Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Gemensam diskussion med ärende nr 2.

Talman! Dessa två aktuella lagförslag med tillhörande betänkanden är en konsekvens av budgethanteringen som avslutade fjolåret. I det godkändes förslaget till ett nytt grundavdrag som ger ålänningarna mer pengar över för vardagen. För att detta ska kunna genomföras måste lagstiftningen uppdateras och det har utskottet enhälligt sagt ja till i behandlingen.

Grundavdraget höjs genom att avdragets nedtrappningsgrad sänks. Maxbeloppet 3 500 euro innebär att en skattskyldig som har en förvärvsinkomst efter andra avdrag som uppgår till 3 500 euro eller mindre får dra av hela beloppet. Om förvärvsinkomsten överstiger 3 500 euro sänks grundavdraget enligt gällande lag med 18 procent av det överstigande beloppet. Enligt förslaget ska avdraget från och med i år sänkas med 8,4 procent av det överstigande beloppet.

Förslaget innehåller även temporära bestämmelser som innebär att hushållsavdraget enligt vissa avvikande grunder samt på basis av elenergiräkningar ska tillämpas vid kommunalbeskattningen på Åland. Hushållsavdraget är ett avdrag som primärt dras från statsskatten, men i de fall där statsskatten inte är tillräcklig dras avdraget också från kommunalskatten och till den delen regleras avdraget i kommunalskattelagen. De avvikande grunderna gäller höjt hushållsavdrag för kostnader för avstående från oljeuppvärmning samt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete och är avsedda att tillämpas för skatteåren 2022-2027. Det höjda hushållsavdraget på basis av el- och energiräkningar gäller skatteåret 2023. Hushåll med elräkningar som överstiger 2 000 euro får göra avdrag via hushållsavdraget. Konsekvenserna av detta är svåra att bedöma av det enkla skälet att elpriset står utanför vår kontroll.

Förslaget innehåller också komplettering och förtydligande av vissa bestämmelser i kommunalskattelagen, vilket föranleds av de ändringar som sker i beskattningen i Finland med anledning av den stora social- och hälsovårdsreformen där. Till den delen är syftet med förslaget att kommunalbeskattningen på Åland inte ska förändras.

De föreslagna lagändringarna är avsedda att tillämpas från och med beskattningen för skatteåret 2023, förutom förslaget om vissa avvikande grunder för hushållsavdraget som är avsett att även tillämpas retroaktivt - eftersom medborgarna vinner på det - vid beskattningen för skatteåret 2022.

Utskottet konstaterar att förslaget innehåller en rad förändringar i de kommunala skatteavdragen där medborgarna i praktiken blir vinnare. I praktiken innebär det nya grundavdraget att den högsta nettoförvärvsinkomstnivån som kan erhålla grundavdrag stiger från cirka 23 000 euro till cirka 45 000 euro, fler berörs. Hushållsavdraget ändras på två punkter, dels så att det högsta avdragsbeloppet höjs till 3 500 euro under perioden 2022-2027 och dels så att andelen för de avdragsberättigade arbetskostnaderna stiger från 40 till 60 procent.

Utskottet konstaterar att det är bra att hushållens kostnadsbörda kan lättas genom delvis temporära skattelindringar och att det är viktigt att landskapsregeringen följer med kostnadslägets utveckling även under nästa år, vilket ska läsas som detta år numera.

För att hantera dessa nya avdrag föreslår landskapsregeringen att kommunerna kompenseras för den förlust av skatteintäkter som beror på resekostnadsavdraget och grundavdraget vid kommunalbeskattningen. Det är det andra betänkandet som handlar om kompensation. Kompensationen ska baseras på det verkliga skatteutfallet och uppgå till 70 procent av de förlorade skatteintäkterna. Enligt förslaget ska ett kalkylerat förskott betalas ut under det aktuella skatteåret. Förskottet avräknas sedan i förhållande till det verkliga utfallet när beskattningen har slutförts. Det blir en viss eftersläpning.

Tidigare har kommunerna inte kompenserats för grundavdrag och reseavdrag; detta är alltså en de facto förstärkning av kommunernas kassor.

Med hänvisning, talman, till det anförda föreslår utskottet i två enhälliga betänkanden att lagtinget antar lagförslagen i föreslagen lydelse.

Talman! Hushållen gläds säkert åt att få mer pengar i plånboken, vilket ju det här lagförslaget syftar till och också kommunerna detsamma. Men skatteavdrag är ju knepiga till den delen att har du väldigt, väldigt låga inkomster så träffas du inte av dem. Vad är utskottets bedömning kring behovet av indexjusteringar av andra stöd? Vissa index justeras ju per automatik, men vi har till exempel högkostnadsskydden vid ÅHS. Borde de nivåerna ändras för att de med allra svagaste ekonomi skulle få hjälp?

Tack, talman! Vi påminner i vårt betänkande om vikten av att följa med kostnadsutvecklingen. Vi är inte redo att gå in på enskilda åtgärder som behöver göras. Men överlag så har utskottet denna gång i dessa betänkanden och tidigare lyft det här dilemmat då vi vet att allting blir väldigt mycket dyrare och att vi har en inflation att hantera, varför landskapsregeringen har beredskap att komma med förslag när man ser mera konkret vad det handlar om.

Talman! Jag tycker att för mycket av diskussionen här i lagtinget handlar just om den breda medelklassen och för lite om dem som har det absolut svårast. Vi ser generella bidrag som barnbidrag eller grundavdrag och förhöjning av det och det träffar den breda medelklassen, medan de med största ekonomiska bekymren blir utanför det systemet. Till exempel om man skulle höja nivåerna för när man får de lägsta högkostnadsskydden inom ÅHS, nu när inflationen har stigit och realinkomsterna sjunker, så skulle man träffa den här typen av grupper. Finans- och näringsutskottet säger att man ska följa med situationen. Men vad betyder det i praktiken? Kommer man att fördjupa sig i frågan inom finans- och näringsutskottet eller kommer man nu att lämna det därhän, stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det går om.

Tack, talman! Tvärtom så har vi vid flera upprepade tillfällen sagt att det här är en viktig fråga att följa. Uppfattningen är att landskapsregeringen har vidtagit åtgärder för att underlätta för de som har det kärvast av alla. Till exempel när det handlar om ensamförsörjare och barnbidrag så har man lyft frågan med jämna mellanrum. Från utskottets sida har vi sagt att detta får man aldrig släppa. Man måste se till att även de - om man uttrycker det i finansiell mening - som har det sämst ställt, har en möjlighet att fortsättningsvis leva gott på Åland med alla de system vi har trots den inflation och kostnadsökning som vi upplever.

Tack, talman! Tack till utskottet med dess ordförande Pettersson. Bra, jag är jätteglad att man var enhällig här i båda dessa betänkanden. De är oerhört viktiga. Vi vet hur den kommunala sektorn har det och vilken oro den har inför kommande år. Här är den kompensation som är nödvändig vilket betyder att man kan kompenseras för det skattebortfall man har och det som kommer att öka. Sedan är det ju minst lika viktigt, kanske ännu viktigare, att våra invånare får stöd genom speciellt grundavdraget. Tack till utskottet!

Talman! Vägtrafiken är en av de största bovarna, de största utsläpparna av växthusgaser på Åland. Förutom att arbeta med att utveckla kollektivtrafiken, förutom att man stöder laddinfrastruktur för en omställning till rena elfordon så är det också viktigt att titta på de styrmedel som finns som styr folks beteenden, om det är så att folk ska cykla, om de ska ta elcykel, eldrivet eller vad det nu skulle kunna vara. Resekostnadsavdraget är just en av dessa typer av styrmedel. Därför vore det intressant att se om det finns det möjligheter att vi skulle kunna använda det styrmedlet på ett åländskt sätt när inte Finland har använt styrmedel på det sättet för att ställa om transporterna? Skulle vi kunna göra någonting här för att också stimulera hållbara resvanor? Den frågan har varit på tapeten och det tråkigt att den frågan nu inte finns med längre på bordet.

Talman! Vägtrafiken på Åland är en av de största tillgångarna vi har när det gäller att skapa ett intressant samhälle där folk ska kunna bo och ändå arbeta på andra platser. Det här utgör grunden på väldigt många sätt för hela det nordiska välståndet, där man har långa avstånd och där folk bor på en plats och arbetar på en annan och därmed hjälper till att driva tillväxt, vilket skapar arbetsplatser vilket skapar social trygghet. Det finns alltid olika instrument man kan väga in i den här beräkningen. Den här gången så har utskottet valt att hålla sig till de beräkningar som man använder sig av i Finland och faktiskt till stor del också i övriga Norden. Vi tror att ett bra reseavdrag utgör grunden för att Åland fortsättningsvis ska vara intressant.

Tack, talman! Med dagens system av resekostnadsavdraget så absolut, grundorsaken är ju att trygga en regional befolkning, men vi kan ju fortfarande göra det om vi moderniserar avdraget så att vi också specialiserar att man kan få ett avdrag extra eller högre summa eller ta bort en självrisk eller liknande för hållbara drivmedel eller hållbart fortskaffningssätt, även om man skulle bo på landsbygden. Den här typen av modernt progressivt tänkande har vi i Hållbart Initiativ efterlyst och som nu tydligen inte finns hos regeringsblocket. Det är jättetråkigt att se. För att med inga styrmedel förändrade så kommer takten med utsläppsminskningar fortfarande att vara ganska trög. Det här i praktiken med den föråldrade fordonsparken som vi har och den fossildrivna fordonsparken så är ju (… taltiden slut).

Talman! Så är det nog med stor säkerhet. Det bästa vore ifall alla antingen skulle promenera eller cykla för då skulle vi minska radikalt på utsläppen. Vi är inte där ännu. Det finns nyanser i resonemanget som inte är alldeles enkelt alla gånger. Att köpa de hållbara fordon som skulle krävas för att man i sådana fall skulle möta upp vissa regler kring när man ska få ett kilometeravdrag är för dyra för väldigt många människor i dag och det behöver vi också komma ihåg. Det blir fel ifall de som inte tjänar lika mycket som andra ska vara med och finansiera en hållbarhet som de själva inte har råd med. Det där behöver man hålla i minnet i takt med att man utvecklar dessa instrument. Jag är med på att man säkert ska ge fördelar till dem som släpper ut mindre, men vi behöver också göra det i en takt som samhället hänger med i och särskilt alla de (… taltiden slut).

Talman! Nu är avdragsförändringarna färdigförhandlade av finans- och näringsutskottet. Det är på sin plats att ge lite erkänsla till finans- och näringsutskottet, dels för att man ger en rimlig sammanställning i sitt betänkande över avdragen och dels för att utskottet enhälligt bekräftar det som vi från moderat håll framförde i remissdebatten. Nämligen att utskottet konstaterar att det är bra för hushållens kostnadsbörda att den kan lättas genom delvis temporära skattelindringar och det är viktigt att landskapsregeringen följer med kostnadslägets utveckling under detta år 2023. Och visst är det så. Det är bra att vi dämpar chocken för de åländska hushållen på grund av elpriser, prisökningar och avskaffat ränteavdrag för första bostad etc. Här har uttänjningen av grundavdraget varit särskilt viktig också för att sysselsättningsgraden ska kunna fortsätta stärkas under år 2023.

Men allt är ju inte klappat och klart så här. Det är otroligt viktigt att landskapsregeringen fortsätter följa kostnadslägets utveckling under detta år och vidtar åtgärder. Tack för ordet!

Tack, talman! Tack bästa lagting. God fortsättning. Bästa åhörare. Liberalerna väljer att inte motsätta sig grundavdraget, men vi är inte alls nöjda med det. Jag ska försöka förklara varför i ett anförande.

Talman! Det märks att 2023 är ett valår. Landskapsregeringen drar på sig permanenta utgiftsökningar och missar chansen att göra långsiktiga tillväxtreformer. Som alltid lockar ett valår till att öka utgifterna för att locka väljare, medan viktiga långsiktiga och obekväma reformer uteblir. Det är inte bara våra skärgårdsfärjor som hostar och stånkar. Ett uteblivet underhåll av den offentliga åländska ekonomin börjar ge sig till känna. Att lägga iväg pengar till åtgärder som är ofinansierade har blivit lite av en politisk dygd på Åland.

Det finns ingen linje i det som lagtinget och landskapsregeringen gör. Finansministern har pratat sig varm om det kommande finanspolitiska ramverket, om vikten av långsiktighet och politiska överenskommelser i det ekonomiska arbetet för att stabilisera ekonomin. Samtidigt mer eller mindre permanentar man ett grundavdrag och därtill hörande kompensation och binder upp kommande lagting. Det är aldrig lätt att sänka eller dra in en förmån, men det upplåter vi nu till någon annan. Kompenseringen av grundavdraget medför kostnader om drygt 15 miljoner euro för nästa lagting och landskapsregeringen.

Den stressade tidsplanen gällande grundavdraget och det faktum att det inte ens hann med i budgetarbetet, visar att majoriteten förmodligen väldigt sent kom överens om utformningen av avdraget och dess nivåer, så att de partier som hellre sett en ökning av landskapsandelarna ändå blev nöjda. Visst är det en märklig tågordning trots att denna lag inte är en budgetlag, att inte pengar och lagförslag är synkade i behandlingen, speciellt när penningomfånget är så stort. I budgeten fanns inget beskrivet kring grundavdragets teknikaliteter.

Det finns röster som menar att höjda landskapsandelar till kommunerna ger ett lägre kommunalskattetryck? Märkligt resonemang, enligt Liberalerna, det är ungefär som att landskapsandelarna i sin utformning inte är skattepengar. Man tar från en ficka för att sätta i en annan, istället för att minska den totala kostnadsmassan. Frågan nästa lagting och landskapsregeringen behöver ställa sig är om grundavdraget är lösningen.

Det kloka borgerliga uttrycket, ju mer det lönar sig att arbeta, desto fler väljer att göra det, är ett viktigt politiskt mantra som borde styra stimulering och arbetet för en långsiktig arbetslinje. Det långsiktiga måste vara att införa ett finansierat jobbskatteavdrag.

De två EU-länder vars ekonomier förväntas växa starkast närmaste åren, med cirka 3 procent per år, är Irland och Malta – de är företagsvänliga och har en låg skattekvot.

Faktorer som bevisar det är lägre skatter på företagande, lägre skatter på investeringar, stärkt äganderätt och mindre byråkratiska hinder i vägen för företagande, och stärkta skolresultat – alla är pådrivande för entreprenörskap och i förlängningen för ekonomisk tillväxt. Den kvalitativa utbildningens betydelse för tillväxt visar behovet av en sund ekonomi för att inte behöva tumma denna. Utbildningen hör till den del av välfärdskärnan som ska prioriteras och resurseras. Därför är det olyckligt att den modell landskapsregeringen och lagtinget nu är på väg in i gällande kostnadsfritt gymnasium, skapar onödigt ökat budgetslitage och byråkrati.

Vi får också hoppas vår högskola snabbt hittar formerna och vi behöver även säkerställa att vår grundskola är uppstrukturerad för att utbilda alla enligt allas individuella potential. Här kan vi se att det finns en hel del att göra för alla barn inom NPF-spektrat.

Fokus behöver läggas på en reformagenda, med målsättningen att skapa en större gemensam kaka att dela på. Hit hör inte att cementera ett grundavdrag med dess påtvingade kompensation för en obestämd tid framöver. Varför låsa fast ett avdrag när dagens situation med inflation, räntehöjningar och höga energipriser inte är ett läge som kommer vara prekärt över tid?

Ett renodlat jobbskatteavdrag kräver tålamod och de positiva effekterna syns inte omedelbart, men rätt snart ökar deltagandet på arbetsmarknaden och den totala skattebasen breddas vilket gagnar den skattebärande kommunen trots att även volymen avdrag ökar. Det politiska tålamodet speciellt under ett valår är tyvärr kort och då gynnar den politiska logiken sådana här kortsiktiga ofinansierade avdrag som dagens grundavdrag.

Ingen politiker kommer undan den ekonomiska politiken, hur hårt och länge man än blundar för verkligheten och hur mycket man än försöker skönmåla utmaningarna. Det finns en lång historisk utveckling, där produktivitetstillväxten och den ekonomiska tillväxten varit låg över tid, inte minst när vi använder BNP/capita. Vi behöver politiskt vakna upp gällande ekonomin. Det räcker inte längre med att hoppas det ska vända av sig själv. Det är inte politikerna som ska styra företagandet, men det vi kan och behöver bli mycket bättre på är att skapa den bördiga företagarmyllan, förutsättningarna. Det är enbart vi politiker som kan styra upp samhällsservicen så att den blir kostnadseffektiv och kvalitativ. Det är enbart vi politiker som kan avgöra och prioritera vad den offentliga sektorn ska innehålla och pyssla med. Det är vi politiker som kan lagstifta om utmanarrätter och vi som kan avgöra vilka verksamheter som bör konkurrensutsättas. Det är vi politiker som ser till att näringslagstiftningen moderniseras och kommer fram. Det är vi politiker som ser till att den digitala transformeringen möjliggör produktivitets- och effektivitetshöjningar. Det är vi politiker som kan hålla en stram ekonomisk linje och skapa en sund offentlig ekonomi, vilken i sig är förutsättningen till en stimulerande politik främjande arbetslinje, inflyttning och företagsetableringar.

Den åländska välfärdskakan börjar bli aningen torr och kanske möglig på sina håll och kanter. Vi behöver rycka upp oss, se längre än till nästa val och inse att det enda som kan förändra detta läge är reformer som utvecklar samhället effektivare än vad vi gjort de senaste åren. Det nya grundavdraget är beaktande vad lagting och landskapsregeringen i grunden skulle behöva göra, inte speciellt väl avvägt. En arbetslinje måste föras via en politik som gör skillnaden mellan bidrag och arbete större. Grundavdraget är en light, light variant av jobbskatteavdrag och borde inte få permanentas enligt denna modell.

Talman, avslutningsvis, när en maratonlöpare ger sig iväg har han eller hon en väldigt klar bild av vilket tempo som bör hållas, vilken vätska som ska drickas och förberedelserna är allmänt goda. Det gäller även för ett fotbollslag som scoutat sina motståndare, gjort taktiken klar för att ge laget bästa förutsättningarna till vinst. Jag undrar hur landskapsregeringen har lagt upp sina förhandlingar med Helsingfors? Vad är målet med en förhandling? Finns det en helhetsbild av vad man vill uppnå? Helhetsbilden de senaste åren bör rimligtvis vara en reviderad självstyrelselag. Jag ser inte att landskapsregeringen använt sig av de taktiska fördelar som funnits i form av exempelvis sotereformen, där Ålands roll har mer karaktären av parerande och passiv då reformen i sig exkluderar Åland, men ändå ställer flera frågor som behöver en åländsk välvilja för att landa smidigt. Jag har ställt frågan förut, Liberalerna har lämnat in klämmar och jag är än mer undrande idag än någonsin, hur sköter landskapsregeringen de politiska förhandlingarna? Jag tror inte svaret är så enkelt som att säga att Åland negligeras, glöms bort eller struntas i. Jag tror att det handlar om svaga politiska förberedelser, svag kommunikation och en väldigt diffus politisk målbild av vad Åland vill få ut av en förhandling.

Gällande samfundsskatten ska vi nu i åratal framöver parera, lägga ned tid och resurser på något som inte ger oss varken en cent eller mervärde. Det blir mer frågan om en politisk brandsläckning än något robust långsiktigt som kunde utveckla Åland. Ibland blir jag frestad att tro att lantrådet, vicelantrådet och finansministern skapar avsiktligt usla förhandlingsmiljöer enbart för att kunna peka finger mot Helsingfors, för att man inte gjort det politiska förarbetet och dels för att det är bekvämt att alltid ha någon annan att skylla på.

Liberalerna har vid flera tillfällen uppmanat landskapsregeringen att analysera det åländska skatteverktyget, av bl.a. tillväxtfrämjande syften. Jag hoppas att detta önskemål kan fungera som positivt bränsle nästa gång diskussioner förs med förslagsvis finansministeriet. Politiska diskussioner där Åland kunde ha konstruktiva motkrav med sig in i en förhandling. Så är inte fallet hittills. En analys av skatteverktyget är viktigt och lika viktigt att kommunicera detta vid givna tillfällen med riksregeringen. Hur ska vi annars någonsin komma framåt i vår ekonomiska politik? Det handlar om att nyttja de behörighetsmöjligheter vi har och göra det i samklang med omgivningen. Endast så kommer vi framåt och endast så undviker vi att vara en passiv part i en illa förberedd förhandling.

I regeringsprogrammet "Tillsammans för Åland" står följande under ekonomisk politik; ”Existerande skattebehörigheter som ger landskapsregeringen vissa möjligheter att bedriva skattepolitik analyseras i syfte att förbättra förutsättningarna för befolkningsutveckling och företagande under regeringsperioden”.

Om nu inte landskapsregeringen vill hörsamma liberalernas önskemål gällande analys av skatteverktyget, kunde ni åtminstone uppfylla det ni själva skrivit i regeringsprogrammet. Detta skulle vara mycket värt för kommande lagting och landskapsregeringen.

Samtidigt vill Liberalerna och jag också uttrycka vårt stöd till ett moderniserat resekostnadsavdrag som tar avstamp i klimat, miljö och folkhälsa. Tack, talman!

Tack, talman! Där känns det lite, lagtingsledamot Holmberg, som att lagtingsordningen gömdes bort och ämnet tappades bort samtidigt. Det handlade ju nu om resekostnadsavdraget och grundavdraget. Ni framförde en massa åsikter om att kanske främst grundavdraget skulle vara någon form av light jobbskatteavdrag. Ni talade väldigt abstrakt. Jag tror att den som lyssnar på det här skulle vara betjänt av att få en förklaring. Vad är skillnaden på det här jobbskatteavdraget och grundavdraget som nu utvidgas enligt det här förslaget?

Tack, talman! Ett jobbskatteavdrag i den bemärkelsen ska ju stimulera arbete. Den riktar sig mot den del av befolkningen som arbetar och den som har möjlighet att arbeta men inte gör det ska stimuleras till att börja arbeta. På så sätt ökar man den så kallade skattebasen. Ett jobbskatteavdrag som är väl fungerande behöver heller inte ha den kompensation som landskapsregeringen och de obundna nu står bakom. Det finns inget kompensationsbehov i ett väl fungerande jobbskatteavdrag. Det som blir bra för kommunerna när fler arbetar är ju att den normala kommunalskatten ökar och ju fler som arbetar desto mer ökar det. Att man får ett jobbskatteavdrag, det hindrar inte att den stora kakan blir sämre. Det är stimulans.

Tack, talman! Det är fortfarande två saker som förbryllar mig i detta resonemang. För det första har vi en arbetslöshet som är i princip så låg som den kan bli. Vi har i praktiken brist på arbetskraft inom väldigt många områden. Så det där resonemanget att skatteintäkterna ökar för att det blir fler människor som börjar jobba tack vare ett jobbskatteavdrag, det håller inte.

Det andra är ju att er egen gruppledare, lagtingsledamoten Zetterman, stod ju här just och sade att detta grundavdrag var nog inte bra, för det hjälper ju inte dem med de lägsta inkomsterna. Men hur har ni tänkt med jobbskatteavdraget då? Ska det bli bredare eller hur är det tänkt där?

Tack, talman! Jag märker att ledamot Måtar och obundna har gått i den fällan igen. Det blir ofta så när man diskuterar jobbskatteavdraget. Det var likadant förra perioden. Man blandar ihop jobbskatteavdrag, alltså stimulanspolitik, med socialpolitik. Då blir det ofta en missmatch som inte blir varken eller. Det är bättre att socialpolitik sköts via socialpolitiska stimulansåtgärder, jobbskattepolitik och stimulering sköts på sitt håll. Denna missmatch blir aldrig bra.

När det gäller arbetsdeltagande så där har jag väl en avvikande åsikt. Det är många, många människor som idag skulle kunna jobba, vill jobba men inte ser det lönt att jobba och som heller inte är inskrivna på AMS. Vi vill också, i alla fall Liberalerna, se en mycket större inflyttning än vad vi har idag och där skulle ett jobbskatteavdrag bidra till att det lönar sig att arbeta.

Tack, fru talman! Det är klart att det har att göra med hur mycket medel kommunerna får. Hur påverkar skattepolitiken på Åland? De är intimt förknippade med varandra i och med att det är kommunerna som uppbär skatt. Jag förstår inte riktigt hur ledamoten resonerar där.

Det här grundavdraget är utsträckt just för att nå de människor som arbetar, så det borde verkligen falla ledamoten i smaken. Det är det som är förändringen. Det är också det som är kritiken, som har framförts från ledamot Zetterman, att det här träffar inte låginkomsttagarna i tillräckligt hög grad, utan de träffar faktiskt dem som arbetar och har låga inkomster. Så hur resonerar man där egentligen?

Tack, talman! Tack minister Wikström. Jag upprepar mig. Liberalerna vill ha en stimulerad socialpolitik, det är en sak. Men vi vill också se en stimulans för att få ännu fler i arbete, få ännu fler att arbeta och få äldre personer att arbeta. Det ska alltid löna sig att arbeta, vilken ålder man än har.

Sen när det gäller att ta från en ficka och sätta i en annan ficka, nog måste väl också minister Wikström inse att det vi ger i landskapsandelar, det är skattepengar. Det är ålänningarnas pengar vi ger iväg. Om vi sedan ger dem de pengar för att stimulera kommunerna att sänka kommunalskatten, men det är ändå skattepengar. Vad är det som säger att just det är det bästa användningssyftet att använda ålänningarnas skattepengar? Det är det ju inte, inte med tanke på den struktur vi har idag där vi har en kostnadsutveckling, där vi är så oorganiserade och så oproduktiva så att vi ligger långt, långt efter vår omvärld, i Norden i alla all.

Till den delen så instämmer jag, man behöver förstås finansiera de här åtgärderna som man gör och det kan vara till viss del en brist. Man pratar här om skatteavdrag, det ska införas skatteavdrag och man ska finansiera det. Jag kommer ihåg motionen som lämnades in här i samband med budgetbehandlingen. Liberalerna föreslog ett jobbskatteavdrag där man skulle ta bort Ålandstillägget för att finansiera det. Det betyder i praktiken att man skulle sänka till exempel de vårdanställdas löner, så man har inte glömt bort tror jag, men man väljer att inte nämna det här. Det är intressant.

Tack, talman! Det är alltid svårt att diskutera med en som byter samtalsämne stup i kvarten, som minister Wikström gör.

Men när det gäller Ålandstillägget så vill vi ha en rättvisa. Vi tycker att det skulle vara rättvist att alla ålänningar oberoende - nu vet jag att ministern vurmar för den offentliga sektorn - men Liberalerna vill också se att alla de som bidrar till kakan inom den privata sektorn också skulle få tillgång till ett Ålandstillägg. Då skulle bästa sättet vara att neutralisera Ålandstillägget och föra in det i ett jobbskatteavdrag som skulle komma alla till godo, inte bara minister Wikströms offentliga sektor utan alla. Det tycker vi att är rättvist. Det skulle också bli en stimulans, det skulle öka företagandet och det skulle öka intresse att jobba och att vara närvårdare. Garanterat!

Talman! Jag brukar tycka att ledamoten Holmberg är klar och redig i tanken, men jag blir mycket fundersam denna gång. Om det är så som ledamoten Holmberg beskrev i sitt anförande, att grundavdraget är förskräckligt för Åland och kommer att leda till det ena och det andra, varför är då inte ledamoten Holmberg emot grundavdraget? Varför har han förenat sig i utskottets enhälliga betänkande som entydigt stöder avdraget? Varför röstar inte Liberalerna emot grundavdraget? Det är jätte förbryllande. Varför måste ni gå omkring och må dåligt och egentligen vara emot någonting som ni är för eller tvärtom? Jättekonstigt!

Tack, talman! Bra fråga ministern Valve. För det första, Liberalerna sträckte ut handen i samband med budgetförhandlingarna. Vi valde att inte reservera oss en endaste gång. Vi hade hoppats på att vi skulle kunna hitta någon sorts konsensus i två väldigt, väldigt viktiga samhällsfrågor. Men det sket sig bokstavligt talat totalt. Det fanns inget intresse. Så visst känner jag mig som ledamot i finans- och näringsutskottet lite lurad med tanke på att man hade hoppats på att man skulle hitta en konsensus i alla fall kring två områden. Då valde vi att inte heller gå emot grundavdraget. Nu är det ju lite, som jag tog upp i mitt anförande, märkligt att vi redan har godkänt pengarna till grundavdraget. Det gjorde vi före jul. Nu har vi teknikaliteterna och det juridiska. Men vi försöker hitta någon sorts öppning i att nå framåt för att vi tycker att det går alldeles för trögt på den fronten.

Jag tyckte inte, talman, att det blev mycket tydligare. Det finns ju ingen som förbjuder Liberalerna från att ta ställning eller ha en åsikt eller vara emot grundavdraget. Det är uppenbarligen det ni vill göra, om man lyssnar på vad ledamoten Holmberg sade i sitt anförande.

Sedan tar jag bestämt avstånd från en sak som ledamoten Holmberg sade i början av sitt anförande, alltså att grundavdraget och resekostnadsavdraget skulle vara fram hafsat på något sätt av ett riktigt störigt regeringsunderlag. Det är ju så här, alla som har suttit i landskapsregeringen någon gång vet, att det krävs extremt lång framförhållning för att börja peta i avdragen, i grundavdrag och i resekostnadsavdraget och särskilt i uttänjningen av grundavdraget. Det här är något som vi faktiskt var överens om i god tid före budgeten publicerades. Det finns liksom inget manöverutrymme för att hålla på och dra något i långbänk till den delen det berör avdragen. Tack för ordet.

Tack, talman! Är det så som ministern som ledamot Valve sade så blir jag ännu mer fundersam över varför det inte är synkat, lagen och pengarna.

För att göra det tydligt även för ledamot Wille Valve, Liberalerna går med på detta grundavdrag. Vi gjorde det, nu gör vi det. Men vi hade också i vår budgetmotion en skrivning om att vilja förändra det. Men vi går med på det eller vi gick med på det under förhoppningen om att vi skulle kunna hitta varandra här i lagtinget och inom landskapsregeringen med två viktiga samhällsfrågor. Men det gjorde vi inte. Visst skulle jag kunna lägga in en kläm, visst skulle vi kunna rösta emot det men vi har förlorat striden redan. Vi har inget stöd i det här. Men vi tycker att det är väldigt, väldigt märkligt och väldigt, väldigt dumt att permanenta det. Det hade varit sin sak att ha det ett år, men nu binder man upp kommande lagting och landskapsregeringen med över 15 miljoner och det tycker vi att är märkligt. Det är valfläsk om någonting.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Holmberg för ett av kanske de mer virriga anföranden som jag har upplevt här. Speciellt tänker jag på det han sade om att lantrådet, vicelantrådet och undertecknad försöker bygga upp motsättningar mellan Åland och riket. Jag har aldrig försökt upp bygga någon motsättning mellan oss och riket, så det förstår jag inte. Jag tycker att det är lite lågt, kanske lite elakt och lite naivt att sätta det epitetet på mig.

I anförandet tas det upp det som är lösningen på allt; reformer, skattverktyg och framförallt jobbskatteavdraget som fortfarande är diffust. Hur stort är då jobbskatteavdraget tänkt att vara riktigt? Är det en hundring per person och år så tror jag inte att det skapar mycket nya arbetsförhållanden.

Tack, talman! Det är just det som finansministern nu går in i bevis för. Är det den här inställningen finansministern har när han diskuterar med sina kollegor på rikssidan? Är det den där inställningen finansminister Höglund har, då förstår jag att det inte blir någonting av någonting, faktiskt. Hur ska jag här kunna säga vad ett jobbskatteavdrag ska innehålla? Det är ju helt omöjligt. Jag har förklarat många, många gånger. Liberalerna har hela den här perioden förklarat att vi vill ha ett finansierat jobbskatteavdrag. Vi har gett förslag på hur i alla fall stora delar av en sådan finansiering kunde gå till.

Ja, jobbskatteavdraget, jag har frågat flera gånger hur det riktigt är tänkt att det här ska se ut. Vad är det för belopp och finansiering? Det som vi läste i en budgetmotion var att man helt enkelt skulle ta det här Ålandstillägget och minska ner det. Det är inte alltid som det framkommer alla gånger i lönerna. Det är inbakat. Det är en pågående avtalsförhandling också ska vi veta. Men sedan ska man ta ett antal miljoner och fördela ut dem. Inget ont om att fördela ut, men hela den här ekvationen har jag svårt att få ihop. Eftersom ledamoten pratade så mycket om jobbskatteavdraget så hade jag nästan räknat med att ledamot Holmberg hade ett förslag på hur det skulle se ut och finansiera storlek på det.

Tack, talman! Minister Höglunds regering rev ju upp lagen om jobbskatteavdraget, arbets- och pensionsinkomstskatteavdraget, det rev ni ju upp. Det fanns ju en färdig modell, en färdig struktur och en färdig lag och den rev ni up. Och så ställde finansministern frågan, hur ska det se ut? Det är ju bara att gå tillbaka och titta på den lag ni rev upp, där står det.

När det gäller ansvar för ekonomin, är det speciellt ansvarsfullt att permanenta den här lagen i fem år, till 2027? Det är ganska många miljoner som är ofinansierade. Samtidigt vill finansminister Höglund väldigt stolt påpeka att det finanspolitiska ramverket ska vara räddningen på allt. Men det är det bagage, 15 miljoner minst, det är mera, som finansministern ger till nästa lagting och landskapsregering.

Tack för ordet, fru talman! Det här är ju två viktiga lagar som jag tycker att lite olyckligt drunknar i budgetdebatten. Det är ju egentligen budgetlagar som vi borde ha tagit före vi tog budgeten. Men det är som det är, så det är ingenting att gnälla om desto mera.

Om vi tittar på grundavdraget och kanske framförallt på reseavdraget så har det ju varit lite fram och tillbaka under åren och det fortsätter tyvärr. Jag tror att det var ungefär för tio år sedan som man slutade kompensera reseavdraget fullt ut till kommunen och det gjorde man tidigare. Det var ju i någon av de här reformerna som det försvann. Sedan kompenserade man enbart förhöjningen, när man höjde avdragen. Men inte ens det gjorde man alla år. Det här är ingen kritik mot sittande regering, men det har varit väldigt fram och tillbaka.

Men vi vet alla, oavsett om vi pratar om skärgårdstrafik, om vi pratar om näringsliv eller om vi pratar om kommunerna, att det är viktigt att man har förutsebarhet så att man vet vad som gäller. Därför är ju den här lagen ett fall framåt. Det är jag den första att erkänna. Nu vet kommunerna i fem år vad som gäller.

Det som jag kan sakna är att man från regeringens sida inte på något sätt har visat hur man ska finansiera detta, det är alltså via att banta sin egen förvaltning som vi från Ålands Framtid många gånger har sagt. Vi stöder det här förslaget, men det borde också vara en finansiering med.

Sedan vill jag säga att den här inbjudan som jag fick i remissdebatten, jag ser att finansminister Höglund ler i mjugg och nickar lite, så den har inte ramlat in i min mejlkorg, men jag väntar, jag väntar.

Man har ju sålt in att det kommer mer landskapsandelar till kommunerna, att det kommer mer pengar till kommunerna. Jag läste i dagens tidning att en partiledare sade att det kommer bara mer och mer pengar till kommunerna. Men det där är ju verkligen en sanning med modifikation, för det kommer ju också betydligt fler avdrag och avdrag som inte kompenseras fullt ut. Vi vet att kompensationen här är 70 %. Det är bättre än vad det har varit tidigare. Ja, jag håller med om det, men ändå.

Jag brukar många gånger hålla med kollegan Holmberg, men jag hängde inte riktigt med i det här anförandet för en stund sen. Man säger från regeringens sida att syftet är att minska skattetrycket och öka den disponibla inkomsten, något som åtminstone Ålands Framtid står till 100 % bakom. När vi har den haltande skattebehörighet vi har så är det här det enda sättet som man kan sänka skattetrycket på åt kommunerna. Det är liksom helt naturlig följdverkan.

Det sägs också i den här framställningen när det handlar om resekostnadsavdraget och grundavdraget att när det har varit helt nya avdrag, de tidsbegränsade avdragen så då har man haft ett kalkylerat förskott som har betalats ut under skatteåret och sedan har det avräknats när beskattningen har slutförts. Av finansutskottsordförandes presentation så fick jag den uppfattningen att så kommer man också att göra här.

Men tittar vi i den andra lagframställningen, ändring av kommunalbeskattningen, så står det så här under punkten 3.3 De ekonomiska konsekvenserna för kommunen: "I nuläget finns således inga relevanta uppgifter att basera en eventuell kompensation till kommunerna på. Hur stor effekten blir kommer sannolikt att kunna fastställas först i efterhand, vilket i det här fallet är när beskattningen slutförs i oktober 2024. Det är först i det skedet som det kan bli aktuellt att överväga kompensation för den förlust av skatteintäkter som eventuellt har uppstått". Det här får jag inte riktigt att hänga ihop med att man skulle ha ett kalkylerat förskott och jag hittar det heller inte i lagtexten. Har jag läst fel så är ingen gladare än jag.

Också i den första framställningen så sägs under punkt 2: "Förslaget förväntas höja grundavdraget med cirka 18 miljoner, vilket är mer än en fördubbling. Grundavdraget är redan nu ett av de större avdragen för förvärvsinkomster och har de senaste åren varit mellan 15,5-16 miljoner euro totalt." Det här får jag inte att hänga ihop. Kan man från finansutskottets sida eller finansministerns sida förklara det för mig så är jag givetvis glad.

Men som jag sade, det här är ett fall framåt och det är bra. Enligt det här lagförslaget så ska kommunerna kompenseras till 70 % och det är mindre bra. Så därför föreslår jag att paragraf 2 ska få följande lydelse i stället: Paragraf 2, Kompensationsbelopp. Kompensationsbeloppet utgör 70 % av kommunens förlust av skatteintäkter. Enligt paragraf 1 så står det nu 70 % och det skulle bytas ut mot 100 %. Då pratar vi om full ersättning till kommunerna.

Resonemanget som senast idag stod i tidningen att kommunerna får mer och mer pengar så jag har sagt det så många gånger, det är inte sant. För tittar vi tio år tillbaka i tiden så har det varit plus minus 37 miljoner som det har gått lite upp och lite ner. Vi vet att kostnaderna för kommunen har stigit mycket, mycket mer än så. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Det är ju de facto så, nu när landskapsregeringen väljer att permanenta detta fram till 2027, att det är en ansenlig summa som man skickar på faktura till nästa lagting och landskapsregering. Det tycker vi att är fel. Vi vill gärna se ett skatteavdrag för alla dem som arbetar. Absolut, det är behövligt av många olika orsaker som jag har upprepat många gånger. Men det behöver finnas en finansiering i grunden. Ledamot Eriksson ställde nog frågan till finansministern, vi ska se om han har ett svar. Hur ämnar man finansiera det här grundavdraget?

Finansieringen saknas och det kan man säga mycket om. Men trots allt, Holmberg och jag har olika uppfattningar om vilken nytta kommunerna gör i det åländska samhället och vilken roll de har i det åländska samhället. Jag anser att de åländska kommunerna är mycket, mycket viktiga. Jag tycker inte att det är fel utan det är rätt att permanenta det här stödet, då vet kommunerna åtminstone i fem år vad som gäller. Jag kan ju vara lite godtrogen ibland, men jag tror väl inte att jag kommer att få hela lagtinget bakom det ändringsförslag jag just gav, men då hade det varit ännu bättre, för då har man fått kostnadstäckning fullt ut i fem år åtminstone och vetat någonting vad som gäller.

Tack, talman! Nå, ledamot Eriksson, jag tycker också att våra åländska kommuner är viktiga, men de behöver inte vara så många. Där skiljer vi oss åt.

När det gäller finansieringen så det framkom väl i mitt anförande att det här är ju nog någon form av hybrid också. Man kunde inte komma överens om höjda landskapsandelar, istället gjorde man det här grundavdraget som i större omfattning än någonsin tidigare ger avdrag åt kommunerna. Så det här blev en politisk kompromiss och därav också kanske det rådd som rådde i budgetbehandlingen. Det stod inte ett ord om detta i budgetförslaget och bara det är ju märkligt. Därför står vi här idag och inte gjorde det här före julen, det blev ju en process som drog ut på tiden. Det är förståeligt att landskapsregeringen internt har svårt att komma överens.

Det där var kanske mera en replik till regeringen än till mig. Åtminstone numera kan jag inte göra mig till tolk eller försvarare när det gäller regeringen.

Men jag sade ju inledningsvis att budgetlagarna absolut borde ha kommit först och det tror jag också att regeringen är medveten om. Så borde det ha varit. Men jag är inte så upprörd över det här, för jag är ändå positivt överraskad. Det är ett fall framåt jämfört med hur det har varit tidigare. Vi är inte hela vägen i mål, men så småningom kanske vi kommer dit också, vem vet.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Eriksson. Det man kan säga om grundavdraget, resekostnadsavdraget så det är precis som ledamoten sade att det är förskott under året och sen är det en avräkning när beskattningen är slutförd hösten 2024.

Vad gäller hushållsavdraget och närmast t.ex. elavdraget så där vet man ju först effekten när man kommer till slutbeskattningen för 2023, alltså när man kommer till hösten 2024, eftersom de flesta gör avdraget först i sin deklaration, i början av 2024. Det är först då när beskattningen är slutförd som man ser effekten av just de här hushållsavdragen. Så det är det olika mellan hushållsavdrag och grund- och resekostnadsavdraget. Så är tanken.

Det förstår jag. När det gäller båda de här lagarna så hänger det ju intimt samman, eller hur ministern? Den detaljmotivering jag läste upp ur kommunalbeskattningsframställningen så den tycker jag att inte riktigt hänger ihop. Där hittade jag ingenting som talar för att det skulle vara förskott på både grundavdraget och reseavdraget. Men är finansministern övertygad om att det är på det viset så är jag givetvis nöjd.

Det sägs också att syftet med detta är att lagstiftningen ska kompensera sviterna av social- och hälsovårdsreformen i Finland rakt ut. Men där finns en oro ute hos kommunerna. Vad kommer att hända framöver? Lagen gäller fem år, men de kan ju också rivas upp och förändras. Hur ser ministern på det? Vad tror han om att vi kan ha den här spelplanen att ligga kvar fem år framåt?

Jo, det här kanske blir lite omvänt, för den som håller anförande frågar här i salen.

Men vad gäller grundavdraget, resekostnadsavdraget så är det en lag. En lag kan ju förstås ändras om det finns en majoritet för det. Så är det ju alltid.

Vad gäller kompensationer så det som händer nu i år, utgående från den klubbade budgeten för 2023, är ju att man ökar på basbeloppet. När basbeloppet justeras, vilket innebär att det ökar i verkligheten, så ökar den tilldelning som sker till kommunerna. Det gjordes en extra sådan justering 2023 nu då i stället för 2025 som var enligt plan, bara för att justera de ökade kostnaderna för kommunerna.

Jag ska vara schysst och inte ställa någon knivig fråga när finansministern inte längre kan komma tillbaka i detta replikskifte, utan jag uttalar istället en förhoppning. När man har det här förskottet så kommer det att ske en slutreglering sen då när man vet det verkliga utfallet. Min förhoppning är att man har förskottet på en så hög nivå som möjligt sett ur kommunernas synvinkel, för de behöver det med tanke på den likviditet som kommunerna har. Jag uttalar bara den förhoppningen så får man reglera upp det i slutregleringen sedan.

Talman! Ledamot Eriksson underströk att det här förslaget är ofinansierat och att det saknas planer på hur det ska finansieras framöver. Ändå föreslår ledamoten en ytterligare utökning av kompensationen av grundavdraget. Då lär ju kanske ledamoten ha funderat på finansieringen av den delen. Jag skulle gärna höra lite närmare beskrivning kring det.

Det som vi många gånger, kanske främst ledamot Holmberg och jag, har varit överens om under åren även när Ålands Framtid räknades till regeringen är att det är den egna verksamheten som man måste börja titta på. För enligt mitt förmenande så speciellt de små kommunerna är underverk av effektivitet om vi jämför med landskapsförvaltningen. Man måste kunna börja titta på sin egen verksamhet.

Talman! Ser man till den delen att vi har 19 miljoner i underskott och att vi har haft stora inkomstpucklar under de senaste åren och därtill lägger på ytterligare kostnader som kommer årligen i form av de här kompensationerna, så är det ganska många miljoner som ska bort från landskapsförvaltningens totala kostnadsmassa. Tar man också bort ÅHS från den delen, andra överföringar och stöd så är det ännu mindre pengar kvar. Procentuellt så blir det en hög andel som ska inbesparas på själva landskapsförvaltningen. Tror ledamoten Eriksson att det är fullt rimligt att göra? För jag utgår ifrån att ledamoten Eriksson nu pratade om den allmänna förvaltningen och det som sker i grannhuset här invid oss, att det är möjligt att spara mellan 20-30 miljoner årligen i den verksamheten, vilket det ju då skulle handla om.

Som svar på den sista frågan, så nej, det tror jag inte. Man kan inte ta allt där. Men nog är det också så att vi vet att ÅHS snart står för hälften av hela landskapet Ålands budget. Nog måste vi också där kunna börja titta på verksamheten med helt andra ekonomiska ögon än vad vi gjort hittills. Jag vet att det säkert är politiskt vansinne att uttrycka sig på det sättet, men det finns också där möjligheter att ta och även från de fristående myndigheterna utanför. Det är en självklarhet.

Talman! Socialdemokraterna har i budgetbehandlingen gett sitt stöd till dessa två lagförslag för att vi sett det som nödvändigt att stöda medborgarna ekonomiskt i en mycket tuff tid. Det Liberalerna kallar den breda medelklassen, det är helt vanliga familjer vars marginaler inte är så breda att prisökningar, inflation och höjda räntor inte gör livet tuffare.

Genom den höjda nivån på kompensationer har man inte bara frångått en tidigare praxis, vilket binder också kommande landskapsregeringar, utan också tillfört kommunerna ytterligare finansiering. Det verkar vara väldigt många olika räknesätt när det gäller huruvida det här förslaget tillför kommunerna nya pengar eller inte. Men jag litar på finansministern i det här fallet och han säger att det blir mera pengar till kommunerna, så då får vi väl tro på det. Vi har accepterat det här, mera pengar till kommunerna i det här fallet för att också kommunerna har det tufft.

Hade man inte gjort det – vad hade hänt då? Hade den process som vi säkerligen har framför oss, att allt fler kommuner inte klarar sin ekonomi, hade den accelererat? Antagligen.

Det betyder att mycket av det vi nu sysslar med i förhållande till kommunerna är nödhjälp, ur hand i mun. Finansministern talade om kommunernas oro för framtiden. Den delar vi. Frågan är – tror någon, utom kanske Obunden Samling, att de pengar som landskapet ytterligare har råd att överföra och kompensera gentemot kommunerna, att det löser problemet? Kommer landskapet att ha så mycket pengar att föra över till kommunerna att problemen blir lösta med det? Om inte, så behöver man ju fundera på framtiden.

Det är viktigt att konstatera, tycker vi, att den vägen håller inte i längden. Inte heller det att man för att spara åt kommunerna skulle sluta lagstifta om att utveckla välfärden och servicen för våra medborgare. Det är ingen framkomlig väg vår självstyrelse skulle leda till att vi prioriterar en gammal kommunal maktstruktur framom kommuninvånarnas rättigheter och service, så att vi på Åland de facto skulle få en sämre kommunal service på grund av att vi har en självstyrelse. Det kan vi inte göra.

Det är heller inte rimligt att tro att mera pengar skulle lösa allt eller ens någonting, mera pengar som rinner ner i ett trasigt såll så att det inte ens hinner värma på vägen.

Jag vill upprepa, och det blir också kanske lite tjatigt, Socialdemokraternas tidigare budskap. Vi måste börja prata tillsammans om hur vi ska lösa ett verkligt problem. Vi är skyldiga det till våra kommuninvånare, ålänningarna. Det räcker verkligen inte som ett sista halmstrå i form av en kriskommunslagstiftning att tro att det blir bra. Vi behöver verkliga, pragmatiska och framtidsinriktade helhetslösningar. Någon gång måste vi börja med det. Tack, talman!

Talman! Jag noterade ledamoten Fellmans kommentar inledningsvis i sitt anförande. Jag vill bara poängtera att det bara pratats om stöd till den breda medelklassen. Det har inte pratats om stöd till de svagaste. Det är det som Liberalerna förvånas över och understryker att den delen måste också diskuteras och hittas lösningar för den delen av befolkningen.

Självklart ska man prata om hur de som har det sämst också ska få den hjälp de behöver. Och det är ingalunda så att ingenting av det har diskuterats någonsin. Men det som ledamoten Zetterman sysslar med är whataboutery, dvs. om man säger en sak så måste man samtidigt säga allting annat. Om man pratar om jämställdhet på Åland så måste man samtidigt prata om kvinnorna i Afghanistan. Nu pratar vi om effekten av det här avdraget som gynnar den åländska medelklassen i ett verkligt behov.

Intressant av en socialdemokrat att säga att om man lyfter också dem med de svagaste inkomstklasserna att det är whataboutery. Det får faktiskt för ledamoten Fellman själv. Vi lägger nu ut miljoner euro årligen kontinuerligt långsiktigt framåt på att ge bidrag till den stora breda medelklassen, medan det inte har kommit några som helst stödåtgärder för dem som är allra mest utsatt ekonomiskt i det åländska samhället. Vi har fått en liten höjning av ensamförsörjarbidragen, men annars så har det inte kommit någon sammanställning av vad man indexjusterar, vad man inte indexjusterar och inga ändringar av högkostnadsskydden på ÅHS och att kalla det för whataboutery, ja, som sagt, det får stå för ledamoten Fellman.

Ja, jag tycker det är tråkigt att Liberalerna till exempel inte kunde finna i sitt hjärta att stöda ett extra barnbidrag till åländska barnfamiljer där det finns både fattiga och rika barnfamiljer och där de rika är en minoritet och de som har lite är färre. Jag ser inte diskussionen om ett grundavdrag som en tävling i vem som bryr sig mest om de som har små inkomster. Jag tycker att vår politik talar för sig själv på det området.

Tack, talman! Tack ledamot Fellman. Det är lite symptomatiskt att Socialdemokraterna och landskapsregeringen och majoritetsblocket i stort är nöjda med detta. Det ger en bild för Liberalerna att vi tyvärr inte har någon borgerlighet i den här salen längre. Det är tydligt.

Men jag tycker att ledamot Fellman ändå lyfte upp bra saker. För enligt oss så är det här grundavdraget en förtäckt landskapsandel. Det är synd, och jag vet inte om ledamot Fellman och Socialdemokraterna också tycker det, att man nu permanentar detta. För precis som ledamot Fellman sade, man sätter pengar i en trasig hink som inte hinner användas på något sätt innan det har runnit igen. Nu har vi det här fram till 2027 och det kommer att försvåra det nödvändiga obekväma men behövliga arbetet för att få en bättre, starkare och robustare samhällsstruktur på Åland.

Huruvida vi har en borgerlighet eller inte på Åland är ju kanske ingenting som vi socialdemokrater behöver bry oss om, för vi är inget borgerligt parti och det skäms vi inte alls för.

När det gäller om det är en förtäckt landskapsandel, visst så är det ju. Det är ett sätt att bedriva regionalpolitik genom grundavdrag och kompensationer. Landskapsregeringen har valt att göra det. Vi har accepterat den här situationen för vi bedömer att avdraget är viktigt för medborgarnas väl och ve. Vi ser att vissa kommuner de facto skulle trilla över kanten utan ytterligare stöd.

Tack, talman! Nej, det här med borgerlighet nämns ofta och det är inget självändamål. Men vi tror att grunden är en politik som främjar både de svaga och den breda medelklassen. Det värsta med grundavdraget är att man nu permanentar. Det näst värsta är att man kallar det för ett jobbskatteavdrag på sina håll och kanter. Vi var emot det här. Vi var emot det i budgetberedningen via vår ekonomiska motion. Vi sträckte ut handen och hoppades på att hitta överenskommelse inom två viktiga samhällsområden. Där fick vi nobben och därför väljer vi också att inte göra någonting mera i det här läget. Men vi har uttryckt vår åsikt klart idag. Vi är emot det här, men vi kommer heller inte att motsätta oss det desto mera.

Jag tycker att det står helt klart att Liberalerna tycker att det här var ett dåligt förslag. Vi har accepterat det av de orsaker som jag redan har nämnt. Vi tycker att det är nödvändigt att, som alla andra regeringar i vår del av världen, nu hjälpa medborgarna, hjälpa invånarna att klara en jätte tuff tid.

Först har vi ärende nummer två, lagförslag 10.
Diskussionen avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs de båda lagförslagen var för sig. Föreläggs förslaget till ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland i sin helhet. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om kompensation till kommunerna för förlust av skatteintäkter på grund av vissa avdrag för godkännande paragraf för paragraf.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Lagtingsledamoten Anders Eriksson har lagt ett ändringsförslag att kompensationsbeloppet ska utgöra 100 procent av kommunernas förlust av skatteintäkter enligt 1 §. Vinner det förslaget understöd?

Tack, fru talman! Jag understöder förslaget.

Omröstning kommer därför att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; de som omfattar lagtingsledamoten Anders Erikssons ändringsförslag, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Talmannen röstar ja. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll: 22 ja-röster, 3 nej-röster och 1 avstod. Lagtinget har alltså godkänt lagtexten enligt utskottets betänkande.