Enda behandling

Diskussionen avbröts vid gårdagens plenum och återupptas nu. Ordet ges först till ledamoten Roger Höglund.

Tack, herr talman!

God morgon lagting och åhörare. Klockan är 9.30 och vi får diskutera budget. Kul va?

Igår när vi inledde budgetdebatten så kanske tonen inte var riktigt bra där under dagen. Jag kommer inte att ge mig in i sådana ordväxlingar, det lovar jag. Jag hoppas att vi tillsammans kan visa den värdighet som vi är skyldig att hålla som ett parlament.

Finans- och näringsutskottet har haft en lång och givande diskussion runt budgetförslag 2026. Jag vill börja med att tacka mina kollegor och utskottssekreterare Sidorov. Jag vill också framföra ett speciellt tack till ordförande Holmberg som höll i det hela mycket bra. Det är en ynnest att sitta i ett finans- och näringsutskottet, väldigt lärorikt, och även om vi kanske inte alltid överens om allt, så har tonen i utskottet varit respektfull och diskussionen har i regel varit framåtsträvande.

Jag kommer inte att slösa lagtingets tid på att upprepa allt sådant som utskottet har sagt och varit överens om, utan jag inriktar mig på några få punkter.

Först kan vi konstatera, vilket utskottet har gjort, att landskapsregeringen har lämnat ett budgetförslag som håller sig inom den takbaserade kostnadsramen. Det är mycket bra, det tackar vi för och så ska det vara.

Vi har dock noterat en fortsatt ökning av kostnader och speciellt köptjänsterna. Här måste man alltid göra en analys av köptjänster kontra årsverken. Det är inte lätt att minska årsverken, det kan ske på bekostnad av köptjänster så man behöver hålla lite koll där. Just köptjänsterna ökade med 58 % under åren 2019 till 2026, det är ett antal år och det är alltid ökningar av olika anledningar, men en hyfsat stor ökning.

Men det är också, som utskottet konstaterar, en stabilisering av personalkostnader. Årsverkena har också stabiliserats. Nu är de som de är, men vi märker ett klart trendbrott där och det är mycket bra. Här tror jag att vi alldeles säkert kan tacka verktyget finanspolitiska ramverket för de här åtstramningarna. Men ett verktyg har man ju bara nytta av om det används.

Arbetslösheten oroar. Efter pandemin har vi konstant legat på en högre nivå, och det som jag noterar här är att andelen långtidsarbetslösa till och med ökar. Det är inte bra. Vi har också noterat att antalet lediga arbeten just nu är på en ovanligt låg nivå.

Likviditeten som är så viktig, den har sett väldigt mörk ut. Den ljusnar gradvis. Landskapsregeringen bedömer att en extern upplåning kan undvikas under år 2026. Det är mycket bra.

Oväntat höga skatteintäkter dyker upp nästa år och detta i kombination med Fastighetsverkets kassa, extra uttag av PAF-medel som har skett här och en försäljning av de flesta fartyg, så allt detta bidrar till att likviditeten gradvis förbättras.

Vi vet inte hur skatteintäkterna kommer att utvecklas framöver. Det finns förstås en plan här några år framåt. Vi vet att lotteriskatten kommer att höjas och det är bra för landskapets ekonomi. Dock belastar höjningen av lotteriskatten PAF. Om man leker med tanken på någon typ av koncernförhållande så blir det ett plus minus noll spel. Men för landskapet så är det väldigt bra att skatteintäkterna ökar, i vilken form de än är.

Under budgetprocessen så fick vi det ytterst glädjande beskedet att Åland kommer att få en peng till, 8,7 miljoner i skatteavräkning. Den är inte med i budgeten för det ska tas vissa formella beslut innan man plockar in pengar i budgeten. Men 8,7 miljoner till, det förbättrar likviditeten. Det hjälper resultatet förstås. Av dessa 8,7 miljoner tillfaller en del av pengarna, 1 miljonen har jag för mig, till kommunerna. Det är bra. Det är bra för alla.

Skatteavräkningen är ju beroende av hur våra företag går och sysselsättningsgraden. Våra företag, speciellt vissa sektorer, har gått otroligt bra och bidrar till de positiva överraskningarna.

Avräkningen är beroende av hur ekonomin utvecklar sig i Finland. Där kan man kanske vara lite orolig, det ligger utanför vår kontroll. Det viktiga och det som är bra med det nya systemet, är att vi själva kan påverka en stor del av våra skatteintäkter.

Vi kan inte alltid räkna med att sälja färjor eller att lyfta extra uttag från PAF, vilket jag som bekant kanske inte är en vän av. Vi måste följa försiktighetsprincipen och utgå från att skatteintäkterna endast växer försiktigt. Vi måste hålla oss till den plan som landskapsregeringen presenterat, alltså fortsätta att jobba med kostnadssidan och bland annat stävja personal- och verksamhetskostnader. Utskottet stöder den lagda planen och det är inget tvivel om det. Så gör vi. Det här är den enda planen om vi ska få ordning på ekonomin i landskapet, så det här är väldigt positivt.

Det var igår lite snack om skärgårdstrafiken. Jag kommer inte att prata så mycket om den. Jag tänker inte upprepa allt vad som har sagts, kalkyler hit och dit. Men den här frågan är oerhört komplex. Den hade gärna fått ta lite mer tid.

Vi har vid många tillfällen diskuterat och analyserat det förslag som landskapsregeringen lämnat och det som har hänt i tankesmedjan, och speciellt den norra linjen.

Vi har lyft fram en hub på norra Kumlinge. Skulle det kunna vara en optimal lösning? Det finns beräkningar som visar att olika alternativ kräver olika typer av besättningar och längre körsträckor, mera bunker eller el när vi kommer så långt.

Vi har också tittat mycket på investeringen i Snäckö, den investeringen behöver göras oavsett, har vi lärt oss.

Min personliga önskan hade varit att hela skärgårdstrafiken med fullmakten och investeringen, hade kommit som ett paket i en kommande ändringsbudget inom en hyfsad snar framtid. Men på grund av upphandlingen som är brådskande så skulle inte det ha fungerat. Men i det bästa av världar skulle det kunna ha varit så.

Utskottet konstaterar att det måste finnas beredskap att justera turlistor framöver. Det måste finnas beredskap att titta på servicebehov. Man måste också lösa sjuktransporter och lösa de problem som kan uppstå för de som har någon typ av funktionsnedsättning. Så det finns ett jobb kvar att göra det.

Jag är lite orolig - det här förslaget kommer alldeles säkert att gå igenom - men om det bara blir med en knapp majoritet? En sådan här stor fråga, som handlar om många miljoner och många år, så skulle gärna få stöd av en bred majoritet. Där kanske tiden kunde hjälpa till.

Jag har studerat de motioner som har lämnats in. Vissa är mindre bra, det ska jag ärligt säga och vissa är helt bra. En motion som handlar om utvärdering av ÅHS tycker jag att är riktigt bra. Här har utskottet en tydlig skrivning i sitt betänkande, det är väl en typ av positivt förkastande.

En annan motion berör skolfartyget Michael Sars. Med tanke på det arbete som görs nu med att sammanföra de utbildningar som berör sjöfarten under ledning av en projektledare och med tanke på att Åland har ett skolfartyg, vilket är ovanligt i våra grannländer, så önskar jag att landskapsregeringen skyndar långsamt. Jag säger inte att fartyget inte ska säljas. Jag säger utred noga. Skynda långsamt!

Utan tillväxt går Åland bakåt. Utskottet välkomnar de åtgärder som har tagits fram, bland annat inom beskattningen och inom kapitaliseringen av Kraftnät Åland. Hushållen kommer att ha lite mera pengar i plånboken. Företagen får lite billigare el.

Utskottet lyfter bristen på riskkapital som behöver stärkas. Finansieringen behöver stärkas för de företag som har goda idéer.

Vi har också lyft bostadspolitiken som är oerhört viktig. Här pratar vi tillväxt, här pratar vi attraktionskraft.

Ändringsbudgeten som nyligen kom så kommer att underlätta den delen som gäller kapital och för företag. Det är bra.

Jag är extra nöjd över några tydliga skrivningar eller viljeyttringar som finns i betänkandet. Den ena gäller Sunnanvind. Utskottet skriver att under sommaren 2026 torde det finnas en bra bild över förutsättningar att inleda auktionsprocessen och att man då, sommaren 2026, utgående från affärskonsultens rekommendationer tar ställning till om man går vidare eller avbryter projektet och lägger det på is. Sommaren 2026 är en viktig tid här.

Samma sak gäller för Axyards. När en genomarbetad affärsplan är utförd tar man ställning. Ska man gå vidare? Ska man inte gå vidare? I båda de här exemplen, Sunnanvind och Axyards, så gäller principen förnuft ska alltid styra över prestigen.

Slutligen är jag mycket nöjd med en skrivning runt ÅHS. Ni har kanske hört mig säga det förut, men jag tar det igen. Skrivningen tar bland annat upp vikten av att upprätthålla en god arbetsmiljö. Det här är jätteviktigt. Detta är en av orsakerna till att man behöver göra en extern utvärdering för att få en välfungerande och modern organisation. Det finns ett arbete att göra här.

Det som har varit viktigt för mig är den här skrivningen om en jurist för ÅHS. Man behöver titta på behovet av en jurist eller samarbete med landskapsförvaltningens jurister. Men enligt mig så är en egen jurist vad organisationen behöver. Det är en stor organisation, stor del av budgeten och stor del av personalstyrkan inom det offentliga. Tack mina vänner!

Tack, talman!

Jag ska börja med den här juristtjänsten vid ÅHS. Om jag minns rätt så har den funnits med i budgeten, och det har funnits möjligheter för ÅHS att anställa en jurist. Men man valde att omvandla den till en verksamhetsutvecklare, så det är ett val som styrelsen eller någon annan redan har gjort.

Det jag egentligen ville lyfta fram rör min budgetmotion nr 9 som handlar om årsverken. Den presentation som fanns i huvudbudgeten var ju felaktig, och det var vi alla överens om. Men är det nu så att projektanställningar kommer att räknas in i årsverken?

Är det inte en ganska naturlig följd att årsverken minskar om köptjänsterna ökar i den utsträckning som har skett? Är det omöjligt att få en sammanställning med både årsverken, ordinarie projektanställningar och köptjänster?

Tack för frågorna ledamoten Thörnroos. Den första om ÅHS; ja, för länge sedan fanns medel för en jurist. Man tog beslutet att anställa någon typ av samordnare, kanske inom HR. Men jag tror att det är ganska länge sedan.

Sedan om köptjänster; allt är möjligt. Jag skulle gärna se en utveckling av den här tabellen som beskriver årsverken. Det som utskottet skriver här är att man måste definiera vad ett årsverke är. Det är egentligen inte så svårt. Alla som utför någon typ av arbete ska ingå i ett årsverke, helt eller till en viss procent.

Att ha olika kolumner för köptjänster; det är inte så enkelt, men i det fallet att man minskar personalstyrkan och istället anlitar en köptjänst så behöver man hitta en modell som visar detta, kostnaden kanske kvarstår.

Fru talman!

Den frågeställningen är väl egentligen, åtminstone i min värld, vad kostar att driva landskapet Åland? Jag personligen är inte så intresserad av huruvida det handlar om en projektanställning, eftersom ett projekt ska ha en början och ett slut. Men det skulle vara intressant att veta den summan. Eftersom kostnaderna är fördelade på så många olika avdelningar och konton är det omöjligt att få en överblick över vad det kostar.

Det är väldigt lätt att säga att årsverken ska minska, årsverken ska minska, årsverken ska minska. Det har blivit någon form av mantra. Man borde istället titta på hela bilden och inte bara fokusera på årsverken. Finns det någon organisation i denna värld som har så många projektanställningar som vi har här i landskapet? Jag finner det högst osannolikt.

Projektanställningar har beskrivits under ett antal år i den här årsverkstabellen, men med varierad framgång. Det har varit väldigt svårt att tyda, och det har historiskt alltid varit oklart. Ingår de i antalet anställningar som finns där eller ska de läggas till? Det har alltid varit lite oklart. Men jag tror att vi vinner alla på att presentera årsverken och de olika varianterna så tydligt som möjligt för att kunna följa upp.

För det är ju sant att det spelar ingen roll om vi har en anställd eller en köptjänst om kostnaden är samma. Det är kostnaden som i slutändan är den viktiga.

När det gäller årstjänster är tanken att man ska minska dem, gärna utan att köpa in motsvarande tjänster, för att minska kostnadsmassan.

Herr talman!

Den här frågan om kostnaden för att köpa tjänster i förhållande till personalkostnader är intressant och viktig. Det är klart att en flyttning av var kostnaderna upptas sker bland annat i samband med konkurrensutsättning. Om vi väljer att konkurrensutsätta något, vilket vi också gör, så innebär det att vi måste köpa tjänster för att få samma utförande. Vi kan ha en flyttning av personalkostnader till en intern hyra om lagtinget omfattar tanken att samordna lokalvården och sköta den inom Fastighetsverket. Då blir det inter hyra, men ändå en kostnad.

En sak som jag personligen har lovat i diskussioner med arbetstagarorganisationerna är att landskapsregeringen inte kommer att minska antalet årsverken genom att ta en större kostnad via köp av tjänster. Det får inte förekomma.

Jo, jag håller absolut med, så jag har inga kommentarer. Det är helt sant.

Herr talman!

Det var bra att höra ledamoten Höglund uttrycka sitt stöd för att fortsätta arbetet med ramverket och att sätta så strama kostnadstak att det leder till en ekonomi i balans. Det arbetet behöver fortsätta, jag uppfattar det stödet och det behövs.

Jo, så är det. Jag var aktiv när det här ramverket togs fram, så om jag skulle tycka något annat nu vore det underligt. Jag är jätteglad att se att det här arbetet fortsätter att utvecklas. Vi vet alla att det inte är slut med det här; det finns jättemycket att jobba vidare med. Vi har en god början.

Tack, talman!

Ledamoten talar om likviditeten och att den har varit dålig och fortsättningsvis inte är jättebra. Detta beror i huvudsak på att vi har väldigt stora investeringar i skärgårdens infrastruktur.

Jag vill också påpeka att investeringen i Snäckö endast behövs om man genomför det upplägg som landskapsregeringen föreslår. Annars behövs det inte.

Nu står vi i beråd att investera 40 miljoner euro i att klimatkonvertera fyra frigående färjor. Det är tio gånger så mycket pengar som vi just har avsatt för att klimatkonvertera Töftölinjen.

Är det bra politik att sätta så mycket pengar på att konvertera fyra frigående färjor så att de blir mer utsläppssnåla? Är det rätt prioriteringar i det läge som Åland befinner sig i idag?

Ja, det är en svår fråga. Det är en bra fråga, eftersom någon förstås måste betala de investeringar som behöver göras. Kommer dessa investeringar att betala sig på sikt? Vi har sagt att vi till och med kan låna pengar för investeringar som leder till lägre driftskostnader. Jag tror faktiskt att det är så i det här fallet, man kommer att spara pengar på driften över tid.

Tack, herr talman!

Ja, det är väl det som vi funderar på, om det faktiskt blir som kalkylerna är utformade. År 2028 får vi veta resultatet.

Som jag uppfattar det finns det en vilja att avsätta mer pengar till skärgården, om det nu inte håller ihop riktigt. Jag vill ha ett förtydligande: om dessa fullmakter inte håller och det blir dyrare i praktiken än vad man har uppskattat, är ledamoten villig att avsätta ännu mer pengar till skärgårdstrafiken?

Allt detta baseras på att vi ska spara pengar, och först år 2028 vet vi det faktiska resultatet. Personligen tror jag inte att den här fullmakten kommer att hålla; jag är rätt övertygad om det när jag tittar på siffrorna.

Min fråga är alltså: Är ledamoten villig att lägga till mer pengar till skärgårdstrafiken om vi inte sparar de pengar som vi säger att vi ska spara?

Dessutom undrar jag varför vi har krav på klimatsmarta upphandlingar om elektrifiering sparar pengar?

Om jag är beredd att avsätta mer pengar? Vi har en fullmakt här, och den fullmakten borde vara så pass tilltagen att den räcker. Om den inte räcker, vet vi förstås det när anbuden kommer in, men då kommer den här frågan att tas upp i lagtinget igen för ställningstagande.

Sedan har vi förstås det som kommer emot oss. Vi har ett kostnadstak, vi har takbegränsade kostnader och vi har ett överskottsmål. Säg att det här skulle kosta 360 miljoner. Hanterar vi det inom ramverket? Det måste vi se på. Ryms det inom våra ramar? Det kan bli förknippat med ett antal problem.

Talman!

Ledamoten Höglund lyfte i sitt anförande frågor om bostadspolitiken. Jag tycker att det är bra att han i sin tolkning av budgeten också tar upp sådana frågor som rör bostadspolitik och andra allmänna frågor som berör alla människor.

Jag hade tänkt föreslå att vi bör börja med en mer omfattande planering av hela Åland, så att vi kan utveckla en tydlig bostadspolitik. Det skulle också underlätta kollektivtrafiken och öka tillgängligheten i samhället. Tog man upp detta i utskottets betänkande? Skulle man kunna ta med det i framtida diskussioner, särskilt när vi planerar för att folk ska ha tillgängliga bostäder?

Nu när jag pratar om bostadspolitik tänker jag främst på att det ska finnas en typ av boende som inte är alltför dyrt. Vi vet att det idag inte finns ett så stort intresse för att köpa lägenheter, vilket vi kan se på mäklarsidorna. Samtidigt finns det ett stort tryck på hyresbostäder.

Att planera Åland på ett annat sätt strider kanske lite mot min grundtanke att folk ska få bo och leva där de vill. Jag förstår att detta är förknippat med kostnader, och jag tycker att den som väljer att bo lite längre bort från elnät och vatten bör ta en större andel av kostnaderna om de väljer det.

Men jag anser att vi inte ska klumpa ihop allt för mycket. Folk ska ha en frihet att bo var de vill.

Det är ju så att allt hänger ihop på ett eller annat sätt. Ska man ha friheten, rätten och viljan att bo var man vill, så ska det också finnas tillgängliga möjligheter, i vilken kommun eller del av Åland man nu väljer, för att hitta billiga hyresbostäder och tomter. Det är en sådan sak som gör att hela Åland kan leva. Det är inte så att alla som inte har råd eller inte kan få ett lån måste flytta till en viss region. Jag tror att det är ganska viktigt för alla kommuner att säkerställa tillgången till olika sorters boenden och boendeformer, samt att se till att servicen finns, att det finns transporter och att alla människor ska ha plats att bo var de vill. Jag tror vi måste börja tänka så istället.

Tack, herr talman!

I min hemkommun pågår en diskussion om bostäder. Vi har identifierat att för att vi ska kunna ha en tillväxt i kommunen och öka vår attraktionskraft, så behöver vi satsa på bostäder, inklusive hyreslägenheter. Vi tittar i första hand på vår centralort Godby, av praktiska skäl eftersom det är nära till service och kollektivtrafik.

Däremot har jag svårt att se hur vi kan få till den kollektivtrafik som vi gärna skulle vilja ha pga kostnaderna. Att kollektivtrafiken sträcker sig över hela Åland, det går inte. Jag gillar tanken, men inser att ekonomin inte räcker till. Istället behöver vi fokusera på att skapa en god kollektivtrafik mellan de större orterna, så att den fungerar klanderfritt.

Talman!

God morgon ledamot Höglund. Jag är genuint intresserad av vad som driver Centern och ledamoten i den här diskussionen om skärgårdstrafiken. Nu ska ju era kompisar elektrifiera hela skärgårdstrafiken, bygga nya färjfästen och vägbankar. Man ska låta skärgårdsborna kör över brobankar i Kumlinge och Föglö. Det är bråttom.

Centern ville ju att tankesmedjan skulle ha en hubb på norra Kumlinge. Varför ratar ni då oppositionens förslag om en färja på norra linjen? Vad är Centerns kompromissvilja i den här frågan?

Däremot är det glädjande att höra att ledamoten från Centern faktiskt är ärlig och säger att det skulle behövas en kvalificerad majoritet i ett så här stort beslut. Jag håller med ledamoten.

Tack för frågan ledamot Holmberg. Vi ägnade väldigt mycket tid i vår lagtingsgrupp, särskilt kring norra. Vi är väldigt intresserade, åtminstone delvis, av den här hubben på norra Kumlinge. Vi har också tagit del av informationen om den båt som går hela vägen, och förstås skulle vi behöva en större båt.

Vi har sett några kalkyler som har gjorts angående detta, och det visar att Norra Kumlinge innebär att det behövs en och en halv besättning istället för en.

Talman!

Det var intressant med de där kalkylerna och hur man på kammaren har kommit fram till dem.

Ledamoten nämner vidare i sitt anförande att det är bråttom med upphandlingen av skärgårdstrafiken. Kan ledamoten förklara varför det är så bråttom? Jag förstår inte varför Centern driver det här så hårt?

Vi har tydligt sätt vad Centerns väljare på Brändö vill. De har demonstrerat här utanför och har haft en ganska tydlig vilja i den här frågan. Så jag köper inte det här argumentet.

Det känns som att Centern har blivit ett vänsterliberalt miljöparti, som sitter i famnen på de andra i landskapsregeringen och har tappat sin politik. Det oroar mig, för jag har alltid sett Centern som ett parti som lutar åt höger.

Jo, jag tror inte att vi ska skriva "vänster" på Centern. Namnet säger vad vi är – ett parti i mitten, och kanske har man en dragning åt lite högerhåll. Det tycker jag i alla fall att jag har. Anders Holmberg skakar på huvudet, men så är det.

Vi vet att det här är en jättesvår fråga för Centern, det finns väldigt många olika viljor inom partiet och det finns det säkert inom andra partier också. Men utifrån det material som har presenterats har vi - inte hela Centern - fastnat vid det här upplägget som vi anser att är det optimala med tanke på framtiden.

Tack för det, herr talman!

Det är väldigt bra att ledamoten Höglund och finansutskottet konstaterar att det är viktigt att fatta beslut nu, så att vi kan gå vidare med upphandlingen. Det är nämligen en ganska omfattande process att genomföra en så stor upphandling, och den kräver tid. Ju mindre tid man ger till marknaden, desto mindre konkurrens kan vi förvänta oss.

Därför är det bra att vi har år 2026 år på oss att genomföra den här upphandlingen, så att vi kan sluta ett kontrakt i början av 2027 och att trafiken kan starta vid årsskiftet.

För Centern är det av största vikt att det finns en konkurrens. Finns det inte konkurrens så blir den som vinner lat och dyr. Därför måste det skapas förutsättningar konkurrens.

Om man vill främja konkurrens så måste det finnas tid för marknaden att förbereda sig. Så fort lagtinget har fattat sitt beslut kommer landskapsregeringen att gå vidare.

Vi måste veta vilka rutter vi ska upphandla och hur scenariot för framtiden ska se ut. Efter det knyter vi till oss den expertis som behövs. Vi utgår ifrån NTM-centralens upphandlingskoncept, Ålandsanpassar det, och gör en så objektiv och korrekt upphandling som möjligt.

Talman!

Jag vill fortsätta på samma fråga som ledamot Wikström tog upp.

Ledamoten Höglund nämnde att Snäckö behövs oavsett. Kan ledamoten utveckla det lite grann?

För det första har Snäckö inte de moderna färjfästena, samverkande färjfästen, som kan ta emot olika typer av fartyg.

Det finns också en tanke på att den norra och södra skärgården ska bindas ihop, alltså en typ av tvärgående. Hur den här tvärgående förbindelsen kommer att se ut i framtiden är oklart. Det återstår att se om den kommer att fungera under högsäsong eller inte. Därför behövs Snäckö, bland annat.

Talman!

Jag blir lite förvirrad nu. Ni har ju tagit beslut om att avveckla den tvärgående trafiken från årsskiftet. Om 20 dagar läggs den trafiken ner.

Nu verkar det som att det eventuellt ändå ska komma tvärgående trafik. Blir det en färja till, eller finns det med i beräkningarna på 340 miljoner? Nu känner jag mig lite osäker.

Jag vill bara nämna att i vårt förslag stryks den här investeringen på 7,5 miljoner för färjfästet. Det finns två färjfästen i Snäckö, ett för vajerfärjan och ett färjfäste för den tvärgående som läggs ner om 20 dagar.

Ja, jag vet inte om det blev en fråga, men jag tror att du förstår vad jag undrar.

Jag måste ärligt talat säga att hade jag suttit med i tankesmedjan för skärgårdstrafiken så hade jag säkert haft ett betydligt bättre svar här.

Som jag har förstått det så kommer det att finnas en färja idag som går till bland annat Sottunga, och som då kan göra avstickare till Kumlinge, Snäckö. Jag vill dock inte påstå att jag är helt säker på detta, eftersom det inte är mitt specialområde, men det är vad jag uppfattar. Någon annan får gärna korrigera mig om jag har fel.

Herr talman!

Jag vill först understöda ledamoten Höglunds tankar kring behovet av en jurist hos ÅHS. Jag hoppas att ledamoten kan ta med sig detta in i regeringsbänkarna och se på vilka sätt man kan påverka utvecklingen åt det hållet.

Jag har också förstått att det kan uppstå intressekonflikter mellan landskapsregeringen och ÅHS, även om man slår samman upphandlingskraften till en enhet. Därför är det viktigt att man har juridisk kompetens, även inom ÅHS som organisation.

Den andra synpunkten jag vill ta upp handlar om högskolan. Jag vet att ledamoten är ivrig när det gäller de politiska ramverken, men högskolan är ett exempel på när långsiktigheten kan bli problematisk. Man måste rymmas inom ramen, och då ryms inte långsiktigheten.

Tack för frågorna ledamot Röblom. Först helt kort om juristtjänsten, det är något som jag har önskat i ett antal år, men som jag har fått väldigt dåligt gehör för. Jag uppfattar nu att det här gehöret har vuxit till sig i alla fall. Det finns ett gehör nu, man har sett vad som har hänt och man har visat förståelse för den tanken.

Högskolan är ju ett dilemma. Utskottet har lagt ner mycket tid på att fundera på hur överskottet kunde användas och hur det inte kunde användas och så vidare. Man har fastnat i att detta är en modell som fungerar. Den intressanta frågan är förstås om inte detta skulle vara genomförbart, vad hade hänt då? Då hade man haft en kostnad till i budgeten, eftersom man inte kunde använda ett gammalt överskott, och då skulle man ha haft problem på annat sätt. Kostnadstak ska hållas och kostnadsbaserade kostnader (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Jag är medveten om hur man har försökt lösa situationen med högskolan. Jag tycker att det är ett intressant exempel på hur man, för att uppnå de mål man har i en årsbudget, går in i det som jag har kallat "kakburken". I det här fallet har högskolan sparat medel för att på lång sikt kunna genomföra vissa projekt. Jag anser att det kortsiktiga målet krockar med det långsiktiga målet. I detta fall vinner kortsiktigheten, det vill säga årsbudgetens siffror måste vara goda. Därför tar man från kakburken. Detta innebär att man drar undan mattan för det långsiktiga strategiska arbete som högskolan vill bedriva.

Jag vill höra ledamotens resonemang. Hur ska man kunna hålla siktet på det långsiktiga strategiska arbetet utan att drunkna i de kortsiktiga siffrorna?

Jag förstår frågan, den är rackans bra, men den är också väldigt svår.

När man har en summa pengar som man kan använda och inte mer, så måste man titta på alla möjligheter. Hur når vi dit? Eller hur undviker vi att överskrida den här summan vi har? Då ser man på de alternativ som finns att hitta pengar, om jag uttrycker mig krasst. Man har hittat den här möjligheten. Sedan kan man ha synpunkter på att detta kan påverka verksamheten negativt framåt, så kan det mycket väl vara. Det kan också vara helt okej. Det är en svår fråga, och jag har inte ett bättre svar än så.

Talman!

Ärade ledamöter, debatten igår blev lite upphettad. Skärgårdstrafik tenderar att väcka känslor och jag har nog inte under mina två år i lagtinget sett sådan het debatt. Vi använde större delen av dagen igår till att prata skärgårdstrafik, detta trots att det finns andra politikområden som är en betydligt större del av Ålands budget men som knappt nämndes. Nu tänker jag inte vara något lysande exempel själv för jag tänker också prata skärgårdstrafik. Gör som jag säger och inte som jag gör!

Debatten om budgeten har hittills dominerats av siffror och investeringar. Det är förståeligt. Ekonomin är viktig. Men jag vill lyfta blicken från kalkylbladen och tala om något annat – nämligen människorna bakom budgeten. För Brändö, Enklinge och skärgården i stort handlar det inte bara om euro och cent. Den handlar om tillgänglighet, trygghet och framtidstro.

För invånarna i våra mindre samhällen är trafiken inte en teknisk fråga – den är en existentiell fråga. Det är länken till arbete, till skola, till vård och gemenskap. I betänkandet talas det om ”Skärgårdstrafik 2030”, och det är viktigt. För det signalerar att skärgården ses som en del av helheten, inte som ett bihang. Men det vi måste komma ihåg är att bakom varje trafiklösning finns vardagsliv.

Vi vet att förändringar skapar oro. För Enklinge blir resvägen längre och för Brändö blir den krångligare. Det påverkar hur man planerar sitt liv.

Men låt oss också se helheten. För de som bor i Enklinge är trafiken idag faktiskt bättre än vad den var innan lokalfärjan infördes år 1997. Det är ett faktum som lätt tappas bort när diskussionen polariseras. För norra skärgården som en helhet ger regeringens förslag trafik ungefär som idag med klara förbättringar under helger och högsäsong, detta till en lägre kostnad än idag.

För södra skärgården får Kökarborna en snabbare resa medan Sottunga, Husö och Kyrkogårdsö får en lite längre resa, men samtidigt får man tillgång till en egen lokalfärja. Vi ser i Enklinge, Lappo och Jurmo hur en lokalfärja ger helt andra möjligheter till arbetspendling och samarbeten inom kommunen.

Föglö föreslås få tillgång till en reservfärja fysiskt på plats vilket ger en säkrare trafik samtidigt som den kan hjälpa till vid trafiktoppar och kan avlasta Skarven. Detta tycker jag att finans- och näringsutskottet fångar upp bra i sitt betänkande.

Talman, förändringar som först väcker motstånd kan visa sig vara förbättringar. Jag minns hur Enklingeborna samlade en protestlista mot lokalfärjan när den kom. Idag är det samma samhälle som vill att den ska köra mera. Det är en mänsklig process – man försvarar det som blivit tryggt. Men det visar också att vi ibland underskattar vår förmåga att anpassa oss, och att utveckling kan vara svår att ta till sig innan den har blivit verklighet. Jag är övertygad om vi ger detta något år så kommer detta att te sig helt naturligt och lika naturligt som att vi idag kör över Brändö som en del av en kortruttslösning. Det är lätt att säga att ”vi vill ha det som idag och vi vill inte ha någon förändring”. Jag menar att det alternativet inte finns i verkligheten, det är bara att studera tabellerna i finans- och näringsutskottets betänkande så ser man hur mycket dyrare det blir. Det betyder helt oundvikligt väldigt mycket mindre trafik.

Talman, jag vill också lyfta en aspekt som sällan benämns som ett ”mjukt värde”, men som i grunden är ett av de starkaste argumenten i utskottets betänkande – nämligen långsiktig förutsägbarhet. Att kunna planera över 15 år är en överlevnadsfråga för skärgården. När näringslivet vet att transporterna fungerar, när familjer vågar rota sig och när kommunen kan planera sina tjänster, då finns förutsättningar för livskraft. Det är ett värde som inte syns i budgettabeller, men som är avgörande för framtiden. Skärgården har fått ducka för olika linjer i olika regeringar och olika agendor under en lång tid. En långsiktig 15-årig upphandling borde ge en bättre trygghet och mer förutsägbarhet än bara till nästa val. En bred parlamentarisk majoritet är en vacker tanke men inte ens ett enigt lagting var någon garanti har det visat sig. En stor del av ledamöterna byts ut vid val och att de nyinvalda kanske inte bryr sig om parlamentariska överenskommelser de inte har varit en del av.

Talman, det talas ibland om att skärgården inte prioriteras. Ser man på helheten i investeringarna i budgeten är majoriteten av resurserna riktade till infrastruktur för skärgården. Det är en följd av åratal av uppskjutna helt nödvändiga investeringar.

Jag vill också kort beröra oppositionens förslag. De huvudsakliga problemen med det förslaget är; en färja som ska lasta 70 bilar betyder i praktiken en färja ifrån Norge utan isklass, i likhet med Ådan som jag anar mellan raderna har varit förebilden med vad fullmakten kan tänkas räcka till.

En färja med 70 bilar kapacitet kommer att ha en väldigt hög bunkerförbrukning i den fart som krävs för att klara tre turer på norra linjen. Den förbrukningen kan på inget vis inte ens i närheten jämföras med Alfågelns förbrukning. Notera här att Alfågeln och flera andra färjor ska köras långsammare 2026 för att minska förbrukningen, som vi helt uppenbart har svårigheter att finansiera.

För att ytterligare problematisera tillgången till lämpligt tonnage så är det inte alls säkert att denna tilltänkta färja klarar 13,5 knop som dagens turlista kräver för att klara tre turer. De enda färjor som hittills har gått i åländsk skärgårdstrafik som klarar 13,5 knop är Alfågeln och Skarven.

En färja med 70 bilar kapacitet kan vi inte idag ersätta långsiktigt med likvärdig kapacitet om det sker ett haveri. Det skulle innebära två reservfärjor av den storlek som idag finns att erbjuda.

En kort upphandling på södra linjen sätter all utveckling på paus. Inga investeringar i tonnaget är det sannolika resultatet och driftssäkerheten försämras ännu mer. Vi kunde denna höst se en riktigt allvarlig incident med Skiftet som lyckligtvis slutade väl denna gång.

En kort upphandling gör att konkurrensen är i praktiken helt satt ur spel, för vilket rederi skulle kunna erbjuda isklassade färjor för en så kort upphandling? Någon från oppositionen har pratat om riggad upphandling, men medverkar själv gladeligen till en kort upphandling som nu helt säkert ingen annan kan bjuda på i alla fall om nu inte kraven sänks till lägsta möjliga.

Jag går över tiden lite, det förekom en viss förvirring på Snäckö som jag kan förklara om jag tillåts.

Vad gäller Snäckö så är det riktigt att den dras in vid årsskiftet. Den kapacitet som tvärgående bidrog med ersätts på norra linjen med att man kör reservfärjan. Den ersätts inte fullt ut, men det är en sorts nödlösning.

Om man inte går in för kortrutten, så då behöver man återställa den här kapaciteten på ett eller annat sätt, det som tvärgående linjen bidrog med. För det räcker inte bara med det vi har idag på norra linjen.

Sen är det bra att kunna knyta ihop södra och norra skärgården, i regeringens förslag så finns det en tanke, ingenting är hugget i sten. Man kunde låta lokalfärjan i Sottunga gå en tur upp till Snäckö, i alla fall under högsäsong och kanske någon dag under lågsäsong, och få de här linjerna ihopkopplade och skapa en jättebra ringväg för turism på sommaren.

Avslutningsvis, det finns inget alternativ som är helt perfekt för alla, men min åsikt är att regeringens förslag och det som finans- och näringsutskottet förordar är det långsiktigt bästa. Tack!

Talman!

Jag undrar om ledamoten Pettersson har några tankegångar kring det faktum att ett så stort antal skärgårdsbor och övriga ålänningar inte riktigt förstår storheten i landskapsregeringens förslag. Över 810 namnunderskrifter har samlats in, och mer än 100 skärgårdsbor har tagit ledigt från arbetet för att komma hit. Vad är det som oppositionen och alla dessa brukare där ute inte förstår? Det är helt uppenbart att de inte ser storheten i det här förslaget.

Jag vill också påpeka att om norra Kumlinge skulle vara en hubb, så behöver man överhuvudtaget inte göra något åt Snäcköfärjfäste. Är det en korrekt analys?

Jag tycker inte att jag i mitt anförande på något vis ringaktade det, även om jag inte nämnde de här 800 namnunderskrifterna. De är viktiga.

Jag belyste också att man ofta är ganska rädd för förändringar. Inför varje sådan här större förändring har det funnits ganska hårda viljeyttringar men som har satt sig under tiden. Det var också samma diskussion, även om jag inte var med, när man valde man Hummelvik i stället för Långnäs. Så där har det nog alltid varit.

Vad gäller norra som hubb så finns detta i tankesmedjan, och det har räknats en hel del på det. Det ställer till med ganska många, både tekniska och ekonomiska, problem som blir lite för långt för att redogöra i en replik.

Talman!

Jag tycker ändå att det fanns en liten insinuation i det som ledamoten sa när han i sitt anförande lyfte fram att Enklingeborna explicit hade varit emot en lokal färja. Han antydde att detta på något sätt skulle visa att man per automatik är emot förändring.

Jag och mitt parti uttrycker vårt djupaste stöd för alla som drabbas negativt av detta, och Enklingeborna är särskilt svårt utsatta. De får en förlängning av restiden till Mariehamn på över en timme, under förutsättning att man kan koordinera den så kallade internfärjan med den som sedan ska gå från Snäckö. Jag anser att det nog fanns en viss överton i det som ledamoten sa.

Ledamot Thörnroos får tolka mig precis hur hon vill, det tänker jag inte lägga mig i.

Det jag med säkerhet vet är att om vi inte vidtar åtgärder för att spara pengar, så kommer alla att få en sämre trafik – precis varenda en av oss. Jag tror inte att det kommer att vara ett bra alternativ för någon.

Tack, talman!

Det är bra om vi kan diskutera något annat än pengar.

Det här upplägget och vem som gynnas och vem som missgynnas så vi vet ju att ledamoten själv bor på Kumlinge, likaså finansminister Mats Perämaa. Vi vet att ordförande för finans- och näringsutskottet, John Holmberg, har en stuga på Seglinge och jag vet inte hur många av er som har intressen på Kumlinge. Men Kumlinge, exklusive Enklinge, gynnas av det här förslaget. Det blir lättare att transportera sig fram och tillbaka.

Jag vill också påpeka att för besöksnäringen är det här förslaget bra. Man är inte lika beroende av att kunna åka fram och tillbaka på samma dag. Den huvudsakliga kritiken som Brändö har framförts är att de inte kan resa från Brändö till fasta Åland och tillbaka på ett smidigt och tillförlitligt sätt. Därför är man mycket emot detta från Brändö, om man vill prata om vem som gynnas av det här förslaget.

Jag förstår att ledamoten vill få det till att jag och några andra kanske gynnas här, men det är så långt ifrån sanningen som man bara kan komma.

Om vi nu ska prata personligt, så är det viktigaste för mig att det finns tillräckligt antal turer. Om jag fick välja själv skulle jag helst åka till Långnäs från Snäckö, vilket ju är den absolut längsta rutten, 1 timme och 45 minuter, och eventuellt kan jag åka på 1 timme framtiden.

Men att klistra ett epitet på mig kommer inte att fungera.

När vi pratar om tvärgående linjen har det uttryckligen sagts från landskapsregeringens håll att den här linjen har lagts ner för att spara pengar. Så när ni pratar om att det behövs mer trafik, så vet jag inte riktigt om det hänger ihop.

Personligen tycker jag att förslaget med två färjor är något som är bra. Jag är väldigt glad att det blev så här från och med nästa år. Men det ska man förstås riva upp innan man har testat hur det faktiskt blir i praktiken.

En synpunkt som Brändö har framfört är: kan vi inte prova det här med två färjor på norra linjen? Varför kan vi inte göra det? Det har ju i huvudsak att göra med de här elektrifieringstankarna. När vi tittar på kalkylerna som vi har gjort - vi har inte något sådant förslag från oppositionen - men när man ser på kalkylerna så var det nästan lika billigt som ert eget förslag.

Vad gäller tvärgående så handlar det inte om mera trafik, utan vi ersätter det vi har tagit bort, i någon mån.

Alternativet med två färjor har faktiskt provats en gång tidigare. Knipan körde i par med Alfågeln. Ett av de problem som det upplägget medförde var att den ena färjan ofta var i vägen för den andra. Vilotiden måste brytas, eftersom den ena färjan behövde starta, backa ut och ge plats åt den andra eftersom det bara finns ett färjfäste i Torsholma. Om detta ska fungera i praktiken så behöver man ett färjfäste till i Torsholma och det är väl ungefär samma kostnad som att bygga Snäckö. Så till den delen är det neutralt, men det vi förlorar varje dag är driften, eftersom det är en längre väg att köra.

Talman!

Vi ser olika på regeringens förslag. Jag ser ett dyrt förslag. Jag ser en försämring för brukarna, åtminstone baserat på den tidtabell som presenterades den 3 september. Jag ser en imaginär klimatpolitik som inte bygger på verkliga fattade beslut, utan på vad man tror att kan fattas för beslut.

Kan ledamoten Pettersson vänligen förklara vad som gör oppositionens förslag 100 miljoner euro dyrare? Vi föreslår ju trots allt lite färre färjor, färre färjfästen, färre vägar och ingen ny farled som behöver brytas upp. Jag kan på något sätt förstå invändningen att man behöver rusta upp Överö färjfäste, men 100 miljoner kostar det knappast att göra det.

Vad är det som regeringen har inkluderat i de här siffrorna?

Jag har inte varit med i några sådana diskussioner. Jag nämnde det inte heller i mitt anförande. Jag behöver ha ett bättre underlag för att kunna säga vad det är som gör att det blir 100 miljoner dyrare. Jag ifrågasätter inte detta, men jag har inte deltagit i de diskussionerna, så den frågan får du ställa till någon annan.

Talman!

Ja, tack, jag respekterar det svaret. Jag ställde samma fråga igår till ledamoten Ekström och inväntar fortsättningsvis svar.

Tack, talman!

När det gäller arbetet i tankesmedjan hade jag förmånen att sitta där tillsammans med ledamoten Benny Pettersson. Han nämnde i sitt anförande den lokala färjan till Sottunga.

Jag har en fråga. Det kom fram i det arbetet att den lokala färjan till Sottunga ska trafikeras med en besättning på två personer. Med den yrkeskompetens som ledamoten Benny Pettersson har, tror ledamoten att detta kommer att vara praktiskt genomförbart?

Ja, utan vidare, det beror på vilken typ av färja man ställer krav på i upphandlingen. Om man ställer krav på en färja liknande den som går mellan Kumlinge och Enklinge, med två man, så kommer det att fungera.

Jag har personligen varit befälhavare på en färja som hette Bärö och som vi körde på tvärgående linjen. Det var inte långsiktigt, det var under några veckor när Skarven gick på grund. Vi körde den på två man och det gick alldeles utmärkt.

Tack, talman!

Det är bra med det här klargörandet. Det blir ingen trevlig färd under höststormarna för Sottungaborna, men det är en annan fråga.

När det gäller bred parlamentarisk enighet så är den inte mycket värd, sade ledamoten Benny Pettersson tidigare i sitt anförande. Jag skulle vilja påstå att det är en ganska stor skillnad på om vi pratar om ett inriktningsbeslut som ska tas här i lagtinget, om den framtida skärgårdsvisionen som togs 2013, eller om vi har ett konkret budgetmoment där vi säger ja eller nej i lagtinget till 340 miljoner i investeringar på 15 år. Det går inte att jämföra de två. Det är två helt skilda saker.

För mig är det fullständigt jämförbart. Vi har sett en gång hur det kan gå, och det är säkert fullt möjligt att det kan hända igen om man inte är beredd att ta politiskt ansvar och växa upp i rollen som politiker.

Som jag nämnde tidigare, kan en stor del av parlamentet bytas ut vid varje val. Det är naivt att tro att de personer som är nyinvalda skulle vilja vara med och hindras av ett beslut som de tidigare har fattat. Majoriteten måste visa vägen och ta beslut; annars kommer vi ingenstans.

Tack, fru talman!

Jag tycker att ledamoten Pettersson nämner intressanta saker i sitt anförande, och jag fastnade på tre av dem.

Det första är det här brassande i 13,5 knop. Här har vi tydligt sett hur bränsleförbrukningen skjuter i höjden som en skidbacke när man går över en viss fart. Det är kostsamt och innebär stora utsläpp. Det är en viktig aspekt att få ner både kostnaderna och klimatutsläppen.

Den andra aspekten som ledamoten nämner, och som jag tycker är intressant, är långsiktigheten. Det har diskuterats i olika sammanhang gällande skärgårdstrafiken att det saknas styrdokument som sätter servicenivåer. Det finns ingenting som på längre sikt fastställer hur detta ska göras. Jag tror, som ledamoten, att det skulle vara ett viktigt framsteg.

Ja, ledamot Röblom sätter fingret på en viktig punkt angående servicenivåerna. Det är något som regeringen behöver arbeta fram. Man bör ha ett dokument som man kan hänvisa till och säga att detta är vad vi minst ska erbjuda. Det arbetet uppfattar jag som påbörjat och på gång. Men i och med den stora konkursen har resurserna behövt omprioriteras, vilket har påverkat detta arbete. Jag tror dock inte att frågan är bortglömd på något sätt.

Tack, fru talman!

Det är ett bra besked. Det krävs ju långsiktighet och stabilitet för att skapa förutsättningar för etableringar och för att folk ska vilja flytta dit. Man investerar inte eller flyttar inte till en plats där man vet att inriktningen kan ändras med något års mellanrum, eller där trafiken kan förändras.

Den tredje punkten som jag reagerar på i Petterssons anförande handlar om Snäckö. Där har det pratats om någon slags tvärgående light. Jag skulle vilja be ledamoten att utveckla sina tankar kring detta.

Ja, de tankar som jag har deltagit i så har ju som sagt handlat om den lokala färjan till Sottunga. Det är ingen jättestor färja. Men det kunde vara en jättebra ringvägsmöjlighet både i öster och väster. Vi kan få en bättre ringväg än vad man har i Åbolands skärgård, som alla vet att är otroligt populär. Jag tror att det kommer att bli en ordentlig skjuts för cykelturism i skärgården och också från fasta Åland, för de ska ju någonstans, antingen ska de österut eller västerut. Det är en idé jag tror väldigt mycket på och det kommer att synas i framtiden.

Talman!

Hur ser ledamoten på Föglö? Vilka garantier tror du man kan ge Föglö för att trafiken inte ska bli sämre än idag när Kökar- och Sottungatrafiken leds dit? Kommer sträckan att förstärkas före den första sommaren efter att färjan och hamnen är på plats? Eller kommer man att anpassa entreprenaden så att det inte påverkar trafiken? Det är stor hamn som ändå ska byggas? Jag vet bara att när det är små justeringar som görs, om det ska asfalteras någonstans, så blir fort kaos inom den trafiken.

Jag tänker på de här tio veckorna som den ska få trafikera för 1,3 miljoner, så under maj till september är det under vissa turer ett väldigt hårt tryck på den linjen.

Jag tror inte att någon kan garantera till 100 procent att situationen inte kommer att bli sämre. Det kan ingen ärligt säga.

Det man kan göra är att hjälpa till med ett förturssystem eller bokningssystem. Dessutom finns det en reservfärja som kan bidra med att avlasta tung trafik från Skarven.

När det gäller entreprenaderna så är upphandlingsunderlaget ännu inte klart, och det är en extern part som ska ta hand om det.

På landsidan faller ansvaret på infrastrukturavdelningen, och man måste planera för att klara av det i främst Degerby. I Hastersboda, som är en ny hamn, har man helt andra möjligheter att planera från början. Jag har förtroende för att man har detta i åtanke.

Talman!

Man kan bli lätt förvånad när man kommer en fredag och ska åka tillbaka till Mariehamn, men inte kommer med färjan på grund av asfalteringsbilar som man inte räknat med.

Bokningssystem, absolut, jag har förstått att det är Kökarbor och Sottungabor som kommer att få förtur i så fall. Om det ska införas ett bokningssystem så de Föglöborna som jag har pratat med, vill absolut inte ha ett sådant. Det är inte den typen av trafik man har mellan Föglö och fasta Åland. Man pendlar och åker varje dag, och om man då måste boka varje tur man åker, kan det bli problematiskt om man ändrar sig och kanske slutar tidigare på jobbet. Jag måste säga att jag inte förstår hur det ska gå till.

Men jag hoppas verkligen att man också tänker på entreprenaden och den belastning det kommer att ge på Föglölinjen. För det kommer det att bli.

Ja, jag måste korrigera lite där. Om man har ett bokningssystem, så då ser jag ingen orsak till att ge någon förtur. Istället bokar man sin plats som alla andra, precis som vi gör i norra skärgården och resten av södra skärgården.

Har man förtur, så blir det ju som ledamoten pratar om, och därför tycker jag att bokning är bättre. Men som i alla processer är man ofta lite emot det i början, innan man har lärt sig att använda systemet.

Personligen tycker jag inte att det tar länge att göra en bokning. Det går ganska smidigt via telefonen. Jag kan inte tänka mig att det skulle vara någon omöjlighet att göra det varje dag heller. Då vet man att man kommer med och behöver inte vara rädd för att bli kvar på kajen.

Fru talman!

Tack ledamot Pettersson. Ledamoten är från Kumlinge och lyfter fram flera viktiga aspekter i sitt anförande. Jag har full respekt för alla dessa, absolut.

Vi hade ett öppet hörande med Brändöbor, där jag upplevde att man fick höra många känslor och tankar kring skärgårdstrafiken.

På Brändö och på Kumlinge bor det runt 700 personer. Vi har sett en negativ befolkningstillväxt de senaste åren. I hela skärgården bor det cirka 1 600 personer. Brändö har protesterat och lämnat in namnunderskrifter. Jag upplever att Brändöborna inte behöver 4 till 5 turer per dag. Anser ledamot Pettersson, från Kumlinge, att norra linjen och Kumlinge behöver 4 till 5 turer per dag?

Det handlar om kapacitet och turer. Det är två saker som delvis samverkar och delvis inte är samma sak. Det är en fråga om avgångstider i förhållande till den tillgängliga kapaciteten. En lite mindre färja behöver gå oftare för att uppnå samma kapacitet som en större.

Jag har varit med i olika trafikgrupper och diskussioner om trafik under hela mitt vuxna liv. Jag kan inte minnas att någon någonsin har efterfrågat färre turer. Snarare har det ofta varit åt andra hållet, och ibland lite häftiga krav också. Vi behöver ha kapacitet och vi behöver ett visst antal turer. Sedan kan man diskutera vilka tider som är mest lämpliga och så vidare.

Fru talman!

Jag har full respekt för det. Men om vi konstaterar att det bor 270 personer på Kumlinge, okej det är kanske många andra som också reser dit, men det är klart att man vill ha många turer. Men vi behöver också se att det finns en ekonomi att ta hänsyn till. Ju fler turer vi kör, desto mer kostar det. Om det går fler färjor i skärgården, så blir det också dyrare för skattebetalarna.

Ledamoten talar i sitt anförande om en ringväg, för turismen under sommaren, mera än den här tvärgående linjen nu mitt i allt. Om vi ser på hur mycket pengar vi investerar i skärgården årligen, så tror jag att övriga skattebetalare på Åland verkligen vill ha en ringväg mellan Hammarland, Geta, Vårdö och Lumparland. Det skulle ge tillväxt i vårt samhälle och innebära att vi satsar skattepengar på det landbaserade, alltså på fasta Åland.

Jag har full respekt för alla i skärgården, men om vi tittar på hur mycket pengar den här fullmakten handlar om, så måste vi kanske också fundera på helheten.

Ledamot Holmberg börjar nu sakta men säkert närma sig de väsentliga delarna av kortrutten, och det handlar om att vi sänker kostnaderna på ett långsiktigt sätt. Jag anser att det är ett steg i rätt riktning.

Demografin i skärgården är utmanande. Det är stora åldersgrupper som nu i sakta mak faller ifrån. Det finns inflyttning, man glömmer lätt bort det och tror att det inte finns inflyttning. Vi har dock svårt att ersätta dem som går hädan. Jag är övertygad om att det kommer tider när det kommer att bli bättre.

När det gäller ringväg på fasta Åland så kan man inte riktigt jämföra, för man kommer via en fast väg, även om den blir längre. Men man kommer dit man ska utan att behöva åka båt, vilket inte är fallet för oss i skärgården.

Tack för det, fru talman!

Det sista replikskiftet illustrerar tydligt att oppositionens förslag egentligen handlar om att satsa så lite som möjligt och låta det sakta tyna bort.

Det som regeringen föreslår är tvärtom. Ledamoten Pettersson har helt rätt i sina iakttagelser. En kort upphandlingstid skapar färre möjligheter till konkurrens, medan en längre upphandlingstid. En längre entreprenad på 15 år möjliggör förnyelse av gamla båtar. En kort upphandlingstid innebär gamla färjor och fortsatt fossildrift.

Ledamoten påpekar att tvärgåendes kapacitet på norra linjen inte kan ignoreras, vilket är korrekt. Om man ska jämföra det gamla systemet med det nya, måste den kapaciteten inkluderas.

Just det här med korta upphandlingar är något jag har sett och känt av väldigt länge när jag har jobbat rederier som har kört korta upphandlingar, oavsett om det har varit totalentreprenad eller driftentreprenad, så är det helt förödande. Det blir inga satsningar på tonnaget, och när man försöker överleva så långt det går. I bästa fall får man en liten vinst när man lämnar avtalet och går därifrån. I värsta fall kan det leda till konkurs, det har ju hänt tidigare och det har varit nära flera gånger förut.

Det har varit min drivkraft hela tiden att få till långa upphandlingar, så att entreprenörerna får drägliga villkor och kan satsa på sina verksamheter. Förhoppningsvis leder det också till att de kan erbjuda en bra service.

Jag tror att det är väldigt uppenbart för dem som lyssnar att varken jag eller ledamoten Pettersson, med hjärtat i skärgården, skulle vilja lägga fram ett förslag som på något sätt skulle ignorera människornas bästa.

Det är naturligt att olika regioner har olika synsätt. Vårt ansvar, särskilt när vi har ansvar för hela Åland, måste se till helheten.

Jag tror att insamlingen av namnlistor skulle bli aktuell den dag oppositionens förslag om kraftiga nedskärningar i turlistorna läggs fram. Detta skulle också bidra till långa namnlistor.

Samma sak skulle hända om kostnaderna för skärgårdstrafiken ökar okontrollerat. Som ledamoten Holmberg nämnde, börjar ålänningarna reagera på hur mycket de ska få kosta.

Där är jag helt enig med minister Gunell. Den protestlistan och de protester som hittills har förekommit kommer nog att kännas som en frisk västanfläkt.

Om man skulle gå ner till två turer, exempelvis på norra linjen, så innebär det att varje företag som ska ut i skärgården och jobba, varje gruslass som ska levereras, så fodrar en övernattning i Brändö eller Kumlinge varenda gång. Det blir ett tvådagars projekt. Och då har vi nog sett början till slutet, om inte förr.

Talman!

I samband med remissdebatten förde jag ett brett resonemang om de stora vägvalen i Ålands budget för år 2026 — skärgårdstrafiken, energiomställningen och framtidens vård. Lagtinget står nu inför att ta ställning till resultatet av utskottsarbetet och till huruvida finans- och näringsutskottets betänkande ger oss ett stabilt och tillräckligt underlag för beslut.

Jag vill inledningsvis tacka utskottets ordförande och ledamöter för ett seriöst och gediget arbete. Tack också till alla som i samband med den stora skaran höranden har bidragit med sakkunskap, erfarenheter och synpunkter i processen. Betänkandet visar att många av de frågor och den oro som lyftes under remissdebatten har tagits på allvar och granskats sakligt och mycket grundligt, även om tiden i utskottet som alltid är begränsad.

Jag berör även skärgårdstrafiken, i likhet med tidigare talare. I remissdebatten lades stora förväntningar på utskottets arbete kring skärgårdstrafiken och bilden är tydlig: dagens situation är inte hållbar. Åldrande tonnage, brist på reservdelar och ökande driftkostnader gör att ett nollalternativ inte längre är möjligt.

Samtidigt ser vi en demografisk förändring i skärgården. Befolkningen minskar och andelen äldre ökar kraftigt. I flera kommuner är omkring en tredjedel av invånarna över 65 år. Det innebär färre resenärer totalt, men ett ökat behov av trygg, pålitlig bastrafik till vård och samhällsservice året runt.

Mot den bakgrunden är kortruttsmodellen nödvändig och rimlig. Den ger flexibilitet och möjlighet att anpassa kapaciteten efter dagens faktiska behov. Långsiktiga upphandlingar är samtidigt avgörande. Korta avtal ger högre kostnader och svag konkurrens, medan längre avtal lockar seriösa aktörer och håller årskostnaderna nere.

Norra och södra linjen måste utvecklas parallellt och elektrifieringen ska fortsatt vara ett tydligt mål. Här är framförhållningen kring elnätsutbyggnaden i skärgården också central.

När utskottsbetänkandet presenterades framkom tydligt att det inte enbart handlar om hel eldrift, utan även om en lösning med hel elhybridlösning, det vill säga dieselelektrisk eller något liknande.

Jag tycker att det är ett tydligt ställningstagande och en tydlig information som gör att det påverkar också det här teknikvalet, som i hög grad påverkar möjligheterna för framdrift, kostnader och så vidare och att minska utsläppen är väsentligt. Går man inför elhybridlösningar så kommer faktiskt den här Kumlinge Norra noden lite i annan dager, det ska erkännas och det kan man konstatera.

Jag hade det här resonemanget också i remissdebatten och det påverkar ju också antalet i manskapet, hastigheten på fartyget och så vidare. Ledamot Benny Pettersson redogjorde väldigt bra för det och varför det alternativet också har nackdelar.

Men när det gäller teknikval så vill jag också påpeka att går man ifrån hel el och istället tar elhybridlösningen, så är det också flera möjligheter för framdrift. Detta är någonting som jag faktiskt också hade förväntat mig att oppositionen skulle ha lyft lite mera i sitt förslag, men det kändes inte riktigt genomarbetat. Men det kanske kommer fram mer information längs med debattens gång.

Nu går jag över till energi- och tillväxtfrågor, närmast den havsbaserade vindkraften.

Utskottets balanserade linje kring havsbaserad vindkraft och Sunnanvind-projektet är klok. Potentialen är utmålad som mycket stor, men förverkligandet kräver att projektet vilar på ett verkligt marknadsintresse, att det också håller ekonomiskt och att det finns en tydlig acceptans i samhället och i aktuella kommuner.

Den lokala nyttan genom exempelvis e-bränslen, energilagring och nya arbetstillfällen måste vara konkret och långsiktig. Därför är utskottets betoning på fortsatt faktabaserat arbete och marknadsdialog inför kommande beslut i allra högsta grad viktig. Vi behöver nå i mål med faktabasen så att vi får ett så brett och gediget beslutsunderlag som möjligt när frågan om nästa steg slutligen ska avgöras.

Sedan om framtidens sjukhus och vårdstrategin.

Betänkandet stöder arbetet med en ny vårdstrategi och utredningen för placeringen av framtidens sjukhus. Det gäller avgörande frågor där välgrundade analyser måste ligga till grund för kommande beslut, särskilt med tanke på de omfattande investeringar som väntar.

Det långsiktiga arbetet med ett nytt, modernt sjukhus följer en tydlig och strukturerad process. ÅHS, Fastighetsverket och landskapsregeringen samarbetar för att säkerställa att vårdens behov styr utformningen. Under 2025–2026 genomförs dimensionerings- och placeringsutredningar, varefter arbetet fortsätter med teknisk förstudie, projektering och upphandling inför en beräknad byggstart mot slutet av decenniet.

Under 2026 tar Fastighetsverket fram en utvecklingsplan för den valda tomten, samtidigt som ÅHS arbetar vidare med dimensionering, arbetssätt samt inbördes placering av enheter och funktioner inom vården. Vårdstrategin utgör ett styrande underlag i detta arbete.

Vårdstrategin anger riktningen för den långsiktiga utvecklingen, och sjukhusplaneringen sker i nära samspel med denna, så att framtidens vårdbehov möts på ett ändamålsenligt sätt. Besluten fattas steg för steg och på väl utredd grund och förankring.

Avslutningsvis och sammantaget tycker jag att betänkandet är välskrivet, tydligt och genom de jämförande analyserna ger den oss ett stabilt underlag för de beslut som nu ska fattas.

Mot den bakgrunden understöder jag betänkandet och den inriktning som föreslås för budgetåret 2026. Tack, talman!

Tack, fru talman!

För Hållbart Initiativ är det oerhört viktigt att elektrifieringen blir verklighet. Jag räknar med och utgår ifrån att det inom en nära framtid kommer att bli tydligt när och hur detta ska genomföras, samt med vilken tidtabell det i princip kommer att ske.

Vi får inte fastna i ett läge där vi tänker att "oj, nu baxar vi igenom det här med nya system" och sedan lutar oss tillbaka och tycker att nu är det bra. Vi måste fortsätta arbetet tills vi verkligen når slutpunkten. Annars tror jag att det blir ett enormt svek. Det finns också skärgårdsbor som ser fram emot att få åka klimatsmart, och om det inte blir verklighet så blir det verkligen ett svek.

Jag har också förstått att den beställning och tydlighet som kommer nu så innebär förenklingar av den laddbaserade förstärkningen av elkapaciteter och så vidare.

Tack, talman!

Ja, visst är det så. Om man enbart satsar på elhybridlösning, det vill säga en dieselelektrisk lösning, så når man delvis utsläppsmålen, men kanske inte fullt ut. Dieselelektrisk framdrift kan ge en besparing på bränsleförbrukningen, kanske runt 20 procent. Det innebär visserligen lägre utsläpp, men för att nå den halvering av utsläppsnivåerna som har nämnts, behöver vi en hybridlösning när det gäller el-el och dieselelektrisk lösning.

Detta är ett krav som ställs i upphandlingarna, och sedan får leverantörerna leverera de lösningar som efterfrågas. Det finns också bränslen med lägre utsläpp. Så det är en viktig punkt - ja.

Tack, fru talman!

Jag ser det som en oerhört viktig punkt och något som är viktigt att ta med sig i det fortsatta arbetet. Som sagt, det finns många, både skärgårdsbor och ålänningar, som gärna ser en fossilfri skärgårdstrafik där man minskar utsläppen. Om man går in för ett system som upplevs som bökigare och knöligare, så tror jag att det blir väldigt surt om man inte får de klimatfördelar som nu har föreskrivits.

Min andra fråga gäller ÅHS. Här är det oerhört viktigt att planeringen av den kommande renoveringen av sjukhuset, hela det projektet, verkligen föregås av den här vårdstrategin och det parlamentariska arbetet. Vi måste alla ha klart för oss vad behoven är och hur framtidens vård på Åland ska se ut. Det får inte bli så att Fastighetsverket och ÅHS kommer med fina skisser och börjar visa upp dem innan vi är överens om vad grunden ska vara.

Tack, talman!

Jag börjar genast med den sista frågan kring ÅHS. Jag håller helt med. Det undgick väl kanske ingen som lyssnade, men jag var nästan övertydlig med att strategin är väsentlig. Den föregår så klart övrig detaljplanering och så vidare.

Det som pågår nu handlar om placeringen fysiskt och vilka områden som lämpar sig för en byggnad som ett sjukhus, men också med tanke på synergierna för sjukhuset.

Det här handlar inte om de interna vårdbehoven; det kommer i nästa steg och styrs väldigt långt av strategin. Som sagt, jag tyckte att jag var ganska övertydlig i mitt anförande kring detta.

Fru talman!

Ledamoten tar upp vikten av skärgårdstrafiken, och jag vill hänvisa till den senaste åländska gallupen. Där framgår det att 61 % av de svarande skärgårdsborna föredrar längre rutter framom korta. Endast 37 % föredrar korta rutter. Om vi ser på alla som nyttjar skärgårdstrafiken, så är det 48 % som föredrar långa rutter, medan 52 % föredrar korta. Det gör det intressant att lyfta fram det i samband med de replikskiften som har förekommit, som till exempel det som ledamot Pettersson och minister Gunell hade.

Det är också viktigt att fråga sig vad skärgårdsborna verkligen vill ha. Vad är det de efterfrågar? Jag tyckte att det var intressant när detta kom upp i flödet.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson för repliken.

Visst, jag förstår att man kanske vill behålla det som det är nu. Man vet vad man har, men inte vad man får, brukar man säga.

Vi har ett behov av att göra något. Det system vi har idag håller inte längre ihop, och vi måste se till att det fungerar både tekniskt och ekonomiskt. För att få detta att fungera och för att kunna erbjuda en bra service till skärgårdsborna har vi kommit fram till det här förslaget. Vi strävar efter att upprätthålla en så god servicenivå som möjligt inom de budgetramar vi har. Jag förstår om man kanske vill ha mer hela tiden, men det handlar om vad som är rimligt. Var kan vi mötas i detta? Det handlar i stor utsträckning om en kompromiss, och det måste jag ärligt säga.

Talman!

Ja, att det handlar om kompromiss har man redan kunnat läsa mellan raderna, och det är tydligt att inte alla i regeringen är helt nöjda.

Men jag släpper skärgårdstrafiken och går över till ÅHS.

Jag vill också understöda den tanke som ledamoten Röblom hade angående vårdstrategin och det framtida sjukhuset. Ledamoten har många olika roller i detta sammanhang; han sitter både med i arbetet kring det eventuella nya bygget, samt i vårdstrategin och i styrelsen. Jag hoppas att ledamoten kan ta med sig, att det är viktigt - och jag kan inte nog poängtera det - att alla här i salen känner att de är med på tåget och att ingen på något sätt blir omkullkörd, så att det finns ett färdigt förslag. Jag känner att det har funnits en (… taltiden slut).

Tack, talman!

Ledamot Holmberg-Jansson påpekade mycket bra vikten av att vi har detta förankrat i parlamentet. Det här är beslut som kommer att påverka oss många år framåt.

När det gäller bygget som jag nämnde, om allt går som på Strömsö, så kanske vi har något på gång i början av 2030-talet.

Detta är givetvis ingen regeringsfråga, utan en fråga för hela parlamentet. Det handlar om en långsiktig fråga. Ledamoten har säkert hört mig säga flera gånger hur viktigt det är att vi får med hela parlamentet i en parlamentarisk diskussion kring detta. Jag stöder den tanken.

Tack, talman!

Ledamoten är en av få personer här i salen som fortfarande pratar om den havsbaserade vindkraften, trots att vi lägger iväg flera miljoner fortsättningsvis på det här projektet. Det är bra att han gör det och betonar att detta är något vi fortsätter att driva framåt, trots att det inte verkar finnas några ekonomiska vinster att hämta i projektet just nu.

Min fråga är, som jag tror att jag diskuterade tidigare: varför fortsätter man att framhärda i detta? Varför ska vi upphandla affärsområdeskonsulter? Varför ska vi sätta 1 miljon euro på affärsområdeskonsulter? Rent ekonomiskt har vi alla underlag som vi behöver ifall detta skulle kunna bli aktuellt i framtiden.
Vi behöver inte nu bränna iväg drygt 2 miljoner euro ytterligare. Varför gör man det? Det låter på ledamoten själv som att man letar efter någon slags kattlucka för att slippa undan detta projekt.

Tack, talman!

Jag vill säga så här: Jag driver inte projektet framåt mer än att jag tycker att vi bör paketera den information. Det vi har satsat på projektet så här långt behöver nu säkras upp och testas mot marknaden. I samband med det får vi svaret på frågan: Är det här intressant att gå vidare med eller inte?

Att sluta nu, fem före tolv, vore ju dumt, och jag tror att ledamoten håller med om det. Genom att paketera detta så har vi ett värde i det. Men fortsättningen efter detta avgörs av den faktabas som vi har fått fram till den punkten.

Jag vill bara understryka att vi måste nå den punkten där vi har det underlag som behövs för att ta nästa stora beslut. Vi är inte där ännu.

Tack, fru talman!

Allt det här materialet som har tagits fram finns ju fortfarande kvar. Jag tror att alla är medvetna om att det inte kommer att ge några stora ekonomiska vinster till Åland. Det finns ingenting som tyder på det.

I södra Östersjön krävs det stora subventioner för att få det här på plats, men vi har inga subventioner, inga elinstallationer och ingenting på plats.
Ändå ska vi nu bränna över 2 miljoner euro, bara på grund av den politiska prestigen som majoriteten fortsätter att hålla fast vid. Det skulle inte vara en förlust, ens ur ett ekonomiskt perspektiv, att säga att nu räcker det, nu slutar vi. Vi har det här materialet och inser att det är dödfött i dagens läge. Det skulle vara hedervärt att kunna säga så, för alla här inne vet det.

Men istället fortsätter man av prestige, för att man har investerat så mycket tid och resurser i detta. Man kan inte av politisk prestige släppa det nu. Det är väldigt frustrerande att se skattebetalarnas pengar hanteras på det här sättet.

Tack, talman!

Det låter på Obunden Samling som om de börjar bli lite frustrerade. Tänk om det finns ett intresse på marknaden för havsbaserad vindkraft? Tänk om det kommer ett bud? Eller ska vi stanna vid ett "tänk om" och inte gå vidare?

Nej, ledamot Wikström, vi ska löpa linan ut när det gäller att testa marknaden. Finns det en marknad för detta? Efter det vet vi om det är värt att gå vidare. Men det är inte säkert att det är värt att gå vidare i dagsläget, eftersom det finns mycket osäkerhet kring energiproduktion och kostnaderna just nu. Men värdet i projektet så är jag ganska säker på att kommer att bibehållas under många år framåt.

Fru talman!

Ledamot Mansén lyfte fram elinfrastrukturen i sitt anförande. I remissdebatten lyfte jag och ledamoten Mansén elinfrastrukturen vid hamnar och färjfästen. Vi ville att finans- och näringsutskottet skulle se över vad dessa investeringar kommer att kosta, eftersom de inte omnämndes i budgeten.
Men det finns inget resonemang i utskottets betänkande, trots att man har hört Kraftnät Åland.

Centern och ledamoten är helt inne på att elektrifiera dessa pass och hela skärgårdstrafiken. Men vad kommer det att kosta? När kan elen var på plats i de här skärgårdshamnarna? Det finns fortfarande många frågetecken. Anser ledamoten att vi ska gå vidare och teckna den här fullmakten på 340 miljoner innan alla dessa frågetecken är utredda?

Tack, talman!

Jag ser inte samma bekymmer i skrivningarna gällande elinfrastrukturen som ledamot Holmberg ser, måste jag ärligt säga. Utskottet nämner också elhybridlösningen som är ett alternativ som sannolikt kommer att användas, både hel el och elhybrid.

Elhybridlösningen innebär ju att man kanske inte laddar på samma sätt i hamnarna, där har man faktiskt tagit höjd för den tekniska möjligheten i närtid. Jag uppfattar att dialogen med elbolagen har ägt rum, och att elbolagen har varit hörda i utskottet. Därför har man också tagit med detta i utskottsbehandlingen.

Fru talman!

Det finns fortfarande osäkerheter kring vad dessa investeringar kommer att kosta. Vi deltog nyligen i ett lobbymöte med Axferries där även frågan om elen diskuterades. Där fanns det inte heller några siffror på vad detta kommer att kosta i ändhamnarna.

Om vi nu går vidare till fler frågetecken: Hastersboda, vad kommer det att kosta att anlägga el där? Visst, det finns en budget för Hastersboda, men kommer den att hålla? Vi har ju sett tidigare projekt som har överskridit sina budgetar med flera miljoner.

Detta resonemang saknar jag från utskottet när det gäller hela infrastrukturen. Jag kände att jag måste lyfta detta när ledamoten nämnde det i sitt anförande. Vi hade en bra diskussion i remissdebatten, och jag upplever att det finns frågetecken här.

Visst finns det frågetecken kring elanslutningarna. De är helt möjliga. Kostnadsbilden vill man gärna ha reda på, men det finns fler saker som behöver klarläggas. Men det här är absolut ingen showstopper på något vis när det handlar om elanslutning.

En ledamot nämnde Hastersboda och Föglö överlag. Jag har från talarstolen lyft många gånger att Föglö är helt olämplig för eldrift av färjor i dagsläget. Det sades även under förra mandatperioden. Föglö måste förstärkas, och Föglö är på gång att förstärkas redan nu av andra orsaker, även förutom elhybridfärjan.

Så det är på gång. Det är klart att det medför en kostnad. Vad exakt den kostnaden är kan jag inte svara på.

Tack, talman!

Ledamot Mansén hör till den som förmodligen varit mest positiv till satsningen på havsbaserad vindkraft.

Om jag tolkar diskussionen här och de tidigare replikskiftena rätt, så verkar det som att ledamoten nu själv har hamnat på en "tänk om"-nivå när det gäller förutsättningarna för denna satsning. Tänk om någon kanske är intresserad av det här? Det låter inte som en särskilt stark övertygelse, särskilt inte när man överväger att lägga 2 miljoner euro på en affärsområdeskonsult.

Det finns så mycket annat man kan konstatera utan att behöva anlita en affärsområdeskonsult. Ett av de viktiga konstaterandena handlar om anslutningen till Finland. Det som borde ha blivit klart för flera år sedan är fortfarande inte löst. Hur ser ledamoten på utsikterna för den anslutningen?

Tack, talman!

Det är helt riktigt. Jag har en "tänk om diskussion" i mitt anförande, och jag har haft det en längre tid. Det finns väldigt stora osäkerheter kring havsbaserad vindkraft och även kring Sunnanvindprojektet och anslutningsmöjligheterna. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Anslutningsmöjligheterna är direkt avgörande för om den havsbaserade vindkraften kan etableras i närtid, förutom såklart prisnivån på energin.

Det som talar för havsbaserad vindkraft ur ett längre perspektiv är att vi kommer att ha ett stort behov av mer energi i världen och framför allt i Norden och Europa. Behovet av förnybar energi är stort, och det påverkar såklart affärsmodellen för havsbaserad vindkraft. Därför kommer den förr eller senare att bli mer intressant, men när låter jag vara osagt; det får marknaden svara på.

Tack, talman!

De utredningar som har gjorts hittills kommer naturligtvis att sparas, och de kan ha en viss nytta i framtiden, om det nu blir som ledamoten säger, att det i framtiden kan tänkas bli ett lukrativt.

Affärsområdeskonsult, hans utlåtande kommer ju att vara en direkt färskvara. Det kommer inte att vara till någon nytta om tio år, eftersom marknaden då kommer att se helt annorlunda ut.

Det är intressant att man är helt övertygad om att anslutningen är det primära, och att allt står och faller med den, snarare än drömmarna om megahubbar med av vätgasproduktion som ska drivas av vindkraft.

Man har nyligen ändrat elmarknadslagen i Finland, och nu har man inte exkluderat bara Åland, utan även den ekonomiska zonen. Detta innebär att förutsättningarna har förändrats ännu längre bort än var vi var för ett par år sedan.

Tack, talman!

Jag börjar med att säga att det är positivt att höra att Obunden Samling anser att man har stor nytta av de utredningar som har gjorts kring havsbaserad vindkraft. Det håller jag helt med om, och dessa utredningar kommer man att ha med sig över tid.

Om det finns ett intresse på marknaden kommer det självklart att påskynda den här processen och göra det möjligt kanske tidigare.

Jag hör till dem som tror att det finns en uppförsbacke när det gäller havsbaserad vindkraft i närtid. Det här behöver prövas på marknaden så att vi får svar. Därför anser jag att satsningen på att få svar från marknaden definitivt är berättigad. Efter det kan vi att ta ställning till fortsättningen.

Tack, fru talman!

Tack till ledamoten Mansén för ett bra anförande. Tack för att ledamoten och regeringsblocket inte har förlorat tron på att fortsätta med projekt Sunnanvind. Att avbryta projektet just nu vore mycket olyckligt, eftersom Åland då skulle behöva betala tillbaka resiliensmedlen på 2,8 miljoner.

Detta projekt startades 2021 pågår halva året 2026 och ska då redovisas och avslutas. Att ta en paus nu eller avbryta projektet skulle vara ren idioti, ur min synvinkel.

Tack minister Gunell för klarläggandet. Jag tror att alla förstår att vi har ett projekt som pågår till halva 2026 och det är klart att vi inte stoppar här och nu. Vi ska driva det i mål i en så här stor satsning för hela Åland och för framtiden. Det kommer att ge svar.

Det jag talade om i förra replikskiftet handlade ju om när starten sker för en så här stor satsning, och förhoppningsvis kommer vi att få mer svar under våren 2026.

Det finns mycket om och men kring detta, men det är en mycket intressant potential i hela projektet. Jag hoppas att vi får det här underlaget, så att vi efter det kan ta ställning till fortsättningen.

Det är inte så att regeringsblocket bygger luftslott eller har drömmar om orealistiska saker. Vi följer också marknaden och håller oss informerade om vad som sker i vår omvärld. Vi är ytterst medvetna om alla svårigheter och faktorer som fortfarande återstår för att föra det här i hamn. Men åtminstone har vi en vilja att utforska, samla fakta och göra det mesta möjliga av den möjlighet som Åland faktiskt har här.

Jag vill också avsluta med att säga att ett så stort projekt som Sunnanvindprojektet skapar många ringeffekter. Det har lett till diskussioner kring vätgasproduktion i framtiden och har även satt igång idéer om vilken typ av service och underhåll som kan erbjudas på Åland, samt vilka utbildningsbehov som finns framöver.

Detta har skapat en utveckling i samhället som är till nytta, oavsett om vi bygger havsbaserad vindkraft till Åland inom en snar framtid eller inte. Projektet är intressant på flera sätt.

Talman!

Årets budgetprocess har varit krävande på många sätt, mest på grund av ett ärende. I de flesta frågor har utskottet och, vad jag förstår, också den stora majoriteten i salen varit eniga. Jag brukar säga det för att understryka att klyftorna inte är så djupa som det kan låta här, tror det eller ej ni som lyssnar utanför huset. Eftersom också den mediauppmärksamhet lagtingets arbete får tenderar att fokusera på konflikterna, kan ju säkert många tro att pajkastning är det enda vi gör, men jag försäkrar, det finns också stunder av smörgåstårta.

I utskottsprocessen har utskottet haft fokus på ekonomi, hälsa, bostadspolitik och näringslivsfrågor. Utskottet har genom positiva skrivningar gett stöd till många av tankarna i oppositionens motioner.

Jag har inte pratat jättemycket om skärgårdstrafiken. Nu tänker jag göra det en liten stund och sedan fokusera på andra saker.

Det förslag som landskapsregeringen har lagt kring skärgårdstrafiken är en strukturomvandling. Det är det som är själva kärnan i arbetet; lägre kostnader för att vi måste få lägre kostnader och lägre klimatutsläpp för att vi måste komma dithän. Det är klokt och rimligt och det är egentligen inget nytt. Många regeringar har jobbat med liknande projekt. Tidigare har de alltid misslyckats av en eller annan orsak. Men mycket av det arbete som gjordes i det förra försöket att skapa en kortrutt finns kvar. De planerna, vägplanerna och planerna för Hastersboda, är från den omgången av förnyelse.

I det här arbetet så har många räknat framifrån och bakifrån och upp och ner både inom oppositionen och i majoriteten och framförallt på infrastrukturavdelningen. Jag kan inte på ett ärligt sätt säga att de enda vi inte ska lita på, de enda siffror som man inte ska tro att är korrekta, är de som kommer från våra egna tjänstemän och vår egen förvaltning. Så kan man inte ha det.

Jag tycker också att det är viktigt att man kommer ihåg att en stor del av det här som händer nu, och planerna på en omläggning av skärgårdstrafiken, kommer som en följd av katastrofen som drabbade den åländska skärgårdstrafiken för ett och ett halvt år sedan och som ledde till att Axferries bildades. Det är där startpunkten är, före det fanns en massa andra planer. Nu är vi här i den verkligheten.

Under processens gång har jag, liksom många andra i majoriteten och minister Gunell, efterfrågat vilka saker vi kunde kompromissa om. Om det finns ett förslag här och ett förslag här, vad finns det i mitten som man kunde diskutera? För det är osannolikt - och har aldrig hänt, vad jag vet - att en regerings majoritet kommer med ett förslag som är så här omfattande och som man arbetar så mycket med, och sedan i processen säger; nej vi skrotar det här, vi tar oppositionens förslag istället. Jag har upprepade gånger försökt hitta förslag på den medelväg där vi kunde enas. Jag har inte hört det. Jag har inte fått ett sådant förslag till mig och ingen annan heller. Och det tycker jag att är tråkigt.

Den som har utnyttjat hela sitt politiska spelrum och kanske lite till är ledamoten Röblom, som använde de kort han hade för att nå det mål som var viktigt för honom. Jag hade hoppats och trott att den övriga oppositionen skulle försöka med samma metod.

Därtill har det ju varit så, när jag har försökt hitta svar på de här frågorna, att en del av dem som har undertecknat oppositionens motioner har sagt att vi kan genomföra norra, men inte södra. Och andra som har sagt att vi kan köra med södra, men inte norra. Det finns ingen enad opposition annat än att man är emot landskapsregeringens förslag.

Det finns heller ingen enighet i skärgården, tyvärr. Det skulle vara viktigt att skärgården kunde tala med en röst, men det gör man inte, utan skärgårdskommunerna har olika uppfattningar om förslagen utgående från sin egen position. Det är helt naturligt, men det försvagar den röst man har.

Precis som många har sagt här så tycker jag att det är helt självklart att vi här måste fatta beslut för Åland som helhet. Vi kan inte fatta beslut utgående från vad en kommun vill eller vad en region vill, utan det måste vara hållbart för helheten. Då måste, på lång sikt, kostnaderna för skärgårdstrafiken hålla sig inom den ram som alla andra verksamheter har ålagts.

När vi nu går vidare mot vad jag bedömer att kommer att bli ett ja till landskapsregeringens förslag, så vill jag understryka en del saker som finns i betänkandet. Det är respekten för den oro som har uttryckts av flera i skärgården och också delvis av oppositionen.

Grupper och öar upplever att de får en sämre trafik. Kollektivtrafiken på Kumlinge och Föglö, sjuktransporterna och funktionsanpassningen av färjorna som faktiskt är usel idag, det är saker som måste lösas och som måste bli bättre. Knappast blir det enkelt. Det kommer säkert att diskuteras i framtiden, men det är ett åtagande som landskapet har tagit på sig, sagt att de ska jobba med och som utskottet pekar på att behöver göras. För oss socialdemokrater är tanken på kompletterande persontransporter mellan öarna jätteintressant. Vi ser det som en lång process där resmönster och inställning till resande förändras genom att nya möjligheter uppstår. Det kommer inte att vara ett alternativ, men det kommer att vara, hoppas jag, ett komplement till den bilbärande trafiken. Vi tror att en väg framåt kan vara ett pilotprojekt med någon form av EU-finansiering eller ett samarbete med en privat aktör. Både minister Gunell och finansminister Perämaa har bekräftat att man kommer att jobba framåt för en sådan lösning.

Om man får visionera lite utan att kunna presentera kalkyler eller färdiga upplägg eller tidtabeller så kanske man kan binda samman öarna med persontransporter. Kanske man kan bilda en skärgårdens ringväg av persontransporter? Kanske man kan utsträcka en sådan trafik till Åboland och därmed skapa större volymer som faktiskt inte finns, åtminstone inte vintertid i den åländska skärgården? Kanske det kan bli någon form av beställningstrafik? Allt det här är idéer som man har rätt att ha när man tänker på framtiden. Jag tycker att det är viktigt att man tänker på framtiden och inte exakt bara på det som finns idag.

Därmed så lämnar jag för min del skärgårdstrafiken och koncentrerar mig på sådant som vi inte har pratat så mycket om i den här debatten.

Först några ord om bostadspolitiken. Vi har inte så mycket bostadspolitik på Åland. Landskapet har inte många verktyg för att främja bostadsbyggande och i kommunerna har det också varit en ganska undanskymd fråga. Ibland kan det vara så att man som ensam socialdemokrat i ett utskott, med framförallt borgerliga ledamöter, kan känna sig lite ideologiskt ensam. I den här frågan när det gäller bostadspolitiken och som utskottet har uttryckt, så har det inte varit så.

Utskottet har enats om skrivningar kring behovet av bostäder som människor har råd att bo i över hela landskapet. Vi har nalkats frågan ur flera synvinklar, dels tillväxtpolitiskt och dels utgående från behovet av socialt boende och boende till en överkomlig kostnad. Det är en aspekt som har lyfts av flera aktörer, bland annat Kommunernas socialtjänst. Finns det tillgängliga överkomliga hyresbostäder kan det minska behovet av utkomststöd och det kan hålla familjer och personer ovanför vattenytan. Vi vill inte ha hemlöshet på Åland. Vi vill inte ha marginalisering. Vi vill inte ha familjer och barn som far illa.

Ur tillväxtpolitisk synvinkel är en bra bostadspolitik en förutsättning för inflyttning över hela Åland, inte bara Mariehamn. Om kommunerna ska få en inflyttning så måste det finnas bostäder för folk att flytta till. Inflyttning sker inte bara av människor som har råd att köpa ett hus när de flyttar, utan det behövs billigare lägenheter att flytta till. Vare sig bostadsproduktionen sker i kommunal eller offentlig regi eller av det privata, så är det en positiv sak och en förutsättning för social trygghet och inflyttning.

I betänkandet skriver utskottet: "Utskottet understryker att det offentliga har ett ansvar för att främja rätten till bostad och att skapa förutsättningar för att den enskilde själva kan ordna sitt boende." Det är riktigt vackert. Det är ett annat sätt att se på socialpolitik än det begränsade synsätt som Obunden Samlings Christian Wikström har gett uttryck för, där socialpolitik tycks handla om någon slags bördor för samhälle.

Människor med funktionsnedsättning, psykisk sjukdom eller annan utsatthet till följd av en svår livssituation ska få det stöd som de behöver för att klara sig. En bra socialpolitik bygger strukturer och bygger på rättigheter. Inte, som Wikström uttrycker det, att det handlar om att hitta nya grupper att tycka synd om.

Jag avslutar med en liten framtidsprognos. Om det nu lyckas att hitta en väg framåt för skärgårdstrafiken, där vi inte varje år behöver ägna timmar av våra debatter åt att prata om turlistor och kostnader och färjfästen, så kanske vi kan ägna lite mer tid åt andra frågor. Då tror jag att vi kommer att komma tillbaka till en gammal goding, nämligen kommunerna och kommunernas framtid.

Vi kommer inom politiken; i lagtinget, i landskapsregeringen och i kommunerna, att behöva hitta en lösning för den alltmer ohållbara situationen i kommunerna. Jag hoppas att den diskussionen - jag tror också att det blir så - kommer att kunna föras med mindre bokstäver och med större tillit för varandra än tidigare.

Jag delar uppfattningen om att en fast åländsk kommun ur ekonomisk synvinkel kunde vara det bästa. När, hur och om man ska kunna gå dit, det vet jag inte. Men att bara nöja sig med att kriskommunlagen skulle skapa lite större kriskommuner, det räcker inte utan vi behöver agera gemensamt.

Slutligen så vill jag bara förtydliga en sak som jag tycker att har blivit lite oklar i rapporteringen. Det gäller ÅLAND 1 som inledde den här debatten. Det som utskottet tydligt säger, trots att man inte godkände budgetmotionen, är att utskottet uppmanar landskapsregeringen att förverkliga motionens syfte på lämpligt sätt. Det var bara för att vi inte ville gå in på momentnivån och börja dra ner och dra upp pengar, utan vi gav landskapsregeringen i uppdrag att se till att ÅLAND 1 kommer till Geta som vi alla har tyckt att var en bra idé. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Jag vill gärna knyta an till det som ledamoten Fellman inledde med. Hon konstaterade att det oftast är konflikterna och känsloyttringarna här i salen som får rubriker, vilket ibland är ganska trist och ger en skev bild av det arbete som görs här.

Jag vill ta tillfället i akt att lyfta fram det konstruktiva samarbetet som Hållbart Initiativ har haft med regeringen när det gäller persontransporter. Här vill jag särskilt nämna ledamoten Fellman, som i sin roll i utskottet har varit en nyckelfigur i utformningen av de texter vi diskuterar idag. Det vill jag verkligen tacka för.

Precis som ledamoten Fellman anser jag att, även om vi tar hänsyn till oron som finns i delar av skärgården angående hur dessa förändringar kommer att se ut, så måste vi också tillåta oss att se möjligheterna. Vi bör visionera kring vilken roll persontransporter kan ha i framtiden.

Precis som ledamot Röblom säger, så finns det en dold skönhet i det politiska hantverket. Det handlar om att ägna tid åt att försöka komma överens om ord, kommatecken och överenskommelser som sedan håller och leder framåt.

Detta syns inte lika mycket som de debatter vi har här, där vi ofta säger stygga saker åt och om varandra. Jag är glad att det finns stunder när det faktiskt lyckas.

Tack, herr talman!

Det sista jag sade i min första replik handlar om vilken roll persontransporter kan ha, både kommunaldemokratiskt och praktiskt. Jag vet att ledamoten Fellman har haft tankar kring detta tidigare, och vi ska inte låta våra visioner begränsas alltför mycket.

Den andra kommentaren jag har till ledamotens anförande rör bostadspolitiken. Som utskottet konstaterar är detta en viktig, ja, en oerhört viktig del av socialpolitiken. Det handlar om att det finns bostäder, vettiga bostäder, som är överkomliga i kostnad för folk. Det är också ett intressant resonemang kring vilken sorts bostadspolitik vi kan föra på olika nivåer på Åland.

Jag gjorde en koppling i mitt huvud som jag också vill ta upp. Det finns en ivrig mentalitet kring att man ska göra sig av med allt man äger, inklusive fastigheter. Hur ser ledamoten på den kopplingen?

Jag är inte säker på att jag hinner svara på båda frågorna.

När det gäller skärgårdskommunerna och persontransporterna så är en tanke att binda samman skärgårdskommunerna på fler sätt än det nuvarande, lite otympliga, bilbärande systemet som vi har. Detta system har också följt med från tidigare kommunreform ansatser.

Skärgården blir inte starkare om den inte binds samman mera, om det blir en splittring, som man tydligt kan se i den här processen, så tror jag att det finns viktiga saker att göra.

När det gäller bostadspolitiken, ska vi sälja eller inte sälja? Där finns det stora, både praktiska och ideologiska, splittringar i hur man ser på saken.

Tack, talman!

Jag tänkte uppehålla mig vid bostadspolitiken. Landskapet arbetar för närvarande med räntestöd för bostäder, och ledamoten pratar mycket om att fokusera på billigare bostäder. Men dessa räntebidrag riktar sig inte särskilt mycket mot de billigare bostäderna, åtminstone inte när det gäller nybyggda sociala bostäder, som ledamoten nämner. Jag vet inte om det kommer att ske någon förändring på det området.

Däremot vet jag att minister Gunell har arbetat intensivt med att införa olika typer av klimatkrav och återbrukskrav och man vill gärna få in det i räntestödet för bostadsproduktion. Men om man inför mängder med krav så leder det till att bostäderna inte blir billigare; tvärtom, produktionskostnaderna ökar. Hur ser ledamoten på detta?

Tack, talman!

Det där resonemanget är ett typiskt exempel på ett antingen-eller-tänkande. Antingen har man klimat- och miljökrav på bostäder, eller så blir de billiga. Jag håller inte alls med om den analysen.

Om ett klimatkrav, till exempel, handlar om energieffektivisering av bostaden och man ser till att bygga så energisnåla bostäder som möjligt, så är det ett sätt att uppnå en långsiktig sänkning av driftskostnaderna. Vi kan inte bygga utan miljökrav. Vi kan inte bygga utan klimatkrav. Världen ser inte ut så idag. Eller tycker ledamoten att vi ska börja bygga ruckel åt dem som har råd att betala mindre?

Tack, herr talman!

Vi bygger inga sociala bostäder idag med det här räntestödet. Det är någon slags missuppfattning som ledamoten har.

Jag tycker att politiken bör erbjuda den här typen av räntestöd, eftersom vi behöver hyresbostäder på Åland. Framförallt när människor flyttar hit, behöver de någonstans att bo innan de etablerar sig och kanske köper en bostad i framtiden. Det är väldigt viktigt att vi har den här typen av stöd, så det håller jag med om.

Det är marknaden som ska bestämma. Vilken är den mest optimala bostaden, hur ska den se ut och hur ska den ska utformas?

Marknaden är också intresserade av energieffektiva bostäder, helt utan att man pratar om återbrukskrav eller att återvinna gammalt byggmaterial. Den typen av krav driver bara upp kostnaderna för bostäderna.

Marknaden är intresserad av effektiva bostäder, och det tar lång tid att skriva av en hyresbostad om man investerar. Det ligger i företagens intresse att göra detta, helt utan (… taltiden slut).

Jag uppfattar att vi är eniga om att det behöver finnas bostäder, särskilt hyresbostäder, till rimliga kostnader. Detta gäller både för socialt boende och för vanliga människor som inte har mycket pengar att lägga på sitt boende.

När det gäller att marknaden ska bestämma, så fungerar den kanske inte helt optimalt när det gäller att skapa hyresbostäder till rimliga priser. Marknaden tenderar att bygga dyra bostäder i första hand, eftersom det är där man tjänar mest pengar. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak; det är helt okej och kan till och med vara bra.

Men jag kan inte se att samhället ska abdikera från sitt ansvar att se till att alla människor har en bostad till ett rimligt pris, av ideologiska skäl.

Talman!

Jag måste korrigera några felaktigheter i ledamoten Fellmans anförande.

För det första har vi lagt till en kompromiss i referensgruppen för skärgårdstrafiken. Den är, i vårt tycke, en ganska långtgående kompromiss och den föddes inte utan vånda. Vi lade fram den för regeringspartierna, men vi fick ingen respons överhuvudtaget på den kompromissen.

Efter det har hoppet om en kompromiss levt för undertecknad. Vi har bland annat haft diskussioner med infrastrukturministern, vars innehåll jag inte kommer att röja, eftersom det handlar om en förtroendefråga. Men allmänheten behöver få veta vad det handlade om. Går det att hitta en samsyn?

Kompromissmöjligheten dog när utskottsmajoriteten lade fram den utskottstext som vi har framför oss idag. Fram till dess har jag låtit bli att överhuvudtaget angripa regeringspartister på sociala medier. Trots att de har gått holmgång, inklusive i plenisalen igår, så har jag försökt att hålla en måttfull approach i frågan, fast det är svårt.

Tack, talman!

Vilken var den kompromissen som man inte har nått fram med? Det skulle jag gärna vilja höra.

Personligen kan jag säga att jag inte har gått i holmgång med någon. Jag har uppfattat att detta är en fråga där vi har olika åsikter och ingångar, och där det har varit en hederssak att försöka arbeta konstruktivt.

Eftersom jag nu bara kan tala för mig själv, vill jag nämna att jag har ställt frågan till ledamoten Valve, både i enrum och i utskottet, i ett försök att hitta en väg framåt, men jag har inte fått något svar.

Den andra felaktigheten som ledamoten Fellman framförde handlar om att vi skulle kräva att regeringen överger sitt förslag. Vi har flera gånger ställt frågan om det går att justera lite i förslaget och var man skulle kunna justera.

Vi har nu landat i slutsatsen att det uppenbarligen inte går att justera regeringens förslag överhuvudtaget. Om någon fortfarande trodde det så bör den förhoppningen ha försvunnit under gårdagens plenidebatt.

Till slut är det faktiskt så att en tredjedel av oppositionen har lagt fram ett alternativt förslag för hela Åland. Jag vill betona att det inte handlar om några häxkonster i det förslaget. Vi beskriver i förslaget att vi avser att trafiken på södra linjen ska fortsätta ungefär enligt nuvarande koncept. Vi beskriver kompletterande kapacitet till norra linjen. Det är inte heller häxkonst; det är något som landskapsregeringen själva har dryftat i olika sammanhang.

Jag kan bara notera att jag än en gång inte får ett svar på min fråga. Vad är det som är kompromissen, förutom att göra som oppositionen har föreslagit? Delar från oppositionen har sagt att de kan acceptera norra men inte södra, medan andra kan acceptera södra men inte norra.

Talman!

Jag känner mig oförstående efter ledamotens anförande, där det framgår att vi inte har försökt nå en kompromiss. Men man ser på saker på olika sätt.

Jag har funderat hemma och kommit fram till att elektrifieringen av de gamla fartygen vi har, samt anpassningen för personer med funktionsnedsättning, innebär enorma ingrepp på dessa små fartyg. Eller är det så att man har en förhoppning om att en ny anbudsgivare kommer in med nya fartyg? Jag förstår att man har tittat på detta och att det är möjligt. Men när man åker med de här små fartygen ser man att det krävs stora åtgärder för att få det att fungera.

När vi nu diskuterar den norra och södra linjen, ser inte ledamoten att det hade varit viktigt att ha en bred majoritet?

Jag tycker absolut att det skulle vara viktigt att ha en bred majoritet. Det är därför som jag i det här arbetet har försökt hitta vägar framåt för att uppnå en bred majoritet. Jag vill dock understryka att det inte bara är landskapsregeringens ansvar.

I de diskussioner som har förts så behövs det en flexibilitet också från oppositionens sida. Det är viktigt att se om det finns något värt att fundera på i förslaget från landskapsregeringen. Man kan inte bara säga "nu ska ta vårt förslag och så skrotar vi landskapsregeringens".

Talman!

Om en part har gett ett kompromissförslag medan den andra inte har bidragit med ett enda kompromissförslag, då haltar det. Så har det varit. Det har inte kommit något förslag på kompromiss från landskapsregeringens sida heller.

Men varför ser man det som ett så stort problem att först genomföra en upphandling för norra linjen? Vi kan se vad den upphandlingen ger och sedan utvärdera den med tanke på hur snabbt tekniken utvecklas. Idag har vi fordon som kan köra själva, något vi knappt kunde föreställa oss för tio år sedan. Vi har även personliga AI assistenter, vilket var en omöjlighet för fem år sedan. Tekniken går framåt i en rasande takt.

Ser inte ledamoten några risker med att göra allting nu, istället för att vänta och se? Okej, vi får se vad vi får på norra linjen och då kan vi behöva göra vissa justeringar för södra linjen, och då kommer det att bli ännu bättre.

Ja, två saker kan jag säga kring det där. Det första är att det alltid kommer ny teknik. Det finns aldrig en punkt där uppfinningarna tar slut och teknikutvecklingen stannar av. Man kan inte säga att vi måste vänta tills det här och det där har blivit utvecklat, för då kommer det alltid något nytt.

Det som ledamot Annette Holmberg-Jansson nu påpekade är ett av problemen med oppositionens förslag. Ledamoten är beredd att gå vidare med norra linjen som ledamoten Gustafsson absolut inte vill. Var hänger det ihop?

Jag tog från början replik för att jag hade velat kommentera bostadspolitiken i det här betänkandet.

Men nu måste jag faktiskt ställa en fråga. Det diskuteras olika kompromissförslag, och jag har inte själv deltagit i utskottets behandling. Men en tanke som slog mig, och som jag gärna vill ha svar på, är: Vad var oppositionens första förslag, om detta var ett kompromissförslag? Eller har jag då missuppfattat hela saken? Vad är det man försöker kompromissa om?

Min uppfattning har varit att det fanns landskapsregeringens förslag som har hamrats fram i den här tankesmedjan. Där räknades på olika varianter av rutter, fartyg och allt möjligt som jag har tappat räkningen på.

Det har också funnits en diskussion kring de frågor som ledamoten Höglund lyfte; Kumlinge norra, Snäckö och tidtabellen. I alla de frågorna har man konstaterat att matematiken inte är med oss, eller att tidtabellen är för utmanande.

Vilka andra frågor finns det? Vilka andra möjligheter finns det att diskutera? Jag har fortfarande inte fått något svar, och det kanske är jag som är dum som inte förstår, det kan hända. Ledamoten pratade igår om att det sitter folk och flinar i bänkarna, men det ser vi ju också nu.

Då ställer jag mig också till skaran av dem som anses vara dumma, för jag kan fortfarande inte se logiken i den här frågan. Det har förekommit en hel del konstiga beskyllningar hit och dit, och jag anser att vi som politiker inte ska ha ett sådant klimat. Detta är ingen kritik mot ledamot Fellman,

Jag vill återkomma till det jag hade tänkt säga. Jag är verkligen glad som ålänning över att vi äntligen börjar diskutera större frågor, som bostadspolitiken och hur vi ska få hela Åland att leva, så att folk kan bo här.

Jag är själv en förespråkare av kollektivtrafik och ser många möjligheter i att minska behovet av att varje familj ska äga flera bilar för att kunna bo på denna ö.

Jag hoppas verkligen att vi snart kan börja prata om framåtsyftande frågor och inte bara fastna i samma gamla diskussioner hela tiden. Tack för det! Det var roligt att höra ledamotens tankar.

Bostadspolitiken - om jag får vara så öppen - så i utskottet har diskussionen inte bara handlat om Mariehamn och centralorten. Den handlade också om hur landsbygdskommunerna kan växa. Hur kan vi få människor att flytta dit, och vad behöver göras på landsbygden för att möjliggöra att människor flyttar runt om på Åland? Det handlar om bostäder och tillgänglighet. Kollektivtrafik är en av de viktiga faktorerna i detta sammanhang.

Talman!

Jag uppfattar att ledamoten Fellman har helt rätt när hon säger att kommunerna kommer att bli en stor fråga framöver. Vi vet att det finns några kommuner som har det väldigt, väldigt svårt ekonomiskt och ljuspunkterna är väldigt få.

Vi har ett landskapsandelssystem som bygger på regional utveckling och som har vissa politiska parametrar inom sig, framförallt är de matematiska och proportionerligt framlagda med god beredning i grunden. Landskapsandelssystemet är stabilt, medan tillfälliga medel inte har samma typ av lagstiftning bakom sig.

Här kommer det att krävas ett stort arbete, och jag tycker att det är bra att ledamoten lyfte frågan. Jag tror att vi alla inom partierna behöver diskutera den här frågan. Jag hoppas också att kommunpolitikerna och kommunfältet tar tag i frågan på ett konstruktivt sätt.

Det var därför som jag ville lyfta, i mitt något rumphuggna anförande, det som jag ser hända i kommunerna nu. Eftersom vi har hamnat i en situation där allt fler kommuner får det så tufft, att de helt enkelt inte hittar någon väg framåt, så träder någon form av mellankommunal solidaritet också in. Man ser att något behöver göras. Resurserna från landskapet är begränsade och det kommer inte att gå att rädda alla kommuner på det sättet.

Vi har prövat olika samarbetsformer; vi har testat kommunalförbund, nya myndigheter, värdkommuner och gemensamma bolag. Alla dessa löser en del av problemen, men inte helheten.

Jag kommer inte att säga hur vi ska göra, men processen måste sätta igång.

Talman!

Jag tycker att ledamoten har ett klokt resonemang, och jag tror att det är precis rätt väg att gå. Det vi behöver göra nu är att vi måste lyfta blicken från sanden och se verkligheten som den ser ut. Utifrån den insikten kan vi vidta de åtgärder som krävs.

I det här skedet har kommunerna, kommunpolitikerna och kommunledningarna det absolut största ansvaret.

Lagtinget är ett lagstiftande organ, och vi har fattat beslut om en lag för att trygga kommunal service. Vi har också beslutat om landskapsandelssystemet och landskapsregeringen vidtar andra åtgärder i form av beslut om samarbetsstöd. Vi har våra kommunala tankesmedjor där vi arbetar tillsammans med kommunerna.

Men nu finns det en unik möjlighet för det kommunala ledarskapet att ta ett grepp om situationen.

Jag gjorde en snabb kalkyl här, en okulär besiktning, och konstaterade att ungefär två tredjedelar av lagtingets ledamöter också är kommunpolitiker.

Vi skulle kunna bilda ett kommunutskott i lagtinget och diskutera hur vi kan gå framåt. Det handlar om att försöka lämna partifrågorna och allt det där bakom oss och istället fundera på vad vi kan göra. Det är vårt ansvar, både som ledamöter i lagtinget och som arbetande i kommunerna.

Tack, talman!

Ledamoten Fellman nämnde i sitt anförande att mycket av det arbete som rör investeringar i landskapsregeringens förslag bygger på tidigare dokument, däribland vägplaner. Jag vill dock påpeka att lagligheten i dessa vägplaner har förfallit för länge sedan. De finns visserligen kvar på papper, men de behöver ställas ut och det är nya ledtider som gäller.

När det gäller miljökonsekvensbedömningen är jag mer tveksam. Den har blivit så gammal vid det här laget att det kan finnas behov av en ny miljökonsekvensbedömning för Hastersboda och hela den anläggningen där.

De detaljerna känner jag inte till, och jag är säker på att ledamoten Nordberg kan det bättre än jag, eftersom han har fördjupat sig i skärgårdstrafiken på ett annat sätt än jag har gjort.

Det jag ville lyfta fram är att det har gjorts mycket arbete tidigare som påminner om detta, och där utgångspunkterna har varit desamma. Att skapa en mer kostnadseffektiv skärgårdstrafik som bygger på kortare rutter. Det är ingen ny tanke att gå den vägen.

Talman!

En liten kommentar när det gäller den här kompromissviljan. Vi hade en diskussion i finans- och näringsutskottet där även ledamoten Fellman var närvarande tillsammans med undertecknad. Jag måste säga att min upplevelse av den diskussion vi hade inte var särskilt konstruktiv. Men det är möjligt att jag uppfattade det fel, och att ledamoten Fellman tyckte att det var mycket konstruktivt.

Nej, jag tyckte faktiskt inte att diskussionen var särskilt konstruktiv, just därför att jag inte förstod. Jag ber om ursäkt om det är jag som har varit korkad och inte fattat vad förslaget är och vad som är kompromissen. Det är fullt möjligt att det är så.

Mina ärliga avsikter har genom hela den här processen varit att hitta ett sätt att respektfullt få ihop det här olika förslagen. Det kan inte, som jag ser det, handla om att vi antingen tar det ena eller det andra.

Tack, talman!

Föga förvånande lovordar ledamoten Fellman landskapsregeringens liggande förslag gällande skärgårdstrafiken. Och konstigt vore det väl annars, med tanke på att hennes kollega är ansvarig minister. Men nog blir man lite förvånad.

För det första framförs påståendet att förslaget har tagits fram i tankesmedjan. Det är ju inte sant, för det har inte ändrat en millimeter sedan det lades fram första gången. Det är exakt samma förslag.

Vidare har flertalet kollegor försökt förklara att man inte ville att den här upphandlingen skulle ske allt på en gång. Dela upp den! Det är en kompromiss, ledamot Fellman. Troligtvis är det ingen idé att jag heller försöker förklara det, för uppenbart kommer motfrågan att bli: "Vad är kompromissen?"

Jag vet om det var ledamoten Kanborgs avsikt att säga att jag inte kan tänka själv, utan bara gör som min kollega och partikamrat, minister Gunell, säger. I så fall tycker jag att det var lågt.

När det gäller tidtabellen så har den frågan diskuterats otroligt många gånger. Det har tittats på kalkyler och det har framförts argument. För det som vi har sökt, och som många tidigare landskapsregeringar har varit ute efter, är långsiktighet i upphandlingarna. Vi vill ha en upphandling som sträcker sig över så lång tid så att de är möjligt för dem som bjuder på projektet att göra investeringar. Det har varit en av utgångspunkterna i det här projektet.

Tack, talman!

Nu ska vi avliva den stora myten om vem det var som inte ville kompromissa. Infrastrukturminister Gunell, från samma parti som ledamoten Fellman, uttalade klart och tydligt i media att det inte fanns tid för kompromisser. Därför diskuterar vi dem inte. Så kom inte dragandes med att oppositionen inte ville kompromissa. Det är regeringen som har sagt nej till att kompromissa, eftersom det inte fanns tid.

Jag tycker att det är tråkigt att avsluta mitt anförande i det tonläget, så jag väljer att inte säga någonting alls.

Jag anser att alla argument i den här debatten har framförts. För min del har jag försökt hitta vägar framåt, och det uppfattar jag att även landskapsregeringen har gjort. Om man inte tycker att någon beräkning eller något argument som landskapsregeringen kommer med håller sträck, så vet jag inte hur vi kommer vidare.

Talman! Ledamöter!

Först vill jag rikta ett tack till ledamot Thörnroos som var hygglig och bytte taltur. Jag måste åka iväg på ett ärende här, så jag fick förmånen att tala lite tidigare.

Första dagens debatt, alltså igår, illustrerade någonting som jag förundrar mig över. Som jag har sagt upprepade gånger, påverkar debatten i plenum och utskott endast marginellt utfallet. Av fjolårets 65 motioner var det väl en eller två som kanske påverkade utfallet, i år är det en eller två.

Igår var det, som vi alla vet, lite affekterade inlägg med kränkande personpåhopp och aggressiv attityd. Jag tror inte att detta bygger på att man tror att man ska nå fram bättre, utan jag tror att det helt enkelt är för att få av journalisterna bakom de svarta rutorna att kvickna till. Är det affekt så skriver de gärna om det.

Jag såg också igår ett gäng skolelever som satt och lyssnade, och jag tror att de nog lite höjde på ögonbrynen.

Jag håller just nu på att läsa Jörn Donners bok "Motströms", som handlar om hans år i Finlands riksdag, som han kallar "Anstalten". Jag skrattar högt många gånger och rekommenderar den här boken.

Det finns stora frågor i årets budget; vindkraftparken och projekt Sunnanvind, skärgårdstrafiken, Axyards och ÅHS - vilket ligger mig närmast.

Först ett allmänt konstaterande om rambudgeteringsprincipen. Den ligger, kan jag säga, som en grå filt över alla politiska initiativ. Allt ska underordnas det finansiella ramverket, vilket kan hämma ett politiskt nytänkande. Det leder till kortsiktighet och att tjänstemännens roll blir mycket, mycket större.

Det här har en historia som går tillbaka till Göran Persson och kanslihushögern som myntade uttrycket "Den som är stadd i skuld är inte fri". Vi vet att i Finland har finansminister Purra sjösatt den så kallade skuldbromsen.

Det har sagts många gånger från den här talarstolen: Är Ålands offentliga ekonomi miserabel? Har vi en katastrofal finansiell likviditet? Ingen statsskuld har vi. Vi har 100 miljoner i PAF-kassan och nästan 600 miljoner i pensionsfonden. Ingalunda lever vi på den ekonomiska kollapsens rand.

Jag försöker lära mig det här och är nog ganska skeptisk till den så kallade New Public Management, där man driver allting bara utifrån siffrorna. Ett exempel som jag tar upp här i talarstolen flera gånger är upphandlingen av transkriberingen inom ÅHS. Man halverade antalet sekreterartjänster. Hela läkarkåren, med några undantag, protesterade mot detta i både insändare och skrivelser. Men troligen blir det i slutändan dyrare.

Jag kan inte heller låta bli att tala om VIS-upphandlingen, där man bara talade med ett företag. I budgeten finns det 3,8 miljoner som är fullmakt för de ökade kostnaderna för VIS. Det här går nog tillbaka till den föregående landskapsregeringen, där Moderaterna hade en väsentlig roll som både minister och ordförande. Vi får se och vi hoppas att det går bra, men dyrt är det i alla fall.

Men då måste vi relatera det till om sjukvården på Åland är ovanligt dyr. Jag fick information igår från ÅSUB och det visade sig att ÅHS nettokostnad 2023 är 6,3 % av BNP, medan Finland ligger på ungefär 10 % av BNP. Så vår sjukvård är inte dyr. Man kan också titta på kostnad per invånare. År 2023 var kostnaden per invånare 3 192,- på Åland, i Finland 3 983,- och i EU i genomsnitt 3 521 euro. Men det här är lite svårt, för vad räknar man egentligen in i de här siffrorna? Tandvården räknas till exempel inte in. Hur är fördelningen mellan socialvård och sjukvård? Det som är absolut klart är att vi har en otroligt fin sjukvård på Åland, men den är inte ohemult dyr. Naturligtvis måste vi vara kostnadseffektiva. Det finns många internationella studier som visar att det handlar om att utveckla primärvården.

Politiker satsar gärna på grandiosa storslagna projekt, och där är det kanske klokt att skynda långsamt och titta på olika alternativ. Ska det byggas ett nytt sjukhus? Ska det renoveras? Ska vi satsa mer på primärvården? Kan Medimars sannolikt tomma lokaler utnyttjas i detta pussel?

Det finns två viktiga konstateranden i utskottets utlåtande: 1. Utskottet uppmanar landskapsregeringen en extern utredning och självfallet i samverkan med personalen. Det är jättebra, det behövs.

2. Utskottet välkomnar de inledda planeringsprocesserna, vilken syftar till att utreda vilken sjukvård vi ska ha i framtiden på Åland. Det är ingen lätt fråga, och där måste också personalen involveras; arbetsgrupper, seminarier och föreläsningar. Det står både i regeringsprogrammet, i budgeten 2025 samt i budgeten 2026 att vi måste involvera och utveckla personalinflytande. Hur det ska se ut ska jag inte utveckla mer.

Det är också obegripligt att man i den här budgeten anger inbesparingar på en dryg miljon genom att minska besöken på akuten och specialsjukvården. Hur då? Hur minskar man det? Vi vet att den stora kostnaden är driftsbudgeten, kort och gott personalkostnaden. Tänker man sparka sjuksköterskor, läkare, städare och närvårdare? Det är för mig helt obegripligt att man tror att man kan spara en dryg miljon. Patientens utredning kostar vad den kostar i labb och röntgen och så vidare. Dessutom betalar man en lite högre patientavgift på akuten än vad man gör i primärvården. Så det finns många frågor där. Det är vällovligt att man vill utreda sjukvården grundläggande.

När det gäller skärgårdstrafiken tycker jag att det ibland sägs: "Vi har diskuterat skärgårdstrafiken i 15 år. Nu måste vi komma till skott." Men då kan man kanske säga att vi inte har diskuterat som man borde med varandra. Det är kanske ett felaktigt sätt att agera att man går ut med en färdig modell, att detta gäller. Det är ofta så att landskapsregeringen har ett förslag, det går igenom plenum och utskott, och oppositionen bedriver politik och kommer med ett alternativt förslag. Sen blir det liksom en pajkastning kring det här, och det är väldigt synd.

Jag tycker att vi ska diskutera med varandra och inte mot varandra. Tyvärr är det alldeles för ofta vi diskuterar mot varandra, och det tror jag nog att den åländska allmänheten också tycker.

När det gäller skärgårdstrafiken tror jag inte att den privatbilism vi har, varken globalt eller här på Åland där vi har flest bilar per capita i hela Europa, är hållbar. Jag är övertygad om att många av er som bor ganska nära lagtinget kommer hit med bil. Jo, vi är bortskämda, det är så. Men biltrafik och transporter överhuvudtaget är en stor fråga. Jag skulle vilja se olika alternativ.

I Stockholms skärgård finns 8 603 personer som är bosatta på 186 öar. Waxholmsbolaget har båtar som drivs med HVO 100, de har ungefär 80 % av trafiken. Minister Gunell berättade att man har varit inne på det här, men att det inte är särskilt lätt för tillgången är inte oändlig och priset har varierat.

Jag skulle gärna se lite olika alternativ där vi diskuterar. Men nu är det så att så här gör vi eller inte, och det är liksom lite tråkigt. Man vill ha fullmakt för 340 miljoner på 15 år. Det ska vi diskutera tillsammans, tycker jag. Det blir så jättekonstigt att det blir den här pajkastningen mellan opposition och landskapsregering. Det är en svår fråga, och det är inte något som är absolut givet. Det är mycket viktigare att vi diskuterar med varandra än mot varandra.

Jag är alldeles övertygad om att alla i den här salen och alla tjänstemän har goda intentioner. Men så finns det någonting som heter politik. Man vill marknadsföra sig själv och sitt parti.

Jag har också funderat på om jag hade gjort ett bättre jobb som lagtingsledamot om jag hade skrivit 20 motioner? Nej, de skulle alla ha blivit förkastade. Det är ju också en del av det politiska spelet. De här motionerna kan ibland låsa mera. Visserligen lyfter man frågor och på lång sikt kanske det är bra.

Jag tycker att Jörn Donner är väldigt klokt när han beskriver "anstalten" i det finska riksdagshuset.

Nåja, det här var lite filosofiskt, som jag ofta är. Jag ber om ursäkt.

Talman!

Ledamot Lindén för ett resonemang om att Åland inte har någon skuld. Det viktigt att påpeka att Finlands statsskuld är nationell och att vi alla här har en del i den också. Om Åland lånar ytterligare pengar, så får vi alltså en större skuld än vad en invånare i riket har.

Utöver detta finns det även några kommuner som måste låna för sin driftsbudget, vilket innebär att de som bor i dessa kommuner får amortera det via skattsedeln vid något tillfälle. Därför anser jag att det inte stämmer att hävda att vi är utan skuld.

Tack ledamot Pettersson. Klumpsumman eller avräkningsbeloppet räknas på skatteinkomster och inte på utgifterna. Man kan säga att en del går till utgifterna, och att vi indirekt har det.

Det var intressant i samband med det här Ukrainastödet, då talade PAF:s VD klartext. Den finansiella likviditeten på Åland är fantastiskt bra. Tittar vi runtom i Europa så lever vi i en region med en otroligt solid offentlig ekonomi än så länge.

Herr talman!

Jag vill ta fasta på det som ledamoten Lindén sa i replikväxlingen tidigare; än så länge. Ekonomin här är inte katastrofal. Jag tror inte att någon uttrycker det på det sättet. Snarare ser jag det som att vi står inför en utmaning. Vi har inlett arbetet med att ta tag i frågorna innan de blir katastrofala. Jag anser att det är synnerligen ansvarsfullt att agera på det sättet.

Ledamoten ifrågasatte ramverket och det motsvarande på finska sidan, det som kallas för skuldbromsen. Jag noterar att detta har varit en del av diskussionen, och att Vänsterförbundet har satt sig emot skuldbromsen. Jag har också sett uttalanden från ledarskribenter som menar att Vänsterförbundet därmed har placerat sig på sidan av det politiska inflytandet inför kommande regeringsbildningar. Jag menar dock inte att ledamoten Lindén gör detsamma.

Tack minister Perämaa. Ju mer jag försöker sätta mig in i frågor som rör statsbudget, statsskuld och skuldbroms så inser jag att det är rätt så komplext, och jag har mycket att lära mig. Jag brukar också diskutera med ledamoten Höglund, som är pedagogisk. Jag lär mig alltid något efter varje samtal vi har. Jag har även diskuterat med minister Perämaa, och jag inser att jag har mycket kvar att lära.

Men jag tror att denna rambudget ibland kan överskugga det som är politiskt viktigt. Det blir liksom viktigare att siffrorna håller än det politiskt långsiktiga. Detta gäller särskilt ÅHS. Är det på det sättet att vi delvis rustar ner vår sjukvård så kan det vara otroligt svårt att återskapa. Ibland saknas den nödvändiga långsiktigheten.

Herr talman!

Jag ser det precis tvärtom. Om man inte sköter om ekonomin på ett ansvarsfullt sätt, leder det till den situation vi har i riket, där man nu betalar miljarder i räntor varje år, och situationen blir bara värre. Staten tvingas höja momsen, vilket drabbar alla hushåll och skattebetalare, men kanske framförallt låginkomsttagarna allra mest.

Jag tror att det är långsiktigt att se till att vi köper sjukvård för pengarna istället för att betala räntor.

Tack minister Perämaa. Det är intressant att Norge, som har en oljefond värd miljarders miljarder, också har en statsskuld. Om jag nu uppskattar den, så ligger den på närmare 40 %. Anledningen till detta är att räntan är lägre än vad det skulle kosta att ta pengar från fonden, som genererar en ökad inkomst. Det här med statsskuld är väldigt, väldigt komplext.

Grön Vänster har funderat på att försöka bjuda hit Sixten Korkman, som representerar en lite annan syn på det här. Jag gissar att en stor del av Socialdemokraterna inte heller är helt eniga med minister Purras finanspolitik.

Talman!

Inledningsvis delar jag ledamotens åsikter om hur processen kring skärgårdstrafiken har gått till. Vi som sitter här i lagtinget under den här första mandatperioden häpnas ofta över det här maktbegäret och hur det ser ut i de stora frågorna, precis som ledamoten beskrev.

Fullmakten på 340 miljoner hade krävt mer diskussion, och framförallt hade vi behövt prata mer med varandra för att hitta en bred enighet. Det är en stor fråga. Vi pratar inte om en liten lag som handlar om några tusenlappar.

Den parlamentariska tankesmedjan som jag deltog i idag var en enda lång övertalningskampanj. Vi kom dit, det var presenterat: "Här har ni. Ta det här". Inga kompromisser gick att få fram, men det var helt enkelt märkligt.

Nej, ledamoten, vi vet båda vad det här handlar om, och det är att det snart är val. Det här har vi talat om tidigare. Det var bra att du lyfte fram dessa frågor så att folk där ute förstår hur det fungerar. (… taltiden slut).

Tack ledamot Holmberg. Det intressanta är ju att alla här är kloka personer. Det roliga, tycker jag, är att när man sitter där ute och dricker kaffe så då är diskussionen ofta ganska saklig och man har behållning av meningsutbytet.

Men här i salen är det lite som en Doctor Jekyll och Mister Hyde-effekt; plötsligt blir man kvacksalvare och man borde söka andra jobb. Det kan ju ingen tro att är meningsfullt för att skapa en god debatt. Jag tror att det handlar om politisk taktik, inte något annat. Jag tror inte att till exempel att finansutskottets ordförande Holmberg på allvar tycker att ledamot Valve eller Holmberg-Jansson ska söka annat jobb.

Tack, talman!

Ledamot Lindén är väl förtrogen med trafiklösningar i den åboländska skärgården, eftersom nig är uppvuxen där och har kunnat följa utvecklingen under lång tid. Där tar färjorna de kortaste möjliga sträckorna, och sedan kör man med bil över land. Man gör inte som här, alltså man rundar inte holmarna.

Tror ledamoten att Åland, genom omvärldsbevakning i den åboländska skärgården, skulle kunna inhämta impulser för våra lösningar här också?

Tack ledamot Juslin. Jo, det är alldeles riktigt. Jag tror att vi kan hämta impulser både från Åboland och från Stockholms skärgård.

Jag kan berätta att jag har kört rally i hela mitt liv, framförallt över Nagulandet, från Korpo till Pargas där vi bodde vintertid. Det var förfärligt, eftersom det inträffade ett antal mycket allvarliga trafikolyckor. Jag körde dessutom ambulans i Nagu, Korpo och Houtskär under fyra somrar, så jag har sett baksidan av alla dessa olyckor, både med hjortdjur och vanliga krockar.

Det handlar om kapaciteten, som är för liten. Om man kör rally över Föglölandet eller Kumlinge, så tror jag inte att det är en riktigt lycklig utveckling.

Jag tror framförallt att vi måste komma ifrån att allt ska baseras på privatbilism. Vi behöver naturligtvis tonnage för tunga transporter också, men persontrafik tycker jag att man verkligen måste titta närmare på.

Tack, ledamot Lindén, för dina inblickar. Jo, det här med rallykörning används ju av motståndarna också i den här debatten. Jag har själv erfarenheter från trafiken i Åbolands skärgård under 45 år, och visst, det var rally på 80-talet. Absolut. Precis som ni säger, så hade inte färjorna den kapaciteten. Man tävlade om de befintliga platserna. Idag finns det kapacitet så det räcker till. Man behöver inte köra rally över de här holmarna. Det har jag inte upplevt på många, många år, så det argumentet tycker jag inte håller.

När det gäller Stockholms skärgård känner jag inte till den tillräckligt bra. Men så mycket vet jag att bosättningen där är koncentrerad till holmarna på ett lite annat sätt än på Åland. Skulle den åländska skärgården se ut som Degerby, då skulle det fungera bra.

Tack ledamot Juslin. Jag tror att vi kan lära oss mycket av detta. Jag anser också att Axferries är en ganska bra idé, att samarbeta med Finferries vilket kan ge oss stor kunskap. Jag har ingen färdig modell.

Jag är kritisk till den oändliga tillväxten. När det gäller transporter och biltrafik på den nivå vi har idag, är det inte hållbart. Vi måste främja samåkning och förbättra kollektivtrafiken. Alla kommer inte att skaffa sig en Tesla eller en elbil.

Transporterna är en av de största utmaningarna när det gäller klimathotet.

Tack för intressanta synpunkter, ledamot Lindén.

Jag tänkte fråga lite kring PAF-medel. Ledamoten pekade på att PAF har ganska gott om kassamedel just nu och att vi har god finansiell likviditet i landskapet, om man räknar med dessa medel. Men problemet är att man inte kan använda PAF-medel hur som helst.

Vi hade en ganska uppslitande debatt här i början av året när det ifrågasattes hur man använder PAF-medel. Det visades ganska tydligt när det kom ett spörsmål, som bland annat ledamoten själv hade skrivit under, att man inte kan använda PAF-medel precis hur man vill.

Anar jag en känsla av att man tycker att vi i alla fall bör släppa på det här lite, att PAF-medel bör kunna användas fritt av landskapsregeringen?

Tack ledamot Ekström. Naturligtvis ska inte PAF-medel användas fritt, och ledamoten syftade säkert på Ukrainastödet. Där var det ju inte så att man gick emot det. Jag var för Ukrainastöd, men det måste finnas ett väldigt, väldigt tydligt regelverk.

Jag föreslog faktiskt för finansministern och sjukvårdsministern med flera att när det gäller sekreterarfrågan, så kunde man ha löst det på ett helt annat sätt. Man borde inte ha lagt det på driftsbudgeten. Eftersom det handlar om en investering i ett nytt vårdinformationssystem så kunde man ha lagt sekreterarkostnaden helt och hållet på investeringsanslaget. Då hade man kommit ifrån det som ledde till att man halverade sekreterarstyrkan, vilket vi alla vet att var olyckligt. Det ger i alla fall ett spelrum att man ibland kan använda det som en långsiktig investering.

Jag håller med om att PAF-medlen inte ska användas för driften.

Ja, men det är ju det som är problemet. Man kan inte använda dem fritt, och då blir det väldigt styrt. I vissa delar skulle det kanske gå, men det blir ändå en tolkningsfråga som man har säkert har olika åsikter om i den här salen.

En annan sak som jag tänkte på är skärgårdstrafiken och möjliga lösningar som skulle kunna bli bättre och minska växthusgasutsläpp osv. Det här förslaget om ett nytt trafiksystem, så en av fördelarna är att man kommer att halvera bränsleförbrukningen. Vi pratar ju om någonstans runt 3 miljoner liter bränsle, som man skulle kunna köra mindre om den här elektrifieringen blir verklighet och om man går vidare med det. Hur ställer sig ledamoten nu till att landskapsregeringen har ett förslag som kommer att halvera växthusgasutsläppen på det här sättet, och som antagligen har ganska goda effekter på miljön?

Tack ledamot Ekström. Jag tycker att den här frågan är intressant. Det var faktiskt igår som jag blev uppmärksammad på detta alternativa drivmedel, vad det nu hette, och som har ett marginellt klimatavtryck. Jag är mycket tacksam för att minister Gunell informerade mig om detta. Det här är ju något som kommer i en värld som är full av klimatutmaningar. Det händer otroligt mycket, och det går otroligt snabbt.

Att binda upp oss med 340 miljoner för de närmaste 15 åren och baserat på privatbilism, det känns i mina okunniga öron lite tveksamt.

Talman!

Nu ska jag försöka diskutera primärvård med en person som har arbetat inom området i många, många år. Jag delar helt ledamoten Lindéns uppfattning om primärvården och behovet av att diskutera den. Primärvården är ju det första som de flesta människor möter. Primärvården är i sin struktur tillgänglig. Vi har hälsovårdare ute i skärgården, en mottagning i Godby och vi har hälsocentralen i Mariehamn. Jag tycker att det som ledamoten har lyft fram, nämligen egenläkarsystemet upphandlat av privata läkarstationer, skulle kunna vara en lösning för framtiden.

När det gäller kostnadsnivåerna har jag i många rapporter fått beskrivet för mig att det finns ett strukturellt problem på ÅHS. Patienter som skulle kunna hanteras på primärvårdsnivå hänvisas istället till specialister. Dessa specialister har ofta färre tider, är ofta inhyrda och har dessutom högre löner, istället för att vi nyttjar den goda primärvårdsbasen.

Tack minister Zetterman. Det viktiga är att inse att vi har en väldigt stark primärvård. Vi har 8,5 dygnet runt läkarjourer för våra 30 000 invånare. Det är fullkomligt unikt.

Det är inte dyrare att hantera patienterna i specialsjukvården än i primärvården. Vi ska utnyttja dessa resurser, vilket innebär att vi måste se över antalet läkarbesök. När jag var primärvårdschef var antalet läkarbesök inom primärvården lika stort som hela den samlade somatiska specialsjukvården. Vi måste samarbeta.

Jag tycker också att det är intressant att öppna för diskussioner om hur vi kan samverka med den privata sektorn. I Norge har man systemet med fastlege. Jag har föreslagit, och jag hoppas att det tas upp av regeringsblocket, att vi borde bjuda in de som har erfarenhet; Åke Åkesson, Kalmarmodellen och det finns fler möjligheter. (… taltiden slut).

Talman!

Det oaktat så är löneläget i specialistvården relativt högt, och många av specialistläkarna är inhyrda, vilket står för betydande kostnader i årets budget.

Tittar man på gynnsamma och goda vårdmodeller, till exempel från Kanada, så har även avancerade kliniska sjuksköterskor en helt annan roll än vad man har på Åland. Det är en stor yrkesgrupp idag på Åland, där det saknas karriärstrappor. Samtidigt är kostnaderna betydligt lägre, och det finns en välutvecklad grundinfrastruktur för primärvården som andra regioner saknar.

Hälsovårdarna är ett viktigt ämnesområde. Man ska komma ihåg att det handlar om en specialistgren inom omvårdnad med hög utbildningsnivå. Sjuksköterskebasen är idag till stor del universitetsutbildad, många är också specialiserade och har en kompetens som borde tas till vara.

Jag tackar Minister Zetterman. Jag tror att vi är ganska eniga i denna mångfacetterade fråga.

Bara är en illustration. Finlands läkarförbund rekommenderar per allmänläkare ett befolkningsunderlag på 1 200 personer. Det skulle innebära att vi skulle behöva 25 allmänläkare, men vi har endast 18 tjänster, varav 3 inte är allmänläkare. Vi skulle egentligen behöva 10 tjänster till för att fylla läkarförbundets kriterier.

Svenska Försäkringskassan rekommenderar 1 100 som befolkningsunderlag, vilket innebär att vi skulle behöva ännu fler läkare.

Hur vi ska skapa en bra primärvård är, enligt min mening som gammal primärvårdsdoktor, den stora frågan för framtiden.

Vi måste också utnyttja våra specialister. Vi har många hitresta specialister, till exempel onkologer och vi är väldigt glada att kunna erbjuda vård här på Åland. Detta beror på den tilltagande subspecialiseringen inom specialsjukvården, vilket är ofrånkomligt.

Tack, fru talman!

Jag kommer att vara rätt frispråkig, enligt min egen uppfattning i alla fall. Det har delvis att göra med gårdagens inledning på den här debatten angående finans- och näringsutskottets betänkande.

Jag skulle vilja börja med att säga att det inte kan beskrivas på något annat sätt än att det är ett misslyckande för landskapsregeringen gällande ambitionen att nå en bred politisk förankring för det framtida skärgårdstrafiksystemet.

Vi har tidigare talat om kompromissvilja, och jag måste säga att jag upplever en avsaknad av denna både från lagtingsledamöter som representerar landskapsregeringen och från landskapsregeringens egna representanter.

Hur har vi hamnat här, bästa lagting? Jo, jag vill gå tillbaka till det som ledamöter från landskapsregeringens sida kallar för "den stora katastrofen", när en privat aktör fick kasta in handduken. Före det hade landskapsregeringen ambitioner, precis som framkom i samband med remissdebatten. Man hade i sitt regeringsprogram tankar om att det skulle satsas, att nya fartyg skulle tas fram och så vidare.

I och med att denna aktör fick kasta in handduken, bildade landskapsregeringen ett nytt rederi Axferries, tillsammans med Finferries. Om man tar del av media och artiklar ser man att man var väldigt glad, för man ansåg att det inte fanns någon kompetens inom den egna landskapsregeringen, bland tjänstemän och så vidare och nu skulle man få in kompetens. Den kompetens som kom in i och med bildandet Axferries har varit rätt dominerande, enligt min uppfattning, när jag har försökt följa med. Jag har en viss erfarenhet av skärgårdstrafiken som politiker i området och även från min tid som infrastrukturminister.

Det här arbetet har på något sätt resulterat i den diskussion som har fortsatt här i talarstolen och i salen överlag, att den här upphandlingen som landskapsregeringen nu gör är på något sätt styrd eller riggad. Jag tror att det handlar om att man har tagit intryck från det nya bolaget som har bildats, Axferries.

Det har i tankesmedjans arbete, bland ledamöter här i salen och från tjänstemän på infrastrukturavdelningen, kommit propåer att vi från oppositionen, när vi kommer med förslag till alternativ trafik, till exempel ska namnge fartygen som vi vill att ska trafikera. Det kan man ju säkert göra, men då tror jag att man har missförstått hela upplägget. Om det är så att landskapsregeringen och vi i lagtinget ska beställa trafik, då är det ju vi som ska säga vilken sorts fartyg vi vill ha, när de ska trafikera och hur de ska trafikera. Men exakt namn på fartyg, det är ju anbudsgivaren som ska komma med.

På något sätt har den här historien, sen Axferries bildades, också färgat av sig. Att hålla isär upphandlingssidan, som vi talade om för ett år sedan när vi bildade Axferries, är väldigt viktigt. Landskapsregeringen måste kunna skilja på vad som är upphandling och vad som är utförande. Man har försökt dela upp det inom landskapsregeringen, så att infrastrukturminister Gunell ska sköta om själva upphandlingssidan och finansminister Perämaa ska ha hand om ägarstyrningen för Axferries och ska representera utförarsidan. Men det här armlängdsavståndet mellan beställare och utförare suddas bort.

När det sedan gäller den fortsatta debatten, som vi hade bland annat i finans- och näringsutskottet tillsammans med de ledamöter som ingår i landskapsregeringens underlag, så känns det som att man talar för döva öron.

Jag har försökt beskriva våra budgetmotioner så sakligt som möjligt och få ledamöterna att förstå innebörden av orden. Men jag uppfattar att man under hela processen aktivt har velat missförstå hela upplägget vad vi från oppositionen har försökt föra fram. Vi har kommit med alternativa skrivningar till det som landskapsregeringen har föreslagit. Vi har kommit med alternativa fullmakter, men man har hakat upp sig på olika detaljer i siffror. Jag är helt övertygad om att de här representanterna från landskapsregeringen, oavsett vilka siffror vi skulle ha presenterat, var fast övertygade om att det som man på tregruppsmötena har kommit överens om att föra fram som landskapsregeringens förslag, det är det som de nu ska driva igenom. Jag respekterar det, det är deras uppgift. Man har möten på förhand, man kommer tillsammans fram till en sak och man lägger fram det som ett förslag från regeringssidan till lagtinget att ta ställning till, och i de flesta fall går det igenom.

Men då måste man ändå titta på vad vi har sagt i de stora frågorna gällande skärgårdstrafik historiskt. Vi har sagt att det är väldigt viktigt att vi ska försöka uppnå en bred politisk majoritet i så här stora frågor som sträcker sig över så lång tid som 15 år. Det är flera mandatperioder framöver. Ledamoten Påvals sade tidigare här i debatten att det här gör vi nu för att låsa fast skärgårdstrafiken i 15 år framåt. Då är det väl viktigt, om man ska låsa fast de åländska skattebetalarnas pengar i 15 års tid, att försöka uppnå så bred parlamentarisk majoritet som möjligt här i salen.

Jag tror att man måste vara beredd att backa någonstans i det här arbetet. I och med att jag har varit med på hela tankesmedjans arbete, haft direkta kontakter med infrastrukturministern och försökt se om det finns något man kan göra, så är min uppfattning att det inte finns något man kan göra. Man är låst vid ett förslag från första början, och det går inte att diskutera.

Vi har försökt att komma med kompromisser. I en kompromiss får man försöka acceptera en del av den andra motpartens förslag, men man har också något som man själv tillför, som man vill att den andra ska möta. Det enda jag uppfattade av den diskussionen var att det som vi sa att vi eventuellt kunde gå med på, det var det som man tog till sig. Men man nämnde inte ens det som vi som motpart hade som önskemål. Det känns som att det här är något man har kommit överens om att göra och driva igenom, och det får bära eller brista.

När det sedan gäller det konkreta förslaget att bedriva trafik på norra linjen med ett större fartyg, så om man tittar på den uträkning som landskapsregeringens tjänstemän har gjort efter vår diskussion i finans- och näringsutskottet, så kan man klart och tydligt se att om man sätter in ett värde, som finansutskottets majoritet har gjort på den här 70-bilarsfärjan som är 5 miljoner, då kommer man att komma till en summa som är 4,5 miljoner för driften av fartyget årligen.

I vår budgetmotion har vi tagit till 5 miljoner för driften, vilket är ett bevis på att det här är helt genomförbart, trots att majoriteten har sagt hela tiden att det här kommer inte att gå.

Att köra med två fartyg kontra att köra med ett fartyg så kräver två fartyg två besättningar, medan ett fartyg kräver en och en halv besättning. Det är billigare under 15 års tid att ha färre på lönelistan än att ha flera.

Oberoende av detta kräver hela det förslag som landskapsregeringen har framfört tio fartyg totalt för att trafiksystemet ska fungera. Det som vi från oppositionen har föreslagit möjliggör att köra trafiken med endast sju fartyg. Sju fartyg i drift i tio år framåt eller tio fartyg i drift i tio år framåt, så måste det vara billigare att trafikera med sju fartyg istället för tio. Så enkelt är det.

Talman! Man har även lyft fram att reservfärjan inte har tagits med. I de sju fartyg som vi från oppositionen för fram så har vi räknat med den sjunde färjan som en reservfärja. Men man har även räknat från landskapsregeringens sida med att ha en reservfärja som ska trafikera tio veckor emellan Svinö och Degerby. Under debatten här igår sades det att den här reservfärjan även ska kunna trafikera på de övriga rutterna under högsäsong ifall det blir driftstopp. Men om reservfärjan, som ska ta bort topparna på Föglölinjen, plötsligt ska köra istället för Ådan på linjen Åva-Osnäs, hur har man tänkt lösa den kapacitetsbrist som uppstår?

Att säga att oppositionens förslag är dåligt underbyggt och saknar grund är inte korrekt. Alla de siffror som ledamoten Ekström lyfte när det gäller vårt ekonomiska förslag visar att det inte finns några kostnader för avskrivningar på reservfartyget för 1,3 miljoner. Det finns inga investeringar eller avskrivningar överhuvudtaget på alla de fartyg som ingår i det underlag som landskapsregeringen har. Det handlar om ombyggnationer för 48 miljoner på samtliga fartyg som man har i sitt förslag. Räknar man ihop alla kostnader för de fartyg som är namngivna och ska trafikera i landskapsregeringens förslag, så kommer man till cirka 16,6 miljoner. Lägger man in det i en tabell med kostnadsstegringar på 2 %, så kommer man till ungefär 293 miljoner. Om man då lägger till 48 miljoner i investeringsbehov för den gamla befintliga flottan som Axferries äger, så kommer man till ungefär 340 miljoner.

Det var också det som ledamoten Holmberg sa, att det var ganska väl avvägt. Men i det fallet finns det inga kostnader för kapitalkostnaderna för Axferries att tillhandahålla alla de här fartygen.

Innan man slår oppositionens förslag med en stor slägga i huvudet, tror jag att man måste rannsaka även sitt eget förslag och verkligen fråga sig: Har vi varit öppna för en diskussion i hela den här frågan? Jag upplever ingen öppenhet överhuvudtaget.

Talman! Jag vill avsluta med att säga att man har funderat på landskapsregeringens roll. I och med att Axferries bildades så gav landskapsregeringen bort den åländska skärgårdsflottan till Finferries. Hur kan du säga det, frågar ni här i bänkraden? Jo, därför att man har gett bort makten över den. Axferries styrs av en styrelse som består av fem personer. Av de fem personerna tillsätter Finferries två plus ordförandeskapet. Det betyder att alla beslut som Axferries kommer att ta under de kommande 15 åren kommer att kontrolleras av dem, medan ålänningarna får vara med och betala.

Utifrån detta måste man fråga sig att det är väl jättebra att vi har det här bolaget här på Åland, för då kommer vi att få en massa skatteintäkter. Axferries målsättning är att ha en vinstmarginal på ungefär 15 %. Det här kommer att resultera i stora skatteintäkter, så det är jättebra att landskapet är delägare till 50 %. Men jag är inte alls säker att det renderar i jättestora skatteintäkter.

Däremot är jag orolig för att landskapsregeringen kommer att behöva skjuta till kapitaltillskott åt Axferries för att hålla igång hela upphandlingen på tio fartyg i 15 år som ligger framför. Så nettokostnaden för de åländska skattebetalarna kommer att bli dyrare.

Ni bör ta en allvarlig fundering på om man kanske skulle sälja aktieinnehavet på 50 % i Axferries till den som anser att det är en jättebra affärsidé. Vi ska se hur många som kommer att bjuda på det. Jag är inte så säker på det.

Talman! Jag säger avslutningsvis att man tror att den här omröstningen nu i samband med budgeten, hur den än utfaller, ska bli någon slags slutpunkt för skärgårdstrafiken här i salen, att vi ska slippa prata om skärgårdstrafiken de kommande 15 åren. Det kommer tyvärr inte att vara så. Det kommer att fortsätta, för det finns så många öppna frågetecken som vi har diskuterat tidigare. Den som tror att bara vi tar den här omröstningen nu, då är vi i mål och har inga fler problem, så den tror fel. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Det är ett misslyckande, säger ledamoten Nordberg, att regeringen inte har lyckats åstadkomma en bred parlamentarisk överenskommelse. Men vems misslyckande är det? Är det bara regeringens som har försökt i samband med nio olika möten i tankesmedjan, bilaterala diskussioner har förts åt alla håll och kanter och ett veckolångt hörande och bearbetning i finansutskottet? Kanske ledamoten Nordberg kan ta någon skuld i det här också. Det kanske inte bara är regeringsblockets sak.

Sedan det här misstänkliggörandet mot Finferries och Axferries är obegripligt att förstå. Varifrån kommer denna misstro, ledamoten Nordberg?

Talman!

Den som är förlorare är ålänningarna där ute. Däremot ligger ansvaret för att uppnå en bred politisk förankring de facto på landskapsregeringen. Vi från oppositionen har sträckt ut en arm, men vi har inte fått så mycket tillbaka överhuvudtaget.

När det sedan gäller misstroende, så finns det inget misstroende. Finferries är duktiga på vad de håller på med. Frågan är bara: Var det rätt av oss ålänningar att ge bort kontrollen över hela vår skärgårdstrafik? Det känns som om vi också har gett bort makten att upphandla den trafik vi själva vill ha.

Jag kan övertyga ledamoten Nordberg att det har vi inte. Bara vi vet vad lagtinget vill och vad det är vi ska upphandla, så kommer vi att sätta igång den processen, oavsett om det blir ett förhandlat förfarande eller en konkurrenspräglad dialog. Vilken metod vi använder får vi återkomma till.

Det är definitivt landskapsregeringen som beställer den trafik som vi anser är lämplig.

Det handlar inte bara om att vi har givit något. Landskapet äger 50 % i Axferries och Finferries äger hälften. Det här förhållandet har hittills varit mycket lukrativt och gynnsamt för båda parter, och därför ser vi också en framtid i att gå vidare med att utreda ett varv tillsammans.

Kortrutten är ingenting som Finferries har gett till Åland. Så länge jag minns har vi diskuterat kortrutten i den här salen. Det var nog ingenting som Axferries har (… taltiden slut).

Talman!

Efter att lagtinget har fattat ett beslut om en fullmakt för landskapsregeringen, så börjar egentligen arbetet. Det handlar om att genomföra upphandlingen på ett sådant sätt att rätt kapacitet finns på rätt sträckor. Det är så man möjliggör för anbudsgivare att lämna anbud.

Till exempel är det helt omöjligt för landskapsregeringen att sätta ska-kriterier för södra linjens trafik mellan Hastersboda och Kökar, att den sträckan ska trafikeras av ett fartyg som till exempel har 38 platser. Man behöver i upphandlingen ange att man vill ha ett fartyg med 25 platser, eftersom det i princip är de fartyg som finns tillgängliga. Via upphandlingen sätts kriterier som gör att det passar för de fartyg som finns tillgängliga.

Tack, talman!

Faktum är att ni har räknat fel med på 60-100 miljoner euro i er fullmakt, och det är väldigt svårt att försvara. Jag förstår det.

Jag blir förvånad när man säger i andra replikskiften att man har 16 års ministererfarenhet, och så landar man ändå i det här. Det är just dessa detaljer som gör skillnad.

Driftskostnaderna, framförallt för den större färjan, är kraftigt underskattade. Man har inte heller tagit hänsyn till inflationen på den kalkylen och det förklarar mycket av skillnaden.

Sedan har vi investeringen där vi har olika åsikter om hur den ska genomföras.

Jag vill fråga om era kalkyler och om de finns, men jag hör på ledamot Nordbergs anförande att det finns kalkyler. Frågan är varför ni inte har delat dem med utskottet? Vi har frågat om detta en vecka innan, och vi har frågat det under hela processen. Det är där vi hittar kompromissen och kan jämföra detta så att vi förstår vad ni tänker göra. Nu har det inte varit klart för oss, och det har varit svårt att jämföra.

Talman!

Det är intressant att ledamoten Ekström upprepar sina 100 miljoner. Men det är väl det som man försöker sälja in, även på sociala medier, har jag förstått.

Faktum är att i de kalkyler som landskapsregeringens tjänstemän, tillsammans med ledamoten Ekström förmodligen har tagit fram, så har man precis satt in de värden som du pratar om. I dessa kalkyler är allt indexjusterat. Om du lägger in ett värde på anskaffningen av ett nytt fartyg för 70 bilar på 5 miljoner, så kommer du till en årlig driftskostnad på 4,5 miljoner, och den är indexjusterad på 2 %.

Det räcker inte med matematiska tabeller i ett Excel-ark för att avgöra en sådan här fråga. Det krävs någonting mer, tyvärr.

Men det var ju det här vi begärde under tre veckors utskottsbehandling. Vi har inte fått något om det, och nu kastar man fram det här som om man har räknat fel. Jag håller inte med om det, men vi kommer inte att vara ense, så jag tänker inte gå vidare med det.

Jag går över till den reservation som lämnades i finans- och näringsutskottet. I ert förslag har ni sju färjor. Ledamot Nordberg sa också att när man tittar på regeringens förslag med tio färjor, så är det naturligt att det är mycket billigare med sju färjor, och det stämmer. Så är det ju.

Men det är också så att ni jämför er trafik utan Enklinge- och Jurmotrafiken. Ni jämför det med landskapsregeringens alternativ på huvudlinjerna, inklusive Enklinge- och Jurmotrafiken. Betyder det här alltså nu att ni i ert förslag tänker stryka Enklinge- och Jurmotrafiken? För det är det ni säger egentligen, indirekt.

Talman!

Så är det ju inte alls. Det är väldigt enkelt. I den norra skärgården behövs det ett fartyg till Åva-Jurmo, det behövs ett fartyg till Åva-Osnäs och ett till Torsholma-Hummelvik. Det är tre fartyg på norra linjen.

På södra linjen behövs Skarven till Föglö och två fartyg på södra linjen. Det blir totalt sex fartyg, och utöver det behövs det ett ytterligare reservfartyg. Därför kommer vi upp i sju.

Däremot ger den här möjligheten större kapacitet. Till exempel kan fartyg i Viggens och Alfågelns läggas in på södra linjen, vilket skulle innebära en enorm kapacitetsökning, och ett 70-bilarsfartyg på norra linjen.

Vi har en bättre lösning, och det är det som smärtar.

Talman!

Vad jag minns från tankesmedjan så förde ledamot Nordberg i ett tidigt skede fram ett önskemål om en färja som tar 100 bilar på den norra linjen. Den krympte vid något tillfälle till en färja för 70 bilar. Skulle ledamot Nordberg kunna utveckla det lite mer?

I det tidigare replikskiftet verkade Enklingetrafiken ha blivit bortglömd. Har ni inte inkluderat Enklinge i ert förslag?

Talman!

Det var så att mycket av det arbete som pågick handlade om att oavsett vilka förslag som lades fram så var det viktigaste att hitta orsaker till varför de inte skulle vara genomförbara.

Tidigare under processens gång, för ett år sedan, stod ledamoten Pettersson och jag här och diskuterade att det behövs ett större fartyg med mer kapacitet på norra linjen.

Vi vet att man till exempel har tittat på ett 90-bilarfartyg som hade ett visst mått. Nu säger man plötsligt att det måste vara jättesmå färjor för att de ska rymmas i våra farvatten, inklusive färjfästen och så vidare. Så vi måste förhålla oss till viss storlek. Och rimligt att förhålla oss sig till den storleken var att vi gick vi ner och kompromissade från 100 bilar till 70 bilar. Det ska vi också få emot oss nu.

Oavsett vad vi lägger fram får vi alltid motstånd. Enklinge har vi inte glömt bort, utan 70 bilarsfärjan ska trafikera Enklinge.

Talman!

Ja, det var ett synnerligen sorgligt besked för Enklingeborna, för de kan inte fara på jobb sen mera.

Jag försökte hitta en liknande färja och jag hittade en för 80 bilar, lite större än 70 bilar. Den jag hittade är 96 meter lång, alltså nästan lika lång som gamla Ålandsfärjan. Den passar inte i våra färjfästen. Hur var det riktigt med den här 16-åriga trafikministerskompetensen?

Talman!

När det gäller Enklinge så är det ett faktum att i landskapsregeringens förslag så får Enklingeborna endast sin lokala färja, ingenting annat.

I oppositionens förslag får de en färja för 70 bilar, som tar dem både österut och västerut, utan en massa byten.

Det finns väldigt lite - vilket både lyssnare och alla andra i salen här upplever - utrymme för att överhuvudtaget nå någon slags samsyn i de här frågorna. Man för fram sin ståndpunkt och håller stenhårt på den. Tyvärr, så är det.

Tack, vicetalman!

Tack ledamot Nordberg. Jag tror att det här är väldigt viktigt att klargöra, som mina kollegor har varit inne på.

Ska man kompromissa, måste det finnas något seriöst att kompromissa kring. Att återgå till tre turer om dagen tror jag knappast är något som Enklingeborna vill. Många av dem skulle nog hellre se en lösning över Kumlinge och ha desto fler turer att välja mellan, både österut och västerut.

När det gäller antalet färjor, om man lämnar bort Enklinge, då får jag ihop det. Det är just det som ledamot Nordberg för fram. Jag antar att oppositionens förslag är att Enklinge inte ska ha någon lokal trafik, utan att det handlar om tre turer om dagen österut och västerut.

Talman!

Vi ska komma ihåg att de 340 miljoner som landskapsregeringen nu begär inte inkluderar någon Enklingetrafik. Det står uttryckligen i er fullmakt från landskapsregeringen att beloppet på 340 miljoner innehåller huvudlinjerna, exklusive Enklingetrafik. Den trafiken kommer att läggas till senare och även trafiken på Åva-Jurmo. Prislappen på 340 miljoner för landskapsregeringens trafik räcker inte ens till för hela projektet, eftersom det i verkligheten kommer att behövas ett mycket högre belopp.

Tack, vicetalman!

Det framgår ganska tydligt eftersom upphandlingen för trafiken på Enklinge och Åva-Jurmo fortfarande är i kraft ytterligare något år och därför är det självklart att den inte är med i trafikupplägget.

Det som är intressant, och som kanske gör att majoriteten ändå inte har sett en väg framåt i en kompromiss, är att det måste finnas någon form av hållbarhet. En reservfärja är ju ändå viktig. Även om oppositionen skulle föreslå en ny färja, för 50 miljoner på norra linjen, så behöver den också stundtals vara ur trafik på grund av garantisyn etc.

I synnerhet när man lägger in en begagnad färja kan man garanterat konstatera att det någon gång per år behövs ett reservtonnage. Att ha en 70-bilarsfärja utan reservkapacitet, det är väldigt, väldigt vanskligt, speciellt om jag bor på Enklinge och vet att jag är helt beroende av den tre gånger om dagen.

Talman!

I det tidigare replikskiftet, när vi diskuterade antalet fartyg, nämnde jag att vi har ett reservfartyg bland våra sju fartyg. Så varför skulle det vara ett problem att ersätta 70-bilarfärjan som är ett reservfartyg i ett trafiksystemet förstår jag inte överhuvudtaget, men det verkar som om man inte vill förstå det.

Det finns väldigt små förutsättningar för att överhuvudtaget diskutera och nå en gemensam syn på detta, och tyvärr grävs skyttegravarna allt djupare.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten för ett väldigt klart och tydligt ställningstagande kring hur vi har resonerat från oppositionens sida.

Det är lite sorgligt, tycker jag, att vi här och nu återigen blir häcklade kring vår syn på Enklingetrafiken, när man de facto själv inte har med det i sitt eget förslag, åtminstone inte tillsvidare.

Men det är just detta som jag vill ge en extra stor eloge för. Ledamoten lyfte klart och tydligt fram att detta inte är bra för den åländska självstyrelsen. Vi har nämligen tappat kontrollen över våra inre sjövägar, alltså över våra farleder, och vi har också mer eller mindre givit bort våra fartyg. Vi sitter helt och hållet i händerna på Finlands regering.

Sedan kan man säga vad man vill, men styrningen som sker nu från åländsk sida är bara pseudo. Det är bara att konstatera att vi har ingenting mer att säga till om när det gäller självstyrelsepolitiska frågor.

Talman!

Jag vill bara kommentera att landskapsregeringen har inget med när det gäller Enklingetrafik och trafik på Åva-Jurmo. Det finns möjligheter att titta på den skrivning som vi har från oppositionen, som också landskapsregeringen har, där man föreslår att man ska se över passagerartrafik med mindre båtar.

Det finns personer som arbetar inom skärgården och som kan behöva förflytta sig. I dessa fall kanske det räcker med att ha mindre passbåtstrafik istället för att använda fartyg som i princip bara transporterar en eller två personer på vissa turer.

Tack, fru talman!

Jag tänkte beröra frågan om reservfärjan, som regeringspartierna har sagt att det blir jättedåligt att vi inte har någon reservfärja. Vi har diskuterat detta tidigare under budgetdebatten. Men om man har glömt det, så väljer man att gå fram med den här typen av argumentation ändå, för att förvilla, vilket är ganska mycket vad man håller på med.

Reservfärjan som sätts in i vårt förslag är Alfågeln eller Viggen, precis på samma sätt som man sätter in Alfågeln eller Viggen om någon av dessa två färjor går sönder i landskapsregeringens förslag. När det gäller reservtonnage, om något går sönder på norra linjen så är det exakt likadant. Det handlar om lika mycket kapacitet på norra linjen. I praktiken flyttar man ju en av de större färjorna från södra linjen till den norra linjen, och så går reservtonnaget på södra linjen. Det är så det går till. Det är exakt samma kapacitet när det gäller reservtonnaget i bägge förslagen. Varför är det här inte överhuvudtaget ett argument? Det visar på ganska djup okunskap

Talman!

Kort sagt kan man säga att detaljerna många gånger är det som gör skillnaden mellan att ett system fungerar eller inte. Alla detaljer i framtidens skärgårdsupplägg har vi bara fått visualiserade för oss som förslag.

Alla detaljer kommer att finnas i själva upphandlingen som landskapsregeringen gör när de har fått ett klartecken på 340 miljoner. Ja, ni får lägga ut en upphandling på Hilma, det europeiska nätverket för upphandlingar och därefter efterfråga det trafikpaket ni behöver ha. Det är först då som alla detaljer faller på plats.

Precis som ledamoten Wikström sade, när man upphandlar det här så behöver man paketera det så att man har reservkapacitet.

Tack, fru talman!

Det är precis som ledamoten är inne på. Vi har diskuterar ju ett förslag som vi har diskuterat i tankesmedjan, men vad vi faktiskt tar beslut om här i praktiken är en väldigt öppen fullmakt. Lägger man ihop alla detaljer så får man ett trafiksystem. Vi vet inte i praktiken hur landskapsregeringen kommer att resonera kring de olika små detaljfrågorna. Det får vi se.

Vad kommer den faktiska kostnaden att bli ? Det har vi i praktiken ingen aning om när det här klappat och klart. Vi ser till exempel i nästa årsturlistor att man har skurit ner, trots att man har upphandlat en viss trafik. Jag vet inte varför. I syfte att spara pengar åt vem? Vi har en part som ska köra en viss trafik, men nu behöver man köra lite mindre så man sparar pengar. Jag tror att man kan agera åt båda håll på det här viset sedan när detta är klappat och klart. Det ska det bli intressant att se slutresultatet.

Tack, fru talman!

Ledamot Nordberg går från klarhet till klarhet när han på ett mycket eminent sätt går igenom oppositionens förslag.

Jag vill också understryka att han gör en bra poäng när han påpekar att en majoritet vill att vi namnger våra fartyg.

Samma majoritet säger att man ska gå in för konkurrens, men namnger ändå sina fartyg. Där finns det absolut ingen konkurrens. Det är bra att ledamot Nordberg betonar detta, så att allmänheten får veta att man säger sig vilja ha konkurrens, men ändå namnger sina fartyg. Det är häpnadsväckande.

Talman!

Det har diskuterats olika saker under årens lopp. Det som ofta nämns vid kaffebordet och i korridorerna är att det bara finns en aktör som kommer att kunna ge anbud på det här. Tyvärr ligger det en del sanning i detta.

Om det verkligen bara är en aktör som kommer att lämna ett anbud, är det mycket viktigt att noggrant gå igenom vad som ska upphandlas och hur upphandlingen ska genomföras. Annars hamnar man i en situation där det inte finns någon konkurrens och marknadskrafterna uteblir helt och hållet i samband med ett sådant förfarande.

Tack, talman!

Ledamot Nordberg har helt korrekt i vad han säger.

Jag tror att de flesta av oss, åtminstone här inne, minns när vi pratade om vattentäta skott i samband med grundandet av Axferries kontra det politiska. Det vattentäta skottet är uppenbart borta i och med att man har bjudit in dem till tankesmedjan.

Talman!

Några moderata ord om utskottsbetänkandet, exklusive skärgårdstrafiken och ÅHS.

För ett år sedan var vi väldigt kritiska mot budgeten. Vi ansåg att målsättningarna i och för sig var goda, men att substansen saknades. Vi lade därför en stor mängd budgetmotioner för att baxa politiken i moderat riktning. Ett år senare kan vi konstatera att det i stort lyckades. Budgeten vi har i dag är bättre. Här ser vi konkreta åtgärder som backar upp vår vision om ett skuldfritt Åland. Vi börjar se en politik där företagarna kan bygga välfärden. Vi ser förvisso ingen arbetslinje i budgeten, men den kom med på efterkälken i betänkandet. Bra så!

I remissdebatten konstaterade jag att bara man skrapar bort rödfärgen i motiveringarna så är detta den mest moderata budget som lagts. Stommen är blå. Nu när finans- och näringsutskottets betänkande har klubbats så blev budgeten ett snäpp blåare.

Vi instämmer långt i utskottets bedömning av det ekonomiska läget och landskapets likviditet. Vi i utskottet var rörande eniga kring kapitaliseringen av Kraftnät Åland Ab och önskemålet om att regeringen tydliggör redovisningen av årsverken.

Sedan finns ett litet smolk i bägaren. Nu har ett nytt tjänstekollektivavtal ingåtts med allmänna löneförhöjningar i november 2025, juni 2026 och februari 2027. Det vore intressant att - här i salen - höra finansministerns bedömning av hur många miljoner detta innebär i budgetbelastning för åren 2026 och möjligen även för 2027. Rimligtvis innebär detta ett starkare tryck att minska antal årsverken för att nå målen om en budget i balans.

Vi tycker tillväxtdelen i betänkandet är jättebra. Här finns ett starkare fokus på tillväxtfrågorna, konsekvensbedömningar för näringslivet och målet att stärka tillgången på riskkapital och det behövs här och nu. Flera av texterna kommer från våra motioner och enhälligt omfattade av utskottet, tack för det.

Vi är också nöjda med skrivningen om att prioritera vatten- och avloppsfrågorna som medel för att stärka konkurrenskraften på Åland. Vi gillar att regelförenkling och ett nordiskt testzonsprogram för Åland nämns som potential för tillväxt.

På hälso- och sjukvårdssidan är vi nöjda med formuleringarna om att öka kunskapen om klimakteriet och hormonella förändringar och förebyggande insatser inom folkhälsoområdet.

Vi tycker också att det är viktigt, och mera än en symbolfråga, att ett enigt utskott stöder målet med att utrota mårdhunden på Åland som en viltvårdande insats.

Betänkandets formuleringar om externa kommunikationer, flyg och båttrafik är goda.

Så sammanfattningsvis, det här var den mest moderata budgeten och det mest moderata betänkandet hittills, om vi klarar av att bortse från skärgårdstrafiken och ÅHS för en stund.

Gällande ÅHS så har vi inte reserverat oss mot texten om Ålands hälso- och sjukvård. Vi ställer oss dock lite fundersamma till vilka mål det är tänkt att regeringen ska uppnå med den externa utvärderingen. Vi tror dock att den debatten vinner på att vi tar ett mera samlat grepp om ÅHS i samband med spörsmålsdebatten. Tack för ordet!

Fru talman!

Det förtjänar verkligen åtminstone en replikväxling som jag kan bidra med.

Ledamot Valve uttalade det positiva som finns i budgeten. När någon är negativ och kritisk så blir det många repliker. Det är bra att man kan diskutera det positiva.

Jag säger ärligt, och det här är ingenting som jag säger för att lyfta upp mig själv, men jag har lagt tio grundbudgeter och jag uppfattar själv att den här kanske är den bästa. Den är sammanvävd, riktningen i det hela uppfattar jag själv som väldigt bra. Det är bra att en borgerlig politiker uppfattar det på samma sätt.

Jag ville bara uppmärksamma att det är bra att det positiva kan komma fram någon annan

Talman!

Undertecknad har också lagt sex stycken budgetar, varav fyra tillsammans med minister Perämaa, det kanske har gett vissa insikter i processen.

Vad jag vill ha sagt är att stommen i den här budgeten är väldigt borgerlig. Det blir tydligt när man läser igenom hela budgeten från början till slut.

Vad som står i de allmänna motiveringarna är sådant som kommer till på slutrakan, och det är lite politisk armbrytning kring det. Oftast är siffrorna i ganska hög utsträckning klara och beslutade.

Till oppositionsrollen hör också att uttala det positiva. När vi ser att de mål som vi själva har satt upp någon gång i tiden uppnås, då måste vi ge erkännande för det och påpeka att det i dessa delar går i rätt riktning. Jag är särskilt glad över att det finns en början på främjandet av företagsamhet i budgetbetänkandet.

Fru talman!

Den borgerliga delen av landskapsregeringen kan inte ta åt sig all ära för de tillväxtfrämjande åtgärderna i den här budgeten. Det har funnits en stor enighet. Att skapa arbetsplatser är något som alla partier i den här salen strävar efter. Jag kommer inte att delta i någon form av splittring mellan regeringspartierna, att det utmålas som att någon har vunnit mer än den andra.

Som helhet finns det många bra saker i budgeten. Tillsammans kan vi nu, genom kapitalisering och skattesänkningar detta år och nästa år, sänka kostnaderna med 13,6 miljoner euro för de åländska hushållen. Det innebär, fördelat på varje individ, 30 654 euro per årsskiftet, vilket ger 444 euro.

Finansministerns andra replik visar att han förstår att avsikten med detta anförande var att lyfta fram förtjänsterna i budgeten, och försöka blicka bortom skärgårdstrafiken och ÅHS, som vi kommer att avhandla i fullt tillräcklig utsträckning samt att återta fokuset till lite av de andra frågor som regeringen och också oppositionen arbetar med.

Tack, talman!

Jag ska inledningsvis börja med att helt kort presentera de budgetmotioner som jag avser ta till omröstning.

Den första är budgetmotion nummer 1, som innebär att jag inte tycker att vi ska sälja Michael Sars. Jag tycker också att det var glädjande att se att jag får stöd, inte bara från Moderat Samling och andra, utan även från Centerns håll där man tycker att det kanske kan vara läge att ta det lite försiktigt med tanke på de omstruktureringar och förändringsarbeten som pågår inom skolvärlden vad gäller sjösektorn.

Den andra budgetmotionen som jag vill föra till omröstning handlar om det offentliga Ålands ansvar för den som vårdar en närstående. Där hade jag ett önskemål om en skrivning , att man skulle analysera situationen som den ser ut idag. Den var inte på något sätt kostnadsdrivande och skulle mycket väl kunna rymmas inom befintlig budget, men trots det blev svaret nej. Jag kan inte låta bli att göra ett litet genusspan, det är helt okej att säga nej till fiskevårdsavgifter, trots att det inte ens fanns en plan för hur man skulle ta upp dem. Men däremot är det ett nej till att fundera på om man borde analysera situationen för närståendevårdarna lite bättre.

Vidare vill jag föra budgetmotion nummer 5, som handlar om en bro över Prästösund, till omröstning.

Jag vill också föra fram en motion som jag tycker är väldigt viktig, nämligen budgetmotion nummer 6, som handlar om självstyrelsen. Jag önskar att landskapsregeringen skulle ha ett större intresse av att sprida kunskap och ge alla nya ålänningar, samt vi som har funnits här ett tag, möjlighet att få fördjupade kunskaper och se vilka otroliga möjligheter självstyrelsen ger oss.

Vidare ytterligare budgetmotion nummer 12, som har ledamot Alfons Röblom som första undertecknare, och den gäller en extern utvärdering av ÅHS. Där kan jag tycka att jag har fått lite stöd från finans- och näringsutskottet, men vi väljer ändå att ta den till omröstning. Nog om detta, bästa ledamöter.

Jag går nu över till finans- och näringsutskottets betänkande. Det är några saker jag vill lyfta där. Jag tycker för övrigt att det är ett väldigt bra betänkande. Det är lättläst, konkret och man har vågat välja ut vissa områden som man lyfter fram, vilket jag tror att är bra och klokt.

Ett område som jag saknar skrivningar kring är ungdomsarbetslösheten. Man talar om långtidsarbetslösheten, och det är deprimerande siffror, det vet vi alla som sitter här. Men man nämner ingenting om ungdomsarbetslösheten, som jag har förstått ligger över 8 %. Det är inte heller bra. Vi borde få in våra ungdomar i arbete, om de inte är i skolan. Här har jag tidigare sagt att landskapsregeringen borde tänka utanför boxen. Vi gjorde det i samband med pandemin, och vi måste försöka hitta lösningar. Det är inte bra när folk blir sittande hemma.

Det andra jag vill lyfta, som jag tycker att är bra att man tar fram, även om jag kanske är lite tveksam till det själv, är politikområde tre där man talar om landskapsandelssystemet. Man konstaterar att större kommuner inte klarar sig längre, och tillväxtkommuner klarar sig inte heller. Det känns inte längre som en generell lösning som man många gånger har hört, att man ska föra samman små kommuner. Nu reviderar man landskapsandelssystemet och skriver att man ska göra ett system som främjar möjligheterna i växande kommuner och ökad samverkan mellan kommunerna. Det är det som är det nya i landskapsandelssystemet, vilket är helt annorlunda än det tidigare, som har varit en utjämnande faktor mellan kommuner med hög skattekraft och en central placering i landskapet Åland, till de som är mera perifera kommuner.

Jag menar inte att vi ska hålla fast vid det gamla landskapsandelssystemet, för vi vet att det inte är helt optimalt i den tidsperiod vi verkar i nu. Men jag skulle vilja uppmana landskapsregeringen att låta oppositionen delta i arbetet på samma sätt som man har gjort tidigare. Nu känns det som om de sitter bakom stängda dörrar och smider fram ett nytt landskapsandelssystem, vilket blir som ett trafiksystem där man presenterar en färdig modell som tjänstemännen har tagit fram och som sedermera är landskapsregeringens förslag. Här är det viktigt att vi alla försöker hjälpas åt och se möjligheterna. Jag är väl förtrogen med svårigheterna och komplexiteten i systemet, men jag tycker ändå att det borde finnas möjligheter att arbeta vidare där.

Nu kommer jag till skärgårdstrafiken. Jag har först en fråga som jag riktar till regeringsbänken. Det är glädjande att så många ministrar har möjlighet att vara här.

Om jag är rätt informerad så vann Axferries i december 2024 upphandlingen för fyra linjer, det vill säga Åva-Osnäs, Föglölinjen, södra linjen och norra linjen. Man fick ett avtal på två år för 2025 och 2026, med en option för 2007.

När man tecknar ett avtal brukar det finnas en fast summa pengar som avtalet ska kosta, och det är därför jag och många med mig inte förstår varför man gör förändringar i trafiksystemet. Varför ska färjorna köra långsammare? Varför ska turer tas bort? Är det inte så att det avtal som ingicks 2024 skulle gälla både 2025, 2026 och även en option för 2007? Det är lite svårt att följa här.

Jag tänker inte ta upp kompromisser eller siffror, och jag kommer inte att nämna fartyg vid namn i min fortsatta debatt. Men jag vill säga att i normala fall, när man gör en upphandling av busslinjetrafik eller färjetrafik, så brukar man ha en turlista. Man brukar ha start- och stopptider för att kunna beräkna hur mycket besättning man behöver. Man brukar ha krav på prestanda, miljökrav, lastkapacitet, fartygets hastighet och komfort. Det är det som brukar vara själva grunden.

Alla detaljer brukar inte delges lagtinget eller allmänheten, men det brukar finnas ett starkt och tydligt beslutsunderlag. Jag vet inte vad det beslutsunderlaget är, för jag har inte fått ta del av det. Jag sitter visserligen inte i finans- och näringsutskottet, men jag är ändå invald i Ålands lagting som ledamot på en ordinarie plats, och jag tycker att jag har rätt att få mer information i den här frågan.

Vad landskapsregeringen vill ha nu är en fullmakt på 340 miljoner, och det enda kravet som egentligen finns är att trafiken ska gå på el. Det är det som är framtiden, nu och om 15 år. Det är bara el som gäller.

I en normal upphandling - jag använder faktiskt de orden - så hade man satt miljökrav. Hur mycket utsläpp tillåter vi? Det kravet hade landskapsregeringen när det t.ex. gällde upphandlingen av linjetrafik på Åland, vilket sedermera ett nytt bolag fick. Då fanns det miljökrav och krav på turlista på bussarna. Det är logiskt för den som ska bjuda. Man måste veta vad man ska bjuda på.

Nu ska vi, ledamöter i Ålands lagting, ge en fullmakt på 340 miljoner. För vadå? För vilken trafik? För vem? För hur mycket? Jag vet inte, och tydligen ingen annan heller. Det enda vi vet är att fartygen ska gå på el. För det är, som sagt, det ultimata och ingenting annat gäller.

Jag riktar en fråga till landskapsregeringen. Investeringskostnaderna för dessa investeringar som behöver göras för eldrift av dessa färjor, finns det medräknat i de 340 miljonerna eller är det något som kommer extra därutöver?

Fråga två är kopplad till fråga ett. Vilken summa är det då vi talar om? Det här är frågor som inte bara jag funderar över, utan det är också frågor som jag har fått mig tillställt från allmänheten.

Man talar mycket i regeringsprogrammet om att man ska vara lyhörd, hela Åland ska leva, vi ska skapa världens bästa vardag och allas lika rättigheter. Men jag tycker nog lite att det har fallerat, speciellt när det gäller skärgårdstrafiken kring just dessa målsättningar.

Tack för att ni har lyssnat!

Tack vicetalman!

Tack ledamot Thörnroos. Det finns alltid många positiva aspekter man kan lyfta fram i ett betänkande. Ledamoten hade flera, men någonstans måste man dra gränsen. Vi fick ett tydligt besked under hörandet av den ansvariga ministern att ÅSUB snart kommer att presentera en utredning gällande närståendevårdarna. Genom denna utredning kommer givetvis olika åtgärder att kunna leda oss framåt.

När det gäller arbetslösheten vågar jag påstå att det är en fråga som finans- och näringsutskottet alltid måste hantera vid varje årsbudget, av olika orsaker. Den här gången är det långtidsarbetslösheten som verkligen sticker ut, men även ungdomsarbetslösheten är en stor utmaning. Dessutom har vi sett att sommarjobben blir färre och AI också påverkar situationen. Detta är en rejäl utmaning, absolut.

Jag undrar hur Thörnroos ser på vad som kan göras i rätt riktning, särskilt när det gäller ungdomsarbetslösheten?

Talman!

Om jag hade riktigt goda idéer om det och kunde sälja ut dem, så tror jag inte att jag stod länge här i talarstolen utan då sitta jag hemma och rullar tummarna över goda inkomster.

Under pandemin möjliggjorde vi för företag att anställa skolungdomar under sommarlovet i ett antal veckor. Visserligen blev det lite administrativt tungt, det kan jag erkänna, men det kanske skulle kunna vara något att bygga vidare på.

Jag tror faktiskt att vi behöver göra kapitalinsatser här. Dels för att få ut ungdomar till olika arbetsplatser, någon form av lärlingssystem, eller något liknande. Det handlar om att få in de grundläggande rutinerna för att gå till jobbet och ta ansvar.

Vi kanske från samhällets sida borde gå in och stötta ekonomiskt, för jag tror att vi vinner på det i längden.

Tack, talman!

Jag uppskattar den idé som landskapsregeringen införde i samband med pandemin. Rutinen att stiga upp på morgonen och följa en klocka är väldigt viktig.

Det kan vara så att utvecklingen går mot att vi, även utan pandemier, måste ha någon form av subventionerade sommarjobb för att ungdomar ska få arbete. Vi får se.

Det handlar också om att ha en frisk, sund och växande arbetsmarknad, så att det privata näringslivet har ett behov av arbetstagare även under sommaren.

När det gäller långtidsarbetslösheten har den varit ett problem och en utmaning. Den har kanske aldrig varit så svår som den är idag, med tanke på att den efter pandemin har cementerats. Vi har personer som går från olika marknadsstöd och har utbildning, men som istället sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa, mer eller mindre.

Det finns ett behov av att göra ett omtag, och det är garanterat en fråga som även den kommande landskapsregeringen måste ta itu med. Det är en fråga som aldrig får glömmas bort.

Talman!

Vi är helt överens, ledamoten Holmberg och jag. Jag har för mig att det var någon kommun - nu vågar jag inte säga vilken, det kan ha varit Jomala, Mariehamn eller Finström - som medvetet och aktivt gick in för att anställa skolungdomar och studerande till sina offentliga myndigheter och underlydande avdelningar under sommaren, trots att man vet att hjälpinsatserna kanske inte riktigt motsvarar den penningsumma man ger.

Men det finns andra värden. Det handlar om värdet av att få gå till ett jobb, att vara med i en gemenskap och att förtjäna sina egna pengar. Det är också något som är viktigt, även om det sällan tas med i debatten, tycker jag.

Tack, herr talman!

Tack ledamot Thörnroos för ett tankeväckande anförande. Jag kan inte låta bli att nämna, när vi diskuterade ungdomarna, att jag är ganska säker på att det var Finström som anställde ett visst antal ungdomar under en månad och sedan gav dem ett litet intyg. Jag berättar inte vems idé det var för jag vill inte stå här och skryta.

Jag har egentligen ingen fråga, utan mer ett resonemang kring landskapsandelssystemet. Vi vet att det fungerar lite si och så, och att det behöver göras om, vilket är bra. Men det som har hänt på senare tid, under de senaste åren, är att vissa kommuner – utan att nämna namn – har det fruktansvärt jobbigt. Samtidigt ser vi att vissa växande kommuner, utan att nämna namn, också börjar få det svårt.

Nu har vi plötsligt en helt ny situation jämfört med hur det var tidigare. De svaga har blivit svagare, och de starkare har också blivit svagare. Här har vi ett dilemma. Vi löser inte detta nu, men frågan måste lyftas.

Talman!

Visst är det så att världen förändras. Så är det ju.

Min egen hemkommun, Brändö, är lyckligt lottad med en privat företagare med ett stort antal anställda och som genererar goda samfundsskatteintäkter som tillfaller landskapet Åland och oss ålänningar. Det är ju bra. Men alla kommuner har inte samma förutsättningar.

Förr i tiden försökte man balansera svaga och starka kommuner, lite som en Robin Hood-lösning. Men nu, som ledamoten Höglund säger, står vi inför helt nya utmaningar, och jag vet faktiskt inte riktigt hur vi ska tackla dem.

Jag vet dock med säkerhet att alla större organisationssammanslagningar som vi har genomfört, som KST, Yrkesgymnasiet och högskolan, har lett till att den administrativa personalen har ökat betydligt mer än vad effektiviteten har gjort. Det skrämmer mig.

Jo, det är det som skrämmer mig också.

Det utjämnande systemet som landskapsandelssystemet egentligen är, det fungerar inte idag på det sätt som det var tänkt och som det har gjort i många, många år tidigare. Det skapar en utmaning för oss.

Nästa utmaning är förstås att om vi hittar en lösning på ett nytt system, hur hittar vi då finansieringen? Kan vi öka laddningen i vår ekonomi på det sättet? Det vet vi inte, men jag tror att det är en fråga som vi behöver diskutera.

Slutligen - vi har diskuterat mycket inom Center - vi inser att små kommuner, perifera kommuner behöver en attraktionskraft. Det måste finnas en typ av tillväxt, dessa kommuner måste vi stöda så att de inte försvinner.

Tack, talman!

Vi har en stark samsyn där. Hade någon för tio år sedan sagt att Brändö kommuns företag kommer att gå så väldigt bra så att vi kommer att betala Mariehamn för att de ska klara sig - nå, jag ni förstår att jag raljerar lite - så hade ingen trott på det. Det skulle ha varit en utopi, helt osannolikt. Men så ser systemet ut nu.

Jag tror att man får lägga ner nuvarande system och tänka nytt i den värld vi befinner oss i nu och försöka prognostisera framåt. Jag tror inte att de här variablerna går att flytta fram och tillbaka mera än vad man gjort hittills.

Herr talman!

Arbetet med ett nytt landskapsandelssystem grundar sig nu på ett projektdirektiv som har tagits fram, och det pågår för fullt. Externa konsulter har utvärderat det tidigare systemet och kommer snart att lägga fram ett förslag på ett nytt system. I projektdirektivet står det att det grundar sig på det parlamentariska arbete som gjordes under förra mandatperioden. Det finns medel. Grunden är fortfarande att skapa ett utjämnande system som ger likvärdiga förutsättningar för att bedriva verksamhet. Det är grunden i hela projektet.

I tidsplanen i projektdirektivet anges också att det ligger på finansministerns ansvar att förankra det politiskt. Jag har tänkt att efter att konsulterna presenterar sitt förslag i mars, så kunde vi gott ha en parlamentarisk sammankomst för att diskutera det som föreslås (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack för informationen finansministern. Anledningen till att jag lyfte upp frågan här var främst skrivningarna från finans- och näringsutskottet, där man poängterade att systemet behöver främja möjligheterna i växande kommuner och öka samverkan. Det var därför som jag tog upp det.

Det är glädjande att höra att arbetet är inlett och att det pågår, samt att det finns möjlighet för övriga parlamentariker att ingå i systemet. Nu har det ju varit så att den enda parlamentariska grupp som jag har blivit inbjuden till är den som finansministern har haft, där jag sitter med i skattegruppen.

Infrastrukturministerns arbetsgrupp, tankesmedjan för skärgårdstrafiken, så där var jag inte välkommen eftersom det skulle bli för mycket om alla små partier skulle tycka till.

Men, tack ministern!

Herr talman!

Jag tänker inte ha någon uppfattning om i vilken mån er kompetens hade behövts i andra grupper.

När det gäller landskapsandelssystemet så ska vi ha en diskussion och samla hela lagtinget för att diskutera det.

Det läggs önskemål från finans- och näringsutskottet att man ska även beakta tillväxtkommuner. Det är en intressant aspekt. I samma projektdirektiv som jag nämnde tidigare så står det också att landskapsandelssystemet borde stimulera till hållbar tillväxt. Allt detta låter ju väldigt bra, men när vi ska börja fördela de pengar som redan är lite för knappa, kommer vi att stöta på detaljer som kan göra det svårt.

Tack, talman!

Det är helt korrekt. Man stöter någon liten detalj som ställer till det, t.ex. antalet elever i en skola, hur stora grupperna ska vara eller annat, det känner vi väl till . Vi är kanske lite mera på var sin sida av skranket nu, finansministern och jag, men vi har även jobbat tillsammans i regeringar i många år och vet att det är skillnad på teori och praktik.

Tack, talman!

Jag vill kommentera lite grann när det gäller analys av närståendevårdarnas situation. Ledamoten lyfte behovet av det. Jag vill bara informera att vi har ju en utredning som har gjorts under det här året, och dess resultat kommer jag att få presenterat här under förmiddagen redan i morgon.

Menar ledamoten att vi ska göra en ny analys innan den nuvarande ens publicerats? Det låter inte så effektivt i mitt huvud.

Talman!

Jag hade inte vetskap om att ÅSUB hade gjort den här analysen och att den skulle presenteras i morgon. Frågan om närståendevård har jag lyft upp så många gånger. Jag anser nämligen att det är ett otroligt dåligt sätt att tacka de åländska kvinnorna, eftersom det främst är kvinnor som är närståendevårdare. Dessa kvinnor är vanligtvis äldre och vårdar sina sjuka makar långt mer än vad samhället egentligen kan kräva.

Det är dessa kvinnor som sparar in stora summor åt det offentliga Åland genom att slita ut sig hemma och använda sina sista krafter på att ta hand om sina nära och kära. Här borde vi visa större tacksamhet, större flexibilitet och erbjuda mer stöd och hjälp.

Jag är glad att den här analysen kommer.

Tack, talman!

Jag förstår inte vad som hindrar någon från att visa tacksamhet för denna jätteviktiga grupp. Det här är en kommunal uppgift, och vi har juridiken på plats. Vad är det som ledamoten ser som problematiskt?

Vi har en kommunal självbestämmanderätt som ledamoten värnar om, precis som vi alla andra. Anser ledamoten att kommunerna inte är kapabla eller att de inte tillräckligt månar om sina närståendevårdare i kommunerna?

Tack, talman!

Vi har en lag här i Ålands lagting som reglerar hur mycket ledighet en närståendevårdare har rätt till. På rikssidan var det två dagar när vi gick in för fem dagar. Jag drev den frågan väldigt hårt.

Vi har ett kommunalt självbestämmande, men det har inte varit något hinder för landskapsregeringen tidigare inom andra politikområden att komma med olika påpekanden och bestämmelser. Dessa rör till exempel vatten, avlopp och andra lagstiftningar som egentligen hör hemma hos kommunen.

Jag tror inte, om jag ska vara helt ärlig, att alla kommunpolitiker har tid och möjlighet att sätta sig in i och förstå det otroligt stora ansvar och arbete som närståendevårdarna utför.

Tack, herr talman!

Jag tänkte beröra två av de frågor som ledamot Thörnroos lyfter fram. Det ena handlar om upphandlingen och varför ingen har sett den. Jag ska återkomma till det.

Den andra handlar om varför man måste göra förändringar i trafikutbudet under 2026, istället för att köra enligt tidigare tidtabeller rakt av.

Ramen som lagtinget har satt för 2026, i samband med rambudgeten i våras, innebär att skärgårdstrafiken ska spara 1,6 miljoner under nästa år. Det betyder att genom att dra in den tvärgående linjen samt införa bränsleekonomisk körning, vilket sparar bränsle, och genom att göra en viss översyn av alla tidtabeller, så kan vi uppnå den inbesparingen för 2026.

Talman!

Om jag går in i ett avtal, du säljer en tjänst åt mig för 100 pengar, och vi har kommit överens om det. Den här tjänsten köper jag under tre års tid för samma belopp, ska vi sen då plötsligt börja diskutera att vi inte kan betala 100 pengar? Eller ska jag fortfarande betala 100 pengar och försöka få ner kostnaden på något annat sätt? Jag förstår inte riktigt det här.

Överlag måste jag säga att jag faktiskt inte förstår varför skärgårdstrafiken, som jag ser som en produktion av välfärdstjänster, ska göra vinst. Det är ingen annan produktion av välfärdstjänster i landskapet Åland som behöver göra vinst.

Ett bolag, oavsett om det är offentligt eller privat, behöver göra en vinst. Det är kanske inte det primära syftet, utan snarare de ramar som lagtinget har fastställt för landskapsregeringens verksamhet under de kommande åren. Under år 2026 sparar vi det här beloppet.

När det gäller nästa års upphandling så när lagtinget har fattat sitt beslut om trafikstrukturen, då kommer vi att påbörja själva upphandlingen. Då bestämmer vi hur den ska utformas, om det ska vara ett förhandlat förfarande eller en konkurrenspräglad dialog, samt vilken modell vi ska använda.

Vi vänder oss sedan till marknaden med krav. Vad ska det få kosta? Vad ska presteras? Vi kommer att ställa krav på leveransvillkor, tekniska lösningar, kontraktsvillkor och så vidare, inklusive miljökrav.

Ledamoten nämner att det enda vi vet är att det ska vara el. Nej, det är nog det enda vi inte vet, utan det handlar om att ställa miljökrav.

Talman!

Men varifrån kommer då summan 340? Hur kommer det sig att det inte är 320, 360 eller 400? Det måste ju finnas något uträkningsmaterial någonstans som ligger till grund för det här.

Och jag tycker att det kan väl ändå inte vara svårt att förstå att den som är brukare av en tjänst, oavsett om du behöver dialys för att din njure är skadad eller om du behöver använda olika transportmedel, vill ha någon sorts klarhet inför framtiden.

Det här är en fullmakt in blanco som begärs av den nu sittande landskapsregeringen, och det är väldigt, väldigt olyckligt. Det finns så otroligt många frågetecken och öppna frågor i det här, så det är faktiskt inte riktigt värdigt att hantera ett så viktigt område på det här viset.

Talman!

Jag har reagerat, precis som ledamot Thörnroos, när det gäller de redan upphandlade turer och neddragningen av antalet turer. Varför gör man dessa ändringar? Varför betalar man först 100 pengar och får sedan bara något för 90 pengar? Det är en ganska dålig affär.

Till tidigare lantrådet och infrastrukturministern vill jag ändå ställa en fråga angående upphandling. När man gör en korrekt upphandling som inte faller i någon domstol, borde en av de viktigaste delarna vara att en eventuell anbudsgivare inte deltar i hur man tar fram själva anbudsförslagen? Eller tänker jag fel?

Talman!

Det är nog väldigt insyltat; Axferries, Finferries och landskapsregeringen. Tyvärr är det ofrånkomligt att man hör de mest märkvärdiga saker. Allt stämmer säkert inte. Men inte skulle jag känna mig riktigt trygg som infrastrukturminister att gå ut med en sådan här upphandling?

Det var också intressant det informationstillfälle som anordnades. Det var Finferries VD och inte Axferries VD som höll informationen. Ja, det finns nog många funderingar även inom sjöfartskretsar kring själva det här upplägget.

Talman!

Jag sa redan i remissdebatten att jag tycker att ledamotens motion nummer 6 är. Den handlar om självstyrelsen och en informationskampanj som föreslås. Jag kommer att stöda den i den fortsatta debatten. Jag kan inte förstå varför man inte kunde godkänna den i finans- och näringsutskottet, men det är ju finans- och näringsutskottet som bestämmer det. Jag ville bara framföra att jag tycker att motionen är bra.

Talman!

Jo, jag tycker också det och det finns så många sätt att kommunicera nuförtiden. Man behöver inte skicka hem ett brev till alla ålänningar; det finns digitala forum där man kan göra det. Det finns verkligen otroligt många alternativ, och landskapsregeringen är tidvis väldigt kreativ. Kanske ska vi ta vara på något av det.

Det som gjorde mig extra beklämd under ett tidigare replikskifte var när infrastrukturministern med stolthet i rösten berättade att man får ta upphandlingarna från NTM-centralen och använda dem, och att vi bara behöver ändra lite på dem.

Det känns som att vår självstyrelse glider oss ur händerna. Jag har hela tiden sagt att det är digitaliseringen som försvårar, och att vi är för små för att klara oss i en digital internationell värld. Men jag tror att jag måste omvärdera. Det är denna landskapsregering som mer eller mindre praktiskt ger bort våra behörighetsområden.

Talman!

När det gäller självstyrelsen så är det ju ett system där vi övertar lagstiftningsbehörighet, och vi tog över ett jättestort område: digitaliseringen, vilket ledamoten var emot. Jag vill understryka och påminna om detta.

Jag tänkte också diskutera kring detta. Ledamoten pekar återkommande på att det skulle finnas någon form av demokratiunderskott, att ledamoten inte får all information. Vi har ett parlamentariskt system där vi förhandlar om platser. Systemet bygger på att man inom sin grupp får informera om vissa frågor. Det som är konfidentiellt får endast hållas inom utskotten.

Jag var själv ansvarig för den här förhandlingen när vi tillsatte dessa platser. Till exempel fick ledamoten Alfons Röblom en ersättarplats i alla utskott för att kunna tillgodogöra sig information från alla områden.

Det som har hänt sedan dess är att det har uppstått tre politiska vildar i parlamentet, varav ledamoten är en. Menar ledamoten att systemet ska anpassas efter detta?

Talman!

Jag betackar mig för epitetet "politisk vilde". En politisk vilde är en person som inte hör hemma i någon grupp överhuvudtaget, och det stämmer inte på mig.

Jag har tillsammans med andra bildat ett eget parti som heter Pro Åland, en politisk tankesmedja. Det är en registrerad förening, precis som till exempel Liberalerna på Åland. Vi får stöd från den finska staten för att bedriva partiverksamhet, och vi får även stöd från lagtinget för att verka här. Jag är ingen politisk vilde.

Jag lämnade mitt parti av anledningar som jag inte tror att jag ska ta upp här nu.

Så, "politisk vilde", nej, nu tror jag nog att minister Zetterman får backa lite på det.

Talman!

Man får be ledamoten om ursäkt om det var känsligt. För mig är det ett helt fullkomligt vedertaget begrepp för personer som lämnar sina partier, att man blir en politisk vilde och ställer sig utanför sitt eget parti. Jag ser ingenting fult i det. Det är ett vedertaget begrepp för just det som ledamoten, tillsammans med två andra ledamöter, har gjort.

Inte kan det väl vara så att om man bryter sig loss från de partier som har blivit invalda i parlamentet och alla förhandlingar är klara, menar ledamoten att man borde bryta upp tidigare förhandlingar, eller hur ska det annars fungera? Vi har ett system där partier får tillgång till information via sina utskottsmedlemmar. Ibland kan den informationen vara så konfidentiell att det bara är utskottsmedlemmarna som får tillgodogöra sig den.

Men hur är det tänkt? Jag kan inte se det demokratiunderskott som ledamoten pekar på.

Talman!

En politisk vilde är partilös. Det är skillnaden mellan en partimedlem och en politisk vilde. Ofta används epitetet "politisk vilde" i negativa ordalag, särskilt i Sveriges riksdag, som jag lyssnar på ganska mycket. Jag vill klargöra att det finns en skillnad här.

När det gäller parlamentariska grupper så det har ingenting att göra med hur man fördelar platser i samband med lagtingsvalet. Parlamentariska grupper uppstår ju så att säga under resans gång. När jag valdes in i skattegruppen till exempel, som föredömligt leds av ledamot Anders Ekström så var jag inte medlem i Åländsk Center när det skedde. I den gruppen var jag välkommen. I infrastrukturministerns tankesmedja för framtidens skärgårdstrafik, en produkt av tjänstemännen, där var jag inte välkommen.

Tack, herr talman.

Ledamoten var inte med i den här parlamentariska gruppen och jag tror inte att det hade gjort någon skillnad, för vi har ju sett resultatet av det nu, och det blev ju ingenting av det. Det var bara ett spel för gallerierna.

Ledamoten tog upp några frågor här. I praktiken handlar det om att el ska installeras. Alla underlag bygger ju på att färjorna ska elektrifieras. Man har räknat med kostnadsbesparingar och att fartygen konverteras. Ministern sade själv i den ordinarie budgetdebatten att de fasta elkonstruktionerna ska tillkomma och att man skulle titta på hur man kan finansiera dem, utöver den fullmakt som vi diskuterar här idag och det som ledamoten tog upp på en direkt fråga från ledamoten Mansén. Så det är nog helt vedertaget, även om det inte de facto står "el" i fullmakten.

Talman!

Det är underförstått. Men jag förstår inte var alla dessa investeringspengar ska komma ifrån? De ska användas för att investera i broar, det finns säkert med. Det ska investeras i ett nytt färjfäste i Snäckö, en ny väg och en ny hamn. Man funderar även på att investera i ett nytt sjukhus, vilket jag svårligen kan tänka mig att Finland har möjlighet att finansiera. Dessutom verkar det som att man nu också ska investera i den här infrastrukturen, vars prislapp åtminstone är okänd för mig.

Tack, talman!

Som ledamoten säger, den här fullmakten är helt öppen och vi vet inte alls vad vi ska ta ställning till i praktiken. Vi har bara något slags underlag och lösa diskussioner, men vi får inte svar på våra frågor. Vi har inte fått svar på våra frågor varken i tankesmedjan eller i utskottsbehandlingen. Istället för att diskutera bristerna i sitt eget förslag ägnar man sig åt svartmålning av vårt förslag, vilket är djupt beklagligt.

Det bygger på förtroende, och personligen har jag inte förtroende för att landskapsregeringen ska göra som de säger att de ska göra. Hittills har de inte gjort det.

Vi såg senast en diskussion om Töftöfärjan och hur man skarvade ihop några miljoner till, när det inte riktigt höll enligt de pengar som lagtinget hade budgeterat. Då skarvade man till det och fixade till det. Jag tror att risken är stor att man gör på liknande sätt här när det gäller den här stora upphandlingen, om det visar sig att pengarna inte räcker till.

Det finns för mycket politisk prestige i det här nu. Man måste skarva till det och få det att gå igenom oavsett vad det kostar.

Talman!

Jag delar oron för att kostnadskalkylerna inte kommer att hålla. Men till skillnad från ledamoten tror jag att man helt enkelt kommer att skära ytterligare i turlistan. Det är vad jag tror kommer att ske.

Faktum är att vi inte vet hur något kommer att se ut nu heller, eftersom det saknas underlag och servicenivåer. Det finns inga garantier alls för skärgårdsborna när det gäller hur den framtida trafiken kommer att se ut. Det är ingen bra grund för varken inflyttning eller företagsetableringar.

Tack, vicetalman!

Den 7 november skickades de kalkyler som vi har diskuterat här idag ut. Alla här i lagtinget har haft ungefär en månad på sig att analysera dessa beräkningar och hur man har tänkt kring det nya upplägget i jämförelse med det befintliga upplägget.

Jag tänker att ledamoten har erfarenhet som infrastrukturminister, eller trafikminister hette det på den tiden. Finns det något i kalkylerna som ledamoten har funnit som kan ifrågasättas? Jag syftar inte på något konkret just nu, utan det har varit mycket svepande ord. Men finns det något specifikt i kalkylerna som är felaktigt?

Talman!

Jag kan inte peka ut något exakt och konkret. Jag har nämligen inte valt att lägga 50, 100 eller 200 timmar på att analysera siffrorna. Jag ser det inte riktigt som min primära uppgift i Ålands lagting. Siffermaterialet är ett stöd för mig i min tankeverksamhet.

Men jag är bekymrad. Siffrorna har vid tidigare tillfällen inte visat sig vara helt tillförlitliga, om jag uttrycker mig så. Eftersom vi nu talar om så otroligt stora summor så om det finns det ett litet, litet fel någonstans så kan det leda till astronomiska belopp under en 15-årsperiod. Det gör mig lite orolig. Jag vet egentligen inte heller hur jag ska kunna få någon riktig vetskap kring detta.

Det var bra att få bekräftat att ledamoten inte vet helt enkelt hur siffrorna ser ut. Det har ju förekommit många stora ord i media, att det har varit helt åt skogen, och det är tråkigt att man inte har satt sig in i det.

Jag har en annan fråga. Jag har trott att det inte finns kalkyler från oppositionens sida. Har ni haft några interna kalkyler på de alternativ som ni kom fram till när ni fastställde de här fullmaktsnivåerna? Finns det några sådana kalkyler som har delats mellan oppositionspolitikerna som stöder det här alternativet som ni har haft som grund för det ni framför?

Talman!

Att jag i mina anföranden väljer att inte bara tala om siffror, såsom ledamoten Ekström gör, så betyder inte att jag inte har satt mig in i siffror eller tagit det till mig. Det epitetet tänker jag inte heller ta på mig. Jag anser att jag är hyggligt bra på att läsa siffror, men det finns andra områden där jag är bättre.

När det gäller de kalkyler som Ekström så gärna vill ha, rekommenderar jag att han pratar med ledamot Mika Nordberg, som är den som arbetar mest med dessa Excel-filer.

Tack, herr talman!

Jag tänkte fortsätta på det resonemang som ledamoten Thörnroos och jag hade här igår. Hon uttryckte en oro över att Hållbart Initiativ hade blivit lurade och att jag hade trampat på en politisk mina. Jag sätter istället min tilltro till de texter om persontransporter som vi har fått in i utskottets betänkande.

Om man följer ledamotens resonemang, att det fortfarande finns mycket som inte är beskrivet på detaljnivå och att fullmakten är öppen, då är det väl ganska smart att från den här salen i ett utskottsbetänkande försöka visa vad man anser vara viktigt för den framtida trafiken.

Absolut. Jag tycker det är klokt resonerat att man försöker få in skrivningar. Det är alltid något som man senare kan lyfta fram.

Men med tanke på hur mycket ryggdunk det har varit från regeringsbänken, över vilken ofantligt duktig förhandlare ledamot Alfons Röblom är, och vilken fin kille han är överlag, så redan det gör mig lite tveksam. Vi vet alla att ledamoten är en stor vän av persontransporter.

Jag har själv anlitat en persontransporttrafik med svävare, som för övrigt ledamotens far körde på den tiden när jag jobbade på ett kryssningsfartyg och åkte in till Mariehamn på morgonen. Det fungerar under vissa tider av året.

Om det går att frigöra kapital för det, så absolut. Men färjorna som tar passagerare och bilar som måste gå först, så är det bara så.

Talman!

Gårdagen var tung. Jag vet inte om det är vädret där ute som gör oss extra stingsliga eller om det är så att vi alla känner allvaret i alla dessa miljoner som nu binds fast för många, många år. Jag tog själv till kraft uttryck igår och det är inte okej, men jag kommer alltid att stå upp för de som är närmast mig i medvind eller motvind. Sådan är jag och blir någon onödigt påhoppad så reagerar jag.

Jag tänker inte prata om skärgårdstrafiken i mitt anförande även om jag borde, jag orkar helt enkelt inte det idag. Det mesta är ändå redan sagt och vi kommer ändå inte övertyga någon här i salen om det ena eller andra förslaget som inte redan är inne för det ena eller det andra förslaget

Talman! Jag är glad över att se positiva skrivningar kring min motion kring kvinnors hälsa, lite förvånad att se texten kring motionen under Ålands hälso- och sjukvård, men kanske det är där man valt att sätta den där för enkelhetens skull då vi är två motionsställare som har motioner inom det ämnet. I betänkande kan man i alla fall läsa att utskottet ser fördelar med att öka kunskapen om hur klimakteriet och hormonella förändringar påverkar kvinnors hälsa och arbetslivet och hur man kan främja insatser inom folkhälsoarbetet. Det kan nog många här i salen och ute i vårt samhälle hålla med om, men hur ska detta arbete göras? Vem ska ta ansvaret för att detta görs? Det borde ligga i allas intresse när vi kvinnor förlorar fem till tio procent av vår arbetsförmåga, något som kostar Åland miljonbelopp. Kvinnor över 50 år är ju trots allt Ålands största sammanhängande yrkesgruppen inom det offentliga Åland.

Jag avser att ta min motion nr 37, "Kvinnors hälsa genom livet" till omröstning. Jag tycker att det är på tiden att vi kvinnor får den uppmärksam som behövs kring klimakteriet och hormonell hälsa och att landskapsregeringen initierar ett projekt kring det ämnet, likt de som gjordes kring barn och ungas hälsa och välmående som snart avslutas. Pengarna finns på ett reservationsanslag från de medel som förra regeringen tillsammans med PAF satte in i budgeten kring fritidsedeln för barn som denna regering valt att inte gå vidare med.

När det gäller mina motioner kring Åland som nordisk testzon för innovation och livskraftig samhällsutveckling samt den motion jag har om ett enklare Åland för företagare så hittar man även där riktigt positiva skrivningar kring dem. Vi behöver sannerligen göra vad vi kan från samhällets sida för att få hjulen att rulla . Jag tror genuint på iden att göra Åland till en nordisk testzon. Det finns pengar att hämta inom detta område och vi på Åland är inte bäst i klassen på våga ta för oss tycker jag. Jag tror att vi kan utveckla ett program för Åland som nordisk testzon för innovation och livskraftig samhällsutveckling, i samarbete med Nordic Innovation, Nordiska ministerrådet och lokala aktörer som jag skriver i min motion och stärka Ålands roll som modellregion.

Det är lite tråkigt när man inte sitter i finansutskottet för ibland skulle man vilja veta vad som är så farligt att man inte kan godkänna en motion där det dessutom finns pengar inom momentet som inte är fast i vissa saker utan som är möjliga att omprioritera under momentet.

Talman! Efter två dagar av budgetdebatt, siffror och skarpa motsättningar vill jag till sist ta tillfället i akt och påminna om att politik också är ett hantverk i ansvar och förtroende.

Vi kan fastna i det som skiljer oss åt, i det som inte blev som vi ville. Men vi har också ett gemensamt ansvar att se till att Åland står starkt när besluten väl är tagna, även om vi inte gillar dem det minsta.

Samhället måste fortsätta fungera, människor måste orka arbeta, våra företag måste våga investera och att vår framtidstron inte går förlorad i skitiga debatter.

Det kräver ibland mindre prestige och mer nyfikenhet. Mindre låsningar och större vilja att justera, förbättra och tänka nytt längs vägen.
Det är så jag ska försöka ta mig vidare från den här budgetdebatten, trots gårdagens bittra eftersmak. Med fortsatt engagemang, men också med respekt för att vi alla i den här salen ytterst delar samma uppdrag, att göra det bästa möjliga för Åland, även när vägen dit ser olika ut. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Det är en bra motion som ledamot Annette Holmberg-Jansson har lämnat in om Åland som en testzon. Jag stöder alltid tankar kring hur vi ska kunna stärka Åland och få hit projekt och annat som bidrar i sin tur till utvecklingen av Åland. Jag tycker att det är jättebra.

Det är också därför som jag tar upp högskolan. Det är viktigt att högskolan ska vara en knutpunkt för den verksamheten här på Åland. Och det är därför i sin tur som jag blir så irriterad när landskapsregeringen, så styvmoderligt som de gör, hanterar högskolan.

Jag vill uttrycka mitt stöd för det som ledamoten säger.

Talman!

Jag vet att ledamoten och jag tycker väldigt lika när det kommer till frågor som rör högskolan. Vi är överens om att ge dem större möjligheter att arbeta fritt.

Det är också viktigt att våga titta på hur vi kan arbeta brett för att attrahera människor som vill komma hit och testa olika idéer på Åland.

Vi har alla möjligheter här. Vi har lagstiftning på plats, vi har nära till beslutsfattare och vi verkar inom ett begränsat område. Det borde göra oss till en perfekt plats för detta, särskilt i jämförelse med stora Sverige eller Finland.

Tack, talman!

Det som borde vara positivt med Åland är just en fri, agil och snabbt jobbande högskola. Tyvärr har den processen stannat av helt och hållet.

Den andra kommentaren jag vill göra angående ledamotens anförande handlar om motioner. Jag tror att det skulle öka medborgarnas förståelse och tilltro till lagtinget om vi blev bättre på att anta motioner som det finns en majoritet bakom. Istället för att krumbukta oss för att avslå dem, och ändå ta till oss av det positiva i avslagen som finns idag.

Om motionerna inte har direkta implikationer eller konsekvenser för ekonomin i budgeten, som skulle ställa till det, finns det ingen anledning att inte bara anta dem.

Talman!

Det finns ju en tradition att det är så man gör. Men traditioner är väl till för att brytas kan jag känna.

Vi har ett ramverk som styr och pengarna ska vara finansierade någon annanstans. Jag satt i finans- och näringsutskottet under min första period i lagtinget. Jag vet att man sitter och tittar på ord och vilka ord som passar in. Det är lite tråkigt.

Om tanken, viljan och idén är bra, så varför slå ner den och avslå motionen? Man klumpas ihop i en klump. Jag skulle vilja veta varför alla mina motioner blir avslagna. På vilken grund är de avslagna?

Tack, talman!

Bästa lagting. Jag vill i mitt anförande föra en diskussion, kanske föga förvånande, kring skärgårdstrafiken utifrån skrivningar i betänkandet och de reservationer som inlämnats med utgångspunkt i oppositionens förslag kring omläggningen, som i det sistnämnda förslaget inte skulle omfatta hela skärgården utan enbart den norra.

För det första. Jag har sagt det förut. Keep it simple. Den sloganen ska enligt mig föresväva allt arbete. Därför tycker jag att regeringens förslag till omläggning av trafiksystemet i skärgården är lite av en kopia hur man tacklat motsvarande utmaningar i den i öst närliggande skärgården, nämligen Åbolands skärgård. Man har säkerligen sneglat lite ditåt. Det kallas omvärldsbevakning.

I Åbolands skärgård har man valt en samverkande hybridlösning som består av landsvägsfärjor, broar, vägbankar och vägar som går diagonalt över land mellan färjfästen. Det har visat sig vara ett vinnande koncept. Från Houtskär tar man sig med en gul landsvägsfärja, som förresten ska bli vit, till Galtby och vidare med kollektivtrafik eller eget fordon till ett färjfäste och en landsvägsfärja som tar dig till Nagu och därifrån vidare i ditt fordon till nästa färjfäste och landsvägsfärja, över broar och vägbankar, till fastlandet Pargas. Man har alltså inte valt att ha en färja som tar dig från Houtskär till Norrskata, vidare till Galtby och därifrån runt land till ett par bryggor eller färjfästen i Nagu kyrkby runt Lill- och Stormälö och för att sedan till sist stranda i Pargas eller varför inte Åbo. En sådan lösning, som påminner om mjölk- och ångbåtsepoken, skulle sannolikt ha bromsat eller hindrat utvecklingen i den åboländska skärgården medan den rådande samverkande lösningen har avgjort bidragit till den gynnsamma utvecklingen som skett i Nagu och som sedan spillt över till såväl Korpo som Houtskär.

Genom att leda trafiken i skärgården delvis över land och genom Nagu kyrkby så har bygden blommat ut med året runt-verksamheter och ett livfullt näringsliv bestående av butiker, restauranger, entreprenörer och hantverkare. Detsamma gäller Korpo kyrkby som också genomgått en mycket välkommen positiv utveckling liksom även Näsby på Houtskär som är en riktig pärla för turisterna som exempelvis anländer sjövägen eller med cykel längs skärgårdens ringväg.

Mot den här bakgrunden ser jag fördelarna med det förslag till omställning som landskapsregeringen lägger fram i nästa års budget. Jag ser vilka chanser som skärgårdskommunerna nu erbjuds i och med att trafiksystemet garanterar fortsatta reella möjligheter till samarbete och en gemensam arbetsmarknad. Jag är ganska säker, och tyvärr delar många med mig den uppfattningen, att om inte det här förverkligas nu så kommer vi inte heller i framtiden att behöva lägga energi på den fråga som synbarligen är en ödesfråga för skärgårdens utveckling. Nämligen, i annat fall kommer levnadsmöjligheterna i skärgården att gå sotdöden till mötes helt enkelt för att det kommer att vara svårt att få acceptans för ökade anslag för driften av skärgårdstrafiken. Det innebär högst sannolikt betydligt färre turer. Så har det gått alltid förut när pengarna trutit. Skärgården blir därmed ett samhälle som lever upp under 6 sommarveckor och för en tynande tillvaro resten av året.

Om samhället är villigt att satsa 340 miljoner i omställning och ytterligare miljoner i en säkrad standard i form av infrastrukturella satsningar i förbättring av vägar och distribution av el så är det åtminstone för mig svårt att hitta argument för att motarbeta det. Jag kommer att rösta för regeringens budget och håller därmed med om de skrivningar som finans- och näringsutskottet formulerat så utomordentligt väl i betänkandet, trots att jag inte fått alla mina önskemål uppfyllda.

Det är klart att jag under resans gång haft synpunkter på den modell som landskapsregeringen nu gått in för och som utskottet omfattat, visserligen med reservation från oppositionen.

Jag har bl.a. framfört att det är urbota dumt att överge Långnäs som hamn och knutpunkt för skärgården. I stället borde, enligt mitt förmenande, all trafik från den norra skärgården ledas dit och därifrån i stället för Hummelvik, en satsning som levt över sin tid och som låst även den modell vi går in för idag i och med att man strävar efter högst en timme långa färjepass. I ljuset av det kravet så förlorar Långnäs som alternativ men samtidigt så tror jag på teknikutvecklingen och att Långnäs i framtiden återigen blir högaktuell varför hamnen där inte ska lämnas åt sitt öde. Kanske det här kunde ha varit den kompromisslösning som lagtinget kunde ha enats om. Kanske. Kanske inte. Men, än är det inte för sent att hitta konsensus.
Samtidigt så kommer upphandlingen emot som sätter press på att hitta en lösning som alla kan leva med, lite som fred på jorden.

Jag har ingen lojalitet att ta hänsyn till eftersom jag rår över mig själv. Därför har jag försökt förhålla mig sakligt till alla inlägg i diskussionerna som startade i Tankesmedjan för skärgårdstrafik och som utmynnade i föreliggande förslag. Givetvis är jag färgad av den kunskap jag förvärvat såväl i teori som praktik över årtionden som boende i skärgården. Jag har dessutom pendlat från Vargskär i norra Föglö sedan 2006 till jobben i Mariehamn och har därmed även daglig erfarenhet av såväl vajerfärja som frigående färjor. Just idag, t.ex. så har jag kommit till Långnäs med Skiftet från Överö och när jag åker hem ska jag först ta Skarven från Svinö och efter fullmäktigemöte i Degerby ska jag ännu ta vajerfärjan över Embarsund, som för övrigt borde elektrifieras omgående.

Det är klart att jag är färgad av den här kunskapen. Men det har inte hindrat mig från att framföra mina synpunkter i olika sammanhang. Med hjälp av de kalkyler som vi fått ta del av så visar det sig klart och tydligt att investeringarna i södra linjen är de mest kostnadseffektiva av alla. Det är ju inte svårt att förstå. Det har man gjort redan i 50 år, allt sedan en hamn i Hastersboda varit aktuell för första gången. Jag har personligen ingen vinst att hämta i den lösningen, men det har Kökar och Föglö och indirekt även Sottunga och varför inte även Husö och Kyrkogårdsö genom den tillväxt som möjliggörs i regionen. Dels kan ett interkommunalt samarbete konkretiseras men framförallt så kan den arbetsföra befolkningen röra sig över ett större ekonomiskt område eller arbetsmarknad, med andra ord kan den som så önskar och som inte hittat en försörjning på sin hemort möjligen hitta ett arbete utanför kommunen och ändå komma hem till natten. Jag välkomnar regeringens förslag. Tack talman!

Tack, talman!

Det här förslaget handlar om att det ska finnas en till färja. Jag tror att vi måste sluta kalla det reservfärja, för det är inte vad det handlar om. Den ska trafikera parallellt med Föglölinjen, det är en del av det här upplägget. Jag har inte fått något svar av ansvariga när jag har frågat hur mycket den ska trafikera när den behövs.

Ledamoten, som är bosatt på Föglö och har god kännedom om den här trafiken. Han kanske kan svara på hur mycket mer trafik som behövs för att livet ska fungera på ett bra sätt ute i skärgården när hela södra linjen tas bort och trafiken från Sottunga och Kökar ska leda över Föglö? Hur mycket mer trafik behövs egentligen?

Tack, talman!

Tack, ledamot Wikström, för frågan. Jag har noterat att ni har ställt den här frågan många gånger under debatten.

I kalkylerna, som ni också är mycket väl medveten om, framgår det att man har räknat med tio veckor i trafik som komplement för Föglölinjen. Men vad säger egentligen tio veckor? Vi vet ju att av dessa tio veckor kan det hända att några turer måste förläggas till påsk till exempel, eller kanske tidigare eller senare, när det är skolornas höstlov. Sammantaget har man i kalkylen räknat med tio veckor.

Jag ser det som väldigt positivt om den här färjan skulle behöva användas mycket mera. Det skulle ju innebära att folk har ett behov av denna trafik ytterligare. Det betyder att Kökar, Sottunga och Föglö har behov av fler turer, alltså att transportera fler människor och tjänster till regionen.

Tack, talman!

När man följer nyhetsrapporteringen och ser vad de olika skärgårdskommunerna tycker, så har jag den uppfattningen att man i Föglö är väldigt missnöjd med trafiken idag. Många uppfattar att det är för få turer med Skarven, man kommer inte med och det kommer in skrivelser ganska ofta. Jag har inte sett någon skrivelse sedan det här förslaget presenterades, vilket jag tycker är lite konstigt. Vi vet ju inte hur mycket extra trafik som det ska komma. Tio veckor utspridda över hela året, kommer de att räcka till?

Det jag försöker fråga är hur mycket mer som behövs. Räcker det med att vi kör tio veckor på sommaren? Menar ledamoten att om vi sprider ut de här tio veckorna över hela året så är det tillräckligt? Kommer det att vara nog för att näringslivet ska kunna utvecklas och så vidare?

I den här fullmakten finns det ju bara pengar och inte särskilt mycket turer överhuvudtaget.

Ledamot har erfarenhet från Föglö, så det är intressant att höra hur han resonerar i den här frågan.

Tack, talman!

Tack ledamot Wikström. Det är väl ingen som vet om de här tio veckorna räcker. Man har utgått ifrån det och använt det som underlag, det trafikupplägg som vi har idag, huvudsakligen trafiken till Sottunga och Kökar, samt Föglölinjen. Vi vet att vissa turer är hårt belastade på Föglölinjen, absolut.

Men jag tror också att Föglöborna inte kommer att använda sig av de turer som ansluter från Sottunga eller Kökar, man försöker undvika dem. Jag tror att man lär sig ett beteende som tar hänsyn till detta.

När det gäller bokningar är vi inte förtjusta i dem. Den som pendlar varje dag åker med 06:30-turen. Den behöver inte boka, för det finns plats på den turen ändå. Det är kanske 25 bilar på den turen.

Talman!

Skulle ledamoten kunna berätta hur många deltidsboende, distansarbetare och stuggäster som numera vistas på Föglö, utöver den fasta befolkningen? Ser ledamoten någon skillnad i hur detta har förändrats, särskilt efter pandemin och med den ökade möjligheten att distansarbeta?

Föglö var tidigt ute med att etablera ett starkt fibernät och goda möjligheter för distansarbete. Under den korta tid jag har varit på Föglö, jämfört med ledamoten, så har jag noterat att många utnyttjar just denna möjlighet. Det verkar också som att fler och fler vistas på Föglö under lågsäsong och mellansäsong, och inte bara under sommaren.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Jo, det har nog ökat. Det är mycket glädjande och väldigt positivt. Dessa fritidsboenden är ganska flexibla med sitt resande. De behöver inte nyttja de mest trafikerade turerna, utan anpassar sig efter det. Det är verkligen positivt, och vi är glada för det.

Vi skulle kanske kunna hitta en fördelningsnyckel för uppbärande av inkomstskatter, och fördela dem på de orter där det finns ett utpräglat fritidsboende.

Talman!

Man kanske får se det som så att butiken får extra kunder under låg- och mellansäsongen.

Orsaken till att jag lyfter det här beror på att vi har haft diskussioner om dessa tio veckor som den här extra färjan ska gå. Av erfarenhet vet vi att det är fredagar och söndagar som är mest intensiva. Man har inte så mycket flexibilitet på söndagar. Man vill hem på söndag när man ska på jobb på måndagen, och samma sak gäller fredagar, då finns det ett tryck.

Det är nästan så att det är mest tryck i maj när man ska bunkra upp och sätta igång allting på våren, och sedan i september när man ska tömma stugan. Därför har jag svårt att se hur de här tio veckorna ska räcka till.

Jag har inte riktigt förstått men är det meningen att personalen ska sitta ombord och vänta om det behövs, eller hur ska det fungera?

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Vi vet att reservfärjan Knipan idag kostar ungefär 93 000 euro per månad. Den ligger i Mariehamn och är inte i trafik. Det är därför ganska vettigt att ha en reservfärja som ligger i Svinö och kan assistera under trafiktoppar. Kostnaden för detta är marginell, som den ökar om den sätts trafik. Det handlar i så fall endast om bränsle som tillkommer

Talman!

Tack för ett bra anförande ledamot Juslin. Jag ville bara höra lite mer om en sak. Jag uppfattade att i tankesmedjan, när vi började i våras, så var det mycket fokus på de stora frågorna som skulle vara bra. Vi pratade mycket om kapacitet, om de olika säsongerna och hur de skiljer sig åt på ett väsentligt sätt och så vidare. Vi diskuterade även kostnader.

Under resans gång har vi diskuterat många olika aspekter. Jag uppfattar att det har förts fram olika förslag och varianter på hur vi kan gå vidare. Jag uppfattar att allt detta har räknats igenom och presenterats, och man har konstaterat att flera förslag har varit bättre än den befintliga trafiken. Men inget av dessa förslag har varit bättre än det nya förslaget som nu ligger på bordet.

Stämmer detta överens med den bild som ledamot Juslin också har om arbetet i tankesmedjan?

Tack, fru talman!

Tack ledamot Ekström. Jag delar den bilden. Jag har nog samma uppfattning.

Det som har varit lite knepigt här i tankesmedjan är att det inte har gått att få fram konkreta uppgifter om de förslag som har lagts kring Långnäs. Det har fallit på tekniska detaljer.

Jag efterlyste också att få ta del av de uppgifter som ligger till grund för oppositionens förslag, men jag fick inte dem. Det var för några veckor sedan, den 20 november, som jag begärde att få ta del av de uppgifter som presenterades, men jag fick inte heller det.

Jag tänker på de alternativ som finns. Jag lämnar oppositionens förslag.

Även om vi skulle köra vidare med befintlig trafik så är det en ganska stor skillnad i kostnader jämfört med det förslag som ligger på bordet nu. Jag uppfattar att detta skulle leda till att vi behöver justera turlistorna ganska drastiskt. Jag pratade i mitt anförande om att man slaktar turlistorna, vilket jag anser att behövs. Om man tänker sig en halvering av turlistorna, så att vi kommer ner till 6-7 turer per dag på Skarven, som idag har 12 turer på sommaren. Skulle ledamot kunna fundera på det?

Jag har också hört att bara en liten sänkning till 9-10 turer skulle få ganska stora konsekvenser. En halvering idag, vad skulle det få för konsekvenser?

Tack, fru talman!

Tack ledamot Ekström. Ja, det skulle vara ödesdigert, det är jag hundra procent säker på.

Resandet på Föglölinjen skiljer sig från de andra linjerna, eftersom vi har pendlare. Det är oerhört viktigt att de kan ta sig till sina arbetsplatser, och till de tider som tillämpas på arbetsplatserna.

Jag har förstått att någon i de mer perifera kommunerna har sagt att de är nöjda med en tur på morgonen och en tur hem på kvällen, men det fungerar inte på Föglö. Det är inte så vårt samhälle är uppbyggt. Det är uppbyggt kring arbetskraften, arbetspendlingen och den arbetsföra befolkningen. De behöver kunna röra sig i båda riktningarna.

Vi behöver entreprenörerna ut till Föglö. Vi behöver få vår befolkning till arbetsplatser på sjukhuset, på Oasen eller varför inte här i huset.

Talman!

Ledamoten nämnde i sitt anförande att upplägget kring det planerade trafikupplägget i den åländska skärgården liknar mycket hur trafiken ser ut i Åbolands skärgård. Det är inte så konstigt. För arkitekten bakom det här förslaget är Finferries som hanterar de korta färjpassen i Åbolands skärgård.

Men i Åbolands skärgård är färjpassen 10-15 minuter med elektrifierade färjor. Det längsta färjpasset är väl uppemot 40 minuter. Att jämföra Åbolands skärgård med Ålands skärgård känns lite märkligt, eftersom vi faktiskt har längre avstånd i den åländska skärgården, även fast vi skulle gå in för det här nya kortruttsupplägget.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Holmberg. Jag är nog lite tveksam till den uppgiften. Från Galtby till Houtskär tar det ca 45-50 minuter.

Vi har längre färjpass idag, men det blir kortare färjpass i framtiden och det är väl dit vi ska sträva.

Fru talman!

Nej, det kommer vi inte att lyckas med och det fick vi höra på lobbymötet med Finferries, att det är korta pass. Ledamot Lindén har också berättat om sina erfarenheter från den åboländska skärgården.

Men jag går vidare till det som ledamoten nämnde om Långnäs. Jag upplevde att det fanns ett visst gehör i den här tankesmedjan och Juslin lyfte detta där. Jag har även förstått från branschfolk att man inte förstår varför man inte använder Långnäs mera i framtiden.

Upplevde ledamoten att det fanns någon kompromissvilja i den här tankesmedjan, eller var allt redan satt på plats? Vi hade ganska många möten som vi deltog i tillsammans, och det skulle vara intressant att höra hur ledamoten ser på det här. Var det lagt kort ligger eller blev det några ändringar när vi väl var där?

Tack, fru talman!

Tack ledamot Holmberg. Jag har tagit upp detta några gånger. Jag märkte att de tekniska förutsättningarna inte fanns utifrån det upplägg som presenterades. Därför lämnar jag det, men jag passar förstås på att ta upp det vid tillfälle. Jag tycker att det är synd att lämna Långnäs som är en viktig knutpunkt i den åländska skärgården.

Talman!

Jag har haft möjlighet att delta som ersättare med närvaro och yttranderätt i finans- och näringsutskottet. Det har varit god stämning och gott humör i utskottet, även om vissa frågor har varit väldigt knepiga.

Jag vill passa på att lyfta på hatten till utskottsmedlemmarna, med ordförande Holmberg i spetsen, för den goda stämningen. Jag vill också rikta ett särskilt tack till utskottsmedlemmen Wille Valve, som på ett föredömligt sätt har tagit sig an rollen att lyfta även andra oppositionspartiers budgetmotioner i processen. Det tycker jag att är ett fint samarbete.

Det är också glädjande att se att en del av tankegodset från vissa motioner faktiskt återfinns i utskottets betänkande. Under beredskapsavsnittet nämns uttryckligen att samhällskritiska företag ska involveras i beredskapen, vilket var syftet med Hållbart Initiativs motion om att involvera företag i beredskapsarbetet.

Betänkandet konstaterar också att klimakteriet och hormonella förändringar har inverkan på kvinnors hälsa och arbetsliv, vilket lyfts i motioner både från mig och från kollegan Annette Holmberg-Jansson. Det är bra att det nämns i betänkandet, men jag tycker inte att det är tillräckligt. Jag kommer därför att lyfta den motionen till omröstning i hopp om att få in konkreta åtgärder.

Talman! Samtidigt finns det också andra viktiga delar som inte lyfts tillräckligt. Jag tänker särskilt på VA-frågan. Utskottet nämner det under tillväxtrubriken, men jag anser att utskottet bör ha en betydligt tydligare uppmaning till landskapsregeringen när det gäller de stora investeringarna och utmaningarna som finns i vatten- och avloppssektorn på Åland. Det är viktigt att tydligt uttrycka vikten av att landskapsregeringen tar ett ledarskap för en sammanhållen och långsiktig planering. Därför föreslår jag att betänkandet kompletteras med ett nytt stycke under rubriken Klimat och miljö med följande innehåll: "Utskottet erfar att det samlade investeringsbehovet inom den åländska VA-sektorn överstiger 200 miljoner euro fram till år 2050. Investeringarna behövs för att möta ökade reningskrav, minska miljöpåverkan och trygga dricksvattenförsörjningen. Utskottet konstaterar att landskapsregeringen arbetar med viktig lagstiftning på VA-området, samt att landskapsregeringen ställer sig positiv till en bolagisering av verksamheten inom VA-sektorn som ett sätt att uppnå kostnadseffektiva lösningar och stärkt beredskap. Utskottet betonar vikten av att landskapsregeringen tar ett tydligt ledarskap för att säkra en långsiktig och hållbar VA-planering på Åland."

Talman! Utöver det kommer jag att lyfta motionerna 15, 18, 23, 26 och 27 till omröstning.

Budgetmotion nummer 15 handlar om en attraktiv kollektivtrafik, vilket är en förutsättning för ett tillgängligt och attraktivt Åland. Vi behöver skapa ett hållbart transportsystem som faktiskt kan göra det enklare, billigare och klimatsmart att röra sig i vardagen. Det har varit onödigt tyst kring kollektivtrafiken, och därför skulle jag gärna se att regeringen kommer till lagtinget med ett besked om hur man tänker sig den åländska kollektivtrafiken. Det är viktigt att planeringen av kollektivtrafiken samverkar med andra planer som finns just nu, till exempel cykelstrategin. Kan man cykla till en busshållplats, låsa cykeln och ta bussen därifrån? Eller ska man kunna ta med sig cykeln på bussen? När cykeltrafiken och kollektivtrafiken planeras som ett sammanhängande system blir det lättare för fler att välja hållbara färdsätt i vardagen.

Budgetmotion nummer 18 berör hälsovård för kvinnor i klimakteriet, som tidigare nämndes. Den handlar i grunden om jämlik vård och adekvat stöd till kvinnor.

Budgetmotion nummer 23 har rubriken Stärkt styrning av klimatpolitiken, och detta är något som utskottet delvis berör i sitt betänkande, där det påpekas att det behövs en tydligare struktur i klimatarbetet. Vi från Hållbart Initiativs sida är helt övertygade om att en klimatlag är central, eftersom den skapar en tydlig struktur för hur arbetet med klimatfrågan ska genomföras. En struktur som Åland saknar idag. Det handlar om hur man arbetar smart med klimatfrågan. Det handlar inte om skruvar och muttrar, och därför är det kanske inte så skrämmande som det kan låta i vissa öron. Klimatlagen ska i all enkelhet kräva att landskapsregeringen tar fram en klimatstrategi för lång sikt, utsläppsbudget, etappmål samt tydliga åtgärdsplaner som visar vad som ska göras, av vem och när. Så uppnår man den smartaste och mest kostnadseffektiva klimatpolitiken.

Talman! Budgetmotion 27 handlar om ökad cirkulering av näringsämnen. Det har blivit tydligt under hörande att jordbruket behöver bli mer motståndskraftigt och mindre beroende av importerad konstgödsel. Detta är en tydlig beredskapsfråga, och vi får inte förlora fokus på det.

Sist har vi budgetmotion nummer 26, som handlar om att återuppta bolagiseringen av Högskolan på Åland och här, fru talman, har jag i olika omgångar redan varit inne på det. Jag kan bara konstatera att högskolan behandlas styvmoderligt både av landskapsregeringen och av utskottet. Målet för både högskolan och för stora delar av det politiska fältet har under många år varit en mer självständig och självgående högskola. En högskola som både kan planera strategiskt över tid och agera snabbt när det behövs. Det står ingenting i landskapsregeringens budgetförslag om att bolagiseringsarbetet fortgår, och det har under hörande framkommit med all önskvärd tydlighet att arbetet i praktiken står stilla. Tvärtom, och tvärtemot intentionerna, så rullar man nu tillbaka utvecklingen flera steg när man nu gör sådana intrång i högskolans finansiella autonomi. Har högskolan sparat något i en kakburk så ska landskapsregeringen helt tydligt kunna gå dit och nalla för att uppnå fina siffror i årsbudgeten. Det är det som är kontentan.

Som tidigare konstaterat står målet att det ska se fint ut i en årsbudget i bjärt kontrast med ett långsiktigt tänk. Hur ska högskolan planera och fungera på längre sikt? Tack, talman!

Tack så mycket talman!

Jag ger mina sympatier för en motion som ledamot Röblom har lämnat in. Ledamot Annette Holmberg-Jansson har lämna in motsvarande och det handlar om klimakteriebesvär och hur vården ska förhålla sig till dem.

Jag anser att det är viktigt att vården kan bemöta de här besvären, för jag tror att de faktiskt förorsakar dels en hel del lidande, men också faktiskt en del samhällskostnader, för att många blir felbehandlade eller inte behandlade alls.

Det finns nya nationella rekommendationer från Finland. Enligt den information jag själv har tagit del av, ska de vara också aktuella för vården som vi producerar på ÅHS.

Min förhoppning är att kunna återkomma kring de här frågorna när man har implementerat de här nya riktlinjerna i primärvården.

Tack, fru talman!

Ledamoten pratade om huruvida ledarskapet för VA-frågor. Obunden Samling har också i sin skuggbudget betonat vikten av detta samarbete. Vi kommer nog att stöda den här skrivningen så att vi kan få ett sådant ändringsförslag.

Jag har själv varit med på de här senaste VA-mötena, och det fungerar helt okej, men vi behöver komma vidare i dessa frågor. Det skulle vara bra med ett tydligare ledarskap, som ledamoten var inne på. När det gäller exakt vilka former och hur det ska göras - Ålands Vatten har en central roll i dessa frågor - och vad blev slutresultatet blir vet jag inte, och jag tror inte att ledamoten heller riktigt vet. Man kan ju tänka sig att det blir någon slags gemensamt avloppssamarbete, liknande det som Ålands Vatten. Men vi får väl se vart det slutar. Vi behöver ta tag i dessa frågor.

Vi har samsyn i den här frågan, och jag håller med. Det finns en fara i att den här frågan annars blir lite som att åka bumerangtrafik mellan kommunerna och landskapet.

Vi måste försöka få en plan för hur det här ska tacklas, för det blir ju inte billigare ju mer vi väntar. Vi måste hugga tag i det redan nu.

Jag tror faktiskt också att det var i samtal med ledamoten Wikström som vi kom fram till att landskapet har varit med och finansierat en del av det här nätet tidigare. Då kan man ställa sig frågan: Har man då ett ansvar att också stå för den refinansiering och den upprustning som behövs?

Tack, fru talman!

Det var precis den frågan som jag tänkte ta upp här i mitt andra replikskifte, att landskapet har ett ansvar. Från vår sida är vi väldigt tydliga med att landskapet har ett ansvar för att i alla fall delfinansiera infrastrukturinvesteringar på landsbygden när det gäller vatten och avlopp.

Vi finansierar broarna fullkomligt i skärgården, landskapet för all denna grundläggande infrastruktur.

Jag vet inte exakt hur den här finansieringsmodellen för VA ska se ut. Jag kommer att återkomma till det i mitt anförande. Kanske kan man börja med att avsätta en pott pengar varje år, som är en procentuell andel av vad man kan tänka sig att finansiera. Det finns säkert olika modeller, men landskapet behöver vara med och bidra till reinvesteringarna i VA-nätet på landsbygden. Det är helt klart.

Tack, fru talman!

Det var därför som Hållbart Initiativ föreslog i en motion att vi skulle använda PAF-pengar på samma sätt som man nu gör med Finlandskabeln, för att komma igång och driva hela den här processen. Det är, som sagt, en väldigt viktig fråga.

Även om det handlar om kommunalt ansvar, är det i allra högsta grad en åländsk angelägenhet. Det är av stor vikt att denna infrastruktur fungerar, både med tanke på dricksvattenförsörjning och naturligtvis med avseende på utsläpp och övergödning av våra vattendrag.

Talman!

Jag försöker hålla repliken kort så jag säger bara tack!

Tack, talman!

Jag skulle vilja reflektera lite över den klimatlag som ledamoten Röblom nämner.

Ledamoten talar ofta varmt om Högskolan på Åland, och även i detta sammanhang nämner han en rapport från Högskolan. Enligt rapporten tar skogen på Åland upp 174 360 ton koldioxid per år, och ÅSUB uppger att ålänningarna släpper ut 169 000 ton. Det innebär att skogen tar upp mer koldioxid än vad ålänningarna släpper ut, om man ska tro på dessa siffror.

Har ledamoten några reflektioner kring detta. Vilka mål strävar han efter? Om detta inte är bra nog, vad är det då för mål man siktar mot?

Fru talman!

Egeland hänvisar till vad ålänningarna släpper ut. Vad är det för siffror? Är det alltså det som släpps ut som vi direkt producerar här på Åland, i form av transportsektorn och produktion av chips till exempel? Det är en siffra.

Tar man även hänsyn till vad vi ålänningar konsumerar så tror jag att det är en annan siffra, för den brukar vara betydligt mycket högre.

När man diskuterar klimatfrågan är det ganska viktigt att man inte blandar ihop dessa två aspekter. Om man blandar ihop dem på fel sätt kan man plötsligt stå och säga: "Jag tycker att vi tar vårt ansvar." Men i så fall tar vi ju bara ansvar för det vi faktiskt producerar själva här. Kläder och allt annat som vi använder så utsläppen för dem tar vi inte ansvar för. Så det är viktigt att hålla koll på siffrorna.

Tack, talman!

Ja, det var precis det svaret som jag förväntade mig att få. Men om vi ska tänka så, att vi också ska räkna den koldioxid av de varor vi importerar hit till Åland och den koldioxid som de har släppt ut på annan plats i världen, så är det rimligt att tänka så. Det handlar ju om ett globalt koldioxidutsläpp.

Men då måste vi också räkna bort den egen produktion som vi har här, som går på export.

Eftersom ledamoten är väldigt intresserad av den här klimatlagen, undrar jag fortfarande vad det är för mål vi ska ha. Jag förutsätter att ledamoten har ett tydligt mål i åtanke. Har ledamoten själv funderat på dessa frågor?

Det som vi importerar ska räknas på oss, men då ska det inte räknas på det landet som exporterar det. Och det som vi exporterar ska inte räknas på oss.

Tack, fru talman!

Jag tycker att det ligger något i det som Egeland framför. Vi ska inte räkna saker dubbelt.

Det viktigaste av allt är att när vi får en klimatlag på plats och börjar arbeta strukturerat med klimatpolitiken, så är det en av nyckelfrågorna som vi måste slå fast. Vad är de åländska utsläppen? Hur mycket måste vi få ner utsläppen för att nå de mål vi fastställer, det vill säga de procentmål som anges?

Den svenska klimatlagen slår fast och är väldigt konkret. Så här ska landskapsregeringen arbeta; etappmål, åtgärdsplaner och återrapportering till lagtinget.

Det utförs redan ett klimatarbete och en klimatpolitik idag, men det är ofta väldigt ad hoc. Det kan bero på att någon tycker att vi ska satsa på laddstolpar, medan någon annan tycker att vi ska satsa på solpaneler. Det blir ganska ineffektivt.

Fru talman!

Jag har varit lite trött efter gårdagen. Det var en hätsk debatt som tog musten ur mig. Som nyvald politiker, som har suttit i två år, kändes det märkligt igår. Men nog om det.

Det mesta har redan sagts om skärgårdstrafiken, så jag tänker inte beröra den, utan hålla mig kortfattad.

De moderata ledamöterna har lyft flera av våra moderata motioner i sina anföranden, bland annat budgetmotion nr 50, "Försäljning av fastigheter" och i finans- och näringsutskottet har vi en reservation på den, vilket är bra. I debatten har vi hört från näringsministern och andra att tillväxtmeddelandet är på gång, och det är riktigt bra.

Jag kommer då att fortsätta lyfta innehållet i två av mina övriga motioner som har förkastats: "Stärkt åländsk tillväxt med landskapsborgen för förvärv", även om jag upplever att utskottet har varit positiva till hela tankesättet kring riskkapital och landskapsborgen. Jag kommer även att lyfta fram "Trafiken till Sverige, en nödvändighet för Ålands tillväxt”. Dessa är två tillväxtorienterade motioner.

Jag tänker hålla mig kort. Jag aviserar att jag kommer att föra budgetmotion nr 48, "Åland 1 bör bevaras" till omröstning. Jag upplever att det är bra att vi får det även till pappers att Åland 1 ska bevaras, fast utskottsbetänkandet har varit ett positivt förkastande. Tack!

Tack, talman!

Ålands budget för år 2026 och finans- och näringsutskottets betänkande.

Jag stöder helt och hållet utskottets förslag att lagtinget godkänner ledamot Juslins budgetmotion nr 11, med rubriken Att införa fiskevårdsavgift är urbota dumt. Ledamot Juslin skriver i motionen: "Att införande av avgift för att privatpersoner nyttjar sin egendom för exempelvis husbehovsfiske ett fåtal gånger per sommar är att socialisera det privata uttaget från sin egendom." Som sagt urbota dumt.

Så till skärgårdstrafik 2030 och den begärda fullmakten, vilket är regeringens förslag, som en majoritet i finans- och näringsutskottet stöder. Jag är orolig för att vid kommande upphandling, om lagtinget går in för regeringens förslag, kommer kravspecifikationerna på färjorna som kommer att gå på vissa linjer tex till Sottunga och Kökar inte att uppfylla måttet för att ta ombord dagens lastbilskombinationer vilket försvårar utvecklingen av näringslivet i dessa kommuner. Men min oro kanske är helt fel eftersom jag inte vet hur upphandlingen blir specificerad. En konsekvensanalys eller bedömning borde ha gjorts över hur de påverkar de som bor och vistas på de olika holmarna i skärgårdskommunerna, eftersom trafikupplägget innebär förändring av nuvarande linjer

Skärgårdstrafik 2028, vilket är delar av oppositionens förslag och vilket jag också stöder. Förslaget går delvis ut på att 70 personbilars färja upphandlas enligt nuvarande norra linjens trafik. Med en större färja på norra linjen som går hela vägen Hummelvik-mellanhamnar-Torsholma kan jag tänka mig att vid en upphandling av södralinjen att kravspecifikationerna på färjorna dit, möjliggör färjor med en större kapacitet i bilantal och en frihöjd som i alla fall så gått som, får ombord nyare lastbilskombinationer. Jag uppskattar även oppositionens förslag för att de varit lyhörda över de framförda användarnas åsikter.

Eftersom kalkylerna för skärgårdstrafik 2028, blev helt sågade igår av en delvis upprörd majoritet tänker jag inte gå in på dem. Men däremot ser jag inte något större bekymmer med att bjuda ut norra linjen med två alternativ: 1) En större färja som tar 70 personbilar och går hela vägen Hummelvik-mellanhamnar-Torsholma. 2) Dela upp norra linjen med två färjor.

Då skulle vi få reda på vilket alternativ som är det mest ekonomiskt fördelaktiga, om det bara är kostnaderna som ska beaktas, vilket det verkar vara. Det kunde kanske också vara ett kompromissförslag som en kvalificerad majoritet i lagtinget kan omfatta. Samma upplägg kan göras i södra skärgården, om man så vill.

Jag är också mycket tveksam till om en fullmakt på 340 miljoner räcker till för att förverkliga skärgårdstrafik 2030, men jag är inte heller någon kalkylmästare, så de får framtiden visa om en majoritet av lagtinget väljer den vägen.

Till sist, oberoende vilken väg lagtinget väljer framåt, behöver dialogen med de berörda kommunerna och landskapsregeringen bli bättre än hittills i den här processen. Skärgårdstrafiken är livsviktig för att vi ska ha en året runt levande skärgård framöver. Tack, talman!

Ett tack till ledamoten Gustafsson. Det var ett välkommet bidrag i debatten.

Det finns medborgare som har hört av sig till mig och beklagat sig över ytligheten i debatten om skärgårdstrafiken. Det handlar ju trots allt om våra medborgares liv och förutsättningar för olika verksamheter.

Ledamoten lyfte förtjänstfullt det näringspolitiska perspektivet, som blir en följd av den kapacitetsminskning som vi ser hända ifall regeringens förslag går igenom. Så tack för det!

Tack, talman!

Det är många saker i den här utskottsbehandlingen som vi har varit ense om i hela utskottet, och även med ledamot Gustavsson, förstås.

Men det finns en sak som skiljer oss åt. Han uttryckte tveksamhet kring att kalkylerna på 340 miljoner verkligen håller. Kan man lita på det och vad blir det? Har ledamoten någon tveksamhet eller oro kring dessa kalkyler, som handlar om fullmakten på 322 miljoner, som oppositionen har lämnat? Eller ska vi vara helt eniga om fullmakten på 133 miljoner för norra och 57 miljoner för södra i fem år, att de kalkylerna kommer att hålla, särskilt med tanke på att man också vill ha en ny färja?

Tack, talman!

Om det ska vara en ny 50-miljoners färja så håller ju inte kalkylerna.

I övrigt kanske jag litar mera på de personer som tidigare har varit ministrar, till exempel Mika Nordberg. Jag är faktiskt för dålig på att bedöma om kalkylerna är trovärdiga eller inte. Det är mycket möjligt att de inte är det.

Men ja, 340 miljoner, vi vet ju att när det offentliga gör upphandlingar så brukar det bli dyrare än beräknat. Men det här kanske är ett undantag.

Kalkyler kan tyckas vara bara en massa siffror, men det beskriver ändå en verklighet. Om det finns en differens där, vilket jag tycker att utskottet ändå har visat på och det innebär att det kommer att bli konsekvenser.

Känner ledamoten någon oro för att dessa konsekvenser, när man ska spara in på sådana här saker, leder till en drastisk minskad turlista eller känner du dig trygg i att turlistan som idag önskas kommer att bibehållas?

Ja, jag har hört argumenten från ledamoten Ekström om att turer ska dras in, och det är mycket möjligt att det blir så om kalkylerna är helt fel.

Men på det sättet är det ett bra upplägg att bjuda ut båda alternativen. Då får vi det faktiska priset för vad det kostar på de olika linjerna. Sedan behöver vi inte ifrågasätta det mera.

Tack, fru talman!

Har man varit tidigare minister inom något område så lär man vara klassad som expert på just det området, har vi hört här i salen i några dagar. Därför tänkte jag nu prata om Högskolan på Åland, som jag lär vara expert på, genom gamla meriter.

Diskussionen om arbetet med att bolagisera Högskolan på Åland har pågått rätt länge nu. Under min tid som utbildningsminister satte vi igång arbetet med att genomföra bolagiseringen, med bland annat tidigare avdelningschef Rainer Juslin. Tidtabellen var satt till 1 januari 2020, då Högskolan på Åland skulle inleda sin verksamhet som aktiebolag. Efter det har inte särskilt mycket konkret hänt.

Förslaget att bolagisera högskolan har vuxit fram ur en ambition att öka högskolans autonomi, flexibilitet och handlingskraft i en tid då konkurrensen om studerande, personal, forskningsresurser och pengar intensifierats.

Som myndighet är högskolan bunden av offentligrättsliga strukturer som stundvis kan hämma snabb beslutsfattning. Förespråkare använder detta som argument för en bolagsmodell med mer autonoma styrformer.

Arbetet med bolagiseringen är dock juridiskt, organisatoriskt och ekonomiskt komplext. Centrala frågor rör exempelvis examensrätt, kvalitetssäkring och framförallt hur finansieringen kan säkerställas inom ramen för ett aktiebolag. Vi har redan exempel på yrkeshögskolor i landet som bolagiserats. Det torde nog låta sig göras rent tekniskt, men då pratar vi om betydligt större enheter med större ekonomisk och organisatorisk bärkraft.

Personalens övergång från offentlig till privat anställning kräver också noggranna förhandlingar för att garantera rättssäkerhet och bibehållen kompetens. Studenternas ställning och utbildningskvalitet måste samtidigt förbli centrala, särskilt i ett litet samhälle som Åland där högskolan fyller ett strategiskt samhällsuppdrag.

Fru talman! En bolagisering av Högskolan på Åland innebär också en förändring i relationen mellan högskolan och landskapsregeringen. Även om landskapet fortsatt äger verksamheten, övergår det demokratiska ansvaret delvis till bolagsrättsliga mekanismer och till högskolans styrelse. Detta väcker frågor om transparens, legitimitet och hur samhällsuppdraget och utbildningsavtalet ska definieras och följas upp i en ny organisatorisk kontext.

Finans- och näringsutskottet uppmanar i sitt betänkande att initiera en översyn av yrkeshögskolelagen i syfte att klargöra och vid behov revidera bestämmelserna om utbildningsavtalet. Utskottet pekar på att begreppet "avtal" i sin nuvarande form inte återspeglar den faktiska rättsliga balansen.

Läser vi kulturutskottets betänkande från den 28 maj 2002, i samband med att landskapslagen om högskolan antogs, så föreslog utskottet i detaljmotiveringen för 6 § - utbildningsplan, att begreppet "utbildningsplan" skulle ändras till just "utbildningsavtal". Detta gjordes för att klargöra att det handlar om ett avtal mellan två jämbördiga parter. Så gjordes också, och paragrafen fick titeln "Mål och resultatavtal".

Hur detta idag, 23 år senare, återspeglar den faktiska rättsliga balansen mellan parterna är bra att klargöra med tanke på att högskolans verksamhet idag. En bolagisering av högskolan skulle garanterat klargöra detta, då vi skulle få två juridiska personer: Högskolan på Åland och landskapsregeringen.

Fru talman! Sammanfattningsvis representerar bolagiseringsarbetet inte enbart en teknisk omstrukturering, utan ett principiellt vägval för hur högre utbildning ska organiseras på Åland framöver i en alltmer konkurrensutsatt kontext.

Processens utfall beror i hög grad på hur väl juridiska, ekonomiska, arbetsrättsliga och samhälleliga perspektiv integreras i den fortsatta beredningen. En väl genomförd reform kan stärka högskolans strategiska kapacitet, medan en bristfällig implementering riskerar att underminera institutioners stabilitet, legitimitet och framförallt ekonomi.

Personligen önskar jag att arbetet med bolagsprocessen växlas upp, efter att det från år 2020 legat lite i dvala. Om processen visar att en bolagisering verkligen är den bästa formen för högskolans framtid, så tycker jag personligen att den ska genomföras om ekonomin finns.

Ser man exempelvis på Åbo Akademi, där stiftelsen skjuter till 16-17 miljoner per år då statsandelarna inte räcker till, så blir man lite orolig för hur högskolan ska kunna klara sig rent ekonomiskt om inte Åbo Akademi gör det.

Fru talman! Som första åtgärd är det bra, som finans- och näringsutskottet skriver, att klargöra om vi genom utbildningsavtalet idag har ett avtal mellan två jämbördiga parter, så att både begreppsförvirring och ekonomiskt ansvar klargörs mellan högskolan och landskapsregeringen.

Som jag ser det fungerar utbildningsavtalet i dess nuvarande form som ett planeringsinstrument med en fortlöpande resultatrapportering till huvudman, och preciseringen av detta avtal sker i landskapets budget.

Efter klargörandet kan landskapsregeringen, som man skriver på sidan 110 i budgeten för år 2026, fortsätta att utveckla förutsättningarna för högre utbildning och forskning på Åland. Ett slutmål kan vara att bolagisera högskolan för att öka högskolans autonomi, flexibilitet och handlingskraft i en tid då konkurrensen om studerande, personal och forskningsresurser intensifieras.

Ett annat slutmål kan vara att Högskolan på Åland ingår ett partnerskap om strategiskt samarbete, exempelvis med Åbo Akademi, för att stärka den regionala utvecklingen på Åland, i stil med partnerskapet mellan Campus Gotland och Uppsala universitet. Tack, fru talman!

Tack, fru talman!

Tack ledamot Asumaa för att ni tar upp den här frågan. Det är lite synd att den har gått i dvala, för den förtjänar att avancera. Lagtingsledamot Röblom, som inte är närvarande vid tillfället, har skrivit en motion om detta ämne, och jag överväger faktiskt att stöda den om den förs till omröstning.

Ni nämner också Åbo Akademi som stiftelse. Jag kommer inte ihåg hur många anställda Åbo Akademi har, men Helsingfors universitet hade för några år sedan 10 000 anställda. Det är något färre idag, eftersom de också har genomgått saneringar. Högskolan på Åland är en ganska liten organisation i sig, men som ni också nämner har yrkesskolor på fastlandet genomgått bolagisering.

Tror ni att det finns intresse inom finansförvaltningen att föra ärendet vidare?

Tack, fru talman!

Den frågan kan jag inte riktigt svara på. Det kanske är ett annat bord. Jag vet inte om det rör sig om intresse eller inte. Det är klart att om man utreder det, så kanske man kan få reda på de ekonomiska konsekvenserna och om det här ens kan bära sig själv. Jag hoppas att man kan genomföra åtminstone en utredning.

Att genomföra processen, eventuellt bolagisera eller liknande, kan vara en helt annan sak. Vi känner båda till hur lång tid processen tog bara för att få en utredning gjord där det kunde göras. Det finns mycket lagstiftning och andra ekonomiska konsekvenser som behöver redas ut, men tekniskt sett är det genomfört.

Jag önskar att det kan utredas på rena ekonomiska grunder, för det är ändå pengarna som styr i slutändan, även för högskolan.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Asumaa. Jag tror att det skulle vara en viktig signal för högskolan att få reda på hur det har gått. Forskar man vidare i detta ytterligare och tar man ta fram underlag för att säkerställa att det inte är något som passar högskolan på Åland?

Jag tror att högskolan på Åland är medveten om detta, vilket jag också är, att det kunde vara en förvaltningsmodell som kan vara fruktbar för högskolan, eftersom man då blir en juridisk person som kan söka anslag och bidrag från andra håll. Det är därför viktigt att denna signal går vidare.

Tack, fru talman!

Jag kan hålla med om att det kanske är bra att utreda för att få ett klart och tydligt svar, och framförallt för att få fram realiteterna. Många kanske lever i en tro att det bara är att göra och köra, medan andra är tveksamma till hur detta kommer att gå ihop och hur de ska kunna bära det helt autonomt, utan att landskapsregeringen behöver tillföra medel. I tider när man kanske inte får in extern finansiering, vem ska då ta ansvaret för hela utbildningen? Det är en så viktig institution för hela Åland, så den kan ju inte riskeras under vissa år. Det måste också finnas en stabilitet så att den kan fortsätta att verka och utvecklas.

Talman!

Jag måste säga att det här var ett coolt anförande. Det var ett tydligt stöd för bolagiseringen av högskolan, men det var också ett tydligt stöd för att man måste se potentialen i högskolan, se bortom Röbloms kakburk och se det som kommer i framtiden.

Ledamoten Asumaa satte också i sitt anförande modigt tummen på en konflikt som finns i vår samtid. Jag tänker inte plocka billiga poäng och säga att den här konflikten finns inom regeringen, för den fanns också under förra mandatperioden och delvis under mandatperioden före det.

Men jag tror att det är otroligt viktigt att försöka se bortom nedskärningar och istället betrakta högskolan som en tillväxt- och kreativitetsmotor för Åland, något som kan stärka Ålands attraktionskraft. Det uppfattar jag väldigt starkt i ledamotens anförande. Så tack för det!

Tack, fru talman!

Vad gäller diskussionen kring bolagisering av högskolan, så har detta pågått länge. Ledamot Valve och jag satt i samma regering 2015 när detta inleddes. Det har gått en regering emellan, och nu har vi en tredje. Så det här är ingenting nytt.

Jag kan inte se någon konflikt i detta, utan tvärtom, den skrivning som finns på sidan 110 tyder på att arbetet fortsätter. Det som man kan göra är kanske att växla upp arbetet lite och driva det vidare. Vissa kanske blir otåliga när ingenting händer. Själv är jag en sådan person som föredrar handling framför prat. Jag tror att detta kommer att lösa sig.

Konflikter har jag inte sett eller upplevt på något område, varken tidigare eller nu.

Det fanns en annan tänkvärd sak i ledamotens anförande. Vill man ha en blomstrande högskola, måste man våga släppa taget och låta högskolan gå sin egen väg. Ledamoten framhöll i sitt anförande flera positiva exempel på detta i vår omvärld, och det är väldigt lätt att hålla med.

Sen är det uppenbarligen svårt att genomföra i praktiken, eftersom det finns en viss politisk grunddrift i att försöka ha kontroll över hela landskapsverksamheten som ibland motverkar det syfte som ledamoten Asumaa beskrev i sitt anförande.

Talman!

Jag vill tacka för anförandet. Jag tycker att det är stiligt av Tony Asumaa att stå upp för samma åsikter och värderingar som han även har gjort tidigare. Det är värt all heder.

Men det jag egentligen skulle vilja fråga är om ledamoten vet om det har skett några framsteg när det gäller momsbelastningen för Högskolan på Åland. Motsvarande institutioner på rikssidan är momsbefriade, men Högskolan på Åland omfattas inte av den lagstiftningen. Är det så att arbetet med detta avancerar framåt?

Tack, fru talman!

Under min tid som minister var detta en fråga som låg på bordet och som utreddes. Det krävde förstås lagändringar vad gäller moms. Hur läget är idag kan jag inte svara på, det finns andra personer som känner till detaljerna bättre.

Det är klart att momsen var redan då en detalj som spökade och det komplicerade situationen. Det fanns då tidigare det ett lagförslag som syftade till att åtgärda den så kallade momsproblematiken. Så allt går att göra och lagar går att skriva om.

Ledamot Asumaa tillhör regeringsblocket så han har möjlighet att påverka den vägen.

Om jag minns rätt nu så var momsbeloppet ändå ganska högt, över miljonen tror jag. Jag är lite osäker på om det är rikets behörighet. Det är ändå ett projekt som måste skuffas framåt. Som jag ser det är det en förutsättning för att Högskolan ska kunna bli en självständig enhet.

Tack, fru talman!

Som sagt, momsen var i tiden en stor fråga och är fortfarande. Det fanns faktiskt ett lagförslag om hur detta hade kunnat åtgärdas, oavsett vem som är ansvarig. Momsen är förstås en rikets behörighet eftersom skattebehörigheten finns där. Genom yrkeshögskolelagen skulle man kunna komma till rätta med detta också. Men som sagt, detaljerna känner jag inte till i det här skedet. Jag är osäker på var det ligger.

Tack, talman! Bästa lagting och övriga åhörare.

Jag tänkte säga några ord om betänkandet om budgeten. Inledningsvis har jag vid flera tillfällen, när jag stått i den här talarstolen och diskuterat det ekonomiska läget, påpekat att vi i stort sett har det ganska bra ställt på Åland. Den offentliga ekonomin är förhållandevis stark, särskilt när man räknar in PAF. Jag har också sagt att vi inte har några regler för hur PAF-pengar används, vilket vi ser här. Vi har dessutom sagt att det är helt okej att ta 40 miljoner för att betala av Kraftnät Ålands skuld kopplad till likströmsförbindelsen till Finland, vilket ska sänka elkostnaderna för elkonsumenterna på Åland. Det är viktigt att detta verkligen genomförs och säkerställs.

Ibland brukar man skoja och säga att om jag får en hög pengar och kastar upp dem i taket och säger att allt som fastnar är ditt. Det är förstås inte så det ska gå till; pengarna ska inte fastna i elbolagens fickor.

Vi borde alla fundera över detta. Vi har två elbolag på Åland som lika gärna skulle kunna vara ett. När vi talar om sammanslagningar, som vi ofta är emot när det gäller kommuner, så borde vi fundera på en frivillig sammanslagning av våra elbolag och koppla det till de pengar vi nu satsar på elmarknaden på Åland.

Jag vill också säga några korta ord om Sunnanvind. Man drömmer om pengar från Sunnanvind, man kör och fortsätter att köra hårt. Vi känner att vi sitter i baksätet i den här bilen, ni har plattan i botten och kör mot en vägg som ni tror att är en gardin och vi tror att det är en tegelvägg som kommer emot. Vi skulle önska att ni saktade in.

Jag vill påminna om 44 § i elmarknadslagen. Det är den ni måste få ändrad för att koppla upp er till Fingrids stamnät. Jag har efterlyst detta så många gånger, det så kallade TSO memot som Sunnanvindprojektets jurister för dyra pengar håller på att producera. Det har varit oklart i över ett år. Jag har bett om det upprepade gånger, jag får det aldrig, den juridiska bedömningen som skulle finnas för att koppla Sunnanvind till ett stamnät i teorin, i Finland eller i Sverige. I Finland vet vi med 100 % säkerhet att vi behöver ändra lagen, 44 § elmarknadslagen, för att det ska bli något.

Jag kan informera om att 44 § i elmarknadslagen ändrades nyligen, och vi var inte med på det tåget. Det var synd. Den ändringen träder i kraft den 1 januari 2026. Men vi var tydligen inte tillräckligt pådrivande för att de skulle ändra, så att Finland skulle vara med och betala, så att vi ska få tjäna lite pengar, som vi tror. Synd för er, för mig är det helt i linje med min uppfattning om att våra intressen inte kommer att beaktas i ett nationellt perspektiv.

Jag brukar prata med mina kollegor i partigruppen innan jag går upp och talar. Jag vill inte säga något som är alltför ogrundat eller dumt. Jag pratade med Stellan "Facit" Egeland, som jag numera kallar honom. Är det klokt att framföra det jag tänker. Håret reste sig i nacken på honom och han sade: "Ska du faktiskt ge dem flera idéer? Har du glömt dosetten hemma?" Min idé var att säga att ni ska fundera när ni kommer med dessa idéer vad ni ska hitta på, ni kom på Axyards som var er bästa idé. För det första har jag sagt det flera gånger och jag säger det igen: när ni kommer med sådana idéer om vad vi ska göra med våra gemensamma pengar, så är det ett lackmustest, det blir rött när det är tillräckligt surt. Det är ett test på att det finns för mycket pengar när ni kommer med den idén, då har vi för mycket pengar och vi borde slänga iväg dem någonstans. Det är antagligen bättre än att köra vidare på den idén.

Personligen kom jag att tänka på den 20 mars 1991 när PAF kom på att man skulle ge ut Dalern. Jag kom också att tänka på Bitcoin mining eller virtuell valuta. Det skulle passa bättre. Jag prenumererar också på Framtidsutskottets skrivelser. De konstaterar att för bara tio år sedan fanns det 1 500 satelliter runt jorden, nu finns det 14 000 och det kommer att behövas många fler satelliter. Det kunde också vara något, att vi ger oss in i rymden. Det är mera en samhällsfråga än att driva ett varv. Att skapa en privat valuta i form av virtuell valuta är också mera samhällsuppgift än att driva ett varv. Det var detta jag sade och som Stellan "Facit" Egeland varnade mig för att nämna, men nu har jag ändå nämnt det.

Jag avslutar med att säga att det är 25 miljoner eller 30 miljoner som vi kommer att betala för skärgårdstrafik i framtiden. Jag talade med en i oppositionen i pausen och vi konstaterade att vi har råd med båda summorna. På årsbasis lägger vi ungefär 360 miljoner på olika saker, mest på ÅHS, och vi pratar förstås mest om skärgårdstrafiken. Vi kommer att ha råd med vad det än blir.

Jag tror att vi inte har samma definition av vad en kompromiss är. Vi borde börja diskussionen, talman, med att bestämma vad en kompromiss är. Vi har tydligt sagt att vi är beredda att ta den norra delen av ert projekt och lägga det södra på is. Det är vårt kompromissförslag. Ni säger att vi inte har kommit med en kompromiss, men vi har helt olika definitioner av ordet kompromiss.

Det påminner mig om en berättelse om en bilförsäljare. Han såg en besvärlig kund komma in, och han visste att kunden alltid prutar. Han hade en bil han var beredd att sälja för 10 000, men han visste att kunden aldrig skulle gå med på det priset. När kunden frågade vad bilen kostade, sa han 30 000. Är du galen sa kunden, och så började de pruta och slutpriset blev 10 000. Jag undrar om det är majoritetens taktik, att ni kommer med ett helt galet förslag och tror att vi ska kunna pruta ner det till en nivå ni är nöjda med. Jag vet inte om det är så ni tänker med den här kompromissen.

Vi har föreslagit ett system med en fullmakt på 180 miljoner, medan ni vill ha en fullmakt på 340 miljoner. Det är svart på vitt, och det kan vi inte strida om. Det är som att klockan är halv fem och det börjar bli mörkt ute; ni kan inte bestrida det. Där har vi skillnaden i våra tänkesätt.

Vi borde börja fundera på att införa en skuldbroms, som man har i olika delstater i USA. Man sätter ett tak, och man får inte gå över den nivån. Det skulle vara i lag och man måste ändra lagen för att gå över. Vi har motsvarande bestämmelser i det privata näringslivet, till exempel för bankverksamhet. En bank med ett visst eget kapital, t.ex. på 100 miljoner, får låna ut maximalt 20 miljoner till en och samma kund. Om kunden vill låna 30 eller 40 miljoner så säger banken nej, eftersom de bara kan låna ut 20 miljoner till den kunden.

Vi borde ha ett liknande tänkande när det gäller stora projekt. Det är bråttom, vi måste fixa det här nu och vi måste beställa allt på 15 år i hela skärgårdstrafiksystemet. Det borde finnas en regel som säger inte 340 miljoner på en gång. Det finns för många lösa delar som gör att det blir dyrt och besvärligt och det kommer inte att bli bra. Vi borde börja med hälften, helst den norra delen förstås. Ta lite i taget! Det är det här risktänket som jag emellanåt saknar. Det ska göras nu, här och direkt.

Precis som min kollega Wikström har varit inne på så får klimatet kosta precis vad som helst. Tron på klimatet och att vi håller på att gå under och kommer att stekas inom en snar framtid och vi behöver göra allt, och den tron gör att man kan satsa vad som helst. Den här elektrifieringen kommer att bli fruktansvärt dyr när alla de saker som behövs för den ska införskaffas. Denna tro är anmärkningsvärd.

Jag är förvånad över att ni är så emot att titta på att köpa in någon färja som inte är isförstärkt. Ni kan väl inte tro att vi kommer att behöva ha isförstärkta fartyg i framtiden? Det ska ju bli varmare.

Solidariteten som ni känner med hela världen och som gör att ni kan kasta iväg hur mycket pengar som helst på lite elektrifiering, den är också anmärkningsvärd. För samtidigt säger ni att nu ska vi fixa ett varv, för det finns ingen som bedriver varvsverksamhet på Åland så vi konkurrerar inte med någon på Åland. Men ni konkurrerar med flera på den svenska sidan, ni konkurrerar med flera på den på den finska sidan, men det bryr ni er inte om. Då har ni glömt den internationella solidariteten som annars styr er plånbok.

Med de orden - alltför mycket skärgårdstrafik på slutet - och med lite ideologi, så tackar jag talman. Jag ber om ursäkt för att jag överskred tiden med fyra minuter. Tack!

Talman!

Först och främst har debatten varit hård från många håll och kanter. Jag tycker att vicetalman har ett tonläge som är direkt otrevligt. Många har sagt att det alltid är trevligt att sitta i soffan med vicetalmannen. Jag förstår inte varför tonen måste vara så hätsk i den här talarstolen.

Jag skulle vilja diskutera det som kom upp inledningsvis i debattinlägget, nämligen diskussionen om PAF. Jag anser också att det saknas en dimension som sällan kommer fram i den här frågan. Självstyrelsen innebär att vi har rätten att utföra det som traditionellt förknippas med statsmakt, det vill säga lagstiftningsmakten, och att landskapsregeringen också utövar statsmakt.

När man ser på koncernen på en stat betraktar man den på ett helt annat sätt än man gör för en kommun. Jag tycker att det här kommunala sättet att tänka ofta kommer fram när det gäller landskapets ekonomi.

Hur ser vicetalmannen på den frågan kopplad till självstyrelsens utveckling?

Tack, talman!

Jag brukar numera skämtsamt säga att när det klagas på min ton, så ofta börjar man klaga på ton och form när innehållet är svårt att hantera, så att säga.

Minister Zetterman ställde frågan om min syn på ekonomin. Jag måste ärligt talat säga att jag "föll av vagnen", så att säga. Jag är inte helt säker på vad ministern menar, så jag låter henne fortsätta i sin följande replik.

Talman!

Det kommer ofta tankar om att man skulle ta fram koncernbokslut för landskapet Åland. I den diskussion som även vicetalmannen för så pratar man om att PAF:s pengar också är våra pengar, vilket de ju är på många sätt och vis.

Men när man ser på hur stater organiserar sitt ägande så har de bolagen av helt andra skäl än vad till exempel kommuner har. Man upprättar koncernbokslut och det handlar om en gemensam ekonomi. Det statliga ägandet av bolag följer en annan logik.

För mig är PAF ett tydligt exempel på ett typiskt statligt bolag, inte ett offentligt ägt bolag eller kommunalt bolag. Jag anser att man borde se på det på ett annat sätt, med tanke på den kontext som självstyrelsen innebär.

Jag vill också nämna att tack vare den nya digitaliseringslagstiftningen så har vi fått viss behörighet över rymden, så det är bara att ta itu med frågan.

Tack, talman!

Nu förstår jag kanske frågan lite bättre.

Att se på helheten som en koncern, jag påpekade också i början av mitt anförande att vi använder PAF-medel precis hur vi vill. Jag kanske inte uttryckte det exakt så, men jag säger det nu, vi använder PAF-medel precis hur vi vill. Det påståendet baserar jag på historik. Det är bara att titta hur pengarna har använts.

Det är lite som att tänka på en hink med en kran. Man häller vatten i hinken, och när man vrider på kranen kommer vattnet ut. Här har vi en hink som fylls med skattepengar. Det kommer avräkningar, en viss procent från statens inkomster; skatteavräkningar, samfundsskatter, inkomstskatter och lotteriskatten kommer också in dit. Sedan häller vi dit en stor hink med PAF-pengar. När vi öppnar kranen, vilket vatten kommer ut? Det är hopblandat, så att säga. Det är mycket vi inte skulle kunna göra (… taltiden slut). När?

Tack, vicetalman!

Tack vicetalman Måtar. Det väcker nyfikenhet och känslor när man hör vicetalmannen från talarstolen, både på gott och ont. Men det är bra. Det är som att läsa en intressant ledare.

Jag måste säga att det här blir svårt. Vad är definitionen av en kompromiss? Vicetalman för fram att vi var beredda att genomföra den norra delen av skärgårdstrafiken 2030. Ja, det må vara, men tar man del av vad andra säger, både från oppositionen och från majoritetsblocket, så är de inte med på det tåget. Det är just detta som gör det så svårt.

Nu talar vicetalman Måtar från den obundna sidan. Jag förstår det, men om man ska kunna nå en kompromiss, så behöver kanske kompromissen också vara förankrad i verkligheten.

Talman!

Då kommer vi kanske ändå en liten bit. Det verkar som att lagtingsledamot Holmberg och jag har en samsyn i vad som är en kompromiss, rent definitionsmässigt.

Jag konstaterar att Obunden Samling har sagt att vi kan ta den norra delen, där hade ni kommit upp i 2/3 majoritet för det här förslaget. Men det var inte intressant. Men ni menar är att vi borde ha fått med ännu flera, som inte hör till vårt parti, i det här. Och det var det som var felet.

Tack vicetalman!

Jag syftar främst på den reservation och budgetmotion som oppositionen och delar av majoriteten lämnade in som ett alternativ till landskapsregeringens förslag. Det är väl där som kanske avstampet till en kompromiss skulle kunna ske. Men det förefaller för mig omöjligt med tanke på hur olika man ser på situationen inom koalitionen.

Jag måste också ställa frågan till vicetalman: Om Obunden Samling är beredd att gå in för norra linjen, vad är det som gör att man inte vill gå in på södra linjen, den som med all tydlighet sparar mest pengar?

Tack, talman!

Vi har sagt att vi kan tänka oss den norra delen av det här projektet, eftersom det innebär minst pengar in i systemet just nu. Det krävs massor med infrastruktur i det södra systemet, och vi anser att det är bra att vänta med det tills vi får ett nytt lagting.

Talman!

Jag har egentligen fått svar på min fundering.

När det gäller PAF-medel så har en tidigare moderat lagtingskollega till mig, Silander, varit inne på att man ska se PAF som ett dotterbolag och att det ska vara lättare och tydligare att se vad pengarna används till. Hur ser vicetalman på det?

Tack, talman!

Jag tror att Silander och jag har samma åsikter om detta. Jag tror även att Silander har blivit inspirerad av hur man har hanterat situationen i riket eller i Finland. Där har man tagit in Veikkaus i statsbudgeten, men gjort det med vissa förbehåll och löften till den tredje sektorn. Jag anser att det är helt okej för oss att göra något liknande. Det skulle vara mera rejält. Det skulle vara en tydligare lagstiftning kring vad PAF-medel får använda till. Just nu känns det som att hela havet stormar.

Tack, talman!

Vicetalman Måtar har en syn på kompromisser. Kompromissen från oppositionens sida som har funnits och lyfts fram är densamma som det nu liggande förslaget, med undantag för att den södra delen skulle genomföras på kortare sikt eller skjutas fram i tiden, så att säga.

Därför ifrågasätter jag till viss del den argumentation som har förts i salen under de senaste två dagarna. Man påstår att det förslag som vi lägger fram inte har en bred majoritet. Men ni har ju själva kompromissat och därmed godtagit det liggande förslaget med själva turerna.

Tack, talman!

Jag är inte helt säker på att jag följer lagtingsledamotens Löthmans resonemang. Vi har aldrig godkänt till helheten som ni nu lägger fram, om det är det ni kallar för "liggande förslag". Det har vi aldrig godkänt.

Vi har sagt att vi kan ta norra delen av det, så där har vi försökt att ni ska gå med på hälften. Ni har aldrig kommit med ett motförslag. Ni har hela tiden haft det här förslaget från allra första början, och vi misstänker att det är ett förslag som ni har fått levererat från en leverantör. Det är det som ni driver, ni har drivit det från början, ni driver det till slut och ni kommer att driva igenom det.

Tack, talman!

Tack vicetalman Måtar. Den här diskussionen har ju funnits i tankesmedjan. Jag har full förståelse för att man tycker att det är ett problem att göra allt på en gång, ifall något har räknats fel och så vidare. Det köper jag. .

Men när man lyssnar på diskussionen verkar det som att man egentligen bara vill skjuta upp den södra delen till efter nästa val. Det känns som att man i själva verket vill försämra, eller åtminstone lägga så lite pengar som möjligt på skärgårdstrafiken.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Löthman har uppfattat det ganska rätt. Vi vill vara mycket försiktiga med att lägga stora summor pengar samtidigt på skärgårdstrafiken. Vi försöker ha en strategi där vi tar lite i taget. När elefanten ska ätas, ska den ätas i bitar.

Dessutom ska vi komma ihåg att en konkurrensutsättning av bara den norra linjen skulle leda till en verklig tävling. Just nu är det en chimär. Den här upphandlingen är ju ett skämt. Det är ingen riktig upphandling. Det finns bara en anbudsgivare, och det är den som kommer att vinna. Det kommer vi att se. Det är knappast troligt att det kommer in ett enda anbud till, vilket är den här regeringens sång i livet, så att säga. Ni får ju bara ett anbud. Det var bara ett anbud när det gällde VIS-projektet och elektrifiering av Töftöfärjan, förutom kanske Sunnanvind där det blir noll anbud.

Tack, fru talman!

ag ska inte prata om skärgårdstrafik nu, utan jag tänkte beröra landskapets satsning på ett servicecenter där man ska samordna olika typer av funktioner. Jag vill också ta upp hur man tänker kring personalfrågorna. Vi har nyligen fått veta att samarbetsförhandlingarna har avslutats, och vi vet att bland annat en upphandlingsjurist ska sluta. Det väcker frågor om hur man resonerar här. Samtidigt vet vi att ÅHS har ett behov av upphandlingskompetens inom landskapet, och det har också nämnts under debatten att detta är viktiga tjänster som ÅHS behöver. Vi kommer säkert att diskutera detta mer nästa vecka när vi tar upp spörsmålet.

En del av ÅHS ekonomiska problem beror på att man anlitar mycket extern upphandlingskompetens på byn helt enkelt. Det får en att fundera på hur landskapets personalpolitik fungerar när man behöver denna kompetens i en del av organisationen, men samtidigt avskedar man just den kompetensen i en annan del. Jag får inte riktigt ihop det. Det är alltid besvärligt att avskeda personal, och det är bättre att förflytta dem till en annan del av organisationen. Även om det är känsligt när det handlar om enskilda personalfrågor, väcker det ändå frågor kring hur landskapsregeringen hanterar personalpolitiken inom den egna förvaltningen. Jag skulle gärna vilja höra något resonemang kring detta, även om det är svårt när det berör personal. Det förefaller väldigt märkligt.

Jag vill också fortsätta att prata om det ändringsförslag som ledamoten Röblom har lämnat in, som handlar om VA-samarbete och hur vi ska komma vidare i VA-frågorna på Åland. Det finns också med i den Obunden Samlings skuggbudget. Vi behöver samordna VA-samarbetet och sätta mer fokus på ledarskap i dessa frågor. Vi vet ju att vi har börjat få problem med vatten- och avloppsnätet på landsbygden. Det börjar bli gammalt. Jag brukar delta i sammankomsterna och lyssna på vad som framförs. Det är ett välfungerande samarbete, så till den delen är kommunerna med och diskuterar dessa frågor på ett sakligt sätt. De olika kommunerna har olika utmaningar, men när jag sitter med och lyssnar, funderar jag på att det skulle vara bra om någon höll i detta på ett mer strukturerat sätt än hur det ser ut idag.

Landskapet har ju det övergripande ansvaret för hela Åland, även om det är en kommunal behörighet i dessa frågor. Så det här ändringsförslaget är bra, och vi hade som sagt med det i vår skuggbudget. Jag behöver kanske inte räkna upp alla argument för varför vi måste se till att vi har ett välfungerande avloppssystem och vattensystem, men det berör ju till exempel miljöperspektivet och den ökande befolkningen osv. Det hör även ihop med hur vi planerar befolkningsutvecklingen på Åland. Det finns naturliga kontaktpunkter i landskapet som kan involveras mer i detta arbete än vad som görs idag.

När vi pratar om pengar, så vet jag inte exakt hur landskapet ska vara med och finansiera renoveringskostnaderna för avloppsnätet på landsbygden. Man var med och finansierade utbyggnaden, och nu börjar det vara dags att vara med och finansiera reinvesteringen. Det är helt rimligt. Jag skulle säga att, med undantag för Mariehamn som kontinuerligt investerar i denna VA-infrastruktur, så är reinvesteringstakten på landsbygden för dålig. Man investerar för lite i VA-nätet kontra till hur mycket infrastrukturen försämras, vilket leder till fler läckor och mer miljöproblem varje år. Det är en fråga som kryper på, och som vi kommer att märka mer och mer om vi inte tar tag i den.

Jag tänker att man kanske kan fastställa en procentandel, att man avsätter en viss summa i budgeten ett år eller flera år i rad. Man kan säga att landskapet kan ta en procentuell kostnad, kanske hälften av kostnaden, om kommunen tar den andra hälften, så att vi kan öka reinvesteringstakten i avloppssystemet. På det sättet kan man också behålla det kommunala självbestämmandet och ansvaret för dessa frågor, utan att vältra över det på centralt styrande. Men exakt hur det ska se ut vet jag inte, det finns säkert andra sätt som är bättre än detta. Det är bara en tanke jag har.

Lite om skärgårdstrafiken på slutet här. Det ser ut som att regeringspartierna har slutit upp kring att detta är det bästa för Åland, och vi har hört argumentationen, jag upprepar inte den. Men någonstans har jag framfört kritik också. Det mesta handlar om kostnader, och jag är osäker på om fullmakten kommer att falla ut. Jag är osäker på hur de faktiska kostnaderna kommer att se ut. Jag har sagt flera gånger att om det gäller en eller två färjor, så är det inte huvudfokus för mig, utan att vi får en effektivare skärgårdstrafiksnät. Det som vi ser framför oss nu kanske blir det, men jag är väldigt osäker på det.

Det skulle vara bra om man kunde säga att detta är de pengar vi har tänkt avsätta på dessa linjer. Det handlar nästan om hela skärgårdstrafiken som finns med i fullmakten, med undantag för några matarlinjer. Det skulle vara skönt att höra det från finansministern eller lantrådet, att detta är de pengar vi tänker avsätta. Det blir inte mer pengar än så här. Om vi har räknat fel, så måste vi dra in någonstans. Vi måste lösa det på något sätt så att vi får ner kostnaderna till den nivå som vi har specificerat i fullmakten. Det skulle vara väldigt betryggande att höra ett sådant resonemang, att vi är säkra på dessa siffror. Vi lovar att vi inte lägger ut mer pengar än detta. Vi tror på de här siffrorna.

Som det är nu så känns det som att vi argumenterar om vems förslag som är bäst och hur dåligt vårt förslag är. Jag har argumenterat för de brister jag ser i ert förslag. Men med en sådan sak borde man ändå kunna säga, att det finns ett internt kostnadstak för skärgårdstrafiken. Det tycker jag att skulle vara rimligt. Då skulle jag känna mig betydligt tryggare med allt detta. Idag känns det väldigt riskabelt, som jag har varit inne på. Tack, fru talman!

Tack så mycket, talman!

Jag tog precis replik och tänkte inleda med att säga att jag är inte en del av landskapsregeringen. Jag har inget specifikt att säga om den här personalorganisationen, och givet vår litenhet är det också ganska olämpligt att ta upp enskilda yrkesroller i det här läget.

Jag tror på det här servicecentret, särskilt när det gäller att samla den kompetens som finns inom olika myndigheter i landskapet. Ledamot Wikström nämnde i sitt anförande specifikt upphandlingskompetens. Jag tror att om vi har ett större kluster av kompetenta personer inom upphandling, så har vi också en möjlighet att skapa en robusthet och bli en stark enhet som kan utföra det här arbetet som annars hade lagts ut på externa jurister.

Tack, fru talman!

Jag håller med om det, vi ska inte diskutera enskilda personer.

Det jag egentligen vill diskutera är följande: När man håller på med samarbetsförhandlingar och vet att man ska ändra en organisation, om man då har behov av en viss kompetens och har en person som besitter denna kompetens, som man vet behövs på en annan plats i organisationen, är det då landskapets första steg att försöka omplacera den här personen? Hur resonerar man i sådana fall? Det ser ganska märkligt när man följer med det här.

Talman!

Den typ av juridisk expertis som skulle vara specifik för ÅHS skulle vara en sjukhusjurist som skulle kunna hantera patientfrågor och liknande ärenden. Det handlar inte nödvändigtvis om en upphandlingsjurist, eftersom mycket av den upphandlingsjuridik som dagligen hanteras kan långt skötas av en upphandlare.

När vi diskuterar VIS-projektet så ska vi komma ihåg att de interna upphandlarna inte var inkopplade överhuvudtaget. Det kan vara värt att diskutera varför det var så.

Med det sagt så har man inom ÅHS identifierat behovet av en juristtjänst som kunde bidra på ett mer effektivt sätt än vad som har varit fallet hittills.

Tack, fru talman!

Min erfarenhet av upphandling, som upphandlare eller upphandlingsjurist, är att upphandling är en typ av hantverk som man lär sig genom praktiskt arbete. Att hitta en specifik kompetens och en människa som har arbetat med exakt samma frågor som man nu efterfrågar på ÅHS, tror jag blir väldigt svårt. Istället kommer man att behöva anställa en person som har arbetat med upphandling tidigare. Den personen kommer att lära sig de specifika delarna av arbetet, och så kommer det i praktiken att gå till. Jag är helt övertygad om detta. Att hitta en så specifik tjänst för en specifik uppgift tror jag inte är möjligt.

Upphandling är ett hantverk som man blir bättre på ju mer man arbetar med det, och det är en fördel om man känner till de grundläggande upphandlingsreglerna. Så ser jag på det. Jag tror inte att det kommer att vara möjligt att hitta en specifik kompetens just för ÅHS.

Tack, fru talman!

Det var bra att frågan om diskussionsmöjligheten kring enskilda personalärenden klargjordes så tydligt av talmannen. Det uppskattar jag. Jag lämnar den frågan nu.

När det gäller fullmakten till skärgårdstrafiken är det i min värld väldigt klart. Fullmakter har diskuterats genom åren. Vi har haft traumatiska händelser tidigare, inklusive uppsägningar av avtal, och man kan diskutera huruvida fullmakterna var bra eller inte.

Vi har nu ansträngt oss noga för att beskriva projektet och sätta detta kostnadsmässigt i en fullmakt för de kommande 15 åren, där summan är angiven mycket tydligt. I min värld innebär det att om lagtinget omfattar förslaget, så är det den summan som gäller och ingenting annat.

Så, oavsett om man kallar det ett kostnadstak eller pristak, är det den summan som gäller.

Tack, fru talman!

Det är bra att finansministern resonerar på det här viset.

Jag försökte belysa i mitt förra anförande igår, att en fullmakt och de faktiska kostnaderna inte är samma sak; de är olika saker. Man måste klara fullmakten, och det är ju den som lagtinget har gett lov till.

Men när man kommer ner till verkligheten och trafiken ska sättas igång, kan kostnadsbilden bli en annan, bland annat på grund av det jag diskuterade angående reservtonnaget.

Jag förklarade igår varför en fullmakt väldigt sällan återspeglar de faktiska kostnaderna inom skärgårdstrafiken. Till exempel kan man ta årets budget där man har skurit ner på turlistor trots att man har upphandlat en viss trafik. Det innebär att kostnadsbilden för skärgårdstrafiken kan förändras, även om man tidigare har blivit beviljad en fullmakt.

Är vi överens om att de faktiska kostnaderna, när detta ska sättas igång, inte får överstiga den summan?

Fru talman!

Landskapsregeringen har inte diskuterat något annat överhuvudtaget. Det handlar om en kostnad där avtalen ska visa vad en eventuell entreprenör vill ha för att driva trafiken inom det angivna kostnadstaket.

Det är klart att man teoretiskt kan säga att ett kommande lagting kan besluta om att öka kostnaderna om man beställer mer trafik. Men den här landskapsregeringen har inte diskuterat något annat än att kostnaderna ska hållas inom kostnadstaket, vilket är hela målsättningen. Ambitionen med det här projektet är ju att vi ska få ner kostnaderna för att kunna hantera den offentliga ekonomin och landskapets ekonomi. Självklart har vi den ambitionen.

Jag hörde tydligt om den här erbjudna chokladbiten lagom till jul, att diskutera lite mera skärgårdstrafiken. Men jag tänkte inte falla för frestelsen, för vi har redan diskuterat det tillräckligt.

Däremot var det här med kommunerna intressant. Det resonemang som ledamot Wikström för fram, så jag hade precis samma tankar här tidigare. Om man nu gör det på elsidan, kan man inte också göra det på vatten- och avloppssidan? Där står Åland inför stora investeringar.

När man börjar tänka på det och diskuterar det så kommer man fram till att det finns vissa juridiska hinder, vad jag förstår. Dels är det här en kommunal angelägenhet, vilket i sig kan vara en utmaning. Det är nog lite splittrat, så om man ger ett kommunalt bolag medel, så behöver man ge det åt alla och det vara svårt att fördela det.

Sedan har vi också PAF-medel, om de ska användas så behöver det göras totalt på Åland, och då blir det ett problem.

Hur ser ledamoten på den här problematiken?

Tack, fru talman!

När det kommer till den exakta målsättningen och hur detta ska utformas, är jag osäker på vad som är det bästa alternativet. Men det jag vet är att när vi pratar om vatten och avlopp, så handlar det om båda delarna. Att klara av de reningskrav som ställs på avlopp, särskilt med de nya krav som kommer från EU, är inte bara en utmaning för Mariehamn och Lotsbroverket, utan framförallt en utmaning för de mindre som ofta drivs av eldsjälar. Jag undrar hur det kommer att gå när dessa personer, som har arbetat med detta under lång tid, inte längre finns kvar eller är villiga att fortsätta. Jag tror att det kommer att uppstå ett naturligt behov av att skapa större enheter för att hantera dessa frågor.
Detta är en organisationsfråga.

Reinvesteringsfråga är en annan aspekt som handlar om de pengar som behövs för att genomföra detta.

Jag tror att ledamot Wikström är inne på något där. Man märker att det är mycket djupare och mer omfattande diskussioner mellan olika kommuner. Man har insett, precis som ledamoten lyfter fram, att detta är en svår fråga att lösa. Det handlar inte bara om ekonomiska aspekter; det finns också regelverk som styr hur man får hantera situationen. Det är inte bara en fråga om att bygga ett nytt reningsverk hur som helst; det finns flera aspekter att ta hänsyn till.

Jag tror, precis som ledamot Wikström, att lösningen på detta kräver ett mycket större och djupare samarbete framöver på VA-sidan på Åland. Det pågår diskussioner, projekt och samarbetsinitiativ som finansieras av landskapet. Jag tror att det är det vi kan fokusera på nu. Men på sikt är detta en fråga som vi behöver diskutera mer ingående.

Tack, fru talman!

Detta ändringsförslag, som också ingick i vår skuggbudget, handlar om att vi behöver avsätta betydande medel just nu. Vi vet inte riktigt hur vi ska gå tillväga. Det är viktigt att vi agerar, och kanske inte bara på lång sikt, utan det är nog bra att börja ta tag i dessa frågor redan nu, under det kommande året 2026. I nästa års budget kanske man kan presentera något slags förslag eller resonemang om hur vi ska hantera detta.

Landskapet har ett stort mandat att fatta beslut i sådana här frågor och att komma hit till lagtinget för att förklara sina ställningstaganden.

Jag vill i alla fall framföra vår positiva inställning till en förändring som går i den här riktningen. Vi behöver få ordning på situationen här på Åland.

Som jag har sagt tidigare, om vi kan finansiera alla möjliga broar och färjfästen helt och hållet, så måste vi också kunna bidra till att lösa dessa frågor.

Tack, vicetalman!

Tack ledamot Wikström. Det var intressanta tankegångar kring mycket.

Jag vill ändå återkoppla till skärgårdstrafiken. Jag måste säga att min politiska erfarenhet säger att när man vill vänta och utreda lite till, avvakta och fundera, så betyder det i praktiken att man vill skjuta upp beslutet. Det handlar om att man vill komma över ett nyval och få en förändring i lagtinget samt en annan sammansättning av landskapsregeringen rent politiskt.

Jag måste också nämna att när jag tidigare hörde oppositionen föreslå att norra linjen går de med på, men södra linjen ska man frysa i fem år. Men det betyder i verkligheten att om fem år framåt så finns det högst troligt en annan sammansättning både i lagtinget och landskapsregeringen. Detta skulle utgöra en helt annan bild av hur man vill utveckla skärgården, jämfört med vad den nuvarande landskapsregeringen och den här majoriteten till stora delar vill.

Tack, fru talman!

Det handlar om hur man ser det, kompromissförslag är ett kompomissförslag. Vi har också motiverat varför det är viktigt att ta detta i etapper. Vi har kanske inte exakt samma åsikter i partiet i den här frågan, men klart är att det skulle innebära stora risker att ta allt på en gång.

Därför föreslår vi att dela upp det i två delar och det är ett konkret kompromissförslag. Vi hade sluppit det här tjafset och de argument som vi för här inne. Istället hade stämningen varit betydligt mer konstruktiv om vi hade kunnat komma överens om denna fråga. Men om man insisterar på att få igenom allt på en gång, finns det en risk att det blir som det är nu.

Tack vicetalman!

Ja, det kanske hade blivit en aningen lugnare debatt. Idag har det varit lugnt.

Frågan är: Vad skulle ha hänt med södra linjen och skärgården om fem år? Det är en ganska avgörande fråga.

Det har knappast funnits samma vision för skärgården som den här majoriteten av landskapsregeringen har. Det är högst troligt att det har funnits andra tankegångar om vad skärgården "får kosta". Den oron tror jag ligger bakom att den här landskapsregeringens vision är att genomföra det som en helhet för hela skärgården. Man vill inte riskera att skärgården ska bli strandsatt av nästa kommande landskapsregering, för det är detta som är verkligheten.

Det har blivit helt klart den senaste halvtimmen att det handlar om att vänta och utreda och komma till nästa mandatperiod och då kunna ha en helt annan bild och ett helt annat kostnadstak för vad skärgårdstrafiken får kosta. Det har blivit tydligt, tycker jag.

Tack, fru talman!

I grunden handlar det om hur stora risker man är villig att ta för att utveckla samhället.

Ledamoten tillhör Liberalerna, som gärna genomför stora, genomgripande reformer och går till val på den typen av förslag.

När man tittar på den åländska politiska utvecklingen, oavsett om det handlar om kommunreformer eller reformer av skärgårdstrafiken, brukar det sällan sluta bra.

Vi är ett konservativt parti. Vi vill ta saker stegvis och utvärdera det innan vi tar nästa steg. Det är så vi resonerar, och jag tycker att det är genomgående hur alla ledamöter resonerar. Kanske är det just därför vi inte kommer överens i dessa frågor heller.

Grundläggande handlar det om hur snabbt samhället ska utvecklas och hur mycket risker man är villig att ta med skattebetalarnas pengar. Det är det som skiljer oss åt.

Talman!

Ledamöter, jag har egentligen fler frågor än inlägg och påståenden. Jag var borta några timmar, och ni kanske har diskuterat Axyards här, så jag måste ställa några frågor kring ämnet. Det handlar ju ändå om ett helt nytt koncept.

Min första fråga är: Det finns en docka på Västra Klinten, som uppenbarligen inte är aktuell. Om vi tänker oss att vi ska ha ett sådant här varv, man ska bygga det på Möckelösidan, så kostar det säkert ett tiotal miljoner att anlägga det här varvet. Jag läste någonstans att det kan kosta mellan 10 och 15 miljoner bara för anläggningen. Det är min första fråga.

Sedan kan man ju filosofera kring affärsidén. Jag har lite svårt att tro att Finferries kommer att åka hela vägen runt Åland för att komma till Mariehamn, till Möckelö för service.

Vårt lilla samhälle på 30 000 invånare har trots allt begränsad kompetens. Visserligen kanske vi har svetsare och målare, men jag skulle gärna vilja höra någon replik där någon berättar mer om den här tanken, för den verkar ju lite skjuten från höften, måste jag säga. Det handlar ju ändå om potentiellt stora pengar som det kan generera.

Finns det en genomtänkt och presenterad affärsplan? Jag har gått igenom papperen, men jag har inte sett det i detalj. Är det något som faktiskt regeringen har beslutat att gå vidare med? Det är en fråga.

Jag hade ingen klar åsikt. Jag ser att minister Perämaa kan svara.

Jag uppfattar att frågan ställdes så pass tydligt till landskapsregeringen, så jag svarar så gott jag kan.

Landskapsregeringen förankrar ett eventuellt blivande projekt med Axyards. Affärsplanen är inte framtagen ännu. Vi bedömer att det finns potential för att få ihop en affärsplan som ger den framgång som vi hoppas på. Ledamot Lindén har ännu inte hittat några tankar kring detta eller någon affärsplan eftersom den inte är färdig ännu.

När ett företag tar fram en affärsplan så blir det en del av företagets kunskapsmassa. Man värnar om den.

Men vi ska se till att lagtingsledamöterna får ta del av mycket mera grundläggande information om vad som skulle leda till den situationen att ett sådant företag kan leva och må bra (… taltiden slut).

Tack minister Perämaa. Det finns alltså ingen riktig affärsplan ännu. Om jag har uppfattat det rätt, så tror man att det finns en marknad för den här typen av varor och tjänster, framförallt på den finska sidan. Är det rätt uppfattat?

Det här samarbetet med Finferries i form av Axferries så man hoppas dels att Axferries fartyg ska få service och underhåll, och vad man nu gör på en sådan här docka. Man tror alltså att man kommer att få en hel del dockningar också från Finland.

Om jag uppfattat ministern rätt, så är det bara en idé som finns, och den har inga ekonomiska konsekvenser, i alla fall under 2026.

När det sedan eventuellt kan börja kosta något så kommer landskapsregeringen att föreslå en kapitalisering för lagtinget. För närvarande finns det inga konkreta förslag, utan det handlar mer om att förankra konceptet. Just nu finns det alltså ingen affärsplan. Affärsplanen ska tas fram och ligga till grund för ett eventuellt förslag om kapitalisering när kostnaderna börjar uppstå. Beslutet om detta tas inte nu.

Som finansminister har jag ägaransvar över bolagen och kommer förmodligen att få ägaransvaret över det blivande Axyards, om det blir av. Jag har därför diskuterat dessa frågor med den andra tänkbara delägaren, det vill säga Finferries. Det har tagits kontakt från både Sverige och Finland, samt från områden söder om Finska viken, och det har visat sig finnas intresse för detta.

Jag tackar minister Perämaa . Jag borde ju som socialist hurra här och säga bra minister Perämaa, nu kör vi igång industrier i offentlig regi.

Men vi får väl se lite närmare på hur affärsplanen ser ut. I det här skedet så kan man ju varken säga bu eller bä.

Men minister Perämaa, är välkommen i Grön Vänster framöver.

Värderade herr talman, bästa ledamöter!

I ett parlamentariskt system är det en självklarhet och i grunden en styrka att olika åsikter och politiska uppfattningar får finnas och brytas mot varandra. Just denna mångfald är en förutsättning för en levande demokrati. Samtidigt har vi, särskilt vi som är ledamöter i vårt lagting, ett gemensamt ansvar att, bortom olika åsikter och partipolitiska skiljelinjer, sträva efter lösningar som leder till ett samhälle där invånarna har goda möjligheter att leva, bo och verka.

Det övergripande målet måste alltid vara att försöka skapa stabila, långsiktiga och hållbara förutsättningar och lösningar för hela vårt Åland.

Den gångna budgetdebatten har, enligt min personliga åsikt, till stora delar uppfyllt denna grundsats om en levande demokrati, må hända ibland i form av utmanande formuleringar.

Sammantaget, det viktigaste av allt, är att vi alla återkommer senast i morgon med samma sunda grundsats att tjäna hela Åland väl.

Tack för ordet.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen kommer att ske vid plenum på onsdag den 17 december.