För kännedom

Dokument:
  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 2

    Första behandling. 2

    1    Godkännande av avtalet om ett europeiskt informationssystem för fordon och körkort

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 4/2018-2019

    Landskapsregeringens svar RP 1/2018-2019-s

    Republikens presidents framställning RP 1/2018-2019

    Första behandling. 2

    2    Uppdaterade bestämmelser i polislagen

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 5/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2017-2018

    Första behandling. 13

    3    Tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 6/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2017-2018

    Första behandling. 14

    4    Utsläppstak

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 4/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 7/2018-2019

    Remiss. 14

    5    Kollektivtrafiktjänster

    Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2018-2019

    Enda behandling. 20

    6    Ambulanstransporter i skärgården

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 3/2018-2019

    Vtm Veronica Thörnroos åtgärdsmotion MOT 5/2017-2018

    För kännedom.. 24

    7    Godkännande av ändring av avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 7/2018-2019

    Landskapsregeringens svar RP 2/2018-2019-s

    Republikens presidents framställning RP 2/2018-2019

    8    Godkännande av ändring av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning

    Landskapsregeringens svar RP 4/2018-2019-s

    Republikens presidents framställning RP 4/2018-2019

    9    Fördelning av kompensation till kommunerna 2018

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 6/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 1/2018-2019

    10  Ändrade avgiftsgrunder i vården

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 9/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 2/2018-2019

    11  Förtydligande av bestämmelserna om basbeloppen för grundskolan

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 10/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 4/2018-2019

    12  Blankettlag om dataskydd

    Landskapsregeringens lagförslag LF 9/2018-2019

    13  Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2018

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 2/2018-2019

    14  Förslag till budget för år 2019

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 8/2018-2019

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 1/2018-2019

    Budgetmotioner BM 1-67/2018-2019

    Plenum slutar 25

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering.

    Lagtingsledamoten Johan Ehn anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av avtackning av marinens kommendör.

    Lagtingsledamoten Carina Aaltonen anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av sjukdom.

    Lagtingsledamoten Brage Eklund anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av sjukdom.

    25 ledamöter är närvarande.

    Antecknas.

    Första behandling

    1        Godkännande av avtalet om ett europeiskt informationssystem för fordon och körkort

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 4/2018-2019

    Landskapsregeringens svar RP 1/2018-2019-s

    Republikens presidents framställning RP 1/2018-2019

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, fru talman! God dag ärade kolleger. Den första av dagens tre lag- och kulturutskottsärenden handlar om ett europeiskt informationssystem för fordon och körkort.

    Som ni alla har läst så föreslår utskottet att lagtinget ger det begärda bifallet till avtalet till de delar det faller inom lagtingets behörighet.

    När det gäller allmänt Eucaris, det system som även de åländska myndigheterna är med och samverkar i så har utskottet funnit att det är ett bra system. Det ger poliserna möjlighet att agera gränsöverskridande och motverka allehanda former av brottslighet oavsett om det handlar om stulna bilar eller när det handlar om enskilda personers körförbud. Det är ett system som gagnar alla. Vi ska vara glada att den här typen av samverkan finns över gränserna.

    Vi föreslår bifall till förslaget.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Förslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med betänkandet. Förslaget är bifallet i första behandling.

    Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    2        Uppdaterade bestämmelser i polislagen

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 5/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2017-2018

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! Här har vi ett ärende som är avsevärt mera komplicerat men inte utgående från lagförslaget som landskapsregeringen har lagt fram utan den bakomliggande komplexiteten; det faktum att vi från åländsk sida valde under den föregående mandatperioden att gå in för en fulltextlag, trots att vi har ett rättsområde här som till övervägande del styrs av finsk lagstiftning.

    Jag var med också med i det dåvarande lagutskottet på den tiden som det här behandlades. Det var en frågeställning som man uppehöll sig oerhört länge vid, skulle man gå in för en fulltextlag för att ge både poliserna ute på fältet och allmänheten möjlighet att utgående ifrån en lag ta till sig hela det rättsliga fältet som reglerar allt som har att göra med polisverksamhet? Svaret den gången var ja.

    På bordet här för slutlig behandling av lagtinget har vi då resultatet av valet av lagstiftningsmetodik. Ni som har bekantat er med detta ser att sedan den åländska lagen trädde i kraft har sammanlagt 14 olika ändringar vidtagits i den motsvarande finska lagen och ytterligare ändringar är på gång.

    På grund av den här problematiken, dvs. att när lagförslaget förelades lagtinget, så har en del redan trätt i kraft medan andra fortfarande är under behandling i riksdagen. Därför finns det två förslag till lagändringar för åländsk del som bägge har samma namn, så att ni förstår den lilla begreppsförvirringen bakom det hela.

    Talman! Vi har ett system där det uppstår en period av rättsosäkerhet, som jag skulle välja att kalla det. Oavsett hur duktig landskapsregeringen är, både politiker och tjänstemän, så jagar man ikapp den lucka som uppstår så fort Finlands riksdag har klubbat en lag och vi har en egen lagtingslag klar genom lagstiftningskontrollen, och detta är en tidsperiod av rättsosäkerhet som man kan välja att kalla det.

    Utskottet har valt att i samband med det här ha en längre redogörelse för hur valet av lagstiftningsmetod påverkar ålänningarnas vardag.

    Är det någon i detta lagting som inte omfattar lag- och kulturutskottets resonemang så är det bra om det torgförs här och nu.

    Vår slutsats är, efter ett visst kompromissande vill jag sannerligen betona, att när det sker en större ändring nästa gång av polislagen så då bör man överväga en återgång till mer renodlad lagstiftning, dvs. en med åländsk behörighet, än en finsk, med de rättsliga regler som också gäller på Åland. Det är just det faktum som skapar rättsosäkerheten. Så fort riksdagslagen träder i kraft inom det här rättsområdet och vi inte har åländsk behörighet så är det den lagnormen som då ska tillämpas. Eftersom det automatiskt blir en eftersläpning - på grund av den redan nämnda tiden som behövs för att producera en lagtingslag - så är det en otillfredsställande situation.

    Jag är väl den första att medge att jag i hög grad är skyldig till det system vi har.

    När vi nu har fått tid av erfarenhet av det hela så är det kanske bäst att vi funderar om inte våra rätt begränsade lagstiftningsresurser kan användas på ett bättre sätt än att man sitter och bevakar finska lagar som ändå gäller på Åland oavsett vad vi tycker och tänker inom detta parlament. Det kanske finns ett bättre sätt att hushålla med resurserna?

    När det gäller själva de materiella ändringarna så spelar det ingen roll vad vi tycker här och nu om dem, därför att de redan har trätt i kraft och träder i kraft. Därför är frågan om det är klokt att vi då tillämpar fulltextlag?

    Avslutningsvis, när man försökt tränga igenom djungeln av materiella regler som styr åländsk och finsk lagstiftning så är jag frestad, talman, att påstå att polisverksamhetens vardag styrs av en grundlag bestående av 70-80 procent finska regler. Är det smart att ha en fulltextlag i det här fallet?

    Ge gärna kommentarer ifall ni inte delar utskottets slutsatser om att det finns skäl att titta på om vi inte måste återgå till ett mera renodlat system, av olika motiveringar redan anförda. Tack talman.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag tycker att ltl Harry Janssons anförande är mycket intressant med tanke på att det var ett stort vägval som vi gjorde för några år sedan kring den här polislagen. Frågan var om vi skulle ha en blankettlagstiftning eller gå in för en åländsk lagstiftning och då infördes också polisstyrelsen. Är det detta som ltl Harry Jansson nu säger, att man bör gå över till blankettlagstiftning inom polisväsendet som helhet?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack för frågan vicelantrådet Gunell. Svaret är enligt min mening, ja. Som det framgår av betänkandet så finns det naturligtvis nyansskillnader också i den här frågan inom utskottet.

    Vår slutsats är att nästa gång man har en större förändring på bordet då bör man se på frågan om man återgår till det ursprungliga. Det betyder då en åländsk blankettlag där det vid behov ingår de åländska tilläggsbestämmelserna, alltså en åländsk form av lagstiftning inom den ram av lagstiftningsmakt som vi har. Det är omöjligt att bedöma i det här skedet hur mycket det är frågan om. Det finns ju bl.a. i förhållande till gränsbevakningen och annat alltid ett behov av att ha en markering gällande Ålands status inom demilitariseringen och neutraliseringen.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag vet inte om jag kan särskilja om det här var ltl Harry Janssons egen uppfattning eller om han också talar som representant för sitt parti? Det här är kanske en förändring i inställning till blankettlagstiftning respektive åländsk lagstiftning. Vi försökte ju formulera en princip om att vi skulle ha egen åländsk lagstiftning på de områden som väldigt konkret påverkar ålänningar i deras vardag. Men jag har för min del haft en väldigt pragmatisk hållning. Det betyder ju alltid ett stort merarbete för vår lagberedning just på blankettområdet som polislagen.

    Kan man dra några ytterligare slutsatser enligt ltl Jansson? Gäller det bara polislagen eller är det här en linjeförändring från centerns sida som helhet?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Jag tycker det är synd att vicelantrådet, när nu jag nu presenterade utskottets betänkande och uttryckligen har utskottsordföranderollen på mitt huvud, då börjar med den typen av polemisering. Lite bättre kan vicelantrådet! Vi återkommer sedan vid behov vad gäller politiska markeringar. Utskottet har bemödat sig om att hitta en gemensam syn på hur vi ser på frågan i dagsläget.

    Säkert känner sig centern lika lite uppbundna av det här som liberaler, socialdemokrater och andra i utskottet. Det här är nog den syn som vi har kommit till i detta nu.

    Sedan tycker jag också att vicelantrådet gör det för enkelt för sig genom att ta in hela lagstiftningsfloran i samband med den här frågan. Här har vi ett område, som jag redan sagt, där finsk lag redan gäller till 70-80 procent så fort riksdagslagen har trätt i kraft, medan det i övrigt kan vara frågan om betydligt längre övergångsperioder som inte påverkar ålänningar på (… taltiden slut).

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack för ordet! Det är en återkommande debatt i de här sammanhangen vad gäller valet av lagstiftningsteknik, särskilt när vi rör oss i blandade behörighetsområden som det här är och som utskottet också konstaterar.

    Jag tycker att det är viktigt att det lyfts fram i den här debatten att när vi rör oss i blandade behörighetsområden så orsakar det väldigt mycket diskussion och väldigt mycket tolkningsproblem och frågeställningar. Vi ägnar väldigt mycket tid i hela lagstiftningsprocessen och i lagtolkningen åt att bara fundera på vem som har behörighet över vad och hur vi ska navigera i det här systemet, istället för att ägna den tiden och de resurserna åt att faktiskt utveckla lagstiftningen och utveckla samhället. Det blir väldigt mycket teknik och formalia och det tycker jag är synd.

    Det visar och stöder också det som utskottet har kommit fram till, att man i samband med kommande ändringar av självstyrelselagen måste ha som ett uttalat mål att försöka komma bort från de delade behörighetsområdena i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller inte bara polisen, det gäller inom många områden.

    Men tittar man på den diskussion om den linjedragning som utskottet delvis närmar sig så skriver utskottet att man i samband med när man skriver ny polislagstiftning framöver ska överväga huruvida man använder rätt teknik. Man kommer inte med ett tydligt ställningstagande om hur det ska vara, utan man uppmanar till att överväga behovet av att byta system igen, och det bör man förstås göra.

    Men det som jag vill varna för, och som jag tycker att man ofta kan se när vi väljer blankettlagstiftning, är att då sätter det liksom utgångspunkten i lagstiftningsprocessen. Okej, här har vi den finska lagen och så går man igenom den och funderar vad vi ska ha av det som står i den finska lagen, istället för att ställa sig frågan; okej, nu har vi ett rättsområde där vi har behörighet, vi kan lagstifta, hur kan vi skapa en så bra lag som möjligt för det åländska samhället?

    När vi skriver blankettlagar idag så heter de ju ofta i rubriken ”Lagen om tillämpning av den här rikslagen i landskapet Åland”. Utgångspunkten är den finska lagen. Men om man går in för att ha mera blankettstadganden i den åländska lagstiftningen så borde vi utgå ifrån att vi har en egen polislag. Men sedan till de delar där vi inte har behörighet, tvångsmedel till exempel, så skriver man en referens som säger att vad gäller tvångsmedel så tillämpas då rikslagen. Så att vi inte utgår från den finska polislagen och säger att vi ska tillämpa den finska polislagen på Åland och sedan gör vi några små undantag som blir närmast som en labyrint att följa för den åländska läsaren i den åländska lagboken.

    Vi har en egen åländsk polislag där vi samlar de områden vi vill reglera genom vår egen behörighet och sedan till övriga delar hänvisar vi till rikslagsstiftningen.

    Man skulle ha som utgångspunkt att vi har en egen lagstiftning, och att vi inte behöver gå in och upprepa de detaljer som anges i de delar där vi klart och tydligt vet att det är riksbehörighet det är frågan om.

    Jag tycker att det är en viktig distinktion, när vi pratar om blankettlagstiftning, vad man väljer som utgångspunkt.

    Därför tycker jag att utskottets tolkning bör nyanseras lite just på det sättet att väljer man att gå in för blankettstadganden så betyder det inte att man behöver gå in för hela blankettlagar i sin helhet, utan man kan också referera till de delar i upplysningssyfte att den finska lagen ska tillämpas. Man behöver inte ta en hel blankettlag om man uppnår samma resultat, men det kräver lite mera tankearbete.

    Det kräver framförallt att vi ställer oss frågan; hur ska vi använda den behörighet vi har? Det är fråga nummer ett. Sedan fråga nummer två; hur ska vi se till att man informeras om att det också finns rikslagstiftning som gäller på området? Det är den vägen som jag tror att man i så fall ska gå om man väljer att överge det här de här fulltextlagarna som vi har i dagsläget.

    Det finns också en poäng i det som utskottet beskriver som ett problem, att man hela tiden måste följa med den finska lagstiftningen. Det gör att vi hela tiden måste vara på tårna och uppdatera oss om den lagstiftning som våra egna myndigheter ska tillämpa. Det är också en positiv sak att vi följer med i utvecklingen och håller oss uppdaterade om de förändringar som sker på lagstiftningens område inom ett område som vi är förpliktigade att verkställa genom våra överenskommelseförordningar.

    Man ska inte bara se det som ett problem att vi tvingas följa med och hålla oss uppdaterade. Det är viktig information och kunskap som vi skaffar oss i de sammanhangen också. Det gör att vi också lättare kan förutspå förändringar i den finska lagstiftningen som inte funkar på Åland. Det har vi sett otaliga situationer under de senaste åren när vi får förändringar i den finska lagstiftningen och där man inte beaktar Åland i tillräcklig mån. Genom blankettlagarna så blir det också en större risk att den typen av förändringar slinker igenom och vi först i ett senare skede får se de här konsekvenserna. Men tvingas vi hela tiden följa med den finska lagstiftningen och hålla oss uppdaterade så då är vi bättre på banan och har bättre möjligheter att hantera de förändringarna i god tid.

    När man överväger valet av lagstiftningsteknik framöver, som utskottet diskuterar, så hoppas jag att man beaktar också de här aspekterna.

    Det ligger mycket i det som utskottet skriver. Det är samtidigt viktigt att vi tar vår behörighet på allvar och inte per automatik tar in finska bestämmelser bara av bekvämlighetsskäl. För det gör ju de facto att vi frivilligt avsäger oss självstyrelsen kan man säga, och automatiskt tillämpar finska bestämmelser för att det är bekvämt och för att det är enkelt. En sådan utveckling kan vi ju inte ha. Tack, fru talman.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! När det gäller ltl Axel Jonssons principiella resonemang så är jag böjd att hålla med om i stort sett allt. Det principiella resonemanget som vi efterlyser i vårt betänkande gläder mig som utskottsordförande.

    Men kanske ett litet förtydligande, alltså oavsett hur duktiga vi är när det gäller just polislagen, oavsett hur minister Fellman och juristen på avdelningen jobbar med det här så sker det automatiskt ett uppehåll i lagstiftningsprocessen, dvs. vilken rättslig norm som styr på Åland. Det blir en osäkerhet.

    Därför att allt under fyra månader är enormt när det gäller åländskt lagstiftningsarbete. Erfarenheter visar att vi vågar absolut inte göra någonting innan riksdagen är klar med sin. Vi har alltså fyra till sex månader av rättsosäkerhet i nuvarande system. Det kan ju inte vara tillfredsställande för någon ansvarig politiker.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är klart, men det beror ju också på den takt som lagstiftningen förändras och hur stort det här problemet blir.

    Samtidigt så tycker jag inte att det behöver vara ett oöverstigligt hinder att man på ett bra sätt kan informera också i den åländska lagstiftningen om vilka delar som är riksbehörighet och som man behöver ha ett vaksamt öga på som medborgare när man läser den åländska lagtexten i de här sammanhangen. I dagens informationssamhälle kan inte det här vara en omöjlighet om man har den ambitionen.

    Jag är inte säker på att det enda sättet att lösa den här typen av problem är att vi ska gå in för att blankettlagar i alla sammanhang och därmed då överlåta självstyrelsen till riksdagen i Helsingfors i större utsträckning. För det är det som blir den praktiska följden i många sammanhang.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Här på bordet, om vi tar konkret den här lagen som måste vara utgångspunkt i det här resonemanget, så har vi alltså ett rättsområde som kanske närmare 80 procent styrs av riksdagen.

    Varför utskottet valde att markera att först vid nästa större ändring som det här skulle göras är ju för att det kommer att vara ett omfattande arbete nu att återställa ordningen, utgående från allt det som hänt sedan nu gällande polislag här på Åland trädde i kraft. Det är inte lätt, som ltl Axel Jonsson säger, att nu säga att det och det och det är åländsk behörighet, för allting går in i varandra i och med att vi har ansvar för allmän ordning och säkerhet, men i övrigt är det den finska lagstiftningsrätten som kommer emot. Det är helheten som gör det så svårt.

    Sedan hoppas vi förstås på den digitala informationen, att detta kunde hjälpa oss vad gäller klarheten, men det är också en svår väg att gå.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

     Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Jag spinner lite vidare på ltl Janssons tankar. Visst är det så att när riket har 80 procent av behörigheten så är det ingalunda så att det är helt vattentäta skott emellan dessa. Vi har gått ganska på djupet i utskottet och frågat flera av höranden om det faktiskt inte går att separera de här. Går det inte att vi lägger krutet och energin på våra behörigheter? Men de överlappar varandra. I det här paketet till exempel så har vi då en hel sektion som rör bekämpandet av terrorism och där man kan begära handräckning av militären, vilket förstås inte låter sig göras för oss och där behöver vi en egen skrivning. Ibland går dessa områden in i varandra. Det är ungefär som att ha en tigerkaka och försöka separera chokladen och kakaobitarna i kakan, det låter sig inte riktigt göras.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Problemet blir ju samtidigt det omvända. Om vi tänker oss att vi går in och tar som huvudprincip att vi tillämpar den finska polislagen, då har du plötsligt en situation där du sitter och läser den finska lagtexten där du plötsligt har ett åländskt behörighetsområde där du måste vara medveten om att det här är en åländsk behörighet. Då ska du gå tillbaka in i den åländska blankettlagen och så ska du se exakt vilka undantag vi har gjort från rikslagen. Det är ett lika komplicerat och komplex läsning som det motsatta som man föreslår.

    Frågan blir sist och slutligen; vilken lag ska vi låta gå före? Väljer man den finska lagstiftningen då styrs all lagstiftning därefter av den finska lagstiftningens struktur. Det leder automatiskt till att vi likriktar den åländska lagstiftningen i större grad med den finska. Det är åtminstone en utveckling (… taltiden slut).  

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Jag tror att vi alla här inne tycker att det är viktigt med egen behörighet och att självstyrelsen hela tiden får utvecklas.

    Men ibland får man väga saker mot varandra. Vi har själv styrelsens utveckling i ena vågskålen; och medborgarnas rättssäkerhet i den andra. Redan den här lagen nu som är på gång väger ganska tungt. Medan vi har den här processen så kommer det minst två nya lagar som inte alls är med. Så det är inte så bra som vi har det just nu.

    Däremot finns möjligheter nog i framtiden. En diskussion som vi hade i utskottet, som kan vara väldigt viktig i framtiden, är att ha en digitaliserad lagsamling som vi kan checka av i realtid, en Ålex eller vad man kallar den. Det ger ju helt andra möjligheter, men den finns ju inte riktigt i nära framtid.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är synd att utskottet inte driver på den frågan hårdare i så fall om man upplever att den inte finns inom en nära framtid. Nog borde det ju vara en klar ambition om man vill öka rättssäkerheten och möjligheten för medborgarna att förstå lagstiftningen. Det är där man kunde göra de största framstegen om man vill nå en tydligare lagstiftning där man kan referera med digitala länkar så att det går att följa lagstiftningen på ett annat sätt än om man måste sitta och bläddra och läsa detaljer i lagboken. Där har utskottet en viktig roll att driva på den utvecklingen i så fall.

    Men jag tycker ändå att vi inte får bli för bekväma i de här sammanhangen och bara tänka att det är enklare och lättare att vi tar den finska lagstiftningen för att vi har så mycket bestämmelser som vi måste följa ändå. För då slutar vi lika snabbt att tänka hur vi ska utveckla samhället och utveckla den åländska polisen som är en oerhört viktig del i självstyrelsen idag, för det måste ju ändå vara vår primära uppgift som lagstiftare i Ålands lagting.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Tage Silander

    Fru talman! Det som behöver sägas kom antagligen fram väldigt bra i de anföranden som hölls av ltl Harry Jansson och ltl Axel Jonsson. Det är bara att konstatera.

    Det som vi pratar om mest här nu är om vi ska vara bekväma eller om vi ska göra det enklaste, om vi ska ha en fulltextlagar eller blankettlagar.

    Det som i alla fall måste vara vår ledstjärna är hur läsarna, medborgarna uppfattar vår lagstiftning. Och det galnaste av allt är ju om vi litar på vår blå bok, lagsamlingen, och att det som står där inte stämmer för att det finns någon annan som lagstiftar på ett annat sätt och som ändå har påverkan och lyder över oss. Det var ju det som ltl Harry Jansson fastande på.

    Det dilemmat och den rättsosäkerheten så måste vi komma åt. Modellen här som antyddes senast av ltl Wikström var ju att vi kan ju nämligen inte heller lita på den blå boken helt och hållet för den kommer ut ganska sällan. Vi ändrar ganska många gånger själva, och det ändras också i finsk lagstiftning som påverkar oss.

    Det viktiga skulle vara att vi har en väldigt bra webbaserad, nätbaserad lagbok som gäller hela tiden. Där kunde man utveckla informationen och förklara att på dessa 14 punkter, lagändringarna som har gällt polislagen sedan senast vi ändrade, så har det uppstått nya förpliktelser eller regler också gällande ålänningarna. Vi har inte gjort motsvarande i vår egen lagstiftning ännu, vi ska göra det när vi får tid. Någonting i den stilen.

    Det viktigaste av allt är att informationen kommer fram. Tack, fru talman.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Ja, i allt väsentligt kan man också ge ltl Silander rätt i argumentationen. Bara för att belysa detta så är det viktigt att komma ihåg att medan vi, landskapsregeringen och lagtinget, har processat det här så har det kommit ytterligare två propositioner till Finlands riksdag som också är i röret.

    Trots att vi antar det här nu, med 14 ändringar - flera av dem som har varit i kraft redan från december i fjol - så kommer vi ånyo ha en lagstiftning på Åland som inte är up-to-date.

    Vad gäller ledamotens förhoppning om det digitala systemet med lagboken, att alla författningar av åländsk karaktär skulle finns publicerad så det blir ju en speciell frågeställning för landskapsregeringen. Ska de tillåta att en tjänsteman går in i gällande lagstiftning och skriver att det här inte gäller, utgående från problematiken med gränsdragning mellan åländsk och finsk rätt? Istället kanske man måste hålla sig till allmän informationsnivå om vad som har ändrat i rikslagen.

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack, fru talman! Ja, jag är medveten om den där problematiken förstås. Här får man ju vara väldigt noggrann med hur man informerar, om det sedan kallas allmän information eller inte. Men att man observerar medborgarna på att här finns det en problematik, då kanske man också har förmåga att tänka själv och inte lita alldeles för mycket på det som är skrivet i den egna lagen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Roger Eriksson

    Talman! Jag hade inte tänkt hålla ett anförande i det här ärendet. Ordförande gjorde en fullständig och bra presentation och det omfattade alla våra tankar.

    Under diskussionens gång har det kommit fram nya synpunkter. Det är en viktig fråga. Jag vågar kanske påstå att jag kanske har mest erfarenhet av de här frågorna, speciellt gränsdragning mellan vår behörighet och riksbehörighet. Det är inte lätt kan jag säga.

    I utskottet har vi fått reda på att man egentligen inte kan säga exakt var gränsen går.

    Jag kan ta ett exempel. Ni kanske minns i tiden när promillegränsen ändrades, gäller den här, ja eller nej? Det gick till Hovrätten och det kom fram via HD att det inte gällde här. Då hade folk blivit dömda och då måste man upphäva 40 domar.

    Man diskuterar allmän ordning och säkerhet, som vi har behörighet på, men vad är det? I kapitel 17 i strafflagen finns massor med kriminaliseringar varav de flesta vi inte har behörighet på. Egentligen har vi behörighet i polislagen i förvaltningen och sedan lite med körkort och vissa andra saker. Men tvångsmedlen är riksbehörighet, dvs. när man griper in i människans privatskyddade områden. Det kan vara avlyssningar, beslag och husundersökningar mm.

    Gränsdragningsproblematik kommer vi kanske alltid att ha och det är ingen lätt fråga.

    För mig som har jobbat i rättsövervakande myndigheter så är det ganska svåra saker. Vad är det som gäller? Om juristerna inte riktigt är överens då kan man nästan i princip inte kräva att medborgarna ska veta vad som gäller. Det här är en ganska stor rättspolitisk fråga.

    I vardagen funkar det någorlunda bra i alla fall. Om saker och ting är förbjudna – att köra berusad – då spelar det egentligen roll för mannen eller kvinnan på gatan vilken paragraf det är. Problemet blir om någonting är förbjudet eller inte förbjudet, då är det svårare.

    Vi hade t.ex. övervakande av hund, ordningslagen på Åland, där de gamla paragraferna för år 1889 gällde här, de var upphävda i riket men här var de i kraft. Detta var också en sväng via HD och Hovrätten för att vi skulle kunna veta när vi kan ge strafforder som polisen skriver ut.

    De här sakerna är kanske inte så stora men de är principiellt jättesvåra många gånger.

    Som sagt, gränsdragningsproblematiken är svår och kommer kanske att förbli det också.

    Man kan i alla fall minimera det med blankettlagstiftning på det här området, vilket vi har resonerat om i lag- och kulturutskottet.

    Det är märkligt - om man tittar på att 70-80 procent är riksbehörighet - hur det egentligen har gått igenom lagstiftningskontrollen, det är lite speciellt faktiskt.

    Det är ingen idé, som jag ser det och även utskottet, att åländska lagberedare sitter och skriver in rikslagar och sätter tid och jobb på det. Det blir bara problematiskt. Vissa saker regleras på två ställen, men det gäller egentligen bara rikslagstiftningen fast vi har skrivit det i vår egen lag. Vad gäller då, speciellt om det är avvikande ordalydelse? Det har jag också exempel på men jag tar inte upp det här och nu.   

    Den här problematiken kommer vi att få leva med. Blankettlagstiftning som föreslås här tycker jag att är helt okej så behöver vi inte diskutera vad som gäller.

    Om vi har blankettlagstiftning då får vi allt annat på köpet; direktiv, anvisningar och till och med utbildningen. Det är en stor fördel.

    Under hörande kom det fram här att polisstyrelsen i Helsingfors har gett ungefär 200 direktiv, 95 procent kommer på svenska och begär man kommer allt på svenska inom en vecka.

    Motsvarande åländska myndigheter som vi frågade under hörande svarade att det kommit mellan noll och tre direktiv under de senaste fyra åren. Jag vet själv att det inte är någonting alls. Det här beror på resurser, lagberedningsresurser.

    Det ska vi också ha i tanke - speciellt i framtiden när vi ska ha mera behörighet och diskutera sådana saker - att stifta en lag är en sak, men sedan ska man ha direktiv och anvisningar på hur lagen ska tillämpas på verkstadsgolvet och det är svåra frågor. Där har det varit problem. Redan i det här fallet vet vi att polisen har problem med vissa bötesföreläggande, ordningsbotsföreläggande för det finns egentligen inte direktiv här och teknik på hur man ska göra. Det här är baksidan.

    Diskussionen om Ålex, jag har pratat om det tidigare här i den här talarstolen och gör det än en gång. Jag riktar mig till regeringen, försök snabba upp det här jobbet! Det är jätteviktigt. Det betyder att då kan de som jobbar med lag, som jag, och även medborgare titta i realtid vilken lag som gäller och när den gäller.

    Helt kommer vi inte förbi gränsdragningsproblematiken som ordförande Jansson sade, det är helt klart, men det underlättar i alla fall. Man vet vilken lag som gäller vid vilken tidpunkt.

    Avslutningsvis en personlig jämförelse. Blankettlagstiftningsteknik är tveeggat, ja. Jag anser inte att vi säger upp vår lagstiftningsbehörighet. Det är precis som Axel Jonsson sade här, först ska vi titta på behörighet, ja eller nej? Är det ja så ska vi se vad vi gör, det är där det blir utmaningar att man väljer rätt väg.

    Blankettlagstiftning kan man ta helt eller delvis. En liten jämförelse, blankettlagstiftning, vi hoppar på tåget och åker med och hoppar av när vi självstyrelsepolitiskt vill. Eller så tar vi egen lagstiftning och springer bredvid och hoppar på när vi måste hoppa på. Det är mycket jobbigare åtminstone för förvaltningen att hänga med i sådan liknelse. Tack, talman. Det var mina korta kommentarer.  

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack viceordförande Eriksson i utskottet för de tilläggskommentarerna, värdefulla sådana.

    Ja, när jag försökte analysera lite här inför dagens vidare diskussion så kom jag nästan till att det här är ett så speciellt rättsområde. Genom att vara duktig på de frågor som är åländsk behörighet - i och med det i sig redan kräver en hel del kunnande vad gäller gränsdragningar mot riksdagslagar etc. - så har vi bättre möjlighet att bredda självstyrelsen om vi faktiskt vill ha framgångar att kunna använda de instrument vi har.

    Men samtidigt är det ganska liten vinst. Men det är ju absolut ingen vinst självstyrelsemässigt att vi ska agera postkontor när det gäller den här typen av lagar, dvs. att det har gjorts 14 ändringar i riksdagen och det är bara för oss att tacka och ta emot dem i samband med de två lagpaket som nu är på gång i riksdagen.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Nej, jag håller med ltl Jansson, inte ska vi agera postkontor, absolut inte. Jag har lite den uppfattningen att vi ska välja våra strider. Vi ska, som sagt var, sätta våra väldigt begränsade lagstiftningsresurser på de områden där de gör nytta för vanliga ålänningar. Inom det här området speciellt, polisiära frågor, så är det kanske inte så förnuftigt att sätta ner så hemskt stora lagstiftningsresurser i det här fallet som berör tvångsmedelslagen som vi inte ens har behörighet på. Man måste välja sina strider och se var man sätter in sina resurser.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Nina Fellman

    Fru talman! Jag vill först tacka utskottet för ett väl utfört arbete. Det är en viktig principiell diskussion här som vi har haft nu. Vi får ta till oss den frågeställning och de tankar som har kommit fram och fundera på allvar på om ett byte av lagstiftningsteknik kanske blir mer ändamålsenligt. Som flera har påpekat redan så har vi ett antal lagar som står på kö och borde komma hit i snabb ordning för att vi ska leva upp till både medborgarnas förväntningar och polisens som är de som ska verkställa den lagstiftning som de facto gäller på Åland.

     Det är ett starkt önskemål från polisens sida att man ska ha entydig uppdaterad lagstiftning där huvud och fötter faktiskt kontinuerligt hänger ihop. Polisen har flera gånger framfört att de ställs inför en omöjlig situation när vår lagstiftning inte hänger med. En tydlighet gentemot allmänheten är förstås också önskvärd.

    Ett kort glädjebesked kan ju dock vara att enligt den senaste uppgiften vi har så kommer den digitala lagsamlingen att vara klar uppdaterad i slutet av januari. Det har ju varit flera bud i den här frågan, men i början av året åtminstone kan vi lova att den ska finnas till hand.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

    Föreläggs förslaget till den första landskapslagen om  ändring av polislagen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till den andra landskapslagen om  ändring av polislagen för Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    3        Tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 6/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2017-2018

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! Ja, dagens tredje och sista produktion från lagutskottet ska vi nu diskutera, alltså frågan om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen.

    Det är tack vare ett gott samarbete inom utskottet och vår eminenta sekreterare som vi har lyckats ta tag i några större antal lagförslag här mitt i allting annat. Men mycket annat är på kommande.

    När det gäller det aktuella ärendet så är det angenämt att konstatera att det här redan följer den FN-konvention som syftar till att de som har funktionshinder ska ha tillgänglighet på olika sätt. Nu kan man se det här som ett komplement till följd av att EU har antagit ett så kallad tillgänglighetsdirektiv för några år sedan.

    Nu brådskar även det här. Utskottet har konstaterat att det som händer nu är även sådant som egentligen ändå borde ske oavsett i ljuset av nämnda FN-konvention.

    När det gäller utmaningen för förvaltningen så hoppas utskottet att Ålands digitala agenda, ÅDA, ska kunna vara ett stöd i vardagen för både myndigheterna men även för andra som berörs av direktivet på olika sätt och se till att man klarar av allt ifrån mallar för hur det här s.k. tillgänglighetsutlåtanden ska utformas till annat som styr.

    Sedan finns det då i lagstiftningen en form av kattlucka, att en myndighet skulle säga att detta är en oproportionell börda för oss som är en liten myndighet, en liten förening. Det här är ju en väg ut ur problematiken av byråkrati etc. som vi från utskottets sida hoppas att man tillämpar mycket sparsamt.  

    Har vi lagstiftning som syftar till att var och en ska kunna ta del av den information som publiceras på webben på olika ställen så är det också viktigt att de som ansvarar för informationsförmedlingen verkligen, med respekt för individen, nyttjar den här möjligheten att undvika att uppfylla direktivets anda och mening.

    Utskottet tillstyrker även i detta fall lagförslaget. Tack, talman.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

    Föreläggs lagförslaget för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    4        Utsläppstak

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 4/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 7/2018-2019

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Mikael Lindholm

    Tack, fru talman! Social- och miljöutskottet har behandlat lagförslaget om utsläppstak.

    Eftersom det rör sig om ett EU-direktiv så är våra möjligheter till egna lösningar begränsade. Det rör sig om en paragraf i lagen, 53f, där Åland ska följa Finlands åtaganden om utsläppsminskningar av svaveldioxid, kväveoxid, flyktiga organiska föreningar utom metan, ammoniak och fina partiklar.

    Eftersom direktivet borde ha satts i kraft redan bör vi anta lagen snarast. Med tanke på hur stort hälsoproblem detta är i hela världen - där över 90 procent av människorna i världen andas in höga nivåer av luftföroreningar - och även i Norden så ser vi ingen anledning till att låta bli att anta denna lagändring.

    Räknar vi vår andel av Finlands, där 1 600 människor beräknas dö i förtid på grund av luftföroreningar, så skulle det betyda att åtta personer på Åland dör i förtid. Då ska vi minnas att Finland har världens renaste luft.

    Social- och miljöutskottet anser att vi bör anta lagen oförändrad. Tack, fru talman. 

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

    Föreläggs lagförslaget för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Remiss

    5        Kollektivtrafiktjänster

    Landskapsregeringens lagförslag LF 8/2018-2019

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Talman! Jag har ju inte på något sätt för avsikt att presentera landskapsregeringens lagförslag, det vill jag vara tydlig med. Men jag vill säga några saker.

    Det som har legat till grund för det här lagförslaget är ju ett betänkande som utarbetades under den förra landskapsregeringen. Det var två olika arbetsgrupper; en politisk tillsatt och sedan expertgrupp. Den politiska gruppen leddes av Roger Höglund från Finström. Många av de tankegångar som togs fram i samband med det arbetet så återfinner jag glädjande nog i allmänna motiveringen.

    Men det finns också fortsättningsvis en hel del frågetecken. Med beaktande av att jag själv är medlem i finans- och näringsutskottet och vi har som jultomten, våra brådaste tider alldeles här och nu, så tycker jag inte att jag har hunnit sätta mig in i den här lagstiftningen på det vis som den som kräver. Det här är, som jag anser, en väldigt, väldigt viktig lagstiftning. Den rör kollektivtrafiken för de närmaste åren för i princip hela Åland, och där finns förbättringsmöjligheter. Det finns en stor politisk diskussion som behöver föras kring det.

    Med anledning av det anförda så föreslår jag att ärendet bordläggs. Tack.

    Talmannen

    Kan vtm Veronica Thörnroos också säga till vilket datum hon föreslår att det ska bordläggas?

    Vtm Veronica Thörnroos

    Jag föreslår att det borde läggs tills nästa ordinarie plenum.

    Talmannen

    Det vill säga inkommande onsdag den 19 december. Tack för det.

    Då har vi också minister Nordberg på plats för att presentera lagförslaget var så god minister Nordberg.

    Minister Mika Nordberg

    Tack, fru talman! Jag har möjligheten idag att presentera den här nya lagen om kollektivtrafiktjänster.

    Nuvarande lagstiftning berör både kollektivtrafiken, den tunga lastbilstrafiken och taxinäringen, alla dessa tre återfinns idag i en och samma lag.

    Tanken är nu att vi kommer att spjälka upp dem i tre olika lagar. Det här är lag ett, lag två blir för lastbilstrafiken och lag nummer tre blir för taxin. Men idag behandlar vi då alltså kollektivtrafiklagen.

    Det hela bygger egentligen på ett EU-direktiv 1370/2007 som stipulerar hur en kollektivtrafik lagstiftning ska se ut.

    Jag vill börja med att säga att själva kärnan och innehållet i lagen hittar man egentligen i det andra kapitlet som handlar om servicenivån, om trafikförsörjningsprogrammet och om planering och utformning av kollektivtrafiken. Likaså är 9 § intressant i det tredje kapitlet.

    Fru talman! Först vill jag börja med 1 §, lagens definitioner, som handlar om de olika kapitlen. Går vi sedan till 4 § så är tanken att den nya landskapslagen hänvisar till att man på Åland har bara en myndighet som sköter all kollektivtrafik. Här kan man välja om man även vill ha flera myndigheter inom en nations område. Men vi har gått in för en. De remissvar som har kommit in bl.a. från kommuner visar att de tycker att de inte har den administrativa apparat som behövs för att driva en myndighet som har hand om kollektivtrafiken.

    Går vi sedan vidare till kapitel 2 och pratar om själva omfattningen så är tanken att landskapsregeringen ska fastställa omfattningen på servicenivån för den trafik där landskapsregeringen är med och betalar.

    I 6 §, trafikförsörjningsprogrammet, finns själva kärnan finns och politikern i den nya kollektivtrafiklagen. Jag brukar beskriva den här nya lagen som en tavla och själva lagen sätter ramen och tar fram duken. Innehållet på duken ska vi rita tillsammans i 6 § i trafikförsörjningsprogrammet. Vi ska säga vilken kollektivtrafik vi behöver på Åland. Vi ska också beskriva formerna av trafiken vi vill bedriva samt åtgärder för att skydda miljön och de målsättningar som vi har.

    Man kunde tänka sig att den här lagen ska berätta att vi ska köra exakt så här mycket eller ha så här lite kollektivtrafik, men det lämnas öppet till trafikförsörjningsprogrammet.

    Tanken är att vi ska tillsätta en parlamentarisk grupp som ska jobba fram själva nivån i och med att man har en tanke här - i tredje stycket i 6 § - där man säger att trafikförsörjningsprogrammet ska uppdateras minst vart fjärde år.

    Tittar man i förarbetena till lagen så pratar man om att de nya upphandlingsperioderna bör vara längre, alltså 4-10 år. Det medför att det här ska uppdateras under varje mandatperiod. På det här viset så kan man ha en nivå på servicen som fastställs också i budgeten. Kommande lagtings budgetar blir ju då knutna till det programmet.

    Fru talman! Ytterligare i 7 § kan man se att en kommun om den väljer att själv driva trafiken då har kommunen möjlighet att göra det, t.ex. om Mariehamns stad vill bedriva stadsbussar utan att ta del av landskapsregeringens medel. Men trots det så ska landskapsregeringen tilldela trafikplikten för att möjliggöra det här.

    Däremot om landskapsregeringen är med som delfinansiär av t.ex. stadsbussen då ska också själva trafiken upphandlas av landskapsregeringen. På det viset finns det i 7 § en öppning för att köra solo om en kommun vill göra det, men vill man ta del av landskapsregeringens skattemedel så gör man en gemensam upphandling.

    9 § handlar om beslutet om trafikförsörjningsprogrammet och beslut om trafikplikt. Där finns det olika sätt, om man vill gå in för en direkt tilldelning så är det ju EU:s regler om 2 miljoner som är takgränsen.

    Idag vet jag att vår kollektivtrafik, som landskapsregeringen upphandlar, är precis under 2 miljoner. Det betyder att om vi tar in stadstrafikens kollektivtrafik i det här så kommer vi att komma över 2 miljoner, vilket betyder att vi då har ett behov av att upphandla.

    Tiden går, fru talman, det finns även i 9 § en förordningsfullmakt. Vi har möjlighet att i landskapsförordning återkomma vad gäller de här nivåerna.

    Avslutningsvis, fru talman, så vill jag prata om 31 § där vi har övergångsbestämmelserna. Om landskapsregeringen före 3 december 2019 tilldelar trafiken så kan vi fortsätta tilldela trafiken för en tvåårsperiod. Efter det så måste vi följa den nya lagens upphandlingsförfarande med det som beskrivs i de tidigare paragraferna. Tack, fru talman.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag har bara en alldeles kort kompletterande fråga. I allmänna motiveringen 7.1, Ekonomiska och administrativa konsekvenser, skriver landskapsregeringen: ”I den avsedda landskapsförordningen anges kriterier för stöd och stödnivåer för kollektivtrafiken”.  Har landskapsregeringen fört ett resonemang kring det här med tanke på att vi tidigare har haft problem med alltför breda förordningsfullmakter?

    Minister Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstod fullt ut?

    När det gäller de här olika stöden så finns det ju en möjlighet - som jag var inne på tidigare – att kommunen själv bedriver eller får stöd av landskapsregeringen.

    Men när det gäller själva trafiken så är det ju 6 §, trafikförsörjningsprogrammet, som kommer att vara helt avgörande.

    Om vtm Thörnroos kan specificera sin fråga en gång till så ska vi se om jag kan försöka svara på den.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Vi har i samband med laggranskningskontrollen i Helsingfors fått back ett flertal gånger, eftersom vi i förordning har tagit in grunderna för utbetalning av olika stöd. Enligt grundlagen så krävs det att individens rättigheter, skyldigheter och likabehandling ska garanteras så att det återfinns i själva lagtexten. Jag tror att det senaste exemplet var på jordbrukssidan där antalet stödberättigade djurenheter inte gick att ha i förordningstext utan det måste preciseras i själva lagen.

    Nu uppfattar jag att den här lagen är ganska snarlik, eftersom man i landskapsförordningen anger kriterier för stöd och stödnivåer för kollektivtrafiken.

    Min fråga var; har ni fört ett resonemang kring bredden av förordningsfullmakten som här anges?

    Minister Mika Nordberg, replik

    Fru talman! Jag skulle väl säga att vi har en viss skillnad här. Är det privatpersoner eller privata företag som berörs av den här fullmakten eller är det i det här fallet nu då kommuner? För det är ju detta som det egentligen handlar om, att vi från landskapets sida deltar i en kommuns finansiering av själva kollektivtrafiken.

    I 6 § återigen så fastställer vi nivåerna. På sidan 22 säger vi att när det gäller stöd, punkt 8.3, så kan man ju t.ex. utgå ifrån ett maximalt stöd på 20 procent. På det viset så ser jag inte den här problematiken som vtm Thörnroos lyfte fram.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström

    Tack, fru talman! Jag skriver under på den här ganska fullödiga informationen kring lagförslaget från Mika Nordberg. Precis så ligger det till.

    Några politiska reflektioner från den socialdemokratiska gruppen. Regeringen ser ett behov av lagreformer inom kollektivtrafiken. Man skriver i de allmänna motiveringarna att ”Landskapet uppmuntrar passagerarna att åka kollektivt genom låga busstaxor”. Gott så.

    Personligen tycker jag man kunde gå ett steg längre och styra över resekostnadsavdraget med egen bil till kollektivtrafiken. För idag får alla avdrag, oavsett hur nära man har till en busshållplats.

    Regeringen skriver också att bilberoendet begränsar samhällets framtida utvecklingsmöjligheter. Ett exempel är österleden i Mariehamn som idag delvis används som parkering för arbetspendlare. Och de flesta vet ju hur det ser ut den här tiden på året efter fyratiden på eftermiddagen. Pärlbandet av bilar sträcker sig ända från bussplan, hela vägen genom västra utfarten, uppför sjukhusbacken och genom bläckfisken. Som jag ser det har vi redan nått en punkt där antalet bilar inte bör öka.

    Som regeringen skriver så kunde områden för boende frigöras om fokus ändrar från planering av biltrafik till planering för kollektivtrafik.

    Vidare är förstås minskningen av koldioxidutsläpp en mycket viktig faktor. Om det skulle jag kunna prata fem minuter till, men ni vet alla hur viktig den frågan är och vi har ett hållbarhetsmål att förhålla oss till.

    På det stora hela är jag mycket nöjd med lagförslaget. Den ger en ram som vi kan fylla med framtidens kollektivtrafik. Innehållet tas fram i form av ett trafikförsörjningsprogram. Jag tror det är jätteviktigt att i ett tidigt skede mäta vad och hur vi gör genom resvaneundersökningar.

    Kollektivtrafik är en rättvisefråga, en tillgänglighetsfråga och en regionalpolitisk fråga. Du ska kunna bo och leva på Åland, utan bil. Det måste vara målet.

    Men vi bör också se till tätortens behov och stora möjligheter. I Mariehamn hade vi en kollektivtrafik med närmare 300 000 påstigningar före år 2013, efter kraftiga nedskärningar så sjönk antalet resande till bara 60 000. Ett praktfiasko alltså. Orsakerna är många. Men det spelar förstås in att Mariehamn har fått betala för sin egen kollektivtrafik, samtidigt som man via skattesedeln betalat hälften av övriga Ålands trafik.

    Därför så behöver stödnivån gällande matartrafik vara samma i gles- som i tätbygd, dvs. max 80 %, inte 20 % som det står i lagförslaget.

    En sådan stödnivå skulle möjliggöra t.ex. för matartrafik med stor taxi med stor flexibilitet samtidigt som landsortsbussarna kanske kunde åka vi västra hamnen. Vidare är det naturligt att även Jomala skulle tas med i den s.k. stadsbussen, det skulle alla vinna på.

    Men som sagt ovan, detta är detaljer som trafikförsörjningsprogrammet kommer att titta närmare på. Tack.

    Ltl Igge Holmberg

    Tack, fru talman! Jag tänker tala om kollektivtrafiken på ett mer övergripande plan.

    Jag tror på kollektivtrafik i samhället. Jag ser samhället som huvudman i att sköta kollektivtrafiken och som den som ska ställa krav på trafikidkarna.

    I första hand borde kollektivtrafiken elektrifieras och, i mitt tycke, borde den vara avgiftsfri dvs. skattefinansierad. Fler och fler städer i Sverige har börjat med avgiftsfri kollektivtrafik och funnit att det lönar sig. Hela Luxemburg har det, Tallinn och flera andra storstäder utökar sin avgiftsfria kollektivtrafik de också. Det är något som är på kommande överallt.

    Men för att fungera måste kollektivtrafiken vara ett reellt alternativ till privatbilismen. Det vill säga det ska finnas tillräckligt med turer, täta turlistor. Det ska finnas matartrafik från avlägsna orter till huvudtrafiklederna. Det ska finnas kvällstrafik för att stimulera kulturell happenings och för ungdomar.

    Sedan kan man fråga sig, för vem har vi kollektivtrafik egentligen? Vem drar mest nytta av en fungerande kollektivtrafik? Svaret är företagarna.

    Det är företagare som får både sina arbetare och sina kunder till sig via kollektivtrafiken, när den fungerar som den ska.

    Åland med sin litenhet och sina korta avstånd skulle vara ett perfekt område för att verkligen satsa på kollektivtrafik med små fordon på matarlinjer och elektrifierade bussar.

    Jag ser fram emot att se vilka framsteg vi tar inom det här området de närmaste åren. Jag är säker på att om viljan finns så har landskapet alla möjligheter att bli en föregångare inom området. Tack.

    Ltl Roger Eriksson

    Talman! Vi har nu på vårt bord landskapsregeringens lagförslag om kollektivtrafiktjänster.

    Jag ska ha ett kort anförande. Jag ser fram mot ett intressant utskottsarbete. Mitt anförande är på ett övergripande plan, jag går inte in i på några större detaljfrågor.

    Inledningsvis kan sägas att den liberala lagtingsgruppen stöder regeringens förslag och de tankar som där framkommer. Liberalerna har länge förespråkat satsningar på kollektivtrafik av flera olika orsaker; hållbarhetstänk, bäst både för individen och för samhället i stort. Det är värderingar som vi alltid har stått bakom.

    Lagförslaget är efterlängtat och behovet av ny lagstiftning är stort vilket är bra beskrivet här i lagframställningen. Nu gällande lag, lag om yrkesmässig trafik är från 1976. Det är hög tid att göra något.  Som ministern sade så finns det ett EU-direktiv som är på gång.

    Jag tycker att lagens 1 § är bra och den säger egentligen allt om vad man avser göra. ”Syftet med denna lag är att främja utvecklingen av kollektivtrafiken på Åland så att allmänheten har tillgång till sådana nödvändiga kollektivtrafiktjänster som svarar mot det dagliga behovet att förflytta sig.” Det är utmärkt skrivet, här ser man ambitionsnivån. Det innefattar allt, både fritids- och arbetspendling och övrig transport, dvs. det dagliga behovet av att förflytta sig.

    Vidare lite detaljer som jag tycker att är jättebra, i 2 § är definitionerna bra. Definitioner saknas tyvärr ofta i åländsk lagstiftning.

    Lagförslaget innehåller regler om hur kollektivtrafiken ska planeras och organiseras, vilka krav som ställs på ett trafikförsörjningsprogram samt upphandling jämte stödsystem. I lagförslaget ingår ett bra utgångsmaterial med statistik, tabeller mm. Jag går inte in mera på de detaljerna.

    När man läser lagförslaget kan man se att trafikförsörjningsprogrammet som nämns i 6 § blir centralt för allt. Ministern sade här att det är här som politiken kommer att föras och så ser jag det också. Det ska tillsättas en parlamentarisk grupp för att få det här arbetet att gå vidare.

    I programmet ska bl.a. ingå trafikpliktens omfattning och avgränsning, upphandlingar, tilldelning av kollektivtrafiktjänster och hur berörda kollektivtrafikföretag ska organisera sin verksamhet.

    Ur förslaget framgår vidare att utgångspunkten för trafikförsörjningsprogrammet är att Åland behöver ett större utbud av kollektivtrafik. Det är viktigt att alla intressenter har möjlighet att ge sin syn på kollektivtrafiken, för att uppnå en så bred samsyn som möjligt.

    Principerna är bra. Det nämns bl.a. sammanhållenhet, enkelt att resa, tillförlitlighet, förutsägbar över tid, attraktivt pris och hållbart framförallt med tanke på klimatmålen. Klimatmålen är i dagsläget en stor fråga. Kollektivtrafiken är en bidragande orsak för att bekämpa klimatförändringen.

    Det framkommer också att man eftersträvar en ökad andel av kollektiva färdsätt vilket leder till att mängden skadliga trafikutsläpp minskar, även buller och trafikstockningar väntas minska. Miljön är den stora vinnaren, vilket är bra.

    I 6 § framkommer att kommunerna ska höras innan planen fastställs. Det framkom även här att programmet ska revideras vart fjärde år.

    Jag vill betona, det som kommer fram under kap 8.8, att det kommunala initiativet är mycket viktigt. Man måste ha kommunerna med på tåget om det här ska bli ett lyckat slutresultat.

    Talman! Det här var de stora principerna i lagförslaget. Det är också intressant och det gläder mig att det finns en liten text om visioner: Åland 2025, mål för kollektivtrafiken. Jag går inte heller här in i detaljer, men vi kan se på underrubrikerna och hur man har tänkt: Kollektivtrafik, alternativ till privatbilism, utvecklingens betydelse för andra trafikformer samt miljö och hållbarhet, samordnad fysisk planering, främjande av arbetspendling m.m.

    Talman! Avslutningsvis vill jag betona det som jag sade i inledningen, dvs. att trafikförsörjningsplanen jämte styrdokument kommer att bli av central betydelse. Får vi nu den här lagstiftningen i skick så kan vi börja arbeta med de sakerna framåt.

    Ltl Mikael Lindholm

    Tack, fru talman! Jag ber att få understöda vtm Veronica Thörnroos förslag om bordläggning och bordläggningstid.

    Talmannen

    Ärendet kommer att bordläggas eftersom vtm Veronica Thörnroos, understödd av ltl Mikael Lindholm, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 19 december 2018. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

    Ärendet bordläggs till plenum den 19 december 2018.

    Enda behandling

    6        Ambulanstransporter i skärgården

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 3/2018-2019

    Vtm Veronica Thörnroos åtgärdsmotion MOT 5/2017-2018

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Mikael Lindholm

    Fru talman! Social- och miljöutskottet har behandlat motion om ambulanstransporter i skärgården.

    Utskottet har erfarit att transporterna av skadade och sjuka i skärgården till väntande helikopter, sjötransport eller ambulans sker på olika sätt i skärgårdskommunerna. Vissa kommuner har införskaffat ambulanser för transporterna medan andra använder andra till buds stående transportmedel som inte primärt är avsedda för sjuktransporter.

    Utskottet anser att skärgårdens invånare bör behandlas på ett likvärdigt sätt och delar motionärens åsikt att det är viktigt att transporterna kan ske på ett tryggt och adekvat sätt.

    Utskottet konstaterar att det i förslaget till budget för landskapet Åland 2019, under Ålands hälso- och sjukvårds verksamhet, anges att de prehospitala landtransporterna i skärgården ska ordnas och tryggas och föreslår därför att åtgärdsmotionen förkastas. Tack, fru talman.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Talman! Jag vill börja med att tacka social- och miljöutskottet för att de överhuvudtaget har valt att lyfta upp den här åtgärdsmotionen och processat den. Det är inte så vanligt att en majoritet i utskottet vare sig har intresse eller tid för det. Jag tycker att det är glädjande att utskottet har tagit upp den och att man också har haft höranden kring den här frågan.

    Slutsatserna som utskottet kommer fram till lämnar kanske en del övrigt att önska, det är ju svårt att bortse ifrån.

    Talman! Jag tycker egentligen att det är konstigt att vi ska stå här i Ålands lagting och diskutera någonting som borde vara en självklarhet för alla ålänningar. Det talas ofta här om solidarisk finansiering och att de svaga ska tas omhand av samhället osv. Men när det gäller individernas liv och hälsa för dem som bor på en ö så verkar det vara ett annat regelverk som gäller.

    Om man bortser ifrån vad det betyder för den enskilda individen som kanske har svår smärta och är skadad och ska transporteras på ett icke fördelaktigt sätt så betyder det också samhällsekonomiskt ganska mycket faktiskt. Ju bättre vård man kan ge på platsen desto större är sannolikheten - inte alltid, men många gånger i alla fall - att skadorna inte förvärras. När skadorna inte förvärras så blir det frågan om kortare sjukskrivningstider, kortare konvalescenstider och samhällsekonomiskt så finns det en stor nytta i det här.

    Ibland när man diskuterar med folk som bor på fasta Åland så säger de ”men ni har ju helikopter, helikoptern kommer ju”. Det skulle vara intressant om man kunde få fram statistik från alarmcentralen på hur många gånger som helikoptern inte har kunnat komma, eller hur många gånger som helikoptern har kunnat komma men på grund av väderleken inte har kunnat landa i närheten av den skadade och då har man ändå tvingats hitta på nödlösning av den skadade från transportplatsen till den väntande helikoptern. Jag har tidigare också efterlyst en sådan statistik men den verkar lysa med sin frånvaro.

    Sanningen är den att helikoptern är ett gott tillskott men dess verksamhet är många gånger begränsad. Helikoptern kan vara på ett annat uppdrag, det är ganska vanligt. Väderleksförhållandena vid startplatsen kan vara sådana att helikoptern inte kan lyfta. Alternativt så kan helikoptern lyfta men inte landa för att väderleksförhållandena vid landningsplatsen är av sådan karaktär att det inte heller funktionerar. Det är inte alltid som det lyckas med helikoptern heller.

    Jag har lyft den här frågan flera gånger tidigare. Varför kommer den aldrig vidare? Jag hade stora förhoppningar att Ålands hälso- och sjukvård skulle ha tagit till sig de diskussioner som tidigare har förekommit här och kanske tagit dem med sig till ÅHS, med tanke på att både ordförande och viceordförande finns i salen. Den enda skrivning som finns i årets budget kring Ålands hälso- och sjukvård är ”bemanningen inom den prehospitala akutsjukvården stärks.” Det är då inte ute i skärgården som den bemanningen stärks utan den bemanningen på fasta Åland i jourkedjan. Vidare: ” De prehospitala landtransporter i skärgården ordnas och tryggas”. Frågeställningen blir ju i så fall; när kan man förvänta sig att det här är verkställt?

    Utskottet skriver insiktsfullt i sina synpunkter att de olika skärgårdskommunerna har olika behov och det är ju alldeles sant. Det är ju skillnad om kommunen företrädelsevis består av en skärgårdsö med en mindre befolkning på kanske 100 personer eller om det är en skärgårdskommun som är splittrad i flera olika bycentra på flera olika öar.

    Jag är tacksam för att social- och miljöutskottet har valt att behandla den här motionen. Men jag är besviken på att man inte har kunnat vara lite tydligare och politiskt peka med hela handen mot ÅHS och sagt; verkställ och gör det nu! Tack.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Jag har uppfattningen av det vi hörde att det här kommer att ordna sig. Jag tycker att man kan vara nöjd, för man måste lite på att ÅHS gör sitt arbete.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Jag tycker att kommentaren kring att ordförande och viceordförande sitter här i salen är lite tröttsam. Vi ska också komma ihåg att det sitter en annan här i salen som sitter här i ÅHS-styrelse. Vicetalmannen är själv ersättare i ÅHS-styrelse och får handlingarna på förhand och kan genom centerns ledamot driva vilka frågor som helst i ÅHS-budget. Vi brukar ha mycket goda diskussioner där vi kommer överens om de allra flesta saker. Hade man velat ha in någon skrivning om den här frågan så hade det inte varit något problem. Men då kanske vicetalmannen behöver börja jobba med sitt ersättarskap och med sin egen ledamot i ÅHS-styrelsen.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Som sagt, den här frågan är inte ny och jag har lyft den flera gånger.

    Som information till viceordförande i ÅHS så har jag skriftligen begärt att själv personligen få delta i ÅHS-styrelsemöten som representant trots att styrelsen kanske är fulltalig, att jag kunde få sitta med och lyssna hur diskussionerna går. Men det fick jag back på av styrelsen där viceordförande Ingrid Johansson också var med på det beslutet, att suppleanterna inte skulle vara närvarande. De kan möjligen vara så att den enda representant som centern har där säkert har kunnat göra mera. Jag tycker ändå att ansvaret åligger den som leder styrelsearbete. Mig veterligen så sker det ledarskapet av Annette Holmberg-Jansson som också återfinns här i salen. Ordförande har ju väldigt mycket att säga till om när man lägger agendan för ett möte.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Som det har framkommit i tidigare replikskiften så skrivs det ganska lite i ÅHS budgetar. Vid höranden och vid närmare diskussioner så kommer det fram hur problematiken ser ut och hur man arbetar med den här frågan. Det kan knappast vara så att Ålands lagting ska ta itu med problemen kring att man inte klarar av att föra dialog mellan olika centerledamöter.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag tycker att den sista repliken var väldigt onödig från ltl Ingrid Johanssons sida. Det är ungefär som att anklaga den ledamot från centern som finns med i ÅHS-styrelse, att det är hans uppdrag att se till att regionalpolitisk första hjälp och sjukvårdstransporter fungerar. Det tycker jag att är ett lågvattenmärke av ltl Johansson som annars brukar vara snabb i replikskiftena här i salen.

    Det oaktat så ber jag ltl Johansson att ta den här frågan med sig i egenskap av viceordförande i Ålands hälso- och sjukvårdsstyrelse och se till att det blir verkställighet av den skrivning som ledamoten också har varit med och godkänt från ÅHS sida, istället för att försöka sparka på oppositionspolitiker som åtminstone försöker bedriva en regionalpolitik.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Pernilla Söderlund

    Talman! Jag vill tacka motionären för att vi i utskottet fick tillfälle att sätta oss in i ämnet om skärgårdens problematik.

    Vi i utskottet konstaterar att ÅHS kommer att ta tag i problemet med de prehospitala transporterna under kommande år. Utskottet fick också höra att man i skärgården önskar klarare riktlinjer angående när helikoptern ska användas och det kanske man kan tänka på nu när ÅHS utarbetar riktlinjer för servicenivåer.

    Vi kan konstatera att ÅHS har snart en ny helikopter på plats. En helikopter med bättre prestanda, bättre flygsäkerhet och möjlighet att utföra vård i luften. Så den som är sjuk eller skadad kommer att få vård snabbare och mera avancerade åtgärder kan utföras. Det är en klar kvalitetshöjning. 

    Ett till sätt att lösa en del av problemet med transporter är med hjälp av samarbete med den första insatsen, ett viktigt och betydelsefullt arbete som bygger på ideellt engagemang. Det är en organiserad insats med personer som bl.a. har kunskap i första hjälp.

    Vi liberaler vill passa på att rikta ett riktigt stort tack till alla som arbetar som frivilligarbetare här. Ni är uppskattade och ni är viktiga – det vill vi att ni ska veta!

    Till sist skulle jag vilja uppmärksamma er på att det finns en app att ladda ner till sin telefon som heter IRO. Det är en förkortning på International Rescue Organization. Det skulle vara bra om alla skärgårdsbor använder den appen, och det skulle vara bra om de som besöker skärgården skulle få information om den här appen och att den går att ladda ner.

    Appen bygger på frivillighet och fungerar så att t.ex. jag som sjukvårdspersonal kan registrera mig och sedan får jag en kallelse ifall det hänt en olycka eller ett sjukdomsfall. Den som saknar sjukvårdsutbildning kan även använda appen för att man kan larma från appen och tillkallar då den hjälp som finns nära tillhands. På Åland finns det idag redan cirka 700 användare av appen.

    Det är alltså en app som är bra att ha inte bara i skärgården, utan överallt. Jag tycker man speciellt i skärgården bättre borde informera om att den här appen finns, och se till att det finns information om appen på t.ex. skärgårdsfärjor, hotell och gästhamnar i skärgården. Tack, talman.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    För kännedom

    7        Godkännande av ändring av avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 7/2018-2019

    Landskapsregeringens svar RP 2/2018-2019-s

    Republikens presidents framställning RP 2/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 18.12.2018.

    8        Godkännande av ändring av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning

    Landskapsregeringens svar RP 4/2018-2019-s

    Republikens presidents framställning RP 4/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 19.12.2018.

    9        Fördelning av kompensation till kommunerna 2018

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 6/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 1/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 18.12.2018.

    10      Ändrade avgiftsgrunder i vården

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 9/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 2/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 18.12.2018.

    11      Förtydligande av bestämmelserna om basbeloppen för grundskolan

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 10/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 4/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 18.12.2018.

    12      Blankettlag om dataskydd

    Landskapsregeringens lagförslag LF 9/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 7.1.2019.

    13      Förslag till tredje tilläggsbudget för år 2018

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 2/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 18.12.2018.

    14      Förslag till budget för år 2019

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 8/2018-2019

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 1/2018-2019

    Budgetmotioner BM 1-67/2018-2019

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum 18.12.2018.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 18 december klockan 09.30. Plenum är avslutat.