Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Talman! Med syftet att genomföra Europaparlamentets och Rådets omarbetade direktiv om kvaliteten på dricksvatten remitterades den 13 mars i år lagförslaget om dricksvattenkvalitet till social- och miljöutskottet.

Dricksvattendirektivets mål är att skydda människors hälsa från föroreningar i dricksvatten och att förbättra tillgången. Det ska trygga dricksvattenkvaliteten genom riskhantering i vattenproduktionskedjan. Det innehåller hygieniska krav för material och produkter som kommer i kontakt med dricksvatten. Det finns bestämmelser om information till vatten användarna om vattnets kvalitet och vattenverkens verksamhet, om säkerställande av tillgången till vatten särskilt för utsatta befolkningsgrupper samt om nya parametrar för dricksvattnets kvalitet.

Utskottet stöder lagförslaget och vill framföra följande synpunkter och kommentarer. Först skyddet av dricksvattentäkterna. Enligt EU:s ramdirektiv för vatten måste dricksvattenförekomster få ett skydd för att undvika kvalitetsförsämring samt minska behovet av vattenrening. Säkerhetszoner får upprättas för dessa vattenförekomster. Enligt vattenlagen för landskapet Åland kan landskapsregeringen bestämma att ett visst område ska vara ett vattenskyddsområde för att säkra vattenkvaliteten. I gällande lagstiftning och regelverk finns flera bestämmelser som skyddar dricksvattentäkterna och dessa kan man läsa mera om i betänkandet.

Men eftersom flera dricksvattentäkter uppvisar en otillfredsställande ekologisk status bedömer utskottet att ytterligare politiska åtgärder krävs för att uppnå målet om att allt vatten ska ha god kvalitet senast år 2030. Framförallt bör särskild vikt läggas vid att minska utsläppen av näringsämnen och andra förorenande ämnen från vattenpåverkande verksamheter. En mera sporrande vattenlagstiftning är sålunda central i sammanhanget.

Sedan några ord om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, ÅMHM. I lagförslaget konstateras att det är mest kostnadseffektivt att Ålands miljö- och hälso-skyddsmyndighet sköter den utökade tillsyn som lagförslaget medför. De ska, enligt 20 § i hälsoskyddslagen, godkänna den riskhanteringsplan för vattenproduktionskedjan som den som levererar hushållsvatten ska utarbeta för att förebygga och hantera sådana risker som kan medföra sanitära olägenheter. ÅMHM ska regelbundet övervaka att kvaliteten på hushållsvatten uppfyller kvalitetskrav samt att egenkontrollen hos hushållsvattenleverantören är tillräcklig och att riskhanteringsplanen genomförs och efterföljs.

Med anledning av dricksvattentäkternas otillfredsställande status anser utskottet att det är angeläget att tillsynen sker regelbundet och i tillräcklig omfattning, och att det finns skäl att överväga om resurser är tillräckliga för att handha de tilläggsuppgifter som Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet orsakas på grund av det omarbetade dricksvattendirektivet.

Vidare om informationen. Det nya dricksvattendirektivet innebär ökad skyldighet att informera allmänheten och vattenanvändarna och ska åtminstone delvis finnas på en webbplats. Den här skyldigheten att presentera aktuella uppgifter om vattenkvaliteten gäller alla anläggningar som omfattas av dricks-vattendirektivets tillämpningsområde, även de minsta anläggningarna. På rikssidan kommer webbplatsinformationen att genomföras med hjälp av den riksomfattande webbtjänsten vatten.fi där uppgifterna finns sammanställda. På Åland finns flera små anläggningar som idag kanske saknar en egen webbplats, och istället för att alla ska lägga upp och uppdatera en egen så kan de genom samarbete och samverkan minska den administrativa bördan.

Det finns även samordningsvinster vad gäller provtagningar. Vissa parametrar föreslås nu tas bort, en del justeras och en del ersätts av nya, mer relevanta parametervärden. Bland de nya parametrar finns bisfenol A, poly- och perfluorerade föreningar och även uran och legionella bakterier kan nämnas. För att effektivera provtagningen ser vi att det skulle vara bra om landskapsregeringen tar ett samordningsansvar.

Jag väljer att bara kort nämna att det finns undantag från kravet att utarbeta en riskhanteringsplan, vilket Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kan bevilja efter en helhetsbedömning, det här kan man läsa mera om i vårt betänkande.

I både kommande och gällande blankettförordningar så finns tydliga krav och regler på hur vattenverkens verksamhet ska hanteras och utformas.

Prissättningen av hushållsvatten. Priset på hushållsvatten ska bestämmas så att det täcker kostnaderna för vattentjänsten. I enlighet med artikel 9 i vattendirektivet ska medlemsländerna beakta principen om kostnadstäckning för vattentjänster och att förorenaren betalar. Utskottet har inte fördjupat sig i vattenleverantörernas prissättning, men mot bakgrund av att flera dricksvattentäkter har otillfredsställande ekologisk status och vattenverkens behov av investeringar och andra vattenförbättrande åtgärder bedömer utskottet att priset för hushållsvatten kommer att öka i framtiden. Därför är det extra viktig att arbeta strategiskt med vattenläckage och vattensvinn.

EU har en ambition att minska vattenläckaget och vattensvinnet och att öka medvetenheten om vattenläckage som orsakas av underinvestering av vatteninfrastruktur. Och därför ska medlemsstaterna att bedöma vattenläckagenivåer men det här gäller större vattenleverantörer och förpliktar inte de ländska vattenverken just nu, men utskottet anser det viktigt att i takt med klimatförändringen och ökade kostnader för hushållsvattnet vidta konkreta åtgärder för att minska vattenläckaget och vattensvinnet.

Till sist, talman. Med beaktande av dricksvattenresursernas kritiska betydelse för samhället förutsätter utskottet att landskapsregeringen prioriterar vattentjänstlagen i sitt fortsatta arbete på området.

De ändringar som föreslås framgår av betänkandet och är av språklig eller teknisk natur. I 1 § i förslaget till ändring av landskapslagen om allmänna vatten- och avloppverk föreslås i förtydligande syfte att ”per dag” ersätts med ”per dygn”.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagförslagen antas. Tack, talman!

Talman! Det är uppenbart att vattenfrågorna är breda och kräver djup kunskap om diverse kemikaliebeteckningar och annat som för en lekman kanske är lite svåra att begripa sig på. Det handlar också om frågor som ren infrastruktur som att uppdatera vatten- och avloppsnät för att minska svinn och förluster förstås.

Men vi fick ju höra här från ansvarig minister häromdagen att det här med dricksvattentäkter inte var ett så stort bekymmer, att man inte skulle behöva ha en avsaltningsanläggning och att det var en överdrift. Nu har ju utskottet fördjupat sig i de här frågorna och också hört två stycken vattenproducerande bolag. Jag undrar vad utskottets uppfattning är kring det här? Har vi en trygg situation? Kan vi sitta lugnt i båten eller vad är utskottets syn?

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman för frågan som är otroligt viktig. Utskottet var på ett studiebesök till det större vattenverket strax före behandlingen, och då kanske vi mera diskuterade den här frågan som kanske är lite utanför men den är så viktig. Min uppfattning är nog att det är osannolikt att östra Kyrksundet skulle gå att rena och rädda. Det var den informationen som vi fick. Ja, det är nog hela utskottets åsikt tror jag eller jag är inte säker. Men eftersom den frågan är lite utanför så har vi ju inte tagit upp det i betänkandet. Men priset på vattnet kommer öka.

Talman! Ordförande Söderlund sade just att man inte hade gått in i de här prissättningar, men också behovet av att skydda vattentäkterna. För mig ter det sig som att priset på vatten och skyddandet av vattentäkter hänger ihop. Att fortsätta som vi har gjort nu har inte bara en miljömässig kostnad utan också en ekonomisk ganska omfattande kostnad. Hur såg utskottet på den här delen?

Tack, talman! Absolut, vi har konstaterat i vårt betänkande att priset kommer att öka. Vattenpriset kommer att öka beroende på klimatförändringarna som vi vet att är på kommande. Vi pratar mycket om att skydda vattentäkter och dricksvattentäkter och jag tycker ibland att vi lite glömmer allt annat vatten, de som inte är dricksvattentäkter eller tänker bli dricksvattentäkter. Alla små sjöar och vikar borde få det skydd och omsorg som de skulle vara förtjänta av.

Talman! Jag tycker att utskottet har presterat ett bra och tydligt betänkande som ger också en vidare grund för det fortsatta arbetet med rent vatten på Åland.

Jag undrar, har utskottet någon slags uppfattning om hela vidden av all lagstiftning som är på gång när det gäller vattenkvaliteten? Jag tänker inte bara på vår egen lokala lagstiftning där det finns en vattenlag i röret och en vattentjänstlag i röret, och den information som jag har fått så kommer det ganska stränga och tydliga EU-direktiv på området. Har ni i utskottet penetrerat den frågan något?

Tack, talman! Tack vicetalman Sjögren för frågan. Det är ju så att vi har fått den informationen att det är mycket på kommande. Men just att det är på kommande så därför är man ju inte helt klar med bilden av hur det inverkar eller hur de här lagarna kommer att se ut.

Just de här förändringarna som det här direktivet förutsätter kommer ganska mycket i den rikslagstiftning som vi följer, hälsoskyddslagen och vi vet inte riktigt ännu hur ser det ut.

Talman! Jag tycker att vi här i den här salen och ålänningarna själv väldigt mycket har pratat om Östersjöns kvalitet och vad vi kan göra för att förbättra Östersjöns tillstånd. Men vi har nog tagit vårt dricksvatten lite för givet och nu står vi inför fullbordat faktum och det är nog ledsamt att se. Men även fast det skulle ta 30 till 50 år att restaurera de här vattentäkterna så är det också ett arbete som måste inledas. Vi fattar inte bara beslut för oss själva utan vi fattar ju beslut för framtida generationer, för barn och barnbarn. Men att det var så här illa så trodde ingen av oss tror jag.

Tack, talman! Östersjöns vattenkvalitet är någonting som vi absolut också måste ta på allvar och det är lite utanför det här ärendet. Men ska vi börja med en avsaltningsanläggning så är ju den frågan helt central. Det finns styrdokument, anvisningar och många dokument som ska stöda det här arbetet mot en bättre vattenkvalitet. Men det är antagligen inte tillräckligt, vi behöver mera.

Tack, herr talman! Tack till utskottsordförande Söderlund för ett också i mina ögon ett bra betänkande. Det är ju så att 80 % av de här regleringarna kommer från EU och vi får liksom anpassa oss.

Men vad säger ledamoten Söderlund, har ni tittat på de åländska kommunernas roll i tryggandet av dricksvatten och deras förmåga och också de små vattenbolagens förmåga att klara av de kommande kraven på rening, särskilt av läkemedelsrester, plaster och så vidare?

Tack, talman! Tack för frågan, ledamot Gunell. Jag instämmer i att vi får tacka EU för mycket.

De små vattenbolagens möjligheter att klara den här lagstiftningen, så det är tyvärr lite skrivet i stjärnorna. Men alla ska ju ha rätt till ett rent dricksvatten. Vi tror och hoppas att med samarbete och samverkan vattenbolag emellan och kommuner och olika aktörer så hoppas vi att det går vägen.

Jag är rädd för att hopp och tro inte riktigt bär oss ända i mål i de här frågorna. Jag tycker att det är bra att utskottet streckar under behovet av en vattentjänstlag. Det är helt nödvändigt. Likaså ökad tillsyn kring de här frågorna från ÅMHM och mer information till allmänheten. Jag tror ändå att det är helt nödvändigt att man också börjar jobba med kommunernas förmåga att hantera de här frågorna. Och att tillsätta en dricksvattenstrategi för hela Åland och med nödvändighet tillsätta den här samordningsgruppen som kan samordna de här aktörerna som hanterar dricksvattenfrågorna. Det tycker jag att vore rimliga krav också.

Tack, talman! Jag instämmer med ledamot Gunell om behovet av ökad tillsyn och behovet av lagar och föreskrifter inom det här område. Och det är absolut kommunernas ansvar också. Det finns kanske lite dålig kännedom eller vad det nu beror på att dessa inte följs. Det är ju ibland så att allas ansvar blir ingens ansvar. Det är nog lite oklar ansvarsfördelning här.

Men absolut en dricksvattenstrategi kan vara på sin plats. Det är lite utanför det här ärendets gränser, men det är ju en riktigt viktig fråga för det har de senaste dagarnas debatter vittnat om.

Tack, herr talman! Tack ordförande Söderlund. Vi hade en riktigt bra behandling i utskottet. Jag personligen är mycket nöjd med det här enhälliga betänkandet. Det är en tydlig signal till framtida arbete. Det finns mycket att göra ännu, men vi är på god väg. Jag tycker att vi har byggt en jättebra grund och någonting att utgå ifrån när det gäller den allvarliga situationen som vi faktiskt har på Åland. Oavsett vad som har sagts här i salen så är det allvarligt det som sker just nu. Vi har bekymmer med framtidens dricksvattentillgång och vi har ett gediget problem som vi behöver lösa tillsammans i den här salen.

Om man kollar på listan så verkar det som om det här är oppositionens bekymmer, det är vi som bryr oss om den här saken, det är vi som håller anföranden och vi som tar repliker. Berörd minister är inte ens i salen och inte heller vice och det kanske vittnar lite om den här regeringen och majoritetens attityd gentemot utskottsbetänkanden i allmänhet. Man behöver inte bry sig så mycket om det, för det är ändå en stor majoritet som bestämmer eller hur?

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Just att situationen är allvarlig, det instämmer jag verkligen i. Vi ska ju förstås inte glömma att det görs åtgärder. Markägare försöker men kanske inte i tillräcklig omfattning eller i tillräcklig mängd. Det behövs mer åtgärder i den här frågan och samarbete och samverkan, absolut. Men de markägare som försöker och gör så ska absolut ha ett stort tack för det som de gör, men mer kommer att krävas.

Jag vill påminna om att repliker bör rikta sig till huvudanförande, som var utskottets presentation.

Tack, herr talman! Tack för påminnelsen. Det behövde bara sägas ansåg jag personligen. Men nu ser jag att det har ändrats på listan så det är trevligt. Någon nytta gör man här i salen.

Min uppfattning, och jag tror att de flesta här i salen har den uppfattningen, är att de flesta vill göra rätt på Åland. Man vill vara en del av lösningen, man vill vara en del av framtiden och man vill inte vara den som förstör någonting. Det handlar om ett ansvar som ska ligga högre upp, tycker jag, i samhället. Vi beslutsfattare bör vara tydliga och vi behöver också se till att tillsynen fungerar och att informationen fungerar. Vi har en lagstiftning om plats, vilket ju har visat sig i utskottsbehandlingen. Vi har en lagstiftning på plats, ganska tydlig, men skulle den följas så skulle den tillsynas ordentligt och då kanske vi inte skulle vara där som vi är idag. Det är ganska frustrerande för de flesta som vet om det här. Vi hoppas att vi kan åtgärda det på ett eller annat sätt. Dagens Nyan vittnar tyvärr om att det är ganska mycket svårare än vad vissa (… taltiden slut).

Talman! Absolut är det så att ålänningarna vill göra rätt. En del undrar kanske vad kan man göra om man inte markägare och kan påverka vattnets kvalitet på det viset, dricksvattnets kvalitet alltså. Men det här direktivet ger ju också ålänningarna incitament sedan för olika vattenbesparande åtgärder och att följa med sin förbrukning. Här får ålänningarna snart en uppgift.

Jag håller också med, mera tillsyn och mera information.

Talman! Som vi alla vet är dricksvatten en kritisk resurs för vår överlevnad, vår hälsa och vårt välbefinnande. Vi är privilegierade på Åland att ha tillgång till högkvalitativt dricksvatten, men det är också en resurs som är sårbar och måste skyddas.

När det kommer rapporter om att våra sjöar knappt är dugliga för att tas i bruk som dricksvattentäkter, då har vi ett särskilt ansvar att göra något åt saken.

Hållbart Initiativ är inte redo att rakt av lösa problemet genom att bygga en avsaltningsanläggning för att trygga framtidens behov av dricksvatten. Vi behöver först göra allt i vår makt att undvika den situationen.

Det första vi behöver fråga oss är om vi kan minska dagens förbrukning. Vi behöver styra om beteenden och tekniker. Det är ingen naturlag att vi måste spola med rent dricksvatten i toalettstolarna. Vi behöver fråga oss vad vi kan göra för att minska läckagen i ledningsnäten. Vi måste bli bättre på att samla in regnvatten. Dessutom måste vi bli långt bättre på att skydda vattentäkterna och sjöarna som kan komma att bli vattentäkter från övergödning.

Tittar vi på statistiken är det jordbruk, skogsbruk och avlopp som belastar vattendragen mest och som vi kan göra något åt här på Åland. Sen måste vi också göra återställningsåtgärder för tidigare synder. Om alla dessa åtgärder ändå inte når fram, eller blir dyrare än ett avsaltningsverk, ja då har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.

Tar landskapsregeringen dessa steg? Det är anmärkningsvärt att miljöminister Wikström senast gick upp i talarstolen och sade att vi ska låta naturen läka sig själv. Idag läste vi i tidningen att den vattenexpert som utrett möjligheten för nya dricksvattentäkter dömer ut det påståendet. Ska vi alltså vänta i 30-50 år innan Östra Kyrksundet återhämtat sig själv efter att vi tagit upp allt slam från dess botten? Är det faktiskt tanken? Har landskapsregeringen ingen trovärdig plan alls för att hantera den här så frågan?

Våra sjöar, - de har åländska politiker i decennier försummat. Och tyvärr finns det politiker och partier idag som mot bättre vetande har mage att fatta otillräckliga beslut. Lantrådet Thörnroos i egen hög person sade själv i förrgår då vi diskuterade gödselmedelslagen att vi på Åland minsann ska använda vår självstyrelse som det passar oss bäst. Men att vi inte fixat våra sjöar, det är ett underbetyg för självstyrelsen. För Centern handlar självstyrelsen tydligen om att sänka ambitionerna, hitta kryphål och göra undantag, att det är det bästa sättet att bedriva självstyrelsepolitik. I den frågan har i alla fall vi en ganska stor och tydlig skillnad i åsikter.

Talman! Social- och miljöutskottet har noggrant granskat landskapsregeringens lagförslag som gäller uppdateringar i EU:s dricksvattendirektiv. Förslaget gäller flera rätt så okontroversiella aspekter, men ändå viktiga att belysa. En viktig förändring är att skyldigheten att informera allmänheten och vattenanvändarna utvidgas. En bärande tanke med den ökade transparensen är att konsumenterna får veta vad vattenkostnaderna egentligen går till. Går kostnader till rätt eller fel saker? Om säg 60 % av kostnaderna går till reningen av vattnet och anläggandet av våtmarker, då är det en viktig väckarklocka om behovet av vattenskyddsåtgärder! Ju smutsigare vatten, desto mer kostar ju dricksvatten att producera.

Hållbart Initiativ har lyft frågan om totalekonomi många gånger. Ju längre tid vi tillåter övergödning av våra sjöar, desto mer kommer ålänningarna att behöva betala för rening och saneringen genom sin vattenräkning. Det är helt enkelt en samhällskostnad som förflyttas - från förorenaren till skattebetalaren. Tar vi inte hand om ursprungsproblemet är det alltid någon som får betala för kostnaderna. Ökad transparens är ett viktigt steg för att tydliggöra detta.

Det kan samtidigt sägas att den administration som kommer med detta lagförslag, inte bara informationskravet utan också den utökade miljöövervakningen, i sig kommer att leda till ökade kostnader. Det är oundvikligt, och också helt i enlighet med vad EU säger. Ska vi värdesätta vattnet för den kritiska livsmedelsresurs som det är, då måste den också kosta. Är det faktiskt rimligt att mobilräkningen är större än vattenräkningen? Ett högre vattenpris kommer i sin tur att leda till att vi hushåller bättre med resursen och att fler investeringar görs för att minska på förbrukningen.

I en annan del av samhället finns en myndighet som också kommer att behöva ekonomiska resurser, nämligen Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet. Eftersom Åland har så många vattenverk behöver ÅMHM serva alla i utarbetandet av riskhanteringsplaner och egenkontrollprogram. Lagen kräver att ÅMHM står till tjänst, men ÅMHM kan inte debitera någon timtaxa för det.

År efter år lägger vi viktiga uppgifter på ÅMHM. Ibland större saker, ibland mindre. Och tyvärr kommer dessa uppgifter inte med utökningar i resurser. Det gör att vi som politiker urholkar lagstiftningens betydelse. Varför stiftar vi lagar om vi inte bryr oss om att övervaka paragrafernas efterlevnad?

Det är bra att ett enigt social- och miljöutskott för en gångs skull sätter ner foten. Utskottet skriver att vi ser ett behov av förbättra övervakningen av de nuvarande föreskrifterna och lagkraven och att landskapsregeringen behöver överväga om mer resurser ska till för att säkerställa övervakningen av de nya bestämmelserna som följer med denna lag.

Om vi menar allvar med att vattnet är en viktig resurs som vi måste skydda, då måste vi se till att vi kontrollerar att det skyddas också. Det är inte svårare än så.

Talman! Nog är det tufft att klara lagkraven redan idag för de små bolagen. Det kan vi vara ärliga med. Det finns bolag som inte är så datoriserade, och det här leder till konkreta problem.

Jag har ett rätt färgstarkt exempel från inte alltför länge sen, nästan taget ur en Edgar Ström video.
Jo det var så att det läckte ute i landsbygden. Det såg man på en central vattenförbrukningsmätare. När man försökte lokalisera var läckan låg hade man först ingen karta att utgå från. Grävmaskinisten yrade säkert runt ett bra tag, tills det att bolagets grand old man hittade kartorna som hade fungerat som någon slags skomatta i sin traktor. En digitaliserad ledningskarta kunde upptäcka läckor mycket snabbare.

Låt oss diskutera frågan: Uppfyller de mindre vattenverken dagens lagkrav? Är det så att bolagen snart kommer fram till det själva att de är för små för att möta EU-kraven som kommer? Man ska provta alla möjliga ämnen och göra avancerade planer.

Borde det finnas en vattenförsörjare på Åland? Det är inte resurseffektivt att bibehålla detta system hur länge som helst. Ska alla göra allt själva istället för att en eller få aktörer gör det, då sparar vi säkert en hel del pengar och resurser om vi gör en samordning.

Talman! Det låter klyschigt men det är sant: Om vi inte agerar nu kan vi tvingas möta allvarliga konsekvenser i framtiden.

I landskapsregeringen utarbetade vi i Hållbart Initiativ ett förslag om att starta ett flerårigt vattenvårdsprojekt. Det var fint att landskapsregeringen valde att gå vidare med förslaget, men anslaget var inte tillräckligt tilltaget. Därför lade vi i Hållbart Initiativ fram en budgetmotion om att utöka summan. Majoriteten valde då att kasta förslaget i papperskorgen. När Centern nu insett att vattenfrågan dykt upp, då blev det plötsligt fullständigt möjligt att öka summan på vattenvårdsprojektet. Det är nämligen just det landskapsregeringen föreslår i senaste tilläggsbudget. Det är bra att det görs men tråkigt att vattenfrågan blivit ett föremål för politiskt spel så att Centern kan gå till väljarna och säga att de visst gör något för vattnet. Nå, det är väl upp till bevis. För det finns ett förslag på vattenlag som ligger i startbåset och väntar på visselpipan. Ett enigt social- och miljöutskott, med två centerledamöter, har nu uppmanat landskapsregeringen att komma med förslaget till lagtinget.

Detta eniga utskott har också uppmanat landskapsregeringen att fortsätta arbeta med vattentjänstlagen. En sådan lag skulle ta dricksvattensektorn till detta millennium så att vi kunde bli bättre på att minska vattensvinnet, fördela vattenkostnaderna mer rättvist och förenkla investeringar för hela Ålands bästa. Också i denna fråga har Centern tidigare inte velat se resultat - men kanske det är dags nu när utskottet faktiskt är enigt?

Talman! Det är en stor styrka att det inte finns några reservationer till utskottets betänkande. Det visar att det faktiskt finns ett intresse i frågorna och att det finns en gemensam vilja till förbättring. Den förbättringen måste gå snabbt framåt. Nu krävs politisk handlingskraft. Vi kan aldrig ta vår tillgång till rent vatten för givet.

Tack, talman! Tolkar jag ledamoten rätt när jag konstaterar att inte heller Hållbart Initiativ har kastat in handduken för våra vattentäkter och i stället vill gå raka spåret och satsa på avsaltning?

Talman! Hållbart Initiativ vill att landskapsregeringen och andra aktörer gör allt i den makt som vi har att minska vattenförbrukningen, spara på resurserna och se till att vi inte slösar på den viktiga resurs som vatten faktiskt är och att det borde vara den första prioriteringen. Och den andra prioriteringen, som sagt, är att vi ska skydda dricksvattentäkter och också våra sjöar som kan komma att bli dricksvattentäkter så att vi gör återställningsåtgärder i dessa, så att vi inte bara låter oss köpa ett avsaltningsverk och sen struntar i de problemen. Vi behöver titta på ett uppströms arbete. Och om vi då ändå, trots dessa åtgärder inser, att ett avsaltningsverk behövs, ja det enda ansvariga för oss politiker att göra är att då se till att vi har dricksvatten för en växande befolkning.

Tack, talman! Ja, men där är jag helt enig med Hållbart Initiativs analys, det är absolut så vi måste gå vidare.

Sedan kan jag konstatera att det verkar sticka lite i ögonen på ledamot Holmström att landskapsregeringen nu, med minister Wikström i spetsen, satsar på vattnet och vattenkvalitet, något som inte skedde när Hållbart Initiativ satt i regeringen.

Talman! Det sticker inte i ögonen, vi är väldigt glada för att de här satsningarna nu äntligen kommer. Vi var med och startade det här vattenvårdsprojektet tillsammans med övriga regeringskollegor på den tiden. När vi var utanför regeringen så motionerade vi om att vi behöver ladda det här projektet med mycket pengar för vi har extremt stora problem med våra dricksvattenresurser och också andra sjöar och vattendrag som det här projektet ska hantera. Vi kan inte tro att vi kan dutta lite med pengarna här. Vi måste se till, om vi har resurser från PAF-medel i det här fallet, att vi behöver vi kanalisera dem till de åtgärder där det faktiskt gör störst nytta. Jag är glad att man nu har kommit fram till det. Jag är glad att Centern i det här fallet har gett tillstånd till det. Det är ju det som det slutligen handlar om, att lantrådspartiet faktiskt också inser vikten av att göra det här och inte på grund av att det finns väljare som ropar, utan för att det är viktigt i sig.

Tack, talman! Ledamot Holmström, jag tycker faktiskt att du sänker debatten när du skuldbelägger andra partier på det här sättet. Jag kommer ihåg för ett par år sedan när du gick upp i talarstolen och ondgjorde dig över hur surt det lät i salen. Vi skuldbelade varandra. Jag får en lite déjà-vu känsla här.

Det är trots allt ett gemensamt betänkande där Centern står bakom utskottets betänkande. Det hoppas jag att du har noterat. Centern tycker att det är otillfredsställande med den ekologiska status som råder, framförallt när det gäller övergödningen av vattentäkter. V tar det på fullaste allvar.

Talman! Det är otroligt frustrerande att tillsammans komma överens om saker, skriva saker, säga att vattnet är en viktig resurs som vi behöver skydda för oss och för kommande generationer och sedan se de här besluten fattas av partier som har sagt just detta. Man fattar beslut om att vi ska göra kryphål i gödsellagstiftningen, beslut om att vi inte ska föra ut viktiga moderniserade lagar, i det här fallet vattentjänstlagen och kanske till och med icke beslut om att föra ett väldigt viktigt lagförslag, vattenlagen till lagtinget. Vattenlagen är ett viktigt verktyg för att skydda dricksvattentäkter men också andra vattendrag. Den frustrationen tycker jag att vi som politiker ärligen också kan tala om, att det finns partier och politiker som inte vågar fatta de nödvändiga besluten.

Tack, talman! Frustrerande anförande, ja det kan jag hålla med om. Du hänvisade till en artikel i en lokal tidning där en vattenexpert säger: "Nej, Östra Kyrksundet går inte att återställa" och att det är krångligt, dyrt och tidskrävande garanterar inte dricksvatten. Då undrar jag, hur ser Hållbart Initiativ på avsaltning av havsvatten? Tar man till sig sakkunskapen? Är det här en väg framåt eller tror Hållbart Initiativ fortfarande att experter har fel?

Talman! Hållbart Initiativ tror på fakta och på expertis. Det är därför vi säger att det är helt anmärkningsvärt att Christian Wikström, miljöministern, här i den här talarstolen verkar säga att naturen ska låta sig återhämta sig själv, om vi ger förutsättningar för det. Och sedan i tidningen då blir han motbevisad av denna vattenexpert som har utrett förutsättningar för Östra Kyrksundet att bli en dricksvattentäkt. Han säger, ska vi låta naturen återställa sig själv om vi också ger förutsättningar, dvs. genom att ta bort slam och sediment, då kan det ta 30 till 50 år. Vad är planen då tills dess? Hur ska vi få dricksvattenresurser till den åländska befolkningen och till de åländska företagen? Det är det vi ställer frågan om. Vad har egentligen landskapsregeringen för trovärdig plan i detta? Vi har inte hört någonting.

Utskottet har gjort ett mycket bra arbete. Jag konstaterar att utskottet är enigt och Centern sitter med i det utskottet. Jag omfattar alltså fullständigt utskottets betänkande. Det är viktigt att komma ihåg.

Vi ska absolut inte vänta 50 år till, absolut inte. Åtgärder måste sättas in omedelbart! Dricksvatten är ju kanske det viktigaste vi har, utan vatten finns inget liv och det förstår vi i centern också mycket bra. Vi oroar oss. Vi måste göra allt vad vi kan.
(… taltiden slut).

Talman! Jag tycker att utskottsbehandlingen faktiskt har varit väldigt saklig, den har skett i god ton. Vi har haft många hörande, vi har lärt oss extremt mycket om de här viktiga frågorna. Från oppositionens sida, och jag kan säkert tala också för Liberalernas del, så har vi inte gjort det här till någon politiserad sak och börjat skriva reservationer bara för reservationsskrivandes skull. Vi vill ha en enighet där vi i lagtinget kan säga att det här är allvarligt, vi måste ta till åtgärder och de verktyg vi har idag är inte tillräckliga. Vi måste peka på viktiga vägar framåt. Därför är vi så klart riktigt glada också att Centern har skrivit under det här betänkandet.

Men, vi måste också se till att fatta beslut och Centern har makten. Centern har lantrådspost, vicelantrådspost, finansministerpost och också ordförandepost i finans- och näringsutskottet. Man har makten att fatta beslut om man faktiskt menar allvar.

Tack, herr talman! Den enigheten har vi ju. Vi har den enigheten. Jag tycker att det är fel att säga att Centern söker kryphål. Det är fel!

Vi söker balans. Man måste ha en balans i hela systemet. Ekonomin måste också vara i balans. Men det är ingen lätt uppgift att klara ut och rena vårt vatten så att det går att dricka. Personligen blev jag väldigt överraskad över de rapporter som kom och som ledamot Camilla Gunell tog här för ett antal veckor sedan. Jag kände inte till att det verkligen ser dåligt ut. I Centern tror vi också på expertis och framförallt så vill vi bygga beslut på fakta.

Talman! Uppenbarligen är det just balans som vi inte har haft i den åländska miljöpolitiken. Vi har alltså låtit kortsiktiga ekonomiska intressen få styra och någon annan får ta kostnaderna och de kostnaderna ser vi komma nu. De här synderna som finns kostar extremt mycket att återställa i form av sugning av slam, i form av att man behöver köpa upp olika marker eller göra markbyten vid vattenskyddsområden och i form av att man behöver anlägga multifunktionella våtmarker. De här kostnaderna är det ju ålänningarna som får stå för, och till viss del också PAF-medel. Så att återställa den här balansen i miljöpolitiken, det är nog verkligen en gemensam uppgift. Jag hoppas nu att detta betänkande kan bana väg för ett annat ansvarstagande i de här frågorna.

Tack till ledamoten Holmström för ett engagerat anförande för dricksvattnet. Jag tycker att det är bra.

Det var en liten del av analysen som jag tycker att ledamot Holmström inte nämnde. Varför har man ingenting gjort för att skydda de här vattentäkterna under all denna tid? Varför har det fått gå så här illa? Ledamoten talade om kortsiktiga ekonomiska intressen. Det som min analys går ut på är att det här handlar om allmänheten, dvs. den åländska befolkningens behov av vatten och den principen står i konflikt med det privata ägandet. Rätten att få göra som man vill på sin egen mark, trots att det ligger nära en vattentäkt eller tillrinningsområde, när det gäller att odla, gödsla, bygga och ha avlopp osv. Den principen nämnde inte ledamoten Holmström.

Talman! Ideologiskt sett så tror jag faktiskt inte att vi kan sätta detta som en konflikt på något sätt med enskilda markägare, utan vi måste också tro på att markägarna vill gott. Snarare är det ett samhällsansvar att sätta upp regler, gemensamma regler, så att vi inte skapar en allmänningens tragedi. Jag menar, det här är ju ett problem som vi ser på många andra ställen också där enskilda intressen oreglerat får styra och det skapar ekologiska konsekvenser. Så det här är en fråga egentligen för samhället, alltså för styrningen, lagstiftning, regelverk och tillsyn. Och det tycker jag att är det viktiga att påpeka och som betänkandet också för fram och som jag tycker att debatten behöver handla om, snarare än att peka finger åt enskilda verksamheter eller markägare.

Jag pekade på en princip som jag har sett att har förhindrat de regleringar och tillsynsfrågor som ledamoten Holmström nämnde. Det är precis så här det måste gå till, naturligtvis, med direktiv kring djurhållning, odling och avel, dvs. sådant som kan tillföra näringsämnen till de här sjöarna, det är där som det måste regleras.

Men när det kommer till bordet och beslut ska fattas så kommer det enskilda särintressen och enskilda ägare och säger att de här begränsningarna vill inte jag ha på mina marker. Och då backar delar av politikerkåren och säger att "ja, de måste få göra som de vill" plus att vi inte har stöd i lag för ersättning, vilket ska komma i den nya vattenlagen. För det här måste ju ersättas om man begränsar de privata ägandes möjligheter att nyttja sina resurser, då ska det ersättas och det har vi inte lagstöd för. Så därför är vattenlagen så (… taltiden slut).

Talman! Jag delar den analysen så klart som ledamoten Gunell gör, att när det kommer till kritan så finns det politiker och partier som sätter sig på händerna trots att de har sagt att vattenresurserna är viktiga. Det är den obalansen som jag talade om och som vi inte får låta råda i den här politiken framöver nu när vi ser kostnaderna komma. Nu har vi sett det svart på vitt.

Lagstiftning och regelverk är det viktiga och att se till att de möjliggör och sporrar till förbättringar snarare än att bara sätta en piska. Till exempel den här frågan om markbyten eller ersättningar för skyddszoner så är en fråga som vi har väntat på länge. Det är ju också det som social- och miljöutskottets betänkandet säger, det måste komma till en förändring. Det måste komma till ett regelverk som gör det möjligt att genom sådana här typer av ersättningar skydda dricksvattentäkter på ett helt annat sätt än tidigare, annars måste ju Ålands Vatten börja göra det som (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Tack ledamot Holmström. Vi ska komma ihåg att samtliga utskottsledamöter ska ha en eloge för det här betänkandet, även Centerns ledamöter och övrig majoritet. Alla ska ha en eloge. Det var en jättebra diskussion och det var en jättebra process som vi har haft. Jag tycker att det här betänkandet faktiskt är riktigt bra. Det är någonting att bygga på.

Men vi måste alla här inne, och så klart alla på Åland, tänka, vem gör vi det här för? Är det för att vi får ett dekret uppifrån, någon högre makt som bestämmer vad vi ska göra? Det kommer absolut sådana, och som ledamoten Gunell sade så är det här bara toppen på isberget, det kommer mera angående dricksvatten och beredskapen. Men vem gör vi det här för i slutändan? Det är ju för vår egen skull, för att vi ska veta att vi har dricksvatten om det kommer nya somrar som den år 2018 eller om det händer någonting i vår samhällsstruktur som gör att det riskeras.

En sak som jag inte tog upp i mitt anförande och som jag tänkte ta upp, det finns ändå är en rekommenderad tidsgräns, är just det om klimatförändringens konsekvenser, klimatkrisens konsekvenser på vattenförsörjningen. För det är ju ändå det som man behöver ta höjd för när det kommer torka och extremväder som gör att det sätter en helt annan press på vattenverken och på våra dricksvattentäkter. I dessa situationer är det ju bra att det finns lager, vi vet att det finns vattenlager och vattenmagasin. Men det är ju inte den enda åtgärden som vi behöver vidta, utan vi behöver också vidta vattenbesparande åtgärder och också främja en vattenhushållning på ett helt annat sätt hos hushåll och företag och skapa incitament till att göra vatteninvesteringar också. Där kommer vattentjänstlagen in som gör det möjligt på ett mer rättvist sätt än i dag. Vi har en lagstiftning från 1979 och Finland har uppdaterat sin lag fem gånger. Så det finns mycket att göra i det här.

Tack, herr talman! När vi kommer till avsaltning så måste vi kunna tänka två tankar samtidigt här nu. Avsaltning är en beredskapsfråga. Om det är så att vi på Åland i framtiden inte har dricksvatten längre, då måste vi politiker ha tagit ett beslut att vi har säkrat det på ett eller annat sätt. Men vi ska inte kasta in handduken, som någon sade här tidigare i salen, och släppa våra sötvattentäkter. Det är dessa vi har just nu och det är de som måste finnas med. Dessa åtgärder måste göras på två olika plan. Det handlar om ett längre tidsperspektiv, det handlar om kris och det handlar om vardag. Politik är sin sak men sedan när det praktiska utförandet ska göras, det är där som man märker att det svider för vissa att faktiskt göra något av det vi har sagt. Därför behöver vi långsiktiga överenskommelser att spika upp på borgporten så att vi blir påminda om framtiden och vad vi har kommit överens om.

Talman! Jag tycker att ledamoten Påvals uttrycker det väldigt bra. Om jag sammanfattar det så säger Påvals, och också många andra, att vi kan inte lojt sitta och vänta på att naturen bara ska läka sig själv. Vi måste följsamt från ett politiskt håll faktiskt se till att vi sparar vattenresurserna. Vi ska värna vattenresurserna och vi skyddar dricksvattentäkter och sjöar så att vi inte bara i dag utan också i framtiden, låt oss säga 50 år framöver, vet om att vi kan leverera tjänligt dricksvatten till rimliga priser för ålänningarna. För det är också en attraktionskraftsfråga just vad gäller rimliga priser. Vi kan inte bara låta dem skena iväg hur som helst och det kräver en aktiv miljöpolitik. Nå, upp till bevis, landskapsregeringen!

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Det är ju så att när en minister uttalar sig så gör ju ministern det i landskapsregeringens namn och det kan ju bli rätt så olyckligt om en minister kanske inte alltid bygger sina uttalanden på fakta. Det får ju resten av landskapsregeringen och majoritetspartierna lida för. Det är ganska intressant när minister Wikström står och säger att Östra Kyrksundet går att rädda. Jag tror att alla oppositionspartier i kör säger att allt går att rädda men till ett pris som inte är förankrat i verkligheten.

I dagens Nya Åland - det är bra att vi har aktiv media på Åland - så finns att läsa en intervju med vattenexperten och konsulten Ulf Eriksson som är mycket väl förtrogen med Ålands vattenproblem sedan många år. Han uttalar sig att alla de åländska befintliga vattentäkterna i princip är bortom räddning och inte heller kan de återhämta sig själva under någon överskådlig framtid. Ulf Eriksson uttalade sig efter att miljöminister Christian Wikström hade uttalat sig att så inte är fallet. Det blir lite tokigt för hela lagtinget och hela landskapsregeringen.

Det var i början på året som Ålands Vatten kunde presentera en dyster rapport av nuläget gällande våra vattentäkter. Det var också då som avsaltningsverket verkligen kom upp till medvetande, speciellt här i lagtinget. Östra Kyrksundet har en hög fosfor- och näringsbelastning från omkringliggande åkermark och diken. Det här går att läsa i intervjun med Ulf Eriksson i dagens Nya Åland. När Ulf Eriksson tittade på tidigare utredningar fram till 2018, så var det höga syrehalter i sjön. Östra Kyrksundet är cirka 20 meter djup. Men vill man ta ut vatten för vattenförsörjning så måste man gå ner så pass djupt så att man får kallt vatten. Då vill man gå ner under något som heter temperatursprångskiktet och under det temperatursprångskiktet så finns det ingen syresättning annat än på våren och hösten när hela vattenmassan roterar. Men sen när man kommer in i maj till september, då finns det en algproduktion från övre skiktet som faller ner i djupområdena där det bryts ner och leder till syrebrist. Det bildas alltså slam på bottnen och när man får syrebrist i bottenskiktet så frigörs höga halter av fosfor, mangan och järn och det försvårar möjligheten att göra vattnet till dricksvatten. Speciellt fosforn är ett stort problem.

Skulle man vilja göra något åt detta problem så skulle man enligt vattenexpert Ulf Eriksson behöva göra rejäla undersökningar i upp till kanske sju års tid för att veta hur mycket sediment man behöver ta bort. Kanske är det 40, 50, 60 eller till och med 70 centimeter sediment som måste plockas bort och det gör man inte så lätt. Och det sade också Liberalerna under det senaste plenumet att det gör man faktiskt inte så lätt. Enklaste tekniken är sugmuddring, ett stort rör som sveper fram längs botten och tar bort den översta halvmetern med en pumpanordning. Det skapar gyttjevällning som kommer upp i andra ändan och den måste du lägga upp på åkermark eller annan mark så att den kan avvattnas fullständigt. Man behöver en yta dubbelt så stor som vattentäkten för att stjälpa av massorna som sedan behöver få ligga i kanske sex år innan det har stabiliserat sig. Det materialet är ju inte så välkommet att ha på åkern.

Slutkontentan är att vattenexpert Ulf Eriksson slår hål på myten om att våra vattentäkter går att rädda under överskådlig tid. Det är inget som sker på kort tid. Det krävs att man tar bort näringsämnen från omkringliggande mark och dikningar och då är återhämtningstiden 30-50 år.

Speciellt Liberalerna väljer nog att förhålla oss till vad en vattenexpert som Ulf Eriksson säger och som Ålands Vatten också säger framom vad en enskild minister i form av Christian Wikström säger, för där tycks åsikterna gå rätt isär. Tack!

Tack, fru talman! Tack till ledamot Holmberg. Vi delar alla den oro för dricksvattnet som finns och som är verklig. Det är synd att minister Wikström inte är här idag, han är på tjänsteresa och borde dyka upp så småningom, men han är inte här nu.

Men jag tänker som så att det här är en stor och allvarlig fråga. Experter uttalar sig och man ska lyssna på experter, det har jag lärt mig. Jag tycker att nästa steg är att ha en typ av arbetsgrupp med Ålands Vatten och med sakkunniga där man helt enkelt utreder frågan väldigt noggrant och ser var vilket bästa spår är utan att säga någonting och utan att döma ut någonting. Det här är en så viktig fråga för oss allihop.

Tack, talman! Tack minister Höglund. Det låter som ett bra alternativ, men det blir problematiskt för landskapsregeringen. Jag försökte i början av anförandet verkligen förklara att när en enskild minister uttalar sig, vad det än må vara, så är det ju faktiskt i landskapsregeringens namn som ministern gör det. Står då en minister och hänvisar till en nedlagd koppargruva i Kanada som har visat att det går att rädda vattnet, då blir det lite tokigt. Det spiller över på hela landskapsregeringen.

Det är så roligt att det här betänkandet från social- och miljöutskottet gällande rent vatten så var enhälligt utan reservation. Det visar ju också att det finns en grundtanke politiskt där vi har en samsyn. Men det jag vill komma till är att man inte bara som minister ska stå och säga det som folk vill höra, för då blir det problematiskt.

Jag tycker väl att det viktiga är att vi har en samsyn här runt synen på dricksvatten och att det är en högprioriterad fråga att vi tillsammans helt enkelt måste lösa den frågan.

Tack, talman! Ja, jag vet vad minister Höglund tycker i frågan just idag. Men landskapsregeringen verkar ju inte ha en samsyn i frågan och då kan ju inte en miljöminister gå upp och säga att vattenreningsverk behöver vi nog inte fundera på utan vi kan rädda våra vattentäkter.

Samtidigt har en vattenexpert tittat på Ålands förhållanden under många tiotals år och säger det rakt motsatta. Då blir det problematiskt. Då har vi ju ingen samsyn. Men om det är som finansminister Höglund säger kring arbetsgrupper och samsyn, då är det ju bra. Just nu känner i alla fall Liberalerna att det svajar lite vad egentligen landskapsregeringen tycker och tänker kring den här vattenfrågan.

Tack, talman! Tack till ledamot Holmberg för ett riktigt bra anförande som tydliggjorde väldigt mycket.

Jag nämnde att utskottet har varit på ett studiebesök till Ålands Vatten där den här frågan diskuterades. Den hör ju inte riktigt till det här lagförslaget, men det påverkas ju så klart. Det är ju osannolikt att Östra Kyrksundet ska återhämta sig av sig självt, vi vet inte och i så fall tar det 50, 100 eller 200 år. Men det som skulle vara viktigt är ju att man stoppar de föroreningar som pågår nu, att det får möjlighet till återhämtning. De näringsämnen som kommer dagligen dit behöver ju stoppas. Det skulle behövas intensivvård eller dialys för Kyrksundet så att det har en chans att återhämta sig.

Jag kan väl inte säga att jag tar åt mig äran för det här anförandet, utan det är ju faktiskt vattenexpert Ulf Eriksson och vår media som har lyft fram frågan. Men grundproblematiken har vi upprepat flera gånger här från talarstolen, senast i måndags. Det är ju viktigt att man ser en helhet. Man ska inte bara plocka ut fragment ur en stor lagstiftning och tycka att man gör någonting som är väldigt, väldigt bra, utan det gäller ju helheten. Men det är ju, som minister Höglund sade, en förhoppning om att det blir en samsyn mellan alla parter. Det är väl lite det som har saknats hittills.

Ett fullgott vatten är ju viktigt för alla ålänningar, det tror jag att jag vågar påstå och något som folk tar på största allvar. Jag tycker att social- och miljöutskottet har ett bra betänkande, sakligt och bra.

Däremot, som Holmberg gör, att stå och läsa direkt ur en tidning här och uppfatta att det här är den enda sanningen. Det kanske man får vara lite försiktig med. Det finns experter och forskare som alltid kommer till olika slutsatser. Jag tror inte att man ska vara så kategorisk och bara stå och läsa direkt ur en tidning.

Det finns ju många intressanta resonemang i social- och miljöutskottets betänkande. Jag tycker att det intressant att man kan vara enig om det. Alla värnar om ett gott vatten. Det är onödigt att man står och debatterar det dag ut och dag in.

Tack, talman! I måndags så redogjorde jag för vad en annan vattenexpert hade sagt. Det här är ju inte en isolerad expert som råkar tycka någonting unikt och radikalt, utan det här är nog en samlad bild av de vattenexperter som Ålands Vatten har haft under sina vingar och som har tittat på våra vattenförutsättningar. Vi måste komma ihåg att vi har en väldigt stor egen expertis på området.

Sedan tycker jag att det är intressant när en minister i landskapsregeringen lite vill släta över problematiken kring våra vattentäkter. Jag tror att om ledamot Eriksson hörde det anförande som hölls här från landskapsregeringens sida i fredags så tror jag nog att han förstår varför man då gärna vill lyfta upp det som en vattenexpert ändå säger kring problematiken.

Det kan säkert uppfattas att jag också försöker släta över. Det enda som jag hade invändningar mot i Holmbergs anförande så var att man inte, på basen av vad som står i en tidning, bara ska läsa rakt upp och ner till lagtinget som om det vore den enda sanningen som gäller. Men oavsett det så är vi ju medvetna om att våra vattentäkter har problem. Men jag tycker att man i utskottet gick igenom frågan med många sakkunniga. Går man vidare och det leder till inskränkningar i näringsutövningen för vissa grupper så måste man också ta ställning till hur man ska hantera den biten.

Tack, talman! Absolut, det är väldigt, väldigt positivt och en styrka att social- och miljöutskottet är eniga och att de kommer med ett så pass rakt och tydligt betänkande.

Sedan måste vi också minnas, ledamot Eriksson, att hur bra ett betänkande än må ha varit denna period och säkert tidigare perioder, så kanske det inte alltid uppfattas på samma sätt när det landar hos landskapsregeringen. Men det är bra att vi har en samsyn kring vattnet.

Tack, talman! Jo, jag sitter ju som ledamot i utskottet och jag måste säga att diskussionerna där var kanske lite mera balanserade än Holmbergs anförande här.

Gällande det som minister Wikström sade så vill jag minnas att han inte sade att naturen kommer att läka sig själv, utan han sade väl att vi måste ta bort belastningarna först. Jag kan ha fel, men det var nog så jag uppfattade det i alla fall, vilket är en viss skillnad mot det som Holmberg anförde.

Under våra hörande så framkom det ju aldrig att loppet skulle vara helt kört för våra dricksvattentäkter. Jag har inte läst den aktuella tidningen som Holmberg baserade sitt resonemang på, men enligt Holmberg så går ju vattentäkterna inte att rädda. Är det alltså de vattentäkter som är i bruk som inte går att rädda? Det är kört alltså?

Tack, talman! Det som stack ut i minister Wikströms anförande var att visst går de att rädda, att naturen kan återhämta sig bara vi gör saker. Men problematiken är, har vi råd att vänta 30 till 50 år? Har vi råd att göra det Eller har vi det politiska modet att göra de förändringar i dagens situation som behöver komma till för att vattentäkterna ska ges någon form av återhämtningsmöjlighet? Det verkar inte så.

Avsaltningsverket kommer vi förmodligen att behöva investera i ändå. Men att vänta 50 år innan man tar ett sådant beslut, då tror jag att många blir torra i struparna här på Åland.

Tack, talman! Jag upprepar den fråga som jag ansåg är viktigast. Det är Holmbergs påstående om att vattentäkterna inte går att rädda. Är det alltså de vattentäkterna som är i bruk i dag som inte går att rädda? Är det detta som står i dagens tidning? Är det detta som Holmberg påstår och syftar till? Eller är det som har framkommit under alla våra höranden, att situationen definitivt inte är bra? Men loppet är inte kört.

Tack, talman! Nej, allt går att rädda. Allt går att rädda med pengar och tid. Allt går att rädda om vi har 50 år på oss och allt går att rädda om vi har miljontals med pengar. Absolut. Och det sade jag också själv i måndagens anförande kring gödsellagen. Allt går att rädda, men det finns ett pris. Vi har ändå en tidsaspekt att ta hänsyn till också. Jag vågar väl säga att ska vi tro att vi kan rädda våra vattentäkter så att vi har dricksvatten enbart från dem och om vi har 30 till 50 år på oss, så är det en ganska smal och krokig stig att vandra. Då vill jag nog hellre se att vi försöker förbättra våra vattentäkter, absolut. Men parallellt behöver vi nog också förbereda en investering på ett avsaltningsverk. Det ena utesluter inte andra. Men det har gått så långt att det är ingen framkomlig och trygg väg att tro att man kan strunta i ett avsaltningsverk och förlita sig på att naturen läker sig själv. Nej, det går inte!

Ja, det här betänkandet från social- och miljöutskottet är alltså enigt. Vi ska ta fasta på det. Vi ska också ta fasta på att finansministern talade om att vi behöver kanske samordna aktörer inom vattenområdet för att nå framåt. Hållbart Initiativ förde redan fram i budgetbehandlingen i höstas för 2023, att man skulle tillsätta en vattenkommission, med de positiva erfarenheter som man hade vad gäller energikommissionen, för att säkra den långsiktiga dricksvattenförsörjningen på Åland. Nu skrivs det ju inte i betänkandet någonting om detta eftersom man behöver hålla sig till ärendets gränser. Men vad tycker Liberalerna? Är det en väg framåt, att vi nu skulle kunna göra en storsatsning på just den här frågan genom att faktiskt samla de aktörer som arbetar med vattenfrågor och få styr på dem?

Tack, talman! Jag tycker att den här morgonens mest positiva uttalanden hittills har kommit från finansminister Höglund och den förhoppning han har att kunna ge en stafettpinne vidare till nästa lagting och landskapsregering i och med att han vill starta upp en samordningsgrupp med berörda aktörer. Absolut.

Personligen ser jag ju ett litet nytt ÅDA växa fram när vi ser alla de intressenter som finns, alla de vattenbolag som finns och även den lagstiftning och de krav som kommer på. Nog behöver det finnas en rejäl samordning på det här området för att vi ska kunna hålla kvaliteten och kostnaderna inom rimlig nivå.

Talman! Ja, det var ju positivt svar från ledamoten Holmberg. Då kanske vi kan se någon typ av initiativ från lagtinget i den frågan om också Centern håller streck.

Det som utskottet också sade vad gäller just samordning är ju om de här provtagningarna, det vill säga de nya ämnen som enligt EU ska provtas. Det ska ju göras av alla vattenbolag. De vattenbolag som vi har, också de små, behöver göra detta. Någon typ av samordning skulle behövas, kanske från Ålands Vatten, kanske från landskapsregeringen för att de här provtagningar görs samtidigt och inte en för en, för då kommer vi att skapa stora merkostnader i framtiden. Med de nya blankettförordningarna som tas fram i Finland, som kommer att göras tillämpliga på Åland, så vet vi inte vilka ytterligare samordningar som behövs. Också därför skulle det behövas en vattenkommission för att samlat se på vilka behov som kommer och hur vi möter upp dem på ett kostnadseffektivt sätt.

Tack, talman! Det är ju synd, i princip vilket område man än på Åland tittar på så krävs det ju samordning, mer samordning och bättre samordning. Vi löser det genom att starta upp arbetsgrupper, kommissioner etc. och det är ju tvunget. Men det är synd med tanke på att vi är 30 000 människor, en begränsad ö ute i Östersjön, att vi inte kan göra det på ett naturligt sätt. För innerst inne borde ju alla se vad som skulle göra saker och ting bättre och det är den naturliga samordningen. Men den måste komma ovanifrån, i det här fallet från landskapsregeringen, så är det ju. Men det är synd att det måste vara så.

Men än en gång, det var positivt av finansminister Höglund, det var framåtsyftande.

När det gäller dricksvatten och planerna framöver så har faktiskt Holmberg och jag en samsyn vilket är roligt.

Jag tycker att det är bra att Holmberg citerade tidningen idag och de fakta som faktiskt ligger på bordet. Diskussionen om det är kört eller inte för våra åländska vattentäkter, så det handlar ju faktiskt om ekonomi. Vad är förnuftigast att göra både i det kortare och det längre perspektivet? Allt är ju möjligt tekniskt sett. Men det är för orimliga pengar och osäkra resultat. Man måste också tänka driftsmässigt, hur mycket kemikalier och annat som måste läggas till för att hålla en god kvalitet på dricksvattnet. Så det är ett bra resonemang som Holmberg förde.

Tack, talman! Går vi tillbaka någon dag, när vi diskuterade spörsmålet kring skärgårdstrafiken så var det ofta en fråga som kom upp: Hur mycket får det kosta? Ska man vara följd i färg så borde den frågan också ställas av frågeställaren konstant: Vad får det kosta? Vad får rent dricksvatten kosta? Det borde man ha ett svar på. Har man inte svaret så då borde man i alla fall låta experterna tycka vad som är mest rimligt både ekonomiskt och kvalitetsmässigt.

Jag tror inte att det här investeringarna som behöver göras är orimliga. Jag tror att vi kan hantera dem på Åland. Det är klart att det alltid är tacksamt om det kan komma lite hjälp externt från EU eller andra fonder, men annars så hanterar vi det här. En rimlig investering som är utdragen över en återbetalningstid och ett litet höjt vattenpris kan vi leva med.

Tack, talman! Jag vet att det irriterar att jag kanske läser ur den här artikeln. Men det framgår också av artikeln, från vattenexpert Ulf Eriksson, att avsaltning av vatten inte är någonting som man har uppfunnit i går eller i förrgår. Det har funnits på den Arabiska halvön sedan 50-talet, så det är en välbeprövad metod som håller god kvalitet på vattnet.

Men till syvende och sist så är det en trist åtgärd. Skulle vi ha skött oss bättre så hade vi kunnat undvika det. Det hade ju givetvis känts bättre att lägga pengarna på någonting mer produktivt, till exempel lägre skatter.

Tack för ordet, fru talman! Jag ska inte bli så långrandig. Jag tycker att det har varit en bra diskussion och jag är för min del också nöjd över utskottets hantering av den här frågan.

Däremot så tror jag att vi måste ytterligare jobba mer gemensamt och mer strategiskt med de här dricksvattenfrågorna för att få riktigt grepp om dem.

Om jag förstår utskottets behandling rätt så är den här delen av dricksvattendirektivet bara en del. Direktivet är mycket bredare och mycket mer mångfacetterat än det som nu ges i den här framställningen.

Det betyder att övrig reglering - nu får utskottet eller ministern korrigera om jag har förstått det fel - från EU:s dricksvattendirektiv kommer att komma till Åland via blankettförordningar som baserar sig på rikets hälsoskyddslagstiftning. De delarna kommer att behöva implementeras här på Åland. Med tanke på vår småskalighet och våra små bolag inom dricksvattenförsörjning så kan ju det här vara ganska stora åtgärder som kommer att krävas, alltså både när de ska hanteras läkemedelsrester, mikroplaster och så vidare så kommer det att ställa krav på reningen i våra vattenverk. Frågan är vilka alla som kan leva upp till dem och vilka behov som finns.

Sedan tycker jag att det är bra att utskottet har understrukit behovet av vattentjänstlagen, men också de facto vattenlagen. För ska man skydda vattentäkter, både dricksvatten och andra, så måste man ha redskap att i så fall då hitta ersättningsgrunder för hur man ersätter jordbrukare och markägare som är tvungna att vara mera återhållsamma kring närheten av dessa vattendrag och inte komma alltför nära och inte bedriva sådan verksamhet som betyder näringsläckage till vattendrag. Då är man tvungen att hantera den delen genom en paragraf i vattenlagen kring ersättningar och den har vi inte och därför måste den här vattenlagen på plats. Får man inte hit hela vattenlagen så har jag sagt i åratal att bara ta den paragrafen och kom med den då, så försöker vi lösa den biten separat från hela paketet. Men jag anser ju förstås att vattenlagen i sin helhet är jätte, jätte viktig.

Inom andra länder och nationer så finns det mycket mera strategiskt gemensamt arbete för investeringsplaner. Det här är ett område där det kommer att krävas investeringar framöver; kommunalt, inom landskapet och inom vattenbolagen. Särskilt med tanke på klimatförändringens påverkan på vatten så kan det här betyda ytterligare intensifierad investeringstakt och även att modernisera vattenmätning, få koll på läckage och ha mera digitala system som varnar när det är stora läckage. Det finns mycket att göra på det här området för att vi ska vara hållbara på sikt och också faktiskt ta hand om vattnet som resurs. Pengarna rinner iväg som det här vattnet om vi inte har en bra reglering.

Jag skulle till detta annars utmärkta utskottsbetänkande vilja foga ytterligare en kläm som jag hoppas att faktiskt hela lagtinget skulle kunna omfatta därför att det ligger i allas vårt intresse. Den lyder så här: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att inrätta en samordningsgrupp för koordinering av dricksvattenfrågor med kommuner, vattenbolag, ÅMHM och landskapsregeringens byråer. Gruppen ges i uppdrag att ta fram en dricksvattenstrategi som klarlägger förnyelse och investeringsbehov för att säkra en trygg försörjning av dricksvatten på hela Åland."

Jag tror nämligen inte att det egentligen finns politiska hinder i det här. Jag tror att det finns en övergripande samsyn kring att det här vore en bra sak att göra. Jag hoppas att den välviljan kunde finnas också från regeringspartierna att gå framåt tillsammans så här. Tack!

Talman! Liberalerna tycker att det här är ett mycket bra klämförslag. Vi måste ta mått och steg vidare. Vi vet att det ständigt försiggår diskussioner om VA-lösningarna. Det finns kanske större strukturfrågor att hantera egentligen och skulle de lösas så skulle problemet inte vara lika svårt rent administrativt och praktiskt.

Nu har vi den situation vi har. Landskapsregeringens uppgift är att se till att skydda ålänningarna, precis som staten Finlands är att skydda finländarna. I det skyddet av befolkningen är tillgången på dricksvatten en av de absolut viktigaste frågorna. Vid sidan av det kommunala uppdraget att tillhandahålla det här vattnet till medborgarna så finns det ett övergripande ansvar helt klart och tydligt hos landskapsregeringen. Klämförslaget är bra.

Jag tackar mycket för stödet från ledamoten Zetterman och Liberalerna. Jag tror att varje gång det kommer en sådan här brännhet sommar som det var år 2018 så är det en stor väckarklocka för oss alla på Åland om hur vatten plötsligt kan bli en riktig bristvara. Då lider alla; grödor, djur, människor och vattentäkter och också sjöarna när vattennivån minskar. Så det gäller att vara proaktiv. Om jag har läst rätt så varnas det för att sommaren 2023 också kommer att bli så här varm och torr. Det gäller nu att inte bli tagna på sängen en gång till utan ha bättre beredskap.

Ja, visst är det så att meteorologerna varnar för en superhet sommar också i år. Vi får hoppas för miljöns skull att det inte blir så. Därtill kan ju konstateras att den här våren inte heller har varit bra för sjöarna med anledning av det här mycket töiga vädret där det har kommit stora tillrinningen i olika omgångar. Det är mycket näringsämnen som har spolats ut i sjöar den här våren, om jag förstått expertisen på rätt sätt. I sommar kommer vi således, om de här två sakerna faller ut på det sätt som man kan befara, att se en mycket, mycket algrik sommar. Så det vore nog bra ifall landskapsregeringen i alla fall kunde säga att man har tillsatt en arbetsgrupp.

Jag tycker att det låter som att det finns en beredskap också från landskapsregeringen att gå vidare så här. Vi har ju önskat det från Ålands lagting redan i flera år men inte riktigt fått gehör för de här önskemålen. Men om vi nu kunde få det gjort så är vi i alla fall på väg.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Ledamot Gunell pratade om att utskottet har hört om vattendirektivet. Det är sant. Bekymret är ju att vi vet ju inte hur den lagstiftningen ser ut ännu.

Men jag stöder också att det behöver finnas en grupp av aktörer som tittar på hur vi kan komma vidare och göra så gott vi kan för att ha vatten som vi kan använda.

Att vi nu pratar så här pass mycket om det så borde ju också kunna göra att befolkningen - på samma vis som vi gjorde under hösten och vintern när elpriset drog iväg - kanske får upp medvetandet och att folk kanske kunde börja spara lite på vatten. För det känns lite som att vatten bara finns och det har antagligen varit lite för lite kostnad på vattnet för den enskilde.

Ja, det stämmer det. Vi har ju haft ett väldigt förmånligt vattenpris på Åland. Det är också viktigt att spara vatten och se det som en resurs. Då är kanske det här läckaget mest irriterande. Det finns ju ett läckage i alla vattensystem oavsett var de ligger. Men vi har inte riktigt koll på Åland var det läcker. Vi har heller inte riktigt koll varför till exempel vattenförbrukningen ökar ibland radikalt i en kommun och man förstår inte riktigt varför. Vi kan inte läsa av det här på ett sätt som vi borde kunna.

Tack, talman! Precis så är det. Som jag lyfte i remissdebatten i mitt korta anförande där så det som jag tycker att vore intressant för den här gruppen är att man kan ju ibland hitta saker som man kan förädla vidare från annat håll. När jag var till Australien för fyra år sedan så där hade de för privata konsumenter beräknat hur mycket vatten som man behöver använda och för det betalar man ett kubikmeterpris. Men gick man över det så då fick man betala betydligt mer. Det är också ett incitament. Vi kan börja med att inte överkonsumera vatten i onödan. Men absolut behöver vi se både på svinn och läckage, för vi har för stort läckage och svinn på Åland.

Jo, vi på Åland är ju inte det första samhälle i världen som har vattenbrist. Australien men också Sydeuropa och våra andra öar i Östersjön; Gotland och Öland har ju redan avsaltningsanläggningar. Det finns mycket goda erfarenheter runt om att hämta hit till Åland och säkert mycket vi kan lära oss om det här. Vi har haft glädjen att ha vatten här som en bra resurs. Men nu är det nya tider och vi måste slå vakt om våra intressen.

Tack, talman! Tack ledamoten Gunell. Det är bra att ledamoten tar upp det här med näringsläckaget i sitt anförande och även vattenlagen och dess vikt. Man kan ju konstatera att Åland har för stora utsläpp. Det är bara så.

Jag har också läst en rapport om att vi har ganska mycket bottendöd runt omkring Åland, i vikar och i skärgården osv. Det är ju också en farhåga att både fåglar och fiskar och det som de äter försvinner från vår skärgård på grund av att det är så här. Jag har en fråga också. Det är väl så att kväve och fosfor som släpps ut i närheten faller väl egentligen närmast botten? Så man kan inte heller skylla på att det här problemet kommer från ett annat land, utan det är våra egna utsläpp som gör att det blir så här.

Det där med försurning och övergödning och varifrån det kommer så det är helt klart vi har våra egna lokala utsläppskällor och de kan vi ju göra någonting åt. Sen finns det också ett atmosfäriskt nedsläpp och det är ju flygplan och det kan vara aska som kommer från industrier i Ruhrområdet osv. Men det kan vi ju inte göra så mycket åt eftersom vi inte kan stoppa ett atmosfäriskt avfall. Så det gäller ju också att titta vad vi har för redskap här på Åland. Vad kan vi bestämma om? Vad kan vi reglera och vad kan vi åtgärda?

När man är en vanlig ledamot i oppositionen i lagtinget så kan man lätt bli ganska frustrerad. Man blir väldigt orolig och väldigt känslosam. Det här är ju problematik som vi har känt till i 50 år, att vi har haft problem med vattentäkter och inre vikar och försurning och så vidare, och man kommer liksom aldrig till skott. Att vi har rent dricksvatten för människor och boskap är förutsättningar för att vi ska kunna leva här. Att vi har det rent och fint omkring oss är också en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att bo här och vara ett turistsamhälle och allt som bidrar. Ingen vill ju komma hit om man inte har rent vatten och inte kan bada någonstans. Det är väldigt frustrerande att det inte händer någonting och inte har hänt någonting på väldigt länge.

Mycket har ju hänt inom miljöpolitikens område ända sedan 70-talet när man kastade soporna direkt i havet och så vidare. Vi har lärt oss genom åren. När man har kunskap så förpliktigar det också till åtgärder.

Talman! För tydlighetens skull idag så ska jag svara på ledamot Gunells frågor. Ledamot Gunell har absolut rätt i sitt antagande. Direktivets bestämmelser kommer mera i rikets hälsoskyddslag, i blankettförordningar och förordningar. Det är ju inte så att det saknas styrdokument inom det här området. Det finns egentligen jätte massor. Det som kanske saknas är politiskt mod att faktiskt följa de styrdokument som finns.

Vad gäller den här klämmen så tycker jag den lät jättebra. Det här med samarbete och samverkan är någonting som vi också har försökt trycka på och få fram i vårt betänkande, att detta är vägen framåt. Men ed en kläm så kommer det fram ännu tydligare.

Jag tackar för det förtydligandet, ledamoten Söderlund.

Tack så mycket talman! Tack också ledamot Gunell. Den här formuleringen på klämmen, som vi just hörde, överensstämmer med Hållbart Initiativs tidigare budgetmotion och också de tankar och förslag som vi har fört fram tidigare. Så vi understöder så klart den här. Det borde ju egentligen vara ganska opolitiskt, det borde inte vara en kontroversiell fråga. Vi hörde redan att finansministern lutar åt det. Det hade varit intressant att veta om också övriga partier tycker att det här är en bra sak. Det hade varit följd i färg med det här betänkandet, som faktiskt också är enigt, och de samordningsbehov som man ser och som kommer av den lagstiftning som kommer att rullas ut i riket och som vi måste göra tillämpliga här också på Åland på grund av EU-krav. Jag ser inte att det skulle vara något problem att gå vidare med den här klämmen. Det skulle också stärka, tror jag, ålänningarnas förtroende för politiken i vattenfrågorna.

Tack för det ledamoten Holmström och tack till Hållbart Initiativ. Jag tror att ledamoten har helt rätt i det. Det skulle inte bara stärka skyddet för dricksvatten och få en mera långsiktighet och samverkan kring de här olika frågorna, det skulle också vara bra för Ålands lagting att göra någonting enhälligt och gemensamt.

Tack för anförandet! Ett tips från coachen är att när man tillsätta en arbetsgrupp, oavsett sammanhang, så ska den vara rimlig. Jag har suttit med i arbetsgrupper som har varit våldsamt stora, de är tungarbetade och utfallet kanske inte riktigt alltid blir så konkret. Som ett tips bara!

Det tipset hoppas jag att landskapsregeringen får ge sig själva. Det är ju ni som får i uppdrag att tillsätta den här samordningsgruppen. Ni kan ju tillsätta ett antal som är rimligt och funktionellt och där det faktiskt går att samverka på ett på ett bra sätt. Så att det hoppas jag att landskapsregeringen vill göra.

Mitt tips från coachen är att jag har en ganska lång lista som i mina öron lät som en väldigt stor grupp. Det var därför jag kommenterade.

Jag precis, det står kommuner och jag beklagar att vi fortfarande har 16. Det är för mycket. Ministern har helt rätt på den punkten. Men däremot kanske vi har kommunförbundet som kan representera kommunerna och då får man ner antalet. Jag tror att intresset ändå är lika stort i alla kommuner att kunna försörja sina medborgare med ett säkert och rent dricksvatten.

Det var ett bra och sakligt anförande. Men det sista replikskiftet kanske jag lämnar därhän.

Jag uppfattade också att ledamoten Gunell har förståelse för de yrkesgrupper, främst jordbrukare, som känner sig pressade och känner en oro för vilka pålagor som nu ska komma, så även det resonemanget tyckte jag att var sakligt och bra.

Sträcker man ut handen på det sätt som ledamoten Gunell gör så bör man ju ta den. Jag kommer att understöda klämförslaget. Jag tycker att det låter förnuftigt och bra. Det finns en oro ute i samhället när man blåser upp det så att folk tror att i morgon kanske vi inte har vatten i kranen. Folk blir oroliga. Kan vi ha en samsyn och titta igenom det här på ett sakligt sätt så kommer det att vara till nytta för hela Åland på många sätt.

Tack för det. Ja, jag tror att det kommer att vara till väldigt stor nytta just för det kommunala fältet, för dricksvattenförsörjningen är en kommunal fråga. Jag upplever att kommunerna är väldigt tacksamma för hjälp, stöd och handledning. Många vänder sig till Ålands Vatten som är en resurs i det här och som har mycket sakkunskap. Jag tror faktiskt att det är en bra sak för alla parter.

Jag vill tacka ledamot Gunell för ett sakligt och lösningsorienterat anförande som det var också ett konkret förslag hur man ska jobba vidare. Den här frågan är alltför viktig för att man ska bråka, som tyvärr vissa väljer att göra.

Gällande tillägg om en arbetsgrupp så tycker jag att det går bra i linje också med det som minister Höglund tidigare nämnde. Vi behöver helt enkelt en grupp med sakkunniga, experter och relevanta aktörer som slår sina kloka huvuden ihop och försöker hitta lösningar framåt. För det är nog så vi behöver jobba vidare i den här frågan.

Jag tackar för det. Jag hoppas att man också då delar den ambitionen att den här gruppen har ett uppdrag att ta fram en övergripande gemensam dricksvattenstrategi. Därför att det här är en otroligt strategisk samhällsfråga. Det är inte en kommunalteknisk sak. Det har dimensioner, särskilt nu med klimatförändringar och beredskapsfrågor som gör att det här aktualiseras på många olika fronter. Jag hoppas att ledamoten Josefsson och Centern också kan backa upp den delen av klämman.

Jag vågar inte säga här och nu, jag skulle vilja se klämmen framför mig i skrift. Vad uppdraget ska vara så behöver nog landskapsregeringen se över också. Jag vågar inte säga här och nu, men jag tycker att initiativet att ha en arbetsgrupp som verkligen penetrerar den här frågan och försöker hitta lösningar framöver verkligen behövs. Det stöder jag fullt ut.

Jag tackar för det. Det låter som att det finns goda förutsättningar för att gå vidare här på ett gemensamt sätt.

Herr talman! Ärade lagting och övriga åhörare.

På många andra ställen gör man på många andra sätt, men vi här på Åland måste ta det fokus som vi har. Vi är 30 personer i lagtinget och vi är 30 000 på Åland. Var tusende ålänning sitter här i salen och tar besluten. Vi måste samarbeta.

Jag blev lite orolig här i morse när det började och det pekades fingrar åt alla olika håll. Men jag tror att samarbete är vägen framåt. Att stå i talarstolen och peka finger ger kan hända en möjlighet att vädra sin frustration, men jag hoppas att alla i salen frågar sig själva, hur kan vi nå Ålands bästa?

Som sagt så görs det här på många olika sätt. Gotland har nu under många år, precis som ledamot Gunell sade, haft stora utmaningar i sin vattenförsörjning. Vi har inte varit lika drabbade än så länge, men det här är också något som påverkas av att vi har en ökande befolkning. Det behöver vi också tänka på när vi pratar om att vi ska vara 50 000 på Åland, att det är något som blir en accentuerad effekt.

Också skärgården behöver stöd i denna fråga. En början hade kunnat vara att bygga en Föglötunnel så hade man kunnat leda en avloppsledning till avloppsverket i Mariehamn. Genom sådana synergieffekter så hade vi kunnat bygga det framtida Åland och då hade vi kunnat undvika de återkommande problemen som har funnits med reningsverket i Degerby och fått det centralt placerat. Bara som en tanke.

Men trots de här "välsignelserna" som EU:s vattendirektiv för med sig i detta fall så bör vi tänka på att de är tydligt uppbyggda till storskaliga lösningar som huvudsakligen är inriktade för urbana miljöer i Europa. Åland är ett av de få organiserade områdena i Europa som huvudsakligen är icke urbant. Detta gör att vår självstyrelse är ett viktigt redskap i hur vi ska utveckla detta.

Centern stöder helhjärtat utskottets betänkande. Vi måste dock tänka på att den politik som vi ska föra bör vara hållbar ekonomiskt, socialt och ekonomiskt. Om vi bygger ett samhälle där dessa faktorer byggs in når vi verklig hållbarhet. Tack, herr talman!

Tack, herr talman! Jag tackar ledamot Eriksson för anförandet. Det var väl kanske riktat till undertecknad som var aningen frustrerad över att det bara var oppositionen som syntes på tavlan i början av debatten. Men jag tackar för att ledamot Eriksson tog anförande och diskuterade och visar upp Centerns ståndpunkt i den här frågan.

Jag håller helt med ledamot Eriksson om att detta är en opolitisk fråga faktiskt. Den som gör politik av den gör det faktiskt med andra avsikter än att göra det bästa för Åland. Dricksvattnet är så grundläggande, det är ett av våra grundelement som vi behöver ha för att kunna överleva. Alla dricker vi vatten.

Sen är det ju så, precis som har nämnts tidigare här, att när politik ska övergå till praktik, det är då som man ser vem som mjuknar och vem som håller linjen så att säga. Det är lite så att det är upp till bevis också för regeringens partier att visa vad man vill på riktigt.

Ja, vi bör tänka på att vatten är den resurs som förmodligen kommer att bli den resursfråga som för nästa generation ersätter drivmedelsfrågan som kanske varit den största under min generation och kanske för generationen före. Det kommer att bli en konfliktvara i världen som är efterfrågad. Vi går från 8 miljarder till 10 miljarder här de närmaste 40 åren, det kommer att påverka. De områden som växer mest i världen är de områden som har svagast vattentillgång. Så det här kommer alltid att vara en viktig fråga. Vi ålänningar behöver se till att vi får en hållbar, strategisk men också vettig lösning som går att producera för ålänningarna på ett sätt som alla kan acceptera.

Vatten har ju varit en resurs som vi här uppe i Nordeuropa och speciellt Skandinavien har kunnat skryta med att ha har varit riklig. Man har pratat traditionellt om att "det är inte vatten värt heller" och man tänker att vattnet är inte värt så mycket, det finns ju alltid vatten. Den här attityden måste vi omvärdera. Jag tror att vi redan nu ligger lite efter.

En av Eriksson partikamrater nämnde att man inte har sett det här klämförslaget. Jag tycker att det här klämförslaget är väldigt bra faktiskt. Jag tycker att vi kan enas i salen om det här, ta ett praktiskt steg framåt och gå vidare i en gemensam styrgrupp. Jag tror att det här också är något som efterfrågats på fältet eller det vet jag. Det är många som efterfrågar att man faktiskt tar ett gemensamt grepp. Det ska inte vara så svårt att samarbeta på Åland, det får inte vara det. Vi måste börja lämna de gamla surlökarna åt sidan och på riktigt säga; hur samlas vi kring en sådan här grundläggande sak som vårt egna dricksvatten och framtida försörjning?

Ledamot Påvals får ursäkta, men jag vet inte om jag vill kalla folk för surlökar. (Jaha, det var saken som var en surlök).

Men nåväl, jag tror att just samarbete är vägen framåt. Vi måste ha en tanke på hur det här går. Sedan är det kanske lite tänkvärt att jag såg när ledamot Gunell kom in med klämmen och den delades ut till oppositionen. Det är lite svårt för oss att se den. Jag kan faktiskt inte uttala mig om något som jag inte har läst. Jag tror att det är vettigt och försiktigt. Det kommer nog. Jag har inte fått den ännu, men det ska bli intressant att läsa och i huvudsak så verkar det var saker som vi kan understöda.

Talman! Jag tror att vi alla vill ha detta samarbete, det liksom ingen diskussion kring den saken. Men två saker till den delen som jag tror att man måste inse när man pratar om det vare sig man vill eller inte, och om man kanske tycker att det är värt det eller inte. Alltså, vi har extremt många olika enheter på Åland som jobbar med ungefär samma saker och med betydligt olika grundförutsättningar, vilket gör att förutsättningarna för att göra större investeringar sällan sammanfaller mellan alla parter samtidigt. Vissa organ och myndigheter kanske har väldigt små möjligheter medan andra har större. Betydelsen av vissa insatser kommer alltid att vara mera prioriterade hos ena parten eller inte. Vi har ett landskapsandelssystem som delvis ska utjämna det här, men det gör ju inte det till fullo. Då är ju frågan, vad vill vi ha? Vill vi ha kommunalt beslutsfattande eller vill vi föra över all verksamhet till landskapsregeringen?

En sak som vi behöver titta på är hur vi ska lösa frågorna. En av dem som har haft möjlighet att påverka det här är ju Ålands Vatten som enligt ett fall från rätten på 80-talet har tillsynsmöjligheter på det här. Men det har ju inte utövats kanske i den omfattning som borde ha varit efterfrågat. Detta tyder ju på att vi har många strängar på den här lyran som behöver stämmas tillsammans, kanske inte bara den kommunala.

Ja, och det är ju också idag ett kommunalt vattenbolag vars styrelse, trots att det är ett bolag, tillsätts av kommunala poster där man, vad jag kan förstå, nog representerar sina kommunala särintressen i hög utsträckning. Det är också en fråga att titta på. Hur tillsätter man en sådan sak som Ålands Vattens styrelse? Min poäng var att alla vill samarbeta, men det är oerhört svårt att samarbeta med en så brokig skara. Någon gång måste man också våga attackera huvudfrågan. Vad är det som är viktigt och hur ska vi komma över de hindren? Jag vet att Centern aldrig vill diskutera kommunreformen, men det kommer till det här stadiet hela tiden. För Liberalerna är det viktigt att kommunerna har beslutandemakt över sina egna frågor, att man har den demokratiska geniala lösningen som kommunerna är, men alternativet är ju att landskapsregeringen tar över.

Ja, nu diskuterar vi vattenfrågan och inte kommunalfrågan, men jag ska inte ducka frågan. Jag tycker att vi kan se det på flera sätt. Vi måste också ha möjligheten i de små kommunerna att vara med och påverka besluten. Om besluten tas av de urbana centren på Åland så kommer inte de rurala områdena, alltså landsbygdsområden och skärgården, att ha samma möjlighet att påverka som de har nu. Därför är många väldigt tveksamma till att ge ifrån sig påverkansmakt. Det är ingenting som säger att vi inte skulle kunna göra det här från landskapet, men då måste det också vara efterfrågan och det är det inte just nu. Det såg vi på det förra valresultatet.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Ni nämnde Ålands största vattenreningsverk, Lotsbroverket, i anförandet. Det är ju de facto Mariehamns skattebetalare som betalar för den största delen av Lotsbroverket och man har olika former av anslutna kommuner. Det är säkert jättebra att flera kommuner och flera olika områden skulle kunna ansluta sig, det är väl bara bra egentligen. Men det är ju faktiskt dimensionerat efter 30 000 personer och deras avlopp. Med tanke på Ålands befolkningsmängd i dag så är Lotsbroverket redan underdimensionerat som det är idag. Så det är inte bara så enkelt att säga att man kommer med. Det är också en kostnad att behöva bygga ut det. Jag tycker att det borde vara en all åländsk kostnad och inte bara för Mariehamn.

Om jag är rätt underrättad så var det ju så att Ålands lagting gav pengar till senaste utbyggnaden av reningsverket. Då kan man väl nog säga att delvis har den åländska befolkningen redan varit med och gjort detta. Och som sagt, det finns 30 000 platser, det är inte 30 000 människor som är anslutna just nu. Så visst finns det utvecklingsmöjligheter inom det här området, det är ingen tvekan om det. Men det är ingenting som säger att man inte också kan bygga ett reningsverk till och det har till och med diskuterats.

Det är absolut klart att man kan behöva bygga ett reningsverk till. Lotsbroverkets utveckling och olika utvecklingsmöjligheter som man har där så ser man om man kunde börja återanvända det vattnet som annars åker ut i havet och sådant och ta vara på det. Men vem som ska betala för det?

Ja, det är ett administrativt åtgärdsförslag som behöver läggas från de som är berörda naturligtvis. Men inte är det ju så att man tänker att Mariehamn ska betala, utan den som brukar ska också betala. Det är väl en självklar förutsättning.

Men det är också så att just nu så har delar av Åland varit med och betalat och Mariehamn kräver ändå anslutningsavgifter för genomförandet. Det kommer att bli problematiskt eftersom vi får betala om vi ska vara med. Det är så. Men frågan är, hur mycket brukas av det som görs via Ålands budget idag av bara Mariehamn för att man inte släpper in andra på verket? Jag tror att det är en helt annan debatt.

Tack, talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det handlar om dricksvattenkvalitet och social- och miljöutskottets betänkande. Från Obunden Samling så säger jag bara några ord, vi har uttalat oss tidigare.

Det är synd att det fortsätter med rena rama missinformationen om att vi har en massa utdömda vattentäkter i dag. Det har vi inte. Vi har vattentäkter som man behöver titta på. Man behöver hävda de rättigheter som finns att försvara kvaliteten och förbättra kvaliteten på t.ex. främst Markusbölefjärden och Långsjön, men även försvara den goda kvalitén som vi har i Dalkarbyträsk.

Jag hänvisar igen, jag har gjort det förut och jag gör det igen till vattendomstolens dom från slutet av 80-talet. Den ger Ålands Vatten en massa rättigheter som det bolaget måste försvara och använda sig av.

Sedan har det här också talats om att på något vis så skulle det vara några utdömda vattentäkter. Det finns inte några utdömda vattentäkter. Det finns en utredning som säger att vissa potentiella nya vattentäkter innehåller problematiska mängder av olika ämnen, vilket gör att de inte i varje fall alldeles enkelt lämpar sig som vattentäkter. Det torde till exempel gälla Ålands största insjö, Östra Kyrksundet. Men det är en viss skillnad att påstå att vattentäkter är utdömda, alltså de vi använder, de vi får kranvattnet från, respektive de som vi eventuellt tänker använda i framtiden. Det är ju en jätteskillnad och det är synd att vi inte här i politiken kan hålla oss till fakta.

Sedan framfördes det också felaktig fakta i form av att det här på något vis skulle vara svårt att övervaka eller att vi måste ha en ny vattenlag för att kunna övervaka det här. Vi har gällande regler när det gäller vattenlagen.

Om vi tar det lite svårare i juridiken som gäller vattendomstolsutslaget som kom på 80-talet. Vi hade då en blankettlag från år 1963 som sade att Finlands vattenlag med ändringar vid var tidpunkt var gällande. Den gällde fram tills att vi fick en ny vattenlag år 1996. Så då är det bara att ta det därifrån och det är därför som jag har tagit med Finlands lag från 1986. Det kanske inte är precis de senaste ändringarna. Men här står det om vem som övervakar de rättigheter och skyldigheter som finns enligt Västra Finlands vattendomstols avgörande. Det är Ålands landskapsregering och det är ÅMHM. Inte är det några svårigheter med övervakningen av det här.

Det står också tydligt i det här domstolsavgörandet att det är Ålands Vatten som ska hålla koll. Man ska veta vad som odlas, man har rätt att veta vad som odlas runt omkring. Man har rätt att hålla reda på det. Man har rätt att mäta. Man har rätt att försvara sitt vatten.

Jag hävdar nog att det mesta som man säger här i talarstolen är politik. Det här ärendet är så klart också politik. Vi delar inte det som en liberal lagtingsledamot stod här och sade att det här inte är politik. Det är klart att slutresultatet, vill ni ha bra vatten eller inte, så det svarar ju alla ja på. Men vägen dit är ju så fylld av politik som någonting. Ska vi stå här och säga att allting är utdömt och den enda möjligheten vi har är att bygga en bräckvatten avsaltningsanläggning. Vi har så mycket sjömän här på Åland som har haft att göra med avsaltningsanläggningar så att vi har en stor sakkunskap på Åland. De vet vad det kostar och hur komplicerat det är att sköta en avsaltningsanläggning.

Och innan vi vandrar vägen dit så ska vi fundera på alternativ. Till exempel när man hänvisar till Gotland så är det konstigt att man direkt säger "jaha på Gotland så finns det en avsaltningsanläggning gällande bräckt vatten". Men om ni går och tittar på Gotland och hur det är där så har man ett vattenbesparingsprogram. Man tittar ordentligt på alternativ innan man tar det dyraste. Det är ju det som är politik, hur man prioriterar resurserna. Man står inte bara direkt och säger "oj, vi måste ha en avsaltningsanläggning, oj det här vattnet är utdömt" fast det inte är det och fastän vi inte behöver ha en avsaltningsanläggning.

Men problemet i världen är väl att "de kloka är så fulla av tvivel och de andra är så säkra på sin sak" som någon filosof sade.

Avslutningsvis när det gäller klämmen, som har föreslagits, så det sista vi behöver i det här ärendet är nya kommissioner eller kommittéer eller någonting som ska föra framåt. Vi ska se till att de parter och de sakägare i det här ärendet, bland annat Ålands Vatten men även andra vattenbolag ska börja använda sina rättigheter. De ska använda den lagstiftning som har gällt och den lagstiftning som gäller idag och se till att skydda vattentäkterna. Hur var det möjligt på 80-talet? Hade vi bättre ledning i Ålands Vatten då? Eller hur var det när man kunde ansöka om att skydda sina vattentäkter? Vilket man då gjorde, då lämnade man in en ansökan och det blev då ett utslag från Västra Finlands vattendomstol som gav en massa rättigheter. Kan man inte göra det i dag? Det är klart man kan. Man lämnar in en miljötillståndsansökan och begär att vi måste få det här skyddat och det blir ersättningar till markägare och det blir kostnader hit och dit. Det är klart att man kan skydda vattentäkterna enligt nu gällande lag.

Sedan är det en annan sak att vi har en vattenlag som ingen regering hittills har kunna få ändrad och den står stilla även hos oss tyvärr. Men det är inte en ny vattenlag som behövs för att vi ska börja skydda de vatten vi har. Vi ska använda oss av de rättigheter vi har. Tack, talman!

Talman! Det låter lite på ledamoten Måtar som att Obunden Samling inte stöder utskottsbetänkandet, för han kommer med flera olika påståenden som egentligen säger emot det. Till exempel att man behöver ha ett helhetsgrepp kring tillsyn och övervakning. Det finns tre olika myndigheter eller tre olika nivåer av övervakning. Vi har dels landskapsregeringen som övervakar gödselspridningen utifrån den gödselmedelslag som vi nyligen diskuterade. Vi har ÅMHM som övervakar nitratbeslut och också övervakar enligt nu gällande vattenlag och miljöskyddslag. Vi har då enligt det här domstolsutslaget om vattenproducenterna eller Ålands Vatten i detta fall som ska hålla koll på verksamheten runt dricksvattentäkterna. Där har utskottet sagt att det har blivit otydligt, till och med landskapsregeringen har erkänt att det är otydligt och att vi behöver förtydliga det. Vi behöver också överväga att sätta in fler resurser för en bättre samordning också på tillsynsområdet. Det här är självklarheter, men för Obunden Samling så verkar det inte vara det. Eller? Kom gärna med ett klargörande!

Tack, talman! Ledamot Holmström, det var det bra att ni ställde den frågan. Jag anser att lagen är väldigt tydlig. Det är Ålands landskapsregering som har den yttersta makten här. Det är Ålands landskapsregering som kan säga vad ÅMHM, alltså en underlydande myndighet, ska göra. Vi ska inte blanda ihop det. Ålands Vatten, alltså bolaget, är ingen myndighet. Men tack vare det här domstolsutslaget så har de vissa rättigheter och de har också möjligheten, precis som vilken sökande som helst, ifall jag vill dra igång en vattenverksamhet så ansöker om tillstånd hos ÅMHM och då beviljar den myndigheten tillstånd. Det är det som jag menar, det här är inte svårt, Ålands landskapsregering är högst upp, det är de som bestämmer.

Talman! Ja, det är landskapsregeringen som bestämmer vem som ska övervaka vad och vilken lagstiftning vi ska ha. Det är just det som utskottet säger, man behöver sätta ner foten. Man behöver sätta ner foten vad gäller vem som ska övervaka vad så att det inte blir dubbelarbete eller att saker och ting faller mellan stolarna. Det är också något som ÅMHM har sagt. Det här borde ju ordförande i ÅMHM:s styrelse, ledamoten Marcus Måtar, faktiskt också veta, att det här är det önskemål som har kommit också från ÅMHM. Den här tydligheten behövs. Det krävs också resurser för man går inte bara ut och tittar på vattentäkter när det kommer anmälningar, utan man ska också ha en tillsynsplan så att man proaktivt arbetar tillsammans med de verksamhetsutövare som finns och också de vattenbolag som finns. ÅMHM har också ett ansvar i det här. ÅMHM vet att det här brister. Landskapsregeringen skulle behöva titta över det här, vilket vi säger i betänkandet och som jag också har förutsatt att Obunden Samling har understött.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Holmström, Obunden Samling anser att landskapsregeringen ska vara tydlig med hur detta övervakas och vem som har vilken roll.

Men det jag sade här på slutet gällande klämmen från Socialdemokraterna är att det ska läggas ytterligare någon form av kommission eller grupp eller någonting som inte kommer att åstadkomma någonting. Vi behöver inga fler sådana. Det var det jag sade.

Vi ska också komma ihåg allas roller. Det är Ålands Vatten som i första hand märker om de har problem med sina vattentäkter och behöver ett ökat skydd. Då ska de ansöka om det ökade skyddet och det står också i det här domstolsutslaget. Använd de rättigheter man har! Man kan jämföra det för i många andra fall så drar myndigheter ofta inte självmant igång saker utan det kommer in ansökningar som de behandlar och hanterar, så är vårt system väldigt ofta uppbyggt och det måste vi komma ihåg här.

Herr talman! Bästa lagting. Jag hade inte tänkt uttala mig om det här. Det handlar om dricksvatten och det är viktiga saker.

I första hand så tänker man ju på det dricksvatten vi har nu och de källor som vi har nu. Men jag har förstått från debatten att de källorna är helt uttömda så vi är tvungna att börja avsalta vårt havsvatten.

Då blir det intressant när man läser i betänkandet vilka nya parametrar som ska undersökas. Det är bland annat frågan om bisfenol A, poly- och perfluorerade föreningar PFAS och uran. Eftersom vi ska ta vatten från havet så måste vi fundera på vilka eventuella källor det finns. Vilka källor kommer det kanske att finnas för dessa ämnen?

Ja, mikroplasterna har jag stått här och talat om. Vissa forskare tror att det kan komma 93,6 ton per år från dessa 500 vindkraftverk som vissa planerar. Den senaste nyheten är ju att man har upptäckt mikroplaster i luften på Spetsbergen. Man kan ju fundera varifrån de kommer. Kommer de från fotbollsplaner eller kommer de möjligen från vindkraftverk? Bisfenol A vet vi att finns i de här rotorbladen, men det är väldigt, väldigt svårt att få reda på hur mycket det kommer därifrån. PFAS är också ett bekant ämne för den som har läst lite om vindkraftverk. Det var väl ett hundratal kor som man måste slakta i Danmark för att de hade druckit eller betat av gräs som innehöll PFAS. Vi väntar på resultat varifrån det kommer. Det finns misstanke om att det kommer från de vindkraftverk som finns ute till havs.

Då är min fråga till utskottet: Har ni tagit upp de här vindkraftverken, vilka möjliga utsläpp kan de ha och hur kan de påverka möjligheten att ta vatten från havet? Vilka eventuella kostnader kunde det bli för att rena vattnet från bisfenol A och mikroplaster och så vidare?

Vi måste se på en ännu större helhet när vi ska tänka på dricksvattenfrågan och inte bara vattnet från våra insjöar. Vi kan inte med ena handen förstöra vårt vatten, som vi har gjort nu historiskt, och sedan med andra handen säga att nu ska vi ta vatten från havet. Vi kan inte släppa ut hundratals ton av mikroplaster aktivt för att sedan, om några år, börja ta upp vatten och rena det. Vi måste se det här i ett större perspektiv. Jag är lite nyfiken på om utskottet har tänkt på det här med vindkraftverk och hur det kan påverka vattenkvaliteten. Tack!

Tack, talman! Ledamot Toivonen pratade om de här nya parametrarna som kommer som krav med det här nya direktivet. Det är ju så att vatten går att rena, absolut. Men frågan är ju sedan, till vilket pris? Vi har varken i det här betänkandet eller någon annanstans tagit ett konkret beslut om hur dricksvattenförsörjningen ska gå till i framtiden. Det är ju därför som vi också tycker att detta förslag om att tillsätta en grupp som behöver se på det här närmare är bra.

Och nej, den här vindkraftsfrågan har vi inte tittat närmare på. Där finns heller inget beslut, men det finns ju absolut en vilja.

Tack, herr talman! Det förvånar mig inte ett ögonblick för ju enbart pengar när det gäller vindkraft. Miljö bryr man sig inte tydligen om.

Talman! Hållbart Initiativ stöder alltså det klämförslag som har kommit från ledamoten Gunell och jag vill avisera det här i talarstolen. Klämmen har ännu inte lämnats ut, men jag kan återupprepa den: "Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att inrätta en samordningsgrupp för koordinering av dricksvattenfrågor med kommuner, vattenbolag, ÅMHM och landskapsregeringens byråer. Gruppen ges i uppdrag att ta fram en dricksvattenstrategi som klarlägger förnyelse och investeringsbehov för att säkra en trygg försörjning av dricksvatten på hela Åland".

Det här är något som jag uppfattar utifrån den här diskussionen att det finns ett understöd för. Det är positivt att vi bygger vidare på den stämning som vi har haft här i lagtinget att också göra något konstruktivt framöver. Mer samordning behövs har social- och miljöutskottet sagt i betänkandet, inte minst vad gäller provtagningarna. Men det är ju bara en av alla delar som samordning skulle förutsätta. Att vi går från det här att alla ska sköta sig på sin egen kammare och se till att man samordnar de åtgärder som behövs och kommer med rekommendationer till landskapsregeringen och andra myndigheter för att säkra den långsiktiga dricksvattenförsörjningen på Åland. Jag hoppas att vi med den goda stämning och vilja som vi har haft i dag kan nå ett resultat så att vi i alla fall kan gå vidare med det här klämförslaget.

Jag förstår att behandlingen då behöver avbrytas och tas upp till nästa gång för att vi då i lagtinget kan gå vidare med det här.

Hållbart Initiativ ställer sig till förfogande att diskutera de här frågorna med de partier och de ledamöter som har ett intresse för det här. Tack så mycket, herr talman!

Tack, talman! Nya arbetsgrupper är ju alltid roligt, det vill man ju ha några fler av.

Jag funderar, VA-samarbetet som man har idag, kan man inte lösa de här frågorna när man ändå har ett VA-samarbete?

Talman! Det var en bra fråga. VA-samarbete finns ju mellan de kommunala aktörerna, alltså de VA-tekniker som finns inom kommunerna och det handlar både om vattenfrågor och om avloppsfrågor.

Det som klämmen pratar om här är att vi behöver bredda det att också ha flera involverade och att fokus blir på dricksvattenfrågorna, dricksvattenstrategi, eftersom vi behöver ha en mycket bättre följsamhet med den fakta och forskning som kommer och att mer agilt fokusera på just dricksvattenfrågorna i och med de rapporter som har kommit fram och som vi har diskuterat. Det verkar finnas en oenighet här i salen om hur vi ska tolka den faktan. Men kanske det är bättre då att sammansvetsa de som arbetar med de här frågorna direkt och inte göra detta till politik, utan snarare att den här gruppen får lämna över konkreta förslag till politiken att lösa.

Tack för svaret ledamot Holmström. Jag är inte säker på om ledamoten missförstod mig. Klämförslaget går inte alls ut på att utöka VA-samarbetet. Klämförslaget går ju ut på ytterligare en samordningsgrupp. Då undrar jag, är det verkligen nödvändigt?

Talman! Det är inte så att vi ska utöka något samarbete som redan finns. Jag tror att VA-samarbetet behövs ändå i den form som den är.

Det som klämförslaget går ut på är alltså att sammansvetsa kommuner, vattenbolag, ÅMHM och landskapsregeringens byråer för att tillsammans ta fram en dricksvattenstrategi. Och det är inte syftet med det VA-samarbetet som finns. Syftet med detta är alltså att samordna de aktörer som finns på området. Vi kan inte tro att de ska kunna sköta de här frågorna av sig själva när det kommer EU-lagstiftning och när det också kommer finsk lagstiftning som vi behöver göra tillämpliga på Åland. Det handlar om alla konkreta frågor som till exempel skyddet av dricksvattentäkterna. Det handlar om provtagning och miljöövervakningsprogram. Det handlar om administration, informationshanteringssystem och krisberedskap och det är mycket mer än vad VA-samarbetet går ut på. Så klart att det kan finnas synergier, att man kan hjälpas åt, men vi tror att det behövs en vattenkommission eller en arbetsgrupp.

Ledamot Holmströms understöd för ledamoten Gunells kläm antecknas. Begärs ordet? diskussionen är avlutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen förläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 4 §§ landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 5 och 7 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om konsumentsäkerhet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 5 § plan- och bygglagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 16 § landskapslagen om miljökonsekvensbedömning och miljöbedömning. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.