Stenografiskt protokoll från plenum den 25 januari 2002 kl. 09:30

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 25  januari 2002 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson, ltl Sundback, ltl Svensson, ltl Wickström-Johansson, ltl Lundberg, ltl A-M Pehrsson och vtm Häggblom):

23 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Pehrsson och ltl Sundback på grund av privata angelägenheter samt ltl Lundberg och ltl Svensson på grund av tjänsteåliggande: EU:s regionkommitté med Finlands delegation i Helsingfors. Beviljat. 

 

 

Föredras för tredje behandling efter bordläggning: 

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående Nicefördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. (RP nr 11/2000-2001 och M nr 3/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 24.1.2002. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

För undvikande av alla missförstånd upprepar jag liberalernas stöd för den kläm som ltl Sjöstrand igår föreslog att skulle bifogas lagtingets beslut. Den klämmen stödde också samtliga partier här igår förutom socialdemokraterna. Eftersom en natt har passerat sedan föregående behandling läser jag upp förslaget: 

 

”att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och det konvent som bereder konferensen.”

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Vi var igår och särskilt i utskottsbehandlingen i lagutskottet och särskilt i utskottsbehandlingen i lagutskottet och i nämndbehandlingen i självstyrelsepolitiska nämnden eniga i behandlingarna och mycket nära stor enighet i plenum, en enighet som jag har förstått att både lantrådet och talmannen särskilt har eftersträvat. Vi blev naturligtvis alla lite förvånade när klämförslaget kom från ltl Sjöstrand och vi såg alla reaktionen också hos lagutskottets ordförande till den delen att diskussionerna inte hade varit tillräckliga; så visade det sig också att diskussionerna med socialdemokraterna inte upplevdes som tillräckliga.

 

Från både lagutskottets ordförande och lagutskottets viceordförande samt socialdemokraternas ordförande framfördes kritiska synpunkter till delar av klämmens utformning. Socialdemokraterna var emot att utpeka regeringen och från lagutskottets sida anförde både ordföranden och undertecknad att det fanns ett par brister i klämmen, dels att man förutsätter från lagtingets sida att regeringen gör någonting och dels att vi kräver inflytande i regeringskonferensen 2004.

 

I anledning av det här hade talmannen vänligheten att ajournera sammanträdet för överläggningar och de överläggningarna gav resultat och ett klämförslag kunde utformas i den form som ltl Lasse Wiklöf har lagt på våra bord i det här skedet. Men plötsligt under eftermiddagen senare försvann denna enighet; regeringspartierna var inte beredda att utpeka landskapsstyrelsen som en utav de två ansvariga myndigheterna för hela frågan. Det är regeringen som är huvudansvarig och landskapsstyrelsen, för lagtingets del, som är ansvarig. Det var man inte beredd att göra från majoritetens sida.

 

Vi har därför under nattens djupa timmar utarbetat ett förslag som korrigerar alla dessa brister. Det korrigerar de brister som från lagutskottets sida har anförts - särskilt från lagutskottets ordförandes sida har anförts – och det korrigerar den brist som socialdemokraterna har anfört och det justerar den brist som regeringspartierna i den sena förhandlingstimmen igår eftermiddag har anfört.

 

Därför sägs beträffande Europaparlamentsplatsen blott att lagtinget förutsätter att landskapet Ålands befolkning tillförsäkras en egen vald representant i Europaparlamentet och beträffande den andra huvudfrågan, konventet och den därefter följande regeringskonferensen och dess innehåll, skulle lagtinget konstatera att självstyrelsen ges ett inflytande under organiserade former, en exakt formulering således från självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande i det konvent som förbereder regeringskonferensen år 2004. Därmed tror jag att Columbi ägg står stadigt på sin något krossade bottenyta.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Efter gruppledarmötet igår hyste vi vissa förhoppningar om att enighet skulle kunna nås i den här frågan. Att man som majoriteten vinklar hela bördan gentemot regeringen tycker vi är direkt fel, även om vi kan ha en viss förståelse för att majoritetsblocket synbarligen inte tilltror sin egen landskapsstyrelse förmågan att klara ut de här frågorna. Det är mitt intryck.

 

Vi modererade klämmen ytterst måttligt för att nå den här enigheten och jag måste faktiskt säga att jag tycker att det lilla bidrag vi gav och ändå på vissa håll den förståelse jag upplevde att vi rönte, att den faktiskt skulle ha kunnat komma fram till en konsensuslösning.

 

Jag kan inte, fru talman, se det här på annat sätt än att prestigefrågorna är så till den milda grad djupt rotade från majoritetens sida och ändå tycker jag att det är det oklokaste man kan tänka sig att efter ett otroligt intensivt och långt samarbete både i lagutskott och i självstyrelsepolitisk nämnd, där vi faktiskt har nått hundraprocentig enighet, så lanserar man en lösning – börjar jag tro – vars syfte är att splittra denna enighet, det kan inte vara något annat, när nyanserna så till den milda grad får styra det här!

 

Statsmannaskap bygger på, inte minst från regeringens sida, att man gör vad man kan i en verkligt angelägen fråga för att eftersträva optimal enighet. Det ger styrka. Det är inte klokskap det här handlar om, det är snarare dårskap.

 

Fru talman!

Vi kommer att lägga ett klämförslag och för att det inte skall råda något tvivel vad det skall innehålla så vill jag också läsa upp det: ”att lagtinget förutsätter att landskapsstyrelsen i samverkan med Finlands regering tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och i den konvent som bereder konferensen.”

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag undrar om socialdemokraten Lasse Wiklöf faktiskt tror att någon människa kan tro på honom i detta uttalande. Igår använde sossarna åtminstone en timme på att förklara att en kläm inte bara var onödig utan den var kanske rentav skadlig. Under eftermiddagen tar då ltl Wiklöf den kläm som var lagd från majoriteten, sätter in sitt eget namn i stället och ändrar ”regeringen” till ”landskapsstyrelsen”, dvs. lägger huvudansvaret på landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen har ett jätteansvar i detta men regeringen har makten och därför har vi inte kunnat se att vi kan ändra just den viktiga frågan. Det är det enda som är ändrat i ltl Wiklöfs kläm.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt! Klämmens nytta och värde kan alltid diskuteras. Flera betonade nödvändigheten av enighet i den här frågan i går och vi ville räcka en hand för att få den här enigheten. Det är så det skall ses. Jag är ganska säker på att vi uppnår den inte.

 

Ltl Lisbeth Eriksson ondgör sig över att landskapsstyrelsens roll på något sätt skulle accentueras i det här. Kan det vara fel? Hon, om någon, borde väl tro på landskapsstyrelsens förmåga, tycker jag! I andra sammanhang har det varit jätteviktigt, när vi t.ex. diskuterade skattegränsen var det inte oväsentligt att landskapsstyrelsens roll var accentuerad. Ltl Sjölund var uppe och talade om hur viktigt det var och hur han trodde och litade på landskapsstyrelsen. Men här är det som bortblåst! Visst är det så ltl Sjölund!

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jo, vi tror på landskapsstyrelsens både vilja och förmåga, men vi vet att oavsett klämmar från lagtinget gör landskapsstyrelsen precis exakt vad som kan göras. Vår önskan är att lagtinget till regeringen skulle manifestera sin vilja ännu en gång. På tal om den berömda enighet,så den kläm som ltl Leo Sjöstrand framförde hade igår stöd av frisinnade och obundna. Om socialdemokraternas utdragna diskussioner utmattade de andra oppositionspartierna vet inte jag, men från majoriteten hade vi klart för oss att här måste vi rikta oss till regeringen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Än en gång! Jag tror nog att det är regeringen man måste lita på. Jag vill understryka det, för det tycks inte bli någonting annars. Hela den här problemställningen, ltl Lisbeth Eriksson, har uppkommit av det enkla triviala skälet att Obunden Samling lanserade en kläm på detta område – den äran skulle inte tillskrivas Obunden Samling, utan den skulle tillskrivas majoriteten! Det är ingenting annat, ltl Lisbeth Eriksson! Här är inte fråga om klok politik, begåvad politik, strävan till enighet, här är strävan primärt att inte låta Obunden Samling få komma med sitt alternativ, utan majoritetens alternativ, som i stort sett var identiskt. Det är det här det handlar om – ingenting annat! Detta skall Ålands folk veta: prestigen i Ålands lagting växer starkare dag för dag, möjligheten till enighet i stora breda viktiga frågor försvåras hela tiden. Så här skall man inte göra! Jag har stor respekt för att ltl Lotta Wickström-Johansson också hade mycket klara dubier om detta. Det är inte bara oppositionen. Jag hade hoppats att oppositionens tal inte skulle matta och slita ut de övriga oppositionspartierna, men i någon mån hade jag hoppats att intellektet skulle vara vägledande så att majoriteten i någon mattades till eftertanke.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Före onsdagens plenum delade jag ut ett förslag till kläm till samtliga gruppledare i lagtinget. Meningen var att alla grupper i lagtinget skulle få möjlighet att begrunda förslaget och därmed även komma med synpunkter så att vi om möjligt kunde enas om ett gemensamt förslag till kläm som skulle tillfogas betänkande. Alla grupperingar i lagtinget godtog förslaget, utom socialdemokraterna, som enbart bidrog med tystnad. Jag frågade socialdemokraterna flera gånger under onsdagen och igår före plenum om deras synpunkter på det utdelade klämförslaget. Jag fick inget svar. (Från salen, ltl Wiklöf: inte förrän vi hade möte) Vid gårdagens plenum fick man den uppfattningen att socialdemokraterna överhuvudtaget inte sett något förslag till kläm förrän förslaget låg utdelat på lagtingsledamöternas bord. Förslaget hette då ltl Leo Sjöstrands klämförslag. Socialdemokraterna förde igår en debatt där man ifrågasatte bruket av en kläm överhuvudtaget, man pratade om låtsaspolitik, avsaknad av uttrycklig mottagare, trovärdigheten i klämmar som inte ger resultat. Socialdemokraterna nedvärderade tekniken med en kläm som direkt skadlig. Socialdemokraterna förkunnade i timtal pest och kolera över förfarandet med ett klämförslag, ett klämförslag som saknade adress - när det gäller en presidentframställning och adressen är till regeringen. Men nog är det väl ganska förvirrande när socialdemokraterna efter en liten stund lämnar ett eget förslag som är en direkt kopia av mitt klämförslag men med ändringen att nu skall det också stå landskapsstyrelsen – i ett brev som är riktat till presidenten. Tala om trovärdighet! Nu heter det ltl Lasse Wiklöfs förslag!  Är det där skon klämmer vems klämförslaget är. Om ltl Wiklöf stryker ändringen, så kanske vi kan sätta dit att det är ltl Wiklöfs förslag och kan få det godtaget på det sättet, om det är det som är problemet att den kommer från majoriteten.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Punkt 1. Det här är ingen kläm som är riktad till någon president. Det har väl liberalernas gruppledare ändå klart för sig, hoppas jag. Men det som är intressant nu är nu börjar vi förstå var skon klämde. För mig som gruppledare för socialdemokraterna är det väldigt svårt att förstå hur jag skulle kunna lämna ett förslag som heter ltl Leo Sjöstrands klämförslag eftersom vi har skrivit om det. På gruppledarmötet tog vi upp den lilla nyans vi ville ha ändrad för att sträcka ut en hand och jag upplevde att det faktiskt fanns, inte hundraprocentig enighet, men det fanns tongångar som tydde på att vi kunde enas. Då skrev vi ut det. Hade det inte varit att förfalska att kalla det ltl Leo Sjöstrands förslag! Men, ltl Sjöstrand, är det så att vi bara skall byta förslagsställaren och sedan kunna omfatta det här, då är jag med! Det handlar för guds skull inte om vem som har formulerat detaljen i det här, utan det handlar om att få enighet i den här frågan. Tala om prestige! Det är ju ännu värre än jag trodde!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Förfaringssättet att dela ut på förhand till olika gruppledare är för att man skall kunna diskutera och komma med ändringsförslag. Alla andra grupper godtog klämförslaget som det var, med lite påpekanden kanske, vilket framkom igår då alla gruppledare understödde förslaget. Socialdemokraterna kom aldrig med något diskussionsinitiativ före klämmen var utdelad. Jag väntade igår före plenum på socialdemokraternas synpunkter före vi delade ut klämmen, men nej! Att sedan i snabb takt på ett gruppledarmöte igår ändra vårt förslag utan en diskussion, som vi verkligen var ute efter, tror jag inte att ger samförstånd och att vi lyckas med någonting i det här lagtinget.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Igår rådde oenighet. Vi hade en divergerande åsikt gentemot det framlagda förslaget. Ltl Sjöstrand, liberalernas gruppledare, hade då vänligheten att kalla till ett gruppledarmöte. Alla som gick dit förstod att detta möte skedde i akt och mening att försöka hitta om möjligt en gemensam linje. Så upplevde jag diskussionen på mötet och jag tror att flera andra gjorde det. Jag hoppas att även ltl Sjöstrand, som ledde förhandlingarna, också gjorde det.  På mötet förde vi från socialdemokraternas sida fram en liten nyansering av klämmen. Inte tycker vi att klämmen alls är central, men för enighetens skull försökte vi sträcka handen och få enigheten. Nu är det någonting fruktansvärt igen. Mötet igår skedde i akt och mening att hitta en väg och jag trodde att den var funnen! Men jag säger än en gång, om problemet bottnar i att vi har nyanserat ltl Sjöstrands textförslag och han önskar att det fortsättningsvis skall heta ltl Leo Sjöstrands ändringsförslag, så är vi beredda till det. Det är bara det att jag som lagtingsman har väldigt svårt att lägga fram en korrigering av ltl Sjöstrands text och kalla det för ltl Sjöstrands korrigering. Jag tycker att det är falskeligt!

Ltl Salmén:

Fru talman!

Kanske det är bäst att rätta till en del av historieskrivningen och jag, som ibland kan tänkas tappa minnet på grund av min ålder, har i alla fall klart för mig vad som sade igår och just längre är inte den här historien. Jag kan säga det, att skyll inte på Lasse Wiklöf att det står Lasse Wiklöfs klämförslag. Det var Olle Salmén som dikterade det efter att vi tillsammans under talmannens ledning hade ett gruppledarmöte, där dessa tilläggsord precis kom fram: att landskapsstyrelsen också skulle vara den som verkligen skulle ta emot det här.

 

Jag kan lugnt säga, fru talman, att skulle det ha varit bara denna kläm, när ltl Sjöstrand säger att den fick ett godkännande av alla när  han lade fram den, så jag skulle åtminstone ha sett till att jag hade suttit där uppe i tidningsrummet om den klämmen skulle ha röstats. Det kan jag lugnt säga, att jag skulle inte ha varit inne i salen, den saken är klar. Jag börjar tycka synd om ltl Sjöstrand. (Från salen, ltl Sjöstrand: tack!) som verkligen satt tillsammans med oss andra och tillsammans med talmannen var överens om att så här skulle klämmen se ut, vi skulle inte göra någon annan ändring och sedan kommer han och säger åt mig, just före han skall gå på sitt gruppmöte, ”ja, vi får se om mitt gäng godkänner det här”! Så gick det till. Då sade jag, okej, då, jag väntar här, åtminstone en halv timme, så att vi har möjligheter att hålla ett gruppledarmöte till och se om vi kan hitta lösningar på det här. 45 minuter senare kommer gruppledaren Sjöstrand från liberalerna med huvudet under armen och ser bekymrad ut: ”ja, det går inte det här, vi skall ha den som vi hade från början”! Och talmannen frågade: Det är ingen vits här att vi håller på här om inte det finns en vilja att gå till mötes att vi kan bli eniga. Jag sade då att jag tycker att det är verkligt viktigt att vi har det här. Vi har varit kritiska till hela alltihopa. Jag sade i samband med första diskussionen angående lagutskottets betänkande, att jag var den i lagutskottet som hade problem med detta genom att Obunden Samling länge har varit kritiska till EU-arbetet, men vi har diskuterat oss fram och jag känner mig nöjd att vi nu verkligen har sagt, att okej, som jag meddelade under remissen, att trots att vi är kritiska vet vi att nu är vi inne i det och vi tänker göra det bästa möjliga av det. Men när jag här får höra under förmiddagen i dag att oppositionens strävan att lasta på landskapsstyrelsen! Nå, men vem som skall vi lasta på då!? Är det inte landskapsstyrelsen vi skall lasta på? Det är därför vi har en landskapsstyrelse, för det är landskapsstyrelsen som skall sköta det. Vi sitter här och för politiska diskussioner och sedan för landskapsstyrelsen saker och ting vidare. Så länge har jag nog varit i landskapsstyrelsen att jag vet att sådana uppdrag som får av lagtinget skall man jobba vidare med. Det trodde jag verkligen att skulle vara fallet. Jag kan inte tro det som jag får höra av ltl Lisbeth Eriksson och gruppledaren Sjöstrand att det här är en prestigefråga! Salen: nämen, herregud!), alltså att det är viktigt att det står att det är Leo Sjöstrand som för fram klämmen. Även jag kan precis som ltl Wiklöf säga: med nöje, ta det då och låt oss ta en paus i dag igen, men låt oss i så fall nu då, när vi har möten, inte ha några skenmöten! Vi trodde att vi allihopa var helt överens! Den enda som inte var överens, så sitter här på kanten, ltl Boman! Är det han som nu säger att ni inte får gå med på det här, så får ni väl ta det den vägen då!

 

Ltl Strand:

Fru talman!

När det gäller detta ärende har vår medlem Roger Jansson jobbat i utskottet, självstyrelsepolitiska nämnden, han har jobbat jättemycket, han har tagit initiativ till en resa till Bryssel, vi har diskuterat det i gruppen fem-sex gånger och det roliga och det fina har hela tiden varit att denna enighet har funnits i lagtinget.

 

När ltl Sjöstrand kom med sitt klämförslag, som han delade ut dagen före plenum, precis som han själv har redogjort för, tog vi upp förslaget i gruppen och diskuterade det. Vi tyckte att det fanns brister i det, som ltl Roger Jansson redogjorde för igår, men vi var beredda att ta den klämmen ändå så att vi skulle få enighet i lagtinget. Naturligtvis trodde jag att liberalerna hade förankrat det i hela sin grupp. Jag utgick från det.  Salen, ltl Sjölund: så var det också)   Nå, du får replik sen, ltl Sjölund! Fru talman! Vem har ordet, Sjölund eller jag? 

 

Lagutskottets ordförande redogjorde igår för samma brister som vår ltl Roger Jansson, men vi var som sagt beredda att ta det här. Igår i debatten visade det sig att det inte fanns enighet i lagtinget, vilket vi hade trott. Vi var beredda att lyssna på alla förslag. Vi föreslog den paus som togs. Vi hade en diskussion, precis som ltl Salmén redogjorde för och vi kunde tänka oss att ta socialdemokraterna lilla ändringsförslag, men det visade sig sedan på eftermiddagen att det gick inte det heller. Ltl Roger Jansson och jag for hem tillsammans med Dennis Jansson och Lindeman och diskuterade att skall det inte gå att få enighet i detta och därför har vi i dag lagt fram ytterligare ett klämförslag. Vill någon annan ta äran åt sig, får ni gärna göra det, men det viktiga för oss skulle vara att verkligen få enighet i denna fråga och visa enighet utåt från Åland.

 

Det är faktiskt, fru talman, att centern har inte ens någon representant i Finlands regering så för oss skulle det vara viktigt att vi även kunde få med socialdemokraterna på det här, eftersom de är ett av de ledande partierna i Finlands regering, dit vi vill rikta oss.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag tror att den allmänhet och övriga som lyssnar på den här debatten nu börjar känna att alla politiker inte riktigt har kläderna på sig, så vi borde väl tillsammans försöka hjälpa till med ekiperingen och återställa ett förtroende för den politiska diskussionen. Jag antar att den här diskussionen också går ut i radiosändning och det som nu håller på att utspelas måste sätta ett löjes skimmer över lagtinget.

 

Ltl Lisbeth Eriksson anförde kritik mot oss för att vi har påverkats av socialdemokraterna i diskussionen i plenum. Den kritiken mot oss tror jag faller väldigt hårt tillbaka på regeringsgrupperna, eftersom vad vi har gjort är att vi har lyssnat på socialdemokraterna, vi har lyssnat på alla andra. Vi lyssnade på ltl Leo Sjöstrand som gruppledare för liberalerna när han kom till oss med sitt klämförslag och vi har fortsatt att lyssna. Sedan har vi varit kompromissvilliga, som ltl Strand angav på det av talmannen sammankallade och tydligen också ledda gruppmötet igår. Vi har sökt enighet. Det får inte vara så att vi konstaterar, efter den här diskussion om det stora politiska ärendet Nicefördraget, att de som inte sökte enighet var våra två regeringspartier. Bilden av situationen är den just nu, tycker jag och det tror jag också att lyssnar anser.

 

Jag tycker att man måste ge socialdemokraterna en eloge beaktande deras ställning efter deras gruppmöte före plenum; när de hade ltl Leo Sjöstrands klämförslag sig förelagt på sitt möte kom deras partiordförande Barbro Sundback med en mycket hård kritik mot klämförslagets innehåll och mot klämförslaget överhuvudtaget. På det efterföljande gruppledarmötet under talmannens ledning backade socialdemokraterna, de kompromissade stort, vill jag påstå och det resulterade i det ändringsförslag som ltl Wiklöf har. I den efterföljande diskussionen, efter detta möte när alla utom ltl Boman hade varit eniga, fick vi höra att först centern sade absolut nej, det skall inte nämnas någon landskapsstyrelse här och sedan kom ltl Leo Sjöstrand till oss och sade att också vår grupp har nu fattat det beslutet att landskapsstyrelsen får inte nämnas.

 

Frågan är stor, det är vår bild från självstyrelsen utåt, också inåt till vår befolkning och det har uppstått av olika skäl som inte jag begriper mig på låsta positioner mellan de bägge regeringspartierna och socialdemokraterna, trots att socialdemokraterna har räckt ut handen. Vem är det som ansvarar för det politiska resultatet på Åland? Jo, det är liberaler och center under lantrådet Roger Nordlunds ledning; den här icke-kompromissviljan, den oförsonliga inställningen även i tunga frågor, oviljan att skapa enighet faller på ledningen för den koalitionen. Jag tycker att vi skall krångla oss ur detta. Det här är inte bra för åländska politik och allra minst för lagtingets trovärdighet. Det får inte vara bara Frisinnad Samverkan och Obunden Samling som söker samförstånd och enhetlighet, utan jag hoppas att vi alla skall kunna göra det.

 

Därför, fru talman, föreslår jag att lagtinget antar följande kläm, och den har alla förutsättningar att kunna godkännas av alla. Vill lagtinget och regeringspartierna sätta ett annat namn på klämförslaget, så gör det gärna, men vi kan inte föra en sådan diskussion, kära vänner, i tunga frågor. Jag föreslår alltså: ”att lagtinget förutsätter att landskapet Ålands befolkning tillförsäkras en egen vald representant i Europaparlamentet och att självstyrelsen ges ett inflytande under organiserade former i det konvent som förbereder regeringskonferensen år 2004.” Förslaget finns utdelat.

 

Låt oss, fru talman, visa politisk mognad i Ålands lagting i den här mycket stora och politiska frågan för självstyrelsen. Jag hoppas att det skall finnas en kompromissvilja så att full enighet kan nås, kanske även med ltl Boman bakom en sådan enighet.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är synd att ltl Roger Jansson uppfattar det jag sade som kritik mot Frisinnad Samverkan. Det var ingen kritik. Jag anser att folk skall föra fram sina åsikter här i lagtinget. Jag var glad igår när Frisinnad Samverkan stödde den kläm som hade framförts av ltl Leo Sjöstrand. Jag var glad när de obundna stödde den, för de obundnas förslag innehöll inte klämmens senare del som gäller det fortsatta arbetet i konventet osv. Men efter att vi inom majoriteten på allvar har diskuterat att inte manifestera lagtingets åsikt att gå till regeringen s.a.s., så är det ett allvarligt ställningstagande från vår sida och man må ge vilka omdömen och beskrivningar som helst hur det har gått till, men vi har kommit fram till att det är vår åsikt. Jag hoppas verkligen att vi också får ha en åsikt utan att bli misstänkliggjorda på alla möjliga sätt. Nu har vi använt flera timmar till att misstänkliggöra. Var och en för fram sin åsikt och så får vi rösta. Det blir alternativet till att man kunde ha blivit ändå rätt enig. Jag anser inte att det var fel att socialdemokraterna hade åsikten om att det inte skulle vara någon kläm; det är en helt just åsikt som man kan ha. Vi hade inte den åsikten och jag hoppas att vi får ha vår egen åsikt.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det hade varit trevligt om ltl Lisbeth Eriksson hade haft någonting att säga om hennes intresse av att nå enighet, att kompromissa. Nu fick jag bara veta i repliken gentemot mig att hon, och uppenbarligen hennes regeringskamrater, kan bara acceptera sitt eget förslag, det ursprungliga förslaget, och då är det ingen vits att vi för en diskussion här i lagtinget, det är ingen vits att vi har gruppledarmöten där vi försöker kompromissa osv. Finns det alltså ingen öppning överhuvudtaget i regeringsblocket, ltl Lisbeth Eriksson, för att finna en enighet? Är det inte av intresse alls för de bägge regeringspartierna liberalerna och centern att söka enighet? Jag tycker att jag har sett den viljan hos självstyrelsepolitiska nämndens ordförande talman Viveka Eriksson och hos lagutskottets ordförande ltl Lotta Wickström-Johansson under hela denna process, som har pågått i flera månader, en mycket stark vilja till enighet. Är den plötsligt nu bortblåst när vi kommer till plenisalen? Orsaken till hela den här diskussionen är faktiskt liberalerna genom att deras gruppledare Leo Sjöstrand har lagt ett klämförslag, trots att bägge de organ som har behandlat frågan har letts av liberala kvinnor. Ni behöver inte heller skylla oss för att vi har den här diskussionen och det här problemet att söka enighet, men vi fortsätter från Frisinnad Samverkan att söka den här enigheten. Men vad är liberalernas respons på det?

 

 

 

Ltl Erlandsson:

Fru talman!

När Nicefördraget blev aktuellt och fanns tillhanda var det under stora ansträngningar som vi lyckades få det hit till Åland och till Ålands lagting. Det var inte så självklart. Men orsaken till att vi fick hit Nicefördraget var att vi stod rätt eniga här på Åland om att lagtinget borde få ta ställning till det. Denna inställning vann sedan gehör hos republikens president och, har jag förstått, också hos regeringen. När fördraget i sinom tid kom hit, så tog sig lagtinget an Nicefördraget under konstruktiva former. Självstyrelsepolitiska nämnden arbetade fram ett enigt betänkande och detta betänkande var också en god grund för lagutskottet att utforma den skrivning som finns här.

 

När ärendet kom hit efter utskottsbehandlingen var åtminstone jag glad över att det fanns två viktiga dokument att ta ställning till – i formellt avseende ett givetvis, lagutskottets betänkande – och det utmynnade i ett förslag som lagtinget borde ta ställning till. Gör vi det i enighet, så kommer lagtinget att gå stärkt ur behandlingen av Nicefördraget, men fortsätter vi att koncentrera diskussionen runt ett antal olika klämmar kommer också lagutskottets arbete att falla lite i dunkel och blir inte lika hedervärt som det borde vara, utan efterdyningarna kommer att kretsa kring förfarandet runt förslag om diverse klämförslag och även om klämförslagen kan vara bra kommer de att urvattna lagutskottets betänkande på ett olyckligt sätt.

 

Lagutskottet har faktiskt skrivit i sitt betänkande runt frågan om Europaparlamentet: ”Utskottet upprepar vikten av att landskapet utgående från dess konstitutionella ställning och det demokratiunderskott som EU-medlemskapet kan anses ha medfört tillförsäkras den rätt till inflytande på EG-lagstiftningen som en representant i Europaparlamentet innebär.” Detta är klart och tydligt skrivet och jag tycker att den här skrivningen är det ingen som har ifrågasatt. Antar vi lagutskottets betänkande oförändrat och förkastar alla klämförslag går lagtinget stärkt ur det här spelet och jag tror att vi kan med högburet huvud lämna salen i dag.

 

Mitt förslag är alltså att lagutskottets betänkande antas oförändrat och att samtliga klämförslag förkastas.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Så talar en person vars uppenbara strävan är självstyrelsens starka ställning. Jag delar ltl Erlandssons synsätt, hans sätt att resonera. Allt som vi sade tidigare, trots nu den utsträckta handen, är precis att i lagutskottets betänkande framgår allt väsentligt i hundra procent enighet och jag vill inte heller som socialdemokratisk företrädare se en stor konflikt kring klämmarna, som i slutändan skulle resultera i att mycket fokuseras kring lagtingets oenighet när vi allt väsentligt är överens. Jag kan tänka mig att dra tillbaka mitt klämförslag, om lagtinget når enighet; eljest fullföljer vi det. Tack ltl Ragnar Erlandsson, det var kloka ord!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill också uttrycka min starka uppskattning av min kollega Ragnar Erlandssons vidsyn i den här frågan och sammanfattande kloka ståndpunkter. Men upprinnelsen till den här situationen är ett starkt behov hos ett av lagtingspartierna, lika som i klämmar gjordes när vi trädde in i unionen och när vi hade att ta ställning till revisionen i Amsterdamfördraget, att markera lagtingets starka krav på en parlamentsplats. Då är det ett parti här som har anfört i offentligheten att man kommer att lägga ett klämförslag som uppenbarligen sedan resulterade i klämförslaget från liberalerna, från regeringspartiets sida. Då tycker jag att bollen ligger hos liberalerna och Obunden Samling att redogöra för huruvida det kommer att finnas något klämförslag. Kommer det inte att finnas något klämförslag, så är jag för min del och min grupp med på att dra tillbaka det förslag jag har lag, men bollen ligger hos Obunden Samling och liberalerna till den delen.

Ltl Holmberg:

Fru talman!

Också jag tycker att lagutskottets betänkande är välformulerat och ger också det stöd som behövs framåt. Enär det är svårt att komma överens om ett enigt klämförslag är också jag beredd att understöda det förslag som ltl Ragnar Erlandsson framförde.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Det kom nyss ett förslag på hur detta skulle kunna lösas. Jag håller med flera andra talare om att hela den här debatten i dag och kanske även tidigare måste för dem som lyssnar ge ett löjes skimmer över hur vi arbetar. Men jag måste ändå säga att igår då debatten började var vi eniga; varenda en som steg upp sade att vi kan omfatta klämförslaget, dvs. ltl Leo Sjöstrands förslag. Det sades från Frisinnad Samverkan och bl.a. ltl Danne Sundman, alla, utom socialdemokraterna, som hade en annan åsikt, och det respekterar jag. Vi var alla annars i princip eniga.

 

Vad som sedan har skett under nattens mörka timmar, som ltl Jansson sade, det vet jag faktiskt inte, för jag har varit hemma och sovit under nattens mörka timmar. Jag kanske också borde ha varit med och hört vad som sades. Jag håller också med att det allra bästa vore om vi alla är eniga, men däremot måste jag säga att den största enighet jag varit med om sedan jag kom till lagtinget var igår, för då var alla utom socialdemokraterna med på ett klämförslag och jag tror att den uppfattningen hade vi nog allihopa innan plenum ajournerades. Det är historia, för nu kommer det nya förslag och jag tycker att debatten nu snarare liknar en rättegång när vi börjar dra upp vad sade den då och när kom förslaget, vem fick läsa det. Jag tycker inte att det är riktigt värdigt parlamentet.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! 

Ltl Sune Mattsson sade att vi var eniga igår, men vi var ju inte eniga igår. Rättesnöret för oss i Frisinnad Samverkan har varit detta eniga betänkande som vi inte har velat splittra med några oeniga klämmar. Det har hela tiden varit utgångsläget för oss. Jag tyckte att det var mycket kloka ord som ltl Ragnar Erlandsson sade och vår ledamot Roger Jansson nämnde att vi är beredda att dra tillbaka klämmen, men då skall det vara total enighet, för det har varit mål hela tiden. Det är bara för liberalerna och Obunden Samling att stiga upp här och dra tillbaka sina förslag, så har vi den enigheten.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Det var intressant att man nu tydligen försöker glömma en del som har varit på gång här under tiden! Man kan fråga sig då varför man lade ltl Leo Sjöstrands klämförslag. Om jag förstod honom rätt, så var man helt enig i majoritetsblocket. Det fanns inte den minsta lilla tvivel, enligt vad han meddelade oss. Men nu har jag fått lära mig här under gårdagens eftermiddag och i dag att hans ord inte väger något vidare tungt, utan när man sitter och skämtar lite med kompisar emellan kan man dra fram saker och ting! Tydligen är det så att det var inte något vidare enigt, utan det var så, ungefär som ltl Wiklöf sade, att det var antagligen för att det inte skulle kunna stå ltl Danne Sundmans klämförslag, som var en upprepning av det som sades i samband med Amsterdamfördraget. Då snickrade man ihop ett själv och det har vi åtminstone fått reda på att det viktigaste med det klämförslag som ltl Sjöstrand har lagt är att inget ansvar bör falla på landskapsstyrelsen! Skall det nu eftersträvas enighet, så tror jag nog att vi kan behöva göra ett ytterligare försök att samla gruppledarna, om det möjligen skulle kunna vara så att vi skulle kunna prata ihop oss om ett förslag.

 

Men det kan jag säga att det är synd, jag känner det nog verkligt tungt, jag har försökt diskutera det här så att vi inte skulle rösta emot avtalet från Obunden Samling. Jag har varit med i lagutskottet, precis som ordföranden sade när utskottsbetänkandet presenterades från lagutskottet, att mycket har vi tillgodosett utav det som jag hade fört fram under debatten, och det stämmer för det strängerades betydligt. Själv hade jag inte funderat på någon kläm alls, men ltl Danne Sundman tyckte att varför skulle man inte kunna ha detta även framåt. Jag är verkligt förvånad i dag att höra att nu plötsligt är det ingen som ens vill ha ett klämförslag, utan nu räknar man med att president, regering och alla läser varenda bokstav som står i lagutskottets betänkande, trots att åtskilliga av gänget från majoritetsblocket sade, att nog vet vi vad de gör i Helsingfors nog, det enda de läser är klämmen! Jag ville egentligen inte ha den kläm som finns där nu som säger att vi skall bara godkänna avtalet med hänvisning till det som är vår behörighet, när man på rikssidan inte behöver sätta in ett sådant papper.

 

Fru talman!

Jag vill nog sätta mig ner en stund och diskutera i lugn och ro med dem som har hållit på och jobbat med det här. Nu plötsligt skall det inte behöva gå fram någonting, utan nu skall alla backa och framför allt tycker jag synd om ltl Sjöstrand, som har suttit säkert i timmar och utformat ett sådant klämförslag, som skulle vara lagligt och det fanns inget annat att göra, så jag tycker synd om honom på flera sätt än ett, att han inte har någonting att säga till om!

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det här trodde jag inte att skulle bli resultatet av att jag skulle föreslå en kläm (Från salen: som du inte har gjort) i detta ärende. Som vtm Häggblom sade i samband med andra behandlingen i tisdags tänkte vi föreslå en kläm. Klämmen blev aldrig föreslagen annat än att det förut stod i massmedia om den. Jag hade som sagt tänkt lägga den i samband med tredje behandlingen. När jag då under onsdagen blev uppringd av ltl Sjöstrand, som sade att han hade en annan kläm, som han också läste upp, tänkte jag att, okej, kan vi nå en bred enighet i lagtinget kring den klämmen är jag beredd att stå tillbaka och inte föreslå min kläm eftersom jag ansåg det mycket värdefullt att man kunde få en stor enighet.

 

Vi känner alla till historien, den här cirkusen som vi har satt igång som har snurrat många varv och nu är det tydligen så att det finns ett förslag att inte ta någon kläm alls. Trots att jag gärna vill kompromissa, gärna vill se ett enigt lagting i den här frågan, så får det inte innebära undfallenhet för mig. Undfallenhet är att inte i kläm ge denna viljeyttring i någon form. Om lagtinget sedan ger en viljeyttring om bara parlamentsplatsen eller om parlamentsplatsen och regeringskonferensen och konventet, så är det ingen större skillnad. Det viktiga för mig är att lagtinget klart och tydligt i en kläm uttalar sin mening om Ålands folks absoluta rätt att ha en egen ledamot i Europaparlamentet. Sedan finns det säkert mer och mindre viktiga saker som man också kan uttala sig om.

 

Det problem som kvarstår och som har kvarstått ända sedan EU-medlemskapets början via antagande av Amsterdamfördraget är att Åland inte har fått kompensation för den behörighet vi har gett ifrån oss till EU. Vi har inte fått en parlamentsplats.

 

Jag hör till de 13 ledamöter i lagtinget som inte var med och tog Amsterdamfördraget. De andra var däremot med och tog Amsterdamfördraget och tog den kläm 1998, som jag nu har tänkt föreslå. Skulle jag ha varit med 1998 skulle det ha varit ett mycket stort steg att i dag återigen acceptera ett fördrag utan att ha fått det här. Vi skall komma ihåg att det var ett stort steg för självstyrelsen när man gick med i EU. Vi gav bort mycket av den självstyrelse som våra förfäder har kämpat för. Detta gjordes med en stor majoritet i lagtinget, dock utan Obunden Samlings medverkan. Man skall väl inte vara efterklok i sådana här frågor, men man kunde vara det i den här frågan.

 

Hur det nu sedan går. Talmannen frågade om ordet begärdes och jag antog att diskussionen är slut, men om det blir så att jag återigen står ensam med min kläm, som Obunden Samling alltså står ensam om, så vill jag ändå avisera den. Den kläm som jag aviserar är alltså exakt samma som av lagtinget tillfogades beslutet om Amsterdamfördraget och lyder som följer:

 

”att lagtinget förutsätter att Ålands folk tillerkänns rätt att välja en egen parlamentsledamot för att tillgodose det självstyrda Ålands politiska inflytande i Europaparlamentet.”

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

När vi från början lade klämförslaget var målsättningen ett enigt lagting bakom det. Det förslag som i dag har kommit fram från centern om att man skulle dra tillbaka klämmarna kunde vi kanske ha haft en beredskap att också diskutera den saken, men som situationen är nu står vi kvar vid vårt klämförslag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall i den lydelse bifallet erhållit vid ärendets andra behandling. Begärs ordet?

 

Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar fördraget faller inom landskapets behörighet.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs det till lagutskottets betänkande behandlade meddelandet för beslut i enda behandling. Föreläggs det i betänkandet ingående klämförslaget för godkännande. Godkänt.

 

Enda behandlingen av meddelande nr 3/2001-2002 är därmed avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Begärs ytterligare ordet?

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Jag vill till betänkandet tillfoga en kläm med följande text:

 

”att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och det konvent som bereder konferensen.”

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Med beklagande konstaterar vi att den av ltl Ragnar Erlandsson och av många andra äskade enigheten inte önskas uppnås av regeringspartierna. Därför väljer vi att lägga följande klämförslag, som av de framförda fyra klämförslagen är det mest kompromissande:

 

”att lagtinget förutsätter att landskapet Ålands befolkning tillförsäkras en egen vald representant i Europaparlamentet och att självstyrelsen ges ett inflytande under organiserade former i det konvent som förbereder regeringskonferensen år 2004.”

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag föreslår att lagtinget antar följande kläm:

 

”att lagtinget förutsätter att landskapsstyrelsen i samverkan med Finlands regering tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och i den konvent som bereder konferensen.”

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag hade tänkt föreslå en egen kläm, men av den orsaken att det finns flera klämmar väljer jag att stöda den av ltl framförda klämmen.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Jag ber att få understöda ltl Sjöstrands klämförslag.

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Jag ber att få understöda ltl Roger Janssons klämförslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöstrand, understödd av ltl Perämaa, föreslagit att lagtinget skulle anta en ny hemställningskläm av följande lydelse:

 

”att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och det konvent som bereder konferensen.”

 

Vidare har ltl Roger Jansson, understödd av ltl Lindeman, föreslagit att lagtinget skulle anta en ny kläm av följande lydelse:

 

”att lagtinget förutsätter att landskapet Ålands befolkning tillförsäkras en egen vald representant i Europaparlamentet och att självstyrelsen ges ett inflytande under organiserade former i det konvent som förbereder regeringskonferensen år 2004.”

 

Vidare har ltl Wiklöf,  understödd av ltl Sundman, föreslagit att lagtinget skulle anta en ny kläm av följande lydelse:

 

”att lagtinget förutsätter att landskapsstyrelsen i samverkan med Finlands regering tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och i den konvent som bereder konferensen.”

 

Förslag till hemställningskläm, som väckts i plenum i samband med lagstiftningsärende och om vilket utlåtande av utskott inte föreligger eller vartill förslag ej ingår i någon till betänkande i ärendet fogad reservation, skall bordläggas till följande plenum för att vid detta oförändrat antagas eller avböjas. Omröstningen om de framlagda klämförslagen bordläggs därför till lagtingets nästa plenum.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 11/2001-2002 angående utökade semesterförmåner åt vissa grupper av lantbrukare. (FR nr 5/2001-2002).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande eller förkastande. Diskussion.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman! 

Det finns mycket i näringsutskottets betänkande som vi gillar, även om vi inte slutsatserna kunde omfattas av oss. Vi tror att hela semestersystemet för jordbruket behöver en översyn och eftersom vi också vet att det ute på fältet finns ett ganska starkt intresse för att man i stället för de individcentrerade lösningarna skulle försöka eftersträva ett system som är mera gårdsvist, så kommer vi i slutet av detta ärendes behandling att föreslå en kläm som har följande lydelse:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen överväger införandet av ett nytt, per lantbruk baserat semestersystem i stället för dagens individbaserade.”

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

På grund av att vi har bra kännedom om  att de människor, som det har varit så mycket diskussion om när det gäller deras semesterrättigheter, jobbar sju dagar i veckan, morgon och kväll, för att klara av det här jobbet, så kommer vi att stöda utskottets förslag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Begärs ytterligare ordet?

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!  Jag föreslår att lagtinget skulle godkänna följande klämförslag:

 

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen överväger införandet av ett nytt, per lantbruk baserat semestersystem i stället för dagens individbaserade.”

 

Ltl Lindeman: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Wiklöfs klämförslag.

 

Ltl Sjöblom: Avstår.

 

TALMANNEN: Konstateras slutligen att ltl Wiklöf, understödd av ltl Lindeman, under överläggningen föreslagit följande hemställningskläm:

”Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen överväger införandet av ett nytt, per lantbruk baserat semestersystem i stället för dagens individbaserade.”

 

Enligt 41 § 2 mom. AO skall förslag till hemställningskläm, som väckts i plenum i samband med lagstiftningsärende och om vilket utlåtande av utskott inte föreligger och som inte heller ingår i  till betänkandet fogad reservation, bordläggas till följande plenum för att vid detta oförändrat antas eller avböjas.

 

Ltl Wiklöfs klämförslag bordläggs därför till lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum hålls kl. 11.15. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 10.57).

 

 

Originalfil