Plenum den 10 januari 2018 kl. 13.00

Beskrivning: LSvapen

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 10 januari 2018 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 1

Första behandling efter bordläggning. 1

1    Polisernas avgångsålder

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 4/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 1/2017-2018

Fortsatt debatt 4

2    Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

Debatt DEB 1/2017-2018

Föredras. 38

3    Ett tillgängligt Åland 2017-2020

Landskapsregeringens meddelande M 3/2017-2018

För kännedom.. 38

4    Godkännande av andra protokollet till Haagkonventionen från år 1954 om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt

Landskapsregeringens yttrande RP 10/2016-2017-s

Republikens presidents framställning RP 10/2016-2017

5    Godkännande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets värde för samhället

Landskapsregeringens yttrande RP 10/2016-2017-s

Republikens presidents framställning RP 14/2016-2017

6    Energi- och klimatstrategi för Åland till år 2030

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 2/2017-2018

Landskapsregeringens meddelande M 6/2016-2017

7    Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 4/2017-2018

8    Medborgarinstitutet - en möjlighet till glädje och livslångt lärande

Vtm Veronica Thörnroos m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2017-2018

9    Misstroendeyrkande

Ltl Axel Jonssons m.fl. misstroendeyrkande om att lantrådet Katrin Sjögren inte längre har lagtingets förtroende MY 1/2017-2018

Plenum slutar 39

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Johan Ehn anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom.

Antecknas.

Meddelande

På onsdag den 17 januari kommer en frågestund enligt bestämmelserna i 39 § arbetsordningen att hållas klockan 13.00. Från landskapsregeringens sida deltar alla ministrar. De lagtingsgrupper som har önskemål om i vilken ordning ledamöterna ska ställa sina frågor bör meddela till kansliet på förhand.

Antecknas.

Första behandling efter bordläggning

1        Polisernas avgångsålder

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 4/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 1/2017-2018

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslagen i betänkandet. Förslag om att lagförslagen ska förkastas i sin helhet läggs i samband med ärendets andra behandling.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Talman! Föreliggande lagförslag är, som allmänt känt, berättigat i ljuset av de allmänna pensionsreformer som har gjorts också på åländskt botten under senare år. Man har förändrat personalens möjligheter att gå i pension.

Centergruppen har under behandlingen av förslaget om polisens avgångsåldrar, vid upprepade tillfällen, jämfört poliskåren med de övriga yrkesverksamma i landskapet Ålands tjänst.

För att göra en lång historia så har vi kommit till den analysen att de som är anställda vid Ålands polismyndighet är, på grund av arbetets karaktär, befogade att behålla nuvarande system.

Från centergruppens sida har vi kommit fram till att i händelse av att vi inte får gehör för den reservation som vi anfört i lag- och kulturutskottet så kommer också centern att rösta för ett förkastande helt och hållet av lagförslaget.

Vi har noga tittat på de bevekelsegrunder som finns för ett sådant agerande från centerns sida. Vi finner att bl.a. att de argument, som Ålands polisförening och andra fackliga intresseorganisation har fört fram, förefaller mycket goda om man ser på resultatet av den föreslagna åtgärden vad gäller möjligheten att uppnå de uppställda besparingsmålen med mera.

Vi ser en problematik också med att vi får, i händelse av att reformen genomdrevs, en överstor betoning av tjänster av internpolis karaktär. Det är ju trots allt ute på gator och torg och i bygderna som vi behöver ha en aktiv poliskår.

Vi analyserar det totalt som så att det här är en reform som vi inte kan godkänna.

Vi hoppas att vi skulle kunna enas om att den reservation som har förelagts lag- och kulturutskottets betänkande av mig personligen, ltl Bert Häggblom och ltl Brage Eklund skulle kunna bli lagtingets beslut. Tack, talman.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Trots mina dåliga röstresurser så ska jag försöka argumentera lite hur Ålands Framtid har tagit ställning till det här.

Som ltl Harry Jansson sade så stöder vi reservationen. Om den inte får stöd ett majoritetsstöd så stöder vi ett förkastande av hela dagen.

Ålands Framtids ställningstagande bygger mycket på ingångslönerna för poliserna och den pension som man är medveten om att man kan få när man går i pension och när man uppfyller avgångsåldern. Jag tror att många ha tagit ställning till det, att gå in i polisyrket beror också på att man är berättigad en bra pension.

Det som ytterligare har kommit fram under ärendets behandling är de inre tjänsterna och det bekymret som det kommer att bli, när man kommer upp i en viss ålder ska man gå till inre tjänst, som man kallar det. Det betyder att man egentligen inte får någon nyrekrytering på jobben i de inre tjänsterna. Det blir oftast äldre polismän och kvinnor som blir sittande på de tjänsterna. De inbesparingar som man ha försökt lyfta fram i lagförslaget, att det blir direkta inbesparingar, det har egentligen inte kommit fram vid behandlingen och i diskussionen i remissen. Det kan bli en motsatt verkan. Poliser som går till inre tjänster så då ska det oftast fyllas på i yttre tjänster. Om det då inte finns budgetanslag för att anställa nya så kommer det att bli ett glapp där, det blir tomt och det blir en brister på yttre tjänster för poliser.

Det här är orsaker som har gjort att vi utskottet försökte komma till en kompromiss. Det fanns väl en viss vilja, men det togs tillbaka och då blev vi reservanter i minoritet, men vi förde fram det här förslaget i vår reservation till betänkandet.

Som jag sade tidigare så är jag också beredd att förkasta hela lagförslaget. Tack.

Talmannen

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig, paragraf för paragraf.

Föreläggs först förslaget till L A N D S K A P S L A G om ändring av 9 § landskapslagen om Ålands polismyndighet paragraf för paragraf.

Föreläggs § 9. Godkänd.

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Begärs ordet?

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Jag föreslår att ikraftträdelseparagrafen, av det som framgår i reservationen: ”Denna lag träder i kraft den (tomrum)

Trots bestämmelserna i 9 § är avgångsåldern 60 år för polismän födda före 1975 som hör till underbefälet eller manskapet.

Trots bestämmelserna i 9 § är avgångsåldern 63 år för överkommissarien och kommissarierna om personen är född före 1975.

Polismän som avses i 2 och 3 mom. är inte skyldiga att avgå vid den avgångsålder som anges i momenten.”

Ltl Axel Jonsson

Jag understöder förslaget.

Talmannen

Ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Axel Jonsson, har föreslagit att övergångsbestämmelsen godkänns i den lydelse den har i lagtingsledamoten Bert Häggbloms m.fl. reservation till betänkandet.

Omröstning kommer därför att verkställas.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag stöder förslaget om öppen omröstning.

Talmannen

Ltl Runar Karlsson har med understöd av vtm Veronica Thörnroos föreslagit att en öppen omröstning ska hållas. En öppen omröstning kommer därför att hållas.

Jag ber lagtingsledamöterna Annette Holmberg-Jansson och Mikael Lindholm att biträda omröstningen.

Den som omfattar lag- och kulturutskottets betänkande röstar ja; den som omfattar ltl Bert Häggbloms ändringsförslag röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Upprop.

Omröstningen har givit vid handen 15 ja-röster, 14 nej-röster och 1 var frånvarande.

Lagtinget har omfattat lag- och kulturutskottets betänkande.

Föreläggs lagens rubrik. Godkänd.

Föreläggs lagens ingress. Godkänd.

Lagförslagets första behandling är avslutad.

Föreläggs L A N D S K A P S L A G om upphävande av 3 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension paragraf för paragraf. 

Föreläggs § 1. Godkänd.

Föreläggs § 2. Begärs ordet?

Ltl Bert Häggblom

Fru talman! Jag föreslår samma som i reservationen, § 2.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag understöder ltl Bert Häggbloms förslag.

Talmannen

Ltl Bert Häggblom, understödd av vtm Veronica Thörnroos, har föreslagit att § 2 godkänns i den lydelse den har i lagtingsledamoten Bert Häggbloms m.fl. reservation till betänkandet.

Omröstning kommer därför att verkställas.

Den som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Bert Häggbloms ändringsförslag, röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja.

Majoritet för ja. Lagtinget har alltså godkänt lagtexten enligt utskottets betänkande.

Föreläggs lagens rubrik. Godkänd.

Föreläggs lagens ingress. Godkänd.

Lagförslagets första behandling är avslutad.

Ärendets första behandling är avslutad.

Fortsatt debatt

2        Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

Debatt DEB 1/2017-2018

Debatten om den underliggande problematiken bakom kampanjen metoo återupptas. Kvar på talarlistan är lagtingsledamöterna Britt Lundberg, Carina Aaltonen, Ingrid Johansson, Igge Holmberg, Tony Wikström, Göte Winé och Stephan Toivonen.

Begärs ordet?

Ltl Britt Lundberg

Tack, fru talman! Metoo-rörelsen, som jag tycker att är ett bättre uttryck än kampanj, så bröt tystnaden. Plötsligt kände många att de inte längre var ensamma och de står inte i skuld till det som har hänt.

Metoo-rörelsen, oavsett drabbad eller inte, så berör oss alla. Vi bär alla ett stort ansvar. Det är en rörelse som sällan skådats i världen som nu har satts igång.

Nu är det inte längre en kvinnas skyldighet att säga nej, det är allas skyldighet att känna efter om det är ett ja.

Nu måste omvärlden hantera problemen på riktigt. Du kommer inte längre att kunna gå till en rektor eller till en chef efter att ha blivit antastad och få svaret; ”äh, han är bara kär och lite förtjust i dig”. Den rektorn eller den chefen kommer inte längre att kunna ha sitt arbete kvar.

Det är nya tider nu. Tiden när detta gick är förbi.

Vår stora utmaning nu är att se till att den rörelsen inte stannar upp, att den inte ebbar, att den inte bara blev en rörelse som gav en liten omrörning av sanden på stranden och sedan for ut i havet igen.

Hur går vi vidare? Hur ska vi hålla debatten vid liv? Hur ska vi inkludera grupper som hittills inte känt av rörelsen och känt att den här rörelsen handlar om dem också? Hur ska vi få trygga jämställda arbetsplatser fria från dålig jargong, från kränkningar, från trakasserier, från sexuellt våld?

Berättelserna visar att problemen finns överallt och varje dag, i stort och i smått.

Nu behöver vi använda den kraft som metoo-rörelsen satt igång och bredda den och även inkludera alla typer av trakasserier som mobbning och psykisk ohälsa. Vad behöver göras? Vem har ansvar för att det görs?

I lantrådets presentation användes ordagrant frågeställningar från ett seminarium som arrangerades i Stockholm i november. Det är väldigt viktiga frågeställningar om vem som bär ansvar och vad tänker man göra. Tyvärr fick vi inte några exempel då ännu från regeringen på vad man tänker göra. Här har vi ett nytt tillfälle att ta upp detta i frågestunden. Ett tips till regeringen är att ni kan förbereda er på att det är möjligt att det kommer.

Nu är det väldigt viktigt att man tittar genom de vackra formuleringar som finns i handlingsprogrammet, men också att man verkligen tar tag i de situationer som är nu och visar att den här rörelsen är viktig, den här rörelsen är viktig för Åland och den här rörelsen har prioritet. Nu finns det många aktiva veckor att ta tag i och visa att man tänker göra någonting och också komma med de lagstiftningar som man i handlingsprogrammet har utlovat bl.a. mot mobbning som också kan inkludera de sexuella trakasserierna.

En fråga som ställs idag är förstås: Hur tänker regeringen göra, vad har man för tankar och vad har man fört för diskussioner berörd av rörelsen som satts igång? Hur tänker man gå vidare och ta sitt ansvar för att inte den här rörelsen stannar upp och rinner ut i havet? Tack, fru talman.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Jag uppfattade att ltl Lundberg hade ett fint anförande och respektfullt anförande.

Däremot när det gäller landskapsregeringens åtgärder så tror jag att vi hörde på två olika anföranden. Jag hörde bl.a. lantrådet säga att man skulle satsa 75 000 årligen, fem år framåt, för att motverka sexuella trakasserier i skolan, att man vid ÅHS systematiskt frågar om våld, att man i februari ska hålla ett seminarium om ämnet och att man uppdaterar jämställdhetspolicyn för landskapet och alla anställda. Därtill fanns det flera konkreta exempel.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack, fru talman! Ja, de tre punkterna hörde jag också. Jag relaterade särskilt till det som står i handlingsprogrammet, en lagstiftning mot mobbning som regeringen har utlovat. Ska den vinna kraft och ska den hinna bli verklighet och också fungera i praktiken innan den här mandatperioden är slut så är det väldigt viktigt att man går från ord till handling när det gäller den delen.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag håller med. Lagstiftning om mobbning är oerhört viktigt och relevant på alla sätt och vis.

Jag ville bara understryka att jag tycker att landskapsregeringen faktiskt tar tag i den här frågan på ett systematiskt och gott sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Ltl Lundberg ställde kritiska frågor till regeringen och det är jättebra med tanke på att man för vidare den här frågan.

Vilka idéer har Lundberg själv? Kan man på något sätt aktivt komma med förslag på vad man skulle kunna göra?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Nu har vi kanske inte den kapaciteten att vi kan arbeta alla dagar med en stab och i lagstiftning ta fram vad som skulle krävas för att undvika den här typen av trakasserier. Därför tog jag ett konkret från landskapsregeringens handlingsplan, för där kan vi börja, så att man gör det man har lovat att man ska göra. Om man inte har tänkt göra det som man har lovat att göra så är det viktigt att man kommer tillbaka med det.

Jag upplever också att vi har varit väldigt aktiva med att lyfta både samtalstonen och bemötande mot varandra här i salen. Det är också väldigt viktigt att alla är goda exempel för resten av samhället eftersom vi också har en roll som ledare.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det stämmer. Just när det gäller den fria debatten om Metoo så finns det mycket information och annat att läsa, t.ex. vad man gör i andra länder och hur man har diskuterat i de andra regeringarna.

Hur vill centern personligen att man ska jobba kring detta?

Det är ju glädjande att vi har så starkt stöd just kring lagstiftningen mot mobbning, för det är en fråga som är central för socialdemokraterna och ett av våra krav i regeringsprogrammet. Jag kommer, med stöd från ltl Lundberg hoppas jag, att bevaka att det verkligen verkställs.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Jag tror vi redan i gruppanförandet om handlingsprogrammet förde en diskussion. Min tolkning var då att för att kunna genomföra den här lagstiftningen om mobbning enligt svensk modell - som jag då fick information om att var regeringens avsikt att den skulle se ut - och den svenska modellen bygger på rättegångsbalken i Sverige. Det betyder också att det sannolikt skulle handla om ett övertagande av behörighet för att man ska kunna göra det.

Jag antar att den diskussionen är avslutad nu för att man ska kunna komma med lagstiftningen, eftersom det börjar bli i sista stund för regeringen att komma med lagstiftningar som ska vara färdigt verkställda innan mandatperioden tar slut.

Jag hoppas verkligen att ltl Kemetter och socialdemokraterna är med i genomförandet av mobbningslagstiftningen. Vi måste vid det här laget utgå ifrån att de ”aber” som har funnits är utredda och att det nu bara är att verkställa den.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Jag var tolv år. Min mamma hade skickat mig till affären för att köpa mjölk. Det var kö till kassan och jag stod där och väntade på min tur. Då känner jag två stora händer som tar ett fast tag om mina då spirande bröst och jag hör en man säga: ”Det knoppas bra här”. Mannen var polis, en person som var satt att skydda befolkningen. Jag var bara ett barn.

Det var första gången jag minns att någon tar sig rätten att ta på min kropp, att ta på mig där ingen man någonsin tidigare har rört mig. Det kändes fruktansvärt. Det var kränkande och sårande och jag kände mig obehaglig till mods. Länge. Och inte kunde jag tala om det heller. För sådant talade man inte om. Det hörde till det normala. Sådant som man får ta. Tystnaden har varit kompakt. Ända tills nu. Nu har tunghäftan lossnat. Och som vi har talat och skrivit och lyssnat. Vi har gråtit och vi har nickat igenkännande, men också värjt oss för de starka och ofattbart hemska berättelser som har delats genom olika nätverk. Ilskan och sorgen har vandrat sida vid sida.

Jag vill verkligen inte att min son ska växa upp i ett samhälle där trakasserier och övergrepp pågår. Jag vill inte heller att de unga flickor och kvinnor jag har runt om mig ska behöva utsättas för kränkningar och övergrepp. Jag vill inte att någon, inte en endaste en ska behöva vara rädd i sitt eget hem, eller att vara rädd att gå ut på krogen eller vara rädd för att ta sig hem eller att gå till matbutiken för att handla mjölk eller röra sig i skolan på rasterna.

Det sexuella våldet och övergreppen finns överallt. Och ändå finns det inte. Det finns inte på agendan. Det är privat och det talar man inte om.

Det måste vi ändra på. Vi måste börja med oss själva och våra egna attityder. Framförallt måste killar och män börja diskutera detta med varandra, diskutera sex, våld och vänskap. Det är ingen quick-fix. Det kommer att ta tid.  Vi måste starta diskussioner vid matbordet hemma i köket, vid morgonfikat på jobbet, i föreningen och med vännerna.  Vi måste våga ta diskussionen om vad som är okej och vad som inte är det. Jag har tänkt mycket på hur dessa diskussioner skulle kunna gå till. Det är inte helt lätt att prata om dessa frågor till vardags med andra vuxna eller inte ens med de egna tonåringarna.

För något år sedan tog landskapsregeringen fram en folder som skickades ut till alla tonårsföräldrar ”Att lotsa en tonåring in i vuxenlivet” hette den. Den gav handfasta råd om hur man skulle stötta sin tonåring på vägen till vuxen. Kanske en liknande folder skickas ut till alla hushåll, som ett underlag för köksbordsdiskussioner. Visst är det jättebra med program som ”Stopp-min kropp” för alla dagisbarn, men det är inte dagisbarnen som är problemet. Det är hos oss vuxna som förändringen måste börja. Våra barn och unga gör inte som vi säger utan de gör som vi gör. Pojkar och unga män ser hur de äldre killarna och papporna gör, de ser upp till tränare och andra manliga förebilder – likväl som flickor och unga kvinnor får sina värderingar från de vuxna omkring dem.

Sedan måste vi inse att detta handlar om makt. Vuxna har mer makt än barn, män har mer makt än kvinnor. Redan som små lär vi oss att skammen och skulden läggs på dem som inte har makt.

Metoo har tydligt synliggjort vem som har ansvaret. Det är inte de utsatta och drabbade. Det är i första hand de män som utövar sexuellt våld mot kvinnor och flickor. Det kan inte fortsätta.

Vi politiker har ett ansvar att förändra sexistiska värderingar och få bort tystnadskulturen. Vi ska kräva av alla våra myndigheter att de gör sitt yttersta för att skydda kvinnor och barn från övergrepp och när anmälningar görs, att man agerar snabbt och bemöter de drabbade med respekt.

Fru talman! Arbetet med att stoppa det sexuella våldet och övergreppen i hela vårt samhälle är akut.

Jag vill i mitt anförande lyfta en grupp som jag anser att är mer utsatt än andra och som har anknytning till funktionsrättspolitiska området som vi ska diskutera senare idag, dvs. kvinnor med funktionsnedsättning.

Forskning visar att de är mer utsatta för kränkningar och sexuella brott än andra. Många av dessa kvinnor har svårt att kommunicera och bli trodda när de försöker uttrycka sina erfarenheter av förtryck och sexuellt våld. Dessutom är kunskapen hos olika myndigheter, om hur dessa kvinnor ska kunna göra sig hörda och anmäla våld, skrämmande låg.

Flickor och kvinnor i dessa grupper utsätts i skolan, på arbetsplatsen, i skolskjutsar, i färdtjänstbilar, inom vården, inom psykiatrin, av personliga assistenter, av hemtjänstpersonal, på krogen, i boendet, i familjer och i nära relationer. Därför anser jag att man bör specialgranska hur dessa flickor och kvinnor på Åland kan skyddas från förtryck och sexuellt våld. Detta är ett område som vi bör lyfta in i programmet ”Ett tillgängligt Åland”.

Så, bästa lagting, jag vill avsluta mitt anförande med att citera Tuula Haatainen som tog initiativ till att hålla en metoo-debatt i Finlands riksdag den 12 december. ”Det handlar inte om ålder, kön eller partihemvist. Det handlar om att veta vad som är rätt och vad som är fel. Det handlar om att säga högt: Nu räcker det, vi accepterar inte trakasserier i någon form.

Det är på allas ansvar att ingen ska behöva vara rädd. Varje människa ska ha rätt att leva utan trakasserier. Varje människa ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Sådant är mitt framtidens Finland” sade Tuula Haatainen. Sådant är också mitt framtidens Åland. Tack, fru talman.

Ltl Ingrid Johansson

Talman! Jag förvånar nog ingen när jag konstaterar att jag är feminist. För mig är de två största feministiska frågorna; rätten till den egna kroppen och ekonomisk självständighet.

Sexuella övergrepp och sexuellt våld är bland de grövsta övertrampen då det gäller inskränkandet av kvinnors rätt till den egna kroppen. Men runt om i samhället ser vi ett konstant budskap om att kvinnans kropp inte finns till för henne själv utan för att behaga. Vårt samhälle besudlas av sexualiserad reklam och porrindustrin väller av budskap av att kvinnans kropp finns till för mannen och något mannen har rätt att ta för sig av.

I debattvågorna efter metoo kan man läsa allt fler berättelser om exempelvis unga pojkar, troligen inspirerade av porr, som kallar sig sadister och om unga människor, både killar och tjejer, vars bild av samlag till stor del präglas av våldssexet inom porrindustrin. Här har vi ett viktigt jobb att göra – dels behöver skolans sexualundervisning vara på tårna, men framförallt är det viktigt att vi vuxna pratar om sex och kärlek med våra barn och unga – förstås på ett åldersadekvat sätt.

Jag har också läst texter som jag sett som oerhört kränkande för män. Texter skrivna av män som försvarar sexuella trakasserier genom att förklara dem med att allt beror på drifter och grundläggande behov, att evolutionen utvecklat mannen till en sexhungrig varelse som inte kan hålla sig ifrån att försöka reproducera sig. Om jag vore man skulle jag på inget sätt acceptera en sådan bild av mig själv. Det är bra och sunt att verklighetsbeskrivningen inte är vanlig bland män, precis som att det är bra att inte alla män begår sexuella övertramp.

Talman! #Ålandockså har satt igång en massiv diskussion här lokalt – det är bra, vi behöver alla hjälpas åt att bryta tystnadskulturen kring sexuella trakasserier, övergrepp och brott.

Men tyvärr har också hatet växt. De kvinnor som drabbats av sexuella trakasserier och brott har dessutom fått kritik för att de berättat sin historia, det kan tolkas som ett omedvetet eller medvetet försök att bibehålla den tystnadskultur som måste brytas. Men tystnaden, talman, är bruten, vi kommer inte att låta oss tystas igen!

För de konservativa anti-feministerna har diskussionen, vad det verkar när man följer debatten på nätet, varit extra triggande. Kanske det beror på att inget bevisar så bra som metoo att problemen inte handlar om vissa ”riskkulturer” – utan att det handlar om samhället i stort.

Mest smärtsamt tycker jag att det är att se personer dels i falsett ropa ”Inte alla män” samtidigt som man misstänkliggör kvinnor som grupp för att komma med falska anklagelser och liknande påhopp på dem som delat med sig av sina innersta hemligheter. Samma grupp har heller inga som helst problem med att klumpa ihop alla inflyttade till ett.

Talman! De här ideologiska inslagen i debatten går följd i färg med de begränsningar som samma personer arbetar för när det gäller andra frihetsfrågor för kvinnor; aborträtten, allmän barndagvård och lika lön för likvärdigt arbete.

Talman! För mig är det tydligt att vi har mönster som måste brytas. Samhället behöver ta sitt ansvar men också var och en av oss; det är vår skyldighet att lära oss mer, det är vår skyldighet att inte vara tysta och det är vår skyldighet att gemensamt skapa förändring. Vi ska stärka civilkuraget och peppa varandra, att säga stopp, att säga ifrån och att synliggöra, det är inte något enkelt.

Slutligen, talman, vill jag rikta mig till landskapsregering med en önskelista på vad jag tycker att borde prioriteras för att stävja alla problem:

• Vi behöver kompetenshöjande insatser hos myndigheterna där frågan är aktuell där polisen, ÅHS och sociala myndigheter prioriteras.

• Vi behöver förtäta vårdkedjorna för de drabbade mellan de olika myndigheter som berörs.

• Vi behöver ett evidensbaserat förvaltande av de 75 000 per år som ges i 5 år för att hindra sexuella trakasserier i skolan.

• Vi behöver ge tydlig information till all personal inom landskapsregeringen och dess underlydande myndigheter om vad sexuella trakasserier är, att nolltolerans råder och hur man anmäler övertramp samt uppmuntrar andra arbetsplatser att följa efter.

• Vi behöver föra in indikatorer om sexuella trakasserier i hållbarhetsrådets rapport.

• Vi måste arbeta mera med diskussion om samtycke i skolans läroplan om sexualundervisningen.

• Vi behöver se till att det finns särskilda insatser för socialt utsatta kvinnor; kvinnor med missbruk, funktionsvariationer och svag socioekonomisk bakgrund.

• Vi från Åland behöver ställa krav på riksregeringen dels om en samtyckeslag och dels att man utvärderar hur de befintliga straffskalorna gällande sexualbrott nyttjas.

Tack, talman!

Ltl Igge Holmberg

Fru talman! Om det är något som metoo-kampanjen har gjort så är det exponerat det faktum att för hälften av vår befolkning så är det inte ett säkert samhälle vi lever i. De är inte säkra på krogen, på gatorna eller ens i hemmet. Och detta har inte att göra med etnicitet, kultur eller bakgrund. Det handlar om en struktur som genomsyrar hela samhället, från hög till låg. Det handlar om ett patriarkat som gör allt för att behålla sina maktpositioner.

Vi har exempel från för många håll, det är bara att se sig runt här i salen så ser vi att det inte är ett jämställt samhälle vi lever i. Lägger man till en klassanalys så ser man att kvinnor som saknar utbildning blir mer utsatta även på jobbet, och lägger man in rasismen så är det bara att se hur kvinnor som är rasifierade utsätts för dubbelt förtryck, dels för att deras sexualitet är en exotisk fantasi för män, och dels för att de i många fall saknar ett nätverk som de kunde behöva för att få stöd och hjälp.

Metoo har fått många underavdelningar, den finlandssvenska, den åländska, men också den som visar på det fördolda våldet inom hemmets väggar. ”Borta Bra men Hemma Värst”. Där vittnade kvinnor om de hemskheter som hänt inom förhållanden och den psykiska misshandel som ofta förekommer den fysiska. Låt oss komma ihåg att det inte är länge sedan våldtäkt inom äktenskapet var en omöjlighet. För det var inte olagligt att våldta sin fru. Lagar förändras, men attityder tar längre tid.

 

Fru talman! Jag är skyldig. Jag har liksom många andra män upprätthållit en våldtäktskultur i samhället genom att berätta och sprida skämt om kvinnor som har gått över gränsen. Jag har inte sagt till ordentligt när vänner till mig har gått över gränsen. Jag har stått tyst och sett på och låtit saker föregå som jag borde stoppat. Detta är inget jag är ensam om.

Men jag har också ändrat mig, för att jag ville det, jag ville bli en bättre människa. Och jag ville att mina medsystrar skulle få leva sina liv på samma villkor som jag. Inte för att ”jag fått en dotter och nu måste tänka på henne” som många män använder som en ursäkt, utan helt enkelt genom att lyssna på mina väninnor och genom att läsa om problemet i samhället. Och genom att öppna ögonen och göra en feministisk analys av samhället så kom jag snabbt fram till att något var fel och jag kom på att något måste göras.

Jag är feminist av den enkla orsaken att vill ha ett jämställt samhälle så är det enda ordet man borde kalla sig. Jag har kvinnokampsymbolen tatuerad på min arm, även om det inte blev så stora rubriker när jag tatuerade in den.

Jag startade en kampanj tillsammans med Ålands litteraturförening som gav 700 elever och alla här i salen boken ”Alla borde vara feminister”. Boken är baserad på Chimamanda Adichies Ted-prat. Jag hoppas ni läste och tog den till er för den är väldigt bra.

Fru talman! Vi talar här inom lagtinget om viljan att ha jämställda löner mellan kvinnor och män, men vi ser på det som en enskild företeelse. Man pratar om lönerna separat, inte om de värderingar som ligger till grund för lönerna.

Vi har ett samhälle som öppet diskriminerar kvinnor, vars arbete är mindre värderat och vars huvudsakliga uppgift handlar om familj och barn. Det är ju där den ruttenheten som finns i samhällets kvinnosyn börjar. Den bygger på exploateringen av kvinnors arbetskraft både den betalda och obetalda. Den här synen ger näring till våldet i samhället, den säger att det är okej att förtrycka kvinnor, för samhället gör det, varför skulle inte jag.

Det är ju så att samhället är uppdelat i strukturer. Och den värsta synden man kan begå i det här samhället är att säga att mäns våld mot kvinnor är en struktur. Det är okej att säga att män är ett kollektiv när det är positivt. Många män hämtar barnen från dagis, många män stannar hemma på pappa-månader, även om det inte alls är så många.

Men säg att många män slår kvinnorna i sitt liv. Säg att det sexualiserade våldet i samhället måste diskuteras i makttermer, att det handlar om en underliggande struktur i samhället som gör att vi tillåter det gång på gång och kommer med ursäkter när det gäller män vi känner gång på gång. Då startar genast ropen om ”inte alla män”, ”det är ett individproblem” och än en gång vägrar män som grupp att ta på sig ansvaret för en situation vi skapat genom manliga normer och den sociala konstruktionen av maskulinitet.

Men hur skulle det vara om män - istället för att försöka försvara sig själva och andra män som aldrig trakasserat någon - fokuserade istället på hur många män som är skyldiga till alla historier som delats. Det är det viktiga och väsentliga här. Inte det att just du tycker att du är oskyldig, inte det att din vän är oskyldig, utan det faktum att tusentals, tusentals män är skyldiga.

Fru talman! Låt mig till sist, för ordningens skull, säga, ja, jag vet att det inte är alla män som våldtar, men det som är det viktiga i situationen är att alla kvinnor måste göra saker för att undvika situationer som kan leda till sexuellt våld, varje dag, hela tiden.

Jag har väninnor som beväpnar sig med pepparspray eller vassa föremål för att fara ut och jogga eller gå hem från skolan eller jobbet, trots att det är olagligt. De tar hellre den risken än råkar illa ut.

Till sist, 46 procent av alla kvinnor har efter 15 års ålder utsatts för våld från en man. Om detta inte är ett strukturellt problem i samhället, vad är det då? Tack.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack för ett mycket intressant anförande.

Jag håller verkligen med om att vi män ska våga ta ansvar för situationen. Men jag håller inte alls med om situationsbeskrivningen. Ltl Igge Holmberg sade att det här inte har med etnicitet och kultur att göra.

Finska Optola har faktiskt studerat etniciteten för misstänkta våldtäktsmän. Infödda har index 1, finlandssvenskar 0,7, afrikaner 16 och personer från Mellanöstern 18. När det gäller familjevåld så visade det sig att kvinnor från Somalia drabbas sju gånger oftare än kvinnor från Finland. Hur kan man då säga att kvinnovåld och sexualbrott inte även är kulturellt betingad? Det finns också den andra biten.

Ltl Igge Holmberg, replik

Hur kunde jag bli förvånad över att ltl Toivonen drar upp etnicitet.

Problemet är ju inte att det inte även finns våld bland inflyttade. Men den svenska statistiken har visat att den medelmåttiga våldtäktsmannen är mellan 25 och 35 år, han är svensk och han är nykter när övergreppet utförs.

Att gång på gång dra upp; "jo, men det är vissa invandrare som också gör det" det underkänns fullständigt av alla de tusentals berättelser som kvinnor har lagt fram. Berättelserna handlar om helt vanliga män, födda i Norden, som gör det dagligen och som har satt det i system på grund av att de kan.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ledamoten fortsatte sedan med en klassanalys. Han påstod bl.a. att rasifierade kvinnor utsätts för dubbelt förtryck, ”deras sexualitet är en erotisk fantasi för män”. Det kan gälla för vissa män.  Optolas forskning visar fortfarande att finska män till 96 procent våldtar finska kvinnor. De visar också att män från Mellanöstern våldtar till 88 procent finska kvinnor. Latinska män blev överhuvudtaget inte åtalade för att våldta några andra än finska kvinnor. Så finska kvinnor är, tyvärr, väldigt populära.

Klassanalysen, i det här sammanhanget, var kanske inte den bästa, att prognostisera andras erotiska fantasier.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! År 2016 hade 1,3 procent av alla anmälda våldtäkter en kvinna som misstänkt gärningsperson. Det innebär att 98,7 procent av alla anmälda våldtäkter hade en man som misstänkt gärningsperson. Vill man arbeta mot sexualbrott så borde man utgå ifrån det här faktumet istället för att bygga luftslott av sina egna fördomar.

Det här är inte ett etiskt problem, det är inte ett kulturellt problem. Det här är i grund och botten ett mansproblem och ingenting annat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Om man skulle få applådera i lagtinget så skulle jag göra det åt ltl Igge Holmbergs anförande. Jag tycker att det var otroligt fint att höra en sådan djup kunskap i det här ämnet, att kunna se strukturer och normer och det som faktiskt pågår varje dag och i alla länder.

Ltl Holmberg var inne på att oavsett om de bor i Finland eller i Somalia så är det ett mansproblem.

Tusen tack Igge Holmberg! Det var det bästa som jag har hört på länge!

Ltl Igge Holmberg, replik

Jag tackar för stödet. Jag kan bara konstatera att all kunskap och allt det som jag säger finns att ta till sig bara man gör sig besväret att läsa böcker då och då.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Wikström

Tack, fru talman! I höstas, den 15 oktober, postade skådespelaren Alyssa Milano ett inlägg på twitter som skulle komma att få ett enormt genomslag.

Tanken bakom hashtaggen metoo, jag också, var att om alla kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade skrev under metoo så skulle man kunna ge människor en känsla av problemets storlek. Och så blev det. Det är ganska fantastiskt.

Hollywoodproducenten Harvey Weinsteins beteende var allmänt känt men kampanjens kraft gjorde att han inte hade en chans att tysta ner vittnen med pengar och hot som han varit van med.

Och efter honom har flera följt, avslöjats och fått ta konsekvenserna, även om vittnesmålen ibland handlat om händelser flera decennier bakåt i tiden. Det är väl orättvist! säger några. Varför har inte kvinnorna sagt något tidigare och inte ens anmält? Ja, varför?

För att män med makt och pengar har kunnat bete sig nästan hur de vill. Kampanjen har spelat en mycket stor roll redan. Alabamas senator hade säkerligen hetat Roy Moore om inte metoo funnits. Men efter att flera kvinnor berättat om hur han utnyttjat dem, flera som minderåriga, vägde skålen över och Moore fick se sig besegrad.

Detta får en ju att fundera på vad som skulle hänt om metoo exploderat redan sommaren 2015. Hela världen fick höra vad USAs 45e president Donald Trump sade när han trodde att ingen lyssnade, ”locker room talk” som han kallade det. Han sade bland annat: ”Jag är automatiskt attraherad av vackra kvinnor. Bara kyss dem. När du är en stjärna låter de dig göra det. Du kan göra vad som helst. Ta på dem mellan benen”. Ungefär så, fast med grövre ordval.

Efter det trädde kvinna efter kvinna fram där ”the Donald” anklagades för regelrätta våldtäkter. Han sitter kvar. Demokratiska senatorn Al Franken gör det inte. I samband med en komediturné tog han en bild där han låtsades ta radioprofilen Leeann Tweeden på brösten när hon satt och sov i full militärmundering i ett flygplan. Det var jäkligt nedrigt gjort och han har bett om ursäkt men såg sig även tvungen att avgå.

Jag vill med detta illustrera att det också finns en väldig bredd i hur pass allvarliga övergreppen har varit, men ibland är konsekvenserna lika hårda. Finns maktspel och politik med i metoo? Absolut!

Handlar det om orättvisa häxprocesser där ibland oskyldiga män offras för det övergripande goda målet? Absolut inte! Men vanligt folk, media och politiker har ett ansvar för att ha rätt fokus. Och själva grunden är väldigt enkel.

Ett nej är ett nej. Sex ska ske med samtycke, och om du är osäker bör du avstå.

Förhoppningsvis har metoo dragit bort ridån och vi kan alla se vad som hänt och händer. Och med den medvetenheten måste vi se framåt och visa respekt för varandra. Men nu kan man inte ens skämta eller flirta med varandra, säger några. Det är struntprat. Vi vet nog alla var gränsen går. Vi människor är sociala varelser som tolkar mikrosignaler från varandra. Och skulle det mot förmodan finnas en oklarhet och motparten säger till – lyssna, och låt bli att fortsätta på samma spår.

Man brukar säga att utvecklingen går framåt och jämlikheten ökar för var år som går.

Om man blickar bakåt några decennier så var det eftersträvansvärt att bete sig som en gentleman, och blygheten inför uppvaktningar fick ett romantiskt skimmer och resan blev målet med en spirande relation. Men det hände helt säkert oerhört mycket bakom kulisserna, speciellt när det gällde män med upplevd makt, självförtroende och pengar. Så därför efterlyser jag ett gentlemannaskap för 2000-talet, 2.0, där vi kan bejaka kvinnor och män och den positiva dragningen och spänningen mellan könen, men samtidigt respektera varandra.

Talman! Vart går vi härifrån då? Ja, det vet vi alla här inne att metoo-debattörerna inte är eniga. Det finns män, och även kvinnor, som tycker att kampanjen gått för långt. Att det inte är fråga om alla män och att en del kvinnor överdrivit, ljugit eller tagit chansen att få strålkastarljus eller hämnd. Och till en liten viss del så är det sant. Men det är ett undantag som inte borde få stjäla syre och uppmärksamhet av det viktiga som sker. Men det gör det tyvärr ibland. Jag tror att vi måste ta oss an problemet både på ett personligt plan, men också se de strukturella felen i vårt samhälle.

Nu är dörren på glänt. Vi har ett demokratiskt samhälle och är något fel så kan vi ändra på det. Kanske en nollvision är naivt, men vi kan kraftfullt sträva mot det i alla fall.

Med information, med stöd och konsekvenser för handlingar som är brottsliga. När män, för det är oftast män, beter sig tölpigt, sexistiskt, diskriminerande, nedvärderande och allmänt mansgrisigt - sätt ner foten, säg till- att det inte är okej. Spänn ögonen i personen och fråga vad denne gör eller varför denna sade just så. Flytta skammen och skulden där den hör hemma.

För även om metoo får effekt så kommer övertrampen tyvärr inte att upphöra. Alla kvinnor, och män – inte minst nyinflyttade - bör få kunskap om vårt system och värderingar och kunna få hjälp, medling och stöd, helst 24 timmar i dygnet, 365 dagar om året. Och kanske inte bara från polis, utan också via psykiatrin och en mobil enhet därifrån.

Ett annat viktigt steg skulle vara en samtyckeslagstiftning. Något som är på gång i Sverige, men knappt diskuteras i Finland. Därför anser jag med flera här som vi har hört under debattens gång, att det skulle vara bra om vi från Ålands lagting enade skulle ställa oss bakom en motion till Finlands riksdag om framtagande av en samtyckeslag, på samma sätt som gjordes våren 2011, då lagtinget krävde en översyn av sexualbrottslagstiftningen. Tack.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Wikström för ett mycket intressant anförande. Detta med gentleman 2.0 tycker jag låter väldigt bra två.

Det nämns ofta och ni nämnde också detta med strukturella problem, men vad avser ni konkret? Vad vill ni att vi tillsammans ska göra mot det?

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det har lyfts upp väldigt goda förslag, t.ex. lagstiftningsvägen. Jag sade lagtinget kan lämna in en motion till Finlands riksdag. Men även ltl Ingrid Johansson hade en rad utmärkta förslag där man rent konkret kan gå in i de här strukturerna och få till en verklig förändring.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Talman! Unga män med en stereotyp syn på manligt och kvinnligt använder tre gånger mer våld än andra. Det har man konstaterat i ett antivåldsarbete som sker i Sverige och som det jobbas ganska intensivt med just nu.

Att läget inte är bra just nu kan man konstatera efter metoo debatten. Efter att tagit del av lite av vad som stått på metoo sidorna så är det skrämmande och avskyvärt. Att vissa pojkar och män beter sig som svin, ursäkta uttrycket, talman.

Jag är man, jag är idrottsledare på min fritid, och här blir man att fundera på vad man kan förändra.

Då funderar jag på organisationen ”Team Locker room talk”. Under mina 28 som idrottsledare så har jag hört mycket i omklädningsrum, på träningar och i tävlingssituationer. Vad har jag gjort åt det? Hur har jag själv gått in och agerat i de situationerna? Vad gör andra? Säger man till eller blundar man och säger ”ja, man vet hur killar är”. Här tycker jag idrotten har en viktig roll – att sätta normer på vad som är rätt i sin förening.

”Team locker room talk” går in och jobbar med värderingar. Män som är utbildade jobbar med killar och normer. ”Team locker room talk” arbetar för att stoppa snacket som leder till skeva värderingar. Det handlar om att hjälpa unga killar att få de rätta normerna. De vill bygga ett schysstare, mer jämställt och respektfullt samhälle i framtiden.

Ålands Idrott jobbar tillsammans med Rädda barnen med projektet ”trygg idrott för alla high five”. Kommer vi åt en förändring med det? Ett litet steg är ändå bättre än inget. Men ”Team locker room talk” i Sverige och er organisationen ”Organisationen män för jämställdhet” är också och pratar om detta i skolor. Det är där som vi måste börja med normer och värderingar. Jag tror att ltl Ingrid Johansson också var inne på det, jobba mera i skolorna. Här vill jag också lyfta upp män som pratar med pojkar i skolor.

Jag tror att vi måste börja jobba närmare pojkar, jobba med värderingar. Här måste man försöka komma in i skolan. All idrott och föreningsliv är bra men vi når inte alla.

Det är inte alla pojkar och män som beter sig så illa. Vi har fantastiska pojkar och män. Men vi behöver nå alla. Vi behöver de starka, de med rätt värderingar att vara med i diskussionerna – leda diskussionerna in på rätt. Stärka det positiva, stärka pojkar och mäns diskussioner att våga öppet prata mer jämställt.

Alla män är betydelsefulla i kampen för att förändra de destruktiva manlighetsnormer som föder denna trakasserikultur. Varje man har ett ansvar att vara en positiv förebild och stå upp för samtyckeskultur snarare än den våldtäktskultur som just nu drabbar så många, så hårt.

Män bör fokusera på maskulint självansvar, självklart med en feministisk analys som grund. Vi ska inte behöva tvinga kvinnor att lära sig slåss och försvara sig. Istället måste vi jobba för en kultur om maskulint självansvar.

Med det menar jag, talman, att vi män är förebilder och här måste man se vad man kan göra för ett samhälle där vi ska leva fritt från sexistiska uttryck och trakasserier. Mäns våld mot kvinnor och övergrepp är förkastligt och ska givetvis straffas.

Alla ska ha rätt att få leva i trygghet och fritt från alla kränkningar.

Gruppledare Kemetter sade att det är dags för män att ta avstånd från grabbkulturen och skämta på kvinnors bekostnad. Här har vi en viktig roll att jobba med det. Vi måste få fram att det är manligt att prata om känslor och visa sig sårbar.

Som man och som pappa så har jag ett ansvar att vara en god förebild. Som förälder till söner så är det mina värderingar som jag pratar om där hemma som påverkar mina barn.

Talman! Denna debatt är bra, men vad händer nu? Att vi partier tar avstånd från detta är säkert bra – men leder det till resultat? Förlåt att jag säger det men jag tycker detta blir ett spel för gallerierna om vi inte visar åtgärder.

Vad gör vi när det gäller:

• Våld i nära relationer?

• Barns och ungas mående?

• Stärka pojkar i sin självbild och identitet?

Vi kan lagstifta och jag håller med ltl Wikström om en motion om samtyckeslagstiftning. Det är flera andra som har nämnt det också. Fina ord är bra men leder sällan till förändring.

Jag har tidigare jobbat med killgrupper. Jag har haft sexualundervisning i skolor där vi pratat om porrfilmer, vem är offret? Vi har pratat om att respektera att ett nej är ett nej.

Jag gick utbildning på RFSU som står för Riksförbundet för sexuell upplysning. Det är nu 20 år sedan så jag säger inte att jag har svar idag, jag vet inte ens vad som görs idag. Finns det män som pratar om sexualitet och värderingar med killar idag? Ska det göras och leder det till resultat?

Nu fick jag i debatten höra om projektet ” Stopp min kropp” och det är ett bra steg. Vill vi verkligen få till stånd en förändring så måste vi jobba på många plan.

I Stockholm finns kunskap om detta och även här på Åland. Vi måste få någon som jobbar med värderingar på lång sikt. Vi kan göra något.

Låt oss nu bekräfta de tjejer och kvinnor som släppt fram allt de hållit hemligt och skämts över. Låt oss ge dem ett minne. Åland tog tag i debatten och ordnade seminarium, ett seminarium med konkreta åtgärder.

Hur jobbar vi konkret med dessa frågor? Antagligen ska det börjas redan i dagisåldern och sedan vidare. Men låt oss börja här och nu att vi går vidare med detta och lyfter upp denna fråga ännu mera. Tack.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Ltl Winé lyfte saker i mitt anförande. Jag talade om sexualundervisningen i skolan och att den troligen behöver uppdateras och tydliggöras när det gäller att förändra attityderna kring våldtäktskultur kontra samtyckeskultur och där behöver vi jobba med samtyckeskulturen. Jag håller med till de delarna.

Framförallt pratade jag om de vuxnas ansvar att diskutera den här frågan med barn, sina egna barn och andras barn. Här vill jag understryka hur viktigt det här är.

Jag konstaterar att alla män som faktiskt vill göra skillnad på riktigt kan delta aktivt i de här frågorna och vara med och starta upp sådana grupper. Jag vet t.ex. att när Folkhälsan försöker ordna pappagrupper för att diskutera faderskapsrollen så har de haft oerhört svårt att hitta ledare. Alla ni som känner att ni vill göra någonting, här har ni någonting som ni kan göra.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, ltl Johansson, jag håller med. Jag har själv gått pappagruppskursen och tänkte att jag skulle berätta hur otroligt bra pappa jag är. Sedan insåg jag hur otroligt stressad pappa jag var, så jag insåg att jag inte ska vara pappagruppsledare. Jag hann inte med det.

Vi behöver flera män som är ute och pratar. Framförallt behöver vi fundera på vad vi pratar om hemma. Om jag pratar i telefon med en god vän och vill hålla i grabbkulturen, hurdan uppfattning får mina söner hemma om jag skämtar på en kvinnas bekostnad? Här måste vi tänka efter, det är inte bara ”Team locker room talk” det är också ”kitchen talk”. Vad pratar vi om hemma vid köksbordet? Vi behöver titta mer på oss själva. Hur agerar jag som man?

Ltl Ingrid Johansson, replik

När vi debatterade frågan i måndags så var det någon, jag tror att det var lantrådet, som i sitt anförande tog upp hur attitydförändringarna har förändrats, vad vi tyckte var okej för 10-20 år sedan och vad vi tycker att är okej nu. De rasistiska skämten som var vanliga för 10-15 år sedan tycker jag att har försvunnit i stor utsträckning gudskelov. Jag hoppas att samma förändring kommer att ske även gällande de sexistiska skämten.

Det är bra att ltl Winé vill vara med i någon pappagrupp. Vi hoppas att vi kan se en annan mansgrupp som ledamoten kan dra i framtiden.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Jag börjar bli så gammal nu så jag kanske kan ha någon morfarsgrupp här så småningom. Vi får väl se vad det blir med en pappagrupp.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Winé. Ltl Winé lyfte problemet från flera olika vinklar, vilket också vi i regeringsblocket gör i vår budget där vi bland annat prioriterar förebyggande hälsoarbete. För att åstadkomma det här så kommer det att förutsättas forskning, utredningar som sedan i sin tur ger grund för en bredare planering av folkhälsoarbetet så att vi kan fokusera på unga kvinnors mående och flickors och pojkars psykiska hälsa.

Vi har också i budgeten, sidorna 26-27, beskrivit hur vi jobbar med skyddshemmet, vars verksamhet drog igång 2016.

Jag vill påminna om vårt nya femåriga projekt, attitydskapande projekt som kommer att motarbeta stereotypa könsnormer, sexuellt våld i ord och handling och främja respekt. Det här kommer att bli ett väldigt viktigt projekt som vi jobbar med under fem år inom grundskolan, gymnasiet och fritidssektorn.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Budgeten kan jag nog tenta av, så det vet jag. Men vad gör vi mera? Det som jag efterlyste och diskuterade i mitt anförande, men kanske inte tillräckligt tydligt, var att vi har massor med kunskap i Stockholmsregionen i Sverige. Tänk att få upp en diskussion och ett seminarium kring pojkar och roller. Ta in kunskap utifrån! Vad gör vi nu och vad kan vi göra annorlunda? Vi måste tänka utanför boxen och inte bara titta i budgeten. Vi gör ett bra jobb. Vad kan vi göra och vad kan vi förändra? Det är ingen kritik som jag lyfte upp, utan vad kan vi göra annorlunda för att stärka killarna? För det är det som vi behöver göra, pojkar behöver bli starkare och känna vem de är och deras identitet.

Minister Wille Valve, replik

Jag skulle vilja replikera på att det femåriga projektet på totalt 375 000 euro möjliggör den typen av satsningar som ltl Winé efterfrågade.

I övrigt har jag, som ansvarig minister för hälsoområdet och socialvården, ett öppet sinne i de här frågorna. Jag kommer, liksom tidigare, att diskutera med ltl Winé olika idéer.

Just det här initiativet med ett femårigt projekt för att främja respekten i grundskolan, i gymnasiet och i fritidssektorn måste jag medge att jag är ganska nöjd över. Det projektet förde vi in i budgeten före hela Metoo-rörelsen drog igång.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, minister Valve. Det ska du vara, du ska vara jättenöjd! Jag tycker att det är en riktigt bra budget.

Men när vi diskuterar detta så fundera på hur vi kan få flera män att prata med våra pojkar i skolorna. Kan vi få in någon diskussion och ska det göras? Jag vet inte, jag börjar bli gammal som gatan, för det är så länge sedan som jag jobbade med ungdomar så jag har inte den kunskapen längre.

Jag vill däremot att man ska börja våga titta på det här och säga vad vi behöver göra. Det är inte bra på Åland. Vi har otroligt mycket pojkar med kvinnonedsättande åsikter och syner och de behöver vi förändra. Hur ska vi förändra detta?

Det är jättebra att vi har ministerns projekt på gång, för det går in i detta. Sedan kan vi börja titta på vad vi kan göra ännu mera.

Jag tackar för det initiativet som finns i budgeten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack ungdomen Winé för ett mycket intressant anförande.

Jag var också, som ni talade om, inne på att det är vi män som ska ta ansvar och vi män som ska tala och det är väldigt bra.

Jag funderar på några saker. Ni talade dels om att vi ska diskutera med andra pojkar och sedan talade ni också om att män är förebilder. Men, det finns problem i grundskolan för det är mest kvinnor som är lärare. Hur ska man gå runt det problemet?

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! När man pratar med framförallt killar om sexualitet så kan det ibland vara bra att det inte är läraren. Man tar någon utifrån, någon lite yngre kille kanske som man lyssnar mera på. Pojkar i 14-15 års ålder söker sin identitet. De lyssnar inte på om ledamoten Göte Winé kommer och pratar om vad som är manligt.

Om det däremot kommer en som är 24-25 år och pratar så lyssnar man mera.

Tidigare på 90-talet höll jag mycket på med en utbildning som hette ”Ungdom till ungdom”, för att få ungdomar att prata med ungdomar. Jag tror att man ska försöka hitta yngre som kommer och pratar och som är utbildade inom detta.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, det var ju en annan vinkling på det hela.

Jag funderar på en helt annan sak. Ni talade om vad vi ska göra nu, vad vi ska fortsätta med och det fanns olika idéer. Det fanns vissa problem med samförståndslagen osv.

Detta började med upprop på torget och anonyma berättelser. Från Åländsk Demokrati funderar vi på om vi lagtingsledamöter, män, skulle ha någon sorts motsvarande manifestation för att visa att vi faktiskt står bakom detta gemensamt. Var tycker ledamoten om det?

Ltl Göte Winé, replik

Det är väl mera att stöda, men i så fall ska vi väl ta avstånd? Vad vill vi med en manifestation? Här behöver vi verkligen komma fram. Ursäkta mig, men jag har lite svårt ibland att man samlas och ”här står vi alla gemensamt för eller mot dem”.

Jag vill mera se konkreta åtgärder. Vad kan vi göra? Lyssna på dem som har blivit drabbade! Vilka förändringar kan vi göra jämfört med idag?

Att fara och ställa sig där någonstans, det ser jättebra ut om vi alla män ställer oss där och vi står enade för eller mot kvinnoförtryck osv. Men däremot tror jag att det ger mer om Åländsk Demokrati säger vilka åtgärder man vill göra för att få flera feminina män som visar sig mera ödmjuka och sårbara än att man visar annat som man gör.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Mina damer och herrar och övriga åhörare. När jag frågade sympatisörerna till Åländsk Demokrati vad som kunde påverka förekomsten av trakasserier så var det snabbt en som sade; förebilden är viktiga, att både pojkar och flickor har män och kvinnor som förebilder i sin vardag.

Så jag tog fram lite siffror. Det visar sig att 20 procent av barnen på Åland lever i en familj med en ensamförsörjare, största delen troligen hos sin mor. Många barn bor vecka-vecka och har därför kanske inte en förebild i naturliga relationer man-kvinna i hemmet.

Sedan kommer de till barnomsorgen och där finns 332 kvinnor och 9 män enligt ÅSUB. Barn kommer alltså inte i kontakt med män inom barnomsorgen. De kommer aldrig att kunna se en naturlig relation man-kvinna i barnomsorgen och många av dem inte i hemmet heller.

Fru talman! Nyligen framkom i stadsfullmäktige att man på vissa områden hade planer för en mera jämlik könsfördelning, barnomsorgen nämndes inte. Är det alltså viktigare att det är män och kvinnor som sköter våra parker än att det är män och kvinnor som sköter våra barn?

I grundskolan är 80 procent av lärarna kvinnor. Någon sade att i Strandnäs skola så finns det två män; rektorn och slöjdläraren. Men inte heller i grundskolan har jag sett någon vilja att försöka utjämna könsskillnaderna.

Vilka effekter kan då detta få för trakasserier, övergrepp och kanske också våld i nära relationer? Detta är kanske någonting som man kunde undersöka.

Ser vi på andra problem i skolan, till exempel svaga vitsord, så kan vi se att pojkarna tre kommer mera svaga vitsord än flickorna. Frågan är; finns det ett samband mellan den oerhört sneda könsrekryteringen inom barnomsorgen och grundskolan och skillnader i skolframgångar, trakasserier, övergrepp, och kanske till och med våld i nära relationer?

Fru talman! Vi har kunnat läsa många metoo-berättelser både från omvärlden och lokalt. Som jag ser det, och som jag nämnde, så tycker jag att när man diskuterar de övergreppen och de trakasserierna så borde de vara öppna för - det är svårt att säga - sådana som ser ut som kvinnor och låta dem berätta sina historier. Det existerar nog också andra trakasserier, män och män emellan och mellan kvinnor, men det är i andra forum.

Det bör finnas ett forum där dessa kvinnor kan diskutera övergreppen. Frågan är sedan, vem är det som ska diskutera orsakerna och lösningarna? Är det samma grupp?

När man till exempel diskuterar abortfrågan så sägs det ofta att där får bara kvinnor vara med, för män aborterar ju rent fysiskt sällan.

Frågan är i det här fallet: Vem har rimligen de större förståelserna för orsakerna bakom trakasserier och övergrepp? Är det offret eller är det förövaren? Min uppfattning är att det män överlag även om, som vi hörde här, inte alla män är skyldiga.

Att vara en så kallad vara en s.k. cis-man är att uppleva både den fysiska, psykiska och hormonella förändringarna som sker i kroppen.

En man som dras till samma kön eller en man som inte dras till något kön har inte själv en grund att stå på och på sätt och vis kanske borde uteslutas när det gäller att diskutera saken.

Däremot när det gäller att visa stöd för de kvinnor som drabbas så kan självfallet samtliga män vara med oberoende av sexuell läggning.

Fru talman! Medan jag funderade vad jag skulle säga i det här inlägget så råkade jag stöta på en mycket märklig historia från Uganda. I ett naturreservat fanns det tjuvjägare som hade skjutit bort de gamla elefanthannarna för betarnas skull. När elefantpojkarna växte upp hände något väldigt märkligt. De började bete sig aggressivt och man började hitta dödade noshörningar, men inte elefanter för de visste hur de skulle försvara sig.

Så småningom kom en kvinnlig forskare på den lösningen. Man flyttade några äldre hannar till reservatet. Tonårselefanterna fick förebilder och problemen slutade.

Fru talman! Här hos oss växer barnen upp i en allt mer kvinnlig miljö. Feminismen har, som jag ibland har sett, fått mera extrema inriktningar och uttryck som ”jag hatar alla män” osv. Sedan försöker man rädda skolorna med genustänk och vissa påstår dessutom att könet bara är en social konstruktion. Vi svänger oss med patriarkala strukturer, klassanalyser och andra metafysiska teorier och tror att vi på detta ska kunna förändra världen.

Fru talman! Som jag sade tidigare så tror jag att det är väldigt viktigt att kvinnor från hela Åland, från alla partier, får berätta sina historier. Det tror jag att ökar möjligheterna för att alla män vill göra något och oberoende av bakgrund och partier osv. vill förändra och förbättra framtiden.

Jag tror att vi ska kunna göra det här på basen av våra gemensamma erfarenheter att relationer mellan människor faktiskt kan bero på sociala eller hormonella orsaker och kanske inte på patriarkala klasskamper.

Låt oss också vara förebilder för det här. Tack för ordet, fru talman.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Ltl Toivonen för något underligt resonemang om att en pojke som växer upp i frånvaro av en man skulle nästan automatiskt som vuxen begå övergrepp och illustrerade det också som exempel med elefanter från Uganda.

En närvarande pappa som är en dålig förebild där kan man se tydliga spår. Men jag tror att ledamoten inte har mycket annat på fötterna när det gäller det andra resonemanget.

Jag kan också lyfta upp att det finns inte bara finns pappor utan det finns andra vuxna släktingar, bekanta, idrotts- och kulturledare osv. som kan vara goda förebilder om det inte finns en pappa som kan fylla den rollen på ett adekvat sätt eller är närvarande.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, att jag inte har så mycket på fötterna, men det som jag noterade var könsfördelningen i grundskolan och barnomsorgen. Den är dokumenterad, ÅSUB har de siffrorna.

ÅSUB siffror kan också dokumenterar de svaga vitsorden. Om det redan finns ett samband vet jag inte. Jag sade att vi kanske behöver undersöka det.

Det talades tidigare här att barnen får sina förebilder från filmen osv. och då får de inte förebilder från den nära vuxenvärlden.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Det är väl ingen som är emot att vi får flera män in i kvinnodominerade yrken. Men att det skulle hänga och falla på hur dessa pojkar blir som vuxna individer så ska man inte dra alltför stora växlar på, tror jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Talman! Jag måste medge att det vänder sig i magen att höra ltl Toivonen tala om den naturliga kombinationen av en man och kvinna. Skulle inte två kvinnor kunna fostra ett lyckligt barn som klarar sig utmärkt i livet? Har ltl Toivonen tänkt på att hans resonemang faktiskt stigmatiserar varenda medborgare som har vuxit upp med bara en enda föräldrar? Man klarar sig utmärkt i livet ändå!

Det finns siffror, sade ltl Toivonen. Varifrån kommer ltl Toivonens siffror? Ge vår fria press en chans att ganska Toivonens påståenden genom något så enkelt som att berätta var siffrorna kommer ifrån. Om i ltl Toivonen skulle ha uttalat sig en gruppvåldtäkt, hormonsvängningar, abort och etnicitet så är det en mycket god idé att ha torrt på fötterna.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Det som minister Valve sade i slutet av repliken hade inte med det här anförandet att göra. Jag kommer att ge replik till ltl Igge Holmberg i den frågan.

Könsfördelningen i skolan är taget från ÅSUBs statistik. Inte när det gäller barnomsorgen för den är inte färdig. Jag har fått uppgifterna direkt från ÅSUB, 332 mot 9.

Jag har inte sagt att det är ett hundraprocentigt samband, jag har bara sagt att så här ser det ut. Jag sade; kan det finnas ett samband?

Det som ni sade i början, ja, jag noterade detta med stigmatiserande när det gäller två kvinnor och två män, den diskussionen ville jag inte ha, jag ville göra det enkelt och tog bara man och kvinna.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det är välgrundad fakta som ltl Toivonen lyfte, att det är fler kvinnor än män i barndagvården och i grundskolan. Men jag ser definitivt inte något sammanhang överhuvudtaget i den pedagogiska kvaliteten om man har en manlig eller kvinnlig lärare i grundskolan. Inte överhuvudtaget!

Däremot är det fastställt att pojkar läser mindre än flickor och har även en sämre läsförståelse. Detta är oroväckande, men har enligt mig inget som helst att göra med om man har en kvinnlig eller en manlig lärare.

Det skulle vara intressant att veta vad ltl Toivonen har för åtgärdsförslag. Hur ska vi locka flera pojkar, män att intressera sig för arbete inom barndagvård och grundskola?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Jag har inte konkreta förslag nu. Men det som jag noterade i stadsfullmäktige i Mariehamn var att man på andra områden ville försöka få jämnare fördelning på områden som jag kanske inte tyckte var så viktiga. Detta tror jag faktiskt kan vara ett viktigt område, och vi inom Åländsk Demokrati ska fundera på det i fortsättningen.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag är helt övertygad om att problemet inte är att man inte får arbete som manlig grundskollärare eller som man inom barndagvården. Det är inte detta som är problemet. Jag skulle säga att man har en stor fördel att som man vara grundskollärare eller jobba inom barndagvården. Det skulle vara intressant om ltl Toivonen hade någon form av insikt i vad som skulle göras.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Som jag sade så har jag inte funderat igenom det. Vi har ju faktiskt utbildning på Åland, det skulle vara kurser. Frågan är också om vi ska kvotera? Det är också en väg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Först och främst motsätter jag mig, lika som minister Valve, ltl Toivonens ordbruk som naturliga relationer mellan män och kvinnor.

Sedan kan man fråga sig varför kvinnor är överrepresenterade inom omsorg och skola. Kan det igen vara det faktumet att vi inte belönar dessa yrken lika mycket som andra? När vi ser strukturerna i samhället så vet vi att kvinnoyrken är mindre belönade.

Vad gäller historien om elefanterna så är den bara så fantastisk så att jag knappt kan bemöta den. Det enda som jag kan fråga är; vem är det nu som ser män som djur om inte ltl Toivonen?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Det mittersta kring könsfördelningen är intressant. För typ hundra år sedan skulle folkskolläraren vara en man, men sedan har det ändrat väldigt mycket. Vad kan vi göra åt det? Kvotering vid intagning är ett sätt, lönen kanske ett annat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag bara noterade att mycket av det som jag tog upp i mitt anförande och som jag uppfattar som oerhört kränkande t.ex. att prata om mäns hormoner och djurliknande beteende och det gör att man beter sig på vissa sätt. Nu bekräftades det här att det är så som ltl Toivonen ser på männen. Det är kanske därför som många män också har ställt sig upp här i salen för att de själva inte kan identifiera sig med ett djurliv utan snarare ser sig som människor med empati och social förmåga.

Jag reagerade också på hur man godtyckligt kritiserade de ensamstående kvinnorna, ensamförsörjare som ger sitt liv åt att ensamma stå upp för sina barn och försöka lära dem viktiga värderingar och också gör det och lyckas. Otaliga ensamma kvinnor lyckas världen över med att uppfostra bra män, dagligen, ltl Toivonen. Dagligen!

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Nu är det svårt inom ramen för sju minuter att nyansera alla de saker jag sade. Den debatten var inte alls min avsikt. Jag tror att ltl Ingrid Johansson lyssnade som slutet av mitt namn kan läsa Bibeln ibland.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Nå, det är nog inte min uppfattning. Jag hörde klart och tydligt att Toivonen drog paralleller mellan att unga pojkar inte får goda värderingar för att elefanterna i Uganda inte får det när de äldre elefanterna försvinner.

Jag tror nog att Toivonen behöver vi läsa igenom sitt anförande en gång till.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Bästa ledamöter, lagtinget kommer nu att ajournera sig i 10 minuter.

Vi återupptar diskussionen klockan 14.50. Orsaken till ajourneringen är att talmanskonferensen nu omgående samlas för ett möte.

Talmannen

Plenum återupptas.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Tack, fru talman! Vad det är skönt att det nu är sagt, att berättelserna kommer fram. Mitt djupa tack till alla som berättat om alla avskyvärda händelser, alla pinsamma bakslag för den mänskliga civilisationen som vi trodde hade gått längre än den uppenbarligen har. Vi människor är inte djur och vi förväntas inte heller bete oss som sådana.

Jag måste också uttrycka min rädsla för att det oerhörda som nu har hänt när dammen brustit och berättelserna vällt fram – att för lite förändring kommer att ske.

Om jämställdheten skulle avancera i samma takt som den har hittills så skulle det ännu ta 100 år innan män och kvinnor är jämställda i vårt samhälle. Sedan är det resten av världen kvar, vi vet att tiden tickar lite olika i andra länder när det gäller demokrati, jämlikhet och jämställdhet mellan könen. I flera länder är det ännu dödsstraff på att vara homosexuell, det är omöjligt för en flicka att få en utbildning, det är männens rätt att äga kvinnor och ta med våld det man vill ha, en fru eller flera.

Män som grupp är i vårt samhälle och globalt är fortfarande i alla länder och kulturer överlägsna kvinnor som grupp. Det betyder medfödda förmåner som man kanske inte ens inser att man har fördelar av; högre löner, mindre andel oavlönat hemarbete, högre pensioner och bättre möjligheter på arbetsmarknaden.

Jämställdhetsarbetet har vi jobbat med så länge, alla vill ha jämställdhet men vi ändå når så kort på vägen. Varför är det så, hur är det möjligt? Jag tror att vi sakta men säkert kommer till pudelns kärna. Mansrollen är problematisk. Den traditionella bilden av manlighet, den s.k. maskulinitetsnormen, skapar en mansbild av en riktig karl som är stark, beskyddande, tuff, den som krigar, försvarar, försörjer. Den rollen är också svår för många män att leva upp till. Det är en pansarrustning som män ska iklä sig som passar få. Män är lika känsliga, lika sårbara och i lika stort behov av tröst, beskydd, ömhet som kvinnor. De traditionsburna roller som vi skapat åt oss blir svåra att leva upp till för många. Individer är olika och har rätt att vara den de är.

Metoo-upplevelser och händelser skulle inte kunna ske på det sexualiserade och råa sätt som pågår om vi hade ett jämställt samhälle. De övergrepp som sker dagligen bygger på en skev uppfattning om vad vi tror det betyder att vara man och kvinna och vilka rättigheter vi tror att vi har gentemot den andra.

Jag har arbetat med jämställdhetsfrågor i snart 30 år i olika sammanhang och konstellationer. Jag var med och startade Feministakademin i syfta att lyfta dessa frågor till diskussion. Att få prata om kvinnors rätt och mäns skyldighet utan att det genast blev personligt. Att vi kan tala om könsroller och mönster som ett samhällsproblem som måste åtgärdas, om strukturer, om statistiken som fortfarande så tydligt visar att vi ännu har långt till mållinjen. Jag har ännu inte varit med och skrivit ett valprogram eller bildat en landskapsregering utan att jämställdhetsfrågorna har varit högt prioriterade. Ska vi ha ett socialt hållbart samhälle måste kvinnor stärkas. De blir stärkta om de inte kränks som flickor och kvinnor, om de visas respekt och ges rätt till sina åsikter på lika villkor och om de får lön för sitt arbete på lika villkor som sina manliga motsvarigheter. Om kvinnor tas på allvar, värderas för sina talanger, kunskaper, sitt intellekt och inte för sitt utseende eller sin behaglighet.

Som flicka lär man sig tidigt att man blir uppskattad om man kan behaga, vara till lags, vara foglig och skötsam. Det är inte direkt sådana egenskaper som pojkar uppskattas för – det är ett inlärt beteende som sitter djupt i oss kvinnor och män och våra förväntningar på varandra.

Kvinnor som går mot strömmen, som inte ger sig, hävdar sin rätt och säger sin åsikt provocerar fortfarande oerhört, att inte bara vara foglig, leende och följsam. Om man är för mycket man eller uppvisar egenskaper som inte upplevs som kvinnliga i politik, i media eller i ledande ställning eller ansvarsposition - Då får man höra!

Fru talman! Jag beklagar om det finns känsliga öron men jag tycker det måste sägas, man måste dra fram trollen i ljuset för att sticka hål på dem. Det här är bara en pytteliten del, en bråkdel av de omdömen som har kommit till exempel till minister Nina Fellman. ”Fittminister, din tjocka kossa, stick åt helvete, din fitta. Vi ska fixa dig, vi vet var du bor. Ditt satans luder, din utknullade finnhora”. Vad består kränkningarna i? Ja, det faktumet att hon är kvinna, hon är från riket, hon kränks för sitt utseende och för att hon är feminist. Vårt samhälle och våra värderingar är tydliga:

Att vara män är högre i rang än att vara kvinna.

Att vara hetero är bättre än homo.

Att vara höger är finare än vänster.

Att vara vit som norm är bättre för avvikande är de mörkhyade.

Att vara rik är bättre än fattig. Pengar ger inflytande.

Att vara funktionell är bättre än att ha funktionshinder.

Den som är man, vit, höger, rik och hetero – den drar en jackpot. Ditt anseende i samhället är maximalt.

Är du kvinna i olika kombinationer av vänster, lesbisk, fattig, etc. kan du räkna ut var på stegen du hamnar och hur olika människors förutsättningar är att vara jämlika och fullt ut lika respekterade.

Det här ser vi uttryck på i olika grad på sociala medier där träsktrollen rör sig dag som natt. Vi ser det i tidningarnas kommentarsfält innan redaktören hinner rensa sidorna, vi ser det också i den åländska politiken.

En kvinnas frihöjd för att säga fel, göra misstag, vara fel klädd eller dåligt påläst är betydligt lägre än den är för män. Vi arbetar helt under olika förhållanden, enligt annan måttstock och bedöms enligt olika kriterier.

Därför är det viktigt att metoo inte bara blir fina ord just nu när det är aktuellt utan att vi öppnar våra sinnen, ser lite mer skiktat på tillvaron, tillåter lite mer mångfald och värderar lite öppnare. Ser oss alla som individer med fel och brister, men också med mer kärleksfull blick på våra ansträngningar och vårt arbete för Ålands bästa, för åländska kvinnors och mäns tillvaro och vardag.

Vårt ansvar som opinionsbildare är att se, ha kunskap om genusfrågor, se när vi behandlas olika pga. kön, att säga ifrån när det blir fel och ta avstånd från mobbande. Ha civilkurage nog att säga ifrån när vi ser det hända andra!

Om den åländska politiken, det demokratiska samtalet och samhället ska kunna växa i mångfald och styrka måste vi vidga ramarna och tillåta olikhet.

Låt metoo bli en ögonöppnare för oss alla. Tack, fru talman. Ursäkta om jag överskred tiden!

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack vicelantrådet Gunell. Man kan bara hålla med allting.

Som de flesta i den här salen, och säkert också de som lyssnar, vet så kan jag vara kontroversiell ibland. Jag får en hel del mail och facebookmess till mig, men än så länge så är det ingen som har hotat att de vill våldta mig. Här finns det en stor skillnad när det gäller hatet mot män och hatet mot kvinnor. Det är just det sexualiserade våldet som riktas mot kvinnor.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det. Det är precis det som skiljer, ltl Igge Holmberg har sett det. Män får också kritik i politiken för att de är svikare, har för svag ryggrad eller det kan vara någon annan kritik som vi har sett under årens lopp, men aldrig på det här sexualiserade sättet som kvinnor upplever. Det är en skillnad som syns i olika grad och i olika styrka i olika sammanhang.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag stöder vicelantrådets analys kring och att vi behöver arbeta intersektionellt generellt när det gäller jämställdhetsfrågor. Vi behöver också lyfta in andra egenskaper; vilken hudfärg man har och vilken socioekonomisk bakgrund man har. Vilken familjestatus man har på Åland, där alla känner alla, är ofta oerhört viktigt för vilken samhällsstatus man får här.

Det som jag också tänker på när vicelantrådet räknade upp de här frågorna är synen på de kvinnliga ledarna. De kvinnliga ledare som har typiska manliga attribut - sådant som förknippats med manligt ledarskap - har ofta mycket, mycket lättare och får mindre kritik än de som leder med typiska kvinnliga attribut.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag nämnde vad som sägs på hemsidor och i kommentatorfälten i tidningarna. Det är inte utan orsak som vi blir kontaktade av redaktörer som säger; ”vi ser att ni kvinnor i ledande positioner i landskapsregeringen framförallt, men också någon annan utöver detta, blir attackerade på ett sätt som absolut ingen annan kommer i närheten av”. Det är kanske bra att veta det och också i dessa misstroendetider göra en viss koppling mellan den debatt vi håller nu och det som står i det misstroende som sedan ska debatteras. Det är bara varianter av samma sak.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Jag delar den uppfattningen att det är extra, extra tufft för kvinnor i ledande positioner. Jag tror att det står alla klart. Jag tror att många i den här salen och kanske ute bland folket uppfattar det som grovt att vicelantrådet använde det språkbruket när hon citerade tidningar och hemsidor. Jag tycker ändå att det är bra och meningsfullt, på samma sätt som det är meningsfullt att alla kvinnor delar med sig med de vidriga historier som vi kan läsa under olika haschtaggar på nätet. Vi behöver synliggöra det här. Vi behöver se till att vi skaffar oss mera kunskap och den kunskapen behöver vara bred. Det kan inte vara som det är nu, att det är kvinnor, oavsett om man är höger eller vänster, som driver den här kampanjen. Oavsett är det kvinnor som i huvudsak driver det här, också män behöver ta ett ansvar att lära sig mera och aktivt delta i arbetet.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Min avsikt var inte att visa att jag vågar säga fula ord. Jag tycker att vi måste höra det. Vi tycker att vi måste tåla att höra det, för det här får vi höra hela tiden. Det är kanske bra för andra också att ha insyn, kunskap och visshet om att det här pågår varje dag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Tack vicelantrådet för ett riktigt bra anförande. Jag vill verkligen beklaga det här som minister Nina Fellman har varit utsatt för. Det är ingenting som man önskar någon.

Ltl Annette Holmberg-Jansson och jag var för några månader sedan på ett nordiskt rundabordssamtal i Stockholm. En forskare hade forskat på det här och hon bekräftade att kvinnliga politiker avslutade sina politiska uppdrag oftare i förtid jämfört med män, både frivilligt och ofrivilligt.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det är väl inte så konstigt, utgående ifrån det här. Nu utsätts inte alla lika ofta och lika mycket som minister Fellman. Men alla utsätts på något sätt. Det är tuffare att vara kvinna i politiska sammanhang. Man ska ha en åsikt, stå för sin åsikt, leda ett arbete och vara ledare. Att vara kvinna är alltid ett alternativ till att vara man. Det är det som är normen i vårt samhälle. Därför tycker jag att det är viktigt att beskriva de här frågorna utifrån normer, värderingar och strukturer. Man ska titta på statistik och siffror och utgående från detta skapa en politik som ska göra det bättre. Annars blir det att handla om mig, dig och du som man och jag som kvinna. Man ska göra det till mera generella frågor och inte till privata och personliga saker.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Jag vill också sedan påpeka att orden ni sade som förstås var grova är sådana ord som kvinnor får höra på sina arbetsplatser, i sina skolor eller där de befinner sig. Det är inte bara en minister som är utsatt för de orden.

Till sist vill jag fråga om vicelantrådet har några konkreta bra förslag på åtgärder som vi ska vidta åt problemet att kvinnliga politiker avslutar sina uppdrag i förväg?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är väldigt svårt. Vi måste jobba emot det här. Vi måste vara medvetna om att det förekommer. Vi måste ha civilkurage att säga ifrån till dem som sysslar med detta och sitter vid sina anonyma datorer på kvällar och nätter och skriver sådant som de inte borde skriva. Även om det är långtifrån och man känner sig distanserad från den det berör så är det ändå en människa därinne som har känslor och blir kränkt, ledsen och bedrövad av sådana här påståenden. Det förekommer också direkta hot; ”vi ska fixa dig, vi vet var du bor, vi vet var dina barn och i skolan”. Det är klart att kvinnor i ett sådant klimat undviker politiska uppdrag. Vi är fortfarande bara en tredjedel här i salen och vi borde ju vara jämställda, lika många män som kvinnor och det är ju dit som vi ska. Men då måste det här klimatet bort och alla som upprätthåller det måste ta sitt ansvar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Jag har sagt det förut här i talarstolen och jag säger det igen; jag är en feminist. Är man feminist så är man också för jämställdhet mellan våra två kön.

Det är egentligen sorgligt att den här debatten behövs, men det är bra att den görs.

Fru talman! Metoo-debatten som startade en gång i tiden har ju accelererat och brett ut sig och förhoppningsvis så ska den för någonting gott med sig.

Metoo-debatten anspelar mycket på sexuella trakasserier mot kvinnan och det finns också mycket annat som drabbar kvinnan negativt.

Jämställdhet och trygghet är för många av oss en självklarhet, men för en del andra en svår uppnåelig rättighet. Jämställdhet och trygghet för kvinnan som bli misshandlad både fysiskt, psykiskt och sexuellt är ett mycket större gissel än vad många vet. Exempelvis i Sverige dödas en kvinna var 16:e dag av sin partner eller av sin expartner.

De flesta kvinnomisshandelstillfällena sker inom hemmets väggar. I Sverige polisanmäls 20 000 fall men endast 2 000 leder till fällande domar. Mörkertalet anses vara enormt stort. Kriminologen Leif GW Persson har uppskattat att det förekommer 300 000 kvinnomisshandel per år i Sverige. 300 000 i Sverige motsvarar ungefär 3 per dag på Åland om vi räknar rakt av, vilket antagligen ligger ganska nära sanningen. Misshandeln är rent handgripligen eller psykiskt och mycket är sexuella trakasserier och misshandel.

En undersökning har gjorts i de åländska skolorna och den visar att var tredje kvinna har någon gång eller vid upprepade tillfällen upplevt sexuellt våld. Alltså var tredje kvinna har någon gång eller vid upprepade tillfällen upplevt sexuellt våld! Det är faktiskt skrämmande statistik som man kan få fram på nätet. Det drabbar kvinnan oerhört starkt och hårt.

Det här som jag sade inledningsvis här i mitt anförande så förde jag fram i centerns gruppledaranförande i 2015 års budgetdebatt. Allt detta är totalt oförändrat sedan dess. Det fortgår med full kraft fortfarande i samhället. Tidvis har det debatterats, inte speciellt mycket, men nu har metoo-debatten tänt brasan och det är vår skyldighet att hålla den vid liv så att vi kan få till stånd en förbättring.

En del har förstås gjorts och en del har försökt göra, men det räcker inte på långa vägar. Det är alldeles otillräckligt.

Det är sådant som har pågått länge och det är säkert också jättesvårt att få en förändring, i alla fall en mera synlig förändring.

Men kampen måste fortsätta och kampens intensitet måste ökas. Det har funnits många goda förslag från alla håll och förslagen måste tas tillvara.

Jag tycker att vi nu en gång för alla i jämställdhetsfrågan borde se till att kvinnorna har samma lön som männen inom landskapsförvaltningen. Det är en mycket viktig jämställdhetsfråga. Detta är en sådan sak som kan lindra och förmå kvinnan att lämna ett förhållande, att ha råd att lämna ett förhållande rent ekonomiskt. Det kan vi göra om vi vill.

Det här skulle förmodligen också fortplanta sig till näringslivet. De skulle vara tvungen att följa efter och ganska snart så skulle vi ha lika lön för likvärdigt arbete på Åland. Den makten har vi här i salen och jag tror också att vi har ekonomin. Det är antagligen till och med lönsamt att göra det.

En annan sak som jag tycker att vi borde fundera på i lagtinget är att det finns över 200 tjänster här i självstyrelsegården och endast en arbetar specifikt med jämställdhetsfrågor. Knappt en halv procent jobbar med jämställdhetsfrågor! En kuriosa i sammanhanget; det jobbar två personer med jaktfrågor, dubbelt fler än inom jämställdhet. Väg den här problematiken mot varandra, jaktproblematik mot jämställdhetsproblematik! Det är nog definitivt snett.

Jag tycker att den tjänstemannen som har hand om jämställdhetsfrågor idag och som är någon form av chef, borde få en resursförstärkning i kommande budgetar. Man borde få hjälp med minst två till. Man borde vara tre, man borde i alla fall vara flera än vad de är på jaktenheten. Det borde vara ett rimligt krav. Sedan kan den organisationen rent konkret jobba med just jämställdhetsfrågor och hela dess dimension; alltifrån våld, till löner och mycket annat.

Fru talman! Det var två saker som jag tycker att vi kan göra och där vi har makten i den här salen att göra.

Sedan stöder jag det som har sagts här att vi igen ska försöka förmå riksdagen i Finland att stifta en samtyckeslag och straffsatserna måste upp betydligt när det gäller sexuellt våld och våld överhuvudtaget mot kvinnor. Tack, fru talman!

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack ltl Karlsson. Jag måste passa på att ta tillfället i akt när ltl Karlsson och jag delar åsikter och är överens. Jag tycker att det är jättebra av ledamoten att lyfta just kvinnorna som blir misshandlade. De kommer nu i skymundan, för nu har vi pratat om dem som blir ofredade sexuellt och liknande och det finns väldigt många kvinnor som blir misshandlade utan att bli sexuellt ofredade. På det viset tycker jag att det var jättebra. Jag tackar för det.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Tack för det medhållet. Metoo-debatten är ett smalt område. Det är viktigt att vi breddar och ser till hela dess spektrum. Men jag får tacka för stödet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag tycker också, liksom partikollegan Staffas, att ltl Karlsson lyfte upp viktiga saker.

Man kan konstatera att i europeiska undersökningar där man ställt samma frågor till kvinnor i olika länder så toppar Finland våldsstatistiken i Europa. Finland har betydligt större problem än Sverige, Norge eller Danmark. Vi har mycket att jobba med här. Vi kan väl anta att vi ligger någonstans däremellan som vi ofta brukar göra när det gäller jämförelser mellan Sverige och Finland.

Jag tycker också att det är intressant att ltl Karlsson lyfte förhållande mellan ekonomisk självständighet och rätten till den egna kroppen. Det är ostridigt så att om du är beroende av din mans lön för att kunna hantera vardagen så är det mycket, mycket svårare rent praktiskt att lämna ett våldsamt förhållande. Det är ett faktum och därför är det viktigt att vi jobbar dels med lika lön för likvärdigt arbete men också att vi delar t.ex. på föräldraskapet och det obetalda hemarbetet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Vi har helt samma åsikter där.

I sammanhanget kan jag nämna att jag egentligen blev väckt i jämställdhetsfrågor när jag kom med i landskapsregeringen och fick en roll i jämställdhetsdelegationen vilken inte finns längre. Man intervjuade läkare och sköterskor på akuten när de tog emot kvinnor som blir misshandlade och egentligen kunde de inte göra någonting. Det tog mig långt in i hjärtat när man visste hur kvinnan var drabbad men inte kunde ta sig ur det av olika orsaker, kan hända av ekonomiska orsaker och andra, vad vet jag?

Det var en viktig skola för mig och jag fick upp ögonen för jämställdhetsfrågor. Därför tycker jag att det faktiskt är en av de viktigaste frågor som vi har här i lagtinget.

Ltl Ingrid Johansson, replik

När det gäller antalet tjänster för jämställdhetsfrågor så är det ingenting som jag direkt motsätter mig, men jag delar inte heller analysen att vi har en person som jobbar med jämställdhet. Min förhoppning är att hela förvaltningen faktiskt arbetar med jämställdhetsintegrering så som det är sagt att man ska göra, att varenda en chef aktivt arbetar och utbildar sig inom de här frågorna. Det tycker jag att är oerhört viktigt.

Sedan skulle det vara intressant att höra ett resonemang om tystnadskulturen, ursäkta talman ifall jag går utanför ämnet lite. Ltl Karlsson har ju i många år har funnits i maktens korridorer och vi har pratat mycket om tystnadskulturen. Vi har pratat om frågan att män skyddar män som man vet att har begått olagliga handlingar eller begår sexuella trakasserier. Ursäkta igen att jag går utanför ämnet, men det skulle vara intressant att höra någon liten analys om hur man kan arbeta strategiskt med den frågan.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Först när det gäller de här tjänsterna, nej, det är helt riktigt, och det bästa vore om alla avdelningar jobbade lika hårt som nuvarande jämställdhetschef, jag kommer inte ihåg titeln nu. Jag tror att det måste finnas någon som puffar på och det måste finnas flera som puffar på. En person är nog lite.

Återigen, om det behövs två inom jakt så tror jag nog att det behövs flera än två inom jämställdhet.

Detta med tystnadskultur, jag måste ärligt säga att jag inte har förstått att det var som det var. Jag har inte sett det, jag har inte märkt det och det kan ju ha naturliga orsaker förstås. Det var en nyhet att tystnadskulturen är så stark. Att den kulturen kanske har funnits är möjligt, men att den är så stark har jag inte ens förstått och inte ens märkt, men nu vet jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är lätt att hålla med ltl Runar Karlsson om att visst skulle det vara trevligt att ha mera resurser på alla områden.

Under de senaste regeringarna har jämställdhetsarbetet legat direkt under lantrådet för att visa på vilken tyngd det här området har och hur högt prioriterat det är. Från lantrådsposten har man möjlighet att påverka hela förvaltningen. Det ska finnas kunskap i jämställdhetsfrågor och arbete som ska utföras inom barnomsorg, skola, hälso- och sjukvård och kvinnligt företagande. Inom alla avdelningar ska man också kunna det så det inte ska hänga på en enda tjänst. Det är någonting som vi alla ska arbeta med.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är säkert helt möjligt. Det var bara en idé som jag tycker att man borde göra utgående ifrån mina erfarenheter i regeringen. Jag tyckte redan då att det var för lite med en person. Men det är möjligt att man hittar andra vägar och att det blir bättre. Det var bara ett förslag som jag tycker att man i alla fall borde fundera på.

Återigen, med tanke på jaktsidan så tycker jag att det är lite konstigt. Jag litar på att regeringen gör vad de kan.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är ju väldigt svårt att göra parallellen mellan jakt och kvinno- och jämställdhetsfrågor. Det är klart att det är två väsensskilda områden som man måste jobba med på helt olika sätt.

Jag får väl påminna igen om att jaktfrågorna och jaktsidan är ju finansierad i stort sett genom licenser och avgifter. Därför har vi möjlighet att finansiera den biten på ett helt annat sätt. Kanske vi borde uppta någon slags jämställdhetsavgift så att vi skulle ha tillräckliga resurser att arbeta också med de bitarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Ursäkta min hesa röst.

Jag begärde replik när ltl Karlsson berättade om att vi bör göra straffskalorna strängare. Jag kan väl påstå att jag inte riktigt håller med honom.

I nuvarande sexualbrottslagstiftning kapitel 20, strafflagen så är det väldigt stränga straffskalor. Jag kan t.ex. nämna våldtäkt - sex års fängelse, grov våldtäkt - fängelse upp till tio år. För dråp har vi minst åtta år, dvs. de grova straffskalorna överlappar varandra. Det är nog inte själva straffskalornas omfattning som är problemet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är säkert så, ltl Eriksson. Sedan beror det på hur domstolarna bedömer, om de lägger sig på den lägre eller övre nivån, det vet jag inte. Det har oftast diskuteras att straffen är för låga.

En grov gruppvåldtäkt mot en kvinna, är åtta år tillräckligt då? I princip har man förstört en kvinnas liv, man kan nästan jämföra det med mord och kanske straffet t.o.m. borde vara livstid?

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Ja, det där är en diskussion som pågår i kriminalpolitiska kretsar. Det är egentligen omöjligt att kunna jämföra straffskalor och olika brott. Vi kan t.ex. ta ett miljövårdsbrott som kanske förstör dricksvattnet för många, många människor och där diskuterar man ofta bara bötesstraff eller kanske kortare frihetsstraff jämfört med misshandel, jämfört med ärekränkning eller jämfört med bedrägeri, där kanske skadegörelsen ”bara” är en bank. Ett miljövårdsbrott kan röra miljontals människor. Det är inte lätt att skriva om det systemet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är säkert inte lätt. Det kan hända att straffskalorna är högre i Finland än i Sverige. Det vet jag inte. Jag upplever åtminstone att när man läser svenska tidningar så får man bara ett eller två års fängelse för grov våldtäkt. Jag upplever att om en kvinna blir utsatt för det så har man förstört den kvinnans liv egentligen. Då är det, som sagt, frågan om man inte borde bli inburad bra mycket längre tid.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Tony Asumaa

Fru talman! Idrotten är en del av vårt samhälle. Det sker sexuella övergrepp och kränkningar också inom idrotten.

Det var ett av många skäl för att vi också skrev det idrottspolitiska programmet, för att möjliggöra att alla oberoende kön eller ålder kan idrotta och motionera på likvärdiga villkor.

Modiga kvinnor har äntligen vågat berätta om det plågsamma och ibland förträngda. När många vittnar, vittrar känslan om ”mitt eget fel” sönder.

Kvinnor i vårt samhälle har skildrat vidrigheterna. Övergreppen har skett överallt.

Sextrakasserierna finns också inom idrotten, om någon någonsin hade trott något annat.

Idrotten är en del av vårt åländska samhälle. Men å andra sidan måste vi försöka gå före med det goda exemplet. Då får omvärlden ett ännu starkare förtroende för oss. Det har vi inte alltid lyckats med. Och nu måste vi göra allt för att trakasserierna inte ska hända igen.

Ibland är det lätt att glömma de mycket konkreta motiven för jämställdheten – förutom de principiella om människors lika värde.

Inom åländsk idrott är andelen pojkar som är aktiva i en eller flera idrottsföreningar större än andelen flickor i alla åldersgrupper. Flickor ofta har andra motiv för sitt idrottande än pojkar. Den idrottsrörelse som vill växa måste kunna attrahera fler kvinnor och flera kvinnliga ledare.

Vi måste uppträda på ett sådant sätt att flickor och kvinnor blir respekterade och känner att deras intressen tas tillvara i diskussionen om idrottens framtid. Att pojkar och flickor får samma inflytande på alla nivåer, att vi också värderar idrotterna lika oberoende om det handlar om kvinnor eller män som är utövare.

Vetskapen om att det finns tillräckligt många kvinnliga ledare eller medlemmar i föreningarnas styrelser att tala med kanske kan vara en styrka för de flickor eller kvinnor som kanske inte klarar av att anmäla trakasserier till exempel en manlig föreningsordförande eller som inte får gehör eller blir tagen på allvar. Vi behöver flera kvinnliga ledare inom den åländska idrotten.

Åland ska vara ett öppet och inkluderande samhälle där alla garanteras en likvärdig behandling och ges möjlighet att delta och bidra till en positiv samhällsutveckling.

Denna tanke ska givetvis även prägla idrott och motion och de åtgärder som vi gör.

Vackra och välmotiverade formuleringar i program kan sporra och stimulera. Men det är i vardagen formuleringarna prövas. Därför ser jag med tillförsikt på det arbete som Rådet för idrott, motion och hälsa inleder för att förverkliga det idrottspolitiska programmet för att göra Åland till ett mera öppet och inkluderande samhälle på alla områden och speciellt inom idrottens område. Tack, fru talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Talman! Jag, precis som alla andra i metoo-debatten, välkomnar att den tystnad som har varit, den okunskap och ovetskap som funnits har bortröjts.

När jag var ung så pratade man inte om vad som är rätt och fel på samma sätt som vi idag nu har möjligheten och göra. När killarna tafsade på en i puberteten så trodde man att det helt enkelt var en del av att växa upp, något som var jobbigt, kränkande men inte var det något jag berättade om till någon. Vem skulle jag ha sagt det till?

Idag har vi möjligheten att se till att alla ska veta att man kan säga till och vem man kan säga till och se till att våra söner vet vad som är okej.

Ltl Karlsson var inne på våld i nära relationer och det är också något jag försökt lyfta gång på gång härifrån talarstolen.

Under hashtaggen #bortabrahemmavärst beskriver kvinnor hemska livsöden som de upplevt i den miljö som trygg. Det känns som att kniven vrids åt lite extra.

Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Jag vet. Många kvinnor som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld senare.

Vi måste se den psykiska misshandeln som det brott det är. Vi måste också förstå att den psykiska misshandeln nästan alltid är ett förstadie till de första slagen. Det finns alltså flera skäl till att den psykiska misshandeln måste högt upp på dagordningen. Dels måste vi säkerställa att vi ser den brottslighet som pågår, dels måste vi förebygga den fysiska misshandeln genom att agera med stor kunskap mot den psykiska misshandeln.

Jag tror även att vi bör lyfta och belysa just den psykiska misshandeln ute bland folk på stan. Det är svårt att se om en vän är utsatt för psykisk misshandel. Det kan till och med vara svårt att veta själv att du är utsatt för just denna sort av misshandel.

Det här tydliggörs då vikten av att alla offentligt anställda, som kan bli den som tar emot den sargade själen, har rätt kompetens och kunskap för ett professionellt bemötande. Jag har vänner som inte har fått det. Här har vi alla i det här rummet ett ansvar. Människor som blir utsatta för misshandel tvivlar ofta på att deras uppfattning och upplevelser är riktiga. Det beror på att misshandeln bryter ner ens självkänsla så att man till sist inte tror att det man ser, hör och känner är verkligt. Många misshandlare säger dessutom att partnern är tokig, psykiskt sjuk eller dum i huvudet för att denne att tvivla på sig själv.

Jag har gjort det här exemplet en gång tidigare i talarstolen och jag vill ge ett exempel. Här är ett vitt A4 papper. Det är en frisk välmående kvinna (visar ett helt A4 papper). Hon träffar en man. När kvinnan en dag ska gå på jobb en morgon frågar han kvinnan, skal du verkligen ha den där tröjan på dig? Är den inte lite väl urringad? (River bort en bit papper).

Jaha, ska du åka på konferens? Jaha, vem ska med på den då? Fortfarande är kvinnan så säker på sig själv att hon vågar åka på konferensen. Mannen ringer sedan senare på kvällen och frågar hur hon har det? Vem är där då? Några snygga karlar? (River bort en bit papper).

Hemma från konferensen visar hon ett foto på alla deltagare och får då höra, ja där ser man, mannen du står bredvid ser allt lite intresserad ut av dig, varför kan man ju undra? (River bort en bit papper).

Ska du verkligen ha det där wienerbrödet? Jag tycker att kläderna börjar sitta lite tajt på dig? (River bort en bit papper).

Jag ringde dig idag, varför svarade du inte? Kvinnan svarar: Jag satt i ett möte. Jaha, med vem då? Vem var så viktig att du inte kunde svara i telefonen? (River bort en bit papper).

Till slut så slutar denna kvinna att gå på möten, inte träffa sina vänner för det inte är värt det, för allt blir så jobbigt (Fortsätter riva pappret).

Kränkningarna fortsätter och fortsätter och till slut när den här kvinnan vågar söka hjälp så är det så här lite kvar av hennes självförtroende (Visar den lilla bit som är kvar av A4 pappret). Det är den här kvinnan som våra professionella människor möter och då måste de ha kunskap om att det är så här lite av hennes självförtroende som finns kvar. Det är alla kvinnor och män värda som utsätts för våld. Att bli trodda och hjälpta!

Det enda jag vill avsluta med är: Lita på dina känslor. Om det känns fel så är det fel!  

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag vill tacka ltl Holmberg-Jansson för ett personligt och känslosamt anförande. Jag tror att vi alla blev djupt berörda.

Jag vill lyfta upp en sak som ledamoten sade i början av sitt anförande, nämligen uppfostran av sina barn och vikten av uppfostran av söner. Jag tror att det är en jätteviktig fråga för oss som vuxna, för oss som föräldrar och för alla som förebilder i samhället. Vi behöver lyfta fokus från att lära våra döttrar låtsas prata i telefonen, köpa pepparspray, lära dem gå med nycklarna mellan fingrarna och allt annat som vi tjejer har lärt oss som barn och unga, till att förflytta fokus till att lära sönerna respekt, vad samtycke är och en grundläggande god människosyn.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Så är det. I pausen diskuterade vi faktiskt bristen på respekt i vårt samhälle idag. Små saker som att när en äldre person kommer in en buss så stiger man upp. Man ger sin plats åt den äldre personen. En person som har svårt att sätta upp en väska på en hylla i en buss så hjälper man. Att börja med de små sakerna tidigt i barndomen och sedan fortsätta med respekten till dina vänner, respekten till en flicka och en pojke - att behandla varandra lika, det är oerhört viktigt.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Jag vill också lyfta det faktum som kanske många inte ser som sexualiserat våld, det är ”husfrids sex” som det ibland kallas, där en kvinna oftast har samlag med sin man för att det ska vara frid i huset, eller att tacka ja till tjat sex. Ni vet det där ”snälla, snälla, snälla” när man egentligen inte vill. Det är också en jätteviktig del i den psykiska misshandeln. Man är så pass kränkt, och kanske liten i sitt självförtroende som ledamoten illustrerade med sitt papper, och hur svårt det är att säga ifrån inom den som borde vara den trygga vrån i världen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Vi behöver tänka hela tiden på hur vi behandlar varandra.

Att jag blev känslosam idag är för att jag har vänner som jag anser vara oerhört starka kvinnor och någonting händer och de bryts ner. Att stå på sidan om och försöka dra personerna från ett dåligt förhållande, det är inte så enkelt. Därför är det oerhört viktigt att de professionella personerna som de möter har kunskap. Det handlar inte bara om ÅHS, det handlar om polisen också och även barnskyddet ser om det är någon som far illa. Det är jätteviktigt att alla vågar vara obekväma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag vill också tacka ltl Annette Holmberg-Jansson för ett mycket kraftfullt anförande.

Symboliken med pappret visade ju verkligen hur lite av kvinnans självförtroende som finns kvar efter att man har utsatts för ett långt svårt förhållande.

Som ordförande för ÅHS; på vilket sätt ser man på detta? På vilket sätt kan vi börja möta kvinnor på akuten och inom andra områden inom ÅHS? ÅHS är kanske den instansen som tidigast kommer i kontakt med kvinnor som börjar söka hjälp.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Genom att ställa samma fråga till alla personer som kommer till sjukvården. Den personen som möter någon i vården kanske bara är en liten spillra av sig själv, och när någon för tionde gången frågar hur saker och ting är så vågar person säga det. Det är inte alltid så att det syns på dig, du kanske söker för att du har ont i magen eller för allergier men i grunden handlar det om att du är misshandlad på ett sätt eller annat eller kränkt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är också så att man kanske söker hjälp via sina barn. Det är jättebra med den nya lagstiftningen där det är obligatoriskt att göra en orosanmälan om man upplever att ett barn kanske inte har det så bra. Då kan man också på det sättet stöda och hjälpa familjen.

Sjukvården, lärare och andra som kommer i kontakt med unga och barn har ett stort ansvar och är kanske de som först måste våga göra en orosanmälan.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Våld i nära relationer har varit i ÅHS verksamhetsplan under 2017 och det är fortsättningsvis en prioriterad punkt inom ÅHS under 2018. Jag vet att de jobbar väldigt mycket med de här frågorna hela tiden. Vi kan alltid bli bättre, men jag tycker ändå att de gör ett väldigt bra jobb.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack ltl Annette Holmberg-Jansson för ett mycket bra och tydligt anförande. Ni sade att ni har berättat det här förut. Tyvärr är det så att jag tror att sådant här behöver upprepas många gånger för att det ska bli en skillnad och att vi ska förstå. Vi män behöver höra det här från kvinnor. Jag har hört samma berättelse utan papper så jag vet precis vad ledamoten förklarade.

Jag vill igen, som jag har gjort i tidigare replikskifte, lyfta att det viktiga är att vi män och föräldrar tar vårt ansvar över våra barn. Hos barnen sätter vi våra värderingar och normer för hur de ska växa upp och bli i sina framtida liv.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Så är det. Som mamma till två söner så känner jag ett oerhört stort ansvar att mina söner får sunda värderingar.

Förut sade man att det krävs en by för att fostra ett barn. Jag känner att vi behöver nog också bli bättre på att säga till om det är någon av våra vänners barn som inte uppför sig på ett okej sätt. Det måste vara okej att vara obekväm och samma sak om jag ser någon ung kille på stan som beter sig olämpligt mot en kvinna. Det har varit exempel på Facebook, man ser när en kvinna blir kränkt i en hiss och hur få det är som verkligen reagerar. Jag hoppas verkligen att efter metoo så kommer alla att reagera om samma film, som man har sett på Facebook, spelas upp.

Ltl Mikael Staffas, replik

Inte för att jag vill framhäva mig på något vis men som förälder till tre barn så har mina barn, av olika omständigheter, fått uppleva en uppväxt utan sin pappa. Pappa har levt i vecka-vecka relationer eller ännu värre, tyvärr, bara varannan helg. Ansvaret blir ännu tyngre på oss, som inte är närvarande hela tiden, att se till att budskapet går fram, att vi gör skillnad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Jag vill också tacka ltl Annette Holmberg-Jansson för ett riktigt bra anförande.

Ni nämnde bemötande från personalen. Jag kan intyga att det här inte är någon lätt sak. Ni pratade i ett tidigare replikskifte om svårigheterna när personerna - det behöver inte alltid bara vara kvinnor - kommer in med de här kamouflagediagnoserna. Det är kanske inte till akuten som man först söker sig till med dessa kamouflagediagnoser eller symtom. Det här inte bara akutens sak utan det är hela, hela, hela organisationens ända ner till skolhälsovården och barnhälsovården.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Under förra året så var det en serie olika föreläsningar som handlade om våld i nära relationer. På en av föreläsningarna var både direktören, chefsläkaren från ÅHS och flera från styrelsen närvarande och man presenterade just det här sättet att tänka inom vården. Man visade en bild av en hand där det fanns fem olika frågor för handen. Till varenda en person som kommer in, oavsett om man kommer till barnkliniken, akuten eller vart som helst inom sjukhuset, så ska man alltid ställa de här frågorna. Nu vet jag inte om det kommer att bli just det sättet att tänka och just de fem frågorna som vi kommer att jobba med. Det här är ett arbete som pågår inom ÅHS. Men någonting ditåt blir det, att alltid ställa samma frågor oavsett om det är man eller kvinna.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Sedan vill jag gå tillbaka till din berättelse om kvinnan som blev så där liten. Många undrar; varför går hon inte, varför avslutar hon inte förhållandet och varför skiljer hon sig inte? Jag upplever att det ofta är därför att mannen har sett till att alternativet från att vara så här liten är värre. Hon kanske inte finns alls.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är därmed avslutad.

Föredras

3        Ett tillgängligt Åland 2017-2020

Landskapsregeringens meddelande M 3/2017-2018

Ärendet avförs och upptas till behandling den 5 mars 2018.

För kännedom

4        Godkännande av andra protokollet till Haagkonventionen från år 1954 om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt

Landskapsregeringens yttrande RP 10/2016-2017-s

Republikens presidents framställning RP 10/2016-2017

Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 15 januari 2018.

5        Godkännande av Europarådets ramkonvention om kulturarvets värde för samhället

Landskapsregeringens yttrande RP 10/2016-2017-s

Republikens presidents framställning RP 14/2016-2017

Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 15 januari 2018.

6        Energi- och klimatstrategi för Åland till år 2030

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 2/2017-2018

Landskapsregeringens meddelande M 6/2016-2017

Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 15 januari 2018.

7        Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 4/2017-2018

Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 15 januari 2018.

8        Medborgarinstitutet - en möjlighet till glädje och livslångt lärande

Vtm Veronica Thörnroos m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2017-2018

Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 17 januari 2018.

9        Misstroendeyrkande

Ltl Axel Jonssons m.fl. misstroendeyrkande om att lantrådet Katrin Sjögren inte längre har lagtingets förtroende MY 1/2017-2018

Yrkandet har idag delgetts lantrådet som, enligt 43 § arbetsordningen, bereds tillfälle att inom tre dagar efter den dag då yrkandet delgavs avge en förklaring inför lagtinget. Förklaringen och diskussionen kommer att avges vid plenum måndagen den 15 januari 2018. Beslut i ärendet fattas vid ett extra plenum fredagen den 19 januari 2018.

Antecknas.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls måndagen den 15 januari 2018 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil