Protokoll från plenum den 12 september 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 12 september 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sundback, ltl Wiklöf, ltl Sune Mattsson, vtm  Häggblom och ltl Lindholm).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wiklöf på grund av sjukdom och ltl Sune Mattsson på grund av sammanträde i jorddomstolen. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Republikens presidents framställning om ikraftträdande av överenskommelsen om fastställande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon. (RP nr 8/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer och med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i avtalet. (RP nr 9/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Republikens presidents framställning om partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. (RP nr 10/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Malta för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 12/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Makedonien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 13/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om fritidsbåtar. (FR nr 12/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Eftersom landskapsstyrelsens ansvariga ledamot i dessa frågor Runar Karlsson är frånvarande i dag på grund av sjukdom är det jag som i stället presenterar framställningen.

 

Framställningen som landskapsstyrelsen nu lämnar till lagtinget heter landskapslag om fritidsbåtar och den tar upp ett flertal viktiga frågor, bl.a. nykterhet till sjöss, minimiålder för att köra registreringspliktiga motorbåtar, behandlar olika säkerhets- och miljökrav, föreslår ett förbud mot vattenskoteråkning, föreslår förbud om utsläpp av toalettvatten från fritidsbåtar. Det är som sagt många angelägna frågor.

 

Lagen kommer, om den blir antagen, att ersätta den nuvarande lagen och förordningen om båttrafik FFS 152/69 och vi kan stifta lagen genom att vi efter införande av självstyrelselagen har lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet i dessa frågor. 

 

Den första frågan är alltså nykterhet till sjöss eller ”sjöfylleri”, som det står i framställningen. Det som händer nu är att landskapsstyrelsen föreslår en sänkning av promillehalten till 1 promille. Tidigare har det varit 1,5 promille. Anledning till detta är naturligtvis att det sker alltför mycket fylleri till sjöss; det sker alldeles för många olyckor som är beroende på att man kör berusad och även om det måhända är mindre farligt att köra berusad till sjöss kan man ändå åstadkomma stora skador både för sig själv och för andra. Det är farligt att köra berusad i de stora farlederna med sina stora färjor då man kan åstadkomma vilka stora olyckor som helst.

 

Den andra frågan är säkerhets- och miljökraven som egentligen anges i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar. Här är olika säkerhets- och miljökrav som anges i texterna. Kommissionen håller på att ta fram ändringar i fritidsbåtsdirektivet och den här lagen är skriven så att om det blir en ändring behöver man inte mera ta upp lagen på nytt utan man kan införa kommande ändringar som föreslås i fritidsbåtsdirektivet så att dessa blir gällande på Åland utan en lagändring.

 

I detta kommissionsförslag, som är under ändring för tillfället, tar man upp bullerfrågan ganska mycket och bullerfrågan är också ett av argumenten i förslaget om förbud mot vattenskotrar. Man vet att det föranleder mycket buller på grund av skotrarnas konstruktion och sättet att köra. Landskapsstyrelsen har ansett att det är skäl att införa förbud mot vattenskotrar på grund av de miljöskador som de åstadkommer särskilt på faunan: djurliv, fågelliv och fiskar, eftersom man kan köra på nästan hur grunt vatten som helst. När det gäller vattenskotrarna är det skäl att komma ihåg att vi inför ett generellt förbud men medger för kommunerna att ge tillstånd till vattenskotrar på bestämda områden. I Sverige har man haft vattenskoterförbud sedan 1993 överallt utom där länsstyrelsen har tillåtit det, så det är egentligen samma modell som vi förespråkar. Danmark har ungefär samma sak och Norge förbjöd vattenskoterkörning år 2000.

 

Landskapsstyrelsen har länge jobbat i HELCOM (Helsingforskommissionen) och har omfattat de rekommendationer som olika HELCOM-grupper har kommit till och detta syns nu i lagförslaget i och med att vi förbjuder utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtarna på de åländska territorialvattnen. I framställningen anger vi också vilka hamnar på Åland som i dag har någon typ av mottagningsanläggningar för toalettavfall.

 

Lagens administrativa, ekonomiska och miljömässiga verkningar kommer att bli ganska stora, dvs. på miljöns sida. Vattenskoterförbudet är en miljöåtgärd, liksom toalettvattenutsläppet. I övrigt kommer det att bli vissa administrativa verkningar eftersom det kommer att tillkomma tillsyns- och övervakningsuppgifter på grund av de införda förbuden.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag skulle be om ett förtydligande av landskapsstyrelseledamoten Carlson när hon inledde med att säga att för många olyckor har hänt till sjöss på grund av sjöfylla. Jag förstår att det gäller Åland. Finns det någon statistik på detta?

 

Eftersom man vill sänka promillegränsen från 1,5 till 1,0 promille är min andra fråga om det har hänt många olyckor förorsakade av personer som har haft mellan 1, 0 och 1,5 promille? Det borde finnas något underlag när man vill sänka promillegränsen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

På den första frågan vill jag svara att en olycka som händer på grund av att föraren är onykter är en för mycket.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Med tanke på vad som hände igår måste jag medge att det känns litet futtigt att stå här och prata om vattenskotrar och båtlagar, men jag skall försöka fatta mig kort. Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp har tittat på lagen. Vi tycker i stort sett att den är bra. Det är egentligen bara en sak som vi har hakat upp oss på och det är det generella förbudet mot vattenskotrarna. Sannolikheten att jag eller någon annan i vår lagtingsgrupp skall skaffa en sådan är kanske inte så stor, men vi skulle aldrig komma på tanken att förbjuda dem ändå, speciellt inte när vi anser att människor kan ta ansvar för dem själva.

 

I motiveringarna sägs att vattenskotrar kan upplevas som störande, de kan medföra skador på växt- och djurliv samt sprida kräftpest. Jag är helt övertygad om att vi kan undvika dessa olägenheter om vi tillåter vattenskotrar över hela Åland men ger kommunerna rätt att undanta vissa områden. I lagen kunde t.ex. ges rätt att undanta badstränder, hamnar samt områden där det finns risk för skador på växt- och djurliv. Detta tillsammans med ett allmänt regelverk om hur skotrar skall framföras skulle enligt vår åsikt räcka för att eliminera de farhågor som landskapsstyrelsen målar upp. Vad beträffar kräftpest är för övrigt stövlar den vanligaste orsaken till smittospridning. Kommer stövlar också att förbjudas i framtiden? 

 

De första vattenskotrarna kom i början på sjuttiotalet. Att nu gå in och förbjuda något som tidigare varit tillåtet skulle även drabba enskilda individer ekonomiskt. Vad skulle de göra med de farkoster som de har införskaffat?

I debatten har även framförts att skotrarna är till bara för rekreation och nöjesåkning. Jag gör då jämförelsen med t.ex. motorcykelåkning och vattenskidåkning. Ingen har väl ens funderat på att förbjuda motorcyklar och vattenskidåkning! Själv brukar jag möta 40-50 motorcyklar nuförtiden som far ut och nöjesåker, men jag skulle aldrig förbjuda dem. I framtiden kommer det sannolikt även att bli allt vanligare med sportfiskebåtar som drivs med jetstråle. De båtarna kommer att köra på grunda vikar i mycket större utsträckning än vad vattenskotrarna kommer att göra. Kommer dessa att tillåtas i framtiden eller förbjuds de också?  De gör samma skada som vattenskotrar. Kanske ministern kan redogöra för det.

 

Nej, herr talman, i stället för att förbjuda borde vi se möjligheterna. Enligt min mening skulle vattenskoteråkning rätt skött kunna bli en aktivitet för kreativa turistföretagare. Man kunde t.ex. ordna olika skärgårdssafarin där åkarna besöker olika utflyktsväg enligt en fastställd karta.

 

Till sist, herr talman, skulle det vara intressant att höra om centerns lagtingsgrupp verkligen står bakom lagstiftningen. Jag har inte lärt känna ledamöterna Jansson, Andersson, Englund m.fl. som några förbudsivrare. Kanske gruppledaren kan redogöra för centerns inställning i denna fråga. Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp skulle vara mycket glad om utskottet kunde beakta dessa synpunkter, ta bort det generella förbudet och ändra så att vattenskoteråkning är tillåten över hela Åland med de undantag som jag nämnde här.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Strand tar upp frågeställningen kring vattenskotrarna och det förslag som finns i framställningen om att vattenskotrar skulle förbjudas. Samtidigt sägs i den paragrafen att kommunerna fattar beslut om att man inom utvalda områden inom kommunens gränser, där man utan att förorsaka alltför stor skada på djurliv, växtliv och på övriga människors intressen kan tillåta vattenskotrar. Ltl Strand gjorde en jämförelse med motorcyklar. Jag har gjort en jämförelse med motorcross som man kör på avgränsade områden. Det är en lek, en tävling, som samhället kan anvisa platser för och jag tycker att man kan jämföra vattenskotrarna med motorcross. Det har framförts i den allmänna debatten att detta är en frihet och ltl Strand säger också att människor kan ta ansvar för det här själva. Säkert kan de flesta ta ett ansvar, men samtidigt är det samhällets roll i lagstiftningen att balansera mellan olika intressen. Det finns olika intressen i vårt samhälle och där de olika intressena står i konflikt handlar det om att vi lagstiftningen tar hänsyn till de olika intressena, och det tycker jag att den här lagstiftningen gör. Jag noterade en artikel i media i sommar där en mamma såg hur hennes barn faktiskt var i farozonen för vattenskotrar. Så får det inte vara.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller ansvarsfrågan har vtm Eriksson och jag skilda utgångslägen. Jag tror på människan och att hon kan ta ansvar och vtm Eriksson anser att man måste förbjuda. Jag accepterar att vi har olika åsikter. Om lagens avsikt är att tillåta i kommunerna, tycker jag att vår modell är mycket bättre; då kan man åka på större områden. Varför skulle man ha inskränkning där? Motorcrossåkning är inte förbjuden; man kan åka var man vill på Åland och inte bara på någon enskild bana.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror på människan och jag tror på att vi från samhällets sida måste respektera olika människors intressen i vår lagstiftning. Det är det som är syftet med lagstiftningen. Man har inte i och med detta fråntagit vattenskoteråkarna möjlighet att på områden inom olika kommuner utnyttja sina fordon, för det är upp till varje kommun att anvisa platser där farorna för att skador skall uppstå inte är så stora, dels för andra människor, men framför allt för djurlivet, som jag också ser som en väldigt viktig poäng här. Vi vet att vi har ett känsligt fågelliv i många regioner av vårt landskap. Vattenskotrarna som rör sig fritt överallt stör väldigt mycket i känsliga tider när djurlivet förökar sig.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om vtm Viveka lyssnade på mig. Jag sade faktiskt att man kan undanta vissa områden som är känsliga ur natur- eller djursynpunkt. På det viset kan man skydda det som vtm Eriksson efterlyste.  Om man som turistföretagare vill ha en skoterled runt Åland skall man ansöka hos 16 olika kommuner! Är det inte bättre då att det generellt är tillåtet och så undantar vi de områden där det finns risk för barn, där det finns risk för att naturen tar skada, där det finns risk att det stör djurlivet, men inte ett generellt förbud.

 

Ltl Per-Erik Eriksson, replik:

Herr talman!

I motsats till ltl Strand tycker jag att lagförslaget är bra skrivet. Om det är någonting man skulle ändra på skulle man enligt mitt förmenande ta bort också kommunernas möjlighet, men det kan jag acceptera. Släpper man loss skoteråkningen finns det som jag ser det ingen frid någonstans; man kan komma fram var som helst och det kommer att på ett besvärande sätt störa den marina miljön, fågel- och djurlivet och allt vad därtill hör. Dessutom kommer sannolikt friluftslivet för dem som är ute på stränder och holmar också att störas av det, som jag har förstått, ganska häftiga ljudet de för med sig. Jag anser alltså att lagen är relativt bra skriven och tycker att den kunde antas såsom den föreligger.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Att en vattenskoter skulle störa mer än en s.k. muskelbåt eller en vanlig snurrebåt bestrider jag. Jag har suttit nere på Lilla Holmen ganska många dagar i sommar och studerat dem. Det som har irriterat mig är att de sitter och kör fram och tillbaka, men när jag läste i lagen att s.k. tomgångskörning kunde regleras i ett reglemente blev jag glad, för då tänkte jag att då går det att reglera tomgångskörning så att man inte sitter och kör fram och tillbaka, men man kan köra ut. Även om vissa båtar stör mig på min sommarstuga eller när jag är ute och fiskar så accepterar jag det. Jag skulle aldrig komma på tanken att förbjuda dem, men om ltl P-E Eriksson vill förbjuda är det upp till honom och centern om det är deras linje.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman! Man kan naturligtvis ha synpunkter också på muskelbåtarna. De håller sig ändå i farlederna mer eller mindre medan vattenskotrarna hålls alla andra ställen utom i farlederna, de far in i vilka vikar som helst som annars har varit helt skyddade. Djurlivet har alltid varit ostört och det skulle på det sättet bli en stor katastrof på många ställen. Jag kan inte riktigt hålla med ltl Strand.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! Dessa vikar och känsliga områden som ltl P-E Eriksson säger jag att man skall kunna undanta – om ltl Eriksson riktigt lyssnar och tänker efter. Man kan undanta dem men tillåta det generellt över hela Åland.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman! Ltl Strand sade att med största sannolikhet i FS:s lagtingsgrupp ingen skulle införskaffa en vattenskoter. När jag läser beskrivningen på vattenskotrar i lagförslaget står det till min förskräckelse under punkt 6: ”En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.” Då är jag nog rädd att jag har en vattenskoter från 1970 som har en 20 hästars snurra med styre! Jag är osäker, men eventuellt har någon i FS:s lagtingsgrupp en vattenskoter!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag vill börja med att hålla med ltl Strand om att all debatt om detta i dag känns ganska futtig en dag som denna efter gårdagen, men vi skall inte låta terroristerna vinna över oss utan vi fortsätter vårt dagliga liv och där ingår debatt om detta lagförslag i Ålands lagting.

 

I allmänhet tycker jag också att detta är en bra lag och avser då de miljö- och säkerhetskrav som införs på olika sätt. Det är en bra miljöpolitik att alla drar sitt strå till stacken, även fritidsbåtar beläggs med bestämmelser och krav. I stort sett är det inte så mycket nytt i lagen. Det är befintliga regelverk som förs ihop och bekräftas s.a.s. De tekniska specifikationerna finns redan; de båtar, snurror och motorer som säljs följer redan lagen.

 

Vad jag däremot vänder mig mot är förbudet mot vattenskotrar. Det förvånar mig litet att landskapsstyrelsen framhärdar trots den massiva kritik som har kommit från allmänheten. Jag vet inte om all kritik som har kommit till mig har kommit fram till landskapsstyrelsen, men jag antar att man har fått en del telefonsamtal och det förvånar mig hur sådana här frågor ibland kan vara av väldigt stor vikt för medborgarna. Det jag reagerar på är själva förbudet, men jag skulle säga att den stora allmänheten, åtminstone de som har varit i kontakt med mig på gator och torg och genom telefon, har reagerat på det nya inslaget av förmyndarpolitik. Det är äldre personer som aldrig har sett en vattenskoter, som inte överhuvudtaget bryr sig om vattenskotrar, som säger att det är ytterst allvarligt när man börjar slå ålänningarna i huvudet på det här viset och skall förbjuda saker och man inte litar på att ålänningarna klarar av att hantera olika saker och ting. Det är nästan lite kuriosa hur det här engagerar allmänheten.

 

Det har också varit mycket debatt i tidningarna och jag har roat mig med att titta genom lite insändare. Debatten har för övrigt inte slutat utan den fortsätter tydligen i dagens Nya Åland. En artikel som jag fäster uppmärksamhet vid är undertecknad av signaturen ”f.d. centerväljare” som opponerar sig mot förbudet. I inledningen förvånar sig skribenten över att landskapsstyrelsen, personifierad av trafikministern, inte har bekantat sig med vattenskotrarna. Trafikministern har inte kört och jag antar att de andra ministrarna inte heller har kört. Det är ganska anmärkningsvärt att när det finns möjlighet att gå ner några hundra meter från landskapsstyrelsehuset och bekanta sig med skotrarna, hur de låter, hurudana svall de gör osv., så har man inte tagit chansen. Man vill bara förbjuda och vägrar inhämta fakta. Det tycker jag också är lite besynnerligt. Vidare skriver skribenten: ”Det får vara nog med förmyndarpolitik. Vi ålänningar är nog kapabla att ta vara på oss själva utan att bli hållna under armarna av förmyndare i Mariehamn och Bryssel.” Just det här är pudelns kärna i det resonemang som jag har hört från många: ålänningarna kan gå själva, man behöver inte hållas under armarna. Vidare skriver skribenten, att vi skall inte använda självstyrelsen till att hitta på en massa förbud – detta är tydligen ett citat av mig – utan den skall vi i stället använda till att forma ett fritt Åland där människor tillåts ta ansvar för sig själva och bruka sunt förnuft. Bättre än så kan man inte sammanfatta debatten tycker jag!

 

Nu kanske jag låter ganska ensidigt, nästan som en vattenskoterextremist, men jag kan meddela att jag har inte en vattenskoter i min ägo och jag kan till viss del hålla med om en viss del av resonemanget som har framförts mot vattenskotrar: visst är det så att en vattenskoter kan framföras på grundare vatten. När du kör vattenskoter behöver du bara väja för det som sticker upp, resten kan du i princip köra på. Det innebär att man kör på andra ställen än där man kör med båt, för kör man med båt på de ställena riskerar man att köra på grund, så visst om man hårdrar det kan man göra den skada som omnämns i framställningen och i den allmänna debatten. Då tycker jag att det måste räcka med skrivningen i  3 §. Det står så här: ”3 § Allmänt hänsynstagande och lämplighet. Var och en som färdas på vatten med en fritidsbåt skall visa gott sjömanskap och iaktta den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver. Den som framför en fritidsbåt skall följa sjövägsreglerna och de påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmärken eller ljussignaler anger och anpassa sin färdväg och hastighet så att människor och djur inte utsätts för fara eller störs i onödan och så att onödiga olägenheter eller störningar i naturen eller för fisket undviks.” Detta räcker absolut; följer man det kan man köra vattenskoter. Vill man trots denna 3 § förbjuda vattenskotrar tolkar jag det som att man inte litar på att folk när de sitter på en vattenskoter kan följa 3 §. Det skulle absolut räcka med 3 § och noggrann information om vad detta innebär. Informera allmänheten i stället om var man inte kan köra, vilka tider osv. Ett generellt förbud är alltför grovt och jag ber utskottet överväga att helt ta bort förbudet eller åtminstone det generella inslaget. I den förra landskapsstyrelsen diskuterade vi det här och jag känner också till den dåvarande centeruppfattningen – som vi vet har den nu ändrat, som så mycket annat, tyvärr! Då diskuterade vi en sådan lösning att man kunde ge kommunerna rätt att begränsa vissa vikar, som ltl Strand redan var inne på. Det är ett mycket bättre resonemang, för då får man framför allt en rättvisare fördelning av förbudet s.a.s. Hur blir det nu t.ex. om Jomala kommun har en väldigt liberal ledning och tillåter vattenskotrar helt och hållet, Hammarland förbjuder dem medan det i Eckerö är det tillåtet och jag skall köra till Eckerö med min vattenskoter? Hur skall jag veta vilka bestämmelser en kommun har osv.? Det blir väldigt råddigt med det här systemet i stället för att kommunen skulle ha möjlighet att freda vissa vikar, vissa badplatser, vissa hamnar osv. Det skulle vara ett mycket bättre förslag. Jag vädjar till utskottet att överväga detta, främst vädjar jag till ltl Christer Jansson som sitter i lagutskottet att ta sin besinning.

 

Det är som sagt en stor skillnad på ett generellt förbud och vissa begränsningar och jag anser att 3 § i lagen räcker till för ålänningar som är vana att ta vara på sig själva, ta ansvar och bruka sunt förnuft.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman pratade här om ett massivt motstånd och en massiv kritik av förslaget att låta kommunerna välja vilka områden man kan köra vattenskotrar på. Det roade mig att notera att det var ett rätt stort uppslag i en av våra tidningar där man hänvisade till en enorm folkstorm och bad folk komma ner till Östra hamnen och bekanta sig med maskinerna. tl Danne Sundman plus skoterägaren och ltl Sundmans likasinnade inom Frisinnad Samverkan var där – det var ”folkstormen”, och den folkstormen var emot vattenskotrar, så det var motvind den gången! Jag vill protestera mot att 3 § skulle räcka. Det finns en precis motsvarande paragraf i vägtrafiklagen, där man skall framföra sitt fordon så att man i alla situationer behärskar det. Då menar uppenbarligen ltl Sundman att man kan slopa alla andra paragrafer i vägtrafiklagen också, där det finns regler för hur man skall köra! Resonemanget om att 3 § om allmänt hänsynstagande och lämplighet skulle räcka för att få detta att fungera tror jag inte på. Annan lagstiftning har visat att ett sådant resonemang inte håller. Jag vill protestera mot påståendet om förbudspolitik. Det som kan verka fritt för en del människor kan naturligtvis betyda inskränkningar för andra, och så är det!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

För det första var det ett pressmeddelande som vi skickade och ingen insändare, men det publicerades som en sådan. Det kom några till presskonferensen och det var väl sunt att det var både för och mot där, men det som däremot inte stod i massmedia var att vi var helt överens med den person som var emot. Han tyckte nämligen också att det var klokt att man skulle ha en möjlighet för kommunerna att förbjuda vissa områden och man vände sig mot ett generellt förbud.

 

Jag vill fortsättningsvis hävda att 3 § mycket väl räcker eftersom problemet med vattenskotrarna uttryckligen är hur man kör och var. Man kan inte dra parallellen till vägtrafiklagen, för det är ett så pass mycket mer komplicerat system att köra på väg vad gäller hastighet och trafikregler; det måste regleras noggrannare. Men när det gäller att köra vattenskoter hävs orsaken till förbudet i och med 3 §, om man följer den. Det står uttryckligen att man inte får störa människor, djur osv. Nog är det alltså så att 3 § skulle räcka till, om man litar på att folk följer lagen; litar man inte på att folk följer lagen, att man notoriskt bryter mot all lagstiftning kan det behövas förbud mot det ena och det andra, men då är det förvånande att man inte kommer med flera förbud mot flera onödiga leksaker som finns.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har faktiskt en viss erfarenhet från mitt arbete av tidigare umgänge med vattenskotrar och jag kan berätta att under somrarna har jag fått ett antal samtal där folk har undrat: ”Kan man inte förbjuda vattenskotrarna som far här och stör och kör rakt genom fågelkullar, vi vågar knappt gå och simma osv.?” Det har förekommit i några fall. Då tvivlar jag på att alla har det omdöme som man borde ha. Det finns också från senaste sommar exempel där folk har irriterat sig på dessa maskiner, i skärgården, men också på mycket närmare håll, t.ex. vid Lilla Holmen. Att använda vattenskotrar som en turistaktivitet kunde väl vara bra, men i många fall går de rätt snabbt och folk behärskar dem inte och har inte någon vana vid dem och då kan det hända lite vad som helst, en vanlig båt är naturligtvis betydligt säkrare i det fallet. Jag ville bara med mitt exempel från hamnen försöka visa vilket ”massivt motstånd” det var mot förslaget att kommunerna skulle få bestämma.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Visst finns det säkert personer som inte kan hantera en vattenskoter. Det finns säkert personer som inte kan hantera en vattenskoter. Det finns säkert personer som inte kan hantera motorcyklar, bilar, vanliga båtar, vad som helst, t.o.m. vanliga trampcyklar kan man ha ihjäl sig på. Man kan t.o.m. gå ihjäl sig. Men man kan inte utgå från att folk är så här. Man kan inte utgå från att ingen kan reda sig. Man måste utgå från att gemene ålänning, man och kvinna, kan ta vara på sig själv och bruka sunt förnuft. Sedan finns det alltid några rötägg som inte kan det, men deras tilltag skall väl inte få drabba alla som kan sköta sig. Myndigheterna skall givetvis ta fast och straffa rötäggen enligt lagstiftningen. Jag hävdar fortsättningsvis att 3 § är svår att kringgå. Den räcker gott och väl plus att jag har föreslagit, liksom Frisinnad Samverkan, att man kunde ha en möjlighet för kommunerna att begränsa vissa vikar, men inte ett generellt förbud – det är för grovt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman påstår att förmyndarpolitik är ett nytt inslag i åländsk politik. Det stämmer inte alls. Förbud och restriktioner finns det hur mycket som helst av i vår lagstiftning, också den lagstiftning som ltl Sundman har hjälpt till att åstadkomma. Trafiklagarna nämndes och där finns olika restriktioner och förbud, hastighetsbegränsningar, förbud att köra rattonykter osv. Det är alltså inget nytt inslag att man i lagstiftning tar hänsyn till olika människors intressen i samhället. Lagstiftaren har också en skyldighet att ta ansvar för den familj vars barn simmar i vikar där vattenskotrar kör fram med risk för olyckor för barnen. Det är alltså sådant som den här lagstiftningen syftar till. Man hänvisar vattenskotrarna till speciella platser där man kan föregripa och undvika att olyckor uppstår.

 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Visst finns det många lagar med mycket begränsningar och restriktioner, särskilt när det gäller vägtrafik. Det finns dock inte några generella förbud mot att köra bil, motorcykel eller att köra något visst fordon. Det är det som är det allvarliga. Jag har aldrig vänt mig mot att man inför vissa begränsningar och restriktioner, fastän jag i likhet med vtm Eriksson är bekymrad över den tilltagande förmyndarpolitiken. Jag har säkert också varit delaktig att i mitt politiska värv öka på förbudsbördan, för det är väldigt svårt att ta bort någonting som man en gång har infört. Jag sade vid presskonferensen om vattenskotrarna att jag är oroad över utvecklingen. Det börjar i Bryssel med alla möjliga och omöjliga EU-bestämmelser som vi måste uppfylla, så fortsätter det ända ner hit till Ålands lagting där vi själva använder självstyrelsen till att skapa ett förmyndarsamhälle. Det är den här helhetsutvecklingen som jag ser som oroväckande. Man skall inte införa ett generellt förbud. Man inför begränsningar och restriktioner så att folk vet vad som gäller och så kan man utöver det ha en begränsning som säger att vissa områden är undantagna från vissa typer av fordon, men inget generellt förbud.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman missuppfattade mig eftersom han påstod att jag skulle vara bekymrad för en tilltagande förmyndarpolitik. Det är jag inte. Jag ser att min roll som lagstiftare är att ta ansvar för olika grupper i samhället och att alla grupper har sin frihet. Det handlar också om en frihet för dem som vill leva utan att vattenskotrar rör sig var som helst och det är därför som man kan hänvisa vattenskoteråkare till speciella områden.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det handlar snarare om att om en större majoritets frihet står på spel är man beredd att direkt ta bort en mindre minoritets frihet. Det oroar mig att inte ens liberalerna i det här fallet har en liberal ideologi i grunden, och det har också framförts från gräsrötter i det liberala partiet. Det är synnerligen antiliberalt att generellt förbjuda och inte ens försöka reda upp problemen som överhuvudtaget inte ens verkar finnas förrän man inför ett generellt förbud. Problemet är väldigt litet. Det skulle vara annat om man förbjöd någonting som har en stor inverkan och är ett stort problem, men nu spiller man krut på vattenskotrar, som i stort sett inte är så förargliga, särskilt inte om man börjar följa 3 § till punkt och pricka och begränsar vissa områden i vissa kommuner.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är så att debatten har hittills mest rört sig om frihet respektive inskränkningar i friheten, men ltl Sundman tog lite i förbifarten upp miljöaspekterna på det hela. Om jag kommer rätt ihåg var det faktiskt i en tidningsartikel under sommaren referat av ett uttalande av ltl Sundman, där han, om han var rätt återgiven, ungefär uttryckte sig som så att det finns egentligen inga negativa miljöeffekter av vattenskoteråkning. Då skulle jag faktiskt vilja att ltl Sundman åtminstone skulle försöka återge vad han vet om de negativa miljöeffekterna av vattenskoteråkning.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill först säga att det är alltid en balansgång när man inför begränsningar i individens frihet mot den reglering som behövs på grund av miljöpolitik eller annat behov i samhället. När det gäller min kunskap om vattenskotrar och dess miljöpåverkan är jag inte någon expert, men det är inte så svårt att vara bättre kunnig än landskapsstyrelsen eftersom jag faktiskt har kört vattenskoter  och bekantat mig med fordonet och också frågat om t.ex. bränsleförbrukningen, som ligger runt 15 liter i timmen, om man kör med full fart en hel timme, vilket är väldigt lite jämfört med en båt. Jag har också bekantat mig med motortekniken i vattenskotrarna som är den allra senaste: direkt insprutad tvåtaktsmotor med t.o.m. mindre utsläpp än en ny snurra. Vattenskotrarna har alltså väldigt hårda krav ställda på sig och den rent tekniska belastningen är väldigt marginell. Den är dock en belastning. Det är inte en positiv sak för miljön konkret när man kör vattenskoter. Givetvis förbränner man bränsle och belastar miljön, men det gör man också med andra fritidsfordon, båtar, motorcyklar osv. Det är en del av människans livskvalitet att få ha en fritid och lite få belasta miljön. Som jag sade på presskonferensen tycker jag att alla skall dra sitt strå till stacken, och det tycker jag är bra med den här lagen. Fritidsbåtsverksamheten drar sitt strå, motorcyklarna, bilarna och andra fordon samt all näringsverksamhet skall dra sitt strå. Man skall inte korsfästa en enskild näring eller ett fritidsintresse och sedan förlåta alla andra. Osthyvelsprincipen!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Då skulle jag väldigt kort vilja upplysa ltl Sundman om en del miljöeffekter som han tydligen inte känner till. Jag kan berätta att som bakgrund till det har Finlands miljöcentral i västra Finland gjort undersökningar vilka effekter vattenskoteråkningen har i insjöar, men det gäller precis samma sak på sjöområden också. Det första är att bränsleföroreningarna är väldigt stora på grund av ineffektiv förbränning i motorerna och sådana saker; ungefär en tredjedel av det bränsle som går in går ut också som förorening. Det är möjligt att det finns nya moderna motorer som är effektivare, men det här är enligt undersökningen. Det andra är att inverkan på bottenfaunan i grunda områden är katastrofal, särskilt om det är så att det förekommer trafik under fiskens reproduktionstid och sådana saker, vilket inte är särskilt vanligt, men det kan tänkas. Oberoende av det är det dock väldigt stora effekter på bottenfaunan när man kör på väldigt grunda områden. Ytterligare är vattenskoterns teknik är sådan att den fungerar med en jetstråle där vattnet sugs in och sprutas ut. Det här leder till att de mikroorganismer, de smådjur som lever i vattenytan och som utgör föda för väldigt många vattendjur – vi vet att det är en hel kedja – slås sönder och dör. Det händer inte när man åker båt därför att båten skjuter vattnet åt sidan och propellern i en båt dras upp, så den har ingen inverkan.  Detta leder till att områden där det finns mycket vattenskotertrafik har det visat sig att har väldigt stark negativ inverkan just på mikrodjuren i vattenytan.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är ganska lustigt att höra detta resonemang. Det finns säkert en sådan utredning, men den baserar sig inte på det utgångsläge som vi borde ha när vi debatterar vattenskoteråkning. När det gäller bränslespill så ta vilken gammal båt som helst så spiller den ut lika mycket bränsle, säkert en tredjedel, om den har något fel. Det skall man veta att av det bränsle man tankar i en Ottomotor är det endast 10-15 procent som kommer ut i kraft, verkningsgraden är inte mera. Man kan inte utgå från alla gamla båtar och alla gamla vattenskotrar. Man måste utgå från de EU-regelverk som finns i dag, både på snurror och på vattenskotrar. När det gäller den övriga inverkan på bottenfaunan osv. är det mycket möjligt att det är så, det vänder jag mig inte emot, och det kan begränsas med dels 3§, men också genom att ge kommunerna en möjlighet att freda vissa grunda vikar osv. Det här dock inte ett motiv för ett generellt förbud. Det är för grovt att generellt förbjuda, men däremot skall man införa de nödvändiga restriktioner och begränsningar som behövs. Ett förbud är fortfarande för grovt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag håller gärna med ltl Danne Sundman när han talar om lagtingets och självstyrelsens målsättning att skapa det goda samhället. Det är också landskapsstyrelsens absoluta målsättning och ingår också här. Bara som en liten parentes. Ltl Sundman har sagt det flera gånger nu att det borde vara ett generellt tillstånd, ett lov, medan man skulle låta kommunerna införa restriktioner eller förbud. Det är klart att det är lättare att vara allmänt tillåtande än förbjudande. Det är klart att det är lättare för lagtinget att ge ett generellt tillstånd, visst ser det bättre ut, och sedan låter man i stället kommunerna ta ansvaret för att införa förbud! Det är ett sätt. Landskapsstyrelsen har tolkat detta annorlunda, sett på det tvärtemot, dvs. vi har infört ett generellt förbud och vill låta kommunerna få möjlighet att införa tillstånd att köra vattenskoter, där man anser att det är lämpligt. Det är egentligen samma sak och jag vill bara berätta att så här har landskapsstyrelsen sett på den här frågan. Slutresultatet blir måhända detsamma, men jag anser att det största ansvaret ändå ligger på lagting och landskapsstyrelse att ta de svåraste besluten och låta kommunerna ta de lättare besluten. Det är så det blir om förslaget går igenom.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag ser det är det en väldigt stor skillnad på ett generellt förbud med möjlighet att tillåta jämfört med att ha det generellt tillåtet med möjlighet att begränsa. Det är en väldigt stor ideologisk skillnad på det. Det är en stor tröskel som passeras, åtminstone i mitt tyckande, när man ändrar på det viset. Jag berörde i mitt anförande de problem som kan uppstå med detta. Det kan vara så att en kommun tillåter det helt och hållet och inte alls bryr sig om att förbjuda utan tar ett beslut om att det är helt tillåtet, medan en annan är väldigt restriktiv osv. Det blir väldigt ojämnt runt Åland och vem skall då hålla koll på alla förbuden osv. Det är helt annat om en kommun tillåts förbjuda t.ex. vid badstränder, vid bryggor, vid småbåtshamnar och känsliga vikar. Då får man en jämnare reglering. Fortsättningsvis är den ideologiska tröskeln passerad när man förbjuder. Som politiker ger man på sätt och vis upp när man förbjuder någonting; man antar inte utmaningen att ta ett regelverk där detta kan vara  tillåtet med vissa restriktioner utan det är på sätt och vis på det sättet att man ger upp.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Man kunde förstå redan när man gick hit att vattenskotrarna skulle vara det intressanta i dag. Men jag vill i alla fall först och främst titta lite närmare på lagstiftningen och det gäller  2 § Definitioner, där man säger att ”vattenskoter är en motordriven farkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt”. Då frågar jag mig: Vilken skall åldersgränsen vara för att få framföra vattenskotern eftersom man i 4 § säger att en registerpliktig båt – vattenskotern var ingen båt – men en registerpliktig båt får framföras av den som har fyllt 15 år. Det här skulle jag faktiskt vilja att lagutskottet tittar lite närmare på. Var går åldersgränsen för att få framföra en vattenskoter? När det gäller paragrafen om sjöfylleri tycker jag att det är jättebra att man sänker promillegränsen, men i själva paragrafen ingår ändå ett visst godtycke, att man kan dömas till sjöfylleri också om promillegränsen är lägre. Är det då polismyndigheten som skall bedöma att föraren av en båt med 0,5 promille är en fara för sig själv och de andra ute på sjön? Här måste det finnas en bestämd gräns eftersom det dessutom i motiveringarna sägs att det är domstolarna som skall hitta på praxis. Nog måste vi som lagstiftare själva veta hur vi skall ha det! Det är åtminstone två saker som jag tycker att lagutskottet skall titta lite närmare på.

 

I 7 § sägs: ”Ägaren till en fritidsbåt ansvarar för att den han eller hon låter bruka båten uppfyller villkoren för att framföra den.” Det är bra, men menar man då också att en människa som hyr ut båtar skall vara ansvarig för om den som hyr båten åker fast för roderfylla? Jag tror att det här är saker som måste tittas närmare på.

 

När det gäller vattenskotrarna finns det i motiveringarna väldigt mycket beskrivet om miljöeffekterna och att de till större delen är negativa. Jag är lite tvivelaktig till ett generellt förbud mot vattenskotrar. Jag har däremot i motsats till ltl Danne Sundman träffat massor med människor som är kritiska till vattenskotrar och tycker att de skall förbjudas. Jag har upplevt vattenskotrar på många olika sätt. Jag har många gånger i riket sett när det kommer större eller mindre grupper på vattenskotrar och de far omkring i farlederna och de tycks egentligen ha ganska trevligt! Sedan har jag sett rena självmordskandidaterna som spelar över lite och far in och stör i badvikar och runt sommarstugor. Det kan jag förstå att inte är speciellt trevligt. Men jag förstår inte varför man inte skulle kunna tillåta vattenskoteråkning i de åländska farlederna. När man sedan säger att vi ålänningar kan ta ansvar för oss själva betvivlar jag inte det, men under sommarhalvåret när vattenskotrarna finns på vattnet är vi många, många andra än bara ålänningar här och dem måste vi också ta ansvar för. Då kanske det är så att man måste begränsa saker. Men jag tycker nog att man skall kunna ta sig runt Åland med vattenskoter. Om det sedan tekniskt skall bygga på ett generellt förbud från landskapets sida och med tillstånd av kommunerna är en annan fråga, men det generella förbudet tycker jag att är lite långtgående. Man borde åtminstone få åka vattenskoter runt Åland i de utmärkta farlederna.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Debatten om vattenskotrarna handlar om två stycken olika slag av frihet. Ser man på natur- och miljöskyddet från början är det till sin konstruktion ett försvar mot missbrukade friheter, för det finns också sådana.

 

Vår sociala trygghet, som vi alla begär av vårt samhälle, att vi skall kunna känna oss något så när säkra i våra hem och även när vi rör oss utanför hemmen, har också lett till bl.a. trafikregler som samtidigt inskränker den personliga friheten. Jag tror att de flesta som tänker på saken ser den här skillnaden tydligt. Utan trygghet eller åtminstone förutsebara faror och risker har ingen någon egentlig frihet – man vet inte var man vågar röra sig. Det gäller alltså att definiera friheten för alla, inte bara för individen. Vattenskotern är, som det framgår av framställningen, som jag tycker är allmänt taget bra, enligt allmänt språkbruk ingen båt; den är till för att leka med eller för att tävla med. Det kan inte krävas att vi alla skall behöva ta risker med sådana leksaker i våra inre vikar eller vid stränder där barn och vuxna vistas också i vattnet. Ålänningar som har tagit kontakt med mig tycker att det är bra att användningen av vattenskoter regleras också på Åland, för det är det det handlar om. Det ökar friheten och tryggheten vid stränderna och innebär samtidigt att naturskyddet inte ytterligare försämras. Ta nu vattenägare söder om Mariehamn i Järsövattnen t.ex. som försöker sig på att som vanligt fiska med nät. De har talat om för oss liberaler att de har ett elände med dessa vattenskotrar, de känner sig som om deras frihet att fiska med nät skulle ha inskränkts betydligt. Mödrar har ringt och talat med mig och sagt, att vågar vi faktiskt i fortsättningen vara med småbarn vid badstränderna när det rätt som det är kan komma vattenskotrar som körs av folk som inte riktigt behärskar dem runt hörnet och in i viken och de kanske inte ser ungarna. Det upplever man som en förfärlig inskränkning av friheten som förälder.

 

Som det har sagts tidigare här i debatten är det lagstiftarnas sak att försöka balansera olika intressen. Jag kan inte se lagförslaget som något uttryck för förbudsmentalitet överhuvudtaget. Landskapsstyrelsens framställning visar mycket tydligt och bra vad det är fråga om: att bromsa en störande, oroande och farlig vattenlek innan den har hunnit breda ut sig så mycket. Jag och många med mig kan inte uppfatta regleringen som att någon omistlig frihet berövas människorna. De som ropar om frihet att köra vattenskoter har uppenbarligen inte betraktat begreppet frihet ur allmänmänsklig synvinkel.

 

Sedan har det sagts att i och för sig kan man tänka sig att det görs inskränkningar i friheten, även de som talar för friheten säger att det kan göras inskränkningar och då säger t.ex. ledamoten Strand att man kan bestämma på så sätt att badstränder osv. kan undantas. Ja, då får man problem: vad är det som är badstränder? Det kan finnas många olika uppfattningar om det. Kan det vara så att den egna lilla privata simviken är en badstrand eller är det någonting annat osv.? Jag tycker att den reglering som här anbefalls att kommunerna kan avdela vissa områden som kan anses mindre olämpliga för vattenskoterkörning är en ganska tydlig och bra regel. Jag kan inte se att den andra regeln skulle vara bättre – tvärtom ser jag att den är sämre.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Där hörde vi ytterligare en förbudsivrare som inte har kört vattenskoter och inte riktigt vet vad det handlar om, tyvärr! Ltl Svensson brukar annars vara den påläste och den som tar sig an och provar olika saker och ting enligt min uppfattning. Ltl Svensson säger att vattenskotrar endast är till för att leka och tävla med. Då frågar jag: Hur många av fritidsbåtarna, hur många av t.ex. motorcyklarna används i ren nyttotrafik? Det är en mycket liten del. Jag kan direkt på stubinen erkänna att när jag kör motorcykel är det oftast i rekreationssyfte, i nöjessyfte, det är mitt fritidsintresse, liksom det finns många som kör båt i rent rekreationssyfte, kör ut till sin stuga eller far till någon restaurang och äter en bit mat. Inte skall det förbjudas bara därför. Vi skall tillåta människorna att ha ett fritidsintresse, att ha nöjen på fritiden. Inte lever vi bara för att arbeta och för att tjäna samhället och betala skatt; vi lever för att kunna ha en fritid också, semester, ledighet och att ha roligt. Det är en allt viktigare del av människans livskvalitet. Alla de problem som ltl Svensson räknade upp kan jag till stor del hålla med om och jag erkänner också att det kan vara motiverat med vissa begränsningar på grund av dem för att reglera att i de här vikarna får man inte köra och på det här sättet får man inte köra enligt 3 §. Det är inget problem att definiera vad som är en vattenskoterförbjuden badstrand; man fixar en karta där man ritar in dem. Det finns modern teknik så att man lätt kan rita in olika områden, så det är inte några problem när kommunen tar ett beslut.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är tyvärr inte så enkelt med saker och ting som ltl Sundman ibland vill göra gällande. Jag tror att alla ålänningar när de tänker efter är fullt på det klara med att det är skillnad på en fritidsbåt med vilken man faktiskt kan förflytta sig från plats till plats för att man vill komma t.ex. till stugan, man har med sig last osv., och man kan skilja den från en vattenskoter som inte har de faciliteterna. Skall vi komma ner på den här nivån i diskussionen tycker jag att det är fel. Ingen här i lagtinget, inklusive ltl Sundman, vill väl förhindra att folk kan rekreera sig på sjön! Om han försöker påstå att t.ex. jag skulle vara för det, så är det helt enkelt inte korrekt.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Svensson säger,  att det är inte så enkelt som Sundman påstår. Men jag vill säga, att det är inte så enkelt att styra ett samhälle och att snickra ihop ihop lagar som samhället skall regleras av. Däremot är det enkelt om man förbjuder någonting rent generellt, rakt av, då är problemet löst och borta från politikernas bord! Jag förespråkar i stället att man antar utmaningen och försöker få en lag som inte förbjuder men som reglerar i viss mån vissa saker. Vi återkommer igen till balansgången mellan att införa begränsningar för individens frihet och förbud.

 

När det gäller jämförelsen mellan båt och vattenskoter kan man säkert prata mycket om det. Det kommer att bli stora problem med definitionen som finns i lagen. I en modern vattenskoter finns det, om jag inte minns fel, 150 liter förvaringsutrymme, nästan en mindre biltrunk och det finns möjlighet att förflytta tre personer från punkt a till b och tillbaka bara bränslet räcker, så det är en väldigt liten skillnad mellan en båt och en vattenskoter. När det gäller det här med ”allmänt språkbruk”, så vems allmänna språkbruk skall man ta? Det är väldigt luddigt. Dessutom finns det en typ av båt som enligt allmänt språkbruk ser ut som en båt, men det är vad man kunde kalla en vattenskoter. Hur det skall bedömas blir väldigt svårt. Dessutom har vattenskotrarna en sådan motoreffekt att de måste registreras som båtar i dag, och de är registrerade. Skall man då frånta de småbåtar som man vill kalla vattenskotrar rätten att vara registrerade? Det här blir väldigt råddigt.

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Danne Sundman och jag är ganska överens: det är faktiskt inte så lätt att leda, styra och lagstifta för ett samhälle. Det tror jag vi alla inser, så det behöver vi inte debattera. Skall man ha reglering är det för att öka tryggheten och friheten för människorna i samhället. Det vi diskuterar är egentligen hur skall det skall regleras och där är skillnaderna inte så väldigt stora annat än det att landskapsstyrelsens förslag är betydligt enklare och smidigare än det som föreslås från annat håll. I stort sett är ltl Sundman och jag överens!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Jag skall inte förlänga debatten desto mera, men eftersom ltl Strand i sitt inledningsanförande hade funderingar om centerns ställningstagande i frågan kan jag säga att det som hittills har diskuterats är ett generellt förbud eller ett generellt tillstånd med förbud på vissa områden. Det är precis så som vår grupp står i dag. Man har åsikter från båda håll. Min åsikt i den här frågan är att det finns en ganska stark samsyn i lagtinget att vattenskotrarna utgör ett problem och när det gäller tillvägagångssättet att åstadkomma en förbättring och ta bort problemet har landskapsstyrelsen valt en väg, och det har föreslagits en annan väg här i plenum. Jag tycker att lagutskottet skall sätta sig ordentligt in i hur man löser förbuden kontra tillstånden.

 

Jag har själv erfarenhet av vattenskoteranvändning. Jag har ett antal stugor som jag hyr ut till stuggäster och för ett antal år sedan var det en gäst som ringde mig och frågade att kan min son ta med sig sin vattenskoter. Jag tyckte att det lät intressant och jag hade aldrig varit i närheten av en sådan utan bara sett den på TV, men vattenskotern dök upp där och den var väldigt intressant, t.o.m. spektakulär på vattnet, kan jag säga, men så nära att bli lynchad av de övriga stuggästerna som jag blev efter att jag gav detta tillstånd har jag aldrig varit någonsin i hela mitt liv på något annat ställe. Därför inser också jag att det troligen finns ganska starka skäl för att införa restriktioner i användningen av vattenskotrar. Vi måste ta hänsyn, precis som det har påtalats här från andra, till andra intressegrupper som inte vill ha vattenskotrar att dyka upp i olika områden. Då vill jag också nämna det som har berättats för mig här, att vi har hastighetsregleringar i många hamnar, vi har en hastighetsreglering i Slemmern till 12 km/h. Jag har med egna ögon sett uthyrningsskotrarna direkt när man har kommit utanför piren är man uppe och susar i 30 knop, full fart! Där har vi kanske ett av de största problemen: vem och hur övervakar? missbruk av vattenskotrarna? Vi vet att det är polisen som skall göra det, men det är ungefär som artikeln i Nya Åland om motorcyklar att man växlar ner och kör ifrån med en vattenskoter!

 

Jag vill också nämna de problem som finns. Ltl Sundman sade att man kan köra på grunt vatten bara man inte ser någonting sticker upp. Det betyder att man i princip kan köra på stranden eller väldigt, väldigt nära stranden. Då vill jag ta fram exemplet att vi när det gäller att trygga sjöfågeln och häckningen under våren har landstigningsförbud ända till den 1 juli varje vår. Det är också ett förbud; det har inte debatterats här under min tid, men det är tydligen skäligt att iaktta sådana hänsyn till fågelbeståndet. Då tycker jag att i samma vatten, så där nära stranden, har vi många av dem som i dag sysslar med turism och fisket är där en av de viktigaste frågorna. Den här tiden under sommaren planteras det ut flera hundratusentals gäddyngel i just de grunda strandområdena och det läggs ner en hel del pengar i dem, så det kanske finns skäl att ha ordentliga restriktioner i fråga om användningen.

 

Vi har en annan aspekt. Det var en som tog kontakt med mig som påpekade att han har en egen vattenskoter som han far ut på rekreation med, och det är väl det som den är tänkt för. Då kör han från sin stuga ut på öppet vatten, stör knappast speciellt många och han är kanske borta några timmar, medan däremot någon som hyr en vattenskoter för en timme kanske känner för att nu skall jag verkligen utnyttja den här maskinen maximalt! Man har betalat bort sitt ansvar när det gäller skador genom en försäkring och det känns säkert skönt. Utskottet kanske behöver titta på den här verksamheten: vad är skillnad mellan privat användare och s.a.s. professionell uthyrning?

 

Jag tycker inte att förbudet i sig är iögonfallande stort. Det är nämligen så att både i Sverige, Danmark och Norge finns ett exakt likadant förbud.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson sade att vattenskotrarna utgör ett problem. Jag vill bara tillägga att jag var med finansutskottet på ett besök till sjöbevakningen på Lotsberget och sjöbevakningschefen svarade nej på min fråga om vattenskotrar utgör ett problem på Åland. Det var ett klart nej, det är ett storstadsproblem, där det finns många som bor i skärgården som har råd att skaffa dem; där uppkommer problemen när det blir ett stort antal, överhuvudtaget inte på Åland.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag sade att jag var överens med ltl Strand när han också insåg att det är ett problem med vattenskotrar och även ltl Sundman har konstaterat att detta är ett problem som man bör åtgärda på något sätt. Att problemet finns på andra platser just nu, men kanske är på väg hit, men det har också konstaterats här i debatten i dag att det finns människor på Åland i dag som upplever det som ett problem. I övrigt syftade jag i mitt anförande på att jag är överens med ltl Strand och ltl Sundman om att detta är ett problem.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Det jag vill komma till är att centern och liberalerna förbjuder någonting innan det har blivit ett problem. Det man kunde utläsa ur Jankes anförande var att det största problemet egentligen är vattenskoteruthyrningen, inte privatpersonernas framfart!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Vattenskoteruthyrningen i sig utgör knappast något problem. Det har för mig påtalats hur den vattenskoterförare som har hyrt en vattenskoter uppträder, och där har jag vittnesmål från den uthyrningsverksamhet som sker här. Det känns ganska naturligt för mig att hyr jag någonting på en timme som är häftigt, så använder jag det nog så häftigt jag kan!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är bra att centerns lagtingsgrupp är beredd att diskutera det generella förbudet och att man ger utskottet i uppdrag att titta noggrant på frågan. När ltl J-E Mattsson pratar om övervakning är det ett problem, att ju mer förbud man inför desto mer övervakning behövs och vi är redan ganska hårt reglerade i Europa, i Norden, framför allt på Åland; man skall inte skapa en polisstat på grund av problem som egentligen inte finns. Det behovet ökar man på om man förbjuder saker och ting, särskilt om man förbjuder det på det här viset att det kan vara helt olika från kommun till kommun. Är det tillåtet i Jomala och förbjudet i Mariehamn, hur skall man då avgöra på vilken sida av Slemmern skotern befann sig när den var olaglig! Det är väldigt svårt att övervaka. När det gäller djupgåendet sade jag i mitt anförande att man kan köra väldigt grunt, men dock har de flesta vattenskotrar en rekommendation att man skall hålla sig på minst en meter eller åtminstone 60 centimeter, man kan inte köra upp på stranden, då får man allvarliga problem. Man kan inte ta iland s.a.s. med en vattenskoter. Fortfarande vill jag hävda att de problem som ltl J-E Mattsson räknade upp i sitt anförande kan lösas med den skrivning som man har i 3 § plus att man ger kommunerna rätt att undanta vissa områden enligt vårt förslag.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi är i stort överens fortfarande. Jag kan inte utläsa någonting annat. Det var beskrivningen av djupgåendet nu som vi fick mera detaljerat, men ltl Sundman sade faktiskt i sitt anförande att man kunde framföra vattenskotrarna blott det inte fanns någonting som stack upp!

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Är det så att vi på Åland genomgår en stor samhällsförändring, att vi nu går in i ett nytt förbudssamhälle, där den stora ideologiska frågan, den stora moraliska frågan, är om det skall finnas ett generellt beslut om att det är förbjudet att framföra vattenskotrar enligt landskapslagen. För mig när jag har behandlat den här frågan i landskapsstyrelsen och för lagtingsgrupperna har det varit fråga om ett praktiskt problem: en farkost som är relativt ovanlig i åländska vatten men som finns på många turistorter och som man på grundval av olika undersökningar, miljö, buller och annat har valt att förbjuda i våra nordiska grannländer, dvs. hur skall man lösa detta praktiska problem, om man inte tror att det här är en mycket allvarlig samhällsförändring på gång. Man kan fråga sig rent praktiskt att vad är det för skillnad om man gör en vattenskotersafari runt Åland – att få med alla 16 kommuner är kanske svårt – men man åker i alla fall runt dem eller om man tar en motorcykelsafari, som vi har sett en hel del av här under sommaren. Skillnaderna är naturligtvis många, men ljudet är väl en; om man träffar på en Harley Davidson på vägarna låter det som musik. Det finns t.o.m. Harley Davidson-ljud inspelat på CD för att man skall kunna njuta av det. Jag vill säga att jag njuter av motorljudet som gammal ingenjör och tycker att det är perfektionism, kanske inte musik, men någonting att höra. Alla andra kanske inte gör det, men när det gäller motorcykelsafari finns det vägar anvisade för var man får framföra fordon, och pratar man om förbud och restriktioner kan man räkna upp alla tänkbara krav som finns när man bygger vägarna, lämplighet i miljön, säkerhetskrav, hållfasthetskrav, underhållskrav på motorcykeln, typbesiktning, alla möjliga saker som skall vara uppfyllda på föraren, körkort osv. Utöver detta finns det allmänna regler om trafikbeteende osv. Men vad är det då med vattenskotrarna som är så särskilt? Enligt ltl Strand kunde man ha önskemål om att göra en safari runt Åland och då säger ltl Strand att det skulle vara mycket bättre om det i princip skulle vara fritt men kommunerna skulle få anvisa områden. Minns jag rätt sade han att det skall tas hänsyn till miljöfrågor, buller osv. och att man inte skulle tillåta det på områden där det var risk för växt- och djurliv. Säg nu att någon av dessa 16 kommuner tycker att det här inte är en så lämplig farkost, vi tycker att vi förbjuder den på våra vatten i allmänhet i en känslig skärgårdsmiljö, dvs. ltl Strands safari får ställas in på grund av friheten i landskapslagen och möjligheten att välja i kommunallagen. Vad är då skillnaden? Man förbjuder i landskapslag, men detta förbud är kopplat till en stor frihet för kommunerna. Vad har obunda och Frisinnad Samverkan emot att landskapsstyrelsen överlåter åt dem som har den bästa sakkännedomen att lösa ett praktiskt problem? Jag förstår om det är en ideologisk fråga att allting skall vara fritt. Men det har ingenting med liberalism att göra, som ltl Sundman frågade om. Det är den libertanska rörelsen, där man säger att alla sköter sitt och till slut blir det det bästa resultatet, det blir bra! Det är det som är de extrema partierna som säger att var och en måste få använda droger, var och en måste få sköta sitt, då blir resultatet bra därför att alla har sitt ansvar. Den linjen har inte vi i vårt samhälle. Det har inte de nordiska demokratierna utan det är allmänt en ideologiskt omfattad sak att friheten för en betyder alltid ofrihet för en annan. Därför måste man ha en demokratisk politik, väga intressena mot varandra. Därför gör vi den bedömningen i landskapsstyrelsen att kommunerna, som lokalt känner sina egna förhållanden, får friheten att göra den här bedömningen. Vi litar alltså på kommunerna. Men det är ingen stor ideologisk fråga, det är ingen stor moralisk fråga, det är ingen samhällsförändring när man försöker lösa ett praktiskt problem. Det är heller ingen katastrof för samhället om man skulle vända på det hela och säga att det är fritt men kommunerna får förbjuda. Risken är den att kommunerna förbjuder och inskränker på det sättet. En väsentlig sak här är, precis som ltl J-E Mattsson sade, att han höll på och blev lynchad på grund av en vattenskoter – och det vill vi väl inte vara med om, inte ens oppositionen. Jag undrar om debatten under sommaren, där ledamöterna Strand och Sundman har gjort ett stort nummer av sin massiva uppbackning från befolkningen, om man inte har gått ut med ett budskap som egentligen har gett helt fel signal, därför att om man tar bara ena sidan: landskapets förbud och glömmer bort kommunernas frihet, då får man ingen riktig bild. Med den här lagen kommer kommunerna att kunna anvisa platser, såsom man gör på många turistorter, man sätter skyddsband en bit ut i havet och där kör skotrarna. Jag har inte kört skoter, men jag har hört skotrar, jag har också hört dem på Föglöfjärden när de kommer tio-tolv stycken i safari och det är på så långt avstånd att det kanske inte stör så mycket, men det ser väldigt vådligt ut och jag tycker att det är lagstiftarnas ansvar att försöka ringa in problemen och se på helheten, dvs. miljöfrågan, tillståndsfrågan osv. I det konkreta exemplet som ltl J-M Mattsson också tog upp, stugägaren som har den för rekreation, kör från hamnen till sin stuga och tillbaka, är det mycket möjligt för kommunen att ge tillstånd för en sådan sak. Det här är alltså ingen samhällsrevolution, det är inget stort moraliskt dilemma, det är fråga om att praktiskt lösa problemet med att en del vill köra vattenskotrar, och det skall de få göra, medan andra vill ha friheten att inte bli störda. Det gäller också den friheten. De som sitter på sina stugor, de familjer som är på stränderna, ge dem friheten att inte bli störda, ge kommunerna rätt att ta ansvar för det. Det medger den här lagen. Om man vill justera den, göra någonting annat, så tycker jag att lagutskottet skall ta en fördomsfri diskussion, men målet är inte att inskränka någons frihet som princip utan det är barnfamiljerna, stugägarna, de som är vana att vistas i en ganska tyst miljö i skärgården, som också behöver få sin frihet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det var ett långt anförande som vicelantrådet höll. Han tog upp många aspekter. Utgångsläget för mig är att det inte skall vara ett generellt förbud. Vicelantrådet Olof Erland har i landskapsstyrelsen varit med och lagt fram ett förslag om ett generellt förbud i hela landskapet. Nu utgår vicelantrådet Olof Erland från att kommunerna också skall införa något generellt förbud i hela kommunen och därför skall man inte kunna åka vattenskoter runt hela Åland. Jag tror att de är så kloka i kommunerna att de kan avsätta vissa områden, badstränder, fågelskyddsområden på samma sätt som det är fiskeförbud på vissa ställen. Jag tror inte att man behöver ha några generella förbud varken i landskap eller i kommun. Han jämförde vägar med vatten. Det är klart att motorcykelsafaris går på vägar, det har vicelantrådet helt rätt i, men för mig och för ålänningen tror jag att vattnet är en av de sista frihetssymbolerna. Det är där vi har kunnat röra oss fritt, det är där vi har haft stor tolerans mot varandra, men det vill vicelantrådet Olof Erland inskränka, och det kan inte vi i Frisinnad Samverkan acceptera.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

I mitt anförande sade jag att för mig är det här är ingen ideologisk fråga. Det är det helt uppenbart i allra högsta grad för ltl Strand. Hans utgångspunkt är att han är emot generella förbud, vad det än gäller, alltså är han libertan, han är mot generella förbud, allt skall tillåtas! Men säg nu vad havets frihet betyder! Havets frihet betyder inte att släppa ut olja i havet. Havets frihet betyder inte att ha vilka hastigheter som helst. Havets frihet betyder inte att framföra farkoster i dåligt skick. Friheten till havet behöver också reglering. Det är det som är skillnaden på den liberala ideologin och marknadsekonomin på den nordiska ideologiska strömfåran, som betyder att frihet för någon betyder ofrihet för någon annan; då måste man alltid koppla ihop det med ansvar. Vi ger kommunerna frihet att bestämma själva, men om ltl Strand skall också på sin safari kan det faktiskt hända att de demokratiskt valda ledamöterna i någon kommun gör sin egen bedömning att här har vi ett stråk där man inte får fara – och ltl Strands efterlängtade safari får ställas in på grund av den lagstiftning som han själv nu förordar!

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet Olof Erland vill ge en bild av att jag skulle vara mot generella förbud på alla områden, men det är jag inte, utan nu handlar det om vattenskotrar och det är det vi debatterar. Jag vet också att fiskodlingar stör grannar, men inte i min vildaste fantasi skulle jag föreslå några generella förbud för den delen.

 

Vicelantrådet  Erland:

Herr talman!

Det är kanske överraskande för många att Frisinnad Samverkan inte föreslår generella förbud för någonting annat när det passar.  Men om vattenskotrarna är det specifika i ltl Strands ideologi där man inte skall ha förbud eller restriktioner, då måste han argumentera för det i ett mera allmänt sammanhang: vad är det som gör vattenskotrarna så lämpliga fordon att de inte behöver följa krav som båtar har, som motorcyklar, som alla reglerade fordon har? Varför är friheten för just vattenskotrar det viktiga? Betyder inte den demokratiska friheten någonting? Betyder inte friheten att i frid få vistas på en strand enligt vissa regler någonting? Varför slumpmässigt fördela ut generella förbud på vissa saker? Men vattenskotrarna blir den ideologiska lyspunkten för Jörgen Strand! Ltl Strands efterlängtade safari kan faktiskt stoppas av den kommunala frihet som han själv vill förorda.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

När vi pratar om förbudssamhälle är det givetvis inte bara vattenskoterförbudet. Det är en väldigt liten sak och ännu mindre blir den mot bakgrund av vad som har hänt ute i världen nyligen. Med ett tilltagande förbudssamhälle menar jag alla regleringar som kommer. De kommer inte mindre regleringar, men det borde utvecklas åt det hållet i stället. Man kan egentligen utgå från ett samhälle som bygger på kristen etik och de tio budorden, det borde egentligen räcka, men sedan måste man fylla på med vissa regleringar för att folk skall veta vad som gäller. Jag ser lagar som en rekommendation och som en instruktion för hur man skall leva, inte någonting som man nödvändigtvis alltid skall bryta mot. Där har vi lite olika syn. När det gäller EU kommer det många förbud; man vill förbjuda allt från sjöfågeljakt till alltför raka bananer. Här lokalt är det inte bara fråga om skotrarna utan det finns andra exempel, t.ex. proffsboxningen som landskapsstyrelsen så ivrigt ville förbjuda. Det  är nog en trend i och med landskapsstyrelsebytet, åtminstone lokalt, man ändrar inte på EU genom att byta landskapsstyrelse. När det gäller de nordiska grannländerna Sverige, Danmark och Norge har de varit styrda av socialdemokratiska regeringar när dessa förbud har tagits. Här är vi inte socialister, utan vi är borgare, som det brukar skrytas om från både liberaler och centerns håll. Själv förespråkar jag att man är ideologiskt obunden och tar ställning i sakfrågor. Jag har tagit ställning i den här sakfrågan. Jag hävdar fortsättningsvis att det är en stor tröskel som passeras när man inför ett generellt förbud i stället för att anta utmaningen och införa begränsningar och regleringar men inte generella förbud. Det är ett stort steg, man ger upp när man tar ett generellt förbud i stället för att försöka lösa problemet genom vanlig lagstiftning.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Alla frågor i lagtinget debatteras i olika hög grad och ju mindre de är desto längre diskuteras de. När man denna dag ute i världen diskuterar demokratins vara eller icke vara, hur man skall ta vara på de demokratiska grundprinciperna i vårt samhälle, diskuterar vi annat. Man skulle hoppas att landskapsstyrelsen skulle kunna visa sin vördnad också mot ett annat land och som andra länder flagga på halvstång i dag.

 

Herr talman! I min gröna ungdom fick jag i detta lagting vara med om en hel dag och lite till när lagtinget debatterade förbud mot dubbla eller enkla traktordäck. Den gången var det debatt mellan liberaler och center om det skulle bli förbud eller inte. Det var så att liberalerna vann den gången och det blev förbud mot de dubbla traktordäcken. Men månne man skrattade den gången man körde om en traktor som hade dubbla traktordäck, och det var många på landsbygden som inte brydde sig om förbudet. Det visade sig att förbudspolitik är helt vanvettigt. Då vill jag göra anknytning till vattenskotrar: har någon tagit reda på hur många vattenskotrar det finns i landskapet Åland. Jag vill påstå med bestämdhet att det inte finns mer än tio vattenskotrar och då måste man sätta allt i sitt rätta sammanhang. Sätt allt i sitt rätta sammanhang! Prata om miljöproblem! Vi har väl mycket värre miljöproblem med fiskodlingarna, vicelantrådet Olof Erland! Vi har mycket värre problem med de färjor som går genom vårt landskap, ltl Folke Sjölund, de som gör att grunda vikar och bryggor far upp på land osv. Ta exemplet med färjan Silja Europa som går genom den åländska skärgården. Silja Europa går bara till Kapellskär för att spara på bunkerolja i stället för till Stockholm. Man sparar 19.000 liter i dygnet på det. Sätt det i jämförelse med vad ni diskuterar här i dag med tio skotrar som kanske går två timmar, 20 timmar totalt per år. Det är löjeväckande! Skall vi använda vår självstyrelse, vår lagstiftningsbehörighet till det? Är det det som är åländsk identitet?

 

Bästa landskapsstyrelse! Vad håller ni på med? Vad är det som har hänt efter det den nya självstyrelselagens tillkomst 1994? Vi har haft tillstånd med vattenskotrar. Vi har fått dricka så mycket alkohol att du inte blir straffad om du har under 1,5 promille på sjön. Efter den nya landskapsstyrelsens tillkomst denna sommar har det varit ett ohejdat supande på Åland och ett fruktansvärt körande med vattenskotrar, för annars finns det ingen anledning att lagstifta, icke sant? Man lagstiftar därför att någonting har hänt i vårt samhälle. Vad som har hänt i vårt samhälle är att vi har fått en ny landskapsstyrelse som består av liberaler och center. Nu kommer man in och skall börja förbjuda i vårt samhälle sådant som inte har varit något problem, som inte någon har tagit upp i en enda debatt. Nu har man tagit bort locket och den debatten har vi här i lagtinget nu när andra funderar på mycket större saker ute i världen. Jag hoppas att utskottet tar sitt förnuft till fånga. Det var som en sade åt mig i dag: ”Det där med självstyrelsen, de som ränner mellan Mariehamn och Helsingfors och ber att Åland skall få mer lagstiftningsbehörighet, det är samma personer som kommer med framställningar till landskapsstyrelsen och skall ha lika som i Finland, det är det som är åländskt identitet, det är det man skall ha lagstiftningsbehörigheten till.” Jag tror inte på det här. Det finns ingen utredning på vad som har varit problem på Åland till den här delen. Varför skall vi sänka promillegränsen till 1,0 promille? Som ltl Sjöblom sade kan du t.o.m. bli straffad om du har 0,001 promille. Nu anser landskapsstyrelsen att man skall överlåta till finska statens godtycke att döma någon om man kör så med båt, för att man anser att det är så, det överlämnar man till rättspraxis, står det i framställningen. Har det inte också varit en åländsk identitet att få köra snipa och kanske dricka en öl. Det blir förbjudet i framtiden! Att sitta och tuffa och ta en liten pilsner blir förbjudet enligt framställningen som landskapsstyrelsen föreslår. Du riskerar att dömas för det. I biltrafiken har vi 0,5 promille och det är en bestämd gräns och då vet man vad som gäller, men nu föreslagna framställning har inga gränser överhuvudtaget. Det är ett godtycke! Vad krävs om man inför förbud i samhället? Jo, det kräver nya resurser, det krävs mera poliser, det krävs mera utredningsarbete, det krävs mera åklagare, det krävs mera domare. Ta reda på det först! De är överhopade med arbete allihopa och vi har värre problem i vårt åländska samhälle. Våra ungdomar riskerar att översvämmas med narkotika här i landskapet. Det är viktigare att vidta åtgärder mot det, inte mot sjöfylleri. Det har inte varit något problem. Det har inte hänt något. Då skall man undersöka och säga att så här mycket olyckor har hänt i år. Så här många har åkt fast, så här många dricker. Ett fåtal sjöfyllerifall över 1,5  promille behandlas i Ålands tingsrätt i året. Det är sällan eller aldrig det händer några olyckor överhuvudtaget. Från landskapsstyrelsens sida litar man inte på den åländska befolkningen överhuvudtaget. Vi behärskar oss inte längre. Vi har börjat supa och vi har börjat köra ”ovöligt” på sjön! Det är det man anser från centern i landskapsstyrelsen. Åtminstone har inte jag upplevt att det har hänt någonting sådant. Man litar inte. I framställningen hänvisar man till vad som händer på andra håll och inte till en enda statistik i landskapet Åland. Det är ointressant för mig vad som händer i Botswana och Rhodesia, om jag skall lagstifta i landskapet Åland. Det gäller problemen i vårt åländska samhälle. Det är det vi skall lagstifta om och inte något annat, så jag hoppas att utskottet nyktrar till och tar debatten i lagtinget förnuftigt så att vi får ett bra betänkande från lagutskottet.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag får börja med att säga att vi är nog helt nyktra i utskottet, också i dag! Jag tänker inte orda desto mer om förslaget. Vi kommer nog att ha en mycket ingående behandling av lagförslaget i lagutskottet.

 

Jag reagerade på att vtm Häggblom sade att det är ungdomarnas drogproblem som vi behöver koncentrera oss på. Jag tror att orsaken till att vi har ett sådant drogproblem bland ungdomarna i dag är dubbelmoralen i samhället, som just vtm Häggblom gjorde sig till tolk för när han sade ”ja, men, sitta och dricka lite i snipan på sjön”, är OK men att det är väldigt upprörande att ungdomarna super och tar droger! Jag tror nog att kopplingen är ganska given däremellan. Vi vuxna kan inte tycka att det är helt okej att sitta och dricka på sjön lite här och var, det är inte så farligt, och samtidigt säga åt våra ungdomar att det är farligt med droger. Det tyckte jag var ett mycket dåligt inlägg av vtm Häggblom.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det torde väl inte vara obekant för någon att vi fick vårt skatteundantag när vi gick med i EU för att kunna sälja skattefritt på färjorna. Det enda det går ut på är att sälja sprit och det skall Åland leva på under en överskådlig tid. Det är det som är dubbelmoralen i så fall. Med droger menar jag narkotika. Jag har upplevt att ungdomarna i dag är t.o.m. bättre än de var när jag var ung. Jag skulle säga att ungdomarna i dag har insikt om det här, men problemet i dag är narkotikan som väller in över vårt landskap. Det är det som jag menar med drogproblemen. När det gäller att hantera alkohol är det som med allt annat att en del klarar det bättre, andra klarar det mindre bra.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tror nog inte att det är så enkelt att vi kan hålla isär alkoholen och drogerna. Nog har de ett väldigt tydligt samband. Jag tycker att vi inte skall glömma bort att det inte hjälper vad vi vuxna säger; vi måste också visa i handling att vi är föredömen. Jag tror inte att det är rätt att stå här i lagtingets talarstol och säga att det är helt okej att supa lite på sjön,  eftersom vi gjort  det i alla tider, samtidigt som vi säger åt ungdomarna att hålla sig borta från droger. Det tycker jag är mycket olämpligt.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det som har förekommit i det åländska samhället är ingenting som man behöver gömma undan. Och vad jag säger från talarstolen står jag för och vad liberalen ltl Lotta Wickström-Johansson står för, det står hon för, hoppas jag och respekterar vad jag säger och jag respekterar också vad ni som lagtingsledamot uttalar.

 

Ltl Englund:

Fru talman!

Det lagförslag som nu har getts till lagtinget handlar mest om 3 § och tolkningarna kring vattenskoter. Detta är nog ett lagförslag som väl mycket tangerar dent privata, enskilda ägandet. Det tror jag att nästan alla kan hålla med om. Tillika är det precis som vtm Viveka Eriksson sade en bedömning när olika intressen och åsikter står mot varandra. Jag tror personligen att man kommer att få vattenområden att köra vattenskotrarna på. När alla andra här har talat om att man har kört eller inte kört vattenskoter kan jag tala om att jag har kört vattenskoter. Jag förstår problematiken rätt bra; skulle man i dag förbjuda all trafik med vattenskotrar i Slemmernområdet och en bit ut flyttar man bara problemet längre ut, runt Järsöområdet, runt Lemlands skärgård osv., med påföljande kritik från dem som har sommarstugor där osv.

 

Fru talman!

Som lagförslaget är upplagt i dag ger man också en del affärsmöjligheter med vattenskoter. Är man t.ex. enskild vattenägare eller får det gemensamma fiskelaget med sig i en ansökan till kommunen, och det ges tillstånd att köra vattenskoter, har man möjligheter här, också som enskild turistföretagare, att kunna utnyttja möjligheterna att bedriva turistföretagsverksamhet. Det kan också fiskelagen göra. Det blir ett större ansvar för den privata företagaren som har tillstånd att bedriva vattenskoterkörning på sitt vattenområde. Då får tillståndsinnehavaren ta både berömmet och kritiken. Man har ett ansvar för sina gäster i det här fallet och jag tror att det kan vara bra, när man kritiserar vattenskoteråkningen, att man som företagare får ta ett större ansvar för verksamheten.

 

Ett tips kan man alltid ge. Man kan också som företgare ansöka till landskapsstyrelsen om att få hyra vattenområden för vattenskoterkörning. Landskapsstyrelsen besitter i dag områden som är färdigt rålagda och som man har utarrenderat för fiske i många fall. Sedan återstår det kommunala godkännandet ute i berörda kommuner. Då får man på samma gång svar om landskapsstyrelsen har gett bort bestämmanderätten över sin rätt till vattenegendomen samt möjligheterna till inkomster i framtiden.

 

Jag tror att det i det här fallet kommer att bli intressanta frågeställningar, om det är förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen som skall avgöra sådana här tolkningar, så jag tror att det är bra att utskottet tittar lite grundligt på sakerna.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Vattenskotrarna har tyvärr blivit ett problem och det är precis som ltl Strand sade i sitt anförande att dessa farkoster har funnits sedan sjuttiotalet, men nu då deras numerär blivit påtagligt är det dags att lagstifta om deras användning. Vattenskotrarnas skadliga inverkan på djurlivet är odiskutabel, vilket här har framförts i dagens debatt flera gånger, så det behöver vi inte gå in på desto mera. Men i Kumlinge har saken diskuterats ända upp i fullmäktige; på grund av att problemet har blivit så stort har man sett sig tvungen att diskutera någon form av ordningsstadga för att lösa det.

 

Förarna av vattenskotrarna, som enligt ltl Strand, alltid är ansvarskännande personer har i Kumlinge missbrukat, vill jag kalla det, dessa farkosters förmåga att ta sig fram på ett nästan obefintligt vattendjup i åratal. Och detta i de mest fågelrika och känsliga vattnen. I Kumlinge ser vi dock fram emot en lag som kan lösa detta problem.

 

Genom att införa ett generellt förbud mot vattenskotrarna löser vi alltså förbudsproblemet för kommunerna. Kommunerna kan i stället koncentrera sig på den positiva delen av detta genom att hitta de lämpliga områdena för denna verksamhet.

 

Vad gäller farlederna och ett tillåtande av vattenskotrarna på dessa, som ltl Sjöblom i ett tidigare anförande begärde, vill jag påpeka följande problem. En farled är bara ett streck på ett sjökort eller i verkligheten en av linjetavlor anvisad streckning på en vattenyta. Farledens bredd finns inte angiven på sjökortet, förutom den linje jag nämnde. Lagstiftningsmässigt blir det då svårt att definiera en farled och dess bredd. Vi vill väl inte att vattenskotrarna skall uppehålla sig precis i farledens mitt! Den bör förbehållas nyttotrafiken. Farlederna och deras omgivning bör i stället finnas med på de av kommunerna anvisade områdena för vattenskoteråkning.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 17.9.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

En sak som lagutskottet också bör titta på, om man tänker gå in för förbud, vilket är mycket allvarligt, att vad skall de människor göra som redan har inköpt farkosterna? Det brukar höra till ett samhälle att man löser in de farkoster som blir förbjudna. Det har skett förut i landskapet när man har förbjudit en verksamhet. Det framgår icke av framställningen hur man tänker göra med det. Gå till er själva, om ni inte längre får köra bil till stan, om liberalerna och centern har bestämt att man inte får använda sin bil, vad tänker ni göra med den i så fall?

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum måndagen 17.9 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 17.9.

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående överföring av förvaltningsuppgifter på andra organ än myndigheter. (FR nr 13/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Denna lagframställning avser att göra det nödvändiga möjligt på ett politiskt godtagbart sätt. Det är nämligen så att när det gäller EU:s stödformer, i det här fallet LFA-stöd och miljöstöd, finns det ganska strikta bestämmelser för hur stöden betalas ut, hur de kontrolleras, hur man granskar, attesterar osv. Det här belyser den s.k. tvåmyndighetsproblematiken att landskapsstyrelsen skulle kunna vara en myndighet som utför detta – det skulle kosta 10-20 miljoner mark per år  och då skulle man ändå ha kvar tvåmyndighetsproblematiken.

 

Lagförslaget möjliggör en sorts fördelning mellan jord- och skogsbruksministeriet och landskapsstyrelsen. Alternativet skulle vara att jord- och skogsbruksministeriet skulle delegera uppgiften till landskapsstyrelsen, och det har man sett som en politiskt principiellt felaktig väg att gå. Det skulle också innebära kostnader för landskapet till ministeriet.

 

Bakgrunden till att vi föreslår att man från landskapsstyrelsens sida skall kunna bemyndiga en utomstående revision, ett privat revisionssamfund, är att EU-direktiven kräver att det skall vara en oberoende instans. Då kan alltså landskapsstyrelsen ta ett beslut om att bemyndiga denna oberoende instans att göra detta. I praktiken kommer det här arbetet att utföras av samma oberoende instans när det gäller landskapsstyrelsen och jord- och skogsbruksministeriet. Det finns alltså speciella privata revisionssamfund som koncentrerar sig på att bli experter på den här typen av frågor.

 

Det man i förlängningen sedan kan diskutera är den interna revisionsrollen, där det nu är så att landskapsstyrelsen bemyndigar och vi har en intern revision. Den framtida rollen i det här sammanhanget behöver ses över, men det vi måste göra i det här skedet är att göra det möjligt att utföra den granskning och den revision, som EU-lagstiftningen kräver.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/2000-2001 angående ikraftträdande av ändringar i den europeiska överenskommelsen som utgör tillägg till konventionen om vägtrafik. (RP nr 6/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?  Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 9:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/2000-2001 angående ikraftträdande av överenskommelsen om antagande av enhetliga villkor för periodisk besiktning av hjulförsedda fordon samt om ömsesidigt erkännande av sådana besiktningar. (RP nr 7/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?  Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 10:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2000-2001 angående ändring av naturvårdslagen. (FR nr 8/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Ulf Andersson:

Fru talman!

I ärendet är det fråga om att man genom att införa ett nytt tredje moment till 14 § i landskapslagen om naturvård skapar grund för en tredje form av fridlysningsåtgärder för växt-och djurarter. I lagtexen kallas den nya fridlysningsåtgärden för partiell fridlysning. Enligt nu gällande lag finns det två kategorier, dels fridlysning och dels fridlysning av särskilt skyddsvärda arter.

 

I praktiken gäller ändringen av naturvårdslagen att det skapas möjlighet för landskapsstyrelsen att t.ex. förbjuda plockning eller pressning av bär av havtorn före en viss tidpunkt på hösten. Utskottet har ställt sig frågande till att en ändring av naturvårdslagen skall vara nödvändig för att möjliggöra en sådan här typ av partiell fridlysning. Landskapsstyrelsen borde rimligtvis kunna utföra en sådan här bestämmelse i enlighet med med sin rätt att genom landskapsförordning utfärda bestämmelser om naturvårdslagens tillämpning. Utskottet har därför inbegärt lagutskottets utlåtande, men lagutskottet har omfattat landskapsstyrelsens inställning att den här typen av fridlysning förutsätter den föreslagna lagändringen. Som jämförelse kan nämnas att enligt rikets lagstiftning är det miljöministeriet som utfärdar beslut om sådana här bestämmelser. Just nu gäller i riket t.ex. beträffande havtorn att det är förbjudet att före den 1 oktober pressa eller plocka bär från havtornsbuske. Vi kan förvänta oss att landskapsstyrelsen småningom efter denna lagändring fattar ett likartat beslut för landskapets del, åtminstone vad det gäller bärplockare bosatta utanför landskapet.

 

Social- och miljöutskottet föreslår därför, fru talman, att lagtinget godkänner lagförslaget.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Jag vill börja med att säga att trots en längre tids ledighet i Ålands lagting är det inte mera än elva-tolv ledamöter som orkar sitta kvar till denna sena timme. Klockan är nu 15.09!

 

Då skall jag gå över till ärendet. Nu försöker lagtinget med detta lagförslag strypa en gryende turistnäring. Huvudorsaken till lagstiftningen torde vara att man har upptäckt turister från Finland som har plockat havtorn och enligt dem som har lagt lagförslaget är detta något oerhört hemskt! Dessutom skulle enligt uppgift en person ha haft frysbox med sig – och det är ännu värre, en finsk turist med frysbox måste stoppas! När detta hemska brott uppdagades ryckte ledamoten Lindeman ut omedelbart och presterade denna framställning. Redan 1972 tog landskapsstyrelsen ett märkligt beslut angående havtorn. Då tog man ett beslut om att man inte fick bryta eller klippa kvistar från havtornsbusken. Alla med kunskaper om bär och buskar vet att de producerar mera om de nu och då gallras. Nuvarande lagstiftning har alltså medfört att havtornsskördarna har minskat!

 

Jag som alltid försöker se det positiva i livet ser helt andra möjligheter med denna havtornsplockning. Här har vi en helt ny grupp turister vi kan rikta oss till och som dessutom är säsongförlängande, de begär inga evenemangsbidrag, inga skidtunnlar, inga allhallar, badhus eller kongresshus, de kommer hit enbart för att få plocka havtorn och detta nöje vill nu lagstiftarna ta av dem. Med tanke på att endast en bråkdel av de åländska havtornen tas tillvara skall vi inte förbjuda utan vi skall uppmuntra dessa turister att komma till Åland för att få ta del av de bär som annars förstörs. Eftersom det dessutom är roligt att plocka eller pressa havtorn förväntar jag mig stöd från de lagtingsledamöter som på senaste tid i massmedia och även från denna talarstol framfört att vi skall inte förbjuda allt som är roligt, så upp till kamp för turisternas rätt att plocka havtorn!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Boman kan räkna med mitt stöd.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande fredag den 14.9 kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.14). 

 

 

Originalfil