Remissdebatt

Remissdebatten avbröts vid gårdagens plenum och återupptas nu. Ordet ges först till ledamoten Sandra Listherby.
Talmannens förslag är fortsatt att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Talman!

Jag ska tillägna det här anförandet till Åland och ålänningarnas beredskap och vilket förhållande vi har gällande den övergripande beredskapen, men också hur beredskapen genomsyrar allt vi gör. Och därifrån ska jag sen göra en liten åsnebrygga till offentlig upphandling och servicecenter. Så håll till godo!

Samhällets beredskap är inte längre en fråga som kan betraktas som perifer, hypotetisk eller avgränsad till vissa myndigheter. Beredskap är en grundläggande del av tryggheten, av demokratin och av det samhällskontrakt vi alla är avtalspart i. Det är därför positivt, men också nödvändigt, att budgeten för 2026 tar tydligare steg för att stärka Ålands motståndskraft.

Det finns några huvudområden jag vill lyfta fram: Den civila beredskapen, cybersäkerheten, och samverkansstrukturerna mellan landskap, kommuner och andra samhällsaktörer.

Budgeten betonar att beredskap ska vara tvärsektoriellt. Det är en viktig markering. De kriser vi måste förbereda oss på – vare sig det gäller extremväder, avbrott i kritiska försörjningskedjor, informationspåverkan, störningar i samhällsservice eller hybridpåverkan – kräver samarbete över alla sektorsgränser.

Särskilt vill jag lyfta fram att ÅMHM får ett fortsatt mandat att fortsatt prioritera tillsyn och krisberedskap inom områden som:
Vattenförsörjning, djursjukdomar och smittskydd och livsmedelssäkerhet. Detta är centrala element i den civila beredskapen, och områden där även mindre störningar snabbt kan få stora konsekvenser i ett ö-samhälle som vårt.

I budgeten nämns även arbetet med en ny landskapslag om cybersäkerhet och motståndskraft. Det är ett viktigt lagstiftningsprojekt. Digitaliseringen gör samhället effektivt och sammanlänkat – men också sårbart. Att just dessa frågor visade sig råda under Ålands behörighet var länge ovisst. Nu vet vi och nog är det med lite skakiga ben regeringen rustar upp för dessa viktiga frågor.

Jag tycker det är positivt att landskapet för 2026 går in och finansierar kommunernas grundavgifter kopplade till säkerhetskraven i cybersäkerhetsdirektivet. Det visar att vi tar gemensamt ansvar för en gemensam risk. Digitaliseringsmognaden ute i kommunerna är som bekant ganska ojämn och är i behov av samordning för att nå upp till lagens krav. Cybersäkerhet är inte bara en teknisk fråga. Det är lika mycket en fråga om demokrati, tillit och förmågan att stå emot informationspåverkan.

Ålands polismyndighet fortsätter att utveckla en gemensam lägescentral. Det är ett viktigt steg för att skapa samordning i kriser, men även i vardagliga situationer där snabb och korrekt lägesbild är avgörande. Strukturerna är som bekant mycket centrala i dessa sammanhang.

Dessutom framgår det att beredskap fortfarande är ett område där ansvar och behörigheter överlappar mellan Finland och Åland. Därför är samrådsdelegationen och samarbetet med Statens ämbetsverk helt centralt. För att stärka Ålands ställning är det också viktigt att vi fortsätter arbeta för att få fullt tillträde till det nordiska Hagasamarbetet om krisberedskap.

Vi är ett litet samhälle – men det betyder inte att vi är mindre utsatta i en kris. Tvärtom. Vår storlek tillsammans med vårt insulära läge kräver att vi har effektiva samarbetsstrukturer och att resurser används smart och gemensamt.

Talman! Jag undrar om det kunde vara på sin plats att landskapsregeringen dammar av den rapport som framtogs av tidigare alarmmästare och polismästare under dåvarande kansliminister Harry Jansson. Rapporten fick arbetsnamnet blåljusmyndigheten. I den rapporten finns goda tankar om en mer robust enhet av blåljus, något jag tror att vår litenhet skulle må bra av. Rapporten lämnades därhän då den var ganska detaljerad och organisationsmodellen var inte helt tydlig, men det finns goda saker i den att arbeta vidare med. Detta ska ses som färdkost för kommande år, inte som kritik för det vidare arbetet med beredskapen.

Budgeten för 2026 tar viktiga steg mot en mer robust och motståndskraftig ö-region. Men arbetet med beredskap är aldrig färdigt. Det är inte ett projekt, det är en process.

Vi behöver fortsätta stärka samordningen, utveckla lagstiftningen, och se till att kommuner, myndigheter, företag och civilsamhället har både verktyg och kunskap att agera om krisen kommer.

Den civila beredskapen är det yttersta uttrycket för ett tryggt och fungerande samhälle. Därför är varje euro som investeras i beredskap, oavsett om det gäller vatten, digital säkerhet, ledningsförmåga eller livsmedel, en investering i Ålands framtid.

Som lantrådet nämnde i sitt inledande anförande av denna budgetdebatt är det bästa försvaret, som ett samhälle kan arbeta med själva, att stärka den egna beredskapen, sin robusthet och att klara sig även under en kris. Och att se till att de vitala, men också det vardagliga livet kan fortgå så ostört som möjligt.

Åland står sig gott med den höga självförsörjandegraden av livsmedel där vi uppgår till 59 %. Detta kan jämföras med andra öar som till exempel Bornholm, som når endast 6 % av självförsörjning.

Här, talman, vill jag göra en liten åsnebrygga till offentlig upphandling och vilka dokument och riktlinjer vi vill använda. Det verkställande verktyget är mycket viktigt. Här kommer den samordning som servicecentret kan ge möjligheter till; att strategiskt och kompetensmässigt arbeta med att uppfylla politiska målsättningar såsom lokalproducerat, miljö- och klimatmål och också stärka det åländska deltagandet i offentliga anbud.

Regeringen har även lagt fram ett lagförslag, eller PM, på en landskapslag om offentlig upphandling under tröskelvärdet. Det är ett efterlängtat och efterfrågat lagförslag, främst från näringslivet, som är de som lämnar anbud. Att få regelverket harmoniserat är mer rättssäkert för upphandlande myndigheter och för anbudsgivarna. Jag anser att satsningen på servicecentret tillsammans med en egen lagstiftning om offentlig upphandling ger oss en skjuts och ska vara ett kraftfullt verktyg. Detta gör att vi kan ta steg mot att uppfylla våra mål och värderingar och inte bara skriva ner dem i rapporter. Tack!

Talman!

Det förvånar mig att ledamot Listherby inte lyfte ÅHS i sitt anförande, samt de tankar och äskanden som finns i budgeten från ÅHS:s sida.

Vi fick igår höra att viceordförande Mansén ämnar tala om skärgårdstrafik idag. Är tanken att ledamöterna från ÅHS styrelse inte tänker lyfta ÅHS och dess visioner och önskningar här i salen? Eller planerar ni att återkomma i ett nytt anförande? Som medlemmar i ÅHS styrelsen är ni ytterst ansvarig för det operativa arbetet, inte regeringen, i alla fall om man läser hälso- och sjukvårdslagen.

Tack så mycket, talman!

Jag kan bara trycka på knappen en gång, och jag kommer att göra det igen så fort jag når min bänk. Jag vill återkomma med ett anförande om just ÅHS.

Ja, det är bra. Jag tror att det finns en ganska stor beställning på att få höra vad våra styrelseledamöter här i salen tänker kring allt det som finns i budgeten.

Det är tydligt att det är ni styrelseledamöter som har det yttersta ansvaret för att styra och leda ÅHS. Landskapsregeringen ska sätta mål, pengar och inriktning samt bestämma hur ÅHS ska organiseras, men inte gå in i det operativa arbetet.

Jag kan välja att svara på det här, även om det inte rörde mitt anförande på något sätt i detta läge.

Men absolut, det finns ingenting som hindrar oss från att diskutera ÅHS och de viktiga frågor som jag vet behöver ställas till styrelsemedlemmarna, som i detta lagting endast är två.

Tack, herr talman!

Det finns mycket i det som ledamoten Listherby säger som jag tycker låter bra. Först och främst stöder jag uppmaningen att damma av rapporten om blåljusmyndigheten. Jag var med under den tid då detta diskuterades, och jag anser att det fanns mycket klokskap i de resonemang som framfördes. Det kan verkligen vara värt att titta på.

Jag har två frågeställningar kopplade till beredskapen. Den första är: Upplever ledamoten Listherby att regeringen har samlat och beaktat de erfarenheter som gjordes under covidpandemin? Det fanns nämligen mycket att lära, särskilt när det gäller hur man informerar allmänheten och hur man strukturerar informationen mellan olika nyckelaktörer. Vi fick testa på detta skarpt då.

Den andra frågan är relaterad till detta. Upplever ledamoten Listherby att vi har tillräcklig kontakt med nyckelföretag inom till exempel telekom?

Eftersom jag inte var med när den rapporten lades fram till lagtinget så har jag nyligen tagit del av den med stort intresse. Jag ser stora möjligheter att plocka upp saker från den för att skapa en tydligare robusthet.

När det gäller covid så tycker jag att vi ofta återkommer till den problematik som man kanske har märkt av där. Det handlar t.ex. om den lag vi just nu hanterar. Det gäller till exempel landskapets tjänstemän och deras arbetsförhållanden, samt vilken lagstiftning de lyder under i händelse av ett undantagsförhållande. Det är jätteviktigt.

Jag upplever att det arbete som görs på finska sidan med beredskapslagen så ligger regeringen hårt på för att se till att Åland beaktas.

Jag får återkomma i nästa replik.

Tack, herr talman!

Jag kan ha fel, och jag blir gärna rättad i det här, men jag har haft en upplevelse av att de praktiska och politiska erfarenheterna, som vi snubblade in i när det blev pandemi, inte riktigt har samlats in och sammanställts. Det handlar ju om väldigt konkreta saker. Vi skapade en kontaktcentral nere i ett konferensrum med lagtingsledamöter som svarade på medborgarnas frågor och så vidare. Men jag kan ha fel och jag blir gärna rättad, men det finns värdefulla erfarenheter som är färska än så länge, men som tynar bort och då det är viktigt att ta reda på dem.

Jag stöder resonemanget om servicecenter och upphandlingen, och att den kan bli mer "kompetent". Jag säger inte att den är inkompetent idag, men mera fokuserad på att driva de politiska riktlinjer som vi vill uppnå, med ett stärkt lokalt näringsliv och ekologisk (… taltiden slut).

Som jag nämnde i mitt anförande så jobbar man vid Ålands polismyndighet med den här samordningscentralen, som är central i dessa frågor. Jag ser att det är där arbetet med att samordna görs. Helt säkert har man tagit fasta på erfarenheter som man har fått, dels från Covid, men faktiskt också från längre tillbaka i tiden. Stormen Alfrida utmanade vårt samhälle på ett sådant sätt.

Om jag återkommer till upphandlingen. Jag tror också att vi har mycket kompetent personal. Det här är ingen kritik mot dem, men det är svårt att uppfylla mål när det inte finns en tydlig beställning och ett tydligt strategiskt arbete för hur man ska genomföra det.

För att kunna genomföra dessa rapporter och målsättningar behöver det finnas tid och resurser. Det är något vi också behöver ge.

Talman!

Tack ledamot Listherby för ett viktigt anförande. Beredskapen handlar ju till viss del om livsmedelsberedskap, precis som ledamoten anförde.

På Gotland har man satt ett visst antal dagar för hur länge man kan klara sig. Jag undrar om det finns något liknande på Åland? Jag har fått en förfrågan, men jag är lite osäker. Har Listherby mera information, finns det ett visst antal dagar?

Jag tycker också att det är viktigt att ÅMHM fungerar som kontrollenhet, men det är lika viktigt att man arbetar med lönsamheten hos företagen. Jag är personligen bekymrad över mjölknäringen; jag har varit det länge och undrar hur den kommer att se ut framöver. Spannmålspriserna har varit mycket dåliga under hösten, så vårt jordbruk är verkligen utmanat i dessa tider. Där finns det saker att göra.

Därför är det positivt med upphandlingen, som är en del av hur man kan stötta lokala livsmedelsproducenter. Jag är glad att ledamot Listherby, med sin stora erfarenhet, tar upp dessa frågor.

Tack så mycket!

Nu har jag nyligen rekommenderat rapporten om Ålands blåljusmyndighet. Jag kan rekommendera den skrift som finns som handlar om att Gotland ska klara sig i 90 dagar under en kris när det gäller all typ av samhällsberedskap. Den rapporten värdefull, och jag vet att den har lästs med stort intresse. Det finns mycket i den rapporten som vi kan lära oss av.

Jag vet inte om Åland har något motsvarande antal dagar eller liknande. Jag tror faktiskt inte det. Men det är ändå värdefullt.

Jag vet att ledamot Mattsson kommer att tala om livsmedelsproducenterna i sitt anförande längre fram. För att vi ska kunna upprätthålla den goda självförsörjningsgraden så är det avgörande att livsmedelsproducenterna har goda möjligheter att fortsätta bedriva sin viktiga verksamhet.

Tack, talman! Jag får återkomma i mitt eget anförande om dessa frågor.

Vi arbetar också med livsmedelsstrategin, där lönsamhet och beredskap är i stort fokus.

Tack, talman!

Tack för ett bra anförande. Det var en snygg brygga till upphandlingar. Konkurrenskraft, tillväxt och beredskap går hand i hand.

Vi måste bli bättre på att se till att våra pengar stannar här på Åland. Det är något som näringslivet har lyft fram under lång tid. Man upplever att man kanske missgynnas i offentliga upphandlingar av olika anledningar. Vi har stor kompetens. Många av de företag som jag pratar med utför jobb, som vi upphandlar här, runt om oss men inte på Åland. Det enda stället de inte får jobb på är offentliga upphandlingar, men de utför jobb åt svenska staten, finska staten och över hela världen.

Om finans- och näringsutskottet har tid och möjlighet, hör gärna av er angående det här upphandlingspaketet som den här budgeten innehåller. Det är något som efterfrågas i hög grad.

Tack, talman!

Offentlig upphandling kan ju för många uppfattas som väldigt fyrkantigt och byråkratiskt. Men när man väl har kommit in i den här fyrkanten och känner sig lite hemmastadd och bekväm, då kan man vara väldigt kreativ. Det är just den här kreativiteten som vi behöver komma åt för att uppnå de politiska målsättningar som vi har.

Talman!

Jag vill idag lyfta två bitar ur budgeten: trafikomläggningen inom skärgårdstrafiken och den planerade satsningen på en torrdocka vid landskapets verkstad i Möckelö.

Om vi ringar in problemet med dagens trafikupplägg så handlar det i grunden om att vi försöker köra färjorna både så snabbt och så långt som möjligt. Det är inte hållbart – varken ekonomiskt eller miljömässigt. Om man försöker sig på en jämförelse med något annat än skärgårdstrafik så finns det en orsak att Fjärdvägen kör till Långnäs och inte till Mariehamn. Faktum är att redan den gamla postvägen från Sverige via Åland till Finland gick över land i så stor utsträckning som möjligt. Över Kumlinge gick den nära på som kortrutten är planerad idag.

Denna höst har man testat att köra mer bränslesnålt med Alfågeln i samband med renoveringen av Enklinge färjfäste. I stället för den normala farten på 13,5 knop har man kört i 11 knop. Skillnaden är dramatisk – bränsleförbrukningen har minskat med 60 procent, från 305 kilo i timmen till 120 kilo. Det är häpnadsväckande!

Med detta i åtanke blir det för mig självklart att kortrutten är vägen framåt. Att köra 2,5 timmar långa rutter kräver högre fart och det leder till högre energiåtgång.

För att hålla sig inom kostnadsramen 2026 har man tagit fram nya turlistor, utgående från fart på 11 knop. Det innebär utmaningar, särskilt på norra linjen, där man får problem med att hinna med tre turer per dag. Då måste man välja – antingen färre turer eller att gå förbi Enklinge. Så enkelt är det. Här valde man att gå förbi Enklinge på vissa turer för att kunna behålla tre turer per dag, pest eller kolera således. Kortrutten vaccinerar bort det en del av pesten och koleran.

Kan vi inte ta beslut om kortare rutter finns risken att dessa tillfälliga, begränsande turlistor blir permanenta. För mig är det sämst av alla alternativ.

Arbetet i tankesmedjan har varit både produktivt och seriöst. För- och nackdelar med olika alternativ har analyserats grundligt. Jag tackar minister Gunell. Detta koncept hade nog varit bra att använda även tidigare vad gäller större projekt inom skärgårdstrafiken. Det är bra för det ger ledamöterna mera kött på benen om man är mer förberedd inför denna debatt.

Det är svårt att ta dessa beslut för det påverkar många människors vardag och det blir inte perfekt för alla öar. Geografin är vad den är men kan vi i alla fall ordna en långsiktig trafik som 15 år är så vet alla inblandade vad som gäller.

Vissa röster vill vänta med den södra linjen till efter nästa val. Det är inget annat än politiskt spel. Ett politiskt spel som inte är nydanande på något sätt, men är trist och icke konstruktivt. Att göra ännu en kort upphandling på södra linjen skapar problem. Kortare avtal leder till sämre konkurrens och högre kostnader. Ingen rederiaktör investerar långsiktigt i tonnage med den osäkerheten. Att upphandla långsiktigt har efterfrågats i tio år minst. Nu när regeringen äntligen tar tag i det – ja, då är inte större delen av oppositionen med på tåget. En 15-årig upphandling ger stabilitet, modernisering och lägre kostnader.

Den budgetmotion som Moderaterna, Obunden Samling och Pro Åland för fram verkar inte vara realistisk. Man vill upphandla en 70 bilars färja och köra den på norra linjen enligt dagens upplägg. I fredags i debatten fanns det något missförstånd om att oppositionen skulle behöva namnge färjor. Det är inte det jag säger utan jag säger att om man för fram en färja med en viss kapacitet behöver man i alla fall ha en aning om det är möjligt att en sådan färja finns någonstans på marknaden. Annars är det lite som att be om sylt på plättarna när man vet att det bara finns ketchup. Det som finns vill man inte ha och det man vill ha så finns inte.

Jag ber finans- och näringsutskottet att titta på vad oppositionens förslag innebär för turtätheten med de fullmakter som föreslås. Vad blir kostnaden att driva en större färja i 13,5 knop enligt dagens sträckning? Vad innebär det för södra linjen angående turtätheten om fullmakten är för snål? Ska resten av turerna hyvlas bort från Föglölinjen eller Åva-Osnäslinjen? Vad blir det kvar helt enkelt?

Om vi hade fortsatt enligt dagens upplägg skulle fullmakten behöva vara 393 miljoner. Nu begärs 340 miljoner för 15 år. Det låter mycket, men det är faktiskt billigare än idag. Dessutom medger dessa 340 miljoner investeringar i befintligt tonnage för att göra det mer driftsäkert och mer energieffektivt. Samma gäller om det kommer en ny aktör så medger fullmakten att det finns utrymme för anpassningar.

De kalkyler som har presenterats för tankesmedjan och sedermera också för hela lagtinget är försiktiga kalkyler där man hela tiden har jämfört diesel mot diesel för att jämförelserna ska bli överskådliga och rättvisande.

Elektrifieringen då? Det brukar ofta förekomma missförstånd och misstolkningar om hur den kan bidra till lägre kostnader. Jag gör här en enkel jämförelse som är tydlig och lätt att förstå.

En kubikmeter diesel genererar cirka 9,7 MWh energi. En dieselmotor omvandlar detta till ungefär 4,5 MWh till framdrift, resten försvinner som värme och mekaniska förluster. Om man i stället matar in 9,7 MWh i ett batteri kan en elmotor leverera cirka 9,3 MWh till framdrift. Dessa vinster är inte medräknade utan kommer att bli märkbara över tid.

Talman!
En kortruttsupphandling på 15 år ger skärgårdstrafiken den förutsägbarhet den så länge saknat.
• Den minskar risken för trafikstörningar, eftersom fartygen kan vikariera för varandra.
• Den gör att vi inte behöver reservtonnage på norra och södra linjen.
• Den gör trafiken skalbar – fler turer när det verkligen behövs.
• Den ger turer på bättre tider, så att man slipper avgångar mitt i natten.
• Och den minskar bränsleförbrukningen – vilket både sparar pengar och värnar miljön.

Jag gör bedömningen att oppositionens förslag inte levererar en enda av de punkterna jag räknade upp. Tack!

Tack, talman!

När det gäller oppositionens förslag återkommer jag med kommentarer i samband med mitt anförande.

Det som ledamoten Pettersson tog upp här i början var om sänkningen av bränsleförbrukningen i samband med en långsammare fart på fartyget. Det är något jag har påpekat i den här salen för många år sedan, att så är fallet.

Däremot reagerar jag på de neddragningar som nu ska börja gälla från januari 2026. Den nuvarande trafiken upphandlades för en tid sedan med då rådande turlistor som grund. Jag är lite förvånad över om det är så att entreprenörerna har konstaterat att de har räknat för lågt för att få pengarna att räcka till, eller vad som är orsaken till att man nu vill ändra i själva (… taltiden slut).

Jag har inte ett fullständigt svar på den frågan. Jag antar att nivån sattes i stort sett enligt de tidigare nivåerna som har funnits, och vi vet ju alla att de nivåerna är för låga. Vi kunde också konkret se det när en entreprenör gick i konkurs.

Den nuvarande upphandlingen genomfördes så att man bantade ihop så man även skulle vara tvungen att köpa själva fartygen för att kunna trafikera under den här väldigt korta perioden på tre år. På det sättet har den ingenting att göra med de tidigare upphandlingarna och konkursen att göra. Man skulle köra trafiken i tre år och att man var tvungen att använda fartygen.

Nu, under denna korta avtalsperiod, väljer man ändå att justera serviceutbudet utifrån de anbud man har lämnat. Det här är något som jag tycker att finans- och näringsutskottet bör titta närmare på. Jag har nämligen inte riktigt förstått hur man först kan lämna ett anbud på en trafik och sedan plötsligt dra ner på servicen, trots att man redan har lämnat sitt anbud.

Jag tror att här har vi kommit till pudelns kärna. Ledamoten och jag har resonerat oss fram till det genom den här replikväxlingen. Det har nog att göra med att nu måste man också bära kapitalkostnaderna när man har köpt färjorna. Det sätter förstås sin prägel på lönsamheten.

Tack, talman!

Det är ett komplext system och en komplex fråga som innehåller många tankar och frågor.

Det som återkommer i diskussionerna och i debatten handlar om vad det skulle innebära för landskapet, om man istället för det nuvarande förslaget i budgeten, skulle besluta att bygga ett nytt fartyg med elhybriddrift. Detta fartyg skulle kunna klara av de två och en halv timme långa turerna utan större problem och ändå vara fossilfria

Detta kopplar till det resonemang som ledamoten förde i sitt anförande. Jag undrar hur tankarna går kring den idén, som förs fram ganska aktivt i debatten på olika nivåer?

Jo, ett sådant fartyg som behövs, med en hastighet på 13, 5 knop, är fullt tekniskt möjligt. Det är min bedömning, trots att jag inte är tekniker. I alla diskussioner jag har varit med i har ingen dömt ut det som omöjligt.

Det som gör det utmanande är att det krävs ganska stora batterier, och man måste ha en kraftig laddinfrastruktur. Vi vet att vi har en begränsad effekt, särskilt i Hummelvik. Dessutom uppstår problem med de korta laddtiderna, som varierar mellan en och en halv timme, ner till så lite som 10 minuter enligt dagens lista. Det är nog där som det stora bekymret ligger.

Tack, herr talman!

Min andra tanke är att det som oroar folk på norra linjen, att resan ska bli längre och krångligare med det här upplägget. En flaskhals som nämns är överfarten mellan Vårdö och Prästö. Jag undrar lite nyfiket hur ledamoten ser på de tankar som har funnits, och som fortfarande finns, om att man kanske skulle behöva täppa till den flaskhalsen genom att bygga en bro?

Jag vill inte bemöta påståendet om längre resa. Om man jämför med turlistorna för 2026 så kommer de delvis att vara ännu snabbare om man ser det från en Brändöbo. I dagsläget är det bara enstaka fall där det tar 2,5 timme, och sedan är det 2,45.

När det gäller bilar över Prästö så vi för vi inte dit fler bilar, i alla fall inte om det blir samma färja som idag. Det kommer att bli samma antal som idag och på något sätt hanterar vi det.

Jag har absolut inget emot en bro. Men jag ser att vi har så pass mycket kvar av hamn- och brobytesprogrammet, där vi måste byta broar och hamnar på grund av att de är fallfärdiga, så jag tror att vi ska låta det gå några år.

Tack, talman!

Ledamoten pratar som han brukar, om att det är effektivare att köra på el. Problemet är att detta inte riktigt hänger ihop, för då borde man inte ha ställt krav i upphandlingen på att vi ska minska klimatutsläppen.

Miljöministern nämner elanslutningar som ska finansieras, inte genom upphandling utan separat via infrastrukturavdelningens budget.

Varför sätter man då miljökrav om det är ekonomiskt effektivare om man har en lång investeringsperiod på 15 år där man har råd att skriva av investeringarna? Om det är effektivare med el, varför finns det så många krav här? Varför pratar man om elanslutningar vid sidan av? Det hänger inte ihop.

Jag har inte i några diskussioner hört det, men jag deltar i ganska många diskussioner, så det är lätt att man råddar ihop lite ibland.

Det jag har förstått är att upphandlingsvillkoren inte är färdiga ännu. Det som framförs är att man kräver en minskning på 50 procent CO2. I min värld kan man uppnå den minskningen genom att köra på något annat än diesel, eller genom att använda väldigt lite diesel. Man kan köra på miljödiesel eller något annat. Det är upp till entreprenören att driva sina färjor med det billigaste.

Tack, talman!

Kortruttsupplägget är mer effektivt, jag vill betona igen att vi förstår det och att det är ett mer ekonomiskt effektivt upplägg än tidigare.

Jag kommer att gå in mera i mitt anförande på orsakerna till varför vi har agerat som vi har gjort.

När det gäller just miljöfrågan så kan man inte bortse från de pengar som nu sparas genom att föreslå ett kortruttsupplägg, istället läggs på att investera i olika eltonnage. Vi har också sett i tidningen om nya Alfågeln som ska elektrifieras, och det är ju landskapets bolag delvis och det finns ju ingen som tror på att det finns någon konkurrens på marknaden. Det är ganska uppenbart åt vilket håll man går.

Vi hade fått en mer effektiv upphandling, utan att ställa dessa krav, det tror jag. Det är tråkigt.

Hur man ställer krav i en upphandling så kan vi säkert få anledning till att diskutera längre fram.

Men som sagt, om man sätter kraven på 50 procent mindre CO2 så lämnar det öppet för olika varianter enligt mig.

Tack, talman!

Jag har lite svårt att förstå det här. Ett förslag läggs fram på hur en upphandling ska gå till, som är teknikneutralt och så vidare. Det bemöts hela tiden med att vi inte har koll på om det finns ett sådant fartyg tillgängligt. En upphandling förutsätter ju inte att man har tillgång till eventuella uppgifter om budgivarnas verktygslåda.

Men jag funderar på det här med den höga verkningsgraden som ledamoten nämnde, el kontra diesel. Ja, det är helt korrekt att en elmotor har betydligt högre verkningsgrad. Men den förbrukar inte enbart energi för framdriften; den förbrukar även lagringen av energin. Det vill säga, batteriet är ju en förbrukningsvara, och det talar ju inte direkt till det cirkulära tänket.

Det är helt korrekt, det jag vill föra fram kan uppfattas som något för effektivt för det här forumet. Men om man ställer krav på något som kanske inte finns så fördröjer man processen och måste göra om upphandlingen. Det tycker jag är en onödig väg att gå.

När det gäller batteriförbrukning kan det mesta i ett batteri återvinnas. Det som inte kan återvinnas är det som åker ut genom skorstenen, det vet vi alla.

Tack, talman!

Ledamoten nämner här att det kanske inte alls är el som är det aktuella. Det kommer man inte att ställa några krav på, men det är ändå en elkonvertering som ingår i kalkylen. Det framgår ju att det skulle kosta 9 miljoner per fartyg att elkonvertera dem.

Och när vi talar om den här kalkylen måste jag fråga: Känner sig ledamoten trygg med den här kalkylen när han läser igenom den? Känner han att "jäklar, här stämmer det ju till punkt och pricka. Det här kommer vi att hålla." Eller känner han att det finns vissa brasklappar i den?

Jag är ganska trygg med siffrorna som har presenterats, eftersom det ligger mycket arbete bakom dem. Där är jag inte så orolig.

Däremot får vi se vad anbuden blir när de kommer in; det vet man ju inte på förhand. Men vi vet var fullmakten ligger, och det sätter ju per automatik stopp.

Talman!

Ledamoten säger att det här enbart är ett politiskt spel, men för oss i Moderat Samling är det nog verkligen inte det. Vi brukar generellt inte plocka några röster överhuvudtaget i skärgården. Vi ser det faktiskt som vår plikt i opposition att kunna ifrågasätta den största fullmakten någonsin i åländsk historia och göra det genom att komma med alternativ.

Ledamoten säger också att korta avtal ger sämre konkurrens. Vilken konkurrens? Hur många anbud tror ledamoten att det kommer att komma på den här 15-åriga upphandlingen? Eller är det så att det redan är skräddarsytt för ett alternativ?

Ja, jag kommer att ta del av kommande anföranden, så kanske jag får det lite mer förklarat för mig.

När vi pratar om ett femårigt avtal så kan vi inte jämföra med det som har varit, eftersom det då har handlat om en driftsentreprenad, och i stort sett vem som helst med någon form av bakgrund har kunnat bjuda på det. Nu ska man äga färjorna och på fem år, och det vågar jag påstå, så kommer ingen att köpa färjor för att kunna delta i budgivningen.

När det gäller ett avtal på 15 år så jag tror att det kan komma ett anbud till. Det kommer dock att krävas ombyggnationer av deras färjor i sådana fall. Men det får vi se. Jag tycker inte att det är helt omöjligt med ett så långt avtal.

Talman!

Vi från Moderat Samling har varken sagt bu eller bä om Axyards. Det är väl ändå så att en stor förutsättning är att man på något sätt vinner dessa upphandlingar här på Åland. Jag tolkar det så. Men jag släpper Axyards just nu. Jag är inte alldeles övertygad. Vi har haft uttryck som "No Axyards in my backyard".

I början av sitt anförande talade ledamoten om sämre konkurrens. Om vi tänker på alla dessa investeringar som ska göras, hur många entreprenörer finns det på Åland som kan utföra alla dessa vägar och hamnar? Finns det inte en risk att det blir fördyrande om det ska göras (… taltiden slut).

Det är bra att ledamoten påminde mig om Axyards, eftersom jag inte hann med mitt anförande. Mitt material var alldeles för långt, kanske jag måste ta det i ett senare anförande, om ni bara orkar senare i kväll.

Vad gäller konkurrenssituationen på land så är den god. Vi har gott om entreprenörer som arbetar med detta. De som bygger färjfästen är lite mer specialiserade. Det är inte bara här som man måste byta infrastruktur, så den är inte lika utsatt. Vi har sett att det inte har kommit så jättemånga anbud, så där har nog ledamoten rätt.

Trots detta kommer vi att behöva göra förändringar för att kunna sänka våra driftskostnader, och det är ganska mycket om vi kan sänka dem.

Tack, talman!

Den som har följt debatten vet att ledamoten Benny Pettersson och jag saknar samsyn när det gäller trafiklösningar, särskilt i den norra skärgården.

Jag vill passa på att ställa några frågor. Ledamoten säger att man måste äga färjorna för att kunna lämna anbud. Är det faktiskt ett ska-krav? Rent teoretiskt borde jag ju kunna hyra in tonnage och använda det. Det var fråga ett.

Ledamoten nämner också att det inte behövs något reservtonnage på den norra linjen, om man har den här lösningen. Men hur ska trafiken då skötas i samband med varvsbesök, eventuella driftstörningar och annat?

Här har ledamoten helt rätt. Man behöver inte äga dem. Det var kanske en miss från min sida att uttrycka det så. Det går säkert alldeles utmärkt att hyra dem.

Vad gäller reservtonnage så är jag blott en ödmjuk lagtingsledamot och inte en färjoperatör. Men angående kortrutten, så om man har två färjor på samma linje så kan den ena köra istället för den andra under dockningar och driftstörningar. Då kör man rutten som den är idag, men med en anpassad turlista. Det är ganska kostnadseffektivt till skillnad från att ha en skild reservfärja för det.

Talman!

Jag funderar vidare på var människan finns. Var är brukarna i landskapsregeringens förslag? Det handlar om ekonomi, sedan är det ekonomi och så är det ekonomi igen. Men var finns brukarna?

Är det någon som tycker att det är konstigt att vi får kraftiga försämringar? Är det någon som tycker att det skulle vara bra om vi bestämmer att kollektivtrafiken ska köra 30 kilometer i timmen på hela fasta Åland, och så gör vi om turlistan efter det? Vi sparar massor med bränsle. Visserligen blir det en något längre resväg, men kanske bara 20 minuter extra från Eckerö.

I hållbarhetsagendan talar man om tre pelare: Miljön, ekonomin och den sociala hållbarheten. Den sociala hållbarheten finns överhuvudtaget inte medräknad i det här förslaget.

Alla förändringar till något nytt skapar oro. Jag har förstått att det fanns en viss oro även när man övergick från segel till ånga. Men det visade sig nog vara vägen framåt.

Det jag vill, och som jag hoppas att regeringen också vill uppnå, är att man skapar något som är säkert på lång sikt. Användarna kommer att gynnas av detta. Vi ska inte behöva ha den här diskussionen varje år.

Det beror alltid på hur man ställer frågan: Vill du ha det som idag, eller hur blir det om 15 år? Räcker det med kanske bara en tur, eller blir det bara en tur på grund av ekonomin? Jag tycker att det är bra att tänka väldigt långsiktigt när det gäller skärgårdstrafik, och det har lite saknats hittills.

Tack, talman!

Jag tänkte uppehålla mig kring de beräknade inbesparingarna. Jag fick intrycket av att ledamot Pettersson tog ganska hårt på att den inbesparing som anges på 53 miljoner kommer att hålla. Men vad händer om det inte bara krävs tio veckors trafik på Föglö, utan att det istället krävs 20, 30 eller till och med 40 veckor per år? Hur snabbt äter vi upp inbesparingen då? Sådant påverkar kalkylen. Ser inte ledamot Pettersson att det finns en ganska stor risk att den beräknade tio veckors trafiken inte kommer att hålla?

När vi gör upphandlingen har vi först fullmakten. Det är det första. Men om någon längre fram vill skjuta till pengar, så lär det väl vara möjligt. Vad vet jag?

Det blir en liten läroperiod angående hur mycket trafik som behövs på Föglö, och jag tror att man kommer ganska långt med det. Jag är en av dem som tror på ett bokningssystem, även om det finns andra som inte gör det. Men har man en bokning så vet man att man kommer med. Det är ju så man gör i resten av skärgården. Det sparar på kapaciteten eftersom man får en mer utspridd trafik över dagen.

Talman!

Som ledamot Pettersson säkert förstår, ställer jag mig lite skeptisk. Det offentliga har inte världens bästa historia när det kommer till att beräkna kostnader. VIS-systemet blev betydligt dyrare än vad vi förväntade oss. Töftö, som vi har diskuterat mer än väl här, blev fyra gånger dyrare än förväntat. Det går att fortsätta länge på den listan.

Det skulle också vara intressant att få ett litet facit på tidtabellerna för linfärjorna. Jag har hört små rykten som jag inte kan bekräfta. Men kanske ledamot Pettersson känner till vad inbesparingen faktiskt blev?

Jag vill också påpeka att han säger att kortare avtal inte är ett alternativ, eftersom det skulle ge sämre konkurrens. Men det blir lite pekuniärt. Pettersson säger senare att en lång upphandling är bra, eftersom det ger entreprenören möjlighet att investera i befintlig personal. Jaha, vart tog konkurrensen vägen där då, ledamot Pettersson?

Först och främst handlar det om fullmakten. Den ska ju hålla och om den inte håller, får vi tänka om. Då måste vi göra förändringar som gör att den faktiskt håller.

Nu glömde jag den andra frågan.

Konkurrensen, vi vet ju vem som i stort sett äger alla våra färjor, det är enkelt.

Med en kort upphandling kommer ingen att skaffa grejer, men det är fullt möjligt att bygga om färjor. Det handlar bara om kostnad. Även en ny entreprenör ska kunna räkna hem sina ombyggnader. Jag ser det inte som en omöjlighet att det kan dyka upp någon. Det finns stora entreprenörer.

Talman!

Idag står ledamot Pettersson i talarstolen, ibland står han på bryggan på ett av Axferries fartyg.

Jag har haft tillfället att delta i tankesmedjan med ledamot Pettersson. Jag har stor respekt för ledamotens kunskaper om skärgården och trafiken.

Jag håller med om att tankesmedjan har varit positiv. Den borde kanske ha börjat lite tidigare däremot. Jag hade stora förhoppningar på att vi skulle hitta en bred och långsiktig majoritet i den här viktiga frågan.

Kan ledamoten berätta lite för oss hur arbetet gått till i regeringspartierna innan tankesmedjan började. Fanns det inte några andra alternativ alls och vem är arkitekterna bakom detta förslag som vi fick presenterat och som nu finns i budgeten?

Jag tänker att tankesmedjan blev betydligt längre än vad jag åtminstone trodde att den skulle bli från början. Det visade sig att vi behövde den tiden. Hade vi haft möjlighet att börja lite tidigare, så hade det säkert också varit bra. Det säger jag inte emot.

Förslaget kommer från infrastrukturavdelningen. Om ledamoten försöker få mig att säga att det är jag som har styrt det på något vis, så kommer jag inte att medge det. Däremot har jag funderat på den här lösningen i kanske tio år. Jag hade dock inte trott att vi skulle ställas inför den situation vi hamnade i när en av entreprenörerna gick i konkurs, vilket gjorde att allt ställdes på sin ända. Då måste man börja damma av lite gamla planer också.

Talman!

Det låter lite märkligt att tjänstemännen utan en politisk vägledning skulle ha tagit fram ett förslag, men det kan vi diskutera senare.

Ledamot Pettersson jobbar ju ibland på ett av fartygen som går på norra linjen. Vi har i budgetdebatten hört att landskapsregeringen vill skrota Michael Sars och ha praktikplatser ombord på de fartyg som idag tillhör Axferries. Hur ser du på dessa LIA-platser ombord, kommer det att fungera och har man kapacitet att ta emot alla praktikanter?

Vad gäller det politiskt spelet så håller jag inte riktigt med om det. Däremot är det väl ett ännu större politiskt spel att pressa igenom kortruttsplanerna med en så liten majoritet före valet 2027 som landskapsregeringen nu tänker göra. Det är min åsikt.

När det gäller praktikplatser så är det inte enbart på Michael Sars som praktiken genomförs, utan den första grundläggande praktiken har varit på Michael Sars. Huruvida det kommer att fungera på Axferries får vi se. Jag har ganska goda förhoppningar om att man kan ersätta det. Den stora delen av praktiken sker ju ändå ute på handelsfartyg, passagerarfärjor och på Fjärdvägen, bland annat. Så det här kommer vi att se lite längre fram. Jag tror nog att folk kommer att få sin praktik även framöver.

Tack för det, herr talman!

Tack till ledamoten Pettersson. Jag tycker att det har varit värdefullt med den input som ledamoten Pettersson har bidragit med i det här arbetet.

Det är ju så att mycket av teorin, inklusive ekonomiska aspekter, ligger till grund för slutsatserna. Men det är också otroligt värdefullt med praktisk erfarenhet och kunnigt sjöfolk som vet hur det fungerar på riktigt ute i hamnarna.

Ledamoten Pettersson har deltagit i tankesmedjan, precis som jag. Oppositionen har ett kompromissförslag, men vi har ännu inte fått se några kalkyler, och förslaget har inte presenterats ordentligt. Har ledamoten Pettersson sett några möjligheter till kompromiss under resans gång?

Jag upplevde i början av tankesmedjan, eller kanske från mitten och framåt, att vi började få en samsyn kring den norra linjen. Där hade vi säkert kunnat enas om något.

Men sedan, av någon anledning, blev det i den här budgetmotionen en annan variant av den norra linjen. Om man inte hade blandat in det, hade vi kunnat vara eniga om den första delen i alla fall. Sedan hade vi fått bryta arm om den andra delen.

Jag tror nämligen att det fortfarande finns en samsyn i lagtinget kring sådana stora omläggningar, som vi ändå anser att detta är inom åländsk skärgårdstrafik. Det är en lång process som sträcker sig över 15 år. Det handlar om mycket pengar.

Naturligtvis är det eftersträvansvärt att uppnå ett så brett parlamentariskt stöd som möjligt. Jag tror att landskapsregeringen verkligen skulle ha tagit ett bud där man kunde mötas någonstans. Men det måste vila på en seriös grund, och vi behöver först få en tydlig presentation av vad förslaget innebär.

Jag hade något naivt, kanske, nog sett framför mig en stor och fin bild i våra tidningar där oppositionen och regeringen tar varandra i hand och slutar strida om skärgårdstrafiken. Hittills har det varit ganska destruktivt.

Varje gång ett avtal har rivits upp, vilket har hänt flera gånger genom åren, är det alltid skärgårdsborna som har förlorat på det. Den delen skulle jag vilja slippa. Men chansen finns ännu, inte är det sagt att vi inte kan komma överens ännu.

Tack, herr talman!

Tack ledamot Pettersson. Min salige farfar sa en gång att Åland är det enda stället där färjorna går längs med land. Diskussion handlade då om Töftölinjen och Vårdöbron och hur man skulle köra där. Det var på 70- och 80-talet, en tid då man fortfarande kunde fatta beslut om skärgårdstrafiken på Åland.

Tyvärr är det nu så att de senaste åren har präglats av makthungriga politiker som med våld försöker sänka föregående regerings trafiklösningar för att uppfylla vallöften, vilket medför enorma kostnader för samhället. Det är precis det som Petterssons replikskifte handlade om, och det vill vi undvika.

Vi vill försöka lösa detta genom en 15-årig upphandling, där vi kan säkerställa en trafiklösning som ger skärgårdsborna förutsägbarhet och trygghet. Det är viktigt att veta att det kommer att fungera under en lång tid framöver. Detta förbättrar också marknadsläget betydligt, eftersom de som bjuder vet att det handlar om en längre trafik.

Ja, jag är enig om den tolkningen. Vi kommer i sakta mak mot kortare rutter. När jag var riktigt liten, vilket inte var igår, så då började norra linjen i Långnäs och sedan gick färjan till Bergö, Enklinge, Kumlinge, Asterholma, Lappo, Torsholma, Djurholm, Åva, Jurmo och sedan till Osnäs. Om jag minns rätt hade den färjan 17 personer i besättningen. Det sker förbättringar, men det tar ganska lång tid.

Tack, herr talman!

Med den bilden målad kanske vi ändå behöver tänka på att vi går in i fortsatt behandling med ett öppet sinne. Det gäller också att vi från oppositionens håll har ett öppet sinne framöver.

Behandlingen fortsätter nu i finans- och näringsutskottet. Vi kommer att ha höranden. Jag har full tilltro till finans- och näringsutskottet och ordförande, John Holmberg, att detta kommer att skötas på ett mycket detaljerat och noggrant sätt. Det här är en stor upphandling och en stor investering, och det tar tid och energi att få detta i hamn.

Jag håller helt och hållet med ledamot Pettersson om att det hade varit önskvärt med en enighet i lagtinget. Men historien har det visat att det har inte heller påverkat förmågan att riva upp gamla avtal med miljonbelopp som följd.

Vi har ett bra förslag på bordet som jag tycker att vi ska utgå ifrån, och behandlingen fortsätter. Förhoppningsvis öppnar den upp dörrar ytterligare.

Ja, finans- och näringsutskottet har ett gigantiskt arbete framför sig för att gå igenom dessa siffror, alla beräkningar och konsekvenser av dem. Det är inte något som vem som helst kan ta sig an. Jag önskar er all lycka till. Jag har ingen prestige i detta. Jag har i stort sett ingen skillnad vart jag åker, så länge det går färjor och att de går någorlunda regelbundet.

Jag önskar ordförande Holmberg lycka till.

Talman!

Det är ingen riktig budgetdebatt utan skärgårdstrafik i debatten.

Förändringsarbete är ofta utmanande och svårt, särskilt för dem som dagligen påverkas mer. Därför behöver vi politiker kunna zooma ut, se orsakerna till förändringen – men också se möjligheterna. Mycket av oron handlar om att man vet vad man har, men inte vad man får när tidigare upplägg ändras.

Skärgårdstrafiken då. Vi vet att reservdelslagren för de gamla drivlinorna så är på väg att sina ut. Att fortsätta lappa och laga blir allt dyrare och riskabelt och de allt högre driftkostnaderna som helhet blir inte hållbart i längden – något som vi tyvärr redan fick erfara när trafikupplägget kraschade mitt i högsäsongen sommaren 2024.

Oavsett hur gärna man skulle vilja så finns inget verkligt nollalternativ kvar. Det måste bli åtgärder. Beställningen blev att skärgårdstrafiken måste framtidssäkras med beaktande av konsekvenserna och förutsättningarna.

Lite kommentarer kring förslaget. Först norra linjen. Förslaget att bygga om färjfästet i Snäckö och vägsträckan över Kumlinge skapar ett kortare och mer kostnadseffektivt kortruttssystem. Det är också därför det från att först varit tjänstemännens förslag även blivit regeringens förslag.

Under processen i tankesmedjan så diskuterades även andra alternativa lösningar. Bland annat att trafikera hela norra linjen med en större elhybridfärja. Jag förespråkade själv det i början. Men när kortruttsprincipens nyttor – redundans, flexibilitet och skalbarhet – vägs in så håller inte det alternativet streck i jämförelsen. Totalkostnaden blir dessutom högre över 15 år.

Vi i Centern lyfte i tankesmedjan ett upplägg med en hub i Kumlinge norra och två separata kortrutter på huvudlinjen Hummelvik - Torsholma. Inte heller det höll streck. Förutom högre totalkostnader för driften så visade det sig att det nybyggda färjfästet i Kumlinge inte var planerat och förberett för att ta emot två kortruttsfärjor och därtill även Enklingelinjen. På det hela så ryms inte den lösningen i praktiken in för att nå en smidig logistisk lösning i hamnen.

Vi landar alltså i, utifrån det som presenterats, att regeringens kortruttsmodell framstår som hittills det mest hållbara som lagts fram: ett system med inbyggd redundans och flexibilitet, där trafik kan skalas upp eller ned efter verkliga behov av kapacitet som varierar över tid.

Jag vill tillägga att det är värt att granska även oppositionens förslag. Det blir en grannlaga uppgift för finans- och näringsutskottet att titta närmare på. Lycka till med det arbetet. De är viktigt att vända på alla stenar.

På södra linjen blir Hastersboda knutpunkt. Det möjliggör kortare rutter och eldrift. Informationen som delgivits lagtinget inför budgetdebatten så visar dock en viss osäkerhet kring om det blir en elektrifiering på södra linjen inom avtalstiden 15 år. Jag tycker mig se att äldre fartyg beräknas att sannolikt bli kvar längre än vad jag tidigare trott att var planerat. Det försvagar den helhetsinriktning som tidigare funnits uttalad kring en elektrifiering i skärgårdstrafiken.

På Föglö är elnätet i dagsläget inte redo att rakt av börja snabbladda elfärjor. Nätbolagen, Ålands Elandelslag och Kraftnät Åland, har därför efterlyst framförhållning för sin planering av nätutbyggnaden. Nu när ett inriktningsbeslut är nära finns ingen tid att förlora.

Jag sammanfattar det hela med att säga; för att nå den fulla effektiveringspotentialen i den framtida skärgårdstrafiken så behöver både norra och södra linjen genomföras som en helhet och inom utsatta tidsramar.

Havsbaserad vindkraft – lärdomar från Bornholm.
Bornholm visar att små öar kan tänka stort. Genom politiskt ledarskap och lokal förankring har man blivit testbädd för gröna lösningar med målet att bli fossilfri 2040. Den havsbaserade vindkraftsparken på 3 GW planerar att koppla ihop ön med starka elnätsförbindelser till både Danmark och Tyskland. Trots att projektet Energiön Bornholm pausades 2024 så höll man fast vid den långsiktiga riktningen. Det byggde trovärdighet och handlingskraft inför nästa steg.

Och steg tas. EU:s beslut att genom ett stödavtal tilldela Bornholmsprojektet 645 miljoner euro genom Connecting Europe Facility visar vilket enormt förtroende som finns för öar som vågar sätta en tydlig kurs och vara möjliggörare. Det som nu sker är ett resultat av uthålligt politiskt ledarskap och en stabil strategi över tid.

Likheterna och möjligheterna för Åland är slående: tillgång till hög energikompetens och ett strategiskt läge i Östersjön. Sunnanvind-projektet har följaktligen potential att ge förutsättningar för att kombinera vindkraften med lokal nytta och tillväxt – såsom drivmedel inom sjöfart, olika e-bränslen, energilagring, ny näringslivsutveckling, utbildning och sysselsättning mm.

Visst, mycket återstår att behöva falla på plats. Men ytterst avgörande blir vår förmåga att vara strategiska och bibehålla tålamodet. Frågan är som alltid när är tajmingen den tillräckligt rätta? Därför är just marknadsanalysen och dialogen med marknaden ytterst betydelsefull för att inhämta fakta och underlag för besluten kring affärsmodellen och en eventuell auktion.

Sjukhusbyggnaden och framtidens vård
Den nya vårdstrategin ska som vi alla hört ge en långsiktig inriktning för bättre tillgänglighet, samordning, digitala arbetssätt och vård nära patienten. Under 2026 fortsätter ÅHS arbetet med att kartlägga behov och formera framtida arbetssätt.

Parallellt pågår just nu Fastighetsverkets analysarbete av alternativa platser för ett nytt sjukhus. Jag deltar som ÅHS styrelsens representant i styrgruppen. Observera att fokus i det här skedet inte är på interna detaljer såsom vård- och sjukhuslösningar, utan fokus ligger på att utvärdera förutsättningarna för tre övergripande placeringsalternativ — nuvarande tomt och två så kallade green-field-alternativ. Arbetet görs i samarbete med ett stort internationellt ingenjörsföretag i branschen och man följer en strukturerad metodik med bedömning av flera tematiska områden såsom logistik och framtida utvecklingsmöjligheter. Men eftersom detaljerna i analyserna ännu är under beredning så ska jag givetvis inte här och nu föregå något mer i det arbetet.

Jag sammanfattar det hela med att förarbetet och planeringsprocessen för nya sjukhusfastigheter fortskrider planenligt. Det jobbas systematiskt och målmedvetet med att få fram underlag för en bra ansökan om extra anslag under 2026. Tack, talman!

Tack, talman!

Det var ett intressant anförande som ledamoten Mansén höll.

Först och främst när det gäller skärgårdstrafiken, så förde jag också till diskussion i tankesmedjan möjligheten att göra Kumlinge norra till en nod för trafiken. Där skulle man kunna få in två fartyg som trafikerar, vilket skulle innebära att man slipper bilturen över Kumlinge. Detta förslag är kanske inte något som Brändöborna skulle älska, men de skulle åtminstone slippa bilturen över Kumlinge.

För att klargöra, är det oviljan att göra investeringen för att bygga ut Kumlinge som är det största hindret för att gå in för en sådan lösning? Eller finns det andra problem med det alternativet?

Tack, talman!

Tack, ledamot Röblom. Jag har förstått att Kumlinge norra färjfäste har förnyats alldeles nyligen. Betongen har knappt torkat i färjfästet. Det som förvånade mig, när jag försökte gräva ner mig i detaljerna kring varför det har blivit som det blivit, är att man under föregående mandatperiod tog beslut om att förnya eller restaurera färjfästet. I det sammanhanget tog man inte höjd för alternativet att använda Kumlinge norra för kortruttssystemet, där man skulle kunna gå med två färjor som går åt vardera håll.

Samtidigt ska vi komma ihåg att vi också har Enklingefärjan som kommer till samma hamn. Jag har förstått att hamnområdet, i form av hamnbassängen, har vissa begränsningar när det gäller att få plats med färjor. Nu blir det detaljer, men det finns en problematik kring detta, vilket är olyckligt.

Tack, talman!

Jag har förstått att det finns utmaningar med Kumlinge norra. Det finns frågetecken, att man inte låser sig vid att det inte går att renovera eller bygga ut, bara för att vi har renoverat eller för att vi inte äger marken. Den kanske går att köpa. Jag tycker att det fortfarande är en intressant tanke att utforska.

Den andra frågan jag har gäller ÅHS och det planerade framtida sjukhuset. Enligt ledamoten utreds nu tre placeringsalternativ, men om jag förstår ledamoten rätt görs detta utan att ta hänsyn till planerna för framtidens vård. Jag kanske missuppfattade, men det låter lite konstigt i mitt huvud. Huvudfrågan borde väl vara de behov vi identifierar, och sedan kan man diskutera byggnaden.

Ledamot Röblom, det var bra att du tog upp det, om du missförstod det. För det är precis så det är, vi behöver ha framtidens vård på plats för att ha det som styrmedel när man planerar sjukhuset framöver. Vad man gör nu är fysiskt. Vilka områden lämpar sig för en större byggnad i form av ett sjukhus? Men också logistiken kring ett sjukhus bör beaktas, allt från uppvärmning till olika typer av kringfunktioner.

Framtidens vårdens behov ska komma av den utredning som pågår. Det här följer flera processer som är kopplade till varandra.

Vi har en lång resa framför oss för att nå målet att ha ett helt nytt, eller delvis nytt, sjukhus. Framtidens vård ska absolute inte förbises, det är ju det vi bygger för.

Tack, talman!

Tack för anförandet. Jag har två kompletterande frågor som jag vill ställa.

Vilket värde lägger ledamoten vid att över 800 brukare av skärgårdstrafikens norra Linje uttrycker en stor oro över de föreslagna trafikändringarna? Vilket värde lägger ledamoten och Centern in i den fortsatta diskussionen och debatten kring detta? Det var min första fråga.

Min andra fråga handlar om elektrifieringen, som är ett sakpolitiskt område som Mansén behärskar till fullo. Vågar ledamoten Mansén uppskatta hur lång tid det kan tänkas ta innan linjerna är utbyggda och man kan börja ladda de tilltänkta elfartygen?

Tack ledamot Thörnroos för dina frågor. Vilket värde ska jag sätta på att 800 brukare av norra linjen visar stor oro? Jag och Centern visar stor respekt för att det är 800 brukare som är oroliga för detta, och vi lyssnar självklart på deras åsikter.

Vi försöker också hjälpa till att hitta en långsiktig lösning som gör att skärgårdstrafiken blir hållbar och kan fungera. Vi är medvetna om att vi befinner oss i en ekonomisk knipa, eftersom kostnaderna, som jag nämnde, har stigit. Vi måste komma med lösningar på detta.

Brukarnas åsikter är givetvis viktiga, eftersom det är de som ska använda tjänsten. Så det är en självklarhet.

Jag är dock osäker på om jag hinner med elektrifieringen. Jag tar det in nästa repliksvar.

Talman!

Ledamoten har nu möjlighet att besvara frågorna kring elektrifiering, inte bara för den södra regionen och Föglö, utan även för den norra regionen.

Om vi teoretiskt tänker oss att det norra färjfästet på Kumlinge ändå skulle angöras fortsättningsvis, hur lång tid skulle man i så fall kunna estimera innan man får eldragning dit, om det är el som drivmedel som kommer att användas som förstahandsalternativ?

Samma sak när det gäller Snäckö, Torsholma och Hummelvik.

Tack, talman!

Det var en lång fråga att svara på under en minut. Elektrifiering är möjlig på alla linjer. Det kan dock ske med olika typer av lösningar.

När det gäller den norra linjen, Kumlinge som nod, har Centern tidigare lyft fram detta som en möjlighet. Anledningen till detta är att Kumlinge är en stark punkt med ett ställverk och en bra anslutningseffekt.

Jag ska inte gå in på detaljer om alla andra linjer, men jag vill nämna att det går att kombinera elektrifiering med batteripack och att hitta tekniska lösningar som möjliggör laddning i hamnarna. Jag tror dock att det ekonomiskt sett är att föredra, i den mån det är möjligt, att ansluta direkt till elnätet.

Hummelvik är för närvarande en svag punkt för laddning, och även där krävs nätförstärkningar.

Tack, herr talman!

Ledamoten talar om Bornholmsprojektet och säger att likheterna är slående med den åländska situationen. Jag skulle vilja hävda att olikheterna är slående, men visst finns det också vissa likheter. På Bornholm lovades stora summor, bortemot 100 miljoner euro, till samhället för att man skulle gå med på olika typer av transformatorstationer. Dessa löften har nu runnit ut i sanden, och befolkningen är rättmätigt förbannad.

Det som också händer när vi pratar om det här projektet, som ledamoten hänvisar till, är att Danmark och Tyskland diskuterar hur mycket subventioner man ska ge till den havsbaserade vindkraften. Dessutom planerar man att betala för all fast elinfrastruktur. Så är likheterna slående? Är det här vi ska förvänta oss även på Åland?

Tack, talman!

Likheterna är slående. Bornholm ligger mellan Tyskland och Danmark som är stora förbrukare och båda är i behov av mer grön el och är beredda att satsa på nätförbindelserna. Åland, som ligger strategiskt mellan Finland och Sverige, är också beläget mellan två stora förbrukningsområden, vilket gör jämförelsen stark.

Förutom själva energiproduktionen är överföringskapaciteten mycket viktig, och det är något som driver fram energiön Bornholms projekt. Man behöver ha nätförbindelser, så att man även i de ögonblick då det inte blåser kan överföra energi mellan länderna. På samma sätt står Åland i en liknande position mellan Finland och Sverige.

Så visst finns det likheter att vara en möjliggörare.

Tack, herr talman!

En skillnad är att vi inte har några stater som planerar att subventionera elpriserna, vilket skulle möjliggöra ett sådant byggande. Vi har ingen plan för den fasta infrastrukturen och inget av det som diskuteras på Bornholm. Trots detta ska vi satsa 1 miljon euro på affärsområdeskonsult, och vi ska dessutom ta upp ytterligare 2 miljoner euro i den här budgeten.

Det är fullständigt onödigt med en affärsområdeskonsult. Vi pratar om stora subventioner i södra Europa, där elpriserna är mycket högre och där den fasta infrastrukturen är betald. Men här ska vi alltså sätta 1 miljon euro på en affärsområdeskonsult. Vad kommer det att ge oss? Personen kommer att säga, i likhet med Vestas som är ett stort vindkraftsbolag, att det behövs subventioner om det ska bli något av det. Det behövs en plan för den fasta infrastrukturen.

Varför ska vi bränna 1 miljon euro på det här? Det är för mig helt otroligt.

Tack, talman!

Jag hör den tydliga åsikten från Obunden Samling att inte testa den här möjligheten.

Som jag nämnde i mitt anförande har Bornholm tilldelats 645 miljoner kronor för att utveckla sitt projekt och sitt samhälle. Givetvis bör vi här på Åland också, så att säga, löpa linan ut och syna korten.

Över tid måste vi erkänna att havsbaserad vindkraft har utmanats av låga energipriser, vilket skapar frågetecken kring själva satsningen. Men om vi höjer blicken lite och ser framåt, så pratar alla, industrin i Sverige framförallt, om behovet av mer grön energi. Kan vi då bidra genom att skapa förutsättningen så tycker jag att det är intressant det som sker på Bornholm och de möjligheter som de erbjuder.

Tack vicetalman Måtar!

Tack ledamoten och gruppordförande Mansén för att ni är tydliga inom Centern och lyfter vikten av att planen för skärgårdstrafiken behöver förverkligas i sin helhet.

Vi vet att återbetalningstiden för investeringarna i de åtgärder som aviseras på norra linjen är 40 år, medan den på södra linjen endast är 17 år. Därför är det viktigt att påminna om att steg två, det vill säga södra linjen, också behöver förverkligas.

Tack ledamot Juslin för den kommentaren. Visst är det viktigt att vi ser det som en helhet. För att verkligen fånga de effekter som denna förändring medför till fullo så behöver vi betrakta helheten kring den.

Genomförandet kommer att ta olika lång tid, men det är avgörande att vi har en inriktningen klar och en långsiktighet i förändringsprocessen. Det är viktigt.

Tack, herr talman!

Det slår mig när jag lyssnar på ledamoten att hans anförande berör så många stora projekt. Egentligen är det den här lilla självstyrelsehumlan som flyger trots sina små vingar. Vi har både Sunnanvind, som är en jättestor satsning, omläggningen av skärgårdstrafiken, införandet av VIS och det nya sjukhuset som ledamoten nämner. Dessutom finns det planer för Axyards. Det är verkligen gigantiska saker vi arbetar med.

Jag tror, liksom ledamoten, att det är viktigt att hålla kursen. Det är avgörande att vi kan hålla den över lång tid. Om vi lyckas med det, sparar vi faktiskt både ekonomi och arbete för många.

Talman!

Det här anförandet var en positiv överraskning. Jag har flera gånger uppmanat ledamöterna Listherby och Mansén att göra det politiska arbetet här i lagtinget, prata vårdfrågor eftersom de är ÅHS styrelsens representanter som sitter i lagtinget. Det gjorde ledamoten Mansén nu, och det är jättebra. Det ligger helt i linje med vad regeringen har lovat, nämligen att vi ska diskutera mera vårdfrågor här i plenum.

Jag har egentligen en fråga som riktar sig till ledamotens anförande. Ledamoten diskuterade möjliga placeringar för ett nytt eller ombyggt sjukhus. Han nämnde att det för närvarande finns tre olika geografiska placeringar som kan komma i fråga. Kan ledamoten utveckla den punkten lite mer?

Tack, talman!

Tack, ledamot Valve. Som jag sa, jag ska nog inte gå in i så mycket i detaljer kring det hela. Jag vill också nämna att i ett replikskifte med minister Zekaj sa jag att vi så småningom behöver komma ut med mer information kring den här processen. Det här berör lagtinget, det berör kommande mandatperioder och det finns ett behov av att diskutera detta i parlamentet och få information om det.

Det finns säkert också en anledning att mera i detalj gå in på de här alternativen. Men så mycket kan jag säga att ett av alternativen är självklart att använda så mycket som möjligt av de nuvarande sjukhusfastigheterna där det är funktionellt. Det är det ena alternativet. Att bygga till tilläggsfastigheter i anslutning till de befintliga, det gör att vi förnyar på området.

Talman!

Det är mycket viktigt. Nu är situationen som den är, oppositionen är utestängd ur ÅHS styrelse och ledamoten Mansén har inte ansvar för det specifika beslutet. Uppenbarligen anser regeringen fortfarande att detta är det bästa sättet att styra hälso- och sjukvården på Åland.

I ljuset av detta är det väldigt viktigt att vi får möjlighet att diskutera dessa frågor och få insyn i de strategiska vägval som görs just nu. Det är viktigt att skapa ett minimum av förståelse för att undvika precis det som ledamoten Mansén beskrev i en av sina repliker.

Jag ska slutföra vad jag sade om placeringarna också. Jag nämnde tidigare placeringen av nuvarande sjukhusfastigheter.

När det gäller de övriga två så i själva utredningen handlar det om att hitta strategiska placeringar för dem, så att det fungerar i samhällspusslet. Man kan väl räkna ut att det rör sig om området kring Mariehamn och Jomala, där tittar vi på möjligheter. Men det är ingen vits att här och nu gå in i detaljer kring det.

När det gäller ÅHS styrelse och uteslutande därifrån så det stämmer, det är inte ledamoten Mansén som har tillsatt ÅHS styrelse. Jag vill också säga att den nuvarande styrelsen fungerar väldigt bra. Det handlar inte om det. Vi har en semiprofessionell styrelse idag, och själva styrelsearbetet är konstruktivt och bra (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag vill börja med att diskutera skärgårdstrafiken. Det var ett uttalande som jag reagerade på, där ledamot Mansén fastnade i gamla fotspår och ett tankesätt som inte är lämpligt för den upphandling som man säger att man ska genomföra. Ledamoten Mansén nämner att vi har problem när vi ska lappa och lag på fartyg.

För närvarande äger vi fyra frigående fartyg, men efter nästa år kommer vi endast att äga ett frigående fartyg. Det är alltså entreprenörens ansvar. Men tydligen har ledamoten Mansén glömt bort detta. Eller hur var det?

Tack, talman!

Jag kan inte låta bli att le. Du har helt rätt, så klart. Framledes är det ju inte längre landskapet som äger fartygen.

Hittills har det varit mycket lappa och laga, så jag hänvisar äntligen till den historia vi har. Det hjälper inte att byta ägare om fartygen är gamla och det inte finns delar. Problemet kvarstår. Men det är helt riktigt ledamot Kanborg, det inte är landskapet som ska lappa och laga i fortsättningen.

Tack, talman!

Jag vill ta upp projekt Sunnanvind. Precis som min partikollega, ledamot Wikström, tänker jag ansluta till Bornholm. Det står utom allt rimligt tvivel att det inte kommer att byggas ett fundament på havsbotten utan mycket kraftiga subventioner för denna produktion. Den danska staten står för samtliga kostnader för den nödvändiga infrastrukturen.

Är det den likheten som ledamoten Mansén se? Ska vi gå in och subventionera den eventuella entreprenör som vinner auktionen? Om ledamoten får som han vill, ska landskapet Åland stå för dessa infrastrukturkostnader?

Är vi på väg att ge Kraftnät Åland i uppdrag att stå för elförbindelserna och skicka notan till de åländska skattebetalarna? Är det så ledamoten Mansén och Centern ser på framtiden?

Nej, det är inte alls så som ledamot Mansén och Centern ser på framtiden.

Jag ville beskriva det som sker på Bornholm, de positiva följdeffekter och synergier som deras projekt har skapat redan för Bornholm och som kommer att skapas framöver.

Tvärtom, jag vill visa på möjligheterna att kanske kroka arm och samarbeta i en större region där vi blir möjliggörare, men vi blir inte investerare i det här. Vi kan bli en nyttotagare av den här typen av satsningar.

Havsbaserad vindkraft är så storskalig att det är ett projekt som berör ett mycket större område och en större population än Åland. Vi är en del av en större helhet och vi har också möjlighet att utvecklas tillsammans med dem.

Talman!

Ledamoten Mansén talar en hel del om elektrifieringen och utbyggnaden av elnätet i samband med skärgårdstrafiken. Ledamoten är ju sakkunnig inom området elektricitet.

Vi står nu inför en hel del investeringar i kortruttsplanerna som presenteras i budgeten. I budgeten och i de kalkyler vi har fått ta del av så finns det inga investeringar för denna elinfrastruktur upptagna. Hur ser ledamoten på alla elanslutningar, och vad kommer detta elkalas att kosta i anslutningar för alla hamnar? Vem är det som är tänkt att finansiera detta? Är det landskapsregeringen eller entreprenören för skärgårdstrafiken?

Tack ledamot Holmberg för en jättebra fråga.

Jag ser det så här, likväl som man bygger hamnanläggningar och kajer för färjfästen så är det ju infrastruktur och därför behöver man också ha infrastruktur i form elanslutningar framdragna till hamnarna. Oavsett om vi börjar med elfärjor direkt eller senare så är det nog en klok investering att ta höjd för en kraftig elanslutning i hamnarna. Den biten hamnar nog på landskapet.

När det gäller själva anpassningen, oavsett om det blir en elfärja som laddar eller något annat som ska användas, så är det bättre att lägga det ansvaret på entreprenören. De kanske vill ha en speciallösning för hur laddningen ska gå till och så vidare.

Så kom ihåg att separera själva nätanslutningen och tekniken som används, och kostnaderna i samband med det, för att ladda elfärjor.

Talman!

Tack ledamoten för den ärliga informationen. Det här är någonting som är väldigt viktigt att finans- och näringsutskottet tar till sig. Det betyder att vi har ännu mer investeringskostnader i de här hamnarna för att kunna möjliggöra för landskapsregeringens elektrifierade kortruttsplaner. Det är viktig information.

Jag har haft stora förhoppningar i min roll här i lagtinget att finna en bred och långsiktig majoritet i skärgårdstrafiken. Det känns tråkigt att landskapsregeringen nu vill pressa igenom de här korttidsplanerna med en så liten majoritet som det nu ser ut att bli inför valet 2027.

Kan ledamoten berätta hur mycket Centern och ledamoten informerades om Moderaternas och Obunden Samlings kompromissförslag?

Tack, talman!

Hur mycket information fick Centerns ledamöter om oppositionens förslag? Det var en bra fråga.

I vilket skede kom informationen fram? När var den färdig? Jag upplever att under tankesmedjan så diskuterades väldigt få konkreta frågeställningar och förslag baserat på oppositionens förslag. Jag tycker inte att det kom fram något konkret, men för den skull anser jag inte att vi ska kasta det i papperskorgen. Nu har det ändå förts fram, och vi i finans- och näringsutskottet fortsätter det arbetet. Men det kom väldigt sent, måste jag säga.

Tack, talman!

Bästa lagting och alla åhörare. Hoppas ni har haft en trevlig lunch.

Omvärlden stormar och den globala tillväxten är svag. Osäkerheten påverkar också Åland – både vår ekonomi och ålänningarnas vilja att konsumera och investera. Det dämpar tillväxten och hämmar de krafter som bygger vårt samhälle.

Trots detta har vi goda möjligheter med vår självstyrelse att skapa ett samhälle där hållbar utveckling, utbildning, välfärd och företagande går hand i hand. Självstyrelsen ger oss ålänningar unika möjligheter och tryggar vårt svenska språk – och kärleken till platsen och kulturen får människor att vilja skapa, växa och stanna här.

Lagtingets beslut om ett kostnadstak skapar ordning i ekonomin och minskar de återkommande underskotten. Den budget vi nu har vilar på en ansvarsfull grund och fortsätter att prioritera utveckling, utbildning, välfärd och företagande. I grunden handlar den långt om att framtidssäkra Åland genom långsiktighet och modet att pröva nya vägar.

Talman, jag vill med denna inledning nu särskilt ägna mitt anförande åt livsmedelsbranschen och konkurrenskraft. Arbetet med den åländska livsmedelsstrategin är viktigt. Den parlamentariska kommitté som nu arbetar tillsammans med branschen fokuserar på två grundpelare: beredskap och lönsamhet. Dialogen med livsmedelsföretag, transportbolag, landsbygdsorganisationer och producenter har tydliggjort behovet av att kartlägga hela det åländska livsmedelssystemet och hur sektorerna är beroende av varandra och arbetet är på gång.

Strategiarbetet gör det också möjligt att tydligt belysa situationen i jordbruket, som länge kämpat med svag lönsamhet – inte minst inom kött-, mjölk- och spannmålsproduktion. Här är beredskapsfrågan central. Det vore värdefullt om Åland, likt till exempel Gotland, kunde sätta konkreta mål för hur många dagar vi ska klara vår egen livsmedelsförsörjning.

Tyvärr minskar attraktiviteten i att arbeta och driva mjölk- och köttgårdar. Producenter upplever ohälsa, bankerna är försiktiga med nyinvesteringar och generationsväxlingar sker alltför sällan. Det är en trend som syns i hela Europa. Medelåldern för en bonde i EU är 57 år och i Finland 55 år. För ett samhälle som Åland med en stark agrar tradition är det här oroande – både för vår identitet, vår tillväxt och vår livsmedelsförsörjning, tillika beredskapen. Det behövs krafttag både lokalt liksom på EU-nivå för att hjälpa till att vända trenden och skapa framtidstro. 

En mycket positiv lokal åtgärd i årets budget är kapitaliseringen av Kraftnät Åland. Genom att betala bort lånet för Finlandskabeln stärks konkurrensvillkoren för det åländska näringslivet. Detta kommer att göra verklig skillnad – inte minst för livsmedelsföretagen, som länge lidit av högre el-, vatten- och avloppskostnader än våra närregioner. Åtgärden gynnar dessutom alla elkonsumenter och är därmed något som berör varje ålänning.

Det är också viktigt att arbetet med konkurrenskraft inom vatten- och avloppssektorn fortsätter. Därför är det glädjande att budgeten innehåller skrivningar om en ny vattentjänstlag som kan skapa rättvisare och mer förutsägbara möjligheter för framtidens företag. 

Transportstödet till livsmedelsindustrin – ett de minimis-stöd som infördes under förra mandatperioden och som fortfarande är i kraft – fortsätter att vara avgörande för att Åland ska kunna leverera konkurrenskraftiga produkter, särskilt till butikerna i Finland. Parallellt med uppdateringen av livsmedelsstrategin pågår även arbetet med att utveckla framtidens rådgivning och landsbygdsutveckling, där flera intressanta lösningar nu diskuteras.

En ny EU-programperiod närmar sig och förhandlingarna om EU:s långtidsbudget har startat. Förutsättningarna är ännu oklara – inte minst då det talas om att alla länders stöd ska samlas i en internationell pott och där försvarsbudgeten ser ut att öka. Det här måste noga följas med framledes och blir en viktigt självstyrelsepolitisk fråga.

Talman, när jag talar om konkurrenskraft och långsiktiga verksamhetsförutsättningar måste jag också nämna vattenlagen. Den är central för att ge de gröna och blå näringarna långsiktiga verksamhetsförutsättningar. Arbetsgruppen har nu inlett sina höranden och minister Josefsson har förhoppningar om att lägga ett nytt lagförslag nästa år, med målet att lagtinget ska kunna behandla lagen 2027. Efter många års väntan vore denna lagstiftning verkligen välkommen synnerhet i en tid när livsmedelsberedskap är på alls läppar.

I sammanhanget vill jag lyfta projektet Smakturism, som har genomförts tillsammans med högskolan och delfinansierats av EU. Det är ett väl genomfört projekt som initierades av 13 lokala organisationer i samarbete, med målet att vidareutveckla Åland som en attraktiv destination genom smakturism. Initiativet har skapat nya förutsättningar för fler mat- och dryckesupplevelser och stärker både turismen och livsmedelsbranschen. Den här typen av projekt är viktiga för att utveckla Åland som besöksdestination och är ett bra exempel på hur högskolan kan fungera som samarbetspart i EU-finansierade satsningar.

För att vårt livsmedelssystem ska fungera behövs både storskalighet och småskalighet - basvaror som lök, potatis, mjölk och spannmål - men också mathantverket och de unika smakupplevelserna. I vårt matsystem hänger allt samman. Inga spannmål – inga ägg. Ingen mjölk - ingen lokal gödsel. Inga betesdjur - ingen attraktiv bygd osv.

Min uppfattning är att jordbruket i första hand behöver fokusera på lönsamheten inom sina produktionsgrenar. Ökande krav på administration och byråkrati riskerar att bromsa utvecklingen. Därför tycker jag att Hållbart initiativs motion om en översyn av stödformerna i nuläget inte är aktuell. Dagens programperiod innehåller flera viktiga stöd som direkt stärker hållbarheten, exempelvis stöd för fånggrödor, ekoproduktion, djurvälfärd och uppfödning av lantraser.

Däremot håller jag med om motionens påstående att jordbruket är en del i helheten av att nå miljö- och klimatmål. Här tycker jag att vi på Åland håller oss i framkant vad gäller att testa nya metoder. Jag tänker på projekt om kolsänkor och framställning av biokol, gipsspridning på åkrar, modern vattenförsörjning, IPM odling med mera 

Talman! Tiderna är utmanande. Men jag menar att landskapsregeringen med budgeten för 2026 tar reella steg för att stärka Ålands attraktionskraft och konkurrenskraft. Åland står stabilt i en ostabil tid. Vårt ansvar nu är att skapa framtidstro, visa handlingskraft och fortsätta utveckla vårt samhälle. Tack!

Talman!

Som alltid har ledamoten Mattsson ett initierat anförande när det gäller jordbruksfrågor. Ledamoten diskuterade också mycket av EU-politiken i det sammanhanget. Vi vet att EU-politiken, till viss del, medför direkta bördor, särskilt för små jordbrukare och mindre jordbruksföretag, som måste klara av att hantera dessa utmaningar.

Ledamoten lyfter också fram EU-stöden och deras betydelse, både i de projekt som leds via högskolan och direkt till jordbrukarna. Här kommer vi sannolikt att möta utmaningar i vårt fortsatta samarbete med Finlands regering, särskilt när det gäller hur vi ska hantera den nya strukturen, där de nuvarande fonderna helt enkelt inte längre finns.

Detta är en av de frågor som vi kommer att diskutera tillsammans med riksregeringen, och som vi redan har diskuterat. Det är bra att ledamoten tar upp detta. Jag fortsätter gärna vidare.

Tack, talman!

Tack för repliken. Jag uppskattar att ministern redogjorde för arbetet kring de här EU-stöden. Det kommer att krävas mycket arbete, och vi står inför osäkra tider.

Detta påverkar också producenterna, som ständigt försöker skapa långsiktiga verksamhetsförutsättningar, samt bankerna som ska bevilja lån för investeringar. Innan man riktigt vet hur stöden kommer att slå, är det svårt att se in i framtiden och göra beräkningar.

Talman!

Ett av de guldkorn som jag uppfattar, men som inte är så väl synligt, är en skrivning om Leaderprogrammet och en utvärdering av detsamma. Vi bör titta på hur vi kan använda det i kommande programperiod. Leader är ett system som jag anser är perfekt för Åland på många sätt. Det innebär lite administration, och talkotimmar räknas in som egen finansiering. Det har genomförts oerhört många projekt, och det finns en engagerad stab inom den åländska Leaderorganisationen.

En av de frågor som gäller på Åland är att företag inte har kunnat få tillgång till Leaderpengar, vilket är väldigt ovanligt i Leadersammanhang. Vi är de enda i Finland och de enda i Norden som inte tillåter detta. Hur ser ledamoten på den frågan? Skulle Leader även kunna stärka jordbrukssektorn om dessa medel blev tillgängliga för företagarna?

Tack, talman!

Jag är också en stor vän av Leaderstöden. Jag tycker att de fungerar perfekt på Åland. Vi har pratat om att många kanske inte vet att man kan söka dessa stöd på hela Åland. De är ju riktade till landsbygd och skärgård, och Åland definieras som just landsbygd och skärgård.

Jag tror absolut att det skulle vara gynnsamt att dela ut dessa stöd till företag, vilket skulle kunna hjälpa hela jordbrukssektorn samt andra landsbygdsutvecklingsprojekt. Jag har stor tilltro till den organisation som delar ut pengarna. De blev faktisk Finlands Leader Pärla, de gör ett mycket gott jobb och verkligen har etablerat sig på Åland.

Det är ett klokt sätt att fördela pengar, engagera föreningar och få in många ideella arbetstimmar som motfinansiering.

Tack, talman!

Tack till ledamoten för ett initierat och faktabaserat anförande, precis som vanligt.

I svenska nyheterna i morse framkom det intressanta statistiska uppgifter. Tidigare försörjde en bonde i princip 18 personer med mat. Nu är situationen den omvända; en bonde försörjer idag strax över 180 personer. Detta innebär att vi går mot allt större enheter, vilket jag förstår är nästan ett ska-krav för att skapa lönsamhet.

Samtidigt blir detta också lite av vår akilleshäl här på Åland. Om en större mjölkgård faller bort får vi problem. Hur ser ledamoten på den problemställningen?

Strukturomvandlingen i jordbruket har varit ledsam under de senaste åren sedan EU-inträdet. Men idag står vi här med en bonde som försörjer 180 personer. Det här blir ju en ganska relevant fråga när det talas om livsmedelsförsörjning och beredskap. Det är sårbart här på Åland. Jag är för tillfället uppriktigt bekymrad över hur situationen ser ut på den åländska landsbygden. Kommer vi att ha mjölkkor här i framtiden? Det hoppas jag verkligen att vi kommer att ha. Det satsas en del, men vi behöver nog följa med i detta riktigt noga.

Satsningar som på Kraftnät Åland är smart, för det gynnar alla företagare, men särskilt också livsmedelsföretagen som behöver visa lönsamhet. Det är marknaden som i slutändan styr hur många producenter vi har.

Tack, talman!

Om jag går tillbaka i tiden, ganska länge, så var en bonde något som fanns på landsbygden och som brukade sin jord. Det var inte mycket mer än så. Idag har bonden en helt annan status i vårt samhälle; det är en högt respekterad yrkeskår med både bred och djup kompetens.

I Sverige har man nu ett försök i norra Sverige, där man erbjuder en kortare utbildning för vuxna som inte behöver äga ett jordbruk eller ha del i ett jordbruk på något vis. De som deltar får möjlighet att via teoretiska och praktiska kunskaper fördjupa sin förståelse för hur man hanterar ett jordbruk. Detta kan vara av eget intresse eller för att man själv har planer på att ta över ett jordbruk.

Är det något som ledamoten tror skulle kunna vara gångbart här på Åland?

Tack, talman!

Jag tycker att det är fräscht med exempel från andra delar av Norden eller hela Europa på vad man kan göra. Vi befinner oss i en lite annan situation nu än för bara fem år sedan, när beredskapen, som sagt, är på allas läppar. Vi behöver tänka på hur vi kan säkra livsmedelsberedskapen.

Det är nog bra att titta på vad andra har gjort. Jag tror att de stora, rationella företagen kommer att finnas kvar, och det kommer att finnas några stora mjölkgårdar kvar på Åland, det tror jag. Men vi behöver också de mindre gårdarna, och de är viktiga.

När jag tänker på attraktionskraften för landsbygden, så behöver vi ha både stora och små aktörer och att vi måste kunna vara kreativa. Tyvärr bygger mycket på att det ska vara lönsamt.

Talman!

Tack ledamot Mattsson för ett bra anförande. Ledamoten lyfter problemen med generationsskiften inom jordbruket och nämner även utmaningarna som finns med bankerna och finansiering. Jag delar ledamotens tankar och jag är också lite bekymrad. Jag kommer i mitt anförande att beröra även andra branscher som har liknande problem. Detta berör inte bara jordbruket, utan det är ganska brett.

Mycket av det som byggt Åland idag, utöver sjöfarten, är jordbruket och turismen. De står inför stora utmaningar och här behöver vi politiskt komma med åtgärder för att få fart på hjulen.

Det är bra att ledamoten lyfter dessa saker. De är viktiga för vår framtid.

Tack, talman!

Det är ett generellt tillväxtproblem som vi har just nu, nämligen att få lån till investeringar. Det handlar om att våga.

Jag vill trycka på de långsiktiga förutsättningarna för konkurrens. Vi måste se till att vi verkligen inte hamnar efter, utan att vi håller takten med närliggande regioner. Det är viktigt att vi finns med på den finska och svenska marknaden. Det är mycket som hänger samman här, och det är väldigt viktiga frågor just nu. Jag upplever också att situationen just nu är skörare än vad den har varit tidigare.

Talman!

Tillväxttakten på Åland och Finland fortsätter vara svag. Enligt EU-kommissionens färska höstprognos beräknas BNP i Finland växa med endast 0,1 % år 2025, för åren 2026 och 2027 förutspås en liten tillväxt med 0,9 % år och 1,2 %.

Vi kanske inte ska prata om kris men onekligen är vi just nu inne i ett utmanade ekonomiskt läge. BNP-utvecklingen i Finland, Sverige och Åland har varit lite som en snigel i uppförsbacke; långsam och med handbromsen på. Trenden behöver nu brytas då vi ska ha en ekonomi i balans på Åland fram till år 2030. Den första naturliga och rätta åtgärden är att minska kostnadskostymen genom kontrollerade effektiviserings- och inbesparingsåtgärder. Det är bättre att lägga mer energi på kloka strukturreformer och mindre på tillfälliga åtgärder. Genom dem kommer vi till ett läge där debet och kredit går ihop. Rambudgetering är rätt verktyg för det.

Talman! För att Åland Ab ska börja visa överskott i boksluten behöver vi framför allt tillväxt på Åland, med andra ord behöver intäkterna ökas. Vi behöver få våra företag att exportera mera, både mikroföretag och större företag och vi behöver nya innovativa företag. Vill vi få tillväxt på Åland räcker det inte med att vi byter pengar med varandra. Att upprätthålla vårt åländska välfärdssamhälle är nämligen direkt beroende av de skatter som privatpersoner och företag betalar in. Har folk jobb så betalar de skatter och går företagen bra så går man på vinst och betalar skatt. Det låter som en enkel ekvation men rent praktiskt är det ju inte så enkelt. Däremot är det lätt att konstatera att det är våra företag som skapar de flesta arbetsplatserna. Har vi tillväxt så skapar vi också flera arbetsplatser. Vår roll som politiker är att skapa förutsättningar för just detta.

Därför är det synnerligen viktigt att vi satsar på tillväxtbefrämjande åtgärder för företag framöver, vilket också landskapsregeringen gör i budgetförslaget för 2026. Under år 2024 betalade exempelvis de 10 största bolagen 36 miljoner euro i skatter och totalt bidrog våra åländska företag med 66,6 miljoner i samfundsskatter. Här ser vi betydelsen.

Herr talman! Vi vet att alla våra exporterande företag har höga transportkostnader. Därför är det välkommet att landskapsregeringen satsar 200 000 euro som kostnadsersättningsstöd till exporterande livsmedelsföretag. Detta stöd kunde med fördel gälla alla våra exporterande företag.

För att företag ska kunna öka produktionen, skapa flera arbetsplatser och göra bättre vinst och den vägen bidra med mera samfundsskatt till samhället, behövs det stimuleringsåtgärder i form av traditionella företagsstöd som ovan, investeringsbidrag men framförallt behöver företagen kapital. Tillväxten kommer inte gratis eller av sig själv. Tillväxt kräver alltid kapitalinsatser.

Det traditionella sättet för företag att ta in kapital för att investera i tillväxt är att gå till banken och ta lån. I dagsläget är det inte mera lika enkelt att beviljas lån om företagen inte har ordentliga garantier. Men många av våra företag är ändå direkt beroende av banklån för att kunna investera och skapa tillväxt. Och blir man inte beviljat lån från banken så blir många investeringar ogjorda och ingen tillväxt sker.

I budgetförslaget föreslår landskapsregeringen som en tillväxtfrämjande åtgärd, en fullmakt på 2 miljoner euro som garantier för krediter som beviljas åländska företag i samarbete med Finnvera. Landskapets åtagande uppgår i enlighet med gällande avtal till 50 procent av Finnveras åtaganden. Så totalt uppgår företagsgarantierna för åländska företag till 4 miljoner euro.

Banklån är egentligen inte riskkapital men genom garantier från Finnvera och landskapsregeringen kan traditionellt lånefinansierade bolag få kapital där risken delas mellan parterna. Så att gå in för att borga för krediter från den offentliga sektorn är ett bra tillväxtverktyg.

Herr talman! För att vi på Åland ska få tillväxt, mera arbetsplatser och mera skatteintäkter behöver vi satsa på start-up företag, innovativa företag, tillväxtföretag och exportföretag. Att borga för banklån är ett bra verktyg men vi behöver flera verktyg i verktygsboxen. Landskapet kan inte ensam stå med åtgärderna utan det behövs alltid privat kapital för att få hjulen att rulla.

Om vi på ett framgångsrikt sätt kan kombinera privat kapital med offentligt mandat kan vi garanterat mobilisera mer privat kapital än landskapet kan tillföra våra åländska företag. Men för det behövs incitament från landskapets sida.

I budgetförslaget på sidan 17 nämns EIS-modellen. EIS är internationellt sett ett av de mest lyckade exemplen på hur man fått privatpersoner att investera mera riskkapital.

EIS-modellen, eller på svenska ”Företagsinvesteringsplan”, är ett brittiskt skatteincitamentprogram som i tiden skapades för att stimulera tillväxt och investeringar i onoterade nya, små, och tillväxtorienterade företag.

Risken att investera i onoterade företag är högre och genom EIS-modellen ges privatpersoner skatteförmåner som kompensation för den höga risken. Några exempel från den engelska modellen är:

-30 % av investerat belopp kan avdras direkt mot inkomstskatten

-om aktierna man investerat i hålls minst tre år är vinsten skattefri vid en försäljning

-om privatpersoner förlorar pengar på investeringen kan de dra av förlusten mot inkomstskatten.

Dessa tre incitament sänker den faktiska risken avsevärt och vi får in mera privat kapital i det åländska samhället och till nya tillväxtföretag. Genom detta tillväxtverktyg kan vi alltså:

-öka tillgången till privat kapital för tillväxtföretag i vårt samhälle

-sänka investerarrisken genom skattelättnader

-skapa flera jobb på Åland och öka vår export

-minska beroendet av traditionell bankfinansiering

-minska traditionell offentlig bidragsfinansiering

-locka företagare utanför Åland att välja Åland att grunda sina företag här.

Herr talman! EIS är bevisat vara ett av världens mest framgångsrika investeringsprogram mellan offentlig och privat sektor. Så vill vi på Åland ha tillväxt och stimulera till mera privat riskkapital till våra företag anser jag att vi inte bara ska utreda detta tillväxtinstrument utan också införa det på Åland med våra egna villkor.

Herr talman! För att skapa ekonomisk tillväxt krävs ny teknologi, start-up anda och riskkapital, men också så kallade gamla ekonomins lösningar såsom företagsstöd och förnuftig beskattning. Ekonomisk tillväxt kräver bådadera, inte bara det ena. Tack, herr talman!

Talman!

Jag tror att ledamoten Asumaa just höll sitt bästa anförande. Det var riktigt bra beskrivet. Anförandet visade på en stor medvetenhet om de flaskhalsar som företagarna på Åland stöter på.

Ledamoten nämnde tillgången på riskkapital och lån från banken. Jag tror inte att ledamoten nämnde skattegränsen annat än implicit, men det är en av de åtgärder som bör nämnas.

Det viktigaste ledamoten sa var detta med privat kapital med offentligt mandat, vilket var synnerligen väl formulerat. Man skulle möjligen kunna tillägga att en viktig komponent i tillväxtarbetet på Åland också är regelförenkling och tillgång på arbetskraft. Detta är ett ämne som jag tänkte fördjupa mig i vid ett annat skede under debatten.

Jag har en konkret fråga om EIS-avdraget. Där det har förverkligats så har det handlat om en inkomstskattereduktion eller om att man får en kapitalvinst skattefritt. Detta är ju riksbehörighet. (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Som sagt, vi har våra traditionella stödformer med framförallt skattegränsen. Det som det arbetas på så ville jag inte ta upp i mitt anförande.

när det gäller frågan hur detta ska genomföras, det första svaret är att vi har vår självstyrelse som tillåter oss att göra detta. Det blev ett skatteavdrag. Om vi vill genomföra det själva, handlar det förstås om avdrag i kommunalbeskattningen. Men jag är ingen skatteexpert på området, så jag överlåter detta med varm hand till finansutskottet att utreda, som säkert har många skatteexperter runt sitt bord.

Vi har behörighet att göra detta, och hur det kommer att genomföras återstår att se. Men det är absolut värt att titta på ordentligt.

Det är synd att finansministern inte befinner sig i salen just nu, för det hade varit mycket intressant att höra hur finansministern ser på behörighetsfrågan. Alla andra modeller för EIS där man har använt Enterprise Investment Scheme avdrag involverar behörigheter som idag är renodlade riksbehörigheter.

Om det finns en möjlighet att göra detta på något sätt inom det kommunala, men att man riktar sig till samfund, så vore det synnerligen intressant att höra hur skissen på detta avdrag ser ut.

Tack, herr talman!

Ja, riskkapitalet riktar sig till samfund, men det är ju privatpersoner som betalar det och därmed också betalar inkomstskatt. Jag låter det vara osagt hur det kan göras.

Men jag hoppas verkligen att man grundligt tittar på verktyget, för vi har inte alltför många tillväxtverktyg att ta till. Det här har ändå bevisats vara ett mycket effektivt verktyg för att kombinera både privat riskkapital och offentliga medel. Det är just det vi saknar nu – mer riskkapital. För att få hjulen att rulla tycker jag att det är värt sin mässa.

Talman!

Jag vill instämma i lovorden som min lagtingskollega nyligen sa. Det här var ett bra anförande som ledamoten höll. Jag måste säga att det märks att ledamoten är företagare i grunden och förstår hela bilden, samt vad som är de stora problemen idag. Vi behöver få fart på hjulen som skulle behöva rulla lite mer.

Tack, herr talman!

Ledamot Holmberg-Jansson är säkert lika mycket företagare och förstår detta lika bra som jag. Vi har samma syn på att investeringar aldrig kommer gratis; de kostar pengar. Företag är mer än villiga att investera, men det är klart att om man får lite stöd för det, så blir det en win-win-situation för både företaget och samhället.

Talman!

Nu, om någonsin, är det svårare än någonsin att få loss pengar från banker. Banker ställer nästan orimliga krav idag för att lätta på börsen. Frågan är om de väljer att låna ut och då är kraven väldigt, väldigt hårda.

Visst kan man tänka sig att det är landskapets skyldighet att gå in och stöda samt hitta lösningar, kanske för att vi ska få en utveckling. Men det är klart att detta måste göras med finess.

Tack så hemskt mycket för ett mycket bra anförande.

Tack, herr talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Jag kan hålla med om att det idag inte bara är att traska in på banken och få lån. Du behöver ha hängslen, bälten och garantier, och det är troligt att du blir utan. Det är större risk att banken kräver tillbaka dina krediter snarare än att ge dig mera, så känns det idag.

Jag har viss erfarenhet av att samla in riskkapital, och visst är det möjligt. Men det är klart att om det fanns incitament skulle jag tro att aktiviteten från privatpersoner skulle kunna vara större. Vi vet ju att det finns riskkapital där ute, men man vill också gärna ha något tillbaka.

Det handlar inte bara om att köpa smörgåsaktier och få lite rabatt på en viss färja; många vill ha mer än så. Kanske vi kunde hjälpa till för att få till en lyckad investering, både från det privata och det offentliga.

Talman!

Tack ledamot Asumaa för ett bra och upplyftande anförande. Jag ska inte förlänga debatten. Ditt anförande andades tillväxt.

Det här med riskkapital är intressant. Under de senaste åren har vi kunnat se att fler och fler företag och verksamheter på Åland är till salu, och denna spiral verkar bara öka. Tror ledamoten att dessa riskkapital kan vara ett fundament för att få igång hjulen? Eller är det annan borgen och finansiering som krävs?

Riskkapitalister vill, som ledamoten nämner, ha lite mer avkastning inledningsvis. Jag vet inte. Hur ser ledamoten på den utvecklingen?

Tack, herr talman!

Vad gäller det som ledamot Holmberg syftar på, eventuellt stugbyar och annat, så är det lite tveksamt om riskkapitalister skulle gå in och satsa pengar på det. Det handlar ju inte om innovativa företag, eller kanske inte tillväxtföretag. Men de uppfyller en funktion. En möjlig lösning är att borga för lån, eftersom det idag kanske inte ens finns möjlighet att få lån om man skulle vilja köpa en sådan här anläggning.

Tack, talman!

Jag delar helt och hållet ledamot Asumaas åsikter i den frågan. Jag upplever att det är precis samma sak.

Men just för att få igång anläggningar så finns landskapsborgen och det finns en möjlighet för landskapsregeringen att komma till lagtinget och begära en extra fullmakt, kanske en högre landskapsborgen för ett visst ändamål. Det är något jag kort ska beröra i mitt anförande.

Vi hörde tidigare i replikskiftet med Liz Mattsson om jordbruket. Vi har även turistanläggningar och vi behöver få hjulen att börja rulla. Jag tror att riskkapital kanske inte är det viktigaste, utan att det snarare handlar om borgen och annan finansiering som vi kan hjälpa till med härifrån för att få fart på detta.

Tack, herr talman!

Jag håller helt med om att turistbranschen är en viktig del för oss, och det är något vi verkligen behöver tänka på. Det handlar inte bara om att köpa en gammal anläggning; man måste också rusta den för att nå den standard som krävs idag. Det är nog därför så många anläggningar är till salu – de uppfyller helt enkelt inte de krav som våra besökare och turister efterfrågar och då behövs ytterligare kapitalinsatser. Det handlar inte bara om att köpa och ta över en anläggning. Visst kan man säkert få den billigt, och kanske till och med gratis, men det kommer ändå att kosta en vacker slant för att få den "up and running", så att säga.

Tack, talman!

Jag ska presentera våra gemensamma budgetmotioner från oppositionen. Vi har fyra stycken. Det handlar om nummer 52, som rör skärgårdstrafik 2028 och nummer 53 som är själva fullmakten. Sedan har vi ytterligare två motioner av teknisk natur, som jag inte kommer att gå in på så mycket här, men som ändå behöver ändras om lagtinget ska förstå att vi har en tanke bakom våra motioner.

I replikskiftena, om jag får sådana, ska jag också försöka återkomma till detaljer i dessa motioner. Jag ska i mitt anförande försöka beröra hur vi har tänkt på ett övergripande sätt.

Talman! För mindre än två år sedan stod vi här i salen och fick höra landskapsregeringens planer på fem nya fartyg som skulle införskaffas och betalas med extra anslag från Finland. Idag har vi snart inga fartyg kvar i landskapets ägo.

För cirka ett år sedan ställde jag en fråga här från talarstolen till landskapsregeringen om hur det egentligen står till med kortrutten och fick till svar att kortrutten var död. Nu står vi här och landskapsregeringen vill ha 340 miljoner för att klumpa ihop hela skärgårdstrafiken i en enda upphandling för 15 års drift, utan en bred parlamentarisk majoritet. Det var för övrigt det som Moderaterna lyfte i en motion här i salen för cirka ett år sedan. I och med att vi står inför en ny upphandlingsperiod så försök landskapsregeringen att göra allt ni kan för att hitta en bred parlamentarisk majoritet för en sådan.

Man undrar varifrån landskapsregeringen får alla sina idéer, med tanke på att det har svängt en hel del de senaste åren. Det klarnade delvis under det tankesmedjans arbete som har pågått under en tid. När vi kom till tankesmedjan fick vi ett färdigt förslag serverat. Vi försökte lyfta olika alternativa förslag till diskussion, men vi kunde konstatera i slutet av de många möten vi hade att landskapsregeringen ämnar köra vidare med det koncept som presenterades på det första mötet.

Då valde Obunden Samling och Moderaterna, med nio mandat här i salen, att erbjuda infrastrukturminister Gunell en kompromiss där vi skulle ha accepterat norra skärgårdens förslag, men gjort om södra skärgårdens förslag. Men som vi alla har hört tidigare, ingen återkoppling gjordes från landskapsregeringens sida när det gällde vår utsträckta hand.

När det gäller landskapsregeringens förslag till trafiklösningar är de flesta här i salen ganska övertygade om att en sådan upphandling bara kan vinnas av en anbudsgivare, om det helst kommer in fler än ett anbud.

När vi inom oppositionen kunde konstatera att det inte blev någon kompromiss gick vi tillbaka till det vi föreslog tidigt i tankesmedjan, och som vi också har framfört här tidigare i salen och till och med fått understöd från liberalt håll. I och med det gjorde vi fyra motioner, som jag tidigare nämnt, som skulle paketera vårt alternativa förslag till skärgårdstrafik.

Jag tror att det på något sätt kan vara orsaken till att regeringen är lite nervös över vårt förslag, eftersom vårt förslag de facto möjliggör ett helt nytt fartyg till den åländska skärgården. Vi föreslår en fullmakt som ger möjlighet till upphandling av en totalentreprenad. Det har florerat en hel del här i salen och utanför salen om att vi ska namnge vilket fartyg vi menar. Men kära landskapsregering och kollegor, det är inte så att landskapsregeringen ska köpa något fartyg, inte oppositionen heller, utan man ska upphandla en totalentreprenad där anbudsgivaren ska ta fram ett lämpligt fartyg.

Varför har vi kommit med det här förslaget? Jo, vi ser från oppositionens sida stora risker med att göra en 15-årsupphandling för 340 miljoner på ett enda bräde. Om man delar upp upphandlingen, som vi föreslår i två delar, en för norra och en för södra, får man en större överblick över den utveckling som vi alla vet sker idag inom sjöfarten, på tekniksidan till exempel och när det gäller de ekonomiska villkoren. Vi vet alla att man pratar om utsläppsrätter, men vi har ännu inte sett något konkret förslag. Vi vet också att när det gäller investeringar så finns en risk för besvär i olika processer, vilket gör att tidsramen för alla projekt kan dra ut på tiden.

Oppositionens förslag betyder de facto färre fartyg i trafik än det som landskapsregeringen har i sitt förslag. Varje fartyg har sina fasta kostnader för att vara driftdugliga, oavsett hur många sjömil de trafikerar per år.

Oppositionens förslag innebär även en bättre fördelning av resurserna, vilket gör att trafiken kommer att fungera både i norra och södra skärgården.

Fru talman! Det som är väldigt viktigt att komma ihåg i den fortsatta debatten är att oppositionens förslag på intet sätt är det som landskapsregeringen kallar för en noll-linje. Vi föreslår alternativa fartyg med större kapacitet, vilket gör att det inte behövs någon tvärgående linje i oppositionens förslag.

Man säger från landskapsregeringens sida att deras förslag kommer att spara 53 miljoner. Men oppositionens förslag kommer också att spara miljoner. Till exempel räknar landskapsregeringen i en nollvision, att man ska köra den tvärgående linjen i 15 år och bara det är 26 miljoner av dessa 53 miljoner. Vi från oppositionen ämnar inte heller köra någon tvärgående linje, eftersom vi föreslår ett större fartyg som har den kapacitet som behövs på norra skärgården.

Det som däremot skiljer oss åt i vårt förslag är att vår fullmakt, budgetmotion nummer 53, är en teknikneutral fullmakt. Jämför man den med landskapsregeringens fullmakt så kräver landskapsregeringen både elektrifiering och en reducering av procenten när det gäller utsläppen.

Talman! Avslutningsvis, vill man på riktigt förstå oppositionens förslag så måste man läsa landskapsregeringens förslag och oppositionens budgetmotioner sida vid sida, precis som man gör med en parallell text i ett lagförslag då förstår man exakt vad vi menar med våra motioner.

Det viktigaste är att det fortsatta arbetet i utskottet tar sig tid att studera de här olika förslagen och återkomma till de siffror som ligger till grund för både landskapsregeringens och oppositionens uträkningar. Tack, talman!

Tack så mycket, talman!

Tack ledamot Nordberg för ditt anförande. Jag måste själv medge att jag är väldigt ödmjuk inför diskussionerna kring skärgårdstrafikens upplägg. Jag tar gärna till mig all den kunskap som finns här inne i salen och på tjänstemannanivå.

Men jag undrar en sak. Som ledamot Nordberg beskriver det, så tyckte moderaterna och de obundna att förslaget om den norra linjen var bra, men nu tycker man inte det, för att man har köpslagit lite. Varför genomförde man inte, med sina nio mandat, den norra linjen, och hade detta som sitt förslag? Det blir ju lite svårt att inte tro att det här faktiskt bara handlar om politik, när man själv säger att "vi inte har gått vidare med det förslag vi tyckte var bäst".

Talman!

Den kompromiss som vi hänvisar till gick alltså ut på att dela upphandlingen i två delar: en för den norra delen och en för den södra. Upphandlingstiden för den södra delen skulle kortas ner till fem år, medan den norra skulle bibehållas på 15 år. Men eftersom detta inte var ett alternativ, föll hela resonemanget kring att nå en kompromiss.

Det framgick också att det var helt ointressant, som vi uppfattade det från landskapsregeringen, att ens diskutera en kompromiss. Därför gick vi tillbaka till kammaren och funderade på vad vi ursprungligen hade föreslagit i tankesmedjan. Vår idé var att föreslå ett större fartyg för att trafikera linjen Hummelvik-Torsholma, vilket också framgår av våra gemensamma budgetmotioner.

Tack så mycket, talman!

Jag tänker inte här nu nedvärdera något förslag. Det är viktigt att finans- och näringsutskottet ger den tid det behöver för att göra nödvändiga beräkningar. Jag är beredd att stöda det förslag som visar sig vara bäst och mest hållbart. Jag förutsätter att även oppositionen kommer att visa samma politiska mognad och fatta beslut som är bäst för framtiden.

Jag undrar dock angående det liggande förslaget från oppositionen. Ser ledamot Nordberg någon risk med att det förslaget kan leda till färre avgångar för att faktiskt spara in de pengar som föreslås?

Talman!

Jag ser ingen risk i vårt förslag eftersom vår förslag bygger på att ett fartyg ska trafikera samma rutt från A till C, utan att man behöver köra över Kumlinge. Detta möjliggör en tidsoptimering. Utifrån mitt perspektiv finns det därför ingen sådan risk i den frågan.

Tack ledamot Nordberg för det här anförandet.

Det var kul att höra lite om förslaget. Jag kan tycka att man inte är helt ärlig när det gäller dessa förslag, för vi hade ett alternativ på bordet som jag minns kom från er sida med en nyare färja. Jag tror att det handlade om en större färja, och man hade siffror på det. Det konstaterades att det var ett dyrare förslag. Det har diskuterats och granskats på det sättet.

Jag vill också nämna att den tvärgående förbindelsen inte ingår i kortruttsförslaget som en jämförelse i det nuvarande sammanhanget. Tanken är inte att det ska finnas en tvärgående förbindelse direkt.

Sedan finns en fundering kring Sottunga och om färjan eventuellt kan gå vidare.

Ledamot pratade om färre fartyg. Hur många färre fartyg handlar det om i det förslaget?

Talman!

Det blir mycket att hinna med på en replik, så jag delar upp det nu för att svara på frågan.

När landskapsregeringen räknar med tvärgående, så räknar man faktiskt med kostnaderna för tvärgående i ett nollsummespel. Det gör att man kommer fram till dessa 53 miljoner i besparingar och då är tvärgående borta.

När det gäller norra linjen så om man tittar på själva fullmakten så rör det sig om två fartyg som vi föreslår och landskapsregeringen föreslår tre fartyg på norra linjen. Så i det fallet är det ett fartyg mindre i oppositionens förslag än i landskapsregeringens förslag.

Frågan är då om man räknar med Åva-Osnäs bland dessa fartyg. Om man gör det, så handlar det ju om tre fartyg. Nästa år har vi ju Knipan, vi har Alfågeln och så har vi Ådan på Åva-Osnäs. Det är de tre fartygen som går. Om man tar bort ett av dem så minskar kapaciteten ganska drastiskt.

Det är väl det jag ser i det här, om man ska ta bort ett fartyg där så då kommer det att hända något med tidtabellen. Det ska bli intressant att bena ut och reda ut detta när vi kommer till finans- och näringsutskottet. Jag hoppas att vi kommer att få ta del av det här förslaget i detalj, eftersom vi ännu inte har fått se det.

Då ska vi göra precis det som ledamoten sade, vi ska sätta förslagen mot varandra och titta på dem. Vi jämför kostnader, kapaciteter, flexibilitet och andra faktorer och så ser vi vilket alternativ som är bäst.

Talman!

Det måste vara helt omöjligt för åhörarna att hänga med. Jag har jobbat som infrastrukturminister i fyra år, och jag kan namnen på alla fartyg, alla hamnar och alla rutter samt en del av tidtabellerna utantill i mitt huvud.

Men i landskapsregeringens långsiktiga förslag finns ju inte fartyg med som till exempel Knipan. Det är ju år 2026 som man ska köra med Alfågeln och Knipan, på grund av att man har tagit bort den tvärgående linjen.

Kapaciteten på Alfågeln och Knipan är ungefär i storleksordning med det fartyg som vi föreslår. Vi föreslår ett fartyg med 70 bilplatser och slår man ihop all kapaciteten på Alfågeln och Knipan får man en kapacitet som är ungefär densamma.

Jag tror att man måste prata om äpplen mot äpplen och päron mot päron. Om vi blandar ihop äpplen och päron för mycket, så är det ingen av oss som riktigt hänger med.

Talman!

Nu framkom det att ledamoten har varit trafikminister under fyra år. Under den mandatperioden tog den dåvarande ministern fram ett förslag för södra linjen, som vi alla, trots mycket stort motstånd, ställde oss bakom. Nästan alla i majoriteten gjorde det, men debatten var faktiskt ganska fruktansvärd. Vi stod upp för minister Nordberg vid den tiden.

Nu är ledamoten Nordberg inte minister längre. Nu vill man göra ungefär samma sak som den dåvarande ministern ville göra. Man vill få till en långsiktig lösning med långsiktiga effektiviseringar på södra linjen. Man sade att kortruttsmeddelandet var det som visade att Hastersboda är nyckeln för att kunna genomföra dessa effektiviseringar. Så ligger läget nu också.

Vad är det som har fått tidigare minister Nordberg att ändra uppfattning till att nu ska vi göra en femårsupphandling på detta?

Tack, talman!

Tack för en mycket bra fråga. Det var nästan så man skulle kunna tro att den var planterad, fast den inte är det.

Den stora skillnaden är att den kortruttssatsning som landskapsregeringen nu föreslår, skiljer sig markant från den kortruttslösning som jag själv föreslog. Det är natt och dag när det gäller södra linjen.

Helt avgörande för att få hela systemet på södra linjen att fungera både praktiskt och ekonomiskt i kalkylerna var att vi kunde åtgärda västra Föglö med ett förkortat färjpass och ökad kapacitet med ett fartyg. Det var helt avgörande.

Det som nu föreslås från landskapsregeringens sida idag, jämfört med det vi diskuterade förra gången under min ministertid, är inte samma sak. Nej, inte i min värld.

Talman!

Det förklarar en hel del varför oppositionen är så otydlig när det gäller södra linjen och bara säger att vi ska fortsätta som nu i fem år framåt. Det är något som oppositionen inte har enats om.

Ledamoten Nordberg måste ju också se att Gripöprojektet som diskuterades vid den tidpunkten, är väldigt svårt att genomföra. Det är därför alla upplever att kortrutten överhuvudtaget har varit död för att det blev så otroligt tillspetsat. Det var en jättehård debatt där många av oss stod upp för det som landskapsregeringen gjorde, och vi fick också mycket, mycket politisk kritik för vårt agerande.

Nordberg nämner nu att Moderaterna vill föreslå en ny Gripöplan, som de facto har fallit politiskt på flera olika nivåer. Nog måste man ju säga att det här är den andra vägen om Gripö inte är alternativet.

Talman!

Det är lite tråkigt att ministern Zetterman sätter ord i min mun som jag inte har uttalat överhuvudtaget. Vad vi säger är att man ska södra skärgårdens trafik i fem år. Jag tror att det behöver rinna mer vatten under broarna innan man är riktigt beredd att komma fram till ett trafiksystem som på riktigt fungerar i den södra skärgården.

Det som landskapsregeringen nu föreslår kräver fem fartyg i drift året om för att fungera. Från oppositionens sida föreslår vi att man fortsätter trafikera södra linjen med tre fartyg under tio månader och har ett extra fartyg under två månader. Det handlar fortfarande om tre fartyg. Eventuellt kan jag sträcka mig till att acceptera något för det där extra fartyget, men det innebär betydligt färre fartyg i trafik än landskapsregeringens förslag.

Talman!

Jag tackar för anförandet, som klargjorde en del saker.

Jag ställer samma fråga som jag ställde igår vid två tillfällen, men som jag aldrig fick något svar på. Man vill utvärdera anbuden från norra linjen innan man går vidare med södra linjen, och jag undrar vad det är man vill utvärdera. Det handlar ju inte om någon ny teknik, och det är med stor sannolikhet en gammal färja. Dessutom finns det relativt bra underlag för vad det brukar kosta. Det var den ena punkten.

Den andra punkten är att det blir lite otydligt i den här motionen. Det står att det inte behövs några investeringar på södra linjen, och jag kan kanske förstå vad man menar, men man glömmer bort att om man ska fortsätta på den linjen under en längre tid, så behövs det investeringar både i Överö och i Långnäs.

Talman!

Den stora skillnaden mellan oppositionens budgetmotion och landskapsregeringens förslag när det gäller fullmakten är att man har infört ska-krav i fullmakten. Dessa krav stipulerar att det ska vara elfartyg och att utsläppen ska reduceras till en viss nivå.

Om man istället ser på oppositionens förslag, så är vår fullmakt helt teknikneutral. Det betyder dock inte att man inte kan premiera olika tekniska lösningar i den upphandling som görs. Om man läser vår fullmakt noggrant, ser man att det är entreprenören som ska ta risken under 15 år och som vet bäst vilken typ av teknik fartyget ska drivas med. Att påstå att det inte finns någon teknikutveckling i oppositionens förslag är helt fel.

Talman!

Som ledamoten nämnde i början av sitt anförande har regeringen svängt. Men nog har även ledamot Nordberg svängt, åtminstone när det gäller elektrifiering. Som jag uppfattar det drev han ganska hårt frågan om Gripöprojektet, som ju också var en hybridfärja och mycket förtjänstfullt, vill jag påpeka. Men det lyckades inte med till slut.

Den här regeringen kommer inte att investera så mycket i den delen, så jag ser inte för framtiden att man har låst sig fast vid något. Det enda man gör är att bygga till en kaj i Svinö, och det hade nog varit bra också i det förslag som ledamot Nordberg tidigare hade så att man hade haft möjlighet att ha en reservfärja på plats.

Talman!

När det gäller det nya fartyg med 70 platser som vi föreslår ska trafikera i den norra skärgården, är det fullt möjligt att en anbudsgivare även kan tänka sig att erbjuda ett nytt fartyg på den linjen.

Om man då jämför detta med att jag personligen skulle ändra mig till eldrift, är det viktigt att komma ihåg att det handlar om ett fartyg som ska trafikera till Föglö och det hade en trafik som tog 17 minuter från punkt A till punkt B. Nu pratar vi om det kortaste färjpasset som tar 60 minuter. I min värld är det en ganska stor skillnad mellan 17 minuter och 60 minuter när det gäller eldrift.

Därför är det viktigt att man jämför äpplen med äpplen och inte äpplen med päron.

Fru talman!

Jag minns själv med glädje åren 2015 till 2019 då jag var kollega med ledamoten Nordberg. Under den tiden drev han som minister stenhårt frågan om att förbättra trafiken för de boende i den södra skärgården. Det var många duster och planeringen var ingående. Det krävdes mycket arbete för att driva frågan framåt, och ledamoten Nordberg brann verkligen för den.

Det är därför inte lika lustfyllt nu att se ledamoten Nordberg står på samma bild vid en presskonferens med de personer som rev upp hans politiska livsverk. Nu står ni där tillsammans och ler och erbjuder de boende i de södra regionerna precis ingenting.

Talman!

Jag är glad att jag har ett större liv och mer innehåll i livet är skärgårdstrafik. Jag vill börja med det.

När det gäller hela kortruttsprojektet så startade det här i lagtinget 2011. År 2013 var det uppe i finans- och näringsutskottet, eller om det bara var finansutskottet, jag satt själv med. Då var kollegan Thörnroos minister. Jag minns så väl när jag, tillsammans med min kollega Roger Jansson, var på ett möte med den dåvarande infrastrukturministern. Vi fick igenom att när vi nu skulle göra en miljökonsekvensbedömning, ville den dåvarande regeringen först bara göra den för östra Föglö, eftersom det skulle bli så enormt bra. Jag visste att vi även måste göra det för västra Föglö, och det gjordes. Det var då processen började.

Fru talman!

Jovisst, det är bra att vi får prata om annat än skärgårdstrafik också.

Men jag upprepar det jag sade i min första replik: Tyvärr får vi nu beskåda det som ledamoten Nordberg har att erbjuda. De boende i de södra regionerna får precis ingenting.

Talman!

Det är en intressant tolkning att det som finns idag är ingenting. Frågar du Sottungaborna på den södra linjen, så det som de har idag är exakt det de vill ha.

Jag är lite fundersam när man verkligen kommer till pudelns kärna och frågar Kökarborna: Är ni faktiskt beredda att åka över Degerby och riskera att bli stående i Degerby och få vänta till nästa tur? Jag undrar om den positivism som man vill framhålla från Kökars håll faktiskt är lika stark då?

Jag tror att det behövs mer tid, som jag var inne på tidigare. Man är inte mogen för att ta fram ett bra förslag för den södra skärgården idag, på ett bräde, tillsammans med norra linjen och bunta ihop allt i 15 års upphandling. Man behöver särskilja de här två upphandlingarna för Ålands bästa.

Tack, fru talman!

Jag instämmer med ledamoten här om att det skulle vara vettigast att dela upp den här upphandlingen i två delar. Vi diskuterade frågan i den här trafikgruppen ganska ingående också. De som påstår att vi inte har kommit med något kompromissförslag har ju själva varit med och diskuterat den här frågan, så det är väldigt intressant hur man kan komma med sådana påståenden.

Vi vill ju dela upp det här. Nu står det i motionen att det handlar om fem år, men jag uppfattar det som ganska öppet, vi ville se en upphandling först. Vi ville se att det här föll ut, som man sade att det skulle falla ut, innan vi tar nästa steg. Och vi fick inget svar på det. Vi diskuterade lite i gruppen, men sedan fick vi inget vidare svar.

Frågan är om man förankrade det här vidare eller om det stannade kvar i gruppen? Alla ledamöter kanske helt enkelt inte kände till det här. Vi hade en ganska öppen diskussion. Vi gav efter mycket för att vi skulle kunna enas om ett förslag. Det var också ett förslag som fungerar. Men jag vet inte hur resten av parlamentarikerna känner till kompromissförslaget.

Talman!

I replikskiftet här har jag fått intrycket att den senaste frågan inte har diskuterats fullt ut inom regeringspartierna. Vad detta beror på kan jag inte svara på. Jag kan bara spekulera i att man kanske uppfattar kompromissen som tillräckligt dålig eller att den inte var tillräckligt underbyggd. Vad som exakt ligger bakom detta kan jag inte säga.

Det är tydligt att något har gjort att man inte valde att diskutera vidare med oppositionen i denna fråga.

Tack, fru talman!

Det är något som är mycket märkligt. Det var inte som att vi stenhårt vägrade att fortsätta diskussionen; vi var helt öppna för det. Men vi ansåg att man behövde dela upp det här i två delar.

Det är också intressant att höra debatten fortsätta här. Det finns ledamöter som tror att reservfartyget ska trafikera på helgerna och hur mycket de ska trafikera sida vid sida med Skarven. Helt uppenbart är det så att de här kalkylerna, precis som ledamoten säger, inte går ihop. Om det är två fartyg som ska trafikera mellan Svinö och Degerby, då fungerar inte det här. Det uppstår inte de besparingarna.

Om man sedan lägger en fullmakt som säger att kostnaden blir lägre, men kostnaderna blir som för ett reservfartyg, men i praktiken ökar kostnaderna efter att upphandlingen är gjord och då är hela det arbetet förgäves. Jag tror att det är en helt central fråga, precis som ledamoten var inne på.

Tack, talman!

Jag försökte i mitt anförande och i tidigare replikskiften nämna att de 53 miljoner som påstås sparas från landskapsregeringens sida jämfört med ett nollförslag, så det enda vi kan läsa i budgeten finns på sida 166, där det står följande: "Kostnaden för det nya trafikupplägget beräknas under avtalsperioden bli 53 miljoner lägre, med en årlig indexförändring om 2 %."

Hela underlaget som har varit föremål för diskussion handlar det om en Exceltabell som delades ut på tankesmedjan. Alla lagtingsledamöter har inte ens fått tillgång till det underlaget. Det finns ingen bilaga till själva budgeten som beskriver, till exempel, det som kollegan Wikström just nämnde, att det extra fartyget på Föglölinjen endast ska trafikera i tio veckor. Det står ingenstans om detta i hela budgetskrivningen. (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Tack ledamot Nordberg. Jag tänkte på återbetalningstiderna. Gällande investeringarna på södra linjen så skulle de återbetalas på 17 år, medan det på norra linjen handlar om 40 år. Jag undrar vad som ingår i ert förslag angående återbetalningstiden?

Ni skriver också i er motion, precis som ledamot Pettersson tidigare nämnde, att det ska vara kortare upphandlingar på södra linjen, på fem år. Sedan står det: "Detta innebär att inga nya investeringar på 20 miljoner behövs för vägar eller nya hamnar." Ska man tolka det som att efter dessa fem år kommer det inte att göras några nya investeringar? Varför gör ni inte en upphandling för 15 år rakt av från början?

Talman!

Jag tycker att vi är ganska tydliga från oppositionens sid. Vi säger att "hold your horses", kör inte allt på ett bräde! Vänta med södra linjen, för att södra linjen ska fungera behöver den upphandlas. Men under den tiden som vi väntar så behöver man inte investera de här miljonerna.

Sedan vad vi lyckas komma överens om långsiktigt, så får säkert konsekvenser när det gäller de investeringar som behöver göras. Men när det gäller själva inbesparingarna så räknar man bara som ett räkneexempel från landskapsregeringens sida att två fartyg ska trafikera till en ungefärlig kostnad på 5,1 miljoner i det norra skärgårdsalternativet. Vår uträkning ligger på 5,0, så oppositionens förslag på den norra linjen i det fallet är förmånligare än landskapsregeringens förslag.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Nordberg för det. Jag upplever att det finns många andra i södra skärgården, och inte bara på Föglö, som känner att ni nu helt och hållet överger södra skärgården. Ni nämnde också, ganska provokativt, att Kökarborna kanske ska tänka om lite grann här. Det står i handlingarna uttryckligen att det ska beredas. Men detta gäller inte bara Kökarborna, utan även de som ansluter till Hastersboda, om de så vill så ska de erbjudas förtur eller bokning.

Jag uppfattar att ni har en ganska avog inställning till utvecklingen inom södra skärgården.

Talman!

Jag skulle inte säga att vi har en avog inställning. Däremot har jag hört att ledamoten Rainer Juslin har uttryckt att hela södra skärgården applåderar det här nya förslaget från landskapsregeringen. Vi har ju klart och tydligt kunnat ta del av skrivelsen från Sottunga, som ändå är en betydande del av den södra skärgården, och de har motsatt sig det här förslaget.

Jag förstår att ledamoten vet att detta kommer att leda till ett enda kaos på Föglölinjen, när man både lägger på Kökars och Sottungas trafik där. Ledamoten Juslin vet också att kapaciteten hos Skarven aldrig kommer att räcka, särskilt när man går från en högre årskostnad nu till en lägre årskostnad. Hur detta i praktiken ska fungera är oklart. Det kommer inte att fungera, och därför kommer en extra färja att behöva trafikera mycket mer än tio veckor, det vet också Juslin.

Talman!

Jag vill tacka från Pro Ålands sida för ett synnerligen tydligt och väl framfört anförande. Om man vill förstå hur oppositionen har tänkt i den här frågan, så gör man det. Jag förstår också att den fakta som nu presenteras kan irritera i vissa lägen. Det är då man brukar ta till känsloargument och beklaga hur bra det var förr, samt hur fina vänner man har varit och så vidare.

Men jag skulle vilja påpeka att i det här förslaget, som nu ligger framme, finns det ett stort stöd. Det finns stöd från Brändö, Enklinge, Sottunga och den information jag har från Kökar visar att man där är delad. Inte alla applåderar det här förslaget. Jag ville bara framföra det.

Tack för det. Nej, men så är det, och därför tror jag att det är viktigt med en form av ödmjukhet från alla sidor.

Jag har åtminstone försökt säga det från början i debatten, att jag tror faktiskt att finans- och näringsutskottet behöver ta sig tid för att gå igenom det här. Trots att ordföranden kanske har varit lite snabb och uttryckt sina åsikter i media innan behandlingen har ägt rum, tror jag ändå att han har mognat efter allt som har hänt. Det är viktigt att vi tar den tid som behövs för att göra det här arbetet seriöst. Jag tror att det är vad Ålands befolkning förväntar sig av oss.

Jag reagerade också lite över att finans- och näringsutskottets ordförande låg lite fel i tiden, lite före tiden.

Å andra sidan har han på ett föredömligt sätt välkomnat alla de Brändöbor och Kumlingebor som kommer hit till lagtinget på torsdag för uppvaktning av hela lagtinget och han har också möjliggjort ett öppet hörande, och jag vill säga att det uppskattas.

När man är borta i tretton, fjorton eller femton timmar, så uppskattar man att man får bli hörd i finans- och näringsutskottet.

Fru talman!

Tack ledamot Nordberg. Vi har ju suttit tillsammans i tankesmedjan.

Man kan konstatera att replikerna hittills varit ganska speciella. Det är intressant att höra hur svårt det är för regeringsföreträdarna att ta till sig fakta, att deras förslag innebär flera båtar i skärgården gentemot vårt.

Landskapsregeringen förslag innebär ju att hela Sottunga och Kökar nu ska köra rally över Föglö fram till Degerby där samma Skarven tycks stå som förut och ta emot allt tryck.

Tror ledamoten att de planerade investeringarna som landskapsregeringen för fram med alla hamnar och Hastersboda kommer att hålla ?

Talman!

Det är mycket av det arbete som gjordes även på min tid när det gäller östra Föglö. Man hade redan då färdiga projekteringar för hamnar, hamnplanen för farleder, och så vidare.

Men vi ska komma ihåg att det har varit en kris i Ukraina. Det har hänt mycket annat sedan dess, och detta har gjort att byggkostnaderna överlag har stigit rejält. Man har pratat om kostnadshöjningar på 30-40 procent.

Det har dock kommit tillbaka lite. Jag tror att det är först när man har bjudit ut något på upphandling som man får det verkliga svaret. Fram till dess är det ett antagande. Jag vill inte säga att dessa antaganden är helt fel, men oftast brukar det bli lite dyrare än vad man har antagit i samband med upphandlingarna.

Fru talman!

Den här fullmakten, som ligger på vårt bord nu, är en av de största som har varit i det här parlamentet. När man ska göra sådana stora investeringar och ha en sådan här fullmakt, är det viktigt att ha en uppbackning både parlamentariskt och ekonomiskt.

Vi har ju haft ett kompromissförslag, och jag upplever fortfarande, utifrån vad jag hör här i salen, att kanske inte alla ledamöter har fått den här informationen. Delar ledamot Nordberg min uppfattning där?

Talman!

Jag kan tyvärr inte riktigt svara, utan jag får säga som jag sade i ett tidigare replikskifte. Min uppfattning är att kanske inte alla har varit riktigt uppdaterade med den utsträckta hand som vi hade. Men eftersom infrastrukturministern är nästa på tur i replikskifte så kanske frågan klarnar.

Jag uppskattar att minister Nordberg, så uppriktigt han kan, lägger fram alternativet.

Jag skulle vilja klargöra att allt siffermaterial och presentationer gick ut till hela lagtinget förra veckan. Det skulle vara jättefint om lagtinget också kan få oppositionens underlag och uträkningar för att granska dem närmare. Om ni kan delge era siffror, så har vi redan presenterat våra.

Det som förvånar mig lite är varför man vill lämna södra linjen till framtiden. Ingenting blir ju billigare om tio år. Jag undrar om man ens vill bygga södra linjen, kortrutt. Finns det i Moderaternas och Obunden Samlings planer?

Talman!

Först måste jag korrigera att minister Gunell glömde att nämna exminister Nordberg, men annars var det bra, hon sa "ministrar Nordberg".

För det andra vill jag påpeka att de siffror som vi har använt i vår uträkning grundar sig på samma Excelsiffror som landskapsregeringen har använt. Däremot har vi räknat med en kostnad för fartyget med 70 bilplatser, som skulle ligga på 5,0 miljoner jämfört med 5,1 miljoner som landskapsregeringen har. Vi får återkomma i finansutskottet med dessa siffror.

Jag har sagt det tidigare här idag, och jag säger det igen: Vi är absolut för att göra något, att titta på kostnadskalkylen när det gäller trafiken i södra skärgården och hur vi kan optimera den. Men vi uppfattar inte landskapsregeringens förslag på det sättet.

Tack, fru talman!

Vi har eftersträvat att ha jämförbara fakta i nollalternativet, det vill säga den nuvarande strukturen jämfört med den kommande. Vore det inte lämpligt att även det alternativ som oppositionen presenterar utgår från en tidsram på 15 år och att vi benchmarkar oss mot den perioden?

Den korta analys vi har gjort av oppositionens förslag visar att det saknas mycket pengar. Ingår det i oppositionens kalkyler kraftiga inbesparingar även inom själva trafiken?

Är det tänkbart för oppositionen att bedriva fossildriven trafik i 15 år framåt? Är det en möjlighet som man är bekväm med?

Talman!

Det var mycket i en replik. Jag antecknade här.

När det gäller södra skärgården har vi ju föreslagit en period på fem år. Det betyder att vi måste sätta oss ner och fundera tillsammans. Hur kan vi hitta en fortsättning för södra skärgården efter fem år? Att jämföra med 15-års siffror för södra skärgården är ju inte relevant.

När det gäller norra skärgården så har vi, precis som landskapsregeringen, räknat med exakt samma tidsperiod på 15 år. Jag förstår inte riktigt resonemanget från landskapsregeringens sida.

När det sedan kommer till kostnaderna för södra skärgården, så innehåller landskapsregeringens förslag, som jag nämnt tidigare, flera fartyg. Varje fartyg kostar pengar, även när det ligger vid kaj. Därför är vårt system att fortsätta med det som det är idag, under en femårsperiod, billigare än landskapsregeringens nya förslag.

Tack vicetalman!

Tack ledamot Nordberg. Jag har två saker. Den första är att finans- och näringsutskottet givetvis ska titta på det här väldigt seriöst. Men för att vi ska kunna göra det behöver vi också ha oppositionens alternativ till trafiklösning. Vi vill gärna ha det så fort som möjligt, så att alla ledamöter kan sätta sig in i det. Behandlingen i utskottet börjar redan på torsdag, så ju tidigare vi får det, desto bättre.

Jag tror att det finns en missuppfattning som har pågått i den här debatten. Den 7 november skickades det ut förslag om liggande trafik till hela lagtinget, vilket följdes upp med ett möte den 10 november. Ju förr finans- och näringsutskottet får ta del av dessa siffror så desto bättre.

Jag återkommer i min andra replik med min andra fråga.

Talman!

Det måste ju vara helt uppenbart att ledamoten John Holmberg inte har läst våra budgetmotioner. Om man bara läser budgetmotionerna så är det solklart hur vårt trafikupplägg ska se ut, och det är tydligt vilka kostnader vi föreslår för det.

I motion nummer 52 beskriver vi precis att vi vill trafikera norra linjen med två fartyg. Landskapsregeringen vill trafikera med tre fartyg. Vi säger att norra linjen får en fullmakt för 15 år på 133 miljoner. Vi föreslår att södra linjen, inklusive Föglö, ska upphandlas enligt dagens trafikmodell under en femårsperiod och för detta finns en fullmakt på 57 miljoner.

Vad är det som man inte förstår?

Tack, talman!

Ska man vara seriös och benchmarka saker så behöver man ha skriftliga underlag. Det minskar risken för subjektiva åsikter om man har två parallella alternativ att jämföra med. Vad jag har förstått kommer oppositionen att presentera sitt alternativ torsdag eftermiddag här i lagtinget, så vi får väl vänta till dess. Det skulle dock vara bra att få det alternativet på papper tidigare än så.

Sedan har jag en fråga angående ett fartyg som tar 70 bilar på norra linjen. Hur är det tänkt att det ska ersättas vid komplikationer som kan uppstå? Oavsett om det handlar om ett nytt eller ett äldre fartyg, så uppstår alltid komplikationer, särskilt över en tidsperiod på 15 år. Hur ersätter man på ett bra sätt ett fartyg som tar 70 bilar för att trygga trafiken i skärgården?

Talman!

När det gäller de här siffrorna som ligger till grund för diskussionen, så har vi från oppositionen använt oss av exakt samma underlag som landskapsregeringen hänvisar till. Det finns inga andra siffror; det är exakt samma siffror. Det är bara att plocka in de fartyg som idag trafikerar på södra linjen, så får man en översikt baserad på 26 års trafik. Jag vet inte vad som är svårt?

När det gäller det här fartyget med 70 bilplatser så står det i min kalender år 2025 nu och trafiken ska vara igång år 2028. Den som är intresserad av att lämna ett anbud på den här trafiken har absolut möjlighet att få fram ett fartyg till dess, som tar 70 bilplatser, om man är intresserad att bedriva den här trafiken.

Tack, talman!

Ledamöter och åhörare. Också jag vill börja med skärgårdstrafiken men på ett litet annat sätt än övriga ledamöter. Under lång tid har skärgårdsfrågan tagit oproportionerligt mycket plats i våra budgetdebatter. Jag har själv suttit i tankesmedjan och fått följa både insikterna, kompromisserna och den verkliga problematiken som människor i skärgården lever med varje dag. Därför är det viktigt för mig att säga att vi nu, äntligen, står inför en långsiktig och genomtänkt lösning.

Det framtida trafiksystemet med kortare färjepass, mindre sårbarhet och möjligheter till elektrifiering är en sådan strukturell förändring som varit nödvändig länge. När skärgårdstrafikens struktur omarbetas finns det saker vi tycker att det är viktigt att man ser till att ordna, för brukarnas bästa. Till detta hör kollektivtrafiken på öarna samt sjuktransporter. Den är alltså inte bara en trafiklösning, den är en rättvisefråga för dem som bor och verkar i skärgården, och den är en klimat- och konkurrenskraftsfråga för hela landskapet.

Och kopplat till detta har vi satsningen på Axyards. Ett lokalt varv som inte bara stärker vår beredskap och vår tekniska kompetens utan också skapar jobb och tryggar vår sjöfartsservice. Det är industripolitik som hör hemma i ett modernt, framåtblickande Åland.

Talman, jag vill också uttrycka en förhoppning som jag nämnde i mitt replikskifte med minister Gunell: att vi, tack vare dessa långsiktiga beslut, snart ska kunna lägga mindre tid på att diskutera tidtabeller och mer tid på det som formar framtiden för Åland som utbildning, näringsliv, kultur, socialvård och sjukvård. Det är där vårt arbete gör störst skillnad också för dem som bor i skärgården.

Talman, jag vill nu gå över till det område som jag upplever är en av de viktigaste delarna i denna budget: barn- och ungdomspolitiken. Vi har under lång tid haft barn och unga som ett prioriterat område inom Socialdemokraterna, och därför är jag särskilt glad för de satsningar som görs nu.

Vi fortsätter arbetet med ungdomsmottagningen ett arbete som jag själv drivit i många år. En trygg, lättillgänglig mottagning där unga får stöd för både fysisk och psykisk hälsa är inte lyx, det är grundläggande samhällsbyggande. Vi vet att tidiga insatser sparar både lidande och pengar längre fram.

I skolorna tas nu viktiga steg mot en resursenhet, alltså en samlad struktur för tidiga insatser och stöd till elever i behov av särskilt stöd. För mig som gammal lärare betyder detta väldigt mycket. Det är ett sätt att se till att alla barn får en rättvis chans, oavsett om deras utmaningar är pedagogiska, sociala eller medicinska.

Vi försöker även att avlasta lärarna genom bättre system för tidstilldelning och mindre administration. Lärarna ska undervisa, inte drunkna i papper. Det här är ett av de tydligaste avtrycken i budgeten.

Talman, vi fortsätter också den sektorsövergripande satsningen på unga som varken arbetar eller studerar – NEET-gruppen. Åland deltar i ett nordiskt projekt där vi försöker nå unga där de faktiskt befinner sig, och kombinera utbildning, praktik och stöd. Detta är en av mina hjärtefrågor, och jag är stolt över att vi nu behandlar den som just den långsiktiga samverkansfråga den är.

Och vi stärker även de förebyggande hälsoinsatserna. ÅL-IN, den större folkhälsosatsningen kring idrott, rörelse och ungas välmående, får ytterligare stöd. Det är satsningar som betyder att fler barn och unga kan delta i idrott och kultur oavsett familjens ekonomi. Det är socialdemokratisk jämlikhet i praktiken.

Talman, jag går över till ekonomin och människors vardag. Att hushållen nu får mer pengar kvar i plånboken genom ett höjt grundavdrag, ett utökat högkostnadsskydd och sänkta patientavgifter är avgörande i en tid där kostnaderna stigit i många år. För låg- och medelinkomsttagare är detta en tydlig lättnad.

Kapitalförstärkningen av Kraftnät, som innebär lägre elöverföringskostnader framöver, är ytterligare en åtgärd som stärker både hushållens och företagens ekonomi. Det är ett exempel på hur kloka strukturella beslut kan göra livet enklare i vardagen. Tack, talman.

Tack, talman!

Under ledamotens anförande tänkte jag tillbaka på det jag hörde tidigare i replikskiftena, nämligen att man har glömt bort människorna i den här budgeten, men det kanske beror på vem man pratar med. Om man pratar med Socialdemokraterna så handlar vi om människorna. Det var bara det jag hade att säga.

Tack, talman!

Tack för ett fint anförande. Det är skönt att höra en socialdemokrat som är rak i ryggen och vänlig i rösten.

Men det var egentligen inte det jag ville fråga. Jag undrar om ledamoten har några tankar kring varför så stor del av lagtingets tid genom åren har ägnats åt just skärgårdstrafiken i relation till sociala frågor, som till exempel hälso- och sjukvård? Har ledamoten några reflektioner kring detta?

Tack, talman! ,

Tack ledamot Thörnroos för den frågan. Nu har jag inte varit i lagtinget särdeles många år, men mitt antagande är att detta är en fråga som berör relativt många personer i det åländska samhället.

Det andra är att vi under en lång tid har detaljstyrt skärgårdstrafiken på ett sätt som helt enkelt är orimligt. Vi ska agera för att ge möjligheter och svara på frågan om hur vi vill att skärgårdstrafiken ska se ut. Detaljerna bör någon annan syssla med.

Talman!

Det finns säkert ett korn av sanning i det som sagts, men jag vill passa på att ge ledamoten min syn på detta. Det är nämligen så att trafiken i skärgården är avgörande för allt liv, oavsett om det handlar om livet i en kasse eller om det är på land i ett hus. Så det spelar ingen roll; allting annat är egentligen sekundärt, när skolan är öppen, när affären är öppen och så vidare, för anpassas allt efter trafiken. Det är därför alla skärgårdsbor är så engagerade i dessa frågor.

Jag uppskattar också den ödmjukhet som ledamoten visar i dessa komplexa frågor. Men om man inte förstår att trafiken är den röda tråden, då förstår man inte förutsättningarna för att leva och bo i skärgården.

Tack, talman!

Jag instämmer helt i det som ledamot Thörnroos säger. Det är uppenbart att trafiken är avgörande för skärgården och för dem som bor där. Därför försöker vi nu hitta en långsiktig och försiktig lösning som sträcker sig över 15 år. Målet är att trygga hur trafiken ska se ut under en lång tid, istället för att vi ad hoc ska göra förändringar i listorna i november eller december för de som bor där.

Jag hoppas att detta kommer att bli den strukturella förändringen, oavsett vilken skärgårdstrafik vi beslutar att upphandla.

Talman!

Tack för anförandet ledamoten. Både jag och ledamoten sitter i den här gruppen som arbetar med barnstrategin, och det är tydligt att ledamoten har ett starkt engagemang i dessa frågor. Vi må vara från olika politiska verkligheter, men vi ser nog ändå på många sätt sakerna på liknande sätt. Det är viktigt att vi tar hand om de barn och unga som inte kan uttrycka sina behov, liksom de äldre som kanske också har svårt att göra det.

En sak som jag undrar över är varför denna regering har valt att inte gå vidare med fritidsverksamheten. Det finns ju pengar reserverade i budgeten för detta, och jag skulle gärna vilja höra ledamotens åsikt om det.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Det har varit väldigt intressant att sitta i den grupp där vi diskuterar dessa frågor. Fritidssedlar kan vara ett bra sätt att nå den här gruppen. Jag tycker att ÅL-IN konceptet som nu rullas ut också är ett bra sätt. Det finns både fördelar och nackdelar, och jag tror inte att jag hinner gå igenom dem på en minut. Men vi kan gärna diskutera det här mer ingående utanför.

Talman!

Det ena behöver inte utesluta det andra. I åtgärdsprogrammet fanns det tydliga spår som ÅL-IN. Det fanns tydliga spår som att ändra på ungdomslagen för att styra kommunerna. En del av detta handlade också om fritidssedeln.

Jag känner en stor oro för våra ungdomar. Vi har hört i replikskiftet med ministern tidigare att det finns högstadieskolor som har löst situationen. Jag är dock inte så säker på det. Det är just den gruppen av ungdomar som vi verkligen behöver se till att de håller kvar sina aktiviteter, så att de inte börjar med andra, mindre bra saker.

Tack, talman!

Ja, vi är helt överens, ledamoten Holmberg-Jansson och jag, i den här frågan. Det är oerhört viktigt att ungdomar, människor över 12-13 år, inte avslutar sina fritidsintressen. Tyvärr ser vi att ganska många åländska ungdomar gör just det när det blir elitsatsningar inom de flesta idrotter eller kulturinsatser.

Vi måste sträva efter att bevara mångfalden, så att alla kan leka idrott eller leka kultur på det sättet. Det är också viktigt att alla har möjligheter även om man har datorer, blommor eller något annat som de viktigaste i sitt liv.

Tack, talman!

Låt mig börja med helhetsbilden. Arbetsmarknaden är grunden för allt annat – vår välfärd, vår konkurrenskraft, vår trygghet. Vi behöver påminna oss om trygghet inte är ett hinder. Trygghet är själva förutsättningen för ett samhälle där människor vågar ta risker, byta jobb, starta företag och utveckla sina kompetenser. Det är den nordiska modellens styrka på arbetsmarknaden.

Därför gör det mig bekymrad när lagförslag i vår omvärld – som regering Orpos lättare uppsägningar – presenteras som ”flexibilitet”. För det är inte flexibilitet för dem som redan bär tyngst. Minskad anställningstrygghet får det inte att knyta sig i magen på en chef med 30 000 i månadslön, men det får det att knyta sig i magen hos alla de anställda som bär upp företaget med sin arbetskraft. Är du, bästa arbetstagare, utbytbar för att du är för gammal, för att du är kvinna och förväntas vara ledig med barn eller för att du är för kompetent och anses vara för dyr? Ja, det är sådant här som folk ute i mina led diskuterar och frågar om.

Forskningen visar tydligt att sådana förändringar och hot om förändringar leder till stress, tystnadskultur, ökade klyftor och en arbetsmarknad där de mest utsatta blir ännu mer utsatta. Det är raka motsatsen till det som gjort våra nordiska välfärdssamhällen starka.

Och vad betyder det här för Åland, talman? Jo, vi måste ställa de större frågorna. Hur bygger vi ett tryggt Åland? Hur minskar vi fattigdom? Hur ger vi framtidstro? Hur skapar vi en framtid för alla de arbetstagare som redan nu arbetar för att de själva ska ersättas av AI? Hur ska de känna trygghet? Vi behöver arbetsplatser på Åland, inte utlokalisera dem någon annanstans. En sådan tanke kanske verkar höja inkomsterna på kort sikt men på lång sikt funkar det inte i ett litet ö-samhälle. Vi är helt beroende av våra företag, vår arbetskraft och våra skattepengar. Hur säkerställer vi att arbetsplatserna fungerar, att människor hamnar rätt och kan utvecklas genom hela arbetslivet?

Talman! Vi är inte immuna för att vi råkar bo mitt i ett hav. Beslut runt oss påverkar oss och vi behöver våga tala om det. Vi behöver ha en vilja att se framåt, investera klokt och förstå att politiken faktiskt kan göra skillnad. Långsiktig lagstiftning, ett innovativt näringsliv och ett starkt, jämlikt offentligt – tillsammans är det grunden i ett litet samhälle som vårt.

Genom att samarbeta så vi skapar:
• gröna investeringar som ger framtidens jobb, alla kan inte bli akademiker eller ha ett eget företag,
• utbildning och omskolning som matchar bristyrken, också för dem som arbetar i en bransch med stora omställningar de kommande åren,
• arbetsplatser där trygghet och utveckling hör ihop, där medarbetare ses som resurser inte utbytbara varor,
• en arbetsmarknad där alla generationer ryms – från ungdomar till äldre.

För saken är enkel: om människor ska kunna jobba längre så måste de också få jobba längre och ges möjligheter till fortbildning i en ytterst föränderlig värld, om de vill det. Vi kan inte kräva ett arbetsliv till 70 och samtidigt stänga dörrar vid 50. Vi kan inte låtsas att kroppen håller samma takt efter årtionden av fysiskt arbete. Många vårdare, servicepersonal och andra med fysiska arbeten är slut redan långt innan pensionen. Den matematiken går inte ihop som ni ser. Vi behöver en hållbar arbetsmarknad.

Jag hade önskat en större debatt i lagtinget om allt detta, men här fastnar diskussioner ofta på mårdhundar och turlistor. Därför tog jag upp det ändå. Det är stora frågor, ja, de kan vara svåra att lösa, men vi måste också ge de stora frågorna tid för debatt här i Ålands lagting när vi pratar om budgeten.

Samtidigt, talman, ser vi en annan politisk rörelse växa, en som blickar bakåt och som vill att kvinnor ska stanna hemma längre, som ifrågasätter den subjektiva rätten till barnomsorg och som skyller på kostnader men egentligen bygger på en föråldrad syn på familjen. Vi vet exakt vad detta leder till: minskad ekonomisk frihet för kvinnor, lägre pensioner, svagare arbetskraftsdeltagande och ett samhälle som håller tillbaka halva sin potential. Det går hand i hand med förslag om billigare arbetskraft och sämre anställningsskydd. Det är samma logik och ideologi: mer makt åt dem som redan har mest.

Vi socialdemokrater – och alla som står i arbetarrörelsens tradition – vet att kvinnors frihet är en förutsättning för hela samhällets utveckling. Jämlik barnomsorg är inte lyx; det är nödvändig valfrihet som ska gälla alla. Det gäller också en bra och jämlik skola och äldreomsorg.

Välfärden är inte ett kostnadshål; den är motorn som får människor att arbeta, studera, starta företag och leva sina liv. Det har den nordiska modellen gång på gång bevisat.

Talman! Budgetdebatten här har stundvis fått mig att undra om vi hamnat på ett kommunstyrelsemöte. Låt mig också säga något om kollektivtrafiken på land. Nu ser jag att ledamoten Valve blir glad. Mariehamn, here we go!

När dubbel-8:an togs bort från kollektivtrafiken så föll påstigningarna från 270 000 till 60 000. Det är inte bara siffror. Det är berättelsen om förlorade möjligheter: mer bilberoende, sämre luft, dyrare vardag och mindre rörlighet för ungdomar, äldre och personer med funktionsnedsättning. Fler personer blev fast hemma. Det blev mindre liv i centrum. Allt detta utan ordentliga konsekvensbedömningar, det handlade bara om pengar.

En fungerande kollektivtrafik är en av de mest kostnadseffektiva investeringar vi kan göra – för miljön, för plånboken, för tillgängligheten och för näringslivet. Det handlar inte om fullstora bussar; det handlar om system som människor faktiskt kan använda: tydliga turlistor, rimliga rutter, hållplatser med tak och bänkar och fordon som fungerar för alla att ta sig på och av och det har vi inte idag. När upphandlingen nu snart görs om måste det göras på riktigt, inte som ”business as usual”. Jag har stora förhoppningar att vi kan göra något bra i framtiden.

Talman! Låt mig avsluta där jag började. Årets budget visar att välfärd är en investering, inte en förlust. Den visar att vi kan se både utmaningar och möjligheter – utan att tappa bort människan i mitten. Man måste våga ta beslut, även om de är svåra.

I en tid, bästa lagting, när så mycket handlar om att skapa oro är det viktigt att någon påminner om att samhällen inte blir starka och resilienta av att skrämma människor. Vi blir starka genom tillit, hur vi behandlar varandra längs vägen och när vi ser till att alla har en hand att hålla i när det blir läskigt.

Talman! Att skrämma människor det är de odemokratiska rörelsernas bästa försvar för att nå en nedmontering av det samhället vi är vana med att bo i här i Norden. I oroliga tider glömmer man ofta bort medmänskligheten och den där utsträckta handen, Det talas om hot, verkliga eller imaginära fiender, och de enda som gynnas av detta är de verkliga fienderna till demokratin, jämställdheten och allas lika värde. Tack!

Tack, talman!

Jag gillar särskilt den delen som jag tolkar som ett stöd för min motion Jobbspår Åland. Där nämns att för vuxna kan det handla om möjligheten att byta yrkesbana utan att behöva börja om från början. För unga handlar det om möjligheten till jobb.

Jag instämmer helt med det som ledamoten säger, vi har kommande perioder nu där många kommer att behöva omskola sig t.ex. på grund av att AI tar över och effektiviserar vissa jobb. Det är viktigt att man kan vara attraktiv på arbetsmarknaden och inte hamna i en situation där man sitter hemma.

Tack, talman!

Tack ledamoten Holmberg-Jansson. Det är precis sådana här frågor jag skulle vilja diskutera här i lagtinget. Vi måste ha en plan. Vi vet att detta sker på många arbetsplatser, och vi är medvetna om att det finns lagstiftning i riket som kommer att göra det ännu svårare för arbetstagare. Det skulle faktiskt vara hedervärt och värdefullt om vi kunde ha en mer övergripande diskussion om hur vi ska hantera arbetsmarknaden. Vi behöver se till att människor har en trygg försörjning och en framtidstro kvar.

Talman!

Under förra mandatperioden lyfte jag ofta begreppen silverekonomi och ålderism. Vi måste bli bättre på att inte åldersdiskriminera våra äldre, utan istället se potentialen i deras kunskap och hitta sätt att engagera dem i vårt samhälle.

Jag tycker att om man läser på om vad silverekonomi är, men också vad åldersdiskriminering innebär, så har vi nog en hemläxa att göra här i salen. Jag är därför glad att ledamoten tog upp just dessa frågor.

I mitt anförande nämnde jag varför folk förväntas arbeta till 70 år när dörren stängs vid 50. Tyvärr finns det forskning som stöder detta. Om du blir utbytt mot någon yngre och billigare arbetskraft vid 50 års ålder, får du mycket svårt att hitta ett jobb som kan försörja dig under de sista åren av ditt yrkesverksamma liv.

Jag är glad att åtminstone ledamoten Holmberg-Jansson vill diskutera dessa frågor vidare och kanske även ta ett större perspektiv på hur vi ska få vårt samhälle att rulla.

Tack, fru talman!

Jag tycker att ledamoten Eckerman lyfter viktiga frågor om en hållbar arbetsmarknad i en föränderlig tid. Jag tog replik för att ge ledamoten en chans att reflektera över detta i förhållande till det budgetförslag som nu ligger på bordet.

Är det något specifikt i budgetförslaget som stärker de aspekter som ledamoten pratar om? Eller finns det något som hon anser saknas i budgetförslaget, som vi borde arbeta för att få in? Ledamoten har haft möjlighet att lyfta dessa frågor i regeringssamarbetet, så lite reflektioner kopplade till budgeten.

Det har varit en del kritik mot till exempel Axyards och jag tycker att det är en ganska fin och konkret satsning där offentlig sektor och näringsliv kan samarbeta för att få arbetet att rulla på. Det är ett bra och konkret förslag i sammanhanget.

Sedan finns det många saker som jag också lyfter i mitt anförande, som vi tyvärr inte kan påverka, eftersom de kommer från riket. Jag vill att vi ska kunna diskutera sådana här frågor tillsammans här i lagtinget. Hur ska vi agera? Vi har ju ändå en viss lagstiftningsbehörighet och ett utrymme att göra saker bättre, än om det kommer något riktigt illa från ett annat håll.

Vi behöver inte alltid följa alla dumma förslag som finns. Jag tycker att vi är både klokare och mer medmänskliga här, särskilt som ett litet samhälle. Så jag vill bara lyfta det i debatten.

Fru talman!

Jag anser att frågan om en hållbar arbetsmarknad, karriärförändringar och livslångt lärande är mycket viktiga i vår tid. Därför var jag nyfiken på det som ledamoten Eckerman berör i sitt anförande. Finns det något i det här budgetförslaget som arbetar i den riktningen, för att stärka vårt arbete med dessa frågor? Eller är det något som ledamoten sakna!

Hållbart Initiativ har tidigare lyft frågan om omställningsstöd till exempel för personer som vill byta karriär. Detta är också kopplat till verksamheter som tappar relevans, eller nya verksamheter som tillkommer och kräver insatser för att människor ska kunna byta karriär. Kan ledamoten utveckla sitt resonemang kring en hållbar arbetsmarknad? Det är en viktig fråga, men vi diskuterar också en budget. Vad vill ledamoten ha mera av?

Det är svårt att få in ett resonemang på en minut, ledamoten Röblom.

Men som jag nämnde i mitt anförande, så har vi diskuterat mårdhundar mera än vad vi har diskuterat arbetsmarknadspolitik. Jag vill därför lyfta fram att det finns skillnader. Det finns också människor som kanske ser arbetsmarknaden som en viktigare fråga än just mårdhundar.

Tack, talman!

Ledamoten sa att vi inte blir resilienta av att skrämma människor, och det kan jag absolut hålla med om. Rädda människor går med på i stort sett vad som helst. Vi har sett flera exempel på detta i vår närtid.

Till exempel gick vi med i NATO utan någon egentlig debatt, knappt ens en diskussion och definitivt ingen folkomröstning. Pandemin var också ett annat exempel. Under den tiden fanns det stora inskränkningar i individens frihet, och människor angav varandra för att de trodde att någon hade brutit mot restriktionerna. Det var såklart rädsla som fick människor att reagerade på det sättet.

Jag kan absolut ha sympati för den känslan. Jag skulle kanske inte gå så långt som ledamoten och säga att skrämma människor är ett hot mot demokratin, men jag förstår ändå hur hon tänker.

Tack, talman!

Tack ledamot Eckerman, för ett bra anförande. Jag har egentligen två frågor, men jag tänker ta dem separat.

Den första handlar om att få fler in i arbetslivet, vilket naturligtvis är en oerhört viktig fråga. Vilka konkreta lösningar eller möjligheter ser ledamoten att vi har just nu?

Det är också en av ledamoten Löthmans hjärtefrågor att få in människor på arbetsmarknaden som kanske annars inte skulle kunna vara där. Åland är ett ganska litet samhälle, och det är väldigt viktigt att de personer som får möjlighet att arbeta inom vissa riktade jobb också känner att de gör nytta och får en skälig lön för sitt arbete.

Detta är en alldeles för omfattande och svår fråga att besvara på en minut. Men jag kanske hinner skriva ett nytt anförande, så kan vi diskutera mer intressanta ämnen framöver i den här debatten.

Tack, talman!

Den andra frågan gäller kollektivtrafiken. Jag var med under den tid som ledamoten beskrev, när Mariehamn en gång i tiden hade en fungerande kollektivtrafik. Eftersom Eckerman sitter med i gruppen som arbetar med den här frågan, skulle jag gärna vilja höra lite mera om vilka möjligheter som finns.

Tack, talman!

Tack ledamoten Löthman. Vi kommer att ha ett uppföljande möte nästa vecka. Det är faktiskt på gång ett samarbete mellan tätortstrafiken i Mariehamn och Jomala, samt de närmaste bostadsområdena och även till Godby och så vidare.

Det största problemet har under hela tiden varit att just den här delen har varit väldigt underprioriterad ekonomiskt. Jag hoppas att vi i framtiden kan få till mer pengar till detta, så att det faktiskt sker en utveckling där det verkligen ger mest effekt, bang for the buck", som vi säger, för miljön.

Tack, talman!

Jag vill bara erinra ledamoten om att när Mariehamns stad "lämnade över" kollektivtrafiken i Mariehamn till landskapet, så blev man ju av med beslutanderätten, men man blev också av med kostnaden, eftersom det var landskapet som tog på sig den. Det är viktigt att komma ihåg.

När det gäller arbetslöshetssiffrorna är jag också orolig, särskilt för ungdomsarbetslösheten. Jag hade hoppats att det skulle finnas något nytt och kreativt i budgeten från landskapsregeringens sida, för situationen är inte bra som den är uppställd nu. Det blir knappast bättre när vintern närmar sig.

Det som ledamoten Thörnroos säger är alldeles riktigt, Mariehamn tappade helt sina påverkansmöjligheter. Det kan delvis bero på vilka som sitter i landskapsregeringen och fattar besluten. Antingen prioriterar man det ena eller det andra, men pengarna har alltid varit ett stort problem. Jag vet att många har försökt lyfta den här frågan även på kommunal nivå, med förslag om att vi ska kunna ha någon slags kommunal motsvarighet till en "mommotaxi" eller något som hjälper äldre personer att transportera sig. Det verkar dock vara väldigt svårt, och ekonomin är där som alltid ett hinder. Jag hoppas att vi kan tänka mer långsiktigt i framtiden och frigöra medel för att utveckla detta på ett annat sätt.

När det gäller ungdomsarbetslösheten är vi eniga.

Det är så befriande med ett ideologiskt anförande. Det är ju en klar vänster. Jag vill inte säga att jag menar något negativt, utan det är en vänstersväng som ledamoten står för, och det tycker jag är bra att man rakryggat kan göra.

Men jag tycker att det är onödigt att använda vissa ord. När hon i sitt anförande pratade om att den som är emot den subjektiva rätten till barnomsorg, den som vill förändra den är uppenbarligen är stockkonservativ eller har något annat större fel, enligt ledamoten. Dessutom påstod hon att vi som vill förändra den subjektiva rätten också vill ha billigare arbetskraft. Jag anser att det är att ta ut svängarna lite för långt.

Jag är för en förändring av den subjektiva rätten, men jag är inte för billigare arbetskraft. Vi har fackförbund och vi har avtal, och de ska följas.

Jag drog faktiskt paralleller mellan de här två sakerna, eftersom den ena blir den andras kompis, även om man kanske inte alls tycker samma sak.

Det var intressant att ledamoten Thörnroos tog upp fackförbunden, för regeringen Orpo har tänkt slopa avdraget för fackavgifter. Jag hade gärna tagit upp det i mitt anförande, men det hade blivit alldeles för långt. Det är bra att vi är eniga även på den fronten.

Tack för det, herr talman!

Om det finns kämpar här i lagtinget för skärgårdstrafik, så får man räkna ledamoten Eckerman till en av de som kämpar för kollektivtrafiken och hon lyfter upp frågan i alla tänkbara sammanhang. Det är bra. Vi behöver verkligen utveckla kollektivtrafiken i takt med att tätorten växer, så att fler kan använda sig av buss.

Vi måste se till att trafiken motsvarar behoven, och det är något vi hela tiden måste följa upp. Jag hoppas att den tätortsgrupp som nu arbetar med Jomala, Mariehamn och landskapet kommer fram till goda resultat, både när det gäller kollektivtrafik och andra strukturella trafiklösningar.

Tack för det, talman!

Tack, minister Gunell för kommentaren. Det finns en utredning från 2014 som beskriver hur situationen såg ut då. Den visar att folk flyttar till städerna och närmare tätorter, och det är långa bilköer. Om man läser den utredningen ser man att det ser ut på samma sätt idag, och kanske till och med värre, med ännu fler fordon på vägarna. Det har blivit svårare att ta sig fram kollektivt inom tätorten.

Jag vill lyfta fram den här frågan, även om det kanske inte är de som hörs mest eller skriver flest insändare som berörs. Det är väldigt många som påverkas av detta. Det här är en superviktig fråga, och jag tänker fortsätta ta upp den i alla möjliga sammanhang där jag kan.

Det är viktigt att tätortsgruppen också träffas och diskuterar dessa frågor. Vi har ju ganska trångt i Mariehamn och på vägarna runt staden. När trafiktrycket blir stort ser vi behovet av smidigare lösningar för framtiden, så att man kan ta sig till och från olika delar av Åland utan att alltid behöva passera rondellerna.

Vi försöker också utveckla kollektivtrafiken med både små och stora steg. Vi ska se över möjligheterna att förbättra trafiken på helgerna i tätorten, men vi kommer även att testa on-demand trafik, för att se om det är ett koncept vi kan utveckla. Detta kommer att starta som ett pilotprojekt på norra Åland år 2026.

Jag gläder mig åt att det är minister Gunell som nu sitter vid rodret för den här gruppen, och jag är också glad över att jag fått möjlighet att delta själv. Jag önskar att det skulle ha hänt lite mer sedan 2014, när det konstaterades att vi står inför ett fullbordat faktum.

Oavsett om man kanske tycker att det här är en liten fråga, så handlar det om tillgänglighet. Det berör barns och ungas fritidsaktiviteter, och det handlar om huruvida äldre ska behöva sitta ensamma hemma utan möjlighet att ta sig någonstans. Det påverkar också näringslivet. Om folk inte kan ta sig till affärer så är det väldigt dåligt. Så detta är inte bara en fråga för några få, utan det har också att göra med hela Ålands attraktionskraft och tillväxt.

Talman!

Jag tänker försöka vara lite positiv. Jag har lämnat in några budgetmotioner.

Inledningsvis vill jag säga att det finns glimtar av bra saker i den här budgeten. Från moderat håll har vi tidigare i debatten konstaterat att en del av våra tidigare tankar och motioner som vi har lyft i lagtinget återspeglas i årets budget och det ser vi som positivt.

Det finns förstås saker i budgeten jag inte delar, men de har jag redan lyft i replikskiften, så jag lämnar dessa.

Låt oss i stället börja med att glädjas åt att en av våra motioner som redan fått gehör, motionen om självstyrelseklenoden Åland 1, som nästa år firar 40 år för övrigt.

Den här bilen är en del av vår historia, ett minne av ett Åland som vågade satsa, bygga och skapa något eget. Att Åland 1 får stanna kvar på Åland är en liten men ack så viktig markering av stolthet över vårt samhälle och vår utveckling. Tack till lantrådet för en bra start på budgetdebatten. Jag hoppas och tror att finans- och näringsutskottet kan se över formerna för hur en donation eller deposition kunde se ut.

Jag har också i en motion lyft frågan om landskapets fastigheter. Jag tycker det är bra att finansministern har meddelat i debatten att regeringen tillsammans med Fastighetsverket som bäst ser över detta och avser återkomma till lagtinget. Det finns byggnader som kostar pengar i underhåll, att sälja fastigheter som inte fyller en funktion kan det skapa ny tillväxt, till exempel i Godby- eller Kastelholmsområdet, nära en av Finlands finaste golfbanor, där finns det mycket som företagare och entreprenörer kan göra.

Två motioner har redan positiva resultat. Det kan ibland vara bra, ledamot Lindén, att arbeta i oppositionen och det är bra när arbetet i opposition leder till små konkreta förbättringar.

Talman! För mig har det alltid varit viktigt att få komma med konstruktiva idéer, tankar och input i mitt politiska arbete. Min ambition i den här salen är att hjälpa landskapsregeringen så långt det går för Ålands bästa.

Tidigare i debatten fick vi i moderaterna lite kritik från näringsministern kring våra budgetmotioner. Vi väntar med spänning på tillväxtmeddelandet, det har vi gjort ett tag nu.

Men före detta, låt mig vara ärlig. Vi har verkligen suttit och tänkt, vänt och vridit, diskuterat och försökt hitta lösningar inom ramen för nuvarande budgetramar och de verktyg vi kan använda oss av. Det är sannerligen inte lätt och detta är kanske en negativ eller en bra sak med rambudgeten. Vi sade vid fjolårets budgetdebatt att det är bra om vi tillsammans utvärderar rambudgeten och processen. Det är kanske dags för det snart.

Men vi har faktiskt lagt fram en del motioner som vi tror att kan bidra till åländsk tillväxt på sikt. En av mina motioner handlar om att försöka stärka den åländska tillväxten genom t.ex. en landskapsborgen för företagsförvärv.

Talman! Den här frågan är känslomässig för mig. Jag är själv företagare, jag känner många företagare. Efter att ha pratat med flera mäklare och andra företagare kan man se ett tydligt mönster. Flera åländska företag står inför generationsskiften, men allt fler verksamheter blir stående utan nya ägare.

Just nu finns ett 20-30-tal turism,- service- och jordbruksföretag till salu runt om på Åland. Det här oroar mig, för bakom varje försäljningsskylt finns det arbetstillfällen och tillväxt. Kunskap och framtidstro riskerar att gå förlorade, men även förlorad tillväxt.

Ett problem är att det finns personer som vill ta även men som kanske saknar säkerhet och kapital. Vi har hört här i debatten tidigare om borgensmöjligheter. Det finns personer som vill ta över, men de saknar kapital och säkerhet. Detta är ett problem.

Kanske kunde en riktad landskapsborgen eller något annat bli ett konkret verktyg som gör generationsskiften möjliga och objekt som är till salu blir sålda. Vi hjälper dessa att leva vidare och skapar nya arbetstillfällen på Åland. Det stavas tillväxt.

Talman! En annan viktig fråga för både näringslivet och ålänningarna är färjetrafiken västerut till Sverige. En turistföretagare sade nyligen till mig:
“Anders, det står inte ett ord om kortrutten eller trafiken till Sverige i landskapets budget på 250 sidor. Hur är det möjligt?” Ja, vad svara man på det?

Trafiken till Sverige är mycket viktig vårt näringsliv, för turismen och för framtidens tillväxt. Vi behöver långsiktiga lösningar som säkrar förbindelser året runt, till rimliga priser, för både privatpersoner och företag. Bra kommunikationer är viktiga.

Vi har kunnat höra från rederier att efterfrågan är så stor under sommaren att de inte mäktar med trycket. Då tycker man ju att marknaden kunde lösa detta. Därför är det glädjande att entreprenörer och rederier nu tittar på en återetablering av linjen Mariehamn–Kapellskär. Det är något vi borde stötta, för det här kan ge en välbehövlig skjuts för många företagare och bidra till ny framtidstro. Kanske någon köper en stugby eller ett hotell och samtidigt flyttar till Åland, då får vi inflyttning och tillväxt.

Talman! Vi måste våga tänka lite nytt, utanför boxen, våga investera och utveckla, men också ta hand om det vi redan har byggt. Det är så vi får hjulen att snurra igen.

Tiderna är tuffa och utmaningarna är stora, men jag hoppas och tror att landskapsregeringen ser våra moderata motioner som de är tänkta, inte som kritik, utan som idéer och verktyg för att vi tillsammans ska bygga ett starkare Åland långsiktigt. Tack!

Tack, herr talman!

Jag har sympati för det resonemang som ledamoten Holmberg för kring kortrutten Mariehamn-Kapellskär. Det som dock har nämnts i olika sammanhang där frågan har diskuterats är just detta: Vilken roll ska samhället ha i en specifik rutt, när det redan finns trafik mellan Sverige och Åland samt mellan Åland och Finland?

Hur ställer sig ledamoten till den frågeställningen? Alltså, att man ger sig in ganska handgripligen i något som annars marknaden ska sköta.

Jag har också märkt, och läst i motionen som ledamoten har lämnat in, att det nu finns mer konkreta tankar kring hur samhället skulle kunna bidra till att återupprätta denna trafik. Jag skulle gärna vilja höra en fortsättning på det resonemanget. Hur tänker sig Holmberg att detta skulle kunna göras från landskapsregeringens sida?

Talman!

I min politiska roll som statspolitiker har vi aktivt arbetat i Mariehamn genom att prata med rederierna. Vi har diskuterat och haft möten med hamnbolaget och de olika rederierna. Men från landskapets sida har det inte hänt mycket under de här tre åren. Det är nu tre år sedan kortrutten försvann.

Det är bra att ledamoten har läst min motion och noterat det. Faktiskt tycker jag att vi behöver lägga pengar på det här, för det händer ju ingenting. Då är det dags att vi kanske kan gå in med stöd till eventuella nya aktörer som är intresserade av den här linjen. Om man tittar på den här linjen så är den möjlig att elektrifiera, vilket gör att man kan räkna till godo de här utsläppsrätterna. Det bör finnas aktörer där ute som är intresserade av den här linjen. Nu sitter det rederier och kanske räknar på det här. Jag anser att det är dags att vi bör gå in och stötta de entreprenörerna.

Tack, talman!

Tack för ett mycket bra och sakligt anförande. Det är troligtvis därför det är ganska få repliker, eftersom det var så pass sakligt och bra.

När det gäller generationsväxling, det har varit en utmaning på Åland under en längre tid, och jag tycker att det är bra att Moderaterna lyfter upp frågan i sina motioner.

Vi ska försöka ta ett grepp om detta i tillväxtmeddelandet, att förklara den utveckling som har skett samt de nya krav som finansinspektionen har ställt. Dessa faktorer har gjort det mycket svårare att få kapital från banker.

Det är också intressant att med landskapsborgen. När man diskuterar med bankerna prioriterar de inte garantier på samma sätt som de gjorde tidigare. Nu fokuserar de mycket mer på kassaflöde och återbetalningsmöjligheter.

Talman!

Tack minister Josefsson. Det stämmer. Det finns också de som, precis som ministern säger, tittar på kassaflödet.

Jag tror att under pandemin startade man en aktionsgrupp. Efter att ha pratat med mäklarna har jag förstått att det finns andra problem här också. Vi hörde i det tidigare replikskiftet med Liz Mattsson hur även jordbruket brottas med dessa utmaningar.

Ett tips till landskapsregeringen är att sätta sig ner med bankerna och mäklarna för att se på detta. Den spiralen som växer därute, med fler och fler objekt som blir till salu, som är företag, den växer. Vi måste stoppa den spiralen, för det är inte bra om den fortsätter snurra.

Jag kan informera om att vi har en kontinuerlig dialog med olika aktörer, bland annat med bankerna. Mycket av arbete syns inte. Till exempel har vi fört direkta diskussioner med bankerna om det skulle vara intressant att utlysa landskapsborgens stöd för jordbruket. Det senaste tillfället var 2022, men då fanns det inget intresse. Vi konstaterade att det inte skulle ha hjälpt situationen, vilket vi också diskuterade för bara några månader sedan.

Vi försöker hitta verktyg i en väldigt byråkratisk värld när det gäller kapitalmarknaden. Det som är intressant är att Finland sticker ut lite här. Finansinspektionen har väldigt hårda krav, och det finns, såvitt jag vet, möjligheter till förenklingar. Tyvärr ligger inte detta inom vår behörighet, men vi hoppas att den finska regeringen arbetar för det också.

Tack, talman!

Jag tror att det är bra att man tittar på detta. Vi ser fram emot det tillväxtmeddelande som kommer. Vi har haft flera goda diskussioner. Jag har lyssnat på flera anföranden tidigare, jag särskilt tog fasta på ledamot Asumaas anförande och Liz Mattssons.

Det finns en ganska bred förståelse för dessa problem, och jag upplever att det finns en majoritet i den här salen som delar den insikten. Därför är det bra att vi arbetar tillsammans i dessa frågor, även om vi sitter i opposition medan ni sitter i regeringen.

Det är just den känslan jag har i min roll här i lagtinget: vi kan inte bara säga nej, utan vi måste hitta lösningar på problemen för att kunna gå framåt. Jag tror därför att den här budgetdebatten, med flera anföranden kvar, kommer att bli mycket givande. Jag ser fram emot det.

Talman!

Det blir många och långa dagar i samhällets tjänst och precis som många andra sagt redan så har mycket redan sagts, men eftersom jag har några motioner som visserligen nämnts av andra till stora delar så vill jag ändå passa på och lyfta några av dem i mitt anförande. Jag kommer inte att prata om skärgårdstrafiken.

När det gäller hela budgetarbetet så är det fortfarande inte så enkelt att anpassa sig till ett nytt system. Vi är flera som känner att det inte är lika enkelt att ha visioner och fundera på nya idéer då du bakbinds av att momenten och idéerna ska finansieras på momentnivå. Det hämmar faktiskt till viss del den drivkraft som är grunden för ett entreprenörssamhälle.

Nå, det är en process som man får växa in i, och det är bara att ta tjuren vid hornet och göra sitt bästa. För vill man kunna visa sin vision eller sina tankar så måste de komma i uttryck på något sätt. Nog om det.

Jag har två motioner som även presenterades i vårt gruppanförande igår. Den ena handlar om att titta på hur man genom bilpooler eller leasing kan hålla nere investeringskostnaderna för landskapets fordon och kanske genom detta även vara mer flexibel och snabbare få till en förnyelse av vår fordonspark. Vi pratar om omställningsarbete, och miljövänliga fordon är en del av detta enligt mig.

När det gäller min motion nr 34, så har jag under debatten fått reda på att ÅHS visst kan använda sig av leasingmodeller numera, de skrivs först in under investeringar och förs sedan över till driften. Det är bra om det nu äntligen nu fungerar i praktiken, men då måste jag säga att det inte går att utläsa ur budgeten, eller jag har inte kunnat utläsa det i alla fall.

För hur ska oppositionen, eller ens lagtinget, kunna göra sitt jobb om man inte ser tydligt vad som är en investering, vad som är leasing och vad som belastar driften? Det blir svårt att följa upp, svårt att jämföra år från år och svårt att förstå kostnadsbilden. Det jag efterlyser är inte mer byråkrati, utan bättre tydlighet. Om leasing används, då behöver det framgå i budgettexten eller momentmotiveringarna så att vi i lagtinget kan se utvecklingen och förstå helheten för idag går det inte att förstå.

Talman! ÅHS står inför stora förändringar och förändring gör ont ibland. När jag hör regeringen och styrelsen säga att man gör det som anses nödvändigt, då blir jag lite förvånad. ÅHS har ett starkt mandat i förhållande till landskapsregeringen. Igår fick vi höra att regeringen och styrelsen gör de man anser behöver göras i rådande läge. Det är lite förvånande med tanke på det starka mandat som ÅHS har gentemot landskapsregeringen.

Redan när ÅHS-lagstiftningen reformerades 1993 var avsikten glasklar i förarbetena, man skrev att landskapsstyrelsen har varit för operativt engagerad och att det skadade verksamheten. ÅHS fick en egen styrelse just för att leda verksamheten självständigt. Det var en medveten konstruktion för att undvika politisk detaljstyrning från landskapsregeringen. Den principen gäller ännu i dag. Därför hade jag ganska starka invändningar kring motionen från Obunden Samling.

Är det en upprepning av den historien nu, med tanke på uttalandet från igår? ÅHS styrelse är en självständig styrelse med eget operativt ansvar enligt lag.

Talman! I några av mina andra motioner försöker jag se på näringslivets behov och ha lite visioner. Jag gissar att jag inte är ensam om att bli kontaktad av företagare som är super frustrerade över skattegränsen och dess effekter för deras företag. Där vill jag säga att rörelsen som vill avskaffa vårt skatteundantag växer och detta är något vi alla måste ta på största allvar. Jag vet att regeringen jobbar med frågan men de företagare jag pratar med så tycker att de går för långsamt och att den arbetsbörda och de kostnader som de får bära är för stora och de måste vi respektera och jobba för att underlätta så mycket vi bara kan.

Jag har ingen lösning tyvärr, men de finns andra hinder som vi bör minimera. Jag vet att man jobbar med en medborgarportal och till vissa delar fick vi svar på vad den ska göra under budgetdebattens första dag. Min vision går ut på tanken att du loggar in på en plattform som jag gett arbetsnamnet Ett Åland där det ska vara enkelt att se vad som krävs när du ska starta något på Åland. Genom att logga in där så kan du göra din anmälan för t.ex. bygglov till kommunen, göra dina ansökningar till ÅMHM, till landskapsregeringen och det ska göras så enkelt och tydligt utan en massa dubbelarbete.

Jag nämner också näringsrätten. Den är ett viktigt språkskydd, det står jag bakom. Men om det är lätt att få tillfälligt näringstillstånd, då behöver vi se över om vi verkligen gör rätt saker på rätt sätt. Det handlar inte om att avskaffa, utan att modernisera. I alla fall tycker jag det just nu.

Talman! Tanken med motionen är att ta bort så mycket hinder vi kan och förenkla för våra företagare. De behöver det nu mer än någonsin. Ett tips till regeringen: Klarar ni av att få skattegränsen osynlig, då lär ni få många nöjda företagare på Åland på er sida.

En annan av mina motioner har jag döpt till Jobbspår Åland, vi har nämligen ett växande hinder för tillväxt på Åland. Många företag saknar personal med specialkunskap. Åland är inte unikt kring detta men vi har fördelen att vi är ett litet område och vi har dessutom lagstiftningsbehörighet kring flera av de områden som kunde beröras. Jag skulle vara intresserad av att höra hur man jobbar kring lärlingsplatser i denna regering och även hur man jobbar med att göra korta utbildningsspår kring bristyrken där det går.

Som medlem i Nordiska rådet och som tidigare nordisk samarbetsminister så har jag haft förmånen att få ta del av forskning och presentationer kring olika projekt i Norden. Flera gånger har jag känt, men alltså varför gör vi inte det här på Åland? Besöket vid Nordic Innovation var en sådan ögonöppnare. Nordic Innovation verkar under Nordiska ministerrådet och arbetar med att skapa nordiska testbäddar, standarder och pilotmiljöer. Varför skulle inte Åland ha förutsättningar att bli en av deras mest intressanta regionala samarbetspartner? Nordic Innovation driver t.ex. redan nordiska program inom framtidens mobilitet. Åland skulle kunna erbjuda en komplett testzon, från digital infrastruktur till trafikmiljö och inte att förglömma egen lagstiftningsbehörighet och möjlighet till regelförenklingar, något som ibland saknas i dagens nordiska innovationslandskap. Jag ser testmiljöer för självkörande bilar kanske? NordForsk kan kanske vara en annan partner, De finansierar forskning, pilotprojekt och nordiska kunskapsmiljöer. Kanske Åland kunde vara en testzon för tillämpad forskning inom t.ex. hälsa och digitalisering.

Till sist den motion som ligger mig varmast kring hjärtat, det är kvinnors hälsa genom livet. Här talar vi bland annat om den största yrkesgruppen på hela Åland, kvinnor över 50 år och en livsfas som påverkar både vården, sjukfrånvaron och produktiviteten. När kvinnor förlorar fem till tio procent av sin arbetsförmåga kostar det faktiskt Åland miljonbelopp. När vi sen ser att man inte tar deras problem på det allvar som man borde, ibland bara för att de är just kvinnor, så kostar det ännu mer. Vi har alltså mycket att vinna på att öka kunskapen, höja kompetensen och ge både vården och arbetsplatserna bättre verktyg. För tyvärr är det ofta en stor okunskap som råder. Jag hävdar inte att vi ska uppfinna hjulen själva men detta är ett av områdena där vi inte kan se satsningar och där kunskapen är begränsad. Det är dumt!

Jag föreslår kallt i min motion ett projekt likt de som tar slut nästa vår kring barn och ungas hälsa och välmående, ett lite längre tvåårigt projekt. Och alla de här i salen som säger varför ska vi fokusera på oss kvinnor, är det inte lika stora utmaningar för männen i samhället? Då säger jag nope! Forskningen visar något annat och kostnaderna för samhället visar något annat. Detta är en nödvändig satsning som vi behöver göra. Det saknas inte kunskap om män, den medicinska forskningen har i 100 år utgått från mannen som norm. Det är kvinnors hälsa som är underforskat, inte männens. Tack, talman!

Talman!

Det sista först: Jag stöder de tankarna. Jag tror att det kan vara svårt att påföra ÅHS nya uppdrag precis i detta ögonblick. Men det är också något som Liberalerna tydligt har tagit upp i sitt valprogram. Det är ett område som definitivt behöver utvecklas. Precis som ledamoten nämner finns det både ett mänskligt onödigt lidande och pengar att hämta.

Jag vill dock diskutera det som ledamoten inledde med, nämligen ramarna och möjligheten till visioner. Jag anser att man också behöver vända på den kakan. Ser man till teorier kring arbetsledning och liknande, så är det så att ekonomiska ramar, tydliga ramverk och effektiviseringskrav faktiskt kan stärka kreativiteten. Det låter aldrig roligt för den som drabbas av ett inbesparingskrav, men så ser verkligheten ut. Fria ekonomiska tyglar leder ofta till att man lägger till saker och kanske inte förändrar arbetssätt på djupet.

Så, kreativitet kommer av (… taltiden slut).

Talman!

Så säger någon som satt i opposition innan ramarna kom på plats. Jag avundsjukt läst de motioner som kunde läggas då, där man hade friheten att uttrycka sig utan att behöva leta efter moment att styra till.

Jag förstår vad ministern försöker säga, men för oss som har arbetat med detta blir det lite mer tungjobbat, om vi säger så.

Talman!

För Liberalerna var det en heder att inte utöka kostnaderna under förra mandatperioden. Vi lade också skuggbudgetar och vi minskade varje budgetår på den förra landskapsregeringens budgetslitage. Så det där håller jag inte riktigt med om. Jag tror att ramar är helt nödvändiga, och de är viktiga för en balanserad debatt härinne, så att man inte kan föreslå vilka kostnader som helst. Jag anser att det också är nödvändigt för organisationerna.

Tittar vi på till exempel svenska staten, så har man alltid ett effektiviseringskrav på ungefär 1 %. Det är ganska nära det vi har här, och här uppfattas det som att det är jättehårda sparkrav. Jag tror att vi behöver vända den här traditionen på Åland inom hela den offentliga sektorn, där man istället arbetar mer med att hitta nya arbetssätt och tar bort sådant som inte längre är nödvändigt.

Moderaterna föreslår nu en lag om hundskatt. Det tycker jag är ett bra förslag att ta bort. Det är väl en onödig byråkrati att i 16 fullmäktige varje år ta upp frågan om hundskatt.

Talman!

Det jag försökte säga i inledningen av mitt anförande är att vi har ett nytt sätt att arbeta, och vi lär oss vartefter. Det gäller att ta tjuren vid hornen och genomföra det. Nästa budget kommer att bli lite enklare, men det är en del av lärprocessen.

Under det första året hade vi inte så mycket erfarenhet. Ingen visste egentligen särskilt mycket. Nu har vi lärt oss en del, och nästa år kommer vi att veta ännu mer.

Tack, talman!

Jag har en kort kommentar gällande det nya systemet att arbeta i lagtinget. Det kommer att behöva utvärderas och diskuteras, och där vill jag lyfta det som jag har lyft tidigare. Sverige har någonting som heter Riksdagens utredningstjänst. När höga krav ställs på lagtingsledamöter i opposition, borde vi också fundera kring om vi behöver mera resurser till lagtinget för att kunna komma med motioner som passar med det nya arbetssättet?

Det andra som jag vill nämna gäller ÅHS styrelse, på tal om arbetssätt. Man har ju pratat om en professionalisering av styrelsen. I min värld så består en professionell styrelse av folk som vet hur man leder en komplex organisation. Det är inte bara att man plockar sakkunskap från ett träd utan det är även organisationsledning.

Talman!

När det gäller den första kommentaren om utredningstjänst, ja det kanske kan bli nödvändigt. Det blir ju väldigt svårt. Jag vet att vår kollega Mogens Lindén ofta säger att man har inte den där svängdörren till landskapsregeringen där man kan få hjälp av alla tjänstemän. Och så är det, de hjälper, men det finns en viss gräns för vad de kan bistå med. Mycket av arbetet måste vi själva ta oss an och sätta oss in i.

När det kommer till en professionell styrelse, ja så kan det vara. Men det jag försökte lyfta fram i mitt anförande är att det finns väldigt tydliga skrivningar i förarbetena kring ÅHS-lagen. Jag tycker mig ibland se att man vill glömma bort det och ta ett för stort operativt ansvar.

Tack, talman!

Jag håller helt med om det som ledamoten framförde igår. Att ha ministerstyre över ÅHS fungerar inte och det kommer aldrig att fungera. Besluten ska också gå till lagtinget, och det kan inte göras på det sättet.

Om man ska diskutera linjevalet mellan en politisk styrelse, som jag vet att ledamoten förespråkar, och en professionell styrelse, så då måste man bestämma en tydlig väg framåt. Om man väljer att gå in för en professionell styrelse för ÅHS, då måste tyngdpunkten ligga på att det finns kunskap om hur man styr och leder en komplex organisation. Det kan handla om juridik, ekonomi och naturligtvis också medicinsk kunskap. Men det handlar inte om att plocka från en rabatt av olika sakkunniga. Att vara sakkunnig inom olika områden gör inte automatiskt någon till en bra ledare för en komplex organisation.

Talman!

Jag tycker att det är viktigt att vi ser på våra nordiska grannländer. De har politiska styrelser i Sverige, Finland, Norge och Danmark. Island har jag inte tittat på, men jag tror att de har ett annat system där. Men de måste ju ha gjort någon avvägning. Varför har de valt att ha politiska styrelser istället för professionella styrelser? Det måste finnas en anledning till detta.

Det som jag mest har ifrågasatt är till exempel när det gäller min motion kring leasing, för det är helt omöjligt att förstå hur det fungerar genom att bara läsa budgeten. Det kostnadsförs som en investering. I verkligheten påverkar det driften. I budgeten står det under investeringar att det ska inköpas en MR, men nej den ska leasas.

Tack så mycket, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson för ett mycket sympatiskt anförande.

Jag vill ge mitt stöd, likt minister Zetterman, till motionen angående kvinnors hälsa i klimakteriet. Det är något vi verkligen bör ta tag i för att återfå de satsade medlen i form av bättre hälsa och produktivitet.

Vi kan kanske dra nytta av de nationella rekommendationerna från Finland, som handlar om hur vården ska hantera dessa besvär. Det handlar både om att behandla och bemöta dem i primärvården, utan att kvinnor behöver besöka en gynekolog. Dessutom ökar man ersättning från FPA på 70 euro för gynekologbesök. Jag är lite osäker på om vi omfattas av detta, men jag hoppas verkligen att vi gör det.

Talman!

Jag tror att vi kan åka snålskjuts på det som görs i Finland, och det hoppas jag verkligen. Jag hoppas att vi kan dra nytta av de arbeten som pågår i Danmark, Norge och Sverige just nu kring detta ämne. Jag menar inte att vi ska uppfinna hjulet själva, men precis som när det gäller barn och ungas hälsa och välmående, har vi mycket kunskap. Det måste dock finnas någon som på något sätt sammanför allt detta.

Minister Zetterman sa att vi inte kan lägga ansvaret på ÅHS. Jag tror kanske inte att vi ska göra det, men vi kanske ska överväga en annan modell. Enligt den modell som användes med PAF-medel och ett projekt med en projektledare härifrån så kan vi samla folkhälsan, kommunerna och ÅHS kring dessa frågor och arbetsgivarna som också är en mycket viktig del av detta. Vi måste se till att arbetsgivare runtom på Åland förstår varför kvinnor (… taltiden slut).

Tack, talman!

Vi behöver hitta ett forum där vi kan diskutera den här frågan mer ingående, märker jag.

Jag skulle vilja återgå till konstruktionen av styrelsen. Ledamoten menar att det i vårt närområde inte förekommer några styrelser som inte är politiska. Men det beror lite på hur man ser på den politiska situationen.

Ser man på styrelserna på sjukhus i Stockholmsområdet, så är själva styrelsen inte politisk. Den består av sakkunniga, men de har däremot en politisk styrning från regionen. Så det handlar lite om hur man väljer att tolka det.

Som ledamot i ÅHS skulle jag vilja säga att jag inte upplever att regeringen lägger sig i vårt arbete på detaljnivå. Om de skulle göra det, så skulle vi nog reagera kraftigt. Vi har en egen integritet.

Jag tror nästan att jag skulle vilja avstå från denna kommentar, för att inte säga något inte elakt.

Jag tror ärligt talat att man lite grann har glömt bort en del av det som står i förarbetena till ÅHS-lagen. Nu håller man på att se över ÅHS-lagen igen, och jag anser att det är väldigt viktigt att man uppdaterar sig kring detta.

Det här var ett problem i landskapsstyrelsen, där man gick in för operativt i ÅHS verksamheter och man såg det som ett stort problem. Det blev tydligt nedskrivet i dokumenten. Om man läser de olika paragraferna - som jag tyvärr inte kan specificera just nu - tillsammans med förarbetena, så förstår man tanken bakom det. Landskapsregeringen ska inte blanda sig i.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg-Jansson för ett mycket konstruktivt och framåtsyftande anförande på många sätt. Det var många av de tänkvärda ord som sades.

Några kommentarer kring att bilpooler efterlyses inom landskapets verksamheter. Jag vill minnas att ledamoten kanske var ordförande när vi införde detta på ÅHS och vi testade bilpooler. Jag kan säga att det slog mycket väl ut. Det var på det hela taget en besparing för landskapet att använda sig av systemet med bilpool. Det togs emot mycket bra.

När det gäller leasing och ÅHS kan jag också nämna att det är något som används idag. Jag tror att ledamoten känner till att det har införskaffats CT- röntgen genom leasingavtal, och så vidare. Jag kan hålla med om att det finns ett behov av tydlighet när det gäller budgetboken, att följa med det här.

Talman!

Bilpoolen på ÅHS, ja jag tror att jag satt i styrelsen när den infördes. Jag är inte ute efter att göra saker och ting krångligare, utan jag vill titta på hur vi kan göra saker lite smartare och kostnadseffektivare. För vi vill alla att våra pengar ska satsas på det som vi verkligen behöver. Om vi kan göra det på ett sådant sätt, så är det ju jättebra.

Man kan säga att vi kanske var lite av en testmiljö inom landskapet att få prova på bilpooler och även leasing så småningom, där det passar. Så det har fungerat bra.

En kort kommentar kring ÅHS styrelse. Ni nämner att politisk detaljstyrning inte är att föredra. Jag kan bara hålla med om det. Det är viktigt att tänka på. Jag vill också lyfta fram det som nämndes om förarbete i ÅHS-lagen. Det är viktigt att titta på vad som står där, och det som ledamoten påpekar är mycket tänkvärda ord.

Till sist vill jag nämna testmiljöer, som också kallas kunskapsmiljöer här på Åland. Det är något jag har erfarenhet av från tidigare yrken, och det är definitivt något som passar för Åland. Jag tycker att vi ska hålla oss framme. Det var ett bra påpekande, tycker jag. Åland är mycket lämpligt för många typer av testområden.

Talman!

Den andra frågan gällde leasing och ÅHS. Jag har fått det medvetandegjort för mig under debatten här att man kan använda det, men det har varit helt omöjligt. Jag vet att det har funnits problem under de senaste två mandatperioderna och man skulle titta på det. Men hur man än försöker se i budgetboken så kan man inte se att det är möjligt. Speciellt inte när jag hittade det under investeringar och då tänker jag: Jaha, ska man köpa in en MR nu? Det gjorde vi när jag satt i styrelsen sist. Det var jag som skrev på kontraktet, och det var mellan två hälso- och sjukvårdsdirektörer. Det handlade om miljonbelopp som jag skrev under som styrelseordförande. Jag vet att maskinerna snabbt blir gamla. Därför är det bra att man nu har möjligheten att använda leasing.

När det gäller ÅHS och styrningen samt styrelsens mandat gentemot landskapsregeringen så är det viktigt. Jag har sura erfarenhet av när landskapsregeringen, ÅDA och ÅHS skulle försöka bli någon sorts kompisar. (… taltiden slut).

Tack vicetalman!

Kära kollegor och åhörare. Av flera bra budgetmotioner håller jag Obundnas Johan Lindströms som en av de viktigare. Många av våra barn och ungdomar rör på sig för lite. Passiviseringen och stillasittandet sätter sina spår i studieresultat, välmående och gräver det försmädliga socioekonomiska diket som i sig skapar långsiktiga negativa effekter på folkhälsan.

Föräldraansvaret är stort när det kommer till att aktivera sina barn. Skolan har sedan länge tagit rollen som garant för att våra barn och unga ska få sin ryggsäck fylld med goda vanor för att må bra. I 10 års tid har det pågått ett stort arbete när det kommer till att höja rörelseaktiviteten.

Vi har rådet för idrott, motion och hälsa RIMH och folkhälsostrategin. Vi har grundskolelagen som för ett antal år sedan såg till att möjliggöra mera rörelse under skoldagen. Ålands Idrott fyller en viktig funktion. Fritidspengar via landskapsregeringen går ut till tredje sektorn för att aktivera efter skoltid. För att inte tala om hela det åländska idrottsföreningslivet som varje dag, varje vecka i ur och skur, ser till att så många har en aktiv fritid. Att höja folkhälsan är ett krav för att säkra upp försörjningskvoten och framtidens arbetsmarknad. Vi ska jobba allt längre.

I USA har studier visat att det lönar sig att prioritera idrott på schemat en timme extra framom ett teoretiskt ämne, för rörelse är så viktig för inlärningsförmågan. I Danmark var man först ut med att begränsa skolskjutsar och parkera vid porten till skolgården, istället skulle eleverna gå till och från skolan. Det finns kommuner i Sverige som byggt skolvägar som kantas av rörelsestimulerande aktiviteter. Moderna skolgårdar har utvecklats till ytor av rörelseglädje. Många lärare integrerar många lektioner med rörelse. Grundskolelagen öppnar upp för det. RIMH, framtaget av tidigare minister Asumaa, hade som ett av sina viktigaste målsättningar att förlänga skoldagen, men just detta är inte så enkelt som det låter sett till arbetstider, skolskjutsar och konkurrens från andra ämnen. Däremot växer det sakta med säkert fram aktiviteter efter skolan. Vi har ÅL-IN och Finström, Saltvik, Geta och Vårdö är praktexempel och har varit det under många år. De skapar alternativ till stillasittande hemma framför datorn, och mycket av detta med prägling från den s.k. Islandsmodellen. De är en föregångare för att få folkhälsan i fokus, där har man via kraftiga åtgärder gjort skillnad, både när det gäller droger, alkohol men också folkhälsan i sig och inlärningsförmågan.

Forskning visar att ju längre ut från tätorterna man förflyttar sig, desto mer stillasittande blir barnen. Jag blev förvånad för jag trodde det var precis tvärtom.

Frågan som obundna lyfter i sin i sin samlingsmotion är viktig och jag tror att alla partier någon gång har lyft frågan. Liberalerna har lyft den många gånger och det är en framtidsfråga som handlar om att vi ska säkra upp att människor orkar och har förmåga att arbeta längre. Människor ska må bra både fysiskt och psykiskt, och man ska bryta ner och täppa igen det socioekonomiska diket som är en orsak till att det finns en ojämlikhet när det gäller att ha en aktiv fritid.

Talman! Jag vill tvätta mitt samvete med några ord kring Axyards. Jag är inte speciellt entusiastisk gällande landskapsregeringsplaner på ett varv. Jag anser att det finns en hel del av det landskapet idag gör som kunde konkurrensutsättas och därmed avlasta såväl budget som ansvar. Ett sådant tänk är alltså en tro på att våra företag är minst lika bra på att erbjuda service och tjänster som det offentliga. För att lyckas med att nå en offentlig ekonomi som är stark och tillräcklig för att även hantera lågkonjunkturer och en tillräcklig investeringstakt, behöver vi prioritera och bestämma vad som ska vara prioriterat och vad som inte är det. Vi behöver fokusera på den absoluta välfärdens kärna och se till att den behåller sin kvalitet, att den skapar attraktionskraft fortsättningsvis och mer inflyttning. Därför anser inte jag att landskapet ska överta ytterligare ansvarsområden.

Jag tror på marknadsekonomi. Jag tror på att det offentliga ansvarar för välfärdsservice. Jag ställer mig frågan varför inte ett liknande varv finns längs svenska och finska kusten. Den optimala platsen för ett varv torde vara på Kökar, Kumlinge eller i Brändö, sett ur ett perspektiv där det ska vara tillgängligt för dels våra färjor men även för Finferries. Jag förstår att landskapets verkstad är en ingrediens i det hela och dess placering, men platsen för ett varv i sig känns inte optimal sett till avstånd från befintliga rutter för tänkta färjor.

Nåja, jag ser väldigt ödmjukt och lyhört fram emot den kommande affärsplanen som måste bygga på en mycket kostnadseffektiv organisation. Visst förstår jag sammanhanget och jag förstår att landskapsregeringen vill utröna det här. Jag förstår det, men ändå vill jag säga min åsikt i det hela. Jag tycker ändå att en utvidgning av landskapets offentliga sektors ansvarsområden inte är helt okritiskt positivt, men det är sådant som tillhör spelet när man ingår i en majoritet där det handlar om att ge och att ta. Tack, talman!

Talman!

När det gäller folkhälsoarbetet och folkhälsostrategin så arbetade vi tillsammans med att ta fram den. Vi var också med och godkände åtgärdsprogrammet, som hade ett stort fokus på våra barns och ungas hälsa och välmående just när det gäller kost och motion.

Aktiviteter efter skolan, det är jättebra. Men hur kan ledamoten fylla i lite mer? Hur har man tänkt att det ska fungera i våra högstadieskolor, som idag är organiserade genom förbund?

Tack, talman!

Det fungerar väldigt bra och har fungerat väldigt bra under många år på norra Åland, där även Godby Högstadium har haft en aktiv fritidsmeny att välja från måndag till fredag. Jag tror att det kommer att ordna sig.

Det finns förstås olika förutsättningar i olika kommuner, men jag tror att det bygger på samarbete. Visst, det är ett logistiskt pussel att få allt att fungera. Alla föräldrar kan inte skjutsa sina barn efter skoltid, och det är viktigt att skola och fritid samverkar ännu mer för att kunna hantera skolskjutsarna. Målet är att de ska bli både effektiva och kostnadseffektiva. En sådan servicenivå är avgörande.

Det finns inget alternativ. Alternativet är att vi följer den väg som alla västländer går idag, där våra barn och unga blir alltmer passiviserade.

Talman!

När det kommer till Finström och Godby har erfarenheter av att låg- och mellanstadiet fungerar alldeles exemplariskt och är en modell för hela Åland. Tyvärr har jag ingen erfarenhet av hur man jobbar på högstadiet.

Ledamoten lyfter upp Islandsmodellen, och jag hade många gånger replikskiften med ledamoten när jag var minister kring detta. Vi diskuterade att vi borde införa modellen på Åland. Men har ledamoten helt släppt det? Fritidssedeln avfördes från agendan, trots att det redan fanns beslut och pengar i budgeten för den så togs den helt sonika bort. Jag tycker att det är lite intressant, eftersom det var en av de saker som ledamoten lyfte upp, att vi borde satsa allt vi kan för att få våra barn och unga att röra på sig, oavsett ekonomiska förutsättningar.

Tack, talman!

Islandsmodellen har till och med varit hit på besök och träffat landskapsregeringen, lagtinget och även ålänningar. Det var ett öppet hörande.

Island gjorde ett stort omtag, både lagstiftningsmässigt och på alla andra sätt. De byggde upp infrastrukturen kring modellen och utvecklade skolverksamheten i samband med den. Allt gick åt rätt håll, och det är få förunnat att kunna göra på det sättet.

Jag har släppt tanken på en ren fritidssedel, eftersom jag har sett länder som infört sedeln och där mycket av resurserna går till byråkrati och inte hela pengen landar där den bör. Jag tror på en ÅL-IN där man skapar aktiviteter efter skoltid på Åland. Jag tror att vår litenhet gör att vi kan hantera detta i alla kommuner på Åland.

Tack, talman!

Tack ledamot Holmberg. Sådana här anföranden gör mig otroligt glad. Den inställning som du har är beundransvärd på alla sätt och vis. Vi är fullständigt överens om att folkhälsan är något vi måste ta tag i, och det är faktiskt något vi kan åtgärda. Det här gör mig verkligen glad.

Jag har en liten fråga angående stillasittande och inaktiva ungdomar. Har ledamoten några idéer eller tankar om vad detta kan bero på? Varför utvecklingen går åt det hållet den gör?

Talman!

Jag tror att vuxenvärlden alltid fungerar som en modell. Om vi vuxna skulle spendera mindre tid framför en applikation på fritiden, skulle det också påverka barn och ungdomar positivt. Det är ett enkelt svar.

Jag tror att det är tidens tand. Det finns ett stort föräldraansvar i detta. Ungdomar och barn är antingen mycket aktiva eller helt inaktiva, vilket gör att klyftan mellan dem blir allt större. Detta är inte bara ett problem för Åland.

Att få till stånd aktiviteter efter skolan, som jag anser att vi borde kunna ordna, så då har vi kommit en bra bit på väg. Men i grund och botten handlar det om föräldrarnas ansvar.

Jag instämmer i att barn inte alltid gör som man säger, utan snarare som vi gör. Att leda med exempel är verkligen det bästa sättet.

Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vad en lösning på detta problem kan vara. Det handlar om fler aktiviteter, bra mat och mer spontan rörelse under dagen.

Jag är glad att vi är på samma linje i den här frågan. Jag kommer att hålla ett anförande om detta med min egen vinkling. Tack för det här.

Tack vicetalman!

Det finns några frågor där jag uppfattar att vi ett helt enigt lagting, där partigränserna inte finns. Vi tänker exakt lika och strävar åt samma håll. Det här är en sådan fråga. Jag uppfattar att alla partier här i lagtinget tycker precis likadant, och det är bra.

Tack, fru talman!

Ledamot Holmberg nämner mitt namn i det här sammanhanget, även om det var länge sedan. Redan då, när jag var ansvarig minister, var en skola i rörelse en av huvudpunkterna i det idrottspolitiska programmet. Vi vet att timresurserna är begränsade och att det är svårt att införa ytterligare motion i skolan. Därför var det viktigt att skapa en frivillighet och spontanitet under skoldagen för att få våra barn och ungdomar i rörelse.

Det är alltid en utmaning att hitta sätt att göra detta. Det krävs både motivation och uppmärksamhet för att få barn och ungdomar att röra på sig, särskilt i de olika skolorna. Det är där vi har alla samlade under dagen, och det är ett ypperligt tillfälle att ha sådana aktiviteter.

Ledamot Holmberg har idéer om hur vi kan motivera och uppmuntra våra skolor till mer rörelse under skoldagen, utan att behöva utöka timresurserna?

Tack vicetalman!

Det finns goda exempel, men de är ganska personberoende. Vi har både dagis och grundskolor där vissa lärare är mer aktiva i att integrera rörelse i lektionerna än andra. Det handlar om fortbildning för personalen. Givetvis krävs ett fortsatt hårt arbete från landskapsregeringens sida, där man har gjort ett mastodontarbete, särskilt landskapsläkaren Knut Lönnroth.

Det är viktigt att följa med i den här utmaningen som hela västvärlden står inför. Det är en utmaning, men också en ödesfråga, och som jag nämnde, en socioekonomisk fråga. Vi skapar en klyfta. Antingen rör du på dig, eller så gör du inte det. Om du rör på dig får du bättre studieresultat, högre utbildning, bättre jobb och högre skatteavdrag – hela arbetslinjen. Så i grunden är det en ganska enkel fråga, men svår att lösa.

Tack, fru talman!

Så är det, och jag menar att det är upp till varje skola att genomföra detta på sitt eget sätt. Jag vet att om vi får en aktivare skolan så får vi också en trivsammare skola och kanske mer motiverade elever.

Jag hade ett förslag tidigare om att för att uppmuntra och motivera skolorna, skulle man kunna införa ett pris för "Årets skola i rörelse". Skolorna skulle kunna filma en kort sekvens, typ 60 sekunder, och skicka in den till landskapsregeringen. Den skola som vinner skulle bli utnämnd till "Årets skola i rörelse" och belönas med ett stipendium på 1 000 euro. Dessa medel skulle kunna användas för att ytterligare främja rörelse i skolan och på så sätt motivera andra skolor att följa efter.

Det var bara en idé som jag hade. Kanske det skulle vara dags att plocka upp den igen, vad vet jag.

Tack, vicetalman!

Alla utmaningar har sina fördelar, och det är värt att forska vidare kring det som ledamoten Asumaa har tagit upp.

Jag tror, utan att vara särskilt insatt i skolvärlden idag, att skolpersonalen verkligen ser hur barnen mår. Även dagispersonalen märker om ett barn rör på sig tillräckligt eller inte.

Det är tydligt hur stämningen i en klass påverkas under en lektion, och jag anser att detta i sig är ett argument för att skolan ska fortsätta sitt arbete. Skolan gör oerhört mycket, kanske till och med mer än vad de egentligen borde, med tanke på att föräldraansvaret också spelar en stor roll. Men jag tror att det ligger i skolans intresse att fortsätta göra så mycket som möjligt, eftersom det verkligen gör skillnad. Det resulterar i lugnare och mer stimulerande lektioner.

Tack, fru talman!

Jag har själv engagerat mig lite i den här frågan. Om man tittar på hur man gör i andra delar av världen, som i Sydostasien och Japan, så inkluderar man rörelse under lektionstid som en del av hela konceptet med utbildning. Man börjar i tidig ålder och fortsätter upp i åldrarna. Det skulle kanske kunna vara något att överväga här.

Vi har ju behörigheten och kan genomföra detta på Åland. Om vi skulle vilja avvika från hur man gör i våra närregioner, kan vi hämta inspiration från andra platser i världen också.

Sedan är det ju som ledamoten var inne på, att man rör sig en hel del, men det upphör i högstadiet och sedan blir det ännu värre i gymnasiet.

Jag tror att jag fortsätter i nästa replik.

Tack vicetalman!

Jag sparar tid och ger ledamot Wikström möjlighet till andra replik.

Resonemanget fortsätter. Hur mycket rör sig ungdomar och hur mycket rör de sig under skoldagen? För två veckor sedan visade det sig att på Ålands lyceum, där man studerade specifikt, gick eleverna aldrig ut på rasten. Nästan alla stannade inne, medan elever i tidigare åldrar gick ut i mycket högre grad.

Jag tror att det finns åtgärder som kan vidtas ganska omgående, både från landskapsregeringens och skolans sida. Det handlar om hur man ser på saken; genom att anslå medel och tänka om när det gäller utemiljön så kan man uppmuntra till rörelse och aktivitet, vilket idag saknas. Det ser precis ut som när jag gick där – man höll sig inne. Det fanns inte så mycket att göra, som att gå ut och spela boll eller liknande.

Det måste finnas möjligheter och aktiviteter som stimulerar även äldre ungdomar, om vill att de ska röra på sig.

Tack vicetalman! Det var precis som jag lyfte upp i anförandet idag. När du planerar en modern skolgård eller till och med en skolväg, så gör du rörelsen attraktiv. Det är något att tänka på även ur ett infrastrukturellt perspektiv. Jag vet att detta också sker här på Åland.

Skolskjutsarna är bra på många sätt, men även där finns det möjligheter att öka rörelsen.

Ser man på hur en skolgård ser ut idag så står mopedbilarna väldigt nära dörren in till skolan, och skolskjutsarna kommer också väldigt nära skolorna. Bara där finns det en rörelsevinst att hämta om man kan förändra det på ett enkelt och nästan gratis sätt.

Tack, fru talman!

Tack till ledamot Holmberg. Ledamoten tog upp Axyards på ett tydligt sätt. Vi är flera som har lite farhågor, särskilt i början, om hur detta kommer att utvecklas. Finns det verkligen en marknad för detta? Vi har blivit lovade och det står i budgeten att det ska göras en affärsplan, och det är A och O. En affärsplan måste enligt min mening vara transparent, pålitlig och på något sätt garantera framtida intäkter. Vi vill inte stå med en investering på tio till tolv miljoner för att sedan efter tre år upptäcka att det är dåligt med kunder. Det skulle kännas som en stor besvikelse.

Det får inte heller bli en prestigefråga, sådana pengar har vi inte i landskapet. Jag undrar om ledamot Holmberg har några idéer om vad affärsplanen skulle kunna innehålla och vilka krav vi bör ställa på den, så att vi i lagtinget kan säga att det här är okej?

Tack, vicetalman!

Nu vet jag att landskapsregeringen kommer att ställa krav som gör att organisationen blir väldigt effektiv. Man har även anlitat entreprenörer utifrån, och man kanske kommer att ha en egen personalstyrka som utgör 10 % av den totala arbetsstyrkan. Jag är helt övertygad om att affärsplanen kommer att vara slimmad och inriktad på att gynna våra företag i möjligaste mån. Absolut.

Jag är inte orolig, men jag vill ändå visa att det finns en viss skepticism, åtminstone hos mig, kring detta. Det handlar inte om prestige; affärsplanen ska komma. Både ledamot Höglund och jag tillhör en majoritet, och det gäller att ge och ta.

En budgetdebatt ska också ha högt i tak, så att man kan uttrycka sina åsikter utan att för den skull betraktas som en rebell.

Jag håller med om att även vi i majoriteten ska få vara lite obekväma ibland, annars är det väldigt märkligt.

Jag håller med om kraven på affärsplanen som ledamot Holmberg tog upp. Det är absolut grundläggande.

Men sedan det som jag också för min del gärna vill se är att man verkligen har kontrakt säkrade så att vi vet att vi har en intäkt i minst fem år, kanske längre. Jag vet inte hur långa avtal man kan skriva, men vi vad det gäller färjor så kan man skriva på 15 år.

Tack, talman!

I och med att det tänkta varvet kommer att ha en sådan storlek att det kan ta emot i princip alla våra skärgårdsfärjor, både gula och vitblå och även om Finferries tar hit sina färjor som ligger på ett avstånd idag som gör det möjligt, så bara där finns det förstås en rejäl bokningsintäkt att räkna med under ett helt år.

Nu vet jag inte hur ofta en färja behöver gå upp på ett varv. Det beror väl på hur gammal den är och så vidare. Men självklart finns det en grund för detta. Grundmassan finns ju bara med tanke på skärgårdsfärjorna och Finferries.

Det är bra att landskapsregeringen ser framsynt på detta och tar affärsplanen på allvar, det är positivt i sig.

Talman!

Jag tror bestämt att tigern i tanken har vaknat igen, och det är bra att ledamoten står upp för sina åsikter och är konsekvent.

Jag tänker först på diskussionen kring mer motion i skolan. Det är något som ledamoten har fört fram så långt tillbaka jag kan minnas, och jag tror att det är väldigt viktigt. Jag anser också att avsaknaden av fysisk aktivitet delvis är kopplad till den stora användningen av sociala medier, via plattformar och telefoner.

Jag skulle ytterst ogärna ha en lagstiftning som begränsar individens fri- och rättigheter. I Danmark har man till exempel förbjudit sociala medier för barn under 15 år. Jag hoppas att vi inte behöver gå så långt.

När det gäller Axyards kanske jag får återkomma i nästa replik.

Tack vicetalman!

Inom idrottsvärlden brukar man prata om vikten av goda vanor, och det ena ger det andra. Detsamma gäller också här. Goda vanor, god kost, god sömn och goda fritidsaktiviteter skapar goda individer.

Det kan låta som om vi försöker skapa någon form av nordkoreanskt samhälle, men så enkelt är det faktiskt. Om man är lite mindre på telefonen, läser lite mer läxor, sover lite bättre, är man lite gladare och äter frukost så orkar man springa lite mer på rasten. Så enkelt är det. Det handlar inte om raketforskning på något sätt.

Talman!

Nej, det är ingen raketforskning men det är väldigt svårt att få till i praktiken.

När det gäller Axyards och affärsplan så är det lite märkligt att man börjar provborra i området för att se vad man kan göra och inte göra. Man har ingen affärsplan, utan man har en vision. Den här regeringen har många visioner, men det saknas en konkret väg för hur man egentligen ska nå dem.

Låt oss i ett teoretiskt resonemang säga att Axyards inte vinner upphandlingen. Nu är det ju i princip uppställt på ett sätt som gör det nästan omöjligt för dem att inte vinna den. Men om vi säger i teorin att de inte skulle vinna, är de fortfarande intresserade av att bygga ett varv på Åland? Går det då fortfarande att kontraktera dem och få dem hit?
Har det funnits några sådana diskussioner i regeringsleden?

Tack vicetalman!

Jag tänker inte spekulera i hur landskapet resonerar, men det står helt klart att Axferries och ett eventuellt Axyards är två separata saker. Jag tror inte att en eventuell missad upphandling för Axferries på något sätt kommer att omintetgöra landskapsregeringens tänkta planer för Axyards. Sett till hur det verkar, finns det ett behov på marknaden av ett var. Jag tror inte det hänger ihop.

När det gäller rörelsen vill jag bara återkomma. Det är ingen raketforskning, men precis som ledamoten Thörnroos säger, så är det praktiskt väldigt svårt. Har vi ett samlat lagting och en samlad landskapsregering som drar åt samma håll i den här frågan, så kommer det någon gång att släppa. Sakta men säkert kanske det blir lite bättre på Åland också.

När jag var näringsminister i tiderna så lärde jag mig att bedriva affärer är det naturligaste en människa kan göra, med kläderna på. I det här fallet har landskapet något som behövs på annat håll, det vill säga, som Finferries också ser en nytta av det. Därför går vi samman och försöker utröna fakta.

Är det här en möjlig väg att gå framåt? Ett sätt att förse lagtinget med fakta är att göra de här provborrningarna, så vi vet om det ens är möjligt att skapa den här dockan som vi vill åstadkomma. Det kommer vi att veta om ett tag. Materialet och underlaget ska finansutskottet få.

Sen börjar vi med affärsplanen. Om svaret blir ja på fråga A, så går vi vidare till fråga B. Finns det affärer att hämta som är lönsamma för framtiden?

Tack, talman!

Tack minister Gunell. Jag har fullt förtroende för den processen. Även om jag har en avvikande åsikt just idag, så kanske jag blir övertygad.

Jag har tänkt på detta många gånger, kanske behöver vi förändra mandatperioden. Fyra år är en väldigt kort tid, särskilt när det gäller infrastrukturella projekt. Den kanske skulle behöva bli fem år, eller kanske till och med sex år. Detta för att undvika stress och för att verkligen kunna samla en större majoritet kring frågor under en längre tid.

Det finns också en risk för större missnöje under en längre, vilket kan försvåra processen. Jag tror att vi kan behöva ett år till för att hinna förverkliga saker. Fyra år går ganska fort. Tiden mellan sommar-OS går också fort.

Tack, fru talman!

Först lite om skärgårdstrafiken. Vi var villiga att samarbeta i trafikkommittén. Vi lade fram förslag som sedan övergavs av regeringspartierna.

Vi ville dela upp denna upphandling i två steg. Det är sunt att inte göra allt på en gång, för då riskerar man felberäkning och att tidsplanerna inte håller. Ett steg i taget och inte allt på en gång.

I motionen står att det ska gå fem år innan vi ska göra nästa upphandling. Kalkylerna behöver hålla. Alla dessa klimatinvesteringar som man tänker göra i färjorna kommer att betala sig självt, säger man. Visa det då! Bjud ut norra linjen separat med alla klimatinvesteringar. Går kalkylerna ihop, bra. Då har ni underlag och då har ni visat det som ni säger, att elektrifiering är billigare än fossilt. Då är det lätt att godkänna nästa steg också.

Vi har sett landskapets förmåga att beräkna investeringar via elektrifieringen av Töftö linfärja, som blev fyra gånger dyrare. Vi vill se verkligheten och inte bara alla dessa fagra ord. Teori och praktik är olika saker. Vi vill se en genomförd upphandling där man ser var alla kostnader landar innan vi är redo att godkänna allt. Det har gått fel många gånger tidigare. Vi vill undvika det i framtiden. Exakt vilken lösning för skärgårdstrafiken som ska väljas lägger vi inte prestige i. Det viktigaste är att vi får en mer kostnadseffektiv trafik än idag.

Vi har i motionen förslagit ett fartyg. Men om det är ett eller två fartyg är av mindre betydelse så länge vi får en effektivare trafik och att vi får upphandlingen så riskfri som möjligt. Det är kontentan av vad vi anser.

Dessa 53 miljoner euro i besparingar stämmer inte. Jag går inte in på det nu. Vi har diskuterat det lite löst i debatten. Jag har svårt att få ihop resonemanget. Det är bäst att ta upp det i utskottet.

Detta sammanfattade vårt ställningstagande om skärgårdstrafiken.

Jag går vidare med Axyards. Vi ser ännu inte en klar affärsplan, men jag är övertygad om att den kommer att visa att detta är en lysande ide.

Tidigare offentliga projekt har även visat jättefina affärsplaner och hur bra allting ska bli. Vi har sett hur Ålands Utvecklings AB slutade och tidigare projekt som offentlig sektor har hållit på med. De har inte slutat bra. Vi ser också att det finns en betydande risk för att det går prestige i den här frågan.

Det är bra att flera ledamöter uttrycker en viss avvaktande inställning till det här projektet, att man inte går stenhårt in för att det här är det bästa som finns. För om det går prestige i en fråga så kan det gå som det nu har gått med Sunnanvind. Det är inte en enda ledamot här som i gruppanförande har tagit upp det här projektet, trots att vi har beställt affärsområdeskonsult för 1 miljon euro. Vi har 2 miljoner euro i budgeten, och jag tror att alla här inne egentligen vet att det inte kommer att komma några pengar för det här. Prestige gör att man fortsätter. Vi vill försöka undvika den situationen med Axyards. Det är bra om flera kan vara lite avvaktande till den här frågan.

Om det nu verkligen är så att man ska gå in för Axyards, så har vi ju hört lite uppskattningar för storleken på den här dockan. Vi hört olika resonemang om varför det här är jättebra.

Ett av de här resonemangen som har lyfts upp flera gånger är beredskapsperspektivet. Beredskapsperspektivet och en docka, ett reparationsvarv. Då funderar man: Vad betyder det egentligen? När jag tänker på det här så betyder det helt enkelt att ur ett beredskapsperspektiv och om vi ska bygga ett reparationsvarv så ska vi ha möjlighet att under krigstid serva krigsfartyg. Vad betyder det annars? Jag förstår inte, då måste ni i så fall förtydliga vad det här betyder, om det inte är det som är avsikten.

Vi vet att vi har en orolig omvärld. Om vi ska bygga ett reparationsvarv så tror jag att det är ganska sunt att faktiskt tänka på att Finlands marin, eller i alla fall de här nya fartygen som man konstruerar, ska kunna få plats i den här dockan under krigstid. Då pratar vi om en längd på 120 meter, det vill säga lite längre än den längden som man planerar för idag.

Då kommer man in på den frågan om beredskapsperspektiv. Är det rimligt att Åland betalar hälften av den här kostnaden om det är beredskapsperspektiv och vi ska bygga en docka som under krigstid ska kunna ta emot krigsfartyg? Är det inte rimligt att staten också kommer emot med en större andel än vad vi själva står för? Med tanke på att den här dockan, om jag förstår det rätt, ska serva Finferries fartyg, i alla fall en del av de fartygen plus beredskapsperspektivet. Det är inte rimligt att ålänningarna ska stå för 50 % av risken och investeringskostnaden i det här projektet. Jag förstår inte hur vi kan komma fram till att det är rimligt. Det rimliga är att vi står för en liten, liten del av den här investeringskostnaden. Det vore rimligt. Skulle upplägget se ut på det viset, så blir risken mycket mindre för ålänningarna och det skulle också vara lättare i så fall att fundera på den här frågan på ett seriöst sätt.

Som det ser ut nu så är det svårt att kunna godkänna det här.

Ja, jag hade tänkt fortsätta, men jag tror jag får återkomma till Sunnanvind i mitt nästa anförande. Min tid är slut. Tack!

Tack, ledamot Wikström. Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag har läst i media att vi har tre infrastrukturministrar som har tänkt till. Det vi har hört hittills är mycket stora ord. Men det är oerhört svårt att få svar på frågor kring vad man faktiskt har tänkt sig.

Jag vet att det har talats om att man ska minska antalet färjor, så jag tänkte göra det här enkelt och kort. Vilka färjor är det som ni har tänkt att ta bort i ert alternativ?

Tack, fru talman!

Ledamot Nordberg svarade på den här frågan väldigt tydligt och klart. I landskapsregeringen förslag just nu så har man två fartyg, ett som går mellan Snäckö och Hummelvik och ett som går mellan norra Kumlinge och Torsholma. I vårt förslag är det ett fartyg som går hela vägen.

Ja, då blir det ju likadant. Elva fartyg är idag uppräknade, och vi har tio i vårt förslag. Ni säger samma sak, att ni ska ersätta två färjor med en. Så då är vi på samma nivå, så att säga.

Men det jag egentligen undrar är hur ni räknar i ert förslag. Man ska spara ungefär 3 miljoner euro år 1, trots att man har en ny färja i det. Det är lite svårt att få ihop, tycker jag. Att beställa en ny färja kommer det att kosta någonstans mellan 1 till 3 miljoner euro per år, beroende på vad man får tag i, om den ska vara ny, hur stor den ska vara och allt möjligt annat.

Det här betyder i praktiken att man någonstans ska spara 4 till 6 miljoner euro på trafiken, jämfört med vad vi har räknat fram för den nuvarande trafiken. Hur ska det här gå till? Är det inte så att man, för att få ihop det här, måste drastiskt minska på turlistan för att få ihop kalkylen?

Tack, fru talman!

Återigen, jag tror att det är bäst att vi för den här diskussionen i utskottet, eftersom det blir väldigt förvirrat när vi diskuterar siffror här. Folk hänger inte med, och jag tror inte ens att lagtingsledamöterna hänger med i det som vi diskuterar.

Men två fartyg blir ett, vilket innebär att det blir ett mindre fartyg än vad ni föreslår. Man måste förstås dela upp södra linjen; man kan inte inkludera den. I vårt förslag ska man vänta med södra linjen, så att man bara isolerar norra linjens trafiksystem, vilket resulterar i ett mindre fartyg i vårt förslag än i ert förslag. Jo, så blir det

Talman!

Jag tänkte inte upprätthålla mig något hemskt länge.

Finns det en minsta gemensamma nämnare där vi kan hitta en form av samsyn när det gäller Axyards? Om man föreställer sig att bolaget bygger en docka, så kan finansieringen av detta komma från att man hyr ut dockan till de rederier som vill komma hit och arbeta per dag. Man skulle kunna få tillbaka insatsen på 10-12 år, eller vad som kan vara rimligt. Skulle Obunden Samling kunna vara med på ett sådant upplägg?

Tack, fru talman!

Jag tror att vi behöver avvakta lite för att se vad den här affärsplanen ger vid handen. Hittills har vi uttryckt oss väldigt kritiskt gentemot att landskapet ska ge sig in i varvsverksamhet.

Det som ledamoten är inne på, det vill säga att sälja slott-tider, det är egentligen det enda alternativet som man på något sätt skulle kunna tänka sig, att man inte har folk på plats.

Men då blir frågan istället: Hur många år ska det gå innan man får tillbaka den här investeringen, om man bara har tänkt på det viset? Det är en högst relevant fråga för affärsplanen att reda ut. Vad är återbetalningstiden för den här investeringen, som vi förväntas göra under förutsättning att vi bara säljer slott-tider? Den blir ganska lång, väldigt lång.

Jag släpper Axyards för stunden.

Jag undrar om ledamoten kanske kan svara på en fråga som blev obesvarad i ett tidigare anförande, som rörde motionen om skärgårdstrafiken. Hur tänker man sig att ersätta en färja som tar 70 bilar? Vad ska man ha för reservfärja om den går sönder? I dagsläget rymmer färjorna runt 22 bilar, vilket är en ganska stor skillnad mot 70. Jag ser detta som en svaghet i det förslaget.

Tack, fru talman!

Jag kan hålla med om att det visst är svårare att ersätta en färja med 70 personbilar. Det blir ett mindre tonnage som kan ersätta den, exempelvis Alfågeln eller Viggen. Men precis som i landskapsregeringens förslag har jag också problem med reservtonnaget. Vi har hört att det är nya reservtonnaget som man ska hitta - en färja med 60 personbilar som var lätt att hitta för er, men för oss är det svårare - så det ska även användas som reservtonnage. Samtidigt har vi ledamöter här i salen som förväntar sig att den här färjan ska trafikera Föglölinjen fram och tillbaka. Jag tycker att denna problematik med reservfärja existerar i båda förslagen.

Talman!

Jag antar att ledamot Wikström missar min replikväxling med ledamot Holmberg-Jansson när vi diskuterar Axyards och en eventuell beredskap. Det handlar ju om att både öster och väster om oss, och även här, finns en stor mängd civila båtar som också behövs, oavsett om det är fred eller krig. Vi pratar om polisen, brand- och räddningstjänsten, sjöräddningen, kustbevakningen och gränsbevakningen. Det finns en uppsjö av civila båtar som behövs i alla olika situationer.

Talman!

Ja, det missade jag nog tyvärr, men då förstår jag lite bättre.

Jag tycker inte att det är en dum idé. Om hela landet nu förbereder sig för ökat beredskapsarbete, så då har vi flera reparationsvarv som kan hantera Finlands flotta. Det är inte en dålig idé. Under krigstid är inte demilitariseringen gällande. Det kanske till och med skulle kunna vara en bra gest gentemot Finland med tanke på självstyrelselagsrevisionen, om man nu har tänkt gå vidare med den här dockan. Det kan det vara värt att fundera i de här banorna, att förlänga den med några meter och förbereda för det som krävs.

Talman!

Diskussionerna och intresset som har funnits både öster och väster om oss har handlat om civila fartyg. Men går vi in i undantagstillstånd och krigstillstånd så gäller andra regler.

Tack, fru talman!

Med tanke på att det är en stor investering, och om man har tänkt går vidare, så vore det en god idé med tanke på landet som helhet att förlänga varvet något och se till att vi har beredskap under krigstid ifall det skulle hända. Hela landet förbereder sig med tanke på Ryssland och deras aggressiva inställning. Vi kan göra vår del på detta sätt, det tror jag att skulle uppskattas.

Talman!

Bästa kollegor och åhörare. Det har varit en tuff budgetprocess, precis som de ska vara. Det är många kompromisser – ibland svåra beslut. Ni har hört många av dem här i salen igår och idag.

Slutprodukten är en riktigt bra budget som tar ansvar för att bygga ett starkare och tryggare Åland, inte bara för nästa år eller nästa regering, utan för nästa generation, och det tycker vi att vi har lyckats med väldigt bra.

Den här budgeten handlar om framtidstro och ansvar. Vi håller oss inom den överenskomna budgetramen, vilket inte ska ses som en självklarhet.

När man läser budgeten ser man tydligt vilken riktning Åland tar. Vi står stadigt, men vi blickar framåt. Vi kombinerar ekonomisk disciplin med viljan att utveckla och rå om människan. Vi håller fast vid självstyrelsens grundprinciper, men vi vågar också investera i tillväxt, innovation och trygghet. Det är en balansgång – men i grund och botten liberal politik i praktiken som grundar sig i ett ansvarsfullt och vuxet synsätt på samhällsekonomi.

Det här handlar också om framtidens investeringar. För vi kan inte bara spara oss ur framtiden – vi måste investera oss dit.
Därför är beslutet att kapitalisera Kraftnät Åland Ab med 40 miljoner euro en av de mest framåtblickande satsningarna i den här budgeten. Det betyder lägre elöverföringskostnader för både hushåll och företag. Mindre elräkningar. Mer pengar att röra sig med. Detta stärker konkurrenskraften och det gör Åland mer självständigt i energifrågor.

Vi fortsätter också förberedelserna för den havsbaserade vindkraften - ett steg som sätter Åland på kartan i den nordiska energiomställningen. Vi bygger förutsättningar för tillväxt och utveckling. Det här är politik som vågar blicka långt fram. Ekonomiskt ansvarsfull, men med blicken på nästa decennium.

Och bland de saker som andas långsiktighet, så är skärgårdstrafiken ett bra exempel. För nu tar vi verkligen ett kliv mot framtidens trafiksystem med kortare färjepass, förhoppningsvis mot elektrifiering och totalentreprenad. Detta betyder mindre utsläpp, högre tillförlitlighet till en förväntad kostnadssänkning om 52 miljoner.

Förslag på bordet är välplanerat, konkret och hållbart. Det är en process bakom som vi inte sett tidigare. Det ska göras inom en 15 årsplan för att ge långsiktiga förutsättningar som är attraktivt att bjuda på för privata aktörerna.

Delar av oppositionen har framkommit med ett alternativ till detta som även det är värt att titta på. Det arbetet görs från och med detta i finans- och näringsutskottet och lagtinget arbetar fortsättningsvis med öppet sinne. Det tycker jag att långsiktiga investeringar i denna magnitud är förtjänta av.

Men framtiden, fru talman, byggs inte bara med teknik och infrastruktur. Den byggs också med kunskap och omsorg. När vi ser till utbildningsområdet i den här budgeten är det tydligt att vi inte bara förvaltar – vi utvecklar. Det här är en budget som faktiskt gör saker.

Vi startar nya utbildningar till omsorgsassistenter, lokalvårdare och inom miljöteknik, och vi breddar kompetensen genom kurser kring kognitiv svikt. Det är utbildningar som svarar direkt på behoven inom vården.

Vi fortsätter utveckla tillsynen inom både grundskola och gymnasium för att säkerställa kvalitet och likvärdighet i hela utbildningskedjan. Det här är faktiskt också ett demokratiarbete: när kvaliteten i utbildningen är stark blir även våra framtida medborgare starkare i sin förmåga att delta, tänka kritiskt och fatta egna beslut.

Ålands kvalifikationsram, AXQF, lyfts nu till den europeiska EQF-gruppen, och det visar att Åland tar sin plats i det europeiska kunskapslandskapet.

Samtidigt går arbetet vidare med revideringen av barnomsorgs- och grundskolelagen och implementeringen av den nya gymnasielagen som träder i kraft 2026. Vi förstärker även digitaliseringen genom att knyta Åland till rikets system Koski, Virta och Studieinfo – ett viktigt steg för transparens, jämförbarhet och modern förvaltning på svenska.

Och inte minst, genom utvecklingen vid Campus Åland och samordningen av sjöfartsutbildningarna lägger vi en grund för ett sammanhållet och konkurrenskraftigt utbildningsnav. Campus är i praktiken demokratins vardagsrum – en plats där unga och vuxna möts, där idéer bryts och där morgondagens ålänningar formas.

Slutligen gör vi strukturella reformer som integrationen av Ålands folkhögskola i Ålands gymnasium och översynen av den fria bildningen. Det här är långsiktiga beslut som stärker möjligheten till livslångt lärande och ett samhälle där vuxna fortsätter lära sig är också ett samhälle som fortsätter utvecklas demokratiskt.

Inom vården, fru talman, tar vi nu nästa stora steg. Vi förbereder ett nytt, eller delvis renoverat, sjukhus. Ett sjukhus som ska vara modernt, flexibelt och byggt efter vårdens behov. Det är ett framtidsprojekt som handlar om trygghet, arbetsmiljö och effektivitet inom vården.

Talman! Det område jag personligen har som politisk basfråga är barns och ungdomars välmående. För där börjar framtiden på riktigt, och det är en snar framtid. Dagens tonåringar är om bara några år, vuxna människor i utbildning och arbete. I dessa frågor är framtiden precis runt hörnet.

Hur engagerar vi unga i samhällsdebatten? Hur ger vi förutsättningar för en framtida generation som är rustad för det demokratiska ansvar som dagens samhälle avkräver sina medborgare?

Abraham Maslows Behovspyramid. Det finns många behov i botten fysiska och psykiska innan vi kommer upp till självförverkligande och politik. I toppen finns politiken. Här vägs demokratin och välfärden på samma våg. Vi vet att unga i dag möter många nya utmaningar; stress, psykisk ohälsa och social press. Den här budgeten beaktar detta. Man utökar möjligheter till fritidsverksamhet, idrott och rörelse för barn och unga. Man satsar på att barn och unga ska kunna delta mer i kulturella aktiviteter och konstverksamhet. Det finns ett fokus på barns psykiska hälsa och trygghet i digitala miljöer.

Arbetet med att inrätta av en ungdomsmottagning pågår, som ska bli ett lågtröskelställe där unga får stöd för både fysiska och psykiska behov i god tid i samordning mellan ÅHS, KST och andra aktörer.

Det pågår utredning och etablering av ett resurscenter/resursteam för barn och unga, med specialkompetens för att fånga upp elever med särskilda behov och förebygga skolavhopp.

Ungdomslagen uppdateras. Man formaliserar aktivitetsansvaret och har en strukturerad uppföljning av unga som lämnar grundskolan utan att fortsätta i utbildning. Unga som står utanför utbildning och arbetsliv riskerar socialt utanförskap och långvariga negativa konsekvenser.

Dessutom tar vi just nu fram en övergripande barn- och ungdomsstrategi. Det är satsningar som kommer göra skillnad för många.

Slutligen några ord om det som är grunden för vårt samhällsskick. Det är just den tillitsbaserade demokratin. Vi lever i en tid där demokratin ifrågasätts på många håll i världen, men här på Åland fortsätter vi att värna den.

Det finns bra texter i budgeten. Man skriver att man ska stärka oberoende media, föreningslivet och öppenheten i beslutsfattandet. Vi har en permanent demokratiarbetsgrupp tillsatt som gör ett väldigt viktigt arbete. Det arbetet har som utgångspunkt en agenda jämställd 2019-2030. Det är ingen slump – det är medveten politik. Vi vill öka tilliten i samhället på alla plan. För tillit är vår starkaste tillgång. Det är demokratins vatten och syre, utan tillit fungerar inget samhälle, hur välfinansierat det än är.

Talman, om man ska sammanfatta helheten, den här budgeten är ett tydligt steg framåt. Den håller ihop ekonomin, den investerar i framtiden och den lägger grunden för ett tryggare, smartare och mänskligare Åland.

För Liberalerna handlar politik alltid om människor: friheten att forma sitt liv och tryggheten att veta att samhället finns där när det behövs. Den här budgeten har båda delar. Den bidrar till att bygga ett Åland som står stadigt – men aldrig står stilla. Tack, talman!

Talman!

Jag tyckte att ledamoten Påvals sade att detta var en bra paketerad upphandling, där man samlar allt i ett paket på 15 år. Hur många anbud tror ledamoten Påvals att det kommer att komma in på den här upphandlingen?

Hur många anbud, fru talman, som jag tror att kommer in på den här upphandlingen? Ja, vad ska vi gissa? Jag har inget svar på den frågan. Har ledamoten Nordberg det?

Talman!

Det är klart att man kan stå och raljera i talarstolen. Det handlar ju bara om 340 miljoner euro av skattebetalarnas pengar. Men som man har paketerat själva upphandlingen idag, alla färjor i ett paket på 15 år, så vet vi ju alla att det inte kommer att vara många som kan lämna ett anbud i den omfattningen.

Är det kanske hela meningen, att det bara ska vara en som har möjlighet att lämna anbud på det här? För så känns det emellanåt.

Tack, fru talman!

Jag är trött på den här konspiratoriska tonen som kommer från oppositionsbänkarna.

Här stod Nordberg tidigare och konspirerade kring att ledamöterna i majoriteten kanske inte hade fått information från de som sitter i den här tankesmedjan. Nu påstås det att vi antagligen håller på att bereda en upphandling som bara ska riktas till en person.

Det är ändå 15 år och attraktivt att bjuda på jämfört med en femårsperiod. Åtminstone jag anser att 15 år är en ganska stabilt och väl underbyggd tidsram för att kunna visa att man har en tryggad affärsplan framöver.

Tack, talman.

Tack ledamot Påvals. Ledamoten Påvals lyfte i sitt anförande frågan om arbetsmiljön. Under tidigare diskussioner i denna debatt har vi pratat mycket om varför vi ska satsa på just det här varvet och inte någon annanstans.

Som vi vet lades Algots varvet ner 2007, det var som att arbeta på 50-talet. Ingen ska behöva arbeta en minut i den miljön som finns där idag. Det råder överhuvudtaget ingen säkerhet på det stället, och jag ville bara kommentera det. Det är helt otroligt att inget värre faktiskt har hänt.

Tack, fru talman!

Jag tänker inte diskutera enskilda privata aktörer här. Min syn på Axyards är att, ur ett marknadsliberalt perspektiv, bör sådant i grund och botten skötas av privata aktörer.

I det läge vi befinner oss just nu, och där det handlar om ett varv, så har signalerna från den finska sidan varit tydliga. Jag anser att detta är en självstyrelsefråga snarare än en näringslivsfråga. Det handlar om beredskap, samt om självstyrelsepolitik och relationen till den finska staten. Det är viktigt att vi kan samarbeta på olika sätt i dessa frågor.

Det är inte ett varv idag utan bostäder och en småbåtshamn enligt stadsplanen. Därför vågar jag säga det eftersom varvet lades 2007.

Jag tycker också att det är bra att ledamoten Påvals tar upp frågan om ungdomslagen. När Socialdemokraterna senast satt i opposition ville vi gärna se till att inga barn hamnar utanför. Vi försökte få till stånd den reform som genomfördes på riksnivå, med avgiftsfrihet och så vidare. Det har kommit en bit på vägen, men jag tror att detta kan vara ett bra steg för Åland. Vi säkerställer nu att alla ungdomar får en utbildning.

Absolut, det är bra. Det är också viktigt att samhället vet vems ansvar dessa frågor är. Jag tror att det bästa sättet att bryta ner de stuprör som finns i vårt samhälle, särskilt inom områden som välfärdsarbete och arbete med ungdomar, är att se till att alla vet sin roll och sina uppgifter.

Den dagen vi har så bra koll på detta att man kan känna sig trygg i att samarbeta över gränserna, då har vi kommit väldigt långt. Jag tror att ungdomslagen är en möjlighet att kunna bidra till detta.

Tack, fru talman!

Jag noterar att ledamot Påvals nämnde den planerade resursenheten för elever med särskilda behov. Jag hade tidigare en diskussion med utbildningsministern om detta och framhöll att det är oerhört viktigt att resursenheten kommer igång så snart som möjligt. Vittnesmålen från de familjer som kämpar med dessa frågor visar att det handlar om en kamp som pågår varje dag.

Jag vill gärna höra ledamoten Påvals åsikt om detta. Även om den kommunerna har en viktig roll, hur tror ledamoten att landskapsregeringen kan trycka på för att förhindra att det fastnar mellan dessa nivåer? Hur kan vi säkerställa att detta blir verklighet inom en snar framtid?

Hur vi kan få det att gå framåt är att vara tydliga. Jag tycker att enheten har ett jätteviktigt uppdrag. Återigen, som jag nämnde i förra replikskiftet, handlar det om att samla resurserna och se till att man använder det man har på rätt sätt. Det är också viktigt att alla har sin roll tydlig.

Detta arbete är avgörande, och samma gäller för många andra satsningar. Jag nämnde också ungdomsmottagningen, där det är viktigt att vara tydlig med att samla de resurser man har. Vi har mycket kunskap och kompetens på Åland idag, och det är viktigt att vi, som politiker, tar vårt ansvar för att bereda vägen så att de kan arbeta tillsammans så effektivt som möjligt, med klienten i centrum. Det är det som är huvudsaken.

Tack, talman!

Det är inga rosenröda historier om Åland 2025 som framträder när man pratar med familjer som har NPF-problematik eller utmaningar. Det handlar verkligen inte om några idealiska berättelser; istället finns det historier om glapp mellan olika nivåer, från dagis till grundskola.

Många berättelser handlar om okunskap, vilket gör att folk inte riktigt vet vad det handlar om eller hur man ska hantera situationen. Samordning? Absolut. Den resursenhet som det har pratats om kan förhoppningsvis bli den plats där vi samlar den kunskap som behövs inom detta område. Här kan vi diskutera hur skolorna ska anpassas och hur vi ska hantera de utmaningar som finns.

Detta är, som sagt, något som familjer på Åland idag kämpar med. Det är viktigt att detta inte blir en fråga som dinglar mellan landskapsregeringen och kommunerna.

Jag har två saker att ta upp kring det här. För det första har en utmaning som man har sett tidigare på Åland varit kunskapsbasen kring vad som är NPF och vad som kan ha sociala bakgrunder. Det är också viktigt att insatserna identifieras i tid. Dessutom behöver skolpersonalen få fortbildning, och ungdomar och barn som har NPF bör få intensifierade insatser tidigt. Det får inte komma in för sent.

Alla har olika förutsättningar, och vi behöver plocka upp allas goda chanser för att kunna utveckla sig själva, både personligt och på andra sätt. Det är jätteviktigt att vi tar tag i det här. Jag tror att detta är avgörande för att vi ska kunna ge nästa generation en möjlighet att känna att de kan vara delaktiga i samhället.

Tack, talman!

Jag är glad att ledamoten Påvals lyfte fram ungdomarnas välmående och deras möjligheter för framtiden.

Jag deltog i ett jätteintressant seminarium för ett tag sedan som handlade om ungdomars valdeltagande och demokrati. I seminariet deltog bland annat den svenska organisationen Youth2030 och Skunk. Under seminariet lyftes en fråga som vi på Åland också har hanterat för ett tag sedan; sänkning av rösträttsåldern för ungdomar till 16 år. Förhoppningsvis, när vi får en ny självstyrelselag på plats, ska det bli möjligt för Åland att pröva den vägen igen. Ser ledamoten Påvals att det skulle kunna vara ett sätt att engagera ungdomar?

Tack, fru talman!

Det kan absolut vara ett sätt att engagera ungdomar. Jag tror att vi behöver fokusera på att börja ännu tidigare så att ungdomar känner att de har en plats i samhällsdebatten. Rösträttsåldern kan vara en sådan aspekt.

Som jag nämnde i mitt anförande handlar det också mycket om vilka grundläggande behov som är uppfyllda innan man känner sig relevant nog att delta i samhällsdebatten.

Jag har upplevt att många ungdomar, under min tid inom det sociala, som hade möjlighet att delta i samhällsdebatten och engagera sig i elevrådet hade de grundläggande förutsättningarna för att kunna göra det. De hade det ganska bra ställt socialt, och det är ofta de som tar steget framåt. Ju fler som känner att de kan ta det steget, desto större vinst har vi i framtiden. Omvänt, ju fler som känner att de inte har den möjligheten, desto större demokratiskt problem får vi i framtiden. Jag tror att dessa grundförutsättningar måste säkras.

Absolut, det diskuterades också på det här seminariet att möjligheten att vara en aktiv samhällsmedborgare börjar väldigt tidigt. En del barn, ungdomar och familjer har bättre förutsättningar än andra, och det är väl den spelplanen som behöver utjämnas. Vi har pratat om detta många gånger.

Jag tyckte ändå att det var väldigt intressant att de här ungdomarna och unga vuxna, som var aktiva inom sina områden, ansåg att detta var en viktig fråga. De såg det som ett bra sätt att få ungdomar att tas på allvar. Det handlar inte bara om att vara de som får komma till elevråd eller ungdomsråd och säga något som ingen lyssnar på. Det handlar om att verkligen delta och ha en röst på riktigt.

Eftersom vi tidigare faktiskt fick igenom en sådan lagstiftning på Åland, så kan vi snart pröva det igen.

Jag håller med om att det är intressant och väldigt bra att få pröva den frågan.

En annan sak som var jättebra här i lagtinget var frågestunden under Demokratidagen. Det var också ett sätt att aktivt bjuda in ungdomar att ställa frågor. Jag var oerhört imponerad av de frågeställningar som kom upp. Jag skrev ett mejl där jag bad att dessa frågor skulle skickas ut till alla ledamöter. Det är viktigt att ha dem i åtanke under den resterande mandatperioden, så att vi kan plocka upp vissa frågor som ungdomarna ställde.

Jag tror också att den här frågan är bredare än bara ålder; den är faktiskt socioekonomisk. Hos de föräldrar som har en trygg hemmamiljö, så tror jag att det finns en bättre förutsättning för att kunna ha ett demokratiskt samtal runt bordet. Det är där uppfostran sker – en demokratisk samhällsuppfostran. Ju fler som har en sådan uppfostran, desto bättre framtid tror jag att vi får. Det fungerar som ett vaccin mot populism.

Fru talman!

”Det är en process bakom som vi aldrig sett tidigare.” Ledamot Påvals hyllar landskapsregeringens budgetförslag om skärgårdstrafiken. Jag blir riktigt nyfiken kring den här processen som ledamoten nämner. Som medlem i tankesmedjan har i alla fall inte jag upplevt några processer som aldrig tidigare skådats. Kanske ledamoten Påvals kan berätta lite mer om den här processen han nämner i sitt anförande?

Tack, fru talman!

Nej, det var ett sätt att förkorta ett anförande som inte behöver bli två timmar långt eller ens två minuter längre.

Jag menar att tankesmedjan fanns, och det fanns en intention att göra det parlamentarisk och involvera lagtinget så långt det går. Jag anser dock inte att det alltid har varit en självklarhet när vi pratar om infrastrukturfrågor.

Fru talman!

I ett tidigare replikskifte har jag sagt att en sådan här beställning inte kan läggas fram av tjänstemännen utan en politisk beställning. Jag förväntar mig att Liberalerna och regeringspartierna har informerat tjänstemännen om vad som ska presenteras, eller åtminstone hur de vill ha det.

I den här debatten har vi hört att det verkar råda olika uppfattningar om hur medlemmarna i regeringspartierna har fått information om den moderata och obundna kompromissen som lades fram till infrastrukturministern. Ledamoten blev arg här och talade om konspirationsteorier. Kan ledamoten berätta för oss hur förankringsprocessen av den här kompromissen har sett ut hos den liberala lagtingsgruppen?

Tack, fru talman!

Jag ville diskutera ungdomsfrågor med ledamoten Holmberg. Men vi tar det här nu.

Från Liberalernas håll har varit väldigt öppet och transparent från våra ledamöter i tankesmedjan. Vi har fått ta del av det kompromissförslag som Moderaterna presenterade. Man skulle helt enkelt enbart ha norra linjen på det sättet som lade fram det först och helt och hållet vänta med södra linjens förslag, precis som det såg ut i kompromissen.

Jag kontaktade Moderaternas gruppledare för att diskutera saken tidigare. Sedan fick jag höra här i salen, i någon typ av replikskifte mellan oppositionspolitiker, att vi skulle ha undanhållit information och att vi inte är medvetna om detta. Det är helt osant. Vi är fullt medvetna om det. Det har gjorts en bedömning och vi anser att det förslag som vi har lagt är bättre, och svårare än så är det inte.

Talman!

Frågan har uppkommit några gånger kring kommunerna. Jag tror att ledamoten Röblom har varit en av de mer aktiva att delta när regeringen presenterar sina skrivningar i budgeten. Jag vill därför förtydliga detta.

I Europa, och i synnerhet i Norden, har vi en åldrande befolkning. Till skillnad från andra stora delar av världen, där majoriteten är under 30 år, har vi här en stor andel äldre. De demografiska förändringarna ställer stora krav på tjänsteproduktionen, framförallt den kommunala. Vi vet att på rikssidan kommer många daghem och skolor att stängas. Det hoppas vi att vi ska slippa här, men det är ett faktum i stora delar av Norden. Samtidigt behöver nya tjänster för äldreomsorgen utvecklas.

Landskapsregeringen arbetar brett med dessa frågor och vi ser över flera aspekter som innebär onödig byråkrati och administration. Det finns många olika lagar som berör dessa frågor. Men framförallt, och det går inte att komma ifrån, så är det socialvården, äldreomsorgen och utbildningssektorn som kostar pengar för kommunerna. Vill man spara större medel, så är det inom dessa sektorer som besparingar måste göras. Dessa kan genomföras på många olika sätt, vilket jag också vill understryka.

Vi har till exempel nu ett brett och djupt samarbete kring hela barnomsorgen och grundskolelagen, där vi ser att lärarnas administrativa börda är väldigt hög. I riket har man frångått tre steg, vilket stöder en av de frågor som ministern har tittat på. Den specialsmedja som inrättades för lärare visar också att kommunerna ålägger sina lärare mycket administration som inte är bunden i lag. Det är en skrivning som har uppkommit både på andra håll, i sociala medier, i traditionell media och här i salen.

Landskapsregeringens uttalande om att det finns pengar hos kommunerna att spara har väckt viss debatt. I det sammanhanget tänker jag att det är tre saker man behöver ha i åtanke. För det första, när vi från landskapsregeringen tittar på kommunerna, så ser vi inte på en enskild kommun, utan på den kommunala helheten. För det andra, det är skillnad på vad som är juridiskt och politiskt möjligt. För det tredje, vad är önskvärt och inte önskvärt.

Om vi nu ser på de senaste veckorna, när vi tittar på den åländska politiska floran, har till exempel Jomala kommun tagit fram inbesparingsförslag av ganska stor omfattning. Det är helt solklart att man gör detta från tjänstemannahåll, i alla fall enligt de artiklar som har publicerats av ansvariga tjänstemän. Bedömningen är att detta ligger inom lagens ramar. Det finns ett ganska stort spelrum mellan vad lagen ställer som miniminivå och vad kommunerna producerar. Vad som är politiskt möjligt och vad som är önskvärt är en annan fråga.

Men om frågan är om landskapsregeringen ställer sådana lagkrav att det inte är möjligt för kommunen att spara pengar, så menar jag att den tolkningen nog inte är sann. Det finns också en annan fråga: Hur samarbetar man och hur djupt samarbetar man? Hur mycket ska varje kommun vara specialiserad, och hur mycket kan man göra tillsammans? Vilken form av samarbeten vill man i sådana fall genomföra?

Vi vet att det alltid finns en omfattande kritik mot kommunalförbund. Jag vill påpeka att detta gäller alla kommunalförbund, utan att peka ut något specifikt. Det handlar ofta om suboptimering och viss fördelning. Men det finns också ett utrymme här. När vi ser på äldreomsorgen vet vi att det fortfarande finns stor utvecklingspotential när det gäller öppna vårdtjänster, såsom utvecklad hemtjänst, dagverksamheter och förebyggande åtgärder. För en liten kommun kan det vara mycket svårt att räkna hem digitaliseringen.

Ett annat område där det finns stor potential för samarbete är digitalisering, som kan medföra antingen höga kostnader eller lägre kostnader. Kostnaderna kan förändras och bli mer hanterbara om man samarbetar istället för att varje kommun genomför digitaliseringen på egen hand. Det är ett ineffektivt sätt att arbeta på, och detta ligger bakom de skrivningar som finns i budgeten.

Jag vill också nämna något om att överföra verksamheter till landskapet. Att plocka bort verksamheter från kommunerna innebär ju att man minskar kommunernas behörigheter de facto. Vi ska också komma ihåg det som ledamoten Holmberg-Jansson lyfte fram i sitt anförande om ÅHS. När vi tittar på sjukvårdsorganisationer runt om i Norden är de flesta inte statliga, utan de är på regional nivå. Regionerna har en annan logik än kommunal och statlig.

Det är aldrig så att lagtinget utser en styrelse till ett förvaltningsorgan eller en underlydande myndighet, utan det är alltid landskapsregeringen. Vill man ha breda, parlamentariska beslutsfattande, så bör beslut som gäller nära människan fattas av kommunerna. Där bygger det på konsensuspolitik. Kommunerna har skattebehörigheten, och det är just att vara nära människan som hela uppgiften för kommunen handlar om.

Talman! En sista sak. När jag pratar om samarbeten och effektiviseringsmöjligheter för kommunerna, så behöver vi komma ihåg att skärgården har en alldeles särskild utmaning. Mycket av det jag har talat om gäller förstås fasta Åland, men det är också där de stora volymerna finns, både ekonomiskt och i andelen människor. Tack!

Tack, talman!

Tack ministern för anförande. När det gäller att plocka bort uppgifter från kommunerna så har det länge varit en levande diskussion om huruvida den avancerade institutionsvården skulle flyttas till ÅHS, bland annat för att minska det här "kajkandet" fram och tillbaka mellan ÅHS och äldreboenden. Jag skulle gärna vilja höra någon tanke kring det.

När det gäller kommunfältet generellt så förstår jag, om jag uppfattar ministern rätt, att kommunerna har möjlighet att göra ganska stora inbesparingar kan göras innan man når minimikravet i lagstiftningen. Samtidigt har det framkommit, både i budgettexten och i debatten, att landskapsregeringen är villig att sänka minimikraven i lagstiftningen. Det blir ju en oroväckande spiral nedåt om det är på det viset som man har tänkt sig att kommunerna ska spara pengar.

Vad landskapsregeringen jobbar med är att minska den administrativa bördan för lärare och pedagoger inom barnomsorgen. Jag kan inte förstå varför det skulle vara en negativ spiral. Ingen människa utbildar sig till pedagog för att fylla i papper; man utbildar sig för att uppfylla sin önskan om att lära barn att utvecklas som människor, att lära sig matematik, biologi och historia. Det är ju det som är huvudmålet. I det sammanhanget kan vi inte se detta som något negativt.

Jag tycker att vi har ett konstigt sätt att se på effektiviseringar här på Åland. Effektivisering kan i många fall leda till något bättre än vad det var tidigare, och jag tror att det är något vi behöver ha i åtanke. Tydliga ekonomiska ramar kräver fram kreativitet, och vi kan arbeta på andra sätt än vad vi gör idag.

Tack, talman!

Det betvivlar jag inte alls. Jag har ingenting emot att man minskar den administrativa bördan för pedagoger. Jag har bara svårt att se att det är där man ska spara in flera miljoner euro, att lärarna får mindre administration. Men det går säkert att utveckla den tanken.

Min andra kommentar, eller fråga egentligen, kopplad till den här diskussionen om kommunernas behov av besparingar och krav, handlar om det som också återkom i diskussionen om den så kallade kriskommunlagen. Hägrande i detta finns en revidering av landskapsandelssystemet. Ser ministern någon risk eller svårighet i att diskutera sådana nedskärningar i kommunala verksamheter innan vi har kommit någonstans med revideringen av landskapsandelssystemet?

Talman!

Jag tycker att diskussionerna om hur vi producerar vår samhällsservice behöver vara levande här och nu. Den måste vara aktuell, både om fyra år och om tio år.

Ser vi på de faktiska uppgifterna om hur demografin utvecklas, och hur en förändrad demografi påverkar kostnads- och intäktsstrukturen för ett samhälle, så inser vi att behovet av att effektivisera den offentliga servicen kommer att kvarstå.

Vi har idag fantastiska skolor, vilket är en del av anledningen till att människor vill flytta hit. Det är klart att det finns en risk att om vi sänker kraven för mycket, så kommer Åland att tappa sin attraktionskraft, och det vill vi förstås inte.

Min poäng är att många av de lägsta lagnivåerna idag överstiger vad kommunerna klarar av. Att sänka kraven hjälper inte heller, vilket är en efterfrågan från kommunalt håll.

Tack, talman!

Jag uppfattar det som att ministern, Zetterman är strukturalist och rör sig ofta på den strukturella nivån i sina resonemang. De flesta av våra kommuner arbetar dock inte på den nivån. Istället fokuserar de på att klara dagen, året och budgeten.

En oro som jag tycker har vuxit sig starkare, än senast vi jobbade med en kommunreform, är att många kommuner nu står med ryggen mot väggen. Resurserna, människorna och utrymmet i vardagen för att arbeta med de stora förändringsprocesser som behövs för att hantera dessa utmaningar finns inte längre i tillräcklig grad.

Tror ministern att vi kommer att se på de förändringar som alla idag ändå tror att är nödvändiga?

Talman!

I de kommunala tankesmedjorna som vi har arbetat med har vi fokuserat mycket på administration och digitaliseringsfrågor. Jag tror att detta beror på att det är en relativt politiskt enklare fråga. Digitaliseringen är dessutom en ny fråga. Jag anser att kommunerna samarbetar mycket bra i dessa frågor, och det samarbetsstöd som landskapsregeringen har gett till kommunerna har varit en helt avgörande del av detta arbete. Jag ser en stark rörelse hos kommunerna i denna fråga, men jag har också en viss farhåga.

Ledamoten nämner att jag är aningen strukturalistisk och det instämmer jag i. Det är viktigt att vi är medvetna om vår roll som lagstiftande och att vi har det övergripande ansvaret. Vår uppgift är inte att gå in och tala om för kommunerna hur de ska sköta sina system eller hantera varandras behörigheter. För min del har det visat sig att det (… taltiden slut).

Jag är enig om att det inte är landskapsregeringens sak att berätta för kommunerna vad de ska göra. Men om vi hamnar i en situation där kommunerna inte orkar göra jobbet för att hitta lösningar, så finns det ändå ett ansvar hos landskapsregeringen att hjälpa till att hitta dessa lösningar.

Självklart har vi tankesmedjor och samarbetsstöd, men det finns de som i olika debatter förespeglar att om kommunerna bara får tillräckligt med pengar, så kommer problemen att lösas. Jag ser att det tåget har gått för länge sedan. Det finns utmaningar, till exempel att få folk att ställa upp i val. Vi kan inte reparera systemet enbart med pengar; vi måste också hitta andra lösningar. Och då menar jag inte att vi ska rita om kartan med tvång. Minister Zetterman, jag delar din åsikt.

Jag delar till stor del den uppfattningen att pengar är en sak, men pengar löser definitivt inte allt. Om man på något oproportionerligt sätt ska fördela dessa pengar för att uppfylla god förvaltningssed, med hållbara principer och ungefär likvärdiga förutsättningar för alla, innebär det att man måste ta hänsyn till att vissa områden behöver mer resurser, kanske två eller tre gånger mer. Problemet, som ledamoten nämner, handlar också om att få tillräckligt många att ställa upp i val och att ha en tillräcklig bredd i kompetensen.

Bara inom äldreomsorgen har vi sett en förändring där frågan har gått från att handla om omsorg till att bli en ganska avancerad vårdfråga. Att utveckla välfärdstjänster idag är betydligt mer komplext än vad det var för tio, femton eller tjugo år sedan, när sådana tjänster främst hanterades på sjukhusnivå. Det är helt självklart att en enda människa inte kan besitta all den kompetens som krävs; det måste till samarbete.

Talman!

Bästa åhörare. "När du har hälsan har du tusen drömmar, och när du förlorar den har du bara en." Det är ett citat jag ofta tänker på.

Det finns frågor som inte borde vara politiska, och det här är en sådan. Jag talar om våra barn, vår framtida arbetskraft, vårt framtida samhälle och vår framtida motståndskraft. Just nu står de på en halkig sluttning.

Åland står med en folkhälsokurva som pekar åt fel håll. Konditionen sjunker, vikten ökar och stressen ökar. Det kostar i form av kortsiktiga sjukdagar, långsiktiga vårdkostnader och lidande. Det är ren avkastningslogik att vända utvecklingen medan barnen fortfarande är formbara.

Lösningen är inte flera stora kampanjer, utan smartare implementering av rörelse, framförallt i skolan. Andra länder har redan visat vägen med liknande system: korta, strukturerade rörelsemoment insprängda i undervisningen plus ett dagligt pulspass. Det kräver inga nya salar eller nya lärartjänster, det kräver egentligen bara struktur, disciplin och tydligt ledarskap.

Med det här förslaget får varje elev 60 minuter rörelse distribuerade över dagen. Det levereras inom existerande scheman och personalramar. Effekten i Norge och Island är mätbar: bättre kondition, bättre fokus, lugnare klassrum och lägre BMI. Åland kan få samma effekt till en kostnad som motsvarar ett par promille av det vi annars kommer att betala i framtida folkhälsoproblem.

Tittar man på lite grunddata ser vi att barns kondition och VO2 max, den maximala syreupptagningsförmågan, har fallit med 15-20 % hos barn sedan 1980. Det här är alarmerande siffror. Hur mycket syre kan du ta åt dig och använda? 20 % lägre innebär 20 % sämre prestationsförmåga. Det är jättemycket i slutet på en skoldag och en arbetsdag.

Övervikten bland 10-14-åringar har tredubblats. Skärmtiden drar iväg, psykisk ohälsa stiger och fysisk aktivitet är den starkaste skyddsfaktorn vi känner till.

Om vi tittar på Finland kostar fysisk inaktivitet ungefär 3 miljarder per år i ökade kostnader. Tror vi att Åland lever i en skyddad bubbla, så tror vi fel. Vi har till och med större problem än övriga Finland enligt den statistik vi har fått nyligen. Det här är inte ideologi; det är riskhantering, samhällsekonomisk förvaltning och framförallt vuxenansvar.

Talman! Att låta barn bli svagare, alltmer stillasittande och alltmer stressade är att abdikera från ledarskap.

En idé som jag har är att vi skulle införa rörelsegaranti: 60 minuter varje skoldag. Vi sätter tydliga mål. Varje barn ska röra på sig minst 60 minuter under skoldagen. Det blir inte en extra idrottslektion som ska bråka med schemat och inga stora reformer som kräver dyr utrustning. Jag föreslår en enkel modell: till exempel 5 minuter morgonpuls, 5 minuter mikropaus träning, 20 minuter aktiv ledd rast, 15 minuter rörelse i undervisningen och 15 minuter pulspass. Där har du en timme under hela dagen som ger 60 minuter. Det här är nödvändigt, realistiskt och det fungerar. Vi vet det eftersom Norge, Danmark, Finland och Island gör det i olika former, och effekterna är glasklara: bättre kondition, bättre fokus och lugnare klassrum.

Något annat jag skulle satsa på är att skapa "ett barn, en hobby". Alla barn rör ju ändå inte på sig i tillräcklig utsträckning, därför behöver vi skapa verktyg som slår mot ett av problemfaktorerna bakom stillasittande, nämligen plånboken. Vi föreslår att man skapar ett system där föreningsavgifter upp till 100 euro per år subventioneras, 100 euro per år per barn. Barn i ekonomiskt pressade familjer ska inte behöva stå vid sidlinjen och titta på. Effekten är dubbel: rörelse är lika med socialt kapital. Det här är mycket billigare än en handfull långtidssjukskrivningar och det är långt billigare än att lappa ihop följderna av ohälsa tio är senare.

Vi lägger in årliga hälsomätningar för första gången, så att vi skulle skaffa data på riktigt. Vi lägger till en komponent som Åland, trots strategi efter strategi, fortfarande saknar: en objektiv uppföljning helt enkelt. En gång per år mäts kondition, balans och styrka på klassnivå, samlas anonymt och vi får svart på vitt hur hälsomarkörer utvecklas. Det här är inte kontroll, det är styrverktyg; det är nyckeltal för folkhälsan. Det handlar om att sluta skjuta från höften och hoppas på resultat, och istället börja leda och följa upp.

Det här betyder inte att vi ska bygga ett helt nytt ramverk. Vi bygger leverans som saknas i dagens folkhälsostrategi. Vi har heja-kampanjen, vi har en folkhälsostrategi och vi har en massa vackra ord. Men schemalagd rörelse i skolan, uppföljning, struktur och budget finns inte. Det är detta som det här programmet är tänkt att tillföra.

Låt mig vara tydlig: vi värnar om individens frihet. Men frihet är inte likgiltighet. Att stå med armarna i kors när barnens hälsa rasar är inte liberalism; det är lättja. Om någon vill göra barns välmående till en höger-vänsterfråga, då är det inte folkhälsan de värnar, utan sin egen partipolitiska teater. Det här är inte micromanagement; det här är riskmanagement. Barns hälsa är väl ändå det område som vi bör enas om att är av absolut högsta prioritet.

Talman! Varför måste vi göra det här nu? För varje år vi väntar försämras konditionen och den allmänna hälsan lite till. Skärmtiden ökar lite till och vi får en växande problemkurva i elevhälsan. Det går inte att vänta tills problemen materialiseras i vuxenlivet. Det är både sent och dyrt. Vi behöver en konkret, genomförbar och kostnadseffektiv strategi för att vända utvecklingen innan barnens hälsa blir permanenta problem som vi kollektivt får bära i decennier framöver.

Vi behöver inte prestigeprojekt. Vi behöver inga kampanjer för sociala medier. Vi behöver åtgärder som bygger på nordiska erfarenheter, skolnära praktikaliteter och tydlig uppföljning. Det är så man bygger starka, välmående barn, välmående familjer och ett starkt Åland. Det är precis den sorts lösning som ett litet samhälle med stora ambitioner ska våga genomföra. Tack!

Tack, talman!

Tack för ett bra anförande, särskilt kring vikten av att möjliggöra för barn och unga att röra på sig.

När det gäller skolorna har landskapsregeringen och lagtinget redan vidtagit åtgärder för att möjliggöra lagstiftning som ger skolorna större flexibilitet. Det handlar om att införa längre raster och att integrera fysisk aktivitet och rörelse i skolvardagen.

Vi har också folkhälsostrategin och dess åtgärdsprogram som sträcker sig fram till 2025, vilket ska följas upp. Skolorna tänker på aktiviteterna, men det är också viktigt att betona betydelsen av vardagsmotion. Frågan är hur mycket man ska detaljstyra. Uppföljningen av hälsa i skolan visar faktiskt att motionen bland elever i årskurs 4 till 5 och högstadiet har ökat, vilket är positivt.

Minister Hambrudd, tack för de orden. Jag håller med. Det arbete som har gjorts är väldigt bra, men vi behöver göra mer. Det jag efterlyser är att det skulle vara ännu mer strukturerat.

Vi kan också tänka på NPF-barn, till exempel. Under skoltid skulle vi kunna ha korta, strukturerade rörelsescheman som är förutsägbara och enkla att följa. Jag tror att vi skulle ha mycket att vinna på den biten. Det skulle ge en drägligare vardag både för barnen själva och för alla andra.

Genom att jämna ut dopamin- och serotoninnivåer skulle vi kunna hjälpa dem. De behöver fysisk aktivitet, men det behöver inte alltid vara spontan lek. Ibland kanske det behöver vara strukturerat och enkelt, vilket gör det lättare att få med alla. Det är därför vi bör implementera detta i skolan. Jag tror att det skulle gynna en större bredd av barn.

Det pågår redan mycket sådant arbete inom våra skolor. Jag ser att det kan vara farligt att gå in och detaljstyra. Skolorna behöver också få möjlighet att bygga upp sin egen verksamhet, på det sätt som de anser är bäst.

Det handlar inte bara om barn och unga; även vi vuxna behöver röra på oss, precis som ledamoten nämnde. Kostnaden för att inte motionera är betydligt högre för samhället på sikt.

Det jag tycker är positivt med ÅL-IN projektet är att man faktiskt försöker uppmuntra alla skolelever att efter skolan hitta någon form av fritidsaktivitet, antingen inom idrott eller kultur. Det är viktigt att de hittar sitt eget sammanhang där de passar in.

Tyvärr är det ofta så att, precis som med oss vuxna, vissa motionerar och utnyttjar kultur i stor utsträckning, medan andra, som verkligen skulle behöva det, inte gör det. Det är dessa frågor vi behöver ta tag i.

Jag håller absolut med. Det är därför jag också vill införa "ett barn, en hobby", att föreningsverksamheten skulle få ett uppsving, och att det skulle bli lättare att delta i olika aktiviteter, även för socioekonomiskt utsatta familjer. Det ska inte behöva bli en fråga om klass. Det ska inte vara en klassfråga om man kan delta i gymnastik, judo eller fotboll, utan alla ska ha möjlighet att göra det.

Jag är jätteglad för allt som har gjorts, men om vi tittar på statistiken så ser vi att det inte är tillräckligt.

Tack, talman!

Tack ledamoten Lindström. Jag sympatiserar förstås med mycket av det som ledamoten säger om vikten av att röra sig och hur det är nyckeln till många synergieffekter. Jag har inga svårigheter att hålla med om de problem vi ser komma och som vi har idag när det gäller detta.

Jag tycker att utskottet faktiskt skulle kunna titta på frågan om mätbarhet kopplad till det här förslaget. Det handlar om att vi skulle få bättre kunskap om hur det förhåller sig. Exakt hur det ska göras är jag inte rätt person att svara på det, men jag reagerar på just den delen, att kunna följa upp och få in det som en naturlig del i verksamheten årligen. Det handlar om att se hur det går nu. Det öppnar många dörrar, bara det att kunna sätta in åtgärder, men också att ha diskussioner i klassen och vad som helst.

Det är trevligt att höra att vi är på samma tankebana.

Jag anser att årliga hälsomätningar och uppföljningar är av högsta vikt för att veta att det vi gör faktiskt ger effekt. För vem gör vi det här för? Gör vi det för att vi ska må bra och känna att vi har åstadkommit något och att vi har satsat pengar? Eller vill vi ha resultat?

När det kommer till fysisk kapacitet är det väldigt enkelt att mäta. Det kan göras med ett enkelt beep-test. Man utför armpressar, situps under en minut och balans och rörlighet är också lätt att mäta. Det här tar bara 10-15 minuter per person och år.

Jag vill betona att all sådan statistik samlas in anonymt. Vi är inte intresserade av vad en specifik individ presterar. Det handlar inte om att testa individer på det sättet, utan om att förstå vilken effekt våra insatser har.

Jag tycker att ledamoten lyfte bra poänger gällande anonymiteten. Det får inte bli någon slags skam i det här överhuvudtaget.

Ett annat ord som jag vill bredda resonemanget med är stress. Som ledamoten nämnde i sitt anförande är stress något vi tänker mycket på inom Hållbart Initiativ. En stressad människa gör inte smarta val. En stressad människa lagar inte sund mat, sover inte och går inte till gymmet och så vidare. Detta är kanske lite utanför det som ledamoten nämner, men jag vill ändå lyfta det i det här sammanhanget. Stressen för föräldrar och stressen för barn är också en av nycklarna för att det överhuvudtaget ska finnas utrymme för att fatta sunda val. Det är helt enkelt viktigt att ha detta i bakhuvudet.

Absolut, ledamot Röblom har 100 % rätt när det gäller detta, och stressen går åt båda hållen. Är barnen stressade så kommer föräldrarna att bli stressade, och vice versa. Det här är något som alla bör ta tag i.

Att leda med exempel är helt klart viktigt. Det handlar bara om att börja med oss själva. Om alla lägger handen på hjärtat och funderar: Lever jag upp till min potential, till min fysiska potential? Ingen behöver svara på det. Men om du ställer dig den frågan, så kan du ganska snabbt få ett svar i huvudet. Du behöver inte dela det med någon, men då vet du ganska snabbt vad som behöver göras.

Tack, talman!

Tack för ett bra anförande. Jag sympatiserar verkligen med det.

Under arbetet med folkhälsostrategin blev det tydligt att man skulle mäta och återkoppla gällande fysisk förmåga hos barn genom något som kallades MOVE, vilket skulle genomföras i årskurs fem och årskurs åtta. Jag är ärligt talat osäker på var det hamnade, om det blev något av det.

Det ledamoten föreslår nu är att detta skulle göras kontinuerligt varje år. Och varför inte? Så länge det inte upplevs som att barnen blir utpekade. Det måste göras på ett snyggt sätt, för de har redan tillräckligt med press på sig. Våra barn och unga får inte uppleva det som ett stressmoment. Att bara gå och simma kan vara en väldigt jobbig sak för många av våra barn.

Jo, jag håller med ledamot Holmberg. Tanken är inte att detta ska öka stressen. Tanken är att med en god fysisk förmåga och rörelse kommer stressnivåerna att sjunka. Det är just det som är syftet.

Men det är också så att i ett initialt skede, när man har barn och unga, samt vuxna som aldrig riktigt har fått in en rutin för att röra på sig, kan det vara en utmaning. Det är lite som att borsta tänderna; det är inte alltid kul. Det behöver inte ens vara roligt, men man gör det ändå. Man vet att om man inte gör det, så kan det leda till problem.

Det fina med träning och rörelse är att det fungerar även om man inte alltid tycker att det är jätteroligt. Man får alla de positiva effekterna ändå. Det handlar inte om tvång, utan om att uppmuntra. Efter ett tag blir det en rutin, och när det väl blir en rutin kommer man att se resultat. När man ser resultat vill man fortsätta. Det är det vi måste skapa.

Talman!

Så är det. Det gäller bara att få den där rutinen och få det att rulla på. Sen vill man inte sluta, men just nu känns det lite trögt. Med tanke på frågan som ledamoten ställde tidigare om att uppnå sin fulla potential, kan man säga att det kanske inte riktigt stämmer.

Men det som ledamoten var inne på, det här med fritidsaktiviteter och att få 100 euro eller dylikt, det är något jag ställer mig bakom.

Jag kämpar verkligen för att få in en fritidspeng till alla, eftersom vi under arbetet med folkhälsostrategin såg att många väljer bort aktiviteter just på grund av att de inte har råd. Jag har förstått nu att det inte gick rent laglighetsmässigt, eller att det var väldigt krångligt. Men det fungerar ju på andra ställen, så jag kan inte riktigt förstå varför det inte skulle fungera här när vi har möjlighet att bestämma mycket av lagstiftningen själva.

Jag har läst om folkhälsoarbetet och det arbete som har gjorts. Jag tycker att det är jättebra att man undersökte detta med fritidssedlar. Jag skulle direkt rösta för detta.

Min tanke är att det skulle kunna vara en liknande lösning, där landskapsregeringen står för styrning och finansiering. Åland post skulle kunna fungera som den tekniska plattform som redan finns och Ålands Idrott skulle ansvara för den operativa driften och kvalitetssäkringen. På så sätt har vi tre starka kort som redan är på plats.

Det juridiska problemet är inte ett hinder; liknande lösningar har redan genomförts på andra ställen. Det handlar nog bara om vilja. Det är tråkigt att det inte blev verklighet, för det var ett jättebra genomarbetat program.

Tack, talman!

Tack ledamot Lindström än en gång. Det är bra del av er samlingsmotion. Den här frågan spänner över alla partigränser, och det råder ingen tvekan om det.

Precis som vi måste lära alla barn att komma in i den här läsbubblan, så ska vi också lära dem att uppleva rörelseglädje och få ut den energin.

Jag vet att många idrottslärare på Åland under många år har fört statistik över hur utvecklingen bland barn och unga har sett ut via olika tester och liknande. Det är viktig information, och tyvärr visar även den statistiken en kraftigt nedåtgående spiral.

Det känns som att vi har resurser, vi har alla verktyg och vi har till och med ekonomin för att göra detta möjligt tack vare PAF. Nog bör vi kunna lyckas med att bli ett bra exempel och precis som Island har blivit det på sitt håll, borde vi kunna nå dit också. Det är bra idéer som ledamoten framför, och som vi skulle kunna ta vidare.

Tack för det ledamot Holmberg. Här är vi rungande överens. Precis som du säger, vi har alla verktyg i verktygslådan och vi har finansieringen. Det handlar egentligen bara om att sätta igång. Det handlar mer om att få ändan ur vagnen.

Jag vill också påpeka att folkhälsostrategin är en jätteviktig aspekt, särskilt med tanke på att näringslivet behöver friska, glada och trevliga människor.

Det handlar om en beredskapsfråga. Vi kan tänka folkhälsa, näringsliv och beredskap. Alla dessa aspekter hänger ihop, haltar en så haltar alla. Så det är en mycket större fråga än vad man kanske först skulle kunna tro.

Det är med barnen vi måste börja, för det är där vi skapar framtiden. Det är nästan kört för oss, men så är det inte riktigt, men det är barnen som är i fokus.

Tack, talman!

Ledamot Lindström kom in på det, jag tänkte säga att det här är en tillväxtfråga. Det handlar om att vi ska skapa individer, ålänningar som orkar arbeta. Vi kommer att tvingas arbeta längre, och det ska vara glädjefyllt; vi ska orka göra det. Om vi inte orkar, blir det också en socioekonomisk skillnad.

Ser vi på den nedåtgående spiralen som har pågått under flera decennier, kan vi föreställa oss att om vi lyckas öka alla ålänningars prestation med 10 procent, så ökar vi också produktiviteten och tillväxten med 10 procent på arbetsmarknaden. Det är en ganska enkel addition.

Det är intressant att många gånger när man ser jobbannonser, till exempel från en matbutik, så anges det som ett kriterium att man ska kunna orka med lite tyngre lyft. Det visar att man måste ha en viss grundnivå för att kunna fungera på arbetsmarknaden. Annars fungerar det inte.

Det här är absolut en tillväxt- och näringslivsfråga på alla sätt och vis. Precis som du säger, om man kan öka VO2 max med 10 %, så får man en hävstångseffekt som gör att resultatet blir ännu större.

Det här handlar om ren ekonomi. Det handlar inte bara om att minska lidandet som en dålig hälsa medför, utan det är faktiskt en rent ekonomisk fråga för mig också. Jag är glad att vi delar det här tankesättet.

Tack för ett mycket bra anförande. Det här var en av de frågor som gjorde att jag började involvera mig i politiken. Jag är tacksam för att man lyfter fram frågan och lägger fokus på den, för det är ett växande problem.

Som näringsminister vill jag betona att idrott och motion är mycket viktiga för Ålands attraktionskraft. Jag har träffat flera nya ålänningar som också lyfter fram närheten till olika idrottsanläggningar, vilket är ganska unikt för Åland. Den statistik vi har förvånar mig ändå, eftersom vi har mycket goda förutsättningar. Vi borde egentligen ligga på den positiva sidan av statistiken.

Dessutom har vi den högsta förväntade livslängden och ligger lägst i sjukdomsindex, men den statistiken hänger inte riktigt ihop. Det är ett växande problem.

Tack för kommentarerna! När jag har grävt i statistiken har det visat sig att anledningen till att situationen ser ut som den gör är att vi får en växande klyfta. De som är aktiva är mycket aktiva, medan vi har ett mellanskikt som kanske inte gör särskilt mycket. Dessutom finns det de som absolut inte gör någonting.

De som inte gör något och mellanskiktet, som jag kallar det, har faktiskt ökat. Därför skulle jag vilja fokusera på att minska dessa klyftor. Vi behöver nå ut till dem som kanske bara gör lite grann, de som skulle behöva lite pushning, några möjligheter och lite vägledning.

Sedan kommer vi att ha en grupp människor som, precis som med arbetslöshet, inte vill, inte kan eller helt enkelt inte har förmågan. Det måste vi också acceptera. Men det handlar om den stora massan.

Jo, det är just den delen som är svårast att komma åt. Här tror jag att en del av det som landskapsregeringen försöker hitta bättre modeller för, är att främja mer spontanidrott, som till exempel discgolf. Det är ett jättebra exempel.

För några år sedan hade vi inte discgolf, men idag har vi det. Jag vet att många ungdomar som deltar i det är sådana som kanske inte annars skulle hålla på med någon idrott alls. Där hoppas jag att vi kan återkomma till bättre modeller för att få till ännu mer aktivitet.

Man ser en trend hos ungdomar att de kanske inte tränar lika mycket ledarlett, utan mer när det passar dem. Det är en trend vi måste titta vidare på.

Det är en bredd vi behöver ha, helt klart. Åland är ett jättebra exempel på detta. Vi har en otroligt bra bredd, men vi måste få ungdomarna att aktivera sig på olika sätt.

Jag vill också ge en eloge till föreningslivet, som har många engagerade personer som dag ut och dag in håller obetalda träningar. Vi har otroligt många eldsjälar, och de skulle vara mycket tacksamma för mer stöd. Vi ska nyttja deras engagemang, men inte utnyttja dem. Jag är glad över att vi delar denna åsikt.

Det är lite kuriosa att minister Josefsson har tränat kampsport en tid tillsammans. Tur att vi inte behöver fajtas om detta i alla fall; vi får ta det mer civilt.

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindström, för ett bra anförande. Jag tror att både jag och ledamoten skulle kunna prata hela dagen om just det här ämnet.

Lite från skolans perspektiv. Rörelsepauser och liknande inslag i undervisningen förekommer redan i de allra flesta skolor. Utmaningen uppstår dock när vi talar om ett par hundra lärare, där inte alla är lika engagerade. Jag tror att engagemang är avgörande för att kunna genomföra detta på ett bra sätt, och det är nog en utmaning.

En annan utmaning för lärarna är att ju fler arbetsuppgifter vi lägger på dem, desto svårare får de att hinna med det som är viktigt i den normala undervisningen.

Jag håller med. Vi skulle säkert kunna diskutera det här många, många kvällar.

Jag håller med dig; det är klart att det finns en problematik. Man skulle behöva engagerade lärare, och om det ingår i en lärares jobb, så är det just det jobbet man ska sköta.

Om vi kan integrera det som står i skollagstiftningen på ett eller annat sätt, så underlättar det. Tanken är också att man ska ha färdiga kluster där de får coachning och får allt de behöver förberett. Allt ska vara färdigt paketerat så att man inte behöver komma på alla dessa saker själv.

Det här är något som man inte behöver lägga enorma resurser på, men det skulle vara ganska lätt att implementera de här korta insatserna. Jag tror att det skulle bli lättare för lärarna att bedriva undervisningen med lugnare och gladare barn, helt enkelt.

Tack, talman!

Jo, det stämmer. Ett sådant utbildningsmaterial redan finns, och många av lärarna använder det, som sagt, redan.

Det finns dock utmaningar med detta. När jag själv hade NPF-elever i klassen så behövde alla göra olika saker vid olika tidpunkter. Det gjorde det inte särskilt lätt att hantera. Jag vill påstå att jag ändå lyckades, men det finns utmaningar i det hela. Det är vårt jobb att lyckas med det ändå.

När vi pratar om föreningslivet och möjligheten att göra det billigare för dem, är det en mycket viktig fråga. Framförallt måste vi ha möjlighet att fortsätta med idrotten som lek och inte som en elitsatsning.

Jo, det har du rätt i. Skulle det vara lätt så skulle alla göra det. Självklart medför det utmaningar, som alltid. Men utmaningar och problem är till för att lösas.

När det gäller lek, så är det mesta av det här som är tänkt för skolor lekbaserat. Det ska vara roligt, enkelt och smidigt att genomföra. Det handlar inte om att ha en massa tävlingar.

Men eftersom du tog upp det, så lek och träning i förhållande till elitsatsning, där behöver inte det ena utesluta det andra. Det är viktigt att båda aspekterna finns. Det ena ska inte nedregleras, på så sätt att det utesluter det andra. Vi har möjlighet att tillgodose allas behov, och det är något vi ska göra.

Tack, talman!

Jag ska ta oss tillbaka till skärgårdstrafiken en stund. Jag ska korta ner det lite, för det har sagts en hel del.

Budgetdebatterna här i lagtinget handlar ofta om skärgårdstrafiken men trots oerhört många mer eller mindre kloka ord, har vi egentligen inte åstadkommit jättemycket de senaste decennierna.

Åsikterna är många. Skärgårdstrafiken är för dyr, det är för få turer och vi har bilar som inte kommer med på fullbokade färjor. En beställning på nytt trafikupplägg har varit tydligt länge.

I decennier har man i olika omgångar kommit fram till att kortare rutter ger fördelar. Alla ingenjörer, medborgare och politiker som objektivt har satt sig in i detta har kommit fram till ungefär samma sak. Kortare överfarter är nyckeln till en bättre skärgårdstrafik.

Kortare pass innebär att vi kör färre sjömil. Ser man till rutterna i skärgårdstrafiken så minskar vi från 109 sjömil till 93 sjömil. 16 sjömil kortare rutter förstår alla att sparar kostnader.

Kortare pass innebär vi att vi kan köra långsammare. I dagens system går det inte att köra långsammare, för då räcker inte dygnets alla timmar till. Med kortare rutter kan vi sänka farten 2-3 knop. Det låter som en petitess men det kan halvera bränsleförbrukningen på vissa färjor. Alla förstår att minskad energiförbrukning sparar kostnader.

Kortare pass innebär också minskade arbetstider. I dagens system tar tre turer per dag 19 timmar på norra linjen. Det är alltså väldigt mycket mer än de 10 timmar som ska vara ordinarie arbetstid enligt kollektivavtalet.

Med kortare rutter får vi möjligheten att en besättning klarar tidtabellen på sin ordinarie arbetstid. Alla förstår att kortare arbetstider ger lägre kostnader.

Kortare pass innebär att vi kan öka kapaciteten. Idag hinner man med tre vändor per dygn med en färja. I ett nytt system kan man köra fyra eller ibland fem vändor per dag. Alla förstår att om man kör en gång extra per dag så finns det en väldigt konkret möjlighet att öka kapaciteten på alla huvudlinjer i skärgården.

På Föglölinjen räknar man dessutom med två färjor. Föglö kommer således att få den största ökningen av kapaciteten i det här systemet. Alla förstår att fler turer per dag ger möjligheten att öka kapaciteten väsentligt.

Kortare rutter ger oöverträffad skalbarhet. Vi vet alla att skärgårdstrafiken har två ansikten. Åker man dagen innan midsommar finns det knappt sittplatser ombord och bilplatserna tar slut flera månader på förhand. Åker man däremot i februari tror man inte det är samma linje. Vissa turer känns det som man är själv ombord. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att skärgårdstrafiken behöver skalbarhet.

Med kortare rutter kan vi enkelt skala upp kapaciteten efter behov. Vi kan köra två turer per dag vissa perioder och vi kan köra fyra eller fem turer andra perioder. Det här kan vi ändra från en dag till nästa.

I dagens trafik kan vi inte ändra på kapaciteterna utan att flytta runt färjor. Det är en enorm skillnad om vi kör med Viggen som tar 38 bilar eller Knipan som tar 22 bilar. Men byter vi plats på färjor så ökar vi kapacitet någonstans, men minskar någon annanstans. Det blir ett nollsummespel. Med kortrutt kan vi öka kapaciteten på alla huvudlinjer samtidigt och bli mer effektiva beroende på aktuellt behov. Alla förstår att bättre skalbarhet i trafiksystemet kommer ge bättre trafik anpassad till dagligt behov.

Talman, vi har ingenjörsmässiga fakta i den här diskussionen och många inser att dessa pekar på att det blir bättre med korta rutter. Däremot när vi ska sätta en siffra på det för 15 år framåt så ökar osäkerheten och då kommer också politiken in i det här.
När vi ska göra beräkningar behöver vi nämligen göra antaganden. Hur många veckor ska vi köra högsäsongstrafik? Vad säger kollektivavtalen om arbetstiderna om 10 år? Det är antaganden vi måste göra, men som man kan ifrågasätta.

Förvaltningen har gjort konsekvensanalyser och gjort jämförelser med nuvarande trafik. Enligt deras beräkningar är skillnaden 53 miljoner euro de kommande 15 åren. Den här summan bygger på rimliga antaganden enligt mig.

Det finns antaganden i den här prognosen som man kan kritisera, men det finns också antaganden där regeringen, infrastrukturavdelningen kunde ha tagit i mer. Exempelvis har man antagit att dieselpriset är exakt likadant i 15 år framåt, 0,8 € per liter. Med det här antagandet får den lägre beräknade bränsleförbrukningen en summa på ungefär 9,5 M€. De kommande 15 åren har man alltså räknat ut att köra vidare enligt dagens trafiksystem blir 9,5 M€ dyrare än att gå över till kortare rutter. Det här kan man ifrågasätta. Vi kommer att ha inflation även på bränslepriset. Bara i landskapets egna budgetar har man höjt beräkningspriset med 60 % på tio år.

För att få se hur detta påverkar har jag tittat på historien de senaste 15 åren med uppgifter från statistikcentralen. Om vi antar att vi de kommande 15 åren har samma prisutveckling, som vi haft de senaste 15 åren, så får vi ett annat hypotetiskt scenario.

Med den prisutvecklingen kommer jämförelsen att ge en skillnad på hela 22 miljoner euro de kommande 15 åren. Ingen kan säga hur det kommer att bli, men det skulle ha varit rimligt att räkna med en ännu skillnad mellan trafiksystemen.

Vad jag vill säga med det här är att man kan ifrågasätta kalkylerna åt båda håll. Visst, 53 miljoner ger en stor marginal i det här beslutet. Skulle vi endast ha kommit till 5 miljoner då hade jag varit tveksam till det här projektet, men 53 miljoner är svårt att negligera.

Det finns förstås andra utmaningar. Det är mer obekvämt att åka i det nya systemet än att åka med dagens färjor. Kökar- och Brändöbor kan idag sitta 3 timmar och arbeta eller läsa en bok medan man i det nya systemet behöver vara aktiv och köra mellan olika hamnar. Jag förstår att det här blir mer bökigt i det nya trafiksystemet.

Vissa öar får längre restider. Enklingeborna kommer att resa nästan en timme längre. Samma gäller om du ska till Kyrkogårdsö. Många får ungefär samma restid som idag, men jag förstår att alla inte reser snabbare i det nya trafiksystemet.

Talman! Avslutningsvis vill jag understryka att vi har ingenjörsmässiga fakta som talar för att vi ska göra det här och vi har ekonomiska beräkningar som stöder det. Vi har en inbesparing på 53 miljoner på bordet samtidigt som vi kör färre sjömil, halverar bränsleförbrukningen, får kortare arbetstider och möjlighet till bättre kapacitet. Dessutom får vi oöverträffad skalbarhet i hela systemet.

Om stjärnorna står rätt kan vi spara mer än det här. Om stjärnorna står fel har vi såpass stor marginal i beräkningarna så att vi ändå med stor sannolikhet får en mer effektiv trafik de kommande 15 åren med högre kapacitet.

Det är dags för politisk mognad nu. Det är dags att ta långsiktiga ingenjörsmässiga beslut så att lagtinget kan fokusera på andra viktiga frågor som vi verkligen behöver diskutera. Tack, talman!

Talman!

Det är dags för politisk mognad, säger ledamoten. Betyder det att vi som inte jublar över landskapsregeringen är omogna? Betyder det att de 800 personer som använder norra linjen också är omogna och inte vågar ta beslut? Jag köper inte riktigt det resonemanget.

Ledamoten säger att det är skalbart. Man kan ha två turer vissa dagar och flera vid andra tillfällen. Jag kan säga att norra skärgården inte överlever på två turer per dag. Det är fullständigt omöjligt. Vi har redan en dag i veckan med det upplägget, och det är tillräckligt knepigt. Vardagar fungerar det överhuvudtaget inte.

Ledamoten nämner att Föglö får två färjor, men var inte det bara under tio veckor, om jag läste rätt?

Det var oerhört många frågor kring det här.

Om vi börjar med mognadsfrågan först, så tycker jag att det är moget av oss att fatta ordentliga beslut baserade på bra grunder. Vi har fått höra att det ska komma ett motförslag, men vi har ännu inte fått något presenterat. Det verkar som om ingen riktigt vet vad som gäller, man skjuter det framåt och att vi ska prata om det senare.

Vi ska titta på det här i finans- och näringsutskottet. Jag hoppas att vi verkligen har det här förslaget på bordet så att vi kan jämföra alternativen. Jag anser att vi bör välja det som är bäst, och det tycker jag är mognad. Det är det viktiga.

När det gäller de här turerna, oavsett hur många de är, är det helt uppenbart att man försöker öka kapaciteten. En av grunderna i det här systemet är att man kan öka kapaciteten.

När jag tittar på det andra förslaget ser jag att man ska spara väldigt mycket. Jag är helt övertygad om att man måste göra besparingar i turlistan för att nå dit. Men jag vet inte det förrän vi har sett på det i finans- och näringsutskottet.

Talman!

Jag och inte bara jag är tveksam angående kalkylerna. Dels för att facit de senaste åren kanske inte har varit till landskapsregeringens fördel, och dels för att det är väldigt svårt att prognostisera något 15 år framåt, särskilt i dessa oroliga tider.

Ledamoten säger att vi ska ta det beslut som är bäst. Ska vi fatta beslut som vi anser är bäst för brukarna, eller ska vi prioritera det som gynnar landskapsregeringen, så att deras prestigeprojekt inte går i kras? Jag tror nämligen att det inte går att förena dessa intressen så som upplägget ser ut i dagsläget.

Så länge jag har följt med i diskussionen om skärgårdstrafiken, och vad jag har hört de senaste åren när jag kanske varit mer insatt än tidigare, så det som ständigt förs fram handlar om kapaciteten. Det är ungefär det som man alltid återkommer till, att det är jätteviktigt att vi får hålla våra turer. Det är avgörande att de som kan boka och behöver komma ut, faktiskt får möjlighet att göra det. Det är jätteviktigt att vi måste ta hänsyn till detta i de beslut som fattas. Det är det som ska avgöra allting.

Självklart, om vi hade obegränsat med pengar, skulle man kunna säga: "Okej, ni får precis den kapacitet ni vill ha. Säg bara hur mycket det ska vara, så ordnar vi det." Men så fungerar det inte. Man måste också väga in andra ekonomiska hänsyn i detta.

Jag tycker att möjligheten att ta sig ut och att kunna åka ofta är en viktig faktor. Jag upplever att det är något vi behöver titta noga på när vi jämför de olika alternativen.

Tack, talman!

Ledamot Ekström säger att vi måste ta mogna beslut baserade på bra grunder. Jag vill ställa en fråga om dessa grunder. Ledamoten nämner att vi kommer att spara 53 miljoner, men om jag påpekar att det är det ackumulerade nuvärdet för det 15:e året som utgör den egentliga inbesparingen. Vad säger ledamot Ekström då?

Ja, alltså, tittar man på nuvärdesanalysen så visar den att någonstans runt år 12 så börjar det bli värt att göra det här. Jag tycker att det är ett sätt att framföra det på.

Det andra är, som vi har gjort, att svänga på siffrorna och titta på vad skillnaden är, och sedan köra vidare. På det sättet har vi kommit fram till den här summan. Det är två olika sätt att lägga fram egentligen samma sak.

Jag förväntade mig idag att det hade funnits ett större ifrågasättande av de här beräkningarna. Man borde komma upp och säga att här har vi antagit den här typen av driftskostnader och här har vi antagit den här typen av investeringar och så vidare. Det har inte kommit så mycket av den typen av frågor, utan det har kommit mycket annat där man försöker säga att vi ifrågasätter. Men jag skulle vilja veta lite mer konkret.

Om vi tar den här frågan som ledamot Egeland ställde. Jag har inte siffrorna framför mig. Vad är den summan?

Gud hör bön. Här ska du få de efterfrågade ifrågasättanden.

Snäckö färjfäste, det står till exempel att det måste renoveras för 5,5 miljoner om vi ska bevara det nuvarande. Men det behöver vi inte, eftersom den tvärgående trafiken slutar gå. Tvärgående, de kostnaderna behöver vi inte heller.

Utsläppsrätterna är rena spekulationer. Ledamoten sa tidigare att om vi hade tjänat 5 miljoner, så hade han varit tveksam. Okej, nu kommer du inte ens att tjäna 5 miljoner, om du tar med de här parametrarna, då har du inte tjänat 5 miljoner. Du kommer förmodligen att förlora pengar på det.

Jag kan berätta att det ackumulerade nuvärdet om 15 år är 15 miljoner. Om du tar bort Snäckö, en tvärgående trafiken och utsläppsrätterna från det, så förefaller det inte vara en lysande affär.

Några saker angående detta. Okej, vi tar bort Snäckö, vi tar bort tvärgående och så diskuterar vi utsläppsrätter. Det var de sakerna jag hörde.

Okej, 5,5 miljoner, men om vi fortsätter med dagens trafik så måste vi göra något åt Långnäs. Det uppskattas till minst 10 miljoner. Nu är det som ledamoten själv påpekade, investeringar är svåra och det kan bli dyrare än beräknat, så vi vet inte exakt hur det blir.

Om vi fortsätter med det nuvarande systemet måste vi också göra något åt Överö, 5,5 miljoner till. När vi ser på de vägar som ska göras på Kumlinge, så måste de göras oavsett. Frågan är bara hur mycket vi ska investera i dem.

Det är inte så enkelt som att bara dra bort en investering. Det kommer också till investeringar. Sedan måste man dra ut investeringarna enligt deras avskrivningstider, så det blir inte 5,5 miljoner på 15 år; det blir lägre.

Tvärgående har vi redan strukit, det är Knipan som är där istället.

Gällande utsläppsrätterna har vi dem i båda alternativen, så vi måste justera båda alternativen i så fall.

Talman!

Kan vi vara överens om att när man talar om landskapsregeringens uträkningar, så baserar det nya trafiksystemet sig på uppskattningar och antaganden. Själva anbuden har ju inte kommit in ännu för det framtida trafiksystemet, så man antar vad anbudsnivåerna kommer att ligga på.

De facto är det ju så att dagens trafik, som trafikerar 2026, är baserad på faktiska anbud som vi kör på, så där finns det en skillnad.

Men om vi tar de här 53 miljonerna, kan vi vara överens om att av 53 miljoner så är ju tvärgående cirka 26 miljoner av 53?

Det kan nog stämma när det gäller tvärgående. Jo, jag tror att det kan vara så.

Man ska också komma ihåg att vi har lagt till en ny färja för ungefär 20 miljoner. Så det är lite oklart hur man gör det.

Antagandet var frågan, jo man behöver göra antaganden i det här fallet och om man behöver göra dem på olika sätt. Det handlar om antaganden kring trafiken och vad man gör. Det nya systemet och de antaganden som har gjorts gällande bränsleförbrukningen och hur långa arbetstiderna är, så det tror jag att man kan lita ganska långt på. Det bygger på saker som vi känner till ganska väl.

Det som är svårt i det här sammanhanget är investeringarna. Vad kommer de att landa på? Det finns faktorer som kan förändras, och det håller jag med om.

Det är samma sak i ert förslag. Ni har också gjort antaganden långt framåt om vad som ska göras och hur det ska drivas. Ni antar att man ska ha en större båt och köra med samma drift som Alfågeln.

Talman!

Jag uppskattar ändå svaret. Det var ett helt sakligt svar.

Det andra som ledamoten Ekström nämnde i början av sitt anförande var när han talade om kapaciteten som kommer att förbättras på södra linjen. Om jag har förstått landskapsregeringens förslag rätt, så kommer kapaciteten till exempel till Kökar att ligga på ett fartyg med 25 bilplatser, jämfört med 38 bilplatser idag. Har jag rätt där, eller har jag missförstått något?

Det beror lite på hur många turer om dagen som kommer att gå dit. Det är så att det påverkas mycket av vilken färja som går var, så det kommer att ha en effekt i det här systemet.

Jag har inte siffrorna exakt i huvudet, men jag har för mig att kapaciteten är ganska likartad, beroende på om man till exempel har Skiftet som går fyra turer jämfört med den nuvarande trafiken med två färjor. Det är ganska lika

Skulle det kunna hända något Gudingen och man måste lägga in Knipan så skulle det vara en dramatisk försämring. Har man Viggen så blir det mycket bättre. Så enkelt är det.

Tack, talman!

Det här trafiksystemet som sådant, är ett effektivare trafiksystem på pappret, och det är vi överens om, så som det ser ut nu.

Men ledamoten är inne på en helt central punkt här, att det blir mera kapacitet på Föglölinjen. Kalkylerna visar att kostnaderna för Föglölinjen ska sjunka till följd av mer ekonomiskt körande och så vidare, det har vi fått förklarat för oss. Det betyder långsammare fart och färre turer.

Samtidigt säger man och kalkylerna baseras även på att det ska komma ett reservtonnage som kostar 1,3 miljoner euro. Det blir inte många turer för de pengarna. Det handlar i princip om ett fartyg som inte trafikerar särskilt mycket, ett reservfartyg.

Den kanske mest centrala punkten i hela den här kalkylen och antagandena i frågeställningarna är: Kommer den minskade turtätheten på Skarven att räcka till för Kökarborna och Sottungaborna?

Det där stämmer inte riktigt. Jag har för mig att man i dagens trafiksystem räknar med 4,2 miljoner på Skarven, och nu har man beräknat att det ska sjunka till 3,8, om jag minns rätt. Det handlar om att man tänker sig att man ska köra lite långsammare. Man ska också elektrifiera på något sätt, och det har man räknat med.

Samtidigt lägger man till 1,3 miljoner per år för den här extra färjan som ska vara där. 1,3 miljoner är ju ungefär vad de mindre färjorna kostar idag, och som man har som extrafärjor, så det verkar vara ett ganska rimliga antagande. Totalt sett ökar kostnaden på Svinö-Degerby, men man har delat upp det på två färjor.

Tack, herr talman!

Man kan alltså räkna med att dagens kostnader för Skarven är 4,3 miljoner, och efter ett par år i det nya trafiksystemet beräknas kostnaden bli drygt 3,6 miljoner. Det är en markant skillnad. Det är oklart exakt hur detta ska gå till, men så är det i alla fall.

Dessutom har man ett reservtonnage som ska trafikeras i tio veckor i året, plus att man måste täcka upp för alla dockningar och så vidare som behövs. Det är säkert så att om reservtonnaget trafikerar tio veckor om året och täcker upp för dockningar som backup, så stämmer antagandena.

Problemet är att när man minskar kostnaden för skarven, så innebär det att det kommer att bli trafikstockningar där. Vad händer då? Hur kommer politikerna att reagera då? Det är den brännande punkten; kostnaden och antagandet kommer inte att hålla. Det är liksom grundproblematiken i kortrutten, vilket ledamot Norberg också var inne på. Man kan inte blunda för detta.

Det uppfattar jag att är ett missförstånd. Det är så att man har två färjor där. Dessa 1,3 miljoner som nämns avser kostnaderna för trafiken under hela året. Det är vad dessa färjor kostar ungefär hela året för att köra där. Jag tror att det är medräknat.

Jag vet inte om det är sagt tio veckor, men under tio veckor så kommer den verkligen att behövas. Men det kommer också att finnas andra veckor, helger och storhelger då den kommer att behövas. Så det är ett extra tonnage som man har räknat in på den här linjen. Exakt hur många veckor den ska köra kanske man behöver titta noggrannare på, men jag tycker att man har tagit i lite mer än de här tio veckorna i alla fall. Det tycker jag absolut.

Jag uppfattar att detta är ett missförstånd. Totalt sett handlar det om över 5 miljoner på Föglölinjen, och det är väl det som det kommer att kosta säkert.

Värderade talman!

Bästa kollegor, vi lämnar skärgårdstrafiken en stund och går till en grundpelare för den åländska ekonomin, och förutsättningarna för den välfärd som våra föregångare så framgångsrikt byggt upp – företagen och entreprenörsandan som vi har på Åland.

Jag börjar med något av det positivt, nämligen kapitaliseringen av Kraftnät Åland. Det här tror jag att bidrar direkt till att smörja de hjul som ska snurra. Jag gläds också åt formuleringar i budgeten som avser att stärka kompetensen och delaktigheten på arbetsmarknaden, det här är viktiga saker och jag ser fram emot att följa detta arbete framöver. Jag noterar också med en viss tillfredsställelse att näringsministern lyssnat på det mantra som jag har framfört under de två senaste åren, nämligen att avbytarstödslagstiftningen måste ses över för att ge bästa möjliga konkurrensförutsättningar till dessa företagare som direkt bidrar till den åländska livsmedelsberedskapen, idkar miljövård och ger oss mat av högsta kvalitet på våra bord.

Ett litet glädjeämne som inte hör till landskapsregeringens budget, men som ansluter till landskapsregeringens fokus är det faktum att finansministeriet idag har tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda möjligheterna till att underlätta tull- och beskattningspraxis gällande handeln mellan Åland och Finland. De inleder sitt arbete den 1 december. Jag vill här ta tillfället i akt att uppmana alla ledamöter, inklusive mig själv, att bistå landskapsregeringen med input som kan föras vidare till denna grupp. Finansminister Perämaa blir den som blir den naturliga kontaktpunkten för eventuell dialog mellan gruppen och landskapsregeringen, och jag tror att vi alla är överens om att detta är en högt prioriterad fråga för hela Åland.

Men vi flyttar fokus till några saker som jag tycker att saknas i budgeten. För det första saknar jag visioner gällande kommunikationerna till och från Åland, främst med fokus på flygtrafiken. Jag hoppas att näringsminister Josefsson kan vara lyhörd som vid avbytarlagstiftningen och hålla med om att landskapsregeringen måste vara en drivande faktor i att skapa en aktiv dialog för att potentiellt öka flygförbindelser även åt andra håll än öst och väst. Det skulle gynna både näringslivet och vår turism.

För det andra vill jag att vi närmast symboliskt pengamässigt, men ack så viktigt signalmässigt, slopar avgiften för permanent näringsrätt. Ur budgetperspektiv är detta små summor, men det ger ändå en signal att på Åland vill vi se fler företag som bidrar till vårt samhälle.

Jag vill också betona att det är högst medvetet som jag betonar att detta bör gälla permanent näringsrätt – det är vad som gynnar de åländska entreprenörerna, och de företag som respekterar självstyrelsens grunder och krav för näringsrätt. Vad det gäller finansieringsgraden ställer jag mig tveksam till att kostnaden är så pass hög som avgiften och att den motsvarar arbetstiden – i sådant fall har vi ett problem med effektivitet i processen och måste titta på processen

Jag hörde förstås den problematisering som civilminister Zetterman förde fram igår, men anser ändå att det är värt att se över möjligheterna och sätter min tilltro till att kollegorna i utskottet också har ett intresse i frågan. Man kan spinna vidare på detta och fundera om det inte ska räcka med kostnadsfri anmälan från någon som innehar hembygdsrätt, istället för en ansökan.

Och för det tredje, på samma tema som ovan, oroas jag av nerdragningen på det moment där man faktiskt pratar om avbyråkratisering. Här efterlyser jag istället en utökning av medel så att vi på allvar ska kunna säga att vi arbetar med avbyråkratisering för att förbättra företagarnas vardag. Med minskade medel blir landskapsregeringens vision platt, och den visionen är för viktig för att falla. Det var med viss förvåning som jag noterade att näringsministern sade att det inte finns öronmärkta pengar för ändamålet, trots att det uttryckligen står under ett moment i budgeten.

Sist, men inte minst talman, vill jag ta upp ett område som hör till infrastrukturavdelningen; yrkesmässig trafik. Vi skulle vilja förnya lagstiftningen. Jag vet att infrastrukturminister Gunell har inlett ett arbete, hur det går och vilket målet är har jag dock inte någon kännedom om. Därför vill jag betona några punkter att ta med i det fortsatta arbetet.

Minska antalet stationsområden – nuvarande struktur är föråldrad. Se till att tillstånden knyts till bolagen, inte till enskilda individer. Detta skapar förutsättningar för att utveckla, förädla och sälja sin verksamhet den dag det är dags för pension eller nya spännande visioner, något som inte är möjligt idag. Däremot ser vi fortfarande ett behov av att landskapsregeringen godkänner en tillståndsinnehavare. Antalet tillstånd per tillståndsinnehavare bör inte begränsas. Har du en gång beviljats tillstånd ska det vara möjligt att bedriva trafik med så många fordon som man anser vara lämpligt för verksamheten. Bort med onödiga hinder och skapa möjligheter att utveckla företagen!

Sammanfattat kan man säga att vi aktivt måste verka för att stärka det åländska näringslivet, att minska dess byråkratiska börda och skapa bättre kommunikationer som gynnar hela det åländska samhället. Tack, talman!

Fru talman!

Arbetet med skattegränsen är sannerligen en prioriterad fråga för landskapsregeringen, och hela det politiska fältet här på Åland. Det är bra att det nu öppnas ett fönster för att arbeta med dessa frågor även i förhållande till finansministeriet, precis som nämndes i samband med den idag tillsatta arbetsgruppen.

Vi har, som sagt, ett bra parlamentariskt arbete. Många är intresserade av frågan, och jag ser framför mig att den referensgrupp som finns kommer att få en konkret roll i förhållande till den arbetsgrupp från finansministeriet som nu ska arbeta med frågan. Här öppnas ett fönster, och vi ska fokusera på frågan.

Tack, talman!

Jag och finansministern är helt överens, och jag ser att det i UCC, tullkodexen finns flera spår som är möjliga att följa. Jag vet att Finland tillämpar en hårdare reglering än vad som krävs enligt denna kodex. Det är något vi behöver titta på gemensamt och lyfta fram som möjliga förenklingar för att underlätta för våra företag.

Tack, fru talman!

Tack ledamot Kanborg för ditt anförande. Det är viktigt att prata om tillväxt och företagande.

Jag tänkte kommentera avbytarservicen. Jag vet att man på EU-nivå sneglar på Finland och den förmånliga avbytarservicen som finns där. Detta görs delvis för att lösa problematiken kring att unga personer vill ta över, men ofta känner sig låsta.

Jag tror att vi bör vänta lite och se hur diskussionerna utvecklas på EU-nivå inför nästa programperiod. Det kan till och med komma öppningar för tilläggsfinansiering, men det är oklart. Jag har fått information från några kontakter som berättade att det pågår diskussioner på EU-nivå kring dessa frågor, så det är viktigt att följa med.

Tack, talman!

Det gläder mig att ledamot Mattsson tar den här repliken. Jag vet att hon är engagerad i lantbruksfrågor. Däremot kanske jag inte instämmer i att vi behöver vänta. Vi ska alltid sträva efter att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för de åländska företagarna, och det kan vi göra redan idag. Om det kommer någon med ett bättre system kan vi se till att vårt blir ännu bättre.

Tack, talman!

Jag vill också påminna om att vi redan i en ändringsbudget tillförde mer pengar till avbytarservicen.

Självklart ska en utvärdering göras. Vi måste vara öppna för att se på möjligheterna, och jag är säker på att näringsministern gör detta tillsammans med sina tjänstemän.

Tack, fru talman!

En viktig detalj i det här arbetet är att se över hur avbytarstödet klassificeras. Ska det vara ett näringslivsstöd eller ett socialt stöd? Vi vet att vi har en tillämpning, medan Finland har en annan till exempel.

Talman!

Jag tänkte ta replik gällande kommunikationer, och det är definitivt en av grundpelarna för att vårt näringsliv ska fungera.

Jag sitter just nu och skissar på ett tal inför morgondagens aftonskola med den finska regeringen. Vi lyfter förstås fram flyget till Helsingfors, och det är där vi lägger fokus just nu. Efter pandemin halverades trafiken dit. För 2024 säkrar vi flygtrafiken till Stockholm, Åbo och förhoppningsvis snart också Helsingfors.

Problemet är att det kostar en hel del. När det gäller Helsingfors så är det finsk behörighet som gäller, vilket gör att den processen är ganska lång. Därför måste vi börja arbeta med den frågan nu. Förhoppningsvis kan vi lösa den utan att slänga pengar på det.

Tack, talman!

Det är jättebra att näringsministern engagerar sig i flygtrafiken. Nu talar näringsministern främst om flygtrafiken till öst och väst om oss. s

Jag anser dock att det är viktigt att vi får igång en dialog liknande den som har skett tidigare från andra landskapsregeringar, särskilt när det gäller kommersiella flygningar, till exempel ner mot Tyskland. Detta är något som måste ske utan stöd, men landskapsregeringen behöver vara en drivkraft för att initiera denna dialog och hjälpa näringslivet i frågan.

Anledningen till att vi lägger fokus på Helsingfors är dels att det är Helsingfors som näringslivet efterfrågar mest, och dels att det är ett av de smidigaste sätten att ta sig vidare ut i världen, samt till Åland via Helsingfors nuförtiden.

Personligen har jag också fört dialog med flygplatsen här och tittat på några projekt där vi kan delta i olika flygmässor eller liknande i Tyskland, bland annat för att försöka öka intresset. Det måste bära sig på marknadsmässiga villkor. Vi fokuserar särskilt på paketeringen av Åland och vad vi kan erbjuda, helst under lågsäsong.

En positiv aspekt är att det nu börjar gå flyg härifrån, vilket visar på ett visst marknadsintresse. Vi försöker fånga upp detta intresse, så att flygen hit blir fulla, inte bara med ålänningar.

Tack, talman!

Det verkar som att jag och näringsminister Josefsson i stor utsträckning är helt överens i den här frågan.

Om näringsministern har tidsbrist kan jag faktiskt lämna in en motion om 36 timmars dygn på Åland. Sen är det förstås landskapsregeringens uppdrag att se till att detta blir verklighet, så att det finns fler timmar att jobba.

Tack, fru talman!

Ledamoten Kanborg berörde i slutet av sitt anförande taxi och lagen om yrkesmässig trafik. Det stämmer att den lagen är under bearbetning. Det finns en lagframställan som vi kommer att diskutera med regeringsblocket här i början av december. Med god tur kanske vi får se ett lagförslag så småningom här i lagtinget.

Det handlar ju om att modernisera hela den här något åldrade lagstiftningen och systemen som vi har för taxi på Åland. Jag tror att lagen vi följer idag är från 70-talet.

Tack, fru talman!

Tack till infrastrukturminister Gunell för att hon bekräftar det som jag har hört, att det här arbetet är igång.

Jag hoppas att infrastrukturministern åtminstone tar med sig de tankar jag framförde inför det framtida arbetet, även om det kanske är för tidigt att i denna replikväxling berätta vad dessa lagstiftningsförändringar kan komma att beröra.

Jag noterar det obundna intresset för den här lagstiftningen och era förslag som ni lägger fram.

Talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. I går var jag ute och VVS-jobbade med kollegan Egeland på norra Åland. Under vårt samtal kom det fram att han läste den fina boken "1984" för femtionde gången. Vi diskuterade hur historielöshet faktiskt inte är bra. Det är viktigt att kunna sin historia, för det ger ett bättre perspektiv och fungerar som en kompass när man funderar och planerar inom politiken. Självklart är det också viktigt att ha en ideologi.

Detta leder mig försiktigt över till en satsning som, även om det inte har satts så mycket pengar i budgeten, ändå framstår som en röd lampa, men kanske är det mer som ett grönt ljus för regeringskoalitionen. Det handlar om Alandia Yards eller ursäkta Axyards. Det hette Alandia Yards år 1998 när det gick i konkurs.

Jag är osäker på om alla känner till historien om Algots varv. Historien började på 1940-talet och sträcker sig över tre perioder: 40- till 80-talet, 80- till 90-talet och 90-talet till 2000-talet. Jag går snabbt igenom detta och vi kommer förstås att lägga upp materialet. Vi har bra tillgång till gamla tidningsartiklar. Jag har några här och kommer att citera personer som varit inblandade i varvsverksamheten på Åland. De personerna finns kvar, och man kan fråga dem i samband med affärsplanen som jag hoppas att kommer att sätta punkt för detta.

Under 40- till 80-talet var det Algot Johansson och den företagsgruppen som skötte varvet. Mellan 1989 och 1998 skedde en fusion mellan Lundmek och Algots varv, det var två framgångsrika rederier och landskapet var med som den största ägaren med 36 %. Det fanns ministrar och politiker i styrelsen för bolaget. I tidningsartiklar kunde man läsa om hur ministern reste till Tyskland för att försöka fixa en affär, vilket slutade med ett skadeståndskrav. Bolaget gick i konkurs 1998 och köptes upp av Eckerölinjen, som i praktiken drev det från 1999 till 2008. De personer som var inblandade finns fortfarande kvar, och man kan fråga dem. Ett citat från en tidningsartikel förklarar hur det gick: "Trots att beläggningen på såväl torrdocka som slip varit god, går verksamheten med förlust och moderbolaget tvingades skjuta till 500 000 i koncernbidrag i syfte att få siffrorna att börja visa svart." Man hade bland annat öppnat en butik på varvsområdet, men det gick inte ändå.

VD:n för Eckerölinjen förklarade kort varför det inte gick och sade att ett varv på Åland varken är logistiskt eller på något annat sätt möjligt att genomföra. Man hade kunder i form av fiskebåtar, landskapsbåtar och egna båtar, och det största fartyget som man tog upp var 108 meter.

Ska ni fortsätta med detta så dessa 15-30 miljoner, som ni har tänkt sätta in från båda parter, så kommer bra att räcka till att sätta tak på det där. Byt tillbaka det där området, gör någonting! Det har blivit ett bostadsområde idag, men det är fortfarande ett varvsområde i praktiken. Tak på och lite kompensation till grannarna så är det fortfarande billigare än det ni planerar tvärs över viken.

Det var också intressant att läsa ledarsidorna. Det var upp-och-nervända världen på den tiden. Nyan kritiserade detta: "Skeppsvarv tar risk med skattebetalarnas pengar" som det stod i en stor ledare i Nya Åland. I Ålandstidningen skrevs: "Viktigt att skeppsvarv återuppstår". Det var för övrigt en politiker som är aktiv än idag som skrev den ledaren.

Algot var förstås mycket förutseende och duktig. Han köpte också en flytdocka. Jag ger er den ledtråden, om ni nödvändigtvis ska fortsätta, så är det nog i de termerna ni ska fundera så att man kan bogsera bort det härifrån och sälja det, precis som ett fartyg, den dagen det blir dags. Och det är inte om det blir dags, utan när.

Med de orden överger jag planerna för Axyards. Jag säger inget mera. Det finns på Obunden Samlings hemsida. Det är intressant läsning och det finns många andra intressanta artiklar som man också kan läsa, bland annat kring hur vi började dra igång PAF i början på 2000-talet, vilket var en lyckad satsning, i motsats till de flesta andra affärsverksamheter som politiker har gått in i.

Jag säger som Algot sade en gång i tiden: Politik och affärer hör inte ihop. Det lär den gamla legendariske skeppsredaren ha sagt, och det är så sant som det är sagt. Vi kan räkna upp flera projekt; vi har posten, vi har projektet med 1 000 kor, vi har projektet med 3 000 ton fisk på land, vi har svinavelsstationen, vi har Ålands Utvecklings AB och vi har Ålands Industrihus AB. Tänk på det när ni går vidare med att bli affärsmän.

Det är ungefär tre områden till som jag tänkte beröra i den här budgeten. Nu vill jag säga några ord om ÅHS. Det är en tredjedel av budgeten, och det talas absolut inte i proportion om ÅHS.

Om ÅHS fortsätter att utvecklas som det gör nu så har vi snart ett spörsmål eller ett misstroende, om ni vill ha förutsägelser. Men vi ska hoppas att det ordnar sig.

Jag kan konstatera att ÅHS i det stora hela, om man ser kostnaderna i förhållande till drygt 30 000 människor, har en kostnad per person som är ganska normal. Vi har en sjukvård som kostar vad den brukar kosta om man jämför med Finland och Sverige.

Som det fungerar med styrelser nu och att man har valt att gå in för ett system i en anbudsrunda där man fick endast ett anbud, det får mig att undra; ska det blir denna regerings kännetecken, regeringen som alltid fick ett anbud? Frågan är om ni kanske bryter det sen med Sunnanvind, för då blir det väl noll anbud. Men annars är det bekymmersamt när det alltid kommer ett anbud.

De externa kostnaderna för ÅHS är enorma, däribland de juridiska kostnaderna där det inte verkar ha kommit några anbud alls. Man köper alltså in jurister i parti och minut, men gör det inte föremål för anbudsrunda. Det är märkligt. Kostnaderna är jättehöga.

Jag förstår inte varför man inte tar ett hårdare grepp om den interna kontrollen i ÅHS. Jag förstår inte heller hur styrelsen kunde bestämma sig för att göra sig av med sekreterarna, samtidigt som man visste att man hade ett enormt IT-projekt som skulle sjösättas. Ett svenskt system, känt för att vara trögjobbat, skulle nu anpassas till finska och åländska förhållanden. Kunde man gissa att det skulle bli bekymmer? Kunde man förstå att det skulle bli problematiskt att göra sig av med sekreterarna?

Ytterligare en sak skulle jag vilja att vi tittar närmare på, det är pensionsfonden. Vi har mindre pensionskostnader i den här budgeten än vad vi brukar ha. Vi lade dit 40 miljoner förra året, och det är avkastning på det. Vi har en fond på ungefär 550 miljoner, men om man dock tittar på 20 års avkastning ligger den strax under 6 %, jag fick det till 5,7 % i årlig avkastning.

Internationella undersökningar visar att avkastningen ligger på ca 7 %. Om vi tänker oss 7 % på 500 miljoner så skulle det ge ungefär 35 miljoner i året. Våra pensionskostnader ligger just nu budgeterat på 47 miljoner i året. Det facto i bokslutet förra året var det 44 miljoner. Men med bara lite bättre avkastning på vår enorma pensionsfond, och genom att hantera den och ge den lite mer resurser så att det skulle göras bättre, så skulle vi kunna täcka våra pensionskostnader, tror jag. Vi skulle ha ett liknande boägg som PAF som ger otroligt stor avkastning varje år.

Sammanfattningsvis har någon också talat om att det skulle ordnas en upphandlingsenhet eller kompetenscenter. Jag är osäker på om det också var någon som sa att vi borde skapa en juridisk avdelning. Vi borde omorganisera i landskapsregeringen.

När Obunden Samling presenterar sin lagstiftningsplan, vilket kommer att ske snart, så kommer vi att presentera hur man skulle kunna omorganisera det juridiska arbetet inom landskapsregeringen. Det borde finnas en juridisk avdelning. Det borde inte finnas ett gäng jurister utspridda på olika byråer och avdelningar. De borde samlas under ett tak. Då skulle få en av de absolut finaste arbetsplatserna för jurister på Åland. Det skulle locka till sig kompetens och spara mycket kostnader, inte minst ÅHS skulle spara mycket kostnader på det sättet.

Med de orden och den vägkosten så tackar jag. Tack, talman!

Tack för det och tack till ledamoten Måtar. Det är bra att han ger oss en historielektion, men jag tycker att historien också skulle kunna innefatta en liten utblick över hur det ser ut med det offentliga ägandet i våra välfärdsländer.

Om jag minns rätt hade vi några tjänstemän för någon vecka sedan som deltog i ett ägarstyrningsseminarium på nordisk nivå. Det åländska ägandet i offentliga bolag är mikroskopiskt i relation till våra grannländer. Att det offentliga bildar bolag när det finns behov av det är ingenting konstigt och det tillhör absolut vardagen i både Finland, Sverige, Norge och Danmark.

När det gäller detta är jag föga förvånande och av en helt annan åsikt. Vi ska inte jämföra oss med de nordiska länderna, och vi ska inte jämföra Åland med ett land när det gäller dessa frågor. Vi måste vara försiktiga. Vi kan inte ge oss in i affärsverksamheter som sannolikt blir svarta hål, särskilt med tanke på att vi redan har erfarenhet av detta. Det är drygt 20 år sedan vi lämnade den situationen.

Jag skulle kunna citera Runar Karlsson, som var involverad i landskapsregeringen vid den tidpunkten då konkursen inträffade. Han sade att "sådant här ska vi inte hålla på med sådant", och så är det. Det passar inte.

Vi ska också komma ihåg att det redan finns ett varv. Stater äger varv, jag förnekar inte att det. De varv som vi brukar anlita, både i Sverige och Finland, ägs mer eller mindre av staten men drivs av privata bolag. Men det betyder inte att vi ska ge oss in i den verksamheten för den sakens skull.

Ja, svarta hål, men den största kratern vi har upplevt hittills i vår historia är väl dessa 13 miljoner i skadestånd som förra regeringen lyckades dra på oss.

Nu håller man på att lägga fram idéer igen om att det vore bra med en ny skärgårdsfärja, gärna en elhybrid. Det tycker jag nog är en historia som vi kanske bör ha i åtanke när dessa diskussioner är aktuella.

Jag brukar säga att 12 miljoner i skadestånd var billigt jämfört med alternativet då, och jag står fast vid det. Vi ska också komma ihåg att det var resultatet av en mycket tunn majoritet eller egentligen fanns det inte ens en majoritet. Det var en åtgärdsuppmaning som uppmanade till att ni skulle sluta med det projektet, men ni lydde inte den. Det var en tunn majoritet och precis samma sak håller på att hända igen. Så vad ska vi lära oss av historien? Inte vet jag.

Vicetalman nämnde väldigt mycket som är ganska svårt att kommentera i det här läget. Det som till exempel rör ÅHS, så det är klart att det är lätt att vara efterklok och säga att man borde ha gjort si eller så, men jag har svårt att säga något direkt om det. Jag vet att det kommer att hållas ett anförande om ÅHS, så ni kanske får chansen att ta upp det då.

Jag tänker lite på den här affärsmässigheten som nämndes. Det blir lite tudelat här. Å ena sidan säger man att landskapet är väldigt dåliga på affärer – och det är vi säkert ofta – å andra sidan ska vi göra bättre affärer via pensionsfonden genom att öka risknivån och göra fler saker där. Hur går det här ihop?

Tack, talman!

Att förvalta våra egna pengar, så i praktiken gör vi inte det själva. Vi har inte den organisationen, utan det sköts av externa förvaltare på sätt och vis. Vi drar bara upp linjer.

Jag har inte sagt något om att öka risken. Jag har sagt att vi kan sträva efter högre avkastning. Ibland är det faktiskt så att man kan sänka sin risk och ändå få högre avkastning, om man inte har en optimal sammansättning av den placeringsmassa man har.

När jag tittar på pensionsfonden får jag känslan av att det finns mycket att titta på. Den har blivit enorm, men vi har inte gett motsvarande resurser för att sköta om den i takt med att den har vuxit. Varje procent motsvarar ungefär 5 miljoner, eller drygt 5 miljoner, och det skulle vara betydande pengar.

Två saker, det är mycket svårt att beställa avkastning. Man kan justera risken och hoppas att den matchar den avkastning man önskar. Det går inte att säga att vi vill ha den avkastningen, vi kan säga vilken risknivå vi vill ha och den borde ge en sådan här typ av avkastning. Det är detta som vi kan rikta in oss på. Risken är det som vi måste fokusera på.

En annan aspekt vill jag nämna här. Det finns en legendarisk fondförvaltare vid namn Peter Lynch, som har förvaltat en mycket framgångsrik fond i USA under många år. Han sa att när folk inte ville prata med honom, då var det den bästa tidpunkten att investera, för då var det nära. Tvärtom var det när folk kom och gav honom råd om hur man skulle investera. Nu har vi just hört råd här i en offentlig församling. Är det läge att öka risken?

Tack, talman!

Lagtingsledamot Ekström har svårt att höra vad jag säger. Jag har inte sagt att vi ska öka risken. Jag har sagt att vi ska titta ordentligt på pensionsfonden, och jag tror att det är fullt möjligt att få bättre avkastning.

Under de senaste 20 åren har den genomsnittliga årliga avkastningen varit 5,7 %, vilket är betydligt lägre än vad de flesta andra liknande fonder av den här storleken har presterat under samma period. Det kan vara så att vi medvetet har haft en mycket låg risk, vilket har resulterat i den sämre avkastningen.

Jag anser att det är dags att vi gör en grundlig utvärdering av pensionsfonden för att se om vi ligger rätt. Till exempel har vi många tillgångsslag som verkar kosta för mycket. Jag är skeptisk till de avgifter som förekommer där, och jag är också skeptisk till den aktiva förvaltningen. Det finns mycket att granska, och vi har inte gjort det.

Talman!

Lagting, åhörare. Vi inom Obunden Samling är av den åsikten att politik ska hållas borta från barnomsorgen och skolväsendet. Det är inte första gången vi lyfter den här frågan, men den är så pass viktig, för barnens skull, att vi kommer att fortsätta lyfta den tills vi återgått till kunskapsskolan.

I det här fallet handlar det om normer. Mer specifikt så handlar det om läroplanen för barnomsorgen på Åland. Det finns mycket som är bra i läroplanerna både för grundskolan, och för barnomsorgen.

Vi satt som en del av regeringsblocket då det nu gällande läroplanerna klubbades, det ska erkännas. Men det betyder inte att vi är nöjda. Vi lyckades ändra en del detaljer, främst ur grundskolans läroplan, av den art som jag ska tala om här, men inte så mycket som vi hade önskat. Bara för att vi var involverade så betyder det inte att vi är nöjda. Har vi gjort ett dåligt jobb, så måste vi åtgärda det.

I läroplanen står att man ska behandla barnet normmedvetet, man ska använda ett normmedvetet språk och man ska synliggöra och sträva efter att förändra normer som begränsar människors handlingsutrymme. Ja, men det låter ju bra. Varför ska man ha normer som inskränker människors handlingsutrymme? Jo, det enkla svaret på det är att alla normer inskränker människors handlingsutrymme, så länge man håller sig till normen. Det handlar om alla normer, t.ex. så är det norm att man är hövlig och behandlar andra människor med respekt. Det är ingen lag, du kan lätt välja att bryta mot normen men då får du också ta konsekvenserna av det. I det här fallet så kan du såra eller förarga någon, att undvika detta är så klart är syftet med normen.
Normer är något som alla människor i ett samhälle är med och utvecklar och förändrar över tid, vilket är precis som det ska vara.

Det är alltså alla vi som har ett underförstått samhällskontrakt om hur vi ska uppföra oss för att interagera med varandra så smärtfritt som möjligt. Kort sagt, det är det sättet som majoriteten av oss vill leva.

Men när politiker bestämmer att vi ska förändra normer, och kräver att barnomsorgen ska lära ut att förändra normer hos barn, då är det social ingenjörskonst, och det gillar vi inte.

Som när man som i den mest progressiva kommunen på Åland har anammat uppmaningen från landskapsregeringen och skriver att ”det är viktigt att vi inte tar barnets kön för givet”. Trots att det är tämligen enkelt för dagispersonalen att se vad barnet har för kön, så ska man låta barnet definiera det egna könsuttrycket. Det tycker inte vi. Det är ett tankegods som skapat väldigt mycket lidande, osäkerhet och ångest bland många barn i Norden.

Jag har nämnt förut att könsdysfori bland barn ökade med ca 700 % på några få år. Det är ju inte en slump, och det är heller inte för att det alltid har fötts så här många barn i fel kropp. Det är för att det är en social smitta. Den smittan har spridit sig som en löpeld på TicToc och liknande sociala medier och, som om inte det vore nog, så uppmanar man personal inom barnomsorgen att uppmuntra detta.

Vi tycker att barnomsorgen ska vara en trygg plats, där dem vuxna ger trygghet i en värld som ter sig märklig på många vis för ett litet barn som växer upp. Vi har stort förtroende för att personalen inom barnomsorg och skola klarar av att hantera dessa frågor på ett klokt och tryggt vis i de allra flesta fall. Vi tror inte på att styra dem i en värderingspolitisk riktning.

Läroplanen skulle gott kunna kortas ner betydligt och innehålla vägledning om pedagogik. Att lära barn att behandla varandra med respekt och acceptera att alla kan och får vara olika, det är sådant som personalen fixar. Det är de proffs på.

Jag vill kort framföra några synpunkter på kalkylen över de påstådda inbesparingarna som ska uppnås med det nya trafiksystemet för skärgårdstrafiken.

Kostnaden för tvärgående linjen om 1,5 miljoner per år ingår i alternativet nuvarande trafikupplägg. Om denna kostnad tas bort eftersom landskapsregeringen redan beslutat att den upphör 1.1.2026 så blir den korrekta nuvärdesberäknade besparingen endast 901 000 euro.

Kostnaden för utsläppsrätter är ren spekulation för det finns inga EU-beslut att dessa införs för denna typ av fartyg och trafik. Landskapsregeringens egen övertygelse om sannolikheten för att utsläppsrätter kommer att införas för skärgårdstrafiken beskriver man själva med orden: ”Det är dock inte otänkbart” att så sker. Och med den synnerligen vaga övertygelsen så tar man med beloppen i kalkylen, för att visa vilka inbesparingar som kommer att ske. Om denna kostnad tas bort så blir den korrekta nuvärdesberäknade besparingen negativ. Då har jag även tagit med i beräkningarna att man har ju utsläppsrätter även i det nya trafiksystemet så klart.

Kostnaden för att rusta upp Snäckö färjfäste med 5,5 miljoner borde absolut inte varit med i kalkylen, eftersom trafiken upphör och med det nuvarande trafikupplägget kommer ingen färja att angöra Snäckö. Om denna kostnad tas bort så blir den korrekta nuvärdesberäknade besparingen negativ.

Det är alltså det ackumulerade nuvärdet år 15 som är den korrekta besparingen enligt nuvärdeskalkylen, alltså landskapsregeringens egen nuvärdeskalkyl. Dock inte i verkligheten, i verkligheten förefaller det att se ännu värre ut, av de anledningar som jag just anfört. Tack för ordet!

Talman!

Ledamot Egeland sa att det var dags att återgå till kunskapsskolan. Jag vill ha ett klargörande. Anser ledamot Egeland och Obunden Samling att den åländska grundskolan är misslyckad och att åländska pedagoger har misslyckats i sitt uppdrag?

Tack, talman!

Nej, absolut inte. Vi har stort förtroende för pedagogerna och anser att de gör ett alldeles utmärkt jobb.

Däremot anser vi att de inte behöver styras i en politisk riktning när det gäller vad som anses vara de normala värderingarna i dagsläget. De värderingar som lyfts fram här är nya, progressiva och de kommer att dö ut fort.

Talman!

Men då är det ju på det viset att ledamot Egeland och de obundna bygger en halmdocka.

Vi har haft läroplaner i flera år och vi visar alldeles lysande resultat, till exempel i PISA där Åland ligger högst i landet när det gäller matematik och svenska kunskaper. Det här är ju någon slags fantasier.

Tack, talman!

Nej, det är absolut ingen halmdocka. Anledningen till att jag tog upp det här för något år sedan var att jag blev kontaktad av personal från barnomsorgen i den progressiva kommunen som jag nämner. De var inte bekväma med den arbetsbeskrivning som de fått, baserat på de dokument som kommunen har skrivit utifrån läroplanen som landskapsregeringen har gett ut.

Det finns gott om tankegods där som de inte kunde förlika sig med, men jag har fortfarande fullt förtroende för dem.

Tack, talman!

Tack, ledamoten. Jag tror att det är tydligt att Obunden Samling har missförstått vad normmedvetenhet handlar om i barnomsorgens läroplan. Det handlar om att ge barnomsorgens personal och pedagoger möjlighet att aktivt arbeta för en miljö där alla barn ges lika möjligheter att utvecklas, oavsett kön, kultur, familjekonstellationer och funktionsvariationer.

Detta skapar trygghet och respekt för olikheter, vilket i sin tur förebygger mobbning och exkludering och att barn lär sig tidigt att respektera mångfald och att alla har lika värde. Grunden inom barnomsorgen och dess läroplan är att respektera alla barns intressen och att låta barnet själv välja och utveckla sina aktiviteter. Det är också viktigt att ge fler möjligheter utifrån vad barnet kan vara intresserat av, och att det är okej att ha olika intressen.

Tack, talman!

Jag är helt enig med det som anförts av ministern. Alla barn ska naturligtvis behandlas med respekt, de ska få trygghet och man ska ta tillvara alla barns intressen. Det betyder inte att barnen ska få identifiera sig själva. Dessa aspekter behöver absolut inte höra ihop.

Jag är övertygad om att de pedagoger som möter dessa barn kan hantera situationerna på ett bra sätt, utan att landskapsregeringen behöver skriva policydokument om att barnen ska få identifiera sitt eget kön. Vi pratar om barn i åldern 1 till 6 år.

Tack, talman!

Jag kan garantera att vi har professionell barnomsorg som inte indoktrinerar eller något annat, utan de behärskar sitt område.

Det som bekymrar mig är att Obunden Samlings motion föreslår att anslaget för fortsatt implementering av barnomsorgens läroplan ska strykas. Det som finns planerat för nästa år inkluderar fortbildningsinsatser inom positiv psykologi, vilket innebär verktyg för både barn och personal – något som personalen efterfrågar.

Den andra insatsen handlar om stöd för barns utveckling och lärande, baserat på utvärderingen som genomfördes våren 2025. Denna utvärdering visar tydligt på behovet av kompetenshöjande insatser, särskilt inom NPF och tecken som stöd. Det är dessa insatser som Obunden Samling nu vill stryka, baserat på en motion. Har jag förstått rätt?

Tack, talman!

Här har vi en anledning till att man inte ska blanda in sådana här frågor i en läroplan.

Precis som jag nämnde i mitt anförande finns det mycket som är jättebra i läroplanen, till exempel kompetenshöjning och hur man ska hantera NPF-diagnoser. Men när man blandar in sådana här aspekter i ett sådant dokument, då blir det inte bra. Om man bara lyfter bort all progressiv politik ur dokumentet så är saken biff.

Jag tänkte bara kort kommentera det här med utsläppsrätterna. De är med i beräkningarna på båda sidor. Både när man tittar på det befintliga systemet och på det nya trafiksystemet inkluderas utsläppsrätter. Om man skulle stryka den delen i ekvationen, skulle det innebära att totalsumman på båda sidor minskar. Det finns fortfarande en skillnad. Det svänger inte över bara för att man tar bort den här delen.

När det gäller nuvärdesberäkningarna handlar det framförallt om investeringar. Man måste titta på dem över alla tider. Här uppstår frågan om vilka investeringar man inkluderar och vilka man inte inkluderar. Det låter lite som att vissa investeringar har plockats bort och andra har lagts till på annat håll.

Jag vill återigen betona, kanske för tredje gången, att vi skulle uppskatta om ni kunde skicka de här beräkningarna på ert alternativ. Det skulle ge oss möjlighet att titta på det och jämföra, för just nu är det lite svårt att säga något utifrån enbart lösa siffror.

Tack, talman!

Precis som jag nämnde i anförandet har jag naturligtvis tagit hänsyn till att utsläppsrätterna ingår både i det gamla och det nya systemet. Alla dessa siffror kommer ju från er egen kalkyl. Vilka investeringar man tar med, ja det är ju de investeringar som står i er kalkyl.

Jag påpekar att det som står i er kalkyl, om man fortsätter med det nuvarande systemet, så har man ju tagit med kostnader för tvärgående som försvinner om en dryg månad. Om ni har inkluderat renovering av Snäckö som inte kommer att behövas i något av fallen, så siffrorna är helt och hållet era egna; de står i er egen kalkyl.

Siffrorna och kalkylerna skickades för ungefär en vecka sedan så du hittar nuvärdesberäkningarna där. Enligt beräkningarna kommer det nya trafiksystemet att bli bättre efter ungefär elva år. Det är också tydligt att skillnaden ökar ju längre man kommer in i projektet.

Jag skulle vilja påstå att de här nuvärdesberäkningarna finns tillgängliga, men eftersom det uppenbarligen finns andra beräkningar, skulle jag väldigt gärna vilja se dem.

Vänligen skicka dem till finans- och näringsutskottet så att vi kan titta på dem under kommande veckor.

Tack, talman!

Jag är inte säker på att jag hänger med i diskussionen, eftersom vi tittar på exakt samma nuvärdesberäkningar. Jag har inga andra nuvärdesberäkningar än de som jag har fått av landskapsregeringen.

Om vi struntar i allt jag sade; den tvärgående linjen, Snäckö färjfäste och utsläppsrätterna, så står det ändå, enligt er nuvärdesberäkning, att inbesparingen med det här nya trafiksystemet är 15 miljoner, inte 53 miljoner som ledamoten själv har nämnt här.

Så om vi struntar i allt annat och bara tittar på era uppgifter och köper allt ni har skrivit, så är det 15 miljoner som det står.

Tack, fru talman!

Är det så som man förstå det här, att det finns inga kalkyler? Oppositionens nio mandat har alltså inget sifferunderlag som ni tänker skicka till oss i lagtinget, till finansutskottet. Har jag förstått det rätt?

Tack, talman!

Jag vet inte vad ledamot Gunell har förstått eller inte förstått. Jag har inte pratat om oppositionens förslag; jag har pratat om att er kalkyl. Det är just det jag har pratat om i mitt anförande, det är er kalkyl, inte vår kalkyl.

Kan man få ett besked av dessa nio mandat som har lagt en motion med ett alternativ till trafikmodellen? Finns det en kalkyl, och kan vi få se den? Eller finns det bara om resonemang? Kan ni svara ja eller nej? Finns det ett siffermaterial som är producerat av oppositionen och som ni kan delge oss andra?

Tack, talman!

Trots att jag inte har nämnt det i mitt anförande, så ska jag svara. Det finns inget siffermaterial utöver det som ni har fått i form av era egna kalkyler och i form av motionerna som har lämnats in.

Tack, fru talman!

Varannat anförande innehåller skärgårdstrafik och varannat något roligare.

Jag tänkt nämna helt kort att igår sades det att anställningarna under förra regeringen ökade med 203 st. Detta gjorde mig väldigt förvånad. Jag har inget minne av att det skulle gjorts i snitt över 50 anställningar per år under förra perioden.

Det jag däremot har klara minnen av är att det var svårt att få anställningar och årsverken korrekta. Det är ett problem som fortfarande hänger kvar.

En förklaring är att landskapsregeringen inte haft ett system som enkelt hanterar anställningar och årsverken. Sedan bytte man system och fick ett nytt PA-system. Men problemen har fortgått.

En annan orsak kan vara helt mänskligt. Man registrerar en anställning, t.ex. sommarvikarier men anställningen blir inte avregistrerad vid avslutning. Jag minns en avdelning som hade väldigt många flera anställning ett år. De hade registrerat vikarier, men inte avregistrerat dem när de slutade.

Jämför man årsverken i budget och bokslut så skiljer dessa markant. En orsak är att lagtinget med ca 40 personer inte är med i budgetsiffrorna, men de är med i bokslutet. Nej, tvärtom, ursäkta. Det skiljer sig i alla fall mellan budget och bokslut.

En annan orsak är att budgeterade årsverken inte tillsätts.

Så nej, förra regeringen ökade inte antalet anställda med 203. Tittar man krasst på antal anställningar var ökningen drygt 90 under fyra år. Där ingår projektanställningar. Säkert har principer för anställningar ändrat. Hur mycket årsverkena egentligen har ökat under förra regeringen är svårt att säga. En ökning var det absolut, men inte 203. Tack!

Talman!

Det här var ett bra klargörande som kom. Vi har fått det slängt i ansiktet ett antal gånger, både från liberalt håll och från socialdemokratiskt håll, att vi som satt i den förra regeringen minsann inte ska säga något, för vi ökade med över 200 tjänster. Nu visade det sig att det inte stämmer. Det är mycket bra att den siffran blev korrigerad.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Höglund går igenom fakta och hur det förhåller sig med antalet tjänster och eventuella ökningar och minskningar av tjänster i landskapsförvaltningen. Om jag förstår det rätt så är det för att korrigera de felaktiga uppgifter som har fram av lagtingsledamöter främst från Liberalerna under gårdagen. Har jag förstått det hela rätt lagtingsledamot Höglund?

Det stämmer, för jag reagerade på 203. Det kan bara inte stämma.

Sedan fick jag lite synpunkter på det under gårdagen. Vad sysslade ni med? Därför kikade jag på detta igår kväll och begärde information från ÅHS idag för att få så korrekta uppgifter som möjligt.

Tack, talman!

Ja, det är bra av lagtingsledamot Höglund så att vi får fakta och inte behandlar fake news här i lagtinget. Samtidigt måste jag påpeka att det borde vara de som framförde felaktig fakta som självmant borde korrigera den. Men det är klart att det blir mycket här ikväll om alla ska korrigera det som de har sagt fel. Jag har viss förståelse.

Talman!

Nu lite skärgårdstrafik igen. För skärgårdsborna är färjorna landsvägen som det gör det möjligt att bo och verka på de olika holmarna som finns i vår åländska skärgård. I det här fallet har kommungränserna ingen betydelse, alla kommuner i ytterskärgården har samma utmaningar och liknande behov av skärgårdstrafik och Föglö har lite andra utmaningar och behov.

När ett nytt trafikupplägg föreslås och trafikflödet är tänkt att gå andra vägar en det gör idag, behöver det samtidigt göras en konsekvensanalys hur det påverkar olika regioner, holmar och byar. Hur påverkas till exempel en icke bilburen person som ska till och från Kökar eller en rullstolsbunden på Sottunga? Hur påverkas Brändö skola eller en sjuk eller äldre person i ytterskärgården? Eller hur påverkas Föglö och Kumlinge av ökad genomfartstrafik och hur stort behov av kollektivtrafik och färdtjänst blir det i dessa kommuner? Hur påverkas Husö, Kyrkogårdsö, Enklinge, Lappo, Björkö och Asterholma av ett nytt trafikupplägg? Det är många frågor som borde haft ett svar innan vi väljer väg.

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget beviljar en fullmakt om högst 340 miljoner euro för ett femtonårigt totalentreprenadavtal enligt ett nytt trafikupplägg. Nuvarande trafikupplägg beräknas kosta 393 miljoner euro med samma beräkningsgrund. Det vill säga inbesparingen är beräknad att på 15 år bli 53 miljoner euro med det nya trafikupplägget.

I det nya trafikupplägget föreslås tvärgående linjen och dagens Brändö-Kumlingelinjen läggas ner vilket torde ge en uppskattad inbesparing på ca 40 miljoner euro under en 15 års period. En större upphandling av skärgårdstrafiken ska ske under år 2026, då kommer det i anbudsförfrågan specificeras vissa krav på tonnage på de olika färjelinjerna. Investeringskostnaden för anbudsgivaren i färjor är svår att beräkna eftersom vi inte vet exakt vilka krav som kommer att efterfrågas och inte vilka entreprenörer eller rederier som ger anbud.

I Brändö-Kumlingelinjens trafikupplägg ingår även idag södra Brändös lokaltrafik, men där förstod jag på infrastrukturminister Gunell i fredags på plenum att infrastrukturavdelningen håller på att funderar på en lösning hur man kan fortsätta med den. Det är bra!

Finans- och näringsutskottet, med ordförande Holmberg i spetsen, kommer enligt Holmbergs uttalande på fredagens plenum att göra ett grundligt, prestigelöst och förutsättningslöst arbete med att jämföra de olika förslagen och kalkylerna kring framtidens skärgårdstrafik. Det är också bra!

Några tankar om kommande trafikupplägg. En större färja på norra linjen som går hela vägen Hummelvik-mellanhamnar-Torsholma borde driftsmässigt vara billigare i euro, än att dela upp norra linjen och köra med två färjor. En färja i det här fallet betyder 1,5 besättning, mot 2 besättningar för 2 färjor. En färja betyder också lägre underhållskostnader, mot att ha två färjor. Det som landskapsregeringen behöver tänka på vid kommande upphandling är att fordonen blir större och lastbilarna blir högre och tyngre.

Till sist. Landskapsregeringen utreder möjligheterna att under de inkommande åren pröva ut koncept med persontransporter. Det tycker jag är bra. Det är värt att ta fram vilka möjligheter som finns och till vilka kostnader så att vi får en bättre realistisk uppfattning. Tack, talman!

Tack, talman!

Lagtingsledamot Jörgen Gustafsson lyfter fram olika aspekter som känns lite oklara och pekar på frågor. Några av de frågor jag saknade var ambulanstransporter och olika medicinska transporter, som har sina särskilda behov och som ska hanteras.

Jag lyfter på hatten för lagtingsledamot Gustafsson som har en stor integritet i denna fråga och uppvisar politiskt mod.

Tack, talman!

Jag är inte speciellt bra på skärgårdstrafik, om jag ska vara ärlig och det är till och med ett understatement. Men lagtingsledamoten kan säkert hjälpa mig.

En av besparingarna ska ske på personalen eftersom det ska bli kortare rutter. Man ska spara dels på bunker men också på personalkostnader. Om jag har förstått det rätt så sparar man 12 minuters körtid med upplägget med två färjor. Men man får ju ytterligare lastning och lossning. Har ledamoten en känsla för hur lång tid det tar? Hur många av dessa 12 minuter kommer att käkas upp av de här extra lastningarna och lossningarna?

Tack, talman!

Jag är för dåligt insatt. Det beror mycket på hur turlistorna kommer att se ut innan man kan säga hur lång tid lastningen tar. Jag kan inte ge ett klart svar på den frågan.

Tack, vicetalman!

Tack ledamot Gustafsson. En av nackdelarna med långlinjer är att man blir sårbar när det gäller reservtonnage. En fråga som jag har försökt få klarhet i under den här debatten är var reservkapaciteten finns om vi väljer alternativet med en 70-bilars färja? Oavsett om det handlar om en helt ny färja eller en begagnad, så uppstår det ibland haverier av olika slag. Detta kan bli särskilt problematiskt om det inträffar under högsäsong.

Vet ledamot Gustafsson hur reservlösningen är tänkt för den planerade färjan som tar 70 bilar? Det finns ingenting i den kalkyl som tyder på att det skulle finnas någon sådan reserv.

Tack, talman!

Nej, jag kan inte svara. Det kommer inte att finnas en reservfärja med samma kapacitet i sådana fall. Det är ju helt klart. Men frågan är vilken kostnad det innebär att ha två färjor som kör på samma linje för att ha en i reserv? Det är ju en kostnad. Om vi strävar efter att spara pengar, så måste norra skärgården acceptera att det kommer en färja med mindre kapacitet vid ett haveri. Så är det ju bara.

Tack vicetalman!

Under högsäsong kan det få ganska katastrofala konsekvenser, särskilt för turistnäringen och handeln ute i skärgården, om en 70-bilars färja står stilla i några dagar och ska kompenseras med en färja som tar hälften av antalet bilar.

En fördel, som jag har förstått det och som jag också ser det, är att om vi delar upp en långlinje i kortare linjer med två färjor, som vi har föreslagit för den norra linjen, så kan den andra färjan faktiskt köra långlinje under den tid som behövs vid ett eventuellt haveri. Det är en säkerhetsåtgärd och dessutom väldigt kostnadseffektivt. På så sätt har vi ingen reservfärja som står och tickar pengar vid någon kaj.

Talman!

Vi har ju fått information om detta i något sammanhang, om det var i tankesmedjan eller om det var den här informationen till lagtinget. Det handlade om att om man kör med två färjor enligt det upplägg som har presenterats, så är det bara under vissa tillfällen som man kör hela linjen med de färjorna. Sedan tar man in en reservfärja. Jag vet inte vilken plan de har och vilken färja som ska in.

Visst är det också så att det blir sämre för turistföretagare när en mindre färja kommer in under högsäsong. Så är det ju. Men vi kan också tänka att en större färja kanske har bättre kapacitet under alla andra dagar, vilket innebär att det finns möjlighet för fler turister att ta sig ut.

Tack, fru talman!

När vi pratar om reservfärja så finns det inte någon större skillnad mellan landskapsregeringens förslag och vad som skulle hända om den här stora färjan skulle gå sönder. Det skulle bli Alfågeln eller Viggen som skulle täcka upp, precis som i landskapsregeringens eget förslag. Så den frågan torde vara ganska utagerad.

Men när vi diskuterar kravställningen och ledamoten frågade hur den ska se ut, så är det en väldigt intressant fråga. Det enda vi vet är att de här färjorna ska elektrifieras och att det ska satsas pengar på att elektrifiera saker. Men ska de bli större? Hur många extra platser ska det bli? Det vet vi inte. Vi har inte fått några tydliga besked om dessa frågor.

Vi ser ju vad som har gjorts på Töftölinjen, där har man bränt iväg 4 miljoner bara på att elektrifiera, utan att utöka servicenivån. Så jag befarar att det är ungefär samma koncept som man går in för även på den här linjen. Vi har inte fått några andra besked, men kanske ledamoten kan berätta mer om den här frågan.

Tack, talman!

Nej, jag vet inget mer än ledamot Wikström i den här frågan.

Men rent allmänt tycker jag att det är svårt att diskutera de här färjorna som vi har sålt till ett bolag, särskilt nu när vi ska gå in för en upphandling. Vi räknar med att de färjorna är kvar, och då känns det inte som en riktig upphandling faktiskt.
Jag tycker inte om att nämna färjornas namn ens.

Tack, fru talman!

Nej, jag har full förståelse för det. Men jag tror att det är så uppenbart för alla att det är en anbudsgivare som kommer att vinna alltihopa. Jag tycker att det är helt rimligt, för vi diskuterar detta i våra kalkyler också, så varför skulle vi inte göra det här? Jag anser att det är helt rätt att ta upp det, även om jag förstår att den offentliga sektorn kanske borde agera annorlunda. Men så här ser verkligheten ut, och då diskuterar vi verkligheten.

Jag tänker också vidare på det här. Man pratar om besparingar. Det har uppskattats att man ska spara minst 500 000 euro på trafikupplägget för den norra linjen. Där ingår att matartrafiken försvinner. Men sedan hör vi infrastrukturministern tala om att det ska komma ytterligare tonnage för att täcka upp för den här matartrafiken, vilket gör att den totala inbesparingen på den norra linjen blir ännu mindre än vad den är idag. Så man måste verkligen fundera på detta. Vad blir konsekvenserna av det här?

Jag kommer med till finans- och näringsutskottet så får vi försöka reda ut den här frågan tillsammans.

Jo, finans- och näringsutskottet kommer nog att ha ett gediget arbete med att gå igenom alla dessa kalkyler och jämföra dem med varandra.

Tack, talman!

Inledningsvis vill jag säga att det hedrar ledamot Gustafsson att han står rak i ryggen och försvarar sina åsikter, istället för att ge efter för en eventuell partipiska. Hatten av för det!

Ledamot Gustafsson ställer många relevanta frågor som fortfarande saknar svar. Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med ledamot Gustafsson i finans- och näringsutskottet för att reda ut dessa frågetecken.

Talman!

Det är bra att få höra ledamotens analys av det föreslagna alternativet från regeringen. Vi har idag fått höra från flera i salen att brukarperspektivet saknas och att konsekvensanalyser saknas. När ledamoten talar, känner man att ledamoten vet vad han pratar om.

Det är intressant, tycker jag, men jag vet inte hur ledamoten ser på det, men man problematiserar nu vårt förslag om en 70-bilars färja och om den går sönder. Ja, men om Skarven går sönder, då kommer ju den lilla ersättningsfärjan in som ska klara av den trafiken, och då borde den väl klara av att ersätta en 70-bilars färja uppe i norra skärgården också, precis på samma sätt.

Tack, talman!

Ja, det är alltid ett problem, oavsett vilken linje färjan går på när det inträffat ett haveri. Det borde finnas en plan på hur färjorna ska ersätta varandra vid ett större haveri. I alla fall bör det finnas en möjlighet att flytta dem mellan olika linjer. Och någon form av reservtonnage behöver finnas, men exakt hur detta ska lösas överlåter jag till infrastrukturavdelningen.

Talman!

Det är bra att ledamoten är med när detta ska behandlas i finansutskottet.

Tack ledamoten Gustafsson för relevanta iakttagelser. Flera av dessa har vi också hört från just Brändö.

Det som bekymrar mig är det som sägs om gamla och sjuka personer och personer med funktionsnedsättningar. Här kan vi bara konstatera att vi måste göra det bättre än vad vi har idag. Vi har knappt godkänt när det gäller funktionsnedsattas möjligheter att ta sig upp och ner på färjorna, samt att ha tillgång till relevanta utrymmen och toaletter. Detta måste fungera både ombord och vid av- och påstigning. Denna aspekt tycker jag att vi absolut måste arbeta vidare med. Dessutom kan detta leda till fler helikoptertransporter för sköra individer som inte kan åka färja.

Talman!

Precis som minister Gunell säger, måste vi, oavsett vilket trafikupplägg vi går in för, ha en färdig plan för hur vi hanterar den här biten. Det är många som behöver åka kollektivtrafik, inklusive sjuka personer och de som är rullstolsbundna. Det är viktigt att de faktiskt kan ta sig från punkt A till punkt B utan att det medför alltför stor oro eller problem.

Jag vet inte om det här är möjligt, men det fungerar nog i alla fall på andra platser i landet. Det handlar om att ha en slags kollektiv färdtjänst eller kollektiv servicelinje som kan transportera människor som inte vill gå av en bil. Man kanske vill sitta i bilen hela vägen från Åva till sjukhuset och tillbaka igen.

Om det skulle gå att hitta en modell där ÅHS kan ta emot patienter, kanske en dag i månaden eller så ofta som det behövs, så skulle det vara en bra lösning. Vi behöver verkligen hitta lösningar på dessa frågor, eftersom de är absolut relevanta. Jag vill att ledamoten Gustavsson ska veta att vi har dessa frågor med oss och att vi vill arbeta med dem framåt.

Tack, fru talman!

Jag tänker börja med en kort reflektion kring min och ledamöterna Thörnroos och Lindéns motion om en extern utvärdering av ÅHS. Det här är inte en motion som har uppkommit på grund av vissa implementeringsproblem, diktamen, sekreterartjänster eller Datainspektionen. Nej, detta är något som har diskuterats länge, redan innan vi började höra fler och fler röster inifrån ÅHS om att något inte stod rätt till. Jag har sedan dess haft samtal med äldre personer som har arbetat där, även innan ÅHS bildades. Det finns alltså aspekter att granska ända från början, då tre olika organisationer slogs samman, vilket medförde både fördelar och nackdelar, liksom barnsjukdomar.

Jag vill understryka att motionen vi lämnade in handlar om en extern utvärdering av ÅHS för att se på helheten, inklusive arbetsmiljö, beslutsstrukturer och rapportering. Dessa frågor har lyfts tidigare. Vi tror att det skulle vara mycket bra om vi kunde enas här i salen om att genomföra en sådan utvärdering. Det skulle visa alla de som har haft modet att delge sina berättelser, bland annat till oss, att vi politiker tar detta på allvar. Det handlar inte om interna processer, som säkert är viktiga och fungerar bra inom ÅHS, utan om en extern utvärdering av organisationen. Jag hade några andra kommentarer, men jag väljer att hoppa över dem nu, eftersom timmen börjar bli sen.

Istället vill jag gå direkt till den beramade skärgårdstrafiken. Ni kanske har observerat att det har varit ganska tyst från Hållbart Initiativs sida under denna debatt angående skärgårdstrafiken och de olika alternativ som presenterats för oss. Anledningen till detta är att både jag och mitt parti är mitt uppe i en process kring frågan. Vi lyssnar noga på debatten och på vad människor skriver och kontaktar oss om. Vi försöker skapa oss en bild av läget.

Jag ser verkligen fram emot behandlingen i finans- och näringsutskottet, där jag kan delta som ersättare. Detta är en fråga där vi inte går in med en helt bestämd uppfattning, utan vi lyssnar, lär oss och fördjupar oss efter hand. Det är ingen lätt sak.

Under diskussionerna som föregick denna budgetdebatt har vi till exempel lyft att vi också ser allvarligt på att det inte kan presenteras en konsekvensanalys för de boende i skärgården.

Under debatten har tant Hulda och tant Olga nämnts som exempel, och jag brukar använda tant Agda. Hur blir det för tant Agda som ska ta sig från Brändö in till stan? Jag hörde precis innan från infrastrukturministern intressanta tankar om hur detta kan lösas inom ett sådant system.

Rent generellt är det för mig och för Hållbart Initiativ oerhört viktigt med framdriften. Vårt mål är att skärgårdstrafiken ska vara fossilfri. Jag har svårt att acceptera ett resonemang som låser in oss i fossildrift under en överskådlig framtid, eftersom det helt enkelt är oacceptabelt. En av de viktiga punkterna för oss är att trafiken ska vara fossilfri.

En annan viktig aspekt som jag vill lyfta fram är persontransporter. Jag vill understryka att det jag pratar om inte handlar om att helt ersätta bilarna. Definitivt inte i nuläget, herr talman! Det handlar inte om att råna skärgårdsborna på sina bilplatser. Istället handlar det om att se på skärgårdstrafiken på ett bredare sätt, där persontransporter är ett viktigt komplement. Jag har hört från många skärgårdsbor, från alla politiska inriktningar, att det finns en efterfrågan på detta.

För Hållbart Initiativ är det viktigt att oavsett var det landar under denna behandling, så kommer jag att trycka på vikten av persontransporter. Jag vet att det finns tekniska invändningar, isgående osv. men vi vill inte låta det hindra oss. Vi vill att inriktningen ska vara tydlig från detta hus och från landskapsregeringen att det ska finnas persontransporter i skärgården. Det ska vara möjligt att röra sig utan bil, även för turister och besökare från storstadsområdena, där vi kan observera att det inte är lika vanligt att ha körkort som på Åland.

Ja, man kan kanske säga att det går att åka utan bil också, i det system som vi föreslår, vilket handlar om kollektivtrafik. Ja, det är bra, men vi vill understryka att detta handlar om persontransporter utöver de baslinjer som nu diskuteras. Det här är en möjlighet att öka flexibiliteten och att styra efter behov. Det kan för skärgårdsborna öppna sig nya resvägar som inte har funnits tidigare.

Så det vill jag avisera som punkt nummer två på det som Hållbart Initiativ prioriterar.

Med det sagt ser jag fram emot behandlingen i utskottet. Jag och vi kommer att delta mycket aktivt i det. Jag tror, herr talman, att jag sätter punkt här.

Tack så mycket, talman!

Tack ledamot Röblom för anförandet. Jag måste erkänna, fast det inte är smickrande, att min första reaktion när jag läste ledamotens motion om den externa utvärderingen av ÅHS ledning var en känsla av "hujedamej, nej". Det kändes som en jakt på en enskild person. Jag vet inte, men ledamot Röblom har nu målat med ord på ett sätt som gör att den här motionen framstår i en något annan dager.

Jag tycker absolut att det inte finns en ovilja att utvecklas och att ta ledningsfunktioner framåt. Detta kan också resultera i att vi får viktiga verktyg för dem som faktiskt sitter i ledningsställning på ÅHS, vilket kan förbättra vårt sätt att arbeta.

Tack, talman!

Det där visar hur viktigt det är att vara tydlig. Jag tycker visserligen att jag var tydlig i motionen också, där det står "extern, oberoende utredning av arbetsmiljö, ledarskap och interna rapporterings- och beslutsprocesser.

Jag kan förstå vad ledamoten Listherby menar med att ordet "ledarskap" skulle kunna tolkas som att man är ute efter att peka finger. Men när jag skrev det tänkte jag att det handlar mer om begreppet ledarskap i en stor organisation.

Tack, talman!

Jag vill börja med att tacka ledamoten för den mjuka framtoning som bidrar till klarhet och tydlighet.

Vidare vill jag ge mitt stöd för det som ledamoten tar upp angående persontransporter. Jag tror att detta kan öppna upp skärgården för dem som annars kanske ser det som en alltför stor utmaning att ta sig dit, på grund av de stora färjorna. Det kan kännas svulstigt. Istället skulle det vara mer tillgängligt att kliva ombord på en mindre farkost som tar en till samma destination, men på ett mer användarvänligt sätt.

Så jag ger mitt fulla stöd.