Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman! På talmanskonferensens uppdrag har en arbetsgrupp gjort en översyn av de regelverk, lagtingsordningen och arbetsordningen som styr arbetet i lagtinget samt ledamöterna och ministrarna. Talmannen har varit ordförande, men av förekommen anledning blir det förste vicetalmannen som redogör för framställningen.

Arbetet inleddes redan i juni 2020 och har dragit onödigt långt ut på tiden. Men det har varit ett mycket nyttigt arbete som borde fortsätta eftersom det hela tiden dyker upp nya frågeställningar, vilket gör att arbete blir knepigt att avgränsa. Det har varit en form av nödvändigt utvecklingsarbete som förfinar både demokratin och självstyrelsen. Förhoppningsvis, och det är arbetsgruppens önskan, kunde en permanent arbetsgrupp bildas under nästa mandatperiod. Och den borde naturligtvis ha en motsvarighet på landskapsregeringens sida. Det har varit en brist där nu. Men det borde finnas en grupp på lagtinget och en grupp på landskapsregeringen som diskuterar övergripande utvecklingsfrågor och där vi har brister i vårt system och där det finns oklarheter helt enkelt.

En annan viktig del av demokratin är jämställdhet. I färdplanen för utvecklings- och hållbarhetsagendan beskrivs ett jämställt lagting som ett av målen. Och nu kom det ju ganska tråkiga resultat från den här enkäten som gjordes av ÅSUB, så att vi har en hel del att göra med att jobba med jämställdheten. Det behövs konkreta åtgärder och det finns flera förslag från den tidigare arbetsgruppen som tittade på jämställdhetsfrågorna och arbetsgruppen tog fram ett behov av ett handlingsprogram, fortbildning och en jämn könsfördelning i utskott och arbetsgrupper. Det är alltid lite lättare sagt än gjort, eftersom det är väldigt få kvinnor i lagtinget så kan vi helt enkelt inte få jämställda utskott.

Det är också mycket viktigt att arbetet i lagtinget är familjevänligt och att öka jämställdheten och jämlikheten är också ett arbete som kunde handläggas av arbetsgruppen som ska fortsätta se över lagtingsordningen och arbetsordningen för att garantera ett långsiktigt och systematiskt jämställdhetsarbete.

För några veckor sedan så hade ledamot Gunell och jag en diskussion om jämlikhet i lagtinget. Kan man vara lagtingsledamot om man till exempel är synskadad och det har vi diskuterat. Och så kom vi fram till det att jo, det ska inte vara några som helst problem. Vi får helt enkelt anpassa oss efter om man har olika funktionsvariationer som lagtingsledamot. Så det där tror jag inte skulle bli något bekymmer heller. Vi kom fram till att det inte skulle bli några bekymmer.

Lagframställningen innehåller en myckenhet diverse, bland annat reglering av ledamöternas inkomstskatt, olycksfall, straff, ändring av självstyrelsepolitiska nämndens sammansättning, utskottens nya kontrolluppgifter, medborgarinitiativ, omröstning på distans, arvoden och pensioner.

Framställningen föreslår att minska det maximala antalet ministrar från 6 till 7, exklusive lantrådet. Enligt talmanskonferensens mening underlättas och tydliggörs skillnaderna mellan politik och förvaltning. Där är en viktig del delegeringsbeslut och föredragningar i regeringen. Det finns ett stort behov av utvecklingsarbete inom landskapsförvaltningen. I Sverige finns ett uttryckligt förbud mot ministerstyre som innebär att ministrar inte kan fatta beslut i enskilda ärenden.

Beträffande ändringar i sammansättningen i landskapsregeringen och regeringsprogrammet, den frågan var ju aktuell här i höstas, så har arbetsgruppen analysera det mycket noga och vänt och vridit på frågan. Bedömningen av vad som är en betydande ändring ska inte knytas till ett byte av ett visst antal ministrar, utan det handlar om en sammantagen bedömning om ändringar av själva politiken. Dit hör förändringar i fråga om ansvarsfördelning mellan ministrar och då den parlamentariska regeringsbasen påverkas.

Och så två frågor där vi delvis har varit oeniga, men efter ett visst krambamboli så har vi enats nu om ett förslag om båda ministrarnas arvode och om ersättarsystemet.

Ministrarnas arvoden saknar i dag lagstöd eftersom det tidigare var kopplat till det gamla systemet med löneklasser och lagtingsledamöternas arvoden. Därifrån kommer den här diskussionen om själva koefficienten som har funnits sedan 70-talet. Detta har reglerat ett förhållande mellan lagtingsledamöternas löner och ministerlönerna. Därför så var den här koefficienten ingenting som arbetsgruppen drog ur hatten, utan den har funnits i lagen sedan 70-talet.

Men vi diskuterade ihop oss igår och tack till talmanskonferensen för konstruktiva diskussioner. Vi kom fram till att på samma vis som för lagtingsledamöterna så kommer en extern arvodeskommission att också se över ministerlönerna.

Man kan läsa olika debattinlägg. Att det var övermaga att arvodeskommissionen höjde lagtingsledamöterna löner så pass mycket. Bakgrunden till det var ju precis det att ingen vill höja lagtingsledamöternas löner. Så därför bildades en extern arvodeskommission som reglerade lagtingsledamöternas löner som inte hade blivit justerade på jag tror det var tre mandatperioder. Så det är bakgrunden till det hela.

Men nu kom vi överens om att arvodeskommissionen också ska titta på ministerlönerna. Vi var också överens om att vi kommer att acceptera vad arvodeskommissionen kommer fram till.

Lite kring lagstiftning som reglerar landskapsregeringen och ministrarna. Det är på ett sätt ganska ynkligt att vi i självstyrelsen under flera mandatperioder nu har saknat lagstöd för ministerlönerna. Vi har flera sådana där lagar som inte hänger med i utvecklingen, som egentligen är kärnan i självstyrelsen, till exempel hela tjänstemannalagstiftningen.

Efter att arvodeskommissionen har tittat på ministrarnas arvoden så behöver man titta på lagstiftningen som reglerar ministrarna. Där finns allt från sjukledighet, föräldraledighet och sådana viktiga saker som behöver regleras i lag också för ministrarna.

Som ni alla vet också så hade vi lite olika åsikter om ersättarsystemen. Där finns det goda argument på båda sidor. Nu kompromissade vi oss fram till att man fortsätter att se på ersättarsystemet, att man behöver göra lite större utredningar kring det.

Sedan lite annat smått och gott. För att förtydliga regler om lagtingsledamöternas ställning hör till lagtingets behörighet tas en ny bestämmelse in i lagen. En ny 12a § tillfogas enligt vilket rikets regler för riksdagsledamöter beträffande olycksfall i arbete, beskattning av reseersättning samt straffbestämmelser görs tillämpliga på lagtinget. Det här har också varit helt oreglerat och riksdagen har fattat beslut som egentligen är felaktigt och som berört lagtinget. Nu tydliggör vi den här behörigheten själv i lagtingsordningen. Det är lagtinget som fattar beslut om det här, inte riksdagen. Så det här är ett förtydligande.

Det har också varit aktuellt med distansmöten under den här mandatperioden. Vi har kunnat konstatera att distansmöten kan vara ändamålsenliga och att digitalt deltagande underlättar både för ledamöter och för sakkunniga som bor perifert, vilket också är positivt ur ett hållbarhetsperspektiv. Där kommer också lagtinget senare att göra vissa förtydliganden och de kommer att utfärdas i anvisningar. Det ska även vara möjligt att rösta på distans, men det ska vara under exceptionella situationer och förhållanden. Men det finns en beskrivning kring det också, om det skulle vara någonting riktigt, riktigt exceptionellt. Det ska definitivt höra till undantagen.

Det finns också lite tydligare skrivningar att utskotten ska få en utökad möjlighet att höra ministrarna inom sitt ansvarsområde och det behöver inte föreligga särskilda skäl och ett hörande sker i upplysningssyfte. Det är också skäl att lagtinget ordnar flera öppna höranden, det ökar öppenheten och transparensen samt stärka demokratin. Det är inte på det viset heller att man ska kunna filibustra och kalla till sig ministrar i tid och otid. Det ska ändå - om det finns olika åsikter - handla om att det kommer fram genom ett majoritetsbeslut.

En annan ändring är att lagtingets presidium, talmännen ingår automatiskt i talmanskonferensen men motsvarande bestämmelser finns inte gällande självstyrelsepolitiska nämnden. Jag, som vicetalman, har närvarorätt men jag har liksom ingen ordinarie plats och det ändrar vi på nu. Det är helt rimligt att lagtingets presidium har en ordinarie plats i självstyrelsepolitiska nämnden. Det borde vara en självklar del, vilket nu föreslås i lagen.

Sen finns det ganska utförliga förtydliganden och förbättringar när det gäller medborgarinitiativ. Bland annat genom att de som undertecknar eller väcker initiativ ska vara röstberättigade i lagtingsval. Inte så som gäller nu att man ska ha varit röstberättigad i senaste lagtingsvalet, vilket har inneburit att man i praktiken kan vara upp till 22 år innan man kan skriva under ett medborgarinitiativ eller väcka ett medborgarinitiativ. Så det där är en förbättring.

Arbetsgruppen tycker också det vore synnerligen angeläget att medborgarinitiativ skulle kunna undertecknas digitalt. Det är angeläget att bygga ett eget system.

Det finns också behov att förtydliga fullmakten som lagtinget ger och genom det finanspolitiska ramverket blir det nödvändigt att genomföra ytterligare förändringar i lagtingsordningen. Det finanspolitiska ramverket kommer vi att debattera nästa vecka och där kommer det också finnas skäl att öppna lagtingsordningen igen.

Sen en ganska stor sak som har vållat en del huvudbry och diskussion, det är att talmanskonferensen nu föreslår samma pensionsavgångsbestämmelser för alla ledamöter. Det överensstämmer med rådande principer att samma pensionsförmåner ska gälla på Åland som i riket, så att alla ålänningar ska ha samma pensionsförmåner och att ledamöter i princip ska ha motsvarande pensionsförmåner som riksdagsledamöter. Det här är grundlagsenligt prövat och pensionsåldern är 65 år för lagtingsledamöter och förslaget innebär att man inte kan lyfta pension innan dess utan får ett anpassningsbidrag i stället. Det här anpassningsbidraget har lite olika storlek beroende på hur länge man har varit lagtingsledamot.

Slutligen så utövar lagtinget den lagstiftande och ekonomiska makten inom autonomins behörighet. Kontrollen av landskapsregeringen tillhör lagtingets kärnuppgifter samtidigt som lagtinget saknar vissa instrument för utkrävandet av kontrollmakten. Det föreslås därför vissa tillägg i lagstiftningen där lag- och kulturutskottet övervakar lagligheten i landskapsregeringens handläggning av ärenden och där finans- och näringsutskottet övervakar landskapets finanser och hur budgeten iakttas. Utskotten kan anlita utomstående för sina granskningar. Det är heller inte meningen att det ska bli någonting som oppositionen kan överutnyttja, utan de här granskningarna ska också tillkomma genom majoritetsbeslut.

Lite olyckligt fokus har det varit kring lagtingsordningen och arbetsordningen. Vi genomför flera saker faktiskt som stärker självstyrelsen som stärker demokratin. Arbetsgruppen tycker att det här arbetet ska fortsätta. Vi har en hel del arbete att göra själva när det gäller att förfina våra egna instrument som styr autonomin och självstyrelsen. De ändringarna föreslås träda i kraft till nästa lagtingsval. Tack!

Tack vicetalman för redogörelsen. Mycket av det är väl nödvändiga förändringar. Men det slog mig här när jag tittar på Lagtingets utskott och jag undrar om ni inte har diskuterat sammansättningen. Det är samma förslag som nu gäller och för mig är det ganska självklart att Finans- och näringsutskottet har varit överbelastat och näringsverksamhet har blivit ett nerprioriterat område. För min del så skulle det vara en självklarhet att man skulle haft ett nytt näringsutskott. Jag undrar vad ni diskuterar den här saken eller? Finns det någon grund till varför man inte har ändrat det.

Talman! I den här omgången har vi inte alls diskuterat utskotten och utskottens sammansättning. Som jag inledde mitt anförande med så har vi konstaterat att det här arbetet inte färdigt, utan det behöver vara liksom en pågående process i lagtinget och liksom föra dialog med landskapsregeringen och landskaps förvaltningen. Nej, vi har inte diskuterat den här gången och jag vet ju också att det finns lite olika åsikter i lagtinget om behovet av ett näringsutskott.

Talman. Det är just därför jag påtalade att jag tycker att det under den här perioden har det inte förts så mycket näringspolitik. Det är bara närings avdelning och Lagtinget blir på sidan på något vis. Och med nya självstyrelselagen så med förändringen så fodrar det att man jobba lite mera med näringspolitik och sådana frågor och få fart på Åland. För min del så skulle det nödvändigt ha varit passligt nu att ha gjort det till nästa mandatperiod. Att det skulle finnas ett ekonomi- och ett näringsutskott skilt för sig.

Talman. Ledamot Salmén, tar upp viktiga saker. Jag tycker vi väldigt många gånger har att diskuterat näringspolitik och ekonomisk politik här i salen. Och vi har alla konstatera hur det ser ut med Ålands BNP utveckling. Sen kan jag tycka att det är inte så lätt det här med näringspolitik. Det är väl mera så att politiker lite ska backa och ge förutsättningar för näringslivet. En sak som vi faktiskt gjorde här under förmiddagen var ju att underlätta för stora delar av näringslivet och deras styrelsesammansättning så att det är viktiga frågor. Men som sagt var antalet utskott och utskottens ansvarsområden så diskuterar vi inte den här gången.

Tack, herr talman! Jag vill bara rikta ett varmt tack till vice talman Sjögren för en mycket saklig och bra redogörelse över den här framställningen. Jag tror att vice talman Sjögren lägger en bra ton för den fortsatta debatten. Och det är ju väldigt viktigt trots att det var lite turer här på slutet att Lagtinget och dess partier kunde komma till ett enigt förslag. Jag tror att det är väldigt viktigt att de här väldigt svåra och många gånger känsliga frågorna att man uppnår konsensus. Det är en styrka för vårt parlament.

Ja, tack för det. Jag tycker också att det är bra att vi kom till ett enigt beslut och nu kan vi gå vidare. Som sagt det finns mycket jobb att göra på alla håll och kanter.

Tack talman och tack vice talman Sjögren! Jag hade ju förmånen att sitta med i den här arbetsgruppen, likt Sjögren, och det finns ju säkert olika åsikter i många av de här olika frågorna. Men det är ju bra att vi till slut kom till ett enigt betänkande. Däremot så undrar jag lite angående tidtabellen när det gäller dessa ministerarvoden om nu arvodeskommissionen ska titta på det här, när är det då planen att det här skulle kunna i så fall träda i kraft? Är det så att det under någon gång under nästa mandatperiod, i mitten av mandatperioden eller blir det först efter en därpå följande val 2027?

Talman. Det är lite svårt att säga. Det är klart att lagtinget kan ha önskemål men arvodeskommissionen är ju en fristående grupp med externa krafter så det där beslutar arvodeskommissionen själv. Men jag tycker ändå det finns en styrka i det att vi har sagt med vår kompromiss att vi accepterar det som kommissionen kommer fram till.

Talman. Bra så. Det är väl det som kanske är idén om man har en arvodeskommission som kommer fram till något, att det är det som ska gälla. Men sen vet vi ju att när de har kommit fram till ett beloppet så saknas det fortfarande lagstiftning. Så det betyder att de behöver läggas fram ett lagförslag som då ska komma hit i lagtinget och godkännas av Lagtinget före det kan träda i kraft, det slutresultat som arvodeskommissionen kommer fram till. Utifrån det så är det ju en tidsaspekt i det hela och det var den jag undrar om ni hade diskuterat grundligare.

Talman. Nej, vi kan inte, arvodeskommissionen styr sig själv helt enkelt då det är absolut nödvändigt att vi får nån form av lagstiftning. Det var ju det som var det fina i kråksången med en koefficient vad nu sedan en koefficient kan innebära. Får vi någon form av koefficient så behöver vi inte ha den här debatten utan då har vi ett system och så finns det alltid om man bedömer det rimligt, en skillnad mellan att vara Lagtingsledamot och att vara minister. Men det är i händerna på arvodeskommissionen.

I vårt grannland Sverige fungerar regeringsbildning så här att regeringsbildandet med statsministern väljer vilka och hur många statsråd som ska ingå i regeringen. Det finns ingen begränsning. Det kan vara fem, det kan vara 30. Det åligger sedan givetvis också regeringsbildare att motivera detta för allmänheten varför det här antalet ministrar behövs och varför just dessa ansvarsområden finns i regeringsprogrammet. Jag kan personligen tycka att det är lite udda att vi i lag binder självstyrelsen och vår kommande regeringsbildares händer. Jag kan föreställa mig att nästa regering behöver en energiminister som fokuserar 100 % på storskalig etablering av de energisatsningar som vi alla mycket väl känner till i det här huset. Så hur har talmanskonferensen resonerat specifikt kring den här frågan?

Talman. Det var som jag redogjorde för att jag kan delvis hålla med dig i resonemanget. Men det var precis det som vi diskuterade här att dra en linje mellan politik och förvaltning. Att försöka undvika ministerstyre i så stor utsträckning som möjligt genom att man ska delegera beslut som berör enskilda ålänningar. Och så kunde också talmanskonferensen analysera att det finns ett enormt utvecklingsarbete i landskapet och i landskaps förvaltningen och att man som minister inte riktigt hinner med det. Man borde försöka renodla de här uppgifterna. Så gick diskussionerna i arbetsgruppen.

Tack för svaret, vicetalman! Jag låter mig inte helt övertygas för kopplingen till ministerstyre och antalet ministrar är svag. Ministerstyre kan begränsas i form av regeringsbeslut och andra författningar än begränsningar av antalet ministrar. Och utvecklingsarbete, på den punkten är vi överens. Vi har ett enormt utvecklingsarbete att göra, men jag betvivlar att våra förutsättningar att driva det utvecklingsarbete blir bättre genom att i lag begränsa antalet ministrar. Så min följdfråga är finns det något annat resonemang i botten i detta förslag kring medarbetare som kan styra upp den i lag reducerade ministärens vardag i framtiden?

Det är ingen sak som vi diskutera heller om ledamoten tänker på det här med minister medarbetare. Det har vi inte heller diskuterat i arbetsgruppen eller i talmanskonferensen. Det man kan tänka sig också jag tycker de av oss som har haft den stora äran att ha erfarenhet som minister så tycker man ju ofta att man är faktiskt ganska ofta ett mellanting mellan tjänsteman och politiker. Ibland tycker man att man skulle vilja vara mycket mera politiker och ibland har man ifrågasatt att man ska måsta fatta sådana beslut som är lagstyrda. Men den där gränsen, utan försöka skylla ifrån mig, men ibland tycker jag att man som minister måste fatta sådana beslut som absolut tjänstemän kunde göra. Det kan vara lite beslut som är lite kontroversiella eller svåra och så här så att det är inte klockrent.

Tack talman! Med den förhöjda lagtingsarvode 2019 så var det nog många som förväntat sig också att lagtingets ledamöterna skulle i motsvarande grad höja sin arbetsgrad. Blev det så? Den fråga som jag vill väcka, ja från redan från början 2019 i min period blivit väldigt förvånad över att det finns en hel del ledamöter som har en väldigt låg arbetsmoral. Jag måste vara ärlig och säga det. Alltså jag är förvånad över det. Att det finns ledamöter som sitter av möten eller som inte ens är förberedda när de kommer till möten och som inte förankrar saker med sin grupp. Då undrar man varför har de valt att bli politiker från första början? Varför vill om förändra saker i samhället om de bedriver en kampanj och sedan sitter här och sitter i möten? Åtminstone jag mår dåligt av det. Att fatta beslut om saker som jag inte har en aning om. Löser man detta i Lagtingsordning och arbetsordning, tveksamt, jag tror att det är snarare en kulturfråga.

Talman. Någon har sagt någon gång att det i lagtinget är väl som på alla andra arbetsplatser. Kanske inte fullt, men någon slags fingervisning att 33 % jobbar stenhårt. 33 % jobbar så där lite lagom och 33 % gör det man behöver. Så vi är olika och sist och slutligen så är det väljarna som bestämmer vem som sitter här och vem man tycker har gjort ett gott arbete och vem man inte tycker har gjort ett gott arbete. Tittar man på den här lagtingsperioden och det tycker jag att lagtinget hela tiden har kommunicera ut att vi jobbar det vi måste. Det har varit exceptionella förhållanden. Det har varit pandemi bland annat. Tittar man på antalet plenum som lagtinget haft så har de varit. Så har de varit extra många under den här mandatperioden på grund av rådande omständigheter. Vi har också haft plenum efter 9 juni.

Talman. Även om det var exceptionella förhållanden så tycker jag mig ändå se att det finns en sådan uppdelning som vicetalman är inne på. Jag tycker att det ändå är anmärkningsvärt att vi Lagtingsledamöter som tjänar folket och som ska bedriva en samhällspåverkan, man vill förändra någonting. Då borde det ju ändå vara så att allt fler finns i toppen på den skalan. Såklart att man har olika personliga bevekelsegrunder för att man vill vara ute i samhället. Man vill ha ett föreningsengagemang och vill kanske också ha ett värv och det är också en del av en folklig förankring, att man ska kunna finnas och bedriva opinion och skriva insändare och andra saker utöver uppdraget. Så det handlar också om en definitionsfråga. Var ser man att sitt uppdrag slutar och var börjar det, att delta i föreningsverksamhet, är det också en del av det samhällsbärande uppdrag som man har eller inte. Och här kommer vi då in på frågor om huruvida vi har ett politikerförakt och vad vi kan göra för att stävja politikerföraktet.

Talman, det är absolut viktiga frågor. Och vi ska väl ändå själva försöka att minimera det där politikerförakt och göra vad vi kan för att minimera det. Ledamot Holmström är ung och idealistisk och det är jättebra. Jag är gammal. Jag hoppas att jag inte tappar min idealism. När det gäller lagtinget och lagtingets arbetstider, så om jag får tala för Liberalerna. Jag ska försöka ha ett litet gruppanförande sen också. Har lite olika hattar. Så ville vi också under förra mandatperioden. När man gjorde den höjningen ville vi skriva in arbetstiderna i arbetsordningen, alltså förlänga arbetstiden och minimera liksom de här vita veckorna och ha en större flexibilitet. Men hittills har vi varit ganska ensamma om det. Men det kunde man göra. Reglera arbetstiderna.

Talman. Jag tycker att det här är en god början på ett arbete som har sagts behöver fortsätta. Visst är det så. Jag tycker det är självklart att talmanstrion ska ingå i självstyrelsepolitiska nämnden. Allt annat är ju bara vara märkvärdigt. Sen håller jag helt med det som vicetalman Sjögren sa att arbetet kommer igång redan 2020 och kommer nu kanske lite sent på lagtingets bord kan jag tycka. Men det är en sak som jag är lite förundrad över faktiskt och som jag gärna vill veta hur ni har resonerat kring. Och det är det att man inte över huvud taget har varit i kontakt med lantrådsämbetet. Och då menar jag inte lantråden personligen eller via gruppen som vi kan få information utan ämbetet som sådan. Jag tänker på förvaltningschefen, jag tänker på lagberedningschefen som ju är ytterst centrala personer i hela självstyrelse arbetet. Att varför har man inte när vi ändå jobbar så nära varandra valt eller varför har man valt att exkludera lantrådsämbetet?

Herr talman! Att lagtinget lagbereder om sina egna saker som hör till ovanligheterna. Det här är en ovanlig lagberedning. Det ser inte ut som det brukar göra annars. Och det är politiker som lagbereder med bistånd av duktig Lagtingspersonal. Jag måste säga att jag personligen blev lite förvånad att det inte verkar vara sådär jätteväl förankrat i majoriteten. De här sakerna som vi har diskuterat nu i tre år i den här arbetsgruppen. Lite så tycker jag att det är ett politikeransvar och sedan om vi formaliserade det här att vi faktiskt har en permanent arbetsgrupp i lagtinget så behöver det formaliseras på landskapsregeringssidan också.

Talman! Orsaken till min frågeställning är det ju ändå att en majoritet för det första av ministrarna i nuvarande ministär så är också invalda i Ålands lagting. Men när man tittar på vem som har hört så är det bara pensions handläggarna i princip och tjänstemän kopplade till det. Jag tycker att för att självstyrelsen ska kunna utvecklas så ska vi ha full respekt. Landskapsregeringen ska respektera lagtinget. Lagtinget ska respektera lantrådsämbetet. Men samtidigt måste vi ändå jobba tillsammans. Vi har ju så otroligt många beröringspunkter som är våra gemensamma. Sen har också noterat ett skrivfel i det här, men det tar jag direkt till sekretariatet.

Talman! Visst är det på det viset. Men hela det här dokumentet berör ju politiken, lagtingsledamöterna och ministrarna. Vi kunde också konstaterat att i den här arbetsgruppen, det är inget försvar kanske men förklaring. Så fanns det sammanlagd lantrådstid 16 år tror jag. Så att många som satt i arbetsgruppen har stor erfarenhet av att jobba på andra sidan också om man säger så. Men jag håller med om det. Det ska formaliseras. Det borde vara på ett bättre sätt om vi går in för att ha någon form av permanenta arbetsgrupper. Men, som sagt, i tre år har vi hållit på med det här och det har funnits alla möjligheter att diskutera och förankra politiskt. Så är vi många som har gjort våra grupper.

Tack, herr talman! Jo, mycket bra i det här lagförslaget. Men jag har några frågor gällande samordning av pensionerna. Man skriver här på sid nio; Talmanskonferensen uppmanar landskapsregeringen att se över bestämmelserna om samordning av funktionerna i syfte att uppnå rättvisa ledamöterna emellan. Men det är allt som sägs om det här. Jag tycker att det här är någonting som borde ha gjorts och jag undrar varför de inte beskriver problemen lite bättre eller beskriver det här också i detta förslag.

En orsak till att det tagit så länge också är det här. Även fast det till viss del var otroligt intressant och utvecklande. Så var det till viss del också rent bedrövligt att hålla på med det här. Att hålla på och diskutera pensioner för personer som har varit arbetskamrater, ändra system. Det har varit den värsta biten i det här och vi kom fram till ett resultat efter många om och men. Och detta arbete är heller inte färdigt. Och om jag helt förstår ledamot Eliasson rätt, Eliasson redogjorde ju tidigare för mig kring de här bekymren. Det där är också en sak som man tydligen har gjort på rikssidan till riksdagsledamöterna, att man samordnar pensionerna också.

Talman. Men det är ett orättvist system så nuvarande regler om samordning kan halvera en ledamots lagtingspension. Värst utsatta är ledamöter som kommer från ett tidigare långt yrkesliv i privata sektorn. Och den här regeln att konfiskera upp till halva intjänade pensionen är inte bara orättvis utan det gör det svårare att rekrytera personer med lång erfarenhet från näringslivet till politiken. Så även fast har det i Finland och i riket så behöver vi ju inte ha en sådan orättvisa här. Så jag tycker att det hade varit bra om man kommer med lite färdkost till den fortsatta behandlingen som kommer ske i landskapsregeringen.

Ja, som jag sa tidigare så finns det en del orättvisor. Det är inte färdigt behandlade här. Samtidigt som man måste komma ihåg när det gäller Lagtingsledamot så har vi en enormt snabb intjäning av pensioner, 4 % per år. Så det är liksom vad sätter man i vågskålen? Vi har en enorm snabb intjäning av full pension i lagtinget. Det diskuterades också och det är inga lätta frågor det här. Jag menar, om man har också en civil karriär och sitter i lagtinget så kan man få sin pension och sin Lagtingspension. Det kan till exempel inte, ursäkta att jag säger det nu vicetalman Nordlund som har uppnått pensionsåldern. Han får sitt lagtingsuppdrag. Han får ingen pension.

Herr talman! Vi ska vara glada att vi lever i en så stark demokrati som vi lever här i Norden, i Finland och på Åland, speciellt för vår självstyrelse. Den ger oss fantastiska möjligheter, men den ger oss också ett ansvar att värna om demokratin på bästa möjliga sätt så att också kommande generationer kan åtnjuta de möjligheter vi har haft och har. Och i det arbetet i det här demokratiarbetet så är ju faktiskt lagtingsordningen och lagtingets arbetsordning de viktigaste instrumenten. För det är på det sättet vi förverkligar demokratin här på Åland. Och en del människor kanske tycker att det går lite och borde ta större raskare steg i förändringen och gjort si eller så. Men jag tror vi ska betänka det, att ibland kan det vara ganska bra att vissa saker tar en viss tid, att det finns en viss mognad till att det inte blir stora kast. Framför allt när det gäller de demokratiska institutionerna vi har här på Åland där Lagtinget är den viktigaste av dessa institutioner. Det är också en trygghet och en förutsägbarhet i det liv som vi som människor, alla människor lever här på Åland.

Vi ser en ganska oroväckande utveckling tycker jag ute i världen. Som människa tycker jag att när man slår på nyheterna varje dag och ser hur det ser ut, så känns det som att demokratin och rättssäkerheten på något sätt är satt under ett väldigt starkt tryck på många platser. Och det där kommer allt närmare oss också tycker jag. I vår del av världen. Därför så ska vi vara tacksamma för att vi har tills vidare en sån stabilitet som vi har. Och säkerhet och rättssäkerhet som vi har i vårt samhälle.

När det gäller den här kommitténs arbete så har det som det har sagt från vicetalman Sjögren tagit en ganska lång tid. Men det skall vi vara så ärliga att mycket av den tiden gick faktiskt åt att diskutera pensionsfrågor, vederlag, anpassningsvederlag och så vidare. Som sagt, ganska svåra frågor att hantera eftersom det berör oss själva som är inne i det här systemet och också sådana som har varit det tidigare. Men det var ett väldigt intressant arbete. Förutom de punkter som finns med i den här framställningen så har många andra, också berörs i det här arbetet. Jag delar den åsikten som framfördes här att man borde göra det till ett pågående arbete under varje session. Det handlar de facto om demokratiutvecklingen i vårt samhälle. Det är något som jag varmt understöder att man fortsätter också med under nästa Lagtingstid. Att man har gott om tid på sig, att man hinner fundera igenom olika saker.

Det finns några saker som jag kan lyfta fram som kanske kan verka märkligt, hörde på ledamoten Valve att det här med antalet ledamöter i landskaps regeringen att man har begränsade till sex plus lantrådet. Och man kan diskutera på båda sätten naturligtvis. Det ena är att man bör ge varje lantråd frihet att forma sin egen verklighet så långt som möjligt. Men samtidigt så finns det också en annan verklighet på andra sidan. Det finns en förvaltning som skulle stå upp till det här också och en förvaltning skulle kunna vara dynamisk. Men det ska också kunna finnas en viss stabilitet och förutsägbarhet i verksamheten. Då tror jag det är viktigt att man balanserar det på det här sättet och ett lantråd plus sex ledamöter är ändå en ganska stor arbetsgrupp. Jag tror att det är viktigt att man har någon sorts teambuilding så att man blir ett så starkt lag som möjligt. En väl sammansvetsad landskapsregering så är det inte antalet avgörande utan hur väl man fungerar tillsammans och de tydliga signaler man ger till förvaltning och till övriga Åland. Det är nog viktigare i det sammanhanget.

Och om jag får prata lite av egen erfarenhet som har varit 20 år i landskapsregeringen. Jag har suttit i en landskapsregering med fem ledamöter. Det var ett misstag egentligen att det blev så på grund av händelser här i Lagtinget, men faktum är att det var den landskapsregeringen som fungerade faktiskt allra bäst som team. Och var effektivast och förvaltningen tror jag också uppskattade den på ett bra sätt. Det är som sagt som en liten kuriosa i sammanhanget.

Sedan tycker jag det väldigt bra att vi kan ha distansmöten när det gäller utskottsarbetet så att vi kan fungera i en krissituation utifrån Lagtingets sida. Vi vet att det är sådana saker som vi inte trodde skulle kunna bli verklighet har blivit verklighet runt om i världen under den här perioden. Jag tillhörde från början den grupp som starkt argumenterade för att Lagtinget som arbetsgivare skulle fastställa lönerna för landskapsregeringen. Men jag har sett och konstaterat att jag tror att det ändå är bäst att vi för det till arvodeskommissionen som förslaget ligger här. Att landskapsregeringens löner på det sättet fastställs på utgående från det arbete man kommer fram till där. Men jag tycker ändå den diskussion vi haft i både kommittén och talmanskonferensen är någonting som man kan eventuellt ta med sig som en hälsning till arvodeskommissionen. Att man där fastställer nivån, och har koefficienter så att det blir en viss automatik också mellan lagting och landskapsregering. Så jag tycker att man kan ha det som en hälsning från den här debatten till dem, för då kommer man också lite lättare undan där i framtiden. När man höjer lagtingets löner så blir också en automatiskt förändring av landskapsregeringens lönenivå. Men det är upp till arvodeskommissionen att besluta om det eftersom vi har fört det dit nu.

Öppna öronen tycker jag också är bra för att det förstärker demokratin i vårt samhälle och transparensen i beslutsfattandet att ålänningarna får större kännedom om varför olika saker behandlas och varför besluten blir som de blir. Öppna öronen som sådana är kanske lite mer arbetsam att genomföra, men jag tror ändå att det är värt den resurser som man sätter på det. Sedan har vi också titta på detta med pension och avgångsvederlag och jag tycker själv att det system som föreslås här och att man redan efter en period kommer att få ett visst avgångsvederlag. Så jag hoppas att det ska också ge större trygghet för dem som funderar på om man ska ställa upp eller inte ställa upp. Om man blir invald en period och sedan så är man inte med mer så får man under en viss kort tid en viss anpassnings vederlag. Då kan man hitta ett nytt arbete ute i näringslivet eller i samhället, så att det blir en förbättring.

Det som vi har pratat om men som jag inte har och inte har hört någon bra lösning på är hur vi kan få det så jämlikt för alla samhällsgrupper som möjligt att ställa upp här i Lagtinget. Det finns inom näringslivet många som har ett starkt intresse men av olika orsaker, framförallt ekonomiska inte ser möjligheten att ställa upp här och arbeta för självstyrelsen. Och det här är en utmaning som man bör diskutera i kommande kommittéer när det gäller att utveckla det här arbetet. Men summa summarum. Det finns olika åsikter. Vågar påstå att i min egen grupp finns olika åsikter om att det finns saker som borde vara med. Men som jag inledde med ett sånt här arbete så måste man vara beredd att saker tar lite längre tid och att man också måste kunna kompromissa. Man tar de små stegens politik och det skapar också en trygghet i det åländska samhället.

Tack, fru talman! Tack andre vicetalman Nordlund för anförandet. Det kommer på fråga från lantrådet i föregående anförande kring just det här med förankringen i från Talmanskonferensens arbetsgrupp. Viss kritik gentemot talmanskonferensen om den här saken att man inte förankrade tillräckligt gentemot regeringssidan och lantråds kansliet. Angående de här sakerna jag undrar, ska inte den här förankringen ska inte ske ganska för det första automatiskt inom majoritets blocket. Centern är också lantråds parti. Har inte diskussionen förts under de här åren inom centern? Har man inte kunnat ge förslag på höranden av lantrådet i så fall som från partiets sida?

Fru talman! Jag får ju ta åt mig den kritiken förstås för att jag förankrat för dåligt i min egen grupp. Men när det gäller den kritiken eller den frågan så jag sade på talmanskonferensen och det kanske låter lite fräckt. Men faktum är att vi sitter tre stycken lantråd i gruppen och vi har 16 års erfarenhet ifrån det från början på 90 talet till fram till för något år sedan. Så jag tror att gruppen i sig har relativt god insikt i hur förvaltningen har fungerat, fungerar och kanske om man tänker framåt, hur det bör fungera också i det hela. Och sedan är det ju så som vice talman Sjögren sade det här att lagtinget tog på sig att göra den här lagberedningen och då har vi gjort det efter bästa förmåga.

Tack, fru talman! ! Och tack för det svar som ju bringade lite mer klarhet i den saken.

En annan sak som just nu berör ärendet och som ännu inte tas upp i dokumentet vi har framför oss är ju kring arbetstakten och lagtingsåret. Det har varit uppe i diskussion från och till om ett lite mer moderniserat arbetsschema i lagtinget som inte är baserat på Bondepraktikan. Som det ju i dag är, vedhuggning i februari och det skall vara potatislov i oktober med mera. För arbetstagarna som kommer in i lagtinget är ju ganska ovant och obekvämt. Man är ju van att man ska ha ett högt tempo i oktober och man är igång och har takten igång. Och är det något som Centern kan tänka sig att fundera på? Nu har ju ledamoten Nordlund Centerns gruppanförande därför tänker jag att vad är Centerns tankar kring ett moderniserat arbetsschema över året? Det har ju inte berörts just här, men ändå berörts i det här i det här ärendet.

Fru talman! Bra att ledamot Påvals tar upp den här frågan, för det är ju något som man försöker lägga på Centern att vi har varit en bromskloss i det här arbetet. Jag har varit med nu under de senaste perioderna i lagtinget och jag upplever inte att från vår grupp på något satt några hinder till förändringar där. Utan det finns ju en naturlig rytm när det gäller lagstiftning så att Lagtinget har sina arbetsperioder och sedan måste också landskapsregeringen ha sina perioder när de producerar framställningar. Man försöker lägga på oss att vi har sedan gammalt haft jordbrukare och nu undrar jag om vi har någon jordbrukare i vår grupp, jo Jan Salmén, men det är en av nio. Jag tycker att man borde sluta försöka lägga det epitetet på Centern därför att vi är precis som vilken lagtingsgrupp som helst och vi försöker hitta de bästa arbetsmöjligheterna här i lagtinget och öppna för att diskutera vilka tider som helst. Bara de är ändamålsenliga och effektiva.

Tack, fru talman! Jag har jätte stor respekt för vice talman Nordlunds erfarenhet men jag kan inte riktigt bli enig med honom gällande antalet ministrar. Att lagtinget ska detaljreglera det. Jag förstår att man detaljreglera ett minimum, att det inte blir all makt åt lantrådet, att det blir en persons regering plötsligt eller någon slags romersk triumvirat, att det sitter tre ministrar och bestämmer allting. Men varför är det viktigt att detaljreglera om det är fem, sex, sju eller åtta? Lantrådet sitter ju på parlamentets förtroende och jag tror att vilket lagting som helst skulle rycka öronen åt sig om ett lantråd kommer och föreslår en 32 manna landskapsregering. Men varför är det så viktigt att detaljreglera framom att låta de politiska diskussionerna och analysen av Ålands behov inför kommande mandatperiod styra antalet ministrar?

Fru talman! Det finns kanske någon form av signalvärde i det också, att vi ska försöka vara så effektiva som möjligt i vårt arbete, både vi politiker i lagtinget, också i landskapsregeringen och i förlängningen också i förvaltningen. Men vi bara bygger på hela tiden för att det finns olika behov, så då blir det för mycket. Vi kommer inte att orka med det. Men jag förstår det, att ibland vill man ha en viss flexibilitet, men då måste man också kanske prioritera inom de andra verksamheterna. Jag har varit med i regeringen ganska många gånger och om man ska vara självkritisk så kanske jag upplever att ibland har vi, när vi bildat en landskapsregering, förändrat inom förvaltningen på ett sätt som också det kan ha sina kostnader i sig i förlängningen och det är inte bra. Jag tror att när man gör förändringar också i förvaltningen så bör man ha ett långsiktigt perspektiv, att det här är ingenting som är bara just för den här perioden.

Tack, fru talman! Det här är jätteintressant diskussion som det finns anledning att fortsätta därför att jag köper argumentet att man måste förändra saker med eftertänksamhet och främst med tanke på tjänstemännen och de strukturer som finns. Samtidigt så är det ju viktigt att man inte låter sig cementeras alltför hårt. Jag har hört argument i frågan om antalet ministrar, att ministrar antalet ska följa avdelnings strukturen. Ungefär som att avdelnings strukturen ska vara någonting som inte går att ändra. Samtidigt som man kan ställa sig frågande till varför finns det en social och miljö avdelning? I dagsläget kanske inte mest naturliga kombinationen sociala frågor och miljöfrågor? Miljöfrågor borde kanske ligga mera kopplat till energifrågorna, främst med tanke på havsbaserad vindkraft och så vidare. Det händer ju saker i samhällsutvecklingen som borde lite enklare kanske trigga igång en förändring av avdelnings strukturerna och ministerportföljs fördelningen.

Fru talman! Det hänger också ihop det här med att den diskussion som finns här i framställningen om att vi vill ha en ganska tydlig skillnad mellan förvaltningen och politiken. Och min erfarenhet har också visat det att det finns många politiker ibland som vill gå väldigt långt ner med sina fingrar i förvaltningen och styra och ställa, medan andra kanske håller sig på en annan nivå. Och det finns också många tjänstemän som ibland när det blir svåra frågor, så tycker det är ganska skönt att delegera uppåt och låta någon minister ta det där obehagliga beslutet. Och det här är alltid en svår balansgång och avvägningar. Och vi måste alla alltid hjälpas åt med att försöka hitta den rätta nivån, för vi borde ha ett system som är så oberoende av personligheter som möjligt och ett system som är tryggt och säkert och förutsägbart.

Tack, fru talman! Jag tycker att de här diskussionerna är jätteintressanta och spännande eftersom de kopplar till vårt demokratiska system. Den representativa demokratin är på många sätt ett skört, men också väldigt vackert system. Vackert eftersom det bygger på gemensamma spelregler men också ganska långt överenskommelser. Så här förvaltar vi förtroende som väljarna har gett oss. Skört därför att systemet ganska snabbt riskerar att krascha om det missbrukas eller misshandlas.

Demokratin misshandlas av desinformation, polarisering, huvudlös populism, byggandet av ett vi och ett dom. Det tar tid att bygga upp ett demokratiskt förtroende och ett demokratiskt system men det går skrämmande snabbt att riva ner. Jag tror det var det som också vice talman Nordlund var inne på att vi ser i omvärlden.

Systemet bygger också på regler som ska följas. I det här fallet lagtingsordningen och arbetsordning. Ändringar i reglerna ska inte göras i en handvändning utan ska föregås av noggranna övervägningar som har demokratins funktion i fokus, och besluten ska fattas med så bred samstämmighet som möjligt. Samtidigt måste vi vara beredda att hela tiden utveckla vårt demokratiska system. Demokratin är aldrig färdig bakad, och demokratin är aldrig ohotad. Därför stöder vi också å det varmaste den här tanken om att nästa lagting tillsätter en grupp som fortsätter det här arbetet som en självklarhet.

Hållbart Initiativ har genom undertecknad och kollegan Holmström deltagit väldigt aktivt i arbetet med revideringen av spelreglerna och vi tycker att den här framställningen tar viktiga steg framåt.

Jag skulle vilja vara så fräck, om man säger så, och ta tillfälle i akt och lyfta ministrarnas arbete i landskapsregeringen. Jag tror det tyvärr finns en hel del missförstånd och märkliga bilder hos folk om vad det innebär att jobba som minister. Vissa verkar tro att man som minister sitter och rullar tummarna i väntan på att någon tjänsteman ska komma in och be om underskrift på ett papper. Däremellan "glajdar" man runt i största allmänhet med hög lön och så där vidare. Jag skulle vilja nyansera den bilden en aning, det är väl där man tar sig en nykomlings fräckhet på något vis.

Efter att ha suttit 3 år i landskapsregeringen så kan jag vittna om att det är ett hårt arbete. Är man en ambitiös minister som vill få mycket gjort, jobbar man väldigt hårt. Man är också i händerna på en massa andra processer som pågår, tjänstemän som vill ha råd och som vill ha stöd i olika processer och så vidare. Jag brukar ibland skoja om att den som hade minst makt över min kalender när jag var minister var jag själv. Det handlar om allt från små saker till stora linjedragningar. Det handlar om att trycka på de förändringsprocesser man vill se, fatta hundratals beslut om allt möjligt. Man har jättelite tid att snabbt få ett grepp om de här frågorna som man ändå sen skall stå och ta fullt ansvar för. Det handlar om att följa med vad som händer på EU-nivå och i vår omvärld. Till det hör förstås att förhålla sig till sina samarbetspartners i regeringen, till kollegorna men främst till de andra partigrupperna. Förhålla sig till medier och till medborgare, det här sker varje dag året om. Mycket av detta arbete syns aldrig utåt, när en lagstiftning når den här salen är det 1000 tals timmar bakom och så kommer det hit och så är det dags för den stora teaterföreställningen. Mycket av det här arbetet bakom kulisserna syns inte. Arbetsmängden för en minister kan alltså vara väldigt stor. Talmanskonferensen nämner att arbetsmängden kunde minskas om det blir en tydligare skillnad mellan politik och förvaltning. Och det kan säkert stämma.

I talmanskonferensens förslag finns en skrivning som är väldigt viktig. Jag citerar: “Politikens huvudsakliga instrument är lagstiftning och budget som kompletteras med förordningar och principbeslut medan det är förvaltningens och tjänstemännens uppgift och ansvar att handha tillämpningen av reglerna" och längre ner sammanfattas det så här: “Frågan om en åtskillnad mellan politik och förvaltning är därmed ytterst avgörande för både det åländska samhällets och självstyrelsens utveckling.”

Det är jätteviktigt att hålla skillnad mellan politik och förvaltning. Som vice talman Sjögren nämnde så kan man som minister ibland hamna att ta beslut som egentligen är förvaltning men eftersom delegeringen ser ut som den gör så hamnar man då att fatta ett beslut. Och i och med att man är minister och politiker så bli det ju politik så fort man tar i det där pappret. Det där borde man titta på att man kommer åt det där problemet för det är ett problem. Det här är inte bara en juridisk fråga. Det är också en fråga om likabehandling, transparens och rättssäkerhet. Det finns idag en bild av att man kan ringa till ministern och så ska den ministern dra i trådar och fixa och trixa och få någonting gjort och visa politisk handlingskraft. Det är på många sätt inte bra att det bilden finns för det är inte så det skall gå till i en modern demokrati. Politiken ska styra via generella dokument. Och när de politiska besluten är fattade så ska tjänstemännen leverera. Det är två sidor av samma mynt. Vi har olika roller och man måste vara tydlig med dem, politiker och tjänstemän.

Det har också i allra högsta grad en fråga om rättssäkerhet och om att alla medborgare ska behandlas lika. Vi måste komma bort från den gamla makthierarkiska synen på att en minister anses som handlingskraftig om han eller hon går in och petar och påtar och detaljstyr hit och dit. Det kan säkert kännas bra i stunden, man känner sig handlingskraftigt. Men det är ju i grunden ganska demokratividrigt. Det bereder plats för orättvis hantering och för att särintressen får för starkt inflytande. Just eftersom Åland är så litet måste vi vara extra försiktiga med ringa ministern-systemet.

Vi har som nämnts ett politikerförakt på Åland. Många medborgare verkar tycka att politiken är pallrig, att folk snackar och drar hemåt. Då är det ju allas vårt ansvar att försöka ändra den bilden och jag tror att den här åtskillnaden mellan politik och förvaltning, om vi får det att fungera, så kan det motarbeta politikerföraktet.

Jag kan lägga till att jag tycker att det är fullständigt självklart att ministrarnas arvoden skall höjas. Idag skiljer det småpengar mellan ministrarna som jobbar 50-60 timmar i veckan och lagtingsledamöterna vars uppdrag per definition är ett deltidsuppdrag, så jag utgår ifrån att arvodeskommissionen tar sig an detta så snart som möjligt. Även fast vi inte i nuläget har möjlighet att be dem göra det.

En fråga som har väckt väldigt mycket diskussion är frågan om lagtingsledamöternas pensioner. Från Hållbart Initiativs sida har vi från början varit starka förespråkare för att samma regler ska gälla för alla tidigare lagtingsledamöter. Det är inte förtroendeingivande men ett parlament som upprätthåller olika system för olika tidigare ledamöter. Det är viktigt att anpassningsbidraget som det kallas, när man har suttit i lagtinget en eller ett par perioder och åker ur så skall man få en viss anpassningssumma under en viss tid, beroende på hur länge man har suttit. Det är något som Hållbart Initiativ stöder väldigt mycket. Det har att göra med att man under tid som man sitter som ledamot så skall man kunna gå fullt in i det uppdraget, man skall kunna vara med och fatta obekväma beslut och sen efter det, om man trillar ut eller väljer att sluta, skall man ha en rimlig chans att skaffa sig en försörjning. Det kan ju handla om att man har haft färdigheter som blir daterade efter ett tag, exempelvis inom vården. Att man måste ha tid på sig att komma ikapp och fräscha upp sina kunskaper. Andra yrken går inte att utöva längre när man har varit politiker, till exempel journalist, därför så är det bra när det finns de här anpassningsreglerna så att folk kan vara med i lagtinget och jobba hårt för självstyrelsen men sen fortbilda sig, starta företag eller utbilda sig till någonting helt annat. Att ställa upp i val skall inte bli, så långt det är möjligt, inte bli ett ekonomiskt risktagande för individen.

Vi kan konstatera att det är genom århundradet har varit en manstung och ganska homogen församling här i lagtinget. En verklig representation förutsätter att det är inom lagtingets väggar också finns folk från alla samhällsgrupper med både nordisk och utomnordisk härkomst, av alla åldrar och alla kön.

Därför är det positivt att det nu föreslås en permanent arbetsgrupp för ökad jämställdhet inom lagtinget. Det är värt att nämna i sammanhanget att den här gruppen också har möjlighet att arbeta med andra likabehandlingsfrågor. Det är en förutsättning för en fungerande demokrati att det inte finns hinder i vägen.

Hållbart Initiativ ställer sig också positiva till att lagtingets kontrollmakt över landskapsregeringen stärks genom att både lag- och kulturutskottet och finans- och näringsutskottet får utökade befogenheter. Från HI:s sida har vi tryckt på att reglerna för denna kontrollfunktion ska vara så tydliga som möjligt för att undvika att det blir ytterligare ett verktyg för oppositionen att idka politik på felaktigt sätt, det skall vara en tydlig kontrollfunktion.

Trots att Hållbart Initiativ än så länge är ett mindre parti i lagtinget, så har vi arbetat väldigt aktivt i de forum där vi har fått möjlighet. I självstyrelsepolitiska nämnden har vi haft Anette Bergbo i frågor som har arbetat väldigt seriöst i frågor som berör självstyrelsens utveckling och externpolitiken. Därför är det viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden också i fortsättningen får så bred parlamentarisk representation så att vi kan ta tillvara på allas våra styrkor här i salen.

Jag vill också svinga ett sving här för att det under nästa lagtingsperiod tillsätts ett vindkraftsutskott med tanke på storleken på den satsningen och vad det betyder för Åland.

Det är också väldigt bra att instrumentet medborgarinitiativ utvecklas. Det är bra att det räcker med att man är 18 år när initiativet undertecknas.

När vi talar om deltagande demokrati vill jag säga att vi inte ska låta oss luras att bara för att Åland är litet, och politikernas telefonnummer finns i katalogen som man brukar säga, så är demokratin tillgänglig för alla. Det finns människor som av olika anledningar inte vågar ringa. Det finns människor som av olika anledningar inte vågar eller vill eller kan skriva insändare. Också de människorna måste beredas möjlighet att delta i demokratin. Annars fortsätter systemet där den som hörs mest får mest inflytande. Den som har vassast armbågar, eller den som är buffligast, eller den som tar för sig mest styr. Därför hoppas jag att lagtinget i det fortsatt arbete med utvecklingen av den åländska demokratin också överväger en mer deltagande demokrati. Vi har erfarenheter från pandemin där landskapsregeringen i samarbete med bärkraft ordnade uppsökande medborgardialoger. Det går helt enkelt ut på att man samlar människor i trygga mindre grupper och bereder en möjlighet att under goda former får säga sin åsikt. Det är en satsning som jag är väldigt glad över att landskapsregeringen gjorde och jag hoppas som sagt att det här är någonting vi kan se mera av också i lagtinget.

Tack, fru talman! Det var mycket bra ståndpunkter och mycket klargöranden som det kändes att bör sägas i den här salen. Anledningen till att jag tog replik var det sista som Röblom nämnde kring deltagande i demokratin. Och jag anser ju att ett deltagande medborgarskara är ju förutsättningen för en fungerande demokrati. Det är ju kunskapen och intresset av demokratin och politiken som är förutsättningen för att vi ska funka att ha en demokrati. Det är när okunskapen och ointresse får råda, det är där som populismen gror, det är där som vi ser baksidan av demokratin. Där man kan utnyttja folks okunskap och ointresse för att få igenom saker som kanske inte skulle gå igenom om människor visste vad man pratar om. Så att jag tycker att är man bra point man hade men det här uppsökande arbetet tycker jag är viktigt just för de grupper som annars kanske inte naturligt från början är intresserade.

Tack, talman! Och tack Simon för stödet för det. Det är ju så att det spelar ingen roll om ett samhälle består av 1 miljon människor eller 10 miljoner människor eller 30 000, så finns det delar av det samhället som inte nås av informationen. Eller som även fast den nås av informationen, inte har kapacitet att göra sin röst hörd. Och det är där som den här uppsökande medborgardialogen är så bra, därför att där handlar det ju om att man skapar ett rum där de här människorna vågar, vågar komma till och där de också vågar säga sitt under trygga former. Det är fascinerande hur mycket tankar och nya idéer som kan komma ut ur såna forum. Där tycker jag att Åland kan använda sig av sin litenhet om man säger så, och då också Lagtinget kunna hitta former för sådana återkommande medborgardialoger.

Tack, fru talman! Så är det och det är ju egentligen främst partiernas ansvar att se till att man fångar upp de röster man vill ha tag i, de medborgarna som man vill prata med. Och som sagt, vi är ju olika allihop och vissa har ett naturligt intresse, kanske på grund av uppväxt eller på grund av att man har varit politiker i ungdomen. Men för de behöver det finnas forum som är anpassade, som kanske börjar ett steg längre där man får gå in för sakfrågor. Men så finns det också de flesta i samhället som kanske behöver plockas på gatan, plockas utanför en matbutik, över en kopp kaffe. I sammanhang som kanske inte är så krävande, kravlösa, där man får diskutera och där man som politiker står med stora öron och lyssnar på medborgares åsikter och tar till sig. Det är nog viktigt att man har den här paletten. Det här kanske vi i partierna behöver hjälp med.

Tack, talman! Det är ju så att mycket i vårt samhälle har gått till det också inom den ideella verksamheten. Folk drar sig från att ställa upp för långtida uppdrag och engagemang men man vill jätte gärna vara med när det är låg tröskel. En helg här eller ett möte där, det ställer man gärna upp på. Så det där är säkert någonting som kommer att påverka politiken också.

Talman, ledamot Röblom pratade om ett vindkraftutskott. Jag reagerar på att jag föreslog här förut att man ska återgå till ett näringsutskott och det är precis där som det ska vara. Fast lite fördjupar sig i vindkraft, inte bara vindkraft utan all grön energi som nu är på gång. Jag tror inte man bara ska ha ett utskott för ett ämne, man ska försöka ha större globala saker för sig. Det var nog mest bara ett påtalande att det kanske är just det som skulle ha varit bra. Finans- och näringsutskottet kan inte sätta sig in i allting som rör sig, på det viset så håller jag med men om att det utskottet skulle ha varit men ett näringsutskott.

Tack, fru talman! Jag reagerade på när Salmén lyfte det så jag borde ha nämnt det i mitt anförande. Jag stöder den tanken som Salmén förde fram. Jag är av naturliga orsaker insnurrad på vindsnurrorna så att säga så det är därför som jag har fokus på det. Men visst skulle det säkert kunna rymmas näring och energi så att säga. Det kommer att hänga så otroligt nära ihop för Åland i framtiden, i ett utskott.

Talman! Tack! Jo det kan vara lite snurrigt ibland. Men okej, det här med ett näringsutskott, det är ofta stora frågor. Vi har just haft det här EU:s hela jordbrukssidan, det är ett jättepaket och Röblom som har varit minister vet hur mycket det är att sätta sig in i. Och då ska man kunna få det mycket mer förankrat i lagtinget och kanske inom näringslivet med sådana frågor. Och det skulle vara mycket passligt för Lagtinget jobba med sådana frågor. Vi behöver verkligen få fart på näringslivet av olika sorter.

Tack, fru talman! Jag tycker att vi pratar ganska samma språk i den här frågan. Jag tycker att det här är någonting som Lagtinget bör ta med sig. Jag hade hoppats att vi skulle kunna haft det på plats redan det här året, men det verkar som att vi måste invänta det nya Lagtinget innan vi kan tillsätta några sådana utskott.

Tack, fru talman! Bästa lagting. Jag noterade att ledamot Röblom mot slutet så upprepade ordet demokrati flera gånger. Det här är också ett ämne som jag ser som en demokratisk fråga.

Vi en tjock och komplicerad lunta framför oss, som är talmanskonferensens lagförslag angående Ändringar av regelverken gällande lagtingets arbetsformer samt ledamöterna i lagtinget och landskapsregeringen. Senaste versionen förhoppningsvis. Detta är inget enkelt lagförslag och det är bra att det ännu skall utskottsbehandlas av personer som till största delen inte varit med i arbetet. Men är andra sidan tur att ni har samma sekreterare.

Det har varit ett intressant, men komplicerat arbete. Jag har suttit med i arbetsgruppen som haft många möten under en lång tid. Som synes var uppdraget inledningsvis huvudsakligen att göra en översyn av pensionsreglerna och anpassningsbidragen. Redan detta en besvärlig uppgift framförallt kanske för de som började fundera över vem som berördes av förändringarna. Vissa i gruppen berördes dessutom själva av förändringar, det vill säga försämringar och det gjorde inte processen enklare.

För min del var det enklare då dessa komplicerade regler inte berör mig personligen. Då kunde jag kanske lättare fokusera på vad som kändes rättvisare i ett allmänt perspektiv.

Men det som sedan försvårade arbetet var att det kom med fler och fler ändringsförslag innan vi hann samsas om alla de som vi hade. Till sist kom tiden emot och arbetet måste färdigställas. Detta kan nog ha gjort att alla delar denna gång inte hänger ihop och fast jag var med i hela processen så finns det ändå saker jag inte riktigt hänger med på.

När arbetet till slut lämnade arbetsgruppen till så stod jag bakom hela förslaget. Vi hade haft några omröstningar med olika majoriteter varje gång, men jag hamnade varje gång på majoritetens sida. Detta var naturligtvis väldigt ovant för mig. När lagförslaget sedan till sist lämnade talmanskonferensen stod jag också bakom det förnyade förslaget.

Det har diskuterats möjligheten att slopa ersättarsystemet vilket skulle innebära att vi kunde få en landskapsregering och ett lagting med kanske 25 medlemmar. Vi kallar oss ibland världens minsta parlament, vilket ju faktiskt inte stämmer. Jag har själv sett mindre parlament. Men OM detta system skulle iföras så kan det hända att det blir världens minsta och vi kunde ju se under pandemin när vi var tvungna att minska antalet närvarande ledamöter hur redan det inverkade menligt på debatten i plenum. Redan det att vissa måste sitta på läktaren inverkade menligt på debatten. Vi behöver nog vara 30 i lagtinget för att ha en fullödig debatt. Och inte ens det räcker alla gånger. Vi kan också tänka på att Åland hade endast 20.000 innevånare när antalet om 30 ledamöter fastslogs.

När det gäller landskapsregeringens arvoden så har de av olika orsaker varit oförändrade under en längre tid, vilket inte känns riktigt mot bakgrund av deras ställning i den åländska demokratin. En höjning är av nöden och förslaget är nu att den oberoende arvodeskommissionen skall fastställa arvodet. Sen hoppas man att detta sker under den kommande mandatperioden och inte i slutet. Detta är en lösning som Åländsk Demokrati står bakom.

Samma sak när det gäller de nya reglerna om anpassningsbidrag, som nu blir lika för alla oberoende när man blivit invald första gången. Tidigare fanns två olika system där anpassningsbidraget för de, som invalts före 1 oktober 2015 inte påverkades av kapitalinkomster. Nu påverkas anpassningsbidraget av kapitalinkomster för alla. Under den förra mandatperioden hade jag en åtgärdsmotion just i denna fråga och står därför naturligtvis bakom förslaget. I detaljmotiveringen för landskapslagen om pensionsskydd beskrivs de två nuvarande systemen och det gemensamma blivande systemet. Förändringen innebär en försämring för de som invalts för 2015 och detta kunde för tydlighetens skull även framgå ut detaljmotiveringen. Jag hoppas att utskottsordförande tar detta med sig så att utskottet kan göra ett förtydligande.

Eftersom timglaset inte är tomt ännu så tänkte jag återkomma till frågan om ersättarsystemet. Jag stöder alltså nuvarande system, även om vi skulle spara lite pengar genom att ändra system.
Det kan till och med verka lite märkligt att Åländsk Demokrati inte röstade för att avskaffa systemet. Vi har ju kritiserat både den sittande och den föregående regeringen och bland våra så kallade sympatisörer finns säkert de som tycker att både regeringen och lagtinget gott kunde krympas och att vi därigenom skulle kunna spara pengar. Jag har nu varit här så länge så jag försöker se det här i ett större perspektiv. Då kommer vi in på det här med demokrati som ledamot Röblom talade om. Det är nog min bestämda uppfattning att demokratin försvagas om vi inför det andra systemet. Det blir för få i Lagtinget, det blir för stor makt för de som sitter regeringen och dessutom inte får ersättare på plats i Lagtinget. Så av den orsaken så stöder jag inte en förändring utan Åländsk Demokrati som bakom det som stöder Ålands demokrati. Det är en viktig sak och därför gladde det mig att min kollega upprepade demokrati så många gånger i slutet.

Tack, fru talman! Jag tror det här är första gången någonsin det händer att jag vill ge lite cred till Stephan Toivonen, ledamot för att föra ett resonemang om demokratifrågan när det gäller ledamöter i landstinget och regeringen. Att inte stirra sig blind på euron och cent hit och dit. Jag tycker att det är bra att Toivonen kommer med det påståendet. Det blir lätt i en vulgär debatt, i en politikerföraktfull debatt så blir det just det där att vi gör ingen nytta här och vi kostar bara pengar. Men frågan handlar inte om euro och cent utan det handlar om demokrati.

Tack, fru talman! Jo, våra uppgifter här är ju att granska och debattera. Sen är vi båda överens om att systemet är viktigt för demokratin. Vi talar också om hur skör demokratin var, som man kan se på andra ställen. Vi är för demokrati.

Tack, talman! Bästa lagting, åhörare! Jag tänkte bara kort ge några reflektioner kring det som ledamot Salmén lyfte upp om utskott och eventuellt ett skilt utskott. Liberalerna hade ju faktiskt ett konkret förslag i samband med att pandemin slog till. Att utskotten skulle på ett bättre sätt kunna vara behjälpliga också gentemot landskapsregeringen. Finans- och näringsutskottet ska kunna titta på den ekonomiska biten och stöd biten. Social- och miljöutskottet skulle ha kunnat titta behörighetsfrågor och Lag- och kulturutskottet ska kunna bidraga med just behörighetsfrågor och lagstiftning. Det skulle kunna vara en modell som skulle skapa någon form av extra händer och hjärnor till landskapsregeringen. Sedan när det gäller Lagtingsarbetet i utskotten så måste vi konstatera att det blir en avsevärd löneökning för Lagtingsledamöterna den här mandatperioden och jag hade väl personligen tanken på att det skulle också betyda att årsarbetet skulle se jämnare ut. Vi skulle slippa den här korvstoppningsfabriken som vi är mitt inne i just nu. Där vi översvämmas av viktiga ärenden där nu inte alla heller har möjlighet att sätta sig in i allting. Speciellt om man är ledamot från ett mindre parti är det svårt att dela upp ärendena. Så det tycker jag definitivt att borde förändras. Jag vet inte var motståndet ligger. Sen när det gäller arbete man lägger ner i utskotten, så där skiljer det sig förstås åt. Finans- och näringsutskottet är väl förmodligen det utskott som har flest ärenden. Det är väl naturligt. Men jag ska också säga att skulle man nyttja tiden maximalt optimalt och ha lite bättre framförhållning och kommunikation med landskapsregeringen. Då skulle det gå att göra en årscykel och till och med någon form av mandattidsaxel/cykel över hur ärendena kommer. De här stora EU paketen typ CAP strategin och motsvarande skulle nog kunna få en bättre förankring i Finans- och näringsutskottet. Jag tror inte att man ska behöva ha ett skilt näringsutskottet för det och jag tror att alla oberoende om man tillhör majoriteten eller oppositionen så behöver kanske förankringen bli ännu bättre. Det vinner nog hela processen på.

Jag har väl uppfattat stundtals att det även i majoriteten finns önskemål om att förankringen borde vara bättre och då skulle väl utskotten kunna få en sådan roll. Det borde väl inte ligga någon prestige i det, utan även världens minsta parlament så borde vi vara världens effektivaste parlament också. Jag tror att politiken och slutprodukten skulle vinna på det. Så som lite svar till ledamot Salmén så tycker jag inte att man ska splittra upp Finans- och näringsutskottet. De två områdena stödjer varandra och jag tror man får en bättre sammanhängande syn på områdena ekonomi och näring. Däremot att man skapar i början av varje regeringsprogram, i början av varje mandatperiod så skulle man ha en tidsaxel. Då skulle de saker som man vet att kommer och på det sättet också skapa den förankringen som alla skulle vinna. Då kanske man också skulle kunna undgå att komma i de här situationerna att man ska ha korvstoppning som vi har just nu.

Talman. Jag har också noterat det faktum att finans- och näringsutskottet har haft en ganska hög arbetsgrad, eller i alla fall många ärenden att hantera under den här mandatperioden. Och mycket, mycket mer så än de två övriga permanenta utskotten. Vi har till och med i Social- och miljöutskottet behandlar motioner. Det gjorde man visserligen också i Finans- och näringsutskottet, men det är ju inte de som ska prioriteras först utan det är presidentframställningar och lagförslag. Men när man läser betänkanden från Finans- och näringsutskottet så är de i mitt tycke oftast väldigt korta och har inte alla gånger hur många hörande som helst, vilket skulle vittna om att det finns mycket potential också till förbättring. Sen har man också försökt med öppna hörande flera gånger här på sluttampen, vilket jag tycker är en positiv utveckling. Men frågan är om utskottet har tagit sig tiden, den som ändå finns inom de röda och de gula veckorna och kanske också ibland under pandemin under de vita veckorna att borra sig in i frågor. Ledamoten Holmberg, är ju vice ordförande också i det utskottet.

Tack, herr talman! Till den delen det gäller motioner så verkar det finnas en kultur att alla vet som har varit med att motioner från dem behandlas väldigt sällan. Det är ju synd i sig för många har ju ändå ett gott syfte som alla ska kunna få ut någonting av. Men när det gäller just att ett näringsutskott, då ser jag ju framför mig hur man verkligen går in i närings frågor. Det utrymmet har inte funnits, det har vi inte gjort i Finans- och näringsutskottet den här perioden. Dels hade vi ju en pandemi som omöjliggjorde gjorde rätt mycket. Men där finns det nog en potential till förbättring och jag tror inte det behöver komma till ett särskilt näringsutskottet för att uppnå det, utan det är nog mer att man inom utskottet speciellt kommer överens om hur man lägger upp det. Därför vill jag dra mitt strå till stacken och säga att jag inte har tillräckligt mycket tryck på det, men att det är förhoppningsvis någonting som kommande utskott kan göra och initialt lägga höjden för.

Talman. Det är ju fint att man kan värdera den tid som man har lagt och den erfarenhet man har på den tid som utskottet har lagt i olika frågor och funderat tillräckligt. Kan vi göra någonting mer? Kan vi bereda bättre material för bättre debatter i Lagtinget? Och då tycker jag att det är klokt att vi gör i en sån här debatt. Men min fråga handlar ju om huruvida Finans- och näringsutskottet har utnyttjat den tid som ändå har funnits inom ramen för den arbetsplan som vi har. Det vill säga, skulle man kunna ha tillkallat fler möten skulle man kunna ta större ansvar och hört fler och gjort bättre betänkanden och gått in i frågor på ett helt annat sätt under de förutsättningar vi har? Eller måste vi ändra någonting i strukturen för att kunna specificera oss på frågor som till exempel havsbaserad vindkraft?

Tack, herr talman! Utskottet skulle absolut kunna lägga upp arbetet på ett annat sätt och få större utrymme, absolut. Sen bygger det på olika faktorer. Hur ser sekreterartillgången ut? Det finns tillfällen, det finns dagar som vi inte kan mötas på för att sekreteraren är uppbokad, upplåst av annat. Ska Finans- och näringsutskottet ha en sekreterare för Finans- och näringsutskottet, ska den enbart vara dedikerad för utskottet, det är också en resursfråga. Men absolut, men det handla om samarbete skulle vi liksom politiskt kunna se hur vi liksom för saker ting framåt så skulle vi kunna göra mycket, mycket mer. Absolut. Vi skulle inte behöva ha flera dagar, vi ska kunna nyttja det som finns och vi ska kunna få bättre produkter. Jag håller helt med Ledamoten Holmström. Förhoppningsvis någonting vi kan föra över till nästa mandatperiod.

Talman. Det är ju så att under de sista åren har det många gånger diskuterats så att man borde dela finansutskottet i ett näringsutskott också. Och det stöder jag väl lite tankarna som Salmén har här. Då skulle man kunna koncentrerar sig mycket mera på vissa ärenden. Nu har ju Finansutskottet massor av ärenden.

Tack, herr talman! Det är ju hur vi prioriterar. Skulle nog finans- och näringsutskottet komma överens om att vi skulle utnyttja arbetsdagarna på ett annat sätt än vad vi har gjort hittills. Visst tusan skulle det ju finnas möjligheten att också använda tiden som ett näringsutskottet. Nu gör vi det som vi absolut måste göra. Den lagstiftning, de budgetar som kommer så hanterar vi. Kanske inte alltid med den tid som egentligen ärendet skulle vara värt. Men vi gör ju inte någonting mer än vad som än vad vi behöver, så ärliga måste vi nog vara.

Ja, till vissa delar håller jag med Holmberg att nog kunde man fördjupa sig mer i ärendena. Men om man hade delade utskott kanske man ändå gick djupare in i ärendena och lade mera arbete på dem.

Tack, herr talman! Det där är lite det som jag brukar lyfta när vi pratar ekonomi, alltså att vi ska lösa ett problem genom att tillföra nya resurser istället för att vi ska ta hand om det som vi har. Jag tror ju att det finns en stor fördel i att det är ett Finans- och näringsutskott, för de två frågorna ligger ju i synergi med varandra. De hänger ju ihop starkt kopplade. Det finns en risk annars att ha två olika separata utskott i de frågorna. Skulle skapa en onödig vägg egentligen. Jag tror att den framkomliga vägen för utveckling är nog att vi när nästa mandatperiod börjar så bestämmer man hur man ska jobba. Förhoppningsvis så behöver vi inte den här väggen mellan opposition och majoritet var så skarp och då kan man faktiskt säga att det finns bara vinster för samtliga. Att saker och ting förankras på ett annat sätt via speciellt finans- och näringsutskottet.

Jag delar faktiskt inte Holmbergs, att man inte skulle dela på de här. Jag tycker att lagtinget skulle behöva börja fördjupa sig i mycket större frågor som är ytter om budgetarbete och beredning och sådana saker som nu har blivit det största för Finans- och näringsutskottet. Jag är helt inne för att för att bredda demokratin och få i synnerhet kontakterna till åländska näringslivet och företagsamheten som sådan. Det är ju inte bara företagande, det kan till och med vara andra arrangemang som det gäller att sätta sig in i och få kunskap om. Så jag är helt övertygad om att ett mindre utskott, skulle vara mer effektivt och ge mer engagemang.

Tack talman! Tycker det är viktigt att vi minns att vi fick ju faktiskt en löneförhöjning den här mandatperioden. Den byggde väl på att vi skulle kunna, iallafall från Liberalernas håll var vi beredda på att jobba dels mer flexibelt, men kanske också intensivare. Och rätta mig om jag har fel. Men vi har också en dag i veckan, fredagar som det är nu som de allra flesta inte är upplåst av något utskott utom vid särskilda fall. Men den dagen skulle till exempel finans- och näringsutskottet kunna nyttja till diverse företagsbesök eller andra saker som skulle borra mer inom det området, näring. Så återigen, det handlar ju inte om att peka finger på någon, utan det handlar om hur vi ska kunna göra det bättre. Men sett till att vi fick en löneförhöjning, sett till att vi borde då också få den här årsklockan mer flexibel för att undvika korvstoppning. Då skulle också utskottet, parallellt med att landskapsregeringen är med i den dialogen, kunna få ett jämnare flöde och också bättre.

Talman. Mitt argument är mer att man ska sprida arbetsuppgifterna inom lagtinget och fördela demokratin lite mera rättvist och sprida arbeten. För det har vi ju sett att Finans- och näringsutskottet har ju varit överbelastade. De har inte kunnat göra så mycket mera än det man är absolut är tvungen till för att arbetet ska flyta på bra. Så fortfarande med det här att självstyrelselagen har ändrats och vi behöver näringsliv som fungerar och ju mera vi får fart på det bättre. Bättre och enklare budgetar för finans- och näringsutskottet att hantera så det blir ju mer pengar att röra sig med. Så behöver ni inte strida så mycket.

Tack, talman! Till det sista så håller jag med. Skulle vi ha ärenden som skulle vara bättre förankrade både inom oppositionen och för majoriteten så tror jag nog att saker och ting ska gå smidigare. Men jag skulle vilja flytta den här frågan till det privata näringslivet. Skulle ett företag stå inför samma problem? Alltså om man skulle säga att vi måste anställa några personer till? Eller ska vi skapa ett utskott till. Resurserna ännu mera för att kunna klara av och hantera utmaningarna? Det man skulle göra är att man konstaterar, hur många timmar har vi till förfogande? Vilka resurser har vi? Gör vi rätt? Har vi dem på rätt ställen på året? Nyttjar vi resurserna på rätt sätt? I det här fallet kan man konstatera när det finns x antal dagar som utskottet ska kunna jobba mer på och på det sättet skulle man också kunna få in näringsdelen på ett helt annat sätt. Jag tror inte på att skapa mer resurser den vägen genom att bryta sönder finans- och näringsutskottet.

Tack, herr talman! Man kan inte låta bli att haka på det här sistnämnda. Organisationen Ålands Näringsliv har skapat ett energiutskott därför att de identifierar de möjligheter som Åland har på energiområdet så pass stora att de måste fokusera ordentligt på det. Med respekt för Holmbergs resonemang om att man kan arbeta effektivare med framförhållning och fredagar och sånt, vilket jag håller med om. Så kvarstår ändå problematiken att det i finans- och näringsutskottet sitter sju pers. Sju personer, sju ledamöter som ska hantera hela den kakan av framtids färgade stora frågeställningar som Åland har. Med tanke på att det är sju personer, så även fast det sker en bra förankring tillbaka till de olika grupperna som dessa sju personerna representerar. Så kan man ju inte låta bli att undra om det är så att det finns tid, intresse, prioriteringsmöjligheter nog att fördjupa sig så som man borde göra.

Tack, talman! Ledamot Röblom, det där kan du ju applicera på frågan ekonomi till exempel. Lägger vi ner tillräckligt mycket tid på ekonomiska biten i Finans- och näringsutskottet? Nej, svarar jag. Visst skulle också vilja kanske tycka att det ska vara bra med speciellt ekonomiutskott som ska titta på den offentliga ekonomin. Jag tror att det blir svårt, även fast vi har små resurser, tror jag inte att det blir bättre av att vi splittrar upp. Däremot att vi bestämmer oss för att vi ska jobba utefter en modell som gör att vi blir starkare.

Allt hänger ju ihop så att säga att näring och finans hänger mer ihop än någonting annat så det kan man ju sedan diskutera för allt hänger ju ihop. Ledamoten Holmberg skulle ju kunna få en större chans till att få ett ekonomiutskott där man kan fokusera på det om man bryter det itu det här utskottet. Jag tänker så här Energifrågor, klimatfrågor, fit for fiftyfive, ekologiskt jordbruk, nya former av turism, havsbaserad vindkraft, havsbaserad vindkraft, havsbaserad vindkraft med alla dess aspekter. Vad behöver vi för infrastruktursatsningar på landbacken här på Åland? Vilka möjligheter finns det till utbildning och forskning och innovation? Alla de frågorna borde utskottet redan nu två och halvt år efter att vi lanserat den här potentialen, ha fördjupat sig i. Kunskapsnivån i lagtinget borde vara högre kring havsbaserad vindkraft än vad den är nu. Därför stöder jag idén om ett vindkraftsutskott eller gärna nog ett näringsutskott.

Tack! Håller fullständigt med. Vi borde vara mycket mer insatta, speciellt i vindkraftsfrågan. Absolut. Men tror inte att vägen dit är att vi ska splittra upp utskott. För det gör vi precis så som vi alltid gjort hittills när det gäller saker och ting. Vi ska tillföra mer resurser istället för att lösa det som är grundproblemen. Grundproblemet är ju att vi nyttjar tiden fullt ut. Jag tror att det finns en nackdel i att det finns ett speciellt vindkraftsutskott. Då underkänner vi oss själva i Finans- och näringsutskottet. Då har vi ju, då tappar vi den ekonomiska delen när det gäller vindkraften. Ska det sedan istället vara olika så att säga papperspost mellan de två utskotten för att man ska hitta varandra. Jag tror bättre på att håll utskotten som de är idag, men vi måste ändra sättet vi arbetar.

Tack, herr talman! Ledamot Holmberg går ju utanför det här förslaget som har 15 förslag och går in på det här utskottet som vi alla pratar om. Och ni anser att vi inte ska ha mer resurser. Vi ska klara oss på Finans- och näringsutskottet. Men jag säger att vi har tre utskott som kräver 21 Lagtingsledamöter och det finns 30 Lagtingsledamöter och det finns faktiskt en resurs som kunde vara med i ett näringsutskott. Om det sen kanske nu är lite mera tyngdpunkt på en näring än på andra. Men vi har BNB har gått ner nu som vi vet sen 2007 så jag ser klar och tydligt ett näringsutskott och vi behöver inte mera resurser. Vi kan ha som vi ser att alla Lagtingsledamöter har en plats i ett utskott.

Tack talman! Vi fick ju som lagtingsledamöter en avsevärd löneförhöjning, var inte den tillför att man förväntades lägga ner lite mer arbete än vad man gjort hittills. Förväntades man inte jobba med på årsbasis än vad man gjort tidigare. Förväntades man inte vara mera flexibel i sin dedikation till Lagtingsledamots ämbetet, så uppfattar jag det, så uppfattade Liberalerna det. Ska vi nu då dela upp eventuellt ett utskott. Bibehålla lönen, men lägga då till att det blir ett utskott till. Jag tycker det känns fel. Vi har ju fått löneförhöjning för vi ska jobba mer, var det inte så?

Tack, herr talman! Det är ju faktiskt tre utskott som kräver 21 Lagtingsledamöter, det finns 30, så det finns 9 stycken som inte sitter i ett ordinarie utskott. Det finns resurser att bilda ett nytt näringsutskott för det är näringen som är det viktiga. Ja, BNP har gått ner och det är inte att vi ska jobba mindre som sitter i ett utskott. Men de som inte sitter i ordinarie utskott. Den här strukturen som vi nu har med tre ordinarie utskott är ju faktiskt gjord med tanke på att vi skulle ha reformen att vi inte ska ha ersättare för dem som är i landskapsregeringen. Nu har vi slagit fast att vi ska behålla det här systemet och då ska vi istället lägga till ett fjärde utskott.

Tack, herr talman! Det är klart ledamot Toivonen har en poäng i det när han lägger det den vägen för jag och Liberalerna har haft visionen att ersättarsystemet ska bort. Och då hamnar det på en annan bog förstås. Men samtidigt tre av de ledamöter som inte är med till utskott så är med i talmanspresidiet till exempel. Där försvinner tre personer. Inte vet jag nu om talmannen ska sitta i ett utskott. Så jag vidhåller nog, det är nog bättre att tillsammans göra någonting inför nästa mandatperiod, som stärker upp speciellt arbetet kring finans- och näringsutskottet. Då får man också en större tonvikt på näring.

Talman. Lagting och åhörare. I det ursprungliga förslaget som drogs tillbaka i måndags så handlade det om löneförhöjningar på drygt 30 % för ministrarna och lantrådet. Jag tycker att det var positivt att man drog tillbaka det förslaget. Jag hoppas att utskottet ser nyttan av att titta på att slopa ersättarsystemet. På det sättet skulle man ju faktiskt kunna finansiera delvis ministersekreterare som skulle kunna avlasta ministrarna istället för löneförhöjningar skulle man kunna avlasta ministrarna och förse dem med spetskompetens. Det är ju en av nackdelarna som vi har med vårt demokratiska system, det är ju att man behöver ju faktiskt inte ha kompetens för att hamna i varken lagtinget eller hamna som minister. Då skulle det nog vara positivt om man kan ta in den kompetensen.

Tack, herr talman! En upplysning bara. Vi vet ju inte ännu vad arvodeskommissionen kommer att komma fram till vad gäller ministrarnas arvoden. Så att det drogs tillbaka den här höjningen av arvodena nu behöver ju inte betyda att inte arvodeskommissionen kommer att komma fram till samma sak.

Tack, herr talman! Nej, det är helt korrekt.

Talman! Det är intressant den här diskussionen kring spetskompetens. Men, det fungerar ju på det viset i västliga demokratierna att man väljs och man har olika bakgrund och det är ju liksom en styrka för politiken. Man behöver inte ha någon spetskompetens för att sitta i lagtinget, inte ens för att vara minister. Spetskompetensen ska finnas hos sakkunniga, hos tjänstemännen. För den skull kan man ju diskutera att ha politiska medarbetare. Men hela grundidén så går ut på att det ska vara en uppsjö av olika medlemmar i ett lagting och en landskapsregeringen som har olika bakgrund och olika erfarenheter. Spetskompetensen och sakkunskapen så ska finnas i förvaltningen.

Talman! Det av mig nyligen anförda står väl inte i kontrast till det som ledamot Sjögren nu framför. Jag säger bara att det måste ju vara lämpligt för en minister att ha en nära medarbetare som besitter en spetskompetens inom det ansvarsområdet som man har.

Talman! Då missförstod jag ledamot Egeland. Jag uppfattade att man tyckte att ministrar och lagtingsledamöter bör besitta viss spetskompetens. Så fungerar ju systemet att det finns spetskompetens i förvaltningen.

Talman! Då var det nog ett missförstånd. Nej, det var inte så jag menade. Det hade ju naturligtvis varit positivt, men det är ju en utopi. Det skulle ju inte gå att genomföra. Utan jag menar bara att man måste kunna få den hjälpen som man behöver i sitt arbete.

Tack, herr talman! Jag tänkte faktiskt inte säga någonting i detta ärende, men i och med att alla grupper nu uttalar sig så bör man väl också säga någonting från våran sida. Och vi var inte heller med i den här arbetsgruppen. Orsaken till det har inte varit på något sätt uteslutning eller någonting sådant utan det blev bara så att vi inte var med i den här arbetsgruppen helt enkelt.

Jag har tagit del av diskussionerna i talmanskonferensen och vi har ju diskuterat det här ärendet flera gånger. Och jag vill beröra en sak som jag tror att man kan se på väldigt olika sätt när vi pratar om begreppet demokrati som trots allt är pudelns kärna i vår verksamhet. Det var när Röblom gav sin syn på hur man skulle ha åtskillnad mellan politik och förvaltning. Man hör ganska ofta beroende på vem man umgås med förstås. Men man hör ganska ofta att befolkningen tycker att allt blir alltmer invecklat och tillkrånglat. Och man undrar också varför går det inte att få styrning på förvaltningen och underlydande myndigheter nuförtiden? Det hör åtminstone jag ganska ofta.

Och det sägs att i Sverige finns det ett uttryckligt förbud mot ministerstyre och det är sant. Men det finns inte det förbudet här. Jag är inte så där helt övertygad om att det bästa är att man har en total åtskillnad av förvaltningen och politiken. Vi lever trots allt i ett ganska litet, litet samhälle. Jag noterar att lagtingsman Röblom sa att man ringer till ministern och vill att man ska göra saker och ting, att man ringer och stör. Under de åtta år som jag var minister så upplevde jag det aldrig på det sättet. Man blev ofta uppmärksam på att det här fungerar inte, här är problem och då försöker man lösa de lösa problemen utan någon sorts tillmälen om att man skulle göra fel.

Så jag tror inte att det åländska samhället vinner på att kopiera strukturer ifrån Sverige eller ifrån Finland. Vi är ett litet samhälle och vi måste lite se till att vi alla drar åt samma håll. Jag tyckte det var en bra diskussion. Kollegan Robert Mansén hade ett väldigt bra inlägg när det gällde framställningen om enmans myndigheter. Det är ett typexempel där vi var på väg att kopiera precis alla strukturer som man har öster och västerut och det kan inte det här samhället bära. Så därför sa jag också talmanskonferensen båda gångerna, att jag är inte 100 % övertygad om de här skrivningar om hur viktigt det är åtskillnaden mellan politik och förvaltning. Tvärtom är det viktigt att vi har strukturer som faktiskt de folkvalda kan påverka och få till stånd en förändring. För annars är ju faktiskt demokratin på ett sluttande plan. För det vet vi ju att tjänstemän, oavsett om de fungerar bra eller dåligt, dom inte så lätt att byta ut. Men politiker har man möjlighet till byta vart fjärde år och den möjligheten är viktig i en demokrati.

Jag vill också säga att när det handlar om det här med arvodeskommissionen så har vi ifrån Ålands Framtid har hela tiden varit emot den. Tidigare tog det avgående lagtinget beslut om det tillträdande lagtingets lönesättning. Det ledde till att så småningom var det ingen som överhuvudtaget vågade ta i de ärendena. Därför blev det den här 30 procentiga pucken nu som man bland annat från Obunden Samlings sida har skjutit in sig mycket på sociala medier. Det blev att släpa efter den allmänna löneutvecklingen åtminstone två, kanske tre mandatperioder och då tillsattes arvodeskommissionen. Ålands Framtid tyckte att det här måste man öppet och ärligt i lagtinget kunna ta beslut om. Men vi förlorade den fajten. Och med beaktande av det så stödde jag talmannen i talmanskonferensen och tyckte att jo, vi ska ha samma förfaringssätt när det gäller arvodeskommissionen. Det måste vara samma förfaringssätt, annars blir det ett haltande system. Så det är bakgrunden till att vi stöder det här. Och det var bra att vi fick till stånd, en kompromiss som samtliga partier kunde stå bakom i talmanskonferensen, oavsett vad vi kan läsa på sociala medier. Men det är verkligheten.

När det gäller ersättarna i lagtinget så har vi också där från Åland Framtids sida hela tiden tyckt att ersättarna skall inte vara kvar. Ska vi prata om prislappar och inbesparingar så inklusive lönebikostnader så är det över en halv miljon som vi pratar om. Det har sagts att det blir för litet. Det har sagts att ministrarna blir för tunga. Det har sagts att ministrarna kommer hela tiden rösta för sina egna förslag, så därför ska vi ha ersättarna kvar. Men jag tror inte att det finns någon ersättare över huvud taget som röstar emot ett av regeringens förslag. För det innebär ju att han får gå hem själv dagen efter, så det finns ingen skillnad därvidlag. Men igen, vi har stått bakom den här framställningen och hoppas nu att det ska gå vidare.

Avslutningsvis vill jag säga det som har varit lite dagens debatt i det här ämnet. Om vi ska ha ett skilt näringsutskott eller om vi ska fortsättningsvis ha Finans- och näringsutskottet där är bakgrunden den att samtliga partier var inne för att ersättarna skulle tas bort. Hela strukturen i lagtinget byggdes upp utgående ifrån att man i stället för att ha ett skilt näringsutskott och ett skilt finansutskott så slår man ihop dem, för det skulle inte räcka till annars platserna. Det har talman och de har bemanning i utskotten med färre antal ledamöter. Så strukturen finns redan färdigt, oavsett vad som har sagts. Nu är det är det som det är och jag tittar på ledamot Holmberg eftersom jag vet att också Liberalerna var inne för att ersättarna skulle tas bort, så då är det logiskt att man har den här strukturen. Men ska man ha ersättarna kvar så då kan man splittra upp sig i flera utskott igen om man så vill, men jag hoppas att det inte ska gå därhän.

Tack, herr talman! Det är klart att det ska vara styrning i regeringen och den styrningen ska ju inte bygga på vem som ringer ministern och sedan vem som ministern ringer utgående från vem som har ringt ministern. Utan det måste ju vara andra saker som styr politiken som har hela samhället är i åtanke och som följer någon lite mer långsiktig plan än att ministrarna ska springa runt och reagera på vem som råkar ringa. För som jag var inne på i mitt anförande så är det ju inte alla som ringer. Då blir det väl lätt så som jag bedömer Erikssons resonemang, att det är de som ringer och de som pratar högst som får mest igenom. Och det är inte riktigt demokratiskt.

Det sistnämnda håller jag helt och hållet med om och då krävs det ju att man som politiker har så mycket kurage att man kan säga att nej, det här fungerar inte. Det blir mycket talande om att ringer. Jag skulle istället vilja säga att möjligheten för medborgarna att påverka. Vi ska inte som politiker göra oss otillgängliga. Säga att, nej det där kan jag påverka det där bestämmer alla tjänstemän. Det är inte min syn på demokratin. Min syn på demokrati är när medborgarna direkt kan ta kontakt med sina politiker och vi har ett styrelseskick som möjliggör att faktiskt politikerna kan agera. Jag är inte alldeles säker på att vi har det på alla instanser i dagens läge. Eller rättare sagt är jag ganska övertygad om att vi inte har det.

Tack talman! Politiker ska styra. Det är klart att man kan bli påtalad, man ska vara tillgänglig för väljarna och medborgarna. Om en medborgare påtalar något som är ett problem ska man ta det till sig som politiker. Sen ska man styra genom lagar och principbeslut sånt som gäller alla. För det finns ju en likabehandlingsprincip i det här resonemanget också. Gör man inte det så blir det lätt ett sådant här fixande och trixande som beror på vem som ringer och vem ministern ringer. Och det et ska vi inte ha i en modern demokrati. Man måste ha likabehandlingsprincipen framför ögonen och just därför att Åland är så litet så är det ännu viktigare att vi är medvetna om den faran som finns. Att lite beroende på vem som då på 90 talet sände minister Eriksson så fick man någonting igenom. Det är inte en tid som jag vill ha tillbaka.

Det finns alltid faror med demokratin, men alternativen är mycket, mycket värre kan jag intyga kollegan Röblom. Ska vi ha ett sådant styrelseskick där inte medborgare överhuvudtaget ska engagera sig, kan påverka. Jag ser inte något fixande eller trixande för att vi har medborgare som är intresserade, som vill påverka samhällsutvecklingen och som vill framföra sina åsikter. Det ser jag inget konstigt i. Tar vi till exempel ett miljöärende som var det tidigare, det togs beslut på tjänstemannaplan förstås. Det kunde överklagas. Då tog man upp det i plenum. Nu finns inga över huvud taget de demokratiska möjligheterna mera. Utan allt styrs via en extern instans som för den enskilde medborgaren mer eller mindre är omöjligt att påverka. Sedan kan man lägga olika tyngd i ordet påverka förstås. Tack talman!

Tack talman! Jag är helt enig med det som ledamot Eriksson säger gällande fördelarna med vår småskalighet. En stor fördel är ju enligt mitt tycke att medborgarna är närmare sina folkvalda. Det är till exempel ganska enkelt att ställa de folkvalda till svars om de fattar beslut som inte ligger i medborgarnas intresse. Och där ser man ju i större samhällen så kan man ju se en betydligt större frustration över att politiken kanske inte alltid går medborgarnas ärenden. Utan för andra agendor och det finns ingen möjlighet för medborgarna att ställa dem till svars för detta. Att det skulle bli en fixande och trixande politik av den här småskaligheten, det är ju såklart en möjlighet som finns, men det är upp till de folkvalda att hålla sig för goda för det.

När det gäller det sistnämnda var det precis det jag sa tidigare replikskifte. Men det intressanta är ju att vill vi som politiker undandrar oss vårat ansvar. Det gör man ju lätt om man så kraftfullt särskiljer förvaltning och politik och säger att det där kan jag inte befatta mig med. Det där kan inte jag göra någonting åt. Så det är det som bekymrar mig. Så ledamoten Egeland och jag har, uppfattar jag, ganska samma syn att vi ska vara så tillgängliga som möjligt. Vi ska vara lyhörda för vad medborgarna framför. Ett sådant samhälle vill jag leva i och det uppfattar jag att också Egeland vill leva i.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson, vi har samsyn när det gäller att ersättarna och orsaken till varför vi ville ha bort dem. Men när det kommer till finans- och näringsutskottet speciellt, jag tycker att det är en jätteviktig fråga och risken är att man bara bollar frågan framför sig så är det likadant nästa mandatperiod? Men pratar man i näringslivstermer, beläggningsprocent eller nyttjandegraden vad vi ska säga så skulle det ska bli intressant att se. Vår väldigt duktiga och kompetenta utskottssekreterare har ju andra uppgifter och det gör ju att vi inte alltid kan mötas när vi vill, när vi skulle behöva mötas. Men det ska bli intressant att se hur mycket potential vi haft den här perioden i Finans- och näringsutskottet i förhållande till vad vi har utnyttjat. Det är ju den frågan man borde ställa sig innan man eventuellt går in för att skapa ett nytt utskott. Men för det innebär ju också att det behöver en till utskottssekreterare så att det blir inget nollsummespel.

Tack vare mitt tidigare engagemang i Nordiska rådet inte varit med i något utskott men jag är med i självstyrelsepolitiska nämnden förstås. Men min bild är att Finans- och näringsutskottet har blivit väldigt tungt. Och det är bra. Det ska vara ett tungt utskott. Men arbetsbelastningen verkar ha blivit ganska snäv om man jämför med andra utskott. Jag har inte någon bra bild av det där, men den känsla jag har när man pratar med ledamöter av Finans- och näringsutskottet så låter det lite så. Så det är väl kanske viktigt att man också tittar på att behöver man vikta om det på något sätt med de resurser vi har. I fall arbetet i ett utskott där man verkligen vill arbeta och verkligen vill göra någonting, om inte sekreterare resurserna skulle räcka till så borde det ju gå att vikta om på något sätt i så fall.

Tack, talman! Givetvis motsätter jag mig inte en sådan tanke, men jag tycker att första stegen borde vara som jag var ute efter i förra repliken. Man borde ju titta på den här perioden och säga hur mycket av kapaciteten har vi utnyttjat? Har vi liksom halva bildäcket står obokad och tomt så finns ingen orsak till att beställa en ny färja. Då måste vi se till att utnyttja befintlig däckskapacitet om vi pratar skärgårdstrafik till exempel.

Jag har inte samma inblick i finans- och näringsutskottets arbete så jag kan inte uttala mig om det. Men det låter troligt.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.