Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack för ordet talman!

Ärade kollegor. Lag- och kulturutskottet har behandlat föreliggande lagförslag och utskottets majoritet föreslår alltså att den berörda lagstiftningen antas med vissa ändringar. Den av reservanterna framlagda reservationen visar med all önskvärd tydlighet hur olika de politiska utgångspunkterna är när det gäller synen på kommunernas rätt till självbestämmande kontra den enskilde ålänningens rätt till grundläggande service i sin vardag oavsett hemkommun.

Det sistnämnda är enligt min tolkning den främsta orsaken till att vi inom utskottsmajoriteten valt att i allt väsentligt stöda regeringen Sjögrens lagförslag, dvs att vi till varje pris vill undvika ett framtida scenario där en kommuns ekonomiska kris gör att servicen för medborgarna kraftigt skärs ner samtidigt som det allmänna i form av landskapsregeringen inte har någon rättslig grund för att agera och detta oavsett om en kommun till och med skulle stå utan förtroendevalda som är villiga att offra sig. Med sistnämnda uttryck avser jag situationer där de folkvalda tvingas ta såväl ekonomiska som juridiska risker och där tjänstemannaplikten ligger som ett Damokles svärd över deras huvuden.

Varför denna smått dramatiska inledning? Bakgrunden är att jag personligen inte tror att alla i detta parlament inser allvaret med kommunala ekonomiska kriser, dvs vilka följderna kan bli om till och med förtroendevalda känner att situationen blivit dem övermäktiga. Det är exakt dylika scenarion som lagförslaget ska bidra till att motverka på ett avgörande sätt. Vägen dit kan och ska diskuteras men vi får inte låta den enskilda ålänningens rättssäkerhet skymmas av allehanda sidodiskussioner.

I motsats till reservanterna ser inte utskottsmajoriteten att lagstiftningen, varken lagtexten och än mindre dess motiveringar, per automatik får de drastiska konsekvenser som presenteras i reservationen. Tvärtom ser vi att lagens syfte är att i första hand stöda kommuner med ansträngd ekonomi. Detta görs genom ett förfarande som i första hand ger berörda kommuner gratis konsulthjälp och som i sin tur leder till förslag på åtgärder.

Vi ser inte heller att lagen utan synnerligen goda grunder kommer att urholka den kommunala självstyrelsen. Kommungurun Siv Sandberg presenterade inför utskottet ”facit” över hur den motsvarande finska utvärderingen av kommuner i svår ekonomisk ställning utfallit under åren 2007-2024. Saldot är att trots över 50 inledda processer har endast två kommuner fått förändrad ställning mot kommunens egen vilja. I ett fall har dessutom HFD upphävt den tilltänkta tvångssammanslutningen. Utskottsmajoriteten anser att Siv Sandbergs redogörelse ger belägg för synsättet om att lagen om tryggande av kommunal service i första hand bör ses som ett stödjande instrument och inte som ett hot mot den kommunala självstyrelsen. Dessutom står den kommunala självstyrelsen stark även i tider präglade av ekonomisk stress. Det visar inte minst nämnda HFD avgörande som byggde på att en inblandad kommun hade kommande intäkter och därmed ansåg juristerna att det inte fanns förutsättningar för att rubba den kommunala strukturen

Lag- och kulturutskottet tackar finans- och näringsutskottet för utlåtandet om lagförslaget och har i flera fall tagit till sig framförda åsikter. Bland dessa kan nämnas följande. Jag citerar: ”Utskottet anser det som ändamålsenligt att ett utredningsförfarande kan avbrytas i ett tidigt skede ifall det konstateras att nyckeltalen påverkats av en temporär kostnadsdrivande händelse eller motsvarande, vilket har föranlett att nyckeltalen endast tillfälligt är under föreslagna gränsvärden och kommunens ekonomi i övrigt kan anses vara stabil.”

Just detta påpekande är oerhört centralt för det är förstås av största vikt att inte kostnadsdrivande processer startas upp i ett läge där en kommuns ekonomiska siffror beror på tillfälligheter, valda politiska prioriteringar eller externa beslut. Lag- och kulturutskottet har därför tagit in i sitt betänkande en passus om att utvärderingarna i dylika fall ska hållas så korta som det bara är möjligt. I de mest uppenbara fallen blir det inte ens nödvändigt för landskapsregeringen att tillsätta den tilltänkta utvärderingsgruppen eftersom redan den inledande analysen utförd vid finansavdelningen i sådana situationer påvisar enskilda omständigheter som förklarar bakgrunden till de röda siffrorna i boksluten.

Talman! Landskapsandelssystemet framhålls ofta från kommunalt håll som boven i det kommunala ekonomiska dramat, dvs att förändringar ibland görs som förändrar den kommunala ekonomin negativt. Ofta i kombination som brukar kallas för tvingande lagstiftning, dvs påbud från bl.a. lagtinget som höjer kostnaderna. Det är därför av central vikt att den s.k. finansieringsprincipen på ett tydligt sätt betonas i lagförslagets allmänna motiveringar och att det samlade lagtinget därmed uppmärksamgörs på vad våra tidigare kolleger åtagit sig på parlamentets vägnar, dvs att kommunerna även ska ges möjlighet att finansiera de krav som påförs via lag.

Till sist några avslutande kommentarer.

För det första blir det åter intressant att se hur lagkontrollen kommer att utfalla. Klarar lagparagraferna den kommande minutiösa granskningen eller fälls lagen till någon del? Visserligen motsvarar det föreslagna systemet i mångt och mycket den utvärderingsprocess som de finska kommunerna med ansträngd ekonomi utsätts för – allt klarerat av riksdagens grundlagsutskott. Men som vi väl vet genomgår lagtingslagar en betydligt noggrannare granskning än vad ett oerhört belastat grundlagsutskott förmår sätta på nya riksdagslagar.

För det andra uppmärksamgör såväl lag- och kulturutskottet som finans- och näringsutskottet landskapsregeringen om att det är angeläget att ändamålsenligheten med att samarbetsstöd och likviditetsstödet återfinns under samma budgetmoment i Ålands budget diskuteras eftersom två behjärtansvärda syften konkurrerar om utrymme. Lag- och kulturutskottet anser för sin del att det är av central betydelse att landskapsregeringen stöder samarbetsprojekt såsom IT-utvecklingen inom det kommunala. Utan detta stöd är risken stor att kommuner med ansträngd ekonomi tvingas att avstå medverkan i projekt som i förlängningen både förbättrar servicen till invånarna och minskar på kostnadstrycket.

För det tredje och samtidigt till sist: visst är det anmärkningsvärt att Åland först nu behöver det föreslagna utvärderingsförfarandet för våra kommuner medan man i Finland 20 år tidigare behövde lagstifta om samma förfarande. Enligt mig är det ett starkt bevis på att det allmänna i form av landskapsregeringen och lagting bemödat sig om att på olika sätt säkerställa fortsatt styrka i den kommunala självstyrelsen,

Talman! Det skulle finnas mycket att tillägga men jag är övertygad om att jag får anledning att återkomma.

Tack, talman, och tack till utskottets ordförande. Vi har haft många givande och spännande diskussioner, kan jag säga.

I samband med valperioden 2015–2019 ledde dåvarande kansliminister, socialdemokraten Nina Fellman, ett tåg mot fyra åländska kommuner och sedermera föll den processen. Vid den tidpunkten var Centern emot en tvångssammanslagning av kommuner. Nu har tydligen bilden förändrats, och det accepterar jag förstås. Jag finns inte längre med i partiet.

Men jag undrar: Vilken är ledamotens och regeringens målbild? Tidigare minister Nina Fellman hade en tydlig målbild om fyra kommuner. Men vilken är nuvarande regeringens målbild?

Tack, talman! Tack till hela utskottet. Trots att vi haft omröstningar så har diskussionerna inom utskottet var det givande att behandla detta lagförslag.

När det gäller målbilden för regeringsblocket kan jag bara konstatera att rättssäkerheten för den enskilde ålänningen måste trumfa allt annat. Det innebär att vi inte får hamna i situationer där det allmänna, i form av parlamentet och landskapsregeringen tvingas att bara se på, medan den kommunala servicen drabbas på olika sätt. Detta kan i förlängningen leda till ganska otrevliga situationer.

Som jag redan berörde, är det inte lätt för en förtroendevald att fatta beslut som man vet är dåliga. När man dessutom har tjänstemannaplikten över sig, det vill säga att man måste agera enligt det allmännas bästa, blir det en mycket svår situation som vi måste undvika till varje pris.

Talman! Kan jag få ett förtydligande kring vilka lagar och förordningar som har förändrats sedan 2019, vilket nu har lett till att ledamoten har kommit till en annan insikt än tidigare?

Det är många faktorer som påverkar den politiska processen i det här fallet, och det handlar inte bara om den oroande ekonomin för självstyrelsen. Så länge vi alla är eniga om att inte låna för den dagliga driften, måste vi se över vårt hus och säkerställa att allt fungerar.

Med detta sagt är syftet med detta lagförslag inte att skapa problem. Tvärtom ger denna lagstiftning faktiskt stöd för att fortsätta med likviditetsstöd inom den kommunala sektorn, i väntan på att vi har analyserat vad som är på väg. Ledamoten vet mycket väl att utskottet understryker att under den mellanliggande tiden, innan det är dags att aktivera detta stöd, och den dag då bokslutssiffrorna är röda för en kommun, ska man också utreda parallellt. Vad behöver göras för att förstärka den kommunala sektorn?

Så här i början av debatten vill talmannen påminna om att repliker ska riktas till anförandet, och endast till det. Nästa replik går till ledamoten Regina Ljusslingor. Tack, talman!

Tack, talman! Tack, utskottsordförande, för det genomtänkta och beskrivande betänkandet. Jag är naturligtvis beredd att stöda lagförslaget.

Jag reagerade särskilt på ett stycke i betänkandet som lyder så här: "Utskottet konstaterar att ekonomiskt svaga kommuner inte blir starka av att gå samman, varför, utskottet efterfrågar en övergripande översynen av lagstiftningen som även berör kommunernas organisation och struktur."

Det här är naturligtvis mycket lovvärt. Man tänker sig att man avlyfter lagstadgade åtaganden från kommunerna, vilket man har gjort på ett föredömligt sätt på Åland. Det finns ännu saker man kan göra här, till exempel inom äldreomsorgen.

Men det som jag saknar är ett resonemang kring stimulerande åtgärder, främst kanske från landskapsregeringens sida, för att förhindra att kommunerna blir så svaga. Jag tänker på tillväxtstimulerande åtgärder.

Jag tror att alla i salen delar ledamotens åsikt om behovet av tillväxtfrämjande åtgärder, men det har inte legat inom utskottets uppdrag den här gången.

Det är viktigt att det förändringsarbete som näringsministern Josefsson driver och att man presenterar olika tankar om vilka åtgärder som kan vidtas. Med det sagt vet vi alla hur svårt det är att aktivera ny, hållbar verksamhet som också har ekonomiska förutsättningar, trots vårt geografiska läge och de utmaningar som finns inom skärgården. Och att detta sker i kombination med det tryck som finns på den kommunala sektorn i övrigt.

Nu har landskapsregeringen en hel del att fundera på under de kommande åren av mandatperioden. Vad kan och bör göras?

Tack, talman! Tack, Jansson!

Det handlar alltså om en övergripande översyn av kommunernas organisation. Jag anser att man även bör se över landskapsregeringens organisation. Under många år har man talat vackert om att flytta ut verksamheten från landskapsregeringen till kommunerna. Detta tas redan upp i det andra betänkandet som utskottsordförande Holmberg kommer att presentera, den negativa demografiska utvecklingen. Genom att flytta verksamhet till kommunerna skulle man kunna motverka utflyttningen. Det skulle skapa arbetsplatser i kommunerna och bidra till framtidstro samt den tillväxt som efterfrågas. Landskapsregeringen borde föregå med gott exempel i detta avseende.

Många kommuner är ekonomiskt svaga, och jag blev förvånad när jag läste i tidningen att även Lemland avser att avyttra fast egendom, eftersom de beskriver sin kommun som rätt svag i dagens läge.

Tack, talman! Jag har tidigare varit mycket skeptisk till begreppet skärgårdslag. Det nämndes i en tidningsartikel av näringsminister Josefsson och även jag avskyr symbolpolitik.

Men kanske är det så att det enbart i samband med en konkret lag som vi verkligen skulle få anledning att se över den efterlysning av åtgärder som ledamot Juslin gör. Det kanske är det enda sättet att verkligen ta ett större grepp om frågan.

De frågeställningar som ledamoten lyfter är viktiga och berörande, och jag tror att ledamoten själv förstår detta. Hela ministerkollegiet måste tillsammans fundera på vad de kan göra. Vi måste också ta hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna och inte minst trafikfrågan.

Jag delar förstås ledamotens åsikter och sympatiserar med dem, men vägen dit kan vara lite jobbig.

Tack, talman!

Tack, utskottets ordförande Johansson, för redogörelsen. Utskottsordföranden nämner landskapsandelarna, och i betänkandet står det att det inte hör exakt till det här lagförslaget. Det har dock varit en återkommande fråga från kommunerna, och en diskussion som pågår, är att det som ledamoten Jansson sade, är att boven i dramat är ett snedvridet landskapsandelssystem.

Hur har utskottet fört diskussioner kring detta, och vad har utskottets ordförande för tankar kring att det finns folk i kommunerna som menar att om bara det systemet revideras, så löser vi många av de här problemen? Det är det som är hönan innan vi ska diskutera ägget i form av sådana här andra åtgärder.

Tack, talman! En mycket bra fråga, ledamot Röblom. Utskottet har faktiskt haft ett särskilt hörande med finansminister Perämaa och hans tjänstemän angående landskapsandelssystemet. Jag tror att majoriteten av remissvaren från den kommunala sektorn pekar just på det som ledamoten lyfte fram. Landskapsandelssystemet är nyckeln till allt, och därför är den pågående utvärderingen av vad det kommer att utmynna i av största vikt.

Vi kan konstatera att de drygt 54,4 miljoner som förs till den kommunala sektorn idag inte är så lätta att överblicka. Det handlar om landskapsandelar i vanlig mening, men också om kompensationer. Dessutom finns det alla varianter av enskilda stöd som kan komma vid sidan av allt detta, vilket gör det svårt att ta ett samlat grepp.

Som jag brukar säga, Åland har 16 unika kommuner. Att skapa ett system som täcker och är rättvist för alla är nästan omöjligt.

Talman!

Jag är medveten om översynen av landskapsandelssystemet, och det skulle vara intressant att få veta när vi kan förvänta oss att detta arbete är klart.

Det jag vill ställa som följdfråga handlar om den oro som har funnits bland kommunala företrädare. När det här utvärderingssystemet införs, till exempel systemet med landskapsandelar, finns det en rädsla för att vissa aspekter inte kommer att beaktas fullt ut i utvärderingen. Det får inte bli så att fokus enbart ligger på de relativt små egna medel som vissa kommuner har att spara in på eller arbeta med.

Vid en sådan utvärdering är det viktigt att hela bilden kommer fram. Om jag förstår betänkandet rätt, så är det av stor vikt för utskottet att hela bilden beaktas i utvärderingen.

Tack, talman! Jag tror, som en respons på ledamotens andra fråga, att utvärderingsgruppernas resultat och förslag till åtgärder, samt hur de beskriver bakgrunden, kommer att vara oerhört värdefulla. Detta gäller inte minst för landskapsregeringen, och i förlängningen även för lagtinget för att få grepp om vad som egentligen är grundproblemet.

Vi vet att landskapsandelssystemet inte är det bästa. Vi har två ganska jämförbara kommuner i storlek, men de har två olika ekonomiska verkligheter. Vi måste också ta hänsyn till den demografiska biten, samt barnomsorg och skola.

Det finns så många aspekter att beakta, och detta kan ge en värdefull insikt om vad som behöver göras. Därför underströk jag det som ledamoten Juslin lyfte i sitt citat att man måste titta på helheten och se var det landar.

Tack, talman!

Jag lyssnar på ledamoten som pratar om betänkandet om landskapsandelar. Det står en hel del om landskapsandelar och hur viktigt det är med utvärdering, samt att det här ska falla ut rätt.

Men vi har en annan sak. Vi har kompensationen för grundavdraget och resekostnadsavdraget, som inte behöver någon djupgående analys. Här konstaterar man direkt att man inte kompenserar skatteavdraget fullt ut, som man gör i den kommunala beskattningen och det skadar kommunerna.

Vi pratar om att detta handlar om en kommunsammanslagningslag, och vi gör det för att vi ser att landskapsregeringen kontinuerligt minskar ersättningarna till kommunerna. I 2025 års budget minskar man kompensationsgraden för grundavdraget med 5 %, och för 2026 har man flaggat för att man ska minska det ytterligare.

Det är förvånande att vi inte ser något resonemang alls om just den här frågan, för den är inte komplicerad. Den är glasklar. Man inför skatteavdrag, och då ska man också kompensera för dem. Varför pratar man inte om det?

Tack, talman! Jag tror att ledamoten är mycket väl medveten om den ekonomiska verkligheten, det vill säga att vi har ett behov av att se över hela kostnadsstrukturen. Den kommunala sektorn har också påverkats av detta.

Sedan kan man förstås föra en ideologisk diskussion. I vilken mån ska då det här huset kompensera fullt ut för något som i första hand berör kommuninvånarna som är föremål för åtgärderna? Ska det här huset bära hela kostnaden, eller är det rimligt att man, åtminstone delvis, också från kommunalt håll bidrar?

Om vi tar reseavdraget som exempel, så syftar det i första hand till att se till att glesbygdskommunerna inte drabbas oerhört hårt av att deras invånare har för långt till jobbet i samband med pendlingsrutinerna. Det är en helhet som vi får återkomma till i samband med översynen av landskapsandelssystemet.

Tack, herr talman!

Utebliven kompensation för direkta åtgärder skadar kommunens ekonomi. Konsekvenserna av att skada kommunens ekonomi via skatteavdrag, som kommunmedlemmarna får göra, minskar intäkterna till den kommunala kassan. Kommunerna har dock ett verktyg, de kan höja skatten.

Jag anser att detta resonemang är helt centralt att diskutera när vi pratar om kommunal service och hur vi ska trygga den. Det handlar också om hur stora landskapsandelarna ska vara. Även om landskapsandelarna går till specifika sektorer på våra papper, så blir det en fri pott som kommunerna kan använda precis som de vill. Det är en brist i systemet.

När ledamoten pratar om landskapet kontra kommunerna och var besparingar ska göras, handlar det om vilken service man prioriterar högst. Ska vi prioritera landskapsservicen här? Vi har mängder med organisationer som jag vet att inte tillför särskilt mycket till ålänningarnas välfärd på samma sätt som kommunal service gör. Men det är väl en fråga om perspektiv.

Spontant tycker jag att ledamoten i sitt replikskifte här glömmer en viktig sak. Vi har ju satsat oerhört mycket på den kommunala basen inom vårt örike. Om vi ser på vilka resurser vi har inom den kommunala sidan jämfört med andra regioner, så kan vi konstatera att vi har gjort enorma insatser, särskilt inom skolvärlden. Samtidigt anser jag att vi har satsat för lite på självstyrelsens kärna.

Vi har en alltför liten krets av tjänstemän som kämpar för självstyrelsens överlevnad i vardagen. Det är just här vi egentligen borde förstärka våra insatser för att klara morgondagens utmaningar, inte minst i den pågående självstyrelserevisionen och liknande frågor.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Jansson talade om det här betänkandet och dess tillämpning på kommunerna. En fråga som väcks är varför det inte ska tillämpas på kommunalförbunden. Vi har åtminstone två stora kommunalförbund som skulle riskera att träffas av dessa regler. Har ledamoten något att tillägga kring detta?

Det är en bra fråga egentligen, vicetalman Måtar, men den ganska enkel att bryta ner. Det är enbart kommuner som kan ta sig in i den här typen av lagstiftning, vilket i förlängningen kan leda till det värsta scenariot. Detta skulle kunna rubba strukturer, det vill säga skapa en förändrad tillvaro i samarbete med en annan kommun eller flera kommuner.

Flera kommuner ingår i kommunalförbund, som består av dessa kommuner. Kommunalförbundets ägare är de 16 kommunerna. Sedan har vi Oasen och andra som har en mindre antal ägare. Men i grunden är det kommunerna och den här lagstiftningen kan bara träffa kommunala enheter.

Tack, talman!

Ledamoten kan notera att ett av våra största kommunala förbund aldrig har haft ett positivt årsbidrag i förhållande till avskrivningarna och ligger på en soliditet på ungefär 30 %. Det är intressant att denna verksamhet inte behöver ha en lagstiftning som säkerställer att den fungerar, medan kommunerna behöver sådan lagstiftning för att säkerställa att de kan fungera trots de dåliga siffrorna.

Det verkar som att man på något sätt riktar regler mot kommunerna som borde riktas mot andra verksamheter. Men man gör det inte, eftersom de andra verksamheterna är tillräckligt stora. Är det så man tänker?

Jag tror personligen att vi alla skulle vilja kunna ta ett större grepp som kommunalförbund. Men det är trots allt en del av det kommunala självstyret och hur man har bestämt att organisera sig. Med undantag för Kommunens socialtjänst, som egentligen är ett tvingande kommunalförbund, eftersom man inte kunde enas på frivillig väg.

Men när det gäller kommunalförbund och mycket av det kommunala, så landar det till slut här i detta parlament. Vilka krav ska vi ställa på den service, den rättssäkerhet och den trygghet som de enskilda ålänningarna har rätt till i sin vardag? Det landar ju här.

När Kommunens socialtjänst uppvisar stora kostnadsökningar beror det på en tvingande lagstiftning som säger att alla individer ska ha rätt till samma trygghet, samma omtanke och samma vård, oavsett var man bor och oavsett vilka funktionsnedsättningar man har.

Herr talman! Jag vill säga några ord om den kanske ändå i sammanhanget lilla frågan om att dela upp budgetmomentet gällande samarbetsunderstöd, likviditetsstöd i skilda moment.

Som sagt, nu när vi lever under systemet med kostnadstak är det svårt för systemet att hantera många budgetmoment där man måste gissa sig till det eventuella behovet av pengar. För att säkerställa att det räcker, om man har det som målsättning, så gissar man sig till ganska stora summor som kanske inte förverkligas. Då måste man spara in pengar någon annanstans för att täcka detta.

Därför tycker jag att det är bra med ett system som har ett enda budgetmoment. Det innebär att om behovet av likviditetsstöd inte är så stort som man kanske har bedömt i början, så finns det mer pengar för samarbetsunderstöd på samma moment.

Men i slutändan handlar det ju ändå om hur mycket pengar man anser sig ha råd att överföra.

Jag tror vi alla förstår landskapsregeringens dilemma att hitta de pengar som behövs i vardagen när behoven är omättliga. Om vi ser på vilka behov vi har, även för Ålands del, blir det särskilt tydligt, särskilt när vi inte lånar till driften som man gör på andra håll.

Men ändå, om man tänker specifikt på IT-satsningarna, så är den digitala vägen ett ganska effektivt sätt att minska trycket på dagens kommuner. Genom samverkan kan de få en struktur som underlättar tillvaron, både för tjänstemännen och i synnerhet för invånarna.
Det är då synd om inte landskapet har medlen för att stimulera dessa satsningar. Risken är annars att bara de större kommunerna bestämmer sig för att göra detta tillsammans, medan de mindre kommunerna inte har råd och ställs vid sidan av. Det skulle vara olyckligt.

Herr talman!

Det är inte förbjudet för kommuner att samarbeta i vällovliga projekt, även om det inte finns medel från någon annan att sätta in i systemet.

Det system vi har nu, med gemensamma budgetmoment för dessa poster, har lett till den praktiska situation vi befinner oss i just nu. Vi bedömer att inte all likviditetsstödsmedel kommer att användas det här året.

Bara igår kunde vi därför bevilja samarbetsstöd till två mycket vällovliga projekt. Det finns fördelar med att ha dem i samma budgetmoment; där det går åt mindre på ena sidan kan man under samma moment föra över pengarna till det andra.

Jag uppskattar att ministern själv nämner just det som han också informerade utskottet om för någon vecka sedan, nämligen att det finns möjlighet att stöda digitaliseringsprocessen i detta skede. Det är oerhört centralt.

När det gäller ändamålsenlighet tror jag att det blir finans- och näringsutskottet som får fortsätta dialogen med finansministern om vad som är ändamålsenligt i den delen. Vi har också ett budgetförslag för kommande år som landskapsregeringen redan har börjat arbeta med.

Jag delar ministerns åsikt om att man måste kunna samarbeta utan att övriga offentliga aktörer är med i alla sammanhang. Men i det här fallet, när det gäller digitalisering och den digitaliseringsprocess som civilminister Zetterman driver, skulle det vara viktigt att landskapsregeringen är involverad. Detta gäller den praktiska sidan för att förverkliga de visioner som byggs upp inom den tankesmedjan.

Tack, herr talman!

Jag vill börja med att tacka lag- och kulturutskottet och finans- och näringsutskottet för det väl utförda arbetet i betänkandet.

Jag delar ordförande Janssons syn på syftet med lagstiftningen, de politiska utgångspunkterna och var fokus ligger när vi diskuterar denna lagstiftning.

Den här lagen är helt nödvändig för att trygga enskilda medborgares service, vilket också framgår av lagens namn: Tryggande av kommunal service. Det finns de som betonar att fokus ligger på kommuner och kommunsektorn. Detta kan tolkas som ett sätt att underminera kommunernas självstyre. De vill framhäva lagen kallas kriskommunlag, vilket kan ge intrycket av att den handlar enbart om kommuner. Ingen vill att denna lag ska behöva användas, men den ger ändå viktiga verktyg för att säkerställa medborgarnas service, oavsett vad som händer i framtiden. Det anser jag är mycket viktigt.

Tack, talman! Jag delar ledamot Påvals allmänna synsätt på det hela. Alla i detta parlament måste vara eniga om att vi ska göra allt för att motverka att den kommunala strukturen förändras.

Med det sagt vet vi alla att vissa kommuner har en enorm negativ utvecklingsspiral, just på grund av demografin. För någonstans kommer det att bli en utmaning när den äldre befolkningen, där jag själv befinner mig, blir för stor i förhållande till den ekonomiska bas som ska bära allting.

Därför behövs det en lagstiftning som på sikt kan adressera dessa frågor. Kanske är det inte något som behövs här och nu, så länge det finns likviditetsstöd och annat, men förr eller senare kommer den att behövas. Det är lika bra att debatten förs här och nu, så att vi får ett redskap i våra händer inför framtida utmaningar.

Tack, talman!

Jag vill ändå trycka på vikten av att framhålla namnet och begreppen korrekt, så att vi noga benämner lagen som den heter: Tryggande av kommunal service. Det är viktigt, eftersom många använder den här kriskommunlagen för att försöka flytta fokus till något annat, men också för att skapa splittring mellan organisationerna, kommunen och landskapet.

Jag har märkt att det finns en tendens att sätta upp vattendelare där det inte behövs. Vi är 30 000 på den här holmen, och jag utgår från att alla folkvalda på Åland, oavsett om man är vald till lagtinget eller till kommunerna, är medvetna om hela landskapets ekonomi och de förutsättningar vi har för att arbeta tillsammans, även mellan kommunerna.

Det här är en bra påminnelse om att vi alla har ett ansvar för det gemensamma.

Talman! Ja, jag tror att det var en bra slutreplik till den här delen.

Vi får göra vårt bästa i denna fråga och se till att obehagliga situationer och förändringar som går emot kommunens vilja inte uppstår. Det är också ett politiskt löfte som jag själv kan ge, att göra vad jag kan, åtminstone under den återstående delen av mandatperioden.

Tack, talman!

Bästa lagting, kolleger och åhörare och kommuninvånare. Utskottet har valt att i huvudsak fokusera på kommunutvärderingslagen i samband med detta utlåtande.

Utskottet konstaterar att Åland, och därmed flertal kommuner står inför ekonomiska utmaningar. Kommunens roll att trygga den grundläggande servicen för kommuninvånarna, så som barnomsorg, grundskola och äldreomsorg är avgörande, samtidigt som de lagstadgade kraven för servicen ökat. Utskottet erfar att detta är en delorsak till att vissa kommuner kan bli aktuella inför ett utvärderingsförfarande i det fall lagförslaget träder i kraft.

Kommunutvärderingslagen innehåller två olika kriterier för att en kommuns ekonomi kan anses vara synnerligen ansträngd enligt lagförslaget.

1. Om kommunen inte har täckt ett underskott inom tre år från ingången av det år som följer efter det år då bokslutet fastställdes.

2. Årsbidraget i förhållande till avskrivningar/nedskrivningar är i genomsnitt under 80 % de tre senaste åren i kommunens bokslut eller koncernbokslut, två år i följd, samt att soliditetsgraden är under 50 %, två år i följd.

Utskottet önskar förtydliga vilken tidsram som avses med kriterium nummer 1. Det kan vi läsa innantill och det ger ett perspektiv på hur lång tid detta egentligen kan ta. I bokslutet för räkenskapsåret 2024 konstateras att kommunen uppfyller kriterium 1 vad beträffar underskott. Med anledning av detta erhåller kommunen, i enlighet med gällande regelverk, en tidsfrist om tre år från och med år 2026 för att avhjälpa det identifierade underskottet. För att kriteriet ska anses vara uppfyllt, krävs att detta bekräftas i samtliga bokslut för åren 2024 till och med 2028. Det innebär att kommunen tidigast under år 2029 med säkerhet kan fastställa att kriterium 1 har uppfyllts i det fall bokslutet för räkenskapsåret 2024 visar på ett underskott. Det är en mycket lång tidsram.

Utskottet erfar att nyckeltalen inte med exakt rättvisa är lämpliga för varje enskild kommun i syfte att spegla en kommuns ekonomiska situation. Utskottet konstaterar samtidigt att det inte finns möjlighet att lagstifta om vilka nyckeltal som ska gälla och dess tolkning på ett sådant sätt att alla kommuners ekonomiska situation skulle speglas med en exakt precision.

Utskottet konstaterar att det är ändamålsenligt att fastställda nyckeltal finns för att ett utredningsförfarande ska inledas. Allt annat blir godtyckligt.

I lagförslaget framkommer en tabell över nyckeltalens inverkan på kommunerna år 2014-2023. I tabellerna framkommer bland annat att kriterium nummer 1: ackumulerat överskott/underskott är ett nyckeltal som två kommuner skulle ha berörts av under tidsperioden. Dock hade ingen kommun ett ackumulerat underskott under hela den tidsfristen som föreslås i nuvarande lagförslag.

Vad beträffar kriterium nummer 2, årsbidrag i förhållande till avskrivningar med ett gränsvärde på 80 procent och soliditetsgränsvärdet om 50 procent så är flera kommuner berörda. Majoriteten är landsbygdskommuner med ett invånarantal med färre än 1 000 invånare.

Utskottet betonar att årsbidrag i förhållande till avskrivningar eller soliditeten enskilt inte kan avgöra en kommuns ekonomiska situation med rättvisa, utan måste ses utifrån ett helhetsperspektiv vad beträffar kommunens situation. Till exempel kan en investering där lån har upptagits påverka soliditeten i kommunen, medan investeringen i sig på lång sikt minskar kommunens utgifter och påverkar därmed framtida årsbidrag. Likaså kan årsbidraget påverkas på grund av enskilda oförutsedda utgifter för kommunens löpande verksamhet, vilket i sin tur påverkar gränsvärdet i förhållande till kommunens avskrivningar.

Utskottet anser det som ändamålsenligt att ett utredningsförfarande kan avbrytas i ett tidigt skede ifall det konstateras att nyckeltalen påverkats av en temporär kostnadsdrivande händelse eller motsvarande, vilket har föranlett att nyckeltalen endast tillfälligt är under föreslagna gränsvärden och kommunens ekonomi i övrigt kan anses vara stabil.

Utskottet konstaterar att det finns en risk att utvärderingsförfarandet i sig kommer att vara kostnadsdrivande i och med att berörda kommuner behöver ålägga resurser till att medverka. Utskottet erfar samtidigt att landskapsregeringen, som beslutar om inledande av utredningsförfarande, står för sina egna kostnader under processen. Utskottet anser även att det bör vara i en kommuns intresse att medverka i utredningsförfarandet i och med att utfallet av utredningen kan ha stora konsekvenser för kommunen. Utskottet anser att kostnadsmässiga uppskattningar i ett tidigt skede bör finnas tillgängliga för övriga kommuner som kan beröras av att kommunen i särskild svår ekonomisk ställning blir föremål för ett samgångsförfarande. I och med att en konsekvens i samband med utredningsförfarandet kan vara att en kommunindelningsutredning i enlighet med kommunstrukturlag (2019:29) för Åland inleds, erfar utskottet att det från ett kommunalt perspektiv finns ett intresse att involveras i utredningsförfarandet i rollen som närliggande kommun vilken en eventuell sammanslagning kan beröra. Detta är mycket viktigt.

Talman! Utskottet erfar att det från ett kommunalt perspektiv upplevs att ett alternativt sätt att förebygga utredningsförfaranden är att avreglera kostnadsdrivande kommunal lagstiftning. Från kommunalt perspektiv kan det upplevas som missriktat att kostnadsdrivande lagstiftning genomförs samtidigt som det lagstiftas om förfaranden som kan resultera i samgång mellan kommuner.

Avreglering av kostnadsdrivande lagstiftning kan från ett kommunalt perspektiv vara ett sätt att förebygga att kommuner kan tvingas till sammanslagning. Utskottet erfar att nuvarande lagförslag är välkomnat av majoritet av de berörda kommunerna.

Utskottet konstaterar att det i Finland finns ett föreslaget system för kommuner att själva följa upp ifall de ligger i riskzonen för att klassas som en kommun i speciellt svår ekonomisk ställning. Detta system är inte lagstadgat, utan består av en tabell som framkommer i riksregeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av kommunallagen. Tabellen består av föreslagna nyckeltal och deras gränsvärden. Utskottet anser att dylika nyckeltal och gränsvärden kan vara ändamålsenliga för kommunerna på Åland att förhålla sig till på frivillig väg. Syftet skulle vara att i ett tidigt skede uppmärksammas på att den ekonomiska situationen är speciellt svår i kommunen, vilket i sin tur kan vara ett underlag inför kommande ekonomiska prioriteringar i kommunen.

Avslutningsvis, talman! Det var en bra replik av finansministern gällande orsaken till att man gärna har likviditetsstöd och samarbetsstöd i samma pott, samma moment. Jag förstår problematiken. Samtidigt får vi heller aldrig glömma bort att det är just tillväxt och samarbete som på något sätt ska ta oss ur den negativa ekonomiska spiralen.

Ledamot Juslin lyfte upp utlokalisering av tjänster från landskapsregeringens sida. Vi får heller aldrig glömma bort att vill vi på riktigt skapar tillväxt, så det är bra att alla kommuner har någon form av företagsamhet som skapar arbetsplatser som inte är beroende av landskapsregeringen eller kommunen. Tack, talman!

Talman!

Tack till utskottets ordförande för en god redovisning.

Min första fråga gäller om ni i utskottet har fört ett resonemang kring uppgifterna som de finska kommunerna har jämfört med de åländska? Med tanke på att de åländska kommunernas lagstadgade uppgifter spänner över ett betydligt bredare fält än vad som gäller i Finland, och att denna lagstiftning till vissa delar är en direkt kopia från Finland. Det var det min första fråga.

Min andra fråga, som är mer av en synpunkt, handlar om att i augusti 2025 hamnade tre kommuner av 292 i utvärderingsförfarande, vilket motsvarar drygt 1 %. Nu vet vi att flera åländska kommuner har svår ekonomi. Är variablerna rätt då, när så stor andel av de åländska kommunerna omedelbart skulle hamna i en ekonomisk kris?

Tack, talman! Tack ledamot Thörnroos.

Nu står jag här som utskottsordförande och väljer att inte ta ut svängarna för mycket på det personliga planet. Det var intressanta frågeställningar som togs upp.

När det gäller jämförelsen av kommunala ansvarsområden mellan Åland och Finland kan vi konstatera att det har hänt mycket på kommunalt håll i Finland. Reformer som ännu inte har satt sig. Vi har i andra sammanhang under det senaste halvåret hört diverse myndigheter och nyckelpersoner, och på det sättet också fått information. Så nej, man kan inte jämföra och det har man heller aldrig kunnat göra. Det har alltid varit så svårt att se till exempel hur vi organiserar vår gymnasieutbildning, sjuk- och hälsovård tidigare. Sådana saker har gjort det svårt att jämföra med finska kommuner.

Talman!

Jag delar uppfattningen att det är svårt att jämföra åländska och finländska kommuner. Det innebär också att när man använder den finländska lagen som modell och mall, så tror jag att jämförelsen haltar redan inledningsvis. Jag försökte poängtera i min tidigare replik att om 292 kommuner i Finland hamnar i utvärderingsförfarande, så handlar det om drygt 1 % av alla kommuner.

Här på Åland vet vi att redan i oktober 2023 hade åtta åländska kommuner ekonomiska problem. Nu är det tre eller fyra, vilket väcker frågan om våra parametrar är korrekta. Stämmer det som står i lagstiftningen när en fjärdedel av de åländska kommunerna egentligen bums borde avsluta sin verksamhet som kommun?

Tack, talman! Jag väljer att göra en personlig reflektion kring den repliken.

Vi kan konstatera att det kommunala ansvarsområdet på Åland är lägre än i motsvarande kommuner i Finland. Samtidigt är det allmänna skattetrycket på Åland högre än i Finland.

Så mitt enkla svar på ledamot Thörnroos fråga är att den här lagstiftningen kommer att gynna alla åländska kommuninvånare, oavsett vilken kommun man bor i, och att den behövs.

Tack, herr talman!

Jag tänkte säga lite annat här nu, men jag blev lite provocerad av ledamotens sista ord när han pratade om att vi har så högt skattetryck på Åland. Jag rekommenderar ledamoten att gå in på skatt.fi och jämföra olika kommuner där. Då kommer ledamoten snart att förstå att vi har väldigt låg skatt på Åland i jämförelse med Finland. Det finns några kommuner som avviker, men det stämmer helt enkelt inte.

Vidare tänkte jag på att ledamoten resonerar om nyckeltal och parametrar fram och tillbaka. Men vad är det som händer? Det som ska vara helt centralt här att resonera kring. Vad händer när vi får en kriskommun? Då faller den på nästa kommun och så får vi en till kriskommun, och en till och en till. Och sen hela Åland blir en kriskommun. Det måste man ändå resonera om: vad händer om en kommun blir en kriskommun och kommuner slås ihop? För det är slutresultatet av den här lagstiftningen, den syftar till att slå ihop kommunerna. Det är ingenting annat.

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Skulle det ske 16 gånger att en kommun ska slås ihop med en ny kommun så då uppnår man det som många av oss tycker här, att det ska finnas en kommun på Åland. Då tror jag att vi har nått i mål, och att alla mår bra och har mer pengar i plånboken.

Det vi har beskrivit i betänkandet är också vikten av att det inte bara handlar om att slå ihop två kommuner. Den nya kommunen som bildas måste vara hållbar. Det är väl det som är problematiken idag; det är inte automatiskt så att en svag kommun som tvingas gå samman med grannen blir en starkare kommun. Det kan istället bildas en minst lika svag kommun med den nya konstellationen över tid.

Detta är nästan kärnan i hela grundproblematiken. Hur ska man strukturera upp ett sätt där många vill behålla kommungränserna i största möjliga mån? Vissa anser att hela Åland, för att vi ska klara av vår ekonomi, bör vara en enda kommun.

Tack, herr talman!

Till skillnad från regeringen har jag en annan åsikt om hur vi bör gå tillväga. Det handlar helt enkelt om en organisk och stegvis utveckling. Jag har tidigare pratat om detta, men landskapet har övertagit områden som kommunerna har haft, och dessa har varit svåra att ta hand om.

Vår nästa stora utmaning, eller snarare den utmaning vi står inför just nu på Åland, är vår åldrande befolkning. Det är detta vi bör fokusera på när vi diskuterar kommuner och hur vi kan skapa ett hållbart samhälle på Åland – ett ekonomiskt hållbart samhälle.

Hur ska vi hantera den allt äldre befolkningen? Finns det vinster att göra genom att delvis lyfta av vissa ansvarsområden från kommunerna? Detta kanske är den stora skiljelinjen i hur man tänker.

Tack, talman!

Jag håller delvis med ledamot Wikström. Under hela min politiska karriär har jag ansett att äldreomsorgen och den demografiska utvecklingen, tillsammans med försörjningskvoten, utgör en stor utmaning för Åland.

Det vi har sett under åren är att landskapet har tagit över ansvarsområde efter ansvarsområde. Ledamot Wikström anser att kommunalskatten är låg. Men om vi ser på vilka ansvarsområden som har flyttats över, så har kommunalskatten inte sänkts i motsvarande grad, såvitt jag vet, en enda gång.

Problematiken är att landskapet kommer att behöva ta över fler områden. Det skulle vara fint, särskilt inom äldreomsorgen, om kommunerna kunde samarbeta fullt ut. Nu verkar det som om det finns mer samarbete på gång än någonsin, men det finns fortfarande arbete kvar för kommunerna att göra över gränserna.

Tack, talman! Tack, ledamot John Holmberg!

Jag blev nyfiken på det som utskottsordförande nämnde, och som också står i yttrandet, att kommuner pekar på att en avreglering skulle kunna vara, eller är, en av möjligheterna framåt för att minska det ekonomiska trycket på kommunerna. Det kan vara en av de punkter där skon klämmer, med tanke på det ekonomiska läget.

Jag tycker att det kanske är en liten utsvävning, men det är ändå intressant att höra. Kan utskottsordförande referera till vilken typ av regelverk eller vilken avreglering som har efterlysts? Det hör ändå till helhetsbilden som framkommer, att det kan vara en av komponenterna.

Tack, talman!

Ordet "avreglering" klingar negativt i mina öron, fast det inte behöver göra det. Jag ser det dock inte som så dramatiskt. Givetvis ska vi inte skapa någon form av tillbakagång till 1800-talet. Jag tror att det är viktigt att det finns lagstiftning som är så icke administrativ och obyråkratisk som möjligt, utan att skapa A- och B-lag, och som inte försätter en kommun i onödiga ekonomiska svårigheter.

Barnomsorgen är en lag som har diskuterats de senaste åren, och konsekvenserna av den senaste implementeringen och det gäller inte bara Åland. Jag tror att alla kommuner och länder anser att de borde avbyråkratisera, och det tror jag att Åland också behöver göra. Det verkar som om vi skapar en allt större administration och byråkrati, vilket inte är avsikten. Men det kommer med på köpet, och det tror jag att alla kan konstatera att så är fallet.

Tack, talman!

Det är alltid så att vi här i lagtinget skapar sådana här lagar inte för att vi tycker att det är roligt, eller för att, som ledamoten är inne på, skapa byråkratiska problem. Istället handlar det om att medborgarnas krav ökar, att kunskapen inom olika områden växer, och att kraven på storlekar på grupper i skolan och liknande har utvecklats.

Därför är det en intressant diskussion som kanske inte helt ska tas upp i den här debatten. Men eftersom det påvisas från kommunalt håll att det skulle kunna vara en väg framåt att inte ha så många krav på kommunerna, och att minska kostnadsdrivande krav, så väcker det min nyfikenhet.

Har utskottet i sitt arbete snubblat över exempel från kommunerna på vilka lagar eller regleringar som skulle kunna förändras för att minska kostnadstrycket?

Tack, talman! Jag vill upprepa att vi i samband med budget 2025, i arbetet med vårt betänkande där, och även nu när vi har hört flertalet kommuner så har lagstiftningen inom barnomsorgen nämnts som ett väldigt tydligt, konkret och färskt exempel.

Talman! Kollegor Jag ska be att få läsa upp min reservation mot lag- och kulturutskottet betänkande nr 14 gällande Tryggande av kommunal service LF 20/2024-2025

Motivering: Vi ser i grunden ett värde i försöket att ta fram en lagstiftning som stärker den kommunala servicen och långsiktigt tryggar välfärden för medborgarna. Dock är det aktuella lagförslaget i sin nuvarande form undermåligt och bör förkastas i sin helhet av följande skäl:

Kommunalt självbestämmande.
Lagförslaget riskerar att urholka det grundlagsskyddade kommunala självstyret. Genom att kombinera minskade landskapsandelar med ökade lagstadgade åtaganden skapas i praktiken ”kriskommuner”, vilket tvingar fram sammanslagningar. Detta är ett indirekt tvång som står i strid med principen om kommunernas självbestämmande.

Avsaknad av ekonomisk helhetsbild.
Förslaget behandlar inte kommunernas ekonomi i sin helhet eftersom kommunalförbundens roll och ansvar lämnats utanför. Detta ger en skev bild av den verkliga ekonomiska situationen och riskerar leda till felaktiga slutsatser och åtgärder.

Finansieringsprincipen åsidosätts.
Finansieringsprincipen innebär att kommunerna ska ges faktiska förutsättningar att finansiera de uppgifter de åläggs. Lagförslaget tar inte fasta på detta, utan bygger i stället på mekanismer för att hantera situationer där principen inte uppfyllts. Detta innebär att problemet angrips först när det redan uppstått, snarare än att säkerställa rimliga förutsättningar från början.

Otillräckliga åtgärdsförslag.
De åtgärder som presenteras för att stötta kommuner i kris är vaga och saknar en tydlig målbild eller vision. Vad händer efter en konstaterad kris och ett åtgärdsprogram? Utan en konkret plan blir lagförslaget ett tomt skal.

Verksamheter centraliseras.
Internationella och nationella erfarenheter visar att kommunsammanslagningar inte per automatik leder till bättre service. Tvärtom finns det starka belägg för att servicenivån på landsbygden ofta försämras när verksamheter centraliseras. Detta riskerar att förvärra snarare än förbättra medborgarnas vardag.

Stora diskrepanser i förslaget.
Det finns en påtaglig diskrepans mellan de teoretiska intentionerna och den praktiska verkligheten. Lagtexten framstår som idealistisk utan att förhålla sig till de faktiska förutsättningarna i våra kommuner.

Administrativt tungrott.
När ett utvärderingsförfarande väl har inletts uppstår en betydande administrativ börda oavsett om särskilda omständigheter senare gör det möjligt för landskapsregeringen att snabbt avsluta processen. En utvärderingsgrupp med tre parter – en representant från landskapet, en från kommunen samt en oberoende ordförande – måste tillsättas, med tillhörande möten, underlag och kostnader. Detta innebär att både kommunen och landskapet belastas med tid och resurser som kunde användas för faktisk serviceproduktion.

Lagförslaget är därmed ineffektivt: även kortvariga eller tillfälliga ekonomiska svängningar triggar igång en process som redan från start skapar merkostnader och byråkrati. En mer rationell ordning vore att redan innan ett utvärderingsförfarande inleds pröva om kommunens situation verkligen uppfyller kriterierna i praktisk mening, och därmed undvika att i onödan belasta både kommuner och landskap med en formell och resurskrävande utredning.

Slutsats.
Det är positivt att regeringen lyfter kommunernas framtida utmaningar och vill ge dem stöd genom lagstiftning. Men det aktuella lagförslaget är bristfälligt, saknar en helhetsanalys och riskerar att leda till centralisering, försämrad service och undergrävande av det kommunala självstyret.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi att lagförslaget förkastas i sin helhet. Jag avser att ta det till omröstning. Tack!

Tack så mycket, talman, och tack för presentationen av reservationen. Jag hade kanske förväntat mig och hoppats på en mer utförlig förklaring.

Jag tycker att reservationen faktiskt är ganska vag. Den bygger visserligen på ganska starka principer, men saknar tyvärr helt och hållet praktiska lösningar för att komma till rätta med problemet.

Frågan kvarstår: Hur ska kommuninvånarna garanteras sin service den dagen pengarna tar slut? Vad är motförslaget här?

Tack för det, ledamot Listherby.

Jo, det är ju det som den här reservationen handlar om: att det egentligen inte finns något konkret förslag. Vad händer sedan? När pengarna är slut, så är de slut.

Här lyfter man fram att finansieringsprincipen ska träda i kraft tidigare, så att kommunerna inte försätts i kris. Å andra sidan är det ju inte min uppgift att komma med förslag hur det ska lösas. Jag ställer frågan.

Grejen är att den här lagen inte löser några problem; man skjuter bara problemen på framtiden.

Tack, talman! Det ledamot Lindström gör här är att skjuta problemet på framtiden, utan att presentera någon som helst typ av konsekvensanalys eller lösning.

Jag undrar om man ska tillföra pengar, finns det någon övre gräns? Hur mycket av den totala driftskostnaden i en kommun ska kunna täckas av landskapsandelar? Är det 50, 60, 70, 80 eller 150 procent? Finns det några riktlinjer för detta? Finns det någon tilltänkt gräns?

Vidare undrar jag om Lindström ser något typ av strukturellt problem? Kan man se en åldrande befolkning, bristande nativitet eller färre skattebetalare? Eller är det bara landskapsandelar som ska lösa hela problematiken?

Jag förstår att man anser att det är just för att trygga servicen som vi behöver den här lagen. Men var i lagtexten står det ett enda konkret ord om hur servicen ska tryggas? Lagen reglerar processer, utvärderingar och indelningar, men inte vårdplatser, skola och äldreomsorg. Vi får mer byråkrati men inga garantier för invånarna.

Det är ju det som är problemet. Det är faktiskt det jag efterlyser. Det finns ingen helhetsbild överhuvudtaget. Vad händer sen?

Nu inför man en lag, och sen vet man egentligen inte vad man ska göra efter det. Jag ser fram emot den här revideringen av landskapsandelssystemet, då den kommer att ge bättre svar på de frågorna. Den faktan har jag inte här och kan därför inte ge exakta summor hur mycket man ska ge. Grundprincipen är ju att kommunerna ska kunna ge invånarna den service som de har lagstadgad rätt till. Då måste vi ge dem förutsättningar för det.

Talman!

Syftet att trygga kommunmedlemmarna är bra. Vi är positiva överlag. Vår kommun ser positivt på kriskommunallagen. Det är bra att det kommer ett regelverk.

Det har till största delen varit positiva kommentarer under utskottsbehandling från det kommunala fältet under hörandet.

Min fråga till reservanterna, Obunden Samling och Pro Åland, som väljer att förkasta hela lagförslaget. Jag är nyfiken på vad ert förslag är i stället ? Finns det verkligen ingenting bra i lagförslaget?

Jo, jag håller med om att betänkandet som lag- och kulturutskottet gjorde ett bra betänkande, det tar fasta på mycket av problematiken. Men det löser inga problem. Jag anser att implementera den här lagen i det här skedet, när man inte vet vad steg två blir, så gör man det bakvänt. Det är det som är problemet.

Det ska finnas redan en plan för vad som händer sen. Att införa lagar och inte sen veta vad konsekvenserna blir för någon så det blir svårt för kommunerna att svälja. Det här kommer att hända, men vi vet inte vad som händer och det skapar en otrygghet och en osäkerhet bland kommuninvånarna. Jag tycker att det är bakvänt.

Jag är inte emot att man skapar en lag som gör att vi kan gå in och hjälpa kommunerna, men det här är fel väg.

Talman!

Jag vill betona att vi har bra diskussioner kring lagförslaget i lag- och kulturutskottet och att vi haft bra diskussioner om t.ex. utvärderingsfasen.

Men min klara uppfattning efter utskottsbehandlingen är att det inte finns ett stort motstånd mot lagstiftningen, snarare tvärtom. I er reservation lyfter ni fram att det kommunala självstyret är hotat.

Min fråga: Hur ska vi kunna garantera en miniminivå av service till de åländska invånarna om en kommun saknar ekonomisk bärkraft och motsätter sig förändringar?

Jag håller med Holmberg i resonemanget på flera punkter, men nu utgår man från att en kommunsammanslagning ska lösa de här problemen. Det gör den ju inte. Vi har lyft samma problematik både från finans- och näringsutskottet och lag- och kulturutskottet. När vi slår ihop en svag kommun med en mindre stark kommun får vi inte en större stark kommun. Här har man per definition lagt till att större är starkare, men en större kommun blir inte nödvändigtvis bättre när det gäller servicenivå till invånarna.

Centraliseringen är ett problem. Ni kan åka vart som helst, både i Sverige och Finland, och se hur välfärdsområdena stänger ner grundläggande hälsovård, vilket leder till långa avstånd. Visst kan man säga att vi har den lagstadgade vården tryggad, men avstånden påverkar servicen. Det finns ingenting om detta, och det är det jag avser. Hur fixar man det? Innan man implementerar en lag måste man också veta hur man hanterar konsekvenserna.

Jag vill också återkomma till det faktum att reservanten föreslår att man ska förkasta lagen i sin helhet. Det förvånar mig lite, eftersom vi idag inte har några regler för hur man ska hantera detta. Vi har endast det tillfälliga likviditetsstödet, men i övrigt finns det ingenting.

Det förvånar mig ytterligare när jag ser tillbaka på när vi diskuterade civil beredskap i november förra året. Då sade ledamot Lindström själv att när krisen är här, då är det för sent. Vi måste ha alla dessa saker klara. Varenda ålänning ska veta exakt vad som förväntas av dem. Det är ett klokt resonemang när det gäller civil beredskap, men jag förstår inte varför vi inte ska resonera på samma sätt när det kommer till kommuner. Vad är det som har ändrat ledamotens resonemang?

Ja, anledningen till att jag vill att förslaget förkastas är att det heter "Tryggande av kommunal service", men den innehåller ingenting som garanterar en trygg kommunal service. Det är här vi har ett grundproblem.

Det handlar rakt upp och ner om kommunal sammanslagning. Det är liksom lösningen. Var någonstans i lagförslaget står det hur man exakt ska gå tillväga för att trygga den kommunala servicen? Servicen tryggas bäst genom att följa finansieringsprincipen, det vill säga att kommunerna får de resurser de behöver. Det är där vi ska lägga fokus.

Men återigen, det kommer i fel ordning. Det är det som är min poäng.

Men det är den här helhetsbilden som blir så skev. Å ena sidan säger ni att ingenting är klart, och samtidigt påstår ledamoten att det är klart att vi ska slå samman kommuner. Kommunsammanslagning kan ju bli en effekt om den här lagen blir verklighet, men det är absolut sista steget. Det ska utredas, och det finns många steg på vägen innan man når en sådan slutsats.

Jag tycker att det är viktigt att förklara. Behoven som finns är tydliga. Kommunerna har varit mycket klara i sina budskap till utskottsbehandlingen, de visar att den här lagen är bra och att den behöver finnas. Däremot har de förstås invändningar om olika detaljer i den.

Vad de egentligen vill säga är att vi inte ska stoppa huvudet i sanden. Om det är otydligt med den här lagen, så är det ingenting mot hur otydligt det är idag. Det finns ju ingenting idag, så det är extremt otydligt. Med den här lagen får vi ett förfarande. Som ledamoten själv säger; ålänningarna vet vad som förväntas av dem.

Problematiken är fortfarande att man fråntar kommunernas rätt att uttrycka sina åsikter om detta. Man säger att det inte är en tvångslag och att det är en sista utväg för att trygga servicen för invånarna. Men texten ger uttryckligen landskapsregeringen rätt att ändra kommunindelningen, trots att kommunfullmäktige säger nej. Då blir det tvång. När det väl finns en lagstiftning är det bara en tidsfråga innan den används.

Hur tryggar man den kommunala servicen? Ingen ger svar på det överhuvudtaget. Vi pratar fram och tillbaka, men ingen ger ett svar på hur man ska hantera den kommunala servicen, som lagen faktiskt heter. Man utgår istället från att större blir bättre. Centralisering blir bättre, men för vem och hur? Det är det jag fortfarande eftersträvar och efterfrågar.

Talman!

Föga förvånande för den som lyssnar, anser jag att detta är en mycket bra reservation. Jag har själv undertecknat den. Jag tycker att den är tydlig och den finns också i punktform tillgänglig för den som lyssnar och önskar ta del av den på lagtingets hemsida.

Det som bekymrar mig med denna lagstiftning är att det finns en grund som kommunerna har efterfrågat. Vad är det för ska-krav som gäller för finansieringsprinciperna? Den första delen handlar om den stora åtskillnaden, som jag uppfattar det, mellan landskapsandelarna och den finansiering som kommunerna får från landskapet. Vi har hört representanter från landskapet som säger att så här är det, medan den kommunala sidan ger en helt annan bild av hur finansieringen ser ut.

Hur ser ledamoten på denna diskrepans?

Jag tackar för stödet. Jo, jag håller med dig fullständigt om att det finns två sidor i den här frågan, och det har vi ju hört under lag- och kulturutskottets gång. När vi behandlar detta verkar det finnas två sidor som pratar väldigt starkt emot varandra. Det blir ju väldigt svårt att veta vems röst som väger tyngst. När man blir osäker tycker jag att man ska ta ett steg tillbaka.

Jag hoppas fortfarande på en revidering av landskapsandelssystemet. Vi bör se över saken, och kanske behöver vi lite mer klarhet innan vi kan gå vidare med detta.

Talman!

Frågan som inställer sig, och som ledamoten själv lyfte fram, är: Vad blir billigare med större enheter? Är det en kommundirektör som ska försvinna någonstans? Kanske en fjärdedels kanslist?

Vi vet, i samband med hörande av sakkunniga, att en stor del av de mindre kommunernas utgifter redan går åt till köptjänster. Det är ju ett smart sätt att hålla servicen vid liv och att ta en köptjänst från en annan kommun. Men vi vet också att det som verkligen tynger många av de åländska kommunerna är till exempel KST, som har gjort att flera kommuner helt enkelt hamnar på bar backe med hur deras system är utformat.

Så hur ser ledamoten på dessa frågeställningar?

Ja, det stämmer. Under hörandet och arbetets gång har vi hört flera kommuner och KST kommer upp som en poppande fågel varje gång. Det tynger dem verkligen. Tittar man på kostnadsbilden har den ju eskalerat för flera kommuner och blivit mycket, mycket dyrare.

Jag vill inte gå in på KST i sin helhet eller diskutera vad som är bättre eller sämre. Det finns säkert många fördelar som jag inte har hunnit sätta mig in i. Vad jag har förstått från kommunerna är att det finns flera delar som de anser är väldigt bra, men som också är kostnadsdrivande. Så det är nog en jättesvår fråga.

Tack, talman!

Jag tycker att det blir en märklig diskussion när reservanterna tycks uppfatta kommunerna som enbart en mottagande enhet. Min uppfattning är att det är kommunerna som har ansvaret för den kommunala servicen. I tidigare utredningar har man sagt att ingen kommun som inte genom sin egen skattekraft kan finansiera 70 procent av sin service är en självständig kommun; det är något annat. Om man inte klarar av sin service genom sin egen skattekraft har man stora problem.

Det verkar som om reservanterna vill måla upp en bild av att det är landskapet som ska pumpa in så mycket pengar i kommunerna att de som inte har en egen skattekraft ska hållas under armarna i all evighet utan förändring.

Ja, lite så är det. Så länge det är landskapet som lägger de lagstadgade kraven på kommunerna, så är landskapet i allra högsta grad ansvarigt. Jag tycker att det blir lite skevt när man fortsätter att lägga fler uppgifter på kommunerna och lagstifta om mer, utan att nödvändigtvis ge dem mer pengar. Hur ska de kunna upprätthålla detta?

Både kommunen och landskapet har självklart ett ansvar i frågan, och kommunerna ska sköta sig. Men enligt vad jag har hört under de höranden vi har haft, så tycker jag faktiskt att de flesta kommuner verkligen har ansträngt sig så långt det bara går. Därför anser jag att det är landskapsregeringens ansvar att se till att det finns finansiering.

Det här är helt klart en principfråga. Vill vi ha hela Åland levande, eller vill vi inte ha det. Men här lagstiftningen (… taltiden slut).

Tack, talman! Om man har en annan syn på strukturerna, att man inte skulle vilja att hela Åland hålls levande, det är en motsättning som är oärlig.

Jag skulle gärna vilja höra ledamoten förklara sitt påstående om att det finns ett indirekt tvång från landskapsregeringen på kommunerna för att skapa kriskommuner.

När exakt inleddes den här processen? Det kan ju inte ha varit under de senaste två åren med den nuvarande landskapsregeringen som man påbörjade denna process för att tvinga fram kriskommuner. Var det den förra landskapsregeringen, den förrförra, eller kanske redan på 60-talet? När började denna tydligen medvetna process för att skapa kriskommuner?

Det är svårt att säga. Jag är inte så bevandrad i den kommunala historien. Däremot ser jag vad som händer nu, och det är det här lagförslaget vi diskuterar.

Med det här lagförslaget anser jag att man tar bort kommunernas rätt att själva bestämma. Man tar också bort möjligheten för dem att avgöra vem som ska slås ihop med vem. Dessutom har den mottagande kommunen ingenting att säga till om.

När processen inleddes är svårt att säga, men i den här lagen blir det ganska klart för mig i alla fall.

Herr talman!

Ledamoten Lindström har fört diskussionen in på ett eventuellt kommande landskapsandelssystem som en lösning på att man vill förkasta den här reformen som ändå är efterfrågad. Men då uppstår ändå frågan som bör ställas: Eftersom vi gemensamt inser att det offentliga har ett finansieringsproblem, vilket torde vara klart för alla, ska lösningen vara så enkel som att landskapet ska ge mer pengar till kommunerna? Vi är medvetna om att vi har ett kostnadstak som fastställdes för tre år sedan. Mer pengar till kommunerna innebär att det blir på bekostnad av något annat. Är det detta som Obunden Samling, genom ledamoten Lindström, föreslår?

Ett kort svar på den frågan är ju, sist och slutligen, ja. Så länge man ålägger kommunerna mer lagstadgad service som de måste tillhandahålla, måste det också finnas en möjlighet för dem att finansiera detta.

Som jag nämnde tidigare, behöver landskapsandelssystemet verkligen ses över, för vi vet inte riktigt hur rättvist det är eller hur det ser ut nu. Det skulle ha varit bra att ha detta klart innan man börjar lägga fram det här lagförslaget. Det är vad jag säger. Återigen, det blir fel väg om och om igen.

Vad mer kan man säga om den saken? Om man ålägger kommunerna mer lagstadgad service som måste finansieras, så är det viktigt att tänka på att landskapets och kommunens pengar i grunden är samma pengar. Det handlar om hela Ålands pengar.

Vi kommer återigen tillbaka till principen, vill man att hela Åland ska leva eller vill man inte att hela Åland ska leva?

Herr talman! Det är bra att Obunden Samling talar öppet på det här sättet. Ledamot Lindström har de fysiska förutsättningarna för det, det är bra att det blir klart. De obundna är beredda att skjuta till mer pengar till kommunerna, även om det innebär att något annat i landskapets budget får stå tillbaka. Saken är fullständigt klar.

Svar ja. Till exempel 3 miljoner som man har gett till Ukraina, så skulle jag hellre ha gett till kommunerna. Så absolut, du träffade huvudet på spiken.

Tack, talman! Tack, ledamoten Lindström.

Det är inte lätt att vara nästan sist ut i replikskiftet, då mycket redan har sagts. Men kan ledamoten förklara vilket rättsligt underlag ni anser att förslaget urholkar den kommunala självstyrelsen? Har ledamoten en konkret paragraf i grundlagen eller kommunallagen som ni menar att bryts?

Ja, det har redan konstaterats i grundlagsutskottet vad detta innebär. Det finns också om kommunalt självstyre enligt europeisk lagstiftning. Vilken paragraf exakt det är så har jag ingen aning om, men de finns. Vi har också gått igenom dem och behandlat dem.

Det är därför, när man på vaga grunder har försökt slå ihop kommuner till exempel i Finland, så har de fått respit på det. Det finns lagar och paragrafer som tryggar kommunerna, och jag tycker att detta är ett sätt att undergräva dem.

Tack, talman! Tack ledamot Lindström för ditt svar.

Vi har en liten annan syn på det vi har läst och hört från de olika exempel som ledamoten tar upp. Jag hade önskat att få se mer konkreta förslag på vad vi istället ska göra. Ledamoten har redan tidigare förklarat sin syn på detta.

Det blir alltid lite så när man är emot något så verkar speciellt regeringssidan anse att man ska ha en plan istället. Nej, det är faktiskt landskapsregeringen som ska ha den planen klar, och det är det jag efterlyser. Planerna borde ha varit klara redan nu. När de inte finns på plats, så säger jag nej tills planen är där. Under ett annat val kanske det hade sett annorlunda ut.

Tack, talman! Tack, ledamoten!

I ledamotens reservation kritiserar han att åtgärdsprogrammet saknar målbild. Det framgår konkret i reservationen att de åtgärder som presenterats för att stötta kommuner i kris är vaga och saknar en tydlig målbild eller vision. Men det är just detta som är syftet med en utvärderingsgrupp i dialog med kommunen: att ta fram en situationsanpassad plan, alltså en målbild, för att underlätta samarbetet mellan landskapsregeringen och kommunerna att få ekonomin i balans.

Ja, det är ju som sagt bra. Men nu ska vi komma ihåg att utvärderingsförfarandet kan bli väldigt kostsamt. Enligt lagen, om en kriskommun uppfyller de här parametrarna för att klassas som en kriskommun, så ska landskapsregeringen inleda en utredning, inte kan, även fast det kanske är tillfälliga svängningar.

Absolut, men den konsulthjälp skulle de väl kunna få ändå utan den här lagen och utan ett utredningsförfarande. Varför ger man inte det ändå?

Tack, talman!

Det här lagförslaget syftar till att inte ta fram sammanslagningar utan att säkerställa att kommuninvånarna och våra ålänningar har en trygg tillvaro. Jag upplever att ledamoten och Obunden Samling är lite av en dysterkvist. Var är framtidstron i kommunerna? Landskapsregeringen arbetar aktivt för att framtidssäkra kommunerna. Vi utvecklar olika lagstiftningar för att minska byråkratin och pålagorna för kommunerna, vilket i sin tur ska bidra till en välfungerande ekonomi och ökad tilltro till tillväxt, så att hela Åland kan snurra.

Jag tycker att det som Obundna och ledamoten lyfter fram känns lite dystert.

Ja, det får stå för dig. Jag tycker att den här lagen är dyster.

Som sagt, vi kommer fortfarande till pudelns kärna. Om en svag kommun och en kriskommun går ihop, blir det då en stark kommun? Nej, man får en större kommun med fler problem, längre avstånd och centraliserad service, speciellt från glesbygd och skärgård.

I min värld och i många kommuninvånares verklighet betyder inte det här tryggad service. Det innebär tvärtom försämrad service. Då hade det nog varit bättre att låta kommunen fortsätta som den är, med riktat stöd, än att ta fram sådana här konstruktioner som i praktiken inte riktigt håller och som man inte har en plan för.

Talman!

I de två betänkanden som nu ligger på bordet är slutsatsen från majoriteten densamma: vi behöver ha en lagstiftning på plats för kommuner i djup och allvarlig kris. Vi har sådana kommuner idag där kommunernas service till medborgarna, personalens anställningstrygghet och så vidare hotas. Men lagstiftningen har sina utmaningar. Det finns utmaningar i utvärderingsförfarandet och i processen, och vilka slutresultat man kan förvänta sig genom denna ganska utdragna och långa process.

Det finns en helt legitim och befogad diskussion kring detta, men man har enats om, efter att ha arbetat med lagstiftningen i två mandatperioder, att den måste finnas på plats. Vi kan inte fortsätta i ett rättsläge som inte ger en utväg. Vi kan inte heller ha det så att det enda verktyget vi har är att betala ut mer pengar till de kommuner som har det riktigt jobbigt, utan att försöka göra något åt problemen.

I lag- och kulturutskottets betänkande lyfts särskilt den balansakten som är utmaningen mellan den kommunala finansieringsprincipen, lagstiftning som reglerar kommunernas uppgifter och finansieringen av den kommunala verksamheten. Problemet är att man inte lyfter det som borde vara utgångspunkten: kommunernas egen kraft och skattekraft, och hur kommunerna själva ska arbeta för att klara sin försörjning.

I betänkandet nämns en skatteutjämning mellan kommunerna, något som också lyftes i presentationen av utvärderingen av landskapsandelssystemet. Det skulle innebära att de kommuner som idag har en god och stark ekonomi skulle börja betala in i systemet, och dessa medel skulle sedan delas ut till de kommuner som har en tuffare ekonomi. Detta skulle försvaga de starka kommunerna, de som driver Åland, för att hålla liv i en struktur som kanske inte längre är livskraftig. Jag anser att det skulle vara en otroligt riskabel väg att gå.

Ett lagförslag som detta handlar per definition mest om siffror och nyckeltal. Det är en metod som används för att göra bedömningar inför ett utvärderingsförfarande, men det säger väldigt lite om utvecklingskraften i kommunerna.

Vi socialdemokrater anser att man borde höja blicken. Den här lagen behövs, men problemet är större än så. Vi måste se det ur ett all åländskt perspektiv, inte bara den enskilda kommunens. Det här är nödhjälp. Det är ingen lösning.

Det är helt klart för alla att vi som parti tror att större kommunala enheter är en bättre väg framåt. Det är en väg som vi kommer att beträda. Det måste vara det långsiktiga målet. I denna regeringskonstellation så är det detta som vi kommer fram till för att trygga åtminstone ett minimum av service i kommunerna.

Men det handlar inte bara om pengarna; det handlar om kapaciteten hos våra kommuner att skapa och trygga en framtid. Världen förändras väldigt snabbt. Vi har många kommuner som inte har muskler att hänga med i utvecklingen, inte bara ekonomiskt utan även när det gäller personal och människor som ställer upp i val och tar ansvar för kommunens framtid. Det finns kommuner där man ser att de har tappat modet inför utmaningarna och inte själva tror att de kommer att klara det.

Så vad ska vi göra? Vi har en situation där landskapets ekonomi är otroligt utmanande. När vi om några veckor står här och ska anta budgeten för nästa år så kommer vi att slita vårt hår för att få den att gå ihop.

Självstyrelsens förvaltning genomgår ett stålbad som kanske lämnar den mindre funktionsduglig än idag på vissa områden. Vi ska investera i ett nytt sjukhus, digitalisera och investera i vår infrastruktur. Vi ska skapa förutsättningar för ett näringsliv som kan bära den välfärd som vi alla vill ha.

I ledamoten Lindströms och Thörnroos reservation sägs att landskapsregeringen genom tvång skapar kriskommuner, något som i sådana fall har pågått under decennier och över mandatperioder. Men jag ser inte att det är sant. De små perifera kommunernas problem handlar inte om att landskapsregeringar medvetet har gått in för att skapa eller störta kommuner i fördärvet. Det handlar om demografiska utmaningar, en förändrad samhällsstruktur och en allt svagare skattekraft.

De nya pålagorna som det pratas mycket om, som ålagts kommunerna, handlar om den service som ges i vår omvärld och som våra medborgare förväntar sig att få. Det handlar om bra skola, bra barnomsorg och bra äldreomsorg – sådant som medborgarna vill ha. Vi vill inte se A- och B-kommuner, där vissa medborgare bara erbjuds B-service. Så ska det inte vara.

Om vi återgår till näringslivets behov, vad det åländska näringslivet behöver, så måste vi se till att de har utvecklingsmöjligheter. De behöver kommuner som tänker långsiktigt, som harmoniserar sina regelverk och förbättrar sin infrastruktur när det gäller vatten och avlopp, vägar och digitala lösningar. Ser vi detta hända? Har vi skapat en grogrund för en framtida välfärd som näringslivet efterfrågar? Finns dessa samarbeten? Nej. Frågan är mycket större än att pengarna i en enskild kommun är slut.

Som kommunpolitiker ser jag ofta hur dialogen i dessa frågor präglas av misstänksamhet, avundsjuka och rädsla för att förlora något som man anser är viktigt. Och det förstår jag. Där kanske de tankesmedjor, som minister Zetterman har dragit igång, kan vara till hjälp. Men det krävs verkligen av oss alla att vi inte bara rapar upp våra gamla argument och gräver ner oss i skyttegravar, utan kommer med lösningar som hjälper Åland på fötter.

Vi behöver den här lagstiftningen för säkerhets skull, men problemen finns ju där. Det är ett verkligt problem. Jag blir nästan lite desperat vid tanken att det kan finnas ledamöter här i salen som inte tycker att det finns ett problem, eller som anser att problemet kan lösas genom att landskapet pytsar in mer pengar.

Det är mer akut nu än när den förra kommunreformprocessen inleddes. Vi borde både här i salen och framförallt ute i kommunerna, i alla kommunfullmäktige och kommunstyrelser, fundera på vilken strukturförändring som bevarar närservicen. Centraliseringen har pågått sedan 60-talet. Vilken lösning bevarar närservice, stärker handlingskraft och stärker Åland utan att riskera det som man verkligen vill bevara? Det kan inte vara ett argument att ingenting ska förändras. Vi har ju redan facit på hur det går om ingenting förändras.

Så vad ska vi ha? Ska vi ha 16 fritids- och midsommarstångskommuner där vi har samordnat alla andra funktioner, där vi har samordnat myndigheter under landskapet eller i kommunalförbund och med en skattereform där man, på samma sätt som på rikssidan, har tagit pengarna av kommunerna och fört in dem i myndigheter eller kommunalförbund istället? Det kan man göra.

Det blir kommuner kvar som har väldigt små resurser och nästan ingenting att säga till om.

Ska vi ha en landskommun och en stad?

(Talmannen: Talmannen påminner om den rekommenderade taltiden!)

Jag är snart klar. Ska vi ha en kommun och en självstyrelse? Ska vi ha en fast åländsk kommun och en skärgårdskommun? Det finns olika möjligheter som vi borde diskutera utan att behöva bli arga eller rädda, bara för att testa. Hur ska framtiden kunna se ut så att den tryggar människors rättigheter och service? Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamot Fellman säger här att man inte kan lösa problemet med en krisande kommun genom att pytsa in mer pengar. Landskapet kan alltså inte ta det ansvaret att finansiera denna kommun, trots att det är landskapet som har stiftat lagar som ger kommunen dessa extra kostnader.

Det enda ansvarstagande som landskapsregeringen visar nu, i och med denna lag, är att man lägger över ansvaret på en annan kommun, en välskött kommun. Hur kan man tycka att det är rimligt? Det är ändå landskapet som stiftar lagarna om servicen som gör att det driver upp kostnaderna för kommunen. Den välskötta kommunen har inget ansvar i detta. Men med den här lagen lägger man över ansvaret på just den kommunen.

En finländsk och en åländsk kommun är så genialiskt konstruerad att den har beskattningsrätt. Tanken med våra kommuner är att en välskött och fungerande kommun ska klara sin service för sina invånare, huvudsakligen genom sina skatteintäkter och det som landskapet bidrar med genom landskapsandelarna, eller staten genom statsandelar, vilket utgör en mindre del.

Om ledamoten Egeland menar att det som har fått kommunerna på obestånd är lagstiftning som har gjort det dyrare för kommunerna, så borde ledamoten titta på hur demografin har utvecklats i våra kommuner, hur skattekraften har utvecklats och hur befolkningsutvecklingen ser ut, och sedan påstå att det bara är landskapets fel.

Tack, talman!

Nej, jag säger absolut inte att det bara är landskapets fel. Jag är mycket väl medveten om att demografin och många andra parametrar bidrar till att kommuner kan hamna i kris. Men det jag vet är att grannkommunen, som har en god ekonomi, inte har bidragit till att den här kommunen hamnar i obestånd. De har det minsta ansvaret.

Landskapsregeringen har naturligtvis ett ansvar, eftersom servicenivåerna hela tiden höjs. Även om kommunerna får andra problem, som demografi till exempel, så väljer landskapsregeringen istället att lägga i nästa växel och öka kostnaderna för kommunerna. När det sedan inte längre går för kommunerna, säger man att kommunen bredvid får ta hand om problemet. Hur ska kommunen bredvid kunna lösa det här problemet?

Jag tror att det är precis som ledamot Holmberg sade, det här är en vision för att kunna få det till en kommun.

Själv anser jag att en kommunreform är den kloka vägen att gå och jag skulle önska att den här lagstiftningen faktiskt skulle skapa en ny kommun, men det kommer den inte att göra.

Det Obunden Samling gör i sin retorik i den här frågan är att man hoppar till det sista steget i processen och påstår att det där kommer att hända. Det som tar flera år av utredningar och åtgärder som landskapsregeringen kan vidta. Det verkar som om syftet med lagstiftningen skulle vara att skapa en långsam, krånglig och ganska byråkratisk process för att nå ett mål som är osäkert. Om så vore fallet, skulle det vara otroligt klantigt av landskapsregeringen att försöka nå det målet på det sätt som nu görs.

Tack, herr talman!

Det är precis detta man gör, man skapar ett otroligt klantigt sätt att slå ihop kommunerna. Om allt detta förverkligas, och om man fortsätter att skära ner i kommunerna, kommer vi att se ett organisatoriskt kaos inom den kommunala sektorn de kommande 10-20 åren. Detta är resultatet av ett kompromissande som blir tydligt när man ser vilka personliga synpunkter ledamöterna har.

Dagens system, hur är det ett problem? Vi har funderat mer och mer på detta. Med några års mellanrum ger vi en summa pengar till en skärgårdskommun där uppemot 40 % av befolkningen är 65 år eller äldre. Vi ger dem lite pengar för att befolkningen inte finns där. Befolkningen har blivit så gammal, och avfolkningen fortsätter. Varför är det ett problem, det här nuvarande systemet? De kommunerna finns fortfarande kvar. Kökar har äldreomsorg, och det fungerar.

Den kommun som nu under ett par omgångar har varit föremål för likviditetsstöd är Lumparland. Där konstaterade man redan tidigare att Lumparland tyvärr saknar utvecklingsmöjligheter. Man kommer inte att kunna ta sig ur den situation man befinner sig i nu med egen kraft, eftersom man saknar verktyg. Skattekraften är för låg och befolkningen för liten. Det finns inga utvägar. Jag anser att det inte är rätt väg att gå framåt för Åland som helhet, att permanenta ett tillstånd där fler och fler kommuner kommer att behöva söka likviditetsstöd för att pengarna i kassan är slut. Det förefaller för mig som ett uselt system.

Det jag vill diskutera är vad som är bättre för framtiden.

Tack, herr talman!

Det som är bättre för framtiden är att vi ser de faktiska problemen som finns på Åland. Jag nöter om dem hela tiden. Vi blir äldre. Vi kan diskutera hur vi ska organisera äldreomsorgen på Åland på ett vettigt sätt och pratar vi om Lumparland så en stor del av deras ekonomiska problem handlar om placerade klienter. Det hänger ihop med vården.

Istället för att fokusera på detta och hur vi kan organisera samhället utifrån de förändrade förutsättningarna, som ledamoten är inne på, fortsätter man blint att prata om att om vi bara slår ihop kommunerna så kommer allt att bli bra. Tar vi Lumparland som exempel, så blir de ihop med Lemland? Lemland håller just nu på att sälja tomter för att finansiera sin verksamhet. Det hänger inte ihop. Det blir en dominoeffekt, om vi tar Lumparland som ett specifikt exempel, som ledamoten lyfte. Det håller inte ihop.

Den föreslagna kommunsammanslagningen drivs helt och hållet av politiska intressen, och jag tror inte att det kommer att leda till något bra för Åland.

För att ledamoten Wikström upprepar en osanning så blir det ju inte sant, att avsikten med den här lagstiftningen är en kommunsammanslagning. Hade det varit så, så hade Åländsk Center inte godkänt den lagstiftningen.

Jag försökte i slutet av mitt anförande skissa på olika vägar som vi kan gå framåt. Det som jag uppfattar att ledamoten Wikström pratar om nu, och har pratat om tidigare, är att överföra olika servicedelar till någon slags gemensam lösning. Till exempel att äldreomsorgen förs in i en annan organisation och sköts gemensamt, eftersom kommunerna inte klarar av äldreomsorgen såsom den nu är strukturerad. Det är en väg framåt.

Jag tror att det är flera år sedan jag lyfte det första gången, att det kan vara en lösning om vi inte förmår skapa kommuner som är tillräckligt starka för att klara av (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för anförandet.

Det som gör mig tveksam till den här lagstiftningen är framförallt att jag inte ser var de här besparingarna skulle kunna finnas. Det enda sättet jag kan tänka mig att uppnå en besparing är genom att stänga ner servicepunkter, det vill säga att man inte längre har en närservice, särskilt i randkommunerna på fasta Åland. Det bekymrar mig.

Jag ska ärligt säga att ledamoten Fellman och jag har haft ett antal diskussioner här under tidigare perioder kring kommunsammanslagning. Då var det en annan konstellation i regeringen, med liberaler, socialdemokrater och moderater. Nu har man Centern med sig, men i det förslaget tyckte jag att det fanns en vision, det som ledamoten presenterade i egenskap av minister. Jag saknar den visionen i det här lagförslaget.

Det är bra att vi, ledamoten Thörnroos och jag, kan vara överens om den saken. Jag tycker inte heller att detta är en lagstiftning som är visionär. Det är en lagstiftning som måste till för att försäkra kommuninvånarna och personalen i kommunerna en sista utväg.

Den innehåller ett utrednings- och åtgärdsförfarande som kanske kan vara till hjälp, men det är inte en vision. Det finns inte i den landskapsregering som nu sitter en samsyn kring den visionen. Därför arbetar vi med andra verktyg och andra vägar framåt. Vi jobbar med tankesmedjor och dialoger. Vi ser till att denna miniminivå av trygghet för kommunerna ska finnas på plats.

Tack, talman! Tack för förklaringen ledamoten. Jag vill återupprepa min fråga: Var ska dessa inbesparingar finnas i reda pengar, om man slår samman en, två, tre, fyra eller fem kommuner? I ett scenario där jag har tittat på siffror - fast jag är mer intresserad av politiken bakom än av siffrorna i sig -, så även fast man slår ihop Kökar, Sottunga, Kumlinge, Föglö och Lumparland och Lemland, så skulle de troligtvis bara klara sig i några år. Om vi dessutom lägger till Jomala, så möjligen.

Det är det svaret jag vill ge till dem som har röstat på mig och som stöder mitt parti. Finns det några garantier för närservice? Det enda sättet att spara pengar, som har gjorts på alla andra ställen, är att släcka ner närservicen. Är det detta man kommer att göra? Ja, men var ärlig med det. Jag kan acceptera det om det är det man vill göra, men inte det här.

En del av svaret på den frågan finns i det som ledamot Thörnroos sade. De här konstellationerna som målades upp skulle klara sig i några år. Det finns alltså ett slutdatum för hur länge olika konstellationer klarar sig. Det finns ett problem som inte är löst. Vi har kommuner som inte klarar sig, och på något sätt måste vi arbeta framåt med detta.

Om man ser på kostnaderna för serviceproduktionen i de åländska kommunerna, så är det Mariehamn som producerar service, till exempel skolplatser, till lägsta kostnad per elev. Det finns pengar att spara genom att göra saker tillsammans.

Jag tycker också att den fråga som Thörnroos ställer om närservice är central. Hur ska vi skapa bättre helheter och behålla närservice? Det är inte så att jag (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Ärade lagting!

Det känns som det var länge sedan jag stod här senast. Jag vet inte om jag saknar det, men kanske lite.

Den här lagstiftningen om tryggande av kommunal service, som vi kan kalla för kriskommunlagstiftningen som är ett enklare ord även om det inte är så vackert, det arbetet med denna lagstiftning inleddes under förra mandatperioden och kom ganska långt.

Det har varit och är en svår lagstiftning för Centern, och det sticker jag inte under stol med. Dels vill Centern värna om den kommunala autonomin, och dels vill vi värna om invånarna. I slutändan handlar det förstås om omtanken om invånarnas trygghet. I en kommun är dess invånare det viktigaste, och det behöver finnas ett skydd om en kommun hamnar på obestånd. För Centern är detta den absolut sista utväg när varje möjlighet för en kommun att klara sig på egen hand som är uttömd. Vi ska minnas att det kan ta många år från att konstatera att kriterierna för att bli en kriskommun är uppfyllda, till att kommunen eventuellt går ihop med en annan. Jag kan dra mig till minnes när min hemkommun Finström var riktigt i kris för många år sedan. Då var vi tvungna att se över ekonomin på allvar. Vi kom ur den svackan hyfsat bra, ska jag säga.

Det finns absolut inget gott med en kriskommun. Kriskommunen mår knappast bra. Kommunen som ska vara mottagare av denna situation tror jag inte heller att är helt nöjd med det, kanske, kanske inte.

Vi måste också beakta alla de kostnader som en sådan här process innebär. Utredningar kostar pengar och tid. Det kan även handla om sammanslagningsstöd som kostar pengar i fem år, om jag minns rätt. Om det handlar om kommunsammanslagningar som inte är helt frivilliga, kan vi tänka oss att denna samgång inte sker med den glädje och entusiasm som bidrar till optimala resultat.

Så mina vänner, det finns inget gott i en kriskommunssituation. Det viktigaste för Centern är att undvika att en kommun blir en kriskommun. Hur undviker vi en sådan situation? För det första kan vi konstatera att landskapsandelssystemet ska revideras. Det arbete har påbörjats, men vad det resulterar i kan vi inte säga nu. Kommer Åland att följa den svenska modellen där rikare kommuner stöder fattigare? Kommer det att finnas landskapsandelar som ingrediens i revideringen som innehåller skalnackdelar? Det finns massor med frågeställningar som vi måste arbeta med i revideringen.

Det sägs att Centern alltid är emot förändringar, men kom ihåg vilket parti som låg bakom den senaste reformen av finanspolitiken. Det var en förändring, och det är en reform som syns i det mesta som har med pengar att göra.

Vi välkomnar alla typer av samarbeten som gynnar aktörer, och vi stöder alla initiativ som kan dyka upp gällande samgång mellan kommuner.

Vi är inte så naiva att vi tror att den kommunala kartan kommer att se ut som den gör idag i framtiden, men vi är så positiva. Vi tror att samgångar kommer att ske frivilligt, och att de parter som hittar varandra också kommer att finna de optimala lösningarna med tanke på närdemokratin och service.

Vi tror också på det arbete som har påbörjats enligt regeringsprogrammet, alltså att sänka kommunens kostnader. Men vi vet att en lång process krävs för att sänka kostnader. Det kan innebära att man behöver se över lagstiftningen, och vi vet alla hur lång tid lagändringar kan ta. Vi tror också på kommunernas kraft att göra saker bättre, att bli effektivare och att förändras.

Lag- och kulturutskottet har begärt ett utlåtande från finans- och näringsutskottet, och ett antal synpunkter finns i utlåtandet som också stöder detta betänkande. Centern stöder betänkandet.

Vi har även studerat den reservation som har lämnats in. Vi förstår reservationen, som innehåller många av de frågor som vi inom Centern har stött och blött under lång tid. Men återigen, en kommun är i själva verket dess invånare, och vi är skyldiga att värna om deras väl och ve.

Utskottet för ett intressant resonemang om en kommun som av en tillfällighet befinner sig i ett utvärderingsförfarande. Om det är onödigt att lägga ner pengar och resurser på något som inte leder till något, bör man kunna avbryta det snabbt.

Det är däremot väldigt viktigt för varje kommun att kontinuerligt se över sina nyckeltal, att upptäcka oönskade tendenser och rätta till dem. Det här borde ingå i en kommuns DNA, och gör det också. Kanske i alla, men kanske inte.

Utskottet har också diskuterat frågan om samarbetsstöden. Vi hörde finansministern uttrycka full förståelse för synpunkterna, men det kan vara värt att titta ett extra varv på. Samarbetsstöd leder ofta till något gott för det offentliga Åland, och kan hjälpa till att hitta sätt att bli effektivare och spara pengar.

Centerns inställning till lagförslaget och därigenom till betänkandet är ganska enkel. Lagen behövs, men vi ska göra allt för att den aldrig ska behöva användas. Tack, mina vänner!

Tack, talman! Jag blir lite tjatig, men jag kommer att återkomma till det som jag diskuterade med ledamot Fellman tidigare, eftersom jag anser att det är en så viktig fråga som behöver belysas mer.

Det är inget problem att man som ett första steg har fostrande samtal med rektorn när man hamnar på obestånd. Problemet uppstår dock i den sista punkten. För oss är det inget försvar att säga att "det kommer långt fram". Vi kommer att ha fostrande samtal först, men problemet är att det är med i lagstiftningen, så det kan ju komma när som helst.

Hur kommer det sig att man har beslutat att överlåta ansvaret för den här krisande kommunen till en annan kommun? Hur har man resonerat när man tycker att det är rimligt att en annan, välskött kommun ska ta det ansvaret? Jag kan knappt förstå hur man kom fram till att det är rimligt att ni får ta över här. Och hur ska man välja vilken kommun som ska ta över?

Ja, det där är en bra och samtidigt väldigt delikat fråga. Hur ska man då välja en kommun och hur ska den nya konstitutionen se ut? Det här är viktigt, och som det också står i betänkandet, att den mottagande kommunen är involverad från första stund.

Det är klart att en kommun som är välorganiserad och välmående, och kanske har en låg kommunal skattesats, inte alltid har intresset av att ta över det som kan uppfattas som problematiskt. Men i utvärderingsfasen måste man också hitta möjligheter. Kanske handlar det om effektiviseringar som gör att summan av det hela blir positiv.

Tack, talman!

Vi kom in på frågan om den mottagande kommunen. Den kommunen måste ha en plan för hur man ska hantera situationen. Planen kommer antingen att innebära att man stänger närservicen i den krisande kommunen, eller så höjer man skatten. Kommuninvånarna i den mottagande kommunen kommer förmodligen inte att bli särskilt glada över att få höjd skatt för att ta ansvar, vilket egentligen är landskapsregeringens ansvar. Den krisande kommunen kommer inte heller att vara nöjd, eftersom de förlorar sin service.

Vad man istället borde ha gjort är att titta på finansieringsprincipen, i kombination med en minskning av de åtaganden som kommunen har, det vill säga den lagstadgade verksamheten. Vi gjorde faktiskt en utredning under förra mandatperioden om hur man skulle kunna minska de kommunala utgifterna, men den försvann tyvärr i papperskorgen.

Ja den åkte minsann i papperskorgen. Men kanske papperskorgen inte är tömd, och man kan gräva fram den. Annars lär någon ha en kopia, men jag tror att jag tar fasta på det sistnämnda. För Centern finns det inte på kartan att man ska stänga ner, minska på servicen eller minska attraktionskraften. Det finns inte i centerns DNA att den vägen ska gå.

Tänker man på finansieringsprincipen måste vi se på hela Ålands offentliga ekonomi och vilka problem som finns överallt. Det kan göra det svårt att lägga till mer pengar; omfördelning kanske är en annan modell, och det måste man titta på i samband med att man kollar över landskapsandelssystemet. Det är för tidigt att säga. Det sista som antagligen görligt är att damma av den här rapporten tillsammans med (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Ledamoten talar om att vi förstås ska trygga den kommunala servicen och att vi inte ska minska på närservicen. Trots det är det slutresultatet av den här lagstiftningen. Det här är en kommunsammanslagningslag med flera steg. Man kan jämföra det med att tortera kommunerna långsamt för att till sist göra slut på dem. Så här är den kommunala strukturlagen utformad.

Ledamoten själv beskriver hur jobbigt och besvärligt det kommer att bli om man måste genomföra detta. Jag tycker att den här liknelsen också får stöd i ledamotens eget anförande. Det är precis så här det kommer att gå.

Vi har kommuner som är ekonomiskt svaga av olika orsaker. Min egen uppfattning har jag varit ganska tydlig med; det handlar om att vi blir äldre och därmed minskar skattekraften och så vidare.

Men vi har också ett system idag som finansministern har administrerat, där man ger en liten slant när det uppstår problem. Har inte det systemet fungerat?

Jo, det systemet har fungerat utmärkt. Den skillnaden som finns idag är att när vi tänker på likviditetsstöd så var det sällan förekommande om man backar några år. Under min tid var det max en eller två gånger, och före det hade det varit någon enstaka gång. Nu dyker den här problematiken upp allt oftare och för större summor. Det är den stora skillnaden.

Men återigen, lagen behövs. Vi ska göra allt för att den aldrig behöver användas, och det är den approachen som Centern har. Innan vi ens kommer i närheten av att behöva använda lagen ska vi använda de instrument vi har. Till exempel kan vi göra nödvändiga förändringar i landskapsandelssystemet genom att arbeta vidare med det som kan göra kommunernas verksamhet billigare etc.

Tack, fru talman!

Det används mer och mer nu, och därför är det ett problem. Resonemanget från salen är att det problem vi har är att vi har för små kommuner, och att de inte är ekonomiskt bärkraftiga. Men man angriper inte grundproblemet till varför de inte klarar sig, eller varför det finns problem. Det är inte det som man pratar om. Man diskuterar bara hur man ska skapa steg för att utvärdera och så småningom slå ihop dem för att i framtiden ska det bli stora och fina enheter.

Det enda som händer är att vi skapar kriskommuner, vilket ledamoten Egeland var inne på. Man kan inte säga att vi ska trygga all service, samtidigt som vi går med på den här lagen som gör att vi ska slå ihop kommunerna om de inte klarar sig. Genom att slå ihop kommunerna, så kommer den närservicen att försvinna, och det kommer inte att bli billigare. Man kan jämföra kostnader mellan olika kommuner per klient.

Tack, fru talman!

För mig och för Centern handlar det här inte om en lag för på kommunsammanslagningar. Absolut inte.

Jag upprepar mig själv lite, men mycket av den här debatten handlar om upprepningar. Innan vi når ett sådant läge bör vi titta på de verktyg vi har tillgängliga. Till exempel: Hur kan vi göra förändringar i landskapsandelssystemet? Kan vi stöda de kommuner med skalnackdelar? De kommuner med få invånare och en skattekraft som kanske inte är den bästa, etc. Kan vi ändra på lagstiftningen? Det är också något som diskuteras nu, och det är på gång och kommer att fortsätta. Det är den väg vi ska gå. En kriskommunssituation, det är ingenting som någon blir lycklig av, ingen i den här salen, hoppas jag, ingen kommun och ingen människa.

Fru talman! Jag tar den här repliken mest ur informationssyfte. Ledamoten och jag har varsitt säte i den styrgrupp som har inlett arbetet med ett eventuellt nytt landskapsandelssystem. Det kan vara intressant för lagtinget att veta, eftersom ledamoten och jag avser att vara i kontakt och ha dialog med kommunerna inom kort. Det handlar om veckor eller kanske någon månad. Vi diskuterar också hur vi ska kunna involvera lagtingsledamöterna, inte bara majoriteten och de som är intresserade av dessa frågor, under processens gång.

Det kommer säkert att ta ungefär ett år, eller kanske längre, innan vi kan ha en eventuell färdig slutprodukt. Men jag menar att ett bra arbete har inletts.

Nej, jag nämnde det inte för jag var inte säker på om jag hade blivit vald.

Det som är viktigt, som finansministern nämnde, är att vi gör ett stort gemensamt arbete där alla är involverade för Ålands bästa.

Tack, fru talman!

Tack ledamoten Höglund. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra hur Centerpartiet har diskuterat frågan på sina möten. Vi kunde ha ett gemensamt möte för att diskutera dessa frågor. Vad pratar man egentligen om? Man pratar om servicen för invånarna. Men tar man också upp tillgängligheten för barn och unga när det gäller fritidsaktiviteter och liknande?

Det är orättvist om man bor i en kommun som ligger 15 minuter från en annan kommun, där servicen inte är densamma. Varför ska man ha tillgång till bättre service och fler fritidsaktiviteter bara för att man bor närmare en viss kommun?

Jag tänker också på barn som har skilda föräldrar och som kanske bor 20 minuter från varandra i två olika kommuner. De har inte rätt till skolskjuts den ena veckan för att de befinner sig i en annan kommun, och så vidare.

Det är så jag vill diskutera den här frågan, utifrån medborgarnas perspektiv och varför det kan bli krångligt.

Ett tips om man vill veta hur Centern resonerar är att det är väldigt enkelt att skriva in sig i Centern, betalar en ringa medlemsavgift och så får man delta i samtliga möten. Man får fullgod information och lär sig otroligt mycket, och allt känns bra.

Men om vi tar frågan på allvar, så är det klart att vi diskuterar detta. Det handlar om flera perspektiv. Ett perspektiv är förstås det budgetmässiga. Hur finansierar man olika särlösningar? Som vi vet existerar det samarbete mellan kommuner, och jag har en känsla av att detta gradvis ökar. Det kommer säkert att råda bot på en del av problemen.

Vi vet också, kanske inte direkt från Centerpartiet, att det finns en önskan om fler bussturer. Visst, absolut, det vill alla människor. Men vem vill betala för det?

Min uppfattning är att folk i Godby, Finström och här upplever samma problem. Det är jättesvårt för ungdomar att ta sig till fritidsaktiviteter, och det går inga bussar här. Detta är något som kanske skulle kunna hanteras med ett större åländskt grepp, så att barnen kan ta sig till aktiviteter och liknande. Men det var inte det jag tänkte på.

Närservice för många invånare runt om på Åland, så den närmaste skolan eller daghemmet kanske faktiskt ligger i en annan kommun. Det skulle göra det mycket smidigare för föräldrarna att lämna sina barn på väg till jobbet, istället för att åka 15-20 kilometer åt fel håll och sedan tillbaka för att hämta dem.

Sådana här lösningar är något jag anser att man borde se över. Det handlar om att öka valfriheten och göra det lättare för familjer, vilket i sin tur kan öka inflyttningskraften till olika områden. Vi bör kanske inte stirra oss blinda på kommungränserna.

Jag ser fram emot att ha ett gemensamt möte för att diskutera den här frågan.

Jag ställer alltid upp på möten, även med socialdemokrater, förstås.

Det handlar om intressanta frågor som också är väldigt komplicerade av praktiska skäl. Jag känner bra till föräldrar som upplever att de måste ta en omväg för att föra sina barn till skola, dagis eller fritidsaktiviteter, eller vad det nu kan vara. Jag är dock inte helt säker på att det går att lösa. Man kan köpa en plats i en skola eller så kan en kommun placera barn i en annan skola i en annan kommun, och då betalar man för det.
Det förekommer, men det skapar vissa logistiska problem. Kanske inte för föräldrarna, men det blir problem för skolorna att ha rätt elevunderlag, och så vidare. Det finns många aspekter att ta hänsyn till och lösa. Det är inte lika enkelt som det låter på papper.

Tack, talman!

Då har vi äntligen lagen om tryggande av kommunal service på agendan, men vi hör ingen som jublar här inne i salen. Redan i remissdebatten sade jag att det här är en lag som ingen i lagtinget önskar att någonsin tillämpas. Det är heller ingen lag som lagtingsledamöter egentligen vill arbeta med. Får man välja gör man annat.

Vi kan dock inte välja för faktum är att lagen behövs. Om en kommun hamnar i en katastrofal situation måste vi ha en lag som stipulerar vad som händer med kommuninvånarnas service. Vi måste ha en lag som tryggar skolgången för våra elever, dagvården för våra barn och omsorgen för våra äldre. Vi måste ha en lag som tryggar att kommunal förvaltning kan ge service åt alla kommuninvånare, ifall det osannolika sker och en åländsk kommun hamnar i kris.

I utskottsbehandlingen fick vi erfara att kommunerna själva är väl medvetna om att den här lagen behövs. Givetvis har det framkommit synpunkter där kommuner har haft invändningar och kommentarer, men till syvende och sist har kommunerna framförts att lagen behövs.

I finans- och näringsutskottet konstaterade vi att det är omöjligt att stifta en lag som exakt stipulerar hur dessa svåra situationer ska hanteras. Alla situationer kommer att vara olika och man måste ge landskapet flexibilitet att hantera det. Då blir det lite otydligt kanske. Nyckeltal kommer att visa på att något behöver hanteras, men de kommer inte ensidigt att styrka huruvida utmaningen är tillfällig eller bestående. Det kräver en vidare utredning. Där har finans- och näringsutskottet kommit med några exempel och vi understryker också att själva förfarandet bör avbrytas omgående ifall situationen visar sig vara temporär.

Utskottet uppmanar också till ett frivilligt arbete i kommunerna där man noga följer upp sin egen ekonomi. I riket har man varningslampor som påtalar behovet av en utredning. Med tanke på den eftersläpning som dessa nyckeltal ändå har, blir det en omväg att lagstifta om dessa. Däremot bör varje kommun regelbundet se över dessa nyckeltal och jämföra sig själva med dem. Om det visar sig att kommunen riskerar hamna på fel sida kommande åren – då bör man frivilligt försöka förhindra att en kritisk situation uppstår. Det finns ingenting med den här lagen som säger att man ska skjuta upp nödvändiga åtgärder. Det står alla kommuner fritt att ta ansvar för sin egen ekonomi.

Talman, när jag läser reservationerna i lag- och kulturutskottet undrar jag om reservanterna varit närvarande de senaste två åren? I reservationen anför man flera saker som skulle motivera att den här lagen inte införs. Jag noterar dock ingenstans – ingenstans – ett eget förslag till alternativ lagtext som skulle ändra på vad de anför. Istället föreslår man att lagförslaget ska förkastas i sin helhet. Läs det igen – lagen ska inte ändras, utan den ska förkastas.

Ålänningar som råkar bo i kommuner som inte har råd att driva verksamheten vidare, ska alltså fortsättningsvis leva i limbo. När personal på dagis, skolor och äldreboende har gått hem utan löner, menar alltså ledamöterna Lindström och Thörnroos att landskapet bör stoppa huvudet i sanden och inte göra något?

Det intressanta i kråksången var att när ledamöterna själva eller deras parti satt i förra regeringen så var denna lag uppe på bordet. I princip är det samma lag vi föreslår nu. Vissa detaljskrivningar har ändrat men i praktiken är det samma processer som föreslås idag, som var på bordet 2023. Då hade ingendera parti något att anmärka på i lagtexten. Det enda som saknades då var modet att våga ta ett beslut som tryggar ålänningars kommunala service. Därför blev lagen aldrig förd till lagtinget.

Reservanterna verkar ha missat en central sak de senaste två åren. När de eller deras parti satt i regeringsställning kunde man fortfarande sticka huvudet i sanden. Det går inte längre. Vi har flera kommuner som sökt och beviljats likviditetsstöd under året. Den katastrofala situation som den här lagen föreskriver är aktuell just nu. Kommuner knackar idag på landskapets dörr och behöver likviditet för att klara sig. Vi kan inte längre ducka för den här frågan och skicka den vidare till nästa landskapsregering.

Då liksom nu är detta en jobbig lag. Ingen av oss i lagtinget vill att en kommun hamnar i den process som lagen föreskriver. Det finns ingenting gott att säga om en sådan process. Det kan till slut komma skarpa åtgärder som ändrar på samhällsstrukturer. Det är eländigt, men vid en kris är det viktigt att kunna ta tuffa beslut med stöd av lag. Annars fortsätter krisen som förut utan lösning.

Majoriteten här i lagtinget ska ha en eloge för att man är positiva till lagen. När jag nämner majoritet menar jag inte bara regeringspartierna utan även andra partier som insett att Åland behöver ha den här lagen. Det är ingenting roligt som kommer ut ur de här processerna, men alternativet är etter värre. Alternativet är att kommunal service upphör i vissa kommuner. Jag säger det igen. Alternativet är att vissa dagisbarn står utan dagvård, vissa skolbarn står utan undervisning och vissa äldreboenden står utan omsorg. Det är inte värdigt ett samhälle i Norden att låta sina medborgare vara utanför en trygghet som våra nordiska grannar redan har. Att förkasta den här lagen är inte att ta ansvar. Att förkasta den här lagen är att sticka huvudet i sanden.

Talman! Åland behöver trygga kommunal service för alla ålänningar och därför behövs den här lagen. En majoritet verkar ha förstått det och jag hoppas att lagtinget kommer att ta ansvar när vi lägger den här pusselbiten på plats. Det finns några ändringar av lagtexten som behöver göras, men jag och Liberalerna kommer att rösta ja till tryggande av kommunal service för alla ålänningar.

Jag brukar jämföra den här lagen med konkurslagen i privat sektor. Finland har haft en konkursstadga sedan 1868, Finlands kommuner har haft en lagstiftning i 20 år – det är dags att lagstifta om motsvarande lag för åländska kommuner. Tack, talman!

Tack, talman!

Ledamoten gör det till en ädel konst att återkomma till vad den tidigare landskapsregeringen har gjort, och det stämmer ju att den har diskuterats under förra mandatperioden, men man gick inte vidare med den. Anledningen till att man inte gick vidare var för att det inte var något bra förslag. Jag vet inte om vi ska stå här och skämmas för att vi lade ner ett projekt som inte var bra. Jag skäms inte för det i alla fall, och vi var aldrig för den heller.

Den här skrämselpropagandan, om vad som är alternativet. Alternativet är att skolbarn kommer att stå utan utbildning, det är ju bara löjligt. Det finns ju alternativ, det handlar om finansieringsprincipen. Man får lätta upp på den lagstadgade verksamheten för kommunerna. Det är en betydligt vettigare lösning än det här.

När det gäller alternativet då så valde man att inte lägga fram det. Det stämmer. Man hade upp den på bordet, skickade ut den på remiss, men man kom inte vidare med den till lagtinget. Där hade man haft alla möjligheter att rätta till de saker som nu påpekas, att det inte är tydligt och inte gjort. Man hade ju alla möjligheter att komma med rätt skrivningar, om man ska säga så, men man tog inte den chansen. Istället väljer man att förkasta lagen i sin helhet.

Det betyder att vi inte har någon lagstiftning på det här området, och då finns ju de risker som ledamoten nämner.

Man säger också att alternativet är att ge mer pengar. Jag vet inte om det har undgått ledamoten, men landskapet har ett underskott och pengarna rinner ut. Det blir ju en fråga om att omfördela i den befintliga budgeten.

Så vad ledamoten egentligen säger är att istället för att vi ska hantera ett akut problem, ta tag i det och lösa det, så ska vi ta pengar från ÅHS, skärgårdstrafiken eller något annat för att ge till krisande kommuner. För det blir nämligen konsekvensen.

Jo, det är konsekvensen, man måste ta från någon annanstans, som till exempel att lägga nästan 4 miljoner på att elektrifiera vajerfärja. Det skulle vi lätt kunna stryka. Den kan tuffa på som den är istället.

Men sen jämförde ledamoten tidigare konkurslagen i privat sektor. Det var en bra jämförelse, tycker jag. Han vill ha något liknande här, och det var bra.

Min rör firma går ganska bra. Jag sköter min ekonomi bra och jag jobbar hårt. Christians rörfirma går dåligt. Det kanske inte är hans fel, men den går verkligen dåligt. Är det då rimligt att Christians firma införlivas i min firma? Kommer min firma att fortsätta gå bra efter det, eller kommer den också att gå dåligt?

Man får ändå ge beröm till ledamot Egeland som kommer med så enkla lösningar på saker som inte går att jämföra. Det finns en jättestor skillnad mellan rörfirmor och kommunal verksamhet, och det är att kommunal verksamhet är lagstadgad.

Visst kan man tycka att vi slutar att ha ett dagis i den här kommunen. Det går inte, eftersom det är en lagstadgad verksamhet som måste finnas. Det finns ingenting som säger att vi måste ha en rörfirma där Christians rörfirma opererar, för att ta den analogin. Det finns inget som säger att den måste fortleva. Istället kan en annan rörfirma på privatmarknaden välja att ta över.

När det gäller den kommunala sektorn har vi inte det valet, och det är det som det här så svårt. Det gör dessa val så tuffa och de kommer inte ut något gott ur situationen. Den här verksamheten måste fortsätta enligt lag, och då blir det nödvändigt att se till att den fortsätter i någon form.

Tack, fru talman!

Jag tycker att det är bra att fler liberaler ställer frågan: Vad är andemeningen med det här? Vi har hört att det ska bli en kommun på Åland. Resonemanget som ledamoten för handlar om att lägga ner verksamheter och få ner kostnaderna. Han säger att det inte finns något val. Om vi inte gör det här, så kommer det att leda till att vi inte har råd med det. Då kan vi inte längre ha dagis och skola. Alltså, vi måste lägga ner kommunerna och slå ihop dem. Det är det som är nästa resultat av det som ledamoten pratar om.

Det är bra att Liberalerna är tydliga med detta. Det blir en väldigt stor skillnad jämfört med det som Centern framför när man säger att vi ska trygga allt det här, så får vi väl se hur det här landskapsandelsarbetet slutar. Men det är ju helt uppenbart att det råder oenighet kring vad som är bra för Åland.

Men vad är orsaken till att vi har det så dåligt i kommunerna? Så dåligt som ledamoten säger, och att vi måste stänga ner skolor och daghem. Vad är orsaken till att han säger så? Vad är orsaken till att kommunerna har så dålig ekonomi? Är det bara för att vi är många kommuner? Det är det som är problemet.

Som vanligt drar man iväg och säger saker som jag inte riktigt sade.

Om vi börjar med vad tycker Liberalerna om det här. Det är ju inte så att vi är främmande för en annan kommunstruktur; det har varit tydligt ganska länge. Den här lagen är inte det som är målet, som vi har lagt fram för att nå något sådant.

Det här är en lag som syftar till att trygga kommunal service åt medborgarna. För att uppnå det behöver man hantera situationen på något sätt, och då behöver man genomföra den här utredningen och ställa frågan: Vad behöver göras?

Sista steget i den processen, om det inte finns någon annan väg, är att försöka sammanslå kommunen med någon annan. Det är inte så att det är det första steget. Det finns ingen automatik i det på något sätt.

Jag skulle säga att det som skiljer oss åt är att Liberalerna är öppna för det här. Centern har inte varit öppna för det, absolut, men det är ett långt steg. Vi har en sak vi måste hantera.

Jag måste återkomma i nästa replik till resten.

Tack, fru talman!

Det är här som vi kanske skiljer oss åt i hur vi ser på situationen. Det nuvarande systemet möjliggör att man kan trygga den kommunala servicen, och det gör det.

Det som detta förslag tillför är olika administrativa steg och utvärderingsförfaranden, som alla syftar till att slå ihop kommunerna. Det är en skillnad jämfört med dagens system, där vi kan ge pengar ganska fritt.

Jag återkommer till det. Vad är orsaken till att vi har de här problemen? Det är en enkel jargong som man gång på gång använder. Man säger att om vi bara slår ihop kommunerna så kommer alla ekonomiska problem att lösa sig. Men när man frågar hur, blir det tyst. Det finns inget svar på den frågan.

Alla vet att man flyttar servicen centralt, och det är så man sparar pengar. Men kan man förklara hur detta ska leda till besparingar och vilket underlag man har för detta? Det finns ju inget sådant resonemang.

För det första, de problem som finns i kommunerna beror på att det krävs ganska tunga investeringar, vilket har lett till ökade kostnader. Så är det, och det finns inte alltid mycket man kan göra åt det. Problemet är att dessa frågor måste hanteras på något sätt; problemen finns ju där oavsett.

Jag vill påpeka att de exempel som tas upp visar vad som kan hända om vi inte agerar, för det kommer ändå att uppstå problem.

När vi diskuterar behovet av centralisering i kommunerna så behöver utredningen visa vad som kan göras. Det är inte alls säkert att centralisering är svaret. Det kan hända att vi behöver hitta andra lösningar. Kanske måste det till nya samarbeten, och det kan krävas åtgärder på olika sätt.

Det är viktigt att vi tar tag i dessa frågor för att hantera situationen. Vi kan inte bara fördela bort pengar från ÅHS och tycka att vi har löst problemet på det sättet.

Tack, fru talman! Tillfälligheter kan skapa en teoretisk kris, vilket ledamoten Ekström lyfter fram, det vill säga en framtidsinvestering kanske i en ny skola som gör att nyckeltalen blir helt fel. Det här påpekas också, mycket riktigt, av finans- och näringsutskottet, som ledamot Ekström säger.

Vidare kan vi konstatera att lag- och kulturutskottet inte har tagit detta i beaktande, annat än att notera det och påpeka att processen ska vara så kort som möjligt. Man har med andra ord inte ansett att det behöver finnas en utgång för att avsluta ett sådant förfarande.

Med andra ord riskerar kommunen fortsatt en tvångssammanslagning som resultat av en framtidsinvestering. Är det klokt, ledamot Ekström?

Jag uppfattar det som en feltolkning och anser att lag- och kulturutskottet tydligt angav att utskottets utlåtande ska läsas parallellt med detta.

För det andra, precis som ledamot Kanborg nämner, kan tillfälliga faktorer, som en stor investering, påverka nyckeltalen och att det hamnar på rött och det inleds en utredning. Om man i den utredningen, efter en veckas arbete, konstaterar att detta var tillfälligt och att kommunen inom en snar framtid kommer att återgå till svarta siffror och klara sin ekonomi, finns det ingen anledning att gå vidare med ärendet.

Då kan vi helt enkelt konstatera att detta är en tillfällig situation och agera så snabbt som möjligt. Vi ska inte lägga ner onödig tid på detta.

Jag ser ingen motsättning i det. Jag anser att det är en övertolkning att påstå att en investering skulle leda till en kommunsammanslagning, om det inte är det som är problemet.

Tack, fru talman! Jag delar inte ledamot Ekströms åsikt, vilket är ganska tydligt i den här frågan.

Faktum är att lagen inte ger något utrymme för att avsluta den här processen om det finns tillfälliga faktorer. Var i lagen finns det stöd för detta? Var menar ledamot Ekström att det finns ett lagstöd för att avbryta processen om man anser att det inte är nödvändigt att fortsätta?

Jag tycker att det är tydligt från finans- och näringsutskottet att det behöver finnas en process för att kunna avbryta arbetet om det visar sig att det handlar om tillfälligheter. Det är absolut ingen idé att arbeta med något som man redan vet svaret på. Även om det kan leda till en byråkratisk och svår utredning, detta har påpekats många gånger, och det kan bli en sådan situation, men om man kan avsluta arbetet snabbt, så ska det förstås göras. Det ligger i allas intresse – både kommunens och landskapets.

Jag ser verkligen ingen motsättning i detta överhuvudtaget.

Jag vill understryka att om det visar sig att det handlar om en investering som kommer att lösa sig med tiden, och om man kan utreda detta ganska hastigt, då finns det ingen anledning att tro att den investeringen skulle leda till några negativa konsekvenser för strukturen.

Tack, talman! Tack för anförandet. Jag blev faktiskt lite förvånad först, eftersom det verkar vara första gången som ledamoten Ekström tar till personangrepp här i salen och häcklar lite över oss som har skrivit reservationen. Han undrar: Var har ni varit de senaste två åren? Det förvånar mig, eftersom ledamoten vanligtvis är väldigt saklig från talarstolen.

När det gäller tidigare regeringar och varför det här förslaget inte lades fram, så är sanningen den att det inte fanns något stöd hos Obunden Samling, och det fanns inte heller något stöd hos Centerns styrelse. Därmed var det omöjligt för mitt dåvarande parti att driva frågan vidare.

Min fråga till ledamoten är: Vilka konkreta inbesparingar ser ledamoten om man slår samman flera kommuner till en större enhet?

För det första, när det gäller personangrepp, anser jag inte att jag riktade mig mot en specifik person. Jag gick emot den här reservationen, som jag upplever är en enkel väg ur situationen. Jag tycker att det skulle ha varit lättare för oss att diskutera om man själv hade kommit med några förslag på ändringar och sagt att "okej, nu tycker vi att det ser ut på det här sättet". Man räknar ändå upp sju punkter här och kunde då ha föreslagit att om man istället skulle tänka så här, eller om man skulle göra så här, så skulle det vara en bättre väg.

Det finns ingenting sådant i reservationen. Det enda som sägs är att vi inte ska ha någon lag, utan att vi ska förkasta det här i sin helhet. Det behöver lyftas, tycker jag och det var det jag gjorde. Jag lyfte fram de namn som har skrivit under reservationen.

När det gäller besparingar, vad finns det för möjliga besparingar? Det är något som kommer att vara lite specifikt för de olika kommunerna. Jag skulle säga att förvaltningen är en aspekt, men jag tror också att det finns vinster att göra genom samarbeten i olika sammanhang i många kommuner, även om det inte gäller alla.

Talman! Det finns ett stort antal kommunala samarbeten idag, och dessa har också ökat i antal över tid. Tittar man på vad sakkunniga har sagt under hörande, så framgår det att en stor del av de mindre kommunerna kostnader är köptjänster av andra kommuner. Jag anser att det är en bra väg att gå.

När det sedan gäller varför vi föreslår ett totalt förkastande av lagförslaget, så är det en fråga om vad som är brukligt. Vi har ju inga lagstiftningsmöjligheter och kan säga att vissa delar av förslaget är bra, medan andra delar är mindre bra.

Jag vill ändå erinra om att ledamoten Lindström i inledningen av reservationen också nämnde att det finns aspekter i lagförslaget som är positiva och som kommunerna har efterfrågat, såsom tydligare riktlinjer och parametrar.

Det finns dock andra delar som vi inte kan omfatta.

Det var bra klargöranden att det är så som man ser på det. Fortfarande kunde man ha haft ett resonemang om vad man kan göra bättre istället.

Grundproblemet med det här behöver lyftas igen. Vi har inga regler idag. Det handlar inte om att förbättra något som inte finns, utan det finns helt enkelt ingenting på plats. Vi skulle behöva få detta på plats så att vi vet hur vi ska hantera situationen. Kommunerna behöver veta vad som väntar om det skulle uppstå en kris, så att medborgarna kan känna sig trygga med att den kommunala servicen är tryggad.

Just nu finns det ingenting, och det blir problematiskt om man väljer att förkasta det här om vi inte har något på plats. Därför skulle jag uppskatta ett resonemang kring det här. Om man väljer att förkasta den här måste man också ha klart för sig att man lämnar ju kommuninvånarna med en större osäkerhet. För nu finns det ju ingenting som berättar vad vi ska göra och vad som kommer att hända.

Tack, fru talman!

Som det ekonomiska läget ser ut just nu kommer inte landskapsandelarna att öka nämnvärt till kommunerna de kommande åren, annat än genom skattekompletteringar och indexjusteringar. Pengapotten blir inte större, men det går förstås att omfördela mellan kommunerna om vi så önskar.

Den service som våra kommuner producerar till sina invånare är till största delen lagstadgad. Det är ekonomin som styr våra kommuners verksamhet och sätter nivån på serviceproduktionen. För att kommunerna ska klara av sin lagstadgade serviceproduktion behövs både finansiering och praktiska förutsättningar säkerställas. Därför behöver kommunerna ha klara mål och uppföljning av sin ekonomi och verksamhet, inte bara för ett budgetår åt gången, utan en betydligt långsiktigare plan för att säkerställa och trygga den lagstadgade servicen för våra kommuninvånare.

Klarar inte av att kommunerna levererar den lagstadgade servicen rent ekonomiskt som vi har bestämt här i lagtinget att de ska utföra så behöver helt enkelt se över lagstiftningen och vilken nivå på service vi kan ha för våra invånare, till en betydligt effektivare kostnad.

Fru talman! Genom att landskapsandelarna på kort sikt inte kommer att öka nämnvärt, är alternativet alltså att sänka servicenivån genom att revidera lagstiftningen eller genom att effektivisera den kommunala ekonomin för att klara av serviceproduktionen. Att effektivisera den kommunala ekonomin handlar det både om att använda resurser smartare och samtidigt säkerställa att invånarnas behov tillgodoses.

För att pengarna ska räcka till bör man prioritera kärnverksamhet och fokusera på skola, vård och omsorg, samt till en del också på infrastruktur. Kostnader på områden med lägre samhällsnytta behöver minskas om inte pengarna räcker till.

Men effektivisering i kommuner handlar inte bara om att skära i kostnader. Det handlar också om styrning, att förbättra processer, digitalisera och samarbeta med andra kommuner.

Skatter är givetvis en viktig del för att finansiera den kommunala servicen. Att hela tiden höja kommunalskatten för våra invånare är inte hållbart, och därför behöver alla kommuner också se över vilka tillgångar man kan realisera för att ha ett positivt kassaflöde.

Fru talman! Lagen om tryggande av kommunal service handlar om att trygga den kommunala servicen för våra invånare, oavsett vilken kommun man bor i. Tidigare har vi inte klart kunnat definiera när en kommun hamnat i ett sådant läge att man inte längre klarar av den lagstadgade servicen på längre sikt. Däremot har vi kunnat identifiera ett antal kommuner som hamnat i ekonomiskt trångmål genom att de sökt likviditetsstöd från landskapsregeringen.

Lagförslaget innehåller därför nyckeltal för att kunna definiera kommuner med en synnerligen ansträngd ekonomi och som kan identifiera kommuner som hamnat eller kommer att hamna i ekonomiskt trångmål. Man kan ha åsikter om huruvida nyckeltalen är de mest optimala eller relevanta. Det kan kännas något reaktivt, då det baseras på historiska siffror från tidigare bokslut.

Personligen tycker jag att ett mer proaktivt nyckeltal som skulle identifiera kassaflödet i kommunerna skulle vara det mest optimala, eftersom det är pengarna i kassan som styr och bestämmer vilken service kommunen kan producera. Men nyckeltalen i lagförslaget är desamma för alla, vilket gör att vi kan identifiera alla kommuner på samma grunder och på samma sätt. Det är bra att vi får en lag som identifierar det ekonomiska läget i våra kommuner på samma sätt och på samma villkor.

Fru talman! Många tycker att lagen är till för att slå samman kommuner med tvång. Personligen ser jag lagförslaget mer som en motiverande faktor, när vi som är aktiva ute i kommunerna har klara nyckeltal som ska uppfyllas för att inte vår kommun ska identifieras som en kommun i ett synnerligen ansträngt ekonomiskt läge. Vi vill alla ta ansvar för ekonomin i våra egna kommuner, och då är det bra att vi alla vet vad som gäller. Tack, fru talman!

Talman!

Det är roligt att vara tillbaka. Om man skulle försöka sig på en ”spaning” om den allmänna framtiden för de åländska kommunerna, så är det att de kommer att få mindre pengar att röra sig med. Detta verkar närmast vara en naturlag. Det beror inte nödvändigtvis på en dålig attityd från ”marmorborgen”, på kostnadstak eller på att pengarna har sinat.

Det tycks inte spela någon roll om det sitter en s.k. ”kommunvänlig” regering vid makten som dyrt och heligt lovar att inte spara på kommuner eller landskapsandelar – då dras det i stället in bussturer, landskapets engagemang i kommunala projekt skruvas ner till noll, avdrag kompenseras på ett sätt som ytterligare pressar de kommunala ekonomierna. Inget av detta är nytt. Vi känner alla till den subjektiva rätten till barnomsorg som för min hemkommun ledde till 2 miljoner i ökade kostnader. Kommer dessa 2 miljoner någonsin att kompenseras av nån regering? Absolut inte. Poängen här är att pressen på det samlade, kommunala fältet är stor och den ökar.

En annan tydlig trend är demografisk, vi ser den i ÅSUB:s augustirapport: Befolkningen fortsätta flytta in till centralorterna, Mariehamn och Jomala med omnejd. Den demografiska förändringen gör att dessa områdens relativa tyngd i allmänna val fortsätter att öka, parallellt med en accelererande ojämlikhet mellan kommunerna.

Vad som står fullständigt klart är att, om dagens kommunindelning ska bestå så behövs - pengar. Pengar som måste komma från något annat än landskapsandelar eller högre skatter – pengar som måste komma från en framsynt näringspolitik som skapar tillväxt, BNP-ökning och arbetstillfällen för hela Åland, vilket förtjänstfullt nämndes av kollegan Juslin.

Talman! Vi lägger idag ofattbara mängder tid åt kommunalt navelskåderi i det här huset, på att skapa millimeterrättvisa för alla 16 kommuner, ibland också för kommunförbunden vars kostnader tenderar att öka snabbare än ägarkommunernas. Vi lägger mindre tid på att kratta manegen för tillväxt och på att stärka Ålands attraktionskraft.

Prioriterar vi rätt saker? I landskapsregeringens tjänstemannabeslut kan vi läsa att finanschefen ska upphandla ett nytt landskapsandelssystem till år 2028. I ett annat beslut kan vi läsa att samma finanschef lämnar Sunnanvinds styrgrupp. Sunnanvind, ett viktigt projekt för ekonomisk tillväxt - där finansavdelningen har en central roll i framtagandet av en fördelningsnyckel – det prioriteras ner. Kommunal millimeterrättvisa fortsätter att prioriteras upp. Tar vi verkligen tillvara Ålands fulla utvecklingspotential idag?

Talman! Vi bör ta inspiration av Gotland. Och nej, vi måste inte nödvändigtvis ha en kommun, men vi kan ta inspiration av hur Gotland kombinerar en målmedveten, utåtriktad, tillväxtorienterad förvaltning och bejakar det lokala självbestämmandet genom sina socknar.

Talman! Som kommunalt förtroendevald ser jag dagligen hur olika kommunala perspektiv kolliderar. Små kommuner är idag benhårt inriktade på att försvara det de kan tänkas förlora, jag förstår det och det hade jag antagligen också gjort som företrädare för en liten kommun. Större kommuner kan tillåta sig lyxen att ha visioner, tillväxtstrategier och utveckla verksamheten. De kan våga tänka på framtiden i stället för det vi kan förlora idag.

Extra absurt blir det när landskapets, nästan obefintliga morötter för kommunal utveckling finansieras ur samma moment som likviditetsstöd till krisande kommuner. Det leder i praktiken till att kassan först töms på likviditetsstöd, sen finns inte ett korvöre till Mariehamn som vill utveckla kommunernas digitala tjänster. Det är en viktig poäng i utskottets betänkande och även i finans- och näringsutskottets utlåtande.

Talman, det finns också skäl att påminna om regeringen Sjögrens regeringsprogram. Om kriskommuner står det bl.a. så här: ”Eftersom kriskommunsförfarandet inte är gynnsamt vare sig för medborgare eller regioner uppmuntrar landskapsregeringen kommunerna att finna andra lösningar. Landskapsregeringen bistår med samarbetsstöd samt sakkunskap.”

Så kriskommunförfarandet är inte gynnsamt för medborgare eller regioner, då har det redan ”gått åt skogen” när det aktiveras. Finns det möjligen något vi kunde göra före det går åt skogen, före kriskommunförfarandet aktiveras? Om en kommunal sektor befinner sig i fritt fall är det förstås bra med en räddningsmatta, men måste fallet ens äga rum?

Mot bakgrunden av det är det vettigt att det finns någon slags ”lägsta nivå” för hur dåligt det kan gå för en åländsk kommun. Moderat Samling stöder att det finns en lägsta nivå, men vi låter det vara osagt om det är exakt de kriterier som regeringen föreslagit som är de rimliga också framtiden. Golvet behövs, men plankbredden kan diskuteras. Också en stor kommun kan snabbt uppfylla kriterierna för ”kriskommun”, om kommunen har en koncern och ett av koncernbolagen gör betydande investeringar under flera år.

Talman! Vi kommer inte att stöda reservationen, främst eftersom den saknar en effektiv, alternativ handlingsplan – vad ska vi ha i stället för ett golv? Ska vi bara ha en avgrund? Tack!

Tack, fru talman!

Tack till ledamoten Valve. Jag är helt enig om att vi måste se hur vi stärker helheten i ekonomin för landskapet Åland. Om landskapets ekonomi försvagas, så är vi heller ingen god räddare finansiellt av svaga kommuner.

Däremot tror jag inte att man ska tolka finanschefens roll i styrgruppen för Sunnanvind som något tecken på en försvagning av projektet, eller att de ekonomiska kalkylerna gentemot landskapet och kommunerna på något sätt är förfördelade. Det arbetet fortgår för fullt just nu.

Talman! Det var ett bra klargörande från ministern Gunell. Jag ska inte sticka under stol med att vi ser med viss oro på att tidtabellen skjuts upp och att det kommer besked om att det saknas nyckelpersoner och de ska tillsättas. Dessutom läser vi förvaltningsbeslut där till exempel finanschefens engagemang i nämnda projekt avvecklas och nedprioriteras. Vi är oroliga. Vi ser detta som mycket viktigt för Åland, och vi anser att tidtabellen måste hållas för det här projektet och att vi kommer i mål.

Det var väldigt bra att detta kom upp i debatten. Låt oss klargöra att det inte innebär någon nedprioritering av varken den ekonomiska modellen eller projektet Sunnanvinds roll och ambitioner, dessa fortgår som sagt, och om den frågan kan vi återkomma i ett annat sammanhang.

Jag vill bara understryka att jag delar ledamotens syn på den åländska ekonomin. Vi är tvungna att se oss om efter nya inkomstkällor.

Det sistnämnda är vi fullkomligt överens om. En relevant fråga är hur vi kan kratta manegen för tillväxt för hela Åland. Det är något vi borde fundera mer på, i ljuset av att vår BNP per capita är lägre än både Sveriges och Finlands. För 15 år sedan var den större än både Sveriges och Finlands. Det är en stor förändring som har ägt rum i det åländska samhället.

Talman! Jag vill börja med några klargöranden. Vi har ett stramt lagstiftat kostnadstak, och vi har också likviditetsstödet som är lagstadgat, vilket har fått företräde. Jag delar dock uppfattningen att det är olyckligt att mycket av samarbetspengarna har gått till likviditetsstöd istället för till direkta utvecklingsprojekt.

Jag kan informera ledamoten om att vi kommer att bevilja ännu fler samarbetsprojekt, bland annat det stora digitaliseringsprojektet, vilket gläder mig.

När det gäller tillväxt så delar jag också ledamot Valves analys. Vi behöver tillväxt, och en sak som vi försöker främja är havsbaserad vindkraft.

Det finns dock också andra åtgärder som vi behöver vidta, och jag vet att näringsministern, Josefsson, arbetar intensivt med detta. Det är nämligen lättare sagt än gjort.

Vi behöver också inflyttning. Nya färska siffror från ÅSUB visar att 46 % av den åländska arbetskraften är inflyttad, så vi behöver inflyttning också.

Talman! Det var ett positivt besked från lantrådet. Eftersom det inte står något i regeringsprogrammet om kommunreform, eller ens att vi skulle vara överorganiserade på vår holme, är det jätteviktigt att vi stöder de ansatser till kommunal samordning som kommer. Därför är det ett positivt besked från lantrådet.

Det kommer också att komma flera ansökningar om samordningsstöd för utredning av till exempel bolagisering av Ålands avloppsstamnät och reningsverk. Jag tror att det är jätteviktigt att man stödjer dessa initiativ när kommunerna försöker att samlas och samordna.

Talman!

Det är min bestämda uppfattning att vi bör stödja samarbetsprojekt. Det som sätter käppar i hjulet är ekonomin. Den är mycket svår, och vi befinner oss just nu i en utmanande budgetprocess. Så långt det är möjligt vill landskapsregeringen stöda utvecklings- och samarbetsprojekt.

Tack, fru talman!

Jag delar helt ledamoten Valves åsikt om att vi måste få våra pengar att gå mer och mer till utveckling och samarbete. Att öka tillväxten i vårt samhälle är en viktig poäng som ledamoten tar upp. Det är ett stort bekymmer att vår BNP har gått kräftgång de senaste tio åren, och det är något som verkligen måste åtgärdas. Vi ser allvarligt på att likviditeten blir sämre, och vi behöver se till att vårt samhälle faktiskt får utvecklas positivt, och inte bara rädda det som kan räddas, så att säga.

Det som är intressant i den här frågan, som jag tycker har nämnts för lite i denna sal, är den definition av kommuner som Valve var inne på. Jag tror att den diskussionen också förs här i salen. Det pratas idag om att kommunerna ska berövas sin lagstadgade verksamhet allt mera. Men vad blir då kvar? Det är en viktig fråga att diskutera. I slutändan är det bara namnet som blir kvar – namnet kommun. Och det här tycker jag också är viktigt att beakta för framtiden.

Jo, det är en intressant fråga. Kanske lite hypotetisk, eftersom jag inte uppfattar att regeringen lägger fram förslag på åtgärder som att ta bort behörigheter från kommunerna. Men det är klart att sådana tankar kan komma från andra håll. Ja, det är en intressant fråga, nästan filosofisk till sin karaktär.

Tack, fru talman!

Samtidigt blir det väldigt realistiskt när vi börjar prata om hårda fakta. När diskussionen inleds om hur vi ska förändra kommunernas innebörd och vad som ska fylla ordet "kommun" med, blir det tydligt att vi också måste jämföra med våra omkringliggande regioner, jämfört med Gotland, till exempel. Ganska snabbt ändå stöter man på problem där och måste verkligen göra den betraktelsen.

Faktiskt kan det vara filosofiskt i det här skedet, men jag tror att det kommer att bli praktiskt, så att säga. Jag anser att detta är något vi måste hantera i den här debatten, även om man har varit lite skygga för den frågan. Man pratar om kommuner och kommuner, men vad är egentligen en kommun och vad ska en kommun vara?

Hastigt kommer vi till ett läge där vissa kommuner faktiskt har bekymmer med att kunna upprätthålla den sociala servicen eller den kommunala lagstadgade servicen. Jag ser redan idag kommuner som egentligen inte skulle klassas som kommuner, eftersom de inte kan uppfylla de krav som ställs.

Ja, faktum är att före kommunreformlagen, innan man började diskutera antalet kommuner och liknande frågor, fanns det ett annat resonemang. Det handlade om att ha noll kommuner. Tänk om vi skulle ha noll kommuner på Åland. Vi skulle då ha något som motsvarar ÅHS för hela socialvårdsområdet, där vi samlar in planeringsverktyg under en myndighet och så vidare. Det är ett intressant tankespår. Jag har lite svårt att se hur det skulle kunna förverkligas i praktiken. Men det är klart, finns det en vilja så finns det en väg.

Talman!

Jag är som bekant medlem av lag- och kulturutskottet, och jag är en av dem som har godkänt det här betänkandet. Ni anar säkert att jag kommer att hålla ett anförande därefter.

Det här är alltså ett lagförslag som ska skydda invånarna i de åländska kommunerna. Det är hela kärnan i lagförslaget. Oavsett om du bor i Mariehamn, Geta eller Lumparland har du rätt till din lagstadgade service, även om dagen skulle komma då kommunernas resurser är till ända.

Utskottet har särskilt genomlyst det kommunala självbestämmandet, finansieringsprinciperna, alltså landskapsandelarna, och kommunstrukturerna. De åländska kommunerna har, i flera avseenden, kämpat med den dagliga tillvaron. För låga landskapsandelar och utökad lagstiftning är orsaker som ofta nämns. Det här är något som utskottet också berör och erkänner i betänkandet.

Betänkandet slår fast att balansen mellan lokalt självstyre och invånarnas rätt till likvärdig lagstadgad service.

Ett eventuellt utvärderingsförfarande är gemensamt mellan kommun och landskapsregering, med lokal representation i utvärderingsgruppen, tidsfrister och möjligheten att avsluta snabbt om svaga nyckeltal beror på enstaka händelser, såsom investeringar, försäljningar eller annan påverkan, är också viktiga aspekter. Detta stärker legitimiteten och värnar om kommunernas handlingsutrymme.

Lag- och kulturutskottet har också bett finans- och näringsutskottet om ett utlåtande, främst om utvärderingskriterier. Finans- och näringsutskottet anser att nyckeltalen är nödvändiga för rättssäkerheten, även om de inte alltid speglar hela bilden. Tillfälliga ekonomiska händelser ska inte automatiskt leda till långdragna processer. Utredningar ska kunna avbrytas i ett tidigt skede om sådana orsaker identifieras.

Talman! Jag skulle vilja återgå till den påförda och fördyrande lagstiftningen. Regeringen har meddelat att man initierat ett arbete med att identifiera och lätta på fördyrande krav på kommunerna. Det här kommer att bli relevanta frågor även framöver. Pengar växer som bekant inte på träd, men vi måste också erbjuda våra invånare relevant och uppdaterad lagstiftning som återspeglar vår samtid och vår omvärld. Också detta är en balans, och det här kanske bara var en liten passus, men den är också viktig.

Talman! Vi har haft många höranden i den här behandlingen, däribland flertalet kommuner, och jag vill påstå att den samlade bedömningen från kommunfältet är att lagen behövs. Visst finns det synpunkter på detaljer, men behovet av att med lag säkerställa att ingen blir lämnad bakom är så gott som unisont.

Slutligen, talman, vill jag göra ett konstaterande. Det är faktiskt samma konstaterande som utskottets ordförande gjorde i sin föredömliga presentation. I Finland, där man har motsvarande lagstiftning med vissa tekniska skillnader, har man haft denna lag i kraft sedan 2007. Under den tiden har 55 kommuner genomgått ett utvärderingsförfarande, och endast två gånger har det lett till någon typ av tvångssammanslagning. Med det facit i hand kan vi nog konstatera att om man påstår att denna regerings främsta syfte var att ändra kommunstrukturerna med den här lagen, då är man fel ute. Tack!

Tack, fru talman!

Det här är en kompromiss som kommer att leda till ganska stora kostnader när man utreder samarbeten som ändå inte kommer att resultera i något större. Slutdestinationen är ju sammanslagningar.

Om vi pratar om Finland och tittar på demografin, var folk bor på Åland jämfört med Finland. Finland har ju, enligt uppgifter som är några år gamla, haft Europas starkaste urbaniseringstrend. Över 80 % av befolkningen bor i städer. Jag vill påpeka att den statistik jag hänvisar till är några år gammal, och det är säkert ännu högre nu.

Här på Åland har vi en helt annan situation där ungefär 50 % av befolkningen bor i tätorter. Om man använder Finland som exempel, är det dit vi ska, att vi ska få fler att flytta in till städerna, eller hur resonerar man?

Tack, talman!

Jag tycker det är lite svårt att rent geografiskt jämföra Finland, som är ett ganska stort land, med Åland, särskilt om vi ser på fasta Åland. När man kör 20 minuter från utkanten av Mariehamn så kommer man i princip till vägs ände på fasta Åland. På det sättet kan man nog säga att inte skärgården men huvudön Åland är så gott som urbant förankrad redan idag, med tanke på de korta avstånd som faktiskt finns.

Tack, fru talman!

Det skiljer sig säkert åt beroende på vilket land man jämför när det kommer till vad som räknas som tätort. Det finns ju etablerade begrepp för detta. När jag tänker på vad som definieras som tätort, kan jag inte hänvisa till hur statistiken har tagits fram. Det kan jag inte göra. Men det finns ett begrepp som används för tätorter i Finland, Sverige och i Norden.

När man kör 20 minuter från Mariehamn så man kan nog faktiskt köra mycket längre än så innan man når vägs ände. Jag undrar hur ofta ledamoten är ute på landsbygden på Åland. Det tar åtminstone en halvtimme att köra till Berghamn, kanske lite snabbare beroende på vart man är på väg. Så det är lite större än så.

Tack, talman!

Jag vill informera ledamot Wikström om att det finns två tätorter på Åland. Den ena är Mariehamn och den andra är Godby. Jomala är inte en tätort, även om de har tät bebyggelse. Vi har alltså Godby city som är en tätort. Från Godby kan man köra i 20 minuter och nå vägs ände, det vågar jag lova.

Om man vill se detta som en form av urbanisering, kan jag inte uttala mig mer om. Jag tänker inte gå in på hur lång tid det tar att köra till Berghamn. Jag tror att mitt budskap har framgått utan att vi behöver räkna minuter.

Tack, talman!

Tack till ledamoten. Jag tycker det är skönt när gamla mark håller streck. Liberalerna har ju under många år fört ett politiskt resonemang om färre kommuner på Åland, och det resonemanget förde också den nyvalde ledamoten Listherby vidare.

När det gäller den här siffran 55 så gäller den för alla kommuner som uppfyllt kriskommunkriterierna under åren 2027 till 2024, och är alltså en kumulativ siffra som också innehåller sådana kommuner som senare upphört via kommunsammanslagningar. När den här mekanismen togs i bruk 2007 så fanns det 418 kommuner, enligt det mejl som jag har fått av Siv Sandberg.

Tack så mycket, talman!

Jag vet inte om ledamoten på något sätt lägger ord i min mun här uppe där jag står. Jag har inte talat om hur många kommuner jag anser att vi borde ha, om vi borde ha 16, 28 eller kanske en. Men jag uppskattar om man håller sig till det som faktiskt har sagts.

Finland har genomgått flera reformer. Det har funnits uppmuntrande reformer för att kommunerna ska söka samarbete och slå sig samman. Dessutom har vi den stora sotereformen, som förvisso har flyttat en hel del service från kommunernas ansvarsområden ut till välfärdsområdena istället. Men jag vet inte vilken av dessa två reformer som är den springande punkten för ledamot Thörnroos.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare ute i stugorna. Jag hoppas att det fortfarande finns någon som orkar lyssna, men särskilt de som bor norr om Mariehamn så bör intressera sig för den här frågan.

Jag börjar där den förra talaren slutade och anknyta till det som ledamoten Thörnroos nyss var inne på.

Diskussionen om att vi måste ha färre kommuner på Åland har funnits länge. När jag var nybakad lagtingsledamot läste jag en artikel från 50-talet av Mats Dreijer som lyfte fram nödvändigheten av detta.

Emmaus har en fin bokhandel där man kan köpa Alandica och där köpte jag en utredning som jag läste klar häromdagen. Den handlade om 70-talet, där två utredare undersökte vad som behövde göras för att Mariehamns stad skulle överleva. Det var problematiskt på 70-talet. Slutsatsen var att man skulle flytta kommungränsen några kilometer norrut så att Jomala kunde inkorporeras i Mariehamn. Det kan man fortfarande hålla med om idag; det är där vi skulle spara stora pengar. En stor del av befolkningen i Jomala skulle med några enkla penndrag höra till Mariehamn, och vi skulle kunna sköta allt från Jomala givetvis, inte från Mariehamn. Om man ser track record så har Jomala har en större förmåga att hålla i pengarna och driva verksamhet bättre.

Om vi fortsätter att fundera på den här kommunsammanslagningslagen som vi nu ska hantera här i lagtinget, måste vi börja med att tänka på vilken service och vilka människor vi ska rädda. Jag brukar alltid påminna om Reagan som sade "vi kommer från regeringen och är här för att hjälpa". Det sade jag även i mitt gruppanförande i detta ämne förra gången och jag upprepar det. Jo, vi kommer från landskapsregeringen och vi är här för att hjälpa, så säger man till exempel till Lumparland. Men Lumparland undrar hur ni faktiskt ska hjälpa eller stjälpa och just nu känns det som att ni stjälper.

Lumparland påpekar att Brändö har 800 000 euro mer i skatteintäkter än Lumparland, men ändå får Brändö 100 000 euro mer i landskapsandelar. Vad ska vi börja med för att göra det lättare för Lumparland? Kanske vi ska titta på landskapsandelssystemet, som har nämnts här idag. Det är tydligt att det behöver göras något där. Vi behöver fundera på finansieringsprincipen, som vi har varit inne på flera gånger. Vilken kommunal service är det vi ska rädda? Hur ska vi väga av?

Ledamoten Thörnroos nämnde att denna fråga har varit levande länge. Det har den, och man kan följa med vilka partier som har väljare och ledamöter ute i kommunerna utanför Mariehamn och Jomala delvis. Det är inte liberaler och socialdemokrater, som knappt finns norr om Mariehamn. Centern är fortfarande väl representerade i de norråländska kommunerna. Jag misstänker att detta kan komma att ändras, eftersom Centern tidigare inte har förespråkat detta lagförslag, men nu gör man det. Nu har Centern vänt. Vi har hört här idag från hästens mun att tidigare stödde inte Centern det här förslaget men nu har man ändrat sig, och vi får se vad det innebär. Kanske det leder till färre centerpolitiker norr om bläckfiskrondellen.

Vad gör kommunerna? Jo, de producerar huvudsakligen service. Om vi tar Lumparland som exempel, så kan vi se deras ansökningar om pengar som de har fått göra flera gånger nyligen. Där framgår det tydligt att Lumparland har ungefär 50 000 euro av sina utgifter som inte är lagstadgade, medan resten är lagstadgade. Det handlar om barnomsorg, grundskola och åldringsvård, som Lumparland måste sköta, precis som andra kommuner på Åland. Det här är de viktigaste sakerna. Det finns lite till, byggnadsinspektion och övriga saker.

När vi funderar på om det är denna service som landskapsregeringen kommer att rädda och trygga med detta lagförslag, skulle det underlätta om man tydligt kunde säga att vi kommer att fortsätta ha så många grundskolor som vi har nu. Vi kommer att se till att det finns dagis i närheten av där du bor, och att åldringsvården av den kvalitet som finns nu kommer att upprätthållas. Det skulle vara ett slags servicelöfte.

Pengarna kommer ändå via här och far ut till kommunerna. Landskapet Åland upprätthåller också viktiga saker som ÅHS. Landskapet Åland upprätthåller även viktiga utbildningsinstitutioner i form av gymnasieskola och högskola, samt har polisen och en rad minimyndigheter som vi driver och har kostnader för.

Men vi ska komma ihåg att kommunernas landskapsandelar har stått stilla sedan 2009, och kommunerna har kämpat för att trimma sin organisation. De har gjort massor med samarbeten. Vi fick en detaljerad beskrivning i augusti när Obunden Samling på Ålands folkhögskola höll ett seminarium om detta. Kommunerna har trimmat sin organisation under många år och gjort massor med samarbeten, man delar tjänster, köper av varandra och gör olika saker för att för att spara pengar.

Under samma period har jag svårt att se hur mycket som har sparats inom landskapets organisation. Har man kanske gjort tvärtom? Det har funnits mycket pengar i landskapssystemet, och man har hittat på nya uppgifter som inte är lagstadgade. Man har sysslat med riskkapital, vindkraftsutredningar och olika projekt för hållbarhet. Det har inte hållits igen på landskapets sida, där man annars måste sköta viktiga uppgifter. Om man ställer de icke lagstadgade uppgifterna mot vad kommunerna gör, som att ta hand om små barn, större barn och åldringar, så undrar man över prioriteringarna.

Det kommunala systemet på Åland har fungerat otroligt bra. Det sades här av en ledamot att skattetrycket på Åland generellt är högre än i resten av Finland. Det är direkt felaktigt. Vem som helst kan kontrollera detta genom att jämföra sin egen situation genom att gå in på skatteverket hemsida. Vi har drivit våra små kommuner så effektivt så att vi fortfarande har en vettig beskattning. Det beror kanske på att vi ännu inte tar ut så höga fastighetsskatter som man generellt i Finland.

Sammanfattningsvis, om vi ser på kriterierna för att bli en kriskommun, så handlar det om att årsbidraget ska vara mindre än 80 % av avskrivningarna, soliditeten ska vara under 50 %, och det ska finnas underskott som inte har täckts inom tre år. Dessa kriterier har tidigare träffat både Mise och KST, men KST är väl på gränsen. Varför är soliditeten inte intressant för ett stort kommunförbund som producerar sociala tjänster, men intressant för en liten kommun som upprätthåller barndagvård, åldringsvård och grundskola?

Jag tycker att om man använder soliditeten som ett mått, så bör man göra det konsekvent. Det är problematiskt om vi har ett stort kommunförbund med konstanta underskott, medan en mindre organisation med mindre pengar plötsligt blir ett problem.

Det finns mycket att fråga sig om man på allvar vill hjälpa kommunerna, men det är inte den här lagstiftningen som vi ska välja. Tack, talman!

Tack, talman! Vi får också tacka vicetalman för ett vidlyftigt inlägg. Det fanns mycket att kommentera här, men vi är fem stycken så vi ska väl klara av det.

Om vi tar historiebeskrivningen, bästa vicetalman, så när regeringen Thörnroos var i beråd att avge i princip samma lagförslag våren 2023 så var det en enig centerlagtingsgrupp och en enig centerministergrupp som ansåg att lagförslaget behövde ges. Däremot fanns det, som nämnts här i salen, motstånd från några inom centerrörelsen. Partiledningen valde därför att inte ställa sig bakom detta lagförslag.

Vi hörde aldrig några invändningar från Obunden Samling runt ministerbordet. Det har vicetalmannen tidigare hävdat. Obunden Samling var emot lagförslaget redan då, för flera år sedan. Men det nämndes inte som sagt, varken under överläggningar eller (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag får själv tacka ledamoten Harry Jansson. Förra gången uttryckte han att mitt anförande var bland det flummigaste han någonsin hört. Nu var det bara vidlyftigt, så det går åt rätt håll.

Det var samma kommentar som tidigare, att Centern har nog egentligen alltid varit för det här, och Obunden Samling har egentligen inte varit emot det här. Men er egen före detta ordförande, ledamoten Thörnroos, konstaterade idag att Obunden Samling alltid har sagt att vi är emot det här. Det är vi och vi kommer fortsätta att vara det.

Det är bra att obundna och tidigare centerordförande hittar varandra i dessa diskussioner, men jag redovisar bara fakta. Jag tänker inte bråka mer om det.

Jag har frågat tidigare ministerkollegor om de kommer ihåg att det skulle yppas något om motstånd från obundna leden i samband med ministerdiskussionerna senast våren 2023? Ingen minns något sådant. Har ni fört interna diskussioner som inte har kommit fram? Det är inte mitt eller andra kollegors fel.

När det gäller den här frågan, som redan har tagits upp i salen. Vilka alternativ vill Obunden Samling se istället för detta lagförslag? Vad har ni i beredskap för att säkerställa att vi inte får kommuner i krisläge, som drabbar enskilda ålänningar? Ni förespråkar alltså ett rättslöst samhälle i det här.

Tack, talman! Ja, det är intressant det här med att när det kommer ett förslag som inte är särskilt bra, väl underbyggt eller riktigt genomtänkt, så måste man ändå komma med ett motförslag. Man kan inte bara säga att det här är ett dåligt förslag; man måste också presentera ett alternativ. I den här diskussionen tas det upp både på tidningarnas ledarsidor och av andra. Ni måste komma med ett motförslag.

Jag hävdar i sten att så är det inte. Det förhåller sig inte på det sättet. Man behöver inte alltid komma med ett motförslag till ett dåligt förslag. Men jag kan konstatera: Hur i all sin dar har vi klarat oss? Jag tror att den nuvarande kommunallagen kom 1980. Till och med ledamoten Jansson har skrivit bra kommentarverk om den nya kommunallagen som vi nu har.

Men hur har vi kunnat klara oss i 100 år utan den här lagen? Det ställer jag som en motfråga.

Jag ville bara säga att vicetalmannen kommer med mycket här och det är svårt att bemöta allt.

Det första är vad vi kallar den här lagen. Det är tydligt att lagen handlar om att trygga kommunal service. Det handlar inte i första hand om att slå samman kommuner, utan om att säkerställa att kommuninvånarna får den service de behöver.

Det jag ville fråga var att det saknas en lag idag för det här förfarandet. Tycker vicetalmannen som är jurist att det är ett problem att det saknas lag när vi ska hantera den här typen av frågor?

Tack, talman!

Lagtingsledamot Ekström kan vara helt säker på att jag anser att det är dåligt att det inte finns lagar som hanterar hur en kommun ska finansieras. Till exempel har det här lagtinget godkänt en konvention om finansieringsprincipen, jag kommer inte ihåg exakt vad den heter, men det handlar om den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse och liknande. Trots detta har vi inte infört några lagbestämmelser om detta.

Tänk om vi skulle börja där och bara konstatera att de åtaganden som landskapet ger åt kommunerna, de skyldigheter som delas ut till kommunerna, måste motsvaras av betalning. Tänk om man skulle säga att när vi försvagar kommunernas rätt att ta upp skatter genom att införa avdrag, då måste vi kompensera med pengar till kommunerna och inte underkompensera som nu. Den typen av lagstiftningar och inte det att grannkommunen måste ta ansvar för den fattiga grannen som inte klarar sig. Det är inte den typen av regler jag vill ha.

Ja, det är sådana här resonemang som man skulle kanske önska att man kunde sätta en reservation istället för att förkasta alltihop. Det blir ju ett problem när man inte har något lagstöd.

Sedan vill jag också bemöta det här med landskapsandelarna. Att säga att det inte har hänt någonting sedan 2009 är en sanning med modifikation. Sedan 2005 har landskapsandelarna ungefär tredubblats, om man ser till budgeten för det här året. År 2009 så var det en kombination med ett annat system där man också finansierar vissa investeringar, vilket gjorde att summorna blev lite högre. Det är svårt att jämföra detta över tid, men det finns variationer beroende på vilket år man tittar på. Det har fortfarande ökat sedan 2009, men sedan 2005 har det tredubblats.

Det jag också tänker på i den här diskussionen om lösningen är att vi hela tiden ska ge mer pengar. Men det finns inte mer pengar. De rinner ut ur systemet. Då behöver man ta från annat. Är det så man vill att man ska göra, att man ska ta det från ÅHS till exempel? Är det detta som Obunden Samling anser vara lösningen?

Tack, talman! Vi ska absolut inte ta från ÅHS och ge till kommunerna. Istället bör vi fokusera på att omfördela från mindre viktiga landskapsverksamheter. Det är något jag har påpekat, ledamoten Ekström.

En annan aspekt är att summorna i landskapsandelssystemet har ökat, men vi måste också titta på kommunernas uppgifter och jämföra mängden landskapsandelar med hur det har varit tidigare för dem. Det här är något vi verkligen behöver diskutera. Jag skulle gärna vilja ha en öppen debatt där vi kan sitta en timme och diskutera fakta.

När man pratar med de kommundirektörer som verkligen behärskar detta, framgår det att landskapsandelarna sedan 2009 i princip har stått stilla eller minskat i förhållande till kommunernas uppgifter. Det är ett faktum som inte går att bortse ifrån.

Tack, talman!

Precis som ledamoten Måtar inledde med sin exposé i historien kan jag konstatera att det inte finns något nytt under solen. Det är samma argument, samma debatt och samma gliringar om hur alla andra inte förstår någonting. Så jag lämnar den biten.

Jag vill bara påminna om att ledamoten vid flera tillfällen har pratat ganska nedlåtande om Kommunernas socialtjänst, som enligt honom "sätter sprätt på pengar". Det är viktigt att komma ihåg att kommunernas socialtjänsts budget fastställs av 16 kommuner och att den under de två senaste åren har gjorts utan ändringar. Ingen har protesterat mot detta. Dessutom är den allra största posten i Kommunernas socialtjänsts budget är omsorgsförbundets klienter.

Tack, talman!

Ledamoten Fellman, som är ordförande i KST, bör veta att KST är på väg att slå åländskt rekord i hyresnivå. Man håller på att flytta till nya lokaler och betalar på ett sätt som ingen någonsin har gjort tidigare.

Vi har en situation där vi har ett socialvårdsområde på Åland. Man skulle bra kunna ha två eller tre socialvårdsområden på Åland, och det skulle garanterat bli effektivare. Det är lättare att hålla reda på 10-15 miljoner än 35 miljoner, som nu är fallet. Det kan vem som helst intyga som måste hantera det.

Det här är saker som man skulle kunna fundera på. Nu har vi den situation vi har, men man borde för den sakens skull kunna hålla i pengarna.

Tack, talman!

Ledamoten Måtars första påstående var en ren osanning. KST:s hyresnivåer är helt och hållet i paritet med hyresnivåerna för andra boenden av samma storleksordning.

När det gäller kostnaderna för KST har man, på styrelsens uppmaning, genomfört en effektivitetsrevision av verksamheten. Jag kan med glädje meddela att det inte finns några anmärkningar i revisionerna på att man skulle slösa pengar på det sätt som ledamoten Måtar påstår. Om det gynnar Obunden Samlings populistiska politik att påstå det, så får man väl fortsätta att göra det, men fakta är något annat.

När man ser på den utredning som nu har gjorts av KST:s verksamhet kan man konstatera att det mesta har blivit bättre än det var tidigare, när 16 kommuner skötte väldigt komplicerade (… taltiden slut).

Tack, talman!

När det gäller de här frågorna så har jag inte uttalat mig om boendekostnader. Det är väl inget boende som KST skaffade. Jag hävdar att det här nya kontorsspektaklet som man håller på med är väldigt dyrt, och det är det jag hänvisade till när jag säger att det är åländskt rekord.

När det gäller den här saken finns det helt enkelt inte tid på 40 sekunder att gå närmare in på varför vi kunde ha till exempel två socialvårdsområden på Åland, det låter sig helt enkelt inte göras.

Tack, talman!

Det mesta har sagts här nu, men kanske finns det något nytt att tillägga? Jag har några perspektiv som jag brukar lyfta fram och som inte har diskuterats idag. Jag vill börja med att kalla detta för kommunsammanslagningslagen. Annars skulle man inte ha det som slutdestination, eller hur? Om det inte är syftet med detta, varför inkludera det då?

För att slå ihop kommunerna är steg ett att införa ett ramverk som möjliggör detta, och det är det man håller på att lyckas med här nu, understött av Centern i huvudsak. Som ledamoten Jansson nämnde, så ledde jag detta arbete under förra mandatperioden, men då sade Centern nej. Nu är det nya tider. Nu är det en annan typ av Center som styr.

Jag vill också bemöta det här talesättet och Obunden Samling inte var emot detta. Det finns tidningsartiklar i Nya Åland, Ålandstidningen och Ålands Radio från både 2022 och 2023 som tydligt visade att vi är kritiska till denna lagstiftning. Om ledamoten menar att när han skickar iväg ett lagförslag på remiss, så är det ministern som bestämmer det och inte landskapsregeringen som helhet.

Jag tror att slutresultatet av denna lagstiftning, om vi fortsätter på det här spåret, och reducerar kompensationsgraden till kommunerna via grundavdrag, resekostnadsavdrag och olika överföringar, kommer att bli problematiskt. Till exempel har inte kommunerna blivit kompenserade för bostadsbidragsreformen, eller KST har inte fått kompensation för det ännu, trots att ett enigt utskott uppmanade landskapsregeringen att tillhandahålla medel. Det finns flera sätt att skära ner i kommunernas ekonomi, och man använder i princip alla metoder från regeringsbänkarna, utom landskapsandelarna hittills. Det är det som man vanligtvis pratar om, men det finns andra sätt också.

Det kommer att bli en dominoeffekt om man fortsätter på detta sätt när fler och fler kriskommuner ska slås ihop. Ni ser ju själva att detta kommer att bli väldigt besvärligt och byråkratiskt, och det kommer att bli jobbigt, säger ni alla. Så då kommer man till frågan: Varför väljer ni den här vägen om det nu blir så jobbigt och ni inte tänker slå ihop kommunerna? Det är svårt att få en klar bild av debatten.

Jag tycker, som jag sagt tidigare, att när man pratar om att trygga den kommunala servicen, så behöver man fokusera på de problem vi faktiskt har på Åland idag. För mig är det största problemet som vi från offentlig sektor kan påverka och förbättra, det är att vi har en åldrande befolkning. Vi behöver anpassa vår offentliga apparat, inklusive landskapet och kommunerna, efter detta faktum. Det handlar inte bara om organisatoriska förutsättningar utan även om infrastruktur och vård. Där tror jag att vi borde fundera på hur man kan ändra den kommunala strukturen och ansvarsområden för att uppnå bättre resultat.
Jag tror inte att detta kommer att leda till något bra.

Det tidigare sättet har varit framgångsrikt och jag förstår inte varför vi ska avvika från det nu. Det gör att vi utvecklar samhället på ett harmoniskt sätt, utan att skapa schismer och oro i samhället. Människor funderar om de tappar sin i närservice när kommunen är i kris, vilket detta lagförslag leder till.

Jag tror att vi borde fokusera på de områden där kommunerna har svårt att hantera situationen idag. Kanske är det lämpligt att vi via landskapet har en starkare och mer sammanhållen organisationsform?

För mig är kommunerna och vår unika närdemokrati något vi ska vara stolta över, och vi borde försöka hitta vägar att möta framtiden, samtidigt som vi bevarar den unika särart som vi har i vår självstyrelse. Vi pratar ofta om att vi är speciella med vår självstyrelse. Detta är en del av vår unika närdemokrati. Det är fel väg att gå med det vi håller på med nu.

Om man verkligen vill riva hinder för tillväxt på Åland genom kommunstrukturen, vilket vicetalman Måtar redan var inne på, så de största problemen vi har på Åland ligger inte mellan Geta och Finström, där samarbetar man så mycket så det knappt finns mera att samarbeta om. De största problemen vi har är mellan Mariehamn och Jomala, där många av er som vill slå ihop de små kommunerna sitter med i de kommunala organen. Det är där vi har de största problemen och utmaningarna för tillväxt på Åland, som vi politiker kan lösa.

Om vi vill ändra på kommunstrukturen med våld och skapa ett Åland med mindre byråkrati och bättre samarbete, så är det nog de här två kommunerna som ni borde fundera på. Jag ska dra några exempel på problem vi känner till. Vi pratar om vägar mellan Mariehamn och Jomala. Vi har problem med kommunala vägar. Ni vet hur de ser ut. Hur ser det ut när en kommunal väg från Jomala övergår till en kommunal väg i Mariehamn? Det ser väldigt dåligt ut. Landskapsvägar, där har vi samarbetsorgan där vi diskuterar hur vi ska lösa framtidens infrastruktur, men det finns inget resonemang här i salen om det största problemet.

Vi har planering av bebyggelse och utveckling av vår gemensamma tätort. Det är sådana problem som kan lösas om dessa två kommuner skulle sitta ihop ,ed varandra. Strukturerat miljöskydd och förbättrad vattenkvalitet är andra exempel och organisationer som samarbetar. Listan kan göras lång, men det är där den kommunala strukturen faktiskt skapar problem för tillväxten på Åland, inte ute i skärgården.

I skärgården har vi som exempel en åldrande befolkning som måste tas om hand på något sätt, vi har det ansvaret. Om man med några års mellanrum kommer från Kökar eller Sottunga och säger att man inte har pengar och 40 % av befolkningen 65 år eller äldre, vad är skadan då, att se till att de kan ha kvar sin organisation där? De har ju knappt någon kommunal organisation till att börja med, så jag vet inte var effektivitetsvinsterna ska göras faktiskt. Det är inte via utredningsgrupper eller kommunala sammanslagningar. Jag har inte fått svar på det heller, men kanske får jag det i framtiden. Tack!

Tack, talman! Tack, ledamoten Wikström.

Jag tycker det är spännande det här med närdemokrati. Alltså, är det verkligen närdemokrati när det finns ett litet underlag av medborgare för att täcka alla funktioner i en kommun? Så ser det ut på många ställen på Åland.

Sedan måste man plocka in människor som inte ens har ställt upp i ett val. De är inte en del av det demokratiska systemet, men de används för att täcka upp på olika platser och poster. Är det en bra och fin närdemokrati som Obunden Samling förespråkar?

Tack, herr talman!

Visst finns det utmaningar, framförallt i de kommuner som har en mycket äldre befolkning. Även om den största delen av de kommunala beslutsfattarna är till åren, så hänger detta ihop med demografin och hur vi kan organisera verksamheten. Jag håller med om att det är en utmaning för våra kommuner när det gäller närdemokratin, att få tillräckligt många människor att ställa upp i val för att täcka olika positioner.

Det finns åtgärder som vissa kommuner har vidtagit, som att slå ihop nämnder eller ta bort vissa poster, för att få kommunen att fungera bättre. Det finns alltså saker man kan göra. Men när det gäller att besätta poster med personer som inte har ställt upp i val, så är jag osäker på om det är rätt att börja diskutera kommunerna i det avseendet, när vi faktiskt har en liknande situation här i landskapsregeringen idag.

Jag vet inte om ledamoten satt som ministern också hade 19 röster sist. Eller hur mycket var det? Jag undrar om man verkligen ska kasta så mycket sten i glashuset.

Sedan undrar jag också: Är det här verkligen demokrati? Jag läste en insändare från en ensamstående mamma i Hammarland som kämpar för att kunna bo kvar i sin kommun. Hon vill kunna ta hand om sina barn under sommarlovet, men det verkar svårt utan eftis. Är det vettigt att det ska vara så här?

Det handlar ju om gränser och den olika service som kommunerna erbjuder till familjer och barn. Jag tänker särskilt på att om vi ska ha ett samhälle som fungerar, måste vi satsa på att barn och unga har det bra, så att de vill stanna kvar här. Vi behöver ett tryggt samhälle där man kan fortsätta bilda familj och så vidare.

Ser man inte att det här är ett problem? Eller handlar det bara om kommungränser och pengar? Det handlar ju om enskilda människors kamp för att kunna stanna kvar och bo.

Tack, herr talman!

Jag brukar generellt sett undvika att använda enskilda människors situationer för att beskriva en komplex verklighet. Det blir sällan bra. Men Hammarland är en relativt välskött kommun, måste man säga, och servicen fungerar väldigt bra för dem som bor där. Det är i alla fall min uppfattning.

Jag har själv arbetat där, och många av de människor som bor i Hammarland anser att det fungerar bra. Visst finns det individer som tycker att det fungerar dåligt, men deras åsikter kan ändå inte anses representera hela befolkningen.

Som jag nämnt tidigare, tror jag på en successiv utveckling av den kommunala strukturen på Åland. Men jag är emot att slå ihop kommunerna med tvång, vilket det här förslaget kan leda till. Istället bör vi fokusera på ett successivt övertagande av de områden där kommunerna har svårt att klara av verksamheten själva, precis som vi har gjort tidigare.

Tack, talman!

Äntligen! Äntligen har vi hittat något där ledamoten Wikström och jag är överens. Det skulle vara en jättebra idé att slå ihop Mariehamn och Jomala. Jag ser fram emot att ledamoten Wikström, som är ledamot i fullmäktige i Mariehamn, kommer med ett sådant förslag och börjar arbeta för en sådan förändring. Kanske kan detta göras tillsammans med de obundna i Jomala, för att skapa ett förtroende över kommungränserna och faktiskt försöka förverkliga något som man säger att man är för på den kommunala nivån. Jag uppfattar att Obunden Samling tycker att den här frågan hör hemma i ett sådant förslag. Låt oss påbörja en sådan process, och jag kommer att stöda den.

Tack, herr talman!

Som jag nämnde i mitt anförande, om man ska identifiera de stora problemen mellan kommungränserna, så är det här som de största problemen finns. Det är inte så att dessa problem är helt oöverstigliga, även om det kan framstå så. Vi har vägar som fungerar mellan både Mariehamn och Jomala.

Vi har organisationer som fungerar men kanske inte helt optimalt, men om man tror att vi behöver slå ihop och skapa större enheter samt förändra den kommunala strukturen för att nå tillväxt på Åland, då börjar man här.

Jag har sagt det förut, men jag upprepar det: ett successivt övertagande av behörigheter där kommunerna har svårt att klara av det själva är den väg jag förespråkar. Det är den väg vi borde gå, inte det som vi håller på med nu.

Men nu blev jag förvirrad. Jag uppfattar att ledamoten Wikström predikade för att Mariehamn och Jomala borde slås ihop, eftersom det skulle ge de största vinsterna och lösa de största problemen. Men trots detta vill han ändå inte arbeta för det. Ledamot Wikström vill inte lägga ett sådant förslag i fullmäktige i Mariehamn, att nu ska man sträcka ut handen. Skriv en motion! Nu borde stadsstyrelsen sätta igång med en dialog, precis som det har gjorts, till exempel när det gäller Mariehamn och Lumparland. Det är viktigt att börja prata med varandra. Vill inte ledamoten Wikström medverka till den utveckling som han själv säger skulle vara det bästa?

Tack, herr talman! Det beror på vad det är för problem man ska lösa. Om man ska lösa problemen, som ni säger, genom att skapa stora enheter, så är det här man börjar. Men det finns andra sätt att lösa det på, som jag försöker förklara.

Lagstiftningen kommer inte att leda till att Mariehamn och Jomala går ihop, utan det är de små kommunerna som kommer att tvingas samman för att skapa flera kriskommuner.

Men om ni är så intresserade av att slå ihop kommuner, borde ni börja här. Här finns det vinster att göra. Det är inte så att bara för att jag säger att jag vill ha ett successivt övertagande, att jag inte kan se fördelar med att vissa kommuner går ihop med varandra, så är det jag försöker beskriva, trots att ledamoten gör sitt bästa för att misstolka mig.

Tack, talman!

Det är en intensiv debatt så här långt. Efter tre timmar och 37 minuter får man väl ta i från tårna om man överhuvudtaget ska få någon att lyssna.

Förr i världen fanns det ett bussbolag som hade startat i Saltvik, och det bussbolaget erbjöd bussresor som hette "Ut i det blå". Man visste när bussen gick, men man visste inte vart den gick. Det finns likheter med det här lagförslaget. Det finns en startpunkt för vad man vill göra, men det finns ingen förklaring på vad som egentligen kommer att hända eller hur man ska lösa de problem som finns.

I oktober 2023 läste jag ett citat från Ålands Radios hemsida som sa att åtta åländska kommuner befinner sig i ekonomisk kris. De kommuner som särskilt pekades ut var Föglö, Geta, Kumlinge, Kökar, Lemland, Lumparland, Sottunga och Vårdö. De hänvisade mycket till förhöjda kostnader och minskade landskapsandelar. I dagsläget vet vi att det är tre åländska kommuner, Kökar, Kumlinge och Lumparland, som har svåra ekonomiska problem.

I samband med hörande i lag- och kulturutskottet har sakkunniga påpekat att om det blir alltför många kommuner som uppfyller kriskriterierna, då är nog kriterierna felställda. Så kan man inte ha det. Det vi också vet, och som alla här vet, är att dessa kriterier till stora delar är hämtade från finska sidan. Där finns fyra kriterier, medan vi har tre. Jag går inte närmare in på dem, men det finns kanske en liten, liten större flexibilitet, som jag ser det.

Den här siffran 55 har nämnts mycket. Vad betyder den? Siffran 55 gäller för alla kommuner som uppfyllt kriskommunkriterierna under åren 2007 till 2024. Det är alltså en kumulativ siffra som också inkluderar sådana kommuner som senare har upphört via kommunsammanslagningar. Med detta försöker jag säga att det går inte riktigt att jämföra rakt av, för vi talar om lite olika saker. Vi ska ju ändå komma ihåg att 2007 fanns det 418 kommuner på fastlandet, och nu är de 292. Så dessa siffror är inte riktigt jämförbara.

Det som inte heller är jämförbart är de uppgifter som de finländska kommunerna har. Av olika anledningar har man valt att omorganisera sig i riket, så att man har lagt in ytterligare ett mellanskikt, där bland annat välfärdsområdena ingår med allt vad det innebär. Så vi är inte riktigt jämförbara.

Det som däremot står helt klart när man tittar både mot Sverige och Finland, speciellt skärgården, är att närservicen försvinner.

Jag brukar själv vistas i norra Sverige under sommarmånaderna för att hålla kvar min sjuksköterskekompetens, och det är väldigt långa avstånd mellan serviceenheterna där. Så var det inte förr, säger de. Det börjar med att skolan försvinner, sedan försvinner butiken, och så försämras kollektivtrafiken och så vidare. Jag vill inte se detta som skrämselpropaganda, men så här ser verkligheten ut.

Tittar man mot Åbo i Åbo skärgård, som hör till Pargas, så inte är de riktigt nöjda med hur servicen har utvecklats, eller snarare avvecklats.

Jag har gått igenom de utlåtanden som har kommit från kommunerna, och det finns mycket klokskap där. Kommunerna är allvarligt oroade och lyfter fram olika saker. De påpekar bland annat att landskapsandelarna har minskat och att de ekonomiska nyckeltalen kanske inte är optimala. Det får man ha förståelse för.

Flera talare här har sagt att vi har 16 kommuner med helt olika utmaningar, och man kan inte göra ett system som tar hänsyn till precis allting, och det förstår jag också. Men jag är tveksam till hur det här kommer att lösa de ekonomiska problem som kommunerna har, eftersom det är en så pass liten del av kostnaderna som går till administrativa åtgärder. Vi vet var kostnaderna ligger: i dagvården, i skolan, i äldrevården och i de politikområden som KST omfattas av. Om man ska minska kostnaderna, då måste man helt enkelt minska på närservicen. Det är ju det som det handlar om, och jag tycker man ska vara ärlig och tydlig med det.

Jag vill säga att vi har haft ett gott arbetsklimat i lag- och kulturutskottet. Jag vill tacka medlemmarna, speciellt ordförande som är väldigt kreativ stundvis. Jag vill också lyfta fram några av de saker som vi som utskottet gemensamt står bakom, till exempel under kommunalt självbestämmande "i sitt utlåtande Gru 26/2017 konstaterade grundlagsutskottet att kommunalt självstyre inte får urholkas genom att kommunerna ges nya lagstadgade uppgifter utan att samtidigt tilldelas tillräckliga resurser." Sen är ju frågan vad som är tillräckliga resurser, men i alla fall. Under utvärderingsförfarandet skriver utskottet: "Eftersom inledande av ett utvärderingsförfarande är tvingande, understryker utskottet vikten av att processer som inleds till följd av enskilda omständigheter som nämns här ovan ska hållas så korta som möjligt." Det är ett bra initiativ, men det återfinns inte i lagtexten att det ska vara så.

Lagförslaget är utformat så att det är kommunerna, landskapet och en utomstående part som ska delta i detta. Men inte får man en utomstående konsult för två veckors jobb, utan man hamnar i att starta upp hela den här processen, oavsett om den verkar onödig eller inte, för att senare avsluta den. Med tanke på att finansministern redan lovat att 30 årsverken per år ska försvinna från den allmänna förvaltningen så undrar man om det är förnuftigt att lägga på denna administrativa börda.

Jag tycker att kommunernas ekonomiska nyckeltal ger inte alltid en rättvisande bild. Det återkommer också i flera av betänkandena från kommunerna. Alla säger att processen är resurskrävande, och som jag nämnde, de 30 årsverken som ska minskas. Den samlade ekonomiska bilden för kommunerna saknas eftersom kommunalförbunden finns inte med, och därmed också den samlade bilden för det offentliga Åland.

Vad är målbilden med det här? Jag har sagt det tidigare i den här debatten, och jag säger det igen. Respekt för det lagförslag som dåvarande kansliministern Nina Fellman förde fram. Där fanns det en tydlighet i vad man ville, och det fanns ett klart mål: så här vill vi att det ska bli när det är färdigt. Det finns inte nu. Man vet inte alls. Blir det en kommun eller två? Eller ska det bli 15?

Något som berör mig ganska mycket som skärgårdsbo, boende på en liten ö, är hur det blir rättvist oavsett vilken kommun vi sedan kommer att sammanslås med. Kommer någon att betala min avloppsräkning nu? Vi har satsat pengarna själva ute i skärgården, gått samman och byggt reningsverk. Ingen kommun har stöttat oss på det viset. Hur blir det med vägbelysningen? Hur blir det med sophanteringen? Hur blir det med all den andra servicen som jag inte begär när jag bor i skärgården? För jag vet att det är i princip omöjligt. Men är det rättvist om vi alla är i samma kommun?

Vilka är de faktiska besparingarna som blir? Jag vill avsluta här. Tack!

Tack, talman! Tack, ledamoten Thörnroos.

Jag själv kommer från en kommun som ligger långt ute, nära havet, och sedan kommer man till Sverige. Under min uppväxt var det en ganska blomstrande kommun. Det fanns mycket service och olika möjligheter. Men om man ser på hur saker har förändrats över tid, så tror jag inte att det har så mycket att göra med att någon i lagtinget börjar prata om kommunsammanslagningar. Istället ser man på ett annat sätt hur utvecklingen har förändrats.

Det finns en jättefin skola, ett utmärkt dagis och en fantastisk äldreomsorg som man satsar mycket på. Jag tycker att hemtjänsten fungerar bra för de äldre. Det är inga problem. Men frågan är hur man ska få kommunen att attrahera nya invånare och företag. Det är sådana aspekter som blir lidande i mindre kommuner när utvecklingen ser ut på det här sättet.

Talman! Jag uppfattar inte riktigt frågeställningen där. Men som jag förstår det, lyfter ledamoten fram att det inte finns tid eller pengar för ett utvecklingsarbete i kommunerna. Jag tror att detta kan variera lite beroende på de förtroendevaldas intresse.

När det sedan gäller näringslivet och vad de ska sysselsätta sig med, anser jag att det är bäst om den privata sektorn sköter den delen. Vi från den offentliga sidan försöker istället kratta manegen i den utsträckning vi kan.

Ett problem är att om det finns för få invånare på ett ställe, vilket jag diskuterade tidigare med ledamoten Wikström, så kan man inte heller välja in folk om det inte finns några. Jag tror att den här attraktionskraften för hela Åland skulle må bra av att vi tänker på Åland som en helhet. Vi behöver alla inflyttade, vi behöver alla företag och vi behöver all utveckling.

Just nu ser man och diskuterar väldigt snävt. Det handlar om "det här är min by" och "det här är min kommun". Man borde likna situationen som på Gotland, där man försöker arbeta tillsammans. Alla jobbar nu för Gotland som en helhet, istället för att bara fokusera på sin egen kommun. Det tror jag är en stor fördel som Åland skulle kunna lära sig av.

Om vi fortsätter att vara så trångsynta och bara tittar på kommuner och regioner, kommer vi att stå stilla. För att överleva som örike måste vi tänka större.

Tack, talman! Jag tycker inte riktigt att det där återkopplar till mitt anförande, om jag ska vara helt ärlig. Jag har förstått att det är Mariehamns fullmäktige som har varit till Gotland och fått mycket goda idéer därifrån. Jag tror att det är en alldeles utmärkt idé att resa runt, ta vara på det som är bra och lämna det som är mindre bra.

Sedan behöver vi också komma ihåg att skärgårdskommuner har ett alldeles speciellt läge. Vattnet är vår väg, och det är inte alltid en möjlighet utan snarare ett hinder. Jag tror att det är ganska stor skillnad på Lumparland och vad de har för möjligheter till service i förhållande exempelvis till Brändö och Kökar.

När vi pratar om andra områden, som till exempel beredskap, så vet vi inte riktigt vad vi väntar på eller vad vi ska vara beredda på. Men vi är alla eniga om att vi måste vara förberedda och förbereda oss på de situationer som kan komma.

Nu när vi ska förkasta den här lagen i sin helhet, enligt den reservation som framförs, så menar man att vi inte ska tänka så. Istället ska vi fortsätta i ett land som är laglöst på något sätt. Jag vet att ledamoten annars brukar vara väldigt noga med att det behöver finnas lagar som styr. Ser ledamoten verkligen inga problem med att fortsätta i det här laglösa landet?

Talman! Inledningsvis vill jag vända mig mot begreppet "laglöst land". Åland är inget laglöst land. Vi har en självstyrelse som ger oss alla möjligheter att stifta våra egna lagar, och det har vi också gjort. Det tycker jag inte att man ska ta ifrån oss.

När det gäller beredskapsfrågor är situationen otroligt komplicerad, särskilt med tanke på den behörighetsfördelning som finns mellan riket och Åland, som ännu inte är helt klargjord, tyvärr vill jag säga. Jag vet att jag som lantråd arbetade hårt för att lösa detta, och jag vet att nuvarande lantråd arbetar minst lika hårt. Den frågan är lite komplex. Samtidigt har vi en gemensam räddningsmyndighet, och det är väl det som närmast kan kopplas till beredskapen.

Jag vet inte om ledamoten missförstod med flit, men vi har inte någon lag som reglerar hur vi ska trygga den kommunala servicen. I den meningen saknar vi lagstöd.

Konsekvensen av ett sådant här lagförslag, om det inte antas, är att vi måste ge mer pengar. Det har också framkommit här att man bör ge mer pengar. Nu har landskapet ett underskott, och vi måste prioritera de kostnader vi har. Pengarna rinner iväg ändå, men vi försöker täppa till hålen så gott vi kan och göra saker på ett bättre sätt.

Frågan blir då, om vi ska vara ärliga, om vi inte ska göra någonting men ändå ge mer pengar, då måste vi ta pengar från andra verksamheter, som till exempel ÅHS eller skärgårdstrafiken, för att finansiera det här. Jag tycker att vi också bör vara ärliga med konsekvenserna av att inte agera och bara ösa på med pengar, då går det mera pengar någonstans.

Talman! Jag tror inte att man kan lämna den här utmaningen så här och tro att problemen kommer att lösa sig av sig själva. Det kommer de inte att göra. Man måste arbeta aktivt med dem.

Man har gjort en början här, som jag nämnde tidigare. Men man har inte gjort det i dialog med kommunerna, och man har inte heller haft en dialog med hela lagtinget.

Det här är en fråga som kommer att sträcka sig över flera mandatperioder. Därför tycker jag att det finns all anledning för landskapsregeringen att se sig själv i spegeln.

Ledamoten Thörnroos, jag ville bara ta tillfället i akt och säga att ledamotens anförande lät som en traditionell centerpolitikers tal i dessa frågor. Ledamoten lyfte fram det lokala engagemanget, vilket inte finns i större sammanhang, och som är typiskt för mindre kommuner och skärgårdskommuner. Jag ville bara uttrycka dessa tankar.

Jag tackar faktiskt för den repliken, eftersom jag står fast vid de värden jag hade tidigare. Jag må sedan kallas konservativ, och i en av dagens ledare kallades jag även humorfri, vilket jag kan leva med. Men jag står kvar vid mina värderingar.

Det kanske är felaktigt att rikta den repliken mot vicetalman Måtar, men hur ansträngt är det ekonomiska läget, med tanke på att spenderarbyxorna har varit på de socialdemokratiska ministrarna den senaste tiden?

Tack, talman! Jag kan hålla med om det, lagtingsledamot Thörnroos.

Jag kan konstatera att Thörnroos har blivit vid sin läst i de här värderingsfrågorna när resten av dina forna partikollegor har övergivit dem.

Talman! Jag inte har några ytterligare kommentarer till det sistnämnda. Centern har valt sin väg, och jag har valt min.

Tack, talman!

Tack ledamot Thörnroos. Det var ett bra anförande. Jag kan garantera att, som representant för nya Centern, våra värderingar ligger fast. Men i tider av allvar måste man alltid göra prioriteringar. Som jag betonade i utskottspresentationen, tycker utskottsmajoriteten att det är oerhört centralt att värna om den enskilde individen, att sätta individen framför strukturerna.

När krisen har gått så långt att det inte finns några alternativ så talade ledamot Höglund i Centerns gruppanförande, mycket väl om vilka Centerns ståndpunkter fortfarande är. Jag tycker att hela salen vittnar om att vi måste försöka se till att det scenario där vi har sammanslagningar, kanske mot en kommuns vilja, inte ska behöva hända. Men det är allas vårt ansvar att se till att det inte sker.

Tack, talman! Tack till ledamoten och utskottets ordförande. Jag är gärna med och tar det ansvaret. Jag förstår också att saker och ting måste hända, men det finns två saker som gör mig väldigt brydd.

Det första handlar om den tidigare omgången av kommunsammanslagningar som genomfördes mellan 2015 och 2019. De såren har nog inte läkt i min själ ännu, och jag kan tänka mig att detsamma gäller för många andra.

Det andra är att det inte finns några garantier för närservicen. Ni kan inte svara på om servicen kommer att tryggas. Kommer Eckerö skola att vara öppen? Om den ska vara öppen, hur ska man då kunna spara pengar? Den ekvationen går inte ihop. Man kan inte behålla närservicen på den nivå vi har idag och samtidigt spara pengar.

Vad gäller det som hände perioden 2015–2019 tycker faktiskt den dåvarande regeringsmajoriteten också har insett att det kanske inte var ett lyckat grepp. De erkänner öppet att det var inte det bästa.

Ändå tycker jag att vi har lyckats enas om åtminstone ett juridiskt grepp när det gäller kriser. De kriterier som finns i lagstiftningen, och som vi ska ta ställning till om några dagar, är mer utmejslade efter en noggrann dialog med kommunen. Det är egentligen kommunerna själva som har sagt att det här är de kriterier de vill ha: korta, tydliga och tidsbegränsade.

Det gäller utvärderingsgruppen och om den måste tillsättas eller inte, så har landskapsregeringen tre månader på sig att ta ställning till hur en utvärderingsgrupp skulle kunna se ut. Under den tiden finns det gott om tid att avgöra om den överhuvudtaget behövs. Därmed skulle onödig process undvikas.

Talman!

I samband med sakkunnighörande fick vi också information till utskottet om att det kanske inte är det allra smartaste sättet att hantera just den delen. På rikssidan har man valt att hantera detta på tjänstemannanivå. I inledningsskedet kan man göra en första sondering, och om det visar sig att detta inte behövs vidare, kan man avbryta processen om det finns någon exceptionell omständighet som påverkar hela budgeten.

Den möjligheten finns dock inte i det här lagförslaget, utan här ska allt dras igång. Det som utskottet skriver i sitt betänkande är tänkvärt, men det återfinns inte i lagtexten, vilket tyvärr gör det ganska tandlöst.

I så fall undrar jag, herr talman, vad ledamoten Thörnroos sista kommentar om spenderbyxorna, som har riktats mot de socialdemokratiska ministrarna, har att göra med den kommunala lag som vi nu diskuterar. Jag anser att det är ett uttalande som inte kan stå oemotsagt, och jag önskar att ledamoten Thörnroos förtydligar vad hon menar med en sådan kommentar i debattens sista timme.

För att tala seriöst, så är det ju så att landskapsregeringen står inför tuffa budgetförhandlingar och har svåra ramar framför sig, vilket påverkar nästan alla politikområden. Detta sker också eftersom landskapets förvaltning har ökat med 58 anställda, plus ÅHS under ledamot Thörnroos ledning. Totalt har över cirka 200 anställda tillkommit under Obunden Samlings och ledamoten Thörnroos mandatperiod.

Sedan kan man stå här och ha starka åsikter om att vi inte har några ekonomiska problem i landskapet och att kommunerna bör få mer pengar, men detta är verkligheten. Tack!

Talman!

Inledningsvis vill jag beklaga. Jag borde naturligtvis ha tagit med den ekonomiska tankegången i mitt anförande, men tyvärr glömde jag bort det.

Det jag skulle säga är att hela upprinnelsen till det här, så som jag uppfattar det, är den svaga offentliga ekonomin, inte bara för kommunerna utan även för landskapet. Det betyder att här måste pengar sparas. Det är intentionen i hela det här lagförslaget, som jag har uppfattat det.

Orsaken till att jag gav en liten släng åt Socialdemokraterna var att jag tänkte närmast på den enorma lön och de förmåner som ÅHS nya direktör får. Jag tänkte också på de 2,2 miljoner som minister Gunell har överskridit den lagstadgade gränsen som hon fick från lagtinget.

Det stämmer överhuvudtaget inte när det gäller någon lagstadgad gräns. Lagtinget har inte tagit ställning. Om man nu menar linfärjan, som jag snart ska besvara, så tycker jag att man måste vara lite mer sanningsenlig än att komma med sådana här utspel i debattens sista timma, utan någon som helst grund för vad man säger.

Berätta istället att man under sin egen mandatperiod har utökat landskapets offentliga sektor med ungefär 200 tjänster. Då tar man ansvar.

Tack, talman!

Anledningen till att jag nämnde infrastrukturministern är att den fullmakt som kom från lagtinget i våras var på 1,5 miljoner, medan den färja som nu ska elektrifieras kostar 2,2 miljoner. Det var detta som föranledde min kommentar. Vi ser fram emot att få en tydlig förklaring till detta.

När det gäller de 200 nya tjänsterna som tydligen har skapats av den förra regeringen, är jag lite konfunderad. Jag ska kontrollera siffrorna och återkomma.

Jag ber att få återkomma med svaret på ledamoten Wikströms fråga, om huruvida den ska tas nu eller senare är upp till talmannen.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till L A N D S K A P S L A G om ett utvärderingsförfarande för kommuner med synnerligen ansträngd ekonomi för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till L A N D S K A P S L A G om ändring av kommunstrukturlagen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.