Remissdebatt

Ärendets behandling avbröts vid plenum den 16 januari 2023. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Talman! Några reflektioner kring ekonomin trots att detta är en städarbudget. Övriga ledamöter i den liberala lagtingsgruppen kommer att presentera våra budgetmotioner.

Lagtinget har hanterat ovanligt många tilläggsbudgetar under den här mandatperioden på grund av pandemin. Det har varit nödvändigt och behovet har varit självklart. Från Liberalernas sida har vi tagit tillfället i akt varje gång att ge vår syn på samhällsekonomin och komma med alternativ och förslag. Det verkar dessvärre inte finnas någon samsyn när frågan diskuteras i lagtinget. Debatten blir ofta en form av någon slags envägskommunikation och inte sällan blir man anklagad för att vara pessimist, gräva ner sig och ha fel inställning eftersom glaset är halvfullt istället för halvtomt som vi dysterkvistar anser.

Men det är inte frågan om annat, det finns många positiva saker som pågår i det åländska samhället. Dit hör till exempel investeringarna i centrum, och om det var igår eller i förrgår så kom det glädjande nyheter att det har varit rekordår för det åländska hotellen förra året, en uppgång med 9 % i övernattningar jämfört med tidigare rekordår på 2000-talet.

Men Liberalerna anser att det är ett stort problem att vi inte har samsyn när det gäller ekonomin. Och nu drar vi på oss mera kostnader som är ofinansierade, trots de allvarliga framtidsutsikter som Åland har med sin sedan länge sviktande BNP-utveckling. Nu är det också rekordhög inflation med stigande mat-, energi- och bränslepriser, och så står vi på randen till en lågkonjunktur.

Trots externa kriser och problem som vi har brottats med så under den här mandatperioden har vi också haft extra mycket pengar att röra oss med på grund av att de ekonomiska systemen överlappar varandra. Det uppgår till närmare 50 miljoner euro. Jag tycker också det kan vara skäligt att i sammanhanget tacka Finland för det särskilda bidrag som vi har fått för våra extra kostnader kring pandemin. Det blir mest skäll åt det hållet, men jag tycker att det är värt att ta upp positiva saker också.

Landskapsregeringen och majoriteten har sagt en sak men sedan i verkligheten gjort någonting helt annat. Under den här mandatperioden har det varit en evig väntan på besked och beslut som sedan aldrig kommer.

Vi har kommit överens om ett finanspolitiskt ramverk och det verkar tyvärr vara allt som kommer att hända under den här mandatperioden när det gäller att få kontroll över ekonomin och de skenande kostnaderna. Det är i sammanhanget ganska ofattbart eftersom varje moment och särskilt varje kostnadsdrivande moment ska passera flera politiska nålsögon innan det läggs fram för lagtinget. Först finansministern och sedan regeringskollegiet som helhet, där varje moment och kostnadsökande post också torde vara välsignad av de politiska grupperna som stöder landskapsregeringen. Det går ju att föra en ekonomisk politik fast vi inte har det här finanspolitiska ramverket på plats.

Under förra mandatperioden fanns det en del strukturella reformer både gällande skärgårdstrafiken och kommunerna och det kan man ju så klart tycka vara rätt eller fel. Men det fanns en potential i de reformerna som skulle ha minskat landskapets budgetslitage med runt 8 till 10 miljoner euro.

Nu har de frivilliga kommunutredningarna havererat och det är i dagsläget oklart om landskapsregeringen kommer att lägga fram någon kriskommunslagstiftning. Kriskommunslagstiftning är det sista halmstrået när ingenting annat återstår för att kunna skydda och ge kommuninvånarna de rättigheter som krävs om man vill kalla sig ett välfärdssamhälle eller en rättsstat.

Vi är också i det läge att det börjar vara en mycket stor skillnad på kommunernas ekonomiska utrymme. Vi börjar redan få A- och B-kommuner. Och oberoende om vi inte skulle fortsätta att modernisera viktig lagstiftning inom socialvård, funktionshinderlagstiftning, skola, utbildning och barnomsorg, vilket förstås inte är ett alternativ för Liberalerna, så är det framtida behovet inom äldreomsorgen mycket stort.

Åland är överorganiserat och vi sätter mycket skattemedel på administration och byråkrati. De här resurserna borde delvis allokeras till äldreomsorgen. En av äldreomsorgens verkliga stora utmaningar är rekryteringsbehovet de kommande tio åren. I en aftonskola härförleden i Mariehamn så har man gjort beräkningar att rekryteringsbehovet inom äldreomsorgen beräknas vara hisnande 1 300 personer inom tio år. 1 300 personer! Och 45 % av dem kan täckas av dem som utexamineras på Åland under samma period. Så över 50 % behöver vi få andra människor som kommer och jobbar inom den åländska äldreomsorgen.

Siffror från THL visar att heldygnsvården inom äldreomsorgen beräknas fördubblas fram till år 2050. Det här borde också lagtinget sätta en hel del krut på och fundera hur vi ska erbjuda en anständig äldreomsorg i framtiden.

Som säkert många andra här i salen så var jag och besökte Handikappförbundet och där finns det också tydliga och klara önskemål. Vi saknar flera vårdalternativ på Åland. En helt eftersatt grupp i det åländska samhället är unga med demens, yngre personer med stroke och yngre personer med neurologiska sjukdomar. De har under många, många år och är fortsättningsvis hänvisade till äldreomsorgen. Jag tror att alla kan förstå, är man lite över 60 så har man helt andra behov av sysselsättning och aktiviteter än om man är 85. Där har vi ett stort, stort glapp i den åländska välfärden.

Slutligen, talman, vi borde försöka bilda oss en gemensam uppfattning kring ekonomin och framtiden för Åland. Tack!

Tack för ett intressant anförande. Det sistnämnda håller jag helt och hållet med om.

Det som jag lite reagerade på var när vicetalman Sjögren sade att vi mest bara skäller på Finland och nu ska vi tacka Finland för det särskilda bidrag som vi har fått. Jag reagerade också när man i en tidning skrev att landskapet får så många miljoner. Det här visar för en gångs skull att systemet fungerar och det kanske vi i för sig ska vara tacksamma för. Men bakgrunden till det särskilda stadgandet om den här typen av stöd hänger ju ihop med att vi fick inte upp klumpsumman till den nivå som den skulle ligga i relation till vår befolkning och då kom den här typen av extra stöd med. Vi behöver inte känna någon speciell tacksamhet, utan systemet fungerar och det är en del av vår konstitution och en del av vår finansiering.

Talman! Visst är det bra att systemet fungerar. Men nog hör det väl till lite allmänt folkvett att man ibland visar tacksamhet. Det var bra att det fungerade. Vi vet ju också att det även finns tolkningsutrymme när vi pratar om de här momenten i självstyrelselagen. Och faktiskt, om man ska rikta en tacksamhetstanke till Helsingfors så är de här momenten kvar trots att vi har fått upp grundfinansieringen. Så det har man ju tillsvidare också gått med på när man har förhandlat och diskuterat. Så de här momenten finns kvar i det kapitel som berör den ekonomiska självstyrelsen. Det var ingenting som man tog bort. De finns kvar.

Det är riktigt. Men trots förhöjningen så är fortfarande summan för låg i förhållande till den befolkning som vi har här på Åland, det måste vi också komma ihåg. Men det är klart att man ska vara tacksam mot dem man samarbetar med och visa normalt hyfs, det har jag har jag ingenting att säga emot. Men jag har reagerat på att man säljer in det som att Åland får någon sorts allmosor från Finland, för det är inte korrekt utan det är en del av systemet. Det är en del av den finansiering som vi ska ha. I det här fallet så de konsekvenser vi fick av pandemin så orsakades av finska myndighetsbeslut, främst inom social- och hälsovårdsministeriet. Det är ju bakgrunden till de här stöden.

Nå, det är väl kanske en sanning med modifikation. Inte beror det ju på att det har varit en fyrkantig tolkning av besluten från riksregeringen. Det handlar ju också om hela hanteringen av pandemin och vad den förorsakade för merkostnader inom hälso- och sjukvården.

Och faktiskt igen, man får vara nöjd över att vi har kommit överens. Nu har vi ju det också inskrivet i eldskrift i självstyrelselagen, att nu ökar Ålands befolkning och så tas det också beaktande i vår grundfinansiering. Det var ju också ett fall framåt. Men vi kan ju inte heller ta för givet att Ålands befolkning ska öka och öka som den har gjort de senaste 30 åren. Det är också ett observandum för Ålands lagting, att se till att vi fortsatt har inflyttning, annars är vi också ute också på sju famnars vatten när det gäller den frågan. Då minskar finansieringen.

Tack, herr talman! Tack till vicetalman Sjögren. Det är mycket riktigt att skattesystemen som överlappat varandra gett oss extra skattepengar. Så är det, det vet vi allihop och det har vi också tydligt förklarat både i budgetar och årsredovisningar.

Då kanske det är på sin plats också att berätta om de utmaningar vi haft de senaste åren med de kostnadsökningar som de facto har funnits.

Jag har en fråga och det gäller de här reformerna, som vicetalman nämnde, som då har gett en inbesparing på 8-10 miljoner. Jag är lite intresserad av matematiken bakom dem.

Talman! Vill finansministern läsa detaljer så finns det gediget utredningsmaterial inom landskapsförvaltningen. Det fanns utredningsmaterial när det gällde skärgårdstrafiken. Reformen kring det och omställningen gav vid handen att det kunde spara 3-4 miljoner och också en kommunreform. Det fanns estimat och beräkningar.

Man kan sitta och skratta i bänken om man vill det, men inte är det precis imponerande det resultat man hänvisar till. Kostnaderna skenar, infrastrukturminister Wikström. Skenar!

Tack, herr talman! Det är klart att man kan läsa de handlingar som finns. Jag har också gjort det en gång i världen, speciellt runt kommunreformen. Jag minns inte riktigt vad inbesparingen var där. Jag kommer ihåg att jag på några av alla dessa möten ifrågasatte vissa av de här posterna utan att riktigt få några svar. Därför tänkte jag att vicetalman här och nu kanske kunde berätta lite om den här kostnadsinbesparingarna som ni förde fram här.

Talman! Det fanns ju ett gediget underlag också när det gäller en framtida kommunreform och hur man skulle göra kommunerna mera bärkraftiga. Det arbetet har ju havererat, det här frivilliga. Man ser att man får absolut ingen som helst vinst om två kommuner går ihop, utan man måste tänka i större helheter.

Jag ska passa på att ge finansministern ytterligare ett tips, ett läsa på tips, läs "Aktion 2021". Det var externa parter som också analyserade överbyråkratiseringen, inbesparingspotentialen och BNP-utvecklingen. Men det är man ju heller inte intresserad av. Det var fel personer som sade det också, tyvärr och därför är vi väl här där vi är. Vi har helt olika synsätt på hur landskapets ekonomi ser ut.

Tack, herr talman! Jag är också intresserad av matematiken bakom. Jag sitter i den äldrepolitiska kommittén nu och märker att det finns en massa så kallade fakta påståenden kring de äldre. Ni talade också om att det behövs 1 300 vårdare. Jag har hört det, jag har försökt hitta källorna. Vad har ni för källa på den uppgiften?

Talman! Som jag sade så hade vi ett äldrepolitiskt seminarium i Mariehamns stad för någon vecka sedan. Då var hela äldreomsorgen och äldreomsorgschefen där och de hade gjort omvärldsanalyser och tittat på Sverige och Finland. Det är uppgifter från äldreomsorgschefen att vårdbehovet kommer att bli mycket stort framöver. Det här är ett estimat.

Det skulle vara intressant att veta vilka grunder som ligger bakom det. Jag försökte t.ex. via ÅSUB få fram uppgifter och där har jag inte lyckats få fram någonting som kan ligga till grund. Men då vet jag mera.

Talman! Det är klart att det är beräkningar och uppskattningar. Men om man bara ser på demografin och hur många personer det är när man beräknar att heldygnsvården inom äldreomsorgen kommer att fördubblas.

Vi hade en jämställdhetsdebatt där man såg på ekonomisk jämställdhet och redan i dag så är de vanligaste yrkena bland kvinnor på Åland inom vård och omsorg. Det är inte tal om annat, vi kommer att behöva ha mycket pengar som ska allokeras till äldreomsorgen.

Talman! Budget handlar om någonting framtidsinriktat. Vi funderar på vad vi behöver för resurser för att hantera ett visst ärende eller ett visst behov och så tar vi beslut om det. En städarbudget av det här slaget handlar mest om, vad det verkar, att få slutbudgeten att bli så nära slutresultatet i bokslutet som möjligt genom att i efterhand godkänna redan beslutade och till och med verkställda åtgärder. Lite bakvänt kan tyckas, som en kommentar till denna fjärde tilläggsbudget.

Däremot är det viktigt att själva tilläggsbudgetverktyget finns att ta till. Det har pratats om att man skulle ta bort eller åtminstone minska det radikalt. Om behov av finansiering för något större intressant projekt, som skulle vinna stort på att komma igång så snart som möjligt och som inte kunde förutses i den ordinarie budgetprocessen, är det självklart viktigt att kunna hantera ärendet i en tilläggsbudget. Precis lika viktigt är det att i en tilläggsbudget kunna omprioritera och dra ner på kostnaderna ifall intäkterna sviker mer än lovligt. Varför skulle man lämna bort den möjligheten? Sedan kan man säkert hitta och använda ett annat ord än tilläggsbudget i det fallet.

Den här tilläggsbudgeten omfattas av Moderaterna, men det finns ändå några saker som känns viktiga att kommentera eller utveckla.

Först det här med inflationen. Det är intressant och förstås förargligt att notera att vi genom olika indexbindningar hamnar på ökade kostnader. Rätt självklart i och för sig, men det får också som effekt att inflationen föder sig själv. För närvarande har vi skyhög inflation, åtminstone för våra förhållanden. Samtidigt är det skäl att påminna om att även om inflationen minskar och går ner ända till noll, ingen inflation alls, så ligger kostnaderna kvar på den nuvarande höga nivån.

I det här budgetförslaget noterar vi högre indexbundna kostnader för bland annat kollektivtrafiken och för understöd för varutransporter i skärgården som exempel. Och även utan indexbindningar har i många fall kostnaderna för olika anskaffningar ökat rejält.

En sak som inte framgår med önskvärd tydlighet i budgetförslaget är hur ökade elkostnader påverkar resultatet. Det förefaller som att den kostnadsökningen inte är något problem överhuvudtaget. Och så kanske det är. I vissa fall hanteras elkostnaderna sannolikt av fastighetsverket. Då kan man fråga sig om problemet hanteras där sålunda att internhyreskostnaderna åtminstone så småningom kommer att påverkas, för att inte drabba det överskott som fastighetsverket är tänkt att leverera till landskapets ekonomi. Kanske finansministern kan ge en upplysning om hur han uppfattar den här situationen.

Finansministern ansåg under måndagens plenum att det som absolut är viktigast är att arbetslösheten är låg. Det är bara att hålla med. Eller som Moderaternas partiordförande Wille Valve valde att uttrycka det häromdagen, "det finns ingen bättre socialpolitik än en framgångsrik näringspolitik". Det låter som en slogan som kan användas så småningom. Vi har ett mycket bättre samhälle om alla som vill jobba har ett jobb. Det torde vara självklart. I budgetförslaget ser vi att arbetslösheten har minskat ytterligare och att de tidigare budgeterade medlen för sysselsättnings- och arbetslöshetsunderstöd nu ännu en gång kan minskas, den här gången med 685 000 euro. Det är riktigt bra. Samtidigt är det lätt att inse att en stor del av våra göranden handlar om tur eller otur.

Talman! När nu arbeten för alla som vill arbeta är det absolut viktigaste så är vår roll att bidra till så goda förutsättningar som möjligt. Det handlar då om att förbättra möjligheterna för alla befintliga företag inom näringslivet, men också att verka för att fler företag bildas, gärna exportföretag och att vi på olika sätt kan medverka till utvecklingen av ett fortsatt lönsamt näringsliv. På så sätt kan dessa viktiga arbetsplatser skapas samtidigt som förutsättningarna för att landskapets skatteintäkter ska öka förbättras. Det här är grunden för fortsatt välstånd på Åland.

Talman! Tillbaka till budgeten. När man gör jämförelser av intäkts- och kostnadsposter mellan olika år och framförallt om man jämför resultatet för de olika åren så är det viktigt att vi mäter och redovisar på samma sätt. Det kan till exempel ge fel intryck av intäkts- respektive kostnadsutvecklingen över åren om vi redovisar som vi har gjort här gällande till exempel Ålands hälso- och sjukvård. Det är förvisso möjligt att redovisa såsom man har gjort, men det skulle ge en bättre bild av verksamhetens egentliga intäkter och kostnader om man redovisade statsstöd som en minskning av de extraordinära kostnaderna, i stället för att redovisa denna resultatförbättring som försäljningsintäkter. Det var bara en tanke. Åtminstone borde man ge den tilläggsupplysningen i en särredovisning, om man av någon anledning inte vill rucka på nuvarande sätt att redovisa.

Även inom momentet för upphandling av sjötrafik skulle man kunna tänka sig att redovisa inkomna försäkringsersättningar som en minskning av kostnaderna, i stället för att öka intäkterna.

Samma sak, men möjligen värre på sitt sätt, blir det gällande det särskilda bidrag om 17,5 miljoner euro som staten beslöt ersätta gällande Covid-19 pandemins inverkan på år 2020 års ekonomiska resultat. Inte nödvändigtvis redovisningsmässigt som sagt, men jämförelsemässigt. För att kunna jämföra de grundläggande intäkterna och kostnaderna för en rad av år borde dessa bidrag räknas med för år 2020 och egentligen som en redigeringspost som minskar kostnaderna, i stället för att redovisa dem som en extraordinär intäkt.

Talman! Den viktigaste resultatraden i resultaträkningen saknas fortfarande. Uppenbarligen vill inte finansministern använda sig av den möjligheten av någon anledning. Nämligen den uteblivna raden "Resultat efter årsbidrag minus avskrivningar". Det är den resultatraden som visar på det verkliga ordinarie verksamhetsresultatet för året. För år 2022 antas det beloppet bli -13,6 miljoner euro. Vi får se hur det ser ut när bokslutet är klart. Å andra sidan, när man gör den jämförelsen ska beloppet på den raden ökas med nämnda 17,5 miljoner euro för 2020, då är man någorlunda på rätt i jämförelsen mellan åren.

Till sist, talman, några ord om nödvändigheten av att förbättra resultatet de kommande åren. Trenden är nämligen ingenting att yvas över. Vi ser att det är svårigheter i horisonten. Förra mandatperioden, om man nu tar det mandatperiodvis, så var resultatet i genomsnitt 5,8 miljoner euro plus per år under de fyra åren. Den här mandatperioden ser det ut, med nuvarande siffror som grund, som att resultatet i genomsnitt kommer att uppgå till -5,6 miljoner euro per år, i medeltal alltså. Det här håller förstås inte i längden, även om vi vet att det finns en betryggande likviditet för närvarande. Vi kan inte ha större kostnader än intäkter hur länge som helst. Åtgärder måste vidtas. Det har sagts förut och det har många gånger pratats om behovet av strukturella förändringar, vilka nu dessa än är. Den bästa möjligheten att åstadkomma förbättringar är att regeringspartier och opposition åtminstone är överens om problembeskrivningen, annars är det nog lite av ett omöjligt uppdrag. Om man är överens så långt är det rimligt att ytterligare späda på resultatönskemålet under så kallade goda år med en viss summa för att skapa en buffert inför kommande bekymmer. Pandemier, krig, höga energikostnader, miljö- och klimatmålsättningar med mera är saker som måste hanteras. Det är väl inte osannolikt att det dyker upp nya utmaningar av stora mått även i framtiden, utan snarare är det sannolikt.

Talman! Med detta som grund kan man fråga sig vad en kommande rambudgetering kan komma att föra med sig? Är det ens möjligt att komma överens om att till exempel hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet eller skärgårdstrafiken får kosta bara en viss summa men inte mer, eller möjligen högst en viss andel av landskapets totala genomsnittliga intäkter över ett antal år? Med partiöverskridande överenskommelser som innefattar även oppositionspartierna kan detta lyckas. Knappast annars. Vi får se om det är möjligt att åstadkomma detta inför valet i höst eller åtminstone strax därefter.

Talman! Trots allt detta håller jag mig optimistisk inför framtiden. Allt det här går att lösa. Tack talman!

Tack, talman! Tack också till ledamoten Silander. Att den här sista tilläggsbudgeten kallas städarbudget är ju inte konstigt. Man städar upp efter partyt. Det är en efterhandskonstruktion sist och slutligen. Man städar upp så till den grad att kanske till och med bokslutet ser lite bättre ut.

För det är ju det som händer alltså, ger man utökade budgetramar till verksamheter i efterhand så då minskar ju också skillnaden mellan den riktiga budgeten som har satts tidigare och de resultat som kommer efteråt. Det är ju egentligen en väldigt konstig grej att göra. Vad är politiken i det här? Att börja motionera om en städarbudget, vad är det man egentligen vill genomföra? Det är ju egentligen inte framåtriktat utan det är ju bakåtriktat. Så därför sällar jag mig till den kritik som också ledamoten Silander gav uttryck för här i sitt gruppanförande.

Tack, talman! Jag har sett både det ena och det andra genom åren. Sist och slutligen så blir det ju ingen försköning av resultatet utan resultatet blir vad resultatet blir ändå. Så man kanske inte i andra sammanhang behöver fästa så stort avseende vid det problemet.

Tack, talman! Tack ledamot Silander. Det var ju uppfriskande att för en gångs skull få höra sanningen. Det är synd eller kanske det är symptomatiskt att det råkar vara ett valår. Det är det här vi har diskuterat varje gång ledamot Silander har varit uppe och hållit gruppanförande kring en budget, om det sen är en tilläggsbudget eller årsbudget, det spelar ingen roll. Det var bra nu att ledamot Silander sade vad han verkligen tyckte.

Jag ska testa moderaternas gruppledare. Vi Liberaler har återigen lämnat in en budgetmotion som går ut på att vägunderhållet som landskapsregeringen bedriver i dag borde konkurrensutsättas. Det skulle vara ett bra sätt att avlasta den offentliga sektorn, ett bra sätt att få en injektion ut till det privata företagande. Hur ställer sig Moderaterna till det?

Tack, talman! Rent generellt så är vi är mycket positiva till en sådan tanke. Men i varje enskilt fall bör man gå igenom och fundera på hur det ska göras, så att man inte hamnar på samma kostnader i alla fall eller kanske med administration eller något annat bara för att man har fördelat jobben på flera. Men i princip håller jag med. Det är bra om enskilda entreprenörer får mera jobb.

Tack, talman! Då är jag lite mer fundersam. Varför har då Moderaterna röstat mot detta förslag om att titta på konkurrensutsättning av vägunderhållet? Det har vi haft med i varenda årsbudget den här mandatperioden, vi har haft det med i flera tilläggsbudgeter och vi har till och med haft en åtgärdsmotion om detta. Det har alltid röstats emot. Då kan det inte finnas en öppen hand där man tycker att det är bra att man ska titta på det. Det är lätt att stå och prata om att man ska skapa förutsättningar för näringslivet att bedriva verksamhet. Det är svårare att som politiker våga ta det där steget. Jag vet inte varför det skulle vara farligt ens att ta det, vi pratar om konkurrensutsättning. Det är ett sätt att få landskapets ekonomi på fötter igen.

Tack, talman! Jo, det kan vara en del i det. Man kommer ju inte att få landskapens ekonomi på fötter om man utsätter vägunderhållet för konkurrens. Det tror jag inte, men som exempel nog. Det behöver göras många saker. Det där är en liten del. Hittills har man bedömt att nyttan inte har varit större än risken.

Men jag tycker att den här frågan bör man hålla levande. Det kan hända det här med att urholka stenen, ledamoten Holmberg vet vad det handlar om, det kan hända att det lyckas så småningom.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Silander. Ledamoten tog upp presentationen av resultaträkningen, jag är också lite frågande ibland till vissa poster och varför de är där. Men det följer en mall som man måste följa ända tills man ändrar den. Där har vi säkert ett jobb att göra och kanske man kan göra det i samband med att man inför det finanspolitiska ramverket. Jag tycker att det skulle jag vara sunt.

Men jag har en fråga. När man jämför mellan år så är det viktigt för mig att man ser vad som är specifikt för det här året och vad som är specifikt för andra år, och när man jämför mandatperioder så ska man göra på samma sätt. Hur var det förra mandatperioden, fanns det någonting där? Jag kommer inte ihåg när fastighetsverket eller delar av det bolagiserades och om det hade någon inverkan på slutraden då. Det minns jag inte, men det är sådant som man också förstås behöver ta i beaktande.

Sen var det lite runt elkostnaderna, men det kanske jag inte hinner med nu utan får ta i nästa replik.

Tack, talman! Jo, jag tycker det väldigt sunt att man håller sig till det system man har tills man ändrar det. Det låter logiskt också i mina öron. Vi får väl titta på det här, kanske gemensamt till och med.

Ledamot Silander frågade lite om elkostnaderna som förstås har blivit dyrare, det är inte nämnt här och det är antagligen inte nämnt för att kostnaderna i sammanhanget har varit så pass ringa. För tanken är att varje avdelning och myndighet ska lyfta upp de större avvikelserna. Man tar inte upp någon tusenlapp. En stor del är ju förstås hos fastighetsverket och påverkar fastighetsverkets resultat. Det som jag vet förstås inför nästa år och den budget man har inom fastighetsverket är att man räknar med en något lägre utdelning till landskapet för att man har högre kostnader, mycket på grund av energikostnaderna. Så vi kommer att se det under nästa år och det är beaktat redan.

Det var en bra förklaring och det var ju ungefär det jag gissade att så är fallet. Jag har själv inte den här gången studerat fastighetsverkets siffror, men jag kommer att göra det naturligtvis och följa med i utvecklingen.

Tack för ordet. Jag uppfattar kollegan Silander som en samförståndspolitiker. Jag tror att han innerst inne inte riktigt gillar de här skarpa gränserna som vi har mellan opposition och regeringspartier. Jag gör det inte. Jag tror inte att Silander gör det heller. Nu gläds han åt att vi kan minska arbetslöshetssiffrorna med 683 000 om jag kommer ihåg rätt i huvudet. Ålands Framtid motionerade om exakt samma sak för bara två månader sedan och då var det 300 000 som vi ville ta bort. Jag tror att vi alla vet att det fanns utrymme, men då röstar man emot. Så min fråga är, kan man inte någon gång inse att nog vet oppositionen också saker och ting och hur det hänger ihop?

Sedan noterade jag att Silander sade, jag får återkomma. (… taltiden slut).

Tack, talman! Jo, det torde man kunna, fast man inte gjorde det!

Då är ju den intressanta frågan varför man inte gör det? Det skulle vara nyttigt att sträcka ut händerna. Vi har pratat mycket om det.

Jag noterade till min glädje att lagtingsledamot Silander sade att vi kan inte ha högre kostnader än intäkter hur länge som helst, det är ju helt sant och det är ju någonting som Ålands Framtid har påpekat hela den här mandatperioden. Jag ställde frågan till Moderaternas partiledare en gång om vad man rent konkret har gjort från Moderaterna när det gäller att få ner kostnaderna. Men jag fick ett ganska burdust svar. Jag hoppas att jag får ett mindre burdust och mera sakligt svar den här gången. Vad konkret har Moderaterna gjort när det gäller den biten?

Tack, talman! Ja, vi ingår ju i ett lag bestående numera av Centern och Obunden Samling. I det laget så diskuterar vi olika möjligheter och så får vi se om vi når fram med olika förslag eller inte. Mera än så kan jag inte säga om den saken.

Talman! Även det åländska samhället ha på bredden en ganska stark ekonomisk bas. Vi är utan lån, vi har ganska goda kapitalinkomster och vi har kapitalstarka bolag i viss utsträckning. Men trenderna är väldigt, väldigt oroande. Vi har en recession på kommande som troligtvis blir ganska kraftig. Vi har en skyhög inflation. Vi har brist på arbetskraft lokalt på Åland, men också dessvärre runt i regionerna runt omkring oss och svårt att rekrytera därmed. Ingen bransch har riktigt lyckats fylla sjöfartens skor när det gäller lönsamhet och de positiva effekterna. Nu lyfte ledamoten Silander de här frågorna. Jag är glad att han gör det för jag tror att det behövs just den samsyn som ledamoten talade om. De strukturella reformerna behövs. Jag tror att det här parlamentet måste ta sig mognaden att se mer än fyra år när det gäller den delen.

Tack för det, talman. Jag håller med. Jag tycker i och för sig att man inte ens ska behöva sträcka tankarna längre än fyra år framåt i tiden. Man måste klara de här fyra första med någon sorts gemensam hållning först. Men att det är klart att man alltid måste sikta mot horisonten också och förstå vart vi är på väg.

Talman! Vi har pratat mycket om parlamentarisk majoritet och bredd och så vidare. Ibland spricker det, det har vi kunnat se i stora reformer. Jag konstaterar också att under förra mandatperioden när vi arbetade med samhällsreformen genom kommunreformen så blev det för snabbt att göra en stor samhällsomvälvande reform när man tänkte att den ska gå igenom på fyra år. Ledamoten talade nämligen om nästa val. Jag tror att nästa regering och nästa lagting behöver fundera på vad vi hinner göra under de här fyra åren. Vad behöver vi påbörja och föra i hamn om 6, 8 eller 10 år ? Om vi aldrig vågar börja göra de där stora reformerna, med hänvisning till att vi bara har fyra år på oss, då kommer det att gå för snabbt eller saker kommer bli ogjorda för att de är för stora. Det där handlar ju om att binda ihop lagtinget för att bygga det framtida Åland som faktiskt håller även ekonomiskt.

Tack, talman! Jag tror att det där är en mycket bra idé att man i samband med val eller strax därefter, när man inleder regeringsförhandlingarna och funderar på ett regeringsprogram, försöker komma överens om just de där sakerna. Och att man hinner genomföra saker och ting på de fyra år man har till sitt förfogande som grundregel. Men jag tycker nog att vi borde vara så mogna att vi vilket år som helst under mandatperioden kan initiera till nya saker och förhoppningsvis ha någon sorts medhåll från övriga partier när vi sedan diskuterar behovet, om man har en bra och gemensam grundsyn om problemet till att börja med.

Det är ju många från regeringsblocket som har slagit sig för bröstet att den här regeringen är den mest borgerliga någonsin. Ändå står Moderaternas företrädare här och talade om att tidigare regeringar hade ett medeltal på plus 5,8 miljoner per budgetår och nu är minustecknet lika stort för den här regeringen. Det låter ändå som att Moderaterna lite undandrar sig sitt ansvar för det här budgetresultatet. Hur ser ledamoten Silander på Moderaternas eget ansvar för resultatet under perioden?

Tack, talman! Ja, nu råkar det vara så att vi var med också under den förra mandatperioden, så att vi kan ta åt oss lite av det där också då. Men det har varit besvärligare den här perioden att få saker och ting att fungera såsom önskvärt är, det är bara att konstatera. Sen får man kämpa hur mycket man bara kan för att det ska bli bättre. Men i mångt och mycket så är det i händerna på andra också och även andra utomstående faktorer.

Vi får väl konstatera att det där mest borgerliga kanske inte är så eftersträvansvärt och ger så goda resultat. En annan regeringsbas där också Socialdemokraterna är med kanske till och med skulle bli bättre för det ekonomiska utfallet.

Men jag tycker nog ändå att jag vill pina ledamoten Silander lite till, därför att man har i den här regeringen övergett alla ambitioner på kommunreform, vilket man var väl på väg i den förra regeringen. Man har övergett tankarna på en omvandling av skärgårdstrafiken som skulle spara pengar. I stället står man här nu med hotet om skadestånd. Moderaterna har ju ändå legitimerat all den här icke utvecklingen under de här åren.

Tack, talman! Ja, berodde det bara på Moderaterna allt som har gjorts eller inte gjorts i landskapsregeringen så hade det antagligen sett lite annorlunda ut. Ta det här med skärgårdstrafiken till exempel, där hade vi samma uppfattningar i den förra regeringen men det höll inte hela vägen därför att det fanns andra åsikter efter valet eller inför valet dessutom.

Tack, fru talman! Lagom till tjugondag Knut när vi sopar ut jul så kommer också landskapsregeringen med sin städinsats för det gamla året 2022.

Jag tycker att här finns några positiva saker som man kan notera, bland annat att arbetslöshetsersättningarna än en gång kan minskas. Det är otroligt viktigt att sysselsättningen hålls på en hög nivå och att arbetsmarknaden fungerar väl. Kanske man kan ta det här som ett tecken på att pandemins grepp släpper successivt.

Samtidigt måste vi fortsättningsvis vara vaksamma på den stundande lågkonjunkturen och inflationen, de höga räntorna och livsmedels- och energipriserna som också får direkta effekter på näringslivet och sysselsättningen. Fler affärer längs Torggatan ger nu upp och får inte längre lönsamhet i sin verksamhet och också byggsektorn står inför att färre arbeten strömmar till. Det är otroligt viktigt att konstatera att sysselsättningen, det framgångsrika näringslivet och en fortsatt positiv inflyttning har direkta effekter på vårt ekonomiska system och hur viktigt det är att ännu högre hålla de här frågorna på agendan.

Jag tycker också att man ska notera att det är väldigt positivt att Finland betalar över 17 miljoner till Åland i ersättningar kopplade till Covid-19 pandemin. Det ska de göra, men jag tycker vi från åländsk sidan ska säga tack. Tack för att medlen återbetalas till Åland för de kostnader vi har haft! Vi ska i sann diplomatisk anda sedan föra fram våra frågor på nytt där vi inte ännu har skäl att tacka. Det är otroligt viktigt för ålänningarna och jag tror att många ålänningar känner oro inför relationerna mellan Åland och Helsingfors. Särskilt har man reagerat på att landskapsregeringen kanske inte till alla delar har varit framgångsrik när det gäller många frågor gentemot Helsingfors. Jag tror att ålänningarna starkt vill att det här fungerar väl och att kontakterna till Helsingfors är förtroendefulla och goda.

Vi har en hel del utmaningar på kommande med kommande riksdagsval. Med Samlingspartiet och kanske även Sannfinländarna vid makten så blir de här strävandena ännu mer viktiga att jobba med.

Jag tycker att vi ska konstatera, vilket är en lättnad att kunna göra, att det nya ekonomiska systemet ändå ser ut att fungera väl. Vi har det nu på plats och nu måste vi förbättra våra insatser när det gäller både näringspolitik och inflyttningspolitik för att upprätthålla en god nivå på det ekonomiska tillflödet som Åland så väl behöver.

Demografin är en ständig hotbild och det är helt avgörande att vi får in nya människor i vårt samhälle. Och för att få in nya människor i vårt samhälle så måste vi också ha ett välorganiserat och modernt Åland med arbetsplatser. För att uppnå standarden av modernt och välorganiserat så har vi enorma utmaningar inom digitalisering, inom den gröna omställningen och även inom organiseringen av det interna arbetet här på Åland. Det är viktigt att jobba med mångfaldsfrågor, med diversitet, att vi har plats för människor från olika länder med olika språk och bakgrund och människor med olika funktionsvariationer så att de också har en plats på vår arbetsmarknad.

Jag tror också att ålänningarna, särskilt nu när vi igen går in i ett valår, längtar efter ett politiskt fält som kunde vara mer enat, som kunde identifiera de stora utmaningarna tillsammans, som inte gräver skyttegravar och diken utan som faktiskt mera långsiktigt och mera uthålligt samarbetar. Jag tror att man ser olika på det som har hänt under den här mandatperioden, att klyftorna och den uteblivna samsynen inte leder framåt utan vi stannar upp i olika processer.

Jag hoppas att det efter nästa val kan bildas en regering som igen söker samsyn och mindre härskande och splittrande och mera samarbete över blockgränserna, därför att utmaningarna är många. Vi har en självstyrelselag där man igen måste ta nya tag. Vi har en näringsrättslag som fortfarande inte är godkänd. Vi har en kommunreform som blev till ingenting. Vi vet inte ens om det blir en kriskommunslagstiftning. Vi har en omställningsplan för skärgårdstrafiken där vi fortfarande inte har fått någon leverans. Vi har en gymnasiereform som borde ha införts med den utvidgade läroplikten. Vi har för låga ambitionsnivåer när det gäller högskolan. Vi har ägnat för mycket tid och för mycket kraft åt frågor som inte har lett någonstans, som hela det här tunneldebaclet och vi har en sjötrafik som fortfarande kämpar med höga bunkerkostnader och höga reparationskostnader. Så det är inte riktigt något positivt bokslut vi kan ge den här regeringen i detta skede och det kommer att krävas nya tag inför kommande mandatperiod.

Jag vill också nämna Socialdemokraternas motion till den här budgeten. Jag menar att vi inte kan stoppa huvudet i sanden och låtsas som att landskapet inte har blivit dömda i Ålands tingsrätt till en dom att återbetala 10,5 miljon för det hävda avtalet när det gäller elhybridfärjan och Föglötrafiken.
I en tidigare budget under 2022 så har landskapet tagit upp 565 000 euro i direkta kostnader kopplade till den här uppsägningen av trafikavtalet och i den här budgeten tas ytterligare 121 000 euro upp för juridiska kostnader och ersättningar som är kopplade till hävandet av avtalet. Borde det inte vara så att alla kända kostnader borde noteras? Detta är en fordran som finns i form av en dom. Jag tycker inte att det är vettigt för någon att stoppa huvudet i sanden och låtsas om att det här inte finns. Även om domen är överklagad så tickar det räntor varje dag för det här beloppet. Jag vill understryka att lagtinget står helt på sidan av alla de beslut som har fattats i den här frågan. Lagtinget borde rimligen kunna ha någon slags idé om hur de här pengarna ska återbetalas och hur den här räntan renderar att öka på det här beloppet trots att man har fört frågan till ytterligare en domstol. Tack, fru talman!

Talman! Jag skulle vilja diskutera det som ledamot Gunell inledde med. Om jag uppfattade det rätt så sade ledamoten Gunell att arbetsmarknaden fungerar väl. Min uppfattning är faktiskt det motsatta och inte det problem som man annars förknippar det med att det är hög arbetslöshet utan tvärtom. Det finns en enorm brist på arbetskraft inom landskapet, vilket hämmar utveckling hos de bolag som går bra i dessa svåra tider men som också hämmar samhällsutvecklingen i stort. Tittar man på AMS hemsida så finns det 22 lediga jobb för specialister och 35 lediga jobb för experter, svårrekryterade poster och därtill har vi hela vård- och omsorgspersonalbristen. Och det här är ju upp och nervända världen. Vi går in i en recession samtidigt som vi har inflation och dessutom brist på arbetskraft i stället för arbetslöshet. Svårhanterat är det.

Tack för den reflektionen ledamoten Zetterman. Jag sade att jag tycker att det är positivt att notera att man i städarbudgeten kan ta ner beloppet för arbetslöshetsersättningar. Det är väl en signal på att arbetslösheten har varit lägre än vad man hade kalkylerat med. Det är det positiva. Jag delar helt och hållet ledamotens Zetterman syn på bristen på arbetskraft och hur viktigt det är att arbetsmarknaden fungerar väl också i relation till vårt ekonomiska system som är helt beroende av en välfungerande hög sysselsättning och en ständigt stark inflyttningsström.

Talman! Visst är det ju så att det är positivt med låga arbetslöshetssiffror. Det kan ingen sticka under stol med. Samtidigt måste vi minnas att vi inte heller ser alla arbetslösa i vårt system. Vi ser inte hemmasittarna i vårt system, de har vi inte kontroll på. De som lever under massflyktsdirektivet finns inte inregistrerade vad jag kan förstå i arbetslöshetssystemen. Det finns ju också andra grupper som har valt att inte anmäla sig till AMS som arbetslösa Vi har ju en kraftig missmatch på arbetsmarknaden, liksom hela västvärlden. Vi ser hur tjänster automatiseras. Nya kompetenser behöver komma till. Jag tyckte det var intressant när jag tittade på programmet Ekonomibyrån för där sade tidigare riksbankschefen:" Vi pratar för mycket finanspolitik, för lite utbildningspolitik. För allt bygger på utbildningen, på det livslånga lärandet och på omskolningar". (… taltiden slut).

Jag hoppas att de delarna kan bli någonting av de framtida samarbetsutgångspunkterna. Vi socialdemokrater menar att vi har framfört reformförslag under den här mandatperioden som aktivt skulle ha arbetat med de här frågorna som med den utvidgade läroplikten som har till de jobb att se till att hemmasittarnas antal minskar.

Vi tycker också att man måste höja ambitionsnivån på högskolan för fortsatt omskolning och framförallt sikta på att vi inom 10 år behöver 1 300 nya närvårdare som ska arbeta och sjukvårdspersonal inom äldreomsorgen. Det är ju en enorm utmaning som vi måste starta nu. Men också fler aktiva grepp om inflyttningen och att få dessa människor att vilja stanna här.

Subjektiv rätt till sysselsättning, det tycker vi också att är ett intressant grepp som man har på rikssidan, men som vi här på Åland inte har.

Tack, fru talman! Ja, bästa vänner, det märks att det började närma sig val igen eftersom vi i samband med en städarbudget får vi höra allmänpolitiska linjedragningar av både stort och smått.

Det är klart att vi från landskapsregeringen är glada när vårt system fungerar. Det vill säga att i det här fallet har Ålandsdelegationen följt de bestämmelser som säger att Åland ska kompenseras när vi har förorsakats extra kostnader utan egen förskyllan och det anses ligga utanför systemet att vi skulle klara det själva. Vi tackar dem och vi tackar alla medborgare i Finland likaså. Däremot måste vi rikta ett tack till finansminister Höglund och hans tjänstemän som har lyckats faktiskt formulera en ansökan som klarar av för första gången i åländsk historia den här typen av äskande av extra anslag. Alfrida och dess konsekvenser, blev en nyttig lärdom om hur vi ska (… taltiden slut).

Jag tycker att det är bra att understryka att den kanske enklaste regeln i all diplomati är att tacka för det man får och sedan begära nästa sak. Det här tacket syntes inte i finansministerns presentation av städarbudgeten och det syntes inte i gruppanförandet, vad jag kan minnas, från Centern. Därför lyfte vi upp det och tidigare talare har också gjort det. Jag tror att ålänningarna längtar efter att få positiva besked kring frågor som berör Åland och Helsingfors. Där man ser att någonting fungerar bra så är det viktigt att också lyfta upp det.

Vi är helt eniga ledamot Gunell och jag. Men vi måste också ha en motpart som är till för att tacka. Jag tror inte att finansminister Holmberg har tänkt sig att tacka lagtinget för regeringens insatser på området. Däremot skulle det vara trevligt att tacka statsministern Marin om hon skulle besöka Åland med tanke på att mandatperioden börjar ta slut i Helsingfors, det måste jag nog säga efter snart fyra år vid makten.

När det gäller bristen på framgångsrik politik Helsingfors från landskapsregeringens sida så tror jag nog att ledamot Gunell som tidigare lantrådet förstår vad det handlar om. Det handlar om att vi möter invändningar och utmaningar på en mängd olika nivåer i Helsingfors. Det finns ingen självklar person eller grupp som vi har att fajtas med. Vi fajtas med alla ministerier, social- och hälsovårdsministeriet när det gäller välfärdsområdena, justitieministeriet när det gäller självstyrelselagsrevisionen och Högsta domstolen när det gäller lagstiftningskontrollen och så sent som i fredags också då Ålandsdelegationen, vår egen (… taltiden slut).

Men tyvärr det som ålänningarna och befolkningen ser är ju att man slåss i den ena frågan efter den andra och det blir väldigt lite resultat. Och då måste man ju fråga sig om den här slagsmålsmetoden fungerar eller om man måste byta taktik. Det är många ålänningar som kommer och frågar mig, tror du vi har några vänner i Helsingfors längre? Tror du att de vill hjälpa oss längre? Så hur ska vi liksom, för det första, skapa trygghet hos vår egen befolkning att vi gör vårt yttersta för att hitta lösningar, att inte devalvera självstyrelsen och att inte kompromissa med det som är viktigt för oss, men ändå i god takt och ton hitta lösningar? Det är ju någonting som saknas här eftersom resultatet är som det är.

Tack, talman! Ledamot Gunell, det känns som att ni är lite faktaresistent. Fakta här idag är att vi har en städarbudget som visar att för hela 2022 så blev 2,5 miljoner över när allt är betalt, avskrivningar och allt är draget. Vi vet att en budget är i allmänhet så uppbyggd att inkomsterna är för låga, de är för lågt uppskattade och utgifterna är för högt uppskattade. Så vi kommer sannolikt att se ett bokslut för 2022 som är bättre än det här. Ändå ska det här målas upp som någon form av katastrof och stort problem. Ni säger att det hade blivit så mycket bättre om vi hade fått utöka läroplikten med tre år och binda 200 miljoner i skärgården i ett kortruttsprojektet, då hade det varit bra. Då hade vi ju suttit med skulder och räntekostnader nu och ett mycket sämre resultat. Hur resonerar ni? Det skulle vara intressant att höra.

Ja, man kan nog undra vem som är faktaresistent. Jag tror inte att ledamoten Måtar har satt sig in i överhuvudtaget vad reformen om utvidgad läroplikt handlar om. Han överdriver otroligt vad det skulle innebära ekonomiskt.

Det är sant att bokslutet kommer säkert att bli bättre för året. Det brukar de generellt bli. Tyvärr är det inte alltid en god nyhet, för det innebär ju att saker och ting har blivit ogjorda. Det som är det viktiga bokslutet för en regering är vad man har fått gjort under året, vad man har fått leverans på och vilka resultat man har uppnått. Siffrorna, ekonomin är ett verktyg för att uppnå de här resultaten och det är där den här regeringen har ett dåligt bokslut med få resultat.

Ja, som sagt, för det första så får vi ju facit från riket när det gäller förlängningen av läroplikten, hur lyckat det är och vad det kostar. Det är en väldigt enkel operation och man kan se att det blir att kosta pengar.

När det sedan gäller framgången, vi mäter väl ändå det nu i siffror och vi uppgör bokslut. När det klagas över att det inte har uppnåtts resultat, vad är det för resultat? De resultaten som ni efterlyste var ju det här med att binda 200 miljoner i skärgården och att utöka läroplikten osv. Och subjektiv rätt till anställning, tror ni det är gratis? Det skulle ha varit så mycket värre om ni skulle ha hållit i rorkulten här.

Det ekonomiska resultatet från förra mandatperioden jämfört med den här var väl ändå positivare. Det har ju Moderaterna här vänligen bidragit med, så det är bra att vi vet.

Tyvärr så är det så att många av oss som sitter här i lagtinget idag, men också de som kanske vill kandidera inför valet i höst, tycker att det finns bra mycket städarjobb att göra efter den här regeringen. Det har inte blivit mycket av de reformer och det arbetet som borde ha gjorts. Det är olyckligt. Här tror jag att ålänningarna - jag understryker det igen - vill se ökad samsyn, vill se långsiktigare politik och mera vettigt samarbete.

Talman! Världen är i gungning. Den osäkra ekonomiska situationen i vår omvärld ökar trycket på alla politiska partier att klargöra vilka prioriteringar man har för att bygga en stark samhällsekonomi på lång sikt. Åländsk politik saknar ofta det. Och den här regeringen har på senaste tid visat att de kämpar så mycket internt att de inte ens enat kan uttala sig om några som helst långsiktiga planer för hur Åland ska ta itu med utmaningarna och gå starkare ut ur striden på andra sidan. Tilläggsbudget 4 ger ytterligare stöd för den uppfattningen.

Talman! Vi kan med tydlighet se hur finansiellt farligt det är att landskapet fortfarande är så beroende av fossila bränslen. De skenande bunkerkostnaderna visar verkligen hur bråttom det är att byta ut våra skärgårdsfärjor. Nu kommer en nästan 4 miljoners ökning för detta utöver de redan tidigare prishöjningarna som har varit budgeterade.

Var är EU-ansökningarna om att bygga innovativa färjor på förnybara bränslen? Var är samarbetena med färjekonsortium som vill pilottesta sin verksamhet? Var är projekteringarna om nya färjor eller infrastrukturen för de förnybara drivmedlen?

Få av detta är på gång just nu vad vi har hört, kanske varit på gång tidigare. Det hade bra att få veta om något av detta är på gång. Vi vet heller inget om hur arbetet går med den beryktade omställningsplanen för skärgårdstrafiken. Att döma av budgetdebatten förra månaden så verkar det som om majoriteten inte riktigt bryr sig om omställningsplanen. Infrastrukturministern hånade citat “naiva planer som ska rädda allting”.

I måndags blev det klart att Centern nu väntar på att infrastrukturministern ska leverera en omställningsplan. Centern verkar inte alls vara beredd på att konstruktivt och aktivt bidra med innehållet i en omställningsplan. Man väntar och ser, en vänta-och-se-attityd som vi har sett alldeles för länge i skärgårdstrafiken.

Blir omställningsplanen en teknisk undersökning som man kan tolka ur infrastrukturministern olika uttalanden? Eller blir det någonting på allvar? Genom en omställningsplan så tror vi i Hållbart Initiativ att man enklare kan skapa förutsättningar för ett stort parlamentariskt understöd för stora infrastrukturella investeringar som löper många mandatperioder. Och genom det så frångår vi dagens lappa-och-laga-taktik som är fullständigt ohållbar.

Talman! Vad har landskapsregeringen för vision om högskolan? Det är visserligen gott att högskolan med denna tilläggsbudget erkänns en större autonomi i att hantera över- och underskott mellan år i enlighet med sina egna verksamhetsförutsättningar, men det är illavarslande att landskapsregeringen satte stopp för bolagiseringen. Bakgrunden att landskapsregeringen stoppade den processen tycks ligga i att det visat sig vara knöligt och byråkratiskt. Men faktum är att nu cementerar landskapsregeringen det som redan idag är hämmande för högskolan. En sådan praktisk fråga som varit aktuell är styrelsens mandat som varit omgärdat av frågetecken. En bolagiserad högskola skulle radera många frågetecken genom att ge mer makt till styrelsen. En aktiv styrelse som inte behöver gå och fråga föräldrarna om lov hela tiden kan lättare anpassa sig till sin omvärld och modernisera utbildningen och forskningen.

En bolagiserad högskola skulle också öka möjligheterna till extern finansiering och stimulera FUI-verksamhet, alltså forskning, utveckling och innovation. Idag är det så att tillhörigheten till landskapsregeringens organisation gör det i många fall omöjligt för högskolan att använda flertalet olika finansieringsformer.

Det som kanske sticker i ögonen mest är att den senaste kollektivavtalsförändringen för högskolans anställda gick igenom under förutsättning att bolagiseringen skulle ske. Det var så de fackliga organisationerna köpte förändringen.

Att högskolan har utmaningar det vet vi alla, men det är dumdristigt att lägga ner eller dra ner ambitionerna bara för att det finns hinder på vägen.

För Hållbart Initiativ är det självklart att Åland ska ha en egen högskola. En självstyrelse behöver tänka själv. Vi har varit och är beredda att förverkliga den potential som Högskolan på Åland har - en viktig pusselbit och motor för omställningen av vårt samhälle.

Talman! Tilläggsbudget 4 vittnar också om de enorma utvecklingsbehov som finns för att få finanserna på rätt köl. Visst, slutresultatet för året tycks bli positivt, men siffrorna är som man brukar säga dopade. Det illavarslande är att årsbidraget har gått från plus till minus. Visst, det beror i detta fall på inflation och ökade bränslepriser till stor del, något som vi inte kunnat förutse. Men de kommande åren kommer troligtvis också att vara präglade av samma osäkerhet likaså.

Många av oss har satt sitt hopp till det kommande finanspolitiska ramverket för att vända på trenden för samhällsekonomin. Det kommer att innebära ett nytt system rambudgetering där landskapets allmänna förvaltning samt underlydande myndigheter förutsätts förhålla sig inom givna ramar. Genom att klargöra det långsiktiga handlingsutrymmet, genom fleråriga utgiftstak och överskottsmål så är tanken att den finanspolitiska styrningen ska stärkas.

Landskapsregeringen har sagt att systemet ska träda i kraft 2024. Än så länge har få delar i detta ramverk presenterats. Hur ska man se till att ta bort så kallad luft i systemet? Det är ju ingen idé att ha ett finanspolitiskt ramverk om man inte har en exakthet i budgetplaneringen. Vilka underlagsmaterial är framtagna? Det är ju dags att förbereda ramarna under våren för att systemet ska kunna träda i kraft nästa år. Ska det lagstiftas om? Det var ju kommitténs förslag i alla fall, men det verkar inte som att det är så prioriterat heller. Kommer landskapsregeringen att tillämpa en pott för egna dispositionsmedel? Den frågan har i alla fall tidigare varit i luften. Hur analyserar landskapsregeringen det slutbetänkande som kommittén kom fram till? Mycket är oklart.

Men det är i alla fall ett verktyg, och om vi skapar och utformar det verktyget på rätt sätt så har vi en möjlighet att skapa finansiellt utrymme för de satsningar som krävs på människa och miljö så att vi kan skapa det som vi alla önskar, ett hållbart samhälle som vi med gott samvete kan lämna över till kommande generationer. Tack!

Tack, herr talman! Ledamoten talade om bunkerkostnader. Det har varit tal ganska mycket om bunkerkostnader i den här budgetdebatten. Då vill jag att man också sätter det i relation till elpriset och hur elpriset har utvecklats under samma tid som bunkerpriset. Det är nämligen så att elpriset har ökat betydligt mycket mera än bunkerpriset som faktiskt den senaste tiden har sjunkit. Om man tittar på VTI som inte är bunkerpris men som ändå är oljepris så är det lägre än när Ryssland invaderade Ukraina, så det är värt att ha i minne.

Också värt att ha i minne är att här i höstas så gick Trøndelag fylkeskommune ut och upphandlade åtta färjor utan miljökrav i Norge. Alltså Norge som är världsledande egentligen på elektrifiering av skärgårdstrafiken. Orsaken är att det är alldeles för dyrt just nu, men här på Åland så ska det bli billigare. Den här ekvationen går inte ihop.

Talman! Det verkar som att all ambition, alla förhoppningar om att ha en omställningsplan för att göra vår skärgårdstrafik klimatsmart nu tydligen har fått smoke screens, dimridåer, om att elpriset också har ökat. Man ser vad andra gör, de köper också in oljefärjor eller färjor som går på fossila bränslen. Har inte vi en egen vision? Har vi inte en egen idé? Har vi inte den ambition att vi ska göra vår skärgårdstrafik klimatsmart? Javisst kan man hänvisa också till en ökning i elpriser. Men om vi skulle ha en elektrifierad flotta idag, skulle det fortfarande vara så att det skulle vara dyrare att driva vår skärgårdstrafiken än med bunkerpriserna som redan var på en hög nivå från första början? Elpriserna var i förhållande till olja på en låg nivå från första början. Det verkar som att infrastrukturministern nu inte alls bryr sig utan hittar på anledningar för varför vi ska (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Man behöver förhålla sig till verkligheten och hur det ser ut just nu. När man lyssnar på nyheterna och vad experterna säger så tror man ju att elpriserna kommer att hålla i sig de kommande åren. Bunkerpriset varierar väldigt kraftigt och ingen kan säga hur det utvecklas. Men vi vet att världen blir mer och mer beroende av el och vi vet att den nya energiproduktionen, om det är kärnkraft eller vindkraft eller annat, tar ganska många år innan de förverkligas.

Nej, när det gäller skärgårdstrafiken så behöver vi förhålla oss pragmatiska och hittar vi något bättre begagnat tonnage fortfarande så tycker jag att det är rätt väg att gå att köpa in det. En omställningsplan kommer ju, i alla fall enligt mig, att i huvudsak utgå från förutsättningarna för att implementera olika typer av tonnage. Då får ju hela lagtinget se, svart på vitt, varför jag säger som jag gör när det gäller kostnaderna.

Talman! Tidigare har landskapsregeringen officiellt sagt att man aktivt arbetar med att göra skärgårdstrafiken mindre beroende av fossila bränslen. Nu verkar det som det finns en ny kursändring i den här politiken, vi väntar och ser. Finns det någon färja som kommer ut på marknaden så kanske vi köper den och om den är fossildriven så ja, so what? Inga nya färjor har tydligen planerats eller är på gång att projekteras. Inga nya projekt för att söka EU-stöd för innovation planeras. Det planeras på många, många andra ställen, inklusive Norge, men här ska vi bara vänta och se. Det är en politik som kommer att föra oss i fördärvet. Jag undrar om det är det här som är ambitionen också i omställningsplanen? Tråkigt hade det i sådana fall varit.

Tack, talman! Ledamoten Holmström, ni sade ju på det här sättet, oj, nu ser vi verkligen den finansiella risken med att vara fossilberoende. Men man måste ju ändå lite jämföra, vad hade hänt om vi hade varit elberoende? Vi hade ju haft precis samma risk. Det är ändå en råvara som på något sätt användas för att skapa energin att driva den trafik vi har. Ni glömmer också helt bort att säga att om det ska vara eldrivet så måste vi binda upp massor med pengar. Har ni tänkt på kapitalkostnaderna för alla de här nya färjorna som man måste skaffa? Har ni någon gång tänkt på att vi i stället skulle titta på hur mycket vi kör, vart vi kör och vad som är en rimlig belastning där? Ska vi köra stora färjor där det finns mer besättning än passagerare?

Talman! Det är just de frågeställningarna som ska besvaras i en omställningsplan. Var ska vi ha våra rutter? Hur ska vi ha tonnaget designat? Ska det vara stort eller litet beroende på vilken rutt? Ska vi ha norra eller södra linjen? Ska vi ha sammanlänkande? Och vad ska drivmedlet i sådana fall vara? Har vi en målsättning att den södra linjen ska elektrifieras? Då krävs det infrastruktur i hamnar, det krävs kanske förnyelsebar produktion och det krävs ett helt annat ledningsnät. Det är ingenting som man bara kan göra över en dag. Man måste strategiskt arbeta med alla delar för att få till stånd en fossilfri skärgårdstrafik och det är därför det kräver en plan. Man kan inte bara hitta på hur man för stunden önskar, utan det måste finnas långsiktiga överenskommelser så att också finansieringen håller över mandatperioder för det här stora monsterprojektet.

Tack, talman! Ja, ledamot Holmström, det skulle då vara intressant för det är så att ni lite står med en viss anklagande ton att det inte görs tillräckligt mycket. Det vore ju intressant om ni konkret kunde presentera hur ni ser på denna omställningsplanen. Jag är relativt säker på att från det här hållet så kommer det inte att komma en omställningsplan som påminner om den ni talar om att ni vill ha. Ni borde alltså presentera den, lite som en skuggbudget. Det skulle vara intressant och det skulle liksom sätta lite mera kraft bakom era ord så att man skulle förstå vad ni menar.

Talman! Det tycker jag att vi har gjort i flera avseenden. Vi har försökt förklara vad en omställningsplan ska innehålla. Det är tre delar. Den första delen, sätt målsättningar! Vad vill vi att skärgårdstrafiken ska upprätthålla? Vad är det egentligen för målsättning vi har med den trafiken? Två. När vi har satt målsättningen om att t.ex. trafiken ska vara koldioxidneutral 2035, i sådana fall vilka rutter innebär det? Vad innebär det för tonnage? Vad innebär det för drivmedel? Och sedan när man har kommit till det steget att man har kommit överens om dessa två saker och ser vilket nuläge vi är i, då behöver man politiskt förankra vilka stora investeringar som behöver genomföras för att vi ska överbrygga gapet från nuläget till den målsättning som vi har kommit överens om. Nu verkar det som att vi inte ens har kommit överens om något mål. För infrastrukturministern sade att det är inte så viktigt att skärgårdstrafiken blir koldioxidneutral överhuvudtaget. Vi ska bara vänta och se.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Jag tycker att ledamoten Holmström hade ett väldigt ansvarsfullt och bra anförande kring ekonomin. Det behövs. Om jag har räknat rätt så har landskapsregeringen under den här perioden kommit ut med 13 tilläggsbudgetar, till det ska vi lägga till tre års budgetar. Tilläggsbudgetar är ett ofog för budgetdisciplin, det har vi sett varenda gång. Det finns alltid en tilläggsbudget som ska reda upp, speciellt den som kommer i januari.

Det finanspolitiska ramverket har på något sätt blivit någon sorts valium för politiken. Det är det som ska ordna upp allting. Vi får ett finanspolitiskt ramverk, men vad kommer det verktyget att göra? Ingenting, om vi inte har politiker som vågar sätta nivån på ramarna. För det är det som blir problemet. Alla har sina hjärteområden, alla har sina hjärtefrågor och sina politiska mandat att beskydda. Jag är lite försiktigt skeptisk faktiskt, speciellt när man ser den här (… taltiden slut).

Talman! Det finns nog fog att vara skeptisk till det långsiktiga arbetet med att få finanspolitiken i balans igen på lång sikt. Och skeptisk behöver man vara just för att man också är mån om att någonting ska bli bra. Vi kan inte invaggas i någon tro att vi med det här ramverket på plats kommer att kunna fatta långa och fina ramar. Man måste också, som ledamoten Holmberg sade, fatta beslut utifrån de ramarna. Vi kan inte slentrianmässigt ha ramar som vi fastställer på våren för att sedan bryta mot dem när året kommer och man inser, oj nu blev det inte som vi tänkte, nu måste vi ha en tilläggsbudget som också kommer att sätta press på budgetplaneringsarbetet.

Det är helt rätt. Det som krävs här är en kulturförändring, en politisk kulturförändring.

Tack, talman! Ser vi hur det har fungerat i Sverige så har ju varenda svensk regering de senaste årtiondena gått till riksdagen och fått sina ramar höjda. Så det är ett väldigt enkelt sätt att komma runt.

Jag skulle nästan vilja att lantrådet och att partierna tillsammans nu tar ett gemensamt ansvar och tittar framåt. Jag hoppas att lagtinget är inkluderat när landskapsregeringen under våren ska sätta de första ramarna. Det är väldigt, väldigt viktigt.

Talman! Det är väldigt viktigt att ha en inkluderande process när man ska sjösätta ett helt finanspolitiskt system som ju detta är. Att sedan justera ramarna utifrån den verkligheten som kommer, det är ju väldigt naturligt när man sjösätter ett system. Vi ska inte vara försiktiga med det heller, inte alltför försiktiga i alla fall.

Det faktum att Sverige flera gånger har ökat på eller utnyttjat den här flexibiliteten i systemet, det kan ju också göras om man har väldigt bra fog för det, till exempel att hantera en pandemi, men då ska det göras med ganska tydliga argument och med en väsentlighetsanalys. Så det finns också sådana mekanismer i systemet som jag också tycker att vi kan diskutera här. Att den diskussionen nog skulle behöva föras mycket bredare och mycket djupare bland partierna, det håller jag med om.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmström. Ledamot Holmström lyfte upp högskolan och bolagiseringen. Nu har vi inte ansvarig minister Annika Hambrudd på plats idag och det är synd. Annika Hambrudd har ju varit ansvarig för det här området nu i ungefär 2 månader efter en omkonstruktion av uppdragen i regeringen. Det var en annan minister som hade högskolan tidigare som vi vet.

Sedan var det en diskussion runt det finanspolitiska ramverket. Det är bra tycker jag. Det är ett system som inte kommer att rädda den åländska ekonomin i sig, men är ett gott verktyg. Och som jag sade i mitt anförande häromdagen, om vi aldrig någonsin börjar så kommer vi aldrig någonsin att få en förändring. Det här är en början. Jag har varit mycket tydlig med att det här är ett stort jobb att få på plats. Det krävs lagstiftning och det krävs ändring av arbetsordning (… taltiden slut).

Talman! Det krävs en hel del för att det finanspolitiska ramverket ska kunna sjösättas. Det håller jag helt med om. Finansministern uttryckte också i flera andra replikväxlingar att det finns en hel del element som fortfarande finns kvar och förvaltningen kanske inte heller är byggd på det sättet att man kan producera allt på det sättet. Men en organisationsförändring har skett och sker fortfarande. Men frågorna kvarstår. Vad ska hända nu på kort sikt? Kommer det att tas fram en lagstiftning under det här året eller kommer vi att leva utan lagstiftning först, att den kommer på plats senare? Kommer vi att se en pott för dispositionsmedel för landskapsregeringen för att ha en flexibilitet så att vi inte måste se en massa tilläggsbudgetar? Kommer man att köpa kommitténs förslag i sin helhet eller kommer man att göra vissa avvikelser? Det är väldigt svårt att föra en diskussion just nu när så mycket är oklart.

Så är det ju. Det här systemet håller på att hitta sin form nu. Det som händer här och nu är att man från tjänstemannahåll tittar på vad som behöver göras för att göra en typ av "roadmatcher", som man kallar det, för att se vad som behöver göras och när det behöver göras. Jag har också varit mycket tydlig med att det här har en hög prioritet för mig.

Frågan om den här potten som behöver finnas för regeringen, det måste finnas någon typ av budgetmarginal. Så är det. Det blir ju också en förhandlingsfråga i budgetprocessen. Vad ska marginalen vara? Hur ska den användas? Hur får den användas? Ska den gå via lagtinget då förstås i en typ av omfördelning? Det skulle vara naturligt för mig. Men detta vet vi inte idag, utan det måste den här fortsatta processen klargöra.

Med tanke på att den här kommittén kom med ett betänkande under sommaren så är det ju lite lustigt att man nu först börjar arbeta med en färdplan för vad som ska göras i vilken takt. Jag tycker att det är lite saktfärdigt. Men det oaktat, om det är så att man inte har svar på alla dessa frågor så kanske man skulle bjuda in alla partier som är företrädda i lagtinget för att informellt kunna diskutera och ta fram anvisningar eller rekommendationer i alla fall när den här färdplanen ska tas fram. Så att man inte sen när färdplanen presenteras här i lagtinget får den nedskjuten direkt och behöver göra om arbetet för att det inte motsvarar förväntningarna. Jag tror att det behövs någon form av informell diskussion också utöver det som sker här i lagtinget, så att vi säkrar att den här processen sker så smidigt och snabbt som möjligt.

Tack, talman! Ledamoten ondgör sig här över att styrelsen för högskolan är bakbunden och måste be mamma och pappa om lov om man vill göra något. Det finns ju fog för den kritiken naturligtvis. Men jag tänker också att det var ju Hållbart Initiativ som hade den ministerportföljen under tre år. Känner ledamoten att Hållbart Initiativ förvaltade den portföljen väl och gav styrelsen det utrymme som de behövde och det stöd som de behövde i sitt arbete?

Talman! Under den tiden som Hållbart Initiativ var i regeringen och hade ansvar över högskolefrågorna så var det extremt viktigt att bolagiseringsprocessen gick vidare. Många steg togs på den vägen, till exempel genom att högskolan blev en egen resultatenhet. Nu ser vi i den här tilläggsbudgeten att det också har medfört att man får använda de medel som inte har blivit av eller de medel som har gått på minus över tvååriga processer, vilket också stärker autonomin. Men det ska sägas att det här är en utmanande process och kräver samarbete över politikområden. Vi kanske inte har sett att arbetet har skett på andra politikområden på samma sätt som vi kanske hade önskat. Vi ser också frågan om kollektivavtalsförändringen och den var vi väldigt glad att få igenom, men vi måste komma ihåg att den kom med villkoret att bolagiseringen skulle fortsätta. Landskapsregeringen vill inte fortsätta den. (… taltiden slut).

Tack, talman! Men om vi bortser lite från bolagiseringen, man kan ju inte gärna bara vänta i tre år och strunta i allt annat medan processen pågår. Anser ni att ni gav styrelsen den handlingsfrihet som ni kunde ge dem? Anser ni att ni hade bra återkoppling till styrelsen när de ville diskutera frågor eller ser ni att det fanns en anledning som kanske ni är delaktiga i att stora delar av styrelsen hoppade av sitt uppdrag?

Talman! I arbetet med att göra högskolan mer autonom så har vi inte väntat under tre år med olika dokument och lagstiftningsprocessen för bolagiseringen. Det har så klart också varit viktigt. Men de aspekter som jag lyfte, dvs. egen resultatenhet, en ökad finansiell flexibilitet men också ett ganska tydlig politisk målsättning att styrelsen ändock, trots att den inte bolagiserades, ska vara så autonom som möjligt och kunna fatta beslut utan att fråga mamma och pappa, så att säga. Det har varit den politik som Hållbart Initiativ fört. Det har varit utmanande. Säkert kan man titta retrospektivt och se att man borde ha utövat en styrning på ett annat sätt. Det tror jag dock inte att enbart skulle vara Hållbart Initiativs fel, utan det tror jag också att är en större fråga än ett litet parti.

Tack, herr talman! Jag vill först göra en liten rättelse. Det blev lite panik där på måndag morgonen så det finns en halv mening borta i budgetmotion nummer 97. Den sista meningen före rubriken Förslag slutar i tomma intet. När det står kompetenscenter för internationella studier om, så kommer det inte mera. Det som ska komma till är "autonomi och folkrätt utgår nedanstående anslag." Det blir lite hängande i luften annars. Jag ber om ursäkt för det.

Herr talman! Det är ju så att kunskap är makt, det nämns i alla sammanhang. Är det någonstans som Åland är maktlöst så är det inom vårt förhållande till Finland. En tolvårig kamp för en modern självstyrelselag av nordiskt snitt blir noll och intet. Det blir ingenting mera när det gäller den internationellt garanterade självstyrelse vi har, oavsett vad det handlar om.

Nu senast blir helt plötsligt inte näringsrätten mera vår behörighet, något som riskerar att bli förödande för de kommande vindkraftssatsningarna. Är det inte dags nu att vi börjar vakna medan vi överhuvudtaget har något alls att säga till om i vårt örike? Eller ska vi låta Finland helt kapa den självstyrelse det gav oss för att överhuvudtaget få överhögheten över Åland?

I självstyrelsepolitiska nämnden sades så sent som i morse att vi är så få, hur ska vi få revisionen vidare? Vi måste ha mera personella resurser. Svaret på den frågan är ju förstås att vi måste få fram flera duktiga personer som är kunniga och kompetenta inom självstyrelseutveckling. Det här är en ödesfråga för Åland och för Ålands självstyrelse.

Som sagt, kunskap är makt och det har, vågar jag påstå, alla mikrostater och autonomier av rang insett. De satsar stort på utbildning i autonomiutveckling och internationella relationer för att den vägen inspireras och lära sig mer. De lockar till sig internationell expertis inom juridik och övrig väsentlig kompetens för att kunna utveckla sitt styrelseskick. De ser också till att utbildning och information tillhandahålls på både grundskole- och gymnasienivå.

Intresset och kunskapen för samhällsbygget bör väckas redan i unga år, utan en grund är det ofta svårt att bygga vidare. Undervisningsmaterial och undervisning om vårt samhälle är en bristvara i dagens skola. Fråga gärna era barn vad de tycker och vad de kan. Jag har drivit den här frågan nu en längre tid och kommer fortsätta med det. Det här är ingenting som jag själv tycker att oj, vad jag är smart, det här har jag kommit på. Den här boken som varje lagtingsledamot borde kunna utantill, som Bjarne Lindström och Göran Lindholm har tagit fram, är en studie om självbestämmandes legala och politiska utveckling. Där finns förslag på hur man ska komma vidare. Här kunde man inom ramen för Högskolan på Åland bygga upp ett internationellt kompetenscenter för autonomiutveckling med ett kontinuerligt kunskapsutbyte med andra autonomier. En sådan centrumutbildning kunde med fördel också erbjuda tilläggsutbildning för tjänstemän och politiker inom åländsk lagstiftning och förvaltning. Alla som var med på självstyrelsepolitiska nämndens möte i morse, inklusive sittande talman, inser nog hur viktigt det här är.

Motionerna nummer 95 och 97 ska ses som en markering. Så länge det inte finns någon uttalad ambition eller skrivning om att inom ramen för Högskolan på Åland bygga upp ett, med Åland som exempel, kompetenscenter för internationella studier om autonomi och folkrätt så kommer Ålands Framtid konsekvent att föreslå att anslagen utgår.

Herr talman! Jag kommer att läsa upp motion nummer 96. Det kan vara intressant att lyssna noga. Det står så här: "Konkurrensutsatt drift av det allmänna vägnätet. Konkurrensutsättning är inte ett självändamål, men kan vara en möjlighet för landskapet att med bibehållen servicenivå minska kostnaderna. Genom att konkurrensutsätta drift och underhåll av det allmänna vägnätet kan således kostnaderna sänkas på årsbasis. En utfasning av offentlig verksamhet i det privata näringslivet skapar även nya möjligheter för både nya och etablerade företagare verksamma inom branschen. Förslaget är: En utfasning av offentlig verksamhet till det privata näringslivet skapar nya möjligheter för både nya och etablerade företagare verksamma inom branschen. Under 2019 inleds arbetet med att konkurrensutsätta drift och underhåll på allmänna vägar." År 2019 finns inte med i min motion men den här är undertecknad 12 november 2018 av Veronica Thörnroos, Jörgen Pettersson och Runar Karlsson. Den motion som jag har lagt är exakt en kopia, inklusive de stavfel som finns i originalet.

Det finns många sådana här exempel. Jag kan ta ett från 2016 den 8 november. Man säger att andra stycket utgår och ersätts med följande text: "I syfte att bibehålla servicenivån men till en lägre kostnad inleds omgående arbetet med att konkurrensutsätta drift och underhåll av det allmänna vägnätet". Jag hittar fyra sådana motioner. Den här är undertecknat av Veronica Thörnroos, hela centerns lagtingsgrupp och de tre gentlemännen Bert Häggblom, Lars Häggblom och Brage Eklund.

Det här blir ju lite ett bekymmer. Jag tror att här närmar vi oss troligtvis orsaken till det låga förtroendet för åländsk politik och orsaken till att det inte går att förverkliga så mycket mera.

Men jag måste säga ärligt att jag förstår inte hur man kan vara så progressiv och hur man kan vara så framåtsyftande när man är i opposition, men när samma partier som skriver sådana här kloka motioner blir i regeringsställning så blir det ingenting alls. Sen kan man förstås kanske skylla på att det är någon annan minister som inte vill privatisera, men det håller inte och inte så länge man har egen majoritet. Jag vet också att de obundna flera gånger har haft likartade motioner.

Men igen, inte en tummetott har det heller inte blivit av den här punkten som är ganska tydlig i regeringsprogrammet. Det blir inte trovärdigt alls. Och, som sagt, här har vi nog orsaken till det låga förtroendet för åländsk politik. Det är hög tid att bygga upp det här igen. Det görs genom att driva en konsekvent och ansvarstagande politik både i opposition och i regeringsställning, samt se till att man med alla medel driver sina vallöften vidare.

Jag tyckte att ledamoten Gunell hade ett bra anförande om samarbete och att man driver en konsekvent politik. Det är egentligen bara Ålands Demokrati och Ålands Framtid som inte kan se sig i spegeln när det gäller det här. Vi var med på ett litet hörn och försökte påverka gång på gång och lyfta upp det här på gruppledarmötena. Men igen, här har vi orsaken till att det händer så pass lite som det händer inom åländsk politik. Det är nog dags att vi börjar bli lite mer konsekventa. Tack, herr talman!

Tack, talman! Hållbart Initiativ är ett självstyrelseprogressivt parti. Vi ser både historiska och demokratiska orsaker till varför vår självstyrelse är väldigt fungerande och varför den är värd att bygga vidare på.

Vår ingång, när vi diskuterar utvecklingen av självstyrelsen, vilka verktyg vi skulle behöva ta över och få tillgång till för att bestämma mera själva och så vidare, är ju att vi tänker vad vi ska använda de här verktygen till. Vad vill vi att självstyrelsen ska användas till i framtiden? För oss har det ju varit att allt som snabbar på omställningen till ett hållbart samhälle så de verktygen vill vi ha, för vi vill se ett sådant uppsnabbande. Men från Ålands Framtids sida så hör jag tyvärr ganska lite om den sortens visionerande. Vad vill Ålands Framtid att vi ska använda självstyrelsens verktyg till?

Man kan ju ha vilka visioner som helst, men om man inte har instrumenten att inte göra något, för nu ser vi att risken för att vindkraftssatsningarna ska falla ut väl riskeras på grund av en synnerligen snäv tolkning av behörigheten. Vi vet att näringsbeskattningen är vår. Men ändå via ett EU-direktiv så får man det till att helt plötsligt är det här finsk behörighet. Vi vill att vi ska ha ett rent och klart självstyrelsesystem.

När det gäller Högskolan så tror jag nog att Röblom kommer ihåg hur kritisk jag var till tillsättningen av den tidigare styrelsen. Det är viktigt att man har åländsk kompetens som verkligen också vill utveckla självstyrelsen, för den här kompetensen hör hemma på högskolan. Jag hoppas att Röblom, som jag uppfattar som självstyrelseprogressiv, inser att det var synd att man inte gjorde någonting av det när man hade möjligheten att göra det.

Tack, talman! Det är ett bra exempel som ledamoten Eriksson nämnde det här med näringsskatten och hur vi har möjlighet att etablera havsbaserad vindkraft här på Åland. Jag tror att det är bra att koppla retoriken om självstyrelsens utveckling till just sådana konkreta exempel för då blir det ju också förståeligt för folk varför det är så viktigt.

När det gäller kompetenscenter gällande självstyre på högskolan så vill jag ställa frågan så här, jag säger inte emot och jag ställer mig inte emot det som idé, även fast jag vet att högskolan har utmaningar som de måste arbeta med nu. Hur ser Eriksson på det välfungerande Ålands fredsinstitutet till exempel? Vad skulle det ha för roll i fortsättningen här? De gör ju ett väldigt gott jobb.

Det sistnämnda är en mycket bra fråga. Jag nämnde boken av Lindström och Lindholm och de nämner fredsinstitutet också som ett alternativ. Jag tycker att det är mer än naturligt att man skulle ha det uppe hos den högsta utbildningen. Det var ju de som sade i korridoren åt mig, efter att jag lade det här förslaget i budgetdebatten, att det är så mycket problem på högskolan och det är sådan oreda där så att vi kan inte lägga dit mera nu. Jag tycker inte att det är något försvar. Man måste se till att man reder upp den oreda som har varit och man måste se till att högskolan ägnar sig åt det som är viktigt för det åländska samhället. För vi måste få rena behörighetsområden så att vi vet att det här kan vi göra, utan att man helt plötsligt kommer inkilande från finsk sida och säger "nej, så här har vi tolkat behörigheten. Nu är det stopp".

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Vi har total samsyn när det gäller konkurrensutsättningar. Det stämmer nog precis som ledamoten sade, mycket av politikerföraktet ligger nog i att man vänder kappan lite beroende på vilken årstid och år det är och när det är val. Man är ganska trött på klyschor om att man ska arbeta för att främja det åländska näringslivet. Det kan låta väldigt bra, men det kan också var väldigt enkelt. Ett sätt är att konkurrensutsätta vägunderhållet. Vi har ett suveränt företag när det gäller vägunderhållet på Åland, med stor kompetens och stor maskinpark. Det är totalt vansinne att landskapsregeringen ska vara med och konkurrera på en konkurrensutsatt marknad och köpa på sig maskinpark etc. Jag hoppas verkligen att detta kan bli en väckarklocka. Liberalerna har ännu en gång den här perioden en sådan motion.

Det är riktigt som kollegan Holmberg sade att det finns stor kapacitet i det åländska samhället i den här branschen. Vi har flera av företagarna som på grund av sviktande sysselsättning jobbar i Sverige. Det är ålänningar som får vara hela veckan i Sverige och jobba, samtidigt som man blir utkonkurrerade av offentlig sektor. Och märkväl, i det regeringsprogram som Ålands Framtid var med och skrev så står det att vi ska få allt fler att jobba i privat sektor, men man gör ingenting åt det.

Det som jag tycker att är betydligt allvarligare än det här är hur väljarna ska veta när till exempel lantrådet Veronica Thörnroos skriver när hon i opposition att det här, det här och det här ska vi göra, men när man får möjligheten att göra det, så då gör man ingenting åt det. Det är det som jag tror att är en stor orsak till att vi har så lågt förtroende för åländsk politik. Vi levererar inte!

Vi får hoppas att ålänningarna i gemen har ätit mycket odlad fisk för att förbättra minnet, att det är längre än bara det senaste valet så att man kommer ihåg det som sades för fyra år sedan.

För att när det gäller att konkurrensutsätta en mängd verksamheter - vägunderhållet skulle vara en bra början och ett relativt enkelt sätt att komma igång på - så tickar många boxar. Det är precis som ledamoten sade, den illavarslande trenden är att den offentliga sektorn ökar kraftigt jämfört med den privata. Avlasta den offentliga sektorn så att den kan fokusera på välfärd i stället. Det jag inte begriper är att vi har ju driftsprivatiserat skärgårdstrafiken och det var en bra mycket större reform än att konkurrensutsätta vägunderhållet, så jag begriper ingenting. Vi kan heller inte säga att det finns en borgerlighet i det här lagtinget.

Det är riktigt, vi har privatiserat sjötrafiken, men man har inte lyckats på vägtrafiksidan och det tror jag att beror på att det är starkare tjänstemän där. Jag kan inte förstå det på något annat sätt, för automatiken är densamma.

Jag sade också, när vi stod bakom regeringen, att jag har stor respekt för den ekonomiska politik som Liberalerna har drivit här. Jag vet inte om man var lika konsekvent, lika sparsam när man var i regeringsställning, för jag var inte här under den förra mandatperioden och jag följde med ganska lite. Men också där är det viktigt att det som man nu säger i opposition, att man verkligen får förverkligar det om man får möjligheten att komma i regeringsställning. Det är enormt viktigt att vi nu får upp förtroende från hela det åländska samhället och från ålänningarna för de åländska politikerna och politiken. För det är illa nu.

Tack, herr talman! Tack ledamot Anders Eriksson. Ledamoten tangerade en väldigt viktig punkt i sitt anförande, vikten att stärka den lokala kompetensen om självstyrelsen för att kunna utveckla självstyrelsen. Det är viktigt att dagens och också framtidens medborgare engagerar sig, utbildar sig och att vi har den kompetensen säkrad. Det här tangerar en diskussion som fördes under bärkrafts- och hållbarhetsagendan och den debatten som vi hade här innan uppehållet. Jag hade ett anförande om att kunskap kräver intresse. Man måste väcka intresse. Man måste möta ungdomar och vuxna på deras egna arenor och se till att vi fångar upp den kunskapen och att vi väcker intresse för samhället. Det krävs för att en västerländsk demokrati ska funka. Och just tillit, som ledamot nämnde, så det är väldigt viktigt att man stävjar ett politikerförakt just genom att väcka intresse och väcka kring frågor men också kring självstyrelsen i stort.

Bra replik kollegan Påvals! Visst är det så. Det blir ju rätt gnälligt och lätt frustrerat här. Tyvärr så det enda media rapporterar om är när det blir riktiga konflikter och stridigheter. Folk kan stå och hålla hur konstruktiva anföranden som helst, men det kommuniceras aldrig ut till allmänheten. Det är synd.

Absolut, det är viktigt att man väcker intresse. Därför nämnde jag också att det handlar inte bara om högskolan. För om inte grundskolan och gymnasieutbildningen fungerar, att man hela tiden har ett intresse för det åländska samhället och för det åländska styrelseskicket, så är det ganska svårt helt plötsligt att väcka intresse sen uppe på högstadiets studienivå. Det var en förälder som sade åt mig igår att synbarligen finns det inte ens en lärobok om Ålands historia och åländsk politik ute i skolorna, det finns en digital version. Men det sägs att lärarna vill gärna att eleverna också fortsättningsvis, åtminstone de äldre lärarna, ska ha en fysisk bok som man kan undervisa ur och det borde vara det minsta man kan ordna.

Tack, herr talman! Där har ju också vi partier och lagtingsgrupper ett ansvar att också förmedla våra budskap på andra typer av medier och också informera medborgarna att man behöver tillskansa sig olika typer av information. I dagens läge kan vi använda sociala medier också på ett helt annat sätt för att föra diskussion och debatt. Så klart, det finns två sidor av det också, man vill inte heller att det blir alltför för brett och osakligt som det ofta kanske kan bli på Facebook ibland. Men att varje medborgare ändå tar det ansvar att tillskansa sig rätt information.

Samma när det gäller utbildningarna och när det gäller högskolan så det är där som man fångar upp dagens kompetens, att vi får in den kompetens som vi behöver just nu och de kommande åren, de kommande fem år kanske.

Det här längre perspektivet är jätteviktigt. Att vi bygger det här intresset ända från grundskolan, ser till att det finns information och att det finns sätt att göra det roligt på. Att man lär känna politiker, man vet vilka de är och man vet vilka frågor som berör en själv. Att man möts på de arenor man själv finns, jag tror att det är jätteviktigt.

Vi är eniga och jag tackar för stödet. Jag tror att den här gången kommer jag att få stöd av lagtingsledamot Påvals när det blir dags att rösta, men det får vi se då.

Det är riktigt, också de politiska partierna har ett stort ansvar. Jag talar lite för min sjuka mor, men drar vi filmen tillbaka så är det faktiskt ett av de mindre partierna, det vill säga Ålands Framtid, som ensam har ordnat massor av seminarier om självstyrelseutveckling över åren. Senast i somras så hade vi fem EU-parlamentariker här och vi hade ett stort seminarium i Alandica om minoriteters rättigheter. Jag råkar veta att sittande talman var där, för han var ditkallad till panelen, men jag tror att det bara var talmannen och jag som var där av övriga lagtingsledamöter när det erbjöds ett sådant unikt tillfälle att lära sig mer om Ålands självstyrelse. Så det är riktigt, alla partier har ett ansvar och borde ta det ansvaret.

Tack, talman! Ja, ledamoten Eriksson, jag håller med er till viss del. Men samtidigt vill jag påpeka att när man pekar finger så pekar trät tillbaka. Lite den känslan får man när ni står här och ondgör över att man till exempel inte har konkurrensutsatt väghållningen, vilket säkerligen kan vara en god idé. Men er tystnad kring den här frågan, medan ni ännu deltog i den här koalitionen, så tycker jag att man kan beskriva som öronbedövande. Det är konstigt att det lyfts fram här när ni lagom inför valet har bestämt er för att inte längre bidra i det här lagspelet som ändå regeringssamarbetet är. Också lite detta att politiker säger en sak och gör en annan sak, så det är nog inget speciellt åländskt fenomen, det är ett universellt fenomen och så framställs det ofta med större eller mindre sanningshalt liksom.

Jag håller med, sanningshalten är jätteviktig. Det är nog inte med en viss del som Måtar sade i början. Som minnesgod lagtingsledamot så tror jag nog att Måtar väl kommer ihåg att jag har lyft det här flera gånger på de så kallade gruppledarmötena som vi hade klockan nio på måndagsmorgnarna. Om han inte minns så kan man vända sig om och fråga kollegan Silander. Problemet var ju, och det vet ju Måtar lika väl som jag, att det som vi framförde från partierna och det vi ville att regeringen skulle verkställa, så det gjordes aldrig några anteckningar, det följdes aldrig upp överhuvudtaget och därför står vi där vi står utan att någonting blir verkställt. Det är sanningen.

Sen är det ju ibland så att när det ska verkställas i förvaltningen t.ex. olika konkurrensutsättningar som ändå inte hör till den dagliga verksamheten så är det problematiskt. Och när man sitter i maktposition så kanske den saken blir klarare än när man är i opposition.

Sen vill jag gå till den här vindkraftsbeskattningen. Jag tycker att där blir det en onödigt hård ton också mot riket. Beskattningen är nu bestämd, ni kallar det för näringsbeskattning, de så kallade windfall vinsterna som vissa bolag kommer att göra till följd av höga energipriser och de skatterna torde ju komma tillbaka med stöd av 49 § i självstyrelselagen. Så att ett så hemskt stort problem borde det ju inte vara för Åland, annat än att vi kan förstås inte bestämma om de här skatterna i sig. Men det känns ibland som att ni hakar på i onödan med en alltför hård jargong mot riket. Man skulle kanske kunna sköta det lite mera diplomatiskt, där finns det en poäng och jag tror att vi vinner mera på det i längden.

Jag hade lite svårt att höra hela repliken tack vare diskussionen här uppe.

Jag är åtminstone nöjd såtillvida att det som Måtar sade först, att jag på något sätt skulle fara med osanning och att jag inte har drivit det här när vi var i regeringsställning, så det var väldigt bra att vi fick det klarlagt.

Det som jag sade om hur gruppledarmötena fungerar så det tror jag att både Måtar och jag var precis lika frustrerade över.

Sen när det gäller behörigheten över näringsbeskattningen, som jag valde att kalla den, så igen blir vår åländsk behörighet kringskuren. Jag ser det som synnerligen illavarslande framöver. Det är inte alls som Måtar tror att vi får nog pengarna tillbaks via klumpsumman utan att vi behöver tänka och göra någonting själva. Det är inte så. Vi kan inte påverka besluten när det gäller vindkraften, när det gäller det ekonomiska utfallet, om den här tolkningen går vidare och det är ödesdigert.

Tack, herr talman! Jag förstod att det var en liten cyberattack, men jag tänker inte ta den personligen.

Vi har en städarbudget som vi talar om och som traditionellt nog inte innehåller så stora poster den här gången. Som tur är så är en positiv och en negativ.

Den största posten är glädjande nog en positiv, dvs. 17,5 miljoner med anledning av Covid-19 kostnader. Det är kanske inte så mycket att orda om här. Jag kan ju påpeka det som också ledamot Silander också påpekade, att det här bokförs som försäljningsintäkter, vilket ju är missvisande. Men om jag minns rätt när jag påpekade det här tidigare så är det på övre raden, sedan syns det nog att det inte är försäljningsintäkter. För ska man jämföra mellan åren så blir det väldigt märkligt om ÅHS plötsligt får 17, 5 miljoner extra.

Sen det andra om man ska vara petig så tycker jag, och också ledande Silander, att det här faktiskt är för år 2020 egentligen. Men vi har ju inte känt till det så därför kommer det till den här tilläggsbudgeten. Men å andra sidan, slutresultatet är ju att vi har en likviditet på ungefär 80 miljoner. Och som jag sade någon gång, den som ropar "vargen kommer" eller "banken kommer" här för några år sedan så som tur var så fick de inte rätt.

Den näst största korrigeringen är tyvärr negativ. Det gäller som vi har hört ökade driftskostnader för färjetrafiken. En korrigering som naturligtvis hade varit mindre ifall vi hade haft en skärgårdstunnel. Tänk på det, bästa lagting!

Herr talman! Jag gillar ju diagram och tabeller, då har man ofta lättare att ta in informationen, och såg därför med intresse på den här grafen som borde få ett namn och heta graf 1. När jag tittade på den så är den inte optimalt utformad. Som ni kanske ser så ser ju båda priskurvorna exakt likadana ut, man vet ju inte vilken som är vilken. Och sen har man bara prisutvecklingen under året. Då kan det verka ganska märkligt att priset hela tiden ligger ovanför budgeterat pris, om ni ser det. Och då frågar man sig, har man varit dålig på att budgetera? Kanske, kanske inte.

Jag googlade faktiskt prisuppgifterna för oljefluktuationerna, de har fluktuerat ganska bra som ni vet. Då kunde jag notera att oljepriset stigit med 22 % från juni till årsskiftet. Budgeten görs kring halvårsskiftet. Så med den informationen så skulle man förstå den ännu bättre. Som ett tips åt finansministern, den här grafen borde ha sträckt sig sex månader tillbaka och den ena borde ha varit streckad och den andra hel. Men jag såg att på er presentation så var den i färg och då var det en helt annan sak. Men här har vi sparat in så att den är i svartvitt. Det var lite detaljer.

Herr talman! Det budgeterade resultatet blev plus 2 miljoner. Media tyckte ju att nu är det ju inte dags för champagne ännu. Men som optimist så tycker jag att man kan se lite annorlunda på det. Nu har vi ett plus och man kan ta champagne, blir det sedan inte ett plus så har man i alla fall firat för den här lilla segern.

Sedan fanns det ett antal andra differenser och de tänkte jag inte kommentera något mer. Jag såg också, redan när jag skrev det här i söndags, att min bänkkollega ledamot Holmberg, hade ett antal budgetmotioner som faktiskt såg rätt intressanta ut, de flesta. Jag noterade också att han var ensam om dem och tänkte att om han en annan gång har likadana så kan han ju fråga mig så kan vi vara två som skriver under dem i alla fall. Men jag ser fram emot en diskussion och en positiv behandling av de flesta i utskottet.

Ja, herr talman, jag måste se att det inte ändrar här i bänken. Här och nu tänker jag i stället se lite mera framåt, men dock med avstamp från den debatt som vi hade förra veckan, då vi också hade en budgetdebatt på sätt och vis. Det var ju budgeten 2023, eller åtminstone den här förändringen av grundavdraget och kompenseringen som debatterades. Ledamot Holmberg var ju uppenbarligen väldigt engagerad i frågan och ansåg att den här förändringen av grundavdraget var väldigt av ondo. Man förespråkade då ett jobbskatteavdrag och det var väl kanske inte helt klart vad han avsåg. Men om jag förstod saken rätt så var det den så kallade hundralappen som förra regeringen införde och som sedan ströks av den nuvarande, vilket jag då gladde mig åt här för något år sedan.

Herr talman! Jag tänker ha en liten historisk tillbakablick eftersom de flesta är så nya så att ni inte var med förra perioden. Då var det ju så att förra finansministern lade fram det här förslaget om ett avdrag på 100 euro från skatten upp till en viss inkomstgräns. Det skulle gynna låginkomsttagarna hette det. I gruppordförande från Liberalerna så sade man mycket konkret att alla skulle få en hundralapp att köpa saker och ting för. Det var Liberalerna som också hade finansministerposten.

Men, herr talman, om man hade fördjupat sig lite mera i skattereglerna så skulle man ju ha kommit till, vilket jag kom till, att personer med små inkomster ju faktiskt överhuvudtaget inte betalar någon skatt och kan då inte få en återbäring. Gränsen ligger kring ungefär 15 000 och det är ungefär den gräns som man drar för att tala om låginkomsttagare. Ännu värre blev det ju året efter när man höjde gränsen så att vi här i lagtinget nog fick 100 euro tillbaka, medan de verkliga låginkomsttagarna inte fick något annat än att stå och titta på.

Herr talman! På basen av Åländsk Demokratis partiprogram så skrev jag då några gånger en reservation till budgetförslaget med en uppmaning om att de belopp som då gick till det här skatteavdraget ”istället skall ges som ett stipendium till de grupper, som lyfter folkpension och sjukpension samt till dem, som på grund av långvarig sjukdom eller långvarig arbetslöshet inte längre lyfter inkomstrelaterad ersättning.” Det är ett sätt för dem att faktiskt få en hundralapp. Som ni kan gissa så fick jag ju inte något understöd den gången heller.

Men det var intressant att ledamot Zetterman förra veckan i debatten sade precis samma sak. Att det här grundavdraget, ja då kan låginkomsttagarna inte få några pengar i fickan så att säga. Så kanske jag kan återanvända den där reservationen så småningom när det nu finns en samsyn kring frågan.

Men, herr talman, frågan är om vi överhuvudtaget uppnår en rättvisa med något av dessa två avdrag? Jag har tittat lite hur det ser ut. Många tror ju nämligen att det är så att ju högre inkomst man har desto mera betalar man i skatt. Jag tror att vi har hört det där någon gång. Men det är faktiskt inte så enkelt. Skatten beror också på ålder och vilken typ av inkomst man har.

Jag tittar på två exempel. Om vi har en mariehamnare som är född 1960 och har en löneinkomst på 20 000 så betalar personen enligt skatt.fi 385 euro i skatt. En person som är född 1950 och har samma summa i pension betalar 2 524 euro i skatt. Det är sex gånger mera eller 2 100 euro mera och exakt lika stor inkomst. Är det någon här som tycker att det är rättvist? Det är vi som stiftar lagar. Nu smet finansministern ut men jag hoppas att han hör för han borde helt enkelt komma med ett höjt pensionsavdrag. Det finns ett pensionsavdrag, att höja pensionsavdraget i kommunalbeskattningen ligger ju under vår behörighet. För precis som Valve påpekade i förra veckans debatt så måste ju ändringar i beskattningen aviseras en tid före så att skattemyndigheterna kan ändra det. I och med att jag framför det nu så har ju regeringen god tid på sig antingen till nästa budget eller till en tilläggsbudget. En pensionär ska inte behöva betala sex gånger mera för samma inkomst som en som har det som löneinkomst.

Nu blev det ingen "Holmbergare" idag. Jag klarade tiden. Tack för ordet, herr talman!

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Det är bara en städarbudget brukar de flesta säga. Det tycker inte jag och Liberalerna. Sätter man sig in i detta budgetförslag blir sprickorna i den offentliga ekonomin tydliga. Hur ska landskapsregeringen kunna lägga de erforderliga budgetramar som behövs när budgetdisciplin och förmågan att förändra inte finns där?

De 17,5 miljoner som Ålandsdelegationen beviljat landskapsregeringen, tack för det, kan för alla de politiker som tycker att det ekonomiska läget är toppen, fungera som valium detta valår.

Det är dags att vända blicken mot det kommande lagtinget och landskapsregeringen. Det är nog ingen större idé att försöka söka förändring, vilket är synd, för med de intäkter som flutit in under denna period så skulle det ha varit en relativt lätt uppgift att ställa om den offentliga ekonomin.

Landskapsregeringen lämnar även detta till nästa lagting. Det skulle vara bra är om landskapsregeringen kan vara behjälpliga med att skapa så goda förutsättningar som möjligt för nästa mandatperiods politiker. Det kommer att behövas. Jag hoppas att lantrådet, finansministern och landskapsregeringen i stort verkligen tar de utsträckta händer som finns från oppositionens sida när det gäller att hitta nivåer på budgetramar för de kommande fyra åren. Jag hoppas att det blir överläggningar, jag hoppas att man faktiskt ser det här "tillsammans för Åland" när det gäller ekonomin.

Jag kommer nu att presentera sju budgetmotioner från den liberala lagtingsgruppen. Jag kanske drar över tiden, men jag ska försöka vara skyndsam.

1. Budgetdisciplin. Det tycks alltid finnas en bortförklaring till att överskrida budgetmoment. Detta i kombination med överbudgeterade moment skapar en budgetdisciplin som lämnar mycket övrigt att önska. Vetskapen om, vilket tycks ha blivit en norm, att det inget gör om pengarna är slut för det finns alltid en tilläggsbudget som reder upp situationen. I tilläggsbudget 4 är det uppenbart att detta tyvärr har hittat en systematik. Anslag används till annat än vad det ursprungligen var tänkt, anslag dras in och verksamheten skjuts på framtiden, felbudgetering eller en reell anslagsökning. Bland annat moment 21010, vilket innefattar merkostnader p.g.a. extra personal, fler resor och Åland 100 bevisar att det behövs en mer ansvarsfull ekonomisk styrning för att uppnå en budget i balans än vad som många gånger är fallet idag, då inte ens den verksamhet som styrs från regeringskansliet förmår att hålla sig innanför givna ramar. Det yttersta ekonomiska ansvaret bär vi politiker. Att budgetmoment överskrids och att kostnadseffektiviserande reformer uteblir vilar tungt på politikernas axlar. Ett kommande finanspolitiskt ramverk fråntar inte politikerna detta ansvar och därför är tilläggsbudget 4 en urusel uppvärmning för vad som komma bör när det gäller den offentliga ekonomin. Förhoppningsvis är tilläggsbudgetarnas era nu förbi i den åländska politiken.

2. Utgifter för drift och underhåll av vägar. Vägunderhållet som hanteras av landskapet bör konkurrensutsättas. Det finns ingen orsak att landskapet investerar och tillhandahåller en omfattande maskinpark och personal när det på Åland finns flertal entreprenörer som idag sysslar med motsvarande verksamheter och som på ett kostnadseffektivt och tillväxtfrämjande sätt kunde avlasta landskapsregeringens rätt omfattande skyldigheter när det kommer till dagens vägunderhåll. Detta skulle vara en början på att svänga den illavarslande och ohållbara trend som råder gällande den offentliga sektorns andel av den totala arbetsmarknaden.

3. ÅMHM. Här vill vi att landskapsregeringen, i syfte att förbättra ÅMHM:s möjligheter att agilt och obyråkratiskt hantera speciellt den havsbaserade vindkraftens stora behov av specifika kompetenser gällande de tillståndsprocesser som föreligger, möjliggöra nettobudgetering för myndigheten och därigenom underlätta köp och försäljning av tjänster. Detta är en nyckel för att skapa snabba och smidiga tillståndsprocesser och uppnå ett lyckosamt utfall av det havsbaserade vindkraftsprojektet.

Ålands sjösäkerhetscentrum och framtidens utbildningsbehov. Under moment 85600 Ålands sjösäkerhetscentrum, verksamhet, skriver landskapsregeringen följande: "Intäkterna beräknas minska med ca 280 000 € till följd av minskat behov av utbildningar samt anpassning av priser och kursupplägg till marknadsmässig nivå i Finland." Att intäkterna viker med drygt 30 %, mycket beroende på minskad efterfrågan och en marknadsmässig anpassning av kurspriser, bör vara en väckarklocka för landskapsregeringen om att driften av Ålands sjösäkerhetscentrum riskerar långsiktiga försämrade intäkter och sålunda behov av ökade budgetanslag. Detta faktum bör ställas mot det totala långsiktiga åländska utbildningsbehovet och de prioriteringar som är nödvändiga för att ekonomiskt säkerställa utbildningarnas tillväxteffekt och samhällsnytta. Det finns ökande krav på Högskolan på Åland samt Ålands gymnasium att leverera nya utbildningar som efterfrågas av arbetsgivare från en mängd branscher. I ljuset av detta bör befintliga utbildningars kostnader, som är samhällsfinansierade, ge optimalt utfall eller ersättas av nya. Endast så kan den åländska marknadens behov av arbetskraft tillgodoses på bästa sätt, och endast så skapas en hållbarhet i den offentliga ekonomin. Landskapsregeringen bör under 2023 analysera Ålands sjösäkerhetscentrums långsiktiga ekonomiska förutsättningar sett till efterfrågan samt konkurrens- och marknadssituation.

Studiestödssystemet STUART. I revisionsrapporten gällande AMS från 2016 framkommer tydlig kritik gällande studiestödssystemet STUDS som sjösattes 2011 och upphörde 2019. Ett nytt system STUART upphandlades 2019 och tanken var att det skulle vara sjösatt under 2020. Återkommande investeringsbelopp kantar även detta nya system och återkommer ännu i tilläggsbudget 4 2022 med ett anslag om 40 000 €. Känslan som infinner sig vid en granskning av revisionsrapport, bokslut och budgetar från 10-15 år bakåt i tiden är att Åland under denna tid inte haft ett välfungerande studiestödssystem som varken svarat upp till användare eller mottagande ålänningars behov. Däremot förefaller stora ekonomiska resurser ha påförts i syfte att uppnå ett studiestödssystem som motsvarar kraven.

Det finns paralleller att dra till det mycket fördyrade alarmsystemet Ålarm som under utvecklingen och implementeringen överskred alla rimliga ekonomiska gränser. Generaliserat finns det fog till kritik av de flesta av landskapsregeringens digitaliseringsupphandlingar. Förseningar och överskridande av budget kännetecknar processerna under åren. Här behöver landskapsregeringarna bli bättre inte minst med beaktande av att det är skattemedel som hanteras och att den eftersträvade produktivitetsvinsten med ett projekt uteblir när det försenas och blir dyrare.

En helhetsbild behöver klareras gällande tidsplan, kostnader och utformning innan landskapsregeringen påför ytterligare medel till investeringen.

Avslutningsvis, pandemin drabbade en stor del av våra företag som tvingades genomgå ett ekonomiskt stålbad. Därför är det inte mer än rätt att 10 miljoner euro av det nu erhållna särskilda bidraget om 17, 5 euro, som Ålandsdelegationen beviljat Åland, går till ändamål som har en direkt positiv inverkan på den åländska omställningen och tillväxten.

Det är ingen raketforskning att förbättra tillväxten. Det krävs bara ett litet uns av politisk handlingskraft och vilja. Detta har Liberalerna betonat vikten av i flera omgångar. Konkurrensutsättningar, utmanarrätter, digital transformering, krafttag kring skattegränsen, ny näringsrättslagstiftning och vattenlag etc. skulle per automatik förbättra företagandet. En beredskap att finansiellt stimulera satsningar som gör Åland grönare, blåare, renare, effektivare, attraktivare, produktivare och robustare är även det en god politisk viljeyttring som skulle göra skillnad. Före pandemin fanns 25 miljoner euro öronmärkta i landskapets budget, pengar som skulle främja omställning, innovationer, tillväxt och utveckling.

Den s.k. PAF-fonden var pengar som skulle bidra till att få saker gjorda, stärka branscher, företag och hela Åland och ge en spetsigare konkurrenskraft och en starkare attraktionskraft. Åtgärder och idéer, som om de finansierades via normala budgeten, skulle försenas och dras i långbänk. PAF-fonden, eller om det endast är en rad i landskapets balansräkning, skulle möjliggöra att Åland inte halkade efter ännu mer när det kommer till att springa lika fort som omvärlden.

Vi önskar att landskapsregeringen öronmärker 10 miljoner av de erhållna 17 5 miljonerna i syfte att delvis återskapa innehållet i den PAF-fond, som en gång var 25 miljoner euro, och som nyttjades till effektbegränsande åtgärder under pandemin.

Vi önskar även att landskapsregeringen innan sommaren 2023 återkommer med ett långsiktigt förslag på struktur kring hur dessa medel på ett formaliserat sätt ska nyttjas för att ge optimal effekt sett till omställning och tillväxt, samt förslag på hur hanteringen av eventuella PAF-överskott skapar en kontinuerlig tillförsel av medel till fond eller öronmärkt post i balansräkningen. Tack, talman!

Tack, talman! Jag tänker bara påminna om att vi hanterar tilläggsbudget 4, som kallas för städarbudget. Det kan vara bra att vi pratar om samma saker här.

Min uppfattning är att många av de budgetmotioner, de allra flesta faktiskt som lyfts av ledamoten Holmberg, - vilket är bra, självstyrelse kräver engagemang - men de allra flesta, om inte alla, är sådana som har nämnts i betänkandet över den stora årsbudgeten för 2023. Så det som hände nyss var att ledamoten Holmberg lyfte fram förslag som redan har lyfts i betänkandet över budgeten 2023 i det fall som det inte står i själva budgeten. Då blir det lite tårta på kaka, för att uttrycka det så. Man kanske kunde konstatera att det här handlar om en städarbudget där kanske inte de stora initiativen hör hemma.

Tack, talman! Tack ledamot Pettersson. Jag förstår inte riktigt hur ledamot Pettersson har läst. Menar ledamot Pettersson att lagtinget, och i det här fallet då Liberalerna i opposition, bara ska vara en gummistämpel och inte tycka att överskridningarna av moment eller de märkliga formuleringarna kring olika saker, att detta bara ska gå förbi och så går man vidare? Jag tror att det är väldigt viktigt och en av de få positiva saker med att ha en städarbudget är väl ändå att konstatera hur man ska göra annorlunda för att det ska bli bättre. Att enbart konstatera att så här var det, nu går vi vidare så det skapar ingen utveckling på något sätt. Det här har vi liberaler sagt hela perioden, att en städarbudget får inte bara vara ett enkelt sätt att skyla över en dålig budgetdisciplin.

Tack, talman! Nja, det ska det väl inte vara. Hur ett oppositionsparti ska arbeta, det ska jag faktiskt inte lägga mig i. Men det som jag tycker att är intressant är att enligt vårt finanspolitiska regelverk, som vi har idag i finanslagstiftningen, så den baserar sig på att man ska göra en städarbudget för att reda upp de budgetöverskridande och underskridande som har hänt i slutet på året för att det ska bilda bas för att ta fram ett bokslut. Sedan när bokslutet kommer, då finns alla skäl i världen att föra en diskussion kring det. Men praxis har nog faktiskt varit under de två-tre senaste mandatperioderna att denna städarbudget görs för att man helt enkelt ska skapa förutsättningar för att ta fram bästa möjliga bokslut och vidare budgetar. Och igen, alla förslag är (… taltiden slut).

Tack, talman! Nä, där går jag nog emot ledamot Pettersson. Jag hittar nog väldigt lite, av det jag nyss läste upp i mitt anförande, i betänkandet för årsbudget 2023 eller budget 2022. Egentligen ingenting. Tar vi t.ex. studiestödssystemet så tycker jag att det är en verklig ögonöppnare för oss, speciellt Liberalerna. För återigen ser vi en digitaliseringsreform som blir försenad och som blir mycket dyrare än vad det var tänkt. Har det offentliga med landskapsregeringarna i spetsen lyckas med en enda digitaliseringsutveckling hittills? Jag tycker att det är värt att kanske titta lite närmare på studiestödssystemet och varför det är i den situation som det nu är. Vi måste ju någon gång lära oss av våra misstag också. Det tycker jag inte att man gör om man bara struntar i det, tycker att det här är en städarbudget och den finns bara till för att vi ska få en årsredovisning.

Tack, talman! Jag kommer i mitt anförande att lyfta en fråga som jag vill ställa till lagtinget. Jag kommer att sluta med en uppmaning.

Det är ju positivt med en tilläggsbudget som resulterar i ett överskott som det nu verkar för år 2022. Det som jag ändå anser att man behöver lyfta är de ca 3 miljoner euro i ökade utgifter när det gäller bränsle till skärgårdstrafiken, mycket på grund av det världsläget som vi befinner oss i. Jag tror ju att de extra 17 miljoner som nu finns med i budgeten gör det lättare att ta de här 3 miljonerna som en extra kostnad. Men frågan är ju hur situationen skulle ha varit om vi inte skulle ha haft de här 17 miljonerna nu och istället fått ett minustecken. Hur skulle det vara om landskapets likviditet ändå inte är så pass bra som den för tillfället är? Hur skulle det ha varit om det skulle resultera i att nu kommer vi till den så kallade tipping point när man kanske måste gå och låna? Så min fråga är: När är rätt tid att diskutera till exempel ett kostnadstak för skärgårdstrafiken?

Jag är väl insatt i de frågor som gäller skärgårdstrafiken. Det är ju en förutsägbarhet som behövs från skärgården, man efterfrågar det för att näringslivet ska fungera. Det är ju också så att det är turlistor som man gärna vill att ska hålla. Det är långa turlistor, man pratar om treåriga turlistor. Vi har även upphandlingsperioder som gör att man upphandlar skärgårdstrafiken idag på entreprenad på tre till fyra årskontrakt. När är rätt tid att ta den här diskussionen? Man hänvisar många gånger till att ja, nu kan vi inte ta det.

Men de facto är det så vi idag har 6,6 miljoner euro i bränslekostnader för skärgårdstrafiken. Vi får väl hoppas att bränslepriserna kommer ner för hela näringslivet och för de privata ekonomierna överlag. Men det är ingenting som säger att det absolut blir så. Om det skulle stiga ytterligare, har vi någon gräns när vi ska börja diskutera ändringar? Det går att göra ändringar i den befintliga trafik som vi har idag. Till exempel om man skulle sänka farten för fartygen som trafikerar med cirka 30 % så skulle det också innebära 30 % inbesparing i bränsle. Det är kanske inte så mycket tycker man, men med de bränslepriserna vi har nu så pratar vi om 2 miljoners inbesparing.

Jag tror att det aldrig är rätt tid att lyfta och diskutera saker som kan kännas obekväma. Det är klart att det är skärgårdens överlevnad många gånger som man pratar om när det gäller skärgårdstrafiken. Men tillika så kanske man ändå någon gång måste diskutera om det så som har sagts i debatten tidigare ifrån ett visst håll t.ex. från Liberalerna. Ledamoten Juslin sade att skärgårdstrafiken måste få kosta. Det finns inget kostnadstak för den sades i våra tidigare diskussioner. Vi har också ledamoten John Holmberg som lyfter i budgetmotion att det ska vara budgetdisciplin. Jag tycker att det från många håll kommer lite motstridiga budskap.

Talman! Min fråga är alltså: När är rätt tid att ta de här diskussionerna, när man ska ta entreprenaderna, när man ska ta turlistorna eller när man ska ta den normala budgeten? I 2023 års budget så har man budgeterat ett literpris på 1 euro som då resulterar i dessa 6,6. Så det är min fråga: När är rätt tid?

Den andra saken som jag skulle vilja lyfta är framtiden. Vi har ju ett nytt ekonomiskt system på kommande med ramar. Kommer de här ramarna att lösa alla problem? Nej, jag tror inte det. Man ska ju trots allt lägga nivån på de här ramarna för att komma i balans med en ekonomi framledes.

Så min uppmaning, som jag sade att jag skulle avsluta med, det är egentligen det som vi närmar oss med stormsteg, valet i höst och det som händer efter valet. Jag tror att det är väldigt viktigt när man börjar fundera på regeringsbildning efter valet att man först ska sätta sig ner och komma överens om hur den ekonomiska fördelningen ska se ut innan man börjar fördela ministerposter mellan olika partier eller olika personer. Och orsaken till det är att många gånger så är de ministrar som tillträder på de olika ministerposterna väldigt beroende av sina avdelningar, avdelningschefer och övriga. Man blir mera en förlängning på avdelningen och man blir väldigt beroende för att kunna genomföra politik och eller genomföra det arbete som man är ytterst ansvarig för. Jag tror att det skulle kunna vara ett sätt att på något sätt och vis få en gemensam bild över hur ekonomin ser ut framledes eller hur vi ska jobba ekonomiskt framåt. Det är ett tips, att först komma överens om den ekonomiska framtiden före man går vidare. Tack, talman!

Talman! Det var intressanta förslag att man skulle införa kostnadstak när det gäller skärgårdstrafiken. Min fråga är väldigt enkel. Vad är skälet till att man ska särskilja skärgården från övriga Åland? Ska vi också införa kostnadstak när det gäller bränslet på bussar? Ska vi också införa kilometerbegränsning när det handlar om farten på landsvägar? Alla sådana åtgärder skulle med omedelbar verkan också spara pengar för det samhälleliga och för miljön. Vad är skälet till att ledamot Nordberg bara tycker att man ska göra dessa åtgärder inom skärgården?

Talman! Det kanske var ett visst missförstånd. Jag tycker absolut inte att man bara ska göra det inom skärgårdstrafiken. Jag tycker att man ska göra det generellt sett överallt. Det är ju det som är hela idén med de nya ekonomiska ramarna. Du ska lägga ett tak där det ska hålla sig innanför.

När det gäller skärgårdstrafiken så går det att göra förändringar inom befintlig ram. Men det är ju klart att det får påverkan inom servicen, men så är det ju inom alla andra områden om vi ska få en ekonomi i balans. Nu råkade jag lyfta skärgården därför att vi har ett tilläggsanslag på 3 miljoner euro för bränsle som redan är använt. Alltså, det är ju ingenting som är framledes. Så frågan är ju igen, när skulle vi ha tagit den här diskussionen? Borde vi ha tagit den här diskussionen i september, oktober eller innan man använde de här pengarna som inte fanns till att köpa bränsle?

Talman! På den direkta frågan så skulle jag vilja säga till ledamoten Nordberg att detta tillfälle hade varit i samband med årsbudgeten, då visste man ungefär vad som var. Att ledamoten nu väljer att lyfta det här i samband med en städarbudget ter sig utomordentligt underligt, särskilt som ledamoten väljer att bara nämna skärgårdstrafiken som ett ställe som man ska sätta kostnadstak på. Det här är någonting som får konsekvenser för precis hela samhället. Det som ledamoten föreslår är de facto att vi ska börja inskränka på individernas, på ålänningarnas frihet och möjligheter att transportera sig. Det må vara ett misstag, men ledamoten nämnde skärgårdstrafiken och att det kunde handla om en överlevnadsfråga, men att man ändå skulle inleda kostnadstak där i stället för i den övriga trafiken som säkert bidrar till ännu större kostnader sammantaget.

Talman! Jag måste väl upprepa det jag sade. Jag tycker att vi ska ha kostnadstak på samtliga poster när det gäller budgeten. Det här är inget undantag. Däremot så får jag den inställningen, som är helt okej, att ledamoten Pettersson säger att när det gäller skärgårdstrafiken så ska vi inte införa något slags kostnadstak, men det kan vi göra på andra områden. Jag tycker att alla områden ska ha en form av kostnadstak. Jag har förstått att det är det som är hela idén med de nya ramarna. Men betyder det då i Petterssons värld att i de nya ramarna ska skärgårdstrafiken stå utanför? Det är en helt okej åsikt, om man har den åsikten.

Tack, talman! Tack ledamot Norberg för att ni lyfte den här frågan som är lite känsloladdad. Jag kan säga på rak arm att för mig finns det inget kostnadstak för skärgårdstrafiken. Det är nämligen så att ett kostnadstak skulle vara ett så teoretiskt instrument innehållande så många variabler och parametrar som destabiliserar det här instrumentet redan från första början. Så därför är det absolut för mig otänkbart att införa ett kostnadstak på de grunderna.

Sen kan det finnas andra orsaker till att se på olika delar i skärgårdstrafiken och hur de ska länka samman och vilka kostnader eller inbesparingar som det kunde generera. Men den här frågan kunde också omställningsplanen ha svarat på. Omställningsplanen har ni heller inte medverkat till att leverera.

Talman! I min värld så om man har ett kostnadstak till exempel inom privatekonomi, inom ett företag eller inom en kommun inom landskapet så då vet man att man har en viss summa pengar. När de pengarna är slut då borde det få konsekvenser. Men vad ledamoten Juslin nu säger är att den stunden kommer aldrig att inträffa när pengarna är slut. Då finns det inte heller mycket incitament för att kunna få en förändring inom till exempel skärgårdstrafiken och bränsleförbrukningen. Varför ska man göra någonting om det ändå finns en outsinlig mängd pengar för ändamålet?

Tack ledamot Nordberg. Vi ser lite olika på det här. Det fanns en kommitté som såg på långsiktiga lösningar där man kunde komma ner i driftskostnader, vilket skulle ha bidragit till att skapa ett trafiksystem som inte hade varit så här beroende av fluktuationerna i bränslekostnadsutvecklingen under det här året. Det är alltså investeringar som ska minska på driftskostnaderna på sikt. Men det är klart, någon gång tar pengarna slut, därför behövs det framförhållning och det är det som vi har efterlyst också. Omställningsplanen var ett meddelande kring just den här framhållningssidan.

Talman! Jag måste ju ändå nämna det i den här replikväxlingen. Jag tycker att ledamoten Juslin inte var så positivt inställd ändå till de investeringar för att sänka driftskostnader som undertecknad var med i förra regeringen och jobbade fram när det gäller till exempel västra Föglö. Skulle de infrastrukturprojekt vad gäller investeringar på land med broar och nya hamnar ha varit klara och sjösatta idag, då skulle Skarven idag bara spara 400 000 liter bränsle per år. Vi pratar om närmare en halv miljon euro i lägre bränslekostnader bara för Skarven om dessa investeringarna skulle ha fullföljts.

Tack, talman! Det är bra, ledamot Nordberg, för det verkar finnas en okunskap vad det finanspolitiska ramverket egentligen innebär. Det är något rosaskimrande som man ser framför sig. Det är ett verktyg som kommer att skapa obekväma beslut om det ska fungera.

Vi har lyft skärgårdstrafiken, i måndags lyftes sjösäkerhetscentret och i mitt anförandet tog jag upp samma sak. Det ska få kosta. Alla tycker att ÅHS ska få kosta. Ålands gymnasium ska få kosta. Kommunerna ska få kosta. Jag menar att alla har ju sina hjärtefrågor och alla har sin väljarbas i någon verksamhet. Det här kommer att bli en flopp och det märks ju tydligt att det finns ingen syn på vad det finanspolitiska ramverket är till för, alltså hitta ramar som är så låga att vi får ekonomin i balans.

Talman! Absolut, det kommer att vara en utmaning och det var också därför som jag kom med det tipset. Ska man inom nästa regeringsperiod på något sätt och vis kunna göra någonting seriöst åt ekonomin, då behöver man sätta sig ned och först komma överens om hur man ska ladda de här ramarna. Det är klart att ramarna möjliggör ju att flytta medel inom själva ämnesområdet och på det viset göra justeringar. Men det är väldigt viktigt hur du laddar de här ramarna.

Jag försökte under mitt anförande påvisa att Liberalerna sträcker ut handen till landskapsregeringen, speciellt till lantrådet och finansministern. Det är nog väldigt viktigt att lagtinget inkluderas och att partierna inkluderas nu i det fortsatta arbetet med det finanspolitiska ramverket. För tiden går fort och när sommaren är slut och vi går till val så får det inte bli många frågetecken på hur det ska fungera och vad det är tänkt att det ska ge. De pusselbitarna behöver sättas från och med i morgon och fram till sommaren. Oberoende om man är i opposition eller i majoritet så kommer en stor del av de här politikerna, som befinner sig i salen, att sitta med i nästa lagting och landskapsregering. Därför är det viktigt att landskapsregeringen nu verkligen gör det här tillsammans. Det verkar finnas en stor okunskap om det finanspolitiska ramverket och vad det innebär.

Tack, talman! Jag har ju hört väldigt många olika datum för när man tror att det här nya ekonomiska ramverket ska vara "up and running". Jag är lite pessimistiskt lagd för jag tror inte att allt kommer att vara klart till sommaren. Jag kanske har fel.

Men där igen säger jag att man ska först komma överens inför nästa regeringsperiod om de ekonomiska förutsättningarna och målbilderna. Det kommer att vara den tuffaste utmaningen. Sedan att fylla dem med fylliga skrivelser om hur strukturella förändringar ska rädda Åland framåt, det kan man säkert komma fram till. Men att hitta den ekonomiska samsynen, där kommer utmaningen att vara.

Talman! Jag tycker att ledamot Norberg hade ett mycket intressant och viktigt anförande. Jag kan konstatera att jag delar den syn som Moderaterna har. Det sade jag också i vårt gruppanförande att vi borde ha en samsyn när det gäller ekonomin, för det har vi definitivt inte.

När det gäller det finanspolitiska ramverket så skulle det ju vara på det viset, om det skulle vara i kraft, att vi ser en kraftigt utökad kostnad för bunker och det skulle ju få åverkan på övriga moment och poster på infrastrukturavdelningen. Man ser att nu måste vi hantera bunkerkostnaderna, vi prioriterar fartygstrafiken till skärgården och det betyder att vi kanske inte kan göra investeringar som vi hade tänkt på infrastruktursidan det här budgetåret, till exempel vägtrafikavsnitt och sådana saker. Det är ju så som det ska fungera. Jag förstår inte den här replikväxlingen (… taltiden slut).

Talman! Förvisso så måste man förhoppningsvis även särskilja på investeringskostnader och driftskostnader även med det här nya regelverket. När man pratar om ramar så i min värld, trots att det är en ram för en avdelning, så är det ändå skillnad på investeringar och drift. Därför så tror jag att även fast vi har ett nytt ramverk så kommer det att hända saker som vi inte har i vår egen makt att påverka och som gör att även med nya ekonomiska ramar så kommer det att uppstå tilläggsbudgeter, eller om det nu inte ska heta tilläggsbudgeter, kompletteringsbudgetar eller vad de nu kommer att heta. Jag tror inte att vi ett år i förväg kan säga vad som kommer att hända. Jag tror att ingen här kunde förutspå Ukrainakriget till exempel och alla de konsekvenser ett år i förväg. Det kommer att ske oförutsedda (… taltiden slut).

Visst är det på det viset. Det är stor skillnad mellan driftskostnader och regelrätta investeringar. Samtidigt om man ser på bunkerkostnaderna så har de varit uppe i just 0,6, nu är det 0,8 och man förespeglar att de ska bli 1,0. Bunkerpriserna är ju också väldigt volatila.

Men det är på det viset att skulle man ha en diskussion med skärgårdsborna så tror jag att de skulle föredra att man justerar i turlistan framom att man ställer in turer. Sådana uppgifter har jag också att man skulle köra lite saktare för vi har bunkerslukande monster till fartyg i skärgårdstrafiken just nu. Därför finns den påtryckningen att vi borde ha ett omställningsmeddelande. Det skulle nog gå att göra en hel del. Men jag tror inte att det skulle gagna skärgården att börja ställa in turer, men kanske justera i turlistorna. (… taltiden slut).

Talman! Det är svåra frågor och det väcker mycket känslor och åsikter. Men problemet är just det som jag var inne på, när är rätt tid att ta de här? Nu är det liksom historia som vi pratar om. Vi pratar alltså om de sista månaderna på år 2022 där pengarna inte räckte till för att betala räkningarna för det bränsle som vi redan har kört och använt upp. Jag sökte inte i mitt anförande varken en syndabock eller någonting, utan jag bara lyfte när det är rätt tid. Är det före eller efter eller är det för framtiden? När är rätt tid?

Tack, talman! Tack ledamot Norberg. Det var ett intressant anförande du höll. Du lyfte sådant som jag verkligen tycker att behöver lyftas på bordet. Du gör det av erfarenhet som tidigare infrastrukturminister. Det tycker jag att är intressant. Kanske om än lite sent uppvaknande kan jag tycka.

Drastiska åtgärder och förändringar, du nämnde några, men jag skulle gärna höra flera tankar och funderingar som du tror att skulle kunna vara genomförbara för att få en förändring till stånd, när vi ändå är inne på någon sorts framtidstro.

Jag talade i mitt anförande om de 3 miljoner euro som bränslet har förorsakat i tilläggskostnader. Bränslet kommer ju från de fartyg som trafikerar i skärgården, de har ju sina rutter och de har liksom sin funktion att fylla. Så fort du börjar ändra i turtäthet och annat så påverkar det ju de facto servicenivån.

En sak som jag nämnde var ju just hastigheten som fartygen trafikerar med. Sänker man hastigheten på fartygen med 30 % så innebär det också 30 % lägre bränsleförbrukning vilket i slutändan, i det här fallet med 1 euros literpris, sparar 2 miljoner. Men det är klart att det får konsekvenser, för du hinner inte köra lika många turer per dag.

Tack, talman! Det är ju lite det som jag tänkte på också. Tror ledamot Norberg att det där är genomförbart för att hålla skärgården levande? Du har ju som tidigare minister säkert jobbat ganska mycket med tidtabeller osv. Här pratar vi verkligen om en omställningsplan som måste till för att kunna förstå konsekvenserna av det här.

Jag blev lite förvånad faktiskt över ditt anförande, vi diskuterade här tidigare tunnelfrågan och dess betydelse för en omställning av skärgårdstrafiken. Nu skulle det vara intressant på basen av det anförande du just hållit, hur ser du på möjligheterna för en mer drastisk omställning med nya rutter etcetera?

Talman! Det är ju så att alla förändringar får konsekvenser. Men min retoriska fråga var, hur högt måste bränslepriset stiga före vi på riktigt måste ta den här diskussionen om att till exempel ändra i turlistor? Är det okej med 1,50 kostnad per liter? Är det okej med 2 euro per liter för dieseln? Kör vi ändå precis såsom vi alltid har gjort? Den diskussionen saknar jag på sätt och vis i lagtinget. Vi har inte diskuterat det. Men det är klart att det är lättast att inte diskutera det. Det är klart att det finns fördelar med fasta förbindelser som t.ex. tunneln. Jag tycker att man pratar väldigt lite om att årskostnaden för driften även för tunneln ligger på cirka 2 miljoner om man jämför med dem på Färöarna. Det är också en kostnad som man talar väldigt lite om. Det är inte gratis bara för det (… taltiden slut).

Talman! Det var intressant frågeställning av ledamot Nordberg om när det är aktuellt att diskutera skärgårdstrafiken och det är det väl alltid när det finns behov. Men jag tycker att vi nästan inte har gjort annat än att diskutera skärgårdstrafiken under flera år. Problemet är ju att vi kommer inte till några slutsatser och inga riktiga beslut vad vi ska komma fram till och vad vi ska ha att hålla oss till i skärgårdstrafiken och deras kostnader. Det gäller inte bara skärgårdstrafiken. Det är lite samma med andra kostnadsanslag inom landskapet som har samma problem, vi tar inga beslut utan det rullar på bara.

Talman! Så är det. Jag tycker själv att man kanske har pratat lite för mycket till och med om skärgårdstrafiken och alla problem i förhållande till mycket andra kostnader som vi har. Men det är ju samma sak tycker jag med alla kostnader som plötsligt stiger väldigt mycket och vi bara kör på i gamla hjulspår. Och det är väl det som är frågan, när är den rätta tiden att egentligen ta de här svåra frågorna och lyfta dem till bordet och hitta en gemensam syn?

Talman! Tiden är väl nu då innan det går riktigt på tok, eller vad man ska säga. Det är alltid dags att göra någonting åt sådana här saker, men vad slutresultatet blir sen så är ju lite en annan fråga. Jag tycker att det värsta är att vi aldrig kommer fram till konsensus och vart vi är på väg med det här. Tack för att Nordberg tog upp den här frågan, den har ju diskuterats men vi kommer ingen vart.

Tack, talman! Jag kan hålla med ledamoten Salmén att det kan bli lite rundgång ibland.

Tack, talman! Bästa talman, lagtingsledamöter och övriga åhörare. Det här är Obunden Samlings lilla gruppanförande med anledning av den här tilläggsbudgeten, städarbudgeten.

Till att börja med så måste jag väl ansluta mig till några övriga här som har påmint oss om att det här är en städarbudget, en tilläggsbudget. Det låter ju som att det skulle vara ordinarie budget för 2023 som vi fick på "repeat" här och som vi måste tala om. Utläggningarna har haft den karaktären.

Men vi ska komma ihåg att det huvudsakliga som händer här nu är att vi har fått ett särskilt bidrag, på ungefär 17 miljoner euro, som Ålandsdelegationen har fattat beslut om. Det tillsammans med vissa kostnadsminskningar, till exempel till följd av mindre arbetslöshet än tänkt, till följd av att polisen har varit lite billigare än tänkt och lite andra saker, så har vi nu idag för år 2022 ett överskott på ungefär 2 miljoner euro på sista raden.

Då ska man komma ihåg att i vår budget så finns det också internhyror på ungefär 20 miljoner euro som går till fastighetsverket. Där har vi byggt ett system, på tal om strukturreformer som Liberalerna och även Socialdemokraterna lade ut texten om. Man ändrade fastighetsförvaltningen 2016 och sedan förde man också över ÅHS-fastigheter 2018, 2019 någon gång och skapade på det sättet konstgjort höga kostnader som vi ser här i form av internhyror i vår budget och i den här sammanställningen som vi ser nu i samband med den här städarbudgeten.

Vi ska försöka hålla oss till fakta. Fakta är att landskapet fortsättningsvis är skuldfritt. Det var det också efter förra regeringen. Vi hade inte varit skuldfria om vi hade fortsatt med de investeringar som man säger att skulle bli kostnadsinbesparande. Det hade inte blivit så, och det kan vem som helst som begriper sig på siffror räkna ut. Hade vi bundit kapital på ungefär 200 miljoner euro i olika infrastrukturinvesteringar så hade vi varit skuldsatta och haft räntekostnader nu som hade varit betydande.

Jag vill också påpeka en sak. Det talas mycket om tillväxten och att det är så hemskt att vi inte har någon tillväxt på Åland och vi har inte haft det sedan 2007 eller efter 2008 beroende på lite hur man räknar. För den som är intresserad så är det väldigt lätt att gå in på statistikcentralen så får vi se motsvarande siffror för Finland och de är i princip identiska med Åland. Då ska vi fundera när vi talar om tillväxt, finns det någon form av sammanhängande, är vi ett kommunicerande kärl med Finland? Det är inte så avlägset att vi har liknande tillväxtsiffror som Finland. Man måste också fundera på vad vi i den här församlingen kan göra för att påverka tillväxten. Det är väldigt begränsat. Jag skulle säga att den amerikanska centralbankens beslut om räntehöjning eller sänkning har större påverkan på tillväxten på Åland än på våra beslut.

PAF nämner jag kort bara. Jag vill säga att där har vi ju ännu en framtidsfråga, för nu kommer finska staten med nästan hundra procents sannolikhet att införa ett spelsystem där man säljer licenser. Det kommer att innebära att PAF:s lönsamhet kommer att minska betydligt. Det är en sak vi måste fundera på.

Vi är bekymrade från Obunden Samling på det sättet att vi har en kostnadsutveckling som löper på, men hittills har ju faktiskt intäkterna löpt ännu snabbare. Men bara för att det är på det viset så betyder det inte att vi förstås inte ska försöka hålla i pengarna. Det tycker jag ändå i det stora hela att har lyckats i synnerhet om man letar bakom siffrorna och ser vad kostnaderna består av. Man har i det stora hela gjort det som ändå har varit möjligt att göra med de resurser som finns. Tack, talman!

Tack och förlåt, fru talman, för att jag förlänger den här debatten. Jag hade väl inte tänkt egentligen att lyfta de här sakerna, men fick ju anledning till det nu då alldeles i slutet. Om ni låter bli att replikera så kanske jag hinner ännu med Skarven innan det blir ett lite längre uppehåll här.

Lite om mina motioner kanske allra först. De berör just här skärgårdstrafiken som vi har diskuterat. I den ena motionen så lyfter jag det behovet av omställningsplan för att hitta lösningar som är mera hållbara och anpassade till modern teknik och miljöanpassade drivmedel.

Sedan har jag en motion om väghållningen. Särskilt utsatta vägavsnitt som kombinerar olika trafiksystem, både sjö- och landsvägstrafik, behöver ses över, till exempel förbindelsen mellan norra och södra skärgården som trafikeras dagligen av tunga transporter. En sådan här vinter sliter ganska mycket på vägarna då det är så här blött.

Sedan har jag en motion om ecodrivingens totaleffekt på linfärjorna. Vi har sex eller sju linfärjor i landskapet. Man har infört ecodriving. En total effekt skulle jag vilja ha redovisat på detta. Någon gång tidigare har vi diskuterat att maskiner är byggda för vissa motorvarv och när man ändrar på det så påverkar det driften av dessa maskiner. Det är ju lite oklart också vad Alfågelns haverier bygger på. Men lite motsvarande signaler tycker att jag har fått just från linfärjorna att maskinerna varvas inte ur tillräckligt. Dessutom finns det lite andra anpassningssystem som man kanske kunde se över. Man kanske inte kan tillämpa samma system när trafiken är som tätast under sommaren, till skillnad från vinterhalvåret då det är endast de fastbosatta som trafikerar.

Den sista motionen berör anslaget om felbudgeteringen för riksdagsmannens kostnader. Jag tycker att det anslaget kunde ha utgått helt och hållet. Man kunde ha tagit de pengarna till exempel från den åländska representationen i Helsingfors, som tycks vara mestadels ändå i Mariehamn.

Sedan måste jag väl lite ta upp ytterligare det här förslaget som lagtingsledamot Nordberg tog upp här och som höll på att realiseras för Föglötrafikens del, nämligen västra Föglö. Det var en prislapp på 100 miljoner med en tidsvinst på några minuter, inga fler turer per dygn och inte dygnet runt trafik. Fördelarna var väldigt små och få. Men däremot så var exploateringen av en helt orörd natur helt obegriplig. Jag är personligen väldigt glad för att det alternativet inte realiserades. Det finns andra alternativ som skulle ha gett mycket mera credit så att säga. Tack, fru talman!

Talman! Om ledamoten Juslin skulle ha hållit sig till fakta så kanske han hunnit med Skarven. Nu beklagar jag att jag måste ta replik när han inte kunde hålla sig till fakta.

Västra Föglö kostade inte 100 miljoner. Här blandar man med siffrorna. Västra Föglö plus östra Föglös investeringar av hamnar och broar var 40 miljoner euro. Punkt! Inte 100 miljoner euro! Skulle det ha förverkligats då skulle Skarven ha kunnat gå till det nya färjfästet och på det viset skulle Skarven idag kunna spara pengar. Det är fakta.

Tack ledamot Nordberg. Fakta är också de helt oförsvarliga ingreppen i den orörda naturen på västra Föglö. Det har också en prislapp.

Talman! Ja, fakta är att den naturen som skulle ha blivit berörd kostar ungefär 400 000 liter diesel årligen, om man vill räkna på det.

Då skulle nog den här landskapsregeringen ha fått lägga till lite anslag för att restaurera den här miljön som vi skulle ha förstört med de åtgärderna. Jag är väldigt tacksam för att det inte blev realiserat, verkligen.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Juslin. Ledamoten Juslin tog upp dessa 14 000. Här är det en omfördelning med nästa moment så att det är en minskning på ett ställe, en ökning på ett annat sätt. Det är ett nollsummespel i slutändan, som ett förtydligande bara.

Tack ministern Höglund för förtydligandet. Jag ser ut att hinna med Skarven i varje fall. Tack så mycket!

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.