Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Kära kollegor och åhörare. Detta är ett ärende som utskottet klubbade före sommaruppehållet.

Utvecklings- och hållbarhetsmeddelandet är omfattande. Meddelandet kunde med fördel förkortas och ges en tydligare och mer lättillgänglig utformning. Utskottet ser ett värde i att språket och framställningen i högre grad anpassas för att vara folkligt, lättläst och begripligt även för en bredare allmänhet, vilket också kan bidra till en starkare förankring och ett större engagemang kring hållbarhetsfrågorna.

Arbetet med utvecklings- och hållbarhetsagenden omfattar ett brett spektrum av områden, från välmående till hållbar konsumtion och produktion. Utskottet anser att landskapsregeringen kunde överväga huruvida det fortsatta utvecklings- och hållbarhetsarbetet ska innefatta en tydligare prioritering mellan de strategiska utvecklingsmålen och dess delmål, i syfte att rikta resurser och insatser mot de områden man bedömer att behöver prioriteras. Utskottet anser att det i varje regeringsprogram inför en ny mandatperiod kan tydliggöras vilka prioriteringar som avses genomföras vad beträffar utvecklings- och hållbarhetsarbetet. Indikatorerna bör vara relevanta, valida och mätbara, bygga på evidens samt tydligt ange utvecklingsriktning och resultat. Därutöver bör indikatorernas utfall vara möjliga att påverkas av de aktörer som ansvarar för de områden som mäts. Tillväxtarbetet kunde kanske må bra av att varje ny landskapsregering sätter upp ett tillväxtmål för kommande fyra år.

 Utskottet har noterat att Secure Flourishing Index (utvecklat av The Human Flourishing program på Harvards Universitet) används som mätinstrument utgående från ÅSUB:s data, vilket utgör huvudindikator för delmål 1.4 i statusrapport 6. Utskottet konstaterar att indexet har varit föremål för kritik från forskare och andra sakkunniga, vilket bör uppmärksammas av landskapsregeringen. Det vi idag kan läsa och lyssna kring från åländsk media gällande projektet Everyone Can Flourish, om att Åland skulle stå som modell för andra med sitt hållbarhetsarbete, inte längre är möjligt enligt tidigare planer, behöver absolut inte vara något negativt för det åländska hållbarhetsarbetet. Tvärtom, jag återkommer till detta.

Utskottet har valt att närmare se över kostnaderna för utvecklings- och hållbarhetsarbetet sedan arbetets inledning år 2015. För att möjliggöra en mer avgränsad och överskådlig bild av resursanvändningen har utskottet valt att fokusera på kostnader inom landskapsregeringens egen verksamhet under perioden 2015-2025. I översynen ingår kostnader för uppgifter med huvudsakligt ansvar för utvecklings- och hållbarhetsagendan, kostnader hänförliga till berörda avdelningars arbete samt finansieringen av den lotsverksamhet som drivs inom föreningen bärkraft.ax Åland rf. Kostnader inom underlydande myndigheter och landskapsägda bolag ingår inte i analysen. Utifrån denna avgränsning och de uppgifter som utskottet erhållit uppskattar utskottet att kostnaderna för utvecklings- och hållbarhetsarbetet under perioden 2015-2025 uppgått till cirka 2,7 miljoner euro, vilket motsvarar i genomsnitt ca 245 000 euro per år. Utskottet anser att kostnaderna bör bedömas i relation till de samhälleliga och ekonomiska mervärden som arbetet sannolikt har bidragit till.

Det är svårt att göra en samlad och objektiv bedömning av utvecklings- och hållbarhetsarbetets konkreta mervärde för det åländska samhället. Särskilt svårt är det att fastställa tydliga orsakssamband mellan hållbarhetsagendan och samhälleliga förändringar eller omställningar. Landskapsregeringen bör därför i kommande redovisningar och meddelanden i större utsträckning tydliggöra vilka konkreta insatser som genomförts samt i vilka fall det är möjligt att påvisa ett samband mellan utvecklings- och hållbarhetsagendan och uppnådda resultat. Utskottet bedömer att en tydligare koppling mellan kostnader, åtgärder och resultat är viktig för att stärka transparensen, möjliggöra bättre uppföljning och bidra till en ändamålsenlig användning av offentliga medel. Ett ökat fokus på det praktiska arbetet tillsammans med medaktörerna kunde stärka genomförandet av hållbarhetsagendan, för att i större utsträckning prioritera konkreta och verksamhetsnära åtgärder.

Utskottet anser att frågor som rör ekonomi och hållbar tillväxt borde ha getts ett större utrymme redan i det inledande utvecklings- och hållbarhetsarbetet och ska ha en tydlig och självklar plats i det fortsatta arbetet. En långsiktigt hållbar samhällsutveckling förutsätter stabil och välfungerande ekonomi. Ekonomiska perspektiv och frågor om tillväxt bör integreras tydligt i det fortsatta utvecklings- och hållbarhetsarbetet för att säkerställa långsiktighet, realism och genomförbarhet.

Ett enhälligt finans- och näringsutskott slog i sitt betänkande 2014 fast att det är viktigt att landskapsregeringen ”beaktar behovet av BNP tillväxt i samhället samt vikten av att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden.” Ett enhälligt lagting stod bakom skrivningen vilket gör att detta måste ses som det politiska fundamentet för hela hållbarhetsarbetet. En politisk beställning av ett enigt lagting och en grundförutsättning för att kunna hävda oss i konkurrensen med andra omkringliggande områden, för att ha råd att investera i omställning. 

Betydelsen av en fungerande arbetsmarknad, ekonomiskt välmående befolkning och åländska företags möjligheter att konkurrera ska inte underskattas. Finans- och näringsutskottet har vid flertal tillfällen påpekat betydelsen av avläsbara mål och nyckeltal. Detsamma bör gälla utvecklingen av den åländska tillväxten som bör ha en realekonomisk tillväxt, allt för att skapa optimalt momentum i arbetet för en hållbar samhällsekonomi. Tillväxtfrågor bör därför integreras tydligt i det fortsatta utvecklings- och hållbarhetsarbetet.

Utskottet bedömer att hållbarhetsagendan och dess struktur kan uppfattas som otydlig, inte enbart bland allmänheten utan även bland beslutsfattare och olika medaktörer. Mot denna bakgrund understöder utskottet rådets ambition att stärka kommunikationen kring hållbarhetsarbetet. Vi får hoppas att denna förbättrade kommunikation bygger på förändrade strukturer och inte nya kostnadsdrivande arbetsmetoder.

 Utskottet noterar vidare att utvecklings- och hållbarhetsrådet den 11 februari 2026 senast fastställt sitt mandat. I mandatet beskrivs bland annat mandatperioder, utnämning av rådets medlemmar och huvudsekreterare samt rådets arbetssätt och beslutsformer. Utvecklings- och hållbarhetsrådet äger inom ramen för sitt mandat rätt att utse funktionen som rådets huvudsekreterare, samtidigt som kostnaderna finansieras genom landskapsregeringens budget och landskapsregeringen är arbetsgivare. Denna ordning kan ge upphov till frågor kring ansvarsfördelning, särskilt mot bakgrund av rådets centrala roll i genomförandet och kommunikationen av hållbarhetsagendan. Utskottet konstaterar att landskapsregeringen i meddelandet aviserar att delar av hållbarhetsarbetet och dess organisatoriska struktur kan komma att kodifieras genom lagstiftning. Mot bakgrund av den aviserade lagstiftningen anser utskottet att det finns skäl att särskilt överväga om frågor som rör rådets struktur, organisatoriska ställning och ansvarsfördelning bör regleras eller förtydligas.

 I mandatet framgår att rådet under mandatperioden särskilt ska arbeta för ”konkret handling för att uppnå målen till 2030”. Utskottet anser att ett ökat fokus på konkreta åtgärder är helt nödvändig för att stärka trovärdigheten och förankringen i hållbarhetsarbetet. Utskottet erfar att det finns en uppfattning om att hållbarhetsarbetet präglas av bristande konkretisering, vilket riskerar att leda till minskat engagemang eller passivitet bland medaktörer. Kritiken mot flummigt blomsterspråk är tydlig bland flera aktörer. Enligt utskottets bedömning gäller denna risk särskilt privata aktörer och kommuner, där resurserna ofta är begränsade och behovet av tydlig praktisk nytta är stort. Utskottet framhåller därför vikten av att hållbarhetsarbetet i ökad utsträckning kopplas till konkreta verktyg och åtgärder som samtidigt kan främja samhällsutveckling, näringslivets konkurrenskraft och hållbar utveckling. Sådana insatser bedöms kunna skapa incitament för ett mer aktivt deltagande samt bidra till att fler aktörer engagerar sig i hållbarhetsagendan.

Utskottet konstaterar att landskapsregeringen sedan år 2022 har valt att koppla Ålands arbete för hållbar utveckling och den så kallade ”Everyone Can Flourish”-modellen till ambitioner om att bidra till global fred. Utskottet noterar att sambandet mellan Ålands självstyrelsepolitiska verktyg och möjligheten att påverka internationell fredsutveckling framstår som otydligt och endast i begränsad utsträckning konkretiseras i meddelandet. Utskottet har erfarit att det råder en övergripande frustration från fältet om att just denna tonvikt på att ”alla kan blomstra”. Det är en slogan, menar många, som blivit en glansbild över något Åland inte kan stå för och skapat en flummighet över hela arbetet och det är något som i sin tur hämmar konkretism och det praktiska hållbarhetsarbetet.

Vidare noterar utskottet att landskapsregeringen under 2025 har initierat ett internationellt nätverksprojekt tillsammans med ett antal internationella organisationer och akademiska aktörer. Utskottet efterlyser en tydligare redogörelse för projektets praktiska innehåll, finansiering, ansvarsfördelning, kostnader, resursanvändning och förväntade resultat kopplade till projektet samt dess internationella aktiviteter. Det framgår inte vilka konkreta effekter projektet förväntas få för Åland och det åländska samhället.

 Utskottet anser vidare att det finns anledning att förhålla sig återhållsamt till att göra det 2025 initierade ”Everyone Can Flourish” till ett centralt inslag i Ålands externpolitik innan modellen har utvärderats närmare och dess konkreta mervärde tydligare kunnat påvisas. Det här tyckte finans- och näringsutskottet innan den nu uppkomna upphovsrättstvisten som går att ta del av i dagens media och kommit allmänheten till kännedom.

 Utskottet konstaterar att utvecklings- och hållbarhetsarbetet till vissa delar präglas av fokus på visionära formuleringar och berättande framställningar. Utskottet bedömer därför att det finns ett värde i att i högre grad betona konkreta åtgärder, praktiska lösningar och tydligt mätbara resultat. Utskottet erfar att ett konkret och verksamhetsnära angreppssätt tenderar att i större utsträckning engagera och motivera aktörer att delta i utvecklings- och hållbarhetsarbetet än vad ett alltför omfattande fokus på övergripande gör.

 Talman! Utskottet anser att ett hållbart samhälle utgör en förutsättning för såväl näringslivet och ekonomin som för den sociala utvecklingen på Åland och därför inte enbart bör betraktas som en kostnad. Ett långsiktigt hållbarhetsarbete som förenar miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet kan stärka samhällsgemenskapen, främja jämlikhet och delaktighet samt bidra till invånarnas trygghet och välbefinnande. Samtidigt stärker ett hållbart samhälle Ålands attraktionskraft, konkurrenskraft och långsiktiga utvecklingsförutsättningar. Utskottet bedömer därmed att utvecklings- och hållbarhetsagendan utgör en ändamålsenlig plattform för arbetet mot ett långsiktigt hållbart Åland.

Samtidigt är ålänningarna inte dumma. Ser man på ett matlagningsprogram så framkommer hållbarhet, ett reseprogram lyfter hållbarhet, ett husrenoveringsprogram lyfter hållbarhet. Hållbarhet har blivit en naturlig del av de flestas livsstil. Är du företagare idag finns ett stort mervärde i att erbjuda hållbara tjänster. Hållbarhet är en stor konkurrensfördel. Hållbarhet är en megatrend där du som konsument idag kan göra aktiva val för att vara hållbar. Marknaden å sin sida har via lagstiftning och förändrade krav gett oss konsumenter allt fler hållbara produkter. Med det sagt, hållbarhetsbehovet och medvetenheten hos individen finns där, varje dag. Därför vanskligt att påföra hållbarhetsagendan i sig för mycket betydelse när det kommer till förändrade mönster i det åländska samhället.

Utskottet anser samtidigt att det strategiska hållbarhetsarbetet fortlöpande bör utvecklas och anpassas. För att säkerställa att hållbarhetsagendan leder till konkreta och mätbara resultat krävs enligt utskottets mening ett tydligare fokus på prioriteringar, praktisk genomförbarhet, uppföljning och konkret nytta. Ett hållbarhetsarbete som präglas av tydlighet, ansvarstagande och konkretism bedöms ha bättre förutsättningar att upprätthålla förtroendet för arbetet och främja ett fortsatt brett engagemang bland samhällets olika aktörer.

Utskottet har gjort en utvärdering av det strategiska utvecklings- och hållbarhetsarbetet, och betänkandet kan ses som en grund för det fortsatta arbetet fram till 2030.

Utskottet bedömer att det centrala framöver är att stärka hållbarhetsarbetets genomslag genom en tydligare kursändring närmare fältet och det praktiska genomförandet. Samhällsutvecklingen mot ökad hållbarhet sker redan i många avseenden fortlöpande genom förändringar inom näringsliv, offentlig verksamhet och civilsamhälle. Därför är det angeläget att hållbarhetsarbetet är tydligt och drivs på ett ändamålsenligt, effektivt och resultatinriktat sätt. Kursändring behövs och det snabbt, för det är inget självändamål att bibehålla hållbarhetsagendan om intresset ändå inte finns naturligt ute bland alla aktörer.

Talman! Ett utskotts funktion är en av demokratins och parlamentets grundpelare. Det ska vara högt i tak och en person eller organisation som blir kallad till ett hörande till utskottet ska veta att det betyder något, och att det hörandet gör skillnad och därför har utskottet en skyldighet att höra även kritiska röster kring ett ärende. Det handlar inte enbart om respekt för en enskild hörande eller organisations åsikter. Det handlar om att få balans. När ett utskott blir en gummistämpel och tyst, då är Åland illa ute. Då är vårt parlament inget parlament längre, utan något annat. Kring detta betänkande hade vi höranden; från näringsliv, kommuner, organisationer, förvaltningen och den tredje sektorn. Den massiva kritiken från flera håll mot hur arbetet med utvecklings- och hållbarhetsagendan fungerar idag överraskade mig negativt. Jag skulle säga att kritiken på många sätt var omfattande, inte p.g.a. ett ifrågasättande av hållbarhetsarbetets betydelse. Kritiken låg mot hur dagens arbete gällande hållbarhetsagendan på många sätt riskerar helheten och betydelsen av densamma.

Ett axplock av de kritiska synpunkterna; Tystnadskultur - Flummigt blomsterspråk - För lite verkstad - Får inte bli en intern verkstad för landskapsregeringen -Rådet uppfattas som elitistiskt - Inte nära folket - Känslan av luftslott - Mest diskussion - För lite konkretism - Ett misstag att inte ta med ekonomin 2014 - Otydlig organisation - Svårt att komma med kritik – Diskussionsklubb - Flummigheten skadar helheten – Tappat sin relevans ute på fältet.

I grunden var samtliga höranden övertygade om vikten av hållbarhetsarbete, men att dagens arbete behöver förändras, konkretiseras och bli mer jordnära. Hållbarhet är en megatrend, det är konstigt om Åland står utanför, men att fortsätta som idag är inget hållbart alternativ.

Ur detta perspektiv ska utskottets betänkande läsas och förhoppningsvis tas betänkandets innehåll emot på ett konstruktivt och framåtsyftande sätt.

Talman! Lagtingsledamot Wille Valve har lämnat in en reservation till betänkandet och lagtingsledamot Andreas Kanborg har även lämnat in en reservation till betänkandet.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 3/2025-2026 för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom. Tack, talman!

Talman!

Nu hänger inte ledamot Anders Holmberg med. I sitt anförande nämner utskottets ordförande John Holmberg, utvecklings- och hållbarhetsrådets möte den 11 februari. I betänkandet saknas uppgifter från detta möte. Har utskottet begärt ut mötesprotokollet? Om inte så har jag protokollet här.

I protokollet står det att rådet har beslutat att utse huvudsekreteraren för en period om fyra år, fram till rådets första ordinarie möte år 2030, alltså 4 år till.

Är detta något som finans- och näringsutskottet ordförande kände till vid utskottsbehandlingen?

Tack, ledamot Anders Holmberg. Jag förstår inte riktigt. Vi kände till det här och fick ut samma information som ledamoten Anders Holmberg.

Vi har förstått under processens gång, att detta kommer att kodifieras, precis som jag nämnde i mitt anförande. Vi har sett att det finns en viss brist i processen fram till nu. Så vi får hoppas att det är något som tar steg framåt även där.

Talman!

Jag är mycket förvånad över att det inte har kommit till min kännedom att finans- och näringsutskottet har haft dessa uppgifter. Det är anmärkningsvärt.

Den här tjänsten bara fortsätter, den kanske borde utannonseras. Det känns som om man bara stämplar vidare och att tjänsten fortsätter utan att det finns en ordentlig diskussion. Det är lite märkligt. Den här förlängningen har inte förankrats i Ålands lagting och bland alla politiska partier. Jag undrar hur det arbetet ska fortgå. Det verkar som att finans- och näringsutskottet kanske inte har dykt ner i detta riktigt ordentligt. Det är min känsla i alla fall.

Jag är förvånad, särskilt med tanke på att protokollet inte har varit till kännedom i finans- och näringsutskottet.

Tack, talman!

Ledamot Anders Holmberg, utskottet går inte in och gräver i anställningar och liknande. Vi ser på strukturen, och det är också det vi har lyft fram i vårt betänkande. Vi har fått information om att det kommer att ske förändringar kring den processen i framtiden.

Jag vill inte ge några kommentarer, för vi i utskottet kan inte bedriva personalpolitik och ännu mindre här i salen.

Tack, talman!

Det står att den totala kostnaden för det här projektet skulle vara 2,7 miljoner. Det är bara de kostnader som syns på regeringskansliet. Det är viktigt att betona att det endast är dessa kostnader som redovisas. Det finns mängder av kringkostnader kopplade till det här projektet.

Hela bärkraftsprojektet finansieras också genom offentligt stöd för att kunna fortgå. Landskapsregeringen har under den här mandatperioden anställt en hållbarhetskoordinator som är ansvarig för att hantera detta. Det är inte huvudsekreterarens uppgift. Det finns mycket fler kostnader som inte tas upp här. Vi pratar om flera miljoner, antingen 3 miljoner eller 2,7 miljoner. Men det finns betydligt fler kostnader som är dolda utöver detta.

För att inte tala om all den byråkrati som krävs av landskapets tjänstemän, bara för att klara av att uppnå de här policymålen.

Ledamoten pratar om konkretism. Jag skulle vilja veta: Kan ledamoten ge ett enda exempel på vad de här 3 miljoner euro har lett till för det åländska samhället, förutom ett extremt dyrt dokument?

Tack, talman!

Tack, ledamoten Wikström. Nej, jag tänker inte gå in och värdera här från talarstolen vad de 2,7 miljonerna har gett i konkreta resultat. Det tänker jag inte göra.

Vi fick ett tydligt medskick till utskottet i remissdebatten, som hade mycket fokus på kostnadsaspekten. Vi har försökt bena ut detta, men det är inte så lätt, eftersom vissa kostnader inte är helt svart eller vitt.

Vi gjorde i alla fall ett försök, och 2,7 miljoner, det kan vi stå för. Men jag kommer inte att göra någon värdering av vad det har lett till under de här tio åren. Det kommer jag inte att göra.

Jag tror att skattebetalarna undrar över att vi nu har spenderat nästan 3 miljoner euro på det här projektet. Ledamoten kan inte ge ett enda konkret exempel på vad det har lett till för resultat. Finns det någon tydligare definition av slöseri med skattemedel än detta? Det kan man verkligen fråga sig.

Det enda jag kan nämna är det här policydokumentet. När vi hörde om det nya "Everyone can Flash", som tydligen är något slags plagiat, framkom det även problem som vi har sett i nyheterna. Vi vet att det ökar byråkratin för landskapets tjänstemän, och att ingen egentligen vill ha det här. Ändå kommer finans- och näringsutskottet med en slutsats om att de mer eller mindre ska fortsätta, trots viss kritik. Det är inte bra.

Tack, talman!

Jag skulle säga att detta betänkande är väldigt kritiskt. Jag tycker att vi från utskottets sida är ganska tydliga med att vi vill se en kursförändring, och en ganska kraftig sådan. Att utskottet anser att allt ska fortsätta som förut, det stämmer inte. Jag har vid ett flertal tillfällen läst upp texter från betänkandet som på ett mycket tydligt sätt ropar efter förändring och kursändring. Att utskottet tycker att det ska fortsätta som tidigare stämmer överhuvudtaget inte.

Jag har heller inte stått här och sagt att jag inte kan diskutera vad dessa 2,7 miljoner har använts till, men jag säger att jag inte tänker göra det, eftersom det i sig skulle leda till en diskussion. Jag förstår ledamoten Wikströms kritik.

Tack, talman!

Det är lite glädjande för egen del måste jag säga. Jag får hoppet åter för Åland när jag hör vad de hörande har sagt när de har varit hos finansutskottet. Det ligger helt i linje med vad jag själv har påpekat om den här agendan.

Men en sak som intresserar mig är att någonstans i början av utskottsordförandens anförande, nämner han upphovsrättstvisten kring blomstringen. Den skulle kunna vara till fördel för Åland på något sätt. Han lovar att återkomma till det senare i anförandet, men jag hörde aldrig någon mer förklaring till det.

Tack, talman!

Tack ledamot Egeland. Jag återkom nog ett par gånger, men det var kanske lite luddigt.

En stor kritik från fältet har varit att det finns för mycket blomsterspråk och att det känns för flummigt. Det blir mer som en diskussionsklubb än konkret handling, särskilt för näringslivet och kommunerna som har begränsat med tid att avsätta för detta. Man vill ha någon form av verkstad ur det hela; man vill ha mer praktiska handlingsmoment. Jag tror att om man kommer bort från blomsterspråket och hela den biten, så har man lättare att nå den nivå som flera av aktörerna efterlyser.

Därför menar jag att detta inte behöver vara något negativt. Tvärtom tror jag att det kan bli en positiv kursändring för hela hållbarhetsarbetet och engagemanget.

Tack, talman!

Då förstår jag. Tack så mycket!

Jag läser här ur utlåtandet: "Som ett exempel skulle landskapsregeringen överväga att utveckla funktioner i form av hållbarhetslotsar, vars uppgift redan är att bistå aktörer i det praktiska hållbarhetsarbetet och främja samverkan mellan olika samhällssektorer." Det låter ju inte direkt som något som ordförande Holmberg har diktat ihop. Men i och med att han är ordförande för utskottet som har kommit med det här betänkandet, så vill jag ändå ge honom möjligheten att försvara den skrivningen. Berätta för ålänningarna vad det är dessa hållbarhetslotsar faktiskt ska göra med sitt utvecklade arbete! Vad har de gjort idag? Vad har ålänningarna tjänat på att ha dessa hållbarhetslotsar? Vad kan vi förvänta oss i framtiden?

Tack, talman!

Det vi diskuterade i utskottet angående hållbarhetslotsar var att det är en uppskattad del av vårt hållbarhetsarbete. Både näringslivet och kommuner har uttryckt att detta är positivt. När vi hörde hållbarhetslotsfunktionen fick vi också en inblick i vad som sker och hur en dag kan se ut, och vi tyckte att det lät bra.

Finns det då en efterfrågan från fältet på detta så är det något som är praktiskt vettigt att göra, och det tar bort blomsterspråket och det som kan uppfattas som lite otydligt eller "flummigt". Det är en praktisk del av hållbarhetsarbetet. Om det ska vara en hållbarhetslots kopplad på det sätt som det är idag, eller om det går att göra på ett annat sätt via (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag tänkte uppehålla mig kring dagens rubriker i medierna och ställa den enkla frågan: När fick Ålands landskapsregering kännedom om att UN-Habitat drar sig ur den internationella satsningen? När kom detta till kännedom, och hur ligger det till med The Human Flourishing Program och Focus International, som också har nämnts som samarbetspartners internationellt?

Tack, talman!

Tack ledamot Kanborg. Jag kan inte säga när landskapsregeringen blev varse om det här. Det har jag faktiskt ingen aning om.

När vi behandlar det här ärendet i utskottet i maj och juni så hade vi frågetecken kring dessa saker. Men det var ingenting som vi kunde lyfta mer än vad vi har gjort i det här betänkandet.

Det är ett lustigt sammanträffande att samma dag som vi behandlar det här i lagtinget så briserar den här nyheten. Jag vet inte vad det beror på, men så är det i alla fall. Det är väl en tillfällighet.

Tack, talman!

Jag tror ju föga att det är en tillfällighet. Jag informerade ju flera av utskottets medlemmar om detta i torsdags, eftersom jag har fått informationen. Enligt min information så har Åland har haft kännedom om detta i ett par månader utan att offentliggöra det för Ålands lagting som har behandlat det här. Det är absolut inte bra.

Tack, talman!

Är det så som ledamoten Kanborg säger så då är det inte riktigt bra. Det måste jag hålla med om. För det har ju funnits tid att kommunicera det här med finans- och näringsutskottet. Vi har nog under behandlingen ställt frågor kring det så att det har funnits möjligheter att vara tydlig där, men nu är det som det är.

Talman!

Den bild som utskottets ordförande målar upp av dels de hörande vi har haft i utskottet, samt diskussionen kring hela hållbarhetsarbetet och delvis presentationen av betänkandet, känner jag inte igen. Det är inte korrekt att påstå att vi alla skulle vara överens om att det här är så dåligt och uselt, och att ingen skulle ha sagt något positivt om hållbarhetsarbetet. Många har faktiskt lyft fram vikten av hållbarhetsarbetet och arbetet med agendan under de många år som har gått.

Det är många som har betonat vikten av utveckling, men inte bara inom ekonomins område. Jag har accepterat den här bilden eftersom det är finans- och näringsutskottet som arbetar. Men jag kan inte för mitt liv förstå hur man bara kan prata om pengar och tillväxt, utan att också diskutera visioner, idéer och drömmar om framtiden.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Fellman. Jag står för vartenda ord jag sade här från talarstolen.

Jag vet inte om ledamoten Fellman var närvarande eller hade andra uppdrag under något av mötena, men de hörande, speciellt inledningsvis i den här processen i utskottet, var väldigt tydliga. De poängterade att de på inget vis är emot hållbarhet och att de vill ta ansvar för det. Det handlar snarare om själva strukturen och hur arbetet fungerar idag. Det måste vi som utskott våga ta emot.

Och om vi inte gör det, för vem sitter vi här egentligen? Det handlar också om det bristande engagemanget och den uppgivenhet som finns, där man tycker att det är en diskussionsklubb med lågt i tak och en tystnadskultur, måste vågas lyftas. Det är väl det som är vår uppgift här i lagtinget, som jag förstår det.

Vi har som uppgift att utvärdera den här hållbarhetsagendan, men det kommer att komma andra anföranden från mina utskottskollegor. (… taltiden slut).

Jag tycker att det är under ledamoten Holmbergs värdighet att antyda att jag inte skulle ha gjort mitt jobb eller att jag inte vet vad utskottet sysslar med.

Vi har inte samma uppfattning om betydelsen av det arbete och de resultat som har uppnåtts under de många år som hållbarhetsagendan har funnits.

Det är viktigt att påpeka att ingenting kan stelna i sina former; vi måste fortsätta att utveckla saker. Men det som vi pratar om här nu, som utskottsordföranden presenterar, är bilden av något som nästan har havererat, och den bilden håller jag inte med om.

Tack, talman!

Det står ledamot Fellman helt fritt att inte hålla med om det. Men vi kan inte skriva in saker i ett betänkande som vi inte har tagit del av under ett utskottsmöte. Vi kan inte ha åsikter om hur saker och ting ska vara, baserat på våra egna uppfattningar.

Jag har aldrig sagt att ledamoten Fellman inte vet vad hon pratar om eller något dylikt. Jag sade att inledningsvis, när vi hade hörande från tredje sektorn och näringslivet, så kom det väldigt tydliga åsikter. Jag vet inte om ledamoten Fellman deltog i det mötet eller hade ett annat uppdrag. Det var det jag sa, och jag står för vartenda ord jag yttrade.

Tack, talman!

Jag reagerar också lite på utskottets ordförandes plötsliga sammanfattning av de kritiska åsikterna som vi har fått ta del av under hörandet. Jag tyckte att det var ett lite annorlunda grepp. Det lät nästan som att ordföranden använde det som ett alibi för att själv uttrycka sina egna åsikter om saker och ting.

Om man ska gå ut här och berätta vad folk har sagt under hörandet, vilket jag ifrågasätter om man bör göra, borde utskottets ordförande också ha nämnt att det fanns hörande som underströk vikten av att arbeta strategiskt med dessa frågor. Till exempel när det gäller förhållandet till näringslivet, där det är viktigt att näringslivet vet vad som gäller, istället för att politiken ändrar riktning från dag till dag. Man ska kunna se lite längre fram och veta vad som gäller.

Hur ser ordförande på det? Nog fanns det ju också i det strategiska angreppssättet bland hörande som betonade vikten av detta.

Talman!

Tack, ledamoten Röblom. Jag var väldigt tydlig med att säga att ingen ifrågasätter betydelsen av hållbarhetsarbetet. Alla vill verkligen bidra till det. Det finns ett positivt nätverkande som många ställer sig bakom. Men de kritiska rösterna har varit omfattande, och det måste vi vara ärliga med. Vem försöker vi lura? Det är bättre att vi erkänner att vi behöver göra något för att engagemanget ute i fält och bland aktörerna ska bestå. Det är en väsentlig punkt.

Det har funnits en oro för att detta kan sluta med att det blir en intern verkstad för landskapsregeringen. Det kan väl aldrig vara syftet med hela projektet?

Herr talman!

Jag håller med om att man ska kunna granska och förändra arbetssätt. Men jag tror att det är avgörande att vi i diskussioner och beskrivningar inte slänger ut barnet med badvattnet. Vi behöver det strategiska arbetet. Det finns ett värde i detta som kanske inte går att sätta i exakta euro, vilket utskottet också konstaterar.

Vad är värdet av att tänka mer långsiktigt? Vad är värdet av nätverkande? Vad är värdet av de strategiska diskussioner som förs mellan sektorer? Det är kärnan i detta. Vi får inte uttala oss på ett sätt som antyder att vi ska överge det strategiska arbetet och bli konkreta på fel sätt. Den konkreti vi ska uppnå måste hänga ihop med de strategiska, långsiktiga planer och processer som vi driver.

Tack, talman!

Jag är rätt förvånad över den här reaktionen som kommer från vissa replikanter. Jag kan förstå att vissa aktörer är frustrerade, särskilt de som under flera år har försökt påtala behovet av förändring. Ledamoten Röblom har själv varit en väldigt engagerad politiker, inte minst i dessa frågor. Jag är förvånad över att man inte på ett mer ödmjukt sätt kan ta emot den här stafettpinnen som betänkandet ger, och som de hörande har bidragit med.

Jag tror att jag var tydlig med att säga att det är viktigt att de kommer fram, att det inte bara blir en glansbild. De allra flesta i salen vet att hållbarhetsarbete är bra och viktigt, men arbetet i sig behöver förändras. Annars riskerar det att bli ett så lågt engagemang att det bara blir en intern verkstad för det offentliga och landskapsregeringen.

Talman!

Det är ett väldigt vasst betänkande som finans- och näringsutskottet levererar, och det kan man inte komma ifrån. Jag tror, precis som utskottets samlade majoritet skriver, att utvecklings- och hållbarhetsagendan behövs. Men den behöver tyglas upp nu. Det håller på att bli en stat i staten, och så kan vi inte ha det.

Det behövs mer konkreta åtgärder. Vi behöver fler mätverktyg, mer analyser och, som jag alltid efterfrågar, den sociala hållbarheten och den är svår att mäta, det vet jag. Men ändå blev jag nästan förvånad när det var ledamöterna från oppositionen som hade en avvikande mening. Jag tänkte att det här har nog Liberalerna och Socialdemokraterna gjort med tanke på hur starka skrivningarna är, men så var inte fallet.

Jag tycker att det är ett bra arbete som utskottet har gjort.

Jag kan förstå att det är svårt att mäta och att ledamoten talar om blomsterspråk när det gäller de sociala sidorna av hållbarhet.

Det är svårt att hitta mätverktyg. Men inom det område som jag arbetar med, som omfattar hållbarhetsarbete, grön omställning, vindkraft, solkraft, minskning av energi, minskad bränsleåtgång och cirkulär användning av byggmaterial, är mycket av detta faktiskt mätbart.

En del av det här hållbarhetsmeddelandet var också det klimatmeddelande som gavs till lagtinget. Hur har utskottet behandlat det och de verkligt stora konkreta mål som anges när det kommer till hållbarhet?

Tack, talman!

Tack, minister Gunell. Vi har inte gått in i detalj på klimatmeddelandet, det har vi inte gjort, utan vi har sett på hållbarhetsagendan med andra ögon. Det vi fick till livs från remissdebatten, låg speciellt som underlag för hur vi lade upp arbetet.

Vi har också tagit hänsyn till det missnöje som finns bland många aktörer ute på fältet. Det blev en tonvikt när vi ringade in hur vi skulle strukturera upp det här betänkandet, och det fick också ett rätt stort fokus.

Det råder inget tvivel om att minister Gunells ansvarsområde är ett praktexempel på där klimatarbete och miljöarbete går att mäta väldigt tydligt. Absolut, det kan jag hålla med om.

Det är en del av hållbarhetsarbetet det också, där det är väldigt lite blomsterspråk och mycket konkret. Det är synd att man har varit lite enögd och inte valt att se hela perspektivet från utskottets sida.

Jag skulle vilja att man tittar på vad hållbarhetsagendan har kostat Åland, men också vad den har sparat för Åland. Den frågan tycker jag skulle vara av större värde, eftersom få ställen har etablerat en så bra arena för näringslivet, tredje sektorn, landskapsregeringen och kommunerna att träffas på regelbunden basis och diskutera stora strategiska frågor för Ålands räkning.

Tack, talman!

Tack, minister Gunell. Jag märker att det är ett ömtåligt ämne, så jag tänker inte gräva djupare i det just nu.

Men jag kan bara konstatera att det som minister Gunell nämnde, nämligen diskussionsarenorna och nätverksmöjligheterna, absolut har varit bra. Just där ligger en stor del av kritiken, det blir inte tillräckligt konkret. En person som kommer från näringslivet eller från en kommun har begränsat med tid att investera i saker som inte leder någonstans och som kan ge någon form av nytta. Det är där kritiken ligger, och det handlar inte om hållbarhetsarbetet i sig eller dess betydelse på något sätt. Tvärtom, vi har fått väldigt positiv feedback. Det har inte förekommit några så kallade "foliehattarna" som har varit kritiska av den orsaken, utan snarare strukturen kring det. Jag hoppas att vi kan gå vidare på ett konstruktivt sätt.

Talman!

Medan åländska företagare drunknar i blanketter, ökade kostnader och en administration som sväller snabbare än ekonomin, sitter Ålands lagting, finans- och näringsutskottet och ägnar otaliga timmar åt ett hållbarhetsmeddelande med vackra slogans.

Näringslivet ropar efter konkreta åtgärder. Man vill ha enklare regler, snabbare processer, lägre administrativa kostnader och bättre konkurrenskraft. Vad får man? Floskler. "Alla kan blomstra i ett bärkraftigt samhälle, på fredens öar." Det låter säkert fantastiskt på seminarier och i glättiga broschyrer, men i verkligheten är det ingen som betalar räkningen med den slogan. Nämnas kan att efter detta kom regeringen med ett tillväxtmeddelande. Men ordningsföljden visar nog på en skev prioritetsordning.

Det här har gått från att ursprungligen ha varit en vettig vision till att bli ett elitistiskt projekt skapat av politiker för politiker som sitter och producerar värdeord åt varandra, medan verklighetens Åland försöker hålla näsan ovanför vattnet.

Samtidigt pågår den politiska teatern. Man godhetssignalerar i ärende efter ärende från talarstolarna och pratar om inkludering, öppenhet och moderna värderingar. Men i grunden bygger modellen på blomstringsindex och teorier framtagna av en person vars egna åsikter är långt ifrån okontroversiella ur förespråkarnas normala retorik. Det är ganska fascinerande egentligen. Man säljer in det som någon form av moralisk kompass, men när man granskar idéerna bakom kulisserna blir plötsligt bilden mindre polerad. Det gömmer man bort i en kort, broderad mening i utskottets betänkande.

Man predikar hållbarhet med nästan religiös övertygelse, samtidigt som Åland själv långt ifrån lever upp till de egna målen. Fasaden är välputsad, men den spricker snabbt när man börjar granska vad som faktiskt har levererats inom ramen för detta arbete. Det är ett arbete som i snitt har kostat ålänningarna minst 245 000 euro i år. Jag säger minst, för det framkommer även tydligt i betänkandet att det finns gott om kostnader som inte ens kan beräknas. Transparens brukar vara ett ledord, men här är det tydligt att den saknas.

Målen i sig är goda. Ingen motsätter sig ansvarstagande, miljöhänsyn eller hållbar utveckling långsiktigt. Problem är hur arbetet bedrivs; det är tunt och saknar förankring i det åländska samhället. Ingen motsätter sig rent vatten, utrotad fattigdom eller minskad miljöbelastning. Men arbetet måste ske löpande som en naturlig och integrerad del av det dagliga arbetet, inte i diskussions- och kaffeklubbar som saknar både mandat och medel.

Detta projekt har blivit överbyråkratiserat, okonkret och svävar i molnen utan markkontakt. Man mäter och rapporterar och producerar dokument i en takt som har blivit ett självändamål. Men var är de faktiska resultaten? Var är mervärdet för de vanliga ålänningarna? Var är reformerna som stärker företag, jobb och privatpersoner? Utan dessa blir inte samhället hållbart. Det är fundament för arbete och bärande för vår välfärd, en välmående ekonomi och välmående företag. Utan dessa faller vår välfärd, och hållbarheten faller med den.

Men det är klart, det är lätt att signalera godhet med stora ord. Där är bristen, man är upptagen med att framstå som god, istället för att kavla upp ärmarna och faktiskt skapa ett samhälle som fungerar i praktiken efter de mål man satt upp. Vi behöver mindre sloganproduktion och mer verkstad. Vi måste våga erkänna att en vision som från början var god har fallit platt.

Talman! Det är dags att begrava den här agendan. Loket har skottat på för mycket kol för att minska farten och rädda vad som är kvar efter urspårningen. Ta nya tag med seriösa metoder om ni menar allvar.

Jag kommer att ta min reservation till omröstning, talman, även om jag vet att det är en förlorad omröstning, men det är en viktig markering att nu är det slut med förslösad symbolpolitik. Tack, talman!

Det skulle vara intressant att höra från ledamoten Kanborg vilka de seriösa metoderna är. Obunden Samling har gjort det till sitt varumärke att komma med oerhört nedbrytande, destruktiv och negativ kritik av allt som har med idéer, visioner och tankar att göra, utan att presentera ett enda exempel på hur man ska göra istället.

Jag har lyft fram i flera diskussioner i utskottet det faktum att Mariehamns stad, genom sitt hållbarhetsarbete grundat i hållbarhetsagendan, har sparat otroligt mycket pengar genom att ändra sina arbetsmetoder. Att energieffektivisera och demokratisera har lyft fram dessa mål på olika sätt och integrerat dem i sin verksamhet. Detta är konkreta resultat av en politisk process som började för många år sedan, där oerhört många människor har varit engagerade. Men tydligen har detta inget värde överhuvudtaget.

Tack, talman!

Lagtinget och landskapsregeringen har stora möjligheter att arbeta utan diskussionsklubbar. Vi kan ändra våra miljöskyddslagar, inrätta nya naturskyddsområden, restaurera våra vattendrag och återskapa våra våtmarker. Exemplen är många. Det är bara att sätta igång utan att dricka kaffe.

Är det så att Obunden Samling på sina möten sitter och skriver listor på saker som ska göras utan att prata med varandra, utan att fundera på vilket samhälle man vill se i framtiden eller hur man vill säkra för sina barn och barnbarn att de ska kunna ha rent vatten och jobb i framtiden?

Pratar man aldrig inom det partiet om idéerna som ska driva samhället framåt, utan bara om någon slags mjölk- och brödlagstiftning? Om så är fallet, skulle jag gärna vilja höra konkreta exempel på hur man ska göra det, utan att först tänka igenom tankarna.

Tack, talman!

Vi ska gå tillbaka lite till mitt anförande. Jag pratar om mandat. De här diskussionsklubbarna saknar både mandat och medel.

Däremot, när Obunden Samlings lagtingsgrupp sitter och diskuterar, har vi ett mandat. Där kan vi återkomma till lagtinget via skuggbudgetar, motioner och andra forum. Det är alltså mandatet som skiljer oss åt.

Tack, talman!

Ledamoten Kanborg har ett ivrigt anförande här om hållbarhetsagendan och hur onödig den är egentligen. Jag uppfattade att vi hade en ganska tydlig åsikt som kom fram, det finns skäl att förbättra metoderna och strategierna, men att helt lägga ner arbetet är inte något som jag har hört från någon.

Det jag tycker är viktigt att påpeka är att trots att vi kanske överväger att lägga ner agendan, så fortsätter omvärlden att arbeta med dessa frågor. De kommer att fortsätta utveckla strategier för att bli mer oberoende av fossila bränslen och minska utsläppen.

Vad tycker Obunden Samling? Ska vi stanna kvar i historien, där vi vet hur det var, eller ska vi sträva mot en framtid som förmodligen är mer hållbar?

Tack, talman!

Jag är helt säker på att det politiska arbetet med att minska utsläpp, skydda vår miljö och utrota fattigdom kommer att fortsätta även utan den här agendan. Det är mitt korta svar.

Det kostar bara pengar från en samling som inte har ett mandat. Det är fortfarande det som kretsar kring detta. Det är en kaffeklubb och det är bortkastade pengar.

Å andra sidan lyfter ledamoten Kanborg fram att hållbarhetsarbete är viktigt. Det behöver dock bli mer konkret, och det finns speciella metoder som vi bör sträva efter.

En av de största metoderna vi har implementerat här på Åland för att främja hållbarhetsarbetet är elektrifieringen, både av bilflottan samt att underlätta infrastrukturen för detta. Dessutom har vi den kommande elektrifierade skärgårdstrafiken, om vilken vi ännu inte har så mycket information. Jag noterar att ni har varit emot detta. Jag förstår inte riktigt varför.

Om vi genomför stora förändringar, verkar det som att det inte är bra, men samtidigt finns det andra åtgärder som vi borde vidta. Det blir tyvärr lite otydligt.

Tack, talman!

När det gäller elektrifieringen av skärgårdsflottan efterlyste vi ett teknikneutralt val. Det innebär att entreprenören själv får välja sitt utsläppsfria framdrivningssätt. Om det ska vara HVO 100, e-metan eller elektrifiering är helt upp till entreprenören. Politiken ska hålla tassarna borta från detta.

Tack, herr talman!

Ibland när jag lyssnar på Obunden Samling, särskilt när vi diskuterar viktigt strategiskt arbete, får jag nästan känslan av att ni förespråkar en fördumning av politiken. Vi ska alltså inte satsa tid och resurser på att skapa forum för dialog med näringslivet, kommunerna och den tredje sektorn. Vi ska inte ha långsiktiga planer, där vi alla kan arbeta mot gemensamma mål. Ni föreslår att vi bara ska lägga ned allt och börja jobba väldigt praktiskt.

Men det finns många exempel på hur man arbetar på det sätt som ledamoten Kanborg förespråkar. Ofta ser vi att den ena handen motarbetar vad den andra handen gör. Detta kan ske inom landskapsregeringens egna väggar, där man ger stöd åt en åtgärd som förvärrar tillståndet för Östersjön, samtidigt som man i andra hand ger stöd för att förbättra läget för Östersjön. Det är så det blir när man inte arbetar strategiskt.

Hur vill Obunden Samling att vi ska arbeta om vi inte jobbar strategiskt?

Tack, talman!

Som ledamoten Röblom säger, kan man diskutera på olika sätt i olika forum. Så fungerar också det här arbetet. Det finns ett antal olika arbetsgrupper som arbetar helt skilt från varandra och inte diskuterar helhetslösningen.

Jag föreslår att vi lyfter in detta i landskapsregeringens ordinarie arbete istället. Då finns det ett forum för diskussion, vi har plenum. Det är viktigt för landskapsregeringen att arbeta med praktiska beslut. Ur utvecklings- och hållbarhetsagendans arbetsgrupper finns det inget mandat.

Tack, herr talman!

Detta belyser också Obunden Samlings syn på och engagemang för olika frågor. De saknar mandat. Ta till exempel gruppen för hållbara storföretag, som har varit aktiv under min tid. När jag satt i landskapsregeringen träffade vi dem återkommande för att höra hur de ser på utmaningarna. Vad är deras input? Hur arbetar de? Hur tycker de att vi ska jobba? Det var direkt kommunikation med landskapsregeringen.

Det är klart att de inte har ett politiskt mandat, men storföretagen har en viktig roll i samhället. Vad menar Obunden Samling med detta? Det jag har sett som mest konkret från nätverket är att olika grupper diskuterar och kommer överens om prioriteringar som vi borde föra fram. Dessa prioriteringar framförs sedan till exempel till landskapsregeringen.

Det handlar om att arbeta underifrån och upp, och inte bara ovanifrån och ner. Obunden Samling verkar istället tala för mindre demokrati.

Tack, talman!

Det här är ganska spännande. Utan utvecklings- och hållbarhetsagendans grupper tror ledamoten Röblom inte att storföretagen skulle ha tagit kontakt med landskapsregeringen och framfört sin vilja. Det finner jag som mycket, mycket osannolikt.

Tack, talman!

När ledamoten Kanborg håller sitt anförande är hon kritisk till hur mycket pengar som har lagts på hållbarhetsarbete och hållbarhetsagendan över tid.

Om man ser tillbaka tio år var det ett stort engagemang när denna agenda infördes. Tiderna var sådana och jag tror att det arbete som har gjorts har varit viktigt för att samla hela Åland under samma tak och formulera de visioner och mål som har blivit internationellt erkända. Jag är inte beredd att säga att det arbetet har varit bortkastat.

Däremot springer tiden alltid ifatt, och vi har i dag vårt budgetramverk och så vidare. Det behöver så klart vägas ihop med de visioner vi har framöver också. Jag håller med om att en del konkret kan upplevas saknas. Men jag vill inte heller säga att pengarna har varit bortkastade.

Det här har varit ett bra arbete för Åland, som har samlat Åland kring hållbarhetsarbete och som har formulerat många konkreta mål som vi också har uppnått.

Tack, talman!

Som jag nämnde i mitt anförande tycker jag att visionen från början var ganska vettig. Men den har urartat till att bli en produktion av slogans.

När jag pratar med folk i samhället ställer de också frågan: Vad betyder det här konkret? Vad vill man uppnå med det här målet? De har också ställt frågor, men det kommer inga svar. Det är det som är problemet. Det som från början var vettigt har nu urartat till något som saknar kontroll.

Tack, talman!

Det var kanske lite det jag var inne på, från början samlade det här en stor grupp människor. Pengarna har inte varit bortkastade.

Nu har det gått tio år, och vi behöver säkert titta på vilket håll vi vill fortsätta arbeta med det här. Hållbarhetsarbete och konkretism blir allt viktigare för företagen när de gör satsningar som är hållbara och ekonomiskt bärande.

Men att vara så uppenbart kritisk till det arbete som har gjorts och de pengar som har investerats, tycker jag kanske inte är helt relevant.

Talman!

Det är en milsvid skillnad mellan att framföra konstruktiv kritik och att ha en idé om utveckling och rörelse framåt, jämfört med att vara elak och raljant. Det som ledamoten Kanborg pratar om som diskussionsklubbar är egentligen ett nätverkande.

Om vi tar mål fem, attraktionskraft, och den färdplan som finns där, så har vi fått dessa idéer från de beramade kaffeklubbarna, som obundna nu har så fruktansvärt mycket emot. Man har fått idéer och input från breda fält, från ålänningarna, från företag och från kommuner.

Låt mig läsa lite om vad man gör för attraktionskraften: handlingsplan för tillväxt, exportbaserad tillväxtstrategi, digitalisering av kommuner, effektivisering och samordning av extern finansiering, gränshindernätverk, platsvarumärke Åland, samt färdplan för turism, smakturism och strategisk fysisk strukturutveckling. Detta är bara ett litet skärv av det man gör för näringslivet och för Åland inom ramen för attraktionskraft. Det stämmer inte att det bara är flum, som det påstås. Det här kommer från kaffeklubbarna, ledamot Kanborg.

Tack, talman!

Det är bra att lantrådet, som ordförande, engagerar sig i den här diskussionen. Konstigt vore det väl annars.

Däremot hörde jag i lantrådets replik mycket om de planer och färdriktningar som har tagits fram. De konkreta resultaten av dessa får gärna lantrådet utveckla, för det hörde jag ingenting om.

Talman!

Är inte det en del av visionerna och utvecklingen? Hur funderar vi över framtidens turism, vad vi kan göra för att minska gränshindren, och vilken handlingsplan vi har när det gäller tillväxten? Hur ska vi bli mer exportbaserade?

Det handlar om konkreta idéer för att öka attraktionskraften för företag som vill flytta till Åland. Dessa tankar kommer från kaffeklubbarna, som sagt.

Tack, talman!

Det kan vara så att jag inte riktigt förstod lantrådets replik, eftersom jag efterlyste konkreta resultat. Jag hörde om planer som man har tagit fram i 10 år, men jag hörde inga konkreta resultat överhuvudtaget. Det tycker jag är tragiskt.

Tack, talman!

Det är dags att presentera Moderat Samlings reservation till betänkandet om utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Låt oss börja med att konstatera att det är tuffa tider. Det sparas på polis, julfester, ÅMHM, studieplatser och på vård och rent av på palliativa avdelningen. Vi befinner oss i ett läge där dubbelarbete måste bort och där mycket ställs på sin spets. Frågan "Gör vi saker rätt?" måste rimligtvis ersättas av frågan "Gör vi rätt saker?"

Reservationen pekar ut riktningen för ett annat sätt att arbeta än det vi gör idag.

Talman! Vi har onekligen haft fler än en debatt om hållbarhet i detta hus. Hållbarhet och tillväxt ska gå hand i hand, en paroll vi har hört upprepas av många partier. Vår reservation handlar om hur vi når dit.

När hållbarhetsagendan antogs för över tio år sedan uppstod ett förväntansgap som inte har överbryggats. Hållbarhetsarbetet skulle å ena sidan vara strikt renlärigt och basera sig på Karl-Henric Roberts fyra hållbarhetsprinciper, de så kallade systemvillkoren. I lagtingsbehandlingen kom det sen det väldigt tydliga inspelet att, jo, det kan möjligen funka, men då måste vi utgå från att vi befinner oss på en ö. Vi måste trygga jämbördiga konkurrensvillkor med vår omgivning. Ni vet, el, vatten, avlopp, myndighetskrav och investeringar. Det här ansågs som viktigt i det samhällskontrakt som slöts för tio år sedan, ett kontrakt som omfattades av ett enhälligt utskott och ett enhälligt lagting." Alla näringsgrenars konkurrenskraft skulle bibehållas i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden." Utopistiskt eller inte, det var det som lagtinget beslöt.

Detta har under åren förlöjligats som icke-renlärigt. "Det finns ingen jäkla 50-hållbarhetsprincip," lyder en utsaga. I samma veva brukar också BNP förringas som mått för ekonomisk utveckling. Men den kritiken, talman, missar konsekvent sitt mål, nämligen att det samhällskontrakt som enhälligt slöts här i denna sal för tio år sedan innebar en tydlig förpliktelse att jobba för alla näringsgrenars konkurrenskraft jämfört med motsvarande näringsgrenar i våra närområden. Detta var det mål som lagtinget stakade ut för tio år sedan.

Under dessa tio år har projektet påtagligt ofta levt sitt eget liv. Regeringens ställningstaganden om ö-undantagets betydelse för näringsgrenarnas konkurrenskraft vann inte mycket gehör. Regeringarnas satsningar för att stärka alla näringars konkurrenskraft har konsekvent ignorerats och ansetts tillhöra något annat än hållbarhetsarbete. Jag nämnde specifikt i remissdebatten att 40 miljoner för att sänka ålänningarnas elavgifter inte ansågs värt att nämna i meddelandet. Det bör nog nämnas, talman, om nu hållbarhet och tillväxt ska gå hand i hand.

Med den ingångsvinkeln är det förstås också logiskt att rikta in sig på Ålands framåtriktade näringsliv och stötta dess gröna omställning. Det ger positiva framgångsexempel, stärker Ålands attraktionskraft, skapar framtidstro och, vem vet, kanske ett och annat grönt jobb.

Som kontrast vill jag nämna att hållbarhetsrådet den 11 februari beslöt att bidra till sammanhållningen och vi-känsla i det åländska samhället genom att "markant öka kännedomen om utvecklings- och hållbarhetsagendan hos den breda allmänheten", vilket stämmer till viss eftertanke.

Det är så här vår reservation ska läsas, talman. Vi menar att det positiva exemplets kraft övertrumfar propagandamaskineriet. Det är när vi har positiva och lyskraftiga exempel som visar vår väg, som en flammande båk, som vi kan börja väva vår berättelse om Åland, inte före det.

Vi behöver börja göra rätt saker. Lägg renlärigheten och hårklyveriet åt sidan, börja istället känna stolthet över att vi har en egen åländsk hållbarhetsdoktrin som utgår från vårt unika ö-samhälles förutsättningar, enhälligt omfattad efter noga begrundan av vårt parlament. Rimligtvis måste det ha något värde.

Om vi börjar göra rätt saker, alltså det som lagtinget efterfrågade, då kan hållbarhetsarbetet rentav skalas upp. Om vi däremot fortsätter i samma fotspår i tio år till, då är det dags att lägga ned och starta om.

Nu några ord om vikten av konkreta resultat.

Talman! En fråga som berör många ålänningar är algblomningen. Det är rent ut sagt ett elände när ungarna vill simma och havet algsoppa fortfarande i september. Många ålänningar är därför intresserade av att veta om Åland har lyckats minska fosfor- och kväveutsläppen i haven eller inte. De vill veta. De vill ha en enkel överblick. Har vi nått våra mål eller inte? Och vad behöver göras?

Det är därför en häpnadsväckande flummig hållbarhetsrapportering kring detta. Till exempel i landskapets årsredovisning för 2025 kan vi läsa "klassificeringen av ytvattenstatus har uppdaterats för åren 2018-2024. Sammanfattningsvis konstateras att det finns fortsatta utmaningar med övergödning i både kustvatten och flera sjöar, även om vissa förbättringar är lokala." Talman, detta är inte konkret och det är inte tydligt. Däremot kan vi läsa väldigt exakta beskrivningar om ginikoefficienten, Gender Equality Index, andelen skyddad mark, avfall per person och så vidare.

Varje åländsk hållbarhetsagenda, varje hållbarhetsstrategi, behöver leverera klarhet kring Ålands vatten, sjöar, vikar och Östersjön. Ålands vatten är en stor strategisk framtidsfråga. Det är också en fråga som ligger nära ålänningarnas hjärtan. Handen på hjärtat, efter tio år bör vi kunna ge raka, begripliga besked om hur vi har lyckats. Det mest exakta besked jag har lyckats extrahera är "rent generellt borde belastningen från jordbruksmark ha minskat över tid då kraven från EU är högre."

För övrigt, talman, är detta en fråga som också borde intressera fiskodlingens vänner. Om de vill diskutera en utökning av fiskodlingen, då duger det inte att skriva in i ett lag-PM att vi vet inte riktigt, men antagligen går det ganska bra att öka utsläppen av fosfor och kväve. Vi tror det. Du måste rimligtvis kunna besvara frågan: Har utsläppen minskat eller inte under de senaste åren? Vilka utsläpp har ändrats och hur mycket? Var är det lämpligt att en fiskodling placeras med hänsyn till vattenströmmarna?

Konkreta tydliga resultat, talman, om hur vi ligger till är det som skapar engagemang i ålänningarnas hjärtan. Det är när vi har konkreta och tydliga resultat som vi kan börja förmedla storytelling om hur vi nådde dit.

Talman! Under utskottsbehandlingen har uppdagats en del oklarheter kring det åländska samarbetet med UN-Habitat. På radions sidor kan vi läsa att en upphovsrättstvist stoppar samarbetet med FN-organet. Det är inte direkt god marknadsföring. Det finns enligt mig, och för övrigt också enligt utskottets betänkande, för många öppna frågor, frågor kring blomstringsindexet, kring vem som ansvarar för vad, och för övrigt ett beslut om att öka mandatperioden för huvudsekreteraren från 2 till 4 år är till exempel ett beslut som borde kunna motiveras bättre inför ålänningarna.

Det här med att berätta historien om Åland är inte nödvändigtvis klandervärt. Det blir dock problematiskt när historierna byggs utan tillräcklig förankring och utan konkreta resultat, som ett självspelande piano.

Talman! Det är dags för en omstöpning av hållbarhetsarbetet nu. Hållbarhetsarbetet ska utgå från det beslut som lagtinget fattade för tio år sedan. Det ska ge en känsla av att nu händer det bra grejer. Vi är på rätt väg. Det ska vara konkreta resultat som ålänningarna kan känna stolthet och ägarskap i.

Utskottet konstaterar något brutalt i sitt betänkande; "det är svårt att göra en samlad, objektiv bedömning av utvecklings- och hållbarhetsrådets konkreta mervärde för det åländska samhället." Det här, talman, är anmärkningsvärt klarspråk från majoritetens sida.

Talmannen: Talmannen påminner om den rekommenderade talartiden!

Tack, talman! Det finns alltid vägar framåt. En väg framåt hittar ni i den moderata reservationen som jag avser att ta till omröstning. Tack för ordet!

Tack, herr talman!

Jag brukar ta tillfället i akt att kritisera Moderaterna när det kommer till att BNP-tillväxt borde vara något slags hållbarhetsmål. Jag ställer ofta frågan: Har Moderaterna svårt att se skillnad på mål och medel?

Jag såg en ganska finurlig beskrivning av detta som jag snodde rakt av till mitt anförande. Om BNP är hastighetsmätaren i en bil så säger inte hastighetsmätaren om det är bekvämt i bilen, om det finns säkerhetsbälten, eller om man är på väg åt rätt håll. Ingenting sådant. BNP och ekonomi i stort är ett medel för att uppnå någonting. Det är inte ett mål.

Hur ser ledamoten på detta?

Talman!

I en bil finns det inte bara en hastighetsmätare; det finns också mätare som visar hur långt vi har kommit. Dessutom finns det blinkers som man kan använda för att signalera åt vilket håll man är på väg.

På samma sätt är målet om ekonomisk tillväxt på 2,5 % som föreslås, inte den enda parametern som ska användas. Jag hör ibland i debatten att det framställs som så, men det stämmer inte. Givetvis ska vi ha fler parametrar som verktyg i vårt hållbarhetsarbete.

Det passar bra att i den senaste statusrapporten som kom så används trafikljus som markör för hur det går för Åland som helhet.

Jag tycker dock att det är intressant att ledamoten nämner fiskodlingen, som engagerar många ålänningar och vår vattenkvalitet kring Åland. Detta är ett dilemma för tillväxten.

Nu pratar man om att försöka hitta tekniker för att minska utsläppen från fiskodlingar. Men vilket mål har man då? Jo, för att öka odlingen. Om man minskar utsläppen men samtidigt ökar odlingen, så innebär det att utsläppsmängden förblir densamma. Där ser jag en viktig diskussion. Man kan inte bara stå och prata om tillväxt, på tal om religion och doktriner, som om det vore någon slags Mose lag, utan man måste också kunna problematisera den. Vi behöver diskutera vilken typ av tillväxt vi vill ha.

Talman!

Jag tror inte att jag har nämnt tillväxten som Mose lag. Jag har en och annan medlem i min lagtingsgrupp som skulle reagera kraftigt om jag skulle göra så.

Frågan om fiskodling och vad vi kan göra, och inte göra, handlar om kvaliteten i beslutsunderlaget. Var ligger vi i dag? Var är våra utsläpp? Var är den naturliga avrinningen? Vad kommer från Lotsbroverket? Vad uppskattar vi att kommer från fiskodlingen?

Varje beslut om fiskodling bör föregås av att man har ett tydligt beslutsunderlag. Det anser jag att Åland inte har i dag. Det är det jag har argumenterat för i detta anförande också.

Jag tänker på den här reservationen som kom in, den känns nästan lite onödig. Det som Moderat Samling vill ha in i den här agendan är ju tillväxt, och det är ju där nu. Det står ganska tydligt i början av det här meddelandet att man redan har lyft in hållbar tillväxt i arbetet, och man diskuterar lite kring det.

Tittar man historiskt sett så var det ett utskottsbetänkande från 2013-2014 som uttryckligen önskade dessa saker, och de har inte varit med på väldigt många år – nästan över ett decennium. Men nu finns de där. Så vad handlar denna reservation egentligen om?

Talman!

Det är första gången som jag har hört att en reservation klassificeras som onödig. Man skulle kunna säga samma sak om vissa repliker här i salen, men jag avstår från att göra det.

Istället besvarar jag ledamotens fråga. Om ledamoten tittar på att-satserna så finns det ett väldigt tydligt fokus på näringspolitik, det vill säga att det skulle flyttas till näringsavdelningen med det uttalade målet att främja hållbar tillväxt och företagens hållbarhetssatsningar, vilket många talare idag har talat sig varma för. Vi har diskuterat fördelarna med hållbara storföretagsgruppen och att det är den delen av hållbarhetsarbetet som fungerar. Jättebra! Låt oss då satsa på det som fungerar.

Det är lite det jag menar. Jag tycker att det står ganska tydligt i betänkandet vart man vill komma. Jag anser också att vi i utskottet hade en ganska bred majoritet, åtminstone när det gäller att vi tycker att det här är rätt väg att gå.

Tittar man på de här förslagen, så hållbarhetsmeddelandet föranleder det inget beslut här. Det antecknas bara för kännedom, liksom betänkandet. Så egentligen händer det inte mycket mer än det. Det här är ett konkret tillväxtmål, eller hur det ska göras, det skulle med fördel kunna komma i någon budgetmotion, men vi har inte sett något sådant förslag. Men nu plötsligt är det viktigt att göra detta i ett meddelande som egentligen inte tas vidare. Det blir lite konstigt.

Men ledamoten kommer att få en ny chans här eller partierna får en ny chans i november, när vi har nästa omgång av budgetmotioner. Då kommer det väl med då.

Talman!

Det betänkande som vi nu diskuterar faktiskt har sina förtjänster. Det är väldigt ärligt och nästan brutalt när man tar upp frågan om transparens och blomstringsindex.

Men det jag saknar i betänkandet är en tydlig väg framåt. Det framstår som att vi bara ska lappa och laga på kärran, och så fortsätter vi samma riktning. Det ska vi inte göra.

Tack, talman!

Jag tycker att det är intressant och på sätt och vis värdefullt att lyfta fram ekonomisk hållbarhet som ett kriterium. Det är precis vad utskottet nu har gjort, brutalt, som ledamoten uttrycker det. Men som ledamoten Valve påpekade inledningsvis, finns det ju andra hållbarhetsmål än det ekonomiska.

Det har hängt med genom hela diskussionen under hållbarhetsagendans livstid att det är viktigt att också prata om ekonomi. Men man glömmer bort vad som kommer före, nämligen den sociala och den miljömässiga hållbarheten.

Nu föreslår Moderaterna att hela arbetet ska flyttas till näringsavdelningen, vilket innebär att hållbarhetsarbetet enbart blir en fråga om ekonomisk politik. Det handlar bara om företag och tillväxt. Där är jag inte med längre, om den sociala hållbarheten helt ska negligeras i det här arbetet.

Talman!

Det var en jätteintressant replik. Jag har faktiskt inte uppfattat Socialdemokraterna som några motståndare i den här debatten. Jag minns ledamoten Löthmans anförande om tillväxt i remissdebatten, om tillväxtmeddelande och så vidare. Vår reservation handlar om hur vi når dit. Hur når vi bortom de orden?

Jag tror att vi alla förstår, när vi läser utskottets betänkande, att det finns ett skriande behov av inspirerande exempel i det åländska samhället på hur hållbarhetsarbetet har tagit steg framåt under de senaste tio åren.

Det som föreslås i Moderaternas reservation är ett sätt att få till stånd dessa inspirerande exempel. Vi vet att flera åländska företag har hållbarhetssatsningar av olika slag, och vi vet också att de antagligen är bra för det åländska samhället. Låt oss då uppmuntra dem. Låt oss använda de resurser som står till vårt förfogande för detta.

Jag tror inte att vi är oense om allt. Min fråga gäller detta: Om man så enögt fokuserar på att endast behandla hållbarhet som något som har med pengar, BNP, tillväxt och företag att göra, var hamnar då frågorna om barnfattigdom, Östersjöns tillstånd och hur löser vi målkonflikterna mellan företagens intressen och Östersjöns intressen, när det gäller t.ex. näringsutsläpp? Hur hanterar vi frågan om jordbrukets framtid om kraven blir strängare, vilket de kanske borde bli för att säkra Östersjöns framtid?

Det finns så många frågor inom hållbarhetsspektrumet som inte kan reduceras till enbart näringsliv och företag. Att göra det leder oss fel.

Talman!

Jag tror inte riktigt att jag uttryckte mig på det sättet, men jag vill betona att alla områden, inklusive det sociala området, är betjänta av konkreta och mätbara resultat. Det har vi hört flera gånger här i salen, och jag kan också skriva under på det.

Jag nämnde uttryckligen utsläppsfrågorna som ett område där vi kunde, och framförallt borde, ha ökat vårt fokus på konkreta resultat efter tio år av detta arbete.

Tack, talman!

Jag måste bara förtydliga om jag har förstått vad ledamoten föreslår. Ledamoten föreslår att utvecklings- och hållbarhetsagendan flyttas till näringsavdelningen, med uttalade mål att främja företagens hållbarhetssatsningar.

Menar ledamoten att man ska flytta över alla medel, som 240 000 euro per år, för att konkret stöda hållbarhetsinvesteringar och sedan plocka bort det resterande hållbarhetsarbetet? Är det så ledamoten menar i sin reservation?

Jo.

Tack, talman!

Det var bra att få det förtydligat, för jag funderade på det när jag läste reservationen.

Genom alla EU-program så satsar man så otroligt många miljoner in i linje med den hållbarhetsagendan och att de visioner man har haft över tid. På ett sätt ser jag att man redan satsar väldigt mycket på hållbarhetsarbete genom näringsavdelningen. På något sätt känns det som ett litet dubbelarbete, och sedan kommer alltid ett de minimis och sådana saker emot. Men det var bra att få det förtydligat.

Hållbarhetsagendan har några problem, talman. Ett av dem är kommunikationsproblem, att mannen och kvinnan på gatan förstår vad som har hänt under de senaste tio åren. Här är framstegen och tack vare hållbarhetsagendan har vi ÅCA kvar, jättebra!

Det andra problemet handlar om en viss brist på effektivitet, vilket redan har beskrivits.

Jag vill också framhålla de problem med transparens som lyfts fram i utskottets betänkande. Ska vi ha en agenda som strävar efter att skapa ett bättre samhälle, måste vi utgå från tydliga beslutsgångar, tydligt budgetansvar och full transparens. Annars riskerar vi att bygga motsatsen till det vi avsåg.

Talman!

Jag vill ta fasta på det som ledamot Valve anförde i sitt anförande, nämligen hur vi kan få statistik om utsläpp i våra vattendrag och i Östersjön. Det är helt klart att den upplysta allmänheten är intresserad av detta. Ledamoten Valve kritiserar att det inte framgår tydligt i budgetförslaget och i hållbarhetsmeddelandet. Men med bara några knapptryck iväg så finns det utförlig statistik tillgänglig på ÅSUB:s hemsida. Jag är helt säker på att det är dit intresserade ålänningar vänder sig.

Ser vi på utsläppen av kväve från 2012 till 2018 var det 3 256 ton, medan det från 2018 till 2024 är 2 569 ton. Det finns utförliga uppgifter som visar att vi har minskat kväveutsläppen med nästan 1 000 ton, inte riktigt. Fosfor däremot ökar, men där har vi en asterisk; vi använder helt andra beräkningsmetoder när det gäller fosfor. Fiskodling är fortfarande den absolut största utsläppskällan, men det finns också dolda utsläpp via atmosfären och avrinning. Det finns absolut information tillgänglig på ett mycket lätt sätt.

Talman!

Jag ser fram emot att få ta del av den informationen, gärna i form av ett tydligt diagram som visar årsvis fördelning av utsläppen, uppdelat efter olika källor som fiskodling, Lotsbroverket och naturlig avrinning, etc. Jag är inte främmande för att dyka ner i siffror från ÅSUB, det gör jag gärna. Jag pratar gärna med tjänstemän, men jag har hittills inte sett den typen av populariserad framställning som skulle göra det lättare för den åländska medborgaren att förstå. Det skulle vara bra att kunna förstå: "Aha! Det har minskat här och detta har ökat och så här såg det ut under det svåra året 2018". Detta är viktigt om man vill skapa engagemang för miljödelen av hållbarhetsarbetet.

Jag uppmanar landskapsregeringen att offentliggöra den informationen i en lättillgänglig form för allmänheten. Tack!

Talman!

Det finns ju i lättfattlig form. Vi har just fått höra att vi absolut inte ska göra dubbelarbete. I statistisk årsbok för Åland har det framkommit i åratal våra utsläppskällor. Detta rationaliserar man förstås. Det är inte rationellt att ge ut pappersprodukter när det finns digitala alternativ. Med några knapptryck kan man enkelt gräva ner sig i statistik som till exempel handlar om olika former av utsläpp.

Okej, om jag för argumentets skull tar jag lantrådet på allvar. Landskapsregeringen klubbade nyligen ett lag-PM om vattenlagen, där det nämndes i en mening att våra vatten antagligen klarar av fosfor- och kvävebelastningen. Det fanns ingen hänvisning till ÅSUB:s statistik eller andra siffror som har nämnts tidigare. Jag undrar varför dessa siffror inte används i det dagliga beslutande arbetet, till exempel i samband med ett lag-PM om vattenlagen?

Tack, talman!

Jag vill inledningsvis nämna att det under förra replikväxlingen var lite teknikstrul i delar av lokalen. De som följde med på Youtube kanske hade lite problem med ljudet under en period, så det är bra att ni vet om det. Men nu ska det vara fixat.

Talman! Hållbarhet är en viktig fråga, och vi hade mycket intressanta höranden i finans- och näringsutskottet. Tyvärr får man inte delge det som enskilda sade, men jag tyckte att vi fick vissa mycket insiktsfulla kommentarer och i vissa fall ny information, i alla fall för mig.

I stort sett har hållbarhetsagendan haft betydelse. Den är också haft betydelse för Åland. Alla regioner har olika utvecklingskurvor, och Åland har haft en struktur som har gett oss en ökad hållbarhet jämfört med regioner som saknar en sådan struktur. Samtidigt skriver utskottet att det är svårt att göra en objektiv bedömning av detta. Utan agendan kanske Åland inte hade kommit lika långt, men man kan heller inte säga att agendan står bakom allt som sker på Åland. Utvecklingen, framförallt inom näringslivet, hade kanske skett ändå, oavsett agendan. Jag tror dock att agendan har haft avgörande betydelse för vad som har skett inom offentlig sektor på Åland. Den har absolut haft betydelse.

Utskottet har också erfarit att det finns kritik mot arbetet. Ur näringslivets synvinkel har de många diskussionstillfällen visserligen varit trevliga, men de har inte alltid varit så produktiva. Det finns alltid en balans mellan att diskutera och att genomföra åtgärder. Vad som är rätt nivå skiljer sig drastiskt mellan näringsliv och offentlig sektor. Denna skillnad blir väldigt tydlig i hållbarhetsarbetet när samhällets olika sektorer ska mötas. Vi anser att man behöver gå från dagens kanske mer visionära formuleringar till mer konkreta åtgärder och indikatorer. Det torde i högre grad engagera de delar av samhället som önskar en mer mätbar framgång.

Det har också funnits internationell kritik mot det så kallade Secure Flourishing index som är en central del av vår uppföljning. Det handlar om subjektiva bedömningar, men även vissa kriterier har ifrågasatts. Utskottet skriver därför att man ska vara försiktig med att göra en hållbarhetsagenda till en central del av Ålands externpolitik. Men för den sakens skull är det viktigt att också titta på de saker som görs inom hållbarhetsagendan. Det har också förekommit medieuppgifter idag kring detta, som jag inte tänker kommentera mer.

I remissdebatten i våras lyfte jag att vi behöver fokusera lite mer, eftersom jag upplever att våra 47 målsättningar splittrar bilden. I utskottsbehandlingen har jag uppfattat delade åsikter om detta. Det förs fram ett stöd för denna bild, men också åsikten att många målsättningar är bra. I grunden konstateras att vi har ganska bra målsättningar. FN har nästan 200 målsättningar, och Åland har redan valt ut en hel del av dem och valt bort andra. Våra mål är också tagna i vetenskapliga sammanhang, och att sortera ut dem ännu mera kan vara vanskligt. En prioritering av våra mål riskerar ytterligare att Åland tappar helheten i hållbarhetsarbetet. Å andra sidan påpekas det att ingen organisation ska arbeta med alla 47 mål. Tanken är att våra mål ska ge en bred palett, så att varje organisation kan plocka ut de som är mest relevanta för dem. En viss prioritering ska alltså ske i denna process redan idag.

Samtidigt har utskottet också erfarit att tydliga mål är viktiga för att prioritera sitt arbete. Exempelvis har transportsektorn haft ett tydligt mål om att minska sina utsläpp av växthusgaser. Där har branschen genom konsekventa investeringar uppfyllt det ganska tuffa målet. Inom cirkulär ekonomi har målsättningen varit ganska otydlig, och där har det hänt väldigt lite. Detta visar att det kan vara bra att göra prioriteringar kombinerat med en tydlighet om målsättningen. Man ska inte ta bort målsättningar för all framtid, men politiken behöver bestämma sig för vilka mål som är prioriterade och sätta upp tydliga mål för det man vill uppnå de kommande åren.

I förlängningen är det oerhört viktigt att politiken också följer upp sina mål med konkreta förslag. Samhället behöver långsiktig förutsägbarhet och en landskapsregering som fullföljer detta i sina beslut. Att byta strategi vid varje val är en extremt dålig politik.

Talman! I remissdebatten var kostnaderna en viktig punkt. Kostnaderna var motiverade, och det frågades hur landskapet ska ersätta företagen för de ökade kostnaderna. Här skulle jag vilja säga att utskottsbehandlingen klargjorde att detta egentligen är två olika frågor. Den direkta kostnaden för hållbarhetsagendan uppgår till ungefär 245 000 euro per år. Det inkluderar föreläsningar, löner och alla direkta kostnader. I landskapets budget på runt 450 miljoner så kan jag ändå tycka att det är rimligt. Vi fördelar exempelvis betydligt mer varje år på att upprätthålla fiskodlingen vid Guttorp.

När det gäller de högre kostnaderna för hållbarhet är det en direkt missuppfattning att det bara handlar om kostnader. Att företag blir mer hållbara ger lägre kostnader över tid. Visst, det krävs investeringar, men de sänker kostnaderna på längre sikt och ger en bättre konkurrenskraft. Det som behövs är tillväxt. Det finns ingen motsättning mellan ekonomisk tillväxt och hållbarhet; det är en politisk konstruktion. Ökad konkurrenskraft för med sig tillväxt, vilket i slutändan leder till ökad hållbarhet. Det tycker jag var ett tydligt budskap som fanns i utskottsbehandlingen, och det är också något som har kommit med i hållbarhetsagendan och det arbetet framåt.

Talman! Avslutningsvis vill jag beröra de båda reservationerna. Ledamoten Valves reservation är väl egentligen oppositionspolitik i sitt esse. Man vill ha in tillväxt i agendan trots att det redan finns. Det skedde inte tidigare, men nu finns det faktiskt där. Det inlyftes under hållbar tillväxt i arbetet. Redan på sidan 7 stipuleras det att detta har stor potential. Det förs ett resonemang om att krokodilekonomin lägger grunden för vårt hållbarhetsarbete.

Vidare lyfter finans- och näringsutskottet i sitt betänkande och skriver att ekonomi och hållbar tillväxt borde ha ett större utrymme från början. Det här betänkandet, nr 14/2013-2014, uttrycker tydligt dessa saker. Det som efterfrågas i reservationen upplever jag redan står beskrivet här i dokumentet.

Ledamoten Valve tycker jag ändå ska ha en eloge för sina förslag på förbättringar.

Däremot ledamoten Kanborgs reservation som vill lägga ner hela hållbarhetsarbetet, tycker jag slår helt fel. Mycket har uppenbarligen hänt sedan agendan under Obunden Samlings ordförandeskap beslutades av lagtinget. Det låter enkelt att bara lägga ned hållbarhetsarbetet. Vi skulle som sagt spara 245 000 euro per år, vilket är nästan en halv promille av landskapets budget.

Obunden Samling verkar inte inse att omvärlden utvecklas varje dag. Världen arbetar med att minska sitt fossilberoende, och den som lyckas bäst kommer också att stärka sin konkurrenskraft. Att vara oberoende av exempelvis importerad energi kommer att vara en konkurrensfördel i framtiden. Således skulle deras förslag att lägga ned agendan slå hårt mot våra ambitioner att öka Ålands tillväxt, eftersom vi skulle stanna kvar i gamla metoder som kommer att kosta betydligt mer när vi har utebliven tillväxt i landskapet. Därför tycker jag att denna reservation är på gränsen till populistisk, även om den vid en första anblick förstås kan gå hem vid köksborden. Tänker man ett varv till inser man att det är bättre att Ålands BNP ökar med 3 % än att vi sparar 0,05 % av landskapets budget.

Talman! Hållbar tillväxt är viktig för Åland. Under denna mandatperiod har det införts på allvar även i hållbarhetsagendan. Om vi lyckas prioritera bland målen har jag stora förhoppningar om att Åland kan komma längre i vårt omställnings- och klimatarbete. Detta torde ge oss ökad konkurrenskraft och ökad tillväxt, vilket kommer att resultera i ökad hållbarhet i det framtida Åland. Varje dag vi kan konstatera förbättringar på hållbarhetsområdet är en bra dag. Tack!

Tack, fru talman!

Som vanligt presenterade ledamoten siffror helt utan underlag, och man undrar varifrån dessa 3 % BNP-tillväxt, som påstås komma från hållbarhetsagendan, egentligen kommer. Det är ganska intressant. Ni får gärna utveckla det här resonemanget. Hur har det strategiska hållbarhetsarbetet, som har kostat åtminstone nästan 3 miljoner euro, lett till ökad tillväxt? Hur står vi i förhållande till hållbarhetsagendan? Det påstås att Ålands tillväxt kommer att förlora på detta, vilket jag anser är ett helt absurt påstående.

Ledamoten tillmäter det väldigt stor betydelse till det här policydokumentet. I praktiken menar jag att Ålands utveckling skulle ha avstannat om vi inte hade genomfört detta arbete. Utan det hade vi inte haft någon tillväxt och vi hade stått inför en mycket dyster framtid.

Jag tror inte ens att ledamoten själv tror på det han säger, för det är fullkomligt absurt. Hur menar ledamoten egentligen att denna hållbarhetsagenda har haft så enormt stor betydelse som han nu försöker framhäva?

Det var väldigt många saker på en gång, eller två i alla fall.

Om vi börjar med konkurrenskraften. Hur resonerar jag här? Ja, alltså det var exempel på 3 %. Konkurrenskraften kommer ju utifrån vad man har för kostnader, vilken verksamhet man bedriver och hur man påverkas av olika chocker, till exempel när oljepriset rusar iväg och sådana saker.

Då är det ju så att när hela världen jobbar för en omställning, och om vi inte skulle göra det, så kommer vi att tappa konkurrenskraft. Jag är helt övertygad om att det har en ganska stor effekt på Ålands BNP framåt och på vår hållbara tillväxt.

När det gäller hur stor påverkan det har, skriver vi att det är svårt att göra en bedömning av det. Det jag sa inledningsvis är att jag tror att det har en större påverkan på offentlig sektor på Åland än vad det har på andra sektorer. Jag tror till exempel att många företag gör sin omvärldsbevakning, ser vart världen är på väg och fattar beslut utifrån det. Men i offentlig sektor behövs det en strategi, för annars händer det ingenting.

Tack, fru talman!

Jag kan konstatera att vi inte överhuvudtaget håller med varandra i den här frågan. Det som har betydelse för när satsningar görs är när saker och ting blir väldigt dyra, som till exempel när oljepriset sticker iväg. Då blir det lönsamt att byta ut sin oljepanna eller att effektivisera en annan typ av process.

När EU kommer med nya utsläppsmål och olika typer av utsläppsrätter, då börjar man tänka: "Nu måste vi göra någonting." Det är inte för att vi sitter här och spenderar miljontals euro på något policydokument som gör att företagen och offentlig sektor i huvudsak ställer om. Det är i huvudsak på krav som kommer från omvärlden, från EU, men också på grund av priserna. Det är marknadsekonomiska mekanismer som driver detta. Det handlar inte om att vi sitter här runt ett bord och spenderar stora mängder pengar på att anställa folk som skriver fram olika dokument och försöker få samhället att blomstra. Jag tror, som sagt, inte att ledamoten själv tror på det här.

Angående stora pengar, 0,05 % av budgeten läggs på det här. Vi har ju andra saker, som Guttorp, som vi lägger betydligt mer på. Där har man ju inte reagerat. Så det här med stora pengar verkar vara lite olika.

När det gäller konkurrenskraften och när det kommer till vad man kan göra, tror jag att det är viktigt för alla företag att kunna påverka sin egen vardag och sina egna kostnader. Det är ett elände när man arbetar med något, och plötsligt inträffar ett krig på andra sidan jorden. Det påverkar vårt oljepris drastiskt och våra kostnader för transporter och allt annat.

Det är precis den här typen av saker som hela vårt hållbarhetsarbete handlar om. Vi måste se över hur vi kan göra saker på ett annat sätt. Hur kan vi ha det bättre? Hur kan vi minska våra utsläpp? Hur kan vi påverka våra kostnader? Det tror jag att stärker konkurrenskraften. Där verkar vi tydligen vara oense.

Talman!

Tack! Det var ett trevligt anförande som förde mina tankar till en artikel av företagsledaren Ylva Lindberg från 2013. Hon sa att hållbarhet är trendigt, sparar pengar och är inte bara är något för trädkramare, utan även för kapitalister. Det är ett väldigt sympatiskt sätt att uttrycka det på.

Men jag tror att vi alla är överens om att det saknas en viss konkreti. Jag undrar om ledamoten Ekström skulle kunna ge exempel på den här typen av hållbara tillväxtsatsningar som har gjorts under de senaste tio åren, och företag som har tagit ett grönt kliv.

Personligen upplever jag att det vi håller på med just nu handlar mer om att förvalta engagemang och fatta beslut om att ålänningarna ska upplysas ännu mer intensivt om att hållbarhetsagendan är bra. Jag känner att vi är lite ute på fel stig. Håller ledamoten Ekström med om det?

Jag är helt enig med ledamoten Valve att vi behöver bli mer konkreta. Jag tror att vi har en samsyn i detta. Det är därför jag tycker att det här betänkandet tar sin ansats i att vi ska bli mer konkreta. Vi vill se en förändring.

De visionära delarna har varit väldigt bra, som vi har hört här i tidigare replikskiften. När den här agendan kom till för över ett decennium sedan var det viktigt att ha dessa visionära inslag. Nu är det dags för konkreta åtgärder. Vad finns det för konkreta saker?

Jag tycker att det har gjorts många satsningar kring energi framförallt på Åland. Vi har fått vindkraftsparker och solceller som har blivit en viktig del av många ålänningars vardag.

Vidare upplever jag att vår fordonspark har blivit betydligt mer hållbar de senaste tio åren. Det finns nu betydligt fler elbilar. Förbrukningen per körd mil är mindre nu än vad den var för tio år sedan. Stora företag har också satsat hårt på att minska sin förbrukning.

Talman!

Då kan man beskriva kopplingen mellan dagens fordonspark och hållbarhet. Vi har hållbarhetsagendan att tacka för detta och energi och solceller. Det är alltid bättre att ha konkreta resultat innan man börjar berätta storyn om Åland.

Till slut vill jag också säga att om det inte finns någon tillväxt, är det meningslöst att diskutera vilken sorts tillväxt vi har, eftersom det helt enkelt inte finns någon tillväxt.

Tyvärr hade det där varit en väldigt bra avslutning på det här replikskiftet, men jag måste bara säga att jag tycker att den här hållbarhetsagendan inte sker i ett vakuum. Det är så att man kan tycka att detta kommer från EU, och att det sitter någon byråkrat där som funderar på hur man ska jäklas så mycket som möjligt med enskilda människor. Men så är det ju inte. Det sker i ett sammanhang där hela världen egentligen tittar på dessa frågor och försöker göra en omställning. Det är ett led i det arbetet som vi ser effekterna av via hållbarhetsagendan och de initiativ som kommer därifrån.

Även om vi skulle lägga ner den här agendan, eller ta en helt annan väg här på Åland, så kommer omvärlden att fortsätta i den riktningen. Det innebär att vi kommer att ha det ännu jobbigare då i framtiden. Jag tror att vi måste följa med strömmen här.

Jag håller med om att tillväxt är grunden för väldigt mycket, och jag tror att om vi skulle få in den här tillväxten på allvar på Åland, så skulle vi kunna lösa många av de kortsiktiga utmaningarna vi har. På sikt skulle det finnas flera möjligheter.

Talman!

Jag vill säga några ord om cirkulär ekonomi. Ibland känns det som om vi befinner oss i en bubbla där ingenting händer och ingenting är konkret. Jag har deltagit i en mängd olika kaffeklubbar, möten där vi faktiskt konkretiserar arbetet.

Förra veckan invigdes en ny hall på Svinryggen, som är en del av ett EU-projekt som heter "Race to Value". Här inleds arbetet med cirkulär ekonomi genom ett samarbete mellan byggare, landskapsregeringen och Emmaus. Projektet riktar sig till både privatpersoner och kommuner. Inom ramen för detta projekt ska vi analysera vad som behöver göras på Åland när det gäller cirkulär ekonomi, samt identifiera vilken lagstiftning som saknas. Målsättningen är att under projektperioden, som sträcker sig över några år, minska byggavfallet med 60 ton.

Det pågår många konkreta initiativ i det åländska samhället. Man kan kritisera kaffeklubbarna, men de möjliggör samtal och idéutbyte. Nu arbetar tjänstemän inom förvaltningen med vår avfallslagstiftning för att främja en mer cirkulär ekonomi. Så, öppna ögonen, lagtinget!

Det stämmer att det är mycket på gång i den här sektorn, och jag vet att det finns ett stort fokus från EU på att öka den cirkulära ekonomin och ta till vara på råvaror som vi idag slänger lite för mycket av.

Ett exempel på detta är fordonssektorn, där man de senaste åren har nämnt en siffra på omkring 70 % i minskade utsläpp. Även om vi fortfarande har en bit kvar innan vi når de cirkulära målsättningarna, tycker jag att det finns mycket positivt på gång.

Det projekt som lantrådet nämnde är absolut värt att titta närmare på och jag hoppas att det slår väl ut. Jag har själv varit dit och tittat. Jag kan säga att om man ska bygga något, så bör man åka där via först.

Talman!

Jag tänkte också passa på att kommentera det externa intresse som finns för den åländska hållbarhetsagendan. Det är en uppmärksamhet som landskapsregeringen och lagtinget aldrig har sökt. Istället har det kommit initiativ utifrån, baserat på det man har sett. Den metod vi använder har visat sig vara intressant för andra.

Åland har genom sitt hållbarhetsarbete samarbetat med statsrådets kansli, utrikesministeriet, miljöministeriet och riksdagens framtidsutskott. Vi har aldrig aktivt sökt detta samarbete; det har snarare varit en nyfikenhet på hur vi arbetar. Vi är medvetna om att vi är långt ifrån att vara helt hållbara, men det är just metoden, programmen, färdplanerna och den berömda visionen som väcker intresse.

När det gäller UN-habitat. Vi har inte investerat några medel i detta, utan det har varit ett intresse från FN som nu har stött på hinder. Hur länge detta hinder kommer att kvarstå återstår att se, men vi har inte lagt ner några pengar på det överhuvudtaget. Det är väldigt viktigt att understryka.

Tack, talman!

Finans- och näringsutskottets betänkande nr 13 handlar om utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland, ett arbete som pågått i ungefär ett decennium. Utskottets grundläggande bedömning är att hållbarhetsarbetet är viktigt och har haft betydelse. Det har bidragit till att hållbarhetsfrågorna blivit en del av den ordinarie politiken, förvaltningen och budgetprocessen. Det har också skapat samarbete mellan offentlig sektor, näringsliv, kommuner och civilsamhälle. Det är något vi ska ta vara på.

Men utskottet pekar samtidigt på flera områden där arbetet behöver utvecklas.

För det första behöver vi bli bättre på att gå från ord till handling. Åland har sju strategiska utvecklingsmål, 40 delmål och 25 huvudindikatorer. Det är ett omfattande system. Men indikatorerna måste verkligen hjälpa oss att se om vi når resultat, inte bara beskriva var vi befinner oss. Vi behöver därför kunna svara på frågorna: Vad gör vi? Vad kostar det? Vad blir resultatet?

För det andra behöver ekonomin och tillväxten få en tydligare plats i hållbarhetsarbetet. Det går inte att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle utan en stark och fungerande ekonomi. Vi behöver företag som kan växa och konkurrera, människor som har arbete och en offentlig ekonomi som klarar av att finansiera välfärden. Därför är det viktigt att hållbarhet och ekonomisk utveckling inte ställs mot varandra, tvärtom måste de gå hand i hand.

Utskottet konstaterar också att kostnaderna för hållbarhetsarbetet under perioden 2015-2025 uppskattas till ca 2,7 miljoner euro, eller omkring 245 000 euro per år. Det är inte en exakt kostnadsredovisning, eftersom mycket av arbetet är integrerat i den ordinarie verksamheten. Men när offentliga medel används måste vi ändå kunna följa upp vad vi får tillbaka. Därför behövs en tydligare koppling mellan pengar, åtgärder och resultat.

För det tredje behöver kommunikationen bli enklare. Hållbarhetsagendan är omfattande och kan ibland uppfattas som svår att förstå, även av beslutsfattare och de aktörer som förväntas vara med i arbetet. Om vi vill att människor, företag och kommuner ska känna delaktighet måste hållbarhetsarbetet vara begripligt och konkret. Det ska vara tydligt vad man som företagare, kommun eller privatperson faktiskt kan göra och vilken nytta det ger.

Utskottet lyfter också frågan om organisationen kring hållbarhetsarbetet och behovet om tydligare ansvarsfördelning. Det är viktigt att veta vem som ansvarar för vad, särskilt när offentliga medel används.

Sammanfattningsvis tycker jag att betänkandet skickar ett ganska tydligt budskap. Vi ska fortsätta arbeta för ett hållbart Åland, men vi behöver göra det mer konkret, mer mätbart och mer ekonomiskt förankrat. Vi behöver mindre fokus på själva strukturen och mer fokus på vad som faktiskt händer ute i samhället. Ett hållbart Åland där miljön värnas, där människor mår bra och där ekonomin fungerar. Det är först när dessa delar fungerar tillsammans som vi kan tala om en verkligt hållbar utveckling. Tack, talman!

Talman!

Låt mig först säga en positiv sak. Meddelandet om det åländska utvecklings- och hållbarhetsarbetet har väckt debatt. En intensiv debatt diskuterades i lagtinget under remissdebatten, och ännu mer i finans- och näringsutskottet. Det ledde till två reservationer, vilket är ganska ovanligt när det gäller ett meddelande, och det har gett upphov till insändare och engagemang utanför den lilla bubblan som vi befinner oss i. Så ska det vara när man pratar om en stor, nödvändig och förhoppningsvis samhällsförändrande process. Det är just det som det var tänkt att vara från början: en process där många skulle vara delaktiga och som skulle leda till en förändring i vårt samhälle.

Det som jag inte tycker att resultatet av den processen ska vara, är att vi bara gör en korrekturläsning av historien för att hitta fel. Då för vi inte utvecklingen framåt.

För Socialdemokraterna är det helt klart att ett fortsatt hållbarhetsarbete är nödvändigt. Det borde fördjupas och förstärkas, och det handlar absolut inte bara om så trubbiga instrument som BNP-utveckling eller enbart om företag och pengar

Som man kan utläsa både av betänkandet och de reservationer som har lämnats in så är det är ett ganska splittrat utskott som kämpar sig fram till det betänkande vi har, med nästan varje mening i det här betänkandet som diskuteras.

I grunden ligger en konflikt som har funnits med ända från början – en målkonflikt, kan man väl kalla det, den upplevda motsättningen mellan ekonomisk tillväxt och ett hållbart samhälle. Det speglar oron att begränsningar i lagstiftning, policydokument och budgetbeslut med hänsyn till klimat och miljö ska begränsa den fria marknaden och företagen från att frodas och tjäna pengar.

Samtidigt som vi diskuterar detta är vi rädda för att det ska leda till att vi stryper ekonomin eller att företagen inte får tillräckligt med stöd och hjälp, så händer hela tiden saker utanför lagtinget, landskapsregeringen och offentlig sektor. Nya företag dyker upp i sektorer som inte fanns förut. Företag ställer om sina transporter, de energieffektiviserar och tar fram nya produkter som stöder det hållbara samhället. Till exempel har näthandeln med begagnade kläder exploderat under de senaste åren. Det finns nätbutiker för Marimekko-tanter och näthandel för ungdomar som knappt köper nya kläder längre, eftersom de har får bättre och billigare begagnat. Det finns köp- och säljsajter för barnkläder och husgeråd. Det är en ny sorts ekonomisk undervegetation som inte återspeglar sig i BNP på det sätt som vi är vana vid, men som bidrar till det som också efterfrågas: cirkulär ekonomi och att förändra samhället så att vi inte bara konsumerar mer, utan också tänker på hur vi konsumerar.

Jag tror att de som har varit väldigt kritiska till det här utvecklings- och hållbarhetsarbetet gör det för att det uppfyller en politisk beställning där ute, att man ska sluta pallra med sådant som folk inte förstår. Men det är också dumt att avskriva allt det arbete där idéer föds, där människor pratar med varandra om hur man kommer vidare och där man kommunicerar. Det var någon som lyfte fram storföretagsgruppen och att de skulle nog komma till landskapsregeringen i alla fall om de har något att säga. Kanske är det så. Men de organiserade systemen, där man tar olika grupper i samhället och säger "kom och prata med oss, så lyssnar vi på er", har ett värde, för allt sker inte av sig själv.

Det var en av huvudtankarna med utvecklings- och hållbarhetsarbetet: att skapa strukturer där det är lätt att träffas, lätt att prata om de viktiga sakerna för att skapa ett hållbart samhälle, och lätt att ta idéerna vidare och förädla dem i politiskt beslutsfattande, i företag, i civilsamhället och i kommunerna. Jag har sett massor av resultat av detta arbete. Varje gång jag lyfter fram det faktum att Mariehamns stad under dessa år har tagit till sig massor av det som finns i hållbarhetsagendan och omsatt det i praktiken, får jag ingen respons. Det är som att tala till en vägg, och ingen kommenterar det.

Det är helhetsgreppet som är det viktiga och hur vi löser de målkonflikter som självklart finns. En ny aspekt i det här arbetet, som jag tycker har kommit fram nu på senare år, är hur beredskapsfrågorna ska inlemmas i hållbarhetsarbetet. Det finns mycket som möts där. Livsmedelsförsörjningen, till exempel, är jätteviktig ur en hållbarhetsaspekt, men ännu viktigare ur en beredskapsaspekt. Hur ska vi ha ett livsmedels- och matsystem där vi faktiskt har något att äta om det händer något? Hur ska vi bygga upp distributionen? Allt det här hänger ihop, och det är därför det är så viktigt att man fortsätter med ett arbete som ser samhället som en helhet och inte som delar.

Med allt detta sagt är det självklart att det inte ska finnas något som är oberörbart eller heligt i en politisk process. Utvecklings- och hållbarhetsagendan är ett verktyg. Det har funnits ganska länge nu. Det har förändrats under vägen. Vissa saker finns kvar, andra har förändrats, och de ska fortsätta förändras och förädlas. Annars blir agendan en stelnad konstruktion som inte har den effekt som vi vill att den ska ha. Den driver utvecklingen framåt mot gemensamma mål, mot att Åland ska vara ett hållbart samhälle där alla mår bra. Som alla vet är det långt dit. Det är långt tills vi är ett hållbart samhälle. Vårt Östersjön är fortfarande i ett bedrövligt skick. Vi står fortfarande för stora koldioxidutsläpp. Vi har fortfarande inte uppnått en social hållbarhet, där till exempel barnfattigdomen, en för mig oerhört viktig parameter, utvecklas åt fel håll.

Styrkan i utvecklings- och hållbarhetsarbetet är för mig, i motsats till hur till exempel Obunden Samling ser det, en amöba. Det kan leva på olika sätt i olika delar av samhället, ta fram nya saker och föra dem vidare till andra delar av samhället. Det handlar om kommuner och landskap, föreningsliv, kultur och idrott. Om vi skulle reducera detta arbete till enbart en näringslivsfråga skulle det vara som att se med ett öga eller gå med ett ben.

Det gläder mig att utskottets slutsats, efter en lång, stormig, brutal och kritisk diskussion, ändå är att hållbarhetsarbetet fortsatt är viktigt och ska fortsätta med den input som har kommit från lagtinget, från betänkandet, från den här debatten och från andra diskussioner som vi har haft.

Utskottet bedömer därmed att utvecklings- och hållbarhetsagendan utgör en ändamålsenlig plattform för arbetet mot ett långsiktigt hållbart Åland. Tack!

Tack, talman!

Det var intressant att lyssna på ledamoten Fellman, som räknade upp fina exempel ur hållbarhetssynpunkt, som att man kan köpa begagnade kläder och liknande. Det är sådant som marknaden har ordnat snarare än hållbarhetsagendan.

Kan ledamoten nämna något konkret som hållbarhetsagendan har gett oss för dessa 2,7 miljoner som nämndes, mer än att man kan handla begagnade kläder, eller att Mariehamns Energi har gjort någon energibesparing? Energibesparingar, som togs upp i tidigare replikskifte, har man gjort i alla tider. Det har också skett i länder som inte har några hållbarhetsagendor. Det är inget nytt.

Kan jag få höra något konkret som den här agendan har åstadkommit?

Det känns som att vi åtminstone återanvänder argumenten i den här debatten, ledamoten Egeland. Exakt samma fråga har ställts till mig tidigare av ledamoten.

Jag ser inte samhällsutveckling på det mekaniska sätt som ledamoten Egeland gör. Jag anser att det är viktigt att vi har ett system för dialog, kunskapsutbyte och nätverk, samt möjligheter att påverka strukturer där vi kan prata med varandra och kommer vidare. Vi behöver provtänka varandras idéer. Jag tror inte att man kan peka ut en enda faktor som har varit absolut avgörande för utvecklingen.

Samtidigt är jag övertygad om att den samlade entusiasmen bland dem som har deltagit i hållbarhetsarbete, inklusive våra tjänsteinnehavarkår som har arbetat med att ta fram kriterier och indikatorer, har haft effekt.

Tack, talman!

Jag förstår precis vad ledamoten menar, och jag förstår att hon är upprymd över möjligheten att påverka. När man läser agendan framgår det tydligt att det handlar om mycket politik som man vill påverka. Denna politik är inte direkt inriktad på att ge mer frihet åt individen; snarare handlar det om en styrning av individen.

Det handlar inte bara om att vi ska ha rent vatten, om man läser vad som står i de här policydokumenten.

Nja, ledamoten Egeland, kanske problemet inte är att utvecklings- och hållbarhetsarbetet har varit verkningslöst utan att det har haft verkan åt fel håll. Utgående från ledamoten Egelands politiska övertygelse så ska man inte göra det här. Man ska till exempel inte reglera utsläpp i havet, därför att det är inte bra för vissa företag. Man ska inte lagstifta om konsumentskydd eller vad det nu kan vara som förminskar individens frihet.

Om det är så att ledamoten tycker att vi ska avskaffa hållbarhetsagendan för att den har lyckats för väl, men då säger jag att då har vi gjort ett bra jobb.

Tack, fru talman!

Ledamoten frågar sig vad den politiska beställningen egentligen är. Jag skulle säga så här: När vi kommer till hållbarhetsagendan och kostnaderna för hållbarhetsarbetet, och det strategiska hållbarhetsarbetet, så är det viktigt att ställa frågan till ålänningarna. Om man går ut på stan och frågar dem hur de tycker att landskapsregeringen ska prioritera, vad tror ni svaret skulle bli?

Borde vi prioritera hållbarhetsagendan och det strategiska arbetet. Men är det rimligt att vi lägger 250 000 euro om året på kaffeklubben? Eller är det bättre att vi inte skär ner så mycket på vård, skola och omsorg? Vad tror ledamoten att svaret kommer att bli? Jag tror att den politiska beställningen, så som jag uppfattar den, är att det här behöver ni inte hålla på med. Vi bör fokusera mer på samhällets kärnverksamheter och inte på detta.

Vi pratar om att provtänka, att man behöver 250 000 euro om året för att provtänka. Vad kostar lagtinget, ledamoten? Jag vet inte, men det handlar om flera miljoner om året. Vad är det vi gör här? Vi diskuterar olika idéer. Det är här vi gör det. Vi provtänker.

På alla punkter har jag en annan åsikt. Jag menar att det är otroligt viktigt att vi provtänker i hela samhället. Att vi här 30 människor ska sitta här och veta svaren på alla frågor, och ens kunna ställa alla frågor, är rena dumheterna.

Om man ställer frågan som ledamoten gör, det vill säga: "Ska vi sätta pengar på kaffeklubben istället för vård, skola och omsorg?" är det självklart att folk svarar att vi inte ska använda pengar till det. Men om man istället ställer frågan: "Ska vi använda pengar för att hitta de bästa idéerna för framtiden, för att skapa ett hållbart samhälle, binda ihop samhället och se till att alla delar av samhället följer med i den här förändringen och förstår vad den handlar om?" Till exempel att minska konsumtionen av sådant som är skadligt för klimatet och miljön. Då tror jag att svaret kanske ser annorlunda ut.

Tack, fru talman!

Det är helt uppenbart att ledamoten och jag har helt olika uppfattningar om vilka konkreta resultat detta leder till. Den här hållbarhetsagendan, som majoriteten här, inklusive ledamoten, talar om, framställs som något som gör gott för samhället. Allt gott som har kommit sedan hållbarhetsagendan infördes tillskrivs agendan. Vi har provtänkt och fått idéer som vi inte annars skulle ha kommit på. Men man kan inte ge ett enda konkret exempel på detta.

Ledamoten nämner att Mariehamns stad har varit duktiga och att de har gjort olika satsningar. Många av dessa satsningar handlar dock om rena effektiviseringar som sparar pengar. Det är självklart vettigt att genomföra satsningar som leder till kostnadsbesparingar, men det har ingenting med hållbarhetsagendan att göra. Det här är en utgift. Vi behöver inte ha denna utgift. De eventuella resultat som kommit av hållbarhetsagendan, det är passé. Vi kan ta den färdplanen och uppdatera den vart fjärde år. Då kan vi se över målen. Vi behöver inte fortsätta att bränna pengar på detta. Det är helt onödigt.

Ledamoten Wikström har en olycklig vana att sätta ord i andras mun. Jag har aldrig en enda gång sagt att allt gott i världen kommer av hållbarhetsagendan. Jag tycker inte ens att det är så. Självklart inte.

Det finns många saker som har tillkommit för att någon i något annat sammanhang har tänkt något bra, men också att den tanken och de projekten har förädlats inom det här arbetet. Det är ett av många sätt vi har att komma framåt.

När ledamoten Wikström uttrycker sig på det här sättet så är det en förnedring av allt det arbete som många människor har lagt ner under de här tio åren för att förbättra och förmera vårt samhälle.

Att allt detta inte skulle ha något värde. Allt det här som folk har gjort under långa möten, många diskussioner och indikatorer har noll och inget värde, utan de idéer och de förändringar som har kommit, de har uppstått ur tomma intet. Jag tror inte att det är sant.

Tack, talman!

Det var intressant att ta del av reaktionerna som följde utskottsordförandens presentation av betänkandet. Jag tycker personligen att ordföranden gjorde helt rätt när han lyfte fram de svar som kommit in under hörandet. Problemet för en del politiker här inne är att sanningen svider mer än riset. Det var inte enbart positiva reaktioner på den här agendan. Vi från Obunden Samling har sagt hela tiden att det är för mycket blomsterflum, och att det inte leder till någonting. Det är klart att det skapade ont blod när ordföranden tog upp det.

Utskottet har, förmodar jag, gjort ett grundligt arbete med att sätta sig in i frågan om bärkrafts uppnådda resultat i förhållande till kostnaderna. Trots att 2,7 miljoner redovisade har lagts ned, kan inte utskottets ordförande ge ett enda exempel på vad ålänningarna har fått för pengarna. Jag lastar naturligtvis inte utskottsordföranden personligen, utan jag riktar kritiken mot bärkraftsarbetet.

Så här i efterhand har vi fått höra i replikskiften att det har lett till en massa bra saker också. Mariehamns Energi, till exempel, har gjort energibesparingar. Men herregud, jag har jobbat med energibesparingar sedan jag var 16 år gammal. Det fanns inga bärkraftiga agendor. Vi kan inte säga att allt positivt som händer ur miljösynpunkt kan tillskrivas bärkraftagendan.

Man kan också köpa begagnade kläder. Det är bra, men det är marknaden som har sett till att det finns en efterfrågan och ett behov av begagnade kläder, och då skapas även företag som säljer dem. Det är inte så konstigt med det.

Sedan måste jag också påpeka det som skedde nyss när ledamoten Fellman stod i talarstolen. Hon anklagade ledamoten Wikström för att sätta ord i hans mun, och det var han expert på. Det säger ledamoten Fellman en minut efter att hon hade sagt till mig att jag tycker att man ska få släppa ut skit i vattnet. Anledningen till att jag kritiserar hållbarhetsagendan är att den har lyckats för väl. Snacka om att sätta ord i andras mun. Ska vi verkligen prata om att hållbarhetsagendan har lyckats för väl och samtidigt släppa ut skit i vattnet i samma andetag, då kan vi prata om Slemmern.

Så länge jag har bott på Åland har det varje sensommar varit problem i Slemmern. "Nu är det bajs i Slemmern, men ingen vet var det kommer ifrån". Hur kan vi inte veta det? Vi har en hållbarhetsagenda, och de måste väl veta.

Vid ett tillfälle i självstyrelsepolitiska nämnden fick vi ett "letter of intent" presenterat för oss om att nå Everyone Can Flourish-projektet. Nu ska det ut över världen. FN var ju upp över öronen begeistrade över hur Åland hade lyckats med det här blomstringsprojektet. Här kan man läsa själv vad Hållbarhetsrådet skriver. "Everyone Can Flourish-konceptet uppstod på Åland 2016 som ett svar på önskan om en mer holistisk, människocentrerad approach till hållbar utveckling. Under de senaste tio åren har Åland fungerat som en inkubator för Everyone Can Flourish och testat hur socialt välbefinnande, ekologiskt ansvar och ekonomisk rättvisa kan integreras i politik, styrning och samhällsliv. Ur denna inkubator har det internationella Everyone Can Flourish-projektet vuxit fram."

Nu i morse fick vi höra att det kanske inte alls var så lyckat. Det var en intervju som lämnade fler frågor än svar hos mig. Vad är det som har hänt här egentligen? Vad är det med det här Flourish-konceptet som skulle sätta Åland på världskartan? Nu verkar det ju som att det var någon form av plagiat. Jag nöjer mig där, men det skulle vara kul att få svar på vad som egentligen hände med Flourish-konceptet.

Jag skulle också vilja ha svar på en fråga som står i utskottets betänkande, om att man borde överväga att utveckla funktionen i form av hållbarhetslotsar. Det skulle kunna vara bra i det praktiska hållbarhetsarbetet och främja samverkan mellan olika samhällssektorer. Vad är det de här hållbarhetslotsarna ska göra, utöver vad de gör idag? Det är också för mig höljt i dunkel. Det skulle vara intressant att få svar på.

Tack, talman!

Ledamoten Egeland tar upp frågan om kostnader och raljerar lite om att de är mycket större än vad som anges här. Det är viktigt att påpeka att utskottet har tittat på de direkta kostnaderna och de som det finns belägg för. Ledamoten vet själv att i alla organisationer kan man alltid hävda att kostnaderna är mycket högre. Många personer arbetar med detta, och det handlar om betydligt mer än vad som framgår av dokumenten.

Det får en att fundera. För det första tycker jag att det är ett konstigt sätt att uttrycka sig på. Man kan inte bara påstå att det finns mycket högre kostnader utan att samtidigt redovisa vilka dessa kostnader är. Det har inte nämnts så mycket om detta, utan det har bara sagts att det finns mer kostnader.

Det vi har utrett här i utskottet är 245 000 euro per år. Under den här perioden har det rört sig om 2,7 miljoner. Om man ser på landskapets budget, som är 450 miljoner, så kanske det inte är så mycket sist och slutligen ändå.

Tack, talman!

Den där repliken var faktiskt lite otippad för mig, eftersom jag känner att alla borde vara medvetna om att de som arbetar i förvaltningen, både här och i kommuner, måste jobba med hållbarhetsagendan också. Det tar tid från deras arbetstid. Jag trodde inte att det fanns några tvivel kring detta. Men om det finns tvivel, tycker jag att man bör prata med någon som arbetar i landskapsregeringen och tjänstemännen där, och fråga hur mycket tid de lägger på hållbarhetsagendan. Då får vi i alla fall en fingervisning.

Hur mycket pengar det handlar om, det kommer vi aldrig att få reda på. Men att de arbetar med detta, det vet ni ju själva. Ni vill ju att de ska jobba med det.

Men det är ju så, man kan säga att lagstiftningen kommer också att kräva mycket resurser. Det jobbar de ju också med dagligen. Förvaltningen kommer att följa lagar och titta på direktiv som kommer att ändras. Det kostar också jättemycket.

Det här är något som är lätt att säga, men eftersom man inte kan komma med något mer konkret blir det ju bara konstigt. Sanningen är den: det handlar om 245 000 per år.

Vidare efterfrågas också: vad är det som har hänt? Det vi bedömer i utskottet är att det är svårt att säga att hållbarhetsagendan står inte bakom precis allting, men när man läser det här meddelandet så måste man ändå konstatera att det händer ganska mycket.

Det finns otroligt många punkter som är uppräknade på de här 92 sidorna. Det handlar om strategier och projekt, om saker och ting som är på gång. Men det är ändå väldigt mycket som har hänt som räknas upp här. Det finns väldigt många människor som jobbar med konkreta saker som har gjort Åland mer hållbart. Det måste man också erkänna, eller hur?

Tack, talman!

Den första punkten handlar om att man kan resonera kring att mycket tid läggs på lagstiftning. Det skulle på något sätt kunna ses som ett försvar för att de får ägna tid åt hållbarhetsagendan. Att arbeta med lagstiftning är deras arbetsuppgift, och sedan hittar man på att de måste väva in denna agenda också. Jag ser det som två helt skilda saker.

Den andra punkten är: Är det jag som har bevisbördan? Måste jag bevisa att detta hade skett även utan hållbarhetsagendan? Om så är fallet, då är jag med. Jag kan bevisa att energibesparingar, till exempel, fanns innan hållbarhetsagendan. Vi kan inte tillskriva hållbarhetsagendan dessa besparingar. Detsamma gäller begagnade kläder.

Tack, talman!

Det är helt uppenbart att ledamoten Egeland har noll intresse av att delta i det här hållbarhetsarbetet och faktiskt aldrig har gjort det. Därför vet han inte hur det fungerar.

Hållbarhetsagendan är till stora delar ett styrdokument som anger att vi i vårt budgetarbete ska sträva efter att minska fossilberoendet i landskapet för att sänka kostnaderna och minska klimatutsläppen. Detta har lett till konkreta effekter i arbetet. Ingalunda har denna tanke uppstått i ett vakuum. Vi vet att detta är ett globalt problem, och detta är vårt sätt att formulera svaret.

När det gäller hållbarhetslotsarna, vad de gör och vad de ska göra nu, är det märkligt att ledamoten Egeland, som sitter i sin andra mandatperiod i lagtinget, inte vet hur man tar reda på fakta.

Tack, talman!

Jag har faktiskt deltagit i sådana här bärkraftsmöten under en ganska lång period, flera år faktiskt. Jag har varit med på dessa möten.

Ett exempel som tas upp i agendan är att vi ska minska vår fossilanvändning. Utan detta dokument skulle vi inte ha vidtagit några åtgärder för att minska fossilanvändningen. Det är enbart tack vare att det står i detta dokument som ni nu väljer att dra ner på fossilanvändningen.

I nästa andetag säger ledamoten att hela världen vet att vi måste minska fossilanvändningen. Men vi behöver en hållbarhetsagenda för att kunna anpassa oss efter detta. Vi kan inte bara minska fossilanvändningen ändå, utan en tydlig plan.

Ledamoten Egeland, var kommer tankar och idéer ifrån? Hur kommer man överens om att just den här tanken, idén eller målet är viktigt för att vårt samhälle ska utvecklas? Hur arbetar man politiskt för att få effekt av sina tankar och sin ideologi?

Man gör det genom att formulera vad man vill. Man säger: "Vi vill, som parti, som individ, som del av hållbarhetsarbetet, vi vill att vårt fossilberoende ska minska. Vi vill att det ska ske med den här takten. Vår förvaltning ska arbeta med detta."

Det är så politiskt arbete och förvaltning fungerar. Det är därför som hållbarhetsarbetet är viktigt; för att man tar idéer, visioner och en vilja, och formulerar detta så att det kommer in i vårt politiska arbete och i vårt samhälle.

Tack, talman!

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det här. Vi behöver inte ha en heltidsanställd hållbarhetssekreterare för att människor ska komma fram till att vi ska minska vårt fossila beroende. Jag tror att människor pratar med varandra utan en heltidsanställd bärkraftssekreterare. Dessutom har lagtinget lagt ner 2,7 miljoner på bärkraft de senaste tio åren.

Tack, talman!

Jag vill börja med själva grundfrågan: Varför har vi överhuvudtaget en utvecklings- och hållbarhetsagenda? Vi har den därför att ett samhälle behöver kunna lyfta blicken från nästa budget, nästa mandatperiod och nästa enskilda beslut.

Klimatförändringen, den biologiska mångfalden, människors hälsa och välbefinnande över tid är frågor som hänger ihop och som utvecklas över lång tid. Det behövs alltså en gemensam riktning för samhällsutvecklingen; några mål som ligger fast även när regeringar byts ut. Det handlar om att se helheten och inte tappa bort sig i kortsiktiga beslut. Det tycker jag naturligtvis att vi ska hålla fast vid. Det är också bra att detta är utskottsmajoritetens linje.

Utskottet konstaterar att agendan har bidragit till just detta: att skapa ett gemensamt ramverk där mål, åtgärder, budget och uppföljning kan kopplas samman. Det har gett en större kontinuitet mellan sektorer och över mandatperioder. Men det finns företagare, kommuner, politiker och människor som upplever att det trots detta är diffust. Det måste vi lyssna på.

Utskottet skriver att det finns en uppfattning om bristande konkretisering, vilket kan leda till minskat engagemang och passivitet. Den signalen måste vi ta på allvar.

För mig, som representant för Hållbart Initiativ, är det inga problem att hålla med om att omställningen till ett hållbart samhälle går för långsamt. Vi skulle gärna se mycket mer fart på att uppnå flera av de mål som finns i agendan.

När man kritiserar, eller rättare sagt ser över och reviderar, vad tio års arbete med utvecklings- och hållbarhetsagendan har inneburit, är det viktigt att vi inte slänger ut barnet med badvattnet. Vi ska försöka förbättra där det behövs, förtydliga där det behövs och göra ett ännu bättre arbete framöver.

I grunden är frågan enkel: Vart ska vi? Var är vi? Och vad behöver göras för att vi ska ta oss från där vi är till dit vi vill?

Talman! Vi ser i vår omvärld hur ytterlighetspartier går fram i val med politik som bygger på att behålla fossila bränslen och kolkraft. Man vill krama Putin och strunta i att satsa på förnybar energi, samt lämna internationella samarbeten. De har lyckats bra med berättelsen om att omställningen till ett hållbart samhälle är ett hot mot vanligt folk. Det är ett elitarbete, en produkt av eliten.

Det är helt tydligt, till exempel senast i Tyskland i går under delstatsvalet, att det inte bara är arga, bittra medelålders män som röstar på sådana partier. Det är andra grupper också. Det är tydligt att det sker en polarisering bland unga människor. Detta är ett exempel som visar att utvecklings- och hållbarhetsagendans grundidé är viktigare än på länge. Agendan är ett samhällskontrakt om att bygga ett samhälle som håller miljömässigt, ekonomiskt, socialt och demokratiskt, där människor känner att de har en plats och en framtid.

Om människor upplever att samhället inte längre fungerar för dem, att ekonomin inte går ihop och att de inte blir hörda, eller att framtiden ter sig sämre än nutiden, då försvagas det samhällskontraktet. Då kommer de enkla lösningarnas politiker fram i ljuset. Den människa som varje månad funderar på om pengarna räcker till mat, boende och barnens fritidsaktiviteter kommer inte i första hand att tänka på hur hon eller han kan bidra till en abstrakt samhällsomställning. Den som är rädd för att förlora jobbet kommer inte automatiskt att välkomna förändring. Den som upplever att politiken talar om människor snarare än med dem, kommer knappast att känna större förtroende för visioner.

Det betyder inte att vi ska sänka ambitionerna. Det betyder att omställningen måste göra människors liv bättre och ge dem större frihet i vardagen, samtidigt som vi sänker utsläppen och gör havet renare. Kopplingen måste bli tydligare. Det innebär lägre energikostnader, större trygghet i ekonomin, ett tryggt jobb, men också möjlighet att förändra riktning i livet om man så önskar och behöver. Frihet att dricka rent vatten. Frihet att bada i ett hav som går att bada i. Frihet att använda en fungerande kollektivtrafik som ger även den som inte kör bil möjlighet att röra sig. Tid, vilket för övrigt är en väldigt ändlig resurs, tid för familjen och för livet utanför arbete. Ett samhälle där man får hjälp när man behöver den, med målet att återfå makten över sitt eget liv. Frihet att vara den man är och älska den man vill. Det handlar också om friheten för dem som kommer efter oss. Vår frihet i dag ska inte bygga på att våra barn får färre möjligheter i morgon.

När vi nu tar sikte på det strategiska arbete som följer efter 2030, ska vi naturligtvis inte överge det långsiktiga hållbarhetsarbetet. Men vi måste fortsätta att sträva efter att göra det mer relevant för folk. Det kräver politiskt ledarskap. Det är inget fel att lägga fokus på konkreta åtgärder och att tydliggöra detta för alla människor. Mer fokus på vad som faktiskt förändras i människors vardag, om vi gör det, och vad som händer om vi inte gör det.

Hållbar utveckling måste vara ett projekt som människor känner att de själva är en del av.

Avslutningsvis några ord om ekonomi. Det har talats om hur ekonomins och BNP-tillväxtens plats i hållbarhetsarbetet ska se ut. Jag håller med om att vi behöver en stark ekonomi. Utan ekonomiskt välstånd blir det också betydligt svårare att finansiera välfärden och den omställning vi diskuterar. Men BNP mäter ekonomisk aktivitet utan att ta hänsyn till varifrån den aktiviteten kommer. Vi vet inte om den ökade BNP:n bygger på försvagad natur, sämre folkhälsa, större ojämlikhet eller minskad sammanhållning i samhället. BNP är bara ett ganska kallt mått.

Därför tycker jag att formuleringen i den insändare som flera organisationer nyligen skrev för att belysa detta är träffande: Ekonomin ska vara ett medel för hållbar utveckling, inte ett mål i sig. Den berättar hur hårt vi kör, men inte vart vi kör om vi har säkerhetsbälte, om det känns bra och så vidare. Jag stannar där. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Ledamoten talar om vikten av kommunikation. Om vi bara kommunicerar lite mer och lite bättre om hållbarhetsagendan, så kommer folk att förstå hur briljant det här är. Ledamoten är inte ensam om att tänka så; flera andra är också inne på det här med kommunikation. Vi måste ha förankring i den här agendan, och det är där problemet ligger. Det är därför folk funderar på om det är värt eller inte. Det är helt radikalt fel. Det är fullt legitimt att ifrågasätta just dessa pengar. Som ålänning kan man tycka att det inte är värt det. Många skulle hellre se att de 250 000 gick till vården eller till skolan, eller till någon annan satsning. Nästan till vilken satsning som helst kan många tycka. Eller att andra satsningar som går i linje med hållbarhetsagendan, till exempel 5 miljoner för att konvertera Töftölinfärja.

Det är fullt legitimt att tycka att dessa satsningar är helt vansinniga. Jag skulle hellre se att pengarna går till kärnverksamheten. Det handlar inte om ett kommunikationsproblem; det handlar om en annan åsikt.

Tack, herr talman!

Det var därför jag dristade mig att säga att om man är på det humöret kan man tolka det som Obunden Samling säger, nämligen att ni talar för en fördumning av politiken.

Det fanns en tid när man som politiker kunde ta upp telefonen, ringa och säga: "Gör så här, så blir det bra." Och så var det väl bra en stund. Det fanns en tid när man kunde titta på alla utmaningar och frågor för sig och hantera dem lite från dag till dag, så att man åtminstone klarade nästa budgetdebatt.

Men de utmaningar och olika kriser som samhället och världen står inför fungerar inte med det angreppssättet längre. Vi måste kunna veta vad båda händerna gör, till exempel i landskapsregeringen. Vi måste vara medvetna om att vi inte förvärrar problemen med ena handen samtidigt som vi försöker förbättra med den andra.

Det gäller att vara strategiskt smart. Då blir det också kostnadseffektivt.

Talman!

Jag försöker beskriva att det finns ett annat sätt att tänka, som inte är korkat, som ledamoten här försöker påstå. Istället handlar det om att vi prioriterar något annat. Vi vill inte prioritera det strategiska hållbarhetsarbetet, utan vi vill hellre prioritera kärnverksamheten. Vi anser att det är viktigare och har högre prioritet än den färjan som jag pratade om.

Det finns flera exempel i landskapets budgetar under den här mandatperioden som har blivit totalt nedprioriterade. Det är en annan typ av politik. Det är inte en fördumning av väljarna. Om man uttalar sig på det sätt som ledamoten gör; då fördummar man väljarna. Ålänningarna är nog smartare än så. De ser vad som händer här.

Tack, herr talman!

Jag är övertygad om att ålänningarna är smarta och att de hör vad vi säger. Därför vill jag framhålla att, enligt mitt sätt att se det, handlar hållbar utveckling om att sträva till ett hållbart samhälle. Det handlar om att säkra kärnverksamheten och att vi ska ha en ekonomi där Åland kan tjäna pengar även i framtiden.

Det handlar också om att göra oss oberoende och fria från fossilt beroende, så att vi inte behöver sitta i famnen på Putin och de andra tomtarna.

Detta innebär en ökad frihet för att säkra kärnverksamheten. Men om man istället väljer att inte tänka strategiskt eller kostnadseffektivt, utan att bara ta saker som de kommer och titta ner i naveln, då riskerar vi att det blir både dyrare och mer komplicerat. Det kan leda till att vi måste skära ned på kärnverksamheten.

Tack, talman!

Ledamoten Röblom säger här att vi måste ge människor större frihet, och att detta ska uppnås genom vårt hållbarhetsarbete. Jag skulle vilja ha ett par exempel – tre, två eller tre exempel skulle räcka – från den här hållbarhetsagendan som ger människor större frihet.

Tack, herr talman!

Som jag ser det handlar detta arbete om att ställa om till ett hållbart samhälle. Det handlar om att skapa frihet, som jag nämnde i det tidigare replikskiftet. Jag ser det inte som frihet att vara beroende av oljebaroner och diktatorer – bara som ett exempel. Verklig frihet innebär att slippa vara beroende av dem.

Frihet är att vi kan odla mat här på Åland utan att behöva importera fossila näringsämnen och så vidare. Jag tycker att agendan genomsyras av ett frihetstänk.

Jag är medveten om att ledamoten Egeland tidigare har uttryckt sig på ett sätt som antyder att frihet nästan är raka motsatsen till vad som står i agendan. Men där har vi olika åsikter.

Tack, talman!

Det var inte på något vis ett exempel på människors frihet. Det handlade om ledamoten Röbloms gröna omställningsagenda. Jag vet inte ens om ledamoten förstår vad vi pratar om. Vad är egentligen människors frihet? Är det att få välja själva? Är det människors frihet? Eller handlar det om att politiker sätter en agenda som väljer åt oss? Är det verkligen individens frihet?

Det blir helt orimligt att försöka diskutera individens frihet om en part inte ens vet vad det innebär. Den ena parten säger att individens frihet är att styra över sina egna val, men om vi gör så att den här människan måste agera på ett visst sätt, då är det inte individens frihet. Individens frihet är när individen själv får bestämma. Men i den här agendan finns det många punkter där man vill bestämma över individen.

Vad är då ledamoten Egelands syn på individens frihet? Hur mycket kollektivtrafik kan jag välja som individ på dagens Åland? Jag känner mig inte fri att slippa bilen.
Men det är kanske ledamoten Egelands exempel på frihet, att alla ska ha bil. Men om man inte vill ha bil, hur ska man då kunna ta sig fram? Det är ingenting man kan lösa på egen hand. Jag kan inte individuellt bestämma mig för att jag vill ha fungerande kollektivtrafik och bussar som går; det måste göras gemensamt.

Det finns utmaningar i samhället som inte går att lösa på individuell nivå. Vi måste arbeta tillsammans och göra det strategiskt och smart.

Ett annat exempel är att jag som individ är ganska trött på att det är fullt med skit i Slemmern. Jag vill kunna bada där, men jag kan inte lösa det ensam. Det krävs ett gemensamt arbete framåt för att lösa dessa problem.

Talman!

Jag tror inte att vi läser det här betänkandet på samma sätt, ledamoten Alfons Röblom och jag. Jag ser ingenstans i betänkandet från finans- och näringsutskottet att man är emot ett aktivt hållbarhetsarbete. Det finns ingen sådan skrivning överhuvudtaget.

Däremot är utskottet tydligt med att det måste bli ett klarare fokus på prioriteringar, precis som inom alla andra politikområden. Det måste vara praktiskt genomförbart. Det måste finnas en uppföljning, och man måste kunna påvisa en konkret nytta. Det är väl jättebra. Det är det som har efterfrågats hur många gånger som helst, även av mig själv. Det får inte flumma iväg; det måste bli mer konkret.

Det som jag saknar i utskottets betänkande, och det som jag har saknat i hållbarhetsarbetet, är redogörelser för den sociala hållbarheten. Det är jättesvårt att redogöra för det, det vet jag.

Tack, herr talman!

Jag inledde mitt anförande med att säga att jag är glad att utskottet vill se ett fortsatt strategiskt hållbarhetsarbete. Det tycker jag är jättebra, och jag uppskattar att majoriteten i utskottet förordar detta. Det är inga problem.

När det sedan gäller utvecklingen inom det sociala området bläddrade jag i den senaste statusrapporten från 2024 här i morse och fastnade för en del information som är kopplad till den sociala hållbarheten. Jag blev till exempel uppskrämd över att det står svart på vitt att barnfattigdomen ökar. Det är en allvarlig fråga.

Det är också en del av den diskussion vi har haft. Hur förbättrar vi informationen? Är det något som är svårt att mäta, eller borde vi mäta det på ett annat sätt?

Talman!

Det som är problemet i den faktiska verkligheten är att landskapsregeringen egentligen inte bryr sig om hållbarhetsagendan. Man fokuserar på ekonomin och de ekonomiska siffrorna. På en rangordningsskala så pratar man om ekonomi från punkt 1 till 26, och sen från punkt 27 till 32 nämns miljön. Det finns dessutom ingenting mer om den sociala hållbarheten.

Den sociala hållbarheten handlar om sammanhållning och möjligheten för Åland att växa tillsammans med sina invånare. Det är det som är det viktiga. Det är det som skapar resiliens och gör att vi klarar oss igenom en kris. Det konkreta arbetet har jag alltid saknat hos den här landskapsregeringen.

Tack, talman!

Jag kan delvis hålla med ledamoten Thörnroos. Det är därför jag tar exemplet att den ena handen måste veta vad den andra gör. Vi kan inte ha en situation där den ena handen pratar sig varm om vikten av att minska utsläppen i Östersjön, medan den andra handen argumenterar för att vi ska öka utsläppen där. I delar av detta har vi en samsyn.

Ledamoten uttrycker sig klokt om långsiktigheten om engagemanget. Det är väldigt klokt men det låter som att jag vill vara kritisk, men jag anser att den ekonomiska delen är en central del av hållbarhetsarbetet.

Det finns en viss missuppfattning just nu att landskapsregeringen kommer att ersätta alla indikatorer med BNP. Det är inte så att vi bara ska fokusera på BNP och strunta i allt annat. BNP läggs till, som borde ha varit med från början, som en del av de indikatorer som vi följer upp. Det vill jag klargöra.

Jag anser att en god ekonomi har en stor, kanske till och med den största, påverkan på ett framgångsrikt hållbarhetsarbete. Hur ser ledamoten på ett sådant påstående?

Tack, talman!

Betydelsen av ordet ekonomi är att hushålla med begränsade resurser. Det låter nästan som Hållbart Initiativs slogan. Visst har vi stor förståelse för att vi måste ha en fungerande ekonomi.

Det jag ofta lyfter fram är att man inte får använda resurser utan eftertanke. Jag tycker att man måste vara beredd att utveckla sina tankar.

När man använder ord som tillväxt måste man vara beredd att förklara vilken typ av tillväxt man syftar på. Jag tog ett exempel tidigare under debatten: om vi lyckas sänka utsläppen per ton producerad fisk i fiskodlingen, så innebär det troligtvis att vi kan öka antalet producerade ton fisk. Men då blir mängden näringsämnen som går ut i Östersjön densamma. Det finns en problematik i tillväxtparadigmet.

Men det är inte riktigt så enkelt. Tillväxt handlar om att producera mer med samma eller mindre resurser. Det är då man får mer produktivitet, som det heter.

Det betyder att om du kan använda samma antal näringsämnen, eller lite färre, men ändå få samma produktion, så har du lyckats med tillväxten och ökat hållbarheten. Det är hela poängen med den här tillväxtdiskussionen.

Det jag tycker är viktigt att få fram i den här diskussionen är varför god ekonomi är viktigt. Jo, det är för att om vi inte har en stabil ekonomi blir hållbarhet på något sätt sekundärt, eller kanske inte ens så högt prioriterat.

Det betyder att om vi har 12 % arbetslöshet, då är det inte vattenkvaliteten i Slemmern som vi funderar mest på. Om vi har svårt att hantera andra samhällsproblem och stora underskott kan det också påverka prioriteringarna. Då blir det fokus på dessa frågor istället för hållbarheten.

Därför är det så viktigt att ha med sig detta för att det andra också ska få prioritet.

Tack, talman!

Jag håller med om det. Det sade jag i mitt anförande, och det är också ett fundament för Hållbart Initiativs politik. Hungriga, utbrända och sönderstressade människor, som har jättesvårt att få sin vardag att gå ihop, de fattar inte några hållbara beslut. Där är vi eniga.

Man måste hela tiden vara beredd att problematisera dessa frågor. Nu nämnde till exempel ledamoten Ekström att om man kan producera samma mängd produkter med minskade utsläpp, så är det bra. Men tillväxt är per definition att man tillverkar fler produkter. Man ökar produktionen ännu mer tills man når taket för utsläppen. Vad blir då netto utsläppsminskningen? Hittills har inte tillväxtparadigmet riktigt haft förmågan att ta vara på de kostnader som uppstår på riktigt i produktionen.

Talman!

Jag tycker att finans- och näringsutskottet har en bra och beskrivande del om lagtingets viktiga övergripande ansvar. Det är helt tydligt att detta väcker intresse, frågeställningar och engagemang.

Finans- och näringsutskottet skriver också att man borde vara tydligare med att prioritera mål. Det är en sak som är värd att begrunda kanske inför nästa regeringsprogram och kanske inför varje budgetår.

Det är absolut så, och jag tror att vi är eniga om detta här i salen i dag, att hållbarhetsarbetet måste vara levande och utvecklas. Agenda 2030 sträcker sig just till 2030. Jag har försökt ta reda på vad som kommer att hända efter det. Först satte FN milleniemålen, och efter dem utvecklades Agenda 2030. Men världen är så orolig just nu, och vi har fokus på helt fel saker, som krig och en massa elände. Jag vet inte vad som egentligen kommer att hända med den globala hållbarhetsrörelsen framåt.

Under 2025 användes 125 248 euro direkt ur landskapets budget. Det användes också PAF-pengar, för Bärkraftföreningen ansöker om direkta medel ur PAF när vi fördelar dessa. Pengarna användes för personal, kommunikation, statusrapporter, hemsida, evenemang, seminarier, möten och resekostnader. Åland deltar i hållbarhetsarbetet tillsammans med statsrådets kansli, utrikesministeriet, miljöministeriet och kansliet vid riksdagens framtidsutskott, bland annat.

I dag funderar finansminister Perämaa över Finlands framtid och den framtida ekonomin.

Det är väldigt viktigt att vi hela tiden utvärderar vårt arbete, och just nu pågår en utvärdering av utvecklings- och hållbarhetsrådets arbete. Det finns en livlig diskussion och konkreta idéer om vad rådet har för uppgift. Det står på inget vis stilla, utan vi tar steg framåt hela tiden.

Själva hållbarhetsagendan uppfattar jag som ett samhällskontrakt, en arbetsmetod och ett ramverk. Jag tycker att det i många delar har varit bra. Det är helt klart att många saker ändå skulle ha hänt, inte minst genom EU-direktiv och miljölagstiftning. Samtidigt är det värdefullt att ha ett samlat grepp, anser jag som landskapspolitiker.

Jag anser också att en omvärldsanalys är värdefull. Det är inte så att vi sitter och kokar ihop detta själva; det pågår faktiskt i hela Norden. Det handlar inte bara om Åland och oss, utan det är ett vedertaget sätt att driva samhällsutvecklingen på genom FN:s Agenda 2030.

De nordiska länderna hör till de mest institutionellt integrerade när det gäller agendan, men sättet att arbeta skiljer sig ganska mycket åt mellan nordiska länderna. Agenda 2030 har vävts in i budgetprocesser, styrning, myndighetsmål, kommunal planering, klimat- och välfärdspolitik. De nordiska länderna har i hög grad institutionaliserat Agenda 2030 genom samordning från statsministerkontor eller regeringskansliet. Det finns tvärsektoriella arbetsgrupper, nationella indikatorer och uppföljningssystem, samt integrering i finans- och klimatpolitik och stark kommunal och regional implementering.

Nordiska ministerrådet har dessutom gjort hållbarhetsmålen till en del av den gemensamma nordiska visionen 2030, om att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region.

Som exempel har Sverige en nationell Agenda 2030-samordnare med myndighetsuppdrag kopplade till hållbarhetsmålen, integrering i klimat-, energi- och välfärdspolitik samt återkommande rapportering till riksdagen. Det är i princip detsamma som vi gör här på Åland.

Finland brukar ofta beskrivas som det mest systematiska nordiska landet när det gäller Agenda 2030-integrering. Finlands modell är starkt centraliserad till statsministerns kansli. Alla ministerier ingår i gemensamma samordningsnätverk, och hållbar utveckling behandlas som ett tvärstatligt projekt. Finland har en nationell hållbarhetskommission med bred samhällsförankring i civilsamhället och näringslivet, hållbarhetsintegrerade strategidokument och indikatorbaserad styrning.

Vi är inte ensamma. Agenda 2030 finns ofta i regeringskansliernas styrdokument, i nationella budgetramar, i myndighetsuppdrag, i kommunala strategier, i offentlig upphandling, i hållbarhetsrapportering och i utbildnings- och forskningspolitik. Samtidigt är integrationen ojämn. Här finns den kritik som vi diskuterar i dag. Integrationen är stark inom klimatpolitik, energi, stadsplanering, offentlig förvaltning, cirkulär ekonomi, transport och jämställdhet. Men den är ofta svagare inom finanspolitik, tillväxtmodeller, konsumtionspolitik och biologisk mångfald. Dessutom uppstår det målkonflikter mellan ekonomi och hållbarhet. Det här är en av utmaningarna; målkonflikter uppstår hela tiden.

Flera nordiska rapporter pekar också på att hållbarhetsarbetet ofta är bättre integrerat administrativt än politiskt, det vill säga att tjänsteinnehavarapparaten arbetar systematiskt. Men partipolitiken prioriterar fortfarande nationella kortsiktiga mål framför Agenda 2030 när det uppstår konflikter. De nordiska länderna ligger dock generellt mycket högt i internationella hållbarhetsrankningar och betraktas ofta som globala föregångare inom institutionell implementering.

Vi är inte ensamma. Det är inte vi som håller på och kokar ihop någonting; detta är helt integrerat i de nordiska statsapparaterna. Det är också så att man hela tiden ska utvecklas och förbättras. Tack!

Tack, talman!

Lantrådet är chef och ansvarig för regeringskansliet, vilket utgör den största kostnadsposten för det strategiska hållbarhetsarbetet. Där är också huvudsekreteraren för hållbarhetsarbetet. I början av året anställdes samma person igen, utan att man förlängde anställningstiden från två till fyra år, och utan att tjänsten annonserades ut.

Lantrådet får gärna resonera kring hur man tänkte i denna fråga och innehållet i det nya mandatet. Det verkar inte heller som om det finns några nya prioriteringar som återspeglar det vi diskuterar här idag. Ska vi fortsätta i gamla hjulspår?

Talman!

Jag tycker att jag har försökt svara på det. Jag hör var kritiken finns. Jag sa precis att det pågår ett internt arbete i utvecklings- och hållbarhetsrådet, där man funderar över uppgifterna och hur man ska arbeta vidare kring rådet. Rådet är ju en väldigt, väldigt liten del av själva hållbarhetsarbetet.

Det viktiga arbetet utförs i näringslivet, i kommunerna och också i hela landskapsförvaltningen. Det är inte så att det finns något skilt hållbarhetsarbete; det är helt integrerat i tjänsteinnehavarnas dagliga arbete.

Det är helt klart på det viset, att är det så att man ändrar och upphör med utvecklings- och hållbarhetsrådet, då finns det inte något behov av en sekreterare heller. Så är det.

Tack, talman!

De kostnader som är kopplade till hållbarhetsarbetet borde man kunna dra ner på drastiskt, särskilt när det gäller den specifika sekreteraruppgiften. Denna tjänst är så pass dyr att det kan vara värt att fundera på om vi verkligen behöver den. Kanske kan någon av de tjänstemän som redan finns inom landskapsförvaltningen ta sig an detta uppdrag istället? Vi skulle kunna minska ner uppdraget, och utvärdera färdplanerna en gång vart fjärde år eller något liknande. Målen är ju redan fastställda.

Vi har investerat tid och resurser i detta arbete, och nu måste vi börja säga att vi har gjort vårt. Jag kan förstå att vissa saker har blivit bättre på grund av våra insatser, men det är dags att lugna ner sig.

Vi bör också se på hur situationen utvecklas i EU och i omvärlden. Under den här mandatperioden har EU fokuserat på konkurrenskraft och försvar, som lantrådet nämner, men man har prioriterat ner hållbarhetssatsningarna. Vi ser exempelvis att finansieringen av vätgasprojektet dras tillbaka och läggs ner, eftersom man behöver få företagen att fungera.

Talman!

Jag är av den åsikten att ett hållbart näringsliv innebär att man är konkurrenskraftig. Mycket av det som diskuteras inom näringslivet och bland politiker handlar om energipolitiken. Här kan jag konstatera, som tidigare talare har nämnt, att vi inte längre kan vara fossilberoende. Vi har ingen helt tydlig väg framåt, men det finns alternativ, och det arbetas intensivt med att utveckla dem. Det är min uppfattning.

Talman!

Vi har idag kunnat läsa i media och även hört i debatten att den internationella satsningen "Alla kan blomstra" pausas på obestämd tid efter en upphovsrättstvist. Enligt utvecklings- och hållbarhetsagendans egna handlingar skulle ett White Paper publiceras i mars, men UN-Habitat avstod att publicera det här efter att frågor kring upphovsrätt, källor och författarskap uppstod.

Rådet hade sedan ett möte den 4 maj. Kan lantrådet, som även är ordförande i utvecklings- och hållbarhetsrådet, berätta för Ålands lagting och ledamöterna när lantrådet fick kännedom om upphovsrättsproblemen?

Jag kan dra mig till minnes att det var precis i efter att meddelandet hade lämnats till lagtinget. Det handlade om just sådana här upphovsrättsliga frågor. Jag vill ändå understryka att detta är en del av vårt hållbarhetsarbete. Det är inte en viktig del, utan det viktigaste gör vi här på hemmaplan, där vi ställer om Åland och arbetar för att Åland ska bli ett mer hållbart samhälle.

Som sagt, de samarbeten vi har i Helsingfors och på nordisk nivå är viktiga, men de är för tillfället på paus.

Talman!

Det var olyckliga rubriker och läsning man fick idag.

Min andra fråga gäller huvudsekreteraren. Ledamoten Wikström var inne på detta i ett replikskifte. Vid rådets första möte 2026 beslutade rådet, på förslag från ordföranden och lantrådet Sjögren, att förlänga huvudsekreterarens mandatperiod från två år till fyra år. Det har alltid varit två år förut. Varför tog lantrådet initiativet till att fördubbla denna mandatperiod? Föregicks beslutet av en längre och mer öppen utnämningsprocess i rådet, eller hur har det gått till? Tack!

Sekreteraren är en form av hybrid, inte en direkt tjänsteinnehavare. Det finns ett arbetsavtal, och rådets åsikt är att vi hoppas att det här arbetet fortsätter. Jag kan dock inte uttala mig för nästa landskapsregering och nästa lagting om vad man tänker sig i framtiden.

Jag är av den åsikten och jag uppfattar också att alla medlemmar i rådet är och även bärkraftnätverket, att det här arbetet förstås ska utvecklas och förbättras. Men det kommer att fortsätta.

Tack, talman!

Jag vill börja med att säga att när vi diskuterar hållbarhetsagendan är det lätt att fokusera på allt positivt i samhället, såsom social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och miljömässig hållbarhet. Hållbarhetsagendan handlar i grunden om att det goda samhället. Vi har alltid pratat om hur vi ska skapa ett gott samhälle för medborgarna. Det är inget nytt

Men för att återgå till det konkreta, när vi pratar om kostnader, vill jag ge finans- och näringsutskottet lite beröm för att de har redovisat en del av kostnaderna. Det finns kritik mot detta arbete, även om jag personligen hade önskat en starkare kritik. Men det är något jag får stå för tillsammans med mitt parti.

Utskottet redovisar att de direkta kostnaderna uppgår till 2,7 miljoner euro, men det inkluderar inte alla kringkostnader i denna fråga. Jag står fast vid att det handlar om flera miljoner. Lantrådet påstod att det inte stämmer, men nu har vi det svart på vitt, vilket är bra så att vi alla vet vad kostnaden för de policyprojekt vi arbetar med är, och vad det kostar för den åländska skattebetalaren.

Om vi talar om kringkostnader som utskottet lätt hade kunnat ta reda på, som till exempel stödet till föreningen Bärkraft, så hade det varit enkelt att få fram den informationen inom ramen för utskottets behandling. Det handlar om ungefär 600 000 euro sedan föreningen grundades 2016. Det är en lätt siffra att lägga till. Tillsammans med de tidigare nämnda kostnaderna pratar vi alltså om 3,3 miljoner euro om året konkret.

Under denna mandatperiod har man också anställt en till tjänsteman, en hållbarhetskoordinator. Jag vet inte vad kostnaden för den tjänsten är, men det kan vara rimligt att anta att det handlar om 50 000-60 000 euro per år. Dessutom har man anställt en huvudsekreterare för fyra år framåt. Sammantaget ser det ut som att vi ska fortsätta i gamla hjulspår. Vi får se hur det ser ut när årets budget kommer. Jag tvivlar på att det kommer att göras några neddragningar på dessa satsningar, men vi får se. I utskottets betänkande nämns också hållbarhetslotsarna, som gärna får fortsätta och kanske även utökas.

Men vad är det konkreta resultatet av det strategiska hållbarhetsarbete vi har bedrivit under dessa år? Ingen kan riktigt svara på det. När vi frågar får vi höra om olika typer av policydokument, att vi har tagit fram dokument för det ena och det andra. Det finns ingen ände på de mängder av dokument som har producerats. Vi har också uppdaterat hållbarhetsagendan några gånger och uppdaterat målen.

Vi har dessa mål, där står det allt som Åland behöver göra. Men varför ska vi ha kvar dessa kostnader? Varför kan vi inte ha tydliga mål och utvärdera hur väl vi har uppfyllt dem en gång per mandatperiod? Då kan vi sätta av lite tid på det och några tusenlappar för att få resultat och veta åt vilket håll vi ska arbeta.

Det är inte så att om vi slutar satsa pengar på det strategiska hållbarhetsarbetet, så vet vi inte åt vilket håll vi ska. Det är helt befängt att beskriva verkligheten på det sättet. Jag förstår inte hur ni tänker när ni säger att Obunden Samling inte vill göra något, de vill inte ha renare vatten eller något. Det är fullständigt befängt. Vi försöker beskriva en annan prioritering.

Vi anser inte att dessa dyra dokument är en bra investering. Vi tycker att det är en dålig prioritering för den åländska skattebetalaren.

Istället bör vi prioritera samhällets kärnverksamheter. Ta de pengarna, även om det, som ledamoten Ekström sa, handlar om små belopp. Låt vara, absolut, men man kan anställa flera personer för de pengarna. Man kan få fler studieplatser för samma summa. Jag personligen ser hellre att man prioriterar så.

Det är en prioritering, även om det handlar om småpengar. Det är svårt att ta bort 250 000 euro från landskapets budget. Det tror jag att man har svårt att göra när man förhandlar om budgeten till hösten. Vad ska man lägga pengarna på istället? Vi från Obunden Samling kommer att ha med dessa frågor i vårt budgetförslag. Det här är inte en prioritering som är värd att göra.

Det handlar inte om kommunikation. Det handlar inte om att vi inte lyckas förankra arbetet tillräckligt bra. Det handlar om att de mål som beskrivs i hållbarhetsagendan, som att utrota barnfattigdom och att alla ska ha det bra och ha ett jobb, är viktiga. Vi håller med om det. Men vi anser inte att det är rätt väg att gå att lägga så mycket pengar på policydokument. Det är fel väg att gå. Det representerar en annan politik, och det handlar inte om en kommunikationsmiss.

Det var vad jag vill säga. Tack för mig, talman!

Tack, talman!

Man kan räkna in en massa grejer i det här. Tittar man på hela och dessa 2,7 miljoner, och om man räknar in lite annat kanske man kommer upp i 4 miljoner. Då är man uppe i ungefär en tredjedel av det här skadeståndet på 12 miljoner, som vi har betalat av under den här mandatperioden, och det var ju billigt.

Jag tänker ändå att de här 4 miljonerna som vi har fått, okej, man kanske kunde ha gjort det lite mer konkret och genomfört fler sådana åtgärder, men man har ändå haft de här kaffediskussionerna, som lantrådet sa, och vi har kanske haft tillräckligt av dem. Men man har diskuterat och kommit fram till en hel del.

I den här 92-sidiga rapporten finns det väldigt många åtgärder uppräknade, saker som sker. Allt kanske inte bara beror på utvecklings- och hållbarhetsagendan, men jag är helt säker på att framförallt inom offentlig sektor är det jätteviktigt med sådana strategidokument. Där tror jag att den här har varit avgörande.

Tack, talman!

Ledamoten säger att vi kanske har haft tillräckligt av den här typen av diskussioner. Det är bra om ledamoten tycker så, men verkligheten talar ett annat språk.

Man har anställt fler tjänstemän och man fortsätter att anställa den här huvudsekreteraren som ska fortsätta med det strategiska arbetet, som ni kallar det, och som vi kallar för kaffeklubbsdiskussioner. Det går inte riktigt ihop i min hjärna när ledamoten säger att vi kanske har haft tillräckligt. Det är väldigt bra om man tycker så, men det borde ha återspeglats också i utskottsbetänkandet. Det hade bra gått att säga till landskapsregeringen tydligt att det är bra nu. De här målen är bra och det arbete som har gjorts är också bra. Men det har gjort sitt. Nu måste vi gå vidare. Vi har inte råd med det här mera.

Vad jag vill säga egentligen är att vi har varit tydliga med att vi ser en ökad demokrati som en viktig del av det här. Det har vi pratat flera gånger om, så det kanske inte behöver upprepas.

Det som jag skulle vilja ta upp är diskussionen om kostnaderna och att det kostar så otroligt mycket pengar. Men vi har inte ens kommit upp i en tredjedel av skadeståndet, så vet jag inte riktigt vad vi ska mäta. Vad får vi ut av olika saker?

Jag tror att hållbarhet är jätteviktigt. Det handlar om långsiktiga strategiska frågor. Det är ingenting man löser på ett år, eller kanske ens under en mandatperiod. Man behöver ha en väldigt långsiktig horisont, och då är strategin viktig.

Men man får inte stanna i den visionära delen, som har varit väldigt bra när man startade upp det. Någon gång måste man också bli mer konkret. Det är det vi efterlyser. Jag upplever att det är på gång, särskilt nu när den ekonomiska tillväxten kommer med i agendan nu på allvar.

Så jag ser att vi är på rätt väg, och jag tror att vi kommer att få ut betydligt mer av de kommande åren än vad vi har fått den senaste tiden.

Talman!

Vad innebär ökad konkreti? Vi ska fortsätta att betala pengar till dessa människor, men vad ska de egentligen göra? Vad ska de ta fram?

Det finns väldigt konkreta åtgärder idag. Jag har bekantat mig med de färdplansåtgärder som har tagits fram, liksom de förslag som kommer från hållbarhetsagendan. Färdplanerna är mycket konkreta, skulle jag säga.

Det här pratet om ökad konkreti och människor som sitter och tar fram policydokument – hur ska de bli mer konkreta? Det undrar jag egentligen vad man menar med. Vi kan inte fortsätta den här diskussionen, för det är det andra replikskiftet. Men det är väldigt svårt att förstå det. När man läser de här planerna är de ganska konkreta och vad som behöver göras.

Vad är det mera? För mig handlar ökad konkreti att man tar de här pengarna och lägger dem på de mål som redan har tagits fram. Det är konkret, att man omprioriterar strategiskt policyarbete till riktiga satsningar. Det är konkret för mig.

Sedan vad gäller den här färjan, så saknar den både färjfäste och elanslutningar och är helt upp och ner.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten Wikström för en bra sammanfattning så här i slutet av dagen.

Vi har lidit av detta i ungefär tio år, men jag kan inte låta bli att tänka att det känns lite som en femårsplan där samhället lägger upp en strategi för hur medborgarna ska bete sig. Det är något vi från Obunden Samling inte uppskattar.

Samtidigt har det varit intressant att höra fler röster från salen idag att 240 000 i året är ingenting, samtidigt som man stoppar en julfest för 30 000 och en annan för 30 000, och man skär ner på ÅHS och så vidare. Men 240 000 är ingenting i det stora hela.

Det har kommit fram många intressanta synpunkter i den här debatten. Tack, ledamoten.

Tack, talman!

Det är intressanta synpunkter det här med hur pengar har olika betydelse i olika sammanhang. Nu är 250 000 inte så mycket, men julfesten plockades bort. Det är ett bra exempel. Det var mycket pengar, men det var mindre värt än det här.

När man pratar om hållbarhetsagendan, som jag nämnde tidigare, ger den inte så mycket. EU:s bindande krav, när de kommer med utsläppsrätter och höga energipriser i världen, är det som driver omställningen här uppe. Det är inte så att vi sätter 250 000 på papper. Absolut inte.

Jag tycker att man har en väldigt stark bild av den här agendan och vad man anser. Det är min uppfattning.

Vi har nu diskuterat i många, många timmar. Ni har tidigare diskuterat i utskottet under lång tid. Vi vet ju redan från början utfallet. Det här meddelandet kommer att antas.

En god vän, som har jobbat här i huset, berättade nyligen att hon var i Kanada, och döm om hennes förvåning när hon i hotellets radio hörde utskottsdiskussionen i direktsändning. Nu är det ju så att vi som inte sitter i utskottet vet ju inte alls vad som har sagts, och jag har aldrig riktigt förstått det kloka i att det är sekretessbelagt. Jag anser att man ska ha rätt att bemöta. Det är ett sidospår, men det är i alla fall ett intressant perspektiv att i vissa länder är utskottsdiskussionerna offentliga.

Nu har vi ett 92 sidor långt meddelande. Det är en katalog med olika termer: donut, krokodilekonomi, alla kan blomstra, med mera. Jag är kanske inte den rätta att kritisera mångordighet, men jag tror att ibland är "less is more". "Kill your darlings" är bra. Tydlighet och stringens är viktigt.

Nyligen fick jag ett meddelande, som jag kanske hade varit som insändare av elva olika organisationer, inklusive Emmaus, Rädda Barnen, Skunk, Natur och miljö osv. med rubriken "BNP är inte ett hållbarhetsmått". Den ena sidan kanske säger mer än de 92 sidorna i detta meddelande. Någon kanske noterar att jag skrev två insändare i juni där jag ifrågasätter BNP som mått för ekonomisk utveckling. Förstås ska vi ha en ekonomisk utveckling, men vilken typ av ekonomisk utveckling? Grunden måste vara dess sociala och ekologiska hållbarhet.

Visst ska vi ha tillväxt; tillväxt av jämlikhet, tillväxt av fred, tillväxt av god skola och god omsorg. Men det mantra som ofta sägs, att vi måste konsumera mera, är förstås bisarrt. Vi vet att vi redan nu konsumerar på en nivå här på Åland som kräver fyra jordklot. Det är inte hållbart. BNP som mått hör nog till en svunnen tid, men man är bunden vid det i vissa kretsar.

Vi lever i en pågående klimatkollaps, vi har en oerhörd artdöd. Lyssna på IPCC, IPBS och Potsdam-institutet med Johan Rockström.

Ännu detta som har varit uppe i diskussionen om vad man ska satsa pengarna på, och att det ska konkretiseras. Jag läste här att i fjolårets revision att 55 årsverken har ökat, men nu ska 38 årsverken försvinna inom ÅHS, i huvudsak lågavlönade kvinnor. Först var det sekreterare och nu läste vi att det är 18 vårdbiträden och sjukskötare. Det hotar att rasera den palliativa vården.

Jag tror att vi kanske bör se över hur vi diskuterar vad vi ägnar tid åt. Jag tror också att vi ska se över ÅHS ledande strukturer. Det är både lite vid sidan av, men vi har inget som helst personalinflytande. Ska vi utveckla hållbarhet och möjliggöra en god sjukvård, skola, vård och omsorg, är det viktigt att vi involverar de berörda utöver diskussionerna i den här salen.

Jag vill avsluta med att notera att en känd förmögen person här på Åland sa: "Fler borde lyssna på Greta Thunberg." Jag håller med om det.

Mera tänker jag inte säga, jag var inte mångordig.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Begärs ordet?

Talman!

Jag föreslår att utskottets klämförslag ersätts av klämförslaget i min reservation som har följande lydelse:

Att landskapsregeringen hörsammar det enhälliga betänkandet från (14/2013-2014) och härefter utgår ifrån det åländska näringslivets konkurrenskraft samt behovet av tillväxt i Utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Att utvecklings- och hållbarhetsagendan flyttas till näringsavdelningen med det uttalade målet att främja hållbar tillväxt och företagens hållbarhetssatsningar.

Att Ålands lagting sätter ett mål om ekonomisk tillväxt på 2,5 % procent per år till år 2035.

Att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 3/2025-2026 för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

Tack för ordet!

Talman!

Jag ber att få understöda ledamot Valves förslag.

Talman!

I enlighet med min reservation och vad jag anförde här tidigare, så föreslår jag att utskottets klämförslag ersätts med klämförslag i min reservation: Att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 3/2025-2026 för kännedom och uppmanar landskapsregeringen att avsluta arbetet med utvecklings- och hållbarhetsagendan i nuvarande form.

Tack, talman!

Jag ber att få understöda ledamot Kanborgs ändringsförslag.

Ledamoten Wille Valve understödd av lagtingsledamoten Nordberg har föreslagit att klämmen får den lydelse som framgår av ledamot Valves reservation och ledamoten Andreas Kanborg understödd av lagtingsledamoten Christian Wikström har föreslagit att klämmen får den lydelse som framgår av ledamot Kanborgs reservation.

Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas mellan de två klämförslagen. Den vinnande klämmen ställs sedan mot utskottets klämförslag i en andra omröstning

Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar ledamoten Valves förslag till kläm röstar ja; den som omfattar lagtingsledamoten Kanborgs förslag till kläm röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
4 ja-röster
5 nej-röster
16 avstod och
4 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har godkänt ledamoten Kanborgs förslag till kläm. Ledamoten Kanborgs förslag till kläm ställs nu mot utskottets förslag till kläm.

Omröstning kommer att verkställas.
Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande röstar ja; den som omfattar lagtingsledamoten Kanborgs ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
16 ja-röster
5 nej-röster
5 avstod och
3 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har godkänt utskottets betänkande.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.