Remissdebatt

Vid plenum den 16 maj 2022 beslöts att en gemensam diskussion hålls beträffande detta ärende och tilläggsbudgeten. Talmannen har meddelat att förslaget är att båda ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussionen avbröts vid måndagens plenum. Fortsatt diskussion. Ordet ges först till minister Wikström.

Tack, fru talman! Vi har ju diskuterat skärgårdstrafiken här nu under hela föregående plenum, utan att jag har sagt så mycket. Jag vill därför börja med att säga att det här gäller nu fullmakten på 60 miljoner. Det är första gången som landskapsregeringen begär en fullmakt av den här typen, dvs. en driftsupphandling. Man begär en fullmakt för en driftsupphandling och det har man inte gjort tidigare. Jag menar att det i lagtingsordningen är väldigt tydligt att vi behöver göra den här typen av begäran när vi ska ingå avtal som sträcker sig över flera år.

Den här fullmakten är en förutsättning för att vi ska kunna upprätthålla trafiken på de här linjerna, vilket gör mig fundersam över de här påståendena om att man inte ska bevilja den här fullmakten. Konsekvenserna av att inte bevilja den här fullmakten är att det inte kan drivas någon trafik. Alltså börjar vi inte upphandla den här trafiken nu - och vi behöver ha en fullmakt för att upphandla trafiken - så då går det ingen trafik. Det går ingen trafik på södra linjen, inte på Åva-Osnäs och inte på tvärgående linjen. Jag hänför det till att fullmakter är nya och att man inte är införstådd med hur upphandlingsprocesser går till. Det är nog väldigt viktigt att det finns en förståelse för att den här fullmakten är helt nödvändig.

Vidare så begär vi fullmakter för 4+1+1, alltså grundperioden är fyra år och sen ett år och i option och ett år i option. Totalt sett så är det maximalt sex år som dessa avtal kan vara i kraft. Det är viktigt tycker jag att man begär fyra års upphandling, åtminstone när det gäller driftsupphandlingarna för att skapa en trygghet i skärgården. Det är viktigt för skärgårdsborna så att de vet hur trafiken kommer att se ut fyra år framåt åtminstone. Det är också så som vi har tänkt jobba med turlistorna nu. De ska enligt plan vara i kraft i fyra år.

Det har också varit mycket diskussion om hur landskapsregeringen ska arbeta med klimatfrågan. Där vill jag säga det, och jag har sagt det tidigare, att vi arbetar med att installera bränsle- och övervakningssystem som hjälper till att reducera bränslekonsumtion. Vi såg till exempel under sjöfartens dag här i förra veckan att det finns stora rederier som arbetar på det här viset och uppnått goda resultat bara genom att övervaka och eliminera kostsamma moment när man driver fram färjan. I tillägg till det här så ska vi pröva ett nytt grepp som handlar om att överföra en del av bunkerkostnaden på entreprenören som driver skärgårdstrafiken. I dag är det ju så, som säkert många redan känner till, att landskapet betalar hela summan, man tar hela bunkerrisken och betalar vad det kostar. Nu är förslaget att landskapet köper in bunker, men fastställer priset mellan landskapet och entreprenören till en fast summa så att entreprenören endast måste räkna på förbrukningen och vet vad man hamnar att betala per bunkerliter. Det vill säga landskapet tar bunkerrisken, men lämnar kvar en del av kostnaden på entreprenören. Jag tror att det där ska fungera. Jag tror också att det leder till det skapas ett incitament hos entreprenören att spara bränsle helt enkelt och det gynnas vi ju allihop av.

Nu står vi här med en fullmakt om 60 miljoner. Ursprungsplanen var att vi skulle ha klart en omställningsplan inför diskussion om tilläggsbudgeten, så att det skulle vara lättare att förstå hur fullmakten och driftsupphandlingen passar in i en större helhet. Men av olika orsaker så är omställningsplanen försenad och vi kan helt enkelt inte längre vänta med den här fullmakten. Vi måste börja upphandla trafiken. Det skulle inte ha förändrat någonting ändå, vi skulle ändå ha behövt upphandla trafiken ungefär på det här sättet - omställningsplan eller inte. Det tar för lång tid helt enkelt att ställa om skärgårdstrafiken. Fyra år kan man tycka att är lång tid, men när man pratar om infrastrukturfrågor och ser hur skärgårdstrafikens infrastruktur ser ut i dag så behövs den här tiden.

Jag tror också att driftsupphandlingar inom skärgårdstrafiken kommer att fortsätta oavsett vem som sitter på den här posten. Man kommer att fortsätta upphandla tror jag, jag kan inte svära, men jag tror det, också de följande åren.

Sedan vill jag beröra kostnader för Fedjefjord som det också har varit diskussion om. Vi har ju med idag, inte ett anslag, utan vi har med en upplysning, en information om vad detta är, helt enkelt av den orsaken att vi vill vara transparenta med vad saker och ting kostar, egentligen av samma orsak som fullmakten. Det är viktigt att det finns transparens i offentlig sektor.

Lagtinget beviljade 4 miljoner för inköpet av den här färjan och i detta skulle också ingå ombyggnadsarbeten. Det är fortfarande så att vi räknar med att vi kommer att hålla det här. Det beviljades 4 miljoner och priset på färjan förhandlades ner från 4 till 3,6 miljoner, vilket betyder att det återstår 400 000. Dessa 400 000 beräknar vi att ska räcka till de nödvändiga ombyggnationer som krävs. Sedan tillkommer det förstås driftskostnader, alltså de är budgeterade på ett annat moment och inte på investeringsmomentet. Driftskostnaderna är budgeterade på driftsmoment som finns i all skärgårdstrafik och för alla färjor som vi har. Det är sådana saker som hamnhyra, livflottar som behöver ses över, underhåll, försäkringar och lite bunker. Det är sådana saker som finns för alla skärgårdsfärjor.

Då kan man tycka; varför köpte vi den här färjan så tidigt? Jag vill bara säga att vi köpte den här färjan i helt rätt tid. För vad hände i början av det här året? Ni vet vad som hände. Konsekvensen på världsmarknaden är att priset på komponenter och stål har stigit i höjden, vilket har fått som konsekvens att också priserna på färjorna har stigit i höjden och vilket har fått konsekvensen att också second hand marknaden har stigit i höjden. Så vi köpte den i helt perfekt tid.

Ursäkta, fru talman, jag drar lite över tiden här. Vidare till flyget som vi inte har berört överhuvudtaget i den här debatten än så länge. Vi pratar mycket om skärgårdstrafik och dess kostnader och flyget och dess kostnader. Jag brukar tänka så här att en flygrutt mellan Mariehamn och Stockholm kan man egentligen jämföra ganska mycket ungefär med vad en skärgårdsfärja kostar. Skärgårdsfärjorna kostar olika mycket, men i stora drag kan man jämföra ett flyg med en skärgårdsfärja. Jag tycker att en stor skillnad i den här typen av kostnader är att flyget är mycket näringspolitik, det är mycket näringslivet som behöver ha flyget. Skärgårdstrafik är förstås näringspolitik också, men i huvudsak så handlar det ju om regionalpolitik, så det är väl den stora skillnaden.

Helsingforstrafiken, som det har varit tal om, är fortfarande väldigt bristfällig. Jag kommer att åka den 30 maj till Helsingfors och träffa ministeriet och också för fortsatta diskussioner med Finnair. Vi behöver ha flyg både österut och västerut. Det är väldigt viktigt för näringslivet, för Ålands attraktionskraft och för vår konkurrenskraft.

Avslutningsvis, frågan om fullmakter. Det är en väldigt viktig fråga, lagtingsordningen, fullmakter och vad det står i lagtingsordningens 54 §. Jag lyfte upp detta tidigare. Jag menar att vi behöver revidera den här paragrafen. Den funkar så där, när man följer den till punkt och pricka. Det blir stora utmaningar för infrastrukturavdelningen när man behöver hantera den här. Det blir bra med transparens och det är bra att landskapsregeringen måste begära fullmakter och berätta vad saker och ting troligtvis kommer kosta. Men, om ni tänker i praktiken, så vad händer om fullmakten överskrids? Då sitter infrastrukturavdelningen i en situation där man upphandlar någonting, men man kan inte acceptera anbudet för att man inte har fått fullmakt för det. Om man då ska komma tillbaka hit till lagtinget och begära en utökad fullmakt så får man ett problem. Anbuden är bindande under en viss tid och det tar ganska lång tid innan lagtinget kan hantera en tilläggsbudget. Så den här frågan behöver verkligen lyftas upp. Det är en fråga för lagtinget att hantera och prioritera. Kanske man kunde ha något slags förankringssystem med utskotten, jag vet inte? Men jag vill betona igen att vi behöver revidera den här paragrafen för den fungerar inte i praktiken. Tack!

Tack, fru talman! Minister Wikström var inne på att det är första gången som man nu begär fullmakt för en driftentreprenad. Jag håller inte riktigt med om det. Däremot så är det första gången man specificerar den här fullmakten med ett konkret eurobelopp, så till den delen önskar jag kanske en viss korrigering.

Tack, fru talman! Tack ledamot Nordberg som har förstås helt rätt. Det är första gången som det är en sådan specificerad fullmakt när det gäller driftsupphandlingarna.

Tack, fru talman! Minister Wikström var inne i slutet av sitt anförande på beloppet, vilket jag antecknade här som en fundering som jag hade. Man går nu alltså till lagtinget och begär 60 miljoner euro i fullmakt. Låt oss säga att det är två linjer som ska upphandlas, den ena ligger just på 30 miljoner och den andra råkar bli 32. Vilken ska man då prioritera av dem? Hur har man tänkt gå till väga? Du var inne lite på att det blir ett problem? Men är 60 miljoner tillräckligt tilltaget? Det är en konkret fråga.

Tack, fru talman! Det är en mycket bra fråga och en fråga som man funderar väldigt mycket på innan man begär en viss fullmakt och ett viss eurobelopp. Jag hoppas att vi inte hamnar i den situationen, vi tror inte att vi kommer hamna i den situationen utan vi tror att den här fullmakten kommer att räcka till för den trafiken som vi ska upphandla. Det är svårt att spekulera i marknadsläget och vad priset blir. Vi vet att vid den senaste upphandlingen som gjordes så då trodde vi - okej, det här priset kommer att stiga lite, men det blev tvärtom. Priset sjönk lite. Så det är otroligt svårt att säga vad någonting kommer att kosta när man upphandlar trafik, och andra saker också, men kanske framförallt trafik. Det beror mycket på konkurrenssituationen och så vidare som ledamoten förstås redan känner till.

Tack, fru talman! Tack till minister Wikström. Det känns ändå som om vi går lite med baken mot framtiden här. Lagtinget hade funderingar kring att vilja se en omställningsplan och en helhetsplanering, det vill säga hur skärgårdstrafiken ska se ut och planeras för framtiden. Var inte det en tanke som ministern hade, efter att man hävde avtalet på elhybridfärjan, att man borde presentera för lagtinget ett alternativ så snart som möjligt? Hur ska lagtingets budgetmakt och beslutanderätt kunna respekteras om man nu går med på en fullmakt på 60 miljoner utan konsekvensanalyser och vad det innebär för nuvarande trafiksystem och de nedskärningar som har aviserats men också för framtida trafik?

Tack, fru talman! Det är förstås en kommentar som man måste ta till sig. Jag förstår att man vill ha en plan över hur skärgårdstrafiken ska utformas. Tidigare, historiskt sett, har det funnits många planer. Det är förstås en prioriteringsfråga. Ska man prioritera att utveckla verksamheten? Det måste man göra. Men i huvudsak måste man prioritera att allting ska fungera. Så är det förstås. Vi jobbar på det och vi kommer att återkomma till det.

Det går inte att undgå att känna att landskapsregeringen och minister Wikström nu för andra gången ställer lagtinget i en situation där man inte har några alternativ. Nu måste ni ta en 60 miljoners fullmakt här, annars kommer vi inte att ha trafik! Nu måste ni ta 4 miljoner för Fedjefjord, för annars har vi inga färjor! Man kan inte tänka sig att vara lite mera proaktiv och kunna bedriva de här långsiktiga sakerna, som inbegriper så enorma stora pengar, lite mera framsynt än att gång på gång ställa lagtinget i en position där det inte finns något rörelseutrymme överhuvudtaget. Jag tycker att det är bedrövligt dåligt.

Tack, fru talman! Ja, det kan man ju tycka förstås. Men situationen har ju varit på det här viset ganska länge och vi jobbar nu på att hitta en plan som fungerar. Jag har inte så mycket mer att säga om det.

Tack, talman! Tack minister Wikström. Det var alldeles säkert ett lyckat drag att privatisera skärgårdstrafiken i förhållande till hur den drevs förut i landskapets regi. Vi har en helg dag nästa vecka. För 15 år sedan skulle de garanterat ha varslats från sjömansunionens sida om strejk för att skrämma alla som ska ut till sina fritidsboenden.

Ni tog tidigare här upp den tvärgående linjen. När man ser i handlingarna så skriver ni att man ska se över servicenivån gällande just tvärgående linjen. Jag undrar lite vad ni avser med uttrycket "se över" ? För ni menar väl att ni ska höja den här servicenivån, eller hur?

Tack, fru talman! Jag har inte gjort någon hemlighet av det, och det har stått i tidningarna flera gånger, att just vintertid har den tvärgående linjen väldigt lågt kapacitetsutnyttjande. Så är det. Det är nog inte att höja servicenivån som vi tittar på, vi tittar nog på det motsatta när det gäller den frågan.

Det var dåliga nyheter minister Wikström.

Ni känner ju till att den tvärgående linjen är ofantligt viktig för näringslivet på Föglö. Dagligen är det långtradartrafik i båda riktningarna, från Föglö till norra linjen och tvärtom, alltså i båda riktningarna och sedan hakar det på ytterligare långtradare på till Osnäs. Den är också ofantligt viktig. Den är viktig för skärgårdsborna för det är den enda länken mellan norra och södra linjen.

Ni kan också öka beläggningen på tvärgående linjen. Det finns kapacitet där helt säkert. Jag har nyttjat den själv ganska många gånger genom att trafikera ända fram till Långnäs och då kan ni bygga på så att säga och få bättre täckning på bildäck.

Tack, fru talman! Förstås är det så att man har byggt upp ett system där tvärgående linjen används väldigt mycket av näringslivet. Jag är medveten om det här och jag är medveten om att det är så det ser ut just nu. Samtidigt så ser jag att från Långnäs går det många privata kommersiella rederier som bedriver trafik som också kan användas. Det är förstås ett betydligt dyrare alternativ. Att använda tvärgående linjen över till Finland är ett subventionerat alternativt. Vi subventionerar den här trafiken, därför är den väldigt viktig förstås.

Sedan när det gäller frågan om att man ska öka trafiken för att flera ska åka. Visst, det stämmer säkert, ökar man trafiken så att färjan går till Långnäs flera gånger och inte stannar i Överö så då kommer fler att åka (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, jag tänkte lite haka på lagtingsledamot Juslins fråga här nyss. Känner ministern till om det verkligen är många företag som utnyttjar det här? Är det inte i själva verket i princip ett eller ett fåtal företag som skickar fisk gratis mellan Finland och Åland? På vilket sätt är den här tvärgående linjen så avgörande som Juslin berättade?

Tack, fru talman! Den är inte förstås helt kostnadsfri, men den är väldigt subventionerad den här linjen. Det är ett fåtal företag som nyttjar den. Jag vill undvika att prata om enskilda företag här i salen, men det är ett fåtal företag som utnyttjar den och det syns väldigt tydligt också när man studerar turlistorna.

Tack, talman! Vi ska vänta att mina grannar får tekniken att funka här.

Om man jämför vad man betalar för den här transporten jämfört med om den ska vara marknadsmässig, så i själva verket betalar de som utnyttjar den här typen av genomfart kanske 10 procent av den verkliga kostnaden.

Tack, fru talman! Jag kan säga så mycket att linjen är kraftigt subventionerad. Vi har gjort en studie på det här och jämfört de marknadsmässiga alternativen med dem som landskapet bedriver. Jag tänker lyfta den här frågan i detalj i utskottet.

Talman! Jag tycker det är vällovligt att ministern också tar upp det som landskapsregeringen gör vad gäller att anpassa tonnaget och trafiksystemet till att gå mot ett mer fossilfritt sådant. Ministern nämnde bränsleövervakningssystemet, också i kombination med det nya ekonomiska incitament som man nu kommer med i den här tilläggsbudgeten, som då gör att entreprenörerna minskar sin förbrukning så som man har sett att också andra rederier har gjort. Man har monitorerat av olika typer angöring, inomskärstrafik och så vidare för att se var man kan optimera manövrarna helt enkelt. Detta är viktigt. Man behöver också fundera på varför man inte har gjort det här tidigare. Det här är ju liksom en hygienfaktor egentligen, så som man i alla fall förstått från sjöfartens idag, det här är ingenting som är nytt på något sätt, men (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Jag håller med. Det är viktigt att det görs. Vi har en äldre typ av bränsleövervakningssystem också i dag på skärgårdsfärjorna. Med den här typen som vi pratar om nu så kan man spåra vissa moment. Man kan spåra tider när saker och ting händer så att det blir mycket enklare att kartlägga. Var kostar det mycket att köra helt enkelt? Jag ska inte gå in för mycket i detaljer men att svänga färjor är bland de dyraste manövrar som man kan göra.

Jag vet inte varför man inte har gjort detta tidigare.

Tack så mycket talman! Tack så mycket till ministern också. Jag tycker att det är viktigt ändå att vi påminner oss om att saker och ting görs. Man gör moderniseringar, man gör anpassningar, man automatiserar och digitaliserar vissa delar för att man också ska kunna optimera förbrukningen av bränsle.

En annan sak som ministern kanske inte hade så mycket tid att prata om i anförandet är ju hur man moderniserar klaffsystem, färjfästen och så vidare för att också anpassa dem till kommande elektrifiering. Vi måste också komma ihåg att det är bättre att göra de anpassningarna nu i stället för att göra en investering igen sen när vi vet att elfärjorna kommer till våra linjer. Så jag tycker det är klokt att man på avdelningen har de här två tankarna samtidigt i huvudet.

Tack, fru talman! Som sagts tidigare här i salen så när infrastrukturen är så eftersatt i skärgården så blir det väldigt svårt att snabbt genomföra en omställning. Det är precis det som ledamoten var inne på. Helt oavsett, så absolut, det är ju för att förbereda för förnyelsebart tonnage och det här behöver göras. Vår infrastruktur är i huvudsak uppbyggd på 70-talet, i slutet av 60-talet och 70-talet och det är gammalt.

Talman! Vi moderater brinner för att säkerställa näringslivets behov av flygtrafik och vi ser att näringslivet lider av den för tillfället hårdbantade turlistan i riktning Helsingfors. Vi uppskattar de åtgärder som minister Wikström har vidtagit och vidtar i den riktningen. Media har också belyst de utmaningar som vårt näringsliv har med anledning av den nedbantade flygtrafiken. Det handlar inte bara om persontransporter utan också varutransporter, försäljningsagenter som inte kommer till Åland eller bort från Åland, om någon skulle vilja det. Jag vill faktiskt tacka för lyhördheten i den här frågan och konstatera att vi ser vad minister Wikström gör i den här frågan. Det är mycket bra att minister Wikström inte har gett upp eller kastat in handduken vad gäller flygtrafiken. Vi moderater stöder minister Wikström ända in i kaklet i den här frågan.

Tack, fru talman! Det vet jag att ni gör och det var roligt att höra det. Flygtrafiken österut eller egentligen transporterna mellan Finland och Åland så förhoppningsvis behöver inte vi på Åland ensamma ta det här ekonomiska ansvaret. Jag menar att det är en delad fråga mellan riket och Åland att se till att transporterna mellan Åland och Finland fungerar.

Ja, jag instämmer i det senare. Rimligtvis borde det finnas. Jag drar mig till minnes utskottsordförande Petterssons anförande som andades stark optimism. Jag menar att det finns fog för den här optimismen. Idag har det kommit siffror från ÅSUB som pekar på att de åländska hotellen slog rekord i april och de gjorde sitt bästa resultat under hela 2000-talet. Det är ganska häftigt nog. Jag vill ge som färdkost inför den fortsatta behandlingen till finans- och näringsutskottet; stöd gärna också ni ministern i det här arbetet och lyft Helsingforstrafikens betydelse för det åländska näringslivet.

Tack, talman! Tack minister Wikström. Jag har två frågor gällande Fedjefjord. Kommer den att isklassas på något sätt eller kommer den att klassas som en sommarfärja? Jag tänker just på de eventuella ombyggnadsbehov som finns.

Den andra frågan. Minister Wikström pratade om att omställningsmeddelandet är försenat av olika orsaker. Vad består de olika orsakerna av?

Tack, fru talman! Frågan om Fedjefjord har vi utförligt diskuterat här i salen tidigare inför köpet av båten. Nej, den kommer inte att isklassas.

Sedan frågan om förseningarna och vad det beror på, så till stor del beror det på flygupphandlingen. Det som hände med flyget kunde vi inte förutse och det har tagit väldigt stora resurser i anspråk. I tillägg till det så har vi haft viss personalomsättning på centrala tjänstemän på byrån.

Tack, talman! Jag vill återgå till det tidigare replikskiftet om fisktransporter. Jag vet ju att sittande landskapsregering inte ser med blida ögon på fiskodlingen i skärgården. Skulle det vara bättre då att den åländska fiskodlingen på Föglö skulle flytta till Åbolands skärgård? Det finns nämligen en orsak till att fiskodlingar på Föglö, som nyttjar skärgårdstrafiken, vill nyttja den rent logistiskt. Man har också en anläggning i närheten av Osnäs. Det är den logistiska viktiga orsaken till att man använder den. Skulle det var bättre då från landskapsregeringens sida att man uppmanar fiskodlingen att flytta hela sin verksamhet till Osnäsområdet? Då blir man av med den problematiken.

Sedan vänder jag mig emot ordet subventionering. Innebär det här, som minister Wikström sade, att det är enbart fiskodlingsföretagen som får subventionerade priser? Gäller inte det alla som nyttjar skärgårdstrafiken eller har fiskodlingen något specialpris som ingen annan har? (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Nu är det så här igen att Holmberg hittar på saker. Jag tror inte att jag har sagt ett enda ord om fiskodlingen hittills. Faktiskt så tappar jag bort mig nu i alla de här kommentarerna, men tack!

Tack, talman! Som alla vet så är den här landskapsregeringen en varm förespråkare av fiskodling och näringslivet i skärgården. Det är någonting som är extremt viktigt för hela Åland. I detta ingår också att man ska ha en infrastruktur som alltid fungerar. Infrastruktur är regionalpolitik, det är detta som ska skapa trygghet för både människor och företag. Därför är det nog på sin plats att säga; bra gjort kring inköpet av Fedjefjord, av de skälen som minister Wikström själv nämnde, inom shipping är tajming allt. Här har man faktiskt lyckats - med tur eller med otur, det är lite svårt att definiera - och i varje fall så ligger det rätt bra i tiden. Det skapar faktiskt någon slags förutsättningar för att man ska kunna agera och skapa en trygg skärgård. Det enda som faktiskt saknas är att man sätter lite mera fart på tunnelprojektet, sen börjar det bli hemma.

Fiskodlingen är viktig för åländsk ekonomi och det finns flera företag som gör bra affärer på det och det tycker vi förstås om på Åland.

När det gäller odlingstillstånden så är det inte bara att flytta dem hur som helst. Annars håller jag väl med ledamoten Jörgen Pettersson.

Tack, talman! Det ligger ju till så med infrastruktur att vi från samhällets sida hemskt gärna vill att företag ska tjäna pengar. Det är nämligen så som man bygger upp framgångsrika företag och skapar arbetsplatser samtidigt. Det här länkar vidare till den oerhört viktiga flygtrafiken som ledamoten Valve förtjänstfullt lyfte. Vi hade Sjöfartens dag här i förra veckan med drygt 600 inresta och de syrliga kommentarerna kring vår flygtrafik sved. Att komma hit och diskutera väldigt, väldigt stora affärer och framtid så är nästan omöjligt eftersom flygen går så sällan. Det där är en väldigt hämmande faktor för hela det åländska näringslivet. Jag undrar, vad gör ministern nu närmast för att sätta fart på Helsingforstrafiken?

Tack, fru talman! Det som hände närmast var att Finnair har varit på besök och diskuterat förutsättningarna för att bedriva kommersiell flygtrafik till Mariehamn. De förutsättningarna är inte de bästa. Som jag sade tidigare här så ska jag åka till Helsingfors. Helst skulle jag se att riket tar sitt ansvar när det gäller flygtransporter och är med och bekostar flygtransporterna mellan Åland och riket. Vi får se hur det mötet avlöper och om vi når något resultat. Gör vi inte det så måste vi återkomma till den här frågan.

Sen vill jag bara säga att transporter är väldigt viktiga. Det är roligt när företag tjänar pengar. Men om ett företags intjäningsförmåga är beroende av subventioner så är frågan om samhället gynnas av det eller inte?

Fru talman! Jordbruket är just nu inne i en lönsamhetskris vi aldrig tidigare sett. Priset på gödsel har gått från cirka 400 euro/ton till 1 000 euro/ton vilket innebär en ökning på cirka 60 % bara under detta år. Under våren rapporterar mjölkproducenter ökade omkostnader med cirka 10 000 euro/månad vilket motsvarar 10 cent/liter producerad mjölk.

Orsakerna till lönsamhetskrisen är inte bara en, det är flera. Redan innan det fasansfulla kriget i Ukraina var det tufft, priset på insatsmedel och drivmedel ökade för att slå i höjden efter Rysslands invasion i Ukraina. De faktorer som inverkat mest negativt på lantbrukets inkomster det senaste årtiondet är handels billighetskampanjer, Rysslands annektering av Krim 2014 med begränsningar i export och stor input av billiga livsmedel på marknaden.

Den insatsen till mjölk- och köttproducenter som regeringen kommer med i denna tilläggsbudget är livsviktig för att säkra åländsk livsmedelsproduktion, men i det långa loppet fungerar pengarna nog endast bara som “konstgjord andning” och löser inte den stora lönsamhetskrisen som nu kommer till uttryck. Det är en omfördelning av vinsterna i livsmedelskedjan som skulle behöva komma till för att säkra en inhemsk livsmedelsproduktion och därmed försörjningsberedskapen. Idag gör handelskedjorna i Finland stora vinster medan producenterna kryper på knäna.

Stödet till mjölk- och köttproducenter som finns i tilläggsbudgeten samt likviditetslånet är nödvändigt för att upprätthålla en lokallivsmedelsproduktion och insatsen kommer inte en dag för tidigt. Jag vill därför i sammanhanget trycka på att utskottsbehandlingen behöver vara konstruktiv och det vore denna gång tacknämligt om processen inte blir allt för utdragen. För varje dag som går så blir läget mer akut. Just nu handlar det om att trygga Åland och hela Finlands försörjningsberedskap genom “konstgjord andning” men det är helt klart att det finns stora lönsamhetsproblem inom livsmedelsproduktionen som långsiktigt måste lösas med omfördelning av vinsten mellan handelskedjor och producenter.

År 1990 fanns 207 mjölkgårdar på Åland, 2010, 53 gårdar och 2019, 27 stycken och efter det har ytterligare några mindre enheter lagt ner produktionen. Trots minskningen i antal gårdar är ändå mejeriets invägning det samma idag. Med dessa siffror är det inte svårt att utläsa vilken strukturomvandling jordbruket varit med om under cirka 30 år. Enheterna har blivit betydligt färre, produktionen effektivare och korna mjölkar mycket, mycket mer. Mejeriets invägning ligger idag på cirka 13,5 miljoner liter och det gjorde det även 1990.

Jag är själv uppvuxen på en mjölkgård, min far och mor hade 25 mjölkkor, arbetade båda hemma på gården och klarade av att försörja familjen på den inkomst som kom från lantbruket. På den tiden var det lönsamt att producera mjölk, dessutom fanns det lite tid över för familjen och alltid människor hemma i byn som mötte efter skola och dagis.

Lyfter man blicken samt tittar lite i backspegeln kan man fråga sig; är den förändring som skett inom jordbruket hållbar? För Ålands del är jag beredd att svara; nej, inte på alla plan, i alla fall inte vad gäller mjölkproduktionen. Det ser vi nu i denna oroliga tid att familjejordbruken med mindre enheter, som har satsat på egen foderproduktion, är mer motståndskraftiga mot de stora prishöjningar som nu sker. Här på Åland och även andra platser i vår omvärld skulle kulturlandskapet och den biologiska mångfalden även gynnas av fler och mindre gårdar.

Här står vi idag med den strukturomvandling som skett över tid där större, rationella enheter dominerar och där 25 gårdar producerar lika mycket mjölk som 207 gjorde 1990. Det blir helt enkelt mer sårbart att bygga en livsmedelsproduktion på få producenter beroende av större foderimport och foderinköp när världen är orolig och stora handelskedjorna dominerar och prispressar.

Under måndagens inledning av debatten kom det fram att man från olika håll tyckte att det görs för lite för klimatet inom jordbruket. Det verkar av diskussion som om den här landskapsregeringen inte gör någonting klokt vad det gäller jordbruket och utsläpp relaterade till jordbruket. det. Man är ofta snabb att hänvisa till siffran 40 % av utsläppen kommer från jordbruket osv, osv.

Nr 1. Ska lantbruket bidra till försörjningsberedskapen och bekämpa klimatkrisen måste jordbruket vara lönsamt - att bonden får betalat för de man producerar. Det går inte att bekämpa klimatkrisen och samtidigt stärka försörjningsberedskapen om producenten måste betala för varje liter mjölk som man producerar. En sak är jag säker på, när bonden får verksamheten att rulla finns en stor vilja att vara med och bidra för minskad klimatpåverkan. Jag vet att ute på gårdarna och tillsammans med livsmedelsindustrin på Åland tittar man hela tiden på moderna och hållbara lösningar som minskar utsläpp och man funderar på optimala odlingsstrategier och hur jordbruket kan fungera som kolbindare framom utsläppare.

Landsbygdsutvecklingsprogrammet för de kommande sju åren, som nyligen antogs av landskapsregeringen, är full med åtgärder som går helt i linje med EU:s gröna giv och jord till bord strategin. Jag tycker inte att det är helt schysst att hela tiden kritisera den bransch som faktiskt är den som dagligen strategiskt jobbar med minskade utsläpp och dessutom binder kol i marken.

Fru talman! Jag önskar, trots denna stora likviditetskris, att våra producenter - både unga och äldre, med den insats som landskapsregeringen nu föreslår, med likviditetslån samt det nationella stödet om 1 miljon som kommer till hösten - verkligen vågar tro på framtiden en stund till fortsätta kämpa och jobba långsiktigt för en hållbar livsmedelsproduktion på Åland. Kriget i Ukraina kommer tvinga oss att i grunden förändra sättet att se på försörjningsberedskapen i varje fall för en överskådlig framtid. Tack, talman!

Tack för det, fru, talman! Tack till ledamoten Matsson som är väldigt engagerad i de här frågorna och kanske lite känslosam. Jag vet att den här lönsamhetskrisen har varit länge pågående. För några år sedan - jag tror att det var under jordbruksminister Leppä - så inrättades det en ombudsman som skulle bevaka livsmedelsmarknaden och försöka komma till rätta med det som ledamoten lyfte upp, nämligen producenternas betalningsnivå i relation till de stora livsmedelsjättarna som köper varorna. Har det blivit bättre, enligt ledamoten Mattsson, sedan den här ombudsmannen inrättades i Finland?

Tack, fru talman! Det här är min personliga analys och den jag har tittat över tid. Jag tycker inte att situationen har blivit bättre. De här stora kedjorna har många billighetskampanjer och pressar priserna. Jag tycker faktiskt att den utveckling som har varit så har varit negativ och det blir för lite kvar i plånboken. Olika kedjor har vinstvarna, medan vi ser att bönderna nu kryper på knäna. Det är en skev fördelning helt enkelt som inte är hållbar långsiktigt.

Nej, de små mjölkgårdarnas tid verkar vara borta. Nu är det storskaligheten som gäller och som har sina negativa sidor.

Jag tycker dock att det är lite svårt att lyfta frågorna kring klimatpåverkan och åtgärder gällande jordbruket. Det finns alltid någon som tar den här försvarspositionen. Jag vet att det görs åtgärder och jag vet att LBU-programmet är laddat i den här riktningen. Jag har sagt i flera år att vi måste klimatanpassa jordbrukssektorn. Men alltid hamnar man i en försvarsposition där det handlar om den dåliga lönsamheten och plötsligt går det inte längre att diskutera. Jag tycker att det är viktigt att diskutera de frågorna parallellt. Den åsikten måste man kunna ha utan att det blir ett ramaskri hos vissa ledamöter.

Det är ju så, men i grund och botten så gäller det ju lönsamheten. När vi har en lönsamhet så finns det också alla möjligheter att investera. Jag tycker inte heller det här är en fråga som man ska gå i försvarsställning för att det måste vara lönsamt. Det är ju det vi gör det och det försöker jag ge uttryck för också, hela tiden så diskuterar vi de här frågorna parallellt. Det var snarare ett försvarstal för landskapsregeringen än för producenten i så fall. Vi gör verkligen åtgärder också som går i linje med att både hitta en lönsamhet i produktionen och en mer miljömässig och klimatsmart produktion.

Tack, talman! Tack också till ledamoten Mattsson för ett bra och informativt anförande om jordbrukets situation. Vi stämmer ju alla in i den verklighetsbeskrivningen. Man kan inte genomföra en omställning om lönsamhetsproblemen står inför dörren. Det är detta som man behöver titta på först och främst i en krissituation.

Samtidigt bör vi också titta långsiktigt. Vi kan inte ha kris, på kris, på kris hur många gånger som helst. Vi kan inte ha det här beroendet till världsmarknadspriserna, utan vi behöver göra oss oberoende av fossila bränslen. Vi behöver minska beroendet av konstgödsel. Vi behöver öka åländsk vallproduktion så att vi kan ha foder på Åland producerat så att vi inte alls på samma sätt är beroende av världsmarknadsläget och alla olika typer av kriser som kommer i klimatkrisens spår. De här två sakerna behöver vi såklart hålla i åtanke samtidigt.

Tack, talman! Vad gäller odlingsbiten så är det nog många aspekter man får hålla i tanken samtidigt. Jordbruket är oerhört komplext; specialodlingen är komplex, mjölkproduktionen är komplex och det ska vara lönsamt. I dag odlar vi ungefär 6 400 hektar vall på Åland. Det är mycket. Jag tycker att det är viktigt att ha en produktiv mark så att vi kan få ut en mängd olika grödor, men så klart också titta på nya odlingsmetoder; regenerativt jordbruk och hur jordbruket kan kolbinda mer och mer. Det finns massor, massor att göra. Jag tror att ledamoten Holmström håller med mig om att LBU-programmet innehåller väldigt många goda åtgärder i den riktningen.

Talman! Visst är det så att det nya LBU-programmet eller CAP-strategin som den heter nuförtiden kommer med många vällovliga satsningar. Det som vi i Hållbart Initiativ gärna hade önskat är att upprätthålla den ekologiska vallproduktionen, för vi ser att den är mer motståndskraftig på många olika sätt och gör jordbruket också mindre ostabilt i fråga om kriser. Man kunde också ha infört olika typer av restriktioner så att de offentliga medlen styrdes till produktiv sådan och inte icke produktiv ekovallproduktion.

Men det åsido så ska jag också säga att en annan viktig del i det här är att maten måste kosta mer. Så är det bara. Handel måste sluta med dessa billighetskampanjer och lockpriser och de behöver komma på banan. Också den åländska handeln måste förstå att de har en del i den här kedjan. De har en väldigt, väldigt viktig del i att också stöda lönsamheten för jordbrukarna.

Tack, talman! Till den delen håller jag med ledamot Holmström att maten är för billig idag. Vi behöver få upp priserna på maten. Det är kanske någonting som kommer att ske här framåt också om man ser till trendspaningen. Det är därför som det här stödet just precis nu är så viktigt för att upprätthålla den produktion vi har och över tid sedan kunna få en bättre lönsamhet.

Jag tror på framtiden och jag tror på jordbruksproduktionen och livsmedelsproduktionen på Åland. Vi har alla goda förutsättningar här med mest soltimmar i hela Norden och ett fantastiskt klimat och mycket kunskap.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag vill inleda med något som vi inom liberala lagtingsgruppen ser som mycket oroväckande och som givetvis påverkar även tilläggsbudgeten.

Att idag arbeta inom landskapsförvaltningen är för många mindre trevligt, och det återspeglas tyvärr i personalenkäten KivaQ, för 2021. Den visar att endast 14 % av personalen skulle rekommendera landskapsförvaltningen som arbetsplats. 14 %! Vi liberaler har under hela mandatperioden blivit nekade att få information kring aktuella ärenden av tjänstemän, med hänvisningen att ansvarig minister måste vara med eller förvaltningschefen som någon form av förkläde eller filter så att inte fel saker sägs. Informationen måste falla inom ramen för vad som är pro landskapsregeringens propaganda. Vad liknar det? Tydligen har tjänstemännen också någon form av förmedlingsplikt, då jag måndags av minister Wikström fick veta att han minsann visste att jag begärt ut statistik och vilken typ av statistik jag begärt ut gällande skärgårdstrafiken. Vad liknar det?

Landskapsförvaltningen bör vara en öppen, modern och transparent arbetsplats med högt i tak och en tillåtande miljö. Landskapsregeringen har tyvärr skapat en kultur som lägger sig som en blöt handduk över hela organisationen och som andas regimtakter vilka inte hör hemma i en västerländsk demokrati.

Talman! Liberalernas motioner är många och det visar att vi inte är tillfreds med tilläggsbudgeten.

Den första har rubriken; "Konsekvensanalyser är nödvändiga innan beslut fattas om trafiklösningar för skärgården". Så här bananrepublikanskt får det inte gå till på Åland. Landskapsregeringens slarviga sätt att hantera skärgården på blir extra tydlig då man nu ser hur deras vision gällande tvärgående linjens framtid ser ut. Att i ett budgetförslag föra fram åtgärder som saknar förankring hos berörda kommuner, företag och invånare måste tyvärr klassas som bananrepublikanskt.

Insikten om tvärgående linjens betydelse för helheten verkar tyvärr saknas hos landskapsregeringen. Motsvarande insikt gällande trafikkapacitetsbehovet för en fungerande vardag för skärgårdsbor, besökare och näringsliv verkar heller inte finnas då landskapsregeringen utan konsekvensanalyser nu förbereder - som man skriver - servicesyn av trafiken längs tvärgående linjen, som vi alla vet gäller en trafik endast sju månader per år. Hur denna trafik ska kunna upphandlas av en privat aktör som idag måste anses svårt, sett till att trafiken inte sker på årsbasis. Hur landskapsregeringen själva ska ha möjlighet att driva linjen måste ses som lika svårt då man idag inte har ett fungerande tonnage anpassat för detta. Att norra linjen ska kunna svälja den volym som idag transporteras via tvärgående linjen är en utopi. För att kompensera behovet av en indragen tvärgående linje behöver turer och tonnage på norra linjen förändras, vilket med råge kan antas överstiga dagens driftskostnader, och ändå kvarstår näringslivets specifika behov av tvärgående linjen. Förhoppningen om eventuella inbesparingar behöver klareras i ljuset av en konsekvensanalys. Alla är fullt medvetna om att även skärgårdstrafiken behöver hitta lösningar som skapar driftsekonomiska fördelar. Sättet landskapsregeringen nu driver skärgårdspolitik på inte bara omöjliggör kostnadseffektiva framtidslösningar, det urholkar även verksamhetsförutsättningarna för stora arbetsgivare baserade i skärgården. Det kan inte vara förenligt med varken en levande skärgård eller ett ansvarsfullt ekonomiskt reformarbete.

Därför lyder momentmotivering: ”Något beslut gällande serviceneddragningar inom skärgårdstrafiken kommer inte att fattas innan adekvata konsekvensanalyser och hållbara trafiklösningar presenterats för lagtinget.”

Över till inköpet av M/S Fedjefjord. Skrivningen gällande inköpet av M/S Fedjefjord under moment 75010, Upphandling av sjötrafik, är otydlig. Otydligheten förstärks då landskapsregeringen i samband med inhämtandet av fullmakt för investeringen av Fedjefjord garanterade att inte några tilläggskostnader skulle uppstå och investeringsbeloppet innefattade allt som krävdes för en driftsstart av fartyget.

Här vill vi lägga in ett tillägg till motiveringen får följande tillägg: ”Landskapsregeringen återkommer till finans- och näringsutskottet i samband med betänkandearbetet med information kring varför obudgeterade underhålls- och tilläggskostnader har tillkommit till följd av inköpet av M/S Fedjefjord trots tidigare garantier om en investering inom ram.” Ministers Wikströms anförande i frågan svarade inte upp till de frågeställningar som vi liberaler har i motionen.

Följande; "Konsekvenserna av omplanerade infrastrukturinvesteringar". Där undrar vi liberaler, vad innebär omplaneringar? är det samma sak som omprioriteringar? Här skulle det vara bra med ett klarläggande. Är det så att man genom omplanering kan hålla kostnadsram och ändå bibehålla antal tänkta investeringar under året, så kan man ju fundera på varför man inte alltid gör så?

Texten som vi önskar lägga till lyder: ”Landskapsregeringen återkommer till finans- och näringsutskottet i samband med betänkandearbetet med information kring vad omplanering av infrastrukturinvesteringar 2022 innebär och hur detta påverkar förverkligandegrad och budgetslitage.”

"Ålänningens eget val" är följande. Landskapsregeringen bör upphöra med godtyckliga bidrag vars största effekt är inflationsdrivande. Den ekonomiska samhällssubventioneringen ska istället riktas om och bygga på bredare åtgärder som på ett reellt sätt ger ålänningen en valfrihet att välja åtgärder i omställningen till en mer klimatsmart vardag. Detta kan exempelvis ske via ett jobbskatteavdrag. Genom att driva en politik som ger mer pengar kvar i plånboken ökar förmågan för ålänningen att styra och accelerera sin individuella klimatomställning.

Här kan vi också i dag läsa i åländsk media om problematiken med solcellsinvesteringar idag. Det finns nätkapacitetsbrist i systemet och jag tror knappast att energikommissionen i sig kommer fram till en annan slutsats än vad som råder i dag. Här behöver landskapsregeringen ta ett helhetsgrepp.

Här önskar vi att motiveringen får följande lydelse: "Landskapsregeringen återkommer i budget 2023 med ett förslag på skatteavdrag med syfte att öka den individuella förmågan och friheten till klimatomställning".

Jag avslutar där och återkommer i ett andra anförande med övriga motioner.

Tack, talman! Lagtingsledamot Holmberg, jag noterar att Liberalerna uppenbarligen är ett parti som rymmer många viljor, ni har högt i tak. Ni har till exempel framfört att man kan ta bort 200 tjänster från landskapsregeringen. Jag skulle vilja att ni utvecklar lite och reflekterar över att om vi nu skulle ta bort 200 tjänster från landskapsregeringens förvaltning, skulle det bli bättre stämning där då? Hur vill ni utveckla? Hur förbättrar ni det här som ni själva nu kritiserar?

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Det som jag kritiserade i anförandet här har väl ingenting att göra med antalet anställda. Den kulturen som bör råda på en modern arbetsplats har absolut ingenting att göra med antal anställda. När det gäller antalet anställda inom offentlig sektor så är det ingen hemlighet att vi vill att den offentliga sektorn ska minska till förmån för den privata, men det ska göras över tid. Jag presenterade i samband med budget 2022 en plan över det.

Tack, talman! Lagtingsledamotens sista ord var plan och det föranleder mig att fråga lite om er plan för skärgårdstrafiken. Jag ska förstås inte lära er att bedriva oppositionspolitik, men skulle jag själv vara i opposition kanske jag skulle visa att det är så här det ska göras. Statistiken som ni efterlyste får man ju tag på. Ni kan se att det körs tomma båtar kors och tvärs och att det kanske inte är hållbart. Men då borde ni kanske visa hur det borde göras och vilka summor som ska ut. Det är ju ganska enkelt. Personligen skulle jag göra det på - ja, jag ids inte säga hur snabbt.

Tack, talman! Två saker ledamot Måtar, om ledamot Måtar skulle kunna göra det i en handvändning så är det ju är synd att obundnas gruppordförande inte har delgett det till sin minister. Då hade vi kunnat ha ett omställningsmeddelande här redan i dag, som vi har diskuterat, före vi ger en fullmakt om 60 miljoner.

När det gäller konkreta förslag så återkommer jag gärna. Jag har en åtgärdsmotion som förhoppningsvis kommer upp idag. Där kommer jag att ha ett väldigt konkret förslag på hur speciellt trafiken på norra delen av skärgården kan omstruktureras.

Tack, fru talman! Det är ju roligt med lite liv i debatten.

Det här ryktet om att övergående ska stängas ner halva året så är väldigt intressant. Det skulle vara intressant att veta var ledamoten har sett det och var det kommer ifrån. Som det ser ut nu så är det ett rykte som man tutar ut och säger att det här är sanning. Kan ledamoten förtydliga?

Tack, talman! Tack minister Wikström. Är man någorlunda läskunnig så har man ju kunnat följa den mediala biten av det hela. Landskapsregeringen har tyvärr inte släckt den branden som har brunnit i ett års tid, lite drygt, kanske mer än halva mandatperioden till och med.

När det gäller skrivningen i budgeten så funderar jag verkligen på varför man skapar den oro och bekräftar de rykten som har cirkulerat med den skrivning man har gällande den tvärgående linjen. Om man inte vet vad man ska göra, skriv ingenting! Om man vill göra någonting, skriv det då! Men skrivningen nu riktas ju bara mot att man ska göra en serviceneddragning. Med tanke på antal turer som sker under vinterhalvåret idag så har jag svårt att se att ytterligare neddragning av turer gör det inte möjligt att bedriva en färjelinje.

Tack, herr talman! Det här är alltså någonting som ledamoten har hittat på och skrivit den här motionen, då får jag det bekräftat, det är bra.

Arbetet med turlistorna pågår ju, vi skickar ut dem inför sommaren och sen har man alltid en diskussion. Vi har redan haft en diskussion med flera av de berörda skärgårdskommunerna.

Tack, talman! Jag ska inte säga att minister Wikström pratar osanning, men nog är det ju ett märkligt resonemang som ministern för, att jag skulle hitta på ett rykte om att landskapsregeringen funderar på att dra ner trafiken på tvärgående linjen. Landskapsregeringen skriver ju det i budgetförslaget. Det finns väl en orsak till att skärgårdskommuner självmant har bett om att få komma till finans- och näringsutskottet för hörande i samband med tilläggsbudgeten. Varför har de gjort det? Under mina sex och ett halvt år i lagtinget har jag aldrig varit med om att så många kommuner så tydligt har bett om att få komma till utskottet för att bli hörda i frågan. Det tyder på att ministern Wikström inte har förankrat den här situationen speciellt väl.

Talman! Ord har betydelse. Det är klart att det sticker till ögonen när man läser en motion som inleds med att så här bananrepublikanskt får det inte gå till. Läsaren börjar förstås direkt undra vad som har hänt och sedan läser läsaren igenom motionen och begriper fortfarande inte riktigt vad det handlar om.

Om vi googlar ordet bananrepublik så ärligt talat handlar det mer eller mindre om en korrumperad regering ofta en militärjunta, låg levnadsstandard för majoriteten av folket och beroende av en enda exportvara, oftast banan, beläget i tredje världen och ofta i Latinamerika. När vi börjar använda ord som bananrepublik så tycker jag att vi börjar komma ganska långt ifrån den verklighet som vi befinner oss här på holmen. Jag hoppas att ledamoten Holmberg har fog för sitt val av ord. Jag undrar stillsamt; vad är nästa år ord som vi kommer att använda? Militärdiktatur, Tsar Ryssland eller vad här näst?

Tack, talman! Jag tycker att ledamot Valve ska se bananrepublikanskt som det är - ett adjektiv. Det kanske är lätt för ledamot Valve som inte är i sitt dagliga värv och i sin dagliga vardag är speciellt beroende av skärgårdstrafik, speciellt under vinterhalvåret. Men det finns en liten del av Ålands befolkning - en på tok för liten del egentligen men vi ska hoppas att den blir större - som är fullständigt beroende av en fungerande skärgårdstrafik också under årstider som inte är badvarma och där fåglarna kvittrar. Det är därför som det är så fruktansvärt illa skött att i en tilläggsbudget skriva att man ska se över servicenivåer innan man överhuvudtaget har pratat varken med lokalpolitiker, lokala tjänstemän, företag eller skärgårdsborna själva.

Nej, jag är fortfarande väldigt förvånad över detta anmärkningsvärda språkbruk från vårt största oppositionsparti. Jag undrar vad som är nästa ord? En ledamot föreslog att kanske Talibanrepublik kunde vara nästa eller något sådant, men skämt åsido. Det är inte riktigt okej att använda en sådan retorik och tala om pro landskapsregeringspropaganda, Sovjet och så vidare för det är populistiskt. Det stöder bilden att allt är åt skogen i vårt samhälle hela tiden och det finns ingenting vi kan göra åt det. Är det verkligen den bilden vi ska sprida på lösa boliner när Åland fyller 100 år och vi alla ska fira vår självstyrelse och vad vi har uppnått under alla dessa år? Jag ställer mig ytterst tveksam till det. Jag tycker att det är väldigt anmärkningsvärt att Liberalerna betecknar Åland som bananrepublikanskt.

Talman! Nu drev nog ledamot Valve det ett steg för långt. Vi betecknar inte Åland som bananrepublikanskt. Vi betecknar sättet som man driver skärgårdspolitik i det här avseendet med tvärgående linjen som bananrepublikanskt.

Jag är förvånad över att ledamot Valve inte reagerar på att endast 14 procent av förvaltningens medarbetare trivs på sin arbetsplats och vill rekommendera någon annan att jobba inom förvaltningen, endast 14 procent är beredd att göra det. 86 procent är inte beredda att säga man ska komma och jobba för Ålands landskapsförvaltning, här är det bra. Det står i KivaQ, det är en offentlig enkätundersökning, men det är tydligen okej enligt ledamot Valve.

Tack, talman! Det vilar ett tungt ansvar på landskapsregeringen när det kommer till sättet att bedriva kommunikation och diplomati. "God retorisk förmåga i samklang med diplomatin är avgörande i relationsbyggandet och har aldrig varit viktigare än idag". Citatet är möjligen bekant för det kommer från budgetmotion nummer 64 inlämnad av ledamoten Holmberg. Det är en rätt god levnadsregel att man ska försöka göra själv såsom man vill att andra ska göra. Min fråga är ganska enkel. Tycker ledamoten Holmberg att han lever upp till god retorik, god retorisk förmåga och diplomati genom att kalla det som står i tilläggsbudgeten för slarvigt, bananrepublikanskt, otydligt och fruktansvärt illa skött? Är det så här man skapar förändring enligt ledamoten Holmberg? Det skulle jag vilja veta.

Tack, talman! Ja, om ledamot Pettersson tycker att det avspeglas i alla de liberala åtgärdsmotionerna, att kalla det sättet som man hanterar tvärgående linjens framtida trafik, då tycker jag nog att det är bananrepublikanskt, att inte tala. Ledamoten Pettersson brukar vara en förespråkare för att man ska tala med varandra - kommunicera. Är det inte besvärande för ledamoten Pettersson att man i det här fallet inte har pratat med någon berörd part överhuvudtaget, förutom kanske i efterhand när det har dykt upp de senaste två veckorna? Nog är det märkligt.

Sedan kan jag hålla med om att tonläget kanske blev lite onödigt skarpt, men samtidigt så har nog Liberalerna hela den här mandatperioden varit åsidosatta. Vi har inte haft möjlighet att prata med tjänstemän utan att en minister eller lagberedningschefen ska vara närvarande och det tycker vi att inte riktigt hör till god sed i en demokrati.

Talman! Om insikten att det kanske blev lite för starkt alltihop följer med i resten av hanteringen av den här budgeten så kanske vi alla kan lära oss något av det. Jag tror att tonen i utskotten faktiskt har att vinna på att man dels försöker lyssna och dels försöker att inte slänga sig med alltför många invektiv när det handlar om eventuella meningsmotståndare. Det vi säger här i salen tror jag sprider sig till tonen i utskotten, hur man hanterar sig själv och varandra där. Jag tror att om vi skulle försöka ta med oss den här diskussionen dit så vinner nog alla på det och mest av allt faktiskt hela Åland. Om vi väljer att försöka lyssna och förstå hellre än att förlöjliga så tror jag att det blir mycket, mycket bättre. Men tack för den här påminnelsen ledamot Holmberg!

Ledamot Pettersson, jag vet inte vad du tackade för, om ledamot anser att landskapsregeringen kunde ha varit lite mera kommunikativ i ärenden kring tvärgående?

Vi ska inte titta i backspegeln, men jag fick väl kanske lite för mycket färdkost från förra oppositionspartiet Centern förra perioden. Då skulle människor dö när landskapsregeringen gjorde effektiva sparåtgärder inom ÅHS. Människor skulle dö, sade nuvarande lantrådet Thörnroos. Ledamot Pettersson förde fram i samband med kommunstrukturdebatten att det här kommer att drabba barn och kvinnor väldigt, väldigt hårt och illa. Det är sanningen ledamot Pettersson

Talman! Från pandemi till krig skriver landskapsregeringen i inledningen av allmänna motiveringen. Rubriken ruskar om en och orden är skrämmande men tyvärr även beskrivande för den omvärld och situation vi just nu lever i och som vi måste förhålla oss till.

Vi på Åland liksom vår omvärld har drabbats och kommer ytterligare att drabbas av ökade priser på livsmedel, drivmedel och energi mm. Behovet av en säkrad och förstärkt självförsörjningsgrad är viktigare än vad vi tidigare upplevt. Läget är skarpt och det som under covidpandemin har handlat om att släcka bränder så fortsätter nu på ett obehagligt sätt som åtgärder, pareringar och konsekvenser mm. av Rysslands krig mot Ukraina.

Kostnadsutvecklingen inom energiområdet och den pågående energiomställningen kräver minsann strategiska lösningar. Vi måste tänka snabbt och långt utanför den berömda lilla egna boxen. På energisidan finns ändå ljuspunkter i form av goda förutsättningar att bli självförsörjande och även bli en stor nettoproducent av hållbar energi vilket även uppfyller kravställningen som finns inbyggd i energiomställningen. Fastän vi hållit oss inom den egna lilla boxen och funderat mer eller mindre i termer som ”business as usual” så har det ändå gett oss en utveckling där vi har lokalproducerad vindkraft el som motsvarar 65 % av Ålands årliga elförbrukning. Det kan knappast bli tydligare var vi bevisligen har potential att utveckla Åland – svaret är med vind.

Nu kommer efterfrågan på snabbare omställning, högre självförsörjningsgrad och mindre beroende av rysk energi. Nu gäller det att tänka fortare. Det finns möjligheterna i storskalig havsbaserad vindkraft ifall korten i kortleken faller på plats. Den som håller i kortleken är landskapsregeringen och de som vill spela anmäler intresse att komma med runt bordet. Samarbetet kan börja och det är dags att dela ut korten. Nu kör vi! Tiden går.

Det åländska elnätet byggdes från första början upp enligt en modell som kallas centraliserat energisystem. Det systemet baseras på att elen genereras i stora kraftverk som mestadels finns långt från konsumenterna. Nätförlusterna är inte försumbara. En annan nackdel är att ju längre ut i periferin elkonsumenterna finns ju svagare och mer problematiskt blir det att upprätthålla godtagbar nätkvalité.

På 90-talet och i början på 00-talet så tog energiomställningen fart till att bli vad som benämns som decentraliserade energisystem. Det tidigare så självklara som byggde på enbart storskaliga kraftverk så kompletteras nu allt mer med småskaliga elproducenter ute i konsumentledet. För att energisystemet inte ska kollapsa så behöver det i omställningen fortsättningsvis finnas balanserande kraftproduktion i form av t. ex. storskalig vattenkraft.

Utvecklandet av denna för Norden lämpliga modellen för decentraliserat energisystem har haft betydelse vid introduktionen av förnybara energikällor på marknaden. Nu har denna utveckling i hög grad även nått Åland. Vår energiproduktion sker i ett energisystem där vi har betydande andel av vindkraft, men även solkraft och bioenergi. Allt detta sker i kombination med balanserande elkraft från aktörer på den nordiska elmarknaden Nordpool.

I denna tilläggsbudget lyfts behovet av snabba energiåtgärder tydligt fram i skenet av det rådande omvärldsläget. Åland behöver bygga ut och anpassa elnätet efter våra egna åländska produktionssätt och efter ökad elanvändning i näringsliv, bostäder, fordon och skärgårdsfärjor mm. Vi behöver vara proaktiva och ge smarta förutsättningar för utvecklingen på det lokala energiområdet till förmån för konkurrenskraft och stabilitet.

Jag ser med glädje fram emot att få bidra med min input till arbetet i landskapets nytillsatta energikommission. Landskapsregeringen lyfter speciellt fram uppgiften att utreda förutsättningarna för bland annat elektrifiering av skärgårdstrafiken. Jag är övertygad om att vi behöver se på nyttorna med en genomtänkt förstärkning av elnätet i skärgården. Det finns varierande möjligheter för eldrivna skärgårdsfärjor tillika som en strategisk planering ger förutsättningar för utbyggd elproduktion i skärgården från både vindkraft och solkraft.

Talman! Jag vill avsluta med att betona att jag tror starkt på att ge förutsättningar för smarta energisystem i skärgården. Jag ser verkligen fram emot att få se mer av möjligheterna att fasa in strömmen som en viktig komponent och möjliggörare i omställningen av skärgårdstrafiken. Tack, talman!

Tack, herr talman! Jag vill passa på när ledamoten Mansén är i talarstolen. Det här problemet som vi har sett att är på kommande kring framförallt Elandelslagets möjligheter att ta emot alla mikroproducenter, det var ju svart på vitt med ett exempel i dagens media och samtidigt ger landskapsregeringen fortsatt stöd för solcellsetablering. Hur ska man lösa den här situationen när inte alla nu kan få bli mikroproducenter av solceller? En del får helt enkelt bara avstå för att nätet inte klarar av att ta in mera.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell för en mycket bra fråga, den är högaktuell. Jag berörde lite i mitt anförande också att det handlar nu om att vi har ett elnätssystem på Åland som bygger på att man matar ut energi från en stark punkt ut i periferin. Omställningen som vi har framför oss - vad vi än har för åsikter - innebär att vi kommer att ha mikroproducenter ute i konsumentledet. Det gör att elnätssystemet kommer att behöva byggas upp utgående från den strukturen framöver. Det är den planeringen som behöver ske smart så att vi får energiproduktion som minskar nätförlusterna och stärker nätet och inte som man nu aviserar att det kan finnas ett problem att det blir ett svagt nät. Ett svagt nät blir ännu svagare och så ska vi inte ha det, utan det här kräver planering och långsiktighet.

Jag är själv en varm förespråkare av att vara mikroproducent och har själv solceller på taket och önskar att fler skulle få det. Jag var med och introducerade stöden för solceller på Åland till vanliga ägare av småhus. Men är det riktigt att fortsätta ge det stödet när man är medveten om att nu kan det inte fördelas rättvist? En del kommer inte att kunna utnyttja sin stödmöjlighet för solceller därför att distributionsbolaget säger nej. Ska landskapet då fortsätta att ge de här stöden?

Tack, talman! Ja, det tycker jag man ska göra. Som jag beskrev också mitt anförande så har vi ett mycket speciellt världsläge just nu. Vi måste bygga upp vår självförsörjningsgrad. Det snabbaste sättet här och nu att bli mer självförsörjande är faktiskt med solkraft. Det tar tid att bygga vindkraft, men den är viktig att planera framöver. Ska vi få en omställning här och nu och mindre beroende och också kanske garantera sitt eget energipris så är faktiskt solcellerna ett mycket bra alternativ. Sen tror jag inte att utbyggnaden sker så snabbt att problemet är här och nu. Framöver ser man ett problem och kan vi möta det problemet med en smart utbyggnad av elnätet så bör vi kunna klara det också.

Tack, talman! Jag har en stor respekt för ledamoten Manséns kunnande inom det förnyelsebara. Jag undrar hur han ser på de höga fluktueringar i elproduktion och det faktum att delar av nätet faktiskt kan tvingas stängas ner när vi inte har vinden eller solen på vår sida under till exempel vintertid?

Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Jag berörde det också i mitt anförande. Jag nämnde balanserande elkraft från vattenkraften. Vattenkraften spelar en väldigt stor roll i det nordiska elnätet inom Nordpool som en balanserande kraft. Det gör att det funkar rätt långt med mycket vindkraft och mycket förnybar energiproduktion som är - precis som ledamot Egeland var inne på - oförutsägbar, vilket är en stor utmaning. Givetvis, det är en utmaning och energilagring frågar vi alla efter. Jag har stora förhoppningar om att energilagring också kommer bli en dellösning i det här. I dagsläget är svaret; med vattenkraft kan vi rätt långt bygga ut vindkraften.

Tack, talman! Jo, vattenkraften är ju naturligtvis alldeles ypperlig som reglerkraft, men nu vill man ju inte bygga ut den utan man vill ju snarare minska ner på vattenkraften då den definitivt inte ses som miljövänlig. Den må måhända vara bra ur koldioxid synpunkt, men den är definitivt inte miljövänlig. Vet ledamot Mansén något som jag inte vet här om vattenkraften och dess framtida utbyggnad?

Tack, talman! Jag vet inte hur mycket mer eller mindre jag vet än ledamot Egeland i den här frågan, men så mycket vet jag att det är en utmaning, ja. Man kan inte bygga ut vattenkraften hur mycket som helst. Men nu pratar vi egentligen om vattenkraften, vindkraften i ett energisystem där även förbrukarna är en komponent. Det gäller att få ett balanserande energisystem. Det är precis som ledamot Egeland sade, det är en utmaning. Men för den skull anser jag inte att vi ska stoppa upp utbyggnaden av förnybar energiproduktion. För det finns olika parametrar som man kan styra den med. En parameter är ju Nordpools elpriser som till exempel är reglerande på sitt sätt.

Jag konstaterar att kollega Mansén är konsekvent. Jag satt och funderade under anförandet och kom fram till att det var 31 år sedan som jag första gången träffade Mansén och då var han väldigt engagerad i vindkraft, så kollegan har minsann varit konsekvent.

Jag tänker ställa lite samma fråga som ledamoten Gunell tog upp. Det är ju uppenbart att man måste strukturera om elnätet. Har Mansén redan nu några tankar om hur det skulle gå till och vilka eventuella kostnader vi pratar om? Det är förstås ingenting som finns här på lagtingets bord men det är ändå bra att veta.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Det här skulle egentligen föranleda ett väldigt långt svar, vi kan ta separat. Men jag kan säga att det åländska elnätet har rätt goda förutsättningar att ta emot mer förnybar energi och utvecklas och framförallt i skärgården där vi har en högspänningsledning som går ut. Det är en 45 kilowattsledning som går från fasta Åland genom skärgården ut till Finland. Man skulle kunna tänka sig att se över möjligheten att bygga ställverk och förstärka ledningen i takt med behovet av ett starkare nät, liksom HVDC light, den högspända likströmskabel som finns mellan Åland och Finland. Den har också förutsättningar att ansluta mera vindkraft i framtiden. Det är en ledning som idag inte används i princip alls dagligdags.

Man vågar väl säga det nu, när den sista Finlandskabeln förverkligades så fanns det ett underliggande syfte att man också den vägen skulle kunna hjälpa och stimulera den åländska vindkraften. Det förstår jag. Men jag tänker lite på den problematiken som togs upp i ett tidigare replikskifte, att det de facto finns folk som vill satsa på exempelvis solpaneler eller varför inte privata vindkraftverk, men att nätet inte fungerar. Det är mera den problematiken som jag tänker på, internt här på Åland.

Tack, talman! Jag tror att den här problematiken problematiseras lite väl. Jag tar ett exempel. Sätter du solpaneler på ditt garagetak hemma så är det normala att du kanske sätter mellan 5 och 7 kilowatt solceller och det är att jämföra med ditt bastuaggregat hemma, 5-7 kilowatt. Om du då tar ström 5-7 kilowatt eller matar tillbaka 5-7 kilowatt så märker du att vi är inte uppe i några väldigt höga effekter ännu med den mängden energi. Så länge vi pratar om den typen av effekter så tror jag att den är hanterbar. Men man behöver lite "mota Olle i grind" så att säga för att se hur energisystemet fungerar när vi kommer ännu längre. Jag förstår att man lyfter problematiken, men den är inte olöslig.

Talman! Jag tror att samtliga lagtingsgrupper har fått ta del av Elandelslagets planer på att renovera och pitcha upp skärgårdens el infrastruktur. Det är ju ett pågående arbete oberoende om vi kommer till skott eller inte här i lagtinget när det gäller att elektrifiera skärgårdstrafiken. Det är ju jättebra och framsynt och det behövs minsann i skärgården. Men hur ser ledamoten på den möjligheten att vi faktiskt skulle kunna beställa en elhybrid? Vad jag förstått nu så har vi gått ifrån totalentreprenad, vilket betyder att nu måste ju landskapsregeringen bygga elhybrider, projektera elhybrider och stå för hela det paketet själv. Mot bakgrund av att man har avsagt sig en elhybrid och med råvarupriserna och stålpriserna, är det ens realistiskt att vi inom en snar framtid (… taltiden slut).

Tack, talman! Frågeställningen är ganska komplex. Ledamot Sjögren nämnde elhybrider i sin frågeställning. Jag skulle vilja bredda detta till eldrift överlag. Var är möjligheterna som bäst? Att man börjar där för att faktiskt få igång den här omställningen och visar på de goda exemplen och där man också får en god privatekonomi som det faktiskt mycket handlar om här. Jag ser nog ganska stora möjligheter. Jag tror inte att man ska ta ut problemen i förväg, utan man ska se på lösningarna. Jag ser inte omöjligheter egentligen någonstans. Den långa turen, den norra linjen, där tror jag att det finns stora utmaningar som ett exempel. När vi till exempel pratar om linfärjor så tycker jag att det borde inte vara ett alltför stort problem, om vi säger så.

Talman! Nej jag förstår att jag inte kan få detaljer av ledamot Mansén. Vi får väl helt enkelt bara vänta på det här omtalade och efterlängtade skärgårdsmeddelandet.

Handen på hjärtat, hela det här har ju råddats till. Det fanns planer på att elektrifiera flera linfärjor. Det fanns en beställning på en elhybrid och nu finns alla bollar i luften. Men vi får väl vackert vänta helt enkelt tills skärgårdsmeddelandet kommer. Jag hoppas att det kommer i månadsskiftet augusti-september. Det är dags nu att landskapsregeringen kommer med besked.

Tack, talman! Precis som jag tog upp i anförandet så fokuserar jag nu på att vi bör se på förutsättningarna för att göra en omställning till eldrift. Det sänker tröskeln för att verkligen ta steget ut och få det här att hända. Som jag tog upp i anförandet så ser jag synergier mellan till exempel förnybar elproduktion och eldrift i skärgårdstrafiken. Hitta vi den här samnyttan i projekten där så tror jag att vi snabbar på utvecklingen också. Jag väntar också på den långsiktiga planeringen, definitivt.

Tack, talman! Bästa lagting. Det är märkliga tider vi lever i. Först har vi varit i pandemi med hot mot liv och hälsa, stängda gränser och ett slag rätt i solarplexus på den åländska ekonomin. Därefter när vi vågade börja glädja oss åt att kunna slopa munskyddsrekommendationen så går Ryssland in i Ukraina och ett krig på europeisk mark var ett faktum, med alla de följder som det innebär i människolidande och ekonomisk gungning. I modern tid har nog ingen landskapsregering behövt verka under sådana omständigheter.

Redan när den här regeringen bildades identifierade vi att energiomställningen kommer att gå fortare och fortare, bli viktigare och viktigare och kräva en all åländsk gemensam ansträngning. Det absolut största enskilda fokuset på energiområdet för den här regeringen är etableringen av storskalig havsbaserad vindkraft. Det är inte blott och bart en energisatsning. Storskalig havsbaserad vindkraft kan innebära fundamentala synergieffekter för Åland. Vi blir ett subjekt i den nordiska och europeiska energipolitiken. Det skapar grogrund för innovationer, pilotprojekt, utbildningar, expertiser, samarbeten och nya företag. Det skapar naturligtvis också arbetsplatser och karriärmöjligheter, det ser vi redan i dag att landskapsregeringens satsning på den havsbaserade vindkraften resulterat i att aktörer etablerar sig på Åland och rekryterar. Det skapar framtidens jobb redan i dag.

Vi ska komma ihåg att det finns saker som bara landskapsregeringen ansvarar för i den här processen. Det gäller planläggning, skatteinstrument, lagstiftning, arrendeavtal och så vidare. Det kan man inte outsourca hur som helst, för att inte tala om kommunikationen gentemot andra regeringar och myndigheter. Därför är det bra att landskapsregeringen i det här budgetförslaget sätter in ytterligare växlar för att göra det möjligt för den här etableringen genom att stärka organisationen som jobbar med alla dessa små och större frågor.

Igår hade jag den stora glädjen att få medverka vid invigningen av den nya vindkraftsparken i Långnabba. Jag vill passa på att från den här stolen rikta ett stort tack till alla som gjort det möjligt. Det är vind-Henrik, vind-Leif, vind-Anette Larsson och alla andra. I det här rummet vill jag specifikt också nämna ledamoten Camilla Gunell som jag vet att spelade en stor roll i projektets inledningsfas, likaså Katrin Sjögren. Vi ska alla vara stolta och glada för att vi igår, vid invigningen, kunde producera vindkraftsel som täckte hela Ålands behov. Det är fantastiskt, herr talman.

Den positivitet som strålade ikapp med solen vid invigningen igår kommer att sprida sig. Det är viktigt att ålänningarna känner den här positiviteten, känner det här ägarskapet och stoltheten för att vi återigen använder vinden i vårt samhällsbygge. Just detta ägarskap, att ålänningarna vill vara med i energiomställningen, är ett av de tunga argumenten bakom att stöda solceller. Många människor - jag tror att jag har nämnt det här förut i talarstolen - har vittnat till mig med stor glädje och stolthet att man tillverkar sin egen energi. "Det kommer ju kräm ur det här från solen och det är gratis". Det är någonting i det där ägarskapet som är oerhört positivt.

Samtidigt har vi, som har nämnts här tidigare, en utmaning när det gäller elnätet och kapaciteten. Vi är inte i mål där. Därför är det också helt rätt i tiden att landskapsregeringens energikommission finns med i budgeten och att det också finns en inledande summa pengar som allokeras till kommissionens arbete. Kommissionen ska bland annat sammanställa nödvändigt material som behövs för att elektrifiera delar av skärgårdstrafiken. Det råder inget som helst tvivel att vi måste komma bort från de fossildrivna färjorna.

När det gäller klimatsatsningarna i ålänningarnas hem, dit vi nu enligt förslaget gör omfördelning och ökar på potten med 250 000 euro, så är det viktigt att komma ihåg att det inte bara är solceller som ingår. Där finns också den satsning som landskapsregeringen lanserade i budgeten för 2022, det vill säga att göra det möjligt också för låginkomsttagare att slänga ut oljepannan och gå in för klimatsmarta lösningar.

I dessa tider när det gungar, flaxar och vevar så är det viktigt att ha stora öron, att lyssna, samlas runt bordet och gemensamt komma fram till de strategiskt viktigaste satsningarna. Det är viktigt att alla känner delaktighet. Tack, talman!

Tack, herr talman! Tack till ministern Röblom för att han också kom ihåg oss andra när det gäller vindkraften och vad som har gjorts. Jag funderar lite grann på solceller, solcellsanläggningar och var samhället ska komma in med sina stödsystem. När stödet till solceller för egnahemshus etablerades så då var marknaden ny, man behövde etablera en försäljning av solpaneler. Man behövde få kunderna att förstå vad det här handlade om och sedan har det löpt på. När man sätter in offentliga stödsystem så är det ofta för att kicka igång en utveckling i rätt riktning. Nu har vi ett marknadsläge som gör att man springer benen av sig för att få solceller och fjärrvärme och slippa den här oljan. Ska man ändå fortsätta med de här offentliga systemen? Hur ser minister Röblom på den rollfördelningen?

Tack, talman! Det är förstås en aktuell och viktig fråga när samhället ska dra sig ur. Alltså, när är det självflytande? Vi vet ju att det är väldigt populärt med solceller på Åland. Vi vet att vi börjar närma oss att vi uppnår den här gränsen. Alla säger att det klart att vi ska ha solceller. Man ser att grannarna har installerat och det har kommit i byn. Men det är nog också väldigt känsligt när vi börjar dra oss ut. När har vi kommit till den här "tippingpointen" att det rullar av sig själv? Som svar på frågan så kan jag säga att vi monitorerar läget så att säga och gör bedömningar efterhand. Men vi kommer ju vid något tillfälle att behöva dra ner på det här när det går av sig själv, men det måste ske i ett bra läge.

Problemet tycker jag nu är att det blir ju så orättvist om inte etableringen kan göras likvärdigt. Har ledamoten Röblom några förslag på hur man ska kunna hjälpa de familjer är kanske grändens tre hushåll redan har etablerat solpaneler och det fjärde hushållet får ett avslag för att nätet inte längre klarar av inmatning? Hur löser man det här så att det uppstår någon slags klimaträttvisa i våra strävanden?

Tack, talman! Det här ju gravt irriterande att det är såsom vi har kunnat förstå och läst i tidningarna. Det finns en orättvisa i det och det är gravt irriterande. Så ska det naturligtvis inte få vara. Exakt hur vi ska komma bort från det läget återstår att se. Som jag också sade till medierna i går var att den här frågan ligger högst på listan över alla dessa ärenden som energikommissionen kommer att hugga tag i när vi träffas under det första mötet på tisdag. Det här är en fråga.

Sedan kan jag väl också någonstans ställa mig lite förvånande till att vi har hamnat i detta läge. Det här är en utveckling som har pågått mellan fem och tio år. Varför är det så här? Så jag vädrar min irritation, men vi ska jobba för att lösa det.

Tack, talman! Tack minister Röblom. Är det så att landskapsregeringen nu likställer norra och södra havsområdena kring Åland i arbetet med storskalig vindkraft? På vilket sätt ämnar landskapsregeringen att decentralisera arbetet kring den storskaliga vindkraften?

Tack, talman! Egentligen har inte landskapsregeringen snävat åt att det gäller antingen norra eller södra område. Vi har aldrig fattat ett sådant aktivt beslut, utan det har ju varit en prioritering i arbetet. Som ni känner till så har vi haft begränsade resurser att tillgå rent tjänstemannatidsmässigt och då måste man ju göra någon slags prioritering. Eftersom rapporterna som vi har beställt och andra sakkunniga utlåtanden, som vi har fått in, har visat att det är norra området som närmast är till hands att etablera någonting på så har vi satsat på det i första hand. Men vi har ju också varit tydliga med att det är hela området, både norra och södra, som är intressant. Vi vill ju se etablering förstås så mycket som möjligt där det passar.

Tack, talman. Samtidigt så är det ett stort intresse från privata aktörer att just utforska det södra havsområdet och etablera vindkraften där.

Kort bara kring solcellerna. I ljuset av den nätkapacitetsproblematik som finns idag så kanske det ändå skulle vara vettigt att trycka på pausknappen för ett sådant bidrag eller subventionering, med tanke på att det inte finns någon rättvisa idag. Det är lite var man råkar bo som styr om det är möjligt eller inte, plus att marknaden är överhettad och det är inflationsdrivande. Vårt råd är nog att istället lägga alla dessa pengar i en pott och göra ett allmänt avdrag tillsammans med till exempel Ålandstillägget.

Jag håller inte med om att vi ska sätta det här på paus. Det finns ju platser fortsättningsvis här på Åland där det är möjligt att installera solceller och då tycker jag inte att de människorna ska drabbas bara för att det finns problem på andra ställen. Jag tycker också att det är viktigt att samhället går in med fokuserade klimatåtgärder i stället för att vattna vitt och brett så att säga. Är det blomman som behöver vatten så vattnar man den och inte gräsmattan. Därför tycker jag att de här klimatstöden är relevanta.

Kommentaren om att det finns ett stort kommersiellt intresse kring södra området stämmer. Men det finns också intresse för det norra området. Vi ska komma ihåg att det är ett tvåsiffrigt antal aktörer som är och har varit i kontakt med landskapsregeringen. Det finns intresse för alla områden.

Jag vill tacka ministern Röblom för ett väldigt sympatiskt anförande. Ett misstag som alla regeringar gör egentligen i början är att tro att nu ska vi förändra världen och nu startar vi någonting helt från början. Det är mycket mera vanligt än att tänka att man är en länk i en långsiktig utveckling och att det också finns tidigare regeringar som har lagt grunden för det som man fortsätter att utveckla. Jag vill tacka för den delen, det är sympatiskt och det är mycket ovanligt att vi ger den typen av erkänsla i det här huset.

Tack för det. Det trevligt att det är sympatiskt. Men jag vill bara understryka att upplevelsen i går i solskenet ute på Långnabba när vindmöllorna snurrade och gänget bakom var så otroligt glada, då insåg man att här har det hänt någonting väldigt viktigt. Det är ju klart att det är tidigare händer som har dragit inledningsvis för att få det på rull. Jag tycker att det är viktigt med ett erkännande.

Talman! Tack till minister Röblom, han gick ut nu och han sken som solen när han pratade om gårdagen. Jag måste tacka honom för det, för nu tror jag att solen i går i moln när jag börjar diskutera.

Talman! Tider med oroligheter och krig i Europa. Rysslands invasion och urskillningslösa bombande av Ukraina förändrar hela världens produktion och distribution av livsmedel. Ukraina med värdens bästa odlingsmark, kallad Europas kornbod, kan inte odla och exportera sina varor som normalt. Detta orsakar väldiga störningar i världsmarknadens livsmedelsproduktion. Rysslands stora inverkan på energisektorn gör att kostnaderna för insatsmedlen har ökat dramatiskt utan att ha kompenserats med högre priser på produkterna till producenterna. Åland har en stor självförsörjningsgrad och stor export av livsmedel till Finland. På Åland har vi en lönsamhetskris inom jord- och skogsbruket som har varat mer än 10-15 år och nu förvärras läget dramatiskt genom kriget i Ukraina.

Det måste till krafttag från landskapsregeringen om vi ska ha kvar något jord- och skogsbruk på Åland som förser förädlingsindustrin med råvaror. Utan lönsamhet i näringen är det stor risk att förädlingen också försvinner eller flyttar.
Jag motsätter mig inte medlen i tilläggsbudgeten 2, 625 Främjande av livsmedelsproduktion till mjölksektorn. Alla pengar till jordbruket är bra för de sprider sig vidare till många andra. Men satsningen från landskapsregeringen är alltför smal och genomskinlig. Vad är syftet kan man fråga sig?

Näringsministern i landskapsregeringen har ansvar för hela jord- och skogsbrukssektorn och ska se till helheten så att fördelningen av medlen fördelas jämlikt och rättvist. Minister Karlström måste se längre och förbi det 1000 kor projektet han drev förra gången han var minister, men ministern tycks fortfarande vara kvar där. Pengarna behövs säkert inom mjölknäringen men det här skjuter bara problemen framför sig, men det är väl det som är meningen så att någon annan får försöka reda upp i surmjölksbubblan. Det går inte längre att skyla över oredan och ju längre man väntar svårare blir det att reda upp det.

Jag delar inte landskapsregeringens analys om problemen inom jordbruksnäringen och vilka insatser som behöver sättas in.
Landskapsregeringens skrivning om kostnadsökningarna i jordbruket. Jag får den uppfattningen att det bara är en grupp som drabbas och ska kompenseras. Man kan inte hitta någon skrivning om att landskapsregeringen har beredskap att i ett senare skede vidta åtgärder för att säkerställa produktion och förädling på Åland och hjälpa de jordbrukare som inte omfattas av det här krisstödet men är i ekonomisk trångmål. Det är nu som pengarna behövs.

Landskapsregeringen hänvisar till det krisstödspaket som den finska staten kommer att besluta om det är konstruerat för alla jordbrukare även mjölkproducenter och betalas ut i höst. Finska krisstödet är inte anpassad till åländska förhållanden med många olika specialinriktningar och småskalighet med det högre kostnadsläget som råder på Åland. Det åländska krisstödet är alldeles för litet och omfattar en alldeles för liten del jordbrukarkåren.

Jag uppmanar finans- och näringsutskottet att undersöka lönsamheten inom de olika delarna av jordbruksnäringen och komma med skrivningar och anvisningar till landskapsregeringen hur krisstödet kan utökas och fördelas jämlikt och rättvist efter behov. Tack, talman!

Talman! Jag uppfattar att det i lagtinget finns en samsyn att man behöver göra en insats för jordbruket. Ledamot Salmén har ju lång och gedigen erfarenhet. Vad är ledamot Salméns förslag? Vad borde man göra? Hur borde man se på hela den här jordbruksfrågan?

Herr talman! För det första skulle det ha varit en ordentlig analys över ekonomiska förutsättningar för hela näringen i större skala så man hade kunnat se konsekvenserna och göra en bedömning över vilka insatser som behövs. Det saknar jag. Det hade varit en bra start att börja med det.

Så ledamoten Salmén menar att man borde göra en mera genomgripande analys och vänta med stöden tills man har faktaunderlaget. Är det korrekt uppfattat?

Talman! Nej, det är inte rätt uppfattat. Det går inte att vänta mera med stöden. Jag motsätter mig inte, för de behöver nog stöd. Mjölknäringen är i en väldig kris, men det är ju inte bara där det krisar. Man kan inte vänta, utan det skulle ha varit mera omfattande, det skulle ha inbegripit flera delar av näringen.

Tack, talman! Tack ledamot Salmén. Utskottet börjar sin behandling av budgeten imorgon. Det skulle ju vara intressant att veta - ledamot Salmén behöver ju inte berätta det här och nu - vilka vi ska kontakta och gärna ge förslag på hörande för att bringa klarhet i det som ledamot Salmén tycker att skulle behöva redas upp och skapa någon form av information kring.

Talman! I näringen finns det många olika produktionsgrenar som kanske behöver belysas lite mera ingående. Där finns det väl nog möjligheter att få höranden.

Jag måste nog säga att jag är lite förvånad att höra ledamoten Salméns anförande. Om jag förstår ledamoten rätt så tycker man att man har sett för ensidigt på vem som får stöd. Man är inte heller tillfreds med den här finska miljonen som ska tillkomma det åländska lantbruket, medan andra ledamöter från det egna partiet Centern och andra partier i regeringsblocket har uttryckt sig med tillförsikt om det här. Jag skulle också vilja höra lite mera, vad är det som ledamoten Salmén saknar?

Talman! Vad jag saknar är en analys där man kan göra en bedömning om var insatserna skulle göra bäst verkan. Jag anser att analysen är för ensidig som landskapsregeringen har kommit med här i skrift i varje fall.

Den finska miljonen ger ju mera jämn fördelning över alla, den är inte anpassad till åländska förhållanden riktigt. Det var därför som jag saknar analysen om hur det slår på Åland.

Ledamoten Salmén tycker att det är bra att mjölk- och kalvnäringen får stöd, men övriga näringsgrenar är också i behov av stöd och de missar man nu. Vad är det för summa som ledamoten Salmén föreställer sig att det åländska jordbruket skulle behöva? Det här är ju 1,5 miljon ungefär plus likviditetslån. Hur mycket vill ledamoten Salmén ha?

Talman! Vad jag vill ha, det är väl inte riktigt frågan. Men vad det åländska jordbruket behöver så skulle det ha varit en ordentlig analys för att se vad man behöver göra. Det är väl det som jag mera saknar här. Mjölken behöver nog säkert sitt stöd, men som jag har sagt förut så är det för ensidigt.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Salmén. Jag har full förståelse för oron över branschen och inte bara mjölkproducenterna, mjölkbönderna. Näringsministern är nu inte här, han kunde ha gett mera detaljkunskap om ärendet, men jag vet att näringsministern, tillsammans med sin avdelning, jobbar väldigt hårt med den här frågan. Hur ska man stöda jordbruket? Man väntade länge på klarhet om den här miljonen från finska sidan då Finland delade ut 300 miljoner, om jag mins rätt. Det var länge oklart hur stor del som skulle tillfalla Åland. Sedan har man gjort en analys som helt enkelt har resulterat i att där stöd behövs allra mest och är väldigt akut är mjölkbönderna.

Sen är det inte direkt skrivet här i budgetdokumentet, men det är ju ganska klart sagt att vi tror oss veta att (… taltiden slut).

Talman! Jag ska väl svara finansministern så han får fortsätta där han blev avbruten.

Analysen, jag ger inte så mycket för minister Karlströms analys. Jag tolkar den på ett annat sätt, det är att skjuta problemen framför sig och det har vi inte råd med lägre. Det hade behövt vara krafttag för att få ordning på det.

Tack, herr talman! Det är alltid så med sådana här tillfälliga stöd att ettdera så skjuter man problemen framför sig eller annars så löser man dem i hopp om att det i tiderna helt enkelt blir bättre prisnivåer etcetera.

Men det jag inte hann säga färdigt var att vi har ju här i debatten ganska klart aviserat att vi är beredda på att det kan komma behov av stöd för andra näringar. Det kan vara inom andra delar av jordbruket, det kan vara inom andra näringssektorer och så vidare och då får vi återkomma i nästa tilläggsbudget eller i årsbudgeten.

Tack, talman! Det tackar jag för. Jag saknar i texten att man ska ha beredskap för att göra en ordentlig analys och sedan jobba utifrån den var det behövs. Man ska inte skapa problem utan man ska lösa dem.

Tack, herr talman för ordet! Ja, det verkar som att de alltid blir för lite för dem som får pengar och sen blir andra som blir utan. Det är inte lätt det här med hjälp och stöd från samhällets sida, det vet jag.

Ändå så vill jag också lyfta lite grann de frågorna här eftersom vi socialdemokrater också har lämnat in en motion. De ökande kostnaderna, alltifrån mat till bränsle, kläder och byggnadsmaterial så kommer att drabba, beroende på hur uthållig den här prisnivån är och jag är rädd för att den kommer att pågå ganska länge. Frågan är om det någonsin återgår till tidigare nivåer? Det kommer att påverka vårt samhälle ganska mycket.

Här har lyfts upp jordbruket och delar av det, både de som får stöd och de som har blivit åsidosatta i det här skedet. Men framförallt så tycker jag nog att man måste lyfta de sociala aspekterna av den här ekonomiska tunga bördan som ålänningarna får bära.

Vi har hört här i diskussionen att maten är för billig, både från ledamoten Liz Mattsson och Simon Holmström som var eniga. Det där förstår jag ur det perspektivet att primärproducenterna vill ha betalt för sin vara. Det förstår jag mycket väl. Det finns en problematik om vem som tar mellanskillnaden. Jag uppmanar alla att besöka våra kvällsöppna butiker efter att man har sänkt priserna med 30 procent. Det finns väldigt många ålänningar där maten inte är för billig. Tvärtom, många människor i vårt samhälle får ta det absolut billigaste som finns med den kvalitet på varan som inte kommer upp till den åländska nivån av näringsinnehåll och annat som vi tycker att är viktigt. Den åländska maten, trots alla stödsystem, är väldigt dyr för många ålänningar. De kanske aldrig kan köpa åländskt och inte ens välja åländsk mjölk utan de får ta de mjölktetror som är mycket billigare än så. Jag hoppas, när man tänker på de här frågorna, att man också inkluderar alla människor i det åländska samhället som inte har råd att ens tänka tanken att våra livsmedel är för billiga.

När man går vidare i den tankegången så måste man ju fundera över vad vi för möjligheter. Vad har vi för transfereringar i våra system? Vad är det man kan titta på? Hur kan man hjälpa olika grupper i samhället? Då tänker jag inte bara på dem som går till matbanken, för det är ju en alldeles särskild grupp. Det finns många, många människor med små ekonomier som inte står i kön till matbanken.

Vi har behörighet på Åland när det gäller både bostadsbidrag, barnbidrag, vuxenstudiestöd och andra möjligheter till transfereringar till våra medborgare. Sen behöver man ju också fundera över avgifterna. Det är alltid diskussion kring höjning av avgifterna inom det offentliga. Det är nog synnerligen viktigt nu i dessa tider att avgifterna hålls låga, särskilt till hälso- och sjukvården.

Vi hoppas att landskapsregeringen i nästa tilläggsbudget tänker lite bredare. Det är ju uppenbart så att det finns pengar. Oftast brukar det vara så att vi inte har råd att hjälpa vanligt folk med transfereringar för det finns inte pengar. Men här finns ju pengar. Här finns ju 2-4 miljoner som man nästan med våld vill ge till kommunerna fast man inte vet vad de ska användas till överhuvudtaget. Och då måste man ju fundera; har vi råd med att fullfölja ett vallöfte som är tre år gammalt som Obunden Samling och Centern har gett till sina väljare om kommunerna, så då har vi nog råd också att titta på hur ålänningarna ska klara den här kostnadskrisen.

Vad jag har förstått så har frågan om pengarna till kommunernas vara eller inte vara i nästa tilläggsbudget i höst - efter att de här arbetsgrupperna har haft sina två möten som antagligen måste vara väldigt långa eller väldigt konstruktiva om de ska lyckas - redan lett till stormiga diskussioner i finansutskottet, inte mellan opposition och regering utan inom regeringen. Så vi får väl se hur det här slutar.

Jag tycker att det är lite förvånande att man inte har varit lite mera framsynt när det gäller att tänka när man till exempel då med kommunfrågan frångått den tidigare skissade kommunreformen och att man nu tre år senare inte har kommit med något alternativ. Vi har inte tagit en enda lagstiftning. Kriskommunlagen vet jag inte vart försvann, i korridorerna eller i remissförfarandet? Vi har varken kommit fram eller back i kommunfrågan, annat än en tre små myrsteg som är de här kommunala samgångarna som berörde fem kommuner i två utredningar. Det känns som att det nog verkligen är fyra förlorade år också när det gäller frågorna kring kommunsektorns utveckling.

Jag vill också kort beröra frågan om solceller. Jag tycker att man kan konstatera att framsidan på den här tilläggsbudgeten är positiv och gul, här finns vindkraft och sol. Det stöder vi socialdemokrater. Men när man svänger på den så är den svart, där finns 60 miljoner till fossildriven skärgårdstrafik. Man borde för tre år sedan ha kommit med ett alternativ till den politik som då var gällande. Man skrotade elhybriden och så kommer man med ingenting. Det är nog ganska intressant att vi fortfarande inte får några riktlinjer för framtiden, utan 60 miljoner till fortsatt fossildrift. Man låser trafikens utsläpp till 2029 samtidigt som man höjer klimatambitionerna i hållbarhetsrådet och med lantrådet i spetsen säger att det här ska vi klara av. Det blir ju ganska paradoxal politik, inte alls trovärdig i mina ögon. Tack, herr talman. Det räcker väl, det är många repliker.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Gunell. När det gäller kommunerna så kommer kriskommunlagstiftningen i höst. De pengar som aviseras nu i den här tilläggsbudgeten, minst 2 miljoner, de kommer kommunerna tillgodo förstås och kan användas till exempelvis skattesänkningar. Vad ger en skattesänkning? Ja en skattesänkning ser till att var och en får mera i plånboken för att ha råd med mera mat och annat och hantera den biten till exempel.

Det jag egentligen tänker säga till Gunell är att jag håller med om oron här för våra invånare. Vad händer med prisnivåer och så vidare? Där finns det inte något svar. Jag läste nyss en rapport från en bank, man räknar med att så småningom så planar detta ut och uppnår det nya normala. Men här är kärnfrågan; vad är det nya normala och när kommer det nya normala? Det finns i nuläget (… taltiden slut).

Det nya normala är svårt att säga. Det man kan konstatera är att det redan har varit väldigt dyrt att bo på Åland. Våra överföringar har inte varit särskilt kompatibla med den prisnivå vi redan har haft på alltifrån boende till omkostnader och mat och kläder. Allt på Åland är i princip dyrare, avgifter till Mise och sophantering och allt sådant. Våra löner och våra transfereringar har inte följt med. Det är nog jätteviktigt att landskapsregeringen tittar på det här om alla ålänningar ska kunna hantera den här situationen utan att bli allt för belånade och skuldsatta.

När det gäller kommunerna så ska man alltså ge de här pengarna så att kommunerna kan göra skattesänkningar. Är det detta som är meningen med de här minst 2 miljonerna?

En skattesänkning är ett exempel på vad man kan göra med pengarna. Vi vet att många av kommunerna mellan 2019 och 2021 höjde skattesatserna och ett antal av dem höjde också ganska markant, vilket förstås påverkar invånarna.

Men sedan det nya normala, vi vet att prisnivån i nuläget har stigit väldigt mycket, det började redan i fjol. Vi vet att det i något skede kommer en utplaning och förhoppningsvis en återgång. Återgången, vad händer då? Det är det som blir det nya normala.

Sedan har vi också frågetecken runt räntorna förstås. Hur kommer de att utvecklas? Kommer den här räntehöjningen som vi ser ske? Hur kommer de nya normala räntorna att bli? Vad kommer avtalsförhandlingarna att leda till?

Ja, nog måste man ju säga att det är duktig rundgång i finansministerns ekonomiska tänkande. Det finns alltså inte behov av minst 2 och högst 4 miljoner till kommunerna. Det finns inte behov, utan det ska gå till skattesänkningar. Är det faktiskt så man ska uppfatta regeringens politik? Jag måste nog säga att det är förvånande. Det är mycket förvånande hur man tänker, särskilt med tanke på att det har varit en ihärdig kamp att få till exempel KST att klara sina åtaganden och komma på fötter och hot om inbesparingar från kommunalt håll. Så det där får vi återkomma till minister Höglund.

Jag delar ledamot Gunells uppfattning att det finns mycket övrigt att önska och mycket som lyser med sin frånvaro när det gäller den här mandatperioden. En sådan sak är att det överhuvudtaget inte har varit något fokus på ekonomisk utsatthet i det åländska samhället. Det här skruvas åt nu i takt med att matpriserna höjs, bränslepriserna höjs och energipriserna höjs. Vi vet också att den här landskapsregeringen delade furstligt ut pengar till kommunerna för förebyggande utkomststöd. Där blev vi lovade en utvärdering, hur det har slagit och det lyser också med sin frånvaro. Den här landskapsregeringen saknar politik när det gäller de svagaste i samhället.

Jag håller med. Man är alltså beredd att ge pengar till kommuner - 4 miljoner vill man helst ha - som inte behövs utan ska gå till sänkta skatter, men man har inte råd att se efter samhällets mest utsatta människor som absolut inte tycker att livsmedlen på Åland är för billiga. Jag håller med ledamoten Sjögren. Regeringen måste ta de här frågorna i beaktande och det börjar nog brådska med det. Så jag hoppas att finansutskottet kan åstadkomma några rejäla skrivningar när det gäller den här frågan.

Talman! Jag får nog också säga att jag hamnar lite med hakan i bänken om det är så att man tänker att pengarna till kommunerna ska gå till skattesänkningar. Nä, vi har det nog riktigt, riktigt råddigt i den ekonomiska politiken och i helhetspolitiken för Ålands del. Det är bara att beklaga.

Talman! Maten är för dyr, ja för producenterna, men för konsumenterna så, nej ursäkta nu sade jag fel. Maten är för billig för producenterna, för dyr för konsumenterna. Det är det problemet vi har. Vi behöver liksom hantera det på två olika separata sätt. Så klart att vi behöver stöda producenterna så att inte de åländska produkterna övertas av billigare importprodukter, till exempel "ful kött". Men samtidigt, visst är det så att vi ska lindra den ekonomiska utsattheten.

I fredags landade ett lagförslag i den finska riksdagen där regeringen avser att öka de grundläggande trygghetsstöden genom en indexjustering. Det är någonting som Åland också behöver. Det lagförslaget bearbetas och tittas på just nu från landskapsregeringens sida. Det är bättre att vi utnyttjar det som kommer (… taltiden slut).

Jag håller inte med ledamoten Simon Holmström. Åland har självstyrelse för att vi har våra egna system inom många, många områden för att vi ska kunna bestämma själva och inte bara följa en finsk lag om indexjustering. Självklart ska vi göra indexjusteringar här också på våra transfereringar, men nog är det ju en väldigt lamslagen politik om man bara behöver följa det som kommer från rikshåll. Det finns självstyrelsens möjligheter, använd dem!

Talman! Nog är det väl bra att vi indexjusterar de trygghetssystem som vi har så att de faktiskt också går i fas med inflationen med konsumentprisindex. Det är ju på det sättet som vi kan lindra ekonomisk utsatthet på det bästa sättet. Är det så att vi bara ska ta ett av de här stöden och öka dem, utifrån vilka parametrar, utifrån vilka premisser? Ska vi belasta en socialvårdsbyrå som redan har varit belastad efter pandemin att hitta på något eget för att vi på något sätt hittar andra typer av lösningar som Finland tydligen inte har hittat? Vi ska ju använda självstyrelsen smart, så snart som möjligt. Därför är det ju också smart att använda sig av den här lagen som kommer från Finland och anpassa den till åländska behov där det behövs.

Självklart ska vi ha en indexjustering också på Åland, något annat vore ju helt bisarrt att påstå. Men betänk nu då till exempel bostadsbidrag, för pensionärernas del så har vi inte behörighet och därför så befinner sig bostadsbidragsnivåerna till pensionärer helt fel i relation till de hyresnivåer vi har på Åland. Vi har inte behörighet över bostadsbidraget till pensionärer, däremot har vi behörighet över bostadsbidrag till övriga personer som behöver det och då kan vi ju använda det att reglera det som vi tycker och anpassa det till vår t behov på bostadsmarknaden. Det här är luckor i åländsk behörighet som är problematiska. Just det här bostadsbidraget för pensionärer är någonting som vi absolut borde få bestämma om själva, för det är väldigt skevt. Och nej, jag tror man måste ha lite mera kreativitet. (… taltiden slut).

Först en kort kommentar om landskapsandelarna. I min värld är det så att landskapsandelarna ska gå till kommunerna så att vi kan ha världens bästa barndagvård, skola och omsorg om de äldre. Det är det som är det viktiga. Det är ett väldigt viktigt instrument för att det ska locka flera invånare till Åland.

Det jag begärde replik för är detta att maten är för billig eller för dyr. Det är ett väldigt relativt begrepp. Hur är den för billig och hur är den för dyr, om man jämför med det ena eller det andra? Då bör man ju titta på familjernas disponibla inkomst. Om jag kommer ihåg rätt så någonstans vid 9,5 procent av min familjs disponibla inkomst går till mat i dag. Vi behöver inte ens gå 100 år bakåt i tiden så gick 100 procent av min familjs disponibla inkomst till mat, allt man fick ihop gick ut på att få mat på bordet. Så det har ju skett en väldigt, väldigt stor förändring därvidlag. Jag ska fortsätta i nästa replik.

Ja, jag förstår mycket väl att andelen av våra pengar som går till mat är för låg i relation till andra konsumtionsvaror. Men jag vill att landskapsregeringen också använder det perspektivet att man också kan se att det handlar inte bara om producenternas situation, det handlar också om att vi har konsumenter i vårt samhälle där prishöjningar på både mat, kläder, el och bränsle blir så betungande att man har inget val än att köpa absolut den billigaste världsmarknadens importerade mat som finns. Man har inte ens råd att köpa åländskt och det tycker jag är väldigt synd. Det borde inte vara en fråga om vem som har råd att stöda åländsk matproduktion, jag önskar att alla kunde ha råd med det.

Det önskar givetvis jag också. Men igen, om man tittar på hur liten del av en familjs disponibla inkomst, oavsett vilken typ av inkomst eller stöd man får, så är det förvånande. Det är ju det som lite är grundproblematiken, det har mer eller mindre blivit en borgerlig rättighet att maten ska mer eller mindre vara gratis. Sen förstår jag att det finns sådana som inte har råd, det har jag full förståelse för, men det märkliga är att man har råd med mycket, mycket annat. Jag vill inte gå in på några exempel här och nu och peka ut gällande det andra, men jag pratar gärna vidare med ledamoten Gunell om det. Vad jag försöker säga är att det här är grundproblematiken för lantbrukets lönsamhetskris, det är så pass lite av en familjs disponibla inkomst som man har blivit van med att lägga på mat. Det är så mycket annat man ska ha råd med.

Ja, problemet blir att om den disponibla inkomsten är otillräcklig som helhet för att försörja en familj så då blir det ett bekymmer och det blir i förlängningen ett bekymmer för hela samhället.

När det gäller den här skevheten mellan producenterna och återförsäljarna så borde insatsen som man gjorde från finsk sida kring livsmedelsmarknadsombudsmannen följas upp, det skulle jag vilja. Har det gett några konsekvenser? Har det skett några förbättringar på den här marknaden överhuvudtaget? Annars var det ett slag i luften och man får väl beklaga att minister Leppä i så fall var fel ute med den här åtgärden.

Tack, fru talman. Jag måste också kommentera eftersom du nämnde att jag också i talarstolen hade sagt att maten är för billig. Det är lite samma som ledamot Eriksson var inne på, förr i tiden var det en mycket större del av inkomsten som gick till matproduktion. Nu talar vi om mjölkproduktionen och den lönsamhetskris som finns. När det blir rött på sista raden så är det ju väldigt svårt att få en verksamhet att rulla över tid. Det finns därför en skevhet i marknaden. En ko dricker ungefär 120 liter i liter vatten i dygnet och ska producera och det pris som är på en liter mjölk i dag är ungefär 50 cent. Kalkylerar man det så är det för billigt helt enkelt. Det var så jag menade när jag sade att maten är för billig. Det är inte lönsamt att producera den helt enkelt.

Nä, det är ett stort bekymmer att vi har den här lönsamhetskrisen. Trots att EU fortsättningsvis ändå har en relativt stor andel av sin budget som går till jordbruket och ändå så lider vi av den här lönsamhetsproblematiken inom vissa branscher, inte alla. Om jag förstått det rätt så går fruktbranschen, äppelsektorn väldigt väl. Så det finns ju skillnader där också. Man kan inte alltid säga att alla har lönsamhetskris, utan det skiljer sig från producent till producent.

Tack, talman! Ett annat problem är ju också att det blir mycket matsvinn idag. Lyckas man ta tillvara på allt som finns så kan man också få ner matkostnaderna ganska mycket. Vi har till exempel potatis och lök på Åland som är väldigt billiga produkter att inhandla. Det finns väldigt mycket att diskutera i den här frågan. Jag hinner inte med allt mitt engagemang i en replik. Man förstår ju också så klart att det blir problem för familjerna när matpriserna ökar. Det här är en balans. Det stödet som vi diskuterade i budgeten handlar just nu om mjölk- och köttkrisen. Det stödet som landskapsregeringen gör nu är livsviktigt, men en konstgjord andning i sammanhanget.

Eftersom ledamoten Mattsson talar ur sitt engagerade perspektiv och sade att maten är för billig, tok för billig, så vill jag uppmärksamma ledamoten Mattson och lagtinget på konsumenterna och att den är långt ifrån för billig för alla som ska handla. Det stödet till de ålänningarna så hoppas jag att finns i nästa budget som landskapsregeringen kommer med.

Talman! Lagtingsledamot Gunell, det kanske lite olämpligt uttryckt men det är som ett rött skynke för er detta att ge pengar till kommunerna och att bidra till deras verksamhet. Så låter det i varje fall i våra öron, att pengar till kommunerna får absolut inte användas till skattesänkningar, något som ni till exempel väl har varit med och beslutat om i Mariehamns stad, om jag inte missminner mig. Är det fel om det används till löneförhöjningar i kommunen? Det kan finnas anställda där som behöver möta upp den kommande inflationen. Är det fel att man bibehåller, som ledamoten i Eriksson tidigare nämnde, fin barndagvård och äldrevård osv? Varför är det så farligt att ge pengar till kommunerna? Det skulle vara intressant att höra er utveckla den här saken.

För mig så är kommunen, som jag har sagt tidigare här i salen, en väldigt viktig beståndsdel i den nordiska välfärdsmodellen och en väldigt väl fungerande enhet som vi med glädje stöder och all den närservice som kommunen producerar. Men nu finns det ju uppenbart inget ekonomiskt behov, ingen från landskapsregeringen har kunnat säga vad de här 2-4 miljonerna ska användas till. Det enda vi vet är att man har ett vallöfte som är tre år gammalt om att återställa landskapsandelarna från den förra regeringens sänkning på 3 miljoner. Nej, 3! Jag vill se siffror. Ni hävdar 4, det är fel, det är 3. Det handlar ju bara om ett vallöfte. Det finns ju inget reellt behov av de här pengarna.

Talman! Ledamoten Gunell, jag byter ämne här eftersom det finns flera intressanta frågor.

När det gäller skärgårdstrafiken så talar ni om att fossildrift är så illa. Nu talar vi om kontrakt som kommer att göras på fyra år och har möjlighet att förlängas ett+ett år. Vi talar om en maximal tid på sex år. Det låter på er som att det finns färdiga lösningar för hur man ska undvika fossildrift i skärgårdstrafiken. Jag vill bara påminna er om att ingen redare på Åland har de här lösningarna, jag skulle nästan säga - det är inte riktigt sant - att det är hela världen. Men i varje fall här i vårt närområde så finns inga realistiska lösningar som är ekonomiskt gångbara för skärgårdstrafiken. Eller kan ni presentera en mera konkret plan hur detta ska lösas?

Jag har under alla mina år i politiken arbetat med både kommunstrukturfrågan och med skärgårdstrafiken, båda två utgående från ett ekonomiskt perspektiv. Vi behöver strukturellt sett få ner kostnaderna inom de här två kostnadsposterna. Den här regeringen och mycket, tror jag, med stöd av de obundna och ledamoten Måtar; ni förstörde en viktig kommunal strukturell reform för att nu betala mera pengar. Det blir dyrare. Ni förstörde en elhybridfärja och ett kortruttssystem för att nu bli dyrare. Gratulerar till en fantastisk ekonomisk politik.

Tack, talman! Bästa lagtinget och åhörare. Jag ska avsluta den här debatten genom att ta upp tilläggsbudgetens kanske segaste anslag. Det är väl på grund av det anslaget - mandat om landskapsandelar eller det är inget anslag utan en skrivning - som inte tilläggsbudgeten kom som den först aviserades i slutet på mars. Det blev sedan i mitten på april, sedan efter påsk, sedan i början av maj och nu kan den då klubbas den 17 juni. Det är väldigt synd med tanke på den budgetlag som finns förknippad med budgeten, likviditetslån till lantbrukare. Det blir ju en ganska lång väntan på grund av någon form av internt tjafs som har dragit ut på tiden. Så jag tycker att man borde ställa sig en funderare. För vem är det man arbetar?

Det som har kommit fram idag är att landskapsandelarna ska vara någon form av skattesänkningsmöjlighet för kommunerna. Jag tycker att det känns väldigt, väldigt märkligt, speciellt om man tar det ur någon form av ekonomiskt perspektiv. Absolut, ålänningarna är i mångt och mycket rätt överskattade sett till de möjligheter vi har att inte behöva överbeskatta ålänningarna. Men att ofinansierat börja dela ut landskapsandelar för att kommunerna ska sänka kommunalskatten känns märkligt. Jag hoppas att finansministern blev felciterad eller tänkte lite fel där. Vi kan väl ändå inte gå till banken och låna pengar för att bedriva någon form av skattepolitik när vi inte ens vill ta i vårt eget skatteverktyg, när vi inte ens vill införa ett allmänt avdrag för alla ålänningar. Ska vi då börja tillföra skattemedel i ett landskapsandelssystemet så att vissa kanske ska få någon form av skattesänkning och andra inte? Nä, detta håller inte!

"Mandat om landskapsandelar" är motionen som jag tänker beröra. Finansministern har på enskild föredragning den 29 april utsett en sakkunnig- och en politisk referensgrupp samt ett mandat för vad man kallar ”långsiktigt ökade landskapsandelar”. Beslutet skall ge sken av att en ordentlig, transparent och objektiv utredning av landskapsandelarna skall ske. Ett stort problem är dock de avgränsningar och begränsningar som ministern gjort i mandatet, samt att inriktningen är klar redan före jobbet är gjort, då det i motiveringarna till tilläggsbudgeten sägs att minst 2 miljoner skall budgeteras för detta ändamål i höst. Vidare begränsas sakkunniggruppens möten till två stycken och den politiska till fyra stycken, vilket under debatten i måndags finansministern nog sade att de parentesen kan lyftas bort, att gruppen har möjlighet att mötas flera gånger.

Ytterligare har inte beaktats alla de synpunkter som framfördes i finans- och näringsutskottets betänkande för budget 2022. I betänkandet framfördes förutom en översyn/revidering av landskapsandelarna att även vissa lagstiftningsändringar skulle föras till lagtinget under vårsessionen 2022, vilket inte har skett. Det som finans- och näringsutskottet framförde i sitt betänkande är en helhet som påverkar helheten i enskilda kommuners ekonomi. Inte heller har ministern i mandatet beaktat de bokslut som kommunerna till vissa delar har tagit, då fyra kommuner gentemot budget 2021 förbättrat sina intäkter med cirka 11 miljoner euro. Liknande indikationer finns för de som ännu inte redovisat sina kommande bokslut. I mandatet finns inte heller något nämnt om redan konstaterade utmaningar för Lumparland, tillväxtkommunerna, avfolkningen i skärgården, snedvridning av finansieringen av högstadier i kommunförbunds regi, mm.

I mandatet finns bland annat följande avgränsningar/begränsningar:

- En jämförelse med gamla landskapsandelssystemet får inte göras

- Lagändringar utöver ersättningsgrader ligger utanför projektet

- Målsättningarna för landskapsandelarna är givna

- Logiken i landskapsandelssystemet är att en ökning sker genom ökade landskapsandelar, inte genom omprioriteringar

- Sakkunniggruppen och politiska referensgruppens möten begränsas till två respektive fyra möten

- Sakkunniggruppen får bara ge synpunkter på referensgruppens förslag till ökning av landskapsandelarna och vad som är centralt vid en ökning av landskapsandelarna, dvs. på hur förslaget till ökning bör implementeras.

Därför önskar vi att följande text läggs till den allmänna motiveringen: ”Det tidigare beslutet från den 29 april kommer att ändras och sakkunniggrupp som helt oberoende och transparent får i uppgift att utan avgränsningar/begränsningar se över landskapsandelssystemet och nära tillhörande lagstiftningar kommer att tillsättas. Gruppen skall komma med ett heltäckande förslag på ändringar som behövs för att långsiktigt hållbara kommuner kan verka, och får den tid som behövs för uppdraget men målsättningen bör vara att ändringar av systemen med tillhörande lagändringar kan föras till lagtinget i samband med budgeten för 2023, eller senast under lagtingsåret 2023.” Tack, talman!

Tack, fru talman! Tack till ledamot Holmberg. Ledamot Holmberg sade att ålänningar är överbeskattade. Ledamot Gunell uttryckte bestörtning över att medborgarnas ekonomi kommer att försämras. Man kommer att ha svårigheter att köpa de livsnödvändiga som man behöver, närmast i form av mat.

Sedan kommer vi in på den kommunala delen och landskapsandelarna. Vi vet att vissa kommuner har höjt sina skattesatser de senaste åren. Mellan år 2019 och 2021 så är det för vissa kommuner ganska ordentliga höjningar. Får man en högre landskapsandel så är det upp till kommunerna att se över sina skattesatser för att motverka eventuella planerade skattehöjningar, som jag vet att man har funderat på, och använda pengarna för den kommunala servicen där man ser att man behöver förstärkning och förbättring.

Tack, talman! Tack minister Höglund. Det är klart att lever man enligt gammal devis att ingenting kan förändras, då ska man ju fortsätta med en sådan politik också, fortsätta med gamla system, fortsätta finansiera kommuner och även kommuner som inte har en ekonomisk bärighet och hållbarhet. Det som ju tyvärr blir kontentan är att det blir ett ganska orättvist samhälle, ett samhälle som Liberalerna inte vill vara med och bygga upp. Det ska inte spela någon roll var på Åland man bor, det ska vara en trygghet och det ska finnas en välfärd som är god. Det ska också finnas en guldkant på tillvaron. Vi vill att bibliotek ska kunna hållas öppna. Vi vill att det ska finnas god fritidsverksamhet etcetera. Det är inte möjligt i den värld som finansminister Höglund målade upp för Ålands del, den bygger på att vi ska finansiera välfärden med banklån och det fungerar inte.

Mig veterligen så har inte landskapet Åland banklån i dag och kommer inte heller att ha det, vad kan se, på ett bra tag framöver. Sedan kommer säkert Åland i något sammanhang att behöva ta lån, antagligen på grund av stora infrastrukturinvesteringar. Vår syn på kommunerna skiljer sig markant och det har den gjort länge. Vi ser helt olika på det. Jag tror att kommunerna har viljan och - som vi har sett nu speciellt under pandemin - förmågan att anpassa sig och krympa kostnader där det behövs. De har gjort det på ett bättre sätt än till exempel vad landskapet Åland har gjort.

Tack, talman! Det är det som är synd. Det är det som händer när man tvingas spara på saker som man egentligen inte vill spara på. Man sparar in på det icke lagstadgade först, man begränsar den välfärden.

När det gäller landskapets ekonomi så tror jag att finansministern och jag kanske ser till och med ännu mer olika på landskapets ekonomi än vad vi ser på kommunerna. När det gäller ekonomin så ska vi nog komma ihåg att det finns en puckeleffekt på 23,8 miljoner 2021. Det finns ett lån till fastighetsverket på cirka 10 miljoner. Ser vi också hur utvecklingen sker på kostnadssidan så är det nog tyvärr en väg som bär mot banken. Det är synd för vi skulle behöva gå mot en ny mandatperiod på ett sätt som gör att vi har någon form av samsyn både när det gäller ekonomin och samhällsbyggandet.

Talman! Jag måste ställa en fråga till ledamot Holmberg. Jag undrar varför ledamot Holmberg är så negativt inställd mot kommunerna? Så fort regeringen försöker göra något för de åländska kommunerna så anser alltid Holmberg att det är fel.

Tack, talman! Nej, jag är absolut inte negativt inställd mot kommunerna. Jag tycker om kommuner. Däremot så ser jag att vi har inte råd att bygga Åland enligt det sätt som vi har gjort. Pengarna räcker inte till. Det blir ett orättvist samhälle och det blir ett samhälle som ska finansieras via banklån. Vi ska alltså belåna våra framtida generationer genom att bedriva en politik som vi alltid har gjort. Saker och ting förändras, samhällsutvecklingen ska förändras och jag tror att dagens människor också ser på saker ting på ett annat sätt än vad man gjorde för 30, 40 eller 50 år sedan.

Det är ju så att landskapsregeringarna och lagtinget under många år har lagt pålagor på kommunerna, vilket har gjort att kostnaderna successivt har ökat för kommunerna. Så därför förstår jag helt att man måste ge någonting tillbaka till kommunerna för att kommunerna ska ha en fortsatt bra standard.

Tack, talman! Absolut har lagstiftning och andra åtgärder gjort att kostnadstrycket har ökat. Men vi ska också komma ihåg att mycket av den lagstiftningen är helt nödvändig egentligen. Vi ska inte bli ett B-land jämfört med våra närregioner, då tappar vi all attraktionskraft.

När det gäller att bedriva en ekonomisk politik så måste väl också förhoppningsvis ledamot Häggblom tycka att det är bättre med till exempel ett allmänt skatteavdrag, som kommer alla ålänningar tillgodo, än att vi via landskapsandelar lite på måfå ska hoppas på att någon kommun sänker skatten.

Fru talman! När det gäller det förslag till kläm som ledamoten Holmberg framför i sin motion om landskapsandelarna och mandatet så kommer jag att stöda det fullt ut i finansutskottets betänkande. Det är orimligt att, som finansministern nu har gjort, göra stora avgränsningar och säga vad man inte får göra. Min åsikt är att gruppen ska kunna jobba helt utan begränsningar och kunna komma med förslag på lagändringar och liknande. När det gäller den i klämmen så kommer jag helt klart att stöda ledamoten Holmberg och inte landskapsregeringens inskränkta förslag.

Tack, talman! Tack ledamot Strand. Det är alltid trevligt att höra ett stöd. Samtidigt är det lite trist för att Liberalerna har under hela den här mandatperioden tittat 10 år framåt, vi har tittat på kommande val 2023 och vi har tittat på därpå följande två mandatperioder och försökt hitta någon form av samsyn med landskapsregeringens politik. Därför är det jättesynd att vi ett år före valet förmodligen kommer att ha en regeringskris när tilläggsbudgeten i september kommer. För det finns inte en full majoritet, i dag i alla fall känner jag, för landskapsregeringens förslag kring höjda landskapsandelar, oberoende av vad de här styrda grupperna, som finansminister Höglund har tillsatt, kommer fram till. Det är ett vallöfte som finansministern ska infria tillsammans med bland annat obundna., men det blir lite för genomskinligt.

Fru talman! Det är också värt att notera att det är inga arbetsgrupper som är tillsatta. Det är två referensgrupper som ska få reagera på finansministerns förslag till ökade landskapsandelar, som det står. Det kan ju vara så att på vissa ställen bör man öka mera och på andra mindre. Det kanske också krävs omprioriteringar. Att inskränka ett mandat så här och säga vad resultatet ska bli det, så i mina ögon är det Sovjetpolitik eller vad talman Sjögren sade i ett tidigare inlägg. Det måste ju var öppet och transparent så att man får göra det jobb som behövs göras för alla parter. Det är otroligt viktigt att vi inte köper den här fixarpolitiken, utan gör det här ordentligt.

Tack, talman! Det är ju en sakkunniggrupp och en referensgrupp och mandatet är verkligen strypt. Jag vill inte upprepa det som ledamot Strand sade och vad ledamot Sjögren sade i måndags. Jag kan väl hänföra till dagens första anförande. Jag tycker att det börjar likna ett sätt att driva politik som inte hör hemma på Åland i alla fall. Jag tycker att det finns alla möjligheter nu för finansminister Höglund att under arbetet med denna budget i utskottet tänka till kring landskapsandelarna. Som sagt, det finns nog bara en regeringskris runt hörnet som väntar och det är i september.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.