Frågestund den 19 september 2018 kl. 13.00

LSvapen

 Ålands lagting

FRÅGESTUND

 

 

 

 

 

M W-A


Frågestund den 19 september 2018 kl. 13.00

Frågestunden börjar 1

1    Frågestund enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. lagtingsordningen

F 5/2017-2018

Frågestunden slutar 13

 

Frågestunden börjar

1        Frågestund enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. lagtingsordningen

F 5/2017-2018

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor.

En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter.

Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut.

Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när hon/han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Ltl Jörgen Pettersson

Jag vill ställa en fråga till minister Perämaa.

Tack, talman!  Detta kan tyckas handla om trafiken men det handlar egentligen om ekonomi. Jag skulle vilja lyfta den nu aktuella frågan om upphandlingen av skärgårdstrafiken på södra linjen.

Landskapet har haft ett kontrakt, tillsammans med Nordic Jet Line Estland, som löper ut den sista december 2019, där landskapet har förhandlat sig fram till en option även för år 2020.

Under sommaren valde landskapet att avbryta, att tacka nej till den optionen 2020, varpå man gav ut anbudet på nytt.

Nu visar det sig, vad jag begriper, att samma bolag upphandlar linjen på nytt.

Min fråga är följande: Varför valde landskapet att avbryta och tacka nej till optionen för att istället utlysa anbudet på nytt?

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Som frågeställaren ltl Pettersson själv antydde så är det egentligen en fråga som bör ställas till infrastrukturministern, och så borde det göras också. Det blir väldigt svårt för mig som inte i detalj har deltagit varken i beredningen av de här optionsbesluten eller utnyttjande eller inte utnyttjande och inte heller i frågorna kring detaljerna kring upphandlingarna.

Jag måste dessvärre säga att jag får hänvisa till det som infrastrukturministern i offentligheten har sagt i de här frågorna, och möjligen säkert kommer att uttala sig mer om i framtiden i offentligheten eftersom jag känner till att det här är en fråga som diskuteras väldigt starkt.

Så jag kan inte här redogöra för de motiv som säkert finns nedskrivna i ett beslut om att inte utnyttja optionen.

Det torde snarare vara på det viset att inte utnyttja optionen är förmodligen inte ett beslut, utan om man hade valt att utnyttja optionen så skulle det ha krävts ett beslut, tror jag.

Men mitt resonerande här avslöjar samtidigt att jag inte har detaljkunskapen och därför blir det bara fel att svara i detalj.

Ltl Jörgen Pettersson

Låt mig då, talman, sammanfatta det väldigt kort. Om man skulle ha fortsatt med optionen så hade det blivit i runda slängar 470 000 euro billigare jämfört med den upphandling som landskapsregeringen gemensamt fattade beslut om igår. Som finansminister tycker jag att det skulle kännas rätt kymigt att använda skattemedel på det sättet.

Min fråga är därför ganska direkt till finansministern: Kan man ha förtroende för infrastrukturavdelningen när sådant här händer?

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Dessbättre är det ju så att det inte är en finansminister som uttalar huruvida ministerkollegiet har förtroende eller inte. Snarare är systemet så att det är lantrådet som har rätten att avgöra den frågan, och i förlängningen förstås lagtinget. En finansminister må tyckas ha mycket makt men en finansminister kan inte välja ut ministrar.

Men återigen, den här sifferexercisen, skillnaden att ha utnyttjat optionen mot det nya förmodligen blivande avtalet, så siffrorna är på det här sättet. Det är klart att det är ingen fördel för en finansminister då något kostar mera eller mindre. Men jag tror att det torde vara på det viset att det inte är frågan om samma bolag, utan det är ett bolag och dess tidigare dotterbolag så däri så finns det en liten bristvara i resonemanget.

Ltl Jörgen Pettersson

Det torde, talman, nog vara ställt utom alla rimliga tvivel att det är samma ägare i sista ändan. Det tror jag att vi kan slå fast.

Det för dock resonemanget in på ett mera allmänt plan, eftersom finansministern väljer att inte riktigt gå in på skälen till att man valde att avstå optionen och varför man har gjort som man har gjort. Den avbrutna optionen i somras motiverades med att man var orolig för motpartens ekonomi, och att det därför fanns skäl att inte fortsätta med optionen. Tycker finansministern att det är så som landskapet ska fungera? När man har gjort ett bindande avtal tillsammans med en motpart är det då landskapets roll att se hur det egentligen står till ekonomiskt med motparten, särskilt som det är ett oklart om vem som sist och slutligen är ägare?

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Det torde vara så att optionen inte på något sätt är bindande utan det är en möjlighet för den ena parten att använda sig av den om man vill. Optionen är inget löfte åt någon part när det gäller rättigheten att bedriva, i det här fallet, sjötrafik, utan det är den ena parten uppdragsgivaren, landskapsregeringen i den här situationen, som har rätten att avgöra om man utnyttjar den eller inte.

Avslutningsvis får jag väl återigen hänvisa till det som infrastrukturministern har sagt i frågan, att det är enklare att nu bedöma slutresultatet när man vet var vad kostnaderna var tidigare, vad det blev efter upphandlingen nu. Men då i den situationen, när det beslutet fattades att inte utnyttja optionen, så då visste man inte vad som komma skall.

Talmannen

Följande frågeställare är ltl Bert Häggblom varsågod.

Ltl Bert Häggblom

Tack, talman! Polismästaren i landskapet Åland sade i april 2018 att det finns mycket narkotika i omlopp på Åland och att allmänheten inser nog inte riktigt hur stort problemet är.

Sedan 2017 så har det inom polisen förekommit ett narkotikaprojekt där polisen varit involverad och det har också varit en projektledare. Nu visar det sig att den projektledaren har återgått till jobb inom gränsbevakningen, och således är man utan projektledare.

Min fråga till ministern är: Kommer projektet att fortsätta i den nuvarande formen eller hur ser framtiden ut?

Minister Nina Fellman

Tack, fru talman! Vi har diskuterat den här frågan med polismyndigheten flera gånger. Där har man ju varit mycket nöjda med utfallet av projektet och tyckte att man hittade nya arbetsformer som ledde till flera större gripanden. Polismästaren och myndigheten har låtit meddela att man vill jobba med att integrera den informationen, de kunskaper och de arbetsmetoder som det här projektet gav i den ordinarie verksamheten. Men till dags dato finns det inte planer på att fortsätta att jobba exakt på samma sätt.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Jag förstår svaret som så då att då kommer projektet att upphöra.

Tidigare har polisen, rätta mig om fel, haft fem stycken poliser som har jobbar med narkotikan. Det projektet var väl lite mindre.

Då är min fråga: Kommer enheten för narkotika att försvinna från polisen om ministern säger att man ska integrera det i övrig verksamhet? Det betyder att de kommer att jobba inom den andra verksamheten.

Minister Nina Fellman

Tack, fru talman! Det här är ju en fråga som egentligen berör polismyndighetens interna arbete. Det är inte en ministers sak att lägga sig i vilka bedömningar man gör inom myndigheten för att föra sitt arbete vidare.

Men det som jag kan säga är att man från polismyndighetens sida har varit jättenöjd med det arbetet och vill ta tillvara de erfarenheter som har gjorts.

Det går inte att binda fast folk även om man har människor som gör ett jättebra jobb och man vill behålla dem. Alla har sin fria rörlighet och då får man ju finna sig i att saker ständigt förändras.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Det svar som jag får från ministern här är mycket oroväckande. För det första säger man att vi ska inte blanda oss i från regeringen. Om någon har engagerat sig i den här debatten så är det inför ett val, då brukar det vara mycket högljutt från politikerna att det ska satsas pengar på narkotikabekämpning.

Nog är det ju här i lagtinget som man har beviljat medel till detta och ställt politiska krav att man ska bekämpa narkotika. Men om man tar bort den här enheten som har varit upp till fem personer och som är specialiserade? Idag är det mycket speciellt narkotika som kommer in s.k. designad narkotika som är svårt, man måste ju ha en enorm kunskap för att behärska det området och det har ju den poliskår som har jobbat speciellt med det. Är det faktiskt landskapsregeringens åsikt att man inte ska göra något?

Minister Nina Fellman

Ledamoten Häggblom, det var inte det jag sade. Det var verkligen inte budskapet från regeringen att nu ska ni strunta i narkotikaproblematiken. Men det är regeringens och lagtingets sak att se till att det finns resurser för att göra ett gott arbete, inte att ge sig in i polismyndighetens arbete och detaljstyra. Det skulle vara fullkomligt främmande att jobba på det sättet.

Om det från polismyndigheten kommer besked och signaler att man har tagit tillvara det arbete som har gjorts och jobbar för att implementera arbetsmetoderna på det sätt som man bedömer vara bäst, då är det detta som vi som politiker får finna oss i.

Talmannen

Följande frågeställare är Axel Jonsson.

Ltl Axel Jonsson

Antalet barnskyddsanmälningar har ökat för fjärde året i rad. Över en åttaårsperiod har de nästan fördubblats, 92 procent har de stigit sedan 2010, det slog ÅSUB fast i mitten på sommaren. Ungefär 633 barnskyddsanmälningar gjordes år 2017 hos de åländska kommunerna.

Nyligen har vi också fått se att det brister hos sju kommuner avseende handläggningstiderna för barnskyddsanmälningar. Lagen säger att man ska vidta åtgärder eller fatta ett beslut inom sju vardagar från det att en barnskyddsanmälan görs. Tyvärr så brister det på flera håll. Värst är det i de största kommunerna på Åland. I Mariehamn och Jomala är det så många som vart sjunde barn som misstänks fara illa som får vänta för länge.

Vad tänker landskapsregeringen göra för att bistå de stora kommunerna på Åland så att de lever upp till barnskyddet och de krav vi ställer på dem i lagstiftningen?

Minister Wille Valve

Tack. Det är riktigt som ltl Jonsson anmärker att antalet barnskyddsanmälningar på Åland har ökat. Detta säger dock ingenting egentligen om huruvida vi har en stor misär eller inte på Åland. För detta kan också tala för att medvetenheten har ökat bland framförallt tjänstemännen och möjligheten att göra en barnskyddsanmälan.

Det som tidigare upplevdes som ett mycket dramatiskt steg att ta, att göra en barnskyddsanmälan, har blivit något mera av en orosanmälan. En differentiering av det här slaget är någonting som landskapsregeringen också arbetar för i den kommande socialvårdslagen som också kommer att medföra ett mått av uppdatering av barnskyddet.

Lagstiftningen vad gäller tidsfristen så är det också riktigt till den delen att ÅMHM har konstaterat att det finns brister i hur de åländska kommunerna hanterar tidsfristerna för hantering av barnskyddsärenden. Det här är ett ganska objektivt kriterium. Det går inte att ha så hemskt mycket olika åsikter om det. Tidsfristerna är fastställda i lag och antingen så är man inom tidsfristen eller så är man utanför den.

Landskapsregeringen har fattat beslut om att fortsätta göra uppföljningar. ÅMHM kommer också om ett år att göra motsvarande uppföljning och då kommer vi att få verkligt användbar information om hur läget förhåller sig för barnskyddet på Åland. Det här är trots allt första gången i historien som ÅMHM gör en uppföljning av det här slaget. Ltl Jonsson har säkert bekantat sig med den, den är väldigt koncis och snudd på lapidarisk, en och en halv sida. Man konstaterar att de här sju kommunerna inte håller måttet till den delen.

Landskapsregeringen avser att förbättra och förstärka barnskyddet på Åland.

Ltl Axel Jonsson

Ministern säger att man inte kan ha en åsikt om handläggningstiderna. Men konstaterar vi då att i de två största kommunerna på Åland Mariehamn och Jomala så får vart sjunde barn vänta för länge. Man får vänta mer än sju vardagar före kommunen vidtar någon form av åtgärd eller beslutar om hur man ska gå vidare. Det kan väl ändå inte, om man om man tänker på vilka frågor det handlar om, vara acceptabelt och bara någonting som vi kan vara nöjda med i den här salen?

Självklart behöver landskapsregeringen vidta åtgärder för att komma till rätta med den här problematiken. Det är åtminstone vår åsikt från Åland Framtids sida.

Jag tycker också att man inte ska luta sig tillbaka mot att vi enbart ska göra mera utredningar. Det svaret får vi ofta när vi driver den här typen av frågor från Ålands Framtid. Vi måste förstärka det förebyggande arbetet också. Vi har gång på gång lagt förslag om att förstärka ensamförsörjartillägget för att bistå de mest utsatta barnfamiljerna. Vi borde få mer insatser i skolan och vi borde stärka föräldraansvar. Delar inte ministern uppfattningen om att också konkreta åtgärder måste till?

Minister Wille Valve

Ja, vad gäller det första som ltl Jonsson sade så menar landskapsregeringen att det här är ett objektivt faktum att dessa tidsgränser har överskridits. Vi har haft en väldigt tydlig åsikt i frågan också och sagt att det inte är bra att de här tidsgränserna överskrids.

Därmed sagt så är det ohyggligt viktigt att vi inte faller i den politiska fällan att vi börjar pekar finger på socialarbetarna som faktiskt har en väldigt tuff vardag med väldigt känsliga ärenden och många gånger upplever de sig som otillräckliga faktiskt som flertalet säger. Landskapsregeringen har också ambitionen att förbättra arbetssituationen för socialarbetarna.

Ltl Jonsson är avslutningsvis inne på frågan om landskapsregeringens har som avsikt att förstärka det förebyggande arbetet. Ja det har vi, det är den röda tråden i den kommande socialvårdslagstiftningen. Vi kommer snart att få en fattigdomsredogörelse från ÅSUB, den kommer vi att få levererad i november och den kommer ytterligare att ringa in vilka grupper på Åland som är särskilt socialt utsatta.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Axel Jonsson

Problemet med fattigdomsutredningar eller om socialt utsatta grupper, som kommer med jämna mellanrum, är att under min period så har jag sett tre stycken av de här utredningarna utan att det egentligen har föranlett några konkreta åtgärder riktade mot utsatta barnfamiljer. Vi har gång på gång under två mandatperioder föreslagit en konkret förstärkning av ensamförsörjartillägget och fått visst gehör från den här salen. Men man har fortfarande inte lyckats komma till åtgärder från regeringens sida, utan man har sagt att vi måste utreda mera.

Nu ska den alltså komma för tredje gången den här utredningen. Om den här utredningen visar fortsatt samma situation som vi har sett i de två tidigare utredningarna att ensamförsörjare är en än en mycket ekonomiskt utsatt grupp på Åland, kommer landskapsregeringen då att faktiskt följa upp det här med konkreta åtgärder? Det tycker jag är den intressanta och viktiga frågan.

Minister Wille Valve

Ltl Jonsson och undertecknad har uppenbarligen olika uppfattningar av konkreti. Landskapsregeringen införde avgiftsfrihet inom primärvården för barn och ungdomar som ett resultat uttryckligen av dessa utredningar som sannerligen inte har varit någon hyllvärmare utan har lett till konkreta åtgärder. Samtliga sociala förmåner, som undertecknad känner till, med undantag för utkomststöd för enbarnsfamiljer är de facto högre, men kombinationen är ändå att de är högre på Åland.

Vi har för avsikt att vidta de åtgärder som behövs för att stärka skyddsnätet för de mest utsatta medborgarna på Åland. Det gäller särskilt barn, ungdomar och småbarnsfamiljer.

Talmannen

Nästa frågeställare är ltl Stephan Toivonen varsågod.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Ja, fru vicelantråd, ni har många titlar, många uppgifter och många ministerportföljer så det nästan svårt att välja. Det är också ibland svårt att veta i vilken roll ni har sagt saker.

Men för tre år sedan så sade ni att Åland borde få en flyktinganläggning och kalkylerade att den borde ha ungefär 250 personer, om jag minns rätt.

Vi har nu sett på annat håll hur de här flyktingmottagningarna påverkar lokalsamhället. Ni kanske sade det här som lagtingskandidat eller som minister. Jag undrar hur ni nu ser på den frågan som kanske sannolik lagtingskandidat i valet om ett år. Vill ni ännu verka för ett flyktingboende på Åland?

Vicelantrådet Camilla Gunell

Ja, det här var ju en fråga som inte hör till mitt ministerområde trots att det är brett. Jag noterar ltl Toivonens synnerliga intresse för vad som är sagt och gjort särskilt av mig under åren.

Men om vi drar oss till minnes så för tre år sedan så stod hela Europa inför en enorm svallvåg av flyktingströmmar från områden i Mellanöstern där människor flydde för sina liv från Syrien, Afghanistan och andra länder hals över huvudet i osäkra båtar över Medelhavet. Många, många drunknade. Många barn, många kvinnor och många män nådde aldrig ens till Europa. För de som nådde till Europa så blev det en förtvivlad diskussion kring vems ansvar det var, vem som ska ta emot och hur vi ska hjälpa. I den situationen så tycker jag att det inte är mer än rätt att man är så mycket människa att man säger att också Finland ska vara delaktig i ett solidariskt sätt att ta hand om sina medmänniskor i en svår situation. Och om Finland i sina migrationsinsatser behöver Ålands hjälp så är vi på Åland beredda att vidta de åtgärder vi kan för att hjälpa landet i ett svårt läge.

I den situationen så ombads de åländska kommunerna att ta emot kvotflyktingar. Flera gjorde det, har gjort det på ett fint sätt och har visat stor öppenhet att sträcka ut en hand. Om man från rikshåll - det här är riksbehörighet - hade begärt Ålands hjälp, då hade vi stått till förfogande. Det var en enig regering som gav ett sådant besked.

Ltl Stephan Toivonen

Tack för ett långt svar som kanske ändå inte var svar på frågan. Men ni har många roller som jag sade och ni är också ordförande för socialdemokraterna, då och nu. Ni byter ju inte ordförande som andra byter skjortor som ni brukar säga. Det kan också ha varit ett uttalande i egenskap av den rollen.

Vi har nu sett att socialdemokraterna i Sverige minskade med ungefär en tredjedel i valet efter att ha gjort en så kallad 180 graders svängning. Då kan det vara intressant att också veta i den rollen vad ni tycker nu om ett flyktingboende, inte vad ni tyckte för tre år sedan.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Jag skulle när som helst ha samma åsikt om samma situation uppstod. Om ltl Toivonens fråga är om jag skulle ändra hållning i den här frågan för att ge vika för de främlingsfientliga strömningar som vi har sett att ha drabbat vårt grannland i väster så är svaret definitivt nej. Aldrig!

Och om jag ska ha åsikter om vad det svenska partiet har gjort för bedömningar så tycker jag inte att det var ett av deras bästa drag att sätta gränser för flyktingmottagningen. Men det är deras land och deras bedömning.

Det skulle aldrig falla mig in att ens börja byta fot i någon av de här humanistiska frågorna som handlar om solidaritet och rättvisa på grund av några främlingsfientliga populister. Aldrig!

Talmannen

Talmannen avbryter den här diskussionen här eftersom jag anser att den ställda frågan är tillräckligt belyst.

Följande frågeställare är ltl Runar Karlsson, varsågod.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Den fysiska planeringen över mark och vatten är som bekant enligt nuvarande lag en kommunal behörighet. Den här regeringen har flera gånger påpekat att hela Åland borde ha någon form av planering. Vi kan läsa i en av dagens lokaltidningar landskapsregeringens insändare där man skriver att planering är allt viktigare för att klara tillväxten och sedan anger man varför man borde planera och vad man borde planera.

Min fråga till minister Fellman och landskapsregeringen är: Avser regeringen att ändra lagstiftningen så att man kan ha ett planeringsinstrument under landskapsregeringen alltså ett s.k. regionalplaneringsinstrument?

Minister Nina Fellman

Tack, fru talman! Den text som var i dagens Ålandstidning och i Nyan tidigare är ett led i ett försök att föra ut till allmänheten, till kommunerna och till alla som är intresserade och som berörs, ett projekt för fysisk struktur och utveckling som har pågått under flera år i landskapet och som inte i sig handlar om en förändrad lagstiftning utan om att samla in, analysera och presentera de utgångspunkter och möjligheter som vi har idag. Framförallt att öka kunskapsnivån och erbjuda kommunerna som har planeringsmonopol i vår nuvarande lagstiftning möjligheter att ta till sig övergripande synpunkter. Avsikten är inte i det här skedet att börja köra över kommunerna eller deras planeringsmonopol.

I vårt regeringsprogram, när den här regeringen tillträdde, så finns skrivningar om att jobba för någon form av övergripande planeringsinstrument. Jag tror inte att vi kommer att hinna i mål med den processen.

Allt tyder på - från den här sommarens problem med vattentillförseln till andra planeringsproblem - att vi så småningom behöver hitta en form för att planera Åland gemensamt och inte ha en planering som stannar vid de nuvarande kommungränserna.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Tack för svaret. Då kan jag väl utläsa av det svaret att det fortfarande kommer att vara en kommunal angelägenhet att planera. Å andra sidan så tyckte jag att ministern på slutet här antydde att man ändå borde ha en övergripande planering över hela Åland. Det kan man ju knappast ha. En kommun kan ju inte ha övergripande planering över hela Åland. Då är det väl naturligt förstås att ha det hos landskapsregeringen i så fall.

Jag vet ju, den tiden när man gjorde regionplaner som det aldrig blev något av som tur var, så var det ganska stora inskränkningar för vatten- och markägarna och det kan man väl knappast ha.

Byggnationerna idag och möjligheterna att bygga ute i periferin har varit bra både för landsbygden och för glesbygden. Det har funnits möjligheter att bygga och verka och i och med det så har landsbygden vuxit.

Jag känner mig tillfreds med svaret och tackar för det.

Minister Nina Fellman

Regionplanebyrån som fanns tidigare så konstaterade man att det inte riktigt var en framkomlig väg. Däremot kvarstår behovet av en övergripande planering och en övergripande vision av hur man använder mark och vatten. Jag tycker det är tråkigt att man ser behovet av en övergripande planering som en inskränkning och ett problem, när det tvärtom är en förutsättning för att Åland i framtiden ska kunna utvecklas.

Jag vill igen peka på det här problemet som vi har just precis nu med vattentillgången på Åland. Det faktum att kommunerna har underlåtit att planera och göra vissa inskränkningar i privat markägare har gjort att vi hamnade i en situation där vattentillgången är hotad.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Återigen så pratar ministern om en övergripande planering. Man menar att man på något vis ska göra det på landskapsnivå.

Jag vill påstå att kommunerna är nog bäst skickade att veta vad som är bäst för regionen och att göra den här planeringen. Sedan finns det vissa skyddsvärda objekt som man måste göra, t.ex. vatten, men det klarar man ju lätt av utan planering. Man behöver inte för den skull göra större inskränkningar för byggnation osv. utan det går att skyddas med befintlig lagstiftning om man så vill.

Men vi har fått ett svar här och först blev jag lite lugn, men nu blev jag lite orolig här igen. Men jag vet ju också att den här regeringen inte kommer att hinna ändra lagstiftningen så att det blir några större inskränkningar för dem som vill bygga sig ett hus eller på annat sätt verka på Åland.

Minister Nina Fellman

Jag tror att det blir helt nödvändigt att i framtiden hitta ett bra sätt att hantera behovet av en övergripande planering på landskapsnivå. Förr eller senare kommer vi att behöva komma till en sådan lösning.

Men jag hoppas på att det fysiska strukturutvecklingsarbetet som har gjorts utan att man har gått den vägen och att kommunerna och de kommunala politikerna ska ta till sig det kunskapsmaterial som finns där och se att det är en tillgång för kommunerna.

För jag kan inte hålla med om den bedömningen att kommunerna sköter planeringen tillräckligt väl för att kunna skydda till exempel våra vattentäkter.

Talmannen

Följande frågeställare är ltl Harry Jansson, varsågod.

Ltl Harry Jansson

Talman! Tack för ordet. Bästa finansminister, i anslutning till ett av de ärenden som lagtinget behandlar som allra bäst - landskapsregeringen förslag om att säkerställa de framtida funktionerna gällande investeringsbehovet - så nämns både i landskapsregeringens framställning och också på nytt i finans- och näringsutskottet summan 430 miljoner som det kommande investeringsbehovet de kommande tio åren. Det här var också tydligen en överraskning för delar av regeringsblocket häromdagen. Därför tycker jag det är viktigt att vi tillsammans uppmärksammar den här saken.

Det här är ju ett stort belopp jämfört med vad vi tidigare har diskuterat. Det är en fördubbling jämfört med tidigare, den nu snart avslutade investeringsbehovet om tio år.

Så vad finns bakom dessa miljoner i belopp som betyder 43 miljoner i genomsnitt de kommande tio åren? Det skulle vara intressant att få finansministerns bedömning.

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Det här en så pass specifik fråga och det skulle ha varit väl om jag kunde ha varit något lite mera förberedd på svaret. Men en sådan metod får vi kanske ta till en annan gång under frågestunden.

Sammanfattningsvis så är det ju investeringsunderskottet i infrastruktur som finns bakom de här siffrorna och också investeringsbehovet i fastigheter och så. Man får ju konstatera att beloppet kommer nog att separeras finansieringsmässigt olika beroende på om vi tar det över landskapets budget och landskapets likviditet direkt här, om vi finansierar det den här vägen eller gör det då via fastighetsverket i viss mån, där finansieringen sker via internhyror. Jag tycker att det är en gångbar metod att fastighetsverket eventuellt också finansierar vissa saker med lån eller på annat sätt med kassamedel.

Det här är sammantaget och antagligen också en sammanfattning av alla de eventuella projekt som har nämnts i olika sammanhang som möjliga investeringsobjekt som man vill satsa i.

Sedan får vi komma ihåg att det aldrig blir så att det fattas beslut om allting, att man verkligen går vidare investeringsmässigt. Kortruttsutredning som exempel så visar på en mängd antal möjliga satsningar förutom den som landskapsregeringen går in för.

Så det återstår att se i vilken mån lagtinget i förlängningen går vidare med alla dessa projekt. Totalt är det här en oerhört stor summa som leder till betydligt högre årliga belopp också via landskapets budget än vad vi har som investeringsbelopp nu, så en stor utmaning är det.

Därför tror jag att det resonemang som landskapsregeringen för om att mera regelbundet - utskottet säger detsamma – ansöka om extra anslag är något som vi nog också måste ta till även i framtiden.

Ltl Harry Jansson

Tack för svaret finansministern. Varför jag ställer den här frågan är att det finns ju ett något genomgripande intresse från alla partier i lagtinget när det gäller långsiktiga investeringarna, att vi i möjligaste mån är överens om den långsiktiga satsningen. För i och med att vi har fastighetsverket och i och med att vi då har extra anslagsmöjligheter så är det otroligt viktigt att vi försöker undvika den debatt vi fortfarande har kvar att diskutera, dvs. extra anslagen för Gripöbron etcetera. Det är olyckligt. Det borde ju finnas en långsiktig enhet hur man ska göra. Det borde inte heller vara svårt i ljuset av 430 miljoner att plocka ut projekt som vi faktiskt är eniga om att behövs.

Så hur ställer sig finansministern att för lagtinget i form av ett meddelande presentera behovet av kommande investeringar just för att vi ska kunna inleda en sådan diskussion?

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Metoden hur vi för diskussioner eller metoden hur landskapsregeringen för fram ett ställningstagande är väl inte det som är det intressanta. Men ämnet i sig är väl värt att diskutera. Mot den bakgrunden av att vi möjligen har straffat oss själva lite grann genom att släppa det till att vi har investeringsunderskott av den här magnituden, om vi använder det ordet som är ganska beskrivande för ett belopp på 400 miljoner euro. Det är lett att vi haft kassamedel och en bild av att vi har en ganska god ekonomi och kanske gett en bild mot rikssidan att vi har en bättre ekonomisk status än vad de har där.

Men på ett eller annat sätt så bör vi föra diskussionen vidare. Jag ska hitta ett sätt där jag är mera förberedd på frågan så hittar vi sättet att diskutera.

Ltl Harry Jansson

Tack för det kompletterande svaret finansministern. Jag glömde tillägga i min tidigare replik att jag inte visste riktigt själv för 15 minuter sedan vad jag skulle ställa för fråga, så ministern får ursäkta att den inte var aviserad. Men det betyder inte att det allmänna intresset inte finns för en diskussion om den här frågan faktiskt finns.

Om vi tänker på det som finansministern just själv nämnde här, när vi nu ska diskutera med Helsingfors så nog är det väl tacknämligt om kommande finansministrar, oavsett om det är Mats Perämaa eller någon annan, har ett papper som kan visa att detta är vad lagtinget har omfattat och detta är vårt långsiktiga investerings- och därmed finansieringsbehov. Jag tror att det skulle underlätta särskilt i ljuset av att vi har ett påtagligt investeringsunderskott som redan nämnts under de tidigare diskussionerna om extra anslag den här gången också.

Minister Mats Perämaa

Fru talman! De här investeringsbehoven sträcker sig nog sannolikt så långt fram att vi kommer till en tidsepok som ligger längre fram, men också nästa mandatperiod. Inte kommer vi att genomföra 400 miljoners satsningar under det här sista året och möjligen fyra år framöver utan då går det ännu längre fram i tiden.

Att vi här och nu ska fatta beslut om till vilka delar vi är eniga om framtida projekt som kanske sträcker sig två eller tre mandatperioder fram i tiden, det kanske vore bra men möjligen något optimistiskt att tro att det inte skulle bli några ändringar sedan.

Återkopplande till den diskussionen vi hade om extra anslaget häromdagen och diskussionen kanske fortsätter också idag här, så att nå enighet kan vara bra, men att nå enighet kan också sedan vara ett hinder att få något gjort överhuvudtaget och då måste man väga de här sakerna mot varandra. Men en diskussion om ämnet ska vi föra.

Talmannen

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Mycket av våra diskussioner här i lagtinget upptar ekonomiska frågor både i stort och smått.

Min fråga till lantrådet är på det övergripande politiska planet: För ni i landskapsregeringen frågor kring offentlig-privat samverkan? Att vi tillsammans med det privata näringslivet skulle gå in och göra större satsningar. Det är ju en fråga som är politisk till sin karaktär. Med tanke på att landskapsregeringens sammansättning, åtminstone till pappret, borde ha en svag högersida så skulle ju det här kunna vara ett intressant projekt. Diskuterar ni alls de här frågeställningarna på det övergripande planet i landskapsregeringen?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Tack för frågan. Det var väl en frågeställning från vtm Thörnroos som kanske lite är att slå in öppna dörrar.

Den här landskapsregeringen, likväl som tidigare landskapsregeringar, har ett brett perspektiv på frågorna där näringspolitiken är en väldigt grundläggande del och en förutsättning för att vi ska ha ett välfärdssamhälle och att Åland ska gå framåt.

Jag skulle vilja påstå att vi i landskapsförvaltningen och i landskapsregeringen dagligen diskuterar näringspolitiska frågor och samarbete med det privata. Det är allt från små frågor till större frågor.

Ville vicetalmannen referera till OPS-samarbetet, är det detta som vicetalmannen är ute efter? Precis. Det är också en fråga som diskuteras, vi har konstaterat att vi skulle behöva uppdatera vår lagstiftning. Det är en sådan sak som finns i röret så att säga. Den finns på landskapsregeringen ”att-göra-lista”.

 Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Ja, det var precis det jag efterfrågade, det som på engelska heter Private-public partnership, det vill säga när det offentliga och det privata bestämmer sig för att göra vanligtvis större investeringar tillsammans. Det var just det som jag efterfrågade.

Det har ju nu gått tre år av er tid som lantråd och det finns många stora utmaningar där det, enligt min bedömning, kunde vara möjligt att åtminstone föra ett resonemang kring möjligheten att det privata och det offentliga skulle göra någonting tillsammans. Ett exempel som har varit på tapeten den senaste tiden är till exempel en eventuell tunnel till Föglö. Det finns säkert också andra stora infrastrukturella projekt, men nu säger lantrådet att det finns en lag som förhindrar detta. Vilken lag är det?

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Som jag sade så förs det diskussioner och det tas små och stora initiativ. Landskapsregeringen har reviderat den första delen av den offentliga upphandlingslagstiftningen, och har också faktiskt ingått i ett nordiskt samarbete just med tanke på att vi vet att offentlig upphandling är knepigt och att det är en sak som vi absolut vill bli bättre på.

Vi kunde konstatera att för att underlätta både offentlig upphandling och offentligt privat samarbete så skulle vi vara betjänta av lagstiftning. Vi har tittat och granskat faktiskt hur man gör i Sverige, och det finns en möjlighet att ta efter den modellen.

Det är inte så att vi har en lagstiftning som förhindrar, men vi skulle kunna sätta en lagstiftning på plats som skulle underlätta.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Gör då lantrådet den bedömningen att ni under den återstående delen av er tid som lantråd, ett år kvar, kommer att hinna undanröja de hindren så att nästa landskapsregering - om man så finner det önskvärt - med mindre besvär än vad ni nu tydligen har, kan genomföra och aktivt driva på större infrastrukturella projekt?

Jag ser inte till att blir billigare över tid men jag ser en möjlighet att samverka nära med det privata näringslivet. Det är också en möjlighet till större investeringar som vi inte har möjlighet att hantera på egen hand under överskådlig tid.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Det är ju faktiskt så här, med handen på hjärtat, när en ny landskapsregering tillträder så är det kanske 95 procent av frågorna som fortsätter, ”Business as usual”. Man slår in linjedragningar när man skriver ett regeringsprogram, men i stor utsträckning så fortsätter den stora delen av förvaltningen så som den gör och dit hör också utvecklingsprojekt och dit hör till exempel kortrutten. Det var ett projekt som den här landskapsregeringen tog stafettpinnen från den förra landskapsregeringen och vi har nu fortsatt det.

Vi hoppas att vi ska kunna komma till rätta med att räta ut flera frågetecken. Vi hoppas att vi ska kunna ha saker och ting på plats. Vi kommer att, efter all vår förmåga, förbereda för att underlätta privata initiativ i samarbete med landskapsregeringen. Om vi hinner ända i mål, att vi har all lagstiftning på plats, det vågar jag inte lova, men vi ska göra allt vi kan.

Frågestunden slutar

Frågestunden är därmed avslutad. Nästa plenum hålls idag kl. 14.00.

Originalfil