sätta tänderna i, och som vi i utskottet kommer att fördjupa oss i.

Utbildningsväsendet präglas av kontinuitet och långsiktighet. Förändringar sker ofta stegvis och med stor eftertanke eftersom stabilitet, kvalitet och likvärdighet är grundläggande värden. Det är delvis en styrka att vara till viss del konservativ i dessa frågor, men det innebär också att vi ibland behöver påminna oss om att gasa och justera strukturer och arbetssätt när samhällets behov förändras.

Nu har det gått nästan 15 år sedan den förra stora reformen, och som ledamot Löthman sade i Socialdemokraternas anförande, så är samhället 2011 och idag mycket olika.

Den nya gymnasielagen slår fast att stöd till studerande ska vara en självklar del av utbildningen, och inte något man sätter in först när problemen redan är stora. Elever har olika förutsättningar, och därför behöver stödet också se olika ut.

I lagen tydliggörs rätten till pedagogiskt, specialpedagogiskt och professionellt stöd, så att elever inte tappar det stöd de har i övergången från grundskolan till gymnasiet.

Även studiehandledning och vägledning lyfts fram som centrala insatser, både under studietiden och för den som ännu inte hittat nästa steg.

En särskilt viktig nyhet är att utbildningen som förbereder examensutbildning nu lagfästs. Den ger elever som ännu inte är redo för gymnasiet möjlighet att stärka sina språkkunskaper, studiefärdigheter och få stöd i sina utbildningsval. Det är ett förebyggande stöd som minskar risken för avhopp och utanförskap, och som i förlängningen stärker både individ och samhälle.

När vi investerar i utbildning så investerar vi i människors möjlighet till arbete, att bidra och utvecklas. En utbildning stärker arbetsmarknaden, ökar sysselsättningen och gör samhället mer motståndskraftigt i tider av förändring. Varje ung människa som får rätt stöd att fullfölja sin utbildning är en långsiktig vinst, både för individen och för Ålands framtida tillväxt.

För min egen och för Liberalernas del har tillgången och rätten till en studiodator varit viktig. Det är glädjande att man nu ser över strukturer för att alla elever ska få tillgång till detta arbetsverktyg genom leasing, något som ministern nämnde i sin presentation. Det har sagts tidigare, men det finns en risk att bygga in ett digitalt utanförskap om studerande på vissa program undantas detta. Något sådant skulle vi inte kunna acceptera.

Jag har tidigare i en annan debatt, som handlade om Kantalagen, sagt att vi alltid måste ställa oss frågan om det är värt det. Får ålänningarna valuta för sina satsade pengar? Är förbättringarna så pass stora att de motsvarar kostnaderna? Det här borde vi fråga oss varje dag vi går in i den här salen.

Talman! Det är fortfarande lite oklart vad den här utökade lagstiftningen kommer att medföra för kostnader. Det är något som utskottet måste söka djupare i och ta upp i betänkandet som vi kommer att debattera efter att utskottsbehandlingen är klar.

Men vi behöver hålla i tanken att vårt välfärdssystem för varje individ som hamnar i marginalen på grund av en ofullständig skolgång är dels kostsamt för samhället, men också förknippat med ett djupt personligt pris.

När utbildningskedjan brister ökar risken för arbetslöshet, beroendet av offentliga stödinsatser och svagare förankring på arbetsmarknaden. Det är kostnader som bärs gemensamt av samhället, ofta under ganska lång tid.

När vi pratar om särskilda insatser framkommer det tydligt i debatten att dessa inte ska ske på bekostnad av de elever som är högpresterande. Det här är något som vi i utskottet får djupdyka i och ställa frågan tydligt till gymnasiet hur detta arbetas med.

Men avslutningsvis, talman, alla stödåtgärder i denna lag till trots, så ersätter inte detta den för många gånger efterfrågade ungdomsgarantin. Faktum kvarstår att vi fortfarande saknar en tydlig ungdomsgaranti, trots att det finns både öster och väster om oss. Det gör att unga som av olika skäl inte fullföljer gymnasiet riskerar att hamna mellan systemen. Idag gör aktörer som Ung Resurs ett mycket värdefullt arbete, men ansvaret kan inte vila på enskilda verksamheter.

Det behövs ett tydligare samordnat ansvar i samhället som helhet för ett fast grepp om frågan. Att knyta ihop de insatser som redan finns och se till att det finns fungerande skyddsnät mellan dem är helt avgörande. Tack, talman!

Talman!

Jag vet att ledamoten pratar om digitalt utanförskap, om man inte fullgör gymnasiet. Jag är av den uppfattningen att ungdomar idag, även innan de börjar skolan, i många fall är bättre än oss vuxna på att hantera digitala medier. Det handlar inte bara om sociala medier, utan även om digitala verktyg som paddor och datorer.

Jag undrar om det verkligen finns belägg för påståendet att den som inte har gymnasieutbildning hamnar i digitalt utanförskap? Eller är det bara något vi får höra?

Tack, talman!

Jag tror att man behöver särskilja mellan TikTok och andra program samt de möjligheter som ett arbetsredskap kan medföra.

Herr talman!

Ledamoten kan säkert förtydliga vad hon menar med digitalt utanförskap och de kunskaper som eleverna får ta del av i gymnasieskolan, och som man annars inte kan ta del av.

Tack, talman!

Jag tror att man förstår att den typ av behandling som man kan lära sig genom att använda datorer som arbetsredskap, särskilt när det handlar om bokföring och fakturering med mera, så det är en färdighet som man övar upp. Det är en färdighet som man på många sätt behöver bemästra, oavsett om man arbetar med maskiner, bygg eller liknande.

Det verkar vara ganska lustigt i de obundna bänkarna att vi talar om dessa saker, eftersom det fnissas hejvilt som vanligt.

Tack, talman!

Jag måste säga att jag inte riktigt hade tänkt hålla ett anförande idag. Utbildningspolitik är ett ämne som jag inte är bäst på att prata om, men det var mycket tal om stöd, och jag undrar hur många gånger vi har nämnt ordet "stöd" idag. Det är också väldigt viktigt med rättvisa. Vi pratar mycket om rättvisa, och alla ska ha rätten till en gymnasieutbildning. Det har dock varit lite tal om ansvar och vilket ansvar individen har för att ta till sig en utbildning. Jag kommer tillbaka till det.

I det här lagförslaget befästs rätten till stöd i lag, och stöd ska ges för olika typer av problem. Exakt vad dessa problem innebär är inte helt klart, om man lyssnar på debatten.

Vi vet att gymnasielagen och gymnasieskolorna inte är isolerade fenomen; grundskolan har också många olika stödinsatser, och detta ska vara en förlängning av det, att vi måste fortsätta ta hand om de människor som har behövt stöd i grundskolan också i gymnasieskolan.

Men vi kan inte bara diskutera rätten till stöd och rättvisa, utan vi måste också sätta fokus på hur vi kan minska antalet människor som behöver stöd. Hur kan vi skapa ett samhälle där färre människor har behov av stöd? Det verkar som om vi nu ökar stödet för att vi ser ett behov, men borde inte fokus ha legat på hur vi minskar stödbehovet?

I grundskolan, där stödet börjar, har antalet assistenter ökat sedan år 2005 från 39 till år 2024 till 149. Nu ska vi befästa rätten till stöd i lag även i gymnasiet. Det väcker frågor: När tar rätten till stöd slut? Är det när man är klar med gymnasiet? Vad blir nästa steg? Vi har ingen skolplikt idag, så att gå vidare till gymnasiet är ett val. Kanske borde stödet också sluta där, och skolan får göra de prioriteringar de anser nödvändiga.

Som jag nämnde tidigare, när man befäster olika typer av rättigheter och stödinsatser i lag, skapar man ett mindre handlingsutrymme för skolan att prioritera resurserna dit de behövs mest. Nu säger landskapsregeringen att vi ska skjuta till mer pengar, men vi får se hur det blir med det.

Genom att anta den här lagstiftningen skapar vi ett ramverk för framtiden. Vi kan nog vara överens om att det ramverket fastställs nu. Om utvecklingen i gymnasieskolan kommer att likna den i grundskolan så skapar vi ett problem med den här typen av lagstiftning.

Om vi ser på hur många gånger ordet "stöd" nämns i lagstiftningen, så är det 465 gånger, medan "resultat" nämns 19 gånger och "ansvar" ungefär 90 gånger. Vad har hänt i samhället?

Jag är själv 38 år gammal, och när jag gick i skolan hade vi inte mängder av assistenter. Trots det blev den absoluta majoriteten av oss produktiva samhällsmedborgare som bidrar till samhället. Vi borde kanske ägna mer tid åt att fundera på hur vi bryter den här trenden. Jag tror inte att det är hållbart att fortsätta på det här sättet som vi har gjort de senaste 20 åren. Hur ska vi ha råd med det?

När vi fattar beslut här i lagtinget, bör vi sträva efter att skapa störst möjliga nytta för flest antal människor. Men ibland kan det leda till orättvisor, och jag förstår att många här vill skapa ett helt rättvist samhälle. Men ska alla ha samma ekonomiska utgångspunkt? Ett sådant samhälle kan vi inte skapa, och jag tror inte att det är eftersträvansvärt. Vi måste möjliggöra att människor kan växa och frodas i samhället, även om det innebär att vissa inte har det lika bra. Det är helt nödvändigt för ett fritt samhälle.

Det här var nog mest ett anförande baserat på mina tankar när jag lyssnade på debatten, och ni får ta det för vad det är. Tack!

Talman!

Det känns som att jag i 7 minuter har att lyssnat på ledamot Wikströms filosofiska dröm.

Jag undrar, alltså konklusionen av allt det här som vi lyssnade på, ska vi ta bort förslaget om stödåtgärder i gymnasiet?

När man lyssnar på debatten här i lagtinget kan man ofta få intrycket att det inte framförs några egentliga åsikter, utan att det bara handlar om en massa prat. Men jag anser att det finns en åsikt i mitt resonemang.

När vi diskuterar stöd och de stödåtgärder som finns, så efter att ha lyssnat på debatten idag och med tanke på de osäkerheter vi skapar inför framtiden, särskilt de ekonomiska osäkerheterna, är jag idag mycket skeptisk till att vi ska ha kvar dessa. Det vore bättre att låta skolan avgöra hur resurserna ska prioriteras, snarare än att befästa stöd i lag som garanterar att dessa resurser alltid finns tillgängliga. De som har behov av stöd kommer alltid att få det, men det riskerar att ske på bekostnad av den övriga utbildningen.

Ni säger att vi ska sätta till resurserna, men vi skapar fortfarande ett ramverk som gör det möjligt och det är problematiskt, enligt mig.

Tack, talman!

Enligt grundlagen ska ju våra rättigheter finnas i lag. Vi får helt enkelt tolka det som att Wikström inte vill att stöden ska vara en rättighet, utan något man kan få om man har lite tur.

Jag tycker att det är jättebra att detta tydligt framkommer. För hade vi avslutat debatten för tio minuter så hade de obundna framfört att vi inte skulle byta namn på myndigheten. Det hade varit det enda negativa, förutom lite kostnader.

Men nu framgår det ju, via ledamot Wikström, att alla stödåtgärder ska bort från det här lagförslaget. Har jag förstått det rätt?

Talman!

Rättigheter, ja, alltså, det här är en frivillig gymnasieskola och något som man väljer själv att göra. Vi har inte skolplikt. Här handlar det om en frivillig utbildningsåtgärd, där man skulle ha rätt till diverse stödåtgärder som nu föreslås. Ja, det är någonting man måste ifrågasätta, speciellt med tanke på konsekvenserna.

Jag måste säga att den här debatten har också fått mig att fundera på vilka konsekvenser det här kan få. Det är inte så att man förstår allt bara genom att läsa en lagstiftning. Det är också orsaken till att vi har en debatt här.

Som flera ledamöter har varit inne på, så är det oerhört viktigt att man tittar på detta i utskottet. Vad får det för konsekvenser? Vad riskerar det att få för konsekvenser? Vad händer om man inte tillför mera pengar? Då blir det ju precis som jag säger. Den övriga utbildningen riskerar att bli lidande. Är det detta ni vill? Det vill inte jag. Då tycker jag inte att det är värt det här.

Talman!

Jag tycker att det är viktigt att alla; Obunden Samling, väljare med NPF och olika funktionsvariationer lyssnade noga på vad ledamoten Wikström sa i sitt anförande. Jag reagerade på samma sätt som ledamoten Listherby.

Jag undrar om det verkligen är så att man anser att barn och ungdomar med olika problematik och som kämpar för att ta sig igenom grundskolan, ska sluta få stöd och hjälp när de övergår till gymnasiet? Vill man verkligen tillbaka till ett samhälle där djungelns lag råder, där de som är duktiga får klara sig själva medan resten får kämpa på?

Jag vill ha en bra förklaring, för jag tycker att det här var bland det märkligaste jag har hört från talarstolen på väldigt länge.

Tack, herr talman!

Jag förstår att det är märkligt när det framkommer en annan åsikt än den som alla ni, som har jublat i kör här under dagen, har. Men det finns andra åsikter i samhället, och jag representerar en annan åsikt här.

I dagens skolsystem på gymnasienivå finns det stöd, vilket till och med står i lagstiftningen. Det man gör här och nu i den här lagstiftningen är att man sätter det i lag, att man har rätt till det ena och det andra. Var tar de rättigheterna slut? Hur kommer den här lagstiftningen att tolkas? Hur mycket stöd kommer det att gå åt?

Jag har försökt dra ett resonemang kring grundskolan och vad som har hänt med assistenterna och hela den biten. Jag är inte ensam om att ha dessa tankar idag, men jag lyfter fram dem tydligt, för vi måste fundera på detta. Är det värt att göra på det här viset?

Detta är en del av behandlingen i lag- och kulturutskottet, och vi kommer säkert att få svar på dessa frågor. Jag ser fram emot det.

Som jag har förstått det, så tror jag att väldigt många människor nu blir besvikna. De har trott att Obunden Samling har varit ett av de partier som anser att det är mycket viktigt att det finns resursskolor. Flera av era kandidater som ställde upp i valet har haft detta som en av sina viktigaste frågor. Det handlar inte bara om grundskolan, utan man har också tyckt att det är jätte viktigt att detta stöd ska finnas livet ut, tills folk på något sätt kan klara av sin egen försörjning. Det handlar om att visa respekt under hela utbildningsprocessen och så vidare.

Det var bra att detta kom fram, och jag hoppas att alla lyssnar.

Tack, herr talman!

Jag hoppas också att människor lyssnar på debatten, för det är en del av syftet med att vi står här och pratar.

I dag har vi resurser för människor som står utanför samhället och som har behov av olika stödinsatser. Men vi måste också tänka på vad konsekvenserna av våra beslut blir.

Nu står en stor majoritet, vad jag förstår, i beråd att fatta beslut om detta, trots vissa tveksamheter kring kostnaderna. Man säger att det här kommer att bli bra. Men vad blir de långsiktiga konsekvenserna? Det är vår uppgift som lagstiftare att ta reda på det.

Jag vill också påpeka, som jag har sagt tidigare, att gymnasieskolan är en frivillig utbildningsinstans.

Tack, herr talman!

Ledamot Wikström lyfter fram problematiken kring detta, och att det handlar om ett rent ekonomiskt problem för samhället att ge stöd till de ungdomar som försöker skaffa sig en yrkesutbildning och komma ut i arbetslivet. Är inte detta en kortsiktig problembild?

Från Liberalernas sida ser vi detta mer som en förebyggande åtgärd och en investering för framtiden. Genom att ge stöd till dem som går en yrkesutbildning kan vi uppnå bättre genomströmning och vi får snabbare ut personer för att etablera sig på arbetsmarknaden. På så sätt minskar vi samhällets långsiktiga kostnader för arbetslöshet och utanförskap. Det är den vägen vi kan minska stöden. Detta är förebyggande för att hamna i beroende av stöd längre fram.

Tycker inte Wikström att detta ändå är en bra investering om man ser längre än ett års budget?

Tack, herr talman!

Det är alltid viktigt att fundera på hur mycket stöd som ska ges och när vi ska sluta ge stöd. Hittills har vi inte haft dessa stöd i lagstiftning som vi nu håller på att införa.

Jag funderar också på vad som har hänt. Utvecklingen i grundskolan och mängden stödbehov har ökat väldigt mycket.

Jag försökte förklara hur jag resonerar. Vad är det som har hänt och varför har stödbehovet i samhället ökat så väldigt mycket? Borde vi inte diskutera hur vi kan minska stödbehovet, istället för att bara konstatera att vi har ett väldigt stort stödbehov och nu behövs det mer stöd?

Men vad är det som har hänt? Någonting måste ha inträffat, för så här var det inte för 20 år sedan. Varför har vi så många fler assistenter idag? Och varför behövs det så mycket mer stöd nu i gymnasieskolan, vilket är uppenbart att behövs?

Det är inte så lätt att svara för någon här i salen på varför stödbehoven har ökat.

En sak som kan nämnas är kanske att samhället har börjat ställa större krav på oss alla individer och på ungdomar framförallt. Alla förväntas ha en yrkesutbildning för att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden. För att möta dessa krav behöver vi slussa ungdomar genom yrkesutbildningar och andra utbildningar som matchar arbetsmarknadens behov.

Jag menar att det är viktigt att ge stöd i detta skede för att möjliggöra yrkesutbildningar, eftersom det har en ekonomiskt positiv effekt på lång sikt.

Ett utbildningssystem som bättre matchar arbetsmarknadens behov bidrar till högre sysselsättning, vilket i sin tur ger mer skattemedel, stärker skattebasen och minskar beroendet av offentliga stöd. Det är en win-win-situation för alla inblandade.

Om man ser detta i en större kontext, så är det faktiskt en riktigt bra investering.

Tack, herr talman!

Just det här resonemanget är svårt att säga emot, att om vi bara satsar mer pengar på utbildning så blir den framtida välfärden bättre osv. Varför gjorde vi inte det för 20 år sedan? Varför har utbildningssektorn behövt spara? Varför sparar vi på sjukvården? Har vi mera förebyggande sjukvård så blir det billigare i framtiden. Den typen av resonemang kan man föra om nästan vilket ämne som helst.

Visst är det så att ju fler människor som har arbete, desto bättre är det för samhället. Det är bra att människor är i arbete. Om vi ser på våra arbetslöshetssiffror på Åland så är vi inte i en akut situation idag, och det har vi inte varit på många år heller.

Jag förstår resonemanget. Det finns en nivå där vi behöver satsa pengar på offentliga resurser för att få ut nyttan. Var går den gränsen?

Tack, talman!

Vi fick höra, lite på slutet i alla fall, att det här är ett stort problem. I själva verket klarar sig de allra flesta som går i skolan. Det är inte så att det är en majoritet som behöver stöd, även om behovet har ökat.

Det lyfts fram att behovet har ökat. Vad är ledamotens uppfattning om hur mycket det har ökat under de senaste 20 åren?

Tack, herr talman!

Det är svårt att säga, stöd i skolan i sig, vad innebär det egentligen? Enligt den statistik jag har tagit fram från ÅSUB, så år 2005 fanns det 39 elevassistenter i grundskolan och år 2023 har antalet ökat till 149. Det innebär en ökning med nästan fyra gånger på 20 år. Denna ökning motsvarar inte befolkningsökningen och kan inte förklaras av inflyttning eller fler elever. Det tyder på att något har hänt och att samhället har förändrats.

Det är det här som vi borde fokusera på. Det här är ett problem om den här ökningen fortsätter att antalet elevassistenter ökar med några procent varje år. Hur ska vi har råd med detta i framtiden? När ska vi säga att nu går det inte längre, det ger inte motsvarande nytta? Att sätta mera stöd nu ger inte motsvarande nytta för samhället, den gränsen måste vi dra inom vårt ansvarsområde.

Jag hör vad du säger, och statistiken visar att det finns fler assistenter.

Det jag tänker på är att jag saknar lite ert förslag. Under gruppanförandet kom det fram att vi inte ska byta namn. Nu har vi också fått höra att vi kanske inte ska ha så många assistenter, eftersom det blir för dyrt.

Men den här utvecklingen finns där; de har uppenbarligen ett behov. Vad är ert förslag på hur vi ska säkerställa att så många som möjligt klarar gymnasieskolan?

Jag tänker att det är positivt om ledamöter här i salen kan ha en åsikt när man kommer hit. När man sedan lyssnar på debatten kan man fundera på om det verkligen är vettigt det vi håller på att göra. Det tycker jag är väldigt bra. Det visar att debatten faktiskt påverkar hur man tänker. Det har jag upplevt i mitt fall, och jag ser fram emot den här genomgången från lag- och kulturutskottet. Förhoppningsvis klarnar det lite kring kostnaderna och vad vi riskerar i framtiden. Helt oavsett kommer inte den här diskussionen att avslutas här idag.

Det handlar egentligen om det personliga ansvaret, familjens ansvar och vårt samhällsansvar. Var ska vi dra gränsen? Nu håller vi på att förflytta gränsen längre och längre mot att samhället ska ta ansvar för mer och mer. Jag vet inte om jag är särskilt förtjust i det.

Talman!

Jag hade bara tänkt prata om den fantastiska barnkonsekvensbedömningen och slutsatserna i den. Men när jag lyssnar på ledamoten Wikström blev lite arg.

Många har pratat om utbildningens betydelse för arbetsmarknaden. Det är jätteviktigt. Jättemånga har pratat om kostnaderna för utbildningen, men kanske inte lika mycket om samhällskostnaderna för ett utanförskap under ett långt liv.

Det är ett fullständigt tankefel som ledamoten Wikström och andra, som har fört fram den här åsikten, gör, att de som behöver stöd i skolan är svaga, och att de inte kan bli till lika stor nytta för samhället, eller har samma värde som de som är högpresterande, som behöver lyftas lite extra för att de är duktiga. Som om barn och ungdomar är sin utmaning snarare än sin potential och sitt värde som människor.

Utmaningar, det kan vara en NPF diagnos, det kan vara dyslexi, det kan vara en fysisk funktionsnedsättning eller en traumatisk livshändelse som gör att man behöver stöd.

Då säger jag till exempel Elon Musk - ADHD. Kronprinsessan Victoria - dyslektiker. Stephen Hawking - ALS. Malala Yousafzai blev skjuten i ansiktet. Alla de här människorna behövde hjälp. De har utfört fantastiska saker. De har gjort stora insatser för mänskligheten. Även om de inte hade gjort det, så har de ett värde som människor och hade rätt till en god utbildning utan att någon står här i talarstolen, på en av de rikaste platserna på jorden, och säger att vi har inte råd att hjälpa en ung människa som tillfälligt eller under en längre tid behöver stöd för att komma igenom en gymnasieutbildning och få ett bra liv.

Man kommer fram till sådana slutsatser att förr så behövde man inte hjälp. Nu har det ökat på ett förfärligt sätt. Det stämmer inte alls. Behoven fanns. Problemen fanns också för 20 år sedan, 30 år sedan och 40 år sedan. Stödet fanns inte och det betyder att vi har människor idag som inte har ett betyg från en skola eller ett jobb som de kunde ha haft, eller det liv som de kunde ha haft om de hade fått stöd i skolan.

Skolan är till för alla. Man är inte svag och oduglig för att man behöver hjälp, och man kan inte vara uträknad från en gymnasieutbildning för att man har ett problem. Jag tycker att det här är en grundförutsättning för vårt utbildningssystem. Jag är faktiskt chockad över den människosyn som ledamoten Wikström gav uttryck för.

Sen tycker jag väl att det är som, som flera har konstaterat, vi kan vara glada att en majoritet av de ungdomar som går i vår gymnasieskola, både den yrkesutbildande och den teoretiska, klarar sig ganska bra utan särskilda stödinsatser. De får en bra utbildning för att vi har en otroligt bra skola som ser till dem som är extra duktiga på vissa saker. Precis som har konstaterats i debatten så kan människor ha begåvningar på olika områden och utmaningar på andra.

Helt kort om barnkonsekvensanalysen. Jag tycker att det är fantastiskt att man i den lyfter fram att man faktiskt pratar med ungdomar om vad de tycker om en lagstiftning som är ganska svår att tränga sig in i. Man har jobbat med dem för att få en klarhet i vad som är bra och vad som är dåligt.

De slutsatser som man har kommit till i barnkonsekvensanalysen är värda att lyfta fram. Landskapsregeringen ska se till att det finns resurser, att det finns kompetensutveckling, att det finns stödstrukturer och svaret på det är samordning. Vi har jättemycket resurser på Åland, men är jättedåliga på att sätta plustecken mellan de olika insatserna så att det blir en summa av det, och det behöver man utveckla. Man ska fortsatt att utveckla stödnivåerna mellan barnomsorg, grundskola, sociala stöd och gymnasieskolan. Där finns det mer jobb att göra.

Det som man på samhällsnivå också behöver göra är att fundera mera på lärarna. Att lärarna har en arbetsmiljö, en utbildningsnivå och en bra validering osv. så att de trivs i skolan och vill fortsätta jobba i den.

I konsekvensbedömningen säger man att barn och unga ska vara delaktiga också i fortsättningen, inte bara i lagberedningen. Här skulle jag gärna se en plan för framtiden, hur den delaktigheten ska tillgodoses vid uppföljning, utvärdering och utveckling av stödformer.

Det efterfrågas i bedömningen en tydlig information till studeranden och till föräldrar, till familjer. Det tror jag också är en jätteviktig del av det här, att ungdomar och deras familjer vet vad som finns att tillgå i skolan, vad man kan få hjälp med, vad man behöver och inte behöver.

Fortbildning, kompetensutveckling, allt det där är viktigt och uppföljningen och analyserna. Jag kunde prata länge om det här och det hade jag tänkt göra, men jag blev lite bortkollrad av debatten.

Jag tycker att det här är ett bra lagförslag. Jag ser fram emot de vettiga frågor som har lyfts i debatten och att utskottet funderar vidare på dem. Jag hoppas att den här barnkonsekvensanalysen är den första i sitt slag och inte den sista. Tack, talman!

Talman!

Jag delar ledamot Fellmans uppfattning om att det är nödvändigt med stöd och hjälp på gymnasialstadiet.

Personligen är jag evigt tacksam för det stöd min yngsta pojke fick när han var mycket, mycket allvarligt sjuk och var borta från skolan i en månad. Tack vare det stöd han fick av lärarna klarade han av sin gymnasieexamen. Det är därför extremt viktigt att man gör individuella bedömningar av ungdomarna.

Det är den aspekten man måste tänka på. Vad händer utan det här stödet? Skulle det vara en ungdom som inte hade klarat sin gymnasieutbildning på grund av sjukdom? Det var väl ingens fel och skulle man då tycka att det är för dyrt?

Herr talman!

Nu pratar vi inte om, och jag har aldrig pratat om, att vi ska dra in allt stöd till människor på det sätt som ledamoten här framför och försöker föreslå. Jag pratar istället om en ökning av stöden, vilket är en utveckling som sker på Åland och som är problematisk ur ett ekonomiskt perspektiv.

Det ni gör nu i den här lagstiftningen är att ni befäster det befintliga stödet genom att kodifiera det i lag och då står det i lagstiftningen. Det betyder att ni ger en laglig rättighet till alla människor att få det stöd som beskrivs i lagtexten. Vi vet inte exakt var gränserna går för detta, vilket många av oss har påpekat. Vad blir de långsiktiga konsekvenserna?

Jag har inte sagt att vi helt ska ta bort allt stöd och skapa någon slags nattväktarstat, som ledamoten försöker beskriva här. Det blir helt fel.

Jag beklagar ledamoten Wikström, men det var inte klart i det anförande som ledamoten höll och ledamot valde att inte svara på frågan, bland annat från ledamoten Eckerman och Listherby precis om den här saken. Vad vill egentligen Obunden Samling med den här utläggningen?

Att lagfästa rättigheter, det handlar om att alla har lika rättigheter som har behov av stöd. Inte att det godtyckligt från den ena dagen till en annan ska vara upp till en specifik lärare, en specifik rektor eller en specifik stund i en ekonomisk verklighet att bedöma att vem som får hjälp, beroende på om man kom in för sent på året eller vad man tycker om eleven. Det är klart att det måste lagfästas om vi har olika stödformer.

Herr talman!

Jag hör att socialdemokraterna är väldigt, väldigt upprörda över det som framförs. Kanske är det så att om man lyssnar lite mer, så lyfter man fram problematiken med det här. Det är viktigt att vara tydlig med dessa problem och att vi ska sätta det här i lag, vilket kan skapa långsiktiga problem, särskilt prioriteringsproblem för skolan.

Det är ett resonemang som jag tror ingen har sagt emot. Jag lyfter fram problem som utskottet behöver titta vidare på. Jag förstår inte varför man blir chockad och upprörd över den hemska människosynen när man säger så.

Jag tycker att vi har ett samhälle idag som erbjuder väldigt mycket stöd till människor i utsatta positioner, särskilt om man jämför med närregionerna. Åland är ett rikt samhälle och vi har råd med det. Samtidigt befinner vi oss i en ekonomisk situation där vi håller på att dra ner på olika delar av samhället.

Det är fullkomligt legitmit att diskutera de ekonomiska konsekvenserna av ett lagförslag. Flera här har påpekat att vi behöver titta på detta och ha en beredskap för eventuella prioriteringar.

Ledamoten Wikström framhöll bland annat att det är frivilligt att gå gymnasiet, och måste vi ha det här stödet? Vad är det för fel på människor som inte klarar sig själva och inte kan klara av skolan på egen hand? Det blir för dyrt att ge dem alla stöd de behöver och att vi ska inte ha det i lag, enligt ledamoten Wikström.

Ur min moral och mina värderingar är det viktigt att påpeka att vi inte kan dela in barn och ungdomar i starka och svaga, och att vi prioriterar de starka och struntar i de svaga. Jag vill betona att det finns olika utmaningar som inte säger något om människovärde eller deras möjligheter att åstadkomma stora saker i livet och i världen.

Tack, herr talman!

Verkligheten för de människor vi pratar om är ofta mer komplex än vad som framställs i debatten.

Jag tror att det samarbete mellan instanser och sektorer som ledamoten Fellman nämner är en nyckel till framtiden. Enligt socialvårdslagen ska vi fokusera nätverket kring individernas behov. Vi kan också vidareutveckla detta till samarbete mellan olika sektorer, såsom utbildning, de sociala och den tredje sektorn och knyta ihop insatserna. Stödbehovet är ofta mycket individuellt.

Jag delar helt den uppfattningen, det är inte ett linjärt behov; vi kan inte bara dela in människor i kategorier med mer eller mindre stödbehov. Behovet kan uppstå i olika situationer i livet, och en person kan vara högpresterande men ändå ha ett stödbehov som kanske inte är uppenbart.

Det handlar om att ge rätt stöd snarare än mer stöd. Så hur kan vi säkerställa att vi får fram det rätta stödet för de enskilda individerna?

Jag tror att jag har nämnt den här historien tidigare. När mina barn gick på dagis sa den erfarna personalen på förskolan och inom barnomsorgen att de kunde se och läsa av vilka barn som skulle behöva stöd, för att klara sig i skolan och vidare i livet, redan när de var väldigt små.

Det är under hela denna utveckling som vi bör förstå att ju tidigare vi sätter in insatser och stödåtgärder, desto billigare blir det och desto bättre är det för individen. Om det finns behov ska vi sätta in stöd där det behövs och när det behövs.

Den synen delar jag helt. Själv har jag personlig erfarenhet av detta, det är nu över 20 år sedan. Jag kan säga att det fanns många som behövde det stöd som idag finns, men som inte fanns då. Många av dem har tyvärr kostat samhället och orsakat mänskligt lidande, särskilt nu när de är vuxna.

Jag var själv inte någon pluggis, men man fick det stöd man behövde för att kunna genomföra sina studier. Det finns alltid vissa saker man är stark i, och andra är man svag i, och det stödet fanns även då.

Som fältare för mindre än tio år sedan såg jag också behovet av det stöd som finns idag. Det har utvecklats mera.

Synen att det förr inte fanns behov, det tror jag nog att vi kan lägga till handlingarna. Behovet fanns, idag ser man det och instanserna finns, men samarbete är garanterat nyckeln till detta.

Förutom den slutsatsen som jag redan har sagt, så eftersom vår arbetsmarknad idag ser annorlunda ut än den gjorde när jag gick i skolan på stenåldern, så därför ser också behovet av stöd olika ut. Eftersom samhället förändras, förändras behoven i skolorna också.

Talman!

Vi står idag inför ett avgörande vägskäl när det gäller åländsk gymnasieutbildning. Den nya gymnasielagen som nu behandlas handlar inte bara om struktur och organisation; den handlar om något mycket, mycket större. Det handlar om varje ung människas möjlighet att lyckas, att växa och att hitta sin väg vidare i livet.

Utifrån min roll som digitaliseringsminister skulle jag gärna vilja lyfta fram några perspektiv som kanske utskottet också vill titta närmare på. Min diskussionen kan också försvåra den stora frågan om kostnadsberäkningen av lagförslaget.

Det har nämnts i debatten kring en förnyad arbetsmarknad. Digitaliseringen och artificiell intelligens förändrar inte bara arbetsmarknaden, utan också hur vi lär oss, hur vi undervisar och hur vi bygger ett samhälle där alla ges möjlighet att nå sin fulla potential.

AI i skolan ska förstås introduceras på ett etiskt säkert sätt och med ett tydligt pedagogiskt syfte. Tekniken kan stärka både undervisningen, likvärdigheten och lärarprofessionen, men det kräver medvetna och ansvarsfulla beslut. Om vi lämnar detta obehandlat kommer det garanterat att öka ojämlikheten.

En central del av gymnasielagen handlar om att garantera rätt stöd till de elever som behöver det. Forskningen är tydlig: AI-baserade verktyg kan ge nya möjligheter att anpassa undervisningen redan i realtid, skapa tillgänglighet och stärka specialpedagogiken i synnerhet. Det kan handla om tal till text, text till tal, språkligt stöd, visualiseringar och individuellt anpassade uppgifter. Det är teknik som enligt både nordisk och europeisk forskning kan kompensera hinder och göra skolan mer likvärdig.

Det är också lika viktigt att erbjuda våra högpresterande elever utmaningar, fördjupning och acceleration när det är pedagogiskt motiverat. Vi vet att personer som är mycket starka i skolan men inte blir tillräckligt stimulerade utgör en stor riskfaktor för livslångt utanförskap, missbruk och annan social problematik. AI möjliggöra detta, att erbjuda avancerade uppgifter, simuleringar, fördjupad återkoppling och individualiserade lärvägar även för elever som ligger långt fram och ge en riktig utmaning i skolan. Det stärker motivationen, utvecklar den analytiska förmågan och gör skolan bättre för alla. Det är ett viktigt steg för att kunna bygga ett innovativt och konkurrenskraftigt Åland. Samtidigt vill jag vara tydlig: AI ersätter aldrig läraren. Riskerna blir höga om man låter AI fatta beslut om en elevs framtid och om algoritmer ska sköta behovsprövningen. Därför ska alltid människan stå i centrum. Varje digitalt stödverktyg ska användas under lärarnas professionella omdöme, med tillsyn och tydligt ansvar.

Talman! Vi vet att AI i skolan redan är en realitet. Många undersökningar visar att elever använder AI utan att ha fått handledning i det, och utan att skolan har några som helst strategier för det. Vi vet att lärarnas kompetens varierar kraftigt, och vi vet att elevernas kompetens också varierar.

Jag kan ge ett praktiskt exempel. För ungefär ett år sedan frågade jag några olika gymnasieelever hur de använder AI för sitt lärande, och då identifierade jag tre grupper. Det här är en väldigt ovetenskaplig studie baserad på ett fåtal individer, men de tre resultat jag fick var intressanta. En del av eleverna sa att de inte använder AI alls. Många använder AI som Google, och det är ingen pedagogik i det, du stärker ditt lärande och du få mer information serverad. Sedan fanns det de som faktiskt hade AI-assistenter som var tränade på att inte ge direkta svar, utan att utmana dem att tänka själva och stärka deras logiska tänkande. Om de hade svårt att förstå hur första världskriget inleddes så bad man AI göra en podd om det, och så kan man fara ut och jogga och lyssna på den här podden om första världskrigets start. Man gjorde egna quiz där man försökte få AI att identifiera ens kunskapsluckor.

Dessa verktyg behöver förstås och får inte vara bundna till vem ens föräldrar är. Precis så är det idag med AI. Det här är en jätteviktig fråga för regeringen. Vi arbetar aktivt med den och hoppas att komma med mer information om detta inom kort.

Men vi måste också konstatera att avgiftsfri gymnasieutbildning och datorer till alla är grunden för en jämlik utbildning. För oss handlar det om att utveckla både lärarnas och elevernas kompetenser inom området. Tack, talman!

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.