Stenografiskt protokoll från plenum den 20 november 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 20 november 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl J-E Mattsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl J-E Mattsson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Angående komplettering av budgetförslagets allmänna motivering under rubriken "Vattenvård". (FM nr 1/2001-2002).

 

Ltl Lotta Wickström-Johansson: Angående komplettering av budgetförslagets allmänna motivering under rubriken "Näringspolitik". (FM nr 2/2001-2002).

 

Ltl Roger Jansson m.fl.: Angående komplettering av budgetförslagets allmänna motivering på särskilda punkter. (FM nr 3/2001-2002).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet med 137.000 euro. (FM nr 4/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet med 192.000 euro. (FM nr  5/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 33.80.23 Posten Åland med 137.000 euro. (FM nr 6/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 36.66.20 Verksamhetens inkomster - Kastelholms fornminnesområde med 5.000 euro. (FM nr  7/2001-2002).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 38.20.20 Sjötrafiken, verksamhetens inkomster med 490.000 euro. (FM  8/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående  upptagande av ett nytt inkomstanslag under moment 39.01.25 Inkomst av aktieförsäljning om 12.360.000 euro. (FM nr  9/2001-2002).

 

Ltl Roger Jansson m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 39.10.92 Återbäring av lotteriskatt med 760.000 euro. (FM nr 10/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 39.10.92 Återbäring av lotteriskatt med 760.000 euro samt om komplettering av momentets motivering. (FM nr 11/2001-2002).

 

Ltl Barbro Sundback m.fl.: Angående att anslaget under moment 39.30.90 Finansieringslån om 21.551.000 euro utgår. (FM nr  12/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 42.40 Lagberedningen. (FM nr 13/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 43.20.01 Planläggnings- och byggnadsväsendet - verksamhetens utgifter med 50.000 euro för svenskspråkiga byggbestämmelser m.m. (FM nr 14/2001-2002).

 

Ltl Barbro Sundback m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till moment 43.25.62 Understöd för investeringar i uppvärmningssystem som främjar miljövården (FM nr  15/2001-2002).

 

Ltl Barbro Sundback m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till moment 43.25.83 Bostadslån. (FM nr  16/2001-2002).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Angående sänkning av anslaget för bostadslån (43.25.83) med 6.000.000 euro. (FM nr 17/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 43.25.83 Bostadslån med 7.000.000 euro samt ändring av motiveringen till momentet och kapitlet 43.25. (FM nr 18/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 43.27.40 Understöd för befrämjande för förnybar energi med 1.500.000 euro samt om komplettering av motiveringen till momentet. (FM nr 19/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående ändring av motiveringen till momentet 43.40.01 Fastighetsförvaltning - verksamhetens utgifter. (FM nr  20/2001-2002).

 

Ltl Danne Sundman m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 43.40.75 Ombyggnader och grundförbättringar med 50.000 euro för asfaltering av parkeringen vid Eckeröhallen. (FM nr 21/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående ändring av motiveringen till kapitel 43.80  Posten på Åland. (FM nr 22/2001-2002).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 44.01 Finansavdelningens förvaltningsområde, Allmän förvaltning. (FM nr 23/2001-2002).

 

Ltl Ronald Boman: Angående sänkning av anslaget under moment 44.10.32 Bidrag för samhällsekonomiska projekt med 1.000.000 euro. (FM nr  24/2001-2002).

 

Ltl Jörgen Strand m.fl.: Angående komplettering av motiveringen under moment 44.10.32 Bidrag för samhällsekonomiska projekt. (FM nr 25/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående ändring av motiveringen till moment 44.20.51 Projektbidrag ur penningautomatmedel. (FM nr 26/2001-2002).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Angående ändring av motiveringen till kapitel 45.01 Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde, allmän förvaltning. (FM nr 27/2001-2002).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 45.01 Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde, allmän förvaltning. (FR nr  28/2001-2002).

 

Ltl Barbro Sundback m.fl.: Angående höjning av anslaget för bostadsbidrag (45.10.50) med 40.000 euro. (FM nr  29/2001-2002).

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Angående höjning av anslaget för landskapsandel till kommunerna för driftskostnader för socialvården (45.15.30) med 45.000 euro för att höja utkomststödets belopp. (FM nr 30/2001-2002).

 

Ltl Ronald Boman: Angående att anslaget under moment 45.20.30 För mottagande av flyktingar om 486.000 euro utgår. (FM nr  31/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom: Angående sänkning av anslaget under moment 45.20.30 Mottagande av flyktingar med 286.000 euro. (FM nr  32/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 45.30 Övriga hälso- och sjukvårdsuppgifter. (FM nr  33/2001-2002).

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom m.fl.: Angående sänkning av anslaget för allmän miljövård, verksamhetens utgifter (45.50.01) med 42.000 euro. (FM nr 34/2001-2002).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård. (FM nr 35/2001-2002).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Angående komplettering av motiveringen under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård. (FR nr 36/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående ändring av motiveringen till kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård samt till momentet 45.70.74 Ålands hälso- och sjukvård, byggnadsinvesteringar. (FM nr 37/2001-2002).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Angående upptagande av ett anslag om 500.000 euro under moment 46.05.76 Verkstadsbyggnad för Ålands hantverksskola. (FM nr 38/ 2001-2002).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Angående upptagande av ett anslag om 22.500 euro under ett nytt moment 46.09.50 för verksamheten vid Ålands emigrantinstitut. (FM nr  39/2001-2002).

 

Ltl Gun-Mari Lindholm m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 46.11.54 Understöd för idrotts- och sportanläggningar med 50.000 euro för ett ridhus i Lemland. (FM nr 40/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående höjning av anslaget under moment 46.15.30 Landskapsandel för grundskolornas driftsutgifter med 1.000.000 euro. (FM nr  41/2001-2002).

 

Ltl Harriet Lindeman m.fl.: Angående upptagande av ett anslag om 500.000 euro under moment 46.42.74 Om- och tillbyggnad för Ålands yrkesskola. (FM nr 42/2001-2002).

 

Ltl Ronald Boman: Angående att anslaget under moment 46.44.76 Ålands naturbruksskola, lösdriftsladugård om 500.000 euro utgår. (FM nr 43/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående att anslaget under moment 46.44.76 Ålands naturbruksskola, lösdriftsladugård om 500.000 euro utgår. (FM nr  44/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 46.60.75 Uppförande av museimagasin med 50.000 euro. (FM nr  45/2001-2002).

 

Ltl Mats Perämaa m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till momentet 47.03.88 Aktieteckning i bolag. (FM nr  46/2001-2002).

 

Ltl Dennis Jansson m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 47.07 Turismen. (FM nr 47/2001-2002).

 

Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Angående komplettering av motiveringen till kapitel 47.15 Främjande av lantbruket. (FM nr 48/2001-2002).

 

Ltl Ronald Boman: Angående att anslaget under moment 47.49.21 Verksamhetens utgifter, Ålands svinavelsstation om 39.000 euro utgår. (FM nr 49/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående upptagande av ett anslag om 20.000 euro under ett nytt moment 47.52.80 Golfbana i östra Saltvik för en utredning av byggandet av en golfbana. (FM nr 50/2001-2002).

 

Ltl Barbro Sundback m.fl.: Angående reservering av medel under anslaget för understöd för kollektivtrafik (48.10.45) för väntkurer för busstrafiken. (FM nr  51/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 48.30.20 Vägar, broar, hamnar och linfärjor, verksamhetens utgifter med 210.000 euro samt om ändring av motiveringen till momentet. (FM nr 52/2001-2002).

 

Ltl Barbro Sundback m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten  med 100.000 euro så att medel för rivning av Marsunds bro utgår. (FM nr  53/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 48.30.77 Vägbyggnads- och vägförbättringsarbeten med 270.000 euro samt om ändring av motiveringen till momentet. (FM nr  54/2001-2002).

 

Ltl Olof Salmén m.fl.: Angående sänkning av anslaget under moment 48.50.20 Verkstad och lager, verksamhetens utgifter med 100.000 euro. (FM nr 55/2001-2002).

 

Vtm Bert Häggblom m.fl.: Angående att anslaget under moment 48.50.77 Utbyggnad av Möckelö hamn om 40.000 euro utgår. (FM nr  56/2001-2002).

 

 

Motionerna upptas till behandling i anslutning till landskapsstyrelsens framställning nr 3/2001-2002 med förslag till budget för år 2002.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning  med förslag till budget för år 2002. (FR nr 3/2001-2002 jämte finansmotionerna nr 1- 56/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman, ärade lagtingsledamöter, ärade lyssnare!

Det budgetförslag som landskapsstyrelsen överlämnar till Ålands lagting för behandling, budgeten för 2002, är en historisk budget. Det är ett historiskt budgetförslag på det sättet att det visar att Åland numera inte bara är en självstyrelse inom republiken Finland utan vi är också i allra högsta grad en autonomi inom Europa, inom Europeiska unionen, dvs. det framgår tydlig att vi kommer att gå över till euro nästa år, så det här budgetförslaget är det första som landskapsstyrelsen har uppgjort i euro. 

 

Det är också ett speciellt budgetförslag på det sättet att det har framarbetats under en speciell tid med ett speciellt världsläge och ganska stora förändringar. Tyvärr har de händelser som har skett ute i världen inte varit direkt positiva. Då tänker jag naturligtvis på den katastrof som inträffade den 11 september och de därefter följande händelserna, händelser som också har påverkat vårt lilla landskap och de facto också avspeglar sig i vårt budgetläge och vår ekonomi här på Åland.

 

Redan före den 11 september såg prognoserna inte speciellt ljusa ut för de kommande åren utan vi såg en vikande konjunktur. Det här förstärktes av det som hände den 11 september och av händelserna därefter. Det här har naturligtvis också påverkat oss i vårt budgetarbete och vårt tänkande i landskapsstyrelsen.

 

Fru talman!

Det här är också på det sättet en historisk budget att alltsedan det nya ekonomiska systemet med den s.k. klumpsumman trädde i kraft har alla landskapsstyrelser och alla budgetberedningar utgått från att vi har en ökande ekonomi, ökade inkomster;  klumpsumman har vuxit och vi har alltid kunnat se fram emot en relativt god skattegottgörelse. Det är också en förändrad situation på det området att prognoserna har varit nedåt när det gäller Finlands ekonomi och också under det pågående budgetarbetet reviderades tillväxtprognoserna nedåt för landet som helhet, och vi vet att med det ekonomiska system som vi har påverkar det också vår klumpsumma och vår ekonomi här på Åland.

 

På det sättet har det alltså varit en ny situation och jag har sagt till våra nya samarbetspartner, att jag avundas inte liberalerna som kom med i landskapsstyrelsen vid den tidpunkt de kom, därför att under alla de tio år som jag förut har varit med i arbetet har vi kunnat bygga på vår budget, men den här gången var det faktiskt en tuffare uppgift än vanligt att ta sig an arbetet. Alla ansvarsfulla politiker vet nämligen att nu gäller det faktiskt att vi måste bromsa kostnadsutvecklingen i vårt samhälle; annars kommer vi efter ett tag att hamna i en svår ekonomisk situation.

 

Utgående från de premisser som jag har redogjort för har arbetet naturligtvis varit svårare än vanligt detta år, men samtidigt vill jag också säga att på ett sätt har det varit lättare därför att det har funnits en väldigt stort intresse för att ta ett ansvar för landskapets långsiktiga ekonomi, att försöka lägga ett budgetförslag som syftar till att bryta kostnadsutvecklingen, som har varit, inte spikrak, men den har i varje fall gått entydigt uppåt i vårt samhälle, att bryta den, men ändå göra det på ett sådant sätt så att verkningarna i det åländska samhället inte skall bli speciellt skadliga utan vi skall göra det på ett ansvarsfullt sätt och på ett sådant sätt att det samtidigt håller igång hjulen och ser till att vi kan fortsätta att ha en tillväxttakt i vårt samhälle, en god sysselsättning och en god samhällsekonomi här på Åland. Det här har krävt en hel del eftertanke och det kommer också att krävas en hel del eftertanke de närmaste åren hur man skall hantera den nya budgetsituationen, eftersom budgetförslaget för 2002 nog inte kommer att vara unikt i det hänseendet utan vi får också se de kommande åren som lite svårare ekonomiskt.

 

Fru talman!

Som lantråd har jag haft förmånen att ta emot många grupper och speciellt i den här salen stå och berätta om det fina åländska samhället som vi har, den goda ekonomi som vi har haft på Åland och den välfärd som vi på det sättet har kunnat bygga ut. Jag har sagt att välfärden förtjänar vi därför att vi har ett duktigt näringsliv som skapar många arbetsplatser, mycket skatter osv. Men under senare tid måste jag nog lite revidera min uppfattning; vi har nog haft en litet väl, och har, en litet väl snabb utveckling när det gäller kostnader på Åland och jag är inte längre så säker på att vår egen s.k. skattekraft skulle i dag räcka till att klara av de utgifter som vi har.  Detta stämmer till eftertanke för oss alla som vill  känna att vi bygger ett samhälle som vi bygger av egen kraft. På det sättet tror jag att det finns orsak, både för oss i landskapsstyrelsen och alla i lagtinget, att fundera inte bara på den här budgeten utan också tänka lite längre framåt: hur vill vi att det åländska samhället skall se ut.

 

Fru talman!

En regions utvecklingspotential kan analyseras utgående från flera olika scenarier och grunder. Ett sätt att se på en region är att se vilken kompetens som finns, vilka resurser, vilken öppenhet det finns i samhället och vilken atmosfär det finns i samhället. Jag tror, och vågar vara optimist när det gäller det åländska samhället och vår fortsatta möjlighet att ha en välutvecklad ekonomi och ett välfärdssamhälle. Och jag tror det därför att vi har en bra kompetens i vårt samhälle, vi har en bra grundutbildning och våra ungdomar har skaffat sig allt bättre utbildningar under de senaste åren. Vi har också resurser i det åländska samhället. Vi har fortfarande en god ekonomi i landskapet och vi har förmåga att hantera ett antal år framåt och det gäller att hantera ekonomin vi har på ett sådant att vi också skapar ny ekonomi framöver. De resurserna finns alltså. Ålänningarna har alltid visat en stor öppenhet och där tror jag att vi har mycket att tacka sjöfarten, för att ålänningarna har varit ute och rest i världen och sett nya saker, man har alltid tagit med sig hem hit till Åland nya goda idéer och sedan förverkligat dem här. Vi har också, hoppas jag, en atmosfär i vårt samhälle, en framåtanda och en entreprenöranda samt ett företagsvänligt klimat, för det kommer att vara avgörande för hur god framtid vi kommer att ha de närmaste 10-20 åren, hur många nya företag vi kan skapa och hur väl vi kan hjälpa de små existerande företagen att utvecklas och skapa skattekraft som direkt påverkar sysselsättningen men som också direkt påverkar kommunernas förmåga att ge den basservice, som våra medborgare har rätt att kräva.

 

Vi har som politiker också ett stort ansvar när det gäller atmosfären och öppenheten. Jag brukar alltid när jag här på Åland har besök eller när jag reser utanför Åland säga att Åland är öppet samhälle, vi välkomnar människor att flytta hit, arbeta här, bo här och starta företag här. Väldigt många blir förvånade när jag säger så här därför att vi har en bild utanför Åland att Åland är ett samhälle som är litet slutet. Det är naturligtvis näringsrätten, hembygdsrätten och våra skyddsstadganden som har skapat den bilden. Jag tror att vi måste lägga ner mycket arbete i framtiden också på att visa att vi är ett öppet samhälle som samverkar med våra omkringliggande regioner, Stockholmsregionen, Åboregionen osv., därför att jag tror att där finns nyckeln till framtiden: att vi är en del av en större helhet och vi är en del av ett sådant ekonomiskt område som har en stark framtidspotential.

 

När det gäller atmosfären har vi lagt ner väldigt mycket tid och energi från den här landskapsstyrelsens sida på att skapa så goda relationer och mycket nya kontakter, både västerut och österut, under den här tiden som vi har jobbat. Vi har också skördat en del framgångar där, vill jag påstå, och vi kommer att fortsätta att arbeta på samma sätt för jag tror att det är väldigt viktigt, inte bara politiskt för Åland, att vi är ute och bygger vidare på de kontakter vi har, utan det är också väldigt viktigt för vårt näringsliv som vill komma ut utanför Åland att vi som politiker skapar en så god atmosfär och en så god miljö som möjligt för dem att kunna agera när de skall ut och exportera till Finland, Sverige osv. Här har vi politiker alltså ett gemensamt ansvar från åländsk sida att vara med och bereda jorden för en sådan utveckling.

 

Fru talman!

Under det här arbetet har vi från landskapsstyrelsens sida, både från de olika partierna och de olika ledamöterna, visat stor ödmjukhet mot varandra och vi har också varit tvungna att ta beslut i landskapsstyrelsen som vi tror att är kloka för landskapets framtid och som vi tror att behövs. Alla beslut har inte varit så lätta för våra grupper, varken för centergruppen eller för den liberala gruppen att ta. Som exempel kan jag nämna att en flyttning av Grelsby in till Mariehamn naturligtvis inte är någonting som är så speciellt populärt i min egen grupp, men vi har ändå ansett att vi har kommit till en sådan punkt att vi måste ta ett beslut för vi kan inte låta utvecklingen stanna upp. Liberalerna har haft andra frågorna där man har haft svårt, men man har ändå visat ett mycket stort ansvar och tagit ett ekonomiskt ansvar för Ålands framtid och framför allt för den långsiktiga tryggheten.

 

Vi tror inte heller från landskapsstyrelsens sida att all klokhet sitter i de sex huvuden som råkar sitta i landskapsstyrelsen för tillfället, utan vi tror att det finns också mycket klokskap här i lagtinget och vi skall med intresse ta del av den debatt som blir här. Vi kommer att argumentera för vår politik, vi kommer att ta till oss de goda tankar som finns här och om de förverkligas i den här budgeten eller också genom en långsiktigare politik återstår att se, men vi har sagt att vi skall ha ett öppet sinnelag när vi går in i budgetdebatten därför att det finns orsak att hjälpas åt och att se till att vi klarar den åländska skutan samt att vi klarar att hålla den på sådana vatten att vi också har en långsiktig uthållighet i vår ekonomi.

 

Ltl Sundback:

Fru talman! Lantrådet tog i början av sitt anförande upp kostnadsutvecklingen och jag förstod att han oroade sig över att kostnadsutvecklingen är ganska snabb och att det betyder alltså att pengarna inte räcker till. Han verkade vilja revidera sin uppfattning om den goda skattekraften på Åland. Jag vet inte om jag drar rätt slutsats, men är det inte så då att lantrådet samtidigt backar i fråga om en för centern mycket viktig fråga, dvs. övertagande av skattebehörigheten? Skall man tolka det så att den frågan nu inte är någonting som den här landskapsstyrelsen kommer att driva som en första rangens självstyrelsefråga?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller skattebehörigheten har jag inte sett någon anledning att revidera min uppfattning att vi bör utveckla vår självstyrelse och successivt ta över mera behörighet på det området, dels av ekonomiska orsaker, men dels också av självstyrelsepolitiska språkorsaker. Jag tror att en utvidgad självstyrelse är den bästa tryggheten för att vi skall kunna bevara Åland som ett enspråkigt svenskt landskap inom republiken Finland. När man talar om en utvecklad och utvidgad självstyrelse på beskattningsområdet skall man inte titta på historiska data, utan tanken är, om man får en ökad behörighet på skatteområdet, att man naturligtvis skall använda skatteinstrumentet på ett sådant sätt att det skapar sysselsättning i vårt samhälle, att det skapar skattekraft för våra kommuner och också skattekraft för landskapet Åland samt att man utformar systemet så att det passar vårt åländska samhälle bättre än vad det system vi i dag lever med gör.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker för min del att det lantrådet säger var lite otydligt. Om vi skall ta över mera av skattebehörigheten – vi kan inte ta över någonting ensidigt, men om vi skulle få mera frihet på det området – förändras inte skattebasen särskilt mycket, dvs. dem som vi skall beskatta; de stora sysselsättarna är rederierna, primärnäringarna och vissa andra sektorer. Men för att kunna förbättra deras villkor måste vi minska på skatterna och då betyder det ännu mindre skattekraft plus att vi har de två stora sektorerna sjöfart och primärnäring som inte i dag betalar någon skatt. Det skulle nog vara viktigt att förklara vilka skattetagare vi skall ha. Vilka är det som skall betala skatt i detta framtida enspråkigt svenska Åland, för jag tror inte att beskattningen tryggas utav det, utan tvärtom antagligen hotar enspråkigheten, men det kan man ha olika uppfattningar om. Rent ekonomiskt, näringspolitiskt, i en krissituation: på vilket sätt skall ökad behörighet inom skatteområdet bidra till att vi får en tryggare ekonomi?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker att det bästa exemplet på den bakbundenhet vi har med dagens system är den svåraste frågan vi har på agendan i dag på Åland, nämligen sjöfartspolitiken. Där saknar vi behörighet på de vitala områdena för att kunna påverka vår viktigaste närings framtid. Skulle vi ha behörigheten kunde vi antagligen också vidta åtgärder som gjorde att vi kunde trygga sjömansunionens alla arbetsplatser här på Åland, men det kan vi tyvärr inte göra med dagens system därför att våra händer är bakbundna på det området. Det är ett exempel.

 

När det gäller beskattningsbehörigheten i övrigt är det viktigt att komma ihåg att näringslivet förändras hela tiden, och vi på Åland är ett tjänsteproducerande samhälle, och jag tror och hoppas att turismen t.ex. skall vara ett område som skall ha en god framtid, men då gäller det att vi har instrument som gör det möjligt för företagen inom den näringen att utvecklas och skapa en större omsättning som skapar större skattekraft. Det är på det sättet jag tror att man kan förbättra. Men vi har en lång väg att vandra när det gäller skattebehörigheten och under tiden måste vi göra det bästa möjliga med det system som vi har i dag; det är klumpsummesystemet som vi lever med i dag och det är den problematiken som vi måste hantera i den här budgeten.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger rent ut att kostnadsutvecklingen nu är så snabb att det är ifrågasatt om landskapets egen skattekraft skulle räcka till för att klara, vad jag förstår, finansieringen. Det om något är verkligen att lägga på minnet och ta tillvara och betänka, särskilt när man är lantråd i Ålands landskapsstyrelse. Det om något är mycket oroande och illavarslande och kräver naturligtvis följdriktigt en väldig stringens i budgeteringen. Lantrådet sade att under hans tid i landskapsstyrelsen man hade haft förmånen att hela tiden expandera och bygga på budgeterna med undantag för det budgetförslag vi nu ser. Jag undrar om lantrådet Nordlund har glömt depressionen i början av nittiotalet, då jag själv tillsammans med honom hade förmånen att sitta i Ålands landskapsstyrelse och situationen var så prekär att vi t.o.m. tvingades ta semesterpenningen av landskapsanställda för att klara budgeteringen. Det var allt annat än en expansiv period. Det var en mycket arbetsam period, men det var en fostrande period som borde ha lärt oss alla att verkligen efter bästa förmåga försöka rätta mun efter matsäcken.

 

Fru talman! Slutligen vill jag säga en sak till och det är positivt. Jag vill understryka att Ålands socialdemokrater biträder den nybeträdda samarbetslinje som landskapsstyrelsen har etablerat mot republiken Finland och dess politiker samt också mot grannlandet Sverige. Vi tror att det bara är på samarbetsvägen vi kan öka förståelsen, vinna gehör för våra frågor och nå resultat. Vi är tacksamma för en sådan utveckling.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är alldeles korrekt som ltl Wiklöf säger att i början av nittiotalet, när vi bytte systemet från den gamla ekonomin till det nya klumpsummesystemet, kände vi en mycket stor oro för vad det skulle innebära. Det var en nyttig process som ltl Wiklöf då ledde som finansansvarig, det vill jag understyrka, och det är ungefär precis samma process som vi måste gå igenom nu. Vi har byggt ut kostnaderna under nittiotalet väldigt mycket och det är en ännu jobbigare process vi har framför oss för att bryta driftsutvecklingskostnadernas ökning. Det är det det handlar om i grunden. Vi har tagit ett första grepp i det här budgetförslaget, men det behövs ytterligare förstärkas under kommande budgeter. Vi har också sagt i landskapsstyrelsen att detta måste ske på ett varsamt sätt så att vi också hanterar det åländska samhället och de människor som är beroende av budgeten på ett ansvarsfullt sätt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Jag tackar lantrådet för den korrigering av bilden han tidigare gav. Jag vill säga att i budgetsammanhang är det min erfarenhet att stora, medelstora eller mindre investeringar, även om de kan synas uppta en del av budgetanslaget ändå ofta är av temporära och övergående natur, men däremot kräver driftsbudgeten särskild varsamhet för att man inte skall hamna i mycket allvarliga svårigheter.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Lantrådet sade att landskapet skall vara ett öppet samhälle där man från landskapts sida skall välkomna att folk har flyttat tillbaka till Åland, i synnerhet ålänningar. Tvärtemot dessa utfästelser är lantrådet den som går emot det i sina egna beslut när det gäller beviljande av hembygdsrätt till återflyttade ålänningar. Lagtinget har tidigare fattat beslut att ålänningar som flyttar tillbaka omedelbart skall få tillbaka sin hembygdsrätt. Mot det sitter sittande lantråd och fattar beslut och förhalar ärendena.

 

En annan sak visar hur företagsvänlig man är i det vindkraftprojekt som finns på Nyhamn. Det tog tre månader innan ett beslut överhuvudtaget fattades om miljökonsekvensbedömning. Sedan satt man ett år på det. Det betyder att det tar åtminstone 15 månader från ansökan till beslut. Tidigare har landskapsstyrelser fattat det inom fem månader, från ansökan till slutligt beslut. Det är ett projekt som krävs för att det åländska näringslivet skall kunna producera sina produkter genom grön el; annars kan de inte sälja dem på världsmarknaden. Detta går landskapsstyrelsen aktivt emot på ett sätt som strider mot det som lantrådet nu talade om.

 

Samma sak är det med skattekraften. Nu säger han att han börjar tvivla på att vi har skattekraft i landskapet. Det beror precis på hur man lägger budgeten. Det betyder också att centern har vänt: från att ha egen behörighet anser man att vi inte klarar av det längre!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det sista som vtm Häggblom sade, att centern skulle ha vänt, stämmer absolut inte, utan det är att lägga ord i lantrådet mun, och det tycker jag är förmätet av vtm Häggblom. Men, fru talman, jag tror att det är viktigt att vi som är ansvariga politiker, både i landskapsstyrelsen och i lagtinget, har kurage att säga för ålänningarna hur det egentligen står till och vilka beslut som vi måste vara beredda att ta framöver så att vi inte målar upp en vision som inte stämmer överens med verkligheten.

 

Fru talman!

När det gäller hembygdsrätten är jag förvånad därför att jag har absolut inte förhalat någon hembygdsrätt; det är ett delegerat ärende och ligger inte ens på mitt bord. Men om det finns åtgärder som kan göras där, om det finns någon som inte har fått hembygdsrätt, så tag gärna kontakt med mig och säg till. Jag är öppen för det.

 

När det gäller företagsvänligheten och att vi skulle förhala vindkraften med upp till ett år finns det många missförstånd i den debatten och diskussionen. Jag tror att de kommer att redas ut här under remissdebattens gång, så jag tror inte jag skall fördjupa mig i den frågan. Jag vill dock säga, att det finns ingen förhalningsstrategi eller taktik utan, tvärtom, vi vill göra vårt bästa för att det projektet, liksom alla andra, skall bli korrekt behandlat av myndigheterna. Det är förstås också viktigt att vi hittar en långsiktig linje när det gäller energipolitiken. De minnesgoda vet att en av de stora tvistefrågorna i förra årets budget – exakt ett år sedan - var också vindkraften och då handlade det om en utbyggnad i Lumparland. Det projektet verkar överhuvudtaget inte finnas på agendan mera utan nu är det ute vid Nyhamn. Jag tror att det är viktigt att lagtinget och finansutskottet samt landskapsstyrelsen tillsammans hittar en linje här för hur mycket pengar vi är beredda att satsa på energi och då också på vindkraft.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

För att börja där lantrådet slutade gäller Nyhamnsprojeket ett vindkraftverk där EU är beredd att satsa 18 miljoner mark och då är frågan varför vi inte skall satsa från landskapet. Det finns ingenting i budgeten. Det har skett en kovändning från landskapsstyrelsens sida efter det att det har blivit debatt om det från oppositionens sida. Det är bara välkommet om man gör det. Det är dock ett faktum att det tog tre månader innan man fattade beslut om miljökonsekvensbedömning; man har fattat ett formellt beslut om miljökonsekvensbedömning. Detta är fakta och det är bara bra om landskapsstyrelsen nu stiger upp och säger att vi har ändrat oss, vi har gjort ett totalt, fatalt kardinalfel. Det är helt okej, det är så politik skall fungera! Då har vi också haft någon funktion från oppositionens sida, men säg det rent ut så att de som jobbar med sådant här också vet det.

 

När det gäller skattekraften beror det precis på politiker som fattar beslut om budgeten att vi skall vara nöjda med de skatter som kommer in och inte spendera mera, som landskapsstyrelsen gör nu. Det sker en fruktansvärd katastrof om man fortsätter på den inlagda linjen som landskapsstyrelsen nu föreslår med det budgetunderskott som finns i denna budget samt de budgetunderskott två, tre år framåt som landskapsstyrelsen målar upp här. Det finns ingen sans i den framtidsbilden och då förstår jag lantrådets dubier om det. Men då tror jag att det är bäst att lantrådet säger som det är, att jag avgår!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har inte tagit ställning till vtm Häggbloms anmodan att jag skall avgå, men jag skall inte ge honom den glädjen ännu på ett tag hoppas jag!

 

När det gäller vindkraften finns det en missuppfattning som tydligen florerar ganska allmänt i samhället att MKB-bedömningen skulle ta ett år. Verkligheten är den att det är ett års tid som skall bedömas, men det har jag förstått att redan är gjort, så den biten är redan klar i detta projekt. För övrigt kommer MKB-bedömningen att genomföras helt i enlighet med den lagstiftning som detta lagting har fattat beslut om, och det hoppas jag att vi alla är beredda att respektera.

 

När det gäller skattekraften och att det är ett relativt stort formellt underskottet i budgeten beror det huvudsakligen på att vi har bytt system när det gäller bostadslånefinansiering: vi har övergått från räntestöd till direkt lån till hyresbostadsbyggare. Detta ger naturligtvis ett stort formellt underskott, men på sikt är det samtidigt en god ekonomi för landskapet som vi gör att vi bäddar lite bättre för kommande lagting och kommande generationer att kunna ha en bra ekonomi också när det här börjar snurra. Skulle vi ha hållit kvar räntestödsystemet skulle vi ha gjort det motsatta: vi hade försvårat för kommande lagting och för kommande generationer, även om det formellt skulle ha sett bättre ut i denna budget. Skattekraften som sådan kanske det finns anledning att återkomma till senare under debatten; en repliktid räcker inte till för det. Jag vill dock säga att skulle man lyfta bort bostadslånefinanseringen är skillnaden i underskott mellan årets budgetförslag och det som vi debatterade för ett år sedan ca 20 miljoner, och det är inte speciellt stort med tanke på att vi har en budget på 1400 miljoner. Det är alltså viktigt att hålla relationerna och proportionerna rätt.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag skall ge en allmän redogörelse för landskapsstyrelsens bedömning av den ekonomiska utvecklingen och vår ekonomiska politik enligt budgeten för år 2202. Övriga landskapsstyrelseledamöter kommer senare i debatten att redogöra för budgetförslagen inom respektive område. Jag avser också att kommentera finansmotionerna i morgon. Jag kommer också i dag att något kommentera aktuella frågor.

 

Efter en lång period av expansion i den offentliga sektorn på Åland med en stark ökning av både inkomster och utgifter går landskapsekonomin in i en ny fas som kan betecknas som en brytpunkt. För att illustrera statistiken har arbetsplatserna minskat från 1.400 1998 med ungefär 500 personer, alltså en tredjedel.Samtidigt har samhällstjänsterna, huvudsakligen i den offentliga sektorn, arbetsplatserna ökat från 3.000 till 4.000, alltså en ökning med en tredjedel. Övriga huvudsektorer har i stora drag hållit sin andel av arbetskraften. Det är alltså en dramatisk utveckling inom den offentliga sektorn men också när det gäller förutsättningarna för ett spritt boende

på Åland med primärnäringar som baser. Det är alltså fråga om en brytpunkt.

 

På kort sikt har ökningen av konsumtionsutgifterna i budgeten för nästa år kunnat dämpas till knappt 3 procent, trots löneavtal och en allmän kostnadsexpansion; samtidigt har inkomsterna minskat eller kan i bästa fall hållas kvar på samma nivå som detta år.

 

Bedömningarna av de allmänna ekonomiska utsikterna i världen förefaller relativt entydiga. Tillväxtprognoserna pekar allmänt nedåt för nästa år med en viss förhoppning i vissa länder om uppgång i slutet av år nästa år. Samtidigt tycks de flesta vara överens om att konjunkturbedömningarna är ovanligt osäkra. Terrorattacken i USA den 11 september har fördjupat och förlängt den pågående lågkonjunkturen. Utvecklingen i USA sprids snabbare än tidigare på grund av den omfattande globala inflätningen av de specialiserade industribranscherna i den s.k. nätverksekonomin.

 

För Finland och Sverige har utvecklingen i telekombranscherna och slutet på IT-boomen avgörande betydelse för konjunkturnedgången. Ericsson-ekonomin i Sverige och Nokia-ekonomin i Finland är direkt kopplade till den globala utvecklingen och nya marknader som till exempel Kina kan bli en draghjälp inom några år. Sverige kan antas ha större förutsättningar för uppgång än Finland på grund av den svaga kronan och en mera diversifierad exportsektor.

 

På Åland räknar ÅSUB med att årets tillväxt på 3,5 procent sjunker till 1,2 procent nästa år. Arbetslösheten förväntas bli låg, men det förekommer obalanser på arbetsmarknaden där personer med outnyttjad kompetens söker nya jobb och där potentiella nya jobb saknar kompetent arbetskraft. Också inflationen förväntas bli låg och följa utvecklingen i omvärlden. Kostnadsläget är dock högt och en hämmande faktor för konsumtion, nyföretagande och tillväxt.

 

En avgörande fråga för den ekonomiska utvecklingen och den regionala balansen på Åland de närmaste åren är vad som händer med sjöfarten, hur vi kan klara konkurrensen inom besöksnäringen och utvecklingsförutsättningarna för primärnäringarna. Även om det är fråga om en konjunkturnedgång under nästa år, där den finska ekonomin om några år åter kan ge växande inkomster genom den finansiella avräkningen, gör landskapstyrelsen bedömningen att den offentliga sektorn kan och måste bli mera kostnadseffektiv och att det krävs prioriteringar i verksamheten de kommande åren.

 

Under nittiotalet var konjunkturerna goda, staten avyttrade egendom med direkt positiv budgeteffekt för Åland, de inkomster som motsvarade avkortning av lån för staten kunde användas för verksamhetsutgifter på Åland och Åland erhöll under senare delen av nittiotalet en skattegottgörelse i storleksordningen 50 miljoner mark. Men de goda inkomsterna fylldes ut av utgifter för utbildning, hälso- och sjukvård, miljöförvaltning, EU-byråkrati., Ålandstillägg och andra höjningar i kollektivavtalen. Utgiftsutvecklingen följde i stort sett inkomstutvecklingen.

 

Också den kommunala ekonomin blir mer ansträngd, trots att den nya fördelningen av samfundskatten, övergångskompensation och kompensation för kapitalskatten ger kommunerna ett ökat handlingsutrymme på närmare 2 miljoner euro under nästa år.

 

Landskapsstyrelsen utgår ifrån att också kommunerna, med målsättningen om tryggad välfärd, anstränger sig för att öka kostnadseffektiviteten och bland annat utveckla nya samarbetsformer mellan kommunerna.

 

Fru talman

Den ekonomiska situationen för landskapet kan sammanfattas enligt följande: lågkonjunktur, strukturproblem i den offentliga sektorn och i näringslivet, främst sjöfart, turism och primärnäringar, samt lägre avräkningsinkomster och skattegottgörelse de närmaste åren.

 

Landskapsstyrelsen mål för den ekonomiska politiken är:

 

  1. Stabil samhällsekonomi.

Det innebär att vända trenden så att utgifterna minskar och inkomsterna ökar, parera konjunkturnedgången samt dämpa inflationen bland genom kontroll av kostnads- och löneutvecklingen

 

  1. Kostnadseffektiv offentlig sektor.

Det innebär en noggrann genomgång av hela förvaltningen och också prioritering av verksamheter

 

  1. Bättre förutsättningar för tillväxt.

Det innebär fortsatta ansträngningar att underlätta handel och företagsetableringar, fler bostäder, främst fler hyresbostäder, att främja bättre konkurrensvillkor för sjöfarten, att reformera skattesystemet, att skapa utvecklingsmiljöer såsom IT-byn , att utveckla utbildningssamverkan, att öka aktivitetsutbudet särskilt under lågsäsong (kk-hus, badhus, idrotts- och motionscenter, sjöfartsmuseet)

  1. Regional balans.

Det innebär stöd till nyföretagande, fortsatt goda kommunikationer, utjämning av kostnadsskillnader bland annat transporter, bostäder, stimulans för bostadsbyggande, förbättra den lokala hälso- och sjukvården genom telemedicin och andra åtgärder.

 

Den ekonomisk politiska utmaning de närmaste åren är

  • att bromsa utgiftsökningen genom en effektivare offentlig sektor med klara prioriteringar i verksamheten och
  • att skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt dels genom förbättrade förutsättningar för företagande och affärsverksamhet och dels genom att bibehålla och utveckla Åland som ett attraktivt boendeområde, dvs. på alla områden trygga välfärden och satsa på det som kallas samhällskvalitet: det skall vara bra för människor att bo på Åland.

 

Fru talman!

Landskapsbudgeten för år 2002 balanser på knappt 240 miljoner euro och utgifterna överstiger inkomster med ca 22 miljoner euro. Underskottet budgeteras genom finansieringslån som påverkar landskapets likviditetsbalans, men inte föranleder upplåning. Budgettekniken med anslag som reserverats men inte förverkligas under året har också tidigare medfört finansieringslån. Tidigare har budgeten, trots finansieringslån, kunnat ge överskott som överförts till påföljande år.

 

Storleksordningen på underskottet anger också, kan man säga, storleken på de besparingsåtgärder som måste genomföras de närmaste åren, och vi kan inte räkna med något överskott under nästa år. Det bör i sammanhanget nämnas att de nya direktlånen för bostäder bidrar till ett synligt underskottet på 8 miljoner euro. Över hela låneperioden blir det emellertid en vinst för landskapet då lånen återbetalas med ränta. Det kan också nämnas att räntestöd för privata bostäder kvarstår som låneform.

Fru talman!

Några kommentarer till aktuella frågor som har debatterats här den senaste veckan och också tidigare. För det första sjöfarten: Vad händer där? Vi har under det här året haft en ganska svår uppgift att försöka övertyga riksmyndigheterna om att Åland och sjöfarten är beroende av konkurrensvillkor som är lika som i omvärlden. Regeringen har föreslagit ett stöd på 166 miljoner mark och också, som vi anser det, avgivit ett löfte tidigare om 240 miljoner mark i stöd. Förvånansvärt nog finns det ett politiskt tryck att höja beloppet till 240 miljoner, men genom de spelregler som finns i riksdagen kunde de gröna blockera höjningen. Utöver det är det ett spel som pågår bland de politiska aktörerna, inklusive arbetsmarknadsorganisationerna, där det finns krafter för att höja stödet men också krafter för att införa blandbesättning, om stödet skall höjas. Detta innebär att det kan bli en konflikt på arbetsmarknaden och det kan bli en förändring i stödet, men det ser inte särskilt ljust ut som det ser ut i dag. Landskapsstyrelsen har i så fall anledning att ompröva sin strategi och vi har också sagt att vi på lång sikt skall se över behörighetsfrågorna och se över de instrument som skulle behövas för att föra en annan sjöfartspolitik. Jag vill bara kommentera det som sägs här, att om vi skulle ha ett skatteinstrument skulle vi inte ha råd att betala för sjöfarten; man måste då också utgå från att med skatteinstrument har man också behörighet att ta in skatter som man avstår från, så den frågan är inte så enkel. Som sagt, sjöfarten har också en annan sida som det är värt att nämna: vi har lastfartyg som internationellt har mycket goda konkurrensvillkor och den delen av sjöfarten lever åtminstone kvar på Åland under överskådlig framtid. Vi kommer också att kunna utnyttja vår kunskap och kompetens inom utbildningen för att vara en betydelsefull del fortfarande i sjöfartspolitiken, om det skulle gå så illa att något rederi från Åland flaggar ut. Men i det här finns också tonnageskatten, de latenta skatteskulderna och andra omständigheter som gör att nettolönesystemet i Sverige inte så säkert är hållbart på litet längre sikt. Det finns en arbetsgrupp där också Åland deltar på nordiskt plan som verkar för att få en annan sjöfartspolitik inom EU.

 

Fru talman!

En annan fråga som har förekommit här är att det sägs att Ålands penningautomatförening i kris på grund av några interna omständigheter. Det som har hänt med Ålands penningautomatförening är att man har varit tvungen att se sig om efter nya marknader på grund av sjöfartens utveckling och annat; i det sammanhanget har man kommit i konflikt med andra monopolintressenter i riket, som genom lagstiftningsåtgärder och annat har försökt motverka utvecklingen inom PAF. Yttre omständigheter har alltså gjort att ett annars välskött och framgångsrikt företag har fått problem av olika skäl.

 

Jag har tyvärr inte hunnit gå igenom motionerna, men jag såg att någon motion går ut på att lotteriskatten skulle försvinna någonstans i landskapsstyrelsens lådor eller någonting. Så är det inte, utan PAF:s fördelningsbara netto minskar, och det är väl därför någon har fått för sig att det är något slags kris. Nettot minskar därför att lotteriskatten har höjts från 3 till 5 procent. I riksdagen ligger det nu en proposition att höja skatten ytterligare till 10 procent. I vårt budgetsystem är det så att skatter går in i de allmänna budgetinkomsterna; PAF:s fördelningsbara netto är det som blir kvar i verksamheten att fördela. Det ser alltså ut som om inkomsterna har minskat med vad de har gjort och det innebär att vissa sociala/ideella ändamål finansieras via allmänna skattemedel, så pengarna är inte försvunna.

 

En annan fråga är vindkraften. Det har förts en märklig propaganda mot landskapsstyrelsen, och den propagandan förefaller organiserad på något sätt, att landskapsstyrelsen skulle vara emot vindkraft. Vi har naturligtvis lagtinget i ryggen, som enligt energiplanen säger att 10 procent vindkraft är vad vi har som målsättning i landskapet, så länge ingenting annat sägs. Energiplanen skall enligt den här budgeten ses över. Vi har fått en ansökan från två bolag om ett stort projekt i Nyhamn. Den ansökan behandlas naturligtvis med den noggrannhet som en myndighet bör göra. Den har föranlett en MKB-undersökning där anbuden för denna kom in  häromdagen. Det beräknas ta ett halvår och följer helt enkelt lagen. En landskapsstyrelse kan inte gå utanför lagtingets ramar och inte heller gå utanför lagen. Det är fortfarande så att lagtingets bud till landskapsstyrelsen är att bygga vindkraft i Lumparland, men där finns det ingen aktivitet. I landskapsstyrelsen har vi förra veckan fått veta att man måste få ett snabbt politiskt besked för att gå vidare i EU-processen och vi kan meddela här i lagtinget att till den del alla tillstånd kommer att ges, till den del projektet fortskrider enligt planerna, till den del det kommer att ges ett EU-bidrag och till den del man kommer att finansiera detta enligt de planer man har sagt kommer landskapsstyrelsen att kunna bidra till finansieringen så att man täcker finansieringsbeloppet. Men vi vill också påpeka att vi har en energipolitik som går ut på att vi skall försöka hålla elpriset lågt. För det andra skall vi se till att vi säkrar reservkraften. Där finns det olika alternativ. Det är mycket möjligt att det kan bli ett sådant alternativ som skapar mera finansieringsutrymme för miljövänliga förnyelsebara energikällor, men det har också funnits starka krafter för en sådan lösning som skulle innebära finansieringskrav från något håll, till stor del landskapsstyrelsen också kanske, i storleksordningen 200 miljoner. Men det är alltså bara ett tänkt alternativ i det här läget. Vi har i budgeten sagt att vi eftersträvar en optimal lösning när det gäller reservkraften, dvs. vi vill decentralisera en del av reservkraftsansvaret och vi vill också se på hur vi kan ordna eldistributionen i ett krisläge på ett sådant sätt att vi inte behöver ha en hundraprocent täckning hela tiden. Jag tror alltså att landskapsstyrelsen kommer att hitta lösningar som är finansiellt godtagbara och jag tror att de som arbetar för vindkraft kan fortsätta att göra det, men landskapsstyrelsen måste behandla sådana här stora frågor – 90 miljoners projekt ute i skärgårdsnatur - på ett sådant sätt att alla intressen tillgodoses. Finansieringsfrågan skall alltså inte behöva vara ett hinder i det här skedet, vad ankommer på landskapsstyrelsen.

 

Ytterligare en fråga som jag skall beröra helt kort – det är viktigt att göra det tidigt här i debatten, ledamoten Gun Carlson kommer senare att komplettera det hela – gäller yrkesträningsundervisningen. Där har det också i massmedia förekommit missförstånd, kan man väl kalla det. Det är så att yrkesträningsundervisningen har etablerats, den finns och den kommer att fortsätta, och den kommer att fortsätta på det sätt som lagtinget har sagt i samband med budgeteringen för år 2000, nämligen som en lokalt integrerad verksamhet i yrkesskolan. Sedan är det så att budgetsituationen och andra omständigheter gör att vi måste se över alla krav och önskemål som gäller byggande. Det har funnits planer på campus och byggnader för 200 miljoner. Vi har gått in för att vi skall ha en mera återhållsam utbyggnad där vi ser på innehållet i utbildningen och på flexibiliteten, dvs. vi måste ha kontroll över både innehållet och byggnaderna på ett annat sätt. Det går alltså inte att skoldirektionerna begär en à la carte-meny för byggnader och väljer hur de vill ha det. Det blir i det stora hela ingen bra lösning. Utbildningsansvariga kommer att redogöra för den här utbildningspolitiken, som också den kanske, är litet av en brytpunkt, av nödvändighet, av ekonomiska skäl, men också andra skäl.

 

Fru talman!

Jag har också noterat i massmedia att Frisinnad Samverkan inte anser att vår hantering av skattefrågorna är tillfredsställande. Jag är inte helt säker på vad som sades från gruppledaren Jörgen Strand, men jag förstod att man på något sätt skulle ha kört över lagtinget och att Frisinnad Samverkan vill avvakta med indirekt beskattning. Det är möjligt att jag har missuppfattat det, men jag vill i alla fall säga det att det skulle förvåna mig om det parti som tidigare har betecknat sig som progressivt kulle bromsa i en sådan här fråga, för det gäller enligt budgeten att vi skall fortsätta diskussionerna med övertagande av behörighet i fråga den indirekta beskattningen, precis som vi kom överens om mellan partierna socialdemokraterna, Frisinnad Samverkan, centern och  liberalerna 1995 på hösten i den s.k. Lundberg-gruppen. Man skulle alltså gå vidare med att undersöka den indirekta beskattningen och företagsbeskattningen. Det här harmoniserar också med det undantagsprotokoll som vi har i EU om att vi står utanför harmoniseringen av indirekta skatter. Det är så att utvecklingen har varit sådan att skattesystemen i riket och på Åland trasslar in sig i varandra mer och mer, och en målsättning är att förtydliga skillnaderna. Det gäller kommunaldelen i samfundsbeskattningen och det gäller det som är kopplat till skattegränsen; där har vi fört diskussioner med regeringen och regeringens företrädare om hur man skulle kunna lösa problemen. Sedan är det en annan fråga detta med övertagande av annan beskattning, där landskapsstyrelsen i sitt program har sagt att vi utreder frågorna. Lagtinget måste vara med och jag skulle säga som så att när det gäller den indirekta beskattningen bör det vara en fråga för finansutskottet att se, om det inte finns en kvalificerad majoritet för en sådan lösning ens på diskussionsplanet, så måste landskapsstyrelsen naturligtvis lägga den frågan åt sidan. Det är ändå en fråga som kräver mycket beredningsarbete, mycket politiska diskussioner och det har att göra med vilka framsteg vi kan göra inom beskattningsfrågor överhuvudtaget samt också skattegränsfrågor.

 

Fru talman!

Jag skall avrunda mitt anförande och sedan överlåta åt övriga ledamöter att gå in på de konkreta förslagen.  Landskapsstyrelsens ekonomiska politik inriktas alltså på bevarad välfärd och stimulans för ekonomisk tillväxt. En sådan politik kräver medverkan från alla i den offentliga förvaltningen. Det kräver ett positivt samhällsklimat där vi utgår från att alla kan bidra med sin kreativitet och sina speciella förmågor och den politiken kräver, inte minst, en beslutsam landskapsstyrelse som inte lägger frågorna i långbänk. Vi driver på frågorna, t.ex. IT-byn på Klinten, kk-huset, flyg till Sverige, badhus i Mariehamn, idrotts- och motionscentrum i Finström, nya hyresbostäder osv. En landskapsstyrelse som är passiv driver med utvecklingen, vad den än blir. Vår landskapsstyrelse vill aktivt och beslutsamt bevara välfärden, öka kostnadseffektiviteten och stimulera till företagande och affärsverksamhet. Våra beslut är medvetna och framåtsyftande och vi är beredda att ta emot väljarnas betyg vid nästa val. Vi ser fram emot en konstruktiv debatt och oppositionens alternativ till vår ekonomiska politik.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Finansansvariga Erland angav många goda mål och förhoppningar för budget- och finanspolitiken. Men det vore skäl att vi skulle få höra lite mera beträffande önskemålen och målsättningen om kostnadseffektiviteten och besparingarna, vilka som är de huvudsakliga och markanta förslagen i landskapsstyrelsens föreliggande budgetförslag. Det är nämligen lite svårt att hitta dem, så det vore bra om finansansvariga kunde precisera sig på den punkten. Finansansvariga angav också att landskapsstyrelsens målsättning är att skapa möjligast gynnsamma förutsättningar för ett utvecklat näringsliv, och det understryker vi också för vår del att måste vara målsättningen och ett hårt arbete måste läggas ner på det. Då är det nödvändigt att finansansvariga något redogör mera i detalj för hur vår huvudnäring sjöfarten skall kunna vara den fortsatta generator för Ålands välfärd som den är i dag. Det bara talades om vissa hot och att man hoppades att någon annan skulle lösa dem, men hur tänker landskapsstyrelsen lyckas med den lösningen.

 

Annars är det skäl för vicelantrådet, när det gäller beskattningsfrågorna och synpunkterna på Frisinnad Samverkan, att faktiskt läsa vad det står i vår motion, för det står det exakt vad det är fråga om. Jag skall senare i mitt anförande mera i detalj diskutera de frågorna. Men ”beskattningskuppen” i den föreliggande budgeten visavi de indirekta skatterna i förhållande till lagtingets beslut ifjol, för ett år sedan, om de direkta skatterna är så intressant att man inte bara kan vifta bort den genom att skylla på någon annan. I Lundberg-kommittén gjordes definitivt ingen överenskommelse om övertagande av de indirekta skatterna, utan där gjordes det en överenskommelse om att man på Åland skulle kunna ha avvikande indirekta skatter. Det är en betydande skillnad på det.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Finansansvarige Olof Erland gjorde en analys av det ekonomiska läget som vi från socialdemokratiskt håll mycket väl kan omfatta. Han angav också riktningen för hur man skulle agera i en sådan situation som vi nu befinner oss i. Det var två vägar man skulle gå: hålla igen så att inte den offentliga ekonomin expanderar alltför mycket och stimulera näringslivet och företagandet. I det senare fallet angav han bl.a. att man skulle, genom att införa enhetslån, stimulera till hyreshusbyggande och sedan nämnde han också om idrotts- och badhusanläggningarna som skulle förverkligas och bidra till säsongförlängningar inom turismen. Den finansiering som man anger för de här två typerna av insatser är helt olika. När det gäller fritidsanläggningar går man in för en stark bidragspolitik, ända upp till 80 procent. När det däremot gäller hyreshus är det inte fråga om bidrag överhuvudtaget utan enbart lån. Då skulle jag vilja veta: Är det landskapsstyrelsens politiska värderingar som återspeglas att vi med skattemedel solidariskt skall ta ett större ansvar, ett jätteansvar för fritidsanläggningar ute i kommunerna, medan det däremot är hyresgästerna själva som skall betala sina hyresbostäder?

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det finns mycket att kommentera i vicelantrådets inlägg, men vi får väl återkomma under debatten. Jag känner mig dock tvingad att kommentera inlägget angående vindkraften. Vicelantrådet påstår att det förekommer något slags organiserad propaganda mot landskapsstyrelsen i detta ärende. Jag tycker att partichefen, vicelantrådet Erland borde ta ett snack med ”miljö”-ministern (miljö inom citationstecken) Sune Eriksson och fråga vem som för propaganda. Det är oroväckande att höra de personer som har kontaktat mig vad som sägs om det här projektet från landskapsstyrelsens sida. Det är landskapsstyrelsen som för propaganda mot projektet. Därför har jag känt mig tvungen att reagera bl.a. med en enkel fråga och en motion i ärendet för att projektet inte skall riskera att skjutas i sank. När det gäller MKB krävde landskapsstyrelsen ovillkorligen till en början 12 månaders fågelstudier. Det har man lyckligtvis backat från i ett nytt beslut med anledning av ett brev från vindkraftaktörerna. Så säger då vicelantrådet ”att vi fick veta förra veckan” hur det var fatt med projektet! Jag har kollat alla skrivelser som har kommit in och redan i september visste man mycket väl om projektet och man har inte ett ord, inte ett ord, med om Nyhamnsprojektet. Vicelantrådet säger att lagtinget har beslutat det ena och det andra om vindkraften. Utveckling sker under året och då bör landskapsstyrelsen i budgeten återkomma med nya strategier kring vindkraften, men inte ett ord har man nämnt! Vicelantrådet säger vidare att elpriset skall vara lågt. Visst skall det vara lågt och långsiktigt framför allt, och det garanterar vindkraften; vindkraftens kostnader är enbart beroende av investeringen. Man har inga driftskostnader som kan fluktuera oljepris osv. När det gäller reservkraften skall den i första hand betalas av elkonsumenterna och priset för reservkraften skall inte tillåtas vara så högt att det drabbar elkonsumenterna oskäligt. När det gäller elpriset är det viktigt att man koncentrerar sig på att få bort avgiften som är extra pålagd från Sverige. Hur som helst är det viktigt att landskapsstyrelsen nu har reviderat sin uppfattning om vindkraften.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Till den del landskapsstyrelsens inställning till vindkraft skulle ha ändrat är det bara i relation till dem som har uppvaktat landskapsstyrelsen senaste vecka, då vi kunde förklara att vår inställning till vindkraft är precis den som som lagtinget har haft, att man skulle avvakta ett år, att man skulle bygga ut till 10 procent. Vi har inte fört någon propaganda mot vindkraft och jag tycker att ltl Sundman skall tänka efter när han sätter miljö inom citationstecken för den som är ansvarig i landskapsstyrelsen – sådant hör inte hit. Vi har konstaterat att man i uppvaktningen från vindbolagen har sagt att man skall skriva ett avtal den 18 december; då har jag personligen bett ordföranden för den uppvaktningen att vi vill titta på avtalet, se hur det ser ut till sin konstruktion och sedan kommer vi att ge ett besked. Det beskedet har jag givit på landskapsstyrelsens vägnar i dag. Lagtinget får sedan på olika sätt ge sina besked, men när det gäller projektet och om alla tillstånd finns kommer landskapsstyrelsen att bidra till finansieringen så att det kan förverkligas, om de planer som finns håller. Det är alltså ett politiskt löfte från de partier som nu sitter i landskapsstyrelsen. Någon budgetering kommer inte att behövas förrän år 2003, enligt de uppgifter vi har fått och i allmänna motiveringen finns också ordet ”vindkraft” med – för den som vill läsa budgeten.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Återigen vill jag säga att det är positivt att höra detta från landskapsstyrelsens sida. Jag har oroat mig mycket över den här utvecklingen. Som före detta energiminister drev jag hårt på vindkraftsfrågorna. Det var klokt att ta en paus i vindkraftuppbyggnaden med tanke på att det fanns ny teknik på kommande, s.k. semioffshore-teknik; eftersom vindförhållandena är helt annorlunda ute i skärgården ökar produktionen avsevärt och man får mera för investerade pengar. Därför gjorde man uppehållet fastän Krogstad-projektet var klart. 

 

När det gäller påståendet att Nyhamnsprojektet skulle vara en nyhet måste jag fråga vicelantrådet: Läser inte vicelantrådet och landskapsstyrelsen de skrivelser som kommer in till landskapsstyrelsen  i ärendet?  Det är ingenting nytt om man tittar i dem. Landskapsstyrelsen har för länge sedan uppmärksammats på det här. För det andra: Läser inte landskapsstyrelsen de åländska lokaltidningarna och lyssnar på public service-radion, Ålands radio, där det tydligt har framkommit hur det ligger till med projektet? Det som sägs i massmedia är en viktig del av verkligheten som landskapsstyrelsen inte kan bortse från. Man har mycket att göra när man sitter i landskapsstyrelsen, men man måste hinna läsa tidningarna. Att det inte står någonting i budgeten om projektet tycker jag är beklämmande. Det stämmer visserligen som vicelantrådet säger, att det kanske inte behövs pengar konkret nu i år, men det måste finnas sådana skrivningar att det bemyndigar landskapsstyrelsen att ge de garantier som behövs; man borde ha haft skrivning om projektets förverkligande och att man sedan kan ge garantier för att projektet kan sättas igång. Det kan man inte nu med de här skrivningarna. Jag återkommer till detta, men det är viktigt att finansutskottet nu reder upp denna fadäs från landskapsstyrelsens sida. Tydligen finns den politiska viljan att göra det eftersom vicelantrådet säger att landskapsstyrelsen är positiv.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det som ltl Sundman säger är ganska belysande, dvs. han är delaktig i spridningen av missuppfattningar om landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen har lagtinget i ryggen när vi säger att vi hade en paus i vindkraftutbyggnaden och nästa steg skulle vara Lumparland; fortfarande är målsättningen 10 procent. Jag har inte läst tidningarna så noggrant den sista tiden, men de flesta som jag har talat med i den här frågan har inte sett konstruktionen till det avtal som skall skrivas den 18 december. Jag har inte heller fått det från vindkraftsbolagen, men ta gärna och hänvisa till i vilken tidning det har stått, så skall jag gå till biblioteket här under en paus och titta. Det är nämligen det som är det nya för oss. Vi har fått ansökan, satt igång hela processen med MKB, där anbuden kom in förra veckan, om jag inte är fel underrättad. Vad är det som kan ifrågasättas i det? – en laglig procedur av en myndighet! Inte är det så när någon kommer och uppvaktar oss att vi tar fram plånboken och säger okej, á la bonne heure, utan det här är ett 90 miljoners projekt som måste beredas i vanlig ordning. Vår målsättning är att sänka priset för elkonsumenterna. Kan detta projekt bidra till en sänkning för alla konsumenter på Åland, så är det väl ingen som kan ha något emot det – miljövänlig energi – men, märk väl, det skall också ha detta samhällsekonomiska syfte: lägre elpriser, säkrare el, bättre el, mera kvalitet i eldistributionen osv. Det här måste vi ta ansvar för. Inte är det bara att kasta ut pengarna hur som helst bara för att EU ger ett bidrag.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det är intressant att vicelantrådet i sin presentation av nästa års budget tar upp Nyhamnsprojektet om vindkraften, som det inte står ett ord om i budgeten! Sedan klandrar han alla andra här i salen för det när han själv tar upp i sin presentation som han då inte har nämnt, och varför har man inte nämnt det? Jo, därför att förra veckan blev man uppvaktad och före det reagerade man inte på ansökningarna som har kommit in till landskapsstyrelsen. Detta är ett genomgående systemfel i nuvarande landskapsstyrelse: man reagerar inte på ansökningar förrän man blir uppvaktad. Då först reagerar man!  Finströms kommun har ansökt om lån och finansiering för en simhall i första skedet. I denna budget står det ishall. Man får pengar för någonting som man inte alls har ansökt om! Det är precis som lantråde säger: ”à la bonne heure”, vi ger inga pengar bara så här hipp happ! Men det är ju så här man har gjort, man har givit för ett projekt som ingen har ansökt om överhuvudtaget! I nästa års budget har Finströms kommun tagit upp anslag för projektering av en simhall och i landskapets budget står det ishall! (Från salen: felskrivning) Bästa vicelantrådet! Är det så att fullmäktige och styrelse i Finström inte känner till allt i sådana här frågor och att landskapsstyrelsen är bättre bevandrad i eventuella uppvaktningar till den delen, så är det okej!

 

En annan sak som vicelantrådet tog upp är hyresbostäder, att nu skall man bli bank för bolag och andra. Tidigare har det varit en politisk vilja i varje fall i lagtinget att man skall prioritera ägarbostäder. Men nu tycker landskapsstyrelsen, center och liberaler, att hyreskaserner är det som vi i framtiden skall ha i landskapet och därför skall man prioritera dem och de skall inte behöva ha de säkerheter som privata skall ha. Jag anser att det skall vara samma skyldighet säkerhetsmässigt till privata i så fall, så att man har jämställdhet i vårt samhälle.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman! Vicelantrådet tog i sitt anförande upp frågan om yrkesträningen vid yrkesskolan. Jag har lagt en motion i frågan och kommer naturligtvis att återkomma till den frågan i ett senare inlägg. Men jag vill redan nu i den här skedet ifrågasätta – ifall jag inte missförstod – när vicelantrådet talar om en lokal integrering i yrkesskolan. Det är det som förekommer i dag och det är väl det som är tänkt framåt, om man med ”lokal integrering” lägger in det att yrkesträningen också måste få ha sina egna utrymmen inom yrkesskolan. Jag har fått information från olika håll att de egna utrymmena inte är tillräckliga inom yrkesskolans nuvarande väggar, om yrkesträningen också skall ha möjlighet att ta emot nya elever, som det finns ett behov av både i höst och därpå följande höst osv. Vi vet också när det gäller yrkesträningsundervisningen att det var ingen lätt process att få in den i yrkesskolan. Nu har den kommit, den har lyckats bra, lärarna är engagerade och intresserade av den, ja, det är nästan så att man inte tror att det är sant när man hör om hur pass bra det är i dag. Åtminstone är jag inte beredd att på något sätt riskera att rusta ner det som man nu har lyckats bygga upp men som ändå är så nytt.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Det är en omfattande budget, men det står naturligtvis i budgeten. Om jag sammanfattar min syn på detta – jag är inte den som är ansvarig – har det i budgetprocessen varit helt klart: yrkesträningen är etablerad, den finns där, den skall finnas där och man skall tillgodose yrkesträningens behov av utrymmen. Det skall finnas särskilda utrymmen och det kräver åtgärder från förvaltningen, planering av utrymmena, hur de skall byggas om osv. Det är bara det att det här är en anpassning till ett annat sätt att tänka när det gäller byggnaderna, på grund av den ekonomiska utvecklingen. Men det är helt klart att yrkesträningen skall ha sina utrymmen. Att det sedan kanske inte blir exakt såsom direktionen hade önskat sig är en annan sak, men det har att göra med att man också skall se över andra verksamheter och att man från utbildningsavdelningen föreslår ett utbyggnadsprogram som möjliggör för yrkesträningen att få de utrymmen som krävs för verksamheten. Det är alltså landskapsstyrelsens intention att detta skall tillgodoses. Tyvärr har uppgifterna i massmedia, också i det här fallet, varit vilseledande.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman! Jag vet inte om det är fel i tidningen eller inte, men åtminstone stämmer det ganska väl men den information som jag har fått. Det är möjligt att den är fel, men jag har svårt att tro det. Jag vill än en gång understryka att när det gäller yrkesträningen – man kan jämföra med nästan vilka andra linjer som helst i utbildningen i dag – så är det det känsligaste området som finns, för det var som sagt inte lätt att bygga upp den. Det är bara några få lärare som är engagerade i den. Det finns inte så många studerande, men de har det här behovet ändå och det finns kanske inte så starka krafter som kämpar för dem som det kanske borde vara. Det tillsattes en arbetsgrupp och det överlämnades ett förslag så sent som i våras till landskapsstyrelsen, och det gjordes på uppdrag av landskapsstyrelsen, så är det faktiskt i ett ganska sent skede som man har bytt spår! Jag förstår att det spåret bytte man i samband med den andra utredningen: Mattsson&Mattsson.

 

Flytt på andra som kanske förstår det här lättare, men var försiktig med yrkesträningsverksamheten vid yrkesskolan!

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Vi är många här i lagtinget, den förra landskapsstyrelsen och liberalerna, som har stått bakom etableringen av träningsundervisningen. Det är klart att när man ändrar planer så kanske det ofta uppstår en viss osäkerhet hos någon. Men jag tycker att ltl Lindeman skall tänka på en sak som hon själv sade här: det är kanske andra som är lättare att flytta på. För mig har det varit en faktor i ändringen av planerna, en av många, dvs. att yrkesträningsvundervisningen blir ju kvar såsom det var tänkt: lokalt integrerad. En flyttning utanför i en annan huskropp kanske inte skulle ha varit det bästa förslaget. Nu är det också så att det skulle ha varit ett dyrare förslag, och kanske inte ett lämpligt förslag av andra skäl, men det är landskapsstyrelsens absoluta målsättning att yrkesträningsundervisningen skall verka inom yrkesskolan, ibland kommer man med sin handledare in och deltar i den ordinarie undervisningen, ibland gör man på annat sätt. Det behövs lokaler för det här och det finns skrivet i budgeten att det finns utrymme för det, så jag tycker inte att det är rättvist att sprida det budskap som nu tycks förekomma att verksamheten som sådan skulle vara hotad. Vi har gjort en bedömning av en lämplig lösning inom de lokaliteter som finns och som kan byggas om med budgetmedel.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Den här remissdebatten är historisk. Den är historisk inte bara för att budgetförslaget är uppgjort i en ny valuta, euron. För oss liberaler är den historisk också av andra orsaker. Lagtinget har fått sin första kvinnliga talman — som är liberal. Landskapsstyrelsen har en liberal finansminister, som varit med och formulerat budgetförslaget. Givetvis har finansministern inte ensam skrivit ihop budgetförslaget. Det är frukten av ett samarbete mellan liberaler och center i samverkan med förvaltningen. Vi liberaler kan intyga att samarbetet löpt riktigt bra.

 

Budgetförslaget för 2002 bygger i stort på tidigare års motsvarande framställningar. Men där finns förändringar och nya grepp.

 

Fru talman!

Liberalernas politik bygger på vårt valprogram. Vi värnar om välfärden och vi värnar om tryggheten. En regional balans har för liberalernas del varit ledstjärnan i budgetarbetet.

 

Som alla vet har självstyrelsen en relativt god ekonomi på basen av den så kallade klumpsumman och även den så kallade skattegottgörelsen. Det finns en hel del reserverade medel i kassan. Den skattefinansiella utjämningen i nuvarande form har för Ålands del varit bra och gett en säker ekonomi för självstyrelsen och landskapet.

 

Liberalerna anser att det nuvarande ekonomiska systemet skapar en grundläggande trygghet för Åland som vi inte ska ge ifrån oss av skäl, som kanske inte har med den politiska verkligheten att göra.

 

Fru talman!

De som var med i början av 1990 talet, när lagtinget fick denna möjlighet att självt i detalj fördela den intäkt som vårt ekonomiska system ger, minns nog hur kärva de samhällsekonomiska utsikterna då såg ut.

 

Lågkonjunkturen stod för dörren. Det medförde rädsla för underbalansering av landskapsbudgeten. Denna rädsla bromsade dessvärre investeringarna så kraftigt att praktiskt taget hela den åländska byggsektorn utplånades. Denna rädsla ledde till att den ekonomiska nedgången under 1990-talet blev onödigt djup.

 

I slutändan drabbade dessa reaktioner åländska innevånare hårt, på

olika sätt. Den politiken medförde kostnader för samhället genom stora utbetalningar av arbetslöshetsunderstöd och andra bidrag till de medborgare som då kom i kläm.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsens budgetförslag för 2002 är uppgjord under annorlunda ekonomiska utsikter än de som gällt de senaste fyra-fem åren. Dessa gångna år präglades av ekonomisk uppgång, då landskapets och kommunernas inkomster ökade.

 

Nu har vi en situation som präglas av strategisk osäkerhet när det gäller passagerarsjöfartens framtid, de generella ekonomiska konjunkturerna, primärnäringarnas utveckling, de regionala skillnaderna på Åland och så vidare.

 

Vi ska inte vara utan hopp när det gäller passagerarsjöfartens fortsatta hemvist på Åland. Men den bedömning vi gör idag är, att den ekonomiska tillväxten avtar. Det kommer att behövas stimulans inom vissa sektorer för att hålla sysselsättningen på nuvarande nivå.

 

Därför är landskapsstyrelsens budgetförslag uppgjort för att vi ur konjunkturpolitisk synvinkel ska kunna möta Olle i grind.

 

Budgeten skapar förutsättningar för stimulansåtgärder. Den möjliggör ökade investeringar och andra insatser inom t.ex.

• bostadsbyggande,

• utbildning och kultur,

• socialvård, hälso- och sjukvård

• och på andra för alla ålänningar viktiga områden.

 

Budgetförslaget ger förutsättningar för näringslivssatsningar och medverkar till skattekraft inom landbaserade näringar

 

Fru talman!

Att i dagens läge uppgöra en budget där vi aktivt satsar för framtiden är en konjunkturpolitisk riktig åtgärd, eftersom det finns ekonomiska reserver att ta till. Det är sunt att skattebetalarnas pengar nu investeras för skattebetalarna, och kommer dessa tillgodo. Men visst hade det varit bra med aktivare politik redan tidigare. Då hade vi nog redan haft bland annat kultur- och kongresshus och badhus med mera, till nytta för den viktiga besöksnäringen. Då hade vi varit bättre rustade inför den lågkonjunktur som nu tydligen förestår.

Ser vi lite närmare på de ekonomiska prognoserna för de kommande åren inser vi att nya grepp helt enkelt måste tas inom den offentliga ekonomin, för att inte kostnaderna ska stiga till till oacceptabla höjder. Vi blir tvungna att se över verksamheter och organisationer. Vi blir tvungna att prioritera. Vi blir tvungna och vidta andra åtgärder, så att självstyrelsens ekonomiska resurserna kan användas effektivast  möjligt. Det gäller att hålla samhällets driftskostnader på en rimlig nivå. Detta innebär en lång och krävande process som fordrar god planering. Processen ska genomföras i gott samråd med berörd personal och andra intressenter — inte minst inom den tredje sektorn, med de frivilliga organisationerna.

 

Fru talman!

Liberalernas målsättning är att hela Åland skall leva och att alla regioner —  landsbygd, skärgård och stad — ska kunna utvecklas på sina egna villkor. Samhällets stöd och service ska fördelas rättvist. Liberalerna vill medverka till att ge ålänningarna en fullgod samhällsservice. Det har självstyrelsen råd med.

 

Andra medlemmar av den liberala  lagtingsgruppen kommer under remissdebatten att beröra andra områden i budgeten.

 

Till sist, fru talman, vill jag uttala den liberala lagtingsgruppens stöd för det föreliggande budgetförslaget för år 2002 från landskapsstyrelsen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!  

Ledamoten och vännen Leo Sjöstrand säger här att budgeten är på många sätt av historisk karaktär och inte bara för att euron är det nya myntslaget utan för att liberalerna nu tungt är med. Jag tror mig våga påståendet att liberalerna kommer att bli historia utomordentligt snabbt om man inte kommer till rätta med utgiftssidan och kan öka inkomstbilden. Ledamoten Sjöstrand säger gång på gång hur angelägna liberalerna är om att på alla sätt se till att medborgarna, var helst de är bosatta, skall kunna få åtnjuta den, som han anser, rättmätiga samhällsservicen. Vi socialdemokrater utgår från att i det vackra talesättet också inbegrips ett ökat utkomststöd till våra allra mest pressade grupper och att bostadsbidraget äntligen justeras till en anständig internationell nivå. Skillnaden mellan budgeteringen nu och den som ltl Sjöstrand ville erinra om i förfluten tid, från en tid då Åland genomled efterkrigstidens svåraste depression, är att på den tiden hushöll vi med resurserna för att klara krisen - nu är utvecklingen den rakt motsatta.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker mig spåra en ny replikkultur hos liberalerna: att man inte skall svara på repliker! Det var så när finansansvarige Olof Erland fick repliker och nu också gruppledaren. Det noterar vi! I sitt inlägg talade ltl Sjöstrand mycket om liberalernas politik som en politik som bygger på rättvis fördelning och man vill ta ett ekonomiskt ansvar nu när det blir sämre tider. Vi har också märkt att man i budgeten har gått in för att ha s.k. enhetslån för hyreshusbyggande. På ett övergripande plan var ltl Sjöstrands anförande rena rama socialdemokratiska propagandan! Det är i och för sig inget nytt att liberalerna driver en socialdemokratisk politik, men det skulle vara väldigt viktigt att ltl Sjöstrand skulle ange vad som är liberalt. Vad är den liberala ideologin grund för i den här budgeten som vi har fått? På vilket sätt avviker liberalernas krav från socialdemokratin?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag är förvånad! Lantrådet lovade i inledningen av debatten att vi skulle ha en dialog med oppositionen och vi skulle resonera oss fram till lösningar. Den ena liberalen efter den andra, och nu gruppordföranden, går alltså inte in i debatten, utan håller ett anförande, går ner och sätter sig och när vi vill diskutera så får vi inga svar! Är det här en ny parlamentarisk kultur som vi nu upplever, herr talman, eller hur skall vi uppfatta det?

 

Enligt ltl Sjöstrand hävdar liberalerna tryggheten i det nuvarande ekonomiska 0,45-systemet och vill inte, säger ltl Sjöstrand, ha omotiverade äventyrligheter visavi det ekonomiska systemet genom t.ex. skatteövertagande osv. På sidan 17 i budgeten skriver liberalerna och centern: ”Landskapsstyrelsen avser att fortsätta diskussionerna med riksmyndigheterna om övertagande av behörighet avseende indirekta skatter.” De indirekta skatterna är 67 procent av statsskatterna sammanlagt. Om man övertar de indirekta skatterna får man i stället för 0,45 ekonomin en skattekoefficient på ungefär 0,15-0,20. Detta har inte liberalerna presenterat något underlagsmaterial för. Vi från Frisinnad Samverkan är beredda att stöda idéerna, förutsatt att vi ordentligt får diskutera dem i parlamentet. Vilken är ltl Sjöstrands och liberalernas logik vad gäller det ekonomiska systemet? Här kommer man verkligen med dubbla budskap.

 

Avslutningsvis, herr talman, regionalpolitiken. Plötsligt är vi i en situation i landskapet när vi inte i budgeten ser några näringsfrämjande idéer för skärgårdens utveckling överhuvudtaget. Vilka, ltl Sjöstrand, tänker liberalerna senare framföra när det gäller en progressiv skärgårdsnäringspolitik?

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag fick lite på nosen för att jag inte har svarat på de tidigare replikerna och att det skulle vara någon sorts taktik, men jag bara konstaterade att man bara räknade upp precis det jag har sagt, det fanns ingenting att svara på.

 

När det gäller beskattningsfrågan är det precis som jag sade i mitt anförande att vi är nöjda med systemet. De är precis som diskuterades förut här med lantrådena om Lundberg-gruppen från 1995 där man skulle utreda möjligheterna att överta, och det kommer landskapsstyrelsen naturligtvis att fortsätta med.

 

När det gäller regionalpolitiken sade jag också att budgeten bygger i stort sett på tidigare budgeter. Då håller vi oss ungefär inom den politiken som man har gjort tidigare, men vi från skärgården jobbar naturligtvis på en regional utveckling, speciellt för skärgården.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för de alldeles glasklara svaren som jag fick på mina bägge frågor. När det gäller regionalpolitiken visavi skärgården har den här landskapsstyrelsen och liberalerna inga nya idéer, utan det bygger på det gamla och man skall möjligen fundera på om man kan hitta på någonting nytt så småningom. Också protokollen från Skärgårdsnämndens sammanträden talar just detta språk, att det finns inte några nya idéer, trots att man har lovat det.

 

När det gäller tryggheten i  det ekonomiska  0,45-systemet är beskedet också fullständigt glasklart från den liberala gruppledaren: liberalerna är inte för några som helst förändringar i det ekonomiska systemet, utan man hänvisar till Lundberg-gruppen. Jag är säker på att ltl Sjöstrand inte har läst Lundberg-gruppens betänkande och beslut eftersom han uttrycker sig som han gör. Han hänvisar visserligen till lantrådenas uttalanden här just för en stund, men de var inte heller till den delen på något sätt klargörande, eftersom Lundberg-gruppen när det gäller de indirekta skatterna talade för möjligheten till avvikande skatter i landskapet Åland i förhållande till riket, inte om övertagande av de indirekta skatterna, men liberalernas ordförande finansminister Olof Erland skriver att landskapsstyrelsen håller på och förhandlar med staten om övertagande av behörigheten visavi de indirekta skatterna. Här säger den ena liberalen si och den andra säger definitivt nej! Därmed är liberalernas politik fullständigt klarlagd, eller hur, ltl Sjöstrand?

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att jag sade ganska klart i mitt anförande att vi är nöjda med systemet och att landskapsstyrelsen håller på och förhandlar eventuellt. Men det finns inte några beslut i lagtinget på några övertaganden. Naturligtvis skall landskapsstyrelsen kunna förhandla, men för oss är det inte något övertagande på gång just nu, om det nu är klart för ltl Jansson?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöstrand säger i sitt anförande att budgeten bygger på liberala vallöften. Ltl Sjöstrand och jag har haft många debatter om skärgårdsavgifterna. Det skulle vara intressant om ltl Sjöstrand kunde förklara vad det är som har gjort att liberalerna nu är inne på Frisinnad Samverkans linje med bevarande av avgifter. Kanske det slutar med att vi får stöd i vår motion, där vi vill säkerställa skärgårdstrafiken genom höjda avgifter. Men det skulle vara intressant att höra varför liberalerna har ändrat politik i den här frågan.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

 Jag skulle föreslå att ltl Strand skulle förstöra den där motionen. Det är fråga om att öka avgifterna. Men när det gäller avgifter i skärgårdstrafiken har vi i liberalerna exakt samma uppfattning som vi haft tidigare. Vi väntar fortfarande på en utredning som skall göras och inför den kommande trafikplanen kommer vi säkert med helt klara besked.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Vi har lagt motionen för att man skall kunna utveckla skärgården, utveckla trafiken till skärgården och att pengarna skall komma skärgården till godo. Om ltl Sjöstrand vill att vi skall förstöra motionen, menar han då att vi inte skall utveckla skärgårdstrafiken eller få pengar till skärgården?

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

När det gäller skärgårdsavgifterna är det bekant sedan tidigare att vi har helt skilda åsikter i Frisinnad Samverkan och liberalerna. Liberalerna vill ta bort avgifterna för att stärka skärgården. Frisinnad Samverkan vill höja avgifterna för att blockera trafiken till skärgården och det anser inte vi vara en utveckling för skärgården, utan snarare en avveckling.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Pehrsson:

Fru talman!

Självstyrelseskutan stävar nu på över allt mer stormiga och oroliga vatten där vågorna tornar upp sig allt högre framför stäven. Därför är det viktigt att se över säkerheten, resurserna, reparation och nybyggnad, samt nyare och modernare utrustning för att hålla skutan flytande och även konkurrenskraftig gentemot andra farkoster som trafikerar våra farvatten speciellt inom Europa.

Befälet ombord bör även ha, god kompetens och samarbetsförmåga med såväl besättning, alla ombordvarande på skutan, som även med rederiet, lika med statsmakten för att seglatsen skall bli lyckad. Det är samarbetet som är den mest framgångsrika metoden för framtiden oberoende av om det gäller metoder, frakter, lönsamhet, kommunikationer, språk, behörighet, utbildning, bestämmanderätt, ekonomi  och alla andra beröringspunkter för en på alla sätt lyckad framtid för alla parter.

Som framkommit i olika sammanhang under hösten  så är den ekonomiska utvecklingen för landskapet inte vad vi varit vana vid under de senaste åren och vi kommer att få anpassa oss till en betydligt stramare ekonomisk hushållning  under de år som kommer.

 

Arbetsmarknadssituationen är dock god och den totala arbetslösheten under fjolåret var endast 2,8 procent  och hittills i år har den sjunkit ytterligare till 2,2 procent är att ungdomsarbetslösheten sjunkit till ungefär samma nivå som för den vuxna arbetande befolkningen. I det nu liggande budgetförslaget uppgår underskottet till ca 21 miljoner euro. Detta främst till följd av inkomstutvecklingen. De närmaste åren är det bland annat den förbättrade bostadsfinansieringen som bidrar till att underskottet ökar, men på sikt skall detta leda till att landskapets ekonomi och inkomster ökar. Det är dock skäl att föra en försiktig budgetpolitik men det betyder inte att man skall helt utesluta alla investeringar omgående utan man måste satsa för att i viss fall vinna, det gäller bara att satsa på rätt häst.

 

Ett starkt näringsliv utgör grunden för en fortsatt välfärd och tillväxt. Tillgången på bostäder är en förutsättning för näringslivets fortsatta expansion. I detta syfte har landskapsstyrelsen vidtagit åtgärder genom förbättrade finansieringsmöjligheter för hyresbostäder. Centern anser det vara väsentligt att samma förmåner ges även till byggande av ägarbostäder. Den största hotbilden i nuläget är dock fortfarande hotet om utflaggning av fartyg inom färjnäringen. De pågående förhandlingarna med riksmyndigheterna bör kunna leda till en lösning på sjöfartens konkurrensvillkor, så att färjrederierna inte sätter hotet i verket utan att vi även i fortsättningen har vår största och mest betydande näring kvar inom åländskt näringsliv. Här har politikerna, framförallt landskapsstyrelsen och även vår riksdagsman, en  mycket viktig uppgift och vi kommer noggrant att följa med vad som händer på den fronten.

 

Ålands status som ett eget utbildningsland medför möjligheter att utforma utbildningen så att den så långt som möjligt tillgodoser det egna samhällets behov. Den åländska utbildningen skall vara på en internationellt sett jämförbar nivå. En målsättning med högskolan, som ersätter yrkeshögskolan, skall bland annat vara att medverka till ett ökat entreprenörskap och innovation. Även vårdutbildningen är en viktig bit eftersom behovet av vårdpersonal är stort och även intresset för detta yrke stort. Det är positivt att pengar har tagits med i investeringsbudgeten för utrymmesbehovet för såväl vård som andra yrkesutbildningar. Satsningarna på informations- och kommunikationsteknik måste ses i ljuset av att det finns ett behov av förstärkning hos många av de landbaserade näringarna. En IT/Teknologiby kan medverka till att näringslivet får en skjuts framåt.

 

Inom hälso- och sjukvården håller vi på Åland en hög kvalitetsnivå, men för att kunna hålla denna innebär det att kostnaderna för den verksamheten svarar för en betydande del av budgetmedlen. Det är dock viktigt att utvärderingen blir klar angående kostnadseffektiviteten och att den även borde innehålla en bedömning angående vilka specialiteter som skall erbjudas patienterna hemma på Ålands Centralsjukhus och vilka som skall köpas upp på konsultbasis hos institutioner i närområdena öster- respektive västerut. Inom centern anser vi att man inte får pruta på kvaliteten när det gäller ålänningarnas hälsa, och vi prutar inte heller på kravet att få vård på vårt eget modersmål, utan här måste man nog vara beredd att fortsättningsvis satsa betydande summor.

 

När det gäller landsbygdens och glesbygdens förutsättningar har centern alltid förespråkat en offensiv linje, och arbetat för att hela Åland skall leva och här är det viktigt att även i ett ekonomiskt hotfullt läge våga göra investeringar som ökar inkomstmöjligheterna och därmed också överlevnadsmöjligheterna för dessa regioner. De investeringar som är föreslagna i budgeten för år 2002, såsom t ex ombyggnaden av travbanan kommer att ge positiva effekter för en av landsbygdens primärnäringar jordbruket . Detta är synnerligen viktigt nu eftersom denna näringsgren lider av följderna av stora omstruktureringar och svårigheter i samband med den fortsatta EU anpassningen. Även satsningen på golfbana i Grelsby är en satsning som på sikt kommer att betala sig genom en ökning av golfturister med familjer som för pengar till landskapet.

 

Ett anslag om 0,5 miljoner euro finns upptaget för en lösdriftsladugård på Ålands naturbruksskola och denna satsning är ett led i övergången till ekologisk odling och ekoproduktion när det gäller mjölkprodukter och köttprodukter. Skall vi klara av konkurrensen med övriga EU-länder inom jordbruksnäringen så är det viktigt att följa med och verkligen styra in ekoproduktionen på rätt spår, för som vi alla vet så är vår miljö hotad på många sätt och det är mycket viktigt att vi alla – det här gäller inte bara jordbrukarna - gör det rätta i kampen mot miljöförstöringen. Här krävs det stora och kraftfulla insatser och det som vi nu menar med ekologisk odling kanske inte är den slutligt rätta vägen utan det krävs ytterligare forskning och intensifierat miljötänkande för att kunna påverka den utvecklingen i rätt riktning. Det är också nödvändigt för att lära oss att utnyttja jordens resurser på rätt sätt.

 

När det gäller regionalpolitiken så är det viktigt att bibehålla de skolor, institutioner, industrier och annan verksamhet som redan finns ute i regionerna och att på alla sätt stöda dem och ge dem möjligheter att fortsätta och utvecklas där dom finns. Det är utan vidare ett bättre sätt, än att försöka hitta nya verksamhetsområden att utlokalisera, även om också den biten hela tiden bör finnas med i all planering.

 

För centern är det också av stor vikt att kommunerna kan tillgodose invånarnas behov av service såväl när det gäller barn- och äldreomsorg som skolor. Därför är det tillskott som den nya fördelningen av samfundsskatten medför positivt. Centern är också beredd att överväga en ökad fördelning av kapitalskatten framöver, men detta måste i så fall vara avhängigt av landskapets totala ekonomi.

 

Herr talman!

Jag skulle vilja avsluta med några ord som kanske inte är riktigt vanliga i politiska sammanhang och debatter. Jag skulle nämligen vilja poängtera hur viktigt det är att vi i alla sammanhang och i alla situationer lär oss positivt tänkande. Det finns många människor som har förstått betydelsen av kraften i ett positivt tänkande och en positiv attityd till omvärlden. Jag skulle viljas påstå att vårt lantråd är en av dem som har en sådan inställning till sin omvärld. Det betyder naturligtvis inte att man skall tolerera orättvisor och onda handlingar eller förtryck och orättvisor när det gäller jämställdhet mellan könen, nej, man skall naturligtvis kunna säga ifrån i sådana sammanhang, men jag tror att negativa tankar bryter ned både oss själva och vår omgivning, de dränerar oss på kraft och förstör relationer och förhandlingsresultat både i vår närmaste omgivning och i ett större perspektiv. Positiva tankar tillför oss kraft, befrämjar framgång och bildar en skyddande atmosfär emot negativa krafter. Våra tankeprocesser kan liknas vid konkret handling. Det är därför oerhört viktigt att vi söker finna kontroll över våra egna tankemönster inte minst i politiska sammanhang om vi vill skapa en god, positiv och framgångsrik värld för oss alla.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson berörde i sitt anförande byggandet av bostäder och då landskapsstyrelsens förslag att vi skulle börja tillämpa principen för enhetslån. Som flera andra talare här upprepade hon att det här innebär ett underskott i budgeten flera år framöver. Nu börjar jag bli lite fundersam och vill veta hur majoriteten diskuterar. Alla bidrag som landskapsstyrelsen vill att vi skall betala ut då? Är det inte bidragen som verkligen bidrar till underskottet? Det här är pengar som kommer tillbaka och t.o.m. med ränta. Jag har svårt att förstå ert resonemang. Är det rent budgettekniskt ett problem för majoriteten, så inrätta då en bostadsfond som man har föreslagit för radion, om det är den tekniken man är ute efter, men det här är pengar som kommer tillbaka. Och att göra det till den stora boven när det gäller underskott, nej, ltl Pehrsson det skall ju delas ut pengar för alla världens ändamål!

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag sade precis som även lantrådet har sagt, att det bidrar till underskottet. Han gjorde t.o.m. en omräkning av hur stort underskottet skulle ha varit om man inte hade haft den här finansieringsmöjligheten när det gäller bostäder. Jag sade också att det kommer att ge inkomster tillbaka och det är väl sådana satsningar som man skall göra. När det gäller bidragspolitiken är det främst inom jordbruket och landsbygdsnäringar som bidragssystemet förekommer och det är någonting som man nästan kan kalla ett nödvändigt ont därför att det ingår i EU:s jordbrukspolitiska strukturer att det är på det sättet man finansierar jordbruket. Jag tror att det inte finns någon jordbrukare som egentligen vill leva på bidrag utan man skulle hellre få betalt för sina produkter och för det man jobbar med. Det här är någonting som är svårt att påverka när det gäller bidrag. Jag vet inte vilka övriga bidrag som ltl Sundback syftar på, men det är främst jordbruket som har den här strukturen att man till största delen finansierar sin verksamhet med bidrag.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Man kan fundera över vad det är som skapar underskottet i budgeten. Det som jag reagerar på när det nu kommer för tredje gången i rad att det är finansieringen av enhetslånen som skulle rubba budgeten, det tycker jag inte att man kan säga. Det är att på något vis utmåla hyreshusbyggandet som en dålig satsning. Jag tycker att det är precis tvärtom: det är det enda vettiga i den här budgeten, för enhetslånen innebär att hyresgästerna betalar tillbaka pengarna och det kommer tillbaka till skattebetalarna i budgeten. Sedan finns det bidrag inom alla sektorer, men om man nu skall hålla sig till det som vi har hört här om budgeten, att man skall stimulera ekonomin och hålla igen kostnaderna är det här just en typ av satsning som fullföljer de intentionerna. Pengarna kommer tillbaka, men det stimulerar och det skapar bostäder bl.a. för arbetskraft som man vill ha in, men framför allt för dem som står i bostadskön. Där finns pensionärer, ungdomar, barnfamiljer, frånskilda osv. Inte är jordbrukarna den enda gruppen som får bidrag, utan det är många, bl.a. idrottsanläggningarna: 80 procent i bidrag! Inte ett penni i bidrag till hyreshusbyggande, utan lån som hyresgästerna skall betala tillbaka. Nog återspeglar det väl några sorts politiska värderingar bland majoriteten, förstår jag!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag började just tycka att det var märkligt att socialdemokraterna kritiserade pengarna till bostadsbyggande, men det kom sedan fram att vi är överens om att det är en bra satsning som landskapsstyrelsen har tagit med i budgeten. Det underskott, som vi förklarar med bostadslåneanslaget, är tillfälligt. Det var precis det jag sade och det som ltl Sundback också sade, att pengarna räknar vi att skall komma tillbaka. De skall ränta av sig s.a.s. Det är när vi diskuterar den här budgeten nu som det slår på det sättet att det blir ett underskott. Jag bara tackar på landskapsstyrelsens vägnar för berömmet att vi har gjort en  bra bedömning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Centerns gruppanförande, hållet av vicegruppledaren Pehrsson, var alldeles uppenbart välmenande och det var kostsamma löften som delades ut. Frågan är nu om de skall kunna förverkligas. Det var ingenting om ekonomiskt ansvarstagande, åtminstone var man kunde göra sådana besparingar som nu visar sig vara nödvändiga. Då vill jag ställa ltl Pehrsson inför det faktumet att när ltl Pehrsson säger, och nästan alla andra har sagt, att nu plötsligt befinner sig landskapet i en situation med sjunkande inkomster, så vill jag sticka hål på den myten. Läsningen av budgeterna för åren 2001 och 2002 visar på sanningen. Årets budget, 2001, visar på minskad klumpsumma och flitpengar med 6 procent minus. För nästa år räknar landskapsstyrelsen med minus 3 procent, alltså en mindre nedgång. De totala inkomsterna i årets budget är minus 50 miljoner mark. I nästa års budget räknar landskapsstyrelsen med en ökning med 6 miljoner mark på inkomsterna. Detta år alltså en myt. Vi hade den stora förändringen, nedgången, i budgeten för 2001. Då hade vi ett underskott i budgeten på 63 miljoner, som nu landskapsstyrelsen har höjt för nästa år till 145 miljoner, alltså över 82 miljoner mera. Underskottet är enligt finanschefen 24,4 miljoner euro, inte 21 miljoner euro, som landskapsstyrelsen har spridit ut.

 

Frågeställningen till centern måste alltså vara, efter den här listan på reformer och positivism: Vilka driftskostnadsbesparingar är det som centern nu avser att föreslå när man redovisar ett rekordstort underskott i nästa års budget, som 2003 och 2004 ökar till astronomiska belopp? – över 300.000 respektive 450 miljoner per år. Rent konkret, vad kan vi få höra från centern!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag måste medge att ltl Roger Jansson ställer svåra frågor. Skulle jag kunna svara på alla de här frågorna kanske jag också skulle platsa som finansminister! Det är nämligen just detta som man brottas med, att se var man kan göra så stora inbesparingar. Det är det som man tillsammans måste försöka bemästra. Man kan inte heller över en natt svänga om helt och sluta investera och skära ner alltför drastiskt. Det måste ha en viss mognadstid och en viss övergångstid. Ltl Roger Jansson har själv suttit med i landskapsstyrelsen och säkert varit med och byggt upp de dyra driftskostnaderna som man kanske inte borde ha gjort med tanke på det läge som vi hade och som det talades om tidigare när ltl Wiklöf var finansminister. Kanske man har låtit driftskostnaderna rusa iväg för långt. Men det är ett arbete som man tillsammans måste ta itu med att spara in här och där och se efter var nedskärningar kan göras, och det kan inte jag på rak arm svara på.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tyvärr måste jag också här när det gäller centerns gruppanförande säga sak som om liberalernas gruppanförande, att jag tackar för det mycket klara beskedet! Det finns alltså inte några förslag till besparingar i en situation när kostnaderna rusar mer än någonsin, enligt de kalkyler som finns i budgeten. Man har inte ens märkt att i 2001 års budget var faktiskt inkomstminskningen större än vad den är inför nästa år, enligt landskapsstyrelsens egna kalkyler. Det är alltså kostnaderna som skenar, och att alla skylla på tidigare landskapsstyrelser att kostnaderna nu skenar när man har behov av besparingar, så är väl lite övermaga i alla fall. Är det inte så, ltl Pehrsson, att centern och liberalerna tillsammans har haft hela hösten på sig att bearbeta budgeten. Ni har haft hela hösten på er, ända från midsommar till nyligen, att hitta på hur man skall klara en budget i balans. Och så får vi beskedet här i lagtinget, att, nej, vi har nog inte funderat på det inte! Är det så illa?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att ökningen av driftskostnaderna är väl ingenting som har skapats efter att den nya landskapsstyrelsekonstellationen har kommit till, utan nog har man under många års tid successivt höjt både personal, administration och mycket annat som har gjort att driftskostnaderna har stigit. Det är ingenting som har skett på några månader, utan de flesta har väl varit med och hjälpt till. Jag vet att Frisinnad Samverkan har förslag till en skuggbudget och jag har själv funderat på att om man faktiskt tror att det går att genomföra en sådan budget, så borde ha lagt en motion om att förkasta den budget som nu föreligger för att kunna anta den nya. Men det finns ingen sådan motion, så då måste även Frisinnad Samverkan tro på att budgeten i alla fall kommer att hålla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman! 

I centerns gruppanförande framkom det att var glädjande att bl.a. skolorna får sina tilläggsutrymmen tillgodosedda i budgeten. Det är säkert många av oss som är glada för det. Det som faktiskt bekymrar mig är att det är mest fråga om löften och projektering. Finns det risk för att man kommer med falska förhoppningar, för någonstans skall det här förverkligas?

 

----

klar vid naturbruksskolan. För övrigt är jag orolig för hur man skall kunna förverkliga alla skrivningar och alla projekteringsplaneringar som finns inom utbildningen i dag. En annan sak som har ändrat, som jag tog upp tidigare, är att man har tagit av de pengar som redan finns i fjolårets och årets budget planerat för yrkesträningen för att kunna få verkstadsbyggnaden. Det nämns överhuvudtaget ingenting om Ålands hantverkskolas behov av verkstadsbyggnad och vad man tänker sig för framtiden i landskapsstyrelsen om just den utbildningen. Själv har jag många gånger sagt att jag tror att vi blir tvungna att se om man kan samarbeta med andra skolor på landsbygden, men, som sagt, det finns ingenting sagt om det.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller projektering av yrkes- och träningsskolans utrymmen hoppas jag och tror att det inte är några falska förespeglingar i det, utan nog finns det en ärlig avsikt att lösa den frågan på bästa sätt.

 

När det gäller pengarna som finns till ladugården är det så att vi räknar med att detta är en stimulans till näringslivet som också är en satsning för att ge tillbaka, det är en satsning som skall hjälpa t.ex. jordbruket att överleva just på grund av att det är tvunget att gå över till mera ekologiskt tänkande. Jag vet att ÅCA behöver en viss mjölkmängd för att kunna starta en ekolinje när det gäller mjölk t.ex. Även köttproduktionen behöver föregångare och stimulans och mängder för att det skall gå att genomföra. Det är en direkt investering som skall kunna ge tillbaka omedelbart.

 

När det gäller träningsundervisningen har vi ingenting att vänta tillbaka i direkta inkomster. Där krävs det en noggrann planering, men jag är säker på att träningsundervisningen har kommit för att stanna och det var en bra insats som ledamoten Lindeman gjorde när hon startade och fick den med i yrkesskolan och vi skall nog förvalta den på bästa sätt.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman! 

När det gäller att man bygger ladugården framför allt för att stimulera näringslivet vill jag säga att all utbildning hoppas jag är ett sätt att åtminstone indirekt stimulera näringslivet och arbetslivet, eftersom vi förhoppningsvis skall producera kunniga ungdomar som kan gå ut i arbetslivet och tillföra nya och nödvändiga kunskaper. Jag vill inte på något sätt se ladugården som något specifikt i det sammanhanget, utan jag ser till hela utbildningen. Fortfarande fick jag inte svar på var vi skall få pengar i nästa års budget och därpå följande års budget för alla skrivningar och alla löften som ges i den här budgeten.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Precis som ltl Lindeman sade, kommer det nya budgeter och det kommer nya möjligheter att ta upp pengar när det finns färdigt projekterat för olika verksamheter. Så är väl meningen också i det här fallet, att man skall veta hur lösningarna ser ut innan man tar upp pengar, för man beräknar att man inte kan starta byggandet ännu. Den totala planen och som gjordes upp av arkitekterna Mattsson&Mattsson innebär en så pass stor satsning att jag tror att vi måste ha lite tid på oss att strukturera upp det och se i vilken ordning man tar investeringarna. Helt klart är det att träningsundervisningen skall bli kvar inom yrkesskolans hägn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Herr talman, ärade ledamöter och Ålands folk!

Det har pratats mycket om historia här. Lantrådet Roger Nordlund har ett flertal gånger framfört att det var något historiskt som hände när han bildade landskapstyrelse tillsammans med liberalerna. Situationen blev också för oss i Frisinnad Samverkan historisk. Det var inte rimligt att vi på ett så brutalt sätt blev utkastade ur landskapsstyrelsen efter att vi i november 1999 hjälpt Roger Nordlund till lantrådsposten och så länge samregerat med centern. Det sveket var också historiskt. Oppositionsrollen var för oss som parti i stort sett ny. Idag har vi funnit oss i vår tillfälliga roll och jobbar på många olika plan med att visa att vi är det bästa alternativet i åländsk politik.

 

Som ett led i detta har vi tagit fram ett förslag till framtidsavtal för självstyrelsens utveckling vilket inom kort kommer att distribueras till de åländska hemmen. På det sättet vill vi bredda och fördjupa debatten om självstyrelsens utveckling. Vi har också jobbat med en skuggbudget som alternativ till landskapsstyrelsens budgetförslag. I vår finansmotion nr 1 pekar vi på de större förändringar vi vill göra i de olika politikområdena. I övriga finansmotioner föreslår vi sedan förändringar på ett mera detaljerat sätt. Dessa motioner kommer att presenteras av oss i lagtingsgruppen. Vi är också tvärtemot tidigare opposition beredda att föra en dialog om olika förslag för att utveckla vårt åländska samhälle.

 

Herr talman!

Idag kan vi dock konstatera att lantrådet och finansministern blivit historiska på flera sätt. När budgetförslaget presenterades kunde vi konstatera att den så kallade historiska landskapsstyrelsen lade fram en budget med självstyrelsehistoriens största underskott. Lägg därtill de prognoser som presenteras för åren 2003 och 2004 och vi kan konstatera att underskottet för de kommande tre åren enligt budgetens treårsplan i bilaga 3 är 934 miljoner eller närmare ett års klumpsumma.

 

För första gången sedan klumpsumman infördes kan vi i praktiken se på vilket sätt den kan få negativa konsekvenser för Åland. Klumpsumman har varit bra så länge det gått bra för bland annat Nokia och Finland haft tillväxt år efter år.

Nu när det spås en nedgång i den finska ekonomin så får det omedelbart konsekvenser för Åland i form av stagnerad klumpsumma.

 

Så fort klumpsumman stagnerat reagerar inte landskapsstyrelsen utan lägger fram ett frikostigt budgetförslag tillsammans med oredovisade orsaker till de minskade intäkterna från PAF och Posten. Detta innebär att vi inom en kort tidsintervall kan stå inför stora ekonomiska problem i det åländska samhället. Vi vill inte lämna över ett samhälle med stor skuldbörda till våra barn och barnbarn den frågan borde alla här i salen ställa sig?

 

Herr talman!

I det korta perspektivet ser vi i frisinnad samverkan att landskapsstyrelsen omedelbart måste återkomma till lagtinget för att visa hur man balanserar upp budgeten. För att Åland i framtiden inte skall vara beroende av hur det går för Finland så måste vi själva ha kontrollen över både intäkter och utgifter. Vi anser därför att landskapsstyrelsen måste intensifiera arbetet med att ta över skattebehörighet för att Åland långsiktigt skall kunna stabilisera samhällsekonomin. Utan makt över skatteinstrumentet förblir självstyrelsen till denna del en halvmesyr. Min kollega Roger Jansson kommer närmare att beröra detta i sitt anförande.

 

När det gäller budgetens innehåll och inriktning så hade vi faktiskt med tanke allt liberalerna högljutt lovat i opposition väntat oss en helt ny inriktning i budgeten. I opposition har liberalerna lovat: en helt ny regionalpolitik, en ny näringspolitik, en snabb övergång till ekologisk odling, avgiftsfria skärgårdsfärjor, högre löner till sjukvårdspersonalen, betydligt ökade kommunala stöd, gratis bussar, aktivitets- och servicecentral för kulturorganisationer, bentäthetsmätare till ÅHS, inrättande av miljöpedagog, anslag åt musikteatern Katrina, uppvärmda planer, kostnadsutjämningsstöd till skärgårdsföretagare, försäljning av Svinö till Mariehamn, avgiftsfri förundervisning, osynlig skattegräns och mycket, mycket annat. Jag har bara varit med två år. Liberalerna har varit i opposition i tio år.

 

I stort sett ingenting av detta kan avspeglas i den av liberale finansministern lagda budgeten. Däremot kan vi konstatera att den politiska inriktningen till största delen understöder den politik som vi företrätt som landskapsstyrelseparti, undantaget den reform som görs gällande bostadslånegivningen. Däremot bekymrar vi oss som sagt för budgetens bristande anpassning till inkomsterna.

 

Herr talman!

Att bostadslånepolitiken ändras trots att det idag byggs bostäder på Åland som under högkonjunkturen i början på nittiotalet är förvånande. År 2000 gavs räntestödslån åt 105 hyres- och bostadsrättsbostäder, och år 2001 ser ut att bli på en liknande nivå. Även antalet byggnadslov för bostäder år 2001 ser ut att bli på samma nivå som under nittiotalets början eller c:a 200, detta i jämförelse med  c:a 40 under lågkonjunkturen under nittio talets mitt.

 

Enligt den budget som föreligger för år 2002 tillsammans med den prognos som finns för år 2003 kommer landskapets kassa att vara tom om två år. Det är då inte rimligt att landskapet i en sådan situation skall låna upp pengar med hög ränta för att kunna låna ut till låg ränta med lång amorteringstid. Särskilt när det på marknaden finns mer än tillräckligt med lånemedel för bostäder. Nej, låt bli att konkurrera med bankerna så kan vi minska årets budgetunderskott med 6 miljoner euro eller 36 miljoner mark. Märk väl, årets underskott.

 

Jag vill framhålla att vi i frisinnad samverkan anser att tillgång på bostäder är en förutsättning för att ett samhälle skall kunna utvecklas. Idag när bostadsproduktionen fungerar och ligger på en mycket hög nivå så vill vi poängtera att det system som vi har sänker boendekostnaderna och lockar privat kapital till bostadsmarknaden och därför är fullt tillräckligt.

 

Utbildningen på gymnasialstadiet, herr talman, har alltid varit en av grundstenarna i det åländska samhället. Landskapstyrelsen har för stora pengar utrett hur utbildningen i framtiden skall se ut på Åland. Denna utredning resulterade i ett förslag som de flesta av gymnasialstadieskolorna inte var nöjda med. Dessutom var förslaget ekonomiskt orealistiskt och med beaktande av byggnadsrätter och stadsplaner nästan omöjligt att förverkliga. Istället har nu landskapsstyrelsen gått på frisinnad samverkans linje där lyceets utbyggnad prioriteras tillsammans med de flesta behoven inom yrkesskolan och vårdinstitutet.

 

Lyceets lösning med inbyggandet av innergården kommer att skapa en för Åland unik studiemiljö, vilket enligt vår mening kommer att medföra att en redan attraktiv skola kommer att bli ännu attraktivare. Denna lösning är även enligt den information vi fått ekonomiskt försvarbar.

 

När det gäller yrkesskolan så finner vi det bra att man hittat lösningar som kan utöka intagningen till byggnadstekniska samt verkstads- och produktionstekniska programmen. Plastindustrins behov kommer här att tillgodoses enligt de önskemål som framgår i den rapport som den s.k sakkunniggruppen för plastindustrin utarbetat.

 

Vad vi inte är nöjda med, herr talman, är att man lyfter bort pengarna för yrkesträningens tillbyggnad. Det är ett stort politiskt svek gentemot denna grupp medborgare, speciellt från den utbildningsansvarige och liberalernas sida som tidigare sagt sig jobba för dessa. Här kommer vår ledamot Harriet Lindeman att i en finansmotion redogöra för hur denna fråga skall lösas.

 

Vårdinstitutets behov av utrymmen kan enligt vår mening bäst tillgodoses genom en flygelbyggnad på institutets tomt.

 

Även om jag här mest berört byggnader så får vi inte glömma bort innehållet. Viktigare än bra byggnader är att undervisningen drivs målinriktad och på en hög nivå anpassad till behoven i vårt samhälle. På detta område delar vi helt landskapsstyrelsens målsättningar.

 

Inom social- och miljöavdelningen är det ÅHS som slukar merparten av budgetmedlen. ÅHS utgör också en stor del av landskapsstyrelsens hela  budget. Det skiljer sig inte från omkringliggande regioners situation. Överallt förs motsvarande debatt.  Enligt budgetskrivningarna skall utvärderingen av ÅHS slutföras under året. Det är viktigt att lagtinget tillställs ett meddelande om utvärderingens innehåll och vad landskapstyrelsen ämnar göra utifrån utvärderingen. På så sätt skulle också lagtinget få debattera ÅHS i sin helhet. Det blir tyvärr alltför splittrad diskussion i samband med budgetdebatten som hålls nu. ÅHS har fungerat enligt den nya lagstiftningen i så många år att vi nu fått perspektiv och kan föra en debatt utgående från flera års erfarenhet. Efter detta kan landskapsstyrelsen göra nödvändiga justeringar. Också när det gäller social- och hälsovård måste vi våga tala om ekonomi. I dag finns snart hur mycket möjligheter som helst. Patienten är mer informerad än tidigare. Kraven är högt ställda. Det är svårt att sätta gränser. Ändå blir vi tvungna till det. Då är det viktigt att vi debatterar dessa svåra frågor så att de gränser vi blir tvungna att sätta,  görs så rätt som det bara är möjligt. Våra lagtingsledamöter kommer närmare att beröra dessa frågor i kommande anföranden.

 

Miljöområdet är ett annat område som har många svårlösta frågor. Eftersom Åland ligger omslutet av vatten är det naturligt att vattenfrågorna har högsta prioritet.  Inte bara vårt ansvar för Östersjömiljön är viktig utan också våra många insjöar behöver hållas så rena det bara är möjligt. Det är bra att landskapsstyrelsen påbörjar en kartläggning av tillrinningsområdena för över 100 sjöar i landskapet. Tyvärr kan vi konstatera att fortfarande finns inga vattenkvalitetsnormer i sikte. Vi vet att det är svårt. Men eftersom vattenlagen säger att kvalitetsnormer skall finnas borde de också åstadkommas inom den närmaste tiden. Miljöavdelningen har under detta år fått nya personella resurser i form av bl.a en vattenbiolog, så det borde lätta upp situationen. Vi har också på grund av vår omsorg för vattenmiljön valt att stöda socialdemokraternas motion om kraftfulla åtgärder för att minska fiskodlingarnas miljöbelastning.

 

Förutom vattenmiljön hör avfallshanteringen till den mest svårlösta frågan på Åland just nu. Utan att närmare gå in på de olika frågeställningarna vill vi understryka att den slutdeponi som uppstår borde vi själva ta hand om. Långsiktigt kan vi inte transportera bort sådant som bara skall deponeras och inte återanvändas. Trots alla goda föresatser vet vi att den mängd sopor som skall slutdeponeras inte för närvarande minskar, snarare tvärtom.

 

Fru talman!

I budgeten finns under rubrikerna landskapsprojekt och samhällsekonomiska projekt presenterat olika satsningar.

 

Eftersom övernattningarna i landskapet särskilt utanför högsäsong fortsätter att minska, så måste förutom en omläggning av landskapets marknadsföringsinsatser som vi föreslår i särskild motion, vilken presenteras av Dennis Jansson de mest nödvändiga strukturinvesteringarna fås till stånd utan dröjsmål. Nu när besväret gällande kk-huset från Ålandsbanken och svårigheterna med stadsplanen är lösta så finns det inget som kulturansvarige längre kan hänga upp ett fördröjande av projektet på. Vi förutsätter att planeringen av kk-huset slutförs i snabb takt och att projektet därefter bjudes ut. Vi har även konstaterat att det fortfarande inte sägs vilken driftsmodell som gäller. Vi kan omedelbart hjälpa till med enkla och realistiska förslag till KK-husets driftsmodell. Vi har klara förslag till det som tycks ta åratal för den ansvariga ledamoten att prestera.

 

Samhällsekonomiska projekt är ett nytt namn för kommunala investeringar som erhåller landskapsstöd i olika grad. I budgeten presenteras två olika projekt nämligen badhuset i Mariehamn och idrotts- och motionscentret i Godby. Personligen är jag mycket glad för att Mariehamns stad kommit igång med en av de flesta ålänningar efterlängtad funktionell badanläggning. Att landskapsstyrelsen gått in för en stödprocent om 50 procent som vi i frisinnad samverkan anser vara en rimlig nivå för detta projekt är också glädjande. Vi anser också nu som tidigare att centralorten Godby med beaktande av den regionala balansen skall få en högre stödprocent än Mariehamn för ishallen och simhallen. Det förefaller dock vara för stor skillnad att ha en 30 procentig differens mellan stöden i de bägge centralorterna. Vi frisinnade föreslår i skild finansmotion att stödet är 65 procent och på samma sätt som i Mariehamn maximeras till en viss summa baserad på den kostnadskalkyl som redovisats. Förvirrande är det även att i pressen läsa att Finströms kommun avser inleda planeringen av en simanläggning medan vi landskapets budget får läsa att Finströms kommun skall bygga en ishall. Hur är det med respekten för den kommunala självstyrelsen?

 

Nu presenteras vilka procenter som gäller för två projekt. Tidigare var det helt klart vad som gällde för kommunerna. Frågan jag fortfarande ställer mig är: Vad gäller för kommunerna i fortsättningen för liknande projekt? Blir det fortsatt godtycke eller är det 50 procent i staden och 80 procent på landsbygden?

 

Jag återkommer i frågan i samband med att jag presenterar min motion. Kommer även då att beröra de orealistiska siffror som finns angående hur många gästnätter Godbyprojektet genererar

 

Fru talman!

När det gäller sjöfarten skriver Hufvudstadsbladets ledarskribent i gårdagens Husis – jag citerar: ”Sjöfarten avgör Ålands ekonomiska överlevnad, men är av sekundär betydelse för Finland. När Sverige aviserade sitt stödpaket lät Finlands regering förstå att det, ifall man ville ha kvar passagerarsjöfarten under finsk flagg, inte fanns någon annan möjlighet än att följa Sveriges exempel. Nu erbjuder regeringen ett stöd som motsvarar en tredjedel av det som verkligen skulle behövas.” Ridå!

 

Landskapsstyrelsen har trott att riksdagen skall gå emot sin regering. Landskapsstyrelsen har hoppats att Finland skulle följa Europas sjöfartsnationers linje. Åland har önskat att regering och riksdag skulle beakta Ålands fullständiga beroende av sjöfarten.

 

Sanningens minut är nu obehagligt nära. Vad har landskapsstyrelsen lyckats med i sina så kallade ”genombrott” med regeringen, vid Lipponens besök och i aftonskolan? Det ser mycket illa ut. Hoppas våra rederier kan hålla ut en liten tid till så att rimliga och realistiska lösningar kan arbetas fram. Vi har visat på sådana, flera stycken på olika nivåer. Nu är det hög tid att skrida till handling för landskapsstyrelsen – om det inte redan är för sent.

 

Till sist, fru talman, har jag konstaterat att landskapsstyrelsen fortfarande delvis är inne för frisinnad samverkans linje när det gäller avgifterna på skärgårdsfärjorna vilka liberalerna i opposition kraftigt motsatt sig. Med delvis menar jag att vi helt delar uppfattningen att avgifter skall finnas, men att vi anser att avgifterna bör höjas för att långsiktigt säkra och utveckla skärgårdstrafiken. Denna väg kan man även lösgöra resurser för olika satsningar som bör komma skärgården till godo. Vi kommer genom en finansmotion att föreslå att inkomsterna från skärgårdstrafiken ökas från nuvarande 4 procent till 8 procent. Personligen har jag en känsla av att denna förändring idag är politisk möjlig med beaktande av dagens budgetsituation samt att både centern och liberalerna sitter i landskapsstyrelsen och skall ta ansvar för hela Ålands ekonomi.

 

Jag förutsätter att finansutskottet nu tar ett seriöst grepp om denna budget i obalans och med en framtid i fullständig obalans. Vi kan inte låta detta aktstycke lämna lagtinget utan att korrigeras. Då gör vi Ålands folk verkligt illa.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Strand redogjorde i sitt anförande för Frisinnad Samverkans bostadspolitik och jag förstår dem på det viset att de tycker att det är bra med systemet med räntestöd, att det fungerar och att det produceras mycket bostäder. Det är väl här som det går en väldigt tydlig ideologisk linje mellan socialdemokraterna och de frisinnade. Om det nu skulle vara så bra som ltl Strand påstår, hur kan det då vara möjligt att vi har ungefär 300 människor som står i kö efter en hyresbostad? Är det så att deras behov skall vi inte behöva beakta? Det är det ena. Vi vill ha en sådan finansiering av hyresbostäder att man kan styra det verkligen till hyresbostäder och att de förblir hyresbostäder, inte att samhället ger pengar så att företagare kan spekulera i hyresbostäder – efter en tid vill man naturligtvis sälja om man är ett vinstdrivande företag och så är det inte mera hyresbostäder. Det som sker nu är att det byggs nästan inga hyresbostäder annat än i kommunal regi, inte av de privata, och att hyresbostäder som har varit samhällsfinansierade privatiseras. Det ser väldigt dystert ut. Det andra är att man inte vill att samhället skall vara bank, som man säger, men med räntestöd är det faktiskt så att vi för över bidrag, samhällspengar, till bankerna för räntestöden. Det räntestöd som betalas ur landskapsstyrelsens budgeter utgör miljoner i året till bankerna.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! Ltl Sundback har helt rätt i att det står människor i kö efter bostäder i dag, men det beror på att man i början av nittiotalet hade ett system som inte stimulerade till hyresbostadsbyggande. I dag har man ett system där det byggs mer än någonsin. 105 hyres- och bostadsrätter har fått räntestöd under år 2000 och lika många kommer att få det år 2001. Man håller på att hinna fast här och att då slå sönder det systemet kan vi inte ställa upp på. Räntestöden  går absolut inte till banken utan det går tll de människor som behöver dem för sina bostäder.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det byggs säkert hyresbostäder, om man kan betala tusentals mark i hyra i året för de privata, men de köer som finns till de kommunala hyresbostäderna är långa. Det är pensionärer, det är unga personer, det är frånskilda, sådana grupper som inte kan hyra upp en bostad på den privata marknaden i dag och inte heller köpa. Eller menar ltl Strand att de bara står där för att de inte har något annat göra! Det är inte verklighet, utan de borde hyra upp dessa dyra bostäder fast de inte har råd! Att ”man hinner ifatt” – det verkar inte så, om man ser på hyreskön, utan tvärtom växer den dag för dag och det beror på att det också utgår hyresbostäder på marknaden varefter de privata kan sälja. Här finns nog en markant skillnad mellan vad socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan tycker. När det gäller räntestödet så visst är det skattepengar som går till att betala räntor. Om vi i stället betalar bidrag direkt till hyresbolagen, som vi föreslår, så skulle det se helt annorlunda ut. Om vi tar ett projekt på 20 miljoner med en 35-årig amorteringstid och räntetid på ett lån på drygt 5 procent, så skall man betala 23 miljoner i räntor. Är det bra bostadspolitik det med skattemedel!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Räntestöd är till för att få ner hyresnivån. Ltl Sundback frågar om det är bra bostadspolitik att använda skattemedel, men vi anser att man skall använda mycket mindre skattemedel än vad socialdemokraterna gör. Det är en ideologisk skillnad här. Det är lika långa köer till de privata bostäderna, eftersom hyrorna är så höga i dag i de kommunala bostäderna.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag lade märke till att oppositionsledaren, frisinnade ledamoten Jörgen Strand, i sitt anförande talade vackert om gruppens beredskap att gå i dialog med regeringspartierna. Jag kunde dock inte märka några ansatser till dialog i hans anförande. Det var anklagelser och fördömanden och någon vilja att i praktiken föra en dialog fanns inte. Jag finner det fullt möjligt att ltl Strand har missförstått ordet ”dialog”! Dessutom är ltl Strand uppenbarligen fel informerad om beslutssituationen i Finström angående anläggningen där som han var inne på. Jag uppmanar alltså ltl Strand att kontrollera uppgifterna om Finströms beslut angående den planerade anläggningen.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Som vanligt får vi höra analyser från ltl Svensson, analyser hur ltl Strand eller andra tänker. Jag själv är beredd att föra en dialog, men vi kan inte låta bli att peka på de oegentligheter som finns i politiken i dag. Vi måste visa på alternativ och liknande. Det är därför jag har mitt anförande.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag förstår inte hur man skall kunna driva en diskussion om samhällsfrågor utan analyser. Men jag har förstått nu att ltl Strand är urled på analyser, han går efter någonting annat än analyser!  När ltl Strand använder uttrycket ”oegentligheter” om den politik som majoriteten driver, måste jag till  ltl Strands försvar säga att han är nog inte fullt på det klara med vad ordet oegentligheter betyder!

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag är otroligt urled på ltl Svenssons analyser av oss som personer och de här orden som han stoppar i ens mun. Däremot försökte jag göra en analys av det politiska läget, där jag inte på något sätt blanda in några personligheter! I mitt anförande tog jag upp sakfrågor, vad som har varit, var vi är beredda att samarbete, vi kom med alternativ. Jag försökte göra en analys av det politiska läget. Men ltl Svensson, han återkommer gång efter gång med olika personliga analyser, vad han tycker om olika personer. Det är det som jag är så otroligt utled på!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Strand var bekymrad över att inte arbetet med vattenkvalitetsnormerna har kommit igång. Jag vill bara upplysningsvis säga att landskapsstyrelsen har utarbetat ett underlag för detta arbete. Vi har begärt in anbud och vi har också givit i uppdrag åt en organisation att genomföra arbetet med vattenkvalitetsnormer och det borde bli klart under första halvåret av 2002.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! Jag tackar för informationen och är mycket glad över den. Jag kan här på stående fot säga att vi i Frisinnad Samverkan kommer att hjälpa till att stöda normerna när de kommer, om det är ett bra förslag.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Prognoserna för budgetåret 2002 är inte så mycket att glädja sig åt. Finland och Sverige räknar med en BNP-ökning på 1-2 procent och vårt eget prognosinstitut kalkylerar med +1,2 procent för Åland. I den siffran finns rätt stor osäkerhet. Man räknar inte med någon utflaggning, näringslivet planerar inte nyanställningar och är mycket försiktiga med investeringar. Dessutom noteras att inom vissa branscher finns flaskhalsar som kan störa produktionen. Man tror också att inflationstakten kan bli lite lägre än detta år och sluta på 2 procent. Likaså tror man att lönekostnaderna kan bli marginella på grund av den globala utvecklingen.

 

Man skall ju vara optimist och är man det hoppas vi att dessa prognoser faller ut som siffrorna visar. En positiv ingrediens har dykt upp de senaste dagarna och det är att oljepriset inom den närmaste framtiden kan hållas på en relativt låg nivå på grund av att Ryssland tänker fortsätta att pumpa upp olja lika mycket eller mer än under nuvarande år, och detta beslut är bra för prisutvecklingen.

 

Fru talman! Jag nämnde att utredningsbyrån kalkylerat med att färjnäringen inte flaggar ut. Det är en sak vi alla hoppas, men med den halsstarriga syn man i Helsingfors har på denna näring är risken stor att vi får se hur rederier flyttar ut för att kunna klara av den konkurrenssituation som uppstår. För oss som har satt oss in i problematiken är det lätt att förstå rederiernas situation. Vi måste med kraft hävda att våra åländska företag inte får diskrimineras. Där har vi nu, när vi ser hur resultatet i riksdagen blir, en mycket viktig uppgift och jag hoppas verkligen att vi nu kan samla alla beslutsfattare att gemensamt gå in och lösa den uppkomna situationen.

 

Om vi inte lyckas här så betyder det att Åland istället för fortsatt tillväxt får se en ordentlig tillbakagång i ekonomin. Därför, fru talman, vill jag uppehålla mig vid ordet tillväxt. Det är livsviktigt att vi nu när vi utsätts för yttre hot mot vår ekonomiska tillväxt, ser efter vad som bör göras och vad som är viktigt. Vi måste få igång ökad företagsamhet. Vi på Åland har alltid varit duktiga att få igång företag, men alltfler bör ges möjlighet att starta eget. Enklare regler, möjlighet att få riskkapital och lättare med säkerheter är en del av medicinen. Om vi konkurrensutsätter flera delar av den offentliga sektorn ökar vi konkurrensen och håller inflationen i styr. Vi bör också stimulera den äldre arbetskraften att stanna längre tid i arbetslivet, då är det inte behov av fler bostäder. Detta görs nu i EU-området efter modell från USA! Man stimulerar!

 

Tyvärr har vi inte hela skatteinstrumentet, men vi bör i alla fall försöka använda avdragsmöjligheter inom kommunalbeskattningen. Om folk får mera pengar i den egna börsen så ökar ganska säkert den egna konsumtionen och då mår vårt näringsliv mycket bättre.

 

När vi diskuterar tillväxt så bör vi framhålla att bara en enda procenttillväxt mer än prognoserna gör stor skillnad för att stimulera ekonomin. Denna procent påverkar inte bara den privata ekonomin, utan utbildning, hälsa och omsorg blir också gynnade.

 

Fru talman. När jag nämnde orden utbildning, hälsa och omsorg vill jag en liten stund uppehålla mig kring dessa sektorer. Vi anser att när det gäller utbildning vill vi satsa mera på skolans innehåll än på fina byggnader. Därför bör man noga granska de projekt som uppförs. Det är inte genom flotta och förnäma hus vi ger våra unga en stabil grund för framtiden utan det viktigaste är vad man lär sig inom väggarna. Dyra och stora byggnader har under de senaste åren medverkat till att kommunerna nu har problem med sin ekonomi. Man måste komma ihåg att bygga och finansiera ett hus är en sak, men den årliga driften kostar mera när ytorna är stora. Utbildning för åländska näringslivets behov är också viktigt och en dialog mellan skola och företag skapar förutsättningar att ungdomen efter studier och praktik utomlands återvänder hem och får jobb eller startar företag.

 

Problematiken stora hus gäller också hälso- och sjukvårdens framtid. Jag läste nyligen en artikel med titeln ”Ny sjukvård inspirerar”. Man noterade där att världen runt förs en livlig diskussion om hur sjukvården skall utvecklas. Kravet på förnyelse drivs fram av åldrande människors ökade vårdbehov, medarbetarnas missnöje med gammalmodiga arbetsförhållanden och av allt starkare patienter med nya krav på inflytande. Jag diskuterade just detta i morse, att när jag själv tänker på när jag någon gång kommer att behöva vård är nog mina krafter annorlunda än min mors och min fars var som hade stor respekt och inte ville ställa mycket stora krav. Man noterar att nu sprider sig insikten att den offentliga sjukvården kan vidmakthållas endast om den förmår anpassa sig till nya krav från patienter och skattebetalare. Man berättar att det finns stort intresse för de reformer som sker i Stockholmsområdet. Därför, fru talman, hoppas jag att ÅHS:s styrelse noga ser över förutsättningarna för att få den fastighetsplan gjord med experter utifrån som har kännedom om dessa nya strömningar. I Stockholms län förändras sjukvården från ett kommandostyrt, hierarkiskt monopol till ett nätverk av offentlig och privatägd vårdgivare med starkt inflytande från patienter och medarbetare.

 

Fru talman!

Jag nämnde starkt inflytande. Då vill jag ta upp en sak som nu debatteras livligt: Ålands inflytande i EU-processen. Enligt vår åsikt måste vi få ett klart och entydigt besked från Helsingfors hur vi kan öka Ålands inflytande i frågor som är av stor vikt för oss som lever här. Regeringens ovilja att visa att i landet finns två parlament som båda har lagstiftningsrätt och verkställighetsmakt inom vissa sektorer, bör förändras till att bli något som man gärna visar upp. Innan det pågående arbetet med europeiska integrationens fortsättning hinner alltför långt bör denna fråga vara löst. Vi är övertygade om att den skepsis som nu finns hos ålänningarna inför fortsättningen i denna process kan öka misstron och förhållandena Helsingfors-Åland försämras om vi inte får klart besked i frågan om inflytande.

 

Sedan fru talman, lite synpunkter på framtida turism, en näring som förhoppningsvis ökar i betydelse. Samarbetet med transportsektorn för att marknadsföra Åland i våra närområden har varit bra, men det finns nya områden som borde bearbetas kraftigare. Jag tänker då på nordvästra Ryssland. I det området har den ekonomiska situationen utvecklats positivt och där finns stort intresse för Åland samt också ekonomiska möjligheter för folk att resa och besöka nya områden. Därför hoppas vi att de skattemedel som används och som satsas på marknadsföring skall locka nya besökare till Åland. Samtidigt skulle åländska ungdomar får en push att börjar studera ryska språket. En push som är nog så viktig när man tydligt ser möjligheter till framtida ekonomiskt samarbete med en region som växer snabbare än många andra.

 

När vi satsar samhällsmedel på turism bör det ske i vissheten om att de medlen ger ordentlig avkastning och lockar nya kunder. Vi har de senaste åren kunnat följa den fina utvecklingen golfturismen haft. Vi har på Åland verkligt bra naturliga förutsättningar att få till stånd attraktiva golfbanor som lockar besökare utanför Åland. Nu redan är endel av den disponibla tiden för golfspel vid Kastelholm uppbokad för nästa säsong. Därför är det viktigt att få igång flere banor snabbt. Vi har föreslagit en till i östra Saltvik, med sådan natur att förutsättningarna är de bästa, och vi vill nu att man undersöker möjligheterna. En satsning på ytterligare golfbanor är samhällsekonomiskt bra och framför allt ekonomiskt säkrare än att kopiera dyra byggnader med aktiviteter som man inte har stor erfarenheter av, jag avser då byggande av två badhus som inte byggs för lokalbefolkningen utan för besökare. Jag tror att ortsbefolkningen inte kräver så stora fina simanläggningar utan man nöjer sig med enkla och ändamålsenliga som inte ruinerar de kommuner

 

Jag ser, fru talman, att min tid löpt ut så därför återkommer jag senare om motionen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja ge mitt fulla stöd till en fråga som ltl Salmén tog upp här och jag tyckte att han formulerade det rätt bra när han sade att för de obundna är skolans innehåll det viktigaste, verksamheten, utbildningen och att byggnaderna är ändå av underordnad betydelse. Vad jag förstod vill han med detta lyfta ett varningens finger för alla de projekt som man har diskuterat inom landskapsstyrelsen. På samma sätt är det med hälso- och sjukvården, att fortsättningsvis verkar det vara så att det är byggandet som formulerar verksamheten och inte tvärtom. Det är sist och slutligen baserat på enskilda duktiga lärares eller läkares ambitioner, men det är politikerna som har det ekonomiska ansvaret och därför är det så att vi fortsättningsvis går lite med rumpan före i de här stora sektorerna. Det skall pengar till, men vi vet inte riktigt vad det är vi vill ha och det saknas konkreta verksamhetsplaner. Det är det som borde finnas för att underordna investeringsplanen och fastighetsplanen. Nu ser man i årets budget att det är lite plotter här och där med tillbyggnader, men vad det egentligen syftar till med tanke på verksamhetens mål har man svårt att se. Jag stöder att man tittar noga på detta, att skall man faktiskt göra på det vis som landskapsstyrelsen föreslår.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag tackar för stödet. Jag tror att vi måste börja tänka på att fina skolor ger inte så mycket förbättrad undervisning liksom inte heller fina lokaler botar så många människor! Vi bör i stället satsa på verksamheterna. Det var lite motsägelsefulla upplysningar i budgeten att på det ena stället säger man att man hade planerna färdiga, t.o.m. tre stycken, men på ett annat ställe säger man att man har 500.000 finska mark till för att verkligen göra den här planen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Åtminstone när det gäller skolorna är man på det viset inte på det klara med vad det är som styr landskapsstyrelsen nu.  Det gjordes en upphandling om en utredning av familjen Mattsson, eller vad de hette, som kostade 400.000 mark, men den investeringsplanen följer man tydligen inte, utan nu skall man göra någonting annat. Det är vad som styr det här andra som är väldigt oklart. Här är det nog viktigt att vi får en helhetssyn och att den är tillräckligt långsiktig. Jag tror för min del att visst måste man fortsätta att investera i skolor, men det måste ske just med tanke på verksamheten och att det är långsiktigt. Tar vi lyceet, tror jag att faktiskt varje år under min politiska karriär har vi investerat i lyceet. Det har varit reparationer och det har varit utbyggnader, tillbyggnader och ombyggnader. Fortfarande finns det ett behov på 26 miljoner för ett tjugotal studieplatser till. Det verkar inte ha skett i någon riktigt målmedveten form. Skall man klara kostnadshöjningarna krävs nog en mycket, mycket större eftertänksamhet. Åtminstone från vår sida är vi villiga att diskutera långsiktigt.

 

TALMANNEN: Jag vill inför den fortsatta debatten påminna om replikreglerna. Enligt arbetsordningens regler får en replik innehålla endast förklaringar och rättelser med anledning av det huvudanförande det riktar sig mot eller bemötande av ett påstående i huvudanförandet.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag har ingenting att säga i samband med detta replikskifte, för det var tydligen inte riktat till mig!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När jag för många år sedan för första gången valdes till ordförande för Åländsk Center var ltl Olof Salmén ordförande på den stämman och när han gav klubban till mig sade han, att skall man plöja raka fåror skall man alltid titta framåt, aldrig bakåt! Det kändes faktiskt i mitt hjärta nu att Olof Salmén är karl för sin hatt, för de orden, för det sakliga anförande som ledaren för de obundna framförde här ger en väldigt bra grogrund för ett samarbete kring sakfrågor och de svåra frågor som vi faktiskt har i budgeten samt också det som ltl Salmén nämnde när det gäller sjöfarten och EU-inflytandet där vi väldigt långtgående nog har samma målsättning. Jag vill bara med dessa ord framför ett tack till ltl Salmén.

 

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman, värderade radiolyssnare, bästa kolleger!  

En stark samhällsekonomi med inkomster och utgifter i balans är tillsammans med ett näringsliv i hygglig tillväxt den allra främsta garantin för att vi långsiktigt skall kunna trygga samhällets primära huvuduppgifter, som enligt vår mening är en god social- och hälsovård, en kvalitativ och framgångsrik utbildning i våra skolor, en trygg omsorg om våra äldre och en tillräcklig och god barnomsorg för våra yngsta.

 

Ett meningsfullt arbete åt envar och ett tillräckligt utbud av aktiviteter för vår fritid får gärna komplettera denna min bild av den närmast ideala samvaron på Åland.

 

Landskapet Åland har de senaste åren konjunkturmässigt legat mycket väl till. Tillväxten har varit högst påtaglig inom många sektorer och arbetslösheten knappast förnimbar vid en jämförelse med vår närmaste omvärld, särskilt med republiken Finland. Även landskapets klumpsummeekonomi har väl stått pall och under flera år har vi kunnat generera ett finansiellt överskott, en god kassa, en bra likviditet. Nu väntar synbarligen en litet sämre framtid. Prognoserna för tillväxten i våra grannländer har upprepade gånger skrivits ned och även för Åland är tillväxtsiffrorna reviderade neråt. Ändå skall vi minnas att Åland nästan alltid har ett halvårs eftersläpning i konjunkturcykeln i jämförelse med mer utpräglade industrisamfund som Finland och Sverige. Denna eftersläpning gäller inte sällan såväl upp- som nedgång. Men Åland står fortfarande relativt högt i konjunkturcykeln. Det är uppenbart att nyanställningsviljan hos våra företag har gått ner liksom också lusten att inom privatsektor investera. Detta om något är ett tecken på att nedgång är att vänta. Inresandet, särskilt från Finland, visar en vikande trend, och en svag kronkurs är till förfång för inresandet från Sverige.

 

För oss socialdemokrater är det särskilt viktigt att vi i så hög grad som möjligt fördelar välståndet mellan olika medborgare och i så hög grad som möjligt  svarar för att vår gemensamma finansiering är stark för att klara utbildning och sociala omsorger. Men det gäller att även klara utkomststöd och bostadsbidrag för att inte säga även arbetslöshetsersättningar om sysselsättningen skulle vika.

 

Allt detta och mycket annat som vi i vår vardag närmast betraktar som självklarheter är just beroende av en samhällsekonomi i skick.

 

Fru talman!

Det är i belysning av detta vi nu oroar oss för att landskapsbudgeten redan i detta skede behöver balanseras med 21,5 miljoner euro, som det står i budgeten, men vi har hört att siffran är uppe runt 25 miljoner, alltså runt 150 miljoner finska mark. Det inger farhågor för vad som väntar om konjunkturläget påtagligt försämras, samtidigt som inkomsterna naturligtvis går ner, vilket också landskapsstyrelsen antyder. Därför vill vi senare se, om möjligt, en tilläggsbudget där utgifter och inkomster skulle vara i bättre balans och finansieringslånet helst skulle utgå eller åtminstone nedbringas till ett minimum.

 

En omständighet som inte heller förbättrar budgetläget är också alla osäkerheter kring sjöfarten och dess framtid. En utflaggning av större delen av vår passagerarflotta skulle få konsekvenser för såväl kommunal- som landskapsekonomin av ett slag som jag inte tror att medborgarna på Åland i allmänhet kan föreställa sig. När det gäller ekonomin vill jag också parentetiskt understryka att den fantastiska kassa vi så ofta har framhållit att vi har ingalunda realt är så stor. Ca 200 miljoner i disponibla pengar finns, resten torde vara intecknat genom tidigare angivna beslut och löften.

 

Fru talman!

Landskapsstyrelsen har under senare tid antytt en vilja till ny anda i relationerna mellan Åland och riket. Man har gång på gång talat om genombrott och symptomatiskt är att det är till socialdemokraterna man i allmänhet ställer sitt hopp. För Ålands socialdemokrater, som i 25 år aktivt arbetat för att bygga nätverk och kontaktytor till partierna i riket men också till socialdemokratiska rörelserna i hela Norden, känns det upplyftande att regeringen Nordlund nu försöker styra in på, som vi menar, en ny och, tror vi, framgångsrik väg. Vi tror på samarbete i stället för konfrontation. Vi tror det är viktigt att arbeta för ökad förståelse i stället för misstänkliggörande. Vi tycker att polisanmälningarnas tid nu skall vara förbi.

 

Det är först när relationerna utvecklas så att parterna verkligen kan lita på varandra som de verkliga framstegen kan infinna sig. För oss som under många år fått utstå, vill jag säga, spott och spe och t.o.m. beskyllts för att vara styrda från Helsingfors, känns det nu verkligen befriande att även andra partier börjar inse nyttan av goda relationer i alla väderstreck och inte minst österut. Egentligen tycker vi att det är förvånande att så få av de åländska partierna inte tidigare på ett mycket aktivare sätt betraktat vidden av utvecklandet beträffande goda kontakter till likasinnade på rikssidan. Det är kanske lite förmätet, men vår uppfattning är att på den borgerliga sidan har man inte koncentrerat sig på att utveckla ett nätverk till sina motsvarande partier i riket. Vi tycker att centern kunde göra mycket, mycket mera beträffande centern på finländska sidan och även kanske Frisinnad Samverkan kunde kraftfullare bygga under kontakter med den finländska högern. I stället har vi upplevt att man flockats kring svenska folkpartiet, som i realiteten har mycket marginell påverkan i den finländska politiken. Och det kan ju vara en av orsakerna till varför så många resultat har uteblivit.

 

Det som nu gläder oss är att det nu är de finska socialdemokraterna som även lantrådet Nordlund lutar sig mot. Vi får i alla fall det intrycket. Och socialdemokraterna som historiskt utgjort garantin för ett tvåspråkigt Finland är nu också hoppet för vår självstyrelse. Jag kan säga att från åländsk socialdemokratisk sida har vi gjort allt vad vi har förmått för att inte minst i sjöfartsfrågan påverka våra kolleger i riket. Vi har haft möten bl.a. med finlandssvenska socialdemokraters styrelse; entydiga beslut har vi samfällt fattat och vi har påverkat också det stora partiet efter all vår förmåga. Jag tror inte att det är där som kruxet ligger. Ålands socialdemokrater har med glädje också noterat hur landets populäre president Tarja Halonen engagerat sig i åländska problemlösningar och statsminister Paavo Lipponens roll i Ålandsfrågor är numera helt ostridig. På Åland borde vi således lite oftare i debatten komma ihåg var vi har våra verkliga vänner på rikssidan. Jag tror att det skulle vara klädsamt.

 

Landskapsstyrelsens nya linje mot republiken kan räkna med de åländska socialdemokraternas stöd, om den blir bestående.

 

Fru talman!

I det följande vill jag tala om socialpolitik, bostadspolitik och miljöpolitik utifrån de motioner socialdemokraterna lämnat in. Först våra socialpolitiska önskemål.

 

Alla är vi överens om att Åland inte är den billigaste platsen att bo på. Vår småskalighet, små volymer, vårt beroende av omfattande transporter och ibland också avsaknad av hård konkurrens på vissa områden tenderar att generellt höja prisbilden. Inte minst mat- och boendekostnaderna som berör oss alla är höga. Vi har nu från socialdemokraternas sida vid flera tillfällen försökt upp nivån på utkomststödet, som är något av den sista ekonomiska räddningsplankan för familjer som har ett starkt begränsat ekonomiskt existensutrymme. För oss är det lika naturligt att dessa hårt ansatta hushåll skulle kunna tillerkännas en förhöjning på 500 mark per månad på samma sätt som offentliga sektorns löntagarkollektiv erhöll detta i form av ett berättigat Ålandstillägg i lönen till följd av höga levnadskostnader. Enligt vår mening är det inte fråga om stora summor utan det handlar mera om lagtingets vilja att prioritera ett samhällsbistånd till en grupp medmänniskor som har det allra svårast. Vi vädjar om lagtingets solidaritet. Höjningen handlar om 45.000 euro – peanuts!

Den andra frågan av stark social prägel som vi nu driver handlar om bostadsbidraget. Detta bidrag, som följer riksnormen, vet vi alla, vid en internationell jämförelse, att är utomordentligt lågt. Bostadsbidraget är enligt vår mening för lågt i belysning av ålänningarnas boendeönskemål. Dessutom har konsumentprisindex stigit särskilt vad gäller boendekostnaderna och den stora bristen på framför allt hyresbostäder medverkar ständigt till att hyrorna går upp. Sammantaget ser vi alldeles klart en nödvändig justering av såväl nivån som hela uppbyggnaden av bostadsbidragssystemet, varför vi nu också lägger ett förslag till en helt ny struktur. I vårt förslag skulle i nästan varje enskilt fall hela bostadsytan beaktas vid bostadsbidragsgivningen, vilket nu inte är fallet. Vårt förslag innebär att bidraget skulle ge ca 60 procents bidragstäckning av hyran. Vår äskade förhöjning av anslaget skulle höja det med 40.000 euro. Även det här kunde lagtinget ge som en solidaritetsyttring till människor som inte har det alldeles lätt.

 

Jag vill i detta sammanhang erinra om att lagtinget vid budgetbehandlingen av budgeten för 2000 beslöt att landskapsstyrelsen skulle följa upp behovet av en förstärkning av just bostadsbidraget. Sedan dess har ensamföräldraföreningen vid ett par tillfällen vänt sig till landskapsstyrelsen i den här frågan men inte vunnit gehör för sina önskemål. Nu, värderade kolleger, är tiden inne att visa landskapsstyrelsen vad vi tycker att är rättfärdigt mot en pressad grupp i vårt samhälle. Även här talar vi om medmänsklighet och solidaritet, inte om stora summor.

 

Fru talman!

Några ord om bostadspolitiken. När vi i lagtinget debatterade tilläggsbudgeten för innevarande år föreslogs förändringar beträffande villkoren för understöd för investeringar i system för uppvärmning som är bra för miljön. Vid det tillfället framhöll ansvarige ministern att en översyn av regelverket skulle göras så att familjer som även bor i radhus skulle inkluderas i systemet. Vi socialdemokrater anser att miljövinsterna är uppenbara och ifrågasätter om det verkligen är förenligt med grundläggande demokratiska principer att medborgarna erhåller olika rättigheter och förmåner i det här avseendet beroende på om de bor i en-, två- eller flerfamiljshus. Så kan det inte vara!

I det budgetförslag vi nu har framför oss finns inga förändringar i de aktuella villkoren, och det är enligt vår mening lindrigt sagt förvånande att landskapsstyrelsen inte mäktat att justera dessa regler så att familjer även i radhus ges samma förutsättningar att installera miljövänliga uppvärmningssystem. Det är därför som vi nu ser oss tvingade att föreslå en skrivning som går ut på att familjer som bor i radhus också skall ha rätt till stöd på samma villkor som ägare till en- och tvåfamiljshus.

 

Fru talman!

Ett annat förslag som vi har lagt och vi som vi lite har varit inne och diskuterat i replikväxlingarna gäller finansieringen av bostäder. Även om det byggs är bostadsbristen stor och särskilt när det gäller hyresbostäderna. Över 300 söker hyresbostad. Många företagare har haft svårt att rekrytera personal på grund av bostadsbristen, vilket i sig hämmar näringslivets utveckling på våra öar. Från socialdemokraternas sida välkomnar vi landskapsstyrelsen förslag om enhetslån men ifrågasätter om förslaget är tillräckligt för att få riktig fart på produktionen av just hyresbostäder. Vi menar att man för en period, förslagsvis kanske fyra år, kunde förverkliga ett fördelaktigare finansieringssystem med särskild inriktning på kommunernas och icke vinstdrivande samfunds byggnation, där förverkligade hyreslägenheter också blev bestående under hela finansieringstiden. Existerande system – känner vi alla till – fungerar så att även om man bygger hyresbostäder kan vi en vacker dag ha dem konverterade till ägobostäder, och grundtanken är väl ändå inte den. Det här skulle vi vilja komma åt. Vi behöver ett faktiskt hyreslägenhetsbestånd, inte minst i den här staden. Vi menar att tillgången till hyresbostäder med förmånliga hyror är av minst lika stora infrastrukturell karaktär för det åländska samhället som många andra satsningar, som just betraktas som infrastrukturella. I vårt förslag skulle landskapet under en övergångstid inte bara vara med och lånefinansiera utan också ge ett direkt stöd för att aktivera byggandet och få ner hyrorna. Stödet kunde, förslagsvis uppgå till 50 procent och den egna andelen skulle vara oförändrad 10 procent. Hyrorna skulle naturligtvis sjunka dramatiskt i nyproducerade hyreshus, samtidigt som rundgången med samhällsfinansierade utkomststöd och bostadsbidrag också, följaktligen, skulle gå ner.

 

Samma regelverk, fru talman, skulle vi också vilja införa när det gäller installation av hissar i befintliga våningshus.

 

Så till miljöfrågorna. Vi som bor på Åland blir alltmer miljömedvetna. Vi känner alla till att Östersjön, men särskilt dess kustvatten, är starkt belastade och övergödda, särskilt av kväve och fosfor och därmed också påtagligt eutrofierade. Vi kan spåra belastningen från internationella, nationella, regionala och lokala källor. Under nittiotalet har belastningen gått ner till följd av en ökad medvetenhet och åtgärder, men Åland kännetecknas ändå av en fortsatt mycket hög belastningsfaktor per invånare. Vår ökade miljömedvetenhet och inte minst ökade insikter inom jordbruket om att begränsa det diffusa näringsläckaget ger hopp om en ekologiskt hållbarare utveckling. Anpassade gödselgivor och ökad återhållsamhet inom bekämpningsområdet verkar i en sådan positiv riktning. Jordbrukets roll är självklar när det gäller att minska de belastande faktorerna av kväve och fosfor till vattendragen och jordbrukarna bör också få erkänsla för redan vidtagna belastningshämmande åtgärder, men dessvärre återstår väldigt mycket ännu att göra.

 

I budgetförslaget för nästa år talar landskapsstyrelsen om utvecklingen av hållbara produktionsmetoder och om ekologiskt riktig odling. Man talar om att 25 procent av arealen år 2006 skall vara underställd ekologiska produktionsmetoder. Hur man skall komma dit säger man inte. Vår uppfattning är att landskapets mål måste ställas betydligt högre och vi menar att landskapsstyrelsen måste ta ett helhetsgrepp och aktivt visa sitt intresse, inte enbart för den mer arbetskrävande ekologiska jordbruksproduktionen, utan man måste aktivt också vara med och verka för en ökad marknad, hjälpa till att forma distributionsnät och även aktivt påverka konsumentledet. En tankeställare för beslutsfattarna bör redan nu vara att en hel del ekologiska produkter som säljs på Åland, tyvärr, har andra än åländska producenter som leverantörer. Vad lär vi av detta?

Vi kräver nu att senast år 2010 skall minst hälften av den på Åland odlade arealen vara underställd ekologiska odlingsmetoder och senast under nästa år skall landskapsstyrelsen i ett meddelande till lagtinget föreslå hur detta skall gå till.

 

För övrigt, fru talman, var det riktigt uppmuntrande att häromdagen få läsa i Nya Åland om åländska företagsledare och andra ledares visioner om det framtida jordbruket, där målet var 100 procent ekologisk produktion inom en inte alltför avlägsen framtid! Det är mycket bra att sådana framtidsscenarier ges utrymme och får rubriker i spalterna. Det behövs nämligen en hel arbete också för att förändra attityder. Socialdemokraterna har nu pläderat för ökad ekologi inom primärnäringen jordbruket i mer än 20 år, men vi hoppas, fru talman, att droppen skall urholka stenen. Men om ännu fler tar ställning och ger uttryck för den enda i framtiden hållbara linjen, då går det mycket snabbare.

 

Fru talman!

Vår andra stora miljöfråga gäller även den vattenvården. I budgetförslaget säger landskapsstyrelsen klart ut att målet för vattenvården på Åland är ett hållbart nyttjande av vattenmiljön, att minska utsläppen av näringsämnen och främmande substanser samt att bevara och förbättra vattenkvaliteten. En mycket bra åtgärd i förslaget är åtgärder för att kartlägga tillrinningsområdena för våra drygt 120 åländska sjöar, vars areal överstiger 2 hektar. Det här har vi socialdemokrater krävt i årtal och därför är vi mycket glada, även om vi ännu inte kan se något åtgärdsprogram, vi tycker att det här är absolut riktigt. Vi ställer oss mycket positiva till kartläggningen även av grundvattenförekomsterna och dess framtida skydd.

 

Fru talman!

Vi i lagtinget och även ute i de kommunala politiska organen har all anledning att göra allt vi förmår för att rädda våra ytvattentäkter för efterkommande generationer, och det gäller också våra grundvattentäkter.

 

Fiskodlingen, som trots markant förbättrat foder och markant förbättrad utfodringsteknik, fortsättningsvis den särklassigt största tillföraren av närsalter som kväve och fosfor till våra vattendrag – då skall man undanta det luftburna tillfallet -  ges i budgeten inget utrymme alls vad gäller landskapsstyrelsens framtidsvisioner, och det tycker vi är ägnat att förvåna. Beaktar man all bosättning, all industri, hela jordbruket och husdjursskötseln samt fiskodlingen, så är dessvärre fiskodlingen fortsättningsvis den enskilt största övergödningskällan med ca 275 ton kväve och 36 ton fosfor på årsbas. Detta är ca hälften av kväveutsläppen och långt över hälften av fosforbelastningen på Åland, då man inte beaktar luftburen kväve och fosfor. Alla minns vi att fiskodlingen från början var tänkt som en liten binäring i skärgården med odlingar upp till 50 ton som kunde påräkna samhällets stöd. Men så blev det inte. Fiskodlingen kom i stället att betraktas som vilken annan näring och från landskapets sida var man snabb med att stöda verksamhetens expansion på samma sätt som för andra näringar. I dag har vi fyrtiotalet odlingar med tillstånd att odla upp till 5.500 ton per år. Alla som är insatta och har engagerat sig i fiskodlingens problematik och dess fördelar vet att fiskodlingen har stora positiva ekonomiska fördelar. Den ger särskilt vår östra skärgård sysselsättning, den främjar transporter och förädling och den ger ett icke föraktligt skatteunderlag. Men faktum kvarstår: det är svårt att i nuvarande form, trots mycket stora ansträngningar som också odlarna skall ha erkänsla för, förena näringen med en ekologiskt hållbar utveckling vad gäller vattenmiljön. Och härav, kära vänner, följer dessvärre att odlingarna fortsättningsvis finns upptagna på Helcoms hot spot-lista. Vi har resonerat mycket om den här problematiken och vi har kommit fram till att kan inte fiskodlingen ytterligare anpassas till en hållbar utveckling och elimineras från Helcoms dystra lista, vilket också, kära vänner, internationellt medför stora svårigheter för åländsk trovärdighet i miljöarbetet, så återstår ett successivt nedtrappande av verksamhetens omfattning. Vi har sagt att det i så fall bör ske under en lång men tidspreciserad tid. En sådan nedtrappning bör också ske på ett sådant sätt som håller odlarna skadelösa, eftersom landskapet aktivt varit med och drivit på den expansiva utvecklingen.

 

Vi föreslår nu att näringen ges en frist på tre år inom vilken tid man bör nå sådana reduktioner av kväve- och fosforbelastningen att odlingarna kan lyftas bort från Helcoms hot spot-lista. Om det inte är möjligt, vilket vi naturligtvis hoppas, bör odlingarna successivt avvecklas genom en plan där hänsyn tas till investeringar och avskrivningar på ett sådant sätt som från landskapets sida håller odlarna skadelös. En avvecklingsplan kunde omfatta 15 år.

 

Från socialdemokraternas sida är vi glada över att vår motion fått Frisinnad Samverkan som undertecknare och även liberalen Lotta Wickström-Johansson. Vi tror dessutom att det finns många här i lagtingssalen som ytterligare inte har röjt sin känsla för den här motionens innehåll och därför kanske kan komma att stöda den i händelse av en omröstning.

 

Fru talman!

Jag vill avsluta med vårt förslag om att avstå från att riva Marsundsbron, vilket ger en total inbesparing på ca 1,8 miljoner mark. Socialdemokraterna är brobyggare  och vill inte riva broar! Vi föreslår också strykning av anslaget för inköp av en elbil för att landskapet skall höja sin miljöprofil. Vi vill i stället att förvaltningen inventerar bilbehovet som helhet och gör upp en långsiktig investeringsplan för anskaffande av bilar som fyller bästa miljöval. Att göra ett elbilsköp ad hoc känns för ihåligt och populistiskt.

 

Däremot, fru talman, kära kolleger, ser vi gärna att landskapet låter uppföra en busskur vid Storagatan i Sundblomsskvären här i Mariehamn, där det finns flera hållplatser och där kollektivtrafikresenärerna nu köar i ur och skur.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!  

Många här i dag i salen, nu senast ltl Wiklöf, har talat om den nya linjen gentemot riket och jag måste säga att jag har själv börjat fundera, att vad är det man riktigt menar med det. Jag har nämligen själv haft förmånen att sitta i många landskapsstyrelser, regeringen Ragnar Erlandsson, regeringen Roger Jansson och en tid med nuvarande lantrådet Roger Nordlund. Kontakten till riksmyndigheterna har man på olika sätt försökt skapa så gott det bara går, åtminstone upplevde jag det så. Men nu plötsligt talar man om en ny kontakt, ett nytt sätt, men ingen har ändå riktigt kunnat tala om vad det är, utan det bara är någonting nytt. Eftersom det har kommit så många gånger, frågar jag mig vad det är egentligen, konkret, i den nya linjen, som man på nytt och på  nytt säger att finns nu?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf talade om bostadspolitiken och behovet av den nya lånefinansieringen för att få upp hyresbostadsbyggandet i landskapet. Det är riktigt att vi i Mariehamn har noterat att vi har uppemot en 300 personers hyresbostadskö. Men när vi läser landskapsstyrelsens budget skriver man att det är viktigt att det förverkligas hyresbostäder också på landsbygden och i skärgården och där har det inte byggts tillräckligt med nya bostäder under de senaste två åren, trots uppgifter om bostadsbrist i nio av tolv kommuner. Vart de där fyra övriga tog vägen får väl landskapsstyrelsen redogöra för! I nio av tolv kommuner finns det hyresbostadsbrist. ”Erfarenheten av räntestödslån för hyreshus har visat att det i stort sett endast har byggts hyreslägenheter i Mariehamn.” Det är riktigt, att med det systemet hade vi ifjol drygt 100 sådana bostäder och i år blir det nästan 100, vad det ser ur. Jag undrar, med tanke på att landskapsstyrelsen motiverar det nya stödsystemet för hyresbostäder med att man nu inte vill bara ha hyresbostadsbyggande i Mariehamn utan nu vill man ha det också ute på landsbygden, så det är det det här skall användas till, om ltl Wiklöf fortfarande finner landskapsstyrelsens förslag väldigt verklighetsförankrat med tanke på det behov av hyresbostäder vi har och den kö vi har just nu och dess geografiska placering.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Det är klart att man kan läsa in det absolut bokstavliga i landskapsstyrelsens budgettexter, men på något sätt vill vi ändå i vårt parti utgå från att om det föreligger ansökningar i en viss omfattning, även från Mariehamns stad, så skall det väl inte vara några större problem att kunna få enhetslån för dem. Jag utgår från det. Har vi misstolkat det, då är väldigt missnöjda med landskapsstyrelsens förslag! Men det är säkert så att det föreligger ett hyresbostadshus runt hela Åland. Det torde vara så att det är 200 i Mariehamn och 100 på landsbygden som är den korrekta siffran visavi bostadsbehovet just nu till hyresbostäder. Vi tycker att det här är en jätteviktig fråga och vi skulle vilja hitta sådana finansieringsformer så att vi faktiskt både kan få ner hyrorna och åtminstone temporärt få upp bostadsbeståndet och dessutom få till stånd sådana bostäder som inte riskerar att säljas i spekulationssyfte som ägobostäder. Det behövs ett bestånd av hyresbostäder, och det vill vi värna, för det finns en stor grupp av medborgare som vill ha detta.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det sista var ju en from förhoppning, men den lagstiftning vi har i landskapet när det gäller bostadsbelånade hyresbostäder är ändrad så att det är möjligt enligt ett visst regelverk att sälja dem. Det gamla ”Arava-systemet” som vi importerade från riket visade sig inte vara så lyckat här under nittiotalet, och det är då ändrat. I så fall måste man också ändra lagstiftningen, om ltl Wiklöf vill ha det resultat han vill ha. Jag vill ändå fråga socialdemokraternas gruppledare om inte det viktiga är att man a) får bostäder byggda så mycket möjligt och får maximalt kapital ut på marknaden, inklusive bankernas kapital, som man kan möjliggöra att få ut genom att man ger bostadsbyggarna ett räntestöd för sin kostnad? och b) är det inte viktigast att man kan hålla en hyfsat låg hyresnivå? Vi vet i dag att de privata hyreslägenheterna i Mariehamn är billigare än Marstads hyreslägenheter, sammanlagt är det på det sättet. När det gäller nybyggen är det faktiskt ingen större skillnad. Är inte då det viktiga att man får ner kostnaderna för investeringen och de årliga driftskostnaderna? Varifrån kapitalet kommer är väl inte det alldeles avgörande, utan att man får ner kostnaden så att man kan hålla en rimlig hyresnivå och får bostäderna byggda.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Det är viktigt att få ner byggkostnaderna och därmed få också en prissättning av lägenheterna som är acceptabel vad det gäller hyresnivåerna, men problemet här är att vi känner den här osäkerheten, att även om behovet fokuseras mot ett hyreslägenhetsbestånd är det så att bara över en natt kan ett helt hus försvinna till ägobostäder med den form vi har i dag. Det är därför vi säger att för att säkerställa hyreslägenhetsbestånden, den nivå som är så efterfrågad, så skulle den stödform som vi föreslår betjäna framför allt kommunerna och icke vinstdrivande samfund. Skyldigheten skulle ligga däri att verkligen sörja för att man kan behålla det här under hela lånetiden. Man skulle icke få avyttra det. Vi tror nämligen fortsättningsvis att många människor på Åland inte kommer att ha råd att köpa egna bostäder utan gärna ser hyresalternativet som en bra boendeform. Det är det vi försöker uppmuntra och stötta. Jag är säker på att med våra gemensamma krafter skall vi klara ut det här.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf m.fl. har avgett en motion som strävar till stängandet av fiskodlingarna. Motionen beskriver i vackra ordalag en åtgärd som betyder dödsstöten för en näring vars betydelse för skärgårdskommunerna har varit oerhörd. Det är uppenbart att socialdemokraterna låter andra intressen, även om det här beskrivs som miljöintressen, ta över för att i och med denna motion skjuta en bredsida in i skärgårdskommunernas fortlevnad. Det är åtminstone ett klart och tydligt ställningstagande från socialdemokraternas sida. Kom ihåg det! Man kan inte samtidigt vara för och emot skärgårdens överlevnad. Att förhindra en näringsgren som är verksam mest i våra skärgårdskommuner utan att ersättande näringsgrenar s.a.s. är på gång betyder bara en sak: det kan bli en dödsstöt för skärgården. Vi måste också komma ihåg den dioxindebatt som har förts gällande vildfisk; hur huvudlös den debatten än ter sig, kanske vi i framtiden tillåts äta enbart odlad fisk. Samhället bör i stället hjälpa denna näringsgren så att den blir miljömässigt så hållbar som möjligt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

För att börja med det sista. Jag tror att alla i den här salen och flera därtill har försökt göra sitt yttersta, och är beredda att göra sitt yttersta för att hjälpa den här näringen att miljöanpassa verksamheten. Det är ”dödsstöten för skärgården”. Jag skall säga till ltl Perämaa att jag har hört så många resonemang med samma terminologi. Så här lät det när hela cellulosaindustrin utefter Bottenhavet måste lägga om sin verksamhet i miljövänlig riktning. Det var dödsstöten! Skatteunderlaget skulle försvinna, allt skulle gå åt helsicke! Och vad konstaterar vi? Man gjorde det, man överlevde, i dag har man fantastiskt fina utsläppsniåver ur miljösynpunkt. Jag tillhör numera dem – jag har själv varit fiskodlare, visserligen i liten skala, men jag gjorde det därför att jag var intresserad och jag tycker fortfarande att det är ett mycket intressant verksamhetsområde – som har lärt mig att alla verksamheter på denna jord kommer förr eller senare att bli tvungna att anpassa sina produktioner till sådana utvecklingsnivåer att de har harmonierar med våra miljökrav, alltså med det som vår natur kan bära. Kan vi inte göra det, så kommer näringarna i vilken  form de än bedrivs förr eller senare att måsta upphöra.

Herr talman!

Vad vi nu föreslår är ett treårigt memorandum under vilken tid man skall göra vad man kan för att komma bort från Helcoms hot spots-lista, som faktiskt är en stor belastning för det här öriket. Det kan jag säga er, jag har många erfarenheter som jag kan vittna om. Om det inte lyckas, tycker vi att man skall ha den nedtrappning som vi föreslår.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf nämnde själv i sitt huvudanförande att fiskodlingarna blivit bättre på att beakta miljön i sin verksamhet. Varför inte fortsätta på den linjen? Varför inte ge näringen ett stöd för att förbättra den miljömässiga delen av verksamheten? Målar man ut fiskodlingen som den stora boven, kan man vara säker på att fiskodlingarna slutar att investera även i miljöförbättrande åtgärder. Enligt motoinen skall det ta 18 år tills fiskodlingarna skall vara stängda. Då kommer vi att få 18 år av en betydligt sämre verksamhet miljömässigt. Kanske vi under dessa 18 i stället stöder verksamheten så att den blir miljömässigt bra. Kanske problemen är borta efter 18 år, så att vi har en miljömässigt korrekt och bra verkamhet.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

I all vänlighet skulle jag vilja be ltl Perämaa att läsa motionen. Inte talar vi något vitt skilt språk! Det gäller att läsa motionen. Vi hoppas också att fiskodlingen skall kunna lyftas bort från Helcoms hotspot-lista. Det är jätteviktigt. Men menar ltl Perämaa att medan jordbruket fokuseras på många olika sidor, dess reningsprocesser och krav på rening av utsläpp, så skall vi inte kunna diskutera den som ändå enligt landskapsstyrelsens egna utredningar vad gäller fosfor och kväve svarar för de största utsläppen? Jag tycker, herr talman, att vi i denna sal måste vara så korrekta mot varandra att vi använder sakerna vid dess rätta namn och belyser problemen och tar upp frågeställningar som är svåra. Vår motion syftar till att omöjligt lösa problemen. Det är inte någon nådastöt, men nådastöten mot skärgården tror jag kommer om man inte kan komma till rätta med belastningsproblemen utan det får fortsätta och man dessutom förstör sina vatten som man inte heller har andra alternativ att verka för. Se det konstruktiva och positiva i den här motionen för skärgårdens överlevnad, ltl Perämaa!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Åter till bostadspolitik. Det är lätt att hålla med socialdemokraterna om problem och behov på bostadsmarknaden. Socialdemokraterna föreslår ett bidrag för att få ner hyrorna på hyresmarknaden. Frågar man en som bor på hyra vill den säkert inte ha någon hyra alls, utan bo gratis, explicit, men man måste inse att boendet kostar; oavsett om man bor på hyra eller ägarboende kostar det för någon, antingen för samhället eller för en själv och samhället har många andra kostnader och kan inte ta på sig kostnader för befolkningens boende till 100 procent. Man måste inse att man måste ha marknadsmässiga hyror. Det här är nog ett problem i bostadsbristen att hyresnivån, särskilt på landsbygden på Åland, har varit mycket lägre och medelhyresnivån är 8 mark lägre på Åland än i riket. Det är nog en orsak till att det inte har varit intressant för en stor del av kapitalet att komma ut på bostadsmarknaden. Visst finns det folk som har det svårt med dagens hyror, folk som inte har så höga inkomster. Men då anser jag att man skall tillämpa andra samhällsskyddsnät, utkomststöd, bostadsbidrag i stället för att dra ner hyresnivån totalt på hyresbostäder och hyresmarknaden. För socialdemokraterna och för mig är rättvisan en viktig princip. Hur kan man få det här bidraget för sådana som har ägobostad? Det blir en subvention som bara går till hyresbostäder. Jag har tidigare hävdat, och hävdar i en motion nu, att räntestödsystemet är rättvist ur den synpunkten att man stöder hyresbostäder och ägarbostäder ungefär lika. Det tycker jag att är just från samhällets sida. Subventionen i dag är i ett normalt projekt ungefär 20 mark per kvadratmeter med det räntestödsystem vi har och det är en betydlig subvention för hyresgästen. Ett rättvist bostadsfinansieringssystem som baserar sig på marknadsmässiga hyror och sedan en hänvisning för de allra fattigaste att få hjälp av utkomststöd och bostadsbidrag tycker jag.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Egentligen talar vi om bidrag som bidrag, men jag vill göra en liten distinktion. Det finns en skillnad och det är det att den som är innehavare av en ägobostad får göra avdrag i beskattningen. Det får inte hyresgästerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Wiklöf hade uppskattande ord att säga om vårt relationsbyggande både österut och västerut och om man får skämta lite i den här timmen vill jag säga att min egen lagtingsgrupp är lite bekymrad över att vi har så lätt umgås med socialdemokrater både från Sverige och Finland! (Från salen, ltl Wiklöf: det ger frukt)  ”Det ger frukt”, men jag vill replikera till de uppskattande orden från socialdemokraterna och säga att hanteringen av lotterilagstiftningen som var aktuell i riksdagen och den enorma problematik som fanns kring den vill jag framföra ett tack till socialdemokraterna för därför att man där gjorde en gedigen insats under statsministerns besök för att ge en så korrekt bild av det åländska förhållningssättet som möjligt. Jag tycker att det är ett bra exempel på att vi har upplevt kritik mot PAF här i lagtinget från socialdemokraterna internt, och så skall det fungera i demokratin, men däremot externt har man faktiskt kämpat på många fronter för att faktiskt hjälpa till. Det tycker jag är ett skolexempel på hur vi från Åland måste arbeta för att nå framgång i olika frågeställningar.

 

Herr talman!

Jag vill också säga att jag är den första att skriva under på att goda relationer är väldigt viktigt för ett litet samhälle för att vi skall kunna bygga vidare, men vi måste också komma ihåg att successivt arbeta med att förstärka den åländska självstyrelsen, för när det kommer till kritan är man ganska liten, om man förlitar sig enbart till goda relationer. Vi måste också sakta mak flytta våra positioner framåt. Det här är en balansgång, men det måste gå i takt på ett bra sätt och jag tror att det ena ger goda förutsättningar för det andra.

 

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att Svenska folkpartiets roll när det gäller att hjälpa Åland i olika frågor skall man kanske inte underskatta; om vi tar två exempel, lotterilagstiftningen och sjöfartsstödet, som nu är aktuellt i riksdagen, så är det nog faktiskt Svenska folkpartiet som försöker göra vad man kan och socialdemokraterna och andra naturligtvis, men man måste också komma ihåg att Svenska folkpartiet är ett ganska litet parti i riksdagen, så för Ålands bästa måste vi försöka skapa goda relationer till de flesta partier i riksdagen. Detta är ett enormt arbete som kräver både sin man och kvinna, nästan dygnet runt, tänkte jag säga.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Det var ju precis det jag sade, lantrådet Nordlund, att man måste ha breda kontakter till alla partier. Det är det vi har saknat att så många åländska partier inte har haft. Enstaka kontakter. Centern hade kontakter på Olle Salméns tid, men de är väl borta nu! Det är alltså viktigt att man verkligen försöker odla och bredda dem hela tiden, och det kommer nya riksdagsmän och då krävs det nya kontakter och hela tiden att ligga på för att hålla relationerna igång och informera. Jag tror att självstyrelsen skall inte vara blyg i kraven på nyordningar och nyvinningar och flytta fram positionerna. Jag bara säger det att med ett klokt upplagt samarbete kommer respekten och då kommer också resultaten. Det är lättare att f igenom saker och ting med en part som litar på en och känner en.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Föreliggande budgetförslag har ett stort fel och det är att den måste balanseras med en upplåning om 120 miljoner mark. Som den ansvarskännande politiker jag är har jag naturligtvis lagt 4 motioner som minskar budgetunderskottet med 12 miljoner mark. Finns det ytterligare 9 ansvarskännande ledamöter i denna sal som var och en minskar budgeten med samma summa,12 miljoner, så har vi tillsammans fått bort detta budgetunderskott.

 

Innan jag går närmare in på mina finansmotioner skall jag beröra några saker som inte finns i budgetförslaget. Till min stora glädje fann jag att de groteska vindkraftverken som skulle placerats i Nyhamnsarkipelagen inte fanns med. Och det var bra. Att i en känslig skärgårdsmiljö placera dessa 60-70 meter höga vindkraftverk i vår mest sedda skärgård verkar absurt.  Denna del av skärgården passeras av samtliga färjor som bedriver passagerartrafik på linjen Finland - Sverige. Vår vackra skärgård, världens vackraste säger många, skall inte få förstöras av några få vindkraftslobbyister.

 

De argument som framförts om att dessa vindkraftverk bland annat skulle stå för vår synnerligen behövliga reservkraft verkar närmast löjeväckande.  Vad händer om det blir avbrott på eldistributionen från Sverige en dag då inga vindar blåser, var skall vi då ta elström från?  Jag anser att de som har kurage att våga säga nej till de stora ingrepp i vår känsliga skärgårdsnatur  i form av bland annat sprängningar och byggande av vägar som måste ske för att dessa vindkraftverk skall kunna förverkligas, dessa personer är de verkliga miljövännerna.

 

Heder åt landskapsstyrelsen som tagit ettt klokt beslut trots insändare och andra påtryckningar från dessa lobbyister som dessutom ofta har personlig vinning av ifall dessa missfoster blir till!

 

Ett annat projekt som inte heller fått pengar är musikteatern Katrina. Det var verkligen på tiden att landskapsstyrelsen klippte av detta projekt som blev att kosta de åländska skattebetalarna ca 5 miljoner mark. Våra skattemedel kan användas för bättre ändamål.

 

Så till mina motioner. Den som säkert kommer att debatteras mest är under moment 45.25.30: mottagande av flyktingar 486.000 euro eller 2,9 miljoner mark. I ett avtal med staden som inte sätts i kraft förrän lagtinget beviljat medel skrivs att det under åren  2001 till 2004 skall tas emot 6 till 9 flyktingfamiljer. Landskapsstyrelsen slår på stort och föreslår att hela kvoten skall tas emot under nästa år.  9 familjer innebär 45 personer enligt de normer landskapsstyrelsen tillämpar.

 

Att  i dagens läge, när många familjer, ensamstående föräldrar samt ungdomar står utan bostäder, ta emot 9 flyktingfamiljer som desssutom går före i bostadskön verkar ogenomtänkt av landskapsstyrelsen. I tider där det är brist på bostäder värnar jag om de åländska familjernas och ungdomarnas förhandsrätt till bostäder. Man talar om en bostadskö på 300 familjer eller 300 personer.  Jag tänker dessutom på den ovilja dessa flyktingar skulle möta på grund av att de gått före i bostadskön. Det är ändå fråga om nio stora lägenheter eller hus som skall uppbringas i Mariehamn. Om vi skall ta emot flyktingar, då bör vi vänta tills den dag vi byggt bort bostadskön. Dyker det upp speciellt angelägna fall under nästa år kan finansieringen ordnas i tilläggsbudget.

 

Med dessa argument föreslår jag att anslaget förkastas: Inbesparing 2,9 miljoner mark.

 

Min andra motion gäller moment 46.44.76 lösdriftsladugård. I detta fall anser jag det fullständigt klart att nu måste  byggandet upphöra på  Lantmannaskolan. Vi har alla genom massmedia kunnat följa hur husdjuren sköts på denna skola. Jag har tidigare sagt och, jag säger det igen,  låt den behövliga undervisningen ske hos befintliga mjölkbönder! Då  får eleverna undervisning i det praktiska arbetet under realistiska förhållanden. De mjölkbönder som ställer upp skall naturligtvis ha rejält betalt; det blir ändå mycket billigare för samhället att låta undervisningen ske på detta sätt än att bygga en fullständigt onödig lösdriftsladugård för 3 miljoner mark.  Lantmannaskolans kostnader bör även i övrigt granskas. Kostnaden per elev är alldeles för hög. Kan det månne bero på en överstor lärarstab? – jag bara frågar mig.

 

Jag tycker att denna argumentation räcker mer än väl för att ett enigt lagting skall förena sig med mig och förkasta anslaget. Det betyder en inbesparing på 3 miljoner mark.

 

Min tredje motion gäller en av mina käpphästar, nämligen svinavelsstationen som finns under moment 47.49 och där summan är 39.000 euro. Landskapsstyrelsen har under många år lovat att nu skall man ta krafttag med svinavelsstationen och utvärdera, eventuellt lägga ner plus allt annat trams man hittat på. Inget av detta sker förutom att nu tror man att den skall gå plus minus noll under år 2003. Eftersom denna svinavelsstation årligen förekommer i tilläggsbudgeten så kommer den inte under nästa år att klara sig med 39.000 euro netto och den kommer inte heller att gå plus minus noll  år 2003. Jag anser att landskapsstyrelsen inte skall driva svinavelsstationer, finns det någon lönsamhet i detta skall det skötas av den privata sektorn, i annat fall skall den läggas ned och det gärna omedelbart.

 

Bort med svinavelsstationen! Inbesparing minst 230.000 mk.

 

Min fjärde och därmed sista motion handlar om bidrag för samhällsekonomiska projekt som det så vackert heter. Dessa bidrag finns under moment 44.10.32. Där nämner landskapsstyrelsen att de totalt skall stöda badhusprojektet i Mariehamn med  50 procent  av godtagbara kostnader vilket betyder 30 miljoner mark. Landskapsstyrelsen utgår från ett badhus i 60 miljoners klassen, vilket jag finner groteskt, jag anser att ett badhus i 25 miljoners klassen mer än väl räcker för det lokala behovet, i synnerhet med tanke på att det på sikt även kan förverkligas ett simhallsprojekt i Godby.

 

När det gäller idrotts- och motionscentret i Godby  framhålls det att bidragsprocenten i dessa investeringar skall vara  80 procent. Eftersom jag anser att inga idrottsprojekt i fortsättningen skall beviljas mer än högst 50% i bidrag, så kan betydande inbesparingar av våra budgetmedel göras. Badhus i Mariehamn för 25 miljoner mark samt högst 50 procent i bidrag till Godby projektet innebär att summan under 44.10.32, kan sänkas med 1 miljon euro.

 

Inbesparing i mk 6 miljoner.

 

Den sammanlagda inbesparingen i mina fyra motioner är över 12 miljoner mark.

 

I ingen av mina motioner blir någon personligen drabbad. Om vi först ser på flyktingmotionen, så har vi inte lovat några flyktingar att de skall få komma hit. I fråga om lösdriftsladugården  betyder det extra inkomster för vår hårt utsatta jordbrukarkår. När det gäller svinavelsstationen betyder dess nedläggande att de omänskliga transporterna av smågrisar till Österbotten upphör.

 

Och när det gäller badhuset i Mariehamn  kan vi konstatera att  för 25 miljoner får vi ett badhus anpassat för vårt eget behov och inget monument över de många mer eller mindre kompetenta kommittéer som jobbat med detta projekt.

 

I fråga om flyktingarna samt lösdriftsladugården kan jag med förtjusning notera att vicetalman Bert Häggblom stöder mina förslag. Tack Bert ! Men så fick man inte säga, så tack vicetalman Häggblom!

 

Senaste år lade jag två finansmotioner. Den ena gällde Ålandstillägg för vårdpersonalen om 1.000 mk per månad. Där nådde jag inte riktigt ända fram men slutresultatet blev ändå att alla offentligt anställda på Åland fick detta Ålandstillägg om  500 mk per månad. Inte så illa!

 

Min andra motion gällde datortomograf till sjukhuset eftersom den nuvarande är föråldrad och omodern. Denna motion godkändes inte då, men i detta budgetförslag finns den med och dessutom med högsta prioritet.

 

Detta var  mitt första inlägg. Jag ber att få återkomma senare med mera allmänpolitiska frågor.

 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Boman berör i sitt anförande vindkraftprojektet på Nyhamn. Visserligen är det så att alla har rätt till en subjektiv åsikt i saker och ting och jag vill ge all heder till ltl Boman som öppet redovisar sin åsikt om detta. Det finns många andra politiker som tydligen har problem med det. Ltl Boman kallar detta för absurt och att det skall förekomma sprängningar, vägbyggen osv. i en orörd skärgårdsmiljö. Nu är det ingalunda så att miljön är orörd utan det förekommer stora påverkningar redan på miljön, gruvverksamhet, byggnader osv., så att det är snarare en restaurering av miljön som kommer att ske. Dessutom innebär vindkraftprojektet minimal inverkan på miljön eftersom inte bygger sådana fundament som man har gjort tidigare. Man döljer alla anslutningar i berget, man borrar snett ut i havet och inga kablar och sådana installationer kommer att förekomma. Det är det som är grejen med projektet. Ltl Boman säger att färjor passerar osv. och att man skall skämmas för det här. Man skall inte förringa innebörden av vindkraftetablering, men viktigt är att se till miljönettoeffekterna, vilka absolut är positiva för detta projekt och vilket miljökonsekvensbedömningen också kommer att visa för det projektet, när den nu blir klar. Men det är intressant att höra ltl Boman, man kan få en aning om varifrån landskapsstyrelsens inställning härör – från ett av regeringspartierna kanske.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag kan meddela ltl Sundman att det är ingalunda landskapsstyrelsens åsikt jag för fram. Jag har egna sunda åsikter. Jag tror att jag har vistats mera ute i Nyhamnsarkipelagen än ltl Sundman och vad jag har sett är det endast det s.k. Fyrlandet där Nyhamnstornet finns som är söndersprängt. På stora Båtskär finns inte en enda sprängning. Av de papper jag har sett framgår att man måste bygga vägar på holmen för att få upp vindkraftverken. Sedan säger ltl Sundman att man inte skall lägga ut kablar. Man skall lägga en massa sjökablar, ända från Mariehamn dit ut, och dessa måste man säkert märka ut med kabeltavlor på var och varannan holme, så jag hävdar att det här är  ett stort miljöingrepp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

För att det inte skall bli några missförstånd vill jag kommentera ltl Bomans uttalande och motion om mottagande av flyktingar. Det är riktigt som han säger att landskapsstyrelsen och staden Mariehamn har ingått ett avtal om mottagning av flyktingar och det gäller kvotflyktingar, asylsökande eller familjeåterförening. Landskapsstyrelsen har egentligen ingenting med det praktiska genomförandet av mottagande av flyktingar att göra utan har tagit upp ett anslag i budgeten för det fall att Mariehamns stad beslutar att motta flyktingar. Det är alltså Mariehamns stad, helt och enbart, som bestämmer om man tar emot flyktingar eller inte, men om man gör det har vi tagit upp pengar i budgeten för att stöda Mariehamns stad ekonomiskt för det.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag känner mycket väl till avtalet med Mariehamns stad, men det träder inte i kraft förrän vi från detta hus beviljar pengar. Det som förvånar mig är att finansieringen går ut på att vi skall ta emot alla dessa flyktingfamiljer på en enda gång. Jag har pratat med folk här i huset och de säger att det är fråga om 9 flyktingfamiljer om 45 personer. Det blir att kosta 2,9 miljoner. Man kunde ha budgeterat en betydligt mindre summa. Man kunde ha lämnat det helt borta och i så fall att det skulle ha varit angelägna fall skulle man ha tagit upp det i tilläggsbudget. Nu inbjuder man stadens myndigheter att se till att det kommer nio familjer om ungefär 45 personer till Mariehamn under nästa år, och det är alldeles för mycket.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman! Det är givetvis lagtinget som beslutar om man tar upp pengarna, men landskapsstyrelsen kan inte göra annat än, eftersom man har skrivit avtalet och det har också funnits avtal tidigare, att föreslå för lagtinget att denna summa pengar tas upp för att sköta dessa frågor. Beslutet ligger i Mariehamns stads händer om man tar emot flyktingar eller inte.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Först till vindkraften. Jag förundrar mig över att det är samma debatt igen som det har varit tidigare om vägdebatter, att man lägger så stor vikt vid sprängning av berg. Hela grunden består av berg, vi har hur mycket berg som helst och det är inget hälsovådligt i att borra i eller ta bort någon bit av ett berg. Det är ingenting som förorenar naturen. Däremot kan vi använda oss av berget för att t.ex. få stadiga stativ att ta vara på naturkrafterna som vi kan tillgodogöra oss energin från. Jag ser det mera så att jag tror vår Herre har givit oss berggrunden för att vi skall kunna ta vara på vinden som naturkraft, kanske även solen småningom.

 

När det gäller svinavelsstationen, lösdriftsladugård osv. inser jag att det är ganska meningslöst att argumentera, men jag kan inte låta bli att reflektera över varför inte ltl Boman lägger en motion om att avveckla hela jordbruket, om han inte har tänkt över vad konsekvenserna blir utan odling och djurhållning!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag har en ständig polemik om de här sakerna med ltl Pehrsson. Inte är det min avsikt att lägga ner jordbruket. Men det är enormt märkligt att när jordbrukarna minskar i antal hela tiden så skall man ändå utöka personalen, utöka tjänsterna på lantmannaskolan och projektet där runtomkring. Jag tycker att det borde följas åt. När jordbrukarna går ner i antal – vi kan inte hålla dem vid liv med konstgjord andning – så skall också antalet anställda därute minska i motsvarande grad, och jag accepterar helt att det kanske tar bra många år till innan man kan lägga ner hela skolan. Inte är det min avsikt att lägga ner jordbruket, men antalet jordbrukare och de anställda måste stå i en viss relation till varandra – snart är det lika många. Om några år är det väl 300 jordbrukare och då är det väl 300 anställda därute på skolan också! Vad skall de syssla med? Klia varandra på ryggen!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman! Jag tror inte att ltl Boman är riktigt insatt i problematiken, för jag tycker att om han inser att jordbruket håller på och minskar är det väl ännu viktigare att vidta åtgärder för att stimulera och på alla sätt försöka stöda det. Vi har tidigare talat om övergången till ekologisk odling, ekologisk mjölk- och kötthantering osv. Det är den vägen jag också tror att vi skall gå, men då behöver nog också landskapet hjälpa till för att dels utbilda och dels få kvantiteter, helt enkelt stimulera jordbruksnäringen under övergångstiden.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Först en liten replik till ltl Perhssons föregående replik, där hon sade att herren har givit oss bergen för att spränga sönder dem. Jag har tror att herren har givit oss vår vacka skärgård för att den skall få stå orörd. Den största resursen som Åland har i dag är vår vackra skärgård. Låt den vara i fred! Jag vill också prata om lösdriftsladugården. Jag anser att eleverna som skall lära sig om mjölkkor hur man sköter dem, de gör det mycket bättre om de får vara hemma hos en aktiv jordbrukare och lära sig det. Vi vet hur det är med lärare: klockan är fyra, nu går jag hem, så får eleverna stå där. En jordbrukare jobbar tills arbetet är slutfört. Det måste vara mycket, mycket bättre för eleverna att få utöva sin praktik tillsammans med en aktiv jordbrukare, och det ger jag inte avkall på.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill också fortsätta med några kommentarer när det gäller lösdriftsladugården vid Jomala gård. Jag kan hålla med ltl Boman när han talar om hur man kan ge utbildning. Skulle man ha en smal utbildningssyn, så visst är det så att man kan lära grundverksamheten om mjölkning i en annans ladugård, men vill vi se lite bredare, vilket jag anser att landskapsstyrelsen måste göra, så måste vi komma ihåg att det är också en näringsfråga, det är en kulturmiljöfråga, om man har en mjölkproduktion. Skulle landskapsstyrelsen beviljas dessa medel för lösdriftsladugården, som vi föreslår, så kan vi för det första höja självförsörjningsgraden när det gäller mjölk och kött. Det är nog så viktigt i dag; jag tror att det är det som det åländska jordbruket mycket skulle behöva. Jag tror att frågan om ekologisk produktion som vi redan hörde om Jomala gårds ladugård skulle bli den första mjölkladugården som producerar ekologisk mjölk och följaktligen producerar de också ekologiskt kött. Det här är någonting som ligger i tiden och som är nödvändigt. Jag tror att skall någon vara föregångare i dessa frågor måste det vara landskapsstyrelsen. Det finns många skäl till att föra fram ”ladugårdstanken” och jag kommer kanske att ta upp den frågan igen, men vi skall komma ihåg att djurhållning är alltid bra, det medför foderproduktion, det håller landskapen öppna, vi har betande djur, även om mjölkkorna inte betar så långt från ladugården nuförtiden, men man har ungdjur som betar. Hela den här biten känner lagtinget väl till, så jag behöver inte ytterligare utveckla det.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag vill säga till landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att jag tycker att lösdriftsladugård där man skall mjölka kor är en mycket smal sektor. Det kan man hålla på med precis var som helst. Jag vill inte riktigt dela uppfattningen om att lantmannaskolan är en föregångare. Vi kommer alla ihåg de där korna som var på rymmen, alla har inte kommit tillbaka ännu! De ville inte komma tillbaka, det var en familj i Jomala Ringsböle som blev tvungen att köpa bort de där korna som stod på deras åker, för så fort de kom någon från lantmannaskolan rymde de igen till skogs! Att vi skall syssla med sådant där på lantmannaskolan, nej!

 

På tal om föregångare och ekologisk odling  blev jag uppmanad av en lagtingsledamot senaste sommar att fara till Jomala och titta på lantmannaskolans ekologiska sockerbetsodling och jag kan säga att jag hade uppenbara problem att hitta sockerbetorna i detta land! Det var enormt med ogräs, och det skall vi uppmuntra, enligt ledamoten Gun Carlson, med skattebetalarnas pengar, nej, det vill inte jag vara med om!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson replik:

Herr talman!

Det är inte alls så säkert att det här skall göras med skattebetalarnas pengar. Det är nämligen så att den driftskalkyl som ligger till grund för landskapsstyrelsebeslutet visar på att det här skall ge tillräckliga intäkter som skall täcka både kapital och driftsinvesteringar. Naturligtvis skall man lyssna till det som ltl Boman säger om att skötseln inte alltid har varit den bästa. Det här kan man alltid rätta till och det måste man rätta till. Där är vi helt överens. Det tål inte alltför många vilda djur som springer runt bygden. Men skolan är överens om att så här skall det inte vara flera gånger, och det måste vi lita på.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ledamoten Gun Carlson säger att det finns en driftskalkyl som var att detta skulle gå igenom. Det är i så fall första gången i landskapsstyrelsens historia som ett projekt ute på lantmannaskolan går igenom. Jag har läst gamla handlingar om svinavelsstationen ända sedan den började och där har man sagt att nästa år skall det gå plus minus noll eller den skall gå med vinst. Fortsättningsvis går den med förlust. Allting går med förlust därute – det är väl det det skall göra, men kom inte säg att det finns driftskalkyler som visar på att det skall gå plus minus noll eller med vinst! Det kommer aldrig att ske i den regin i alla fall.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var en underhållande framställning som ltl Boman gjorde. Jag måste hålla med honom på en punkt och det är om svinavelsstationen, de små grisarna. Jag vill påstå att jag kan godta landskapsstyrelsens förslag till budget, att man har ett år på sig att få det att gå jämnt upp, där säger jag emot ltl Boman lite, men under förutsättning att från det budgetåret är slut inga grisar transporteras till Österbotten under hemska transporter. Sedan må någon stiga upp och säga att EU tillåter och EU tillåter – det bryr jag mig faktiskt inte om, jag tänker inte stöda en sådan transport. Man har det här året på sig för att få det att fungera, se till att grisarna blir på Åland, men från och med det här budgetårets slut skall det fungera: inga grisar skall transporteras. Där stöder jag ltl Boman helt och hållet.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det var skönt att höra detta, i synnerhet om gristransporterna. Det är nämligen så att jag väntar på att någon massmedia eller någon av våra djurskyddsorganisationer skulle följa med på en sådan här transport till Österbotten och se vad det betyder för dessa smågrisar att sitta instängda i minst tio timmar i ett trångt utrymme, först landsväg, så färja och så landsväg igen. Jag hörde ett radioprogram där en fårfarmare i Bromarfv skulle bygga ett eget fårslakteri, för hon hade just för tillfället 70 kilometer till närmaste slakteri och hon sade att när hon transporterade dit djuren var de fullständigt i panik när de kom fram. För att alltså ge djuren en ”bättre död” beslöt hon att bygga ett slakteri hemma. Det var fråga om en timmes transport. Nu pratar vi om en tiotimmars transport. Det sitter alla miljövänner och subventionerar. Ltl Sune Mattsson har dock sagt emot, men ingen annan, alla tycker väl att det är bra då. Däremot blir vi väldigt upprörda när vi tittar på bilder på TV när man transporterar kalvar i Holland eller i södra Sverige! Vi bör nog ta tag i dessa tiotimmars gristransporter först av allt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är ett fortsatt stöd för ltl Bomans anförande när det gäller gristransporter. Vi kan inte hålla på på det här sättet och vi kan inte heller säga så, att vissa dör hemma också. Vi vet att både grisar och andra dör. Men om vi ser en transport och sju-åtta grisar har dött, hur tror ni de andra stackars smågrisarna mår fastän de överlever transporten. Det är ungefär som – det talades om flyktingar föut – att se fartyg där folk mår dåligt, det är skrämmande. Detta går vi medvetet mot små oskyldiga djur.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Jag håller med om att allt det här som handlar om suggstationen, gyltorna, lösdriften och kuddorna på rymmen var underhållande, men ltl Boman gick lite över gränsen när han ville antyda att han också hade fixat Ålandstillägget åt hela löntagarkollektivet inom offentlig sektor! Det tyckte jag var att ta lite i i det populistiska skiktet. Sanningen var väl den, om vi kommer rätt ihåg, att det var ett resultat av skickligt förda förhandlingar mellan fackföreningsföreträdare och arbetsgivarrepresentanter.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

I motsats till ltl Wiklöf vill nog jag hävda att av de motioner som lades hade liberalerna en motion som hade lite annan utformning och jag hade en motion som klart och tydligt talade om Ålandstillägget. Före det har jag aldrig i detta hus hört talas om Ålandstillägget. Jag vill inte ta åt mig äran att jag har myntat uttrycket, men i den budgetdebatt som var senaste år och i de motioner som lades var jag den enda som använde detta uttryck, åtminstone talar man i dag i löneförhandlingar om ett Ålandstillägg. Jag kan gärna dela äran med ltl Wiklöf att han också har rätt!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Det var ju så att ltl Bomans motion förkastades och den var begränsad till att uteslutande omspänna de sjukvårdsanställda om inte jag missminner mig. Till följd av de framgångsrika förhandlingar som fackföreningens representanter bedrev med den andra arbetsmarknadspartnern fick man det för hela den offentliga sektorn, och det var lyckosamt och bra.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf har rätt såtillvida att jag inte ens tog motionen till omröstning, men det var den som sådde fröet till detta Ålandstillägget och jag vidhåller fortsättningsvis – där har ltl Wiklöf rätt – att jag talade för vårdpersonalen, för jag ansåg att det var de som var de mest underbetalda inom hela förvaltningen. Jag har heller ingenting emot att alla offentligt anställda fick denna 500 mark, men jag skulle gärna, om jag hade möjlighet, ge lite extra åt vårdpersonalen.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!  

Till först skall jag ta upp frågan om datortomograf, som nu finns anslag för i årets budget och som inte lyckades i fjolårets budget. Jag är inte säker om jag sade det här i salen eller om det var i samband med finansutskottets hörande, men det fanns bland med en hel del redan ifjol önskade inventarieanskaffningar. Men man gjorde bedömningen att det här kunde vänta tills i år, så det var inte något nytt i år, utan det fanns med redan i diskussionerna ifjol; allting rymdes dock inte ifjol och nu finns det med i år.

 

När det gäller Ålandstillägget fanns det naturligtvis med i bakgrunden från landskapsstyrelsen, men förhandlingarna förs på en annan nivå och vi har avtalsförhandlingar som man inte skall blanda sig i  från landskapsstyrelsen eller från något annat håll. Vi var mycket medvetna om och fick informationen att den här diskussionen fanns redan långt före det lades motion i frågan, så jag kan tyvärr inte riktigt hålla med här.

En annan sak som nog har berört mig illa här är diskussionen om flyktingar. Vi har talat om att ta hänsyn till omkringliggande regioner osv., att inte Mariehamn skulle ha råd och möjlighet att ta emot några flyktingar tycker jag i så fall är synd och skam. Jag hoppas att ltl Boman skulle vara lika mån om några flyktingfamiljer som om grisarna när de transporteras till Österbotten.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag har lite svårt att förstå sambandet mellan grisar också flyktingar, men kanske ltl Lindeman har klarare samband! Att debattera flyktingar har alltid varit att trampa på en öm tå inom politiska kretsar. Egentligen har man aldrig fått göra, det har inte varit comme-il-faut. Jag tycker att det är rejält att vi nu debatterar frågan öppet och klart utan några överord eller gliringar åt något håll. Jag anser att nio flyktingfamiljer om 45 personer är alldeles för mycket att ta emot när vi har 300 familjer/personer som står i bostadskö. Jag skall ompröva min inställning när vi har fått bort bostadskön. Jag kan också tänka mig att vi skulle ta en eller kanske två, om det finns något riktigt, riktigt angeläget, men det här är illa för flyktingarna själva. Tänk när det kommer 45 personer på en samma dag in här och tar åt sig nio egnahemsvillor eller vad det blir! De kommer ju att ha obehag av detta, för det blir ju en ovilja från de 300 i bostadskön! Dessutom, ltl Lindeman, kostar detta de åländska skattebetalarna under nästa år 2,9 miljoner mark. För mig är det mycket pengar; jag vet inte vad ltl Lindeman har för ekonomiska värderingar, men för mig är det väldigt mycket pengar.

 

Ltl Lindeman, replik:

Herr talman!  

För mig är det inte absolut nödvändigt att alla nio familjer kommer samtidigt, samma år, utan jag gjorde också den bedömningen och inte heller från landskapsstyrelsens sida är det absolut nödvändigt. Det finns möjligheter i budgeten till nio familjer, men hur många familjer och om man gör det är sedan en fråga för stadsfullmäktige att ta ställning till. Som sagt, jag tror t.o.m. att det finns i denna kö av bostadssökande förståelse för att vi skall ta hand om några flyktingfamiljer.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag har tidigare avstått från repliker på flera frågor för att kunna samla allt i ett anförande. Det är ganska många punkter. Först vill jag konstatera att när det gäller den ekonomiska politiken, som har som målsättning en stabil och stark samhällsekonomi, en kostnadseffektiv offentlig sektor, tillväxtfrämjande åtgärder och regional balans, förefaller det en rätt så stor enighet om den och också att man skall, samtidigt som man stimulerar tillväxt, försöka bevara välfärden. Det är en hel del frågor som redan har varit upp här flera gånger så det kanske blir en viss upprepning, men det tycks finnas en del missförstånd från den tidigare veckans debatt, bl.a. i massmedia.

 

När det gäller sjöfarten hade ltl Roger Jansson en förhoppning om att jag i detalj skulle redogöra för alternativen. Det är kanske inte så lätt i det här läget. Tidigare har jag redogjort för läget i riksdagen och jag konstaterar att i april hade man för avsikt från regeringens sida att undanta Åland från allt stöd överhuvudtaget. Det var också så att diskutera ett register för sjöfarten, en åländsk modell eller något annat, var inte gångbart då. Hittills har det inte varit gångbart att diskutera registret på en konkret nivå. I och med att riksdagsbehandlingen snart är över kommer vi naturligtvis att lägga upp nya strategier. Det återstår alltså en tur med arbetsmarknadsorganisationer och vi har också beredskapen att se över behörighetsfrågorna. När vi kan närma oss regeringen på det sätt vi har gjort, har vi en viss förhoppning om att vi skall få gehör för att diskutera sjöfartsfrågorna på ett mera långsiktigt sätt. När det gäller sjöfarten avser vi att nästa år vara mera offensiva när det gäller rekrytering, utbildning och alla som då är till nytta för lastsjöfarten, men också för den passagerartrafik som vi utgår från att skall finnas kvar hos åländska rederier.

 

Sedan, herr talman, har frisinnad samverkan koncentrerat sig på underskottet i budgeten. Det är helt riktigt, det gör vi också från landskapsstyrelsens sida. Det är en av de viktigaste åtgärderna under det kommande året. Jag vill också hänvisa till att i förhållande till den budget som ltl Roger Jansson var med och lade upp har vi gjort en besparing. Vi har satt ramarna och gjort en besparing på ungefär två miljoner euro. I den motion som jag hade möjlighet att ögna igenom har frisinnad samverkan ackumulerat underskottet på ett sådant sätt att det blir helt missvisande, dvs. sådant som är intaget i budgeten ett år kommer med nästa år. Ytterligare en missuppfattning från frisinnad samverkans sida är att man i debatterna har påstått att underskottet skulle vara upp mot 24-25 miljoner euro. Så är det inte, det är helt enkelt 21.551.000 euro, som det står i budgeten. Skulle det vara någonting annat ber jag att ltl Jansson visar fram det för mig.

 

Sedan, herr talman, går jag över till enhetslån. Vår benämning på det är direktlån, dvs. det är ett lån som fungerar så att man i princip har en fast, eller i alla fall en halvfast, annuitet och sedan varierar man lånetiden. Ltl Sundback frågade varför man inte kunde jämföra detta med infrastrukturella investeringar och ge ett bidrag. Enligt min uppfattning sker bostadsbyggandet på en hyresmarknad där man visserligen på detta sätt stimulerar byggandet genom långa lån och en viss ränta, medan infrastrukturella investeringar är av sådan karaktär att det inte finns någon marknadsmekanism överhuvudtaget egentligen. Då måste någon ta på sig rollen att göra de nödvändiga investeringarna, på i alla fall delvis samhällets bekostnad mer eller mindre. Lagtinget behandlar i samband med 2. tilläggsbudget kriterierna där man också godtog den principen att det kopplas till lokaliseringskommunernas betalningsförmåga. Den direkta skatten i Mariehamn, tio procent av det är 20 miljoner medan motsvarande i Finström är 2,5 miljon. Det visar det här finansieringskravet, eller möjligheten från lokaliseringskommun, att dessa projekt faktiskt skall kunna genomföras. De flesta kommuner på Åland har väldigt små möjligheter att ackumulera belopp och ha överskott som gör att infrastrukturella eller samhällsekonomiska investeringar möjligt. Utan att närmare analysera socialdemokraternas motion i frågan anser jag att den principen, att man går in med bidrag, stör hyresmarknaden på ett sådant sätt att det blir klar obalans. Man har diskuterat att det borde vara samma för ägarbostäderna, samma förmåner, men skillnaden är den att hyresbostäderna skall behållas och inte bli spekulationsobjekt. Ägarbostäder har man möjlighet att avyttra, med en vinst som kan sägas motsvara den här subventionen.

 

Återigen vindkraften där vi från landskapsstyrelsens sida upprepar vår ståndpunkt så många gånger som det behövs om man inte vill lyssna. Vi har ett ärende, vi behandlar ärendet på det sätt som en myndighet bör göra, vi har en lagstiftning om miljökonsekvensbedömning, vi har begärt in anbud på den, vi räknar med att den tar ett halvt år i anspråk, det är ingenting onormalt. Det finns också andra miljöbedömningar, tillstånd, arrende, byggnadstillstånd, bygglov osv. I det här skedet av budgetbehandlingen kan vi säga att om finansieringen kan ordnas i övrigt kommer landskapsstyrelsen att ha en beredskap att gå in. Den slutliga bedömningen görs naturligtvis i lagtinget.

 

Sedan, herr talman, en politisk fråga. När det gäller skärgårdsavgifterna är det helt riktigt som frisinnad gruppordförande Jörgen Strand sade att liberalerna har gått till val på att avgifterna i skärgårdstrafiken i princip skulle tas bort. Det har vi också fört fram i lagtinget, vi har röstat om det, vi har förlorat den omröstningen, vi har accepterat lagtingets beslut och vi har också i landskapsstyrelsen sagt att vi inte kommer att driva frågan i vårt samarbete med centern. Vad vi kommer att ta för ställning i samband med nästa val är det liberala partiet som avgör. Det är alltså ingen fråga för oss idag som vi driver. Det finns säkert skärgårdsbor som är missnöjda med det, men så är det och man får ge och ta och kompromissa.

 

När jag är inne på frisinnad samverkans gruppanförande vill jag i den uppräkning till liberala förslag som efterlystes konstatera att regionalpolitiken arbetar vi tillsammans i den här landskapstyrelsen för att utjämna kostnadsskillnaderna, i bl.a. transporter, vi har infört högre procent i flera stöd i skärgården, vi har differentierade bostadsräntor i bostadsstödet. När det gäller näringspolitiken ser jag bostäder som en viktig sak, utbildning, satsningar i IT-byn osv. När det gäller ekologisk odling har vi alla fall till den del vi kan kontrollera verksamheten ställt krav på ekologisk odling på landskapets gårdar när de arrenderas ut. Det är betydligt svårare att kräva att privatpersoner skall övergå till ekologisk odling så länge det inte för dem finns förutsättningar till lönsamhet. Det är en lång och svår process för det är frågan om storlek på produktionen och storleken på marknaden. Den tid jag var med i Odlarringen skulle det sändas en provsändning av ekologiskt odlad lök till Stockholm. Vi distribuerade några säckar inom Åland till olika uppköpare, men Konsum i Stockholm ville ha en långtradare. Det var hela årets produktion och det skulle man ha per vecka. Det belyser lite marknadssituationen.

 

När det gäller kommunernas ställning vill jag också upplysa ltl Strand om att vi i samband med reformen av samfundsskatten och kompensation för kapitalskatten, ger kommunerna ett ökat handlingsutrymme för nästa år med motsvarande tio miljoner mark. Det är alltså utöver de landskapsandelar som är fastställda enligt lag och enligt lagting. Det är ett politiskt beslut.

 

När det gäller osynliggörandet av skattegränsen är det en process som vi bedriver på olika plan och vi försöker finna förenklingar i det system vi har gentemot också Sverige. Vi måste kämpa mot en proposition som tillkom åren 1996-97 och som ersatte den s.k. mjuka propositionen från december 1994. Det är klart, att svänga finansministeriet i den frågan är inte lätt, men det är vår uppgift och vårt mandat att göra det.

 

Herr talman, obundnas gruppanförande, ltl Olof Salmén, lantrådet har redan konstaterat att det var ett sakligt anförande och jag kan instämma i de punkter ltl Salmén tog upp, alltså om tillväxt, utbildning och nya krav inom hälso- och sjukvården, framfördes på ett sådan sätt som jag känner igen från våra diskussioner i landskapsstyrelsen, dvs. vi måste bedriva en sådan näringspolitik som gynnar nyföretagande och företagsutveckling. För utbildningen där har vi faktiskt gjort en brytpunkt i landskapsstyrelsen. Våra diskussioner inför den här budgeten har mycket gått ut på innehållet först och byggnaderna sedan. Det avspeglas i budgeten. Nu har jag inte räknat exakt på det, men våra diskussioner har kretsat kring belopp för byggande för samma utbildning som nu, som var 40-50 miljoner högre. Där har vi kommit in på en konstruktiv väg när det gäller utbildningspolitiken. Vi ser på innehållet, satsar på flexibilitet och utbildningssamverkan. Det finns mycket att göra inom detta stora område och det är svåra prioriteirngar, men jag tror att den politiska processen är på rätt väg.

 

När det gäller det som ltl Salmén sade om hälso- och sjukvården, måste alla tänka om. ÅHS har blivit en stor apparat, visserligen med hög kvalitet i vården, men vi måste hitta olika sätt att få en bättre ekonomistyrning, få en bättre kontroll på lönesättningen, att utnyttja modern teknik och att dels få en bättre lokalhälsoberedskap och dels få möjligheter att utnyttja specialister, antingen på rikssidan eller med Akademiska sjukhuset i Uppsala som vi har hittills. Där har vi förhoppningar att vår IKT- eller IT-politik skall kunna ge möjligheter för telemedicinska lösningar, som dels förbättrar vården och dels möjliggör en lokal, regional beredskap, men också kan göra det billigare.

 

Sedan vill jag ytterligare ta upp en punkt som ltl Salmén tog upp, det gäller EU-inflytandet. Visserligen ingen budgetfråga, men en oerhört viktig fråga. Det är möjligt att det är sista chansen att befästa en någorlunda tydlig och klar position för Åland i europeiskaa unionen. Amsterdamsfördraget var kansek inte ett av de mest lyckade exempel i den åländska självstyrelsens historia. Vi har all anledning att dra lärdom av det, men nu kommer nya regeringskonferenser och vi måste vara så tydliga som möjligt. Här finns en politisk enighet som sträcker sig över alla parti- och blockgränser, om det nu finns några blockgränser.

 

 

Herr talman!

Också ett ord när det gäller frisinnad samverkans benämning som jag snappade upp någonstans. Det kallades för beskattningskuppen. Det står på sid 17 högst upp i budgetens allmänna motiveringar att vi diskuterar indirekta skatter och behörighetsöverföringar med regeringen. Det är faktiskt så vi har gjort. Det är ett av de alternativ som är möjliga för att vi skall skapa grundläggande förutsättningar för den ekonmiska utvecklingen på Åland, nämligen så att har vi en skattegräns, har vi den hanteringen med tull som vi har så har vi alla administrativa system för indirekta skatter. Det är inte en omöjlighet att ta över i den indirekta beskattningen och ha kvar klumpsumman. Det är ett alternativ som har diskuterats, dvs. att klumpsumman justeras ner till den del vi uppbär indirekta skatter själva. Från 0,45 till 0,35 procent eller någonting sådant. Indirekta beskattningen är inte så stor på Åland. De detaljerna behöver vi väl inte avgöra i den här behandlingen, men det finns på sikt anledning att överväga vad vi skall göra när det gäller skattegränsen, indirekt beskattning och tullhantering. Vi har alltså inte egen kontroll över tullhanteringen och därmed kan vi inte göra de förenklingar som skulle vara möjliga. Det här är egentligen ganska hypotetiska frågor, men jag vill gärna påpeka till finansutskottet att gör det så klart och tydligt som möjligt att det inte är någon kupp när landskapsstyrelsen undersöker alla tänkbara alternativ, inklusive indirekt beskattning. Utan att vi har tagit ställning i landskapsstyrelsen vill jag säga att övertagandet av den direkta beskattningen är jag inte intresserad av och inte heller vårt parti i det här skedet. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden.

 

Vi har sagt i vårt regeringsprogram att vi skall ta fram underlag, vi skall syna alla förslag, så den diskussionen kommer vi naturligtvis att föra. Det är en viktig aspekt och vi har sagt i flera sammanhang att ålandsprotokollet kommer vi inte att ge ifrån oss under överskådlig tid. Där finns den klausulen om den avvikande indirekta beskattningen eller att den inte omfattas av harmoniseringen. I förarbetena till det står det också: ”Det här är något som skall tillämpas när det är ekonomiska svårigheter på Åland.” Det kan det bli om riksmyndigheterna lagstiftar så att vi får svårt att utveckla penningautomatföreningen, om man lagstiftar så att sjöfarten inte får samma konkurrensvillkor, om våra EU-positioner när det gäller primärnäringarna, inte blir tillräckligt stark. Då måste vi se på alla möjligheter och då finns det alltså ett behov. Dessvärre kan det gå på annat sätt så att kommissionen föreslår för rådet i EU att man tar bort delar av ålandsprotokollet. Då har vi kommit till ett läge där vi står inför helt andra avgöranden.

 

Herr talman! Det är lite tid kvar till kl. 18.00, jag skall kanske inte utnyttja allt, men jag tänkte också kort beröra det som ltl Wiklöf tog upp, men först om yrkesträningen. Det är samma sak där som med vindkraften och andra frågor. Landskapsstyrelsen kommer att upprepa det vi står för, det vi har beslutat och det vi för fram till lagtinget tills alla missförstånd är uppklarade. Frisinnad samverkan har flera gånger framhärdat att yrkesträningen på yrkesskolan på något sätt skulle vara hotad. Frisinnad samverkan framhåller också att det som gäller för yrkesträningen skulle vara ett nytt hus. Där motsäger man sig själv, för jag har uppfattat det så i en replik av Harriet Lindeman, att det inte är byggande av hus som är det viktiga utan det är innehåller. Det är precis så vi ser på yrkesträningen, att yrkesträningen enligt budgeten skall få ändamålsenliga lokaler och det finns alltså beaktat i budgeten. Det är klart att om man har fått förhoppningar om nya lokaler ger kanske det här beskedet anledning till viss osäkerhet, men vår avsikt är att yrkesträningen skall finnas inom yrkesskolan, lokaler skall finnas och utbildningen skall fortsättas att utvecklas.

 

Så till frågan som ltl Wiklöf tog upp och som socialdemokraterna ofta tagit upp gäller utkomststödet. Ltl Wiklöf sade också öppet att det är frågan om att visa vilja och att det egentligen mera är frågan om en viljeyttring. Vi har i landskapsstyrelsen diskuterat detta och konstaterat att det utkomststöd som finns idag är indexbundet. När det gäller utvecklingen på Åland borde det följa den utvecklingen. Något år blev det en liten, liten differens för att man skulle ha gjort en förändring, men nivån måste bedömas utifrån det behov som finns för att man skall kunna leva, få sin utkomst på Åland. Bedömningen i landskapsstyrelsen har gjorts att systemen i riket och på Åland är olika. Vi kan alltså inte direkt säga att rikets system skall implementeras hos oss.

 

Det är också en ideologisk fråga. Utkomststödet skall vara det yttersta undantaget. Det är en ideologisk fråga om man anser att man skall säkra utkomstnivån, det tror jag att vi är överens om, men de insatser man skall göra skall vara inriktade på att skapa möjligheter till arbete. Det är det absolut viktigaste. För var och en, som har arbetsförmåga skall det vara det viktigaste att ha ett sådant stöd. Så länge man inte får ett lämpligt arbete skall man få ett stöd, men man skall stå till förfogande på arbetsmarknaden. I den andra situationen, när man inte har möjlighet att utföra arbete, skall man ha ett socialt understöd. Vad gäller att ha som målsättning att ha ett utkomststöd med ett ålandstillägg för att visa sin välvilja, jag respekterar åsikten, men jag delar den inte. Ltl Sune Eriksson och de andra i landskapsstyrelsen är helt införstådda med att den här nivån skall man se över, att den är tillräcklig.

 

När det gäller ekologisk odling nämnde jag det, det är klart att det är önskvärt att Åland kan utnyttja ekologisk odling på olika sätt. Jag har själv faktiskt fått en motion om ekologisk barnmat godkänd av lagtinget, men det är inte så lätt att förverkliga. Jag vet inte om det skall vara ekologisk aprikospuré eller vad innerätten är, men det finns också dem som hittar sätt att lyckas med detta. Problemet är att det skall vara stora volymer om man skall komma in på den här marknaden, stora produktionsvolymer, eller exklusiva. Men det har visat sig svårt. En exklusiv produkt måste också ha volym för att täcka marknadsföringskostnaderna. Den skall vara så unik att den säljer sig själv. Det har inte lyckats.

 

 

Herr talman!

Jag hade aviserat att jag skulle kommentera motionerna i morgon, men jag hoppas så här långt när det gäller missförstånden, att landskapsstyrelsen i och med det här har klarat ut dem någorlunda så att debatten mera i fortsättningen kunde handla om den framtida ekonomiska politiken. Vi har alltså som uppgift i landskapsstyrelsen, och vi har lagtingets mandat, att få samhällsekonomin i balans under de närmaste åren. I år har vi fått ner konsumtionsutgifterna till en ökning på 2,6 procent. Vi har alltså sparat i förhållande till de prognoser som fanns i den förra landskapsstyrelsen, 12 miljoner mark. Vi har ett underskott som till åtta miljoner euro beror på redovisningen av bostäderna. Någon framförde här att vi kunde få bort underskottet genom att fondera pengarna, det är riktigt. Men å andra sidan är det väl bra med synligheten, de pengar som vi lånar ut och i och för sig får tillbaka, redovisas i budgeten på det sättet att vi tar ett minus i dag för att det skall bli ett överskott i framtiden. Vi har inte i det här fallet ett sådant bostadssystem som skall belasta kommande generationer. Samtidigt ger det här, det har debatten visat, ett incitament för alla att se till att vi kan spara och då måste vi göra prioriteringar också i viktiga sektorer som hälso- och sjukvård och utbildning. Vi måste naturligtvis förankra det i lagtinget, men vi ser också att finansutskottet i sin behandling av budgeten anger riktlinjer på grundval av alla motioner som har getts eller på hörande eller på landskapsstyrelsens förslag. Det är ändå budgetförslaget som ligger till grund för den fortsatta behandlingen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för att finansansvarige Olof Erland nu reagerar på vad vi säger i debatten och vill föra en diskussion med oss. Använd gärna också replikinstrumentet så att vi direkt när vi tar upp frågorna kan föra diskussion, annars får finansansvarige som nu 40 minuter till sitt förfogande för repliker medan vi har bara två plus två minuter, fyra minuter, så det blir lite orättvist. Jag skall i morgon återkomma till beskattningen, men av statens skatteinkomster, som är underlaget för den åländska klumpsumman, är de indirekta skatternas inkomster, nästan enbart mervärdesskatten, 60 procent av det hela. Övertar man det är det klart att klumpsumman sjunker från 0,45 till mellan 0,15 och 0,20.

 

När det gäller resultaträknandet hade jag trott att finansansvarige kunde klara av det, jag har checkat upp det jag nu säger med finanschefen Dan E. Eriksson. I bilaga två redogörs för resultatunderskottet, 24,4 miljoner euro, alltså knappt 150 miljoner mark. Det är Dan E. Eriksson helt överens med mig om att det är underskottet. Sedan har man ett likviditetsunderskott som man budgeterar och det motsvaras av upplåning, det är 21,55 miljoner euro. Att påstå att det är förlusten är att fara fram med osanning i ekonomisk terminologi.

 

Sedan tyckte vicelantrådet att vi hade ackumulerade underskott i vår redovisning. I budgeten i bilaga tre Sammandrag av förslag till treårsplan åren 2002-2004 finns det nollresultat för det här året, vilket finanschefen har sagt att är ett misstag, det är 24,4 miljoner euro, 56 miljoner euro och 76 miljoner euro de följande åren. Det är därifrån jag har tagit siffrorna, de torde landskapsstyrelsen själv ha producerat.

 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet berör ånyo Nyhamnsprojektet och det är bra att landskapsstyrelsen är positiv till detta. Det tål att upprepas. Det är så glädjande för en miljövän att höra detta så det tål att upprepas från landskapsstyrelsens sida också. Jag har bekymrat mig mycket för det här under den senaste tiden efter att ha hört alla rykten som cirkulerar om landskapsstyrelsens inställning, göranden och säganden i denna fråga. Frågorna man ställer sig är varför det tog på dagen tre månader för landskapsstyrelsen att ta ett beslut om mkb, ett relativt icke komplicerat beslut eftersom alla procedurer finns fastslagna i lagstiftning. Det borde ha gått på en månad att ta beslutet. Varför krävde man först ett års fågelstudier och sedan backade från det och sade att det kanske finns redan och varför har man inte nämnt projektet i budgeten med ett enda ord för att få, om inte annat, lagtingets beslut på att ge sig in i projektet och kunna ge garantier för förverkligande för ett framtida budgetåtagande? Även om det inte behövs budgetmedel det här året så behövs det skrivningar för att bemyndiga landskapsstyrelsen att för framtiden lova budgetmedel och kunna ge landskapsgarantier. Varför har man inte ett enda ord i budgeten om detta?

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är bra att vicelantrådet informerar om landskapsstyrelsens inställning i de frågor som nu har blivit heta debattämnen, bl a det här med yrkesträningsutbildningen. Jag får lite känslan av att vicelantrådet försöker övertyga oss om att det är ett missförstånd eller att informationen inte har gått hem, men jag uppfattar situationen som sådan att det råder olika uppfattningar och åsikter om hur yrkesträningsskolans utrymmesbehov skall tillgodoses. Det man önskar sig från de elever som är berörda och från skolans sida, pedagogerna, är att man får en tillbyggnad, som landskapsstyrelsen faktiskt har varit med och planerat och som skulle förverkligas, byggas, 1.1.2002. Det andra jag vill anföra till detta är att det inte bara gäller yrkesträningen utan det gäller också yrkesskolans multimediautbildningsprogram. Det skulle vara bra för diskussionen om vi klargjorde var skiljelinjerna går. Att totalintegrera eleverna i undervisningen, det säger man från yrkesskolan att inte är möjligt. Jag har en viss erfarenhet från det här området och jag tror att man måste vara så ärlig att man säger att det är väldigt svårt. Man behöver den separata tillbyggnaden för att sedan kunna integrera enskilda elever i olika program. Det är också så som träningsskolan i Kyrkby är konstruerad.

 

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Det förekommer olika åsikter i debatten. Vi har lagt fram ett budgetförslag där landskapsstyrelsen för sin del har föreslagit lagtinget att yrkesträningsundervisningen skall få sina lokaler och de skall vara ändamålsenliga, det finns i budgeten. Landskapsstyrelsen har gjort en utvärdering av multimediaundervisningen, som skall granskas och bedömas på vilket sätt man skall gå vidare. Det har aldrig från landskapsstyrelsens sida, varit tal om någon slags totalintegrering i yrkesskolan utan yrkesträningsundervisningen fungerar så att den har sina egna lokaler. De elever som är där har sina handledare, assistenter och de kan utnyttja den övriga undervisningen enligt vissa planer. Vill lagtingsledamöterna behandla andra, utomstående personers förslag är det väl kanske fel plats för till grund ligger landskapsstyrelsens förslag till budget, det är där förslaget finns. Tidningar och privatpersoner har alla möjliga förslag och åsikter men det är här som våra förslag finns och det är det som lagtinget skall behandla.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jo, visst är vi överens om det, men vi har olika åsikter om hur det skall förverkligas. Jag utgår från landskapsstyrelsens egen plan, som man har gjort och nu har man frångått den så vitt jag förstår. De verkstadsutrymmen som man vill ha för yrkesträningen, vill man ha för att man har konstaterat att det inte fungerar med de utvecklingsstörda i den vanliga undervisningen. Jag var senast idag där och tittade på utrymmena och pratade med en lärare. Han sade att det är livsfarligt. Det är frågan om arbetssäkerhet och så vidare. Jag får lite den känslan av att landskapsstyrelsen säger att det skall gå att integrera. Visst går det med tvång, men jag tycker inte att det är det som vi har sysslat med inom åländsk politik, att tvångsintegrera utvecklingsstörda elever i vanliga klasser. Alla pedagoger och föräldrar är överens om att man inte tror på det här, man vill inte ha det, då är det väl bättre att avstå från det helt och hållet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet hade ett långt anförande, man skulle behöva ge tio repliker, men som min kollega sade så hinner man inte. Jag tänkte koncentrera mig på ett par saker, dels det som ltl Sundback replikerade gällande yrkesträningen. Det är helt klart att vicelantrådet försöker sprida ut någon slags dimridå, att det är ett missförstånd, ni förstår inte, men det är faktiskt så, herr talman, att vi kan läsa innantill. Pengarna för utbyggnaden av yrkesträningen är strukna, de är flyttade till en byggverkstad och istället försöker man klämma in eleverna i andra utrymmen. Den här byggnaden, som faktiskt finns ritad, var anpassad för dessa människors behov och även den pedagogik som utförs. Det skulle vara ärligare att säga som det är, men jag hoppas att vi i lagtinget kan göra den här ändringen och anta min kollega Lindemans motion för att möjliggöra utrymmena för yrkesträningen. Som jag sade i mitt anförande är det ett stort politiskt svek från liberalerna, och det står jag för.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman! När det gäller replikerna ansåg jag att det är ändamålsenligare att samla upp de olika frågorna i många olika repliker och därför valde jag att begära ett anförande. Landskapsstyrelsen har anledning att upprepa sina förslag till den del de inte har gått fram hos frisinnad samverkan. För att förenkla och förkorta debatten hänvisar jag till sidan 25 i de allmänna motiveringarna där det finns angivet att ändamålsenliga lokaler skall yrkesträningsundervisningen ha för att tillgodose yrkesträningens behov av utrymmen.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

I allmänna motiveringen finns det en allmän skrivning om att man skall tillgodose behovet, men sedan när man tittar på detaljen säger man att man skall stryka pengarna till de nya utrymmena som finns ritade. Jag har själv besökt yrkesskolan och tittat på var de skulle placeras, jag har tittat på ritningen. Jag tycker att man skulle vara så ärlig att man säger att: jo, vi stryker, vi menar det vi skriver, vi menar ingenting annat. Av en tillfällighet råkade min fru praktisera en dag på yrkesträningen och jag tycker att landskapsstyrelseledamoten  Erland skulle besöka dessa elever och föräldrar och diskutera frågan, då skulle han inte idag stå här och snacka som han gör.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Om jag  ”står här  och snackar” om det ena och det andra så är det på grund av att det är min roll att svara fö den beredning som har gjorts i huset av tjänstemän och de som är sakkunniga på detta område. Jag kan förstå att en budget är komplicerad med många sidor och allmänna motiveringen är flera sidor text. Det är också så att det kan vara svårt att läsa bara ett moment eftersom det i det här fallet är struket på ett ställe och upptaget på ett annat ställe. I 46.01.74. står det: Anslaget kan även användas för planering av yrkesträningsundervisningsutrymmen i yrkesskolan, se även allmänna motiveringen. Skulle landskapsstyrelsen förverkliga alla planer, alla idéer, alla önskemål, allt som alla skoldirektioner vill ha så tror jag att vi får stora problem, än större problem, med budgeten. Landskapsstyrelsens uppgift är att göra en avvägning och vi har ett förslag där vi i det här fallet klart säger att vi skall tillgodose de utrymmen som yrkesträningen behöver och som skall vara ändamålsenliga för den verksamheten. Det är klart att det blir en osäkerhet i verksamheten om flera partier här i lagtinget säger någonting annat, därför beklagar jag att jag är tvungen att upprepa detta gång på gång, men tydligen finns det behov av det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Finansministern uppehöll sig kring utkomststödet och det tyckte jag att i och för sig var intressant. Eftersom vi synbarligen har divergerande åsikt vill jag säga att utkomststödet i Finland, vi har ju en blankettlag, är det lägsta utkomststödet i hela Norden. Det är ingen bra utgångspunkt när vi talar om Åland. För det andra håller jag med finansministern om att för människor som temporärt är arbetslösa, skall vi göra allt vi kan för att sätta dom i sysselsättning och hjälpa dem att få ett meningsfullt jobb, men hur vi med pensionärer, med sjukpensionärer och inte minst hur gör vi med ensamförsörjarna som har arbete, men som ändå inte klarar sig. Det finns många sådana. Vi har 900 ensamförsörjare på Åland i dag. Det är ett större problem än vad man kanske tror ytligt sett.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Om det här är ett större problem än man tror, då är det ett större problem, men vad vi kan göra som landskapsstyrelse är att vi granskar stöden. Problemet i det här fallet, som föranleder debatten, är att socialdemokraterna ser på rikssystemet och vill att vi skall införa det här, men lagtinget har en gång i tiden valt att avvika från rikets system, även om det är en blankettlag. När man ser på utkomststöd och andra stöd till enföräldersfamiljer osv. måste man ta i beaktande alla stödformer, dvs bostadsbidrag, bostadsstöd och barnbidrag samt de restriktioner som finns i riksstödet och som inte finns här. Helhetsbilden måste vara utgångspunkten. Jag hävdar inte i sten att jag har rätt till alla delar, men hittills när jag har fått signaler från socialdemokraterna att titta på stöden, tycker jag att debatten beror på skilda utgångspunkter, dvs vill man ha samma stöd som i riket skall man tala om det, men det går inte att lappa ihop från två olika system. Man får välja antingen eller.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet Erland har väl läst vår motion. Så vitt jag har minne av innehållet så här på stående fot var det väl inte riktigt att vi skulle börja tillämpa det finländska systemet. Det stod, om inte jag missminner mig, att vi skulle få ett ålandstillägg på 500 mk med tanke på de specifika förhållanden som finns. Vi utgår från att den finländska modellen är lägst i hela Norden, den är sämst, och vi tycker att de människor som har det jobbigast på Åland skall kunna tillerkännas den här kompensationen när vi också, rättmätigt tycker vi, har kunnat ge löntagarkollektivet inom offentlig sektor 500 mk. Vi ser inget större fel i det. Men det är klart att man kan politisera och advocera hur mycket som helst i den här frågan. För oss handlar det om politisk vilja, att hjälpa människor som har det svårt.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi alla har den ambitionen att hjälpa människor som har det svårt, men som ltl Wiklöf sade när det gällde motionen, var det mest en viljeyttring. Jag tycker att när man bedömer Ålandstillägget borde man göra det i sin helhet, dvs se på arbetsmarknadsstöd, bostadsstöd, barnbidrag och sådana saker. Jag är beredd på argumentation kring den här motionen, men det jag hittills har hört är en viljeyttring, som 500 mark i Ålandstillägget eller någonting sådant. Det räcker inte som argument för mig utan man måste sätta det i sitt sammanhangs, så jag är beredd.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Diskussionen avbryts nu och fortsätter vid lagtingets nästa plenum. De anmälda talarna kvarstår på talarlistan.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon onsdag 21 november kl 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.19).

Originalfil