Plenum den 4 december 2013 kl. 14.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 4 december 2013 kl. 14.00

Plenum börjar 1

Bordläggning. 1

1    Främjandet av invalidpensionärers återgång i arbete

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2013-2014)

Remiss. 1

2    Godkännande av avtalet med Niue om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 4/2013-2014)

Andra behandling. 2

3    Ålands ombudsmannamyndighet

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)

Första behandling. 6

4    Godkännande av avtalet om ändring av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2013-2014)

Republikens presidents framställning (RP 15/2012-2013)

Landskapsregeringens yttrande (RP 15/2012-2013-s)

Föredras efter bordläggning. 6

5    Policy för Ålands demilitarisering och neutralisering

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2013-2014)

Enda behandling. 20

6    Redogörelse enligt 26 § LO för Åland om ministrarnas bindningar

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2013-2014)

Plenum slutar 20

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

Talman Britt Lundberg anhåller om ledighet från dagens plenum på grund av extra ALDE-möte i Bryssel och lagtingsledamoten Gunnar Jansson anhåller om ledighet på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

Bordläggning

1        Främjandet av invalidpensionärers återgång i arbete

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 2/2013-2014)

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 09.12.2013. Godkänt.

Remiss

2        Godkännande av avtalet med Niue om utbyte av upplysningar i fråga om skatteärenden

Republikens presidents framställning (RP 4/2013-2014)

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion. Ingen diskussion.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Andra behandling

3        Ålands ombudsmannamyndighet

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 1/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 26/2012-2013)

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs de lagförslag som ingår i betänkandet var för sig för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar samt klämförslaget i utskottets betänkande för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Jag ska fatta mig kort. Som jag tidigare har aviserat i samband med första behandlingen så kommer jag att driva ett förslag till omröstning.  Jag hoppas att lagtinget kan ge ett tydligt uppdrag till landskapsregeringen och faktiskt ge denna nya ombudsmannamyndighet ett brett och verkligt uppdrag. Idag begränsas det av den delade behörigheten.

Genom en överenskommelseförordning skulle vår ombudsmannamyndighet också sköta de uppgifter som idag ankommer på motsvarande riksmyndigheter, det skulle lösa den här situationen på ett ändamålsenligt sätt, anser vi i Ålands Framtid. Eftersom vi var eniga om detta i utskottet så tycker jag och vi i Ålands Framtid att det är på sin plats att lagtinget är tydliga på den här punkten och ger landskapsregeringen det uppdraget. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! Håller ltl Jonsson med om att inne i lag- och kulturutskottets betänkande finns i stort sett samma skrivning som ledamoten önskar som kläm och vad gäller själva syftet med klämmen?

Ltl Axel Jonsson, replik

I utskottets betänkande står det, om jag minns rätt, att utskottet har ingenting emot eller ser det som är lämpligt osv. Man initierar förhandlingar om en överenskommelseförordning, men man säger ingenstans att det här är någonting som borde göras, man ger inte landskapsregeringen ett tydligt uppdrag. Jag tycker att vi borde vara tydliga med det här i lagtinget och ge landskapsregeringen ett sådant uppdrag så att det här faktiskt görs, så att det inte ytterligare blir lämnat till historien i och med detta betänkande lämnar vårt bord idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Trots att det har varit väldigt mycket fokus på om det ska kallas ombud eller ombudsman så har detta varit en av de viktigaste frågorna också för liberalerna. Man ska en gång för alla kunna ha en tydlig tillgänglighet och funktionalitet på diskrimineringsmyndigheten. Vi ger vårt stöd och har varit delaktiga i den här reservationen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi tackar för det stödet. Även om namnet har varit en principiell intressant frågeställning så är det också viktigt att vi ser till att den här myndigheten får ett verkligt innehåll och att myndigheten får ett mandat på hela diskrimineringsområdet och jobbar med frågor som är viktiga för ålänningarna. Vi hoppas att även övriga partier i den här salen kan gå med oss på den linjen och ge landskapsregeringen ett klart och tydligt uppdrag att klargöra den råddiga situation som råder idag, skulle man enkelt uttryckt kunna säga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det ligger väl en del i det som reservanterna tycker att man borde göra, dvs. en överenskommelseförordning så att också de privata skulle inkluderas i diskrimineringsombudsmannens ansvarsområde.

Har man några som helst indikationer på att det privata näringslivet vill ha det så som förslagsställaren säger? För min del tror jag att det kanske inte är så självklart att man från det åländska näringslivet vill ha en sådan överenskommelseförordning. Men om förslagsställarna här kan intyga att så är fallet så då är situationen en helt annan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Inte är det riktigt så enkelt som ltl Sundback säger. Nu har vi behörigheten uppdelad på tre olika myndigheter.

Statens arbetarskyddsbyrå övervakar arbetstagare vid landskapet och kommunerna och att inte statstjänstemän och privaträttsligt anställda diskrimineras när det gäller arbetslivet. Vår diskrimineringsombudsman har bara kommunernas och landskapets tjänstemän, så en del av landskapets arbetstagare är under arbetarskyddsmyndigheten och minoritetsombudsmannen.

Vi tror att det skulle reda upp situationen om man skulle ha samma lösning som konsumentrådgivningen. Det skulle vara enklare och tydligare för ålänningarna.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det kan man säkert tycka, men har man hört dem som berörs av det här? Vi har ju flera sådana områden där behörigheten är delad. Arbetsrätten ligger ju på rikets sida och tjänste- och kommunala avtalsrätten ligger på åländsk sida. Situationen är ju redan uppdelad på många sätt. Det som jag närmast är intresserad av är vad den privata sektorn anser. Jag känner inte till det därför ställer jag frågan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Under hörandena har det kommit fram att man tycker att det inte fungerar tillfyllest idag. Man anser att man måste vända sig till tre olika myndigheter. När man har vänt sig till myndigheter har man till och med fått besked som ”det här är inte vår behörighet”, utan man måste vända sig till en annan och då riskerar luften att gå ur. Man tar ganska stort mod till sig om man ska anmäla diskriminering. Vi upplever att här är ett faktiskt problem. Liberalerna har hela tiden varit skeptiska till den här uppdelningen. Vi tycker att det inte är funktionellt. Vi tror att det här skulle vara ett steg framåt för alla ålänningar oberoende om man jobbar inom det privata näringslivet eller inom offentlig sektor.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, fru talman, jag förstår liberalernas önskan i det här sammanhanget. Jag ställer mig fortfarande lite neutral i den här saken. Det ligger mycket i det man säger. Sist och slutligen, vem är denna ”man” som har tyckt så mycket i utskottet? Är det en representant för de statliga myndigheterna och statligt anställda eller är det en representant från de privatanställda i näringslivet? Det förblir för mig lite oklart. Eftersom det här är en lagstiftning som berör enskilda människor så vore det intressant att höra hur stor bredd och understödd det finns för det här förslaget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Om det är någonting som företagen ofta påpekar för oss i den här salen så är det att vi behöver bekämpa onödig byråkrati. Att ha tre olika myndigheter som sköter diskrimineringsfrågor på Åland, dels riksmyndigheter och dels åländska, är väl om någonting onödig byråkrati?

För företag som vill diskriminera kanske det här är någonting positivt i och med att det blir svårt för individen att hitta rätt och veta vem man ska vända sig till. Men den här lagen utgår från individen och individens rättsskydd och det är detta som borde ligga i fokus och kanske inte företagens möjlighet att slinka undan och kunna fortsätta att diskriminera. Det är trots allt individens rättsskydd som vi ska fokusera på. Givetvis är det relevant vad företagen anser. Men det finns en mycket, mycket mer relevant aspekt i den här frågan; hur enkelt det blir för den enskilda ålänningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Det bör förstås alltid vara en strävan hos lagtinget att hitta rättssäkra system. I den kampen är jag med.

Sedan blev jag lite förvånad över att ltl Jonsson tydligen menar att det finns företag på Åland som vill diskriminera. Det visste jag inte om. Men om man säger på det viset så bör man väl närmast exemplifiera eller verifiera det på något sätt, annars är det en ganska grov anklagelse.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det var inte någon anklagelse, mera en teoretisk tanke. Finns det företag idag som diskriminerar så är det klart lättare att slippa undan i och med att det är oklart och svårt för den enskilda ålänningen att veta vart man ska vända sig. Ombudsmannamyndighetens föregångare har varit otillgänglig för medborgarna. Det måste väl vara vår målsättning här i lagtinget att göra det enkelt för ålänningarna att utnyttja den här myndigheten som vi nu lagstiftar om. Mot den bakgrunden så behöver vi göra det redigt och enkelt för ålänningen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, det är en vällovlig ambition och det kan säkert förbättras.

Däremot om inte de parter som berörs av det här har uttalat någon åsikt så tycker jag nog att ärendet kräver en annan beredning än att vi bara med en kläm ska göra en viljeyttring till regeringen. Jag har inte i det här skedet fått tillräckligt med fakta för att kunna ta ställning till frågan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Först föreläggs förslaget till landskapslag om Ålands ombudsmannamyndighet i enlighet med lag- och kulturutskottets betänkande för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 4 och 6 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 10 och 11 §§ landskapslagen om förhindrande av diskriminering i landskapet Åland för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2e § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter för antagande i andra behandling. Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Begärs ytterligare ordet?

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag föreslår att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att initiera förhandlingar om en överenskommelseförordning enligt vilket landskapets ombudsmannamyndighet skulle sköta de uppgifter som nu ankommer på motsvarande på riksmyndigheter.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Jag ber att få understöda ltl Jonssons förslag.

Talmannen

Ltl Axel Jonsson, understöd av ltl Katrin Sjögren har föreslagit att lagtinget ska godkänna en åtgärdsuppmaning av följande lydelse:” Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att initiera förhandlingar om en överenskommelseförordning enligt vilken landskapets ombudsmannamyndighet skulle sköta de uppgifter som nu ankommer på motsvarande riksmyndigheter.”

Detta kallas ltl Axel Jonssons förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Eftersom åtgärdsuppmaningen ingår i en reservation till ett betänkande behöver förslaget inte bordläggas. Omröstning kommer därför att verkställas.

Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för att ltl Jonssons kläm ska godkännas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Klämförslagets enda behandling är avslutad. Därmed är ärendet i dess helhet slutbehandlat.

Första behandling

4        Godkännande av avtalet om ändring av överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om tillträde till högre utbildning

Lag- och kulturutskottets betänkande (LKU 2/2013-2014)

Republikens presidents framställning (RP 15/2012-2013)

Landskapsregeringens yttrande (RP 15/2012-2013-s)

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion. Ingen diskussion.

Detaljbehandlingen börjar. Förordningen i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med lag- och kulturutskottets betänkande. Förslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.

Föredras efter bordläggning

5        Policy för Ålands demilitarisering och neutralisering

Landskapsregeringens meddelande (M 1/2013-2014)

Ärendet bordlades vid plenum 02.12.2013 då lagtinget beslöt att remittera ärendet till självstyrelsepolitiska nämnden.

Fortsatt diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru Talman! När vi avslutade den här diskussionen i måndags så var det betydligt färre ledamöter här så därför är det trevligt att det är så många som är på plats nu. Jag kommer med några allmänna synpunkter på det här ur ett nordiskt perspektiv.

Debatten och diskussionen om landskapsregeringens policy har varit för mig värdefull och intressant inte minst sagt beroende på att många ännu aktiva i lagtingsarbetet satt sina spår i processen. Då tänker jag närmast på f.d. Ålands fredsförening ordförande Barbro Sundback, riksdagsledamöterna Gunnar Jansson och Roger Jansson och f.d. näringschef och EU-förhandlare Harry Jansson. Dessa personer är fortfarande aktiva i lagtingsarbetet.

Jag har varit med i lagtingsarbetet i olika repriser under en längre tid. Och jag måste säga att landskapsregeringens meddelande om policy för Ålands demilitarisering och neutralisering är något av en skolbok om den historiska bakgrunden till Ålands demilitarisering och neutralisering.

Samtidigt som den de utmaningar som gäller säkerheten och de gränsöverskridande hoten blivit alltmer mångfasetterat och sambandet mellan hållbar utveckling och säkerhet blir allt mer uppenbart. Och nya hot som ex. cyberhot som innefattas i säkerhetspolitiken som lagtingsledamot Tony Asumaa beskrev vid måndagens plenum.

Som nyutnämnd medlem i Ålands delegation i Nordiska rådet, där jag har mycket att lära, kommer jag att upprätthålla mig lite vid frågan som berör det nordiska samarbetet i säkerhetspolitiken.

Försvars- och säkerhetspolitiken, som tidigare inte diskuterades och lyftes inte fram av på grund av dess politiska känslighet, har under de senaste åren fått aktualitet bl.a. genom utvecklandet av det nordiska försvarssamarbetet Nordefco och Stoltenbergrapporten som bl.a. nämner fredsbyggning som en central del av det nordiska försvarsarbetet.

 Ålands delegation i nordiska rådet med dåvarande ordförande Wille Valve har i en skrivelse till Nordiska rådet påtalat betydelsen av att debatten om försvars- och säkerhetspolitik inom det nordiska samarbetet tydligt inkluderar fredsbygge, konfliktlösning samt demilitarisering och neutralisering som redskap. Det är bra att man från Ålands delegation i Nordiska rådet uppmärksammat Nordiska rådets politiska ledning och Finlands försvarsministerium på den rådande juridiska situationen för Ålands demilitarisering och neutralisering. Och det kommer vi på olika sätt att fortsätta med.

Och vår avsikt är att fortsättningsvis på olika sätt synliggöra och öka kunskapen om Ålands status vilket leder till ökad medvetenhet om Ålands demilitarisering och neutralisering. Erfarenheter från Ålandsexemplet ska alltid framhållas i diskussioner om nordiska säkerhetspolitiska initiativ. Åland är inte bara självt ett resultat av internationell medling i Nationernas förbunds regi. Åland har sedan 1920-talet byggt upp ett ansenligt kunnande inom freds- och medlingsområdet med Ålands fredsinstitut som mottagit bl.a. delegationer från Nagorno-Karabach som sökt fungerande lösningar för sina konflikter.

Vi måste vidhålla det som framgår av meddelandet att ett ökat nordiskt försvarssamarbete kan och måste ske på ett sådant sätt att de konventioner som reglerar demilitariseringen och neutraliseringen ovillkorligen följs, dvs. att Åland lämnas utanför ett sådant militärt samarbete. När det gäller säkerhetspolitiken ska Åland vara aktivt.

Fru talman! Som framgår av meddelandet antog Nordiska rådets presidium i juni 2011 en rekommendation om ett nordiskt forum för att stärka nätverket om freds- och konfliktlösning. Denna rekommendation är fortfarande obehandlad i Nordiska ministerrådet. Denna rekommendation bör nu på nytt aktiveras.

Fru talman! Slutligen är det intressant att notera att när det gäller intresset bland den åländska befolkningen för demilitariseringen så fick det intresset fart först i samband med den nordiska fredskonferensen som hölls år 1981, därefter bildades Ålands fredsförening och efter det grundades Ålands fredsinstitut. Det stämmer också med mitt minne, samtidigt bekräftar det kraften i det frivilliga föreningsarbetet. Ålands fredsinstitut är idag en auktoritet på området. Tack för det.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Det är ett viktigt historiskt steg som lagtinget tar nu i och med det här meddelandet. Vi utvecklar självstyrelsen när vi inleder diskussionen om Ålands demilitarisering och neutralisering.

Det är ett stort steg. Det är ett viktigt politikområde för Ålands lagting. Frågor om försvars-, säkerhets och utrikespolitik ansågs länge vara något som helt och hållet låg inom rikets behörighetsområde.

Åland var i dessa avseenden att betrakta som ett politiskt objekt för statens och signatärmakternas diskussioner och beslut. Till stor del betraktade också åländska politiker sig som ett objekt.

Jag kommer ihåg när jag kom in i lagtinget 1979.  I början av 1980-talet tog självstyrelsepolitiska nämnden sig an frågor som på något sätt kunde anknyta till försvarspolitik och säkerhetspolitik med största respekt för rikets behörighet och också med en stor grad av osäkerhet.

Men som sägs i meddelandet har tiderna förändrats många gånger sedan tillkomsten av demilitariseringsservitutet från år 1856.

Det som är mycket anmärkningsvärt, med hänsyn till alla de förändringar som skett i det säkerhetspolitiska landskap i vilket Åland ingått och ingår under dessa dryga 150 år, är att Ålands ställning som demilitariserat och neutraliserat område har förstärkts. Om man jämför med motsvarande områden så den största utvecklingen är att de områden som deklarerats som neutraliserade och demilitariserade har under årens lopp mer och mer förbleknat. Men för Ålands del har vår särskilda status förstärkts och de internationella förpliktelser som signatärmakterna iklätt sig har bestått över tiden och förpliktelserna har utvidgats till en internationell sedvanerätt vilket innebär att alla andra stater numera respekterar Ålands särskilda status. Man måste understryka detta, vi måste komma ihåg det och verkligen lyfta fram det som något väldigt fint, inte bara för Ålands del utan för alla andra som har varit med och skapat den här utvecklingen. Regimen har bestått trots krig och internationella spänningar och ideologiska skiften.

Sedan 1980-talet har en aktiv fredsrörelse på Åland påtalat vikten av att ålänningarna aktivt själva ska utveckla Ålands särskilda status. Många i det civila samhället har engagerat sig och drivit på utvecklingen av Åland som ett unikt och fredligt samhälle. Många har tagit till sig epitetet Åland som Fredens öar.

Självstyrelsemyndigheterna och de politiska institutionerna har tagit ganska lång tid på sig för att tillägna sig de här frågorna och visat det här intresset. Men med tiden har det blivit allt mer naturligt att frågor som rör Ålands demilitarisering har blivit föremål för politiska diskussioner och beslut både i lagtinget och i regeringen.

Från att vi har varit enbart ett objekt i frågor så har det under de senaste 30 åren skett en markant utveckling där Åland numera uppträder som ett politiskt subjekt i frågor som rör landskapets säkerhetspolitiska intressen. Också i andra sammanhang, inte bara här i lagtinget, främst i nordiskt men också östersjösamarbetet känns det numera helt naturligt och givet att politiker och åländska representanter för självstyrelsen för sin egen talan i dessa avseenden.

Fru talman! Regeringens meddelande bör lägga grund för en fortsatt utveckling av synen på hur Ålands demilitariserade och neutraliserade status ska försvaras och utvecklas när det säkerhetspolitiska landskapet i vår region förändras, vilket det gör nu ganska radikalt.

Men detta förutsätter att vi, var och en och som partier, kan skilja på inrikes- och utrikespolitik. Jag vill understryka detta. Det gäller för alla att se på Åland också utifrån, utgående från andra aktörers intressen, annars kommer vi inte att vara framgångsrika i att t.ex. skapa en egen doktrin som blir vägledande för oss politiker var än vi uppträder och ska försvara Ålands särskilda ställning.

Det säkerhetspolitiska tänkandet karaktäriseras idag av två viktiga saker. För det första har hotbilderna drastiskt förändrats sedan slutet av 1990-talet. Staterna måste satsa mera på säkerhetspolitik än försvarspolitik. De hot som finns idag är av mera oklar karaktär. Som ltl Roger Jansson sade är det svåra idag att skilja på det som är militärt och det som är civilt. Men vi vet ändå vilka hoten är. Som exempel kan nämnas klimatförändringarna och pandemier. Det är sådant som hotar befolkningarna oberoende av landsgränser. Sedan finns det mera aggressiva politiska behov som terrorism och internationell kriminalitet.

För det andra klarar ingen stat ensam sin säkerhet. I den globaliserade värld vi lever i så måste man skapa kollektiva säkerhetsanordningar. Man måste ha en gemensam syn på säkerheten för att kunna försvara den och man ser olika lager av säkerhetspolitiskt samarbete, alltifrån bilateralt till större regionala arrangemang och också den globala.

För Ålands del gäller att regeringen och lagtinget är så välinformerade och kunniga om det säkerhetssamarbete som pågår i vårt närområde. Det är enda sättet för oss att i olika sammanhang kunna markera våra intressen och kräva att det beaktas.

 Den pågående nordiska säkerhets- och försvarspolitiska diskussionen har stor betydelse för Ålands demilitarisering och neutralisering. Socialdemokraterna anser att vi bör lägga ner betydligt mer resurser och tankearbete i detta avseende. Vi ska vara väl insatta och kunniga i det nordiska försvarssamarbetet för att kunna kräva att Ålands särskilda status beaktas. Däremot ska vi avstå från att ha synpunkter på själva försvarsarbetet.

Ur åländsk synvinkel är den nordiska arenan politiskt mycket värdefull för att driva dessa frågor men vi kan inte, om vi vill vara framgångsrika, utnyttja Ålands demilitarisering och neutralisering som en påtryckning mot Finland, för att uppnå andra politiska mål på hemmaplan. Så skapar vi inte någon framgång i det här avseendet. För att nå framgång bör vi föra samma linje oberoende om vi talar med finnar, svenskar, norrmän eller andra nordbor.

Likaså, fru talman, kan vi inte driva de säkerhetspolitiska frågorna med någon större framgång om vi använder försvars- och säkerhetspolitiska frågor för egna partipolitiska intressens skull.

Under måndagens diskussion framförde liberalerna att ålänningarnas värnpliktsbefrielse skulle involveras i den diskussion vi nu för med stöd av regeringens meddelande. Inlägget förvånar mycket mot bakgrund av att frågeställningen om värnpliktsbefrielse inte ingår i meddelandet. Under de samrådsdiskussioner vi har haft i självstyrelsepolitiska nämnden med regeringen har heller inte framställs några sådana propåer.  Vi har sagt att det här är en del av självstyrelselagen, inte av demilitariseringen och neutraliseringen. Varför tar man då från liberalernas sida upp den här frågan?

Ja, allt tyder på att det går tillbaka till ett uttalande som riksdagsledamoten gjorde i februari 2013 under en diskussion om Finlands säkerhet och försvarspolitik. Det här uttalandet finns naturligtvis offentligt. Vi har tagit del av det och det är minsann ganska uppseendeväckande. Riksdagsledamoten har på en fråga som hon ställer sig själv i avslutningen av sitt anförande, svarat att hon tycker också att det kan vara dags att införa värnplikt för ålänningarna. Hon har då fått den frågan och hon säger själv att hon har svarat ja på den frågan. Hon säger dessutom: ”unga framstående jurister som specialiserar sig inom folkrättens område och vet hur man försvarar Ålands demilitarisering och neutralisering vid förhandlingsbordet kunde delta runtom i världen i andra krisområden med den erfarenheten och kunskap som utbildning kan ge dem. Det vore ett bra bidrag till världsfreden.” 

Vid ett senare tillfälle har riksdagsledamoten förklarat att uttalandet om värnplikt var tänkt som ironi.

Fru talman! Oberoende om det var ett uttryck för ironi eller inte så var det ett dumt uttalande. Vi socialdemokrater tar avstånd från det och hoppas att det nu inte förs in i självstyrelsepolitiska nämnden som en del av diskussionen i det här meddelandet om Ålands neutralisering och demilitarisering.

Hur man förhåller sig till det här utlåtandet måste bli en diskussion utanför lagtinget tror jag. Men det togs upp här på måndagen och det var väldigt otydligt varför ärendet aktualiserades. Man hänvisade från liberalernas sida till att gemene man uppfattade demilitariseringen och neutraliseringen i första hand som en fråga om värnpliktsbefrielse. Om liberalerna vill koppla ihop de frågorna så må det vara hänt, men för vår del är det inte aktuellt.

Vi har Ålandskommittén och där hör ju ändå den här frågan hemma. Det har den gjort tidigare. Jag tror att vi ska försöka hålla i sär frågorna. Åtminstone ska vi inte ta upp den frågan på basen av något enskilt uttalande, hur uppseendeväckande det än kan vara från Finlands riksdag.

Till sist, fru talman, så önskar jag med det här meddelandet att vi i självstyrelsepolitiska nämnden kunde skapa en gemensam säkerhetspolitisk plattform, att vi är överens om tillägg och ändringar och att vi får ett dokument där alla, helst, någorlunda är enhälligt överens. Jag tror inte att det är bra att vi röstar i de här frågorna. Men det kan man inte ge garantier för.

Förutsatt att vi får en enhällig nämnd bakom ett sådant här förslag så tror jag att det är väsentligt att bygga upp en doktrin, en sorts styrdokument, ett dokument som sedan blir vägledande för oss i politiska sammanhang när vi diskuterar de här frågorna på hemmaplan och utanför Åland.

Jag vill ändå understryka att framgången i de här frågorna så gäller det att inte blanda ihop den interna åländska debatten och den utrikespolitiska diskussionen om Ålands demilitarisering och neutralisering. Tack, fru talman.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Sundback för mycket initierat anförande i dessa frågor.

Jag har talat med riksdagsledamot Nauclér om hennes uttalande om ”åländsk värnplikt”. Hon har helt och hållet avsett, och det förstår jag också, att åländska ungdomar och personer väl kunde göra en form av värnplikt i det internationella fredsarbetet utanför Åland. Det var detta som var bakgrunden till hennes uttalande. Jag har själv ofta använt samma bakgrundsresonemang. Visst, vi har varit befriade från värnplikt, vi har andra fördelar inom självstyrelsen och då kunde vi betala tillbaka till det internationella samfundet genom att delta internationellt. Jag har nog aldrig använt uttrycket värnplikt för detta, för detta kanske inte är så passande i sammanhanget.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag har inget behov av att diskutera den här frågan desto mera eftersom personen det gäller inte är på plats. Jag vill bara för socialdemokraternas del säga att vi tar avstånd från det. Må det nu sedan betyda något annat, att vara ironisk eller hur som helst. Men som ett uttalande var det dumt och onödigt.

Talmannen

Talmannen måste påminna om att person som inte kan försvara sig ska man undvika att diskutera här i fortsättningen.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Ja, jag valde att i replik ta det uttalandet i försvar eftersom jag talade med henne i förrgår om saken.

Det andra jag vill replikera gäller huruvida befrielse från värnplikt på något sätt skulle höra ihop med demilitariserings- och demilitariseringsdoktrinerna. Bakgrunden till 1919 års beredning av självstyrelselagen om 1920 års självstyrelselag utreddes mycket tydligt under 1920-talet. Vi har åtskilliga skrifter som dokumenterar att befrielse från värnplikten var en fråga för självstyrelselagen. De kommande revideringarna av självstyrelselagen har bekräftat det här förhållandet.  Ltl Sundback var inne på rätt spår när det gäller härledandet av värnpliktsbefrielsen och att värnplikten absolut inte hör ihop med demilitariseringen och neutraliseringen.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack för det här klargörande. Jag är inte så väl insatt i den här frågan som ltl Roger Jansson tydligen är. Det stärker mig i den uppfattningen att vi inte ska blanda in den här frågan i självstyrelsepolitiska nämndens genomgång av policyn. Vi ska hålla oss till den fördelning vi har haft tidigare i de här frågorna. Värnpliktsfrågan hör hemma i Ålandskommittén och de diskussionerna kommer att föras där.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Som läget är nu så är vi av samma uppfattning. Frågan om värnplikten behöver inte föras vidare i nämnden med tanke på lantrådets svar som vi fick när det här meddelandet presenterades. Vi ska inte diskutera vad riksdagsledamoten har sagt. Vi ville veta om det har förts diskussioner i den riktningen mellan riksdagsledamoten och landskapsregeringen eftersom vi vet att de institutionerna träffas ofta för att diskutera saker och ting, speciellt som svaret i riksdagen var kopplat till den självstyrelselagsreform som pågår. Lantrådets svar på vår fråga var entydigt klart att den diskussionen inte har förts och därför är saken klar och utagerad för vår del.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tackar för det klargörandet. Jag tror att det kommer att vara till fördel för arbetet i självstyrelsepolitiska nämnden om vi kan utesluta den diskussionen redan i det här skedet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Fru talman! Det är svårt att ta av sig hatten som minister, men idag vill jag först och främst egentligen prata som ålänning och ”folkrättare”. Jag är verkligen stolt och glad över att landskapsregeringen har presenterat det här högkvalitativa dokumentet som demilitariserings- och neutraliseringsdoktrinen är.

Jag är också glad över nivån på debatten som var i måndags och även idag, där vi ibland dyker ganska djupt in i frågeställningar om demilitariseringen som en regional sedvanerätt och argument för eller emot.

Mitt huvudsakliga budskap är den nordiska dimensionen och vikten av att vi bevakar Ålands intressen i nordiska rum, för det finns ingen annan som gör det. Det här gjorde vi i den förra åländska delegationen i Nordiska rådet i samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden. Vi stämde också av med lantrådet när det blev aktuellt.

Anledningen till att vi aktiverade oss var att det dök upp ett förslag på ett sekretariatsmöte i Nordiska rådet som handlade om ett nordiskt försvarspolitiskt avtal eller överenskommelse. Då blev det fart på oss. Vår grundläggande ståndpunkt var att i varje nordiskt avtal eller överenskommelse så måste Ålands demilitariserade och neutraliserade status erkännas åtminstone så mycket som det gjordes i vårt anslutningsfördrag till EU i Ålandsprotokollet där denna status bekräftades.

Vad uppnådde vi sedan i det här arbetet? Ja, vi uppnådde representation för lagtinget i den försvarspolitiska rundabordskonferensen som hölls i Helsingfors. Vi har också uppnått att Åland kan delta i den nordiska interparlamentariska debatten idag och i måndags.

Som en reflektion i efterhand kan jag konstatera att frågan blåste upp väldigt snabbt i det Nordiska rådet. Alla bollar var plötsligt i luften, allt var möjligt, men sedan svalnade den också väldigt snabbt.

Idag ser jag att det nordiska försvarspolitiska samarbetet har funnit sig tillbaka till superpragmatiska lösningar för gemensamma inköp av material, vilket egentligen är ett område där Åland inte har speciellt mycket intresse, såsom tidigare talare också har konstaterat.

Vi har också hört att kritiska röster har höjts i debatten, vilket är fullkomligt naturligt. Demilitariserings- och neutraliseringsdoktrinen kommer att läsas och den kommer att sågas många gånger om. För det är precis vad som händer med goda folkrättsliga dokumentet.

Eftersom frågan har kommit upp i debatten så vill jag säga att det här inte på något sätt är den absoluta sanningen. Det här är ett ramverk, inom vilken man kan ha olika politiska åsikter beroende på vilka värderingar man har, vilket vi också har sett inte minst i Natodebatten. Vi moderater anser att ett eventuellt Natomedlemskap kunde stärka såväl demilitariserings- som neutraliseringsregimen.

Fru talman! Det här dokumentet är bara en början, men det är mycket god sådan. Det är inte den slutliga sanningen utan snarare ett första inlägg och en handbok för den som vill föra en renlärig talan för Åland i försvars- och säkerhetspolitiska frågor.

Tack till alla som har arbetat med detta!

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Jag kommer ihåg ltl Valves aktivitet i samband med Nordiska rådets diskussion. Det var väldigt värdefullt att ledamoten då i sin roll av representant för Åland i Nordiska rådet gjorde det här arbetet. Jag tyckte redan då och kanske också nu, att det är väldigt mycket tyngd lagt vid försvarspolitiken. För Åland är det säkerhetspolitiska resonemanget mycket mera väsentligt. Jag menar inte med detta att vi skulle försumma att lägga oss i det försvarspolitiska samarbetet, men där är det ganska givet vilken vår roll ska vara.

De nordiska utrikesministrarna antog i april 2011 en solidaritetsförklaring om utrikes- och säkerhetspolitik och det är ännu mera intressant för Åland. Har ltl Valve några synpunkter på utrikes- och säkerhetspolitik i nordiska sammanhang?

Minister Wille Valve, replik

Den aktivitet som vår delegation hade då mötte givetvis inte enbart acklamation och positiva reaktioner. Det fanns också röster som ansåg att vi borde hålla oss borta från försvarspolitik på det nordiska planet.

Jag har gjort den tolkningen att det inte finns något i mandatet för en ledamot i Nordiska rådet som hindrar att man uttalar sig. Man har samma rätt att uttala sig i alla frågor precis som alla andra nordiska parlamentariker har. Det förutsätter förstås att man noga sätter sig in i frågorna och tar dem på allvar. Försvars- och säkerhetspolitik går inte riktigt alltid att avgränsa ifrån varandra, utan de flyter mycket in i varandra.

 Ltl Barbro Sundback, replik

Jag tycker precis som ltl Valve att det inte finns några begränsningar i vad ålänningarna kan ha åsikter om i Nordiska rådet. Vi är ju också finländska medborgare och kan ha synpunkter också här på det finländska försvaret. Det kanske inte är så väsentligt om det inte har relevans för Ålands neutralisering och demilitarisering.

När det gäller utrikes- och säkerhetspolitik har vi nu de senaste decennierna poängterat att det viktiga för Åland är att våra frågor, som baserar sig på internationell rätt, byggs upp just inom de här politikområdena. Det försvarspolitiska samarbetet är ju redan i praktiken ganska långt genomfört. Man har ju likadana flygplan, pansarvagnar och övningar. Det är ganska långt kompatibelt med Natos planer. Det där sköter sig själv, det ser nog de här gossarna till.

Minister Wille Valve, replik

Ja, ltl Sundback, mot bakgrund av hur verkligheten ser ut idag är jag benägen att hålla med. Idag har det försvarspolitiska samarbetet funnit sina former och är ett paket som de nordiska försvarsministrarna kan förhålla sig till. Det var det inte riktigt då när vi började engagera oss i den här frågan, utan då var alla bollar upp i luften, man talade om försvars- och säkerhetspolitik, utrikespolitiska rundabordskonferenser och liknande. Vi ville då koppla ett helhetsgrepp om problematiken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ministern Wille Valve. Det är ett intressant resonemang ni för kring en eventuell Finlands Natoanslutning. Jag skulle gärna vilja att ni kunde analysera lite mera hur vi då skulle kunna garantera en neutralisering och demilitarisering av Åland. Natoländerna har ju traditionellt ändå velat se hela området som en del av sin gemenskap. Ni får gärna diskutera lite mera kring det här.

Minister Wille Valve, replik

Helt i korthet så ser jag ingen konflikt i det eftersom Nato redan inrymmer demilitariserade områden, både i norr och i söder. Man har tydligt visat att man kan ta hand om demilitariserade områden och se till att deras territoriella integritet inte kränks.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman Ja, är det verkligen så då även i krigstider? Vi vet att landstigningar och överflygningar inte ska ske baserat på neutraliseringen och demilitariseringen. Jag ifrågasätter detta nog kraftigt.

Minister Wille Valve, replik

För egen del förutsätter jag att vid ett finländskt Natomedlemskap så ska Ålands demilitariserade och neutraliserade status beaktas. Det här är ju inte en ny diskussion i detta hus. Vi har fört liknande resonemang fast då med EU som garant för demilitariserings- och neutraliseringspolitiken.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Fru talman! Jag kan inte låta bli att säga några ord om Natodimensionen. Jag kanske avslutar med några ord om värnpliktsfrågan som redan berörts ifrån denna talarstol idag.

När det gäller Natofrågan, om och när Finland söker en sådan anslutning till en försvarsallians eller en fördjupning av det nuvarande samarbetet som redan finns, så handlar det förstås om hur demilitariseringen och neutraliseringen ska klara sig inom ramen för kollektiv säkerhet.

Här finns en naturlig oro genom årens lopp från åländsk sida om vad som händer. Såväl FN-stadgan, Lissabonfördraget och Natoanslutningen innehåller ett krav på alla medlemsländer att modifiera sina avtal i möjligaste mån.

Fru talman! Jag tillhör skalan av ålänningarna som inte fruktar ett finländskt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Det är utgående ifrån den diskussionen vi förde måndags i den här salen, dvs. den hävdvunna status som Ålands hela lösning vilar på.

Men för den skull är Natofrågan en allvarlig fråga för oss. Det är inte någon fråga som vi ska ta lätt på. Själva upplägget är enkelt och det har landskapsregeringen redan formulerat i förslaget till policy, dvs. att man ska stå utanför det militära samarbetet.

Men ändå, bästa kollegor, så kommer Åland att vara en del av Natos försvarssystem, i och med att Finland blir medlem så blir Åland indirekt medlem. Men här kommer då kraven som vi ska ha på Finland och på Nato, egentligen på hela världssamfundet, om vi anknyter till vad jag sade i måndags att Ålands status ska respekteras. Alla konventioner och fördrag som reglerar Ålands status ska tryggas.

Under mellanliggande tid så tycker jag att det är oerhört viktigt att vi fortsätter att bygga under Ålands status. Vi har Ålandsprotokollets preambel med oss från EU-inträdet. Nu kan vi bygga på det med att få statusen som objektiv regim erkänd.

En snäll lyssnare upplyste mig om att dåvarande understatssekreteraren Teija Tiilikainen, idag medlem och viceordförande i Ålandskommittén under ledning av president Halonen, att hon redan 2002 i en utredning beställd från Ålands fredsinstitut lyfte frågan om detta med objektiv regim. Det var bara ett konstaterande att det finns en sådan aspekt väl värd att titta vidare på.

När det gäller Finlands och Ålands fredade stater så finns det naturligtvis ett konfliktmönster här som vi alla känner till. Men från åländsk sida handlar det helt enkelt om att övertyga Helsingfors om att Ålandskonventionen och Ålands status de facto är en extra säkerhetsmekanism som Finland kan förlita sig på.

Förutom att Finland har FN-stadgan, artikel 51, om ett bistånd från all världens länder, så har Finland Lissabonfördraget som innehåller en solidaritetsklausul. Vid ett Natomedlemskap så får man den biståndspakten på köpet och sedan finns Ålandskonventionen med löfte från signatärmakterna och egentligen, som jag ser det, hela världssamfundet att ingripa till Ålands försvar och därmed till Finlands hjälp så fort det uppstår en krigisk situation med utgångspunkt Åland. Ålänningarna är med och ger Finland en utökad trygghet i dagens värld.

Det står i förslaget till policy av landskapregeringen att lagtinget inte kommer att ha en formell roll när det gäller att godkänna ett Natomedlemskap för Finlands del. Men när det gäller själva förhandlingsprocessen tycker jag att vi ska ta fasta på det som redan sades här från talarstolen av ltl Sundback om hur vi har blivit aktörer, gått från objekt till subjektet.

Jag anser att vi kan kräva ett medinflytande, en medverkan i förhandlingsprocessen och detta med stöd av 58 § i självstyrelselagen. Den säger att vi ska underrättas om fördrag och har möjlighet att delta när det finns särskilda skäl i förhandlingarna. Här skulle vara ett ypperligt tillfälle att utnyttja paragrafen och se till att Ålands status lyft fram när det då är aktuellt i medlemskapsförhandlingar för Finlands del.

Jag tycker att 58 § är tillräckligt luddigt skriven för att vi skulle klara av att hävda ett sådant inflytande.

Fru talman! Där har vi strategin för Natofrågan.

När det gäller värnplikten så är det klart att frågan har dykt upp under årens lopp. För min del har förklaringen alltid stått ganska klar. Jag fick det bekräftat här av professor emeritus Antero Jyrinki varför man i första självstyrelselagen 1919-1920 för Åland valde att exkludera ålänningarna från värnplikten. Det handlade i mångt och mycket om att man inte ville ge de separatistiska åländska ynglingarna vapen i hand i en situation där det fanns ett konfliktmönster som vi kanske får återkomma till någon annan gång. Det var den enkla förklaringen. Man ville helt enkelt se till att det fanns en riskfri åländsk vardag sett ur Finlands synvinkel. Tack, fru talman.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är alltid intressant att höra lite historia när man som ny lagtingsledamot börjar sätta sig in i alla dessa nya komplexa ärenden.

Ltl Harry Jansson sade mycket klart och tydligt att han inte ser ett problem med finskt medlemskap i Nato. Vilka fördelar ser ledamoten? På vilket sätt anser ni att det skulle gynna Åland och vår särställning?

Ltl Harry Jansson, replik

Fru talman! I och med att jag är åländsk politiker så kommer jag inte att blanda mig i den finländska diskussionen om ett Natomedlemskap. Ltl Kemetter och jag är mycket väl medvetna om varför Finland till vissa delar har sökt sig närmare Nato och att det handlar om trygghet. Det är det som man förstår.

Som Krister Valbäck har formulerat i ”Jättens skugga” så finns det en särskild tillvaro som skapar speciella situationer. Med växlande rysk nationalism så är det väl en av de förklaringar som de som förespråkar ett Natomedlemskap lyfter fram. Men för egen del har jag inte någon uppfattning om huruvida Finland ska medlem eller inte.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Jag har själv funderat ganska mycket på det här och har kontakter till riket där de flesta har gjort militärtjänsten. Åland har alltid lyfts fram som ett militärstrategiskt centrum i Östersjön. Vi har egentligen ett historiskt placerat område där man skulle kunna ha ganska bra kontroll över Östersjön ifall man skulle hamna i en krigssituation. Det var väl en av orsaken till varför zonen blev demilitariserad redan 1856 och sedermera neutraliserat 1921.

Om man lite funderar vidare så varför skulle inte det här området fortsättningsvis i kommande eventuella krissituationer, och som ledamoten målar upp, vara ett ryskt hot här. Varför skulle den här situationen se annorlunda ut nu?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Nu tror jag kanske att vi börjar komma ifrån ämnet. Vi börjar komma in på finländsk säkerhetspolitik rent allmänt. Vad vi vet när vi tittar i backspegeln är att Åland alltid har dragits in i de stora världskriserna. Men det viktiga för oss ålänningar är att efter det att fredsklubban har fallit så har man återskapat den situationens status som rådde före krigsutbrottet. Därmed har ålänningarna under tider av krig endast till ringa del varit föremål för krigiska handlingar. Det bevisar bl.a. under andra världskriget att de ryska bombningarna av öarna var yttersta begränsade med tanke på krigets omfattning.

För åländsk del handlar det väl om att oavsett vad som sker i framtiden så kräver vi att staten ska återställas. Under fredstid kan man inte skapa ett sådant militär här på öarna att det utgör ett hot och därmed har vi blivit förskonade.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Jansson för de här insiktsfulla synpunkterna om effekterna av ett eventuellt finskt Natomedlemskap för demilitariseringen och neutraliseringen. Nämnda Teija Tiilikainen i fredsinstitutet skrift 2002 kom fram till slutresultatet att det inte finns några juridiska hinder för att fullt ut respektera demilitariserings- och neutraliseringsförhållandet vid ett eventuellt finländskt Natomedlemskap.

Idag har vi redan en liknande situation gentemot EU:s säkerhetsgaranti och biståndsklausul i Lissabonavtalet. Stödet för det inom EU är ju intressant. EU har inte några egna styrkor utan man har medlemsstaternas styrkor, men man lutar sig nästan helt och hållet på Natos förmåga att hjälpa till i krissituationer inom Europeiska Unionen.

Ltl Harry Jansson, replik

Ja, jag kan bara hålla med vtm Jansson. Varför jag då inte fruktar ett finländskt Natomedlemskap beror delvis på hur Nato som försvarsallians alltid har vinnlagt sig om att respektera områden som på något sätt haft en avvikande status enligt fredsfördrag eller andra förpliktelser som ett nytt Natomedlemsland har iklätt sig. Det har bevisats, som också framgår av policyn, såväl det gäller Svalbard eller de grekiska öarna. Till och med när det gäller de grekiska öarna, som räknas upp i förslaget till policy, så var det Nato som var pådrivande. Det är det som är det intressanta. Det är inte Nato som försvarspakt som har brutit den statusen, utan det är Grekland, som enskilt Natoland, som har gjort sig skyldig till den aktionen.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Vad jag minns så kunde också Svalbard i stort sett hållas utanför krigshändelserna under andra världskriget.

Jag vill understryka att moderat samling inte tar ställning till ett finskt Natomedlemskap så att det inte finns några oklarheter där. Vi tar ställning till hur ett sådant medlemskap kunde påverka demilitariseringen och neutraliseringen. Det är endast det som vi har uttalat oss om. 

Demilitariseringen och neutraliseringen blev ju stärkt genom EU-medlemskapet där ltl Jansson var central i förhandlingarna. Det är klart att det kunde bli ännu starkare genom ett finskt medlemskap i Nato om det fullt ut skulle respekteras vilket vi tror att det skulle.

Finland har ju konstaterat att man inte klarar sig själv längre när det gäller försvarsstyrkan. Man söker nordiskt stöd idag och man har partnerskap för peace med Nato.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag det är så som den kollektiva säkerheten kommer att byggas ut. Förutom FN-stadgan som jag redan nämnde, har vi EU:s dimension via Lissabon och nu Natodimensionen och vi har Ålandskonventionen så vi kommer att ha en kollektiv säkerhet som utvecklas och det nordiska samarbetet kommer att bli en dimension där vi också ska se till att Åland respekteras på bästa möjliga sätt. Kansliministern Wille Valve var inne på den biten.

Det som jag tar med mig från den här debatten är en fortsatt enighet som det här präglas av från åländsk sida. Jag är stolt över att vi har ålänningar, lantrådet och kansliminister med flera, som utanför Åland gör ett jättebra jobb när det gäller att både förklara och lyfta fram Ålands status även till den här delen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag skulle gärna vilja utvidga den här debatten lite. Vilken säkerhetspolitisk miljö är mest gynnsam för Åland och för Ålands demilitarisering och neutralisering?

Natodebatten finns alltid med på något sätt. Det är väl den sexigaste delen i det här resonemanget. Det är för att USA har en så stark roll i världen och i Nato, rent militärpolitiskt.

Om vi lite backar till 1990-talet när Europas karta förändrades och Sovjetunionens imperium ramlade samman, då var det några år i början av 90-talet när vi var väldigt hoppfulla om att det nya Europa skulle bli ett fredsprojekt och att också att Ryssland i grunden skulle förändras.

Europa har genomgått en fantastisk utveckling. Det är ju det största fredsprojektet någonsin. Man kan ha många synpunkter på att det fungerar dåligt osv. Men som säkerhetspolitisk institutionell lösning är Europa helt fantastiskt. Det finns inte några förespråkare inom EU som talar för att vi ska ingripa inom EU:s gränser mot något land på grund av någonting som de har sagt eller gjort eller inte sagt eller gjort. Det är en ny väldigt trygg situation jämfört med den situation vi hade under kalla kriget när den ideologiska gränsen mellan kommunismen och kapitalism eller mellan USA och Sovjet gick rakt igenom Europa.

Det blev inte som vi hade hoppats med Ryssland. Ryssland utvecklas utgående ifrån sina historiska och andra förutsättningar som det Ryssland det alltid har varit, dvs. ett stort land som leds av en auktoritär regim med en stark ledare. Det som Ryssland sysslar med är att rusta upp och de vill på något vis återskapa sin roll som den supermakt man var under det kalla kriget. Rysslands gräns ligger där Finland är. Vi är nära en militärpolitisk ganska skarp gräns.

Om Finland skulle bli medlem av Nato, tror någon här att det skulle bli mindre militärpolitiska spänningar i det här området eller mera? Det är ganska lätt att sluta sig till vad det skulle innebära. I den här regionen i Östersjön där vi säger att demilitariseringen och neutraliseringen har varit en faktor för att hålla ner politiska spänningar och ideologiska motsättningar så skulle vi igen riskera att hamna i ett öst-väst spänningsfält. Jag tror för min del inte alls att det är så sannolikt att Finland kommer att söka Natomedlemskap. Finlands intresse av Nato är naturligtvis försvars- och militärpolitiskt, dvs. i en situation där Finland på något vis hotas militärt så ska man kunna räkna med militärpolitiskt stöd åtminstone från vissa nordiska länder, men ytterst från västvärldens största militärpolitiska allians Nato.

I praktiken via partnerskap för peace så har redan det skett. Intressant för Åland ur demilitariserings- och neutraliseringssynpunkt är om det redan pågår militärpolitisk kommunikation via Åland.

Om man vill diskutera Nato och Finlands medlemskap så måste man föra den här politiska diskussionen längre än att vi blir stora och starka om amerikanska pojkar kommer hit och skyddar oss. Det är lite för mycket pojkbok och pojkfilmsresonemang. Det leder till ökad spänning mellan Ryssland och västvärlden. I den belysningen är det inte så bra med tanke på Ålands demilitarisering och neutralisering.

Det är sant att vi från fredsinstitut bad doktor Teija Tiilikainen redan på 2000-talet att skriva en bok om det här. Hon konstaterade att folkrättsligt och juridiskt kan man ingå vilka avtal som helst också med Nato. Men hur det fungerar i en verklig krigssituation tror jag inte att någon forskare riktigt kan svara på. Man får bara hoppas att den situationen inte uppstår. Man måste föra en säkerhetspolitik som hela tiden minskar spänningarna, inte ökar, det är klokare.

När jag träffade Teija Tiilikainen senast i Helsingfors så sade hon att hon hade skriften på sitt bord och att den absolut borde skrivas om för den är obsolet till vissa delar. Så man kanske ska vara försiktig att hänvisa till den skriften.

Om man tänker sig att Finland skulle gå med i Nato så är det inte primärt av militärpolitiska skäl, utan det är av någon slags politiskt ideologiska skäl. Det verkar inte finnas sådana signaler idag att det är det mest intressanta.

Positivt är att samarbetet i Norden har skjutit fart. Även om det i första hand är på basen av tekniska och ekonomiska faktorer, speciellt hur Norge, Sverige och Finland ska kunna inhandla material och samordna sina olika styrkeenheter, ha gemensam utbildning och allt möjligt, så är det positivt utgående ifrån åländsk synvinkel, eftersom vi via Nordiska rådet och ministerrådet kan få en viss insyn i processen och påverka den.

Fru talman! Jag tycker att det är ett gyllene tillfälle för Åland, på basen av det här meddelandet, att faktiskt försöka skapa sig en egen säkerhetspolitik där vi som representanter för Åland i olika sammanhang för fram våra önskemål och krav för bevarandet av Åland som demilitariserat och neutraliserat och som en förtroendeskapande åtgärd i Östersjöområdet. Det förekommer också en diskussion på EU-nivå om säkerhets- och utrikespolitik.

Primärt tycker jag att vi ska försöka fokusera på det nordiska samarbetet. Vi ska hålla samma linje mot finnar, svenskar och norrmän, annars blir vi inte trovärdiga i den här frågan och då kan vi nog hälsa hem om vi ska ha olika uppfattningar med olika representanter från olika länder. Tack, fru talman.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Nato är ju redan ryggraden i europeisk säkerhet, 94 procent av befolkningen i Europa tillhör Natoländer.

I och med Lissabonfördraget kom två nya klausuler; solidaritetsklausulen och biståndsklausulen som bl.a. innebär att medlemsstaterna måste bistå varandra vid väpnade angrepp och terroristattacker. Man får fullmakt att mobilisera alla instrument som finns, inklusive militära styrkor och även Natostyrkor förstås.

Samtidigt har vi från Åland många gånger konstaterat att Lissabonfördraget innebär, inklusive det ökade samarbetet med Nato, en viss bekräftelse av demilitariseringen och neutraliseringen. Lissabonfördraget innebär detta, vilket vi flera gånger har tyckt från åländskt håll. Rädslan för ett eventuellt Natomedlemskap för Finland har jag svårt att förstå. Vi är ju redan så involverade i Nato.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag kan inte säga att jag är rädd. Jag försöker föra ett ganska intellektuellt samtal. Det har att göra med Rysslands upprustning och Rysslands position i världen. Det uppstår automatiskt en spänning mellan Ryssland och de angränsande länderna om Ryssland uppfattar att det rustas som en åtgärd i syfte mot dem. Så fungerar den här politiken.

Nato består av många länder. Frankrike har inte varit särskilt intresserad av Natosamarbete. Frankrike har ett eget försvar, de har kärnvapen. Tyskland har inte varit tillåten att överhuvudtaget delta särskilt aktivt i militära operationer. Det finns en oändlig räcka av olika typer av Natomedlemmar och de är inte överens i alla frågor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Enda behandling

6        Redogörelse enligt 26 § LO för Åland om ministrarnas bindningar

Landskapsregeringens redogörelse (RS 1/2013-2014)

Enligt lagtingsordningen 26 § ska lantrådet och varje minister utan dröjsmål efter utnämningen ge en redogörelse för sådana bindningar som kan ha betydelse vid utövningen av verksamheten som medlem av landskapsregeringen såsom näringsverksamhet, ägande i företag, betydande förmögenhet eller skuld samt för sådana uppdrag och andra bindningar vid sidan av lantrådets eller ministerns tjänsteåligganden. Enligt arbetsordningens 40 § ska redogörelsen föredras för lagtinget och saken debatteras i plenum. Lagtinget fattar dock inte beslut med anledning av redogörelsen.

Diskussion. Ingen diskussion. Lagtinget antecknar sig redogörelsen för kännedom.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 09.12.2013 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil