Enda behandling

Ärendet bordlades vid plenum den 16 december 2019.
Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.
Diskussion.

Talman! Bästa lagting och åhörare. Jag har ytterligare ett antal frågeställningar gällande handlingsprogrammet.

I måndagens debatt lyftes den socioekonomiska utmaningen som flera har i samband med studier vid Ålands lyceum. Det är en fråga som har tagits på stort allvar de senaste åren. Det är också en fråga som är stigmatiserande. Sedan flera läsår finns det möjlighet för den som har behov att från skolan låna studiematerial och utrustning. Ålands Gymnasium har varit tydlig med att detta är en socialpolitisk fråga och inte en fråga som gymnasiet ska ansvara för. Gymnasiet ska utbilda och inte sköta socialpolitik. För det är precis vad det handlar om.

I programmet står skrivningar om musikinstitutets möjligheter att i närtid ordna distansutbildningar och konserter och att detta ska ses över. Den skrivningen förstår jag inte. Den digitala utrustningen för detta finns sedan flera år och utbildningar kring det har genomgåtts för personalen. Ytterligare resurser för detta ska väl inte vara nödvändigt?

Utredningen av AMS är nödvändig och är färdigställd till sommaren. Utredningen kommer garanterat att ge stora möjligheter att modernisera och strukturera om en hel del. Här saknar jag visioner i programmet. AMS har en enormt viktig roll i vårt samhälle. Det är navet i vår arbetsmarknad, för inflyttningen och för studier. Det finns resurser och jag är övertygad om att dessa resurser kan nyttjas på andra sätt och det krävs för att vi ska uppnå våra målsättningar med till exempel ökad inflyttning.

Jag är förvånad över att det i programmet inte finns tydligare målsättningar kring hur vi t.ex. ska få ner antalet långtidsarbetslösa eller hemmasittare. Vad är färdriktningen gällande dessa hundratals personer? Byråkratin och regelverken kring arbetspraktik behöver förenklas, allt för att förbättra möjligheterna till en bättre sysselsättningsgrad. Antalet enkla arbeten minskar och det är en stor utmaning, för behovet av dessa arbeten är enormt och en nyckel till att minska utanförskapet. Här pratar vi om både personlig som samhällsekonomisk tillväxt.

Under förra mandatperioden sjösattes Ungdomens hus, Boost. En lika behövd som lyckad satsning, men arbetet får inte sluta där. Behovet är enormt och här behöver utvecklingen gå vidare i starkt samarbete med våra kommuner.

Jag saknar skrivningar kring inkomst- och pensionsavdraget. Avdraget är en positiv tillväxtinjektion, förstås beroende på hur mycket man väljer att ladda systemet med. Det ska löna sig att arbeta, det ska löna sig med utbildning och det ska ge mera pengar i plånboken. Detta avdrag är en viktig signal kring just detta. Varför finns det ingen skrivning kring det? Eller kommer detta avdrag på sikt att sparas in och istället vara med och delfinansiera det bidrag och de särskilda stöd som nämns i programmet?

Jag är mycket fundersam över skrivningen kring att ge våra minsta kommunerna ett särskilt stöd för att trygga basservicen. Vad innebär beskrivningen de minsta kommunerna? På vilka grunder och med vilket lagstöd ska detta särskilda stöd utbetalas? Jag ser heller ingen skrivning kring kriskommuner, vilket borde vara en grund för detta. Vårt parlament och självstyre är inte värd lappa och laga handpåläggningar.

Tandvårdsprogrammet ska förverkligas stegvis, gott så. Däremot funderar jag på innebörden av att detta stegvisa förverkligande innebär bättre förutsättningar för lagstadgad bastandvård i skärgården. Så står det, men vad innebär det? Ska tandvårdsbussen förverkligas till vilket pris som helst, eller ämnar regeringen göra lagändringar? Här är skärgården och skärgårdsborna värda tydlighet.

Jag upprepar mig från måndagen. Idrotten är faktiskt värd mer än sju rader i ett handlingsprogram. Min personliga fundering är; varför anses kulturen alltid viktigare än idrotten? Det finns alla möjligheter att skapa en riktigt stark kedja med idrott-folkhälsa-ökad rörelse-förbättrad psykisk hälsa-motion på recept-integration- socioekonomi-idrottsturism-Islandsmodell etc. Här finns det idrottspolitiska programmet och rådet för idrott, motion och hälsa som arbetar i denna riktning och jag hoppas att dessa frågor ändå ges utrymme de kommande åren.

Jag lyfte turismen i måndags. Vi måste få till ett nytt tänk gällande denna viktiga basnäring och bransch. Och med vi menar jag det offentliga. Vi måste bestämma oss för om vi vill att Åland ska bli en turistdestination på riktigt. Klart vi vill, men då måste vi också agera enligt den visionen. Vi måste ha turistglasögon på, ha en brygga ut till Visit Åland och till branschen samt sätta upp tydliga målsättningar. Det räcker inte med att vi ska revidera turiststrategin eller att vi årligen ger 1,3 miljoner, det får inte vara ett alibi för vårt dåliga turistsamvete. Vi kan inte köpa oss fria. Vi behöver börja agera på andra sätt än enbart ekonomiska. Det kravet måste vi ställa på oss själva. Det handlar inte om att peka finger åt branschen, de vet vad som behöver göras. Det stora arbetet börjar inifrån och där måste vi själva se oss i spegeln.

Med tanke på digitaliseringsarbetet skulle jag gärna ha sett en skrivning om att skapa ett servicecenter inom förvaltningen. Servicecentret kunde sköta hela förvaltningens inklusive underliggande myndigheters administrativa ekonomifrågor. Det skulle ge synergier och definitivt ge möjligheter till kostnadseffektivitet. Det är bra att utmanarrätter ännu en gång nämns, däremot saknar jag skrivningar om viljan att konkurrensutsätta. Det behövs för att uppnå en struktur där vi har kontroll på ekonomin. Det är bara så som vi kan förändra strukturen. Tack, talman.

Fru talman! Ledamot Holmberg lyfte i sitt anförande många olika saker som han saknar. Jag kommer inte att kunna bemöta allt.

En sak som jag vill lyfta är att du har helt rätt att gymnasieskolorna inte ska föra en socialpolitik, utan det ska ju vi göra. Av den anledningen vill vi i regeringsprogrammet bland annat se över studiestödet.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Det är väldigt bra. Det är också bra det arbete som redan har pågått länge gällande revideringen av gymnasielagen, för där finns det också säkert en hel del som man kan arbeta med i den riktningen.

Tack, fru talman! Ledamot Holmberg, jag kan väl fortsätta kring en av de här sakerna eftersom du saknar många olika skrivningar kring hälsa, idrott, välmående samhälle, och inkludering med mera.

Den här regeringen kommer jag att fortsätta med utvecklings- och hållbarhetsagendan och där finns det väldigt många tydliga mål och delar som innefattar också det här.

Tack, talman! Rådet för idrott, motion och hälsa hade ett månadsmöte igår. Vi skulle gärna under jubileumsåret få någon form av hälsans år och göra ett bra avtryck. Det får vi säkert samarbeta mycket kring.

Tack till ledamot Holmberg för värdefulla synpunkter. Trots att vi har suttit i sju olika arbetsgrupper, ett 40-tal personer inblandade i processen, så kommer man ju aldrig att kunna få ett fullständigt heltäckande program.

Jag vill kanske påpeka inledningsvis av mandatperioden att även om det inte ens står i ett regeringsprogram så betyder det inte att frågorna på något vis kommer att förbises. Man vill ju gärna när man skriver ett regeringsprogram att man också vet vart man syftar som ledamoten själv var inne på. Vad menas egentligen med det här? Det är väl upp till bevis från regeringen. Thörnroos att leverera.

När det gäller till exempel frågan om kriskommuner och särskilt stöd så vill jag påminna ledamoten om att ni tillhörde ett regeringsblock som lade fram ett reformpaket utan att ens nämna begreppet kriskommun. Kanske ni måste ge oss några dagar till innan ni kritiserar den biten.

Tack, talman! Tack minister Jansson. Det stämmer. Den förra regeringen hade en väldigt tydlig målsättning och en vilja som pekade rakt framåt när det gällde kommunreformen. Det var en tydlighet kring det. Visst kunde man initialt också ha inlett en utredning kring en kriskommunlag, men det var något som initierades på slutet. Hade kommunreformen kunnat genomföras på det sätt som var tanken så skulle heller ingen kriskommunlag egentligen ha behövt användas. Men nu i det läge som Åland, ålänningarna och Ålands kommuner befinner sig i så är det av yttersta vikt, så jag är aningen förvånad att man nämner möjligheten att dela ut ett särskilt stöd utan ett egentligen rejält lagstöd. Jag hade förstått det lite mera om man skulle ha nämnt att man arbetar med en kriskommunlag, men så verkar inte vara fallet.

Jag får väl påpeka här, ledamot Holmberg, att naturligtvis har ju lagtinget budgetmakt. Förhoppningsvis följer man landskapsregeringens förslag i kommande budgetar angående de åtgärder som behöver vidtas. Vi kan inte lagstifta om allt vi beviljar. Det är klart att det finns den visionen, men ibland måste också lagtinget utnyttja sin budgetmakt.

När det gäller särskilda stöd till kommunerna, eftersom ledamoten upprepar det, så det är klart att även på kort sikt så har ju landskapsregeringen, och de facto hela lagtinget, ett ansvar för de kommuner som nu på grund av alla reformer och på grund av att vi bland annat använder den kommunala skattebasen som ett instrument för att förbättra för ålänningarnas egna plånböcker etc. Vi har ett ansvar i händelse av att det finns kommuner som hamnar i djup kris. Därför måste vi ha en beredskap att träda till med tanke på omtanke om invånarna.

Tack, talman! Jag förvånas en aning. Min bild av det hela är att ska vi dela ut medel så behöver det finnas ett lagstöd i botten för det. Det kan inte ske godtyckligt.

När det gäller reformer, som minister Jansson tar upp, om ministern syftar på de reformer eller de lagändringar som förbättrar vardagen för ålänningarna så är det väl ändå till gagn för ålänningarna. Om det då finns kommuner som inte har den skattekraft som bär sig tillräckligt mycket för att kunna upprätthålla en tillräckligt god socialvård, grundskola etcetera så då är det ett annat problem. Det är ett problem som jag har påpekat ganska många gånger under de här fyra åren.

Tack, fru talman! Tack ledamot Holmberg för ett intressant anförande med många tänkvärda tankar. Bland annat idrotten och idrottandes del i folkhälsan tyckte jag var väldigt spännande och jag tror att vi har en samsyn i det.

Men sedan halkar ni, som vanligt, in på den här hundralappen. Jag har fortfarande svårt att förstå, alltså vi har ett underskott per capita i vår budget som är större än vad Finland har i sin budget, trots att man talar om att Finland har underskott, och att man då i det skedet fortfarande ska strö ut de här hundralapparna. Då ökar underskottet så att vi alltså ligger värre till än Finland.

Tack, talman! Tack ledamot Toivonen. Det är väl det som kanske är ett kulturfel och har varit under flera år. Vi vill göra saker och gör det samtidigt som vi inte är beredda på att omprioritera saker. Jag nämnde i mitt anförande flera kostnadsinbesparande åtgärder som man kunde göra, enligt mig, ganska enkelt till förmån för att man istället kunde ladda ett system som till exempel pensionsinkomstavdraget. Det skulle verkligen göra skillnad. Det skulle vara en viktig signalpolitik rakt ut på arbetsmarknaden och ut till näringslivet. Det skulle verkligen visa att det lönar sig att utbilda sig och det lönar sig att arbeta. Vill inte ledamot Toivonen att det ska löna sig att arbeta?

Tack, fru talman! En del av det som jag tänkte kommentera togs upp här tidigare i vicelantrådets kommentarer.

När det gäller kommunerna så den stora skillnaden nu med den här regeringen är att vi vill låta kommunerna frivilligt hantera sin framtid, inte med tvång. Det är den stora skillnad. Ingenting kommer att göras utan att det finns stöd antingen i budget eller i lag. Det är helt klart.

KST och de sociala reformerna, grundskolelagen och allt sådant, minskade anslag tidigare har gjort att det finns problem i kommuner. Ledamot Holmberg nämnde små kommuner och det har vi skrivit in i programmet. Jag kan återkomma i nästa replik.

Tack, talman! Tack minister Eliasson. Min uppfattning är att kommunernas ekonomi inte beror på de reformer och de lagändringar som har kommit de senaste åren. De lagändringar och reformerna är ju till för att förbättra vardagen för ålänningarna - gammal som ung, sjuk som fattig - precis som jag sade i ett tidigare replikskifte.

När det gäller kriskommuner så hade man väl behövt nämna att man ämnar anta en kriskommunlag. Enligt mig kan man inte dela ut pengar och göra handpåläggning till höger och vänster där man tycker att det behövs. Det har man gjort, men det har ju varit fel. Om det är detta som minister Eliasson tycker att är frivillighet, att tvingas ansöka om särskilda stöd, då tycker jag att det är synd. För när en kommun hamnar dit då har man dragit ner på precis allt som inte är lagstadgat och det är en nog en väldigt kontraproduktiv sotdöd man går till mötes.

Fru talman! Jag tror att ledamot Holmberg och jag har lite olika uppfattningar. Vi kan jämföra exempelvis med Sverige och titta hur man hanterar kommuner och regioner där. Där har man från regeringshåll konstaterat att det behövs faktiskt mera pengar för att de ska kunna överleva. Det är väl lite den inställningen som vi har också. Ingenting kommer att göras, som jag sade och jag upprepar det, utan stöd i lag eller i budget. Det står heller ingenting i programmet om att det inte skulle tas fram en lag för det här. Behövs det så kommer vi självklart att göra det. Det är väl olika uppfattningar som vi har. Jag tror heller inte att det var givet att det skulle bli bättre för kommunerna om man med våld skulle tvinga ihop dem. Jag tror tvärtom, att det är bättre om de får göra det i lugn och ro, i frihet.

Tack, talman! Jag tycker att det en anmärkningsvärd kommentar från minister Eliasson att jämföra Ålands kommuners med Sveriges kommuners verklighet idag. Jag tror att alla här i detta parlament vet exakt vad Sveriges kommuner har bidragit med när det gäller att t.ex ta emot flyktingar de senaste åren. Det vi har gjort på Åland i den riktningen är skorpsmulor jämfört med vad de svenska kommunerna har gjort. Jag tycker att det är på gränsen till fräckt av minister Eliasson att göra den jämförelsen.

Sedan tycker jag att det skulle vara av vikt att om man ämnar att dela ut ett särskilt stöd att man då också beskriver på vilket sätt man har tänkt göra det. Jag hittar ingenstans i programmet någonting om kriskommunlag. Det hade räckt med en halv mening kring det så skulle det ha varit tydligt. Men särskilda handpåläggningar är inte okej juridiskt eller parlamentariskt på något sätt enligt mig.

Talman! Ledamot Holmberg nämnde nästan lite i förbifarten Islandsmodellen som jag vill ta replik på för att lite förtydliga och lyfta det. Jag brukar ofta lyfta det förebyggande arbetet. Just Islandsmodellen är ju ett väldigt bra exempel på ett förebyggande arbete som kommer att spara pengar och minska lidande om man får i gång detta på ett bra bra sätt. Det är ett förebyggande arbete i dess bästa form. Jättebra att ni lyfte det!

Tack, talman! Tack ledamot Söderlund. Exakt, mycket av det vi så ofta tangerar idag när det gäller socioekonomiska utmaningar, minskad rörlighet, psykisk ohälsa och utanförskap etcetera. så det lyfter Islandsmodellen upp. Vi har ju här i salen under hösten haft många, långa, konstruktiva och positiva debatter just kring det och hur en Islandsmodell skulle kunna appliceras på Åland blir en Ålandsmodell. Jag hoppas att även det är något som kommer att ske de närmsta åren.

Tack, fru talman! I ett kort anförande skulle jag åter önska lyfta frågan om landskapsregeringens regionalpolitik, i främsta hand gällande norra och västra Åland. I måndagens plenum så lyfte jag frågan lite kort. Jag vill här nu också, i och med att det finns flera ministrar plats, få ett förtydligande kring vilken vision man har för regionalpolitiken på landsbygden. Ordet landsbygd nämns tre gånger i regeringsprogrammet, två gånger under rubriken jordbruk och en gång i samband med där det diskuteras i ingressen eller i inledningen angående frivillighet och sammanslagning. Jag önskar ett förtydligande kring hur man i samarbete med kommunerna kommer att förmedla sina intentioner för att utveckla den åländska landsbygden utöver jordbruket. Vi pratar främsta om åtgärder för att gynna inflyttning till landsbygden - som jag personligen anser vara en nyckel för Åland under det kommande decenniet - för att öka befolkningen på Åland. För min del är en ansvarstagande regionalpolitik att redogöra över för sin vision för framtiden för landsbygden.

Just nu kändes det lite som att man säger att det är upp till kommunerna att bestämma och man tvår sina händer. Det finns inga tidsramar. Det finns inga direkta förmedlade intentioner kring vart man vill komma med den åländska landsbygden i framtiden.

Jag efterlyser alltså varför man vill göra insatserna och hur man vill göra dem. Längre än så tänker jag inte gå och önskar få svar på frågorna av sittande ministrar.

Tack, talman! Ledamot Simon Påvals, det är en angelägen frågeställning ni lyfte. Här vill jag då påpeka att vår småskalighet gör ju förstås att allt som detta parlament och allt det som görs på andra sidan väggen här så syftar ju till att hela Åland ska leva, och det är också något som Centern som ledande regeringsparti står bakom. Det betyder då att vi behöver inte bryta ner den typen av åtgärder som ledamoten efterlyste på den småskaliga kommunnivån, utan vi kan se allt det som det offentliga Åland står för. Detta hittar ledamoten under olika lagstiftningar och olika budgetmoment och så vidare allt vad man vill.

Däremot vill jag påpeka för ledamoten att det viktigaste regionalpolitiska instrumentet är ju de facto landskapsandelar, för det är de som möjliggör boende över hela Åland än så länge.

Tack, fru talman! Återigen är vi inne på landskapsandelar, vi är inne på att ge taktpinnen till kommunerna. Jag tänker i samarbete, absolut.

Men återigen, tre gånger tidigare i den här salen har jag efterlyst; vem håller i taktpinnen? Det måste vara ganska grundläggande krav att kunna få landskapsregeringen att förmedla sin vision och sin bild av vart man skulle vilja att landsbygden skulle gå, speciellt kring hur man vill öka befolkningen på landsbygden och hur man vill öka inflyttningen, det är dit jag vill komma. Det finns en del diskussioner kring infrastruktur såklart, det kunde också utvecklas i många fall. Det är resonemanget som jag saknar i regeringsprogrammet helt och hållet, tyvärr.

I och med att den tillträdande regeringen har ärvt ett ganska stort budgetunderskott så har det medfört att vi blir lite försiktigare än vad vi annars skulle ha varit naturligtvis. Så länge vi vill undvika skuldsättning så måste vi hantera varje euro och cent med omsorg. Det är klart att skulle vi sätta på papper våra visioner redan nu så hade det funnits vissa kostnader.

Men återigen, det är ju tillsammans med kommunerna, utgående från det gemensamma arbete vi gör, som vi ska få leda detta. Inom landskapsregeringen har vi ju redan börjat diskuterat en samordning av de kommunala frågorna och ett helt annat sätt än tidigare just för att få en drivkraft. Men vi vill börja först med den dialog med kommunerna som
lantrådet Thörnroos har utlovat att vi startar upp med här i början på nästa år. Det blir avstampet för det fortsatta arbete.

Tack, fru talman! Jag vill tacka minister Jansson för förtydligandet. Nu sade ministern betydligt mer än vad som står regeringsprogrammet och vad som kommit från landskapsregeringen i de tidigare anförandena och replikerna. Jag önskar att de här diskussionerna hade tagits i ett tidigare skede och att åtgärderna kommit upp när det handlade om syften och mål.

Det är okej, vi pratar om att det är ett budgetunderskott som har ärvts av förra
landskapsregeringen. Men jag vill också påminna ministern om att det är ju diskussionen i sig som också ärvts av förra landskapsregeringen. Om inte förra landskapsregeringen hade tagit upp diskussionen kring kommunerna, pressat på och lagt i gång debatten i allmänhet så tror jag inte att vi skulle vara här överhuvudtaget.

Jag kanske kan säga att ministern och övriga regeringen har förra landskapsregeringen att tacka för att diskussionen kan tas och att ni har möjlighet att öppna den kring samgåenden överhuvudtaget oavsett om de är frivilligt eller inte.

Tack, fru talman! Jag försöker fylla på lite där vicelantrådet slutade. För att få det att fungera ute i kommunerna och för att man ska få inflyttning så måste det också finnas arbetsplatser där. Många bor naturligtvis på landet, och kommer att göra det i fortsättningen, och arbetar Mariehamn Men det behövs bra arbetsplatser ute i landsbygdskommunerna och framförallt i skärgården. Hur ska man kunna få inflyttning? Det måste finnas god service, det måste finnas daghem, skolor och allt detta så att det fungerar. Infrastrukturen, som ledamot Påvals själv nämnde, är jätteviktig. Så vi tvår inte våra händer, utan vi kommer nog göra vårt yttersta för att det här ska fungera.

Tack, fru talman! Jag vill börja med en formalitet. Jag ber om ursäkt. Den rätta benämningen ska vara vicelantråd Jansson.

Jag tackar minister Eliasson för kommentaren. Återigen, resonemanget finns till muns men inte i skrift. Det är lite av detta som vi diskuterade i tidigare replikskiftet som ministern hade med ledamot Holmberg. Det pratades om de små kommunerna och en jämförelse med Sverige. Jag har en lista över de tio minsta kommunerna i Sverige där vi pratar om tusental i minimum. Det finns en kommun faktiskt som har 700 invånare men ofta är det 3 000-4 000. Ska man ta modell därifrån? Kanske man behöver tänka i lite andra dimensioner? Angående kommunreformen så är det svårt att jämföra Sverige och Finland just därför att det är (… taltiden slut).

Tack, fru talman! När det gäller Sverige så var det intressant att ledamot Påvals tog upp det igen så då får jag säga några ord till om det. Jag jämför med Sverige för om man tittar på hur Sverige hanterar sina kommuner exempelvis när det gäller kommunala sammanslagningar så de tänker på samma sätt som vi, som den här regeringen. Staten går inte in och bestämmer vilka kommuner som ska gå ihop, utan det här bestämmer kommunerna själva. Det kan vara två eller tre kommuner som har en diskussion, så kommer man fram till ett förslag och sedan är det folkomröstningar i respektive kommun för att det ska bli någonting. Här finns en stor skillnad på tillvägagångssättet.

Sedan tänkte jag berätta om det lilla exemplet Kökar som jag tycker så mycket om och som är så positivt, för där försöker man verkligen på alla sätt få det att funka. Jag hinner inte nu i den här repliken.

Tack, fru talman! Det var synd att vi inte hann med det för jag är själv väldigt intresserad av Kökar som kommun och hela konceptet. Vinsterna på Kökar har ju varit mycket tack vare inflyttningen. Det har kommit mycket nya idéer och entreprenörskapet frodas. Men det är just nytänket som finns på Kökar som jag också efterlyser i kommunerna och diskussionen som har kommit igång nu. Jag sade till vicelantrådet Jansson att det är den förra landskapsregeringen som faktiskt initierade diskussionen, lade igång den och fått den att öppnas.

Handen på hjärtat så som vi tidigare har nämnt här så har samarbetsförsöken inte gått så bra hittills i kommunerna. Frågan är om det kanske behövs en reform inom politiken i kommunerna. Jag ser fram emot landskapsregeringens planer för att faktiskt initiera det här samarbetet.

Talman! I regeringsprogrammet, under Miljö, finns det en skrivning om att nya skyddsområden inrättas i samråd med markägarna. Jag tycker det är bra om man kan komma till en lösning med alla fornminnesområden som är oklara och inte färdigt behandlas. Det skulle vara dags nu efter 50 års manglande fram och tillbaka med dem. Från min sida, lagom till jul, så skulle det vara jättebra om någon jul skulle passa att de skulle få detta upprätt en gång för alla. Tack.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Enligt lagtingsordningens 25 § ska lagtingets behandling av meddelandet avslutas med en omröstning vid vilken det för godkännande av regeringens program krävs mer än hälften av de avgivna rösterna.

Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att regeringens program ska godkännas röstar ja och de som röstar för att programmet inte ska godkännas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Omröstning vidtar. Talmannen röstar nej.

Omröstningen har resulterat i:
20 ja-röster
8 nej-röster
1 avstod
1 var frånvarande.

Eftersom mer än hälften av de avgivna rösterna är ja-röster har lagtinget beslutat godkänna regeringens program. Ärendet är slutbehandlat.