Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman! Förslaget att införa ett rampolitiskt ramverk är ett led i att bringa bättre förutsägbarhet i de åländska finanserna. Det handlar om utveckling på många plan och är något som finans- och näringsutskottet lyft i repriser. Inför budgeten 2021 underströk utskottet och fick stöd av lagtinget att det krävs långsiktiga analyser, ett utvecklat budgetpolitiskt ramverk och en moderniserad styrmodell för att bringa stabilitet i systemet. Åland behöver jobba för en kultur av fleråriga utgiftstak, överskottsmål och finansiella mål som i olika tappningar redan länge präglat finanspolitiken i våra närområden. Detta lagförslag är ett viktigt steg i den riktningen och vi är glada från utskottets sida för att landskapsregeringen levererat ett underlag som kan, rätta hanterat, båda gott för framtiden.

Målet är att skapa en brett accepterad och gärna tydlig uppfattning om landskapets intäkter och kostnader på längre sikt. Den föreslagna lagstiftningen föreslås träda i kraft vid ingången av 2024 så att de ändrade reglerna kan tillämpas fullt ut beträffande budgeten för 2025. Detta arbete har i praktiken redan till vissa delar påbörjats på avdelningarna, varför vi kan se fram emot en lightversion av det kommande budgetar.

Landskapsregeringen föreslår att lagtingsordningen för Åland och landskapslagen om landskapets finansförvaltning ändras i syfte att införa ett finanspolitiskt ramverk och det vinner stöd hos finans- och näringsutskottet, vilket framkommer tydligt i det aktuella betänkandet över förslaget. Detta sker dock inte av sig själv, framtida lagting har att förhålla sig till nya regler när det till exempel handlar om budgetmotioner. Det blir mer krävande för ledamöterna att ställa sådana eftersom eventuella förslag till höjda kostnader också måste anvisas en finansiering inom kostnadstaket, alternativt måste ett förslag om höjt kostnadstak ställas och det blir genast besvärligare. Detta eventuella merarbetet ska vägas mot långsiktiga analyser som skapar bättre beslutsunderlag.

Överlag har åtgärderna i förslaget vunnit finans- och näringsutskottets gillande och det är rimligt att säga att utskottet har varit enig när det handlar om basen i förslag, vad som ska göras. Men det är några saker som ändå måste lyftas och som har vållat viss diskussion inom utskottet, som har ägnat rätt stor tid åt att försöka se det från så många olika perspektiv som möjligt. Som till exempel utskottets slutsats att det finanspolitiska råd som föreslagits införas 2028 inte är nödvändigt.

Utskottets majoritet anser att ett råd bestående av upp till sex ledamöter som ska besitta vetenskaplig kompetens, ekonomisk-politiska insikter, ha kännedom om åländska förhållanden och som dessutom ska vara oberoende i förhållande till dagspolitiken i praktiken kan bli mycket svårt att tillsätta. Det är också oklart om detta råd, likt en överrock, är nödvändigt för att granska den finanspolitiska måluppfyllelsen. Uppdraget kan uppfattas som rätt begränsat för ett så pass ambitiöst sammansatt råd.

Utskottet föreslår i stället att förverkligandet av de budgetpolitiska målen årligen ska granskas av landskapsrevisionen i samband med den årliga revisionen som innefattar att kontrollera hur vidtagna åtgärder ska svara för övervakningen av landskapets finanser, budgetens iakttagande och verkställigheten av lagtingets beslut. Detta kräver inte någon lagändring.

Utskottet anser också, vilket är viktigt, att det vore väsentligt att med regelbundet återkommande mellanrum låta utföra granskningar av den ekonomiska politiken i ett vidare perspektiv, ungefär samma uppgifter som det var tänkt att det finanspolitiska rådet skulle bära med sig. Men eftersom finans- och näringsutskottet i samband med den senaste revideringen av lagtingets arbetsordning erhöll ett utvidgat mandat att på egen hand initiera granskning av ärenden anser utskottet att uppdraget att granska den ekonomiska politiken i ett vidare perspektiv mycket väl kan åläggas framtida finans- och näringsutskott. Möjligheterna finns där och verktyget ligger där.

Övergripande sett är allas vårt uppdrag här att utveckla självstyrelsen och mot den bakgrunden anser utskottet att vi har förmåga och möjligheter att hantera ekonomiska uppföljningar inom ramen för befintliga kontrollsystem. Majoriteten i utskottet har inte kunnat se fördelarna med ytterligare funktioner i vår förvaltning av allmänna medel. Vi behöver inte fler kontrollorgan, vi behöver bättre system och det får vi med detta ramverk.

En annan del av lagförslaget, som vållade diskussion, handlar om den så kallade budgetmarginalen som ska ge landskapsregeringen manöverutrymme inom ramen för de totala kostnaderna. Detta kan man tycka talar mot avsikten med ett kostnadstak men vi vet av erfarenhet att verkligheten kan bjuda på överraskningar som kräver agila åtgärder och snabba beslut.

Utskottet godkänner därför förslaget med tillägget att användningen av budgetmarginalen endast ska ske i undantagsfall i situationer som oväntat hög arbetslöshet, pandemier - ett ord som vi aldrig trodde att vi skulle säga för bara tre år sedan - och naturkatastrofer eller motsvarande. I övrigt bör en strikt budgetdisciplin med nödvändiga omprioriteringar vara rådande i enlighet med vad lagförslaget siktar mot.

Med detta sagt konstaterar utskottet att förslaget innebär en möjlighet till stabilitet i verksamheternas budgetering i och med att den tillgängliga ramen är känd. Samtidigt som budgeteringen inom politikområdet får en ökad frihet innebär det större försiktighet i hanteringen av politikområdets kostnadsmassa.

Införandet av ett finanspolitiskt ramverk påverkar lagtingets budgetarbete i väsentlig grad eftersom det kommer att krävas en ny syn på budgetdisciplinen. Det är också viktigt att minnas att det finanspolitiska ramverket är ett arbetsinstrument för budgetprocessen inom landskapsregeringen och att det fortsättningsvis är lagtinget som beslutar om budgetens omfattning.

Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar förslaget om ett finanspolitiskt ramverk med det undantag som framkommer i betänkandet. Tack!

Talman! Jag blir lite förvånad över utskottsordförandes diskussioner kring det finanspolitiska rådet där man pratar om överrockar, kontroll och att revisionen skulle motsvara det. Utskottsordförande själv sade att det här är ett nytt sätt att se på ekonomin där man tittar mer långsiktigt och man ser på prognoser. Ett finanspolitiskt råd jobbar ju med helheten i politiken under längre utsikter och bedömer hur finanspolitiken har slagit ut. Har man nått de mål man ser? Revisorn har en årlig granskning och det är en granskning, en kontroll medan ett finanspolitiskt råd bedömer politiken vilket uttryckligen inte är revisorns uppdrag att granska. Så jag tycker att den här beskrivningen som utskottsordförande gav gällande det finanspolitiska rådet kontra revisorn inte är förenligt med sanningen.

Tack, talman! Som framkommer mycket tydligt i betänkandet är landskapsrevisionen en del i kontrollfunktionen. Den andra delen är finans- och näringsutskottet som har möjlighet och skyldighet att alltid granska hur politiken utförs i ekonomisk mening. Den tredje kontrollfunktionen är detta lagting som har som jobb att se till att den ekonomiska politiken uppfylls. Den fjärde funktionen är väljarna som vart fjärde år ska se till att det finns de som kan ta det ansvaret. Mot den här bakgrunden, och med tanke på alla de kontrollfunktioner som redan finns, så anser utskottet att vår självstyrelse inte behöver fler ekonomiska råd. Det finns tillräckligt av dem för att vi ska kunna ta hand om våra finanser på bästa möjliga sätt. Politik och finanser hör ihop.

Talman! Det jag vände mig emot var utskottsordförande beskrivning, att revisorn lika bra kan göra det här och att man har motsvarande uppgifter, vilket ju inte är överensstämmande. Revisorn har en årlig granskning medan det finanspolitiska rådet, i det lagförslag som Centerns finansminister lade fram, har ett uppdrag att bedöma helheten i finanspolitiken. Det är två skilda frågor. Det har ingenting med laglighetsbedömningar och effektivitetsrevisioner att göra, utan det är en bedömning av politiken.

Jag skulle därtill vilja ställa en fråga vilken jag uppfattar att är den största utmaningen gällande införandet av det finanspolitiska ramverket, nämligen att man måste skapa en kulturförändring inom hela förvaltningen och också här i den här salen bland politikerna. Hur har man diskuterat den frågan i finans- och näringsutskottet? Hur ser man på möjligheterna till det?

Tack, talman! Inom utskottet har vi den största tilltro till de ledamöter som sitter i detta lagting att de kan följa givna instruktioner. Instruktionerna är väldigt tydliga inom det kommande finanspolitiska ramverket; hur man ska göra när det handlar om budgetmotioner, hur budgeten ska hanteras i det dagliga och framförallt hur landskapsregeringen ska arbeta för att få fram detta ramverk som kommer att styra en stor del av det hela.

Igen, det här är baserat på att lagtinget ska följa de regler som ges, vilket är rätt självklart. Ledamöter ska göra så som det står att de ska gå till. Med stöd av finans- och näringsutskottet och landskapsrevisionen ska man kontrollera att åtgärderna genomförs på ett riktigt sätt. Till stora delar som redan görs idag, fast på ett lite mer övergripande plan.

Tack, fru talman! Jag stöder naturligtvis allt som främjar en långsiktighet i ekonomin och att man kan få en bra styrning och goda strukturer på det. Jag sitter ju inte själv i finans- och näringsutskottet. Jag blev lite nyfiken på hur utskottet har resonerat och fördjupat sig när det gäller till exempel långsiktiga infrastruktursatsningar som kräver pengar över en tid som sträcker sig längre än ett år eller tre år. Har utskottet resonerat kring hur de infrastruktursatsningarna ska stå sig och hålla i relation till det här nya systemet?

Tack, talman! Alla former av stora investeringar är svåra att förutse. Du kan göra dem vid ett tillfälle, men inte hela tiden. Men nästan alla sådana har också den karaktären att de kanske minskar kostnaderna på något annat ställe. Det betyder att kostnadstaket som sådant påverkas kanske inte av investeringar, utan det får man hantera på ett annat sätt. Vi är mycket väl medvetna om att det finns detaljer i detta finanspolitiska ramverk som man kanske inte har kunnat överblicka redan nu och de kommer att dyka upp längs med vägen. Men spelreglerna blir väldigt mycket klarare på det här viset och då blir det också enklare att förbereda t.ex. stora infrastrukturella investeringar. Så jag ser det snarare som ett verktyg för att tydliggöra behovet av just sådana när man ser det långsiktigt snarare än kortsiktigt.

Det var just precis det jag var ute efter. Vi måste se ibland att investeringar som kan kosta någonting inledningsvis leder till inbesparingar på kort, medellång eller lång sikt. Vi har ju haft utmaningar i den här salen att skapa en långsiktig enighet kring infrastruktursatsningar. Det här leder ju förhoppningsvis till bättre förutsättningar för det.

Min andra fråga gäller marginalrörelseutrymmet som sittande regering ska kunna ha i händelse av att det händer någonting där det behövs ekonomiska insatser. Jag bedömer att det är viktigt för en regering att ha det rörelseutrymme så att man inte behöver springa till lagtinget, om uttrycket tillåts, varje gång. Regeringen sitter ju ändå på lagtingets förtroende.

Tack, talman! Det där var en av frågorna som diskuterades rätt ingående i utskottet, av det skälet att man kan hävda att en marginal inte ryms in om man verkligen går in för kostnadstak, för det är per definition taket. Ändå så kom vi fram till att det kan uppstå tillfälligheter, med de saker som nämndes med pandemier, arbetslöshet och sådant som inte går att påverka, där det finns behov av att vara lite snabbrörligare. I Sverige brukar man prata om att man har ungefär 1-1,5 %, den har varit ända upp till 6,2 % i Sverige faktiskt. Här har vi diskuterat 1 %, om den skulle vara det så handlar det om 3,5 miljoner euro per år, och det har i det stora hela inga avgörande verkningar för kostnadstaket. Det är där, men som ledamoten sade, det måste finnas förtroende (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Jag har ända från början till slut i processen om det finanspolitiska ramverket efterfrågat hur man tänker göra med PAF-medlen. Jag uppfattar fortfarande att det är en fri ström med pengar som löper vid sidan om det här ramverket. Men hur blir det nu då när de regleringarna inte finns? Ingår PAF-medlen också i detta kostnadstaket eller ligger de utanför?

Talman! Vi har inte i närmare detalj gått in på hanteringen av PAF-medel. De har varit föremål för parlamentariska diskussioner och mycket annat. Men eftersom PAF-medlen till viss del ingår i finansieringen av landskapsregeringen och landskapets sysselsättningar så finns de innanför kostnadstaket också. Det finns också pengar där den större delen går direkt till föreningar som är berörda, men i den mån som de ska användas inom ramen för landskapet Ålands fögderi så behöver de finnas innanför kostnadstaket. Man kan inte ha en smitfil för offentliga pengar om man samtidigt har ett övergripande kostnadstak.

Det blev lite oklart för mig. Ingår de i kostnadstaket eller inte? Är det någonting som ledamoten vet eller som han spekulerar i? Det handlar ju om ganska stora pengar med tanke på att avkastningen från PAF ändå kommer att överstiga 20 miljoner per år, plus att man under den här mandatperioden också lyft från PAF:s kassa en stor resurs. Är det 30 miljoner under den här perioden? Det är gigantiska pengar under den här treårsperioden som man ändå ska sätta ett kostnadstak för. Är utskottsordförande helt säker på sin sak? Ingår de här PAF-medlen i kostnadstak eller inte?

Tack, talman! Alla pengar som används för driften av Åland ingår i budgeten. Alla pengar! De utgörs av ett kostnadstak som man ska försöka komma fram till och sedan ska det då inte överskridas. Och så vitt att PAF:s pengar idag ingår i den allmänna budgeten så kommer de också att vara med där i fortsättningen och de kommer att finnas inom ramen för kostnadstaket. Vi kan nämligen inte införa ett kostnadstak för budgeten och inte ha med alla de pengar som används.

Tack, fru talman! Jag satt också med i kommittén som lade grunden för det här lagförslaget. Finanspolitiska rådet var en viktig nyckel som utskottsmajoriteten nu tycker att inte behövs. När man läser motiveringen och lyssnar så känns det som att ni har läst det som att det ska vara sex medlemmar och att samtliga medlemmar ska ha dessa tre kompetenser. Men det står ju att det är högst tre. Det står ju uttryckligen i detaljmotiveringen att rådet som helhet ska ha den kompetensen. Ska det faktiskt vara så svårt att få tre personer som har tre skilda kompetenser så att de uppfyller kravet?

Tack, talman! Det står i förslaget att rådet ska bestå av minst tre och högst sex personer och då är det rimligt att ta höjd för att hitta dessa sex personer som skulle utgöra detta råd. Där har utskottsmajoriteten landat i analysen att det inte är nödvändigt. Det tillför inte någonting när det handlar om att sköta de allmänna finanserna. Det finns tillräckligt med kontrollfunktioner redan, och vi förstår hur den parlamentariska kommittén har resonerat. Men utskottsmajoriteten håller inte med. Vi tycker att det finns tillräckligt med kontrollfunktioner. Vi behöver inte flera.

Tack, fru talman! Jag hörde igen "tar höjd för" och då borde ju ett alternativ vara att kanske minska det till tre. Men jag återkommer i mitt anförande.

Sen talade ni om kontrollfunktionen. Ni nämnde i ert anförande att vi har lagtinget som kontrollfunktion. Jo, alla i lagtinget ska kontrollera, det brukar mera vara oppositionen. Utskottet är också en kontrollfunktion. Hur är det egentligen med den ekonomiska kunskapen? Hur kommer det att bli? Det finns två ekonomer i lagtinget nu, ingen av dem ställer upp i valet. Hur kommer ekonomisituationen och kunskapen att se ut här? Kommer det att finnas i framtiden tillräckligt?

Tack, talman! Med största säkerhet så absolut kommer den att finnas även i framtiden. Jag är helt övertygad om att alla i den här salen besitter ett ekonomiskt förnuft. Man vet att man inte kan göra av med mera pengar än vad som kommer in. Den insikten tror jag att bär rätt långt. Jag är inte särskilt bekymrad över att vi inte skulle ha de kontrollfunktioner inom landskapet Åland som räcker till för att vi ska kunna sköta vår egen kassa, det har vi ändå lyckats med i 101 år för att vara noggrann. Jag ser inte att det kommer att förändras väldigt mycket. Ålänningarna är av hävd ett sparsamt släkte, man har varit försiktiga med sina pengar och jag tror inte att det kommer att förändras framöver.

Talman! Det här var ett anförande som jag lyssnade på väldigt noga på, varenda ord och betoning. Jag måste säga att det är positivt med ett finanspolitiskt ramverk och en ny syn på budgetdisciplinen, vilket ledamoten Pettersson också var inne på, och det är också någonting som Åland behöver för att hålla Åland skuldfritt.

När det sedan gäller det finanspolitiska rådet så tror jag att utskottsmajoriteten gör rätt analys. För det att rådet skulle ha börjat jobba först år 2028 vittnar redan om en något skakig tilltro till denna föreslagna institution och reser en del frågor. Jag tror att finans- och näringsutskottets slutsatser till denna del är korrekta.

För övrigt, talman, så det är ju inte formen som är avgörande, det är innehållet. Vi har också en landskapsregering som kan ha både budgetdisciplin och överskottsmål om det ingår ett regeringsprogram till exempel.

Tack för det! Man ska väl säga att förslaget som sådant innehöll skrivningar om ett finanspolitiskt råd. Utskottet inledde nog behandlingen med att vi i varje fall ville se närmare på det. Men ju mer vi trängde in i frågorna så kändes det inte längre särskilt nödvändigt. Det fanns en plan för att det skulle införas 2028, vilket, som ledamoten Valve mycket riktigt påpekade, kändes rätt sent. Vi insåg efter hand att vi hade en rad olika kontrollfunktioner som i det stora hela gjorde samma sak. Det kändes sist och slutligen inte rätt att ge bort lagtingets uppdrag till ett råd som är tillsatt utan att man riktigt har regelverk för det.

Tack, talman! Tack också till utskottets ordförande. När nya strukturer ska sjösättas så finns det alltid en betydande risk för att överbyråkratisera och göra för mycket. Hållbart Initiativ delar utskottets bedömning i den mån att det finanspolitiska ramverket också skulle innebära en sådan risk. Att just de funktionerna, som man hade tänkt att ett finanspolitiskt råd skulle ha, nog kunde finnas inom ramen för landskapsrevisionen. Utskottet skriver i sitt betänkande att landskapsrevisionen redan enligt dagens lagstiftning skulle kunna tolkas ha det uppdraget, men det är inte väldigt tydligt. Det kan vara så att landskapsrevisionen, enligt den lag som finns idag, kommer att upprätta utvärderingar men det är ju ingenting som åvilar dem. De kan välja att inte göra det också.

Så min fråga är, behöver man kanske efter ett tag utvärdera också den lagstiftningen? Hur mallar den ihop, om vi ser att de här utvärderingarna inte kommer på det sätt som vi önskar vad gäller den långsiktighet och den granskning som behövs i inledningsfasen av sjösättandet av det finanspolitiska ramverket?

Talman! Det är en bra fråga. Landskapsrevisionen är ett självständigt organ som själv väljer sina granskningar. Så enkelt är det. Man ska ändå minnas att i finans- och näringsutskottet finns möjligheterna att göra en analys av hur den ekonomiska politiken har uppfyllts. Med tanke på att det här regelverket föreslås träda i kraft 2024 och för full implementering 2025 så tror jag att det finns gott om tid att se om man måste göra någonting mera när det handlar om just granskningen. I det här fallet så tror jag inte att man behöver skynda på. Vi har redan sett exempel från avdelningarna hur de har tagit sig an det här ramverket med målet att det ska vara verklighet senast nästa höst.

Talman! Visst är det så att finans- och näringsutskottet får ett tydligt mandat, i och med regelförändringar som vi har gjort, att ytterligare granska medelsförvaltningen. Men tanken med ett finanspolitiskt råd, eller den funktionen, är ju att skapa ett betydande politiskt pris gentemot lagtinget. Det är väl bättre om det finns en extern aktör, som jag ändå skulle kalla att landskapsrevisionen också här, som gör dessa utvärderingar. För Hållbart Initiativs del är det viktigt att vi ser till att landskapsrevisionen också får medel för att göra de här granskningarna. Och, om det inte görs, att det förtydligas i landskapslagarna om landskapsrevisionen så att detta faktiskt görs. Under den förutsättningen så anser vi att utskottets förslag faktiskt också är någonting som vi kan ställa oss bakom.

Tack, talman! Vi har arbetat med det här utgående från att det ska vara både systematiskt och pragmatiskt när det handlar om att hantera det hela. I den ekvationen så rymdes ett ekonomiskt råd inte riktigt in. Vi tänker att vi behöver hantera det här med befintliga kontrollorgan och i den mån vi behöver mer resurser så får vi se på det då. Vi sparar ju ändå rätt mycket på att inte ha ett finanspolitiskt råd.

Tack, talman! Nu är det nära, det finanspolitiska ramverket, det verktyg som ska bidra till att skapa ordning och reda i landskapets ekonomi är på gång. Låt oss vara positiva till det. Hur det ska fungera sett till de vallöften som nu sprids ut blir förstås en senare och knepig fråga. När vi redan för ett år sedan började debattera ramverket hoppades jag att landskapsregeringen skulle komma med nödvändiga budgetramar före valet, så att alla partier fick en hum om var ribban eller taket ligger. Nu känns det som att det är mer eller mindre Oklahoma fritt och nästa landskapsregeringens ansvar att sätta ett nödvändigt och tillräckligt lågt kostnadstak och det kommer inte bli enkelt. Budgetramar redan nu hade varit bra.

Egentligen ska Åland inte behöva ha ett finanspolitiskt ramverk. För grunden i det är ju en självklarhet och det borde gå att skapa en god offentlig ekonomi utan ett ramverk. Men nu är vi här och vi har väl också bevisat att vi behöver det.

För det parti eller den politiker som anser landskapets ekonomi vara stabil eller till och med god, så får nog ett uppvaknande och chock när ramverket ska börja följas. Tyvärr, och det ska vi vara medvetna om, är det väldigt enkelt att komma till lagtinget och höja kostnadstaket när allt man önskar inte ryms in. Det har vi sett prov på många gånger och av många regeringar i Sverige. Kostnadstaket går att höja när politiska prioriteringar inte är politiskt intressanta. Men låt oss vara positiva och tro att åländska politiker respekterar kostnadstak och blivande överskottsmål, att budgetdisciplinen blir stark.

Som ni ser i betänkandet uppmanar utskottet landskapsregeringen att se över behovet av flexibilitet på anslagsnivå i budgeten och eventuellt återkomma till lagtinget med förslag till nödvändiga ändringar i lagstiftningen. En sådan ändring gör det lättare att omprioritera och lagtinget slipper ta beslut om en ny diskmaskin eller dylikt på en ytterst detaljerad nivå. En flexibilitet på anslagsnivå ger även ett större utrymme för prioriteringar och gör balanseringsarbetet enklare.

Jag har uppnått en form av reservationsutmattning i finans- och näringsutskottet. Jag har identifierat den s.k. budgetmarginalen, den marginal som ska täcka in oförutsedda kostnader och som ska rymmas in under kostnadstaket. Jag har identifierat den som en bekväm bakdörr att ta till när pengarna är slut. Jag ser risken större med att landskapsregeringen kommer till lagtinget med en ändringsbudget för att aktivera budgetmarginalen, än att landskapsregeringen kommer till lagtinget med en ändringsbudget och äskar om tilläggsanslag. Tröskeln att nyttja budgetmarginalen är lägre och sålunda blir det en genväg att nyttja för att höja budgetmedlen.

Budgeteringsmarginalens storlek varierar beroende på svårigheten att prognostisera, men ska vara för första året minst 1 %, enligt svensk modell. En procent innebär 3,5 miljoner för oss.

Utskottet har en hyfsat skarp skrivning, och det var denna som fick mig att inte reservera mig kring budgetmarginalen. Utskottet anser att användningen av budgetmarginalen endast ska ske i undantagsfall i situationer som oväntat hög arbetslöshet, pandemier, naturkatastrofer eller motsvarande. I övrigt bör en strikt budgetdisciplin med nödvändiga omprioriteringar vara rådande. För mig kunde hela budgetmarginalen tas bort, den är en säkerhetsrisk när det gäller att balansera ekonomin, men jag hoppas denna utskottsskrivning respekteras av denna landskapsregeringen och kommande.

Till sist talman, något väldigt annorlunda. En reservation gällande finanspolitiska rådet, där jag och Liberalerna stöder landskapsregeringens lagförslag till fullo. Ett oppositionsparti som reserverar sig i utskottet och önskar att landskapsregeringen förslag bibehålls. Lite ovanligt och udda och där utskottet fick understöd av ledamot Toivonen.

Det har i debatten hittills idag myntats uttryck som att det finanspolitiska rådet är någon form av överrock, ett kontrollsystem etc. Och det är det ju, det är ju precis vad det är. Vi har väl ändå bevisat att vi behöver ha en sådan överrock. Annars skulle vi nog inte sitta med de budgetunderskott, de investeringsunderskott vi har och den svårighet vi har att ändå få vår offentliga ekonomi på rätt köl trots stora intäkter.

Motiveringen till reservationen lyder: Ett finanspolitiskt råd blir ett nyttigt stöd i arbetet med att balansera den åländska offentliga ekonomin och kommer även att kunna bidra till att diskussionerna samt transparensen gällande finanspolitikens utformning vidgas och förbättras.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi att följande text ersätter stycket under rubriken Det finanspolitiska rådet: ”Utskottet stödjer landskapsregeringens förslag om att en väl fungerande extern uppföljning av finanspolitiken är viktig för dess långsiktiga hållbarhet. Landskapsregeringen föreslår att ett oberoende, opartiskt och självständigt finanspolitiskt råd med ett särskilt ansvar vid uppföljningen av det finanspolitiska ramverket införs när det nya regelverket varit i kraft några år. Rådet utgör i sig en viktig del av ramverket. Om det finns en bred uppslutning kring gällande regelverk, både i det politiska systemet och i samhället, samt en väl fungerande extern uppföljning av en oberoende aktör blir de politiska kostnaderna att bryta mot ramverket betydande. Ett finanspolitiskt råd kan också bidra till en diskussion om finanspolitikens utformning och öka sannolikheten att den utformas på ett effektivt sätt.”

Dessutom önskas att paragraf 4c i lagförslag nr. 2, finansförvaltningslagen, bibehålls oförändrad. Det var reservationen. Tack, talman!

Jag håller med när lagtingsledamot Holmberg sade att det borde ju faktiskt gå att få ordning på ekonomin utan att man skulle ha ett finansiellt ramverk. Men erfarenheterna visar att det kanske inte går, så vi är helt eniga därvidlag.

Det var en fråga jag tänkte ställa. Det står så här om budgetmotioner: "Utskottet konstaterar att det kommer att bli krävande för ledamöterna att ställa budgetmotioner eftersom eventuella förslag till höjda kostnader också måste anvisa en finansiering inom kostnadstaket. Jag tycker att det är en lite märklig formulering. Det skulle vara intressant att höra hur ledamoten Holmberg ser på den saken. För åtminstone från Ålands Framtids sida och som jag också uppfattar från Holmbergs sida så har man ju finansieringen samtidigt som man lägger förslag. Så den där formuleringen känns lite som ett slag i luften, eller hur har man resonerat i utskottet?

Tack, talman! Man kan ju om man vill - kanske ledamot Eriksson brukar göra det, jag brukar göra det - använda miniräknaren och räkna igenom och se var man landar när det gäller budgetmotioner och ett ungefärligt värde på dem. Då kan man se att det landar sällan eller aldrig på att budgetomslutningen ska minska, utan det handlar om en överskridning av budgeten. Det är nog tyvärr det som varit rådande. Man lämnar in en budgetmotion som är en överskridning av budgeten. Med det här skrivet så finns ju alla möjligheter att man måste göra en prioritering eller hitta en intäktskälla som finansierar den budgetmotion man lämnar in. Jag tycker att det är bra, annars kan det bli ganska mycket "good to have" och en julklappslista även där. Man behöver faktiskt ha en finansiering, det är verkligheten.

Absolut, jag håller med om det. I och för sig om man jobbar på det sättet att man bara skjutsar på kostnader så då blir det ju mera krävande. Men ett ansvarstagande när det gäller finansmotionerna kräver ju också att man har så mycket självdisciplin att plussar jag på det här så måste jag se till att man tar bort åtminstone minst motsvarande.

Jag håller med ledamoten Holmberg när det gäller det finanspolitiska rådet. Om jag inte missminner mig så gick ju tankarna lite till det så kallade ekonomiska rådet som fanns förut med ganska framstående finansiell expertis här på Åland. Det var riktigt bra och det gav bra ekonomisk rådgivning åt politikerna, en ekonomisk rådgivning som kanske behövs nu mer än någonsin. Så jag förstår faktiskt inte varför man har tagit bort det, för det var en av grundbultarna i hela det här finanspolitiska ramverket.

Tack, talman! Tack för stödet gällande det finanspolitiska rådet. Jag måste ärligt erkänna att jag kan tycka att utskottets betänkande gällande alternativet till finanspolitiskt råd är helt okej. Men gruppen som helhet tycker att det ska vara det finanspolitiska rådet. Jag håller fullständigt med. Jag behöver liksom inte böja på nacken för att inte tycka det, så jag tycker att det helt okej.

När det gäller budgetdisciplin och när man lämnar in budgetmotioner, att de ska vara finansierade så det är så enkelt. Läs igenom alla partiers valprogram! Använd miniräknare på en höft, dra bort 20 % för att du har räknat lite högt och så ser du, lycka till med att få in det i ett kostnadstak! Så enkelt är det.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg. Intressant. Jag tycker att utskott när det gäller budgetmarginalen har uttryckt sig väl. Det är så som man måste jobba. För att systemet ska fungera som det är tänkt så måste man ju hedra det, brukar vi säga. Man måste ta ansvar, framtida kommande politiker. Hur ska man då få framtida politiker att ta detta ansvar och hävda detta system? För mig är det enkelt. Systemet finns, systemet är på sätt och vis är räddningen för att vi ska förbättra ekonomin. Men vad ser ledamot Holmberg för faror framåt?

Tack, talman! Utan att vara alltför negativ så ser jag flera faror och de har jag sett en längre tid. Liberalerna har till exempel sett farhågan med att inte komma med ramar för kommande år i tid. Det ser vi nu. Jag varnade för en kladdig valkampanj, det ser vi nu. Jag sade just åt ledamot Eriksson att det finns många nollor i den summan när man räknar ihop alla partilistor och deras valprogram på saker som man lovar. Det är omöjligt att införa det under ett kostnadstak.

Sedan ser jag ju också att det kommer att vara enkelt att bryta mot kostnadstaket. Det räcker med att en majoritet kommer till lagtinget och ökar kostnadstaket med 20-30 miljoner och så är det gjort och så är vi tillbaka på ruta ett. Därför är jag skeptisk till budgetmarginalen, för man ska ändå komma till lagtinget med en ändringsbudget. Så det är samma jobb, men den här bakdörren med en budgeteringsmarginal blir enklare.

Så är det absolut. Om man väljer att inte följa och hedra systemet och ta ett ansvar så sades det här under arbetet med att ta fram det här ramverket att om man börjar göra avsteg, som kanske inte alltid är motiverade av nöden, så då kommer det att kosta politiskt. Det är väl där som vi kanske ser räddning för att systemet ska fungera, om man gör avsteg så ska det kosta politiskt, kanske då i nästa val bland allmänheten.

Tack, talman! Den offentliga sektor som landskapsregeringen idag ansvarar för är långt mycket mer än en välfärdskärna, mycket mer. Den andra faran är ju att det är naivt att med den spretigheten tro att man ska kunna införa ett kostnadstak som gör att vi balanserar ekonomin utan att reformera, utan att digitalisera och utan att konkurrensutsätta. Och utan att införa utmanarrätter, utan att prioritera och till och med säga nej, det här sköter inte vi längre om, det här kan tredje sektorn göra, det här kan en privat firma göra etc. Det måste göras och det måste nästan göras före man sätter ett kostnadstak, annars blir det också väldigt, väldigt svårt.

Talman! I motsats till föregående talare så är jag ganska hoppfull att det här kan bli någonting intressant för framtiden. Det finanspolitiska ramverket som vi ska klubba nu är ju resultat av en rätt en lång process där alla partier har medverkat och alla partier har varit delaktiga. Kanske är det finansminister Höglunds stoltaste verk i en mandatperiod som, ska vi säga, har varit lite utmanande.

Vi socialdemokrater ser det här som ett bra planeringsverktyg, en möjlighet att få mer av långsiktighet och överblick av vår ekonomi och vilka gränser som finns för vad vi vill göra. Med det sagt, det kan bli ett verktyg när vi har lärt oss att hantera det.

Men jag vill påminna om det som sades redan i remissdebatten. Ramverket begränsar inte lagtingets budgetmakt. Även om det finns de som kanske vill ha ännu hårdare bandage så är det här som vi bestämmer vilka ramarna är. Själva ramverket kommer inte att spara en enda cent och ändrar inga strukturer om inte de som sitter här och de som sitter i regeringen vill det och vågar det. De svåra prioriteringarna kommer att vara precis lika svåra med eller utan ett finanspolitiskt ramverk. Vissa partier kommer att vilja ge mera pengar till kommunerna. Vissa kommer att vilja satsa på utbildning och vård. Vissa kommer att tro att om vi privatiserar så blir allt billigare. De här frågorna kommer att finnas kvar. Men det här kan bli en bra lärdomsprocess att förändra hur vi tänker, kanske mest tidsmässigt, på vår ekonomi.

I utskottet förde vi en ingående och riktigt bra diskussion om den här frågan om det finanspolitiska rådet. Vi var faktiskt, åtminstone en stund, ganska eniga om att det var en ganska stor hatt att sätta både på regering, lagting och utskott. Det kanske hade kunnat avklaras på ett enklare och billigare sätt genom dels ett uppdrag till landskapsrevisionen, som förstås måste förtydligas kanske genom en lagändring, och ett aktivt utnyttjande av finans- och näringsutskottets nya möjlighet att beställa utredningar. Vi har tyckt att det är en rimlig anpassning till våra väldigt, väldigt små förhållanden. I Finland och Sverige finns volymen, expertisen och bredden för ett finanspolitiskt råd. Men vi kanske inte har det här eller kanske har svårt att hitta de människor som skulle sitta i detta råd och till en rimlig kostnad kunna bidra med den djupa kunskapen som efterfrågas. Kanske det är ett bättre sätt att beställa utredningar på de områden där vi vill fördjupa vår kunskap?

Men, med det sagt, det finns ju tid att utveckla frågan när ramverket finns på plats och se om det trots allt behöver inrättas ett råd. Det var ändå inte meningen att det skulle börja fungera förrän 2028. Här ser vi att det finns utrymme att tänka efter. Tack, talman!

Talman! Jag måste säga att jag hör till dem som inte alls förstår den här diskussionen att det skulle vara revisionen som ska ha den här uppgiften. Revisionen ska granska historien i stor utsträckning. Ett råd skulle kunna vara en sparringpartner eller ett rådgivande organ för landskapsregeringen. Jag tycker att det är ett bakvänt sätt att diskutera. Jag måste säga att jag förstår det inte alls. Det är ju inte heller säkert att det skulle krävas några extra resurser till det. Det kan hända också att man ser det som ett förtroendeuppdrag, att man är med och driver landskapet Åland framåt. Jag tycker att man diskuterar fel.

Tack, talman! Nå det var ju inte så att vi tänkte att revisionen skulle göra hela jobbet, utan att revisionen skulle granska det rent siffermässiga. Och att vi ska utnyttja finans- och näringsutskottets möjligheter att beställa utredningar på områden där man kanske vill fokusera mera och titta mera på hur saker har gått till. Jag är skeptisk till om det skulle vara så lätt, på den nivå som man har skissat upp, att hitta människor som har tid att sätta på att vara med i ett finanspolitiskt råd bara av kärlek till konsten. Vill man ha kvalitet så måste man betala för kvalitet. Jag säger inte att det är obehövligt, men det kanske går att göra på ett lite enklare sätt. Jag vill betona att om jag har fel och om utskottet har fel i den här frågan så finns alla möjligheter att återkomma och ändra frågan.

Talman! Inte är det ju på det viset heller att finans- och näringsutskottet får sina utredningar och undersökningar gratis. Så kan man väl heller inte ha tänkt?

Man kan tycka vad man vill om den lilla tankesmedja som engagerar sig i landskapet Ålands ekonomi och om de har rätt eller fel. Men nog uppfattar jag att det finns ett ganska stort stöd för Ålands framtid och de saker som lagtinget och landskapsregeringen har att hantera. Jag tror att det ska finnas ett stort intresse. Vi har ju väldigt prominenta personer som är professorer. Vi har stabil och säker finans, vi har banker och finansinstitut och sådana saker. Jag tror faktiskt att det skulle gå att låta sig göras.

I utskottet var vi inne också på den här diskussionen. Lagförslaget ger ju ingen riktig vägledning kring vilken typ av kompetens eller hur man ska hitta den där sakliga och objektiva kunskapen om ekonomisk politik. Jag tror att det skulle kunna bli en huggsexa det också om vilka kompetenser som ska vara representerade i ett sådant råd och vilka ekonomiska teorier de ska bekänna sig till. Det är ju inte så att det är en enkel fråga.

Jag upprepar. När det här ramverket har varit på plats ett tag, upplever man då att det behövs på riktigt och att det inte räcker till med den möjligheten som finans- och näringsutskottet har att beställa utredningar, då måste vi tänka om.

Tack, herr talman! Bästa lagting. När man var ny i politiken och kanske för första gången äntrade den här talarstolen och dristade sig till att ha en idé om hur samhället skulle utvecklas och någon dröm som man ville förverkliga, så var det ett väldigt effektivt sätt av äldre, mer garvade politiker, ofta herrar som hade varit med ett tag, som sade "jaha, och hur ska du finansiera det där då?" Det var ett mycket effektivt sätt att få tyst på människor som har drömmar och tankar om hur samhället ska utvecklas.

Nu när man själv är en av veteranerna i det här sammanhanget och när ett nytt lagting äntrar den här salen, så tycker jag att vi ska vara uppmärksamma på att vi inte tystar unga nya röster med att säga just det: "Jaha lilla vän, hur ska du finansiera det då?" Trots att det här ramverket finns så för att ge oss en långsiktig och medveten diskussion om ekonomin, både dess tillgångar, våra resurser, hela koncernens kapacitet och våra framtidsvisioner, vilket jag tror att regelverket kan bidra med, så är det viktiga det långsiktiga arbetet. Och inte ett sätt att försöka tvinga människor och folkvalda ledamöter här till någon slags lydnad att inte berätta om vad de vill med vårt samhälle och hur det ska utvecklas.

Så ingen tvångströja, inget sätt att tysta, utan tvärtom. Det här är redskap, verktyg som vi kan använda för en medveten, strategisk och långsiktig finanspolitik. Det är åtminstone Socialdemokraternas syn på de här redskapen. Vi har varit med från början i det här arbetet och vi hoppas att det kan bli en bra resurs.

Om det inte blir en bra resurs, om de här verktygen inte motsvarar våra förväntningar, i och med att det här finanspolitiska rådet nu föreslås att inte inrättas - och det var ju inte heller tänkt att det skulle tillkomma före 2028 - så finns ju alla möjligheter under de kommande åren, den kommande mandatperioden att både pröva om det här ramverkets instrument är vettiga och om de hjälper oss eller inte. Vi kan också fram till dess värdera om den här metoden som landskapsregeringen har föreslagit med att inrätta ett finanspolitiskt råd eller den metod som nu finansutskottet föreslår, en mera reviderad modell, vilken som är det riktiga. Vi har tid att fundera ett varv till på vad vi vill här.

Jag kan liksom förstå båda argumenten. Jag förstår att det är svårt att hitta kompetens. Det är svårt att i det lilla samhället hitta en sådan integritet för ett råd att komma med politiska direktiv och synpunkter på hur landskapet ska bedriva sin långsiktiga finanspolitik. Det svenska finanspolitiska rådet kom till exempel med synpunkten till regeringen Kristersson om att det är helt fel tidpunkt för den regeringen att spara i det här konjunkturläget. Jag undrar vilken dag Åland har ett så moget finanspolitiskt råd som skulle våga komma med en sådan synpunkt?

Några reflektioner i det här läget. Det kan hända att det här ramverket och det här kostnadstaket kommer att bidra till vissa sidoeffekter när det gäller ekonomin och hur vi väljer att investera. Jag kan tänka mig att vi kan se ett ökat behov av bolagisering och att det inte investeras såsom landskapet har gjort tidigare, utan att man förlägger investeringar mera hos underlydande bolag. Det tror jag att kan bli en sidoeffekt av det här ramverket som vi inte har diskuterat så mycket.

En annan sak som jag tycker att vi behöver lite ha ögonen på är just PAF-medlen. PAF-medlen ska ingå i kostnadstaket, allt utom PAF-lånen och reserveringarna. Det är både och svar på den frågan, om jag har förstått det rätt från förvaltningen. PAF-medlen ingår i kostnadstaket, men de ingår inte i överskottsmålet. Jag vet inte om alla i lagtinget riktigt har koll på vad som ingår och inte ingår. Jag tror det kommer att ta tid innan vi har begripit oss på vad vi själva nu har lagstiftat om.

Men det är väl ingen panik med den saken. För det som människor inrättar kan människor också förändra. Så vi får väl ha tilltro både till kommande lagting och andra att det här blir så effektivt och så klokt använt som möjligt. Tack, herr talman!

Tack, talman! Det kommer väl knappast att bli förbjudet att drömma politiskt och vara visionär även i framtiden. Det som skiljer är att när en privatperson har en dröm så sparar den personen, omprioriterar i sitt liv eller går till banken och tar ett lån och förverkligar sin dröm. Jag tycker inte att det är okej att en politiker ska kunna uppfylla drömmar genom att dra ner den offentliga ekonomin. Det är väl inget stort krav att kommer man med en budgetmotion och har en dröm så ska man också kunna visa hur den blir finansierad. Det tycker jag ändå hör till spelets givna regler.

Sedan när det gäller det finanspolitiska rådet så även i Sverige så tog det ett antal år innan man införde det finanspolitiska rådet där efter att man hade infört det finanspolitiska ramverket. Det fanns väl en strategi i det. Jag antar att är det samma strategi som landskapsregeringen har haft för ögonen när man har valt att införa det finanspolitiska rådet 2028. Det tar ju ändå en ganska lång tid innan vi är igång (… taltiden slut).

Ja, jag tycker ändå att det finns behov särskilt med tanke på att vart fjärde år så väljs det nya representanter som folket utser till det här lagtinget av olika smak och tycke av ålänningarna. Vill man rösta på en tajt marginal och väldigt lite drömmar så kanske man väljer John Holmberg. Om man nu snarare vill ha någon som funderar mera på vad samhället ska innebära och vad det ska betyda för människor där ute och hur samhällsservicen ska se ut, så kanske man väljer ett annat parti.

Tack, talman! Jag tycker att talmannen borde vakna till när sådana här påhopp kommer. Jag tänker inte besvara den där repliken, den är så låg.

Ledamoten Holmberg får gärna förklara. Har han inte föreslagit, både i en reservation och här i sitt anförande, att just kostnadstakets marginal ska vara väldigt tajt? Har jag missförstått ledamoten Holmberg?

Talman! Det är uppenbarligen bra att det finanspolitiska ramverket kommer till. Aldrig någonsin har väl någon i någon form av tankesmedja eller Ålands lagting förhindrats att drömma. Däremot sätter vi nu krav på att de här drömmarna på kort sikt ska kunna finansieras. Man ska inte kunna lägga förslag som är helt utanför kostnadsramen och som är orealistiska att genomföra, vilket man också själv vet att de kommer att bli nedröstade om man saknar trovärdig finansiering. Så det är ju en bra sak. Det kommer också att pressa en till att behöva föreslå att införa landskapsskatt eller andra höjda avgifter för att finansiera det som man föreslår. Det är en mycket, mycket god utveckling av systemet här som förhindrar populism från alla håll.

Ja och det är ju kanske bra och därför är vi ju också med och stöder det här. Alla de nya som börjar i lagtinget och som vill jobba med finansmotioner från början så lär sig fundera på hur man finansierar det. Var tar vi pengarna ifrån? Hur minskar vi detta? Då är det kanske en läroprocess som är nyttig. Och inte att man ska få höra från någon annan att man ska berätta hur det ska finansieras i syfte att få personen att låta bli att föreslå saker. Det är helt enkelt ett nytt sätt att fungera på, vilket vi välkomnar.

Talman! Ledamot Gunell sade i sitt anförande att mer uppgifter kommer att hamna på bolagen och att investeringar kommer att tas därigenom. Jag tror också att vi kommer att se en process där mer bolagiseras inom landskapet. Jag har lite svårt att förstå kopplingen till just det finanspolitiska ramverket. Alltså om landskapet vill ha en tjänst som man ska köpa av bolaget så innehåller ju den kostnaden förstås avskrivningskostnader hos bolaget plus eventuella andra överföringsavgifter. Gör landskapsregeringen samma investering så måste man fortfarande betala sina avskrivningskostnader. Avskrivningskostnaderna ska ju betalas oavsett var investeringen görs. Det är ju inte så att landskapet har kvar det gamla systemet att man köper för pengar och struntar i affärsbokföringen, utan vi har gått vidare.

Det här är mer en spekulation från min sida. Det kan bli en sidoeffekt effekt av det finanspolitiska ramverket så att man söker sig nya vägar för att förverkliga sådant som man vill få gjort. Om det är så att de investeringarna blir tajta under kostnadstaket så kanske man hittar nya lösningar. Det återstår att se.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag tog del av ledamotens resonemang här kring framtidstro, att en del människor med visioner sedan blir tystade av en massa dumma farbröder som ifrågasätter hur man ska finansiera det här. Missförstod jag ledamoten eller är det faktiskt något negativt att be någon berätta hur de har tänkt finansiera sina visioner?

Nå, det är väl det som det här regelverket nu föreslår, att det är så vi ska arbeta. Det är kanske ett bra sätt att jobba på det sättet.

Jag tycker ändå att vi har ett visst ansvar, särskilt mot nya ledamöter som kommer in här, att säga att lagtingets förslagsrätt är okränkbar. Om det kommer en ledamot som inte vet hur den ska välja att finansiera ett förslag så har den fortfarande rätt att komma med sin idé och sitt förslag. Därför tycker jag att det är viktigt att det också står så i betänkandet; lagtingets budgetmakt, lagtingets förslagsmakt är okränkbar, för den är given oss av folket.

Tack, talman! Ja, men då är det ju också de dumma farbrödernas rätt att kräva att få se en finansiering. Visionerna är, som sagt, inte värda så mycket om man inte kan finansiera dem, då är de mera att se som varm luft.

Men socialdemokratisk politik blev helt plötsligt lite mer logisk för mig nu när jag fick höra det här resonemanget.

Den är oftast logisk, så tack för det.

Jag tror att nyckelordet här är faktiskt finanspolitik i ett långsiktigt perspektiv. Det är klart att drömmar går att förverkliga, men kanske inte det här budgetåret eller så där snabbt. Allt är en fråga om hur man väljer att finansiera och över hur lång tid man väljer att finansiera. Så låt oss behålla vitaliteten, förslagsrätten i det här lagtinget. Låt människor få blomstra och komma med sina idéer, det tycker jag att gynnar vår demokrati. Låt oss inte tysta dem med att de kortsiktigt måste berätta var pengarna ska tas direkt.

Tack, talman! Lagtingsledamot Gunell, ni talade om att man kanske behöver föra över ännu mera verksamheter till bolag, alltså bolagisera samhälleliga verksamheter. Då vill jag påminna om att vi behöver ändra lagen så att vi får full insyn, allmänheten ska ha full insyn i de här bolagen. Håller ni med mig på den punkten att det är åt det hållet vi ska jobba? Vi ska inte lämna över mera saker till bolag och sedan dra ner rullgardinen, som jag brukar säga, så att ingen får insyn. Vad säger ni om detta?

Det har vi precis samma syn på. När det handlar om offentlig makt och offentlig ekonomi så ska medborgarna ha så stor insyn som det bara är möjligt. Jag kan förstå att det inom vissa affärshemligheter finns ett behov av en viss rullgardin och det får man väl ha respekt för, men i övrigt så ska det vara full öppenhet i bolagen.

Tack, talman! Det var bra att höra. Då har vi samma åsikt.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Gunnel som nämnde PAF-medel som är väldigt speciella. Vi får in 15 miljoner, de senaste åren har det varit så och förhoppningsvis är det något liknande kommande år. Dessa medel fördelas, då ingår de i kostnadstaket och sedan är de förbrukade och kommer som en intäkt. De påverkar inte slutraden i normala fall. Så på det viset påverkas inte överskottsmålet. Det är en plus minus noll affär.

Sen vad gäller PAF-medel så har jag länge funderat på om man kunde bokföra dem på ett annat sätt genom att man har ett moment som är både intäkter och utgifter. Men jag har inte fått det att fungera ännu. Det finns ett jobb kvar att göra där, det vet jag.

Ja, det är bra att finansministern bekräftade att det är mycket pengar. Var det 50 miljoner som ministern nämnde? Ja, den årliga utdelningen, 15 miljoner, visst. Men nog vet också finansministern att det under den här mandatperioden - om man räknar in alla pengar som har kommit från PAF till landskapets kassa - är betydligt mera än 15 miljoner per år. Då är väl frågan, vad betyder det att PAF-lånen är satta vid sidan om kostnadstaket? Det kan jag förstå. Men vad betyder det att reserveringarna är satta vid sidan av kostnadstaket?

Först angående de extra pengar som kom under den här mandatperioden. Vi lyfte till exempel det här året 10 miljoner extra för att bygga upp en reserv för kommande tider om PAF av någon anledning inte kan leverera de sedvanliga pengarna. Vi tryggar tredje sektorn.

Sedan lyftes det under det första coronaåret 2020 ett antal miljoner till för att finansiera de stora samhällskostnader som fanns under den perioden.

Sen kanske jag får ta den övriga frågan vid ett annat tillfälle.

Ända från Eliasson kommittén i början av den här mandatperioden så har vi ju påpekat och processat den här frågan vad som ska hända med PAF-medlen. Oavsett vad som händer nu så måste vi få en klarhet i det och också i relation till det här regelverket och kostnadstaket. Om vi till exempel bildar en PAF-fond, blir den då helt utanför det här ramverket? Eller ska den också ingå? Här finns många vägval och diskussioner som jag tycker att vi är betjänta av att ta.

Tack, talman! Jag tycker inte att det är en provocerande fråga, utan snarare en skälig fråga att ställa sina kombattanter politiskt när förslag kommer om nya projekt och hur de ska täckas kostnadsmässigt. Det tydliggör de politiska linjedragningarna och också vilka prioriteringar och nedprioriteringar som politiska partier och företrädare gör. Det är särskilt viktigt inför stundande val.

Vi i Hållbart Initiativ har lagt en heder i att våra budgetförslag också ska ha någon typ av kostnadstäckning och att de ska vara så nära noll som möjligt. Sen är det ju alltid svårt att beräkna det sist och slutligen, för det finns alltid osäkerhetsfaktorer. Men i alla fall, ändamålet är viktigt redan innan det här systemet med ändringsbudgetar nu som vi föreslår att träder i kraft. Det här finanspolitiska ramverket kommer inte att funka om det är så att politiska partier inte hedrar just det ändamålet.

Vi ska göra vårt yttersta för att hedra det här regelverket, både i oppositionsroll och i regeringsställning. Jag tror dock att det kan ta en liten tid innan regelverket är helt implementerat och att man har fått alla aspekter att fungera precis som man önskar.

Herr talman! Som jag har sagt många gånger i den här salen så är det här en kulturfråga som vi behöver arbeta med i alla partier och alla politiska företrädare. Och särskilt, som sagt, inför ett val är det viktigt att vi inte bara säger hur vi vill utveckla utan också vad vi behöver titta på kostnadsmässigt och till och med dra in, effektivisera, samordna eller reformera. Det är minst lika viktigt. Det kanske inte alltid är lika sexigt i en valkampanj att säga, men särskilt nu så tror jag att det faktiskt är viktigt, om vi vill hedra det finanspolitiska ramverket, att vi också använder oss av den vokabulären i den här valkampanjen.

Jag vill gärna påminna om också att ekonomi inte bara handlar om inbesparingar. Det handlar också om att titta på hela samhällets styrkor, hela landskapets koncern, våra underlydande myndigheter och bolag, hela den styrka som finns i alla de investeringar, byggnader, färjor och allt kapital som vi har där. Det är inte så att man bara ska lämna skulder till nästa generation. Vi lämnar också massvis med tillgångar. Jag hoppas att det här ramverket också hjälper oss att se landskapet Ålands hela styrka och inte bara dess brister.

Tack, herr talman! Bästa lagting. Det är jätteskoj att kunna hålla ett anförande utan att någon kan beskylla mig för att försöka samla röster i valet eller att Åländsk Demokrati ligger nära gränsen för att komma in. Jag får säga det för Ålands bästa och vet ni vad? Det har jag gjort varenda gång hittills också.

Denna gång gäller det ett finanspolitiskt ramverk. Det är en spännande sak, jag har suttit med i den kommittén och det var en av de mest intressanta kommittéer som jag har varit med i. Jag ska inte prata lika länge nu som i det äldrepolitiska programmet, jag ska hålla det lite kortare.

Syftet med ramverket är ju att hjälpa till att få ekonomin i balans. Många av bitarna inspirerades från det svenska ramverket, där man ju lyckats betydligt bättre än i Finland där det finns få ledamöter i riksdagen som upplevt en budget i balans.

Självklart är ett ramverk inte en garanti utan ett hjälpmedel. Jag tror väldigt mycket på det här. Kanske det ännu inte har sitt optimala format, men det kan ju justeras.

Jag är huvudsakligen positivt inställd. Det enda är just det här rådet, det finanspolitiska rådet och det är egentligen det som jag kommer att upprätthålla mig till här.

Jag har en reservation tillsammans med min bänkgranne, dock inte politisk granne, men vi sitter nu där bredvid varandra i alla fall. Vi har suttit där i fyra år och det har gått bra. Den här gången har vi samma åsikt. Vi föreslår att det finanspolitiska rådet ska kvarstå precis i sin ursprungliga form, så som finansministern föreslog. Tänk att Holmberg och jag understöder finansministern medan utskottet går emot det. Det är lite upp och ner.

Läser man betänkandet så motiverar ju utskottet det med att det kan vara svårt att tillsätta ett råd av sex ledamöter som "ska besitta vetenskaplig kompetens och ha ekonomisk politiska insikter samt ha kännedom om åländska förhållanden och dessutom vara oberoende till förhållandena i dagspolitiken". Det kan jag förstå, det kan jag hålla med om. Men i förslaget så står det faktiskt högst sex, det står inte sex. I detaljmotiveringen kan vi läsa: "Den föreslagna formuleringen avser att rådet som helhet och innebär inte att varje ledamot ska uppfylla samtliga kvalifikationer". I så fall skulle det vara knepigt. Det håller jag med om.

Från mitt eget arbete så minns jag ju inte att vi skulle ha talat om sex stycken och inte om tre heller. I Sverige har man motsvarande sex medlemmar. Så texten högst sex uppfyller ju kravet även om man har lite färre.

Sedan har man hört i diskussionerna att detta skulle devalvera utskottet och kanske hela lagtingets roll ifall man tillsätter ett utomstående råd. Jag var ju en av dem som kanske förespråkade det här mest. Att jämföra med Sverige så skulle jag ändå säga att den ekonomiska kompetensen här i lagtinget tyvärr kanske inte är den högsta. Det är min erfarenhet efter åtta år. Som jag nämnde i en replik så sitter det två stycken här nu med akademisk examen i ekonomi. Visst, ingen av oss ställer upp så vi får se vad som händer. Det klart att det kan komma in någon, men om man ser historiskt så är det ungefär så här det har sett ut.

Den här perioden så har en suttit på regeringssidan och en i opposition. Det har varit som det har varit. Tittar man bakåt så har det inte funnits ofta ekonomer. Det har funnits jurister, läkare och sjuksköterskor osv. Tittar man på det här så är det här är en av orsakerna till att Åland behöver detta finanspolitiska råd, som jag ser det.

Jag har själv noterat hur svårt det har varit att dra igång ekonomiska debatter, både här i lagtinget och i finansutskottet. Vi kan ta den färska diskussionen här kring pensionsfonden där den största debatten rörde sig om man skulle ha två eller tre ledamöter som var fackliga representanter. Jag som ekonom tyckte att två eller tre spelar ju liksom ingen roll. Det finns ju många, många ekonomiska frågor som borde ha lyfts, men de frågorna togs ju inte upp. Jag tog upp risken osv. som vi också fick höra om i utskottet. Det var väldigt spännande.

När det gäller pensionsfonden så lämnade jag också in åtgärdsmotioner kring redovisningen. Avkastningen ska vara tydligare och så vidare, värdestegringen under året borde synas tydligare. Nu vet man vad har köpt in en aktie för och vad den är värd nu, men hur länge man har haft den så vet man ingenting om. Indexfonder har jag diskuterat. Det ungefär som när jag sitter framför spegeln hemma. Debatten har varit ganska gles i de här frågorna. Det är av den orsaken också bland annat som Åland behöver det här finanspolitiska rådet.

Förra mandatperioden var jag den som först gång på gång lyfte frågan att vi skulle tala om BNP per capita och inte BNP totalt som man länge gjorde. Nu börjar man tala om BNP per capita, men det tog 5-6 år. Det här är faktorer som gör att lagtinget behöver ett utomstående råd som kan lyfta de här frågorna. Det är inte lätt för få personer från regeringssidan eller personer från oppositionssidan.

Det finns också ett sådant faktum, som har kritiserats här för hur många år sedan som helst, som jag hörde i en debatt här, nämligen att oppositionens förslag oftast lämnas liggande till den 31 oktober i år och då räknas motionerna upp. Det är en tråkig tradition som finns. Det var samma sak förra perioden, sedan bytte det så att opposition blev regering och sedan har man samma system igen. Jag märker det bättre eftersom jag är kvar.

Sen finns det också annat när det gäller pensionsfonden, jag ser att tiden redan har gått men jag fortsätter lite ännu här.

Vi hade Covidpandemin, då ville regeringen att kommunerna skulle få lite mera pengar och man skulle då höja en faktor i landskapsandelssystemet. Jag konstaterade att det där kommer ju inte alls att slå så som pandemin har slagit. Jag föreslog då att vi skulle göra förändringar med hänsyn till förändringen av arbetslösheten. Men varken resten av oppositionen eller regeringen föll för det. Sedan när Finland skulle stöda Åland, då använde man just förändringen av arbetslöshet som ett argument, så det dög ju sen i alla fall, men det dög inte internt. Det var ju intressant.

Det här med utbildning, det är klart man kan ha sunt förnuft också men utbildning är ju ett alternativ. Jag har sett att det är bekymmersamt i finansutskottet, där sitter jag ensam som ekonom den här perioden och under förra perioden var vi två. När utskottets ordförande sade att ett bokslut bara är semantik så blev man lite orolig. Det finns i det stenografiska protokoll så det går att kontrollera.

Ja, kompetensen den är vad den har varit, jag tror att den är vad den ska vara och därför behövs det här rådet. Det är det som är det viktiga. Jag kritiserar inte som det är. Folket har valt in olika personer och det är jättebra.

Jag funderade på finansministern, som är den högsta ansvariga när det gäller ekonomi, och som jag vet att nuvarande inte har en högskoleexamen. Jag började fundera om den föregående, föregående och föregående hade det? Vi har inte sedan 1991 haft en finansminister som har haft en akademisk examen inom ekonomi. Det är så det ser ut. Det är så det ser ut, ni må skratta. Det här är orsaker som gör att jag tycker att det är viktigt för Ålands bästa att vi har ett finanspolitiskt råd, enligt mina erfarenheter här och jag har sett det tidigare också.

Nu stödde jag Holmbergs reservation. Men efter det så funderade jag just på argumentationen att sex stycken blir för mycket och de ska ha den kompetensen. Jo, det köper jag. Jag tror inte att Åland ska ha sex stycken i ett sådant råd.

Jag har fått ett papper där jag helt enkelt har föreslagit att 6 §, som utskottet vill kasta i papperskorgen, ska ändras så att det blir tre medlemmar. Då är det tydligt att det är tre medlemmar. De behöver inte alla ha fullständig kompetens på tre områden utan en kan ha kompetens på ett område, en på det andra och en på det tredje. Då bör det vara rimligt att hitta de här personerna. Vicetalman Sjögren talade om att det finns ju många ålänningar som inte jobbar eller bor på Åland men som har rötterna här och som har den här kompetensen. Jag tror inte att det blir något problem med det. Jag lägger fram det här förslaget att ändra från högst 6 till 3. Jag hoppas att ni kan stöda det så att ni får ett råd, men lite mindre råd.

Som jag sade, jag vill att ni stöder det här för Ålands bästa. Ni vet att jag kommer inte att få några röster i valet fast ni stöder mitt förslag. Tack för ordet, herr talman.

Representativ demokrati handlar ju om representation. Såtillvida så tycker jag att det är viktigt att det också finns ekonomer i lagtinget. Men jag ser det inte som att en ekonom per automatik skulle vara en bättre ekonomisk talesperson eller en finansminister eller så, lika lite som en hälsominister behöver kunna operera ett knä i detalj.

Politik handlar ju om att styra samhället enligt den vision man har. Enligt mitt synsätt säger jag mera ja till utveckling än nej och så vidare. Till den delen så protesterar jag lite mot att det skulle finnas något likamedstecken för utbildad ekonom och skicklig finansminister till exempel.

Tack, herr talman! Nej, självklart kan man vara det. Det som ni inledde med kanske missförstods. Jag anser inte att lagtinget ska bestå av flera ekonomer, utan det är så här det är. Ska det finnas av alla olika, så finns det inget flera ekonomer. Det är bara så. Det var absolut inte så att här ska sitta tio ekonomer. Nej, nej, det här är förmodligen normalt. Ibland sitter det någon, ibland sitter det ingen och det är så som sitsen är och därför behöver vi det här finanspolitiska rådet. Och därför att vi också har, för det mesta, en finansminister som gör ett jobb, men jag tror att det behövs lite mera kompetens. Det här är ett sätt och det är min syn. Jag tror att det här är bäst för Åland, att vi har det här rådet. Ha då ett mindre och ha tre medlemmar i rådet.

Tack, herr talman! Tack ledamot Toivonen för anförandet. Vi satt båda med i den parlamentariska kommittén tillsammans med flera andra här från lagtinget. Det var, som har sagts, ett mycket intressant arbete. I det arbetet stödde jag där också att det finanspolitiska rådet skulle vara med som en del av den här helheten. Men samtidigt så måste man ändå medge att det finns några svagheter med det förslaget. Dels är det på något sätt lite för mycket, det är ett råd som ska vara granskande, det är den ena saken. Den andra är tidsaspekten, det är först om fem år som det här rådet skulle tillsättas. Jag accepterar det som finans- och näringsutskottet har kommit fram till och den diskussion som har förts där. Men jag hoppas innerligt att nästa landskapsregering i sitt regeringsprogram tar med att man ska tillsätta ett ekonomiskt råd, men mera med modeller från det som fanns på 1980-talet som faktiskt, tillsammans med näringslivet, formade samhällsutvecklingen på Åland. Det gjorde nytta.

Tack, herr talman! Själva innehållet går ju också att justera, men att vi har ett råd och det gläder mig att ni stöder den tanken i alla fall.

Sen när det gäller tidsaspekten så jag var ju en av dem som föreslog att det kanske skulle ha tillsatts något tidigare, även om de kanske inte skulle vara verksamma före 2028. Detta bara med tanke på att bli varma i kläderna. Jag minns inte exakt vilka som stödde det. Men det var den diskussionen som vi hade angående vilket år det skulle vara. Blev det 2028 eller var det 2028 i lagstiftningen? Jag minns inte.

Herr talman! Utan tvekan så står det åländska samhället inför en ganska stor utmaning, kanske lite en brytningstid. I det sammanhanget så är det väldigt viktigt att de olika delarna av vårt samhälle kan samverka. Det politiska etablissemanget, lagting och regering tillsammans med näringslivet och tredje sektorn får försöka hitta vägar framåt. I det sammanhanget tror jag på ett ekonomiskt råd som samlar de här delarna tillsammans och för en diskussion. Om man kallar det för ett ekonomiskt råd eller något annat så det har mindre betydelse. Men jag tror att den diskussionen behöver föras. Tillsammans kommer vi också att klara av de utmaningar som vi har framför oss, men om vi börjar dra åt olika håll och bekämpa varandra för mycket, då blir vi väldigt svaga. Här tror jag att ett ekonomiskt råd, med modell från det som fanns på 1980-talet, skulle göra Åland en stor nytta i framtiden.

Det har varit många turer fram och tillbaka om det finanspolitiska rådet. Man börjar tänka på ordspråket "goda råd är dyra". Jag har tänkt precis samma sak som sades här i ett tidigare replikskifte, att man tar modellen från det ekonomiska rådet där man tillsammans har fokus på utveckling och ekonomi. Jag vet inte varför man har blandat in granskning i det här, det är en annan femma.

Jag har också hört under debatten att det blir så svårt att tillsätta det här rådet och det är svårt att få kompetens så det är bäst att man inte har någon kompetens alls, om man lite hårdrar resonemanget. Mot den bakgrunden, om det är svårt att hitta sex kompetenta människor, vilket jag inte tror, så skulle det väl i så fall vara lättare att hitta ett tre.

Om talmannen tillåter så kan jag understöda det här förslaget i en replik.

Tack, herr talman! Ja, rimligen så måste det vara mycket, mycket lättare att tillsätta tre personer. Som sagt, dessa tre behöver inte ha samtliga kompetenser, men tillsammans.

Sen vad gäller inriktningen så finns det ju tid att fundera på det till 2028, enligt förslaget.

Talman! Jag högaktar den representativa demokratin och tycker inte att en minister behöver ha formell utbildning inom det område man politiskt leder. Men det är precis som ledamot Toivonen sade, just därför måste det finnas andra mekanismer. Vi ser ett lagting och det är inte bara lagtinget utan vi ser politiska organisationer lokalt här på Åland, i Norden och på alla andra platser där man pratar om långsiktiga investeringar i människor. Man pratar om förebyggande åtgärder. Vi ser budgetanslag som ofta saknar evidens på att de faktiskt kommer att leda till det som man föreslår att de kommer att leda. I Sverige har vi sett stora anslag för äldreomsorgen som ska användas inom tre månader. Alla förstår att det finns ingen som helst långsiktig effekt i den typen av utspel. Därför behövs ett finanspolitiskt råd.

Tack, herr talman! Jag uppfattar inte frågan, utan jag understöder repliken i stället.

Talman! Det är väl så att man helst inte ska ställa frågor i replikskiftet. Det är en fortsättning på debatten och kommentarer till det som har anförts.

Jag tycker att ledamoten har rätt. För mig är det här ingen stor sak. Jag tycker bra att det kan finnas kvar och att det kan vara upp till sex ledamöter. Det här är ett svårt kompetensområde. Det kan hända att man behöver flera för att kunna pussla ihop ett bra lag. Jag tycker att lagstiftningen är till fyllest, men jag förstår precis det som ledamoten anförde, men jag ser inget lagkrav på att det ska vara just sex. Därför tycker inte jag att lagen i sig har något som helst bekymmer i sig.

Tack, herr talman! Nej, personligen har jag heller ingenting emot formuleringen "högst sex". Men jag läser ju från betänkandet att man har liksom läst det som att det ska vara sex personer. Då är det kanske lättare att ha en kompromiss där det uttryckligen står att det ska vara tre personer. Det är därför som jag lägger förslaget.

Tack, talman! Det blir lite upprepning. Men det är därför som inte vi stöder ledamot Toivonens ändringsförslag. Det står ju ganska tydligt; "upp till sex" och då kan ju faktiskt välja att ha tre beroende på vilka kompetenser man söker och vilka man får tag på etc.

Vi ska minnas också gällande det finanspolitiska rådet i Sverige att det infördes ju inte heller parallellt med att man införde ramverket utan det tog ju ett antal år. Det finns någon pedagogisk bra sak också med att invänta rådet några år innan det på riktigt börjar arbeta.

Jo, som sagt jag godkänner både högst sex och tre. På det här sättet så får ju lagtinget välja vilket av de två alternativen som lagtinget föreslår.

Herr talman! Ärade lagting, åhörare. Ledamot Fellman frågade för en liten stund sedan om det här är mitt stoltaste ögonblick i den här rollen. Jag kan väl säga att mitt stoltaste ögonblick är nog absolut när det här lagförslaget förhoppningsvis är klubbat här. När jag hör diskussionen så är det många som välkomnar det här. Sen finns det detaljer i det förstås som man kan ha synpunkter på, som till exempel det finanspolitiska rådet. Men ramverket i sig tycker jag att når den förståelse som det behöver nå.

När jag tittar på utskottets behandling så tycker jag att utskottet har studerat lagförslaget väl. De har diskuterat alla tänkbara aspekter av det och borrat och fördjupat sig i lagstiftningen precis på det viset som utskottet ska göra.

Det här blir lite upprepningar, men ändå värda att notera. Utskottet konstaterade att förslaget innebär en möjlighet till stabilitet i verksamheten och det är bra. Det är stabilitet och långsiktighet som det här går ut på.
Utskottet framhåller att det finanspolitiska ramverket är ett arbetsinstrument. Det är lagtinget som beslutar om budgetens omfattning. Det här står i sammanfattningen i betänkandet, det är klart och redigt och det är bara att hålla med.

När man diskuterar det finanspolitiska rådet så har jag fått någon fråga här under resans gång. Hur viktigt är det finanspolitiska rådet? Hur är det för dig, står det och faller med ett finanspolitiskt råd? Nej, det gör det ingalunda. Det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att vi får systemet och att vi får långsiktigheten och stabiliteten, det är det absolut viktigaste.

Som vi har läst och hört här så var tanken med det finanspolitiska rådet att det ska tillträda först 2028. Det är ett antal år dit. Utskottet är sist och slutligen inte inne på att det skulle tillsättas ett finanspolitiskt råd, de argumenterar för det. De argumenterar väl. Jag kanske inte riktigt håller med. Jag ser, i likhet med kommittén, nyttan av det här rådet som skulle vara den här externa granskaren.

Men, som sagt var, det här var tänkt först 2028. Det är många år dit, man har alternativ hur man kan göra. Vi vet också då att om man ser behovet av ett finanspolitiskt råd eller ett ekonomiskt råd, som diskuterades här, så finns det god tid att tillsätta ett sådant. Så nej, det står inte och faller med rådet här.

Det här är ett långt projekt. Det började redan i fjol på vårkanten, kanske tidigare än så, genom att man tillsatte en kommitté som jobbade duktigt och lämnade sin slutrapport. Sedan utmynnade rapporten i det här lagförslaget. Det är bra. Det har föregåtts av en förankringsprocess både politiskt, bland tjänstemän och nu inför nästa års budget. Ramverket är inte i kraft inför budget 2024, men man har ändå testat det på det viset att vi på vårkanten tilldelade politikområdena ramar. Det var helt enkelt ett sätt att vänja sig med nya tänkesättet som man då måste ha för det finanspolitiska ramverket.

Och hur har det gått? Det har gått bra. Jag tror inte att absolut alla är nöjda med det. Det kräver ju lite mera, både av tjänstemän och av politiker. Men så kommer det vara, så kommer det här systemet att fungera. Jag har fått positiva synpunkter. Det är många som tycker att det här är bra. Det är enklare att hantera när man har ramar som man vet hur man ska förhålla sig till. Man kan fortfarande komma med goda idéer men, mina vänner, det är ju då som man måste göra prioriteringarna. Hur finansierar vi den här goda idén? Är den här goda idén så pass bra så att vi kan nedprioritera något annat? Det är ju prioriteringsfrågor som vi har diskuterat här och det blir en följd av ramverket.

Ramverket kommer att innebära prioriteringar. Det kommer att innebära ansvar och det kommer framförallt att betyda att man måste hedra systemet. Hedrar man inte systemet så funkar det inte och då kommer det att märkas på slutraden både i budgetarbetet och framförallt i slutraden på årsredovisningen på bokslut. Det är ju kanske inte riktigt dit som vi vill och det är inte det som är meningen med systemet. Systemet är ett verktyg.

Tack för en bra diskussion så här långt. Tack!

Tack, talman! Det är bra att finansminister Höglund kom upp. Jag har en fråga jag vill ställa. Ett kostnadstak är givetvis helt beroende på hur intäktssidan ser ut. Har finansministern någon bild över hur läget ser ut just nu? Det är ett budgeterat ett underskott för 2023. Men kan finansministern säga någonting hur det är prognostiserat? Det är just den här dialogen som kommer att vara väldigt, väldigt viktig i fortsättningen också att kunna ha mellan lagting och landskapsregering och mellan opposition och majoritet om hur läget ligger. Det gör det ju också lättare för en opposition när man ska skriva till exempel budgetmotioner.

Jo, tack för frågan. Det som har nämnts många gånger och som också är en av andemeningarna med ramverket är att man gör en uppföljning. Hur ligger vi till jämfört med vad vi har budgeterat? Och att man också gör en prognos inför framtiden. Nu ska vi också syssla med, inte bara med nästa år utan vi ska syssla med tre år framåt. Det ger ju den här långsiktigheten.

Vad gäller nästa års budget så är vi mitt inne i processen, så jag tänker inte säga någonting om den nu, utan där får vi återkomma.

Tack, talman! Jag ska göra min fråga ännu enklare. Hur ser år 2023 ut jämfört med budget? Det har också en avsevärd betydelse.

Det som jag har tittat på med jämna mellanrum är ju likviditeten. Likviditeten säger ju i sig inte så väldigt mycket om resultatet. Nu har vi ju inte den här mekanismen för uppföljningar igång som det är tänkt i det nya ramverket. Så när en finansminister står här i framtiden så tror jag att man kan ge ett svar på sådana frågor. Hur ser uppföljningen ut och hur ser prognosen ut? Men vi är inte inne i ramverket ännu.

Talman! Det finanspolitiska ramverket är en bra sak. Ett ständigt effektiviseringsarbete och hushållning med skattebetalarnas pengar är någonting fint, någonting vi alla borde hedra. Vi borde alla försöka se till att människor känner tilltro till att vi med skattebetalarnas pengar gör vettiga saker. Det är en viktig del i att bygga tillit till de offentliga institutionerna.

Det ger också utrymme för de enskilda hushållen att göra sina egna värderingar och val. I en värld där vi inte alls klarar av att hålla effektivitetskrav så kommer de enskilda individerna att få allt mindre och mindre frihet längs vägen.

Det är ofta en lite märklig debatt i det här lagtinget. När folk vill minska på anslag och spara pengar så anses det som någonting fult och man får epitet som kallhamrad högerhök och budgethök. Det är en lite märklig debatt som jag inte känner igen från övriga Norden där man nog alltjämt sätter effektivitetskrav på myndigheter.

Det finns ju också många studier som visar att dyrare välfärd nödvändigtvis inte behöver vara bättre. Det finns givetvis ett golv för det hela, men däremot ju mera pengar man lägger in desto mindre blir sambandet mellan ökade kostnader och ökad kvalitet. Det här är frågor som jag uppfattar att vi pratar alldeles för lite om.

Önskemålen och behoven finns ju förstås i all oändlighet. Därför är det bra att vi nu inför ett ramverk och en lagstiftning som reglerar möjligheterna att föra en "allt-åt-alla-politik". Det är också viktigt att de som väljer att föra en sådan politik tvingas finansiera densamma, för annars är det bara ett slag i luften och något som man föreslår att någon annan ska reda upp.

Tvärtom skulle jag vilja hävda att effektivitetskrav tvingar fram nya sätt att jobba på. Med tydliga effektivitetskrav krävs att man inom kostnadstaket och de givna ramarna också satsar på lång utveckling och långsiktiga satsningar. Det krävs att man tänker nytt och det ser jag att nästan alla partier nu i valkampanjen säger; "vi behöver nya sätt att arbeta på, vi behöver mer utveckling." Och vill man ha det, då behöver man också se till att arbetet sköts på andra sätt.

När det gäller dessa förebyggande satsningar och investeringar i människor osv. så är det också någonting som jag uppfattar att alla partier vill ha. Alla pratar om förebyggande verksamhet inom äldreomsorgen, tidiga insatser för barn och unga, tidigt uppmärksammande av personer med NPF-diagnoser och annat. Man säger att det på något sätt ska tillåta att budgetmomenten får gå ut i väldigt stor omfattning. Men lyckas man med det förebyggande arbetet, då kommer det att synas ganska direkt i de kommande budgetåren, alltså i de år som nu omfattas av det här finanspolitiska ramverket. Däremot ifall man sätter in pengar i ett projekt för att det ser politiskt bra ut, ja då blir det en kostnad som man politiskt också får hantera ifall effekten inte kommer.

Sen några andra reflektioner. Jag tycker att vi har pratat för lite om kulturen, även om finansministern har lyft frågan. Jag tyckte att finans- och näringsutskottets ordförande avfärdade frågan lite till den delen att han pratade om det vi gör här inne i den här salen. Det stora är ju att förändra ett helt sätt att tänka i förvaltningen när det gäller budgethanteringen och det är nog minsann ingen lätt sak. Inte för att dessa människor inte förstår vad det handlar om och att man inte kan ta till sig nya regelverk, utan därför att det vänder upp och ner på ett helt sätt som man har inarbetat under många, många år. Jag tror att det behövs ett tydligt ledarskap från både tjänstemannahåll och från politiskt håll för att få ihop det här till någonting bra. Jag vet själv att det är svårt att ändra riktlinjer för budgetar. Är man van att jobba med att man börjar med de minsta momenten och bygger en budget uppåt så är det svårt att mitt i allt göra det omvända. Man är helt enkelt inte van, man har inte erfarenhet av det och man har få erfarna att bolla idéer med hur det ska göras, eftersom alla andra är i samma situation.

En annan bra sak med det finanspolitiska ramverket är att det blir större frihet för landskapsregeringen. De här anslagen som kommer hit om en ny diskmaskin till laboratoriet på ÅMHM är ingenting som Ålands lagting ska debattera (ursäkta att jag lyfter upp ÅMHM som praktiskt exempel men vi hade ett sådant ärende här). Det är mycket bra att den typen av ärenden försvinner och det är också saker som förstås borde kunna hanteras inom ramen.

Det som också är bra med det här är att det kommer att kräva lagstiftning också på andra områden. Jag är av den uppfattningen att vi kanske har lite för mycket överenskommelser och för lite som är reglerat i lag. Tar man det exemplet som ledamoten Gunell lyfte kring PAF-pengar och PAF-fond så torde det betyda att man faktiskt på riktigt måste sätta en lag på hur pengarna från en PAF-fond får användas. Hur får de hanteras? Var de ska placeras, i en regelrätt fond, på ett balanskonto eller någon annanstans? Det här borgar för betydligt mycket mer ordning och reda. Det är bra.

Tack minister Höglund för att du fick fram det här lagförslaget, även om utskottet kunde ha behållit det finanspolitiska rådet.

Tack, talman! Jag tycker att det är intressant det som ledamoten Zetterman lyfte, långsiktigheten i att ha ett finanspolitiskt ramverk. De frågor som vi kan vara oense om mellan partierna och kanske ur en ideologisk synvinkel så handlar om att vi tänker ett år i taget. Jag uppfattar att det här ramverket ger oss möjligheten att diskutera på en längre sikt och också diskutera reformers och förändringars effekt på lång sikt. Man kan räkna på vad en investering kostar det första året och det kan ge tillbaka under de kommande åren. Vi kan faktiskt tänka utanför de lite snäva och ganska kortsiktiga ramarna där vi ofta fastnar när vi pratar om att satsa på det eller det och om det lönar sig eller inte. Ur den synvinkeln tycker jag faktiskt att det här är jättebra och att vi tänker ganska lika.

Talman! Så är det och framförallt det som jag nämnde i mitt anförande, att det pressar fram då att man kan visa på att den här förebyggande åtgärden faktiskt kommer att ha effekt ganska direkt och konkret. Det är en väldigt, väldigt bra sak.

Sedan tycker jag överlag att när det gäller hela affärsbokföringssystemet, när det gäller alla de här grejerna som vi brukar säga; "jo, den här investeringen kommer att gynna besöksnäringen på ett sätt som vi kanske inte riktigt kan bevisa" då ska man ju våga få upp intäkterna också på något sätt i den här budgeten, i samfundsskatten eller annat. Då blir det lite svårare. Jag tror att det blir mer ordning och reda när de tidigare besluten också kommer att hänga kvar i diskussionen framöver och de beslut vi fattar idag och framåt.

Talman! När ledamoten sade att högre kostnader per automatik inte ger bättre kvalitet så är det ju självklart. Balansen är ju åt andra hållet också. Att sänka kostnader är inte heller per automatik oproblematiskt och det är i den balansen som vi hela tiden måste diskutera. Vilka blir effekterna av de åtgärder vi gör? Jag vill igen poängtera att om vi gör det långsiktigt och tänker efter och låter vissa saker få ta lite tid så kanske lösningen ligger där.

Talman! Så är det. Vi brukar ofta säga kanske att högre kostnader nödvändigtvis inte ger bättre service, även om jag ofta hör den dialogen. När någon försöker sänka en kostnad hör man i regel alltid att det innebär kvalitetsförsämringar. Så det gläder mig att också ledamoten Fellman är med på det tåget, att minskade ramar inte behöver betyda lägre service eller kvalitet.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Zetterman. Mycket bra! Det här en mycket en kulturfråga. Det handlar om att både lära oss här i salen, regeringen och tjänstemännen och den processen har ju fortgått under lång tid. Det har varit informationstillfällen och diskussionstillfällen med tjänstemän. Sen vet jag också att man har fört dialoger mellan budgetansvariga och finansavdelningen. Det har säkert varit uppe i ledningsgruppen som inte jag är med på förstås och inte känner till. Men jag vet att det har fortgått en diskussion här. Vi är inte klara där, utan ofta under arbete så lär man sig arbetet. Det här kommer att vara en process som antagligen tar ganska lång tid innan alla bitar på plats. Men vi har inlett det, vi fortsätter jobba med det och det kommer att fortgå under en längre tid.

Talman! Det är mycket bra att höra. Jag tror att man behöver jobba intensivt med den frågan, inte för att folk inte klarar av att läsa instruktioner eller regelverk, utan för att det är svårt och det är helt mänskligt svårt att ändra sitt sätt att jobba. Det finns ju goda exempel och annat att hämta från omkringliggande regioner. Jag tycker att Svenska effektivitetsverket har jättemycket intressanta rapporter. Kanske finansministern skulle kunna bjuda in någon därifrån att hålla en föreläsningsserie för såväl förtroendevalda som för de anställda.

Tack för det! Jag har märkt att det finns en nyfikenhet från avdelningschefer och budgetansvariga för man vet att det här kommer att vara ett helt nytt sätt att tänka. Jag har upplevt att många har tagit det till sig och vill vara lite proaktiva och ställt de frågor som man behöver ställa för att veta hur det fungerar inför framtiden. I och med att det här har diskuterats så pass länge så har det också skapat en nyfikenhetskultur eller vad man ska kalla det. Där har vi också någonting som har varit till gagn för projektet.

Talman! Nu släpper lagtinget ifrån sig en hel del detaljmakt till landskapsregeringen. Jag skulle önska att landskapsregeringen nu skulle göra detsamma gentemot tjänstemannakåren, alltså att ge ett större ansvarstagande och utvecklingsansvar till de ledande tjänstemännen och övriga. En sådan förändring torde vara ett starkt argument för att stoppa ministerstyre.

Tack, talman! Jag ska fatta mig kort. Det är ju märklig kultur vi har som har byggts upp. Vill man att ett plus ett ska bli två eller tre och inte minus ett så ska man få på huvudet för det och för att man vill ha en ekonomi som är god. En god ekonomi är grunden till allt. Det är det som vi måste sträva efter.

Jag tycker att det har varit en bra diskussion kring ramverket. Men på något sätt så pratar vi ofta om vad vi vill göra och väldigt, väldigt lite om vad vi skulle behöva göra. Vi har ingen bild över landskapets investeringsunderskott. Infrastrukturen vet vi alla hur det står till med, digitaliseringen vet vi alla att är ett enormt investeringsunderskott. Äldrevården, som ju inte enbart är en landskapsfråga förstås, så där finns ett enormt investeringsunderskott och i klimatomställningen ett enormt. Vi ska ha jämställda löner och rent vatten. Vi har en pensionsskuld på 300 miljoner och det är ju någonting som man också behöver ta i beaktande. Vi har en BNP-tillväxt som står stilla, knappt det och som ger grunden till tillväxt, som är grunden till att vi ska få någon form av skattekaka att fördela ifrån egentligen. Vi har en offentlig sektor som växer och en privat sektor som inte växer. Vi har en offentlig sektor som snart är större än den privata om det fortsätter så här. Det är heller inte hållbart. Vad man än har för ideologi så är det ekonomiskt och matematiskt omöjligt att ha en sådan trend.

Vad ska vi göra? Höja skatterna? Nya avgifter? Införa landskapsskatt? Eller ska vi på göra något annat sätt? Man kan ha drömmar, men samtidigt måste det finnas någon slags verklighetsuppfattning och den tycker jag att vi saknar här i lagtinget, för vi pratar runt det. Det är som katten runt het gröt.

Vi har och löser strukturproblem genom att tillföra nya pengar, mera pengar och nya tjänster i stället för att samordna, få upp effektivitet och få upp produktivitet. Det är så som vi har löst problemen och så som vi löser problemen. Det blir det ju ett stopp med det om det finanspolitiska ramverket ska fungera. Det är också en kulturförändring. Vi prioriterar ingenting. Vi vill ha det, men vi vill ha det kvar också. Vi lägger till och vi tar aldrig bort någonting. Det är "good to have" och det kommer heller inte att fungera med ett finanspolitisk ramverk.

Vi har byggt upp en välfärd där välfärdskärnan är långt, långt inne i mitten. Men utanför finns det bra många ringar som också har blivit välfärd, men som är långt ifrån välfärdskärnan och det har vi också vant oss med och det kommer att bli jättesvårt att förändra. Vi prioriterar aldrig någonting.

Som ett litet anförande gentemot Socialdemokraternas ledamot Camilla Gunell, så man behöver faktiskt inte vara ond bara för att man är man och vill ha en god ekonomi, för den goda ekonomin är ofta grunden till allting precis. Det är ju så. Det är jättelätt drömma. Jag skulle vilja ha konstgräsplaner i alla kommuner. Jag skulle vilja ha ännu flera cykelvägar. Jag skulle vilja ha massor. Men det känns så orealistiskt på något sätt när vi har listan med investeringsutskott och de utmaningar vi har att börja drömma iväg. Då är det väl ändå bättre att man kanske realiserar en dröm genom att omprioritera eller i alla fall förklara var man tänker ta pengarna ifrån. Tack!

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg. Jag skriver också under på att god ekonomi är grunden till allt. En god ekonomi gör att man kan hjälpa dem som behöver hjälp.

Det som jag tog fasta på i anförandet var runt investeringar. Investeringar är ju inte med i ramverket direkt. De är med indirekt i lagstiftningen, nu kommer avskrivningar att lyftas upp på ett sätt som de inte har gjorts förut. Idag så är de centralt, nu kommer de att spridas ut på enheterna, på avdelningarna och på myndigheterna där de inte finns. Då får de en betydelse på riktigt, nu kommer de att synas. Det här är ett jättestort steg.

Sedan håller jag med om att man behöver göra en plan över investeringar, en lång plan. Dels för att kunna veta vad avskrivningen kommer att kosta och dels vad har vi likviditetsmässigt råd med och vad kan vi få inbesparingar inom? Tack!

Tack, talman! Vi kan stå hela eftermiddagen och räkna upp investeringsunderskott. Men tittar vi på infrastruktur, tittar vi på digitalisering, klimatomställning och rent vatten så pratar vi om 1 miljard i investeringsunderskott. Det är inte omöjligt. Jag pekar inte finger åt finansministern nu men det är en svaghet att vi inte kan ha en sista rad på hur stort vårt investeringsunderskott är. Det är en jätteviktig värdemätare eller ett nyckeltal på vad som behövs. Även fast vi tar lån och finansierar investeringarna så ska de också betalas tillbaka, det finns avskrivningar etc. Det ju en kostnad som också påverkar ramverket, men vi talar väldigt lite om det.

Ja, vi talar väldigt lite om det, det håller jag med om. Jag tror att det finanspolitiska ramverket i sig gör att vi kommer att prata mera ekonomi. Vi kommer att prata ekonomi på ett annat sätt. Det leder till att vi också kommer att prata om investeringar, om de är inom infra eller om de är inom miljö eller digitalisering. Var de än är så kommer de att lyftas upp på ett annat sätt i och med det här.

Tack, talman! Här tror jag att det finanspolitiska rådet har en av de viktiga uppgifterna att fylla, det är att få upp den här diskussionen. Jag är ganska säker på att sitter det ett antal personer i ett finanspolitiskt råd som vill veta hur stort investeringsunderskottet är för landskapet Åland, så vill man nog ha fram den siffran ganska snabbt. Det är ett nyckeltal som nog är viktigt och ingen av oss kan svara på det, knappast heller någon inom förvaltningen, för vi har ingen sammantagen bild.

Tack, herr talman! Ledamoten Holmberg har ju haft flest anföranden av alla i lagtinget och i många av dem sagt samma sak. Det vill säga att alla vi andra begriper oss ingenting på ekonomi, utan det är bara han och möjligen någon annan ledamot som förstår sig på. Jag tycker att det här är lite tokigt. Jag tror att alla som sitter här är besjälade av att både utveckla det åländska samhället och ha en ansvarsfull hållning när det gäller ekonomi.

Ledamoten Holmberg säger gång på gång hur ansvarslösa alla är. Samtidigt säger han inte heller var han tänker göra inbesparingar. Berätta det då istället! Det är valtider nu, säg då var man ska spara för att få bort det där 20 miljoners underskottet som Holmberg (… taltiden slut).

Tack, talman! Skulle ledamot Gunell ha läst en av de liberala budgetmotionerna som jag lämnade in den här perioden eller vid varje årsbudget så skulle nog ledamot Gunell se vad vi vill göra. Vi vill konkurrensutsätta, vi tror att de privata företagen ger minst samma service till förmodligen en lägre peng än vad det offentliga ger. Vi vill sluta konkurrera med företag. Vi vill införa utmanarrätter och ge våra små företag möjligheten att ge ett bättre pris än vad det offentliga ger. Vi vill prioritera, men jag tänker inte stå här och säga exakt vad som ska prioriteras för det tycker jag att är ohygieniskt.

Om jag är den enda som tycker att det är problematiskt att BNP står stilla, att den offentliga sektorn växer mera än den privata och att vi har ett investeringsunderskott på kanske 1 miljard, då må det vara så. Men jag tror att det finns flera, min goda vän Jörgen Strand är en.

Ja, men oavsett så tycker jag att ledamoten Holmberg kanske ändå problematiserar för lite de behov vi har av att satsa för att kunna vinna. Hur ska man kunna spara sig ur en situation till exempel när vi vet att vi har underskott av kompetens när det gäller att komma till rätta med skattegränsen? Är det då fel att se till att man köper in den kompetensen så att man kan överbrygga ett problem som är ett ekonomiskt hinder för hela Åland? Är det inte vettigt att satsa kompetens för att till exempel ha tillräckligt med resurser för att kunna etablera havsbaserad vindkraft? Måste man inte kunna satsa för att kunna vinna? Det är den här matematiken som hos Holmberg är så fyrkantig och så försimplad tycker jag i hela retoriken. Det är det som blir problemet.

Tack, talman! Jag har varit för en skattegränsjurist. Jag har varit för hela vindkraftsbaserade satsningen. Jag har varit för att vi ska utöka lagberedningen, för den är en hämsko idag.

Men den stora saken är att vi har en ineffektiv offentlig sektor som inte tillnärmelsevis är samordnad på ett riktigt bra sätt. Vi dubbelarbetar, vi löser produktivitetsproblem genom att tillföra nya i stället för att samordna. Det är den stora saken. Så varför beskyller ni mig för att säga samma sak? Jag vet att jag har sagt samma saker flera gånger. Men jag ser ingenting viktigare än det här. Det är det som är nyckeln till allting. Att våga konkurrensutsätta, våga lita på våra företag, ha en skattenivå som gör att det är intressant att flytta till Åland och ha en äldreomsorg som är tillräckligt bra. Det är självklara saker. Men jag må vara den enda som tycker det, men min grupp är med mig och ledamot Jörgen Strand är med mig. (… taltiden slut).

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs det första lagförslaget i sin helhet medan det andra förslaget föreläggs paragraf för paragraf. Ändringar av motiveringen framläggs i samband med ärendets andra behandling.

Föreläggs först förslaget till Ändring av lagtingsordningen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapets finansförvaltning för godkännande paragraf för paragraf.
Föreläggs 4 § Godkänd.
Föreläggs 4a § Godkänd.
Föreläggs 4b § Godkänd.
Föreläggs 4c §. Begärs ordet?

Tack, talman! Jag önskar föra reservationen till omröstning med motiveringen: Ett finanspolitiskt råd blir ett nyttigt stöd i arbetet med att balansera den åländska offentliga ekonomin och kommer även att kunna bidra till att diskussionerna samt transparensen i finanspolitikens utformning vidgas och förbättras.

Tack, herr talman! Jag ber att få understöda reservationen.

Förstår talmannen rätt att den här paragrafen ska ha den lydelsen som den har i reservationen?

Begärs ordet?

Jag föreslår en ändring i 4c §, finanspolitiskt råd. Istället för att rådet består av högst sex ledamöter så, enligt det papper jag delade ut, så ska det stå "rådet består av tre ledamöter" osv. resten är oförändrat.

Herr talman! Som jag sade i replik så tyckte jag att ledamot Toivonen hade en poäng i och med att det tydligen är så svårt att hitta kompetens. Jag understöder förslaget på tre ledamöter, bara för att få igång det här arbetet.

Lagtingsledamoten John Holmberg, understödd av lagtingsledamoten Påvals, har föreslagit att paragrafen ska få den lydelse den har i lagförslaget. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Ytterligare har lagtingsledamoten Stephan Toivonen, understödd av lagtingsledamoten Anders Eriksson, föreslagit att paragrafen ska få den lydelse den har i det förslag som delats ut till ledamöterna. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas i två omgångar. I den första omröstningen ställs de två ändringsförslagen mot varandra och i den andra omgången ställs det vinnande förslaget mot utskottets betänkande enligt vilken paragrafen ska utgå.

Först förrättas omröstningen där de två ändringsförslagen ställs mot varandra.

Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar ledamoten John Holmbergs ändringsförslag röstar ja; medan den som omfattar lagtingsledamoten Stephan Toivonens ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Talmannen avstår. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
5 ja-röster,
2 nej-röster
19 avstod och
4 ledamöter var frånvarande.

Lagtingsledamoten Holmbergs förslag vann omröstningen och ställs nu mot utskottets förlag.

Omröstning kommer att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande röstar ja; den som omfattar lagtingsledamoten Holmbergs ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Talmannen röstar ja. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
20 ja-röster,
7 nej-röster
3 ledamöter var frånvarande.

Lagtinget har godkänt utskottets betänkande.

Föreläggs 9 § Godkänd.
Föreläggs 10 § Godkänd.
Föreläggs 10a § Godkänd.
Föreläggs 11 § Godkänd.
Föreläggs 12 § Godkänd.
Föreläggs 14 § Godkänd.
Föreläggs 20 § Godkänd.
Föreläggs 32 § Godkänd.

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Godkänd.
Lagens rubrik. Godkänd.
Lagens ingress. Godkänd.
Lagförslagets första behandling är avslutad.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.