Remissdebatt

Talmannens förslag är att även detta ärende remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussionen avbröts i måndags och talarlistan kvarstår. Fortsatt diskussion.

Tack, herr talman! Vi behöver alla händer och huvuden vi kan få tag i idag och de kommande 10 åren för att komma ur denna kris. Därför behöver vi, lika mycket som att få vuxna arbetslösa i sysselsättning, även förbereda våra ungdomar inför ett framtida yrkesliv, som trots allt inte är så många år bort. Vi pratar om ett tidsspann som för vissa ungdomar är kortare än en mandatperiod, från årskurs 9 till en yrkesexamen och delaktighet på arbetsmarknaden. Samtidigt behöver vi vända och vrida på de stenar som vi redan har framför oss och vi kan inte främst räkna med finansiella tillskott i främsta hand.

Mina motioner som jag kommer att diskutera kring är bland annat fokuserade kring sociala insatser, dels för åländska ungdomar men också dels för de som har drabbats av långvarig arbetslöshet. Att skriva sådana motioner till en sådan här budget är utmanande på många sätt, dels för att det är väldigt smalt, men också för att man behöver fokusera på att medel inte ska tillföras i främsta hand, utan det behöver göras med de till buds stående medel de finns.

Den första motionen, herr talman, som jag skrivit är nummer 89; "Matcha utbildningsutbudet med framtidens arbetsmarknad". Nummer 89 och 91 så berörs till viss del i meddelandet som landskapsregeringen har presenterat, men enligt min mening så har de även en plats i budgeten.

Att någon ska ha en spåkula där man kan förutse framtidens skeenden och siffror är för mycket att begära. En sådan spåkula finns enbart i sagornas värld. Det närmaste vi kommer på Åland så är vår statistik- och utredningsbyrå ÅSUB som i dagarna släppte verklighetens version av en framtidssejd, nämligen en framtidsrapport kring hur utbildningsbehovet och arbetsmarknaden kan tänkas utvecklas till 2035 med tre möjliga scenarier. Den här rapporten släpptes alltså efter att tilläggsbudget 2 kom ut på bordet, men det är ändå läge att ta in den i skrivningarna.

Tillsammans med tillväxtrapporten 2019 så tycker jag att det finns läge att ta fram ett reformpaket för utbildningssektorn. Detta kräver dock timing, det kräver spelöga och politiskt mod att veta vilket av dessa scenarier man ska inrikta sig på, vad som komma skall och vilka insatser som ska göras.

I rapporten så presenteras tre scenarier som sagt. i basscenariot, det som man troligtvis tror att man kommer att gå efter, där har vi en smidig övergång till normalitet från coronakrisen under 2021-2022. Vi har också ett lite lyckoscenario som kallas för lyckad modernisering av Ålands ekonomi och där har vi en snabbare övergång efter Covid-19. Sedan har vi ett skräckscenario, så kallad stagnation, att Åland fastnar i gamla hjulspår som leder neråt istället för framåt.

De här basscenarierna tycker jag att är bra att vi alla, men speciellt landskapsregeringen, har med oss i framtidens arbete och faktiskt så fort som möjligt, som också står i motionen, använder för att plocka fram de effektivaste utbildningspaketen vi har för framtidens arbetsmarknad.

Herr talman! Min nästa motion, nummer 90, handlar om att utveckla och ta fram en gemensam arbetsbeskrivning för skolcoachverksamhet. Det här är en motion som inriktar sig mest på ungdomsarbete så klart, för ungdomar och för den framtida arbetskraft som vi kommer att behöva ha för att klara krisen. När de här ungdomarna, som går i högstadiet, är i arbetsför ålder så kommer vi fortfarande att i allra högsta grad känna av den här krisens effekter. Insatsen med skolcoachverksamhet är en insats som i främsta hand gäller högstadieungdomar. Var och en av skolorna behöver göra en bedömning om skolcoach är en relevant insats eftersom vi har skolor av olika storlek på landsbygden och i skärgården. Men de som har skolcoacher redan, vilket är de stora fyra högstadieskolorna på fasta Åland, så behöver få en gemensam arbetsbeskrivning för dessa. Det huvudsakliga syftet är att alla ungdomar på fasta Åland ska ges samma förutsättningar att utvecklas till ansvarstagande vuxna medborgare. I skärgården behöver man så klart se lösningar som tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns.

Som jag sade så har de stora högstadieskolorna på fasta Åland inrättat sådana tjänster för ganska många år sedan redan. Skolcoacherna avser att på ett eller annat sätt hjälpa ungdomar att hålla sig på rätt köl också utöver det som gäller läroplaner, utbildning och skolgång och just till förmån för att stöda eleverna till en god social samvaro i skolan och motverka mobbning och utanförskap, vilket vi vet att kan vara otroligt förödande för framtiden. Mobbing, utanförskap och olika antisociala skeenden växer med individen och tas med in i arbetslivet och i vuxenlivet. Saker och ting kan fastna kvar och aldrig gå ur, vilket dels kommer att kosta i mänskligt lidande men också mycket i sociala resurser.

Insatsen som skolcoach ska vara kontinuerlig och innebär alltid en öppen dörr med låg tröskel. Skolcoachen kan skapa sig en social överblick och därmed identifiera bekymmer innan de växer sig för stora med tiden. Skolcoachen kan också handleda och hjälpa att föra ungdomen till rätt insats om en sådan behövs.

Man ser också dramatiska skillnader över tid i de skolor där man har fått till den här sociala insatsen kring mobbing. En person finns på plats och kan plocka upp bekymren redan i årskurs 7 och ta dem med sig och alltid ha en öppen dörr till den här personen.

Arbetet med att ta utveckla och ta fram en gemensam arbetsbeskrivning för skolcoacher på Åland kan bäst inledas med att hålla höranden med dem som redan idag arbetar som skolcoacher och skolvärdar. Även skolornas rektorer kan ge en bild av det värde som denna verksamhet har för ungdomarnas sociala och utbildningsmässiga utveckling och med tanke på att man också avlastar lärare till stor del från den här rollen. Man har en person som har en överblick som kanske inte alltid kan krävas av en lärare.

Herr talman! Motion nummer 91 heter; "Utveckla AMS externa samverkan kring sysselsättningsfrämjande åtgärder". Sedan flera år, innan den samhällskris som vi nu befinner oss i, så har flera samarbeten inletts inom och mellan den sociala och tredje sektorn som främst har initierat av kunniga utbildade engagerade personer som arbetar på rätt plats. Man har sett att det funkar väldigt bra. Det finns ett stort mervärde i att människor träffas, att människor diskuterar tillsammans och att man överbryggar osynliga väggar som finns. De små resurser vi ändå har på Åland behöver också effektiviseras så mycket det bara går. Det finns möjligheter att göra det nu. Vi har högutbildade personer som jobbar med det här. De behöver bara få möjligheter att träffas.

Bildandet av KST öppnar möjligheter för effektivare samarbeten då sociala sektorn får en bredare kontaktyta nu och förhoppningsvis större resursmarginaler för att satsa på utveckling och samverkan.

Vi har stora vinster att vänta i det offentliga med utökad samverkan; både effektivisering och personalmässiga vinster. De personalmässiga vinsterna just nu inom det sociala är efterfrågade och efterlängtade. Jag tror inte heller att KST kommer att kunna lösa alla de bekymren, de kommer även att behövas göras på många andra sätt. Man behöver fundera, är det rätt person som gör rätt sak? Finns det personer också utanför det offentliga som kan utföra saker som har tagits som en självklarhet? Det var dessa tre motioner som jag har skrivit.

Slutligen vill jag också i det här anförandet, herr talman, plocka upp bollen från ledamoten Liz Mattssons anförande om inflyttning. Jag tror, liksom Mattsson, att landsbygden och skärgården behöver läggas i fokus i den här frågan. Men vad erbjuder vi? Finns det boendemöjligheter? Finns det arbete? Vad är hönan och vad är ägget? Den här diskussionen kom upp med näringsminister Karlström. Grönskar en kommuns ekonomi på grund av inflyttning eller flyttar folk in och stannar kvar på grund av de möjligheter som erbjuds? Hur gynnar vi ett positivt samspel mellan randorter och tätorter? Frågorna är många, de är viktiga och de behöver komma på bordet så att vi tillsammans kan plocka upp oss ur den här krisen.

Att skapa en schism mellan tätorter och landsbygd är någonting som vi alla förlorar på i alla lägen. Vi vet att Mariehamn är fullt av skärgårdsbor och landsbygdsbor och vice versa. Vi har täta kontakter med landsbygd och skärgård och Mariehamn, men också andra tätorter som kanske i internationella mått är svårt att kalla för tätorter men i åländska mått är de det. Vi behöver utveckla det här samspelet, för vi vet att det behöver finnas centralorter för att människor flyttar ut till ställen dit det är långt till apotek, butik och bensinstation. Ju mer vi utvecklar de här centralorterna på Åland, herr talman, desto fler personer kommer att tycka att det är värt att flytta till randkommuner. Det är helt enkelt en kommunikationsfråga.

Att få hit människor från Sverige och Finland har också alltid visat sig vara en lyckad insats, eftersom personer som kommer utifrån och har ambitioner ofta har en väldigt bra bild av Åland. Man har varit hit som turist, man kan tänka sig att flytta hit och ta med sina resurser. Problemet är bara att vi behöver vara säkra på de kommande tio åren att samhället som vi erbjuder är det samhället som kan grönska och där det finns en matjord för deras idéer och händer och fötter och huvuden. Tack så mycket, herr talman!

Tack, talman! Tack för ett inspirerande och bra anförande. Jag kan skriva under mycket av det som ledamoten sade.

När det gäller skolcoacherna så fick jag en presentationen en gång av fältarna. De sade att i vissa skolor så är skolcoacherna bara skolcoacher och där funkar det bäst. Men i de skolor där man använder sig av dem även när en lärare är sjukskriven och man hoppar in som lärare så där tappar ungdomarna det här förtroende som man bygger upp med skolcoachen. Så jag tror, precis som ledamoten, att vi behöver hitta de här sätten att stärka våra ungdomar, hur vi kan stöda våra barn och ungdomar. Jag tycker också att de exemplen som finns i skolorna med skolmorfar och skolmormor också är lysande exempel där vi även får våra äldre seniorer aktivare och får vara med.

Men jag vill bara säga att jag tycker att det var ett bra anförande.

Tack, talman! Tack minister Holmberg-Jansson. Det är trevligt att vi har en sådan samsyn kring den frågan, för det är någonting som jag har också har sett i praktiken, i arbetslivet. Den prestationen som du fick av fältarna så tror jag att jag bidrog till också på den tiden. Det är inte så länge sedan ändå.

Anledning till varför det här är en viktig fråga är just för att man har sett, som ministern också sade, att de skolor där man verkligen har lyckats renodla arbetet, med det som man ska göra, så där har det lyckats bäst. Så fort som det börjar knipa i personalresurserna som gäller läroplanen så plockar man in allt annat som alltiallo. Det är klart att det kanske är nödvändigt i viss fall att göra det. Men jag tror att det är viktigt att vi skyddar den verksamheten som är så viktig, den sociala verksamheten, i skolorna med just en gemensam arbetsbeskrivning, speciellt för de skolorna som har liknande förutsättningar.

Tack, talman! En annan sak som vi inledde förra hösten med var att försöka stärka hälsovårdarna på skolorna och fortbilda dem när det gäller ångest och det psykiska välmåendet. Det fortsätter nu här, jag tror att nästa kurs är nästa vecka. Sedan är jag helt övertygad om att vi också kommer att se en fortsättning för att stärka skolhälsovårdarna i skolan. Vi har ju sett bland annat i Finland att det har fungerat bra. Det här är någonting som jag tillsammans med minister Hambrudd nu försöker få utbildnings- och kulturavdelningen tillsammans med socialvårdsbyrån att mera jobba tillsammans i de här frågorna som gäller våra barn och ungdomar. Vi försöker komma bort ifrån stuprör och försöker få en helhet för vi berör varandras områden hela tiden i vårt arbete.

Tack, herr talman! Stuprör bildas tyvärr ofta under goda tider när man tycker att det finns resurser, man satsar på insatser och kanske inte behöver tänka så jättemycket på samverkan. Nu behöver vi samverkan. Nöden är uppfinningarnas moder. Det är nu vi måste ha samverkan. Vi måste se till att de resurser vi har så måste vi skrapa ihop och vända på de stenarna. Det är precis just det som ministrarna också har gjort. Det här väldigt bra och det finns mer att hämta ur den asken tror jag absolut.

I skolan så jobbar ju elevhälsan väldigt tätt och där kan också en skolcoach ingå som den första insatsen. Skolcoachen är den som ser, är ute i korridorerna, har en överblick och kan plocka upp en elev där man märker att det här är inte som vanligt. Man kan också leda hand i hand, helt enkelt, till en skolhälsovårdare med en fortbildning som är bättre nu.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals för ett bra anförande. Du lyfte bland annat ÅSUB:s rapport "Utbildning och arbetsmarknad" som presenterades precis just här. Ledamoten pratade om spåkula och det kanske är ÅSUB som på något vis är vår spåkula, som man kanske kan säga, men den bygger i alla fall på ett bättre underlag och fakta.

Vi i landskapsregeringen kommer nu inom kort att sätta oss ner tillsammans med ÅSUB och gå igenom den här rapporten för att diskutera hur vi ska tänka framåt kring utbildning och sysselsättningen. Vi har en föränderlig värld och arbetsmarknad framför oss.

Tack, herr talman! Tack minister Hambrudd för den repliken. Jag anser att det är av högsta vikt att det görs omgående, så fort som möjligt. Vi behöver se till att vi har vår syn på framtiden så klar som det bara går inför hösten. Vi ser också att arbetsmarknadssiffrorna nu är förbättrade så klart för att sommaren är på gång. Men vad händer till hösten? Hur ser vi till att vi får så många händer som möjligt i rörelse till dess. Kanske inte alla behöver vara i rörelse vad gäller arbete, utan även i utbildning. Det sägs också att ålänningarna är villiga att utbilda sig när man har blivit permitterad. Vi har personer som helt och hållet byter bransch tillfälligt. Det åländska mångsyssleriet kommer verkligen fram här märker man och det måste vi också gynna så mycket det bara går. Man har många verktyg i fickorna och de måste alla fram.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jag vill också diskutera vidare utifrån tidigare replikskiften mellan er kring skolcoacher, men också kring att det behövs fler trygga vuxna i skolvärlden. Vad tänker ledamot Påvals om skolmormor och morfar och moster, nu när vi har en hög arbetslöshet också? Det handlar ju också om att skapa en värdefull och meningsfull sysselsättning till de personer som faktiskt inte har möjlighet att hitta ett arbete. För vi har ju många som vill arbeta, men som inte har möjlighet att få ett arbete just nu.

Tack, herr talman! Vi behöver vara innovativa och kreativa nu. Jag tycker att vi behöver ta in alla idéer som finns. Ökad vuxennärvaro är alltid bra och det spelar ingen roll om det är i skolan, på stan eller på en ungdomsgård. Ju fler vuxna det finns i närvaro som kan hålla samma linje och se till att det blir tryggare i skolan så desto bättre är det, så klart är så. Vi vet också att det finns ju, som sagt, inga tilläggsmedel nu. Det gäller att de här resurserna kan göras ändå med relativt billig peng och helst också med existerande medel i värsta fall. Jag tycker absolut att det är en jättebra idé, speciellt också att överbrygga åldersgapet, generationsgapet som har funnits där man pratar om ungdomskultur och gamlingar. Vi är ett litet samhälle. Vi behöver varandra allihop. Det spelar heller ingen roll där om det är i skolan eller om det är på fritiden.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Från Obunden samling så tänkte jag säga några ord om den här tilläggsbudgeten och det medföljande meddelandet och då blir det automatiskt att man pratar.

Obunden Samling har varit med och utarbetat det här och står således bakom det. Sedan, som jag tror att jag har sagt här förut i den här talarstolen, så är vi ju en ganska bred regeringskoalition. Att det skulle vara så att det här pusslet passar ihop perfekt och att alla bitar är precis perfekta så att vi är helt nöjda, så är det som vanligt inte.

Ett konkret exempel på vad vi skulle önska mera är att vi ser ju att nu finns det ett läge och ett behov av att kanske hålla i pengarna lite hårdare. Vårt mål är ju att undvika utlåning, det är liksom två grundpelare som Obunden Samling står för. Jag tycker kanske inte att vi har fått det gehöret. Samtidigt har vi förståelse för att vi befinner oss nu ute i en båt med en hel hög olika kaptener som ska försöka navigera sig genom det som jag skulle betrakta som en ganska stor dimma. Med detta så menar jag att det allmänna ekonomiska läget som man beskriver här i tilläggsbudgeten så där finns ju sådana väldigt, väldigt dåliga prognoser som indikerar på att vi kommer att ha jättesvårt att ha tillräckligt med pengar under de kommande åren, men ingen vet. För Obunden Samlings del så ser vi nog extra mycket fram emot den kommande budgetprocessen för 2022. Till dess så hoppas vi att det ska börja klarna.

För inte finns det bara mörkar heller om man tittar i den allmänna ekonomin på Åland. Vi har bank- och försäkringskoncernen som går som tåget. Vi ska inte bortse från att börsen här under en ganska lång period också har gått som tåget och att det får effekter i form av skatter på kapitalinkomster. Ålänningarna har pengar och är ivriga placerare vet jag. På det sättet det man också hur bra bankerna går eller den lokala storbanken, så att säga. Det finns ljus här. Vi ser också här hur det görs affärer, duktiga affärsmän vill utveckla centrum och det finns framtidstro. Så på det sättet är vi kanske inte nu jättehårda med den här skärkniven eller lien där vi skär bort onödiga verksamheter. Det har inte hänt just i den här tilläggsbudgeten, utan vi måste försöka se framåt och se vad vi har här till den ordinarie budgeten. Kanske är det okej. Men, som sagt, det är inte helt lätt att vara Obunden Samling när vi kanske vill spara mera än andra. Jag undrar ibland om vi blir kallade spartalibaner eller vad jag hört att det finns för benämningarna på oss? Det är klart att det känns ju inte alltid helt bra, vi menar ju väl.

Jag tänker säga några ord om EU. Det var nattarbete i riksdagen kanske ni har noterat. De debatterade EU-paketet långt och länge. Det här EU-paketet och till den delen vi bygger någonting i tilläggsbudgeten på det, så vet vi ju alla att det finns en viss osäkerhet. Det är omröstning i riksdagen klockan 14 i dag. Det ska bli hemskt intressant att se hur det går. Lite besviken är jag på mig själv att jag inte engagerar mig mera i EU-paketet. Jag tycker lite att vi kunde ha debatterat frågan om EU:s återhämtningspaket även här, eftersom det faktiskt handlar om - för den som har orkat läsa grundlagsutskottets utlåtande och även behandlingen i riksdagens finansutskott av det här ärendet - en otrolig framflyttning av EU:s positioner på bekostnad av medlemsländernas självständighet. Även Åland - som vi många gånger brukar säga när vi vill ha vår EU-parlamentariker - har gett bort makt till EU, nu tar de ännu mera och vi har inte sagt ett ord i det här lagtinget egentligen. Vi säger förstås att vi väntar på pengarna. Bra så förstås, om det nu skulle komma pengar till Finland så ska vi ha vår del. Det är ju självklart!

Slutligen, en av de mera konkreta sakerna i det här förslaget är att vi ska ge en fullmakt åt landskapsregeringen att köpa en begagnad färja. Jag tycker att det är helt rätt. Om jag inte minns fel så var Tre måsar den senaste begagnade skärgårdsfärjan som köptes in. Det var länge sedan. Jag tror att det är rätt väg att vandra för oss. För Obunden Samlings del så tror vi inte på att köpa in splitternya färjor och göra olika former av sådana satsningar. Det tror jag inte att är rätt väg att gå. Att i måttliga pengar köpa gott andrahandstonnage är en gammal åländsk tradition. Vi har många fina rederier som har byggts upp på det sättet. Det är inget fel att fortsätta den linjen och testa den linjen. Jag måste säga att infrastrukturminister Wikström har gjort ett förbaskat bra jobb som har engagerat sig i det här, man måste faktiskt ta tag i och söka efter bra andrahandstonnage. Min uppfattning är att det har inte gjorts med ordning på många, många år tidigare.

Så med de här orden så tackar jag för ordet, som min kollega Egeland brukar säga. Tack, talman!

Talman! Tack för ordet. Ledamoten Måtar och Obunden Samling väntar med spänning på att de besparingskrav man har ska verkställas och skjuter nu upp det igen till nästa års budget. Hur ser gruppordförande Måtar på frågan om huruvida man kommer att hinna få igenom sin ekonomiska politik under den här mandatperioden? Tidsfönstren börjar krympa och ramarna för nästa år är givna. Det är ju då ramarna för 2023 som man menar att ska bli lite tuffare tag, om jag kan förstå det rätt. Vi vet ju att också 2023 sammanfaller med någonting annat.

Tack, talman! Jo, lagtingsledamot Zetterman, jag skulle påstå att vi har ganska bra förutsättningar. Det är ju tyvärr inte bara Obunden Samling som bestämmer i den här regeringskoalitionen. Men redan kan man ju se i den ordinarie budgeten att vi för fram det som också Liberalerna har varit med på, återbetalning av bostadslånen. Det är ett exempel på Obunden Samlings förslag. Jag tror att det är många andra förslag som vi kommer att få igenom. Det är goda idéer som vi har och lyckas vi bara diskutera med våra kollegor i fempartisammansättningen så har vi nog fina möjligheter.

Talman! Ledamoten Måtar lyfte också frågan om de många och stora investeringarna som är på gång, kanske framförallt i Mariehamns stads centrum. Många inom den offentliga sektorn har pratat om att man borde se till att stimulera arbetsmarknaden igen genom byggnationer och de tonerna börjar lite sjunka. Jag antar att det också har att göra med att man ser att det är stora projekt på gång. Hur ser Obunden Samling på investeringstakten? Är den bra som den ligger, alltså landskapets generella investeringstakt men också inom infrastruktursektorn? Eller borde man lite dra åt handbromsen där? Det är ju förstås en svår fråga med anledning av att vi vet att vi också har ett visst underhåll som ligger efter. Vad är Obunden Samlings syn på investeringarna framöver?

Tack, talman! Lagtingsledamot Zetterman har en bra och intressant vinkling där. Obunden Samling anser att landskapet ska vara försiktiga med att till exempel göra bygginvesteringar, vilket ni hörde här tidigare när vi diskuterade Bomarsunds besökscenter. Vi ansåg att man bra kunde ha dragit i handbromsen. Att till exempel börja driva på och hetta på byggkonjunkturen nu finns det absolut ingen orsak till. Så ser vi på det här.

För övrigt när det gäller investeringstakten så har vi inte haft några särskilda åsikter om det just nu, så jag går inte närmare in på det i den här korta repliken.

Tack, herr talman! Ledamot Måtar konstaterade att tilläggsbudgeten inte är skriven med Obunden Samlings penna. Självklart inte när man är fem partier, man får vara beredd att kompromissa lite här och där och det har alla fått göra. Men det är ju bra i varje fall att ledamot Måtar konstaterade att man står bakom hela paketet. Det är jättebra.

Sedan sade Måtar att Obunden Samling arbetar för att undvika utplåning. Bara för tydlighetens skull vill jag säga att Centern arbetar naturligtvis exakt på samma sätt, att undvika upplåning så långt det bara är möjligt och jag är övertygad om att de andra partierna också tänker på samma sätt. Hela regeringen arbetar på ett sådant sätt att man ska undvika upplåning.

Tack, talman! Lagtingsledamot Eliasson har ju helt rätt, alltså vi står bakom det här, det är inget snack om det. Men jag tycker också att det är helt rejält att vara rak och säga att det här är ju en kompromiss som per definition är en lösning som kanske ingen är helt nöjd med.

Men som sagt, det som ni säger om att undvika upplåning så jag vill nästan påstå att vi vill det mer än alla andra.

Tack, herr talman! Jag trodde att jag skulle slippa den andra repliken. Men vi vill absolut lika mycket som Obunden samling och då talar jag för Centern. Sedan får de andra partierna tala för sig.

Tack, talman! Lagtingsledamot Eliasson, det är skönt att höra. Jag tror att det där kommer att underlätta när vi sedan ska komma överens på fempartimötena.

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Det var ett ärligt och bra anförande. Jag noterar att det nu är tre av fem partier i majoritetsblocket som inte är nöjda med den ekonomiska politiken och som gärna skulle ha sett lite kraftigare tag för att få en ekonomi i balans.

Tiden går fort och det är någon sorts vadslagning här nu vem som mest vill undvika upplåning. För att undvika det på riktigt så kan det vara bra att man vidtar vissa åtgärder, åtgärder som ändå tar ganska lång tid att genomföra och implementera. Så jag undrar hur ledamot Måtar och Obunden Samling ser på den offentliga sektorns storlek idag i förhållande till den privata? Hur man ser på utmanarrätter, driftsprivatiseringar och konkurrensutsättningar? Hur ser man på ett Ålandstillägg som gäller för en del av ålänningarna, kunde man istället sträva efter ett allmänt skatteavdrag som skulle gälla alla? Detta borde vara en ganska bred borgerlig politik. Hur är den synen?

Tack, talman! Lagtingsledamot Holmberg ställde jättebra frågor. Jag måste ju säga att lagtingsledamot Holmberg, lite skämtsamt sett, är en katt bland hermelinerna i Liberalerna, tycker jag. Det vill säga, vi har saknat dig på Obunden Samlings gruppmöten för vi har väldigt lika åsikter. Jag välkomnar dig här nu i vittnens närvaro och hoppas att du ska komma.

Vi anser, lika som du, att den offentliga sektorn är för stor om man jämför med den privata sektorn. Vi är för utmanarrätter, vi är för drivsprivatiseringar. Det är lite problematiskt med skärgårdstrafiken, för vi lyssnar på vår minister som anser att det finns saker som talar för att dessa totalentreprenader faktiskt blir lite dyrare än om vi till exempel äger färjan själv (… taltiden slut).

Tack, talman! Ledamot Måtar, det är på något sätt som om alla här i salen hela tiden går runt den där obekväma frågan. Jag sade det i måndags men då blev jag kallad Nostradamus, nu blev jag en katt bland hermelinerna och jag brukar ofta höra att jag är en spartaliban. Nog är det ju ändå kostnadssidan som vi måste se på, jag tror att jag talar för hela vår lagtingsgrupp, vilket också syns på det senaste årets arbete och vad våra motioner bygger på, alltså ett ekonomiskt ansvar, vi måste se på kostnadssidan. Det blir en viss frustration när vi nu ska vänta till en årsbudget innan vissa saker börjar genomföras. Varför inte tala klarspråk? Ni är ändå tre partier som vill samma sak. (… taltiden slut).

Tack, talman! Alla som lyssnar på annat sätt kanske inte hörde, men Holmberg efterlyste att vi är tre partier som borde tycka samma sak. Jag vet inte sedan exakt vilka som Holmberg avsåg.

Jag kan bara konstatera att Obunden Samling har samma åsikt till den del lagtingsledamoten Holmberg talade om inbesparingar och att ha en mer ansvarsfull offentlig ekonomi.

Och, som sagt, när jag kallade er för en katt bland hermelinerna så det var verkligen positivt menat och välkomnande som jag sade. Vi tänker lika på många sätt. Att använda skatteinstrumentet i större utsträckning det vet jag att lagtingsledamot Strand talar varmt för och det är mycket goda idéer som vi bör lyssna mera på.

Tack, herr talman! Tack för ett intressant anförande som tycks ge debatter och diskussioner.

Ni talade om ljuspunkterna och det är väldigt, väldigt bra att vi har dem. Men sitsen är ju det att på tre år så har BNP fallit med 24 procent. För att komma tillbaka så måste ju ekonomin öka med 31 procent. Ni talade sedan om besparingar. Tycker ni att det är den rätta tidpunkten nu att fokusera på besparingar när ekonomin måste växa om vi ska få tillbaka skatteunderlaget?

Tack, talman! Lagtingsledamot Toivonen har ju ofta intressanta tankar kring ekonomi. Jag tycker dock att det inte är riktigt rättvist att bara stirra sig blind på BNP och sedan jämföra Ålands BNP med Sveriges och Finlands. Det är att jämföra äpplen och päron. BNP är inte det enda som vi ska titta på, om man tittar till exempel på utvecklingen av skatteinkomsterna på Åland så har de nu varit förvånansvärt bra. Det finns mycket annat, vi haft full sysselsättning tills nu. Jag skulle säga att vi på Åland har haft för låg arbetslöshet om man är riktigt ärlig. Vi har ju haft arbetskraftsbrist till vissa delar, vilket inte heller är bra för ekonomin. Som svar; jag stirrar mig inte blind på BNP-siffran. BNP påverkas till viss del och en enskilda utflaggningar kan påverka BNP, så liten är Ålands BNP.

Tack, herr talman! I det här skedet så har det ingenting med utflaggningen att göra och BNP kopplar också mot skatteunderlaget. Jag återkommer till det där.

Däremot så lyfte ni upp EU-paketet, vilket jag håller med er om. Vi hade de så kallade resilienspengarna här för ett tag sedan och då var jag nog den enda som faktiskt tog upp det här paketet som ju till största delen överhuvudtaget inte har något med corona att göra. Pengarna far söderut, Finland ska ju betala tre gånger mer osv. Men som jag då konstaterade; får vi pengarna så tackar vi och tar emot. Men någon debatt blev det ju inte då och det är väl kanske lite sent nu. Det är spännande i dag att se vad som händer.

Tack, talman! Lagtingsledamot Toivonen, jag glömde att svara på det här med hur vi ska få upp BNP igen och är det rätt tid att svara. Inom Obunden Samling anser vi att det inte är rätt väg att gå att bygga BNP genom att öka produktionen inom den offentliga sektorn.

Sedan när det gäller EU-paketet så äras den som äras bör. Det var ju inte bara lagtingsledamot Toivonen som var skeptisk mot hela upplägget, utan även min partikollega Stellan Egeland som var en av få röster som ställde kritiska frågor; vart är vi på väg? Hur mycket ska vi ge över till EU?

Tack, talman! Det verkar vara väldigt många inom regeringsmajoriteten som använder sina talturer till att distansera sig från den egna regeringens tilläggsbudget.

Min första fråga är; vad i denna tilläggsbudget är obunden politik? Någonting måste man ju ha fått till stånd.

Min andra fråga gäller skärgårdstrafiken. Ledamot Måtar sade att han är nöjd med förslaget att köpa in en dieselfärja från Norge och att det är bra med begagnat. Hur förhåller man sig då inom Obunden Samling till ambitionen att få en fossilfri skärgårdstrafik? Och hur tänker man kring kortruttsplanerna som på riktigt skulle få ner kostnaderna för en väldigt dyr skärgårdstrafik? Hur tänker man sig att den strukturella omläggningen ska förverkligas?

Tack, talman! Ledamot Fellman frågade; vad är egentligen obunden politik? Det blir ju så i en kompromiss att det blir svårt att se exakt vad som är vad.

Att köpa in en begagnad färja, det ser jag som ganska tydlig obunden politik. Att tala om att elektrifiera hela skärgårdstrafiken, det ser jag som dels totalt orealistiskt, dels totalt oekonomiskt och således inte obunden politik. Sedan får vi se om världen utvecklar sig åt något håll som gör att det där kommer att gå med tiden. Men att nu försöka att vi ska vara först eller något sådant, så vi har inte ens ett elnät i skärgården som heter duga och som skulle duga för den här elektrifieringen. Vi har sådan satsningar som gör att det där är totalt orealistiskt.

Tack, talman! Jag drar slutsatsen då att Obunden Samling inte stöder den ambition som bland annat lantrådet har fört fram, att vi ska ha en fossilfri skärgårdstrafik i framtiden.

Min andra fråga gäller de avsevärda summor som i den här budgeten förs över till kommunerna. Hur ser Obunden Samling på behovet av någon form av förändring när det gäller kommunstrukturen, istället för att, som nu till exempel, ge 240 000 euro till Sottunga för det här året för att man ska överleva? Ska man fortsätta med det utan krav på motprestation eller hur tänker man sig framtiden på det området?

Tack, talman! Lagtingsledamot Fellman kan nog utgå ifrån att Obunden Samling stöder pengar till kommunerna. Det är ju inte bara här på Åland som vi har den här debatten om att landskapet sätter mera krav på kommunerna och samtidigt tar bort pengar. Samma debatt hör vi i riksdagen. Det är inte så som vi fortfarande vill ha det, trots att det nu överförs en del pengar till kommunerna som har fått mera pålagor än vad de har fått pengar. I och för sig så klarade sig Mariehamns stad otroligt bra år 2020 om man såg på bokslutet. Om man på något vis skulle kunna anpassa pengar generellt - jag talar inte bara om den här tilläggsbudgeten - men att styra mera till stan kanske inte alltid känns motiverat när de gör 5 miljoner i resultat eller vad det var.

Tack, talman! Ledamoten Måtar verkar förespegla att Obunden Samling inte skulle vara riktigt tillfreds med EU:s återhämtningspaket, såsom i alla fall förslaget är. Det förefaller för mig vara lite oklart då vad exakt som skulle vara dåligt med att Åland kan kamma hem 10,2 miljoner euro för att utarbeta ett vårdinformationssystem för ÅHS, göra nödvändiga förberedelser för storskalig havsbaserad vindkraft på åländska vatten och att utveckla digitala läroformer och ny utbildning på högskolan vad gäller just digitalisering, förnyelsebar energi och så vidare. Borde Åland inte ha gjort det? Borde Åland ha sagt till Finland att vi vill ha mera pengar? Eller ska vi inte ta tillfället i akt att faktiskt bygga Åland starkare efter krisen, när det tillfället faktiskt ges?

Tack, talman! Landstingsledamot Holmström, det förhåller sig på det sättet att grundlagsutskottet blev ombedd att komma med ett utlåtande med anledning av EU:s återhämtningspaket. Läser man vad som framkommer där så kan man konstatera att Finland betalar mer än vad man får. Ju högre BNP man har, desto mer ger man bort. Åland hör till de områden i Finland som har högst BNP, har haft i varje fall. Således är vi inte nettoerhållare av pengar, utan vi är nettobetalare, men det syns inte så tydligt. Det är lite det här vanliga att det kommer 10 miljoner nu, men vi ska betala tillbaka 15-20 senare, eller hur det nu är, jag kan inte exakt de där siffrorna. Problemet för Obunden Samling är att vi ser inte helt intresset av den här solidariskheten, som man kanske kan kalla det om man vill se positivt på det. Obunden Samling ställer sig lite skeptisk till det.

Talman! Det finns säkert jättemånga frågor kring det här; om rättsstatens principer, om nettobetalare eller inte och hurdana principer som EU-kommissionen ska använda för att godkänna olika återhämtningsplaner och så vidare. Min fråga är mer; vad borde Åland ha gjort i ett tidigare skede? Åland har ju redan, inom den finska återhämtningsplanen, fått ett ganska bra resultat eftersom man redan tidigare kunde förhandla sig fram till 12,6 miljoner euro, tror jag, för åländsk del inom ramen för det finska programmet. Nu efter en justering blev det 10,2 vilket fortfarande är väldigt bra. Men borde Åland gjort någonting annorlunda här? Borde vi ha sagt att vi inte vill ta emot det här för att det strider mot våra principer? Jag menar att det här är en väldigt bra satsning som stärker både EU:s konkurrenskraft, men också den åländska konkurrenskraften.

Tack, talman! Lagtingsledamot Holmström frågade om det är något som vi borde gjort annorlunda. Jag var lite inne på detta i mitt huvudanförande. Jag skulle nog gärna ha sett en större debatt om EU:s återhämtningspaket även i det här parlamentet, precis som vi har haft i Finlands riksdag. Jag anser att det här berör oss också på det sättet och inte bara att vi ska göra en önskelista gällande de här pengarna, såvida de kommer. Det är omröstning i dag klockan 14 läste jag i tidningen. Vi får se om riksdagen godkänner det här överhuvudtaget. Det finns partier som jag har stor respekt för i Finlands riksdag, som exempelvis Samlingspartiet, där framstående företrädare är väldigt skeptiska till det här. Jag tror att vi skulle ha sådana personer i det här lagtinget också när man sätter sig in i frågan. Jag saknar debatten och det tycker jag att vi har missat här.

Talman! Till först, vilket nöje det var att läsa dagens Husis! Jag hoppas att ni alla har gjort det. Svenskfinska handelskammaren har en bilaga i den och det är späckat med Åland. Snyggt jobbat alla inblandade parter!

Talman! I mitt anförande tänker jag fokusera på lite långsiktighet och framförallt långsiktig ekonomi. Vi har dels talat om att Liberalerna vill se ett tydligare framtidsfokus och att den här frågan behöver institutionaliserat på något sätt. För ungefär ett år sedan lämnade vicetalman Sjögren in en motion om ett ekonomiskt råd och sedan dess har vi hållit på med att trumma på med det här. Jag tror att vi i gemensamma diskussioner i lagtinget i alla fall börjar hitta former för hur det här skulle kunna göras, jag hoppas att landskapsregeringen hakar på i de diskussionerna och det tror vi att är mycket, mycket viktigt.

När det sedan gäller ekonomin så kan man konstatera att den här landskapsregeringen, i alla fall om man ser på tilläggsbudgeten, analyserar ekonomin under den här mandatperioden och tar sina ekonomiska mål under det tidsperspektivet. Vi menar att det är alldeles för kort tid. Vi behöver dels få en realistisk bild. När har vi inte längre behov av att uppta lån? När kan vi säga att är en realistisk bild av att ekonomin är i balans? För vår del har vi satt ett mål år 2027, där hoppas jag att finans- och näringsutskottet kommer att sätta ner foten i den frågan. Många av de här ekonomiska nyckeltalen tror vi att man måste sätta ner. Vi måste sätta tydliga målsättningar för annars blir det bara att vänta och se. Jag tror också att vi från lagtingets sida behöver var tydliga och bistå landskapsregeringen i den processen och sätta ner foten helt enkelt.

Med anledning av det så har vi, med mig som första undertecknare, lämnat in en budgetmotion. Vi lämnade in en liknande till årsbudgeten för några månader. Den handlar om budgetlagstiftningen helt enkelt i finansförvaltningslagen. Vi föreslår att man skulle lyfta in frågor om överskottsmål, ramar, krav på rapportering och måluppfyllelse i lagstiftningen, så att ingen landskapsregering någonsin kan lägga fram en budget utan att hantera de här frågorna och inget lagting kan underlåta sig att ta ställning till i saken. Det tror vi att skulle vara bra och viktigt.

En annan del som vi uppfattar att skulle vara viktigt är att finans- och näringsutskottet sätter ner foten när det gäller inbesparingsmålen. Landskapsregeringen aviserar ett inbesparingsmål nu om 9,5 miljoner euro under den här mandatperioden, vilket sker genom osthyvlingsmetoden, som får vi kalla den för. Osthyvelsmetoden är säkert bra i vissa fall och det fungerade väl förra sommaren när man vädjade till personalen att hantera semestern på det sättet att det kunde ge ett visst överskott. Men i den här typen av större inbesparingskrav, som nu föreligger framför oss, så vet vi att osthyvelsmetoden är svår och den kommer att bli särskilt svår inom ÅHS och inom gymnasieskolan tror jag och tror vi.

Därför så känner vi med oro att målet på 9,5 miljoner euro inte kommer att uppnås. Därför har vi en motion, nummer 94, som säger att finans- och näringsutskottet bör ta ställning till att inbesparingsmålet om 9,5 miljoner uppfylls även om systemet med generella strikta ramar med årliga inbesparingsmål inte leder till önskat resultat. I klartext betyder det att märker man att det inte är möjligt att spara de medel som man har föreslagit på ÅHS eller gymnasialstadiet så måste man helt enkelt börja titta på vilka andra sektorer som man kan skära mera i och om det är någon verksamhet som vi från offentligt håll helt och hållet ska sluta med. Vi kan inte hantera den här perioden. Jag förstår till fullo resonemanget som bland annat ledamoten Toivonen och Socialdemokraterna har anfört om att spara i svåra tider. Vår bedömning är att det här arbetet måste börja nu, det måste börja strukturerat och det måste finnas en långsiktig plan som hela parlamentet kan ställa sig bakom. Vi kan inte ha ett ekonomiskt system som bygger på att vi har ett val 2023 och då ska allting sättas på ända igen. Vi måste allihop här gemensamt ta ansvar för att få den åländska ekonomin på fötter igen. Det är vår uppfattning kring den saken, talman. Jag tror jag stannar där så får jag den stora äran att begära ett anförande till i dag.

Tack ledamoten Zetterman för ett mycket tänkvärt anförande. Jag håller med faktiskt och understöder det sistnämnda som ledamoten var inne på, det någonting som är väldigt viktigt och det är att det här är ju bara början. Det här är ett arbete som måste fortgå under flera mandatperioder med tanke på det upplägg som nu har kommit fram. Det finns en långsiktighet i det och det kan vi inte förneka att så är fallet. Det är mycket möjligt att nästa och nästnästa mandatperiod så finns det en annan regeringskonstellation än den som vi har idag. Också det är ett faktum som vi bara behöver ta i beaktande när vi lägger upp det här arbetet. Tack ledamot Zetterman för den viktiga poängen.

Talman! Jag noterade här för några replikskiften sedan att det fanns det en tävling om vem som ville spara mest. Samtidigt när någon ledamot säger att vi behöver spara 200 personer så blir det ett ganska stort ståhej, alltså vi måste vara ärliga med vad den här investeringsnivån innebär. Det som landskapsregeringen föreslår här under den här mandatperioden med 9,5 miljoner så det innebär inte att alla i offentlig sektor kommer att jobba kvar. Det hoppas jag att var och en förstår i det här rummet. Vi måste se på vad de här sakerna egentligen innebär. Vad är en rimlig takt? Vad är en nödvändig takt? Vi måste försöka få ihop en gemensam bild på det här och ta de här breda samhällsdiskussionerna. Som jag sade i gruppanförande i går; ta diskussionen med facken nu! Hur kan vi göra för att komma ur den här krisen? Det är en allmän samhällsfråga, inte bara en fråga för Ålands landskapsregering.

Jag måste säga att jag uppskattar ledamotens Zettermans infallsvinkel i den här frågan. Det viktiga är ju att vi kommer igång med det här och att vi gör det på riktigt. Det är det absolut centrala. Sedan vad man sätter för siffra är egentligen mindre betydelsefullt. Men det betydelsefulla är att vi kommer igång, att vi någon gång blir klara med det och att det också finns en långsiktighet och en insikt om vad det här kommer att fordra.

Talman! Det är förstås alltid trevligt att höra stöd för ens resonemang, men jag tror att det är alldeles nödvändigt. Vi måste dels få upp näringslivet förstås och få de satsningarna. Att få folk i arbete nu är det absolut viktigaste både för den psykiska hälsans skull men också för samhällsekonomin i stort. Där har vi sagt från Liberalernas sida att vi är villiga att satsa mycket pengar, därav också satsande motioner i den riktningen.

Men överlag så kommer det här att innebära tuffa beslut. Föreningarna har blivit meddelade om att PAF-medel kanske kommer att omjusteras. Vad är det vi vill? Vi vill ju här, med handen på hjärtat, se mindre administration och mera verkstad för tredje sektorn. Men gå ut tydligt och säg det till tredje sektorn! Kan ni försöka få ihop administrationen för vi vill se verkstad, vi vill se barn som rör sig och äldre som går på hjärtgympa, det är det som vi vill.

Tack, fru talman! Jag tror egentligen att ledamot Zetterman och jag i varje fall har en samsyn när det gäller hur man ska spara. Nu säger ledamot Zetterman att det funkar inte med osthyveln. Men man måste liksom börja med den, man måste köra en osthyvel först, kalla det vad man vill, eller en ram. Närs svaren kommer in och det visar sig att det inte räcker, då måste man ta till hårdare tag och då kommer de svåra prioriteringarna in. Men överhuvudtaget när det gäller sparandet så är det så att det är lättare sagt än gjort. Det är ett svårt jobb som den här regeringen har startat på allvar.

Talman! Det är precis det som ledamoten Eliasson, med all den erfarenhet han har, säger som också oroar mig. När svaren från de underlydande myndigheterna kommer in så kommer landskapsregeringen att stå inför ett faktum där man konstaterar att det här kanske inte riktigt blir bra om vi gör på det här sättet. Så är det. Då behöver man ha de andra planerna. Det som jag är rädd för, det är att vi inte kommer att komma i mål med arbetet om 9,5 miljoner som man nu har sagt. Det är nog nödvändigt att vi lyckas komma åt den här kostnadssidan också, precis såsom ledamot Holmberg återkommande har sagt under den här lagtingsdebatten gällande tilläggsbudgeten och meddelandet.

Jo, så är det. Jag tycker i varje fall att man måste ta tillvara på den möjligheten att låta förvaltningen och myndigheterna göra sitt yttersta för att spara innan man går vidare med de tyngre alternativet artilleriet.

Talman! Det där är en balans som är svår att genomföra, å ena sidan vill du att de sakkunniga ska komma med inbesparingsförslagen. Men sedan finns det också en vägg där de där de ansvariga kommer att säga; "vi kommer inte ner längre, gör vi mera så kommer vi att sänka kvaliteten på vår utbildning mycket drastiskt". Ni kommer aldrig att få en läkare att säga att man inte ska satsa på utveckling av vården. Man kommer till den där väggen och då borde vi ha gemensamma bilder för det här. Till exempel frågan om en driftprivatisering av Guttorp under den förra mandatperioden, som jag personligen tycker att borde vara en ganska given sak i den här ekonomiska sitsen som vi är nu, så det förslaget har inte dykt upp ännu även om det innebär ganska ansenliga summor.

Tack, fru talman! Tack för ett intressant anförande som jag nog inte egentligen skulle ha tagit replik på, för jag håller med det mesta. Men när jag omnämndes och jag uppfattade det som att det uppfattas som att jag är helt emot besparingar, vilket jag absolut inte är. Jag stöder den här budgeten som enligt osthyveln sparar 9 miljoner. Motionen nr 94 så har jag skrivit OK. Det är klart, det här är en enkel modell att spara jämt. Vi hörde här att sedan så småningom så får man komma med förslagen och det visar sig, kanske som ni säger, att vissa områden är säkert svårare, vilka de är, det vet man ju och då är det politiskt att välja var man tar. ÅHS är alltid lätt att spara i.

Talman! Det kanske blev något missförstådd, jag menade inte att ledamoten Toivonen eller Socialdemokraterna har ställt sig negativa till inbesparingar. Däremot, som jag har uppfattat det, så kanske ledamoten Toivonen mest av alla lagtingsledamöter tryckt på en expansiv finanspolitik i det läge som vi nu befinner oss i. Men det kanske jag har misstolkat?

När det gäller det så är det lite av en annan svårighet som jag uppfattar i den här tiden. En klassisk kenyansk stimulanspolitik bygger just på att man gör större investeringar och bygger, och nu är det en helt annan sektor som har farit illa. Alltså, skulle vi vilja stimulera marknaden nu så är det tjänstesektorn, det är den typiska turismbranschen som vi ska stöda och den är inte lika lätt att stimulera från offentlig sektor, för du vet inte vad outputen blir. Alltså, du vet inte hur mycket mera gäster du får till restaurangerna för att vi gör en satsning på Bomarsunds besökscenter.

Jag tar en liten kommentar Nej, jag håller helt med om det, och det är där vi borde satsa. Men hur vi ska göra och vilka effekter så jag håller med om att det också är väldigt svårt. Vi ska spara med osthyvel i offentliga sektorn, men sedan borde vi då satsa och det kommer jag till mera i mitt anförande.

Talman! Den sektor vi pratar om nu så det man kan göra är att stöda vid anställning. Det görs nu av landskapsregeringen med stöd för dem som anställer långtidsarbetslösa. Liberalerna har lagts sin motion om att man ska göra det lättare att göra sin allra första anställning. Vi vet att många inom den sektorn har otroligt personalintensiv verksamhet, men alla har kanske inte året runt anställda exempelvis. Men det är väldigt svårt att göra riktade stödinsatser för tjänstesektorn. Däremot så kan vi glädjas åt att rotavdraget nu hanteras på den fastländska sidan. Det tror jag att är väldigt bra och välkommet, både för de små byggföretagen som kanske i de stora upphandlingarnas tid inte har lika lätt som tidigare, men också för de kvinnodominerade servicebranscherna.

Tack, fru talman! Vi diskuterar en åtgärdsplan för den offentliga ekonomins återhämtning.

Det är ett tufft läge nu. Det är stora utmaningar för det åländska samhället, både socialt och ekonomiskt, precis som i hela världen. Också för Åland har pandemin ställt till det med en historiskt hög arbetslöshet och orsakat stora problem i våra annars mycket goda kommunikationer med omvärlden. Värst är det förstås för färj- och resebranschen som tack och lov överlevt så här långt trots mycket stora förluster.

För ett år sedan trodde vi faktiskt att det skulle bli ännu värre. Vi såg en hotande konkursvåg och eventuell utflyttning på annalkande. Men det blev inte fler konkurser än normalt och befolkningen ökade till och med på Åland år 2020. Många företag har fungerat normalt och vissa till och med bättre, tack vare att vi har flera ben att stå på.

Vi ser nu betydelsen av diversifiering i näringslivet, något att tänka på nu när vi ställer om efter pandemin, men jag vill naturligtvis också ha en stark åländsk sjöfart igen i framtiden. Rederinäringens betydelse för Ålands BNP har successivt minskat och pandemin har det senaste året fått ner hela branschen på knä, men jag är övertygad om att den reser sig igen.

Trots att sjöfarten, oavsett pandemin, stått för en nedgång medan finanssektorn vuxit i princip lika mycket eller mer så behöver det inte betyda att den trenden fortsätter. Jag tror fortfarande på sjöfartens stora betydelse för Åland. Om ägandet blir kvar och bolagen lyckas utveckla och investera och hela klustret växer så är det min övertygelse att sjöfarten går mot en ljusare framtid på Åland igen. Sjöfart kommer internationellt alltid att ha stor betydelse för transporter och kommunikation och sjöfarten har gått igenom kriser förr och har en otrolig överlevnadsförmåga. Det finns så mycket som direkt eller indirekt kan kopplas till sjöfart, till exempel AI och automatisering som ju är megatrender som Åland har förutsättningar att dra nytta av och bli del av.

Politikerna har en viktig roll här, vi ska vara med och skapa förutsättningar för näringslivet så att det kan utveckla sin konkurrenskraft på en global marknad. Det är inte lätt, men det går om vi ser positivt på framtiden och ger nya idéer och entreprenörer en chans. Inte minst goda utbildningsmöjligheter är vår skyldighet att utveckla. Ett friskt, innovativt och flexibelt näringsliv är ännu viktigare nu än tidigare i och med att vi har gått över till ett nytt ekonomiskt system med ett betydligt direktare beroende av de åländska företagens intjäningsförmåga.

Fru talman! Vad gäller omställning, som är ett populärt ord på allas läppar, så handlar det i första hand om näringslivet och hur de tänker och agerar. Omställning är ingen ny fråga för dem. I företagen är omställningen faktiskt aktuell hela tiden, en ständigt pågående process. Det som känns nytt för oss har storföretagen och forskningen tänkt på och planerat inför redan för 5-10 år sedan. Utvecklingen går fortare och fortare men betecknande för vinnare är att de alltid är steget före ändå. Åland har duktiga entreprenörer som kan bli vinnare!

Fru talman! Vi här i lagtinget och många med oss funderar nu på vad som kan rädda Åland och föra oss in i framtiden med fulla segel, vilka produkter, vilka tjänster, vilka branscher och vilka företag? Jag anser att alla företag är viktiga för Åland om vi ska kunna hålla sysselsättningstalet högt och arbetslöshetstalet lågt. Det hade vi trots allt lyckats bra med före pandemin trots att BNP stått och stampat på stället i många år. Sedan kom Covid och med en historisk djupdykning till följd. Och nu måste alla hjälpas åt för att få till stånd en snabb återhämtning.

I den processen ska vi inte glömma de små och medelstora företagen. De minsta företagen har, enligt ÅSUB:s rapport om megatrender, registrerat en hög tillväxt av personal och förädlingsvärde. Sådana företag har också normalt en större flexibilitet att lägga om produktion och snabbare förändra sig efter nya trender. Många av våra mindre företag har också innovationspotential och byggs och drivs av entreprenörer. Ett bra sätt att få utveckling att hända är att satsa på småföretagens möjligheter att komma ut och konkurrera. Så mitt svar på frågan är att de växande små företagen kan bli vår räddning vid sidan av de stora. Svårt att säga inom vilka branscher, men IT-, energi- och miljöteknik kommer alldeles säkert att stå i första ledet.

I en intervju om megatrenderna svarade jag på frågan, under min finansministerperiod, om vilken av de fyra megatrender som nämns i ÅSUB:s rapport, dvs. teknisk utveckling, klimatförändring, befolkningstrender och omfördelning av ekonomisk makt från nordvästra till sydöstra halvklotet, vilken trend kommer att påverka Åland mest och varför? Det är en mycket svår fråga att besvara förstås. Säkert påverkas vi av alla men svårt att rangordna betydelsen. Men om jag säger så här: För det första måste vi ha en plats att bo och leva på. Miljön och klimatet är alltså viktigast. För det andra så vill vi leva och kunna utvecklas i fredliga förhållanden. Politisk instabilitet och utmaningar av demokratin är allvarliga hot som vi globalt måste kunna tygla. Fred är alltså nummer två i prioritet. Jobb och välfärd vill vi alla ha. Dem kommer alla megatrender att påverka på ett eller annat sätt. Det blir en mix som jag bara kan spekulera om. Ett är emellertid ganska säkert: Fokus på materiell konsumtion kommer att minska, ja måste minska, om klotet ska räcka till för oss alla!

Vi får hoppas att vi genom omställning och nytänk kan hålla vår miljö i skick. Om vi ser lokalt så har Åland i så fall outnyttjade konkurrensfördelar inom många områden, inte minst inom rese- och upplevelsebranschen. Jag har alltid sagt att det kommer en dag när den stressade nutidsmänniskan vill ”sätt sig på en kobbe” och njuta av det naturen har att ge, en dag när även tystnaden har ett stort värde för människorna. Den dagen närmar sig med stormsteg och då ska vi hänga med. Tryggheten är också en stark konkurrensfaktor för Åland med tanke på både turism och inflyttning. Åland är ju världens bästa plats att leva på!

Fru talman! Behovet av omställning och förändringar har funnits länge. Vi kan inte skylla allt på pandemin. Ända sedan finanskrisen, ja tidigare, då landskapets likviditet var närmare 200 miljoner euro så har BNP-utvecklingen gått kräftgång. Nu är de pengarna snart slut och det är mycket som behöver åtgärdas för att få offentliga ekonomin på fötter igen. Det är landskapsregeringen mycket medveten om och försöker åtgärda situationen, både på kort och på lång sikt.

Lantrådet betonade att den långsiktiga riktningen för samhällsutvecklingen ligger fast. Vi är fortsatt på väg mot ett hållbart och bärkraftigt samhälle. De sju strategiska utvecklingsmålen för år 2030 ska uppnås. Genomförandet av färdplanerna för respektive strategiskt utvecklingsmål fortsätter planenligt. Det är bra, det är ett måste!

Fru talman! I arbetet mot ekonomi i balans måste vi arbeta på både kostnads- och intäktssidorna. Det förra pågår för fullt, det senare är ett långsiktigt projekt. Att öka skatteavräkningen är den stora utmaningen som enligt min mening är avgörande för om vi ska lyckas få plus och minus att gå ihop i offentliga ekonomin!

Jag vill avslutningsvis, fru talman, nämna några områden som vi nu måste fokusera på:
1. Sysselsättning & jobben
2. Skattegränsproblematiken
3. Offentliga digitaliseringen
4. Avbyråkratiseringen
5. Effektivare offentlig administration – tillsammans med kommunerna
6. Riskkapitalförsörjningen för nya, unga entreprenörer
7. Utbildningsinsatser med fokus på framtidsjobb
8. Krafttag för att stabilisera offentliga ekonomin
Varje punkt är värd sin egen mässa, men, fru talman, tiden är tyvärr slut. Tack för ordet, fru talman!

Tack, fru talman! Jag vill tacka ledamoten Torbjörn Eliasson för ett väldigt, väldigt bra anförande. Det var balanserat och ringar in de problem vi står inför just nu, men tar också sikte på framtiden. Jag håller helt med analysen att Åland har möjlighet att gå stärkt ur den här krisen så länge vi satsar på att skapa förutsättningar för det.

Under min tid som minister har jag märkt att när jag kontaktas av företagare och representanter från näringslivet så är de ju långt där framme redan är och tänker: Vad kommer folk att vilja ha? Vad kommer vi att kunna sälja i framtiden? Det handlar om hållbart vattenbruk, det handlar om energilösningar, det handlar om reseupplevelser, ekoturism och allt sådant här. Så det är ju sådana förutsättningar som vi som politiker ska försöka skapa, precis enligt den linje som ledamoten Eliasson presenterade. Jag vill verkligen tacka för det.

Tack minister Röblom. Jag håller med och jag hoppas att ett resultat av den här diskussionen, som vi har nu när det gäller åtgärdsplan för offentliga sektorns ekonomiska återhämtning, ska leda vidare.

Just detta att företagen vill framåt, jag kan bara nämna att vi hade Hagainitiativet här - svenska storföretags hållbarhetssamarbete - och när de var här så sade de ganska tydligt att också i Sverige så är det politikerna som drar bakåt medan företagen vill framåt. Företagen vill utveckla: Kom igen, gasa på den här omställningen till ett hållbart samhälle nu, för vi vet att det är dit vi ska! Jag hoppas att vi här i Ålands lagting och i regeringen kan visa att vi inte drar bakåt, utan att vi skapar förutsättningarna framåt.

Tack, minister Röblom, så är det. Vi politiker kan ju göra väldigt mycket när det gäller att skapa förutsättningar för företagsamhet. Vi måste vara med och modernisera och tänka nytt. Men, som jag sade, företagen och forskningen ligger ofta många år fram i tiden. De vet vad som kommer att hända om fem år. Så därför är det ju jätteviktigt när vi ska ställa om - det är ju egentligen näringslivet som ska ställa om - och kratta manegen att vi lyssnar på näringslivet. Det är viktigt. För de vet mer än vi när det gäller just hur den här omställningen ska verkställas.

Tack, talman! Tack ledamot Eliasson. Det var ett trevligt anförande och jag är säker på att alla 30 här i salen håller helt med. Jag hoppas också att allt det som ledamot Eliasson tog upp i sitt anförande är någonting som vi redan gör, alltså verkligen försöker skapa förutsättningar för ett gott näringsliv.

Ledamot Eliasson pratade om att ledamoten gärna vill se stöttning av småföretagen. Ge gärna lite konkreta exempel på det! Är det detta som Liberalernas motion går ut på? Alltså att man ska kunna vara med och få en delfinansiering av arbetsgivaravgiften till exempel. Som jag ser det så sköter ju företagen ruljangsen väldigt, väldigt bra utan politiskt intrång. Vi ska skapa förutsättningar, absolut, Men jag är övertygad om att det absolut viktigaste för vårt näringsliv är att den offentliga ekonomin är i balans. Det är där som vårt huvudfokus ska ligga. För har vi inte ekonomin i balans så har vi heller inget miljöarbete, vi har ingen attraktionskraft eller konkurrenskraft på samma sätt. Där tycker jag att kraftsamlingen som ledamoten Eliasson pratade om (… taltiden slut).

Tack ledamot Holmberg. Jag tror faktiskt inte att det viktigaste för företagen är att den offentliga ekonomin är i balans, men det är viktigt, men inte det viktigaste. Det viktigaste är nog deras egen förmåga och hur de själva åstadkommer en utveckling.

Men när det gäller småföretagen så tycker jag att det finns flera fina motioner i samlingen från samtliga oppositionspartier. Det finns några korn här och där.

När det gäller just småföretagen så har jag alltid talat för enmansföretagen. Om vi får ett enmansföretag att våga anställa en person då har de faktiskt ökat med hundra procent. Det finns så många enmansföretag, så där är det viktigt att man borde få dem att våga växa. Det är viktigt.

Tack, talman! Då tar jag för givet att Liberalernas motion om arbetsgivaravgiften, som är ett skolexempel från den moderata politiken när det gäller arbetslinjen från Sverige, kommer att tas väl emot.

Ledamot Eliasson missförstod mig, jag sade att det viktigaste för våra företag och för vårt näringsliv när det gäller det offentliga är att den offentliga ekonomin i balans. Givetvis så har näringslivet sina egna prioriteringsområden. Men det viktigaste är att den offentliga ekonomin är i balans, då finns det också en trygghet i det samhälle och då finns det också en trygghet ute hos våra företag. Det är det som vi ska ha fokus på, att få ekonomin i balans. Jag tycker att det är en liten farlig väg som vi vandrar när vi hela tiden tittar på hur vi kan vi öka våra intäkter utan att se på kostnadssidan. Det finns rejäla åtgärder som behöver göras där och dem borde vi fokusera på redan i dag.

Tack, fru talman! Jo, det är jätteviktigt för företagen att vi har den offentliga ekonomin i balans. Men det är inte det viktigaste, faktiskt inte, för de ska ju vara med och skapa att det ska finnas möjligheter att få den offentliga ekonomin i balans. Det är ju så.

Sedan när det gäller arbetsgivaravgiften och att locka småföretagen att anställa så det är ett sätt. Det finns säkert flera sätt. Jag hoppas jag att finans- och näringsutskottet kommer att diskutera detta. Säkert så bör den motionen få en bra skrivning och omnämnas, definitivt, för jag tycker att den är bra.

Tack, fru talman! Äntligen vill jag säga, ni kanske inte förstår, men här har väl 30 stycken fokuserat på minskade kostnader, skära i kostnaderna och äntligen så talar ni om att det är skatteavräkningen som är den viktiga. Det är den som vi måste öka på, vilket jag kommer att ta upp i mitt anförande. Och om vi då kopplar till besparingar och satsningar, vad tror ni att är viktigare om vi då ska öka skatteavräkningen, att spara eller att satsa?

Tack, fru talman! Det är ju alltid optimal kombination av de här två sakerna. Det är som när man kör rallybil, man måste man kunna bromsa och gasa samtidigt och så är det här också, man måste då kunna satsa och spara. Vi måste jobba på kostnadssidan. Vi måste sänka kostnaden för offentliga ekonomin, både när det gäller landskapet och kommunerna. Men för att vi ska få ekonomin i balans så fort som möjligt så tror jag att det är jätteviktigt att vi får skatteavräkningen att växa. Ett svar på det som ledamot Toivonen frågade, det är det lite av både och, med betoning på intäktssidan.

Tack. Jo, som ni sade, betoning på intäktssidan. Hur ser ni då på det alternativet att faktiskt få skatteavräkningen att växa? Vilka åtgärder ser ni där som de viktigaste?

Tack, fru talman! Ja, det tyckte jag att jag nämnde mycket om i mitt anförande. Betydelsen av att vi får skatteavräkningen att växa, betydelsen av att vi ser till att alla våra företag, speciellt de små och de medelstora, får goda förutsättningar att vara konkurrenskraftiga och utvecklas. Det är så som vi kan få BNP och det är så vi kan få skatteavräkningen att växa.

Sedan har vi lyckligtvis de här stora bolagen, ett flertal, både inom industri och inom finansiell sektor som går jättebra och det får vi hoppas att de fortsätter med. De behöver inte så mycket hjälp från oss, utan det är de små och medelstora som står i beråd att växa och vill växa bara de får de möjligheterna.

Tack, fru talman! Först en liten nulägesbeskrivning. Tillståndet i den åländska skärgårdstrafiken idag är i mångt och mycket prekärt. Medelåldern på vårt frigående tonnage är drygt 30 år. Vårt äldsta fartyg är Gudingen, 41 år, Skiftet 36 år och Knipan 36 år. Att ett fartyg är gammalt behöver dock inte betyda att det är dåligt på något vis. Det beror på hur man underhåller dem, vi har underhållit våra fartyg och hållit dem i skick. Men vid runt 40 års ålder, och det inträffar också lite tidigare, så händer något; det blir mycket svårt att få tag på reservdelar. Reservdelarna är dessutom väldigt dyra. Två gånger har det hänt, sedan jag började som minister här, att vi har fått brev från reservdelsleverantörer där de tackar så mycket för 40 års gott samarbete, men att de nu kommer att sluta tillverka reservdelar i original. Det betyder inte att det inte går att få tag på reservdelar, men de blir ändå dyrare.
Så något måste göras för att upprätthålla vår skärgårdsflotta. Så mycket är helt klart.

Dessutom, som ni säkert känner till också, så har kraven på tonnaget förändrats under 40 år. I grova drag så kan man säga att personbilarna har blivit större och frakten har blivit tyngre. Det kan man se tydligt. Vi har tagit bort hyllorna från Skiftet och Gudingen just därför att hyllorna är mera till besvären än till nytta, de var mera i vägen.

Samtidigt så har vi nu i dag ett gynnsamt marknadsläge i våra närregioner där man byter ut färjor, inte av driftsmässiga skäl utan av andra skäl. Det är tonnage som är i bra skick och som har många år kvar på nacken innan man behöver fasa ut dem. I det här förslaget föreslår vi att man drar nytta av det gynnsamma marknadsläget som finns i våra närregioner. Jag vet att det har varit mycket prat om Norge, men det är inte bara Norge som kan vara aktuellt, detta är en fullmakt för upphandling, och anledningen är helt enkelt att det har väldigt mycket tonnage i Norge.

Landskapets ekonomi är ju allt annat än god som vi är välmedvetna om och som vi har hört mycket om här i dag. Att införskaffa ett second hand tonnage är ett pragmatiskt sätt att underhålla och uppgradera vårt tonnage. Det sänker driftskostnaderna något utan att servicenivån påverkas negativt. Man skulle till och med kunna säga att servicenivån påverkas positivt i någon mån. Att köra många små färjor är avsevärt dyrare än att köra färre, lite större. Det är inte så stor skillnad i kostnader.

Samtidigt har vi diskussionen om hållbarhet och den frågan är också viktig. Här är det viktigt också att man tittar på helheten; vad är det som hela samhället gör för att komma vidare i hållbarhetsfrågan? Det är det inte bara färjor, vi har t.ex. elbussar och andra olika typer av stöd som gör att vi kan komma vidare i de här frågorna.

Men om man ska prata specifikt om det frigående tonnaget så förutom att man kan köra färre färjor, men lite större som i sig minskar utsläppen, så är också dieselelektrisk drift ett effektivare sätt att framdriva färjor, effektförlusterna minskar när man använder det i stället för direkt mot axel. Förutom den här fullmakten som föreslås i den här tilläggsbudgeten så finns också ett förslag om att uppgradera Embarsunds linfärja så att den blir lindragen med el. Det är någonting som man har gjort 2012 i Hamburgsund i Sverige och 2017 i Finland, en linfärja i Nagu. Det är metoder som vi vet att fungerar och som reducerar utsläppen och minskar kostnaderna.

Som redan tidigare sagts här så vill jag upprepa att Åland har en tradition av att använda välbeprövade lösningar. Det är i mångt och mycket det som historiskt sett har byggt vår välfärd. Det här kan man se som ett steg vidare i samma riktning. Vi ska inte alltid välja de nyaste lösningarna.

Med det sagt så i framtiden så är det självfallet så att fartygsdriften går mot fossilfritt. Vi vet inte idag vilken av de olika metoderna som kommer att vinna. Man kan absolut säga att utvecklingen pågår för fullt. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se en mix mellan olika typer av förnyelsebara energislag som vi kan implementera i skärgårdstrafiken. Men det finns skäl nog att välja den här vägen ännu idag.

Vidare vill jag säga att vi fortsätter att arbeta med tunnelfrågan i tunnelkommittén. Det har kommit in motioner som handlar om hur man ser på framtiden. Om man tänker efter så kortruttsplanerna, och det som vi har varit oense om är så här, så har handlat i huvudsak om hur man sköter transporten mellan Föglö och fasta Åland. Här tittar vi på en tunnel i kommittén. Vi ska leverera en delrapport innan sommaren och ett slutbetänkande innan årets slut. Jag förväntar mig att vi håller den tidsplanen och kan fortsätta den diskussionen därifrån.

Den sista punkten som finns med här är att vi fortsätter driftsprivatiseringen genom att gå ut med Björkö linfärja på entreprenad.

Avslutningsvis så vill jag säga att alla Ålands socialdemokrater är fortsättningsvis välkomna in i samarbetet kring att utveckla skärgårdstrafiken, om man har kommit på andra tankar. Ni är det enda partiet idag som står utanför det här samarbetet. Ni är välkomna. Det är allt som jag ville säga. Tack för det!

Tack, talman! Tack minister Wikström för ett mycket konkret anförande. Jag understöder naturligtvis fullmakten som landskapsregeringen nu efterlyser här för att i snabb takt delvis kunna förnya flottan som är väldigt ålderstigen. Vi är nog helt överens på den punkten.

Det tar tid att bygga fartyg och eftersom vi inte har en masterplan, en färdplan för helheten, så är det här ett ändamålsenligt grepp. Därför skulle jag nog gärna se att landskapsregeringen i ganska brådskande ordning skulle komma med ett helhetsgrepp på hur man vill utveckla skärgårdstrafiken i enlighet med det som jag har motionerat om. Hur ser minister Wikström på det?

Tack, herr talman! Vi har redan diskuterat och talat om kortruttsplanerna och tankarna på en tunnel som ledamoten är välbekant med. Jag antar att ledamot avser framförallt förnyelse av tonnaget. Det här är nu ett första steg där vi går vidare med att förnya tonnaget.

Som jag också var inne på så är fossilfri drift framtiden. Vi måste se vart det bär hän. Vad finns det för lösningar som kommer? Vad är mest lämpligt för den åländska skärgårdstrafiken? Det är ju så att om vi ska vi elektrifiera hela skärgården så är det inte säkert att el är framtiden på alla ställen, det kan lika gärna vara vätgas. Så på det viset.

Tack minister Wikström. Att förnya ett fartyg i ett komplext trafiksystem är naturligtvis bara en komponent i den här stora helheten. Därför skulle det nog vara viktigt att man skulle ha ett grepp om helheten och vilka åtgärder som kunde minska driftskostnaderna över tid. Här nämnde ni kortrutten. Jag tror att regeringen skulle vinna mycket på att vara lite mera rakt på sak när det gäller kortrutten och hur regeringen avser att utveckla den. Det har funnits idéer och så vidare. Jag tror att allmänheten förväntar sig att regeringen ska uttrycka någonting konkret kring vilka steg som man avser att vidta. Det här var det första, att förnya flottan då det gäller ett fartyg, vilket är nästa?

När jag talade om det så vad jag menade förstås så är förlängningen med östra Föglö. Transporten mellan Föglö och fasta Åland behöver lösas innan man kan lägga mera trafik på den biten.

Men jag vill också vilja säga att det är inte bara färjor. Det är också färjfästen, vi håller på att uppdatera färjfästen och då går vi in för samverkande färjfästen vilket gör det mycket enklare att flytta tonnage från en plats till en annan. Det är ett jättestort praktiskt problem idag när man ska flytta om tonnaget. Alla färjor passar inte till alla färjfästen. Jag skulle vilja säga och påstå att det pågår mycket i skärgården just nu. Sedan har vi broarna.

Tack talman! Även om secondhandfärjan, som föreslås upphandlas, skulle minska utsläppen så är det ju inte på något sätt en långsiktig lösning. Som ministern var inne på så är ju fossilfrihet den långsiktiga avsikten som landskapsregeringen har. Det är också, som lantrådet säger, ett absolut måste. Därför det jättepositivt att landskapsregeringen då samtidigt förbereder färjfästen för den flexibla möjligheten att också fossilfria färjor kan angöra och också att Embarsundslinjen elektrifieras. Det är såklart inte nog, det behöver göras väldigt mycket. Vi har ju ett ålderstiget tonnage som riskerar driftstörningar, som kostar väldigt mycket energi och det är ineffektivt. Så därför är det jätteviktigt att landskapsregeringen intensifierar arbetet med förnyelsen av tonnaget och att man inte då med den här secondhandfärjan släpper det arbetet.

Tack, herr talman! Nu är det fortsättningsvis ny teknik som vi talar om. Det finns goda möjligheter om man är lite påfundig att hitta medel från EU. De har olika fonder som finns tillgängliga för den här typen av satsningar och vi fortsätter att arbeta på det också, vilket vi har haft debatt om här tidigare idag. Exakt hur man ska göra det, om det är vi i landskapsregeringen och på infrastrukturstrukturavdelning som ska sköta de faktiska stödansökningarna, men det tror jag inte. Vi behöver ha en organisation som hjälper till med det här.

Talman! Ja, det är viktigt att landskapsregeringen i alla fall har grepp om hur man vill göra rent konkret. Vätgasdrift kanske är mer lämpligt för de långa sträckorna, alltså norra och södra linjen. Kanske de kortare, till och med tvärgående, skulle kunna lämpa sig för elektrifiering.

I Stockholms skärgård har man tagit fram en båtplan, som man kallar det, där man listar olika typer av sträckor och olika typer av potential. Det här är en möjlig väg också för Åland att göra. Man behöver inte exakt säga hur designen ska se ut. Man behöver inte simulera exakt hur skrovformen skulle passa för de olika sträckorna, men däremot så skulle man kunna ge en inriktning att så här ser vår plan ut för omställningen av tonnaget.

Tack, herr talman! Det som är helt klart är att när vi bygger nytt tonnage så behöver det vara fossilfritt.

En plan för skärgårdstrafiken, ja det har funnit många planer genom tiderna, kanske inte som har uttryckts offentligt men som har funnits i alla fall i bakgrunden. Man behöver ha en samstämmighet kring de här frågorna. Jag tror att man behöver ta ett grepp där alla är med på att göra de satsningarna som krävs för att förnya skärgårdstrafiken i den takt som jag tror att ledamoten Holmström funderar på.

Det som vi jobbar med nu i tunnelkommittén är ju ett sätt att arbeta med infrastrukturfrågor som vi inte har gjort tidigare. Jag tror att det behövs på Åland. Det är inte bra att man inte fortsätter på (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack minister Wikström. Jag tycker att minister Wikström hade ett bra anförande. Minister Wikström vill sätta sig in i saker och är ärlig.

Det råder dock en väldigt stor oro både i norra skärgården, i södra skärgården, på fasta Åland och också bland alla dem som är beroende av vår skärgård. Man saknar faktiskt en helhetsplan. Det är på något sätt som att allt nu ligger och vibrerar och i limbo. Vad vill landskapsregeringen? Man vill utreda en tunnel. Man gick till val på att man ska förverkliga en tunnel, om så var möjligt. Man har inte satt in några ekonomiska medel för att göra en provborrning, det som ändå är A och O för att kunna gå vidare med ett eventuellt tunnelbygge och det borde vara det viktiga, det mest elementära.

Östra Föglö, ledamoten sade att andra saker behöver lösas innan man kan förverkliga östra Föglö. Det skulle ju idag vara en klar inbesparing, oberoende om det blir en tunnel eller en mer aktiv färjetrafik på linjen Degerby-Svinö. (… taltiden slut).

Senaste förnyelsen av tonnaget var Skarven och det var 12 år sedan.

Att det nu kommer en fullmakt så förnyelse av tonnaget, det är ju kanske det som har hänt. Förutsatt att den här budgeten går igenom så är det detta som har hänt på 12 år.

Angående planer så tror jag nog att en sådan här lösning borde ge en viss trygghet och någonting att se fram emot i skärgården, att det händer någonting och man tar ett steg vidare.

När det gäller tunnelfrågan så är det min övertygelse, när jag har studerat andra regioner som har byggt tunnlar, att man behöver ha en parlamentarisk samsyn. Man behöver ha det, det räcker inte med att man under en mandatperiod har en majoritet. Vi måste vara bredare än så.

Tack, talman! Jag undrar hur man kan veta vad som är parlamentariskt gångbart efter ett val? Det vet vi väl alla hur det brukar gå.

När det sedan gäller en helhetssyn över skärgårdstrafiken, så känns det lite som så mycket annat just nu; man lappar och lagar. Visst, det är jättebra att få in ett nytt tonnage, hoppas att det är isklassat och hoppas att 4 miljoner räcker även för att rusta upp det till den nivå som behövs för våra förhållanden. Men jag saknar helhetssynen. Jag stöder min kollega ledamot Ragnar Juslins förslag, jag tycker att det ska komma ett meddelande om hur landskapsregeringen avser att hantera skärgårdstrafiken. Vad är masterplanen? Vad ska ske på norra linjen? Vad ska ske på södra linjen? Vad ska ske på tvärgående? Hur ska våra förbindelser österut se ut som är viktiga inte minst för vår export, fiskodlingsexport speciellt, men också för vår besöksnäring? Det behövs någonting nu som verkligen visar vägen, inte bara lappa och laga och avvakta via arbetsgrupper.

Tack, talman! Den typen av långsiktiga parlamentariska överenskommelser, som ministern efterlyste, fanns redan när det gäller kortrutten och de skrotades under den förra mandatperioden av den majoritet som nu sitter. Nu finns det, som tidigare talare har sagt, ingen helhetsbild. Jag undrar, hur tänker ministern när det gäller östra Föglö? Är det någonting som man har skjutit så långt på framtiden att det inte ens finns i sikte, medan man utreder en tunnel? Vi socialdemokrater är helt övertygade om att tunneln aldrig kommer att byggas, utan det är en dröm som man har, en vision som man viftar med för att tillfredsställa sina väljare och de vallöften som man gav.

Så med vilken tidtabell ska man uppnå en fossilfri trafik och en helhetslösning för skärgården? Hittills under den här mandatperioden har man bara åstadkommit en arbetsgrupp och nu ett förslag att köpa in en (… taltiden slut).

Som jag har sagt tidigare här också från talarstolen, att om man inte tror att saker och ting kan göras så då kan de inte göras heller. Man har nått sådana här överenskommelser på andra platser i världen, i våra närregioner. Att vi inte ska kunna göra det här, jag menar att man har gjort det på andra ställen, så vi måste kunna göra det här också, i alla fall få en tillräckligt stor samsyn för att det ska kunna hålla över ett val. Det är i varje fall min övertygelse. Det har gått att göra det här på andra platser. Varför skulle det inte gå att göra här? Detaljfrågorna kan vi fast ta separat.

Okej, då upprepar jag min fråga. Den utlovade fossilfria trafiken är ett mål som Åland ska uppnå och man gör nu ett avsteg från det när man köper en färja med dieseldrift. När ska Åland ha en fossilfri trafik eller när ska man ens ta det första steget dithän? Och har man helt skrotat tanken på en strukturomläggning av skärgårdstrafiken? Är det så att man ska man ska köra långrutter nu i evighet och inte tänka sig att lägga om trafiken på något sätt från det system som vi har idag?

Tack, herr talman! Självklart finns det tankar som inte är helt ute här ännu och som jag kan presentera här idag. Pratar vi om fossilfri trafik så tycker jag att vi visar ju här i tilläggsbudgeten att vi tar steg mot en fossilfri trafik. Det gör vi, men kanske inte i den takten som ledamoten önskar. Men det regnar inte mannar från himlen heller. Vi har inte obegränsat med resurser. Vi behöver ta hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna som finns här på Åland. Det är förutsättningen för att vi ska kunna ställa om. Det är min åsikt.

Tack, talman! Tack ministern för anförandet. Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda mål 6 innebär ju att man ska ha en markant högre andel förnyelsebara källor och energieffektivitet. 48 000 ton koldioxid och 18 miljoner liter brännolja skulle elhybridfärjan ha sparat in under avtalsperioden 2022 till 2037. Hur har man tänkt kompensera det här? Eller backar man nu 10 år bakåt i tiden?

Som jag sade också i mitt anförande så är det här en pragmatisk lösning som utgår från den ekonomiska verkligheten som finns här på Åland i dag. Det finns förslag här på hur vi rör oss mot ett fossilfritt samhälle och en fossilfri trafik, både på trafiken och på andra områden. I övrigt så har jag inget mer att tillägga i den frågan.

"Omställningen på Åland går alldeles för långsamt, nu krävs det nya friska tag" sades det i vissa valrörelser inför det här valet.

Kortrutten och kortruttsutredningen, som man har läst på redan från år 2012 och framåt, så är väldigt omfattande och det finns mycket goda kostnadsbesparande förslag där också. Hur har man tänkt spara på de här driftkostnaderna under den här kommande perioden? Är det också någonting som man skjuter 10 år framåt i tiden som de koldioxidfria drivmedlen? Jag tycker att det har gått bakåt i tiden, det har inte gått framåt i tiden och jag är väldigt besviken på landskapsregeringens hantering av det här.

Tack, herr talman! Precis som alla andra sektorer så kommer också infra att behöva spara. Vi har fått målen och vi kommer att återkomma med besked om hur det ska göras. De övriga frågorna så har jag besvarat redan.

Tack, talman! Det har efterlysts någon form av helhetsplan för skärgårdstrafiken och det är väl ett rimligt önskemål. Jag vill fråga hur man ställer sig på infrastrukturavdelningen till att ha en plan A och en plan B? Lever man i den världen, dvs. en plan A där det inte förverkligas någon tunnel, hur gör man då och en plan B där tunneln förverkligas? Den är ytterst osäkert ännu, men vi ska inte säga varken bu eller bä förrän vi har fått utredningen, naturligtvis. Men tänker man i de banorna överhuvudtaget, vad som är mer sannolikt och var man behöver sätta in tyngdpunkten?

Tack, herr talman! Tack ledamot Silander för en bra kommentar om olika alternativ. Det är så som vi tänker nog, att man behöver ha reservplaner om en plan inte kan förverkligas. Vi får återkomma i den här salen till den frågan.

Ja, tack så långt. Om man ska förnya tonnaget helt och hållet, det vill säga bygga nytt, så är det väl kolossala pengar som behövs till det förstås. Så i den bemärkelsen så må det vara väldigt bra och nyttigt att titta efter vad det finns på den begagnade marknaden, men då till priset förstås av att man kör diesel.

Jag tänker fråga om den ambitionen som nu finns, att det ska vara en fossilfri skärgårdstrafik inom ett antal år. Med tanke på hur fort åren går så är jag fundersam hur det ska kunna förverkligas och om det ska förverkligas på det sätt som man har tänkt sig. Vad är priset så att säga? Här pratats om att vi kanske inte har tillräckligt med medel. Blir det väldigt mycket dyrare att sköta skärgårdstrafiken så kan det få andra konsekvenser på turtäthet och dylikt.

Tack, herr talman! Man pratar ofta om de nya elhybriderna och nya färjor som att de sänker driftskostnaderna och att de är billigare i drift. Det är inte alltid så. Nyare färjor, precis som nyare elbilar till exempel, så är ofta ganska dyra att reparera. Det finns sådana aspekter. Om vi skulle satsa så mycket pengar på skärgårdstrafiken och byta ut allting mot fossilfritt så det krävs en väldigt starkt åländsk ekonomi för att kunna gå framåt i den takten och då kan det förstås få effekter på turtätheten också. Någonstans måste det ju sparas, ekonomin måste gå ihop. Det är grunden till allt.

Tack, talman! Tack minister Wikström. Det efterlystes mycket av fossilfri skärgårdstrafik här. På något vis känner jag i diskussionen att man ser inte skogen för alla träd.

Jag har hört minister Wikström säga att vi pratar om dieselelektrisk framdrift i det här fallet. Det är ju ett väldigt stort fall framåt jämfört med den föråldrade skärgårdstrafik som vi har i dag. Jag stöder den tanken på förnyelse. Vad jag menar är att det handlar om dieselelektrisk framdrift som är en beprövad teknik, den kom på åttiotalet och användes för isbrytning främst, men har utvecklats väldigt snabbt. Så tekniken finns och i takt med att kraftelektroniken har utnyttjas så har också tekniken för den här typen av skärgårdstrafik (… taltiden slut).

Ja, det är precis som ledamoten Mansén sade här, dieselelektrisk framdrift är ett stort steg framåt. Vi har inte det i dag i den åländska skärgårdstrafiken. Jag har fundera på det där också; varför har vi inte det i dag? Varför satte man inte in det på Skarven till exempel när den byggdes? Jag kan bara tänka mig att det handlade om att man skulle få ner investeringskostnaderna på Skarven just i det skedet då. Dieselelektrisk framdrift är ett stort steg framåt. Det drar mindre bränsle, släpper ut mindre och det är billigare. Så det har du rätt i.

Tack för det. Men då kommer det viktiga, vi pratar dieselelektriskt så är vilken typ av diesel vi egentligen tankar i fartygen och ser hur vi skapar elen som driver fram elmotorn som är framdriften i färjorna. I och med att man då går över till dieselelektrisk framdrift så har vi ju en möjlighet faktiskt att tänka biodiesel och andra typer av dieselformer som är bra mycket miljövänligare än vad vi normalt klassar som fartygsdiesel i de färjor som vi har idag. Det här är ett fall framåt att gå över till eldrift, el är framtidens energibärare.

Tack, herr talman! Det stämmer att det finns möjligheter också för fartyg att drivas med biodiesel. Det har inte varit helt enkelt att få tag på det där bränslet. Vi har nog undersökt frågan. Men det har öppnats upp nya möjligheter här. Jag kommer inte ihåg nu hur många månader sedan som det var som vi hade en diskussion kring detta och att det finns nya möjligheter när det gäller att få tag i biodiesel som passar i våra färjor.

Talman! Ett problem med dieselelektrisk framdrift och en orsak till att sådana färjor är till salu är att man i Norge köper elhybrider. Det är den krassa sanningen. Så det är teknik från 80-talet.

Jag tycker att landskapsregeringens besked när det gäller skärgårdstrafiken är under all kritik. Men det är inte infrastrukturministerns fel. Jag har uppfattat att infrastrukturministern försöker jobba på. Det är ett helhetsansvar för landskapsregeringen.

Nu ska vi ge fullmakter i blindo samtidigt som man drar ut på det här arbetet med tunnelgruppen. Man kanske kommer i slutet av året med ett tydligare besked. Jag ber infrastrukturministern att snabba på projektet med tunnelgruppen och komma med tydliga och klara besked eftersom det förväntas av landskapsregeringen. Vi måste börja få klara och tydliga besked när det gäller (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Vicetalman Sjögren är ju väl medveten om hur lång tid det tar när det gäller just infrastrukturella projekt, även om man börjar projektera dem så tar det väldigt lång tid. Nu är vi inte där ännu. Ett projekt av den här omfattningen så man behöver ha det här, jag har fått mycket kritik för det. Fortsättningsvis så ser jag hur det har gått till i andra regioner, när man har avbrutit den här typen av projekt så är det just för att man inte har varit överens från början. Så det är nog en sådan tidsaspekt som vi får ta helt enkelt.

Talman! Jo, jag har känt det in på bara skinnet vilken tid det tar. När man sedan kastar allt i papperskorgen så är det kapitalförstöring av guds nåde.

Jag tycker att landskapsregeringen och infrastrukturministern kan lägga det där helt åt sidan när det gäller att få med sig hela lagtinget. Det fanns en samstämmighet när det gäller skärgårdstrafiken, under 9-10 år var man helt eniga, sedan sprack allting och föll i bitar.

I egenskap av att man har 20 mandat och visar landskapsregeringen att man kan spara 3 miljoner på en tunnel så kan man räkna med Liberalernas stöd också. Det finns frågor som man behöver svara på när det gäller tunneln; säkerhetsnivån, finansiering och sträckning. Det kan väl inte vara så svårt? Vi alla medvetna om att projektering och byggandet sedan tar väldigt, väldigt länge. Men man måste komma med politiska besked nu.

Tack, herr talman! Man ska inte skylla på coronan, det var ett tag sedan, men faktum är att vi tog ju upp medel här i budgeten för 2021. En anställning pågår, den personen ska börja här i början på juni. Det är en person som är dedikerad till den här frågan. De här sakerna tar tid.

Överlag när det gäller infrastrukturfrågor så måste vi lära oss att släppa prestigen en aning och att allting ska hända under en mandatperiod, för ledtiderna är så långa. Det funkar inte. Man kan inte hasta igenom de här frågorna. Det funkar inte, det är skadligt för hela Åland att göra på det viset. Det är min åsikt.

Tack, herr talman! Jag tänker faktiskt hålla mig till ärendet. Det är andra tilläggsbudgeten som vi debatterar, de andra replikerna hade med allt annat att göra.

Ni har en fullmakt som ni begär av lagtinget och jag tycker att det är en väldigt prestigelös fullmakt. Det är inte en ny investering som är dyr, utan ni ser på vad som blir miljömässigt bättre, vad som sparar pengar - jag tänker på den ekonomiska hållbarheten - och det tycker vi att är väldigt bra.

Tack, talman! Jag kan väl tycka att det har varit lite för lågmält från regeringens sida då det gäller kommunikationen kring den stora infrastrukturella fråga som präglade många diskussioner inför och strax efter maktskiftet för ett och ett halvt år sedan. Jo, det har kommit en pandemi emellan, men all senfärdighet kan inte urskuldas med det, såsom minister Wikström också sade.

Det tog onödigt länge för regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att ta itu med den konkreta skrivning som framgår i regeringsprogrammet, nämligen att regeringen avser bygga en tunnel till Föglö. Det tog alltför länge att rekrytera en resurs till infrastrukturavdelningen för att arbeta med frågan och bistå kommittén med framtagande av underlag som ska utmynna i rekommendationer för beslutsfattandet i regeringen. Snart är det halvtid och ålänningarna förväntar sig konkreta åtgärder och resultat. Jag har inte mandat att uttala mig om eller värdera hur arbetet i kommittén framskrider men jag kan ändå säga så mycket att det har hållits ett antal mycket givande höranden under förtjänstfull ledning av minister Wikström som engagerat drivit frågan trots avsaknaden av de personella resurserna. Hörandena har i många fall storligen inspirerat och imponerat på kommittén. Inom juni avser kommittén avge en delrapport som jag hoppas att ingjuter hopp inför det fortsatta beslutsfattandet i regeringen. Själv är jag fortfarande förhoppningsfull och övertygad om att en tunnel ska rädda en levande skärgård på Åland. Den skärgård som vi så gärna vill visa upp för alla besökare och det som gör Åland med sina 6 000 öar och skär unikt.

Därför saknar jag skrivningar i tilläggsbudgeten som skulle indikera på åtgärder som förutspås eller till vilka man avser återkomma i nästa tilläggsbudget. På det här sättet signalerar man aktivitet i syfte att effektivisera och minska på det strukturella underskottet inom de offentliga åtagandena som upprätthållande av infrastruktur innebär framom den kanske något avvaktande hållning som hittills kännetecknat arbetet. Inget i de offentliggjorda protokollen tycks heller intressera media, vilket har förvånat mig i någon mån. Eller kanske det är betyget för att ambitionen håller på att bli en icke-fråga. Jag skulle gärna se här att lantrådet träder fram och försvarar regeringsprogrammet på den här punkten nu när strukturella åtgärder efterlyses för att hantera den utmaning som underskottet innebär. Därför är jag tvungen till att lyfta saken i debatten och på det sättet visa på vikten av den.

Jag vill också påminna om den färdplan som riksregeringen under statsminister Sanna Marins överinseende ska ta fram för att gå mot fossilfria transporter genom åtgärder som ska effektivisera trafiksystem. Vi behöver en motsvarande färdplan på Åland eller kanske vi ska vara en del av rikets och kanske på det sättet även komma i åtnjutande av nationell eller unionsbaserad stödfinansiering.

Idag byggs undervattenstunnlar som aldrig förr runt om i världen, inte minst i Norden. Det pågår till och med regionala kamper för att attrahera investerare i dessa gigantiska projekt som visat sig vitaliserar samhällen mycket mer än vad man vid första anblicken kan tro.

Det var även glädjande att finansutskottets ordförande, ledamot Jörgen Pettersson, tog upp tunnelfrågan i sitt anförande, liksom även minister Christian Wikström gjorde. Jag hade dock förväntat mig att saken skulle aktualiseras i en omställningsbudget. En sådan har aviserats men inte levererats. Och andra sidan sägs det att om man väntar på något gott så väntar man aldrig förgäves.

Slutligen ska det ändå tillstås att det är mycket tacknämligt att regeringen nu avser konkretisera åtgärder för att successivt förnya skärgårdsflottan. Jag har efterlyst en plan för förnyandet och det första inspelet finns nu i den föreliggande tilläggsbudgeten. Det är bra och den planerade rockaden är, vad jag har kunnat utröna, ändamålsenlig. I min motion har jag poängterat att rockaden inte får leda till försämringar gällande tidtabeller eller invikningar till mellanhamnar. En annan intressant sak är avsikten att påbörja elektrifieringen av linfärjorna på de rutter där det är möjligt. Inte heller här ska det ske på bekostnad av tillgängligheten och brukarnas möjligheter att t.ex. ta sig på jobb även under obekväma tider på dygnet för att exempelvis håva fisk inför dagens slaktranson inom fiskindustrin och vidare transport och export till riket eller för ortsbefolkningens möjligheter att delta i sociala sammanhang i kommunen. Många skärgårdsbor lever tillräckligt isolerade även utan dessa inskränkningar.

Med de här synpunkterna önskar jag att regeringen i nästa tilläggsbudget återkommer med konkreta åtgärder, såsom fortsatta undersökningar av berggrunden för tunnelsträckningen mellan Svinö och Degerby, vilket skulle visa på att man tar inspel på infrastrukturella investeringar som är kostnadseffektiva och betalar sig över tid i såväl reda pengar som i miljö, på allra högsta allvar. Tack, talman.

Tack, herr talman! Tack ledamoten Juslin för anförandet. Jag tänker förtydliga det här med varför det tar tid. Som ledamot känner till så rekryteringen av den personella resursen så under den första rekryteringsomgången så fick vi inte önskat antal sökande eller vi fick inte lämplig kompetens, varför vi måste utlysa den på nytt. Så det är orsaken till det.

Sedan vad gäller budgeten och de effektiviseringsförslag som ligger i budgeten idag så de är baserad på en bibehållen servicenivå. Det var för att förtydliga de frågorna.

Tack, talman! Tack minister Wikström. Jag tycker ju att den här resursen borde man ha rekryterat för över ett år tillbaka i tiden, om den här saken skulle ha varit tillräckligt viktig för regeringen. Det visar på en passivitet som är lite oroväckande. Men nu har vi en resurs på kommande här från första juni eller den första veckan i juni i varje fall, så det är ju tacknämligt.

Tack, talman! Tack ledamot Juslin. Det är någonting som inte riktigt stämmer i hela den här skärgårdstrafiksvisionen. Utskottet lyfte bort projekteringspengarna för Prästösundsbron i årsbudget vid årsbudgeten i december. Vi tyckte att man behövde ha en helhetsbild över hur trafiknätet ska se ut i skärgården. Samtidigt tycker inte landskapsregeringen att det är värt att lägga in pengar för en provborrning av en tunnel, en provborrning som verkligen avgör om det är möjligt eller inte. Man vill heller inte komma med en syn över hur trafiknätet ska se ut på något annat sätt än att man i framtiden kanske måste dra ner turer. Det är det som är det problematiska när man bedriver osthyvelspolitik, man försämrar lite överallt i stället för att göra de här stora penseldragen och på det sättet också ha stärka en struktur som gör gott för de flesta. Jag tycker ledamot Rainer Juslin gör rätt i att verkligen vilja se ett meddelande över hur skärgårdstrafiken ska se ut, för det behövs.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Jag håller också med där att vi behöver ha det här helhetsgreppet för att kunna veta hur vi ska gå vidare.

Då det gäller provborrningar så är det ju faktiskt så att de är också nödvändiga för att vi ska ha ett tillräckligt underlag för det här meddelandet som vi nu förväntar oss från regeringens sida. Annars blir det igen bara spekulationer. Vi måste komma längre fram i de här diskussionerna än spekulationsstadiet.

Tunnelfrågan var ju en helt avgörande valfråga för många partier. Sedan när det gäller framtiden så måste man kunna titta på flera scenarion samtidigt. Det går inte bara att titta på ett case. Tiden går och tiden går väldigt snabbt. Så nu behöver det ju finnas ett alternativ eller flera alternativ om inte en tunnel förverkligas. Vad gör vi då? Östra Föglö etc.? Jag tjatar om denna helhetsbild, men nog är den ju oerhört viktig och man kan inte bara lägga alla ägg i en korg nu och förlita sig på en tunnelutredning och vinna den tiden. För det känns på något sätt som om den här seriösa viljan att driva skärgårdstrafiken framåt, den finns inte riktigt nu. Det är ett lappande och lagande och vinnande av tid till nästa val.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Jag håller med i sak i den här frågan. Ledamot Silander lyfte också behovet av en A- och en B-plan för framtiden. Vi ska väl hoppas att landskapsregeringen kan arbeta med en sådan.

Tack, herr talman! Jag delar sannerligen den frustration att det är svårt att kunna urskilja ett helhetsperspektiv men också det långsiktiga perspektivet. Tunnel i all ära, färjor i all ära och broar i alla ära, det är konkreta förslag och de välkomnas absolut. Men fortfarande så måste regeringen ändå ge uttryck för en långsiktig vision, ett idéfrö och någonting som nuvarande regering kan komma överens om att det här vill vi med skärgården. Det här saknar vi. Det är därför som Rainer Juslins motionen är skriven och inlämnad och som Liberalerna understöder. Det här är ju sannerligen en fråga som behöver besvaras oavsett corona eller inte. Den här frågan har behövts besvaras tidigare. Vart är skärgården på väg? Vad är det som vi vill? För sanningen är ju den, att byggs det en tunnel då görs det ett vägval. Byggs det en bro över Prästösund så görs det ett vägval, ett vägval som vi faktiskt kommer att forma skärgården i lång, lång (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Vi är helt överens då det gäller behovet av en helhetssyn över skärgårdstrafiken. Minister Wikström uttryckte i replikskiftet att man behöver se på kortrutten, uppdatera den och det är den vi efterlyser. Vi vill ha den konkret presenterad för lagtinget för att kunna veta hur vi ska agera också från vår sida inför framtiden.

Tack, herr talman! Skillnaden är att det är ju inte heller på grund av något som minister Wikström säger, något som en person på förvaltningen säger. Det är ju ett politiskt beslut. Det behövs en politisk överenskommelse inom regeringen och det är det som är så skrämmande att det inte syns tydligt. Oavsett hur man strider mot oss i oppositionen så i slutändan spelar det ingen roll. Men kommer man inte överens i en regering med 20 mandat kring en sådan här fråga och vad man vill samt ett valfläsk som kan konkretiseras till en vision, då är det skrämmande. Vi har inte råd med det nu. Vi måste se framför oss; vad vill man göra med skärgården som gör att vi har en hållbar kommunikation, att vi har inflyttning, att människor stannar kvar och att vi har en kommunikation med fasta Åland som är fungerande och som gör att skärgården kan grönska precis som resten av Åland? Här är det sannerligen mycket fortfarande att förvänta.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Jag håller med om att vi efterlyser nog de här politiska signalerna från hela regeringen i den här frågan, så att vi vet att det finns ett förtroende också för minister Wikströms ambitioner här. Därför efterlyste jag också att lantrådet skulle träda fram här i den här osäkerheten, stabilisera de här diskussionerna och ingjuta den här framtidstron.

Talman! Bästa lagtingsledamöter och åhörare. Åland och hela världen har nu levt i en pandemi i över ett år. Det är ett utmanande läge men vi har en framtidstro och landskapsregeringen satsar på fem fokusområden som vårt lantråd Veronica Thörnroos har presenterat.

Utbildning och sysselsättning är viktigt. Med denna tilläggsbudget föreslår landskapsregeringen dels en temporär höjning av landskapsandelarna till grundskolan, dels att anslaget för vuxenutbildning utökas genom utbildningsinsatser och utökat anslag till kurser i svenska. ÅSUB:s rapport Utbildning och arbetsmarknad 2035 kom förra veckan och är en rapport som utbildnings- och kulturavdelningen har beställt. Det livslånga lärandet vet vi kommer att få än mer betydelse nu och framåt. Ett utökat utbud av korta utbildningstillfällen och utökade möjligheter för kompetenshöjning för personer med lägre utbildningsnivå kommer att bli nödvändiga i en föränderlig arbetsmarknad.

Landskapsregeringen har utökat antalet sysselsättningsfrämjande utbildningar och det kommer att fortgå. Till hösten planeras ytterligare och utifrån denna tilläggsbudget är förslaget att utöka anslaget ytterligare, då behovet finns kvar. Till hösten planeras sysselsättningsfrämjande utbildningar och kompetenshöjande utbildningar t.ex. inom affärsverksamheten, restaurang och catering, e-handel och digital marknadsföring, yrkessäkerhet, bokföring och vidareutveckling av utbildningsprogram inom hållbar energi och teknik.

Talman! Vi måste även våga tänka i nya banor gällande vuxenutbildning och sysselsättningsfrämjande insatser. Här vill landskapsregeringen fortsätta utvecklingen med privata aktörer som utbildningsanordnare. Ett annat intressant grepp gällande vuxenutbildning är närvårdarutbildning på en arbetsplats. Vi ser flera fördelar som att utbildningstiden kan kortas ner, utbildningslokalen blir på en arbetsplats, både lärare och personal får samtidigt en kompetenshöjning. Jag är säker på att de äldre mår gott av att ha studerande som hjälper till samt att det blir lättare för arbetsgivaren att rekrytera personal. Min förhoppning är att detta pilotprojekt inom Ålands gymnasium kan utvecklas inom andra yrkeslinjer.

I samma ÅSUB:s rapport, som jag nämnt, framgår att Ålands befolkning har internationaliserats. Den största delen av inflyttningen har skett i åldersgruppen 20-39 år, vilket har bidragit till en yngre befolkning och till att invånarna i arbetsför ålder har ökat. Det är positivt för vi behöver fler nya ålänningar och vi ska välkomna fler. Likaså är det viktigt med fortsatta integrationsfrämjande åtgärder och att vi tillsammans utvecklar och samarbetar för ett socialt hållbart samhälle där alla ska få vara en del av ett sammanhang, känna gemenskap och tillit, få vara trygga och vara delaktig.

Talman! Landskapsregeringens meddelande betonar vi även annan meningsfull sysselsättning. På kort sikt kommer inte alla som både kan och vill arbeta hitta ett arbete. Förutom att landskapsregeringen fortsättningsvis arbetar för sysselsättningsfrämjande utbildning och åtgärder har andra aktörer inom vårt samhälle som tredje sektorn och föreningslivet en betydelsefull funktion att skapa meningsfull tillvaro och sammanhang. Det handlar även här om att vi tillsammans arbetar för ett socialt samhälle och där det är viktigt att individen har del i ett sammanhang och gemenskap. Här har även kulturen och idrotten en stor betydelse för människornas mående och delaktighet.

Avslutningsvis vill jag lyfta att landskapsregeringen är allvarligt oroliga för att Ålands kommer att ha en hög arbetslöshet till hösten. Senaste ÅSUB:s statistik visade att arbetslöshetssiffrorna för april går åt rätt håll och ligger nu på 8,5 procent. Det är bra att arbetslösheten går ner, men vi har allt för många som är fortsatt arbetslösa och permitterade och vi vet inte hur hösten kommer att se ut. Många familjer kommer att ha försämrad ekonomi och av den anledningen är förslaget i tilläggsbudgeten ett ökat anslag till Ålands gymnasium som ska gå till att minska de studerandes kostnader både på Ålands lyceum och Ålands yrkesgymnasium. Landskapsregeringen har börjat arbetet med att inför budget 2022 utreda hur vi långsiktigt kan säkerställa att alla ska ha ekonomiska förutsättningar till studier efter grundskolan oberoende av familjens ekonomiska förutsättningar.

Men vi ska se framåt. Allt fler blir vaccinerade, antalet insjukna i Covid-19 minskar, vi börjar öppna upp vårt samhälle och förhoppningsvis öppnar gränserna snart upp. Vi inleder snart firandet av Åland 100. Vi har framtidstro och denna pandemi ska föra Åland framåt. Tack.

Talman! Till först så tycker jag faktiskt att det är lite olämpligt att utbildningsministern här vill ge sken av att man genom ökade landskapsandelar, genom grundskoleandelen, skulle göra en satsning på grundskolan. Det har ju faktiskt ingenting med varandra att göra, utan kommunen avgör det där helt själv. Att påskina någonting sådant tycker jag inte riktigt att är korrekt faktiskt.

Men om man bortser från det så var det ett informativt anförande från utbildningsministerns sida. Jag har en konkret fråga kopplat till arbetslösheten och sysselsättningen och de diskussioner som vi hade i måndags. Vilka utbildningslinjer på gymnasialstadiet får utökade platser i år? Vilka linjer kommer man att pausa alternativt lägga ner?

Tack ledamot Zetterman. Gällande utbildningslinjer så dimensioneringen i själva utbildningarna är lagd efter att grundskolan har gjort sina provansökningar. Sedan är den också dimensionerad utifrån utökande vuxenutbildningar. Det är ju sedan ett beslut som går att ändra beroende på själva behovet av uppstartning av utbildningar.

Ledamot Zetterman tycker att ökningen av landskapsandelarna till grundskolan inte skulle vara ett sätt att ändå satsa på utbildning. Man ska ju också säkerställa att man inte drar ner på vissa åtgärder i kommunerna. Men sedan är det sant det som ledamot Zetterman sade, det är kommunerna själva som avgör hur man vill fördela de medlen.

Talman! Ministern lyfte just grundskoleandelen som någon satsning på grundskolan, vilket inte stämmer. I sådana fall är alla landskapsandelar lika mycket en satsning på grundskolan eller lika lite. Jag tror att det där är jätteviktigt att vi håller i minnet. Det är samma sak som när landskapsregeringen gav utökade pengar för det förebyggande utkomststödet. De här frågorna är inte kopplade till varandra. Vill landskapsregeringen åstadkomma någonting så måste man ta fram lagstiftning. Det kanske vore lämpligt att koppla pengar och lagstiftning för att återhämta kunskapstapp för vissa elever i grundskolan. Det är liksom på det sättet som landskapsregeringen måste jobba på om man vill göra någonting på riktigt, allt annat är blomsterspråk.

Ministern pratade om principer, men jag frågade specifikt om vilka linjer som man kommer att utöka. Är det är någon linje nu som man med anledning av arbetsmarknadsrapporten kommer att se att man under det här året kommer att pausa, utbildningar som har lågt söktryck och så vidare?

Tack, talman! ÅSUB-rapporten kom nu den här veckan. Det är en viktig rapport som landskapsregeringen kommer att ha en allvarlig genomgång tillsammans med ÅSUB kring vilka utbildningar som ska satsas på, utökas eller läggas ner. Sedan är det ju faktiskt så de utbildningar som är pågående så de är ju redan igång och det är ju en långsiktig rörelse. Man kan ju inte avbryta en utbildning mitt i ett program. Så det här är absolut ett mer långsiktigt arbete kring vilka utbildningar som kommer att finnas inom Ålands gymnasium.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Den förlängda läroplikten må man tycka vad man vill om. Jag anser att vi har många av de verktyg som behövs redan idag bara vi samordnar dem på rätt sätt. Men det finns ett stort problem i den här saken som jag tycker att borde ha aktiverat landskapsregeringen på ett tidigare stadium. Det är ju då bokförlagen, studiematerialsförlagen som har anpassat sig efter de digitala verktygen. Idag kan du som studerande inte köpa en bok begagnad eller låna av en kompis och skolan kan heller inte ha en uppsättning böcker att låna ut, utan de får helt enkelt köpa licenser. Det här sätter ju ännu större tryck och det förstärker problematiken ännu mera om du är i en sådan ekonomisk situation att du inte har ett kreditkort som är laddat för att kunna köpa det här. 130 000 räcker inte till för det här. Var i processen för den åländska läropliktsmodellen är landskapsregeringen? För det här är ett problem som ställer krav. (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamoten för den viktiga frågan. Det är en verklighet att digitaliseringen av läromedlen har gjort att de blir dyrare och man har inte en möjlighet att ta en begagnad bok eller få den i arv. Nu har vi 114 000 euro extra i budgeten, ett förslag att subventionera. Det är ju dels utifrån den ekonomiska situationen med familjen, men dels är också verkligheten att den finska läroplikten har gjort att förlagen helt enkelt har ändrat. Den kunskapen kom väldigt, väldigt sent, det kan jag hålla med om och av den anledningen så arbetar landskapsregeringen nu mera långsiktigt så att varje studerande ska veta vad som gäller när den söker till en utbildning så att vi kan få ner kostnaderna.

Tack, talman! Jag vet att minister Hambrudd gör allt som hon kan och hinner. Innan jag glömmer så vill jag också lyfta upp det positiva. Man möjliggör för kommunerna att köpa tjänster via Ålands folkhögskola för att kunna erbjuda en avklarad högstadieutbildning. Jag tycker att det är perfekt, någonting ditåt i alla fall, det är perfekt. Men den nya linjen behöver förstärkas och det är också en del av den åländska förlängda läroplikten, om jag säger så.

När det gäller problematiken gällande studiematerial så sätter ju det här ålänningarna i en speciell situation. Vi kan fundera på varför Brändös ungdomar ska åka till Mariehamn och betala för sina studier när de kan åka snabbare till Åbo och studera "gratis"? Varför ska man komma till Åland och studera sjöfart till exempel eller hotell och restaurang när man kan göra det gratis hemma? Det här kommer att riskera att utarma våra linjer där vi behöver nya studerande utifrån, både för vår arbetsmarknads skull men också (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamoten för frågan. Det här är en väldigt väsentlig och viktig fråga, och det är där som vi måste komma framåt. Sedan har vi den ekonomiska situationen att finansiera allt material. Det är en otrolig utmaning.

En finsk studerande som söker till Åland så enligt den finska läroplikten så blir den då en utländsk studerande. Om du väljer att studera utanför Finland så får du studiemedel som en utlänning.

Det primära är att lyfta Åland som en bra studieort, för vi har ju våra studier på svenska, till exempel vår sjömanslinje. Det finns ju vissa linjer som inte ens finns på svenska i Finland. Så det är verkligen att marknadsföra utbildningarna på svenska som en del i det hela.

Tack, talman! Tack minister Hambrudd för ett mycket intressant anförande.

Ni nämnde att arbetslösheten förmodligen kommer att vara hög ännu ett tag framöver på Åland. Då tänker jag på hemmasittarna, arbetslösa är vuxna men hemmasittare kan vara grundskoleelever eller elever i gymnasieåldern. Ni har signalerat om att utbildningsutbudet ska utvecklas. Här vill jag tipsa om en tanke att skapa någonting nytt från det som fanns inom den gamla naturbruksskolan och husmodersskolan och i samarbete med folkhögskolan skapa meningsfull sysselsättning för exempelvis just de här hemmasittarna. Har ni tänkt på den saken?

Tack, talman! Tack ledamot Juslin. Det är absolut intressant. Som du nämnde så behöver vi tänka annorlunda. Alla passar inte in i den här formen med utbildning med vanliga kärnämnen, utan man behöver hittar rätt i sin tillvaro vad man faktiskt kan göra mera konstruktivt med händer och mera praktiskt. Det här håller vi absolut på att resonera kring och hur man kan vidareutveckla det. Det behöver faktiskt vara en större och djupare diskussion utifrån dem som har kunskapen, men också utifrån ung resurs som är en viktig aktör och hjälper ungdomar att få rutiner, komma ut på praktik och hitta vad man vill göra som är meningsfullt här i livet.

Då det gäller den förlängda läroplikten så innebär det ju knappast en förlängd skolplikt, utan det är fortfarande frivilligt att inhämta de här kunskaperna. Det är ett bra steg som ni tar där mot ett kostnadsfritt gymnasium, ni har ett jättekliv att ta framöver ännu, men det kanske är en bra början.

Jag återknyter till naturbruksskolan, husmodersskolan och folkhögskolan som kunde bilda något slags kitt av utvecklingspaket som kanske kan leda till delexamen eller rent av examen. Men framförallt så skulle det ge färdigheter för vuxenlivet för de många ungdomar som saknar det och på det sättet minska på den här gruppen hemmasittare som lär vara över 100 på Åland idag.

Tack, talman! Tack ledamot Juslin för att du lyfte just den här problematiken med unga individer som stannar hemma. Det är en viktig resurs som vi måste arbeta långsiktigt med att få tillbaka in i samhället på andra villkor. Det handlar ju slutligen om att man själv hittar en meningsfull tillvaro som i det långa loppet inte leder till utökad social ohälsa och andra frågor som faktiskt hänger ihop med att inte ha en meningsfull sysselsättning.

Talman! Det är många saker på gång när det gäller utbildningen. Många projekt fortsätter bl.a. bolagiseringen av högskolan och satsningarna där. Dessutom implementeras för tillfället en ny barnomsorgs- och grundskolelag som är modern och bra på många sätt.

Men det finns faktiskt nu väldigt, väldigt oroande tendenser kring gymnasialstadiet. Jag delar många av mina kollegors stora oro där. De medel som har anslagits kommer inte att räcka. Det kommer att försvåra för föräldrarna när man ska upphandla de här licenserna. Det blir otroligt krångligt. På rikssidan så upphandlar skoldistrikten de här licensen och nu sätter man ansvaret på eleverna och föräldrarna. Det kommer ju också att bli på det viset, ministern, att Sverige och Finland har avgiftsfritt gymnasium medan ålänningarnas gymnasium kommer att kosta. Det kommer ju att få ödesdigra konsekvenser i framtiden. Det kommer att bli protester, det är jag helt säker på.

Tack, talman! Tack vicetalman. I Finland har man nu övergått till upp handlingsenheter som upphandlar de här läromedlen. Enligt den finska läroplikten ska allt studiematerial vara avgiftsfritt och gratis. Här behöver ju landskapsregeringen, vilket vi arbetar med, långsiktigt hitta hur vi kan få ner kostnaderna. Är målsättningen att det ska vara helt avgiftsfritt eller får det kosta till viss del? Det viktiga är ju att säkra att det inte beror på familjens ekonomiska situation om man kan studera eller inte.

Sedan vill jag också lyfta, vilket vi jobbar intensivt med, att ungdomsforskare säger att den största orsaken till att elever inte söker vidare och hoppar av beror på (… taltiden slut).

Talman! Vi har tjatat från oppositionens sida om den här frågan och det fanns bra skrivningar i finans- och näringsutskottets betänkande. Det låter ju nu då som att landskapsregeringen tänker börja titta på den här frågan, men det är väldigt, väldigt sent.

När det gäller hur man tänker uppfylla även elevvård, stöd och studiehandledning så har ministern sagt att där vill man ålandifiera. Lagtinget vill också ha besked hur man tänker sig och vilka förbättringar som är det materiella innehållet i hela läropliktsreformen.

Som sagt var man, man ger 2 miljoner till kommunerna. Man har inte en stark reformagenda i landskapsregeringen, men man lämnar gymnasialstadiet nu vind för våg. Det är oroande, ministern!

Tack, talman! Landskapsregeringen kommer inte att se på frågan, vi ser redan på frågan och vi har inte heller lämnat gymnasialstadiet vind för våg. Det tycker jag inte att är en rättvis bild. Vi har kontinuerlig kontakt och dialog. Vad finns det för behov? Finns det behov för att täcka upp för elever, som hamnar efter, så att de får rätt stöd för att de ska faktiskt lyckas ta sig igenom en yrkesutbildning?

Tack, talman! Tack minister Hambrudd. Jag vill börja med att jag har högt förtroende för minister Hambrudds arbete. Du är kunnig och väldigt kompetent i de här frågorna.

Men det är ju så att i pandemins spår, så vid måndagens plenum så lyfte jag i mitt anförande de här ungdomarna som blir mellan stolarna, alltså hemmasittarna. Efter grundskolan och mellan gymnasiet så det är där som de försvinner, det är mellan kommunen och landskapet. I den finska läroplikten så har man ett system för hur man ska fånga upp de här eleverna, och det kan ju vara allt från psykisk ohälsa, en NPF-diagnos eller att man kommer från socioekonomiskt svåra hemförhållanden. Jag är väldigt orolig för just den här gruppen unga just nu när det är en pandemi. Det är verkligen mycket, mycket tuffare. Vad är regeringens plan? Hur räddar vi de här innan (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Den här gruppen som faller mellan stolarna så där behöver vi verkligen utveckla. Det är en brist och det håller jag helt med ledamot Eckerman om. Vi har inget system som fångar upp.

Vad jag kan komma ihåg från ÅSUB:s statistik - jag läser rätt mycket statistik, men det är fakta och det är viktigt - så de grundskoleelever som slutade 2020, så var det sju elever där man egentligen inte vet vart de tog vägen. Det står okänd, i arbete, men troligtvis är de inte i arbete. Hur fångar vi upp dem och har någon form av uppföljning kring vad det beror på? Vart försvinner de här eleverna? Handlar det om psykisk ohälsa eller handlar det om andra saker? Man kan ju inte tvinga, men man måste kunna (… taltiden slut).

Det är beklagligt att det ser ut så här på Åland och det är ingenting jag är stolt över som lagringsledamot i lagtinget.

Ministern och många andra i regeringen pratar också om att man vill lyfta Åland som en studieort, att man ska locka hit folk för att studera. Men samtidigt, hur ska vi kunna garantera, när vi inte är med i den finska läropliktsupphandlingen, att det finns läromedel på svenska i vissa ämnen där vi har samma lagstiftning som på fastlandet? Det är ändå Åland som borde vara i framkant, vara med där och rycka och riva att det behövs utbildning på svenska och att det behövs material på svenska. Jag tror att Svenskfinland kommer att förlora ganska mycket på att Åland inte är med där och håller språkfrågan i sina händer.

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman Våra skolor är ju svenskspråkiga och det är ju svenskspråkigt material som vi enbart tar in. Eftersom vi följer studentexamen vid Ålands lyceum och samma läroplan så av den anledningen tar vi all litteratur och licenser från Finland. Sedan ser det annorlunda ut på yrkesgymnasiet där vi faktiskt använder en hel del studiematerial från Sverige.

Jag håller med Eckerman om att vi behöver hålla fanan högt när det gäller svenska språket och att vi också är ett stöd för övriga svenskspråkiga i Finland för att det finns studiematerial på svenska.

Tack, herr talman! Den ökade inflyttningen till Åland, som vi har sett förra året och förhoppningsvis kommer att se de kommande åren från olika länder både i och utanför Europa, så kräver ju satsningar på integration. Det är ju helt klart det och landskapsregeringen aviserade det också. Vi vet samtidigt att integrationsfrågan ligger på kommunerna, KST och landskapet tillsammans. När kan vi vänta oss ett integrationsprogram för hela Åland där vi har ansvarsområdena fastställda och där vi vet att lika gäller för alla som kommer hit oavsett vart man flyttar?

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Vi har ju egentligen en lagstiftning redan i dag som är väldigt klar och tydlig kring ansvarsfrågorna, vad som ligger på kommunerna och vad som ligger på landskapsnivå. Så det finns redan tydligt. Men vi behöver ju samarbeta och samordna. Som ledamoten sade tidigare i sitt anförande så har vi små resurser och därför måste vi använda våra resurser klokt, smart och kunna samordna. Jag tror att jag faktiskt sade i måndags att det blir ett nytt EU-integrationsprogram där landskapsregeringen hoppas på samarbeten med till exempel kommuner, KST eller tredje sektorn så att vi kan söka EU-medel och komma vidare kring kanske "en dörr in" i det här integrationsarbetet.

Tack, herr talman! Tack för det svaret. Samma är det också med att identifiera och sysselsätta hemmasittare, som tidigare har nämnts. Det är ju också en sak som behöver göras genom ökad samverkan. Man behöver försöka hitta varenda en, varenda ett huvud och varenda ett par händer som faktiskt kan komma i sysselsättning. Det här är egentligen en fråga som handlar om ansvar för hela Åland. Landskapsregeringen har ett ansvar för hela Åland. Vi återkommer till den biten. Landskapsregeringen behöver vara den som tar i tyglarna i dessa samarbeten, initierar dem, ställer krav på kommunerna och ställer krav på kommunsamarbetena. Det är det som vi lite grann förväntar oss att landskapsregeringen gör i det här läget. Vi kan inte förvänta oss att en liten kommun någonstans på landsbygden ska ansvara för hela biten. Det måste vara landskapsregeringen som tar i den här klubban och tyglarna från första början.

Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Ja, och landskapsregeringen har "lead" och ska ta "lead". Men sedan kan inte landskapsregeringen köra över, alltså man behöver ha en dialog och samordning men vara tydlig med vart vi är på väg och vad vi ska uppnå.

Sedan måste man också respektera kommunernas och andra organisationers arbete. Men utifrån integrationen så tycker jag faktiskt att vi har påbörjat en dialog tillsammans med kommunerna och tredje sektorn kring hur vi kan tillsammans samarbeta.

Herr talman! Bästa lagting. Det är nu som det börjar, sade jag skämtsamt.

Jag avslutade mitt förra anförande med att säga att om intäkterna i samhällsekonomin inte långsiktigt kan ökas är den enda vägen ut att minska utgifterna.

Även i tilläggsbudget 1 kunde vi läsa att BNP sjönk med 15 % i fjol. Som ni kanske minns så nämnde jag i mitt anförande till årsbudgeten för 2021 att BNP sjönk med 7 % år 2018. Det innebar att BNP-tappet var 24 % under 3 år. Läget var alltså värre än vad vi trodde och vad regeringen trodde när budgeten uppgjordes för 2021. Det här innebär att vi rent matematiskt behöver en återhämtning på 31 % för att komma tillbaka till nivån 2017.

Jag läste nyligen på ledamot Valves politikerblogg och vi kunde höra av ledamot Eriksson häromdagen citera ÅSUB med texten: ”Till detta kan vi lägga den färska konjunkturöversikten från ÅSUB våren 2021. I den ser vi att knappast ens år 2023 kommer Ålands BNP att kunna vara tillbaka på 2019 års nivå.” Detta är helt riktigt. Men, bästa lagting, faktum är att det är mycket, mycket värre.

Redan i december ifjol sade jag i denna talarstol: "Om BNP-tappet blir 16 % i år (dvs. i fjol) så kommer vi i BNP/capita att gå ner till 1990, före bankkrisen. Vi kommer att gå 30 år tillbaka när det gäller BNP/capita. Vi måste gräva mycket djupare diken. Det är en stor utmaning för nästa tilläggsbudget. Det är en megautmaning för finansministern." Och bästa lagting, det är exakt där vi nu är. Som tur är så har Finlands ekonomi klarat pandemin rätt bra.

Herr talman! Många har i debatten hänvisat till slutresultatet av finansieringsanalysen i tilläggsbudget 2 där vi kan se att lånebehovet är 100 miljoner under åren 2022-2024. Några har noterat att kostnadsutvecklingen har varit som den har varit och hävdat att den är nyckeln till lånebehovet. Vissa har noterat att man aviserat nedskärningar i kostnaderna med osthyveln, vilket gör att kostnaderna minskar med ungefär 9 miljoner och att årsbidraget då närmar sig 0.

Men hur många har nagelfarit intäkterna som ju faktiskt är grunden till budgeten? När vi analyserar resultatet av en ekonomisk modell så måste vi granska alla antaganden som modellen har, både kostnader och intäkter.

Kärnan till intäkterna hittar vi i tabellerna på sid 3 i den här tilläggsbudgeten. Ni kan bläddra fram till den eller den går också att se på skärmarna. Ministern, tabellen har tyvärr inget nummer så att jag kan inte hänvisa till den. Det är en liten påminnelse, för att jag ska kalla det här för pedagogiskt så krävs nog numrering av tabellerna. Ledamot Pettersson har lite snällare skala så där duger det utan numrering.

Vi kan se på den övre i tabellen på sidan 3, där finns Ålandsdelegationens beslut, den undre är landskapsregeringen och de är rätt lika. Vi ser att avräkningsbeloppet, dvs. skatterna från Finland, ligger framöver på en ganska jämn nivå. Det är ungefär 70 % av våra skatteintäkter. Vår egen andel, dvs. skatteavräkningen, ökar enligt finansministeriets prognos från 30 % till 38 % och då utgår man alltså ifrån en återhämtning. Jag vet faktiskt inte vilken nivå den skulle ha varit på 2019, vilket skulle vara mycket intressant. Jag frågade ministern här tidigare men han hade inte uppgifterna då, men vi i utskottet kan fråga ÅSUB eftersom de gjorde några simuleringar så de borde ha den här jämförande uppgiften. Det här är synnerligen relevant eftersom det är grunden för de här simuleringarna, både med och utan inbesparingar. Båda har alltså antaganden att skatteintäkterna utvecklas i enlighet med tabellen på sida 3. Det vill säga att intäkterna från Finland är stabila, medan skatteavräkningen från Åland ökar med 40 % från 2021 till 2025. Det motsvarar det krav, som jag nämnde, för att vi ska komma tillbaka från BNP/capita från 1990 till 2017.

Herr talman! Vi måste minnas att orsaken till att vi har lägre skatteintäkter beror alltså på de här två minskningarna, både 2017 och 2019. År 2020 är det här coronatappet. Minskad BNP har gett lägre skatter och det är detta som är orsaken till underskottet i Ålands offentliga ekonomi.

Herr talman! Jag vill göra en utvikning till det här lilla meddelandet som vi har. I den sista punkten kring den offentliga ekonomin så talar man än en gång om det som jag kallar för det "icke-existerande strukturella underskottet". Man skriver att det långsiktiga målet är att årsbidraget ska täcka avskrivningarna. Då undrar jag, när jag läste igenom det där, har de skribenterna läst tilläggsbudgeten? Tittar man i tilläggsbudgeten på sidan 6 så har vi ett bokslut för flera år bakåt, vi ser årsbidragets utveckling i boksluten; 2017 +28 miljoner, 2018 +25, och 2019 +15. Avskrivningarna ligger på cirka 10 miljoner. Det betyder att det finns inget strukturellt underskott enligt bokslutet. Jag hävdar därför, helt enkelt, att det är en myt.

På sidan 7 i tilläggsbudgeten kan vi se att coronaposterna uppskattats till ungefär 14 miljoner för år 2020. Utan dessa hade resultatet tydligen blivit plus minus noll. Och utan de skatteminskningar, som vi har haft pga corona, så hade det varit ett rejält överskott för 2020. Som jag säger, det finns inget strukturellt underskott, det finns ett underskott på grund av coronaeffekter. Jag hoppas att ni börjar förstå min poäng i det här.

Herr talman! Jag går nu tillbaka till tabellerna på sidan 3 som visar utvecklingen av skatteavräkningen som faktiskt ledamot Eliasson tog upp här till slut idag. Det är alltså grunden till att lånebehovet ska bli cirka 100 miljoner, som minister visade.

Det finns ju ingen känslighetsanalys på det här. Vad händer om vi inte lyckas öka skatteintäkterna med 40 procent, vilket är rätt mycket? Låt säga att vi bara ökar dem med hälften. Jag försökte räkna på det där och kom till att om ökningen bara blir 20 procent, vilket är väldigt bra, då har vi en lånebehov på ungefär 150 miljoner. Årsbidraget för 2024 ligger då på minus 25 miljoner och då börjar vi ha strukturella underskott.

Så jag får upprepa de citat som jag hade här i måndags; ”Om intäkterna i samhällsekonomin, framförallt skatteintäkterna, inte långsiktigt kan ökas så är den enda vägen ut ur det strukturella underskottet att minska utgifterna.” Men det första - plan A, som jag sade då, ska vara att öka skatteintäkterna.

Bästa lagting! Då blir det i det här sammanhanget väldigt centralt att veta vilken tillväxt det är som genererar den här 40 procentiga ökningen av skatterna från 2021 till 2025. För det väldigt mycket. Man kan fråga sig, är det realistiskt? Jag frågade ministern om han vet vilken BNP-tillväxt det där baserar sig på. Jag antar att det är ÅSUB som har det där, ni kanske inte har svaret. Jag har sagt att vi ska ha ÅSUB att gå igenom det här. Räknar man då med en orealistisk tillväxt så faller ju den här kalkylen.

Men hur som helst så behövs det en återhämtning av ekonomin, inte kraftiga nedskärningar. Jag ska vara tydligare nu så att det inte missuppfattas. Små nedskärningar är som att växla i en uppförsbacke om man cyklar, men stora nedskärningar är som att stanna i en uppförsbacke. Satsningar på återhämtningar kommer att öka budgetunderskottet på kort sikt. Men avsikten är ju då att skatteintäkterna och hela ekonomikakan ska växa på sikt, och det är det som den här simuleringen utgår ifrån trots att det inte finns kostnader med, utan man bara utgår ifrån att skatteintäkterna ökar med 40 procent under fyra år.

Herr talman! Det är av de här orsakerna som jag tycker att det är lite felaktigt att vissa här enbart fokuserar på kostnaderna och att vi ska skära i kostnaderna för att intäkterna är faktiskt synnerligen viktiga, och de har vi inte talat om så mycket här. Det är först sedan när ekonomin kanske inte helt har återhämtat sig, men till stor del har återhämtat sig, det är då som vi kan öka trycket på kostnadsinbesparingar. Men planeringen av det här arbetet kan självfallet inledas tidigare.

Herr talman! Av den här orsaken tycker jag också att det är lite...

(Talmannen inflikar: Jag vill bara påminna om talartiden!)

Tack, ja då får jag se citera en tidigare ledamot från förra perioden som sade att det här är en väldigt, väldigt viktig fråga. Jag tror att ni minns. Jag har inte så mycket kvar heller.

Jag tycker att det är på sätt och vis lite populistiskt att säga att vi inte kan ta lån för driften som många talar om. Som jag ser det så är det helt enkelt lån för de här coronakostnaderna och för de arbetsmarknadskostnader som näringsministern hamnade att ta för det här.

Sedan borde vi ytterligare, vilket inte finns här, ta lån för att få de här tillväxtåtgärderna som då kan vara utbildning, tidigarelagda projekt och så vidare bortåt. Jag ska inte gå in på det, men framförallt så ska vi se det här som investeringar och inte som lån för drift. Vi är i den här situationen oberoende hur mycket vi inte skulle vilja låna, inte skulle jag vilja låna heller måste jag väl påpeka då, men vi måste. Vi måste helt enkelt skapa en återhämtning på minst 30 procent, annars hamnar vi i den sitsen att vi måste minska utgifterna. Plan A borde var tillväxt och sedan ska vi inte ha plan B. Men plan A borde ju ha funnits i den här omställningsbudgeten. Men vi fick det här lilla tunna meddelandet och det kommer jag att kommentera i mitt nästa anförande, men inte i det här för nu avslutar jag. Tack för ordet, herr talman!

Talman! Jag tycker att ledamoten Toivonens anförande visade på vikten av att vi i lagtinget skulle göra långsiktiga ekonomiska överenskommelser och också slå fast vilka nyckeltal det är som vi ska följa här för vår del.

När det gäller diskussionerna om intäkter och utgifter så kan man väl snabbt konstatera att kostnadssidan är mera kontrollerbar att påverka, medan intäktssidan beror väldigt mycket på vårt förhållande till andra och hur näringslivet agerar och så vidare. Det viktiga i den här frågan är i förhållande mellan intäkterna och utgifterna. Alltså, det gör ju ingenting om kostnaderna stiger ifall intäkterna stiger ännu mera. Det är väl ganska givet.

I den här diskussionen så blandas ju ofta också jämförelser mellan budget och bokslut. Jag tror att det också är en sak som finans- och näringsutskottet behöver fundera över. Är det rimligt att vi sätter sparkraven, inbesparingsramarna utifrån en budget?

Tack, herr talman! Det var intressanta frågor. Nyckeltalen, jag tror att det var ni som nämnde dem tidigare, det är ju klart att det är ju lättare att ha nyckeltal på kostnaderna som vi kan påverka än ett överskott till exempel. Intäkterna kan vara 10 miljoner upp och förra gången gick de 10 miljoner ner, och då är det väldigt svårt att ha ett krav på att nu ska vi ha ett överskott på 5 miljoner. Vi kan inte ha samma typ av nyckeltal som man har i Sverige och i Finland.

Sedan det där med bokslut och budget, jag tror att jag tidigare har varit för mycket fokuserad på att den här budgeten är en stor process och så vidare, men det är ju faktiskt så att det är bokslutet som är det viktiga. Det kanske är 95 procent som inte förverkligas, så är det och då ska vi se på bokslutet. Underskottet finns i budgeten, men det finns ju inte när man tittar i bokslutet.

Talman! Det var precis där jag tänkte fortsätta. Ledamoten Toivonen tog förtjänstfull vid, alltså 95 procent av budgeten uppfylls. De här inbesparingskraven som landskapsregeringen har satt motsvarar 9,5 miljoner. Om inte jag helt missminner mig så torde glappet för det som inte verkställs motsvara ungefär 15 miljoner. Ger man vika för goda budgeteringsprinciper, försiktighetsprinciper etc. så har man gjort inbesparingen nästan dubbel på det. Detta tycker jag att finans- och näringsutskottet borde diskutera ifall det faktiskt är så att budget 2020 är en lämplig start för där man sätter ramarna. Det är ju från den budgeten som ramarna har satts för kommande år, och det tycker jag att man borde diskutera. Vi vet också att i budget 2020 så har vi en hel del extraordinära både intäkter och utgifter, så att den så (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Nu har jag inte tänkt på exakt den där grunden, bokslut och budget för 2020 och att ta det från bokslutet så det var ett exceptionellt bokslut och det ska vi debattera och diskutera i slutet på maj. Men som sagt, det borde ju vara från ett normalt år, kanske till och med 2019 som är ett normalt år.

Tack, herr talman! Stort tack till ledamot Toivonen för ett intressant anförande. Det är alltid glädjande när någon diskuterar inkomstsidan och skattesidan. Vi har ju diskuterat mycket på finansavdelningen förstås, för det är ju en grund i det här arbetet. Vi vet också utmaningar med det. Det är så att vi förlitar oss på finansministeriet, Ålandsdelegationen och slutligen ÅSUB här när vi gör våra prognoser framåt. Men det är just det ordet som är det svåra; det är en prognos i ett nytt system. Det här är ju baserat på det bästa vetandet som man kunde ha vid det tillfället. Det är ju en utmaning i sig och den stora frågan är; hur kan landskapet öka sina intäkter, alltså skatteintäkterna? Det är kanske den här tiotuseneurosfrågan just nu och den är inte lätt att besvara. Det vi gör förstås är att titta på utbildningsinsatser och rikta in dem på sådant som kan utveckla det åländska samhället, till exempel genom att utbilda (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Ja, just i och med att det är det nya systemet så har vi ju kanske inte facit på hur det såg ut före, för det är den jämförelsen vi behöver för att se hur realistiskt det är att komma upp till hundra. Vi kanske hade 80 förut, jag har ingen aning. Jag tror att ÅSUB gjorde de här simuleringarna, så jag tror att det finns uppgifter på ÅSUB vad det nya systemet skulle ha gett i den gamla situationen. Var det 60, 80 eller 90? Det är väldigt stor skillnad.

Sedan hur vi ska skapa tillväxt så det är väl kanske det svåraste område inom nationalekonomin. Jag skulle säga att det är tiomiljonersfrågan.

Jag tror att vi kan enas om tiomiljonersfrågan. I övrigt så har jag ingenting att tillägga. Tack för att ledamoten tog upp denna fråga som är spännande och viktig.

Vad gäller att utöka intäkterna, skatteintäkterna, framöver så måste man ju också koppla det till vad man från landskapet och från kommunerna kan göra för att se till att företagsamheten växer. Hur kan vi gynna företagandet? Det är ju den andra frågan förutom utbildningen.

Jo, det där håller jag helt med om. Som jag väl nog kanske nämnde då i mitt förra anförande, även om jag kallade den för en onödig budget, men inledningen tyckte jag att var väldigt intressant, om analyserna och jag satte kanske lite onödigt mycket tid på det. Jag tyckte att det här med intäktssidan borde vi titta lite mera på. Båda är viktiga, men vi ska inte glömma den biten.

Tack ledamot Toivonen. Det är tur att man har två repliker så att man kan ta ställning till de två mycket olika delarna i ledamoten Toivonens anförande. De var väldigt olika.

Ledamoten Toivonen och undertecknad har en viss historia av att gnabbas om olika ting, så jag blev för en gångs skull glad över inledningen och kände att nu delar vi uppfattning om någonting här, om BNP-tappet och har en någorlunda gemensam uppfattning. Men jag måste smälta den andra delen av Toivonens anförande. Den polletten ramlade inte riktigt ner utan mörda. Det är möjligt att den inte ens går att bända in riktigt. Men jag skulle vara uppriktigt intresserad av att höra ledamoten Toivonen berätta om ledamoten stöder denna tilläggsbudget som grund för det fortsatta arbetet. Och om inte, så vad skulle ledamoten då vilja förändra i den?

Tack, herr talman! Som jag svarade här i måndags så sade jag att jag stöder den här. Inte kan vi plocka bort de här resepengarna som vi inte kunde använda. Sedan borde utbildningspengarna ha kommit tidigare, det var min kritik. De borde ha kommit i tilläggsbudgeten 1 och inte i tilläggsbudgeten 2. Här finns en del satsningar och dem ska vi ha. Vi borde ha mera, vilket jag också har sagt tidigare. Men såsom det är så blir det stora, ni ger kanske lite mycket åt kommunerna, men jag orkar inte gå in i den debatten.

Tack för det tydliggörandet. Då är det således en onödig budget, men ledamoten stöder den som grund för det fortsatta arbetet.

Sedan tycker jag att det är intressant att ledamoten i andra halvan av sitt anförande egentligen bekräftade den världsbilden som har framförts av oppositionskamraterna och dessutom de kamrater som kanske ledamot Toivonen inte annars brukar ha så där mycket gemensamt med.

Men som helhet, tack ledamoten Toivonen! Det var otvetydigt ett originellt anförande som avvek från mycket av det som vi har hört hittills idag. Det är alltid fint när man märker att anföranden är väl förberedda.

Tack, herr talman! Jag förstod vinken fast den var fin; hänvisning till kamraterna. Det var någon som kallade mig kamrat här i morse också. Vi ska inte subventionera i normala fall, vilket vi nu gör det här året. Men nu är det frågan om en exceptionell situation och jag anser att då måste vi ha den ekonomiska politik som behövs. Som jag sade så det här med besparingar, det var bra. För två år sedan var det rätt, för tre år sedan var det rätt, för fyra år sedan var det rätt och det var rätt för fem år sedan. Men det är inte rätt nu. Nu behöver vi den här politiken. Om det sedan tolkas som att jag stöder kamraterna så då får det väl vara så den här gången.

Tack, talman! Det var en mycket lång situationsbeskrivning. Till vissa delar håller jag med om den, såsom den framfördes. Ser man på årsresultaten de senaste åren så är vi inte helt ute i sjön, utan det har varit någorlunda rimligt. Frågan är hur framtiden ser ut och hur vi kan parera för de kostnader eller de negativa resultat som vi ser framför oss. Det jag saknade lite på slutet var ju konklusionen. Vad vill ledamot Stefan Toivonen att vi ska vidta för åtgärder för att komma på banan när det gäller intäkterna? Vi får ju behålla samfundsintäkterna nu, upplysningsvis. Vilka stora förslag och inriktningar finns som vi kan ta fasta på? Vad får respektive av de förslagen kosta i ledamot Stefan Toivonens värld?

Det var intressanta frågor. Ni sade för det första att det var en lång beskrivning och det är jag medveten om. Jag vet också att det är väldigt knepiga saker. Vi har ekonomi som vårt ämne, men alla har inte det. Därför så försökte jag upprepa för att det kanske då kan förstås. Repetitio est mater studiorum, även om polletten inte for ner där men kanske en annan gång.

Sedan angående de här satsningarna så kommer jag faktiskt i nästa anförande att kommentera det här pappret och ge lite plus och minus. Men, som jag sade tidigare, det är fråga om en tiomiljonersfråga. Det är lite så att har man ett litet oppositionsparti och att då börja komma med förslag så det kanske är bättre att kommentera det som andra har istället. Men jag sade nog någon gång här vid förra tilläggsbudgeten, som knappt var några pengar, att vi kan gott satsa 5 miljoner på det som vi tror att är tillväxt.

Tack, herr talman! 5 miljoner var ju ett svar. På tillväxtfrämjande åtgärder, där kom det inget svar. Men jag nöjer mig med det här. Jag konstaterar att ledamot Toivonen har uppfattningar om hur ekonomin ser ut nu, hur den borde se ut, men har egentligen inga svar på hur vi kunde gå till väga, men stöder ändå det budgetförslag som nu föreligger.

Tack, talman! Tack ledamot Toivonen Jag undrar om vi ska sluta prata om det borgerliga Åland. På något sätt känns det som att vi har seglat iväg det. Vi diskuterar här nu hur vi ska öka våra intäkter utan att titta på kostnadssidan. Jag uppfattar det som att ålänningarna nog är överbeskattade ut i fingertopparna. Jag undrar om vi riktigt skulle titta på det i finans- och näringsutskottet och konstatera att ålänningarna är de i Norden som betalar de högsta avgifterna och skatter. Vi ska tydligen fortsätta att göra det enligt ledamot Toivonen, för vi ska titta på intäktssidan. Vi ska fortsätta med gamla strukturer, kostsamma struktur och en överadministration och vi ska lösa problematiken genom att öka intäkterna. Problemet är bara det - och det var det som jag tror att ledamot Silander var ute efter - att öka intäkterna kostar också pengar. Att få ha det utrymmet med att genomföra tillväxtsatsningar och en tillväxtpolitik så det kostar ju också pengar. Så varför denna överbeskattning av ålänningarna till förmån för en vision om (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det var en komplicerad uppläggning. Min poäng var ju att grundantagandet i den här modellen är att skatteintäkterna för Åland ska öka med 40 procent. Det är bra. Men frågan är; vad baserar det sig på? Är det realistiskt? Det är ju det som vi då borde stötta med det här lilla meddelandet och så vidare. Som jag säger så där kan vi och jag är villig att satsa 5 miljoner om vi får den tillväxten.

Sedan den här besparingen, som jag sade, om det är en eller två procent med en osthyvel nu under några år, ja, för att matcha det. Sedan när vi har fått den här tillväxten, åtminstone till största delen, så då kan vi börja skruva åt kostnaderna, men då först.

Tack, talman! Kostnadssidan är ju grunden till att kunna bedriva en aktiv politik på intäktssidan. Får vi inte bukt på kostnadssidan, jag tittade i årsredovisningen för 2020 och konstaterade att det är 15 fler anställda inom landskapets underliggande myndigheter och förvaltning exklusive ÅHS. 15 fler 2020 än 2019. 15 fler anställningar! På något sätt tycker jag att den väckarklockan också ringer. Hur länge ska vår offentliga sektor kunna växa gentemot vår privata? Det är en ohållbar ekvation. Jag tror att ledamot Toivonen lite ändrade uppfattning. Vi måste börja titta på det redan nu även fast vi är inne i en kris, för det tar tid att komma ur det här.

Tack, herr talman! Det lade jag också avsiktligt in i mitt anförande att vi måste titta på det. Men någon sade att ska vi skära 1 procent per år så det kommer också att leda till att tjänster minskas, så det kommer men det är frågan om takten.

Jag kom att tänka på den här Vihriälä rapporten som kom från Finland, de hade ju i princip samma tankesätt som jag har, om vi sedan är kamrater allihop eller vad vi är. Så ser det ut.

Talman! I dessa tider är det extra viktigt att veta vad man lägger budgetmedel på, och vad man väljer att inte satsa på. Jag försöker få in en gnutta hälsoekonomi i budgeten med mina tre budgetmotioner.

För att möta framtidens behov och för att minska kostnadsutvecklingen på ÅHS har jag skrivit en åtgärdsmotion om att ombilda tjänster för att kunna anställa sjukskötare med avancerad klinisk kompetens. Det är viktigt att nyttja vårdpersonalens kompetens på bästa sätt, det vinner alla på. För den som har ett bra minne så skrev jag en motion om denna yrkesgrupp till budget 2021, men den godkändes förstås inte. Jag tycker förstås att alla mina budgetmotioner som jag skrev då var väldigt bra och skulle kunna återanvända varenda en, men jag valde den här, eftersom den är så viktig.

Det blir dyrt i längden att spara in på det förebyggande arbetet. Vi har i tidningarna läst om personal, främst hälsovårdare och barnmorskor, som inte får betalt för den specialistkompetens de har. Med risk att vara väldigt jävig här så vill jag ändå påstå att utbildning och ansvar måste löna sig, även för kvinnodominerade yrkesgrupper! För att citera Florence Nightingale så här idag på internationella sjukskötardagen så sade hon så här; ”det alltid är billigare att betala arbetskraften dess fulla värde, för underbetald arbetskraft blir alltid dyrare i längden”.

För i dessa tider måste vi göra allt för att minska vårdkonsumtionen, effektiv och proaktiv hälsovård är av största vikt. Det finns nu alltför många obesatta tjänster och vikariat inom den viktiga förebyggande hälsovården. Det blir dyrt i längden när olika rådgivningsbesök är uppskjutna på grund av underbemanning.

I en insändare häromdagen lyftes även möjligheterna att anställa sjukskötare med vidareutbildning inom psykiatri i skolan som en resurs för elever. Försök från Åbo visar att detta har sparat mycket på den dyrare specialsjukvården, resultat som detta är för bra för att inte ta efter. Goda idéer får man stjäla!

De två andra motionerna, om servicesedlar samt att underlätta privat företagande, båda dessa inom social service, var först en och samma motion, men för att vinna på tydlighet så blev det två motioner. Ni får ändå tänka att den ena behöver den andra, det behöver utskottet speciellt tänka på.

Servicesedlar handlar alltså om en förbindelse för kommunen att, upp till ett på förhand bestämt värde för sedeln, betala kostnaderna för tjänster som servicetagaren köper av en privat serviceproducent. Vi behöver komma igång med att erbjuda servicesedlar, det är förstås helt möjligt med nuvarande lagstiftning, men jag tror inte att någon kommun har kommit igång med detta ännu. De flesta tänker på äldreomsorg när man pratar om servicesedlar, men det kan även handla om personlig assistans och andra områden. Det är dags att komma igång med servicesedlar nu tycker Liberalerna. Kanske lagstiftning skulle vara den bästa medicinen?

Att starta företag är säkert inte helt lätt i någon bransch, men när man har att göra med lagstiftning som balanserar mellan riksbehörighet och åländsk behörighet är det ännu svårare, och speciellt i en hårt lagreglerad bransch. Den uppmärksamme har kanske märkt att jag inte har en summa i budgetmomentet för dessa ”starta eget kurser inom den sociala branschen”. Jag tänker att dessa ”starta-eget-kurser” ändå startas med någon slags regelbundenhet, och en av dessa kunde omvandlas till en start-eget-kurs inom den sociala sektorn, för det behövs. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Söderlund. När det gäller avancerade sjuksköterskor och nyttjandegraden av dem så håller jag med. Jag tycker att de borde användas mycket, mycket mera än vad det görs idag. Högskolan på Åland har ju en utbildning under utveckling inom det här. Jag vet att man från ÅHS sida har anmält sig och kommer att betala för utbildning för de sjuksköterskor som går den och att detta redan är beaktat i budgeten. Så det är positivt, för det betyder att då har man ändå börjat tänka att de här ska ha en plats, för annars skulle man inte gå in och betala för dem. Så det ser jag som någonting oerhört positivt. Vi har ju också med i vårt regeringsprogram att vi ska börja använda oss mer av specialistsjuksköterskor, vilket det står i regeringsprogrammet, men så klart också avancerade sjuksköterskor. De har en viktig roll. Jag är helt överens med ledamoten om att vi måste börja nyttja dem på ett helt annat sätt än vad vi har gjort i dag.

Tack för svaret ministern. En motfråga blir då: Hur länge ska vi vänta på att det här kommer in i praktiken sedan? Det är bra att utbildningen är under uppstart eller vad man ska säga. Precis som ministern sade så är det ju inte bara den här yrkesgruppen med den här specialistutbildning, utan det finns ju också andra områden och andra yrkesgrupper. Jag tänker också på närvårdarna. Vi utnyttjar inte deras fulla kompetens heller.

Och när jag nu håller på att fråga ministern, ser ministern, som jag ser, att sjukskötarna med avancerad klinisk kompetens skulle också vara jättebra i kommunala verksamheter, kunna göra mycket där och skulle behövas där?

Tack talman! Ja, jag tror också att just inom äldreomsorgen och ute i skärgårdskommunerna, istället för hälsovårdarna kanske, så skulle de kunna göra mera avancerade saker. Det tror jag absolut är en möjlighet. Det kommer att bli bra, men vi är inte exakt riktigt där ännu.

När jag läste din budgetmotionen om servicesedlar så förstår jag inte den riktigt. Det står så här; "Införande av dessa i kommunerna går långsamt, därför behöver detta alternativ komma in i lagstiftningen". Det var där jag stannade för jag förstod inte riktigt vad ledamoten menar. Som ledamoten var inne på så finns det ju redan idag en lagstiftning där man ger möjlighet att använda de här sedlarna. Men hur? Vad är det ni efterfrågar? Vad är det ni vill att man ska göra? Vad ska vi lagstifta om för att få KST och kommunen att använda de här mera? Jag förstår inte riktigt vad ni efterfrågar?

Tack, talman! Tack ministern. Först vårdyrkesgrupperna och alla dem, jag kan jag tillägga där att jag tror alla yrkesgrupper vill ha en möjlighet att kunna avancera i kompetens, utbildning och vidareutveckla sig. Det är ju inte bara sjukskötarna.

En enkel googling ledde mig Finlex och i Finland har man alltså lagstiftning om att man ska ha servicesedlar. Alltså det är lagkrav. Som vi har nu så är det väl att det finns en möjlighet. Så här har jag förstått det. Jag kan ha förstått det fel, men det är min uppfattning.

Tack, herr talman! Tack ledamot Söderlund för intressanta motioner. Jag blev också att fundera lite på de här servicesedlarna. Det är spännande, det ger alternativ och det skapar också företagande som vi tycker om. Men sedan blir man ju att fundera på vad detta kan få för ekonomiska konsekvenser. Blir det billigare för samhället? Finns det någon uträkning på det? Hur blir det för klienten? Troligtvis bättre eftersom det finns alternativ. Men just ekonomin runt servicesedlar, är det någonting som ledamoten känner till och kan berätta om?

Tack, talman! Tack minister Höglund för frågan. Den viktigaste anledningen är väl kanske valfriheten, men det som det ger är ju ett ökat företagande. Den här valfriheten ger ju då möjlighet att köpa av en privat producent istället, och den möjligheten finns ju nu om systemet skulle införas. Men om jag har förstått rätt så finns inte det här i någon kommun ännu. Höglund nickar lite, så jag tror att han har samma uppfattning.

Jag tackar för svaret. Går man vidare med det här så behöver man kika lite på om det finns andra fördelar förutom företagande och valfrihet. För är det så att det här totalt sett blir en större kostnad och ökar administrationen så då måste man titta på det på ett lite annat sätt. Men tack så länge.

Tack, talman! Det är ju så fortfarande att det här är ju någonting som ska beviljas en klient. Det är inte någonting som alla får utan det beviljas enligt prövning. Utskottet får absolut titta närmare på den här frågan. Det finns bra erfarenhet från fastlandet och säkert mycket uträkningar också, jag har inte fördjupa mig i dem, men jag tror att det är nog bara positiva signaler som kommer.

Tack, talman! Bästa lagting, åhörare. Jag vill ge en liten reflektion kring det föregående anförandet gällande företagande, speciellt kvinnligt sådant. Det är lite lustigt, vi kan fördela bidrag och pengar till ganska mycket som är manligt dominerande och till jordbruk, skogsbruk och fiskeri och allt möjligt annat viktigt, men när vi börjar prata företagande inom den sociala välfärden - som faktiskt inte bara skulle förbättra tillväxten och företagande utan också minska den offentliga sektorn - då blir det på något sätt lite mera ifrågasättanden. Detta var bara en reflektion.

Talman! Jag vill lyfta upp det som ledamot Lindholm lyfte upp i måndags, alltså moment 440 i tilläggsbudgeten, ett projekt som handlar om att kartlägga förekomsten och kutningen av vikarsälen inom den åländska skärgården och om att hjälpa placeringen av konstgjorda bon på viktiga kutningsplatser. Underlätta bevarandet av arten. Det här tycker jag att är märkligt. Det blir lite kontraproduktivt. Vi finansierar Guttorp som planterar ut sik bland annat. Nu ska vi ha ett projekt som försämrar sikens möjligheter till fortplantningen. Jag undrar, är det här ett projekt som på något sätt har diskuterats till exempel med Ålands fiskarförbund? Det känns ju liksom lite så där, man ger med ena handen och tar med andra. Jag hoppas att vi kan lyfta detta i utskottet.

En annan sak som är lite inne på samma tema är den konstruktiva kritiken som har kommit från speciellt den liberala gruppen och undertecknad när det gäller mottagligheten att lyssna från landskapsregeringens sida. Det handlar ju mycket om det som finans- och näringsutskottet i sina betänkanden har fört fram. I samband med årsbudgeten i december så skrev vi så här, för jag tycker att den här frågan ändå så pass viktig. "Utskottet ser fiskodlingen som en potential till tillväxt för Åland. Fiskodlingar bidrar till livsmedelsförsörjningen samt erbjuder arbetsplatser och exportintäkter. En volymökning vore till fördel för Ålands ansträngda ekonomi. Även inom fiskodlingar finns behov av att utveckla kommersiellt gångbara metoder för att möjliggöra utökad fiskodling med beaktande av vattenmiljöns villkor. Det behövs utveckling och pilotförsök gällande kompensationsåtgärder och miljöförbättrande åtgärder med hjälp av positiva incitament för näringslivet. Utskottet ser fram emot landskapsregeringens analys av möjliga inriktningar för en framtida hållbar fiskodling i samband med det aviserade förslaget till tilläggsbudget i mars."

Nu är vi ju inne i maj, men vi får väl anta att den tilläggsbudget som utskottet får framför sig är den som vi håller på att remissa just nu. Det här är ju inte någon ny fråga för fiskodlingen, utan det här är någonting som man haft önskemål om i flera år. Nu är inte utvecklingsminister Röblom på plats, men det skulle vara intressant att veta var detta ligger, för det här var en tydlig beställning från lagtinget. Jag hoppas det kan komma innan vi avslutar debatten i dag.

Sedan lite ekonomi igen. Vi har diskuterat intäkter och vi har diskuterat väldigt lite kostnader. ÅSUB gjorde för några år sedan en utredning som visade på att Ålands offentliga sektor relativt till den privata arbetsmarknaden är 37 procent, alltså av hela arbetsmarknaden så består den offentliga av 37 procent. Den svenska motsvarande siffran är 30 procent och den finska 26 procent. Den har några år på nacken denna utredning, men tyvärr så tror jag att förhållandet har gått åt fel håll, i alla fall enligt mig. Det här betyder att vi har 58 fler offentligt anställda per 1 000 personer än vad Finland har. Det kan vi givetvis tillskriva en del till vår självstyrelse, absolut, men också till en ganska stor över administration. Det här är någonting som jag tycker att vi måste ta i beaktande. För att ska vi lyckas öka våra intäkter, öka produktiviteten, öka tillväxten och företagande så det vi kan göra politiskt är ju att tillföra resurser via åtgärder; attraktionskrafts- och konkurrenskraftsåtgärder, och det kräver ju också pengar. Ju bättre offentlig ekonomi vi har, desto större möjligheter har vi att förbättra för näringslivet. Det var det som jag menade på förmiddagen när jag hade ett replikskifte med ledamot Eliasson, att det viktiga för vårt näringsliv är att den offentliga ekonomin är god. Sedan sköter de resten själva.

En direkt fråga, avslutningsvis, till lagtinget och en fråga till finansminister Höglund. Detta meddelande, på vilket sätt är tanken att detta ska behandlas i utskottet? Ska vi behandla det som ett öppet dokument där det är möjligt att tillföra idéer och tankegångar som vi kommer överens om? Eller är det ett slutet dokument? Vi är lite rädda för att det är det, att det är gjutet i sten. Det skulle vara intressant att veta, för det påverkar givetvis hur vi behandlar det. Här skulle det vara intressant att veta hur finansministern ser på saken.

Det var lite det som min budgetmotion gick ut på också, att man ska kunna föra in konkreta åtgärdsförslag in i meddelandet och i tilläggsbudgeten också givetvis, men speciellt i meddelande. Jag har själv ingen större erfarenhet av att behandla meddelanden.

Sedan min andra fråga till finansministern. Vi är i budgettider konstant och nu drar väl budgetarbetet för 2022 igång, det har säkert dragit igång ordentligt redan. Kommer oppositionen att vara delaktiga denna gång? Vi har hört anföranden idag från majoritetsblocket där man avser, från just det partiet, att ta ett rejält avstamp i balanseringen av ekonomin. Jag har sagt tidigare också att det är viktigt att vi kommer överens om gränspartiöverskridande åtgärder som är längre än bara till nästa val. Vi fick löfte om att få vara med i det så kallade omställningsarbetet, men det fick vi inte. Nu undrar jag, får vi en ny chans? För vi är väldigt konstruktiva, tycker jag. Det här handlar inte om politik, utan det här handlar helt enkelt om sakfrågor. Så det skulle vara intressant att veta, för mycket av vårt partiarbete bygger också på hur vi går vidare. Jag tror att vi kan göra det här tillsammans på ett riktigt bra sätt. Tack, talman!

Tack, fru talman! På Åland har vi en lagstiftning som möjliggör att kommunerna använder sig av servicesedlar inom socialvården. Men vi har ingen egen lagstiftning som möjliggör användning av servicesedlar inom hälso- och sjukvården och det är något som jag har uppmärksammat i och med den här motionen som ledamot Söderlund var första undertecknare på. Jag tycker precis som ledamot Holmberg att vi behöver bli bättre på att nyttja den här möjligheten, det driv som finns och där det finns många kvinnor som vill starta. Jag vet att landskapsregeringen har fört en diskussion med ansvariga myndigheter ÅMHM och KST, man har tittat på hur man kan underlätta anmälningsprocessen för nya producenter av privat socialservice, vilket är bra. Det ska vara så enkelt som möjligt, men ändå tryggt.

Tack, talman! Tack ministrar Holmberg-Jansson. Det var en positiv replik. Det är väl det här som är pudelns kärna när vi pratar om offentlig sektor och företagande. Vad kan vi göra för att främja företagande, entreprenörskap, ålänningarnas valfrihet och också minska kärnan i den offentliga verksamheten utan att på något sätt försämra för mottagaren? Så det här är bra. Jag hoppas att min kollegas och Liberalernas motion tas tillvara och att det någonting som kan bära frukt väldigt snabbt. Jag vet att det är flera kvinnliga företagare som är igång och som upplever stor frustration för det väldigt ensamt och svårt att hantera de här frågorna som har dykt upp. Jag tror också att det finns ett uppdämt behov av företagande inom detta område.

Fru talman! Det som är viktigt är att man säkerställer rätten till socialservice, att den är av god kvalité och att den är trygg när man anlitar sig av privat socialservice.

Med tanke på en av motionerna så har vi ingen statistik på hur stort intresse det finns, om det skulle behövas en starta-eget-kurs när det gäller just för privata socialserviceproducenter. Men med tanke på de utmaningar vi har framför oss med en åldrande befolkning, vi har en social rådslag som ger ett väldigt stort spann om vad kommunerna och KST ska erbjuda åländska individer, så tror jag att det här är det enda sättet att klara den utmaningen. Det är att hitta sådana som specialiserar sig på små saker och sedan få ett bra pussel.

Tack, talman! Minister Holmberg-Jansson, jag är också övertygad om att kvalitén bland dessa företag kommer att vara god. Jag tror att grogrunden i att ha jobbat inom detta område också har skapat en drivkraft att göra saker på ett lite annat, lite bättre och ett lite mer serviceaktigt sätt än vad man har varit van med. Man har en drivkraft i att bli en egen företagare inom området. Jag är helt övertygad om att här finns det bara vinster att hämta in. Jag hoppas att det är någonting som verkligen syns snabbt i omställningen av Åland.

Tack, fru talman! Jag vill också kommentera servicesedlarna lite grann eller ställa en fråga. Vi tycker i grunden att det är jättebra. Från moderat håll har det förts fram massvis med gånger att vi borde införa och jobba mera med servicesedlar. Det blir en valfrihet och vi tror på en bättre effektivitet och så vidare.

Men tillbaka till den fråga som finansministern ställde. Man måste ju balansera de här insatserna så att vi nu inte hamnar på merkostnader. Merkostnader kanske vi kommer till för att vi har ett större ansvar, ett socialt ansvar att ta hand om flera äldre människor i samhället och så vidare. Av den orsaken kanske det ökar, men just bara genom servicesedlarna så får det ju inte öka, att vi har kvar basservicen oförändrad och tillägger servicesedlar, för då kommer det här att bli dyrt. Men det finns säkert en tanke om det också.

Tack, talman! Jag tror ju att i grunden som företagare så den du erbjuder dina produkter, dina tjänster så gör du det till ett sådant pris att priset är intressant för mottagaren, för kunden eller för klienten. Är priset lite högre än vad det offentliga kan erbjuda så innehåller det alltid ett mervärde som motiverar det. Många gånger upplever jag också att en privat kan erbjuda någonting som är mer förmånligt utan att tumma på kvaliteten.

Sedan tror jag också att ska vi ha ett likvärdigt Åland så ska det här finnas över hela Åland. Därför var vi inne på att det behöver vara lagstadgat. Det ska gälla alla ålänningar. Sedan tror inte jag att kostnaden blir ett problem. Är det så att det blir för dyrt så ska kommunen upprätthålla den tjänsten då till ett billigare pris. Men jag helt övertygad om att med tanke på det entreprenörskap som finns här ute så kommer inte kostnaden att vara ett problem.

Tack, talman! Jag håller med om resonemanget till fullo. Men vad min oro var är att man ligger kvar med kostnader i samhällets regi samtidigt som vi ökar det för att ge möjligheter att köpa in nya tjänster.

Tack, talman! Det här är ju förstås ett problem överlag när vi ska strukturera om det åländska samhället. Det är precis samma utmaning som att vi ska ha rätt att välja vilket dagis vi önskar eller vilken skola vi önskar gå i. Det är klart att då kan ju en skola eller dagis bli extra populär, medan någon skola eller dagis tappar underlag. Men jag är helt övertygad om att det här är en process som jämnar ut sig. Jag tror att vi har en samsyn ledamoten Silander eller Moderaterna överlag och jag när det gäller den offentliga sektorns storlek. Vi behöver göra någonting åt det. Det här är ju ett sätt, genom det här området, att göra det. Sedan tror inte jag att vi behöver oroa oss för att vi ligger kvar med kostnader. Det måste vi, som arbetsgivare inom det offentliga, kunna hantera ändå. Det finns en arbetsförmedling. Det behöver inte finnas två på Åland.

Tack, talman! Jag missade början på ledamoten Holmbergs anförande, därför att jag sitter parallellt nu, som ni märker, i två möten. Jag sitter också i möte med de nordiska miljö- och klimatministrarna. Det är väldigt intressanta diskussioner, det visar verkligen tydligt hur omställningen pågår och hur det gäller att vara med på banan.

Jag förstod att ledamoten Holmberg har ställt frågor kring östersjövikaren och de insatser som görs där och det ställdes också frågor tidigare i debatten. Jag tänker bara beröra det en aning. Det är skillnad på en säl och en säl och en säl. Östersjövikaren anses vara rödlistad och det finns inte så mycket av den kvar. Den ska inte förväxlas med gråsälen som det finns väldigt mycket av här runt Åland. Östersjövikaren är en art som vi måste skydda enligt EU-direktiv och därför vidtar vi nu det här karterings- och skyddsarbetet i mindre skala.

Tack talman! Tack minister Röblom. Jag är hyfsat biologiskt bevandrad så jag tittade också på statistiken igår över vikarsälen och även gråsälen. Här ser vi liksom en "havsörn punkt noll situation" som uppstår. Vi ska nu överbeskydda en sälart som, enligt statistiken, egentligen inte behöver extra skydd till förmån för vår fiskarkår och våra fiskar i vattnet. Det är lite samma resonemang från EU som när det gäller havsörnens status. Därför problematiserade jag lite här i anförandet. Jag tror att minister Röblom förstår problematiken.

Tack, talman! Visst gör jag det. Det finns ju en problematik som har pågått väldigt länge. Det är ju det att det skulle vara bra om man kunde göra lite mera lokala varianter av de här skydden och kanske inte att allt ska vara så stelbent. Men samtidigt är det ju viktigt att vi hörsammar EU så länge som regelverken ser ut som de gör nu, för annars hamnar vi ju i trubbel på andra sidan.

Tack, talman! Minister Röblom, jag tycker att vi kämpade emot mycket väl när det gällde vår vårjakt på sjöfågel. Skulle vi ha gett upp direkt så hade ålänningarna gått miste om många, många vårjakter under åren. Vi kämpade gott och väl.

Detsamma tycker jag att vi ska göra med mycket som EU vill att ska implementeras. Vi måste våga ifrågasätta och konstatera att det här inte är rimligt. Det är där som vi gör fel många gånger. Vi måste konstatera att precis som det gått med havsörnen så kommer det att gå nu också med vikarsälen. Därför tycker jag att vi i ett tidigt stadium ska konstatera; "nej EU, det här fungerar inte på Åland, därför, därför, därför" och inte bara bocka, buga och konstatera "oj då, okej då gör vi så här".

Även fast man är med i Hållbart Initiativ så tror jag att man ser helheten. Det här fungerar inte längre. Vi måste våga ifrågasätta vissa saker även när de kommer från EU och motivera givetvis på goda grunder.

Talman! Vi befinner oss i ett brytningsskede, i ett positivt sådant för vårt samhälle håller på att vakna upp, sträcker på sig och förhoppningsvis återgår - pö om pö - till något lite mera normalt.

Det mest centrala verktyget vi har för att nå det ”nya normala” är vaccinering, den vaccinering som beskrivs i tilläggsbudgeten. Vaccineringen har inte bara betydelse för vår vardag, för en reseekonomi som Åland är det av stor betydelse att människor kan resa om så bara lite mera än vad de kan göra idag. Det är därför jätteviktigt för oss alla att vaccinationerna fortskrider, skalas upp och kan genomföras möjligast effektivt.

Inget av detta vore möjligt utan Ålands hälso- och sjukvårdspersonal som i prövningens stund visat mod, handlingskraft, uppfinningsrikedom och kort sagt en förmåga utöver det normala. Tack till er!

Men jag vill idag särskilt lyfta en annan människoskara: De frivilligarbetare som ställt upp, företrädelsevis genom Röda Korset. Det här talet riktar sig till er. Tack för att ni ställt upp! Ni har gjort och gör en viktig insats för det åländska samhället. Ni finns också representerade här i denna sal idag och flera av er har hållit låg profil, jag respekterar det och tänkte inte lyfta någon särskild person – jag konstaterar bara att jag känner den djupaste respekt för er som har gett tid, hjärta och hjärna för att Åland ska ha det så bra som möjligt.

Vad har då er insats betytt så här långt?

- ÅHS har inte behövt rekrytera lika mycket personal, tack vare att de frivilliga från Röda Korset ställt upp som kontrollanter vid ingången, ledsagare och övervakar att hygienrutiner efterföljs.

- Det underlättar sjukskötarnas jobb då de frivilliga har kontroll över mängden personer i salen så att alla kan hålla distans och undvika trängsel.

- Och för det tredje: De frivilliga har skapat trygghet på vaccinationsplatsen och frigör resurser för ÅHS så att personalen kan koncentrera sig på det som de ska göra; det medicinska, att vaccinera.

För tillfället har vi cirka 100 frivilliga. Tänk på den siffran! 100 åländska frivilliga som ger sin tid för att samhället ska komma på fötter så snart som möjligt. De frivilliga finns på plats 7 dagar i veckan kl. 9-16. De får ingen ersättning, ibland får de en lunch. Vi har 3 frivilliga på förmiddagen och 3 på eftermiddagen. Vi har ett stort arbete framför oss, vaccinationerna kommer att fortgå i alla fall t.o.m. september, så fler frivilliga är välkomna att anmäla sig till Röda Korset som svarar för rekrytering, utbildning, schemaläggning och koordinering.

Nu kanske någon muttrar och tycker att ska vi verkligen bygga vår sjukvård och välfärd med frivilligarbete, eller hur? Jo, sant och visst, men den kritiken både missar målet delvis och undervärderar indirekt de frivilligas insatser – insatser som har betytt väldigt mycket för vårt åländska samhället. Vi kommer nämligen inte ifrån att - just exakt här och nu – så var det viktigt och betydelsefullt att vi kunde få frivilliga krafter, 100 människor, som verkligen har visat vad det betyder att göra någonting – Tillsammans för Åland. Tack för ordet!

Talman! Jag skulle vilja diskutera en liten skrivning i den allmänna motiveringen till budgeten, nämligen där det står så här: "Den allmänna motiveringsdelen föreslås kortas ner och tar sikte på hur budgetförslaget bidrar till att uppnå målen för de fokusområden som beskrivs i meddelandet". På modern svenska heter det numera heter pappret, från engelskans "paper", som jag har noterat att är ett vanligt förekommande. Just i den frågan känner mig lite konservativ, jag vill kalla det för meddelande eller PM.

Så här ska man alltså berätta i kommande budgetar och bokslut hur man har uppfyllt de här målen. Det intressanta är att så vitt jag kan se så finns det inte ett enda mål i det här dokumentet. Hur ska man liksom rapportera måluppfyllelsen kring att landskapsregeringen kommer att lyssna på existerande åländska företag inom sektorn i syfte att därefter långsiktigt och strategiskt bidra till gynnsamma förutsättningar? Ska man nedteckna hur många man har pratat med? Något mål om hur många man ska prata med finns inte. Här pratar man om att det handlar om exportering av digitala tjänster. Det finns inga volymer om hur stora penningsummor den här varu- och tjänsteexporten ska generera, men ändå ska landskapsregeringen återkomma med den här måluppfyllelsen årligen. Det är ett mycket märkligt sätt att jobba på.

Jag pekar återigen på det som Liberalerna nu tjatat och sagt i mängder av anföranden, nämligen att man behöver nyckeltal och man behöver ha målsättningar för de här nyckeltalen. Jag förslår - det finns inte någon budgetmotion på det - men jag kanske nog i praktiken tycker att man helt och hållet borde stryka den ändringen.

Det som min budgetmotion handlar om är att jag också fogar till lagtinget i den här texten. För notera att landskapsregeringen avser sig jobba med detta meddelande oavsett vad lagtingets säger om det, oavsett ifall lagtinget skulle kunna komma fram till att meddelandet inte alls ska finnas kvar eller om man vill ändra tre av punkterna, så är det just precis det här meddelandet som man tänker jobba utefter. Det som står i budgeten, åtminstone det och där måste lagtingets sätta ner foten. Därför så står det i budgetmotionen att man ska återrapportera detta meddelande, men också lagtingets betänkande över detsamma och lagtingets linjedragningar i budgetbehandlingarna.

Alltså det här, bästa vänner och bästa kollegor i lagtinget, kan vi ju inte godkänna, att landskapsregeringen säger att man inte tänker följa upp det som lagtinget beslutar, utan bara det som landskapsregeringen föreslår inför lagtinget. Det är en mycket märklig demokratisk sits som vi befinner oss i.

Till den delen vill jag också kommentera och skicka en hälsning till finans- och näringsutskottet. Nu ser jag inte så många medlemmar från majoriteten här, men oppositionen får väl föra den fanan. Vi hade ett betänkande som antogs. Ett mycket bra betänkande tycker jag. Jag vet att finans- och näringsutskottets medlemmar var mycket nöjda över det betänkandet som finans- näringsutskottet tog över årsbudget 2021. Problemen med det betänkandet var att det inte var, vad jag kan förstå, särskilt förankrat i regeringsblocket. Vi har fått höra både av den tidigare finansministern och sittande finansministern att man får välja och göra utvalda delar av det som går att realisera. Det är en jätte problematisk sits. Lagtinget beslut ska följas punkt! Om det är så att landskapsregeringen inte tycker att vissa saker i lagtingets betänkande är bra, ja då måste man se till att majoritetsblocket tar den fajten i utskottsbehandlingen och så får det bli omröstningar eller så följer man dem. En sådan här ordning när landskapsregeringen sitter och väljer vad man följer och vad man inte följer, med hänvisning till att det är orealistiskt, en sådan ordning kan vi bara helt enkelt inte ha, talman. Det hoppas jag att alla är överens om.

Slutligen kan jag säga att jag hoppas också att Liberalerna får en positiv och saklig behandling av motionerna i utskottet, särskilt de som gäller sysselsättning och sysselsättningstjänster för biologisk mångfald samt ledamoten Söderlunds motion om att lagstadga så att alla har en individuell rätt till servicesedlar. Och motionen om att kompensera arbetsgivaravgifterna för dem som gör sin allra första anställning och mer därtill.

Men sedan också, talman, gymnasialfrågan måste utskottet belysa. Jag tror att de i utskottet som inte har läst in sig i frågan kommer att bli aningen chockerade när sanningen och det faktum som nu föreligger framställs för dem. Det är en mycket dålig situation som väntar de åländska ungdomarna från och med höst. Tack.

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Vi har pratat om det här många gånger här i salen, men nog är det ju en märklig utveckling som har skett när det gäller vårt parlament. Jag har förstått, den informationen fick jag när jag kom in i lagtinget under förra perioden, att det är lagtinget som bestämmer. Majoriteten i lagtinget bestämmer över landskapsregeringen om man i grova ord säger hur det fungerar. Då är det ju märkligt om ett utskott kommer fram i ett betänkande till någonting som sedan också lagting är överens med. Nog blir det väl något som blir snett i hela parlamentarismen om det sedan ändå blir godtyckligt från landskapsregeringens sida vad man väljer att plocka ut från ett betänkande. Må vara att vissa saker är tidskrävande och kräver en längre tid för att förverkligas. Men nog blir det ju lite, tycker jag, ljummet behandlande är vår parlamentarism. Vi pratar om vår självstyrelse, men hur hanterar vi vår egen parlamentarism egentligen?

Talman! Lagtingets beslut är bindande. Det som lagtinget allra särskilt skriver under moment i en budget och det som klubbas är bindande för landskapsregeringen. Det kan inte ses på något annat sätt. Allmänna motiveringarna är förstås mera beskrivande, men lagtingets beslut är ju det som majoriteten behöver följa. Nu verkar det som att det kanske finns ännu flera oppositionspartier inom majoriteten än vad det finns i oppositionen, om jag ska förstå den här dagens debatt.

Bästa landskapsregering och bästa majoritet, konsolidera er, kom överens om vad det är som ni ska driva och driv det! Men håll inte på på det här sättet, för det underminerar hela lagtingets ställning.

Jag vill lite lätt raljerande konstatera att lagtinget har blivit någon form av demokratisk kuliss för landskapsregeringen. Det är på den vägen vi är. Vi har sagt det och vi är överens i den liberala lagtingsgruppen att det borde vara en samlingsbudget. Det borde kanske till och med vara en samlingsregering, för vi har också märkt, precis som ledamot Zetterman sade, att det finns flera partier från majoritetsblocket nu som inte är överens egentligen om denna tilläggsbudget, men man väljer ändå att godkänna den fast man är långt ifrån överens om innehållet.

Ja, det är väl så förstås att ingår man i ett regeringsblock så kommer man överens om saker, allt kanske man inte gillar när man skakar hand på det och man har en mängd som stöder en viss landskapsregering.

Men det som man inte kan tillåta är att den här inre oppositionspolitikern sprider sig så långt att man sedan från regeringens sida väljer att inte följa lagtingets beslut. Då har det gått alldeles, alldeles för långt.

Tack, fru talman! Ledamot Zetterman sade inte demokratisk kuliss, men jag hörde det här i replikskiftet tidigare, att lagtinget skulle vara en demokratisk kuliss. Det håller jag absolut inte med om.

När det gäller skrivningar från finans- och näringsutskottet, om de ändrar på penningar och belopp och säger att det blir bara 5 miljoner, inte 10 miljoner, då är det en absolut gräns för landskapsregeringen att hålla sig till. Men när det gäller komplicerade skrivningar så är det inte så säkert, efter att landskapsregeringen har gjort sina analyser, att det går att genomföra. Och det är väl det problemet som ledamot Zetterman skulle vilja åtgärda, att landskapsregeringen bokstavligt måste följa de skrivningar som finans- och näringsutskottet gör. Man försöker, men det går inte alltid.

Det jag säger är att majoritetsblocket behöver hålla i det här. För det betänkandet som finans- och näringsutskottet gav för 2021 års budget, där är det för mycket som är ogjort. Man har satt i gång en hel IT-avdelning, trots att lagtingets yttersta tydliga skrivning var; sätt inte igång med någonting, ingen verkstad före man kommer till lagtinget med ett meddelande om hur det tänkt! Alltså en sådan skrivning, även om den inte ligger i detaljmotiveringarna, borde inte landskapsregeringen köra över, inte utan diskussioner med finans- och näringsutskottet åtminstone, då måste man komma och förklara vad det är som man vill. Majoriteten måste konsolidera sig före man börja underminera lagtingets ställning, det är min uppfattning.

Talman! I tilläggsbudgeten 2 om åtgärder för att stärka kommunernas ekonomi skrivs det att landskapsregeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp där medlemmar från den kommunala sektorn ingår. Till uppdraget hör att analysera landskapsandelssystemet samt de fördelningsnycklar som finns i systemet. Gruppen ska även göra en analys av finansieringen av kommunernas socialtjänst.

Skrivningen är lite vag jag hade gärna sett en klarare skrivning om vad som behöver göras. För mig har landskapsandelssystemet till kommunerna varit fel sedan senaste förändringen gjordes. Den konstruerades för att tvångssammanslå kommunerna och har inte den regionala utjämning det var tänkt från början. Någon större och längre utvärdering behövs inte utan ett nytt system måste skapas så fort som möjligt. Fördelningsnycklarna måste förändras så att det jämnar ut skillnaderna mellan regionerna inte som nu vidgar klyftorna mellan kommunerna och ålänningarna som på vissa håll drabbas av sämre service och högre skatter och avgifter. Det är inte säkert att det behövs mera pengar i systemet utan en omfördelning av medlen är vad som behövs.

Arbetsgruppen behöver också beakta andra landskapsmedel och etableringar som fördelas till kommunerna och snedvrider den ekonomiska balansen mellan regionerna. Förmodligen skulle ett skräddarsytt landskapsandelssystemet behöva skapas för skärgården om vi vill att den ska fortsätta att överleva och utvecklas. Förutsättningarna är vitt skilda i skärgården och resten av Åland så det blir svårt att få alla att passa in i ett system. Det skulle förmodligen vara väl satsade pengar.

Under rubriken i tilläggsbudgeten 2, "Landskapsregeringens inbesparingsmål och lånebehov". Målen om förändring är inte så högt ställda så för mig är minikravet att de procenttal som anges måste uppfyllas, helst med råge. Men det gör absolut ingenting om målen infrias med det dubbla. Det skulle ju vara trevligt om det gick den vägen för en gångs skull, vad vore inte bättre än det finansminister Höglund. Tack.

Tack, talman! Jag blir lite förundrad över den här beskrivningen av landskapsandelssystemet. Det är ju ett system för regional utjämning. Det är ju så att vissa kommuner får oerhört mycket mer i landskapsandelar per invånare än andra. Mariehamn är den kommun på Åland som får allra minst landskapsandelar, och det tycker jag att är helt okej. Men man kan ju inte på något sätt hävda att det inte genom landskapsandelssystemet sker en regional utjämning.

Min fråga är: Hur stor andel av en kommuns intäkter kan vara landskapsandelar enligt ledamoten? Finns det en övre gräns för hur beroende av landskapsandelar en kommun ska vara och hur lite egen skattekraft en kommun kan ha?

Talman! Det där sista är nästan omöjligt att svara på i någon procent. Man måste klara av servicen som man är ålagd från landskapets sida.

Jag hävdar med bestämdhet att den sista genomgången av landskapsandelarna snedvred hela systemet. Det behöver nödvändigt göras om, så att det får den funktion som det hade från början eller tänkt ha.

Det skulle vara jätteintressant att höra hur ledamoten då tänker att systemet ska fungera. Vi har ju idag olika parametrar som ger olika utdelning i landskapsandelar. Vi har olika nivåer där skärgården redan idag får högre landskapsandelar än andra kommuner. På vilket sätt skulle ledamoten vilja göra om systemet? Vem skulle då vara vinnare och förlorare i det systemet?

Om man ser på Ålands ekonomi och den offentliga sektorn som en helhet, finns det någon övre gräns för hur stora överföringarna ska vara till kommunerna, om alla andra delar av samhället sparar?

Talman! Vinnare skulle ju vara ålänningarna om man skulle få ett jämställt system. Nu är det så att vissa områden får höja skatten och försämra servicen. Det är väl det som är meningen att alla ålänningar ska få likvärdig service och klara sig själva så gott det går.

Talman! Också i den här frågan så tycker jag att det är dags att landskapsregeringen börjar tala ur skägget. Det är ju på det viset att nuvarande landskapsandelssystem så var man helt överens om. Det fanns en stor parlamentarisk samsyn i landskapsandelssystemet, förutom den inbesparing som gjordes i landskapsandelssystemet. Alla partier har ju var med och utformat det här landskapsandelssystemet. Det finns ju en enorm skillnad, de kommuninvånare som får minst så får väl 400 euro per invånare och de som får mest får väl 3 500 euro per invånare. Så det är ju en enorm skillnad, ledamot Salmén. Vad är ledamot Salméns tankegångar?

Talman! Ja, att man får en jämn service. Det är ju inte storleken på penningen, utan det är ju bärkraften som det handlar om i kommunerna. Det här systemet har nog inte jag varit med och gjort upp. Jag var med från kommunens sida och vi såg meddetsamma vart det här systemet skulle barka. Tyvärr så har man ju fått facit nu, det fungerar ju inte utan vissa kommuner måste ju höja avgifter och skatter väldigt för att klara sig och det är blir förmodligen sämre service till medborgarna.

Talman! Den problemformuleringen omfattar jag. Man måste betala allt högre skatt för allt sämre service. Men det beror inte på landskapsandelssystemet, vi har en ohållbar kommunstruktur och så är det bara. Landskapsandelssystemet innehåller väl ungefär 35 miljoner euro. Kommunernas skattekraft och avgifter är ungefär 120 miljoner euro. För att råda bot på det här så behöver vi ha starka och bärkraftiga kommuner. Vi har inte sådana pengar att vi kan vidmakthålla den här kommunstrukturen längre. Det går helt enkelt inte.

Vi diskuterade skola och att vissa kommuner har svårt att få igång sin skola. Finns det någon gräns för vad en skolplats kan kosta? Är det rimligt att en skolplats kostar 50 000 euro? Är det rimligt?

Det kanske det är, om det inte går att ordna den på annat sätt, för vi är väl så pass mycket skyldiga att se till att skolväsendet fungerar. Förmodligen går det att ordna på ett annat sätt.

Landskapsandelarna är ju bara en utjämning. De är ju inte något som kommunen ska leva på, utan det är ju för att utjämna att servicen blir lika för alla ålänningar.

Tack, talman! Tack ledamot Salmén. Jag blir förvånad, jag vet inte om ledamoten Salmén nu talade för hela landskapsregeringen. Nog är det någon form av Robin Hood kommunism som ändå återspeglas i ledamotens Salméns anförande. Alltså att ta av dem som har lite mera tills alla har exakt lika mycket, alltså pengarna ska ju skapas någonstans. Pengar skapas ofta i tätorter som sedan kan ge ifrån sig pengar så att hela regionen ska leva. Men nog finns det ju ändå begränsningar innan tätorten också går på knäna.

Nog är det ju andra åtgärder som behöver komma till annat än att ladda landskapsandelssystemet med ännu mera pengar eller göra en omfördelning av befintliga pengar. Jag håller med och jag har ställt samma fråga också till ledamot Salmén tidigare. Vad är alternativet till en kommun- eller samhällsreform?

Talman! För det första så har jag inte pratat om att behöva ladda system med mera pengar. Det är mera en omfördelning som måste göras för att upprätthålla de system som skapas via lagstiftning och förordningar här i lagtinget.

Jag vet inte vad Holmberg kallade det, någon Robin Hood kommunismen eller vad det var? Men landskapsandelarna är ju bara en liten del av systemet. Man kan ju inte skapa en region som inte klarar sig själv. Jag vet inte hur det ska gå till om man har regioner som inte har möjlighet att upprätthålla den verksamhet som man är ålagd?

Tack, talman! Ja, jag använder ordet Robin Hood kommunism för jag tycker att det är detta som det handlar om. Alltså man ska ta, ta och ta så att alla har det lika, den tanken är god och den håller jag med om. Jag tycker att landskapsandelssystemet i sig var en bra tanke. Men vi har kommit till en punkt där vi inte längre kan ta, ta och ta. För det gäller också att vi ska ha en tätort som finansierar vår välfärd och som skapar de här resurserna. Vad anser ledamot Salmén om tätortspolitik? Tycker ledamot Salmén att det är viktigt med tillväxt, en ekonomisk tillväxt och att ha ett tillväxtområde, ett tillväxtcenter på Åland? Vi har nog kommit till vägs ände när det gäller att ha hela Åland levande, jag håller med om det, absolut. Men det finns andra åtgärder att komma runt det och skapa ett jämlikt och väldigt bra och rättvist Åland utan att på det sättet göra den här kommunismfördelningen av landskapsandelssystemet.

Talman! Ta och ta, sade ledamot Holmberg, det är inte det som det är frågan om, utan det är att omfördela. Man kan väl säga att man har tagit och tagit av dem, det som landskapet fördelar, så att det har blivit lite ohållbart för vissa mindre kommuner att klara sig.

Jag är helt övertygad om att detta med att göra några storkommuner av en massa kommuner som går på knäna, så den kommunen blir ju att ligga flat och kommer inte att ta sig upp på något villkor. Så det kommer nog inte att bli något lyckat resultat.

Herr talman! Bästa lagting och åhörare. Det börjar närma sig sen timme i den här debatten. Jag har lyssnat noggrant här hela tiden. Det har kommit goda idéer förstås och de tar jag till mig. Inget parti sitter ensamt på alla lösningar. Tack för era inspel här. Sedan sitter inte alla på de goda lösningarna heller förstås.

Det är mycket diskussioner här om finans- och näringsutskottet och dess betänkande till budget 2021. Det var ett bra betänkande, ett betänkande som innehåller mycket klokskap och kunskap osv. Man skriver bland annat: "En radikal minskning av landskapets utgifter precis nu skulle riskera att ytterligare bidra till arbetslöshet och sänkt köpkraft." Sedan skriver man också: "Nu vore det rätt tid för offentliga investeringar som snabbt bidrar till sysselsättning." Man skriver vidare: "Utskottet pekar på att redan före pandemin fanns ett finansieringsglapp på cirka 30 miljoner. I en stor organisation finns nästa alltid uppgifter som saknar eller har mycket lite mervärde vilka man helt bör sluta göra". Om vi nu går in för inbesparingsmål där vi sänker verksamhetskostnaderna och överföringskostnaderna med över 9 miljoner, då är det kanske det här vi hamnar att göra; uppgifter som saknar eller har mycket lite mervärde kanske vi måste sluta göra. Jag tycker att tilläggsbudget 2 i mångt och mycket har ett sampel med det som fanns i finans- och näringsutskottets betänkande inför budget 2021.

Oppositionen framför att tilläggsbudgeten saknar reformer. Om man med reformer menar stora kommunstrukturreformer så har man delvis rätt. Men bara delvis. Jag har stor tilltro till att exempelvis den arbetsgrupp som jobbar med kommunernas lagstiftning kan göra skillnad. Att tvångslagen upphör öppnar för nya kommunkonstellationer. Man ser över allt från landskapets kostnader för externt upphyrda lokaler, myndigheter, tunnelutredning, bolagisering och utveckling av Högskolan, havsbaserad vindkraft och satsningar som är beroende av att vi erhåller resilienspengarna. Man sätter upp sparmål för 2022-2024. Allt detta är reformer, vissa är mindre och vissa är kanske lite större.

I tilläggsbudgeten visas ett scenario där landskapet behöver låna över 100 miljoner under åren 2022-2024. Det är ett worst case scenario baserat på den information man vet idag, den plan man gör och de investeringar som man vet att ligger i röret och är planerade och budgeterade. En lagändring som möjliggör snabb återbetalning av de lån som landskapet gett till bostadsbyggande - det handlar om ungefär 40 miljoner - får man in de pengarna helt eller delvis så medför det att lånebehovet ändrar radikalt. Sedan vet man inte hur en budget och investeringar förverkligas. Normalt sett så förverkligas de inte till hundra procent utan till en lägre del. Det här är sådant som direkt minskar det tänkta lånebehovsscenariot. Jag har tidigare sagt att jag tror inte att det handlar om 100 miljoner. Men återigen, med den information vi besitter idag så pratar vi om den pengen.

Jag har noterat, både i debatten och i Liberalernas åtgärdsmotion "Åtgärdsplan för den offentliga ekonomins återhämtning", att man har läst slarvigt och tolkat att lånebehovet beror på driftskostnader endast. I åtgärdsmotionen står det bland annat: "120 miljoner för att hantera driften". Notera driften! Ser man på tabellen i tilläggsbudgeten och räknar man ihop åren 2022-2024 så ser man att det blir ungefär 100 miljoner. 20 miljoner är drift och 80 miljoner är investeringar. Det är en väsentlig skillnad att låna till drift eller till investeringar.

Vad betyder det här i praktiken? Det betyder att vi troligtvis också behöver titta över investeringar och prioritera där. Vi vet alla att lejonparten av investeringarna hänförs till infrastrukturavdelningen. Det är där som vi har färjor, broar och vägar, det är där som de stora pengarna ligger.

Budget 2022 nämndes här av ledamot Holmberg. Vi har börjat jobba med tankarna där. Vi har tittat på anvisningar. Planen är att anvisningarna går ut till avdelningarna under nästa vecka. Det är planen. Sedan får vi in en första respons under midsommarveckan så att man kan börja göra de politiska ställningstagandena och bedömningarna som behövs utgående från vilka förslag som avdelningarna lämnar in. Det ska bli spännande.

När vi ser utmaningen framför oss, som är stor och inte helt positiv, då duger det inte med att börja jobba med budgeten i höst, utan vi måste börja jobba med den nu, få in synpunkter från avdelningarna och behandla dem politiskt. Trots allt, även om man på vissa håll tycker att procentsatserna är små, så är det i pengar väldigt mycket och kommer alldeles säkert att påverka verksamheter i ganska stor mån. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack, finansminister Höglund. Jag har sagt det många gånger, jag säger det en gång till; att vidta åtgärder nu för att skapa lägre kostnader handlar inte om att det förverkligas per automatik omedelbart. Det tar tid. Det gäller att förhandla, att ha framförhållning och andra saker. Att inte vidta åtgärder nu för att inte förvärra situationen på arbetsmarknaden, så det stämmer ju inte. Det tar länge att förverkliga de åtgärder som man ska göra. Det är inte någonting som man kan vänta med tills arbetslösheten har nått en viss nivå. Så det funkar inte. Det var inte heller det som utskottet menade i sitt betänkande.

När det gäller reformer så visst, bolagisering av högskolan iscensattes mycket starkt av förra utbildningsminister Tony Asumaa under förra perioden. Tunneln är inte ett reformarbete, skulle jag säga, det är en utredning med ett konto på 50 000 euro och det är långt ifrån en reform. IT-utvecklingen under finansminister (… taltiden slut).

Det var väl inte så mycket frågor där.

Om tunneln är en reform eller inte beror på vad utredningen visar och vart man kommer med det projektet. Blir det så att det byggs en tunnel så då kanske man kan kalla den en reform av skärgårdstrafiken, det tror jag att vi är överens om.

Tack, talman! Vi ser också, vi har hört här i debatten och vi vet också att det från majoritetsblocket under denna mandatperiod finns väldigt många förslag på nya investeringar som inte finns med i den finansierings- och investeringsplan som finns med tilläggsbudget 2.

Som jag tog upp i ett anförande i måndags så är det en lek med siffror som finansminister Höglund nu gör. Lånebehovet är helt och klart tydligt mycket stort. Sedan om det är en viss del investering så givetvis och annan drift, men vi är beroende av allting. Väldigt lite av det som finns i investeringsplanen kan prioriteras bort.

När det gäller meddelandet, hur ska vi behandla det i utskottet? Vad är landskapsregeringens syfte med det? Ska det bli ett omarbetat förslag?

Sedan har inte finansministern svarat på frågan; kommer oppositionen att kunna vara delaktiga i det budgetarbetet för 2022 som nu har vidtagits?

Tack, herr talman! Budgetarbetet för 2022, nästa steg, som jag är nämnde här, är att anvisningarna ska skickas ut. Anvisningarna torde tas då nästa vecka i regeringen, i samband med det blir det säkert en diskussion om delaktigheten och vem som är delaktig vidare. Just nu vet jag inte.

Tack, talman! Tack för ett intressant anförande. Det finns många frågor. Jag tänker koncentrera mig på en del.

Ni talade här om worst case, den här modellen. I kalkylen så finns det en mål om att skatteavräkningen ska öka med drygt 30 procent, det är rätt mycket att tala om det, det är som worst case. Jag tittade att det kanske blir bara hälften av det här. Varifrån kommer dessa siffror egentligen som ni har där? Det är en viktig sak.

Jag funderade väldigt mycket när jag skrev och nämnde ordet worst case. I worst case kan worst case bli så oändligt mycket sämre om skatteutfallet inte blir enligt den plan som finns. Det vet vi väl inte, men vi ska väl inte måla upp alltför nattsvarta bilder heller.

Det som det här lånescenario baserar sig på är ju kassaflödet i driften i verksamheten, som man då avser att kosta mellan 5 och 9 miljoner per år under 2022 till 2024, samt de investeringar som helt enkelt är planerade och normalt görs. Tillsammans blir det 100 miljoner för de här tre åren.

Tackar. Men som jag ser det så grunden är alltså intäkterna, skatten, skatteavräkningar, och där har ni ju då att skatteavräkningen ska öka med 32 procent. Det var det som jag undrade, har ni uppgifter om vad skatteavräkningen rent tekniskt skulle ha varit för 2029, även om vi inte hade det systemet? Så att vi kan ha en realistisk bild. Är det ens realistiskt att tänka sig att det stiger från 78 till 102? 2019 ja, alltså vad den var 2019, därför att då var det ju det andra systemet. Är det realistiskt eller är det bara hittepå siffror som det heter?

Tack, herr talman! Nej, inte är det hittepå siffror. En budgeten och tilläggsbudget är alldeles för allvarlig för hittepå siffror. Den saken är ju klar. Det här baserar sig ju då på de siffror som man utgående från finansministeriets beräkningar, Ålandsdelegationen och slutligen ÅSUB har räknat fram. Det är detta som man helt enkelt har att gå på. Så är matematiken där.

Talman! När man jobbar på akuten så brukar man ha ett ordspråk: "Förbered er på det värsta och hoppas på det bästa".

Man talar om väldigt långa tidsrymder från landskapsregeringens sida; öka skatteintäkter, förbättra för företag, högskolan och vindkraftssatsningen. Det är ju ingenting som kommer att ge pang i börsen med en gång, utan det är långsiktiga satsningar. 8-9 miljoner måste man nu osthyvla bort. Låt oss säga att reformerna skulle ha varit kvar, kommunstrukturreformen och skärgårdstrafiken, då skulle finansministern ha fått lägga 8-10 miljoner till i inbesparingar och därför vårt tjat om reformer. Vi vet alla att kortrutten är borta och kommunstrukturreformen är borta, men man måste ju komma med andra större reformer. Det kommer (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Vad gäller kommunreformen och vad den skulle ha haft för inverkan på ekonomin, det vet inte jag och jag tror inte att någon annan vet det heller. Det fanns - jag följde noggrant med då - uträkningar från PwC med flera här som var inblandade och gjorde sina olika scenarion baserade på om det skulle vara fyra, sju eller hur många kommuner det skulle vara. Man sade då att det skulle sparas in på utbildning och det skulle sparas in på administration. Frågan jag ställde då i vissa sammanhang var: Hur är det tänkt? Hur ska man spara in på skola? Nej, det är upp till kommunerna sade man. Det var väl kanske ett sätt att göra det väldigt lätt för sig då, man sade att kostnaderna kommer att minska med si och så mycket. Men hur ska de minska? Ja, men det är upp till de nya kommunerna att bestämma det, plus att man sade från socialdemokratiskt håll att det här kommer inte att spara pengar, men det kommer att göra en bättre och jämnare service. (… taltiden slut).

Det tror jag inte alls. Tänk nu att vi har 15 kommundirektörer till exempel. Det är ju nu som landskapsregeringen säger åt kommunerna att sköta det här själva. Vi tvår våra händer. Vi tar inget ansvar. Det är upp till kommunerna. Jo, vi kan ge några allmosor eller plåstra på med några hundratusen, men det kommer bara för det här året. Jo, vi kommer att komma med en kriskommunslagstiftning som kommer att tvinga ihop kommunerna.

Jag får väl gratulerar finansminister Höglund till att man har lyckats lura medborgarna och kommunerna. Det kommer att bli hårda tag framöver, det är jag helt övertygad om. Det kan låta lite övermaga, men jag har varit med några gånger nu med Lehman Brothers och Double Dipper. Vi gick in i förra mandatperioden med ett underskott på 18 miljoner. Det var lättare sagt än gjort. Det behövs reformer, minister Höglund.

Det behövs inbesparingar. Ja, det håller jag med om och det tycker jag att den här regeringen har visat på alltifrån regeringsprogrammet, till grundbudgetar och till tilläggsbudgeten 2 för 2021.

Sedan vad gäller kommunerna så tror jag att vi kan stå och diskutera det en hel dag, det blir en spännande diskussion men vi kommer inte att hitta varandra. Så enkelt är det.

Talman! 9,5 miljoner euro, vill finansministern att landskapet Åland ska spara under denna mandatperiod. Jag undrar hur finansministern ser på fördelningen mellan personalkostnader och övriga kostnader?

Jag ser det kanske inte på samma sätt som den liberala ledamot Holmberg här som kanske tycker att 200 personer mindre utgör 10 miljoner. Jag ser det väl kanske mera på det viset att man må eftersträva att göra verksamheterna smartare, smidigare och kanske öppethållningstider inom vissa ställen bli lite mindre. De blir helt enkelt mer agila beroende på om det händer någonting, när det finns kunder där och så vidare.

Talman! Ja, 10 miljoner och 9,5 miljoner är ungefär samma och då pratar vi om storleksordningen 200 anställda som vi kan konstatera. Min fråga till finansministern, vilket jag utgår ifrån att han har en plan för, är: Hur mycket av de här kostnader tror man att man kan spara in på annat än personalkostnader? Alltså, jag tycker att det är oärligt om finansministern inte vågar säga att man kommer att minska personalstyrkan. Man brukar ju generellt räkna i offentlig sektor att om man klarar av att göra strukturella reformer och om man klarar av att göra ett gott reformarbete så kan man spara hälften på andra kostnader än personalkostnader, men det är ett jätte högt mål. Nog måste väl finansministern kunna säga att personalstyrkan kommer att minska och vara ärlig med det. Där vill jag också fråga, hur kommer man att göra med facken? Har man redan initierat samtal med facken eller kommer man att sidsteppa dem också den här gången?

Tack, herr talman! Det som blir steget nu, som jag redan har nämnt, det är att anvisningarna går ut till avdelningarna. Sedan får ju avdelningarna förstås komma in med de tankar och idéer som de har. Det tror jag nog att är ett direkt svar på ledamot Zettermans fråga, att ska man spara de här pengarna då handlar det ju förstås om att antalet personal kommer minska, så ärliga ska vi vara. Den stora procentuella andel som personalen är av landskapets kostnader så minskar man markant på kostnaderna så då kommer ju också förstås personalen att märka av det. Så är det. Men hur mycket, i vilken mån och hur man lägger upp det, det vet jag inte. Det får avdelningarna återkomma med.

Tack, talman! Jag börjar tro att det kanske är så att vi har en i grunden annan syn. Vi har olika syn på vad en reform är och vad behovet av en reform är.

När jag jobbade på Nya Åland så hade vi under många år, under min tid som chefredaktör, ett tryckeri, ConsaPrint, som var av den äldre modellen. Man skruvade och finjusterade varje dag för att få ut en tidning, och det var liksom med handkraft. Sedan måste man till slut genomgå en väldigt smärtsam men nödvändig reform, lägga ner det egna tryckeriet och börja trycka hos ärkefienden. Det måste göras för att ekonomin gick inte ihop längre. Men ganska länge så höll man på att skruva och finjustera. Är det så som finansministern ser på landskapets politik, att det egentligen inte behövs stora förändringar, utan det räcker med att man skruvar och finjusterar på det man har?

Nej, inte tror jag på att skruva, limma och tejpa som en lång hållbar lösning på ekonomin. Självklart inte! Det är väl ingen heller som har diskuterat det.

Men det ska vi komma ihåg att även en liten reform, som kanske inte innehåller så mycket pengar, har en betydelse. Tio sådana har en större betydelse.

Sedan förstår jag ju inte den här diskussionen. När Socialdemokraterna nu pratar kommunreform - det är där som vi alltid hamnar - så pratar man nu om vilka inbesparingar man tydligen ska göra genom en kommunreform där man minskar antalet kommuner. Det är inte länge sedan som man helt enkelt sade att det här sparar inte pengar, utan det här kommer att göra att det blir mer rättvist och bättre för invånarna och det tänket har jag jätte respekt för. Men det här är hoppet som man gör nu så har jag inte riktigt samma (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag kanske måste korrigera ledamoten här. Vi socialdemokrater har visserligen betonat att det finns andra saker som blir bättre och som är viktiga att förbättra när det gäller kommunstrukturen, men självklart är också att ekonomin alltid har varit en faktor.

Om någon finansminister ärligen kan säga att den struktur som vi har i dag är den absolut bästa, men finansministern har redan två kommuner som står och knackar på dörren och säger;" vi klarar oss inte, inte ens med mera landskapsandelar så går det". Så det handlar inte längre om frågan om det behövs en reform, utan hur den ska genomföras och om resultatet av den blir tillräckligt bra för att det ska hålla i längden. Vår mandatperiod är borta. Nu är det ni som har all makt och det är därför vi frågar (… taltiden slut).

En reform som kanske inte blev så väldigt tokig här var ju att ta bort tvångslagstiftningen som gör att de kommuner som vill, av en eller annan anledning, kan ansöka om samgående med en annan kommun. Och gör de det, välkomna! Då kommer ju regeringen förstås att jobba med den frågan, försöka underlätta för dem och hjälpa till.

Det här som på något sätt förs fram här att majoriteten, och speciellt Centern på något sätt, inte vill se annat än 16 kommuner, det är ju långt ifrån sanningen. Vi ser ju gärna att det skapas nya, starkare kommuner, men inte på de villkor som fanns under den förra mandatperioden. Nu finns det ju nya möjligheter och öppningar.

Tack, herr talman! Bästa lagting. Det här är mitt sista, men jag ser det lite som ett gruppanförande för det här meddelandet. När jag skulle gå upp så noterade jag att mitt anförande faktiskt är tjockare än meddelandet. Så kan det vara, det är för att det är tjockare papper säkert.

Det jag först vill göra är att placera det här meddelande i den ekonomiska situationen. Som jag nämnde här idag så har BNP minskat med 24 % under 3 år. Det behövs en återhämtning på 31 % Repetitio est mater studiorum.

I budgetförslaget har vi simuleringar som utgår från att skatteavräkningen ökar med 30 miljoner eller ungefär 30 procent. Jag ställde också frågan; varifrån kommer det här? Om detta inte inträffar, att vi inte får den här ökningen, så kommer vi att ha ett lånebehov på 160 miljoner, trots att ministern sade att det här var worst case, men worst case är alltså en ökning av skatterna med 30 procent. Notera det. Då kommer den här frågan: Tror vi att denna återhämtning kan ske helt spontant? 30 procent? Ja, då behöver vi ingen plan A, vi behöver inget meddelande och ingenting. Vi bara väntar och ser och allt går bra igen.

Men det här är, som jag ser, ett riskabelt alternativ som vi från Åländsk Demokrati inte helt tror på. Det verkar också som om regeringen inte helt skulle tro på det. För man har hållit på att tala om en omställningsbudget, omställningsbudget och omställningsbudget och vi har fått det här som jag ska kommentera lite.

Jag börjar uppifrån. Rubriken; fem fokusområden för nystart av Åland, jag skulle vilja ha det här till fem inledande fokusområden för en rivstart av Åland. Jag tror inte att fem fokusområden räcker och rivstart skulle kanske indikera att det måste gå fort, så fort som möjligt. Det är tempo som gäller.

Sedan under rubriken - jag ska inte ta varje rad, men rubrikerna är viktiga, där står det - strategiska vägval perioden 2021-2024. Det tycker jag att är lite långt. Helst skulle jag vilja ha 2021-2022, men kanske 2021-2023, vilket nu är mandatperioden, men liksom inte under fyra år. Den här kartan kommer att ändra så många gångar så att liksom spika fast fem fokus och sätta det på fyra år, det tror jag inte att fungerar.

Ja, om vi sedan tar de här olika punkterna. När jag läste jobb, utbildning, företagande, men hur många gånger har man inte läst det? Jag tänkte säga hundra, men så länge har jag inte varit med. Men om vi tittar på alla papper så är det ju exakt samma som man alltid har haft. Det är ingenting nytt i den här situationen. Så det känns lite märkligt.

Sedan avslutas det då med "annan meningsfull sysselsättning" och det är då som man lite börjar närma sig pudelns kärna. Ni nämner ju inte ens att Åland har haft en historiskt hög arbetslöshet. Vi har 11 procent i Mariehamn för tillfället. Vi har ungefär 1 400 arbetslösa mot normala cirka 400, vilket är extremt bra. Så jag tycker att det här första borde helt enkelt omformuleras till att skaffa arbete, utbildning, företagsmöjligheter eller annan meningsfull sysselsättning för 1 000 ålänningar. Jag vet att minister Karlström hade 1 000 kor i tiderna, men det är inte så populärt med kossor, man kanske han kan göra om den här hemsidan, sätta några nya bilder och så har ni målet klart; 1 000 nya jobb.

Jag hoppar lite här till nummer fyra: "Vi välkomnar fler". Där föreslår jag att ni stryker det helt och hållet av flera orsaker. När jag läste det här så konstaterade jag att jag tror att det är en stor risk för dessa som jag kallar för nyarbetslösa. Eftersom för 1 000 personer för ett drygt år sedan så såg allt bra ut, börserna var rekord och så vidare. Nu är många av dem långtidsarbetslösa. Om de då läser att ni satsar på inflyttning så kan man ju tolka det som att de inte är viktiga. Ska de inte de ha jobb? Det är liksom signalvärde.

Sedan, som det diskuterades häromdagen, jag tror inte på det här att ha inflyttning som ett självändamål. Inflyttningen har fungerat jätte, jätte bra i decennier. För om ekonomin fungerar bra, samhället är bra och trivsamt så växer samhället, det är liksom en effekt av det. Att sedan sätta det som ett mål och att det ska vara så och så många hundra eller att det ska bli 50 000 eller 60 000, det tycker jag att är fel. Har man ett friskt samhälle så växer det. Av de två orsakerna så stryk det, som jag ser det.

Okej, om jag blir lite positiv mellan varven, det inte så ofta men det händer ibland, så tar jag nummer två. Det här med exportföretag inom digitala tjänster, vilket i och för sig har kritiserats här. Jag tycker att det är helt okej. Man kringgår ju skattegränsen den vägen. Vi har tillväxt. Och som jag har sagt tidigare, vi ska inte bara fokusera på de branscher där det går dåligt, vi ska också ta dem där det går bra. Så det här är ett inledande fokusområde. Det här tycker jag, däremot, att kunde avknoppades till andra. Det finns säkert andra områden som man kunde få som 2B, 2C och 2D, kanske inte idag, men kanske om ett år eller så där, man hittar på något annat. Så den delen, där har vi tillväxt. Sedan är ju inte tillväxt alltid pengar, det kan vara utbildning och så vidare. Så hitta de här områdena och parera kring problemen med skattegränsen, det är inte något problem med det.

Sedan om jag tar följande, trean "Grön kraft på export" så tänker jag så här. Det finns olika uppfattningar om hur riskabelt det här projektet är. Ministern talade om 10 miljarder i investering eller inte för Åland. Jag har kommit till att det kanske är 20 miljarder, men det är mycket. Jag konstaterar att vi kan ha olika åsikter om klimatet leder till havsnivåhöjning och också olika åsikter om vi kan påverka klimatet överhuvudtaget. Vi kan ha olika åsikter om vi kommer att förtjäna pengar, när vi kommer att förtjäna pengar. Men jag tror ändå att vi kan ha en gemensam åsikt om att det här vindkraftsprojektet inte kommer att ta oss ur den här ekonomiska krisen, att vi inom två-tre år ska ha ett guldägg, bara att plocka pengar. Någon talade om att det är som PAF, men vi har nog inte liksom 10-20 miljoner per år i de här tiderna. Så av den orsaken, det kan vara ett utvecklingsprojekt - Fine! Men inte under fokusområde. Det finns ett uttryck - hoppas att det inte blir fel här - som säger; "Medan gräset gror dör kon". Man vågar nämna kossor i alla fall.

Sedan är det en kvar, femman som gäller stabil offentlig ekonomi, modernisering i landskapsförvaltningen. Det första, stabil ekonomi, är väl inte heller någonting nytt. Däremot moderniseringen av landskapsförvaltningen, där kunde jag höra att det fanns många idéer och det är en sak som kan minska kostnaderna och den vägen hjälpa till.

Sedan funderade jag ändå. Jag brukar inte komma med förslag, men den här gången kanske jag kommer med lite förslag ännu.

(Talmannen inflikar: Talmannen påminner om den rekommenderade taltiden!)

Oj då, men jag har inte så mycket kvar. Jag såg det som ett gruppanförande dessutom. Jo, jag sade att inflyttning ska vi inte ha som en separat punkt. Moderniseringen i landskapsförvaltningen hänger mycket på distansarbete som ju också gäller den privata sektorn och som kanske är en orsak till att vi har inflyttning. Så då kanske vi kunde ha distansarbete som en punkt och där kanske ta in en del av inflyttningen, men inte ha inflyttningen som man kan tolka på ett annat sätt.

Sedan, fru talman, en sak till som jag började räkna på här efter måndagens plenum var transportstödet. Jag hade för mig att det var 100 nya arbetsplatser som ÅSUB hade räknat 1999. Men jag kollade i mina gamla papper och det är faktiskt 450 arbetsplatser som man räknar med att ett generellt transportstöd kunde hjälpa. Då vet jag att inte sedan hur stor del som gäller inom jordbrukssektorn som vi nu har. Men om vi tänker att vi har 450 arbetsplatser enbart tack vare transportstöd så det är ju hälften av dessa 1 000. Jag hoppas att näringsminister Karlström kan fundera en gång till. Det går säkert att få ett exemplar av den här rapporten. Den finns inte på nätet för den är från 1999, men jag fick den från direkt från ÅSUB. Så det kanske är någonting att titta på. Vi ska åtminstone höra om det i utskottet.

Där är väl de punkterna. Som sagt var, vi behöver för det första öka skatteintäkterna, om det inte går så hamnar vi att minska utgifterna.

Sedan tänkte jag så här att det här är lite tunt. Det kunde kanske bli det viktigaste dokumentet under den här perioden, för det är viktigt med tillväxt. Nu har den liksom blivit som en del i den här vilket jag inte ville i talmanskonferensen. Men jag tycker att det här borde få lite mera tid. Det här ser jag som ett frö och nu på våren så gror ju frön ganska bra, så jag föreslår att det här meddelandet skulle bordläggas till den 31 maj, så att alla kanske hinner fundera på saker och ting. Sedan ska vi behandla det i utskottet, men vi behöver inte behandla det samtidigt som budgeten, utan kan sedan ta en separat behandling också i utskottet. Tack för ordet, fru talman! Tack för att jag bara fick en tillsägelse.

Talman! Efter snart 15 timmar av debatt måste jag säga att ett av de intressantaste ögonblicken var ledamoten Egelands anförande, där han hänvisade till prioritet nr. 4 och ifrågasatte om befolkningstillväxt blott och enbart är av godo. Innan man triggar igång på det så kan man konstatera att det är verkligen en intressant fråga, om man stannar upp lite. Många talare både i måndags och idag har noterat fördelarna med en större ekonomi, jag tror att vi är många här i salen som ser de fördelarna; bättre tjänsteutbud och bättre möjligheter att ta hand om varandra. Men vågar vi göra en helt ärlig SWOT-analys av befolkningstillväxtens betydelse för Åland? Jag vill utmana finans- och näringsutskottet att göra det.

Jag är politiskt verksam i en tillväxtkommun och många gånger har vi diskuterat nya barnomsorgsenheter, utbyggnad av skolor, avloppsnätens otillräcklighet och nedskräpning vid stadsgränsen. Minns ni den övertorra sommaren 2018 då vattenförsörjningen diskuterades som aldrig förr på Åland? VD:n för Ålands Vatten gick ut i media och meddelade att dricksvattnet kan ta slut, men att vi kan förebygga det genom att tömma Dalkarby träsk. Nå, Dalkarby träsk - Prästträsket på kartan - det tömdes aldrig helt, men det var historiskt lågt, så pass lågt att man kunde gå runt hela träsket till fots.

Mina personliga erfarenheter av utmaningar av tillväxt, framförallt befolkningstillväxt, finns från organisationerna ÅHS och Ålands polismyndighet. Skulle finans- och näringsutskottet börja gräva i det så i fallet ÅHS så tror jag man kommer fram till att den organisationen snabbt går att skala upp vid inflyttning, den är egentligen redan en lite större organisation än vad befolkningsunderlaget skulle förutsätta, det är ett universitetssjukhus i miniatyr. Vi har ett BB fast motsvarande befolkningsunderlag på annat håll inte har bedömts räcka till för det.

Men sedan har vi en annan organisation: Polisen är en betydligt mindre organisation i förhållande till vår befolkning och sommartid märker vi av en viss press som en större befolkning temporärt ger; flera fall av rattfyllerier, ordningsstörningar och utmaningar att upprätthålla allmän ordning med befintligt antal patruller. Vi ser också ett ökat tryck på räddningsväsendet av uppenbara skäl sommartid.

Så en kvalificerad gissning från min sida är att en organisation som ÅHS skulle klara en större befolkning väl, KST skulle klara en större befolkning, kommunerna skulle antagligen klara det – men risken är uppenbar för att framtidens tillväxt koncentreras i 4-5 kommuner medan 11-12 kommuner får lunka på.

Men polisen skulle nog få utmaningar. Och märk väl: Det är inte så att utmaningarna skulle bero på att vi importerar kriminella till Åland, utan enbart på att det finns en väl dokumenterad korrelation mellan större befolkning och statistiskt sett större förekomst av olika former av brottslighet, vilket skapar en press på myndigheten.

Så detta är som färdkost för den fortsatta utskottsbehandlingen: Gör gärna en liten SWOT-analys över befolkningstillväxtens fördelar och utmaningar. Det är nog en fråga som vi kommer att diskutera på landskapsnivå på ett helt annat sätt än vad vi är vana med. Tack.

Tack, fru talman! Tack ledamot Valve för ett intressant nyanserat anförande. Det blev kanske inte så nyanserat senast.

Jag har också funderat på det där med tillväxt. Alla säger att om det blir flera personer så får vi ju mera skatter från Finland, men vi får ju hälften av ökningen. Som ni var inne på så flera personer kostar. ÅHS är kanske just den som klarar sig, men kommer det sedan en person till en liten skärgårdskommun så ska det vara 200 000, så ibland så behövs de där pengarna.

Sedan säger man ibland också att det kommer fler kunder till företagen och att det är bra för företagen, men en marknadsekonomi fungerar som så att då skapas det flera företag och konkurrensen är kvar, så inte blir lönsamheten heller bättre. Jag tror inte att på att ha det som ett självändamål, däremot är det mycket trevligare att bo i ett område som inte är avfolkningsbygd. Att vi växer, vilket vi har gjort nu på Åland så länge jag minns och det är positivt, men inte att säga att nu ska det vara 60 000 eller 50 000.

Det jag personligen tror, ledamoten Toivonen, är att en befolkningsökning vore bra för alla, särskilt om den sker lite pö om pö. Vårt befolkningsunderlaget växer, vakanser fylls och en konkret organisation som skulle må mycket bra av befolkningstillväxten är Högskolan på Åland med tanke på flera av dess olika utvecklingspotentialer.

Men jag tycker att det är en viktig fråga. Den är alltför viktig för att man ska fastna i någon slags dogm och säga att så här är det. Det finns fördelar, det finns också utmaningar och utmaningar möter vi ofta på det kommunala planet.

Tack, fru talman! Jo, det finns naturligtvis konsekvenser när man gör ändringar i samhället, till exempel att man blir fler invånare, det har vi ju sett. Vi har ju ökat från 20 000 till 30 000 nu och det sätter ett ökat tryck på vissa enheter eller på de flesta kanske.

Men det finns också väldigt mycket fördelar med inflyttning, åtminstone inflyttning som vi gärna tar vara på, det vill säga välutbildade personer som kanske kommer hit med sitt företag rentav, som kanske hjälper oss med exportintäkter och som kanske hjälper till att få en kritisk massa för olika saker, här nämndes högskolan till exempel. Den där ekvationen är inte så himla lätt. Men jag tror ju själv nog mera på plus än på minus när man sätter upp de båda kolumnerna. Men där får vi återkomma.

Så är det. Vi har ju i närtid, som ledamoten också sade, gått från 20 000 till 30 000. Men var har den befolkningsökningen skett på Åland? Jag tror att det var för två år sedan som all befolkningsökning ägde rum i min hemkommun. Tittar vi på skärgården, dess befolkningsutveckling och hur den har sett ut under de senaste 30 åren så ser man att det fördelas väldigt skevt. Det är en utmaning som jag tror att vi måste ta på allvar.

Men jag instämmer i slutklämmen, det vill säga att fördelarna överväger med inflyttning och befolkningstillväxt, bara vi har beredskap att växa mentalt på alla vis.

Tack, talman! Jo den beredskapen måste vi ha mentalt och sakta men säkert också finansiellt. Vi ska hoppas på att de som flyttar hit tillför någonting också i verksamhet, i nya skatteintäkter och dylikt. Jag tror att vi har ett jättestort upptagningsområde där vi kan visa att Åland är intressant; i princip hela Sverige, stora delar av - åtminstone geografiskt sett - Finland där man pratar svenska. Väldigt, väldigt snabbt kommer de människorna in i vårt samhälle och kan producera, om man får uttrycka sig så vulgärt.

Jo, så är det. Sedan tenderar också befolkningstillväxt att förändra vardagen. Tar man min hemkommun som exempel så har vi i dag delar av kommunen som växer otroligt snabbt, och där växer också sedan förväntningarna på infrastrukturen och på samhällets möjligheter att leverera alltifrån fungerande kollektivtrafik in till tätorten till att det ska finnas någon form av kommunalt understödd sophantering och liknande. Vi är väl i den lyckliga positionen i min hemkommun att vi har de här utmaningarna att fundera på, det är inte alla som har det.

Tack, talman! Ärade lagting. En budget väcker alltid olika reaktioner, men för egen del får jag som ansvarig för regeringskansliet inom landskapsregeringen konstatera att jag är mycket nöjd med föreliggande tilläggsbudget. Jag vill passa på att rikta ett tack också till finansminister Roger Höglund för visat tålamod under processens gång. Det är sannerligen inte lätt att lägga tilläggsbudgeter i dessa tider med en osäkerhet som vi sällan skådat.

Särskilt glädje har jag naturligtvis av att vi har lyckats enats om en modell för att trygga finansieringen av Ålands Radio och TV under en tid präglad av ekonomisk osäkerhet och som då sammanfallit med ibruktagande av den medieavgift som vi alla närvarande här i alla fall är med och betalar varje månad i form av förskottsuppbördens olika mekanismer. Jag är glad att vi i samförstånd med finansavdelningen kunde hitta en modell som innebär att radion får sina pengar, men de får inte mer pengar än vad själva medieavgiften slutligen kommer att inbringa. Där blev ju samfundsskattens del av finansieringen den sista knäckfrågan. Så tack för det, finansministern!

När det gäller den kommunala sektorn så är jag också mycket nöjd över att vi hittat en lösning för att vi har klarat av Sottungas prekära läge i en situation där många olika komponenter har sammanfallit negativt under senare tid som gör att de är beroende av extra insatser från den allmänna kassan. Jag har alltid hyllat sottungaborna för att de har lyckats hålla sin egen kommun på fötter med fantastiska egna frivilliga enorma insatser i vardagen. Men här har vi då kommit till en situation där till och med Sottunga måste inse att det tyvärr behövs något extra. Det är därför, talman, glädjande att kunna konstatera att vi kommer att kunna erbjuda det där extra. Igår kunde landskapsregeringen i plenum konstatera att presidenten inte haft några åsikter om den lagstiftning nu som möjliggör en åländsk kommunreform. Från och med den 1 juni, då lagstiftningspaketet sätts i kraft, kan kommunerna igen på åländskt botten börja diskutera samgåenden.

Det är också med glädje som jag noterar att vi redan nu på måndag kommer att kalla till de första diskussionerna i den riktningen. Först ut är av naturliga skäl då Sottunga. Det är skärgårdskommunernas egen önskan att begränsa den inledande diskussionen till den södra skärgården där enbart dessa tre skärgårdskommuner; Sottunga, Kökar och Föglö, kommer att närvara vid diskussionerna på måndag. Det blir en första liten tjuvstart eftersom vi inte de facto har lagstiftningen formellt på banan ännu, men i och med att vi då visste att presidenten inte skulle ha synpunkter på lagstiftningens innehåll så kan vi också börja agera i den riktningen. Så det är en viktig bit.

Sedan har vi på gång den kriskommunlagstiftning som en del tycker att varför ska vi ägna tid åt det, medan vi andra tycker att det är ett viktigt instrument. För även om vi nu får igång mekanismerna som leder till kommunala förändringar så kan ju ibland kommunala besvär och annat göra att flera kommuner än Sottunga får ekonomiska situationer som är oerhört jobbiga och där kan det behövas extra insatser. Kriskommun, som jag igen vill understryka, borde vara det absolut sista en egen en kommun vill råka ut för. Kriskommun måste finnas som en komponent i det här.

Talman! Vi hoppas att de kommunala reformerna tar fart. Jag vill betona att samgåenden mellan kommunerna är inget självändamål för den sittande landskapsregeringen. Men naturligtvis om det är som så att den kommunala ekonomin sviktar och det inte finns förtroendevalda i tillräcklig mängd som är beredda att sätta sin fritid på det allmännas bästas konto, då är det klart att vi behöver instrument för att förändra den kommunala kartan. Det gläder mig som sagt att vi har de instrumenten på plats från och med den 1 juni. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson. Just gällande kriskommunlagarbete, hur ser tidtabellen ut? Det kanske framgick i anförandet, men jag missade det i sådana fall. När beräknar landskapsregeringen kunna ta en sådan lagstiftning?

Sedan när det gäller kommunindelningslagen i sig, har en så kallad värdkommun ett veto? Kan någon del i södra skärgården säga nej, jag vill inte gå med i en ny kommunindelningen med till exempel Sottunga? På vilket sätt kan man styra sitt eget öde i det fallet? Kommer det i kriskommunlagen att finnas också en paragraf som säger att man är tvungen att ta emot en annan kommun?

Vad gäller tidtabellen för kriskommunpaketet så vågar jag inte riktiga sia om det av en anledning, och det beror på i vilken turordning som lagberedningen kommer att hinna med den delen. Det är därför som det finns en viss osäkerhet. Vår ambition är, med tanke på den arbetsgrupp som jag arbetar med inom landskapsregeringen, att vi kommer att ha ett färdigt underlag för remiss före sommaren och i praktiken före midsommar, det ska ut en remiss till den här delen. Där kommer naturligtvis nyckeltal att definiera vad som är en kriskommun, dvs. när uppstår en ekonomisk situation så allvarlig att kriskommun och därmed tvångsåtgärder blir aktuella? Jag kan återkomma.

Återkom gärna vicetalman, för jag tror att vicetalman var på väg att besvara frågan.

Det står i lagförslaget att man ska skapa en geografisk helhet. Hur pass styrd är man av den saken? Alltså är det tvunget nu då att Sottunga blir en del av en ny kommun tillsammans med Föglö? Hur stark är den bindning av en geografisk helhet? Det är en ganska intressant fråga i dag.

Ja, än en gång en intressant frågeställning av ledamot Holmberg.

Jag tar det som jag inte hann med i förra replikskiftet. När det gäller kriskommun så uppstår, det som en viskades härifrån salen också, en tvångssituation och därför är det ju inte att föredra. Det blir landskapsregeringen som förfogar inte bara över den ursprungliga kommunens framtid utan också egentligen alla kringslutande. Därför är det så oerhört centralt att träffa rätt i juridiken. Under förra mandatperioden fick vi se hur stark kommunens självstyrelse är. Nu ska den dock testas i ett ganska nytt koncept när det gäller Åland i alla fall och det har lett till stor problematik också utanför våra gränser.

När det gäller den geografiska helhetstanken så är det någonting som vi ärvt av den redan tidigare kvarvarande lagstiftningen. Det ursprungliga fanns redan där, att när man slår ihop så ska det finnas geografisk (… taltiden slut).

Talman! Jag har två konkreta frågor till kansliministern. Det första är; ministern nämnde att någon har varit emot en kriskommunlagstiftning. Det är första gången som jag hör det. Vem är det som inte vill ha en sådan lagstiftning?

Den andra frågan är; ministern sade att man omedelbart ska börja diskutera frivilliga kommunsammanslagningar tillsammans med Sottunga. Vem är den andra parten? Vem är det som man ska göra en kommunutredning tillsammans med, förutom Sottunga?

Missförstod ledamot Zetterman när jag uttryckligen sade att Sottunga, Kökar och Föglö inbjuds till möte på måndag, södra skärgården? Det betyder att det är de tre som är utgångspunkten för diskussionerna. Det här har ingenting att göra med vad som sedan kan ske inom ramen för kommunindelningslagen. För det är fritt fram också i ett sådant läge, där vi har haft de inledande diskussionerna, att landskapsregeringen bestämmer att man bör bredda den utredningen till att omfatta ännu fler kommuner. Så det blir landskapsregeringen som får avgöra hur man ser på det. Där kommer naturligtvis frågan; vad är en bärkraftig kommun? Den sidan ingår också så centralt i hela den kommunala självstyrelsens begrepp.

Vad gäller kriskommunsfrågan så finns det olika åsikter. En del anser att vi bör gå vidare med den gamla (… taltiden slut).

Talman! Det var faktiskt nytt för mig att någon i alla fall i den här salen har varit emot kriskommunlagstiftning. Jag har uppfattat att alla har tyckt att det har varit helt nödvändigt.

När det gäller de här sammanslagningarna och eventuella kommunsamgångar i enlighet med den frivilliga modellen så kommer man nu att initiera samtal tillsammans med två grannkommuner. De här parametrarna finns ännu inte riktigt på plats, vilket nog Liberalerna också konstaterade när det gällde den nya ändringen av kommunallagen, det var en av de saker som Liberalerna tyckte att borde ha varit på plats. Vad är en så kallad bärkraftig enhet? Men då har både Föglös, Kökars och också förstås Sottungas kommunfullmäktige rätt att säga nej. Hur går man vidare då gällande fallet Sottunga med frivilligheten som ledord?

Tack. Jo, ledamot Zetterman, det är därför som de här inledande diskussionerna är så oerhört centrala, dvs. att de medverkande kommunerna i övrigt förstår de förutsättningar som kommer att gälla när ett kriskommunpaket finns på banan. I det här fallet kan vi säga teoretiskt att det blir Kökar och Föglö som ingår i den nya Sottunga kommunen som den mycket väl kan heta. Som sagt var, det bästa för alla är att man hanterar kommunala utmaningar gemensamt. Man hanterar dem inom ramen för kommunindelningslagen och man hanterar dem inom ett system som i alla fall jag anser att är ganska generöst när det gäller den ekonomiska kompensationen till de medverkande kommunerna. Så förhoppningsvis tycker ju då samtliga tre att det här är någonting som är bättre än ett system som leder till någon form av tvångsförvaltning. Det borde vara det sista någon (… taltiden slut).

Tack, talman! Den helhet som vicelantrådet beskrev Kökar, Sottunga och Föglö, är det landskapsregeringens bedömning att det är en tillräckligt stark enhet, en tillräckligt stark kommun? Detta förutsatt att man skulle kunna komma överens om en sådan sammanslagning, vilket jag tyvärr inte tror att blir någon lätt process. Enligt vilka kriterier skulle man då göra den bedömningen att dessa tre kommuner bildar en tillräckligt bärkraftig, ekonomisk och på andra sätt stark kommun som på lång sikt klarar sig med de landskapsandelar som de åländska kommunerna kan förvänta sig? Om jag inte missminner mig, när det gäller siffrorna från de tidigare utredningarna, så kommer man inte ens i närheten med den konstellationen.

Tack, talman! Det är naturligtvis en befogad fråga som ledamot Fellman ställde, men jag vill ju inte på något vis föregripa de kommande diskussionerna. Varför jag nämnde det var för att det tydligen har uttryckts oro över att det inte händer något på de det kommunala fältet. Det gör faktiskt det, dvs. processerna kommer igång och vi har ju flera som funderar i samma banor.

Vad gäller bärigheten på framtida kommuner så är det ganska många komponenter som då hör ihop. Vi har enskilda kommuners nuvarande näringsliv och vilka förutsättningar de har med arbetsplatser etc. Vi har nya landskapsandelssystemet som finansminister Höglund har aviserat att man igen börjar jobba med. Sedan har vi naturligtvis grundfinansieringen av kommunerna där fastighetsskatten, som har nämnts också i den här talarstolen tidigare i år, kommer att vara föremål för diskussioner. Det är många komponenter som ska vägas in.

Talman! Utgående från kommunstrukturlagen som gäller från och med juni eller när det nu var har landskapsregeringen nu möjlighet att inleda kommunindelningsutredningar om man vill det. Om jag förstod vicelantrådet rätt så kommer man att göra det när det gäller någon konstellation som Sottunga ingår i. Kan man vänta sig att landskapsregeringen kommer med någon åsikt, några kriterier eller någon plan för hur kommuner bör se ut i framtiden? Kommer man att ha någon åsikt som inte är en direkt följd av en akut kris, vilket vi ju har både med Sottunga och Lumparland just nu? Kommer man att ha någon åsikt om helheten?

Tack, talman! Men ledamot Fellman vet ju mycket väl att det hjälper ju inte att vi 38 - som har det primära ansvaret för dagens självstyrelse på Åland - har åsikter om de kommunala strukturerna, eller hur. För det är upp till var och en kommun så länge man inte är kriskommun, i framtiden när vi har ett sådant instrument på banan. Det spelar det ingen roll vad vi tycker och tänker, för den kommunala självstyrelsen är så stark. Det är därför som den här sittande landskapsregeringen har gjort allt för att återuppbygga förtroendet mellan det kommunala fältet och landskapsregeringen och få till stånd en dialog. Vi agerar naturligtvis utgående från de ansökningar om kommunutredningar som då har inkommit, förutom Sottunga så är det Lumparlands kommun som också har lämnat in och utgående från dem kommer vi att agera. Sedan kan vi naturligtvis föra allmänna diskussioner med kommunerna.

Talman! Jag välkomnar vicelantrådet i debatten också.

Visserligen är det så att vicelantrådet inte har nämnt det här i sitt anförande, men jag dristar mig ändå att fråga om den gemensamma räddningsmyndigheten som finns tilläggsbudget 2 och där även polisen ska tänkas ingå, vilket också för mig var nytt när jag läste den här budgeten. Räddningslagen är mer än 15 år gammal, år 2017 klubbade lagtinget en gemensam räddningsmyndighet och sedan vet vi turerna som har varit därefter. Jag skulle vilja höra lite mer av vicelantrådet kring tankegångarna. Vad man tror man, vilken tidsplan finns med det här lagförslaget som förhoppningsvis kommer att komma fram under den här mandatperioden? Vad är det som har ändrats sedan sist?

Tack, talman! Jag tar mig friheten att svara på frågan. Jag tycker också att den är befogat eftersom den ingår i mitt ansvarsområde. Jag berör frågan trots att jag inte nämnde den i mitt huvudanföranden, men frågeställningen är oerhört central.

Som jag försökte uttrycka via media också så känner jag även att den sittande landskapsregeringen har ett ansvar att försöka, i alla fall som jag upplever, en sista gång att få ett gemensamt räddningsväsende på plats. Tidsmässigt så tycker jag att det sammanfaller bra. Från den kommunala sektorn har det uttryckts önskemål att få mindre utgifter. Det skulle bli en samordningen under under polisens vingar. Ålands polismyndighet skulle ju de facto leda till en mindre kostnadsbörda för kommunerna. Samtidigt skulle vi vinna oerhört mycket vad gäller samordning av vissa saker, i synnerhet när vi på allvar ser på de brister som vi har när det gäller beredskapssidan i allmänhet och oljeskyddet i synnerhet. Vi har mycket att göra på det området.

Tack, herr talman! Tack för det svaret också vicelantrådet. Dessa myndigheter har ju sannerligen flera utmaningar att möta på de här områdena, på olika sätt så klart. Inom räddningsmyndigheten så har vi utmaningen kring relationen till de frivilliga brandkårerna. Inom polisen så finns det en del resursbrist, enligt dem själva, och detta har också funnits med under valdebatten och det har lovats en del pengar. Är det här ändå ett sätt att försöka kratta manegen inför utökade resurser, utökade marginaler för både räddningsmyndigheten och polisen? På det viset kunde man i framtiden utveckla de verksamheterna på ett annat sätt än vad man kan göra nu då i skuggan av coronapandemin. Jag hoppas att vicelantrådet uppfattade frågeställningen.

Tack, talman! Ledamot Påvals förstår säkert att jag egentligen inte vill inte föregripa den utredning som nu ska göras. Jag vill betona att det som landskapsregeringen har gjort hittills i den här frågan är ju någon form av förstudie, som jag närmast skulle kalla den. Nu inleds den helt avgörande dialogen med kommunerna och med de frivilliga brandkårerna. Som ledamoten lite var inne på, det blir en helt central betydelse att vi lyckats övertyga särskilt de frivilliga brandkårerna att deras ställning inte kommer att påverkas negativt av en sådan här reform. Tvärtom, det kommer att stärka dem genom att det finns en central myndighet som i ännu högre grad än i dag kan vara med och främja också den delen. Vi får också naturligtvis en större helhet och att ha all blåljusverksamhet under en och samma myndighet tror jag att skulle vara bra för hela Åland.

Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.
Förslag om bordläggning har framförts av ledamot Toivonen, det förslaget har inte vunnit understöd.

Kan förslaget att remittera alla ärenden, nummer 1, 2, 3 och 4, till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.