Enda behandling

Först tillåts diskussion. Efter avslutad diskussion röstar lagtinget om ändringen av regeringsprogrammet. Omröstningen är en förtroendeomröstning för landskapsregeringen. Diskussion.

Talman! Bästa lagtingsledamöter. Då ministern Alfons Röblom, nuvarande parlamentariker Alfons Röblom beviljades ledighet från sitt förtroendeuppdrag som minister i Ålands landskapsregering ledd av mig Veronika Thörnroos så föranledde det att de politikområden som Alfons varit ansvarig för behöver omfördelas. Vi kommer inte att för dåvarande minister Alfons Röblom ta in någon annan istället, utan det är fråga om en omfördelning av de politikområden som ministern har innehaft. Den omfördelningen finns medtaget som ni ser här. Klimatfrågorna kommer att överföras i förslaget till vicelantrådet Harry Jansson. Högskolan på Åland överförs till utbildnings- och kulturminister Annika Hambrudd och frågor från miljöbyrån till minister Christian Wikström. Tack!

Talman! Det här ska utses som en ändring av regeringsförklaringen där också ministerfördelningen ingår. Jag undrar varför lantrådet har valt att inte även uppdatera regeringsprogrammet? Efter Covid-19 pandemin och de ansträngningar som det försatte landskapsregeringen och framförallt förvaltningen i så menade lantrådet att regeringsprogrammet står kvar. Nu står det klart för oss alla att regeringsprogrammet till stora delar inte under denna mandatperiod kommer att verkställas. Varför gör man inte också justeringar av regeringsprogrammet för att tydliggöra inför parlamentet vad det är som man faktiskt tänker åstadkomma under mandatperioden?

Talman! Tack för frågan. Jag delar inte ledamoten Ingrid Zettermans syn på regeringsprogrammet och vad som där har förverkligats. Vi har haft en noggrann genomgång i landskapsregeringen och jag kan konstatera att betydligt mycket mer än vad jag hade kunnat föreställa mig var ettdera genomfört eller åtminstone påbörjat. Till den delen så finns det ingen anledning att revidera regeringsprogrammet, utan jag ser att vi fortsätter arbeta enligt de principer som där finns lagda.

Talman! Det skulle också vara intressant att höra ett resonemang från lantrådet om hur man ser på det egna ledarskapet, både från henne själv men också från landskapsregeringen som helhet nu när man har lyckats få två partigrupper att lämna regeringssamarbetet under mandatperioden.

Talman! Jag skulle kanske inte formulera mig på det viset att jag tycker att det är lyckat när regeringsbasen så att säga krymper. Min målsättning inledningsvis var att ha en väldigt bred regeringsbas. Jag tycker att speciellt det arbete och de tankegångar, tankegods som Hållbart Initiativ har fört in i våra interna processer har varit väldigt värdefullt. Min förhoppning hade naturligtvis varit att samtliga partier skulle kvarstå under hela regeringsperioden. Men det här är politik, det är fråga om ett givande och tagande. Var och ett parti måste hela tiden göra bedömningar och analyser om det är förnuftigt att stanna kvar eller om man hellre vill gå i opposition.

Tack, herr talman! Om det är något som oppositionen, eller åtminstone Liberalerna, är oroliga över så är det genomförandegraden av de förslag som regeringen har och som ska genomföras den här mandatperioden. Exempelvis så är det ju vicelantrådet Harry Jansson som har tagit över klimatfrågorna av den tidigare minister Röblom. Vicelantrådet Harry Jansson har ju redan ansvar för revidering av självstyrelselagen bland annat och är kansliminister. Finns det någon chans att vicelantrådet kommer att kunna ägna sig åt klimatfrågan överhuvudtaget resterande år under den här mandatperioden?

Talman! Det är den bedömning vi gör inom sittande landskapsregering att det finns möjligheter att också vicelantrådet åtar sig klimatfrågorna.

Tack, herr talman! Vidare, bolagiseringen av högskolan och vattenlagen har också bytt händer i och med den här flyttningen. Hur ser lantrådet på chansen att vi kan få se den lagstiftningen eller att de sakerna kommer upp här det sista året?

Talman! Vad gäller vattenlagstiftningen så om jag rätt informerad nu så har det varit ett brett parlamentariskt arbete som har legat till grund för de remissförslag som nu ettdera har gått eller kommer att gå här de närmaste veckorna. Sedan får vi se hur responsen blir på det förslaget.

När det sedan gäller Högskolan på Åland så är inte all lagstiftningsbehörighet inom våra möjligheter. Det är åtminstone två får lagar som behöver förändras av Finlands regering, såvida vi inte är beredda att betala moms för verksamheten vid Högskolan på Åland. Det rör sig om summor strax lite över en miljon på årsbasis. Med tanke på att Finlands regering nu går in i en ganska intensiv period i slutet på deras valperiod och en ny är på kommande så är nog min bedömning ganska låg att vi kan få någon respons, åtminstone på den delen, från rikets sida för tillfället.

Talman! När regeringen Thörnroos tillträdde så saknade landskapsregeringen Liberalernas förtroende och situationen har inte förändrats, snarare förvärrats. Jag vill räkan upp fem anledningar till varför Liberalerna tycker att situationen ytterligare har förvärrats från det att regeringsprogrammet antogs.

För det första, vi har en landskapsregering som vi uppfattar att inte tar ansvar. När något går fel så om det inte är Helsingfors fel att det går som det går så är det tjänstemännens fel. Det egna personliga ansvaret som ledande politiker på Åland fattas.

För det andra, vi uppfattar att ledarskapet som helhet tryter. Är det så att två partigrupper väljer att lämna ett regeringssamarbete så visar det på någonting. Det säger någonting om att man inte kan vara kvar i ett samarbete. Till den här delen har landskapsregeringen misslyckats. Man gick in i en mandatperiod med 20 starka mandat. Regeringsprogrammet hette "Tillsammans". Nu sitter man i slutet av mandatperioden och Centern med bara sina egna röster kör igenom stora infrastrukturella projekt utan att lyssna på någon som helst annan. Ledarskapet tryter.

Det tredje är att vi uppfattar att den här landskapsregeringen saknar förmåga att fatta svåra beslut. Allt som är tungt, jobbigt, besvärligt och det som man vet att kommer att ställa till med missnöje hos befolkningen men som måste göras, de besluten underlåter man att göra. Det gäller allt från ekonomi till vattenlag och klimat- och miljöåtgärder. Det som man vet att möter motstånd lämnar man därhän och på framtiden.

Den fjärde punkten, talman, uppfattar vi som mycket allvarlig. Den här landskapsregeringen förbiser gång på gång lagtingets gemensamma beslut. Lagtinget har sagt att innan man kommer med förslag kring investeringar för en tunnel så ska man komma med ett omställnings- eller skärgårdsmeddelande eller för den delen ett tunnelmeddelande. Det har man förbisett. Lagtinget har sagt att före man börjar anställa folk via en IT- eller en digitaliseringsenhet så ska man komma med ett ramverk och en plan. Det förbisåg man. Det fanns ett krav på att offentlighetslagstiftning också för offentliga bolag skulle komma inom kort. Vi har ännu inte sett ljuset av den lagstiftningen. Finans- och näringsutskottet har konstaterat att landskapsregeringen måste ta på sig ledartröjan när det gäller kompetenscenter för demensvården, vilket man också säger i regeringsprogrammet. Ingenting har hänt. Och så här fortsätter det gång på gång. Lagtingets beslut iakttas inte. Parlamentarismen är därmed utspelad och det är helt enkelt egenmäktigt förfarande som gäller i fråga efter fråga.

För det och sista femte, herr talman, så handlar det om att man inte genomförde det regeringsprogram som lagtinget faktiskt antagit, även om de inte fann vårt understöd. Man säger i regeringsprogrammet att man i slutet av mandatperioden ska uppnå ett sådant ekonomiskt läge att årsbidraget täcker avskrivningarna. Vi har en budget som presenteras på minus 19 miljoner. Uppfylls regeringsprogrammet? Inte så mycket, nej!

Gällande hälso- och sjukvården och socialvården så säger man att man ska förbättra förlossningsvården. Man ska se till att det finns en ungdomsmottagning, man ska förverkliga seniormottagningen och primärvården. Ingenting av det här är än så länge mera än ord.

Man säger också att man ska samordna, profilera och utveckla den åländska sjöfartsutbildningen i samarbete med det maritima klustret. Fortfarande har vi de tre organen som ligger, det är inga tydliga skrivningar i budgeten för det här året. Och så här fortsätter det här regeringsprogrammet igenom. Det finns så mycket som inte verkställs av det som är utlovat till lagtinget och det som lagtinget har godkänt att man ska jobba med.

Talman! Vårt förtroende har inte funnits för regeringen Thörnroos och det finns mindre förhoppningar idag än vad det då ändå fanns när regeringen tillträdde 2019. Tack, talman!

Tack, talman! Tack för anförandet som det nu var. När det gäller vattenlagen så avser vi skicka ut den på remiss här inom de kommande veckorna. Jag tänkte klarera det.

Talman! Det har funnits en diskussion om huruvida vattenlagen var fem före färdig eller inte när den här regeringen vidtog sin mandatperiod. Men oaktat det så har det gått tre år nu. Att man skickar ut en lag på remiss betyder inte att den kommer att presenteras för lagtinget. Jag tror inte att den här regeringen förmår lägga fram den lagstiftningen och att den blir färdigt hanterad under den här mandatperioden. Men jag vore glad ifall minister Wikström ser till att så blir fallet. Men låt mig vara mindre förväntansfull till den delen.

Tack, talman! Den som känner till någonting om vattenlagen vet ju att ett väldigt omfattande och komplext lagstiftningsarbete. Det är sannolikt därför som det har tagit så lång tid.

För övrigt så vill jag ta upp det här med parlamentarism, det är ju det som vi ska rösta om här idag. För att parlamentarismen ska fungera så krävs det inte att regeringen stöds av Liberalerna. Det är en majoritet som krävs.

Till det sistnämnda, talman, visst är det så att parlamentarismen fungerar till vissa delar ifall man har majoritet i lagtinget som stöd bakom ministrarna. Men parlamentarismen är ju mer än så. Nog måste ju också minister Wikström, även om jag vet att han stundvis har svårt att förstå det, inse att det är parlamentet som styr landskapsregeringen, inte landskapsregeringen som styr parlamentet.

Tack, talman! Man kan ju fråga sig vad som kommer först, hönan eller ägget? Det är lite den typen av debatt som lagtingsledamot Zetterman för här nu. Det ska ju vara intressant då eftersom det är en så stor skandal att regeringsprogrammet inte kommer att uppfyllas till punkt och pricka, vilket man antagligen kunde ha förutspått första dagen när bläcket just hade torkat. Har det någonsin skett? Kan lagtingsledamot Zetterman ge exempel på när regeringsprogram uppfylldes till punkt och pricka förra gången? Den här typen av debatt leder ju ingenstans.

Talman! Visst är det så att varje regeringsprogram inte alltid uppfylls till alla delar. Men nu har man dels haft möjligheten när det efterfrågades efter pandemin att komma med ett konkret uppdaterat regeringsprogram. Då hade man haft möjlighet, men nu ändrar man ju de facto i regeringsprogrammet. Berätta nu vad man ska åstadkomma och vad man tänker lämna därhän den här mandatperioden! Det är landskapsregeringen som på grund av bortfallet av minister Röblom har fört en ändring av regeringsprogrammet till lagtinget, inte är det vi som har begärt det.

Tack, talman! Det man kan konstatera nu att ha hänt är ju faktiskt att det gäng som sitter kvar i den här regeringen blir ännu mera sammansvetsat. De kommer att jobba mycket bra med de frågor som finns kvar.

Jag ska kanske egentligen inte göra det, men lite talar jag för ministern Wikström som är en otroligt effektiv minister och som kommer att föra de här miljöfrågorna framåt. Det ska bli riktigt intressant att se när vi får en vattenlag här nu och även avtalslagen ska vi inte heller glömma. Det är mycket som kommer att föra oss framåt. Vi är ju inte i mål ännu. Det här är lite att ta ut problemen i förskott. Man brukar säga att man får lida två gånger när man först tar ut problemen i förskott och sen kanske de verkligen kommer, men det har vi ju inte ännu sett. Återkom i höst med de här kommentarerna! Det är mitt förslag.

Talman! Jag vill bara påpeka till ledamoten Måtar att jag tog upp fem punkter under mitt anförande. Regeringsprogrammet var en av de punkterna. En annan punkt var att regeringen inte fullföljer lagtingets beslut, där till exempel ledamoten Måtar krävde att tydligare bestämmelser för offentliga bolag skulle finnas i offentlighetslagstiftningen. Den lagstiftning skulle ha kommit för ett år sedan om jag inte missminner mig. Nog måste det också svida lite i ledamoten Måtars hjärta att man har blivit lurad till de delarna.

Tack, talman! Jag tror att jag måste börja, även om det är lite mot min princip, att gå in och kommentera något i ett föregående replikskifte. Landskapsregeringen har fört föreliggande material, som debatteras här idag, på uppmaning av talmannen i synnerhet. Vi hade ju inte tänkt oss kommunicera på det här sättet som är föremål för debatt idag. Som pappa till nuvarande lagtingsordning, en av flera fäder och mödrar, så tänkte vi oss inte den här typen av diskussion med anledning av att det byts en minister enbart. Vi tänkte oss att den här typen av diskussion sker enbart när det sker större förändringar i regeringssammansättningen. I motiveringarna till nuvarande lagtingsordning och arbetsordningen står att det förutsätts att det är mera än en minister som byts för att det ska bli föremål för den här diskussionen. Vi har inte fört någonting, vi har lytt den uppmaningen som vi har fått att så här måste vi göra.

Tack, talman! Ja, jag vet inte vilken verklighet Liberalerna har levt i de senaste åren? Den kritik som kommer fram, att vi inte har gjort någonting under de här åren, men när man då tar det ansvarsområdet som jag står för så har två av dessa tre år helt präglats av en pandemi där allting har stått på paus, allting har förts fram. Att vi ens överhuvudtaget har kunnat prickat av så mycket som vi har gjort i regeringsprogrammet är en bedrift av de tjänstemän som har jobbat med de här frågorna, för de har inte gjort någonting annat och det gäller även hälso- och sjukvården.

Ni lyfte från hälso- och sjukvården att ni ser ingenting om en seniormottagning. Men ni har väl en representant i styrelsen? Det finns med i verksamhetsplanen, det är på gång.

Talman! Jag vet inte varför hälso- och sjukvårdsminister blir så upprörd? Det jag sade var att man borde ha återkommit till lagtinget direkt efter coronapandemi när man hade konstaterat att regeringsprogrammet till stora delar inte kan verkställas på grund just av coronapandemin. Jag har full förståelse för att förvaltningen har haft fullt upp, det sade jag också i anförandet. Men nu har man ju fört en ändring av regeringsprogrammet till lagtinget och då borde man ju också ha kunnat konstatera vilka delar som inte hinns med och vilka delar som hinner genomföras.

Jag ser att det finns skrivningar om såväl ungdomsmottagning som seniormottagning i budgeten, men man har ju ännu inte verkställt. Det var det som jag också sade under mitt anförande.

Tack, talman! I samma anförande förde ledamoten fram allt vad vi inte har gjort och vad som ännu inte är gjort. Nej, det är ännu inte gjort, men vi har fortfarande ett år kvar. Vi jobbar på de två åren vi har nu i stället för fyra år som en normal mandatperiod är, där man kan få saker och ting att hända.

En ungdomsmottagning, ja, det finns med i budgeten och även ett demenscenter där det finns stora skrivningar. Det är mycket saker som är skrivna om i budgeten. Men den debatten tar vi nästa vecka.

Som vicelantrådet förde fram så har vi aldrig tänkt att det skulle bli en debatt kring vad som är gjort och inte gjort. Här var det en minister som valde att stiga av och ansvarsfördelningen har förändrats. Jag vill bara att man ska ha med sig det här i diskussionerna och i tankarna, för det har varit en väldigt konstig mandatperiod. Två år har gått helt förlorade och det är en stor frustration, för oj vad jag skulle vilja ha gjort mycket (… taltiden slut).

Talman! Nu säger jag det här för tredje gången. Vi har förståelse, särskilt för att hälso- och sjukvårdsbyrån inte har hunnit med att göra allting som står i regeringsprogrammet. Däremot skulle det ha varit bra att justera regeringsprogrammet direkt efter coronapandemin och nu hade man definitivt möjligheten att visa vad man har för intentioner. Det är klart att den här regeringen har drabbats av coronapandemin precis som Ålands hälso- och sjukvård har gjort, precis så som kommunerna har gjort och precis så som skoldistrikten har gjort. Alla har förlorat tid, momentum och inte haft möjlighet att förverkliga till den grad man hade tänkt när man gick in för den här mandatperioden och det gäller såväl politiker som tjänstemän runt om på hela Åland. Är det någonstans som man förståelse för att det inte har kunnat verkställas så är hos ÅHS och hälso- och sjukvårdsbyrån Men ändra då regeringsprogrammet nu när ärendet är uppe!

Tack, talman! Ledamoten Zetterman inledde sitt gruppanförande med att konstatera att man saknade förtroende för denna regering redan när den tillträdde. Innan de hade jobbat en enda dag så saknade man förtroende för denna regering, innan de hade gjort någonting så saknade man förtroende för denna regering och sedan dess har det blivit minst fem gånger värre. Min fråga är egentligen ganska enkel, skulle det ha funnits något ens i teorin som den kunde ha gjort som skulle ha fallit ledamoten Zetterman och Liberalerna på läppen?

Talman! Att vi inte hade förtroende när regeringsprogrammet presenterades är ju förstås för att det inte är liberal politik med i det. Till vissa delar håller vi med varandra, till stora delar i det som är i en budget för i 95 procent så vi är alla överens. Vi har vid flera tillfällen gett erkänsla för det arbete som man gjorde under pandemin. Inte handlar det här om huruvida vi tycker att allt en landskapsregering har gjort är dåligt eller inte. Den här diskussionen handlar om, har vi förtroende för landskapsregeringen? Nej, det hade vi inte när vi hade omröstning för första regeringsprogrammet. Och nej, vi tycker inte att den här landskapsregeringen heller har utfört sitt arbete till fyllest. Och då förklarade jag varför vi saknar förtroende, vilket den här diskussionen handlar om. Det står fritt för ledamot Pettersson att gå upp och berätta varför man har förtroende. Antagligen för att Centern kommer att rösta på det sättet.

Tack, talman! Jag förstår svaret. Det är alltså nej, det fanns ingenting som denna regering kunde ha gjort för att återupprätta det eventuella förtroende som man saknade hos Liberalerna. Och då är följdfrågan, är det där en rimlig oppositionspolitik, eftersom tonen är verkligen den att ingenting som gjordes blev rätt, i varje fall inte enligt vår mening? Och då kanske man missar målet något. Om man bara tycker att allt är fel hela tiden så är det lätt att missa det som faktiskt är rätt. Och då blir man mer en våt filt över all form av utveckling i stället för att man skulle försöka se till att vi har det ju ändå rätt bra sist och slutligen. Det tror jag att vi ska minnas både vi som råkar vara i regeringen och ni som råkar vara i oppositionen.

Talman! Liberalerna förde i sitt valprogram fram en hel del politik som inte finns med i det här regeringsunderlaget. Man har gjort vissa politiska bedömningar som vi inte stöder. Antingen stöder man en landskapsregering eller så stöder man inte. Antingen har man förtroende eller så har man det inte. De gulliga gråzonerna som ledamoten Pettersson nu försöker lyfta fram, det är ju inte riktigt det som systemet påkallar. Nu handlar det om att ha förtroende eller inte ha förtroende. Jag skulle vilja poängtera att den här diskussionen har ledamoten Pettersson lyft upp flera gånger och vi har alltid svarat, till 95 procent i en budget är man överens. Oppositionens uppgift är att granska makten och att visa på alternativ. Det är det som vi får betalt för i våra bänkar och det tänker vi fortsätta att göra. Det är inte så, bara för att det är jobbigt för Centern att få höra kritik, att vi kommer att (… taltiden slut).

Talman! Jag ska hålla mig rätt kort. Vi inom Centern hör till den gruppen som hade förtroende för denna landskapsregering redan när den tillträdde och sedan dess har det förstärkts säkert tio gånger, kanske ännu mer. Vi har ett mycket starkare förtroende för den idag eftersom vi har sett vad den har gjort. Vi har sett att trots de umbäranden vi har råkat ut för i samband med pandemi, i samband med krig och i samband med händelser som har varit fullständigt oförutsägbara så har denna landskapsregering lyckats prestera ett ledarskap som på ett hyggligt sätt har lotsat Åland ur dessa kriser, inte alla, som vi har råkat ut för.

Den här debatten ska avslutas med en förtroendeomröstning och därför är det viktigt från vår grupp att säga bra jobbat till landskapsregeringen så här långt! Vi tycker att det är synd att Hållbart Initiativ väljer att lämna regeringen, för det är det. Det är alltid bättre med större enighet än mindre. Nu är det som det är. Det är någon annans beslut, det är inte vårt och det ska vi förhålla oss till. Det här handlar om ansvarsfördelningen inom regeringen för de ministrar som är kvar. Vi tycker att den omfördelning som har gjorts är rimlig och framförallt att det är ett uppdrag som hör hemma inom regeringen, enligt den lagtingsordningen som vi numera har att följa. Den ska ge en viss frihet till lantråd och regering när det handlar om hur portföljer ska fördelas och det är viktigt även av pragmatiska skäl. Den här gången så hände detta under en period när lagtinget var ledigt och det visade sig svårt att sammankalla det snabbt. Av det skälet så har de nödvändiga förändringar som behövde göras dragit ut på tiden onödigt länge. Därför är det viktigt att den landskapsregering som man en gång har gett ett politiskt förtroende också har möjlighet att genomföra det i praktiken.

Mot den här bakgrunden så avser alltså centergruppen att fortsätta stöda denna regering, vars förtroende enligt vår mening bara har växt. Tack!

Talman! Jag vill inleda med en personlig reflektion. När jag höll det första anförandet för Hållbart Initiativ i Ålands lagting beskrev jag den gång jag för första gången fick veta något avgörande. Jag var 11. Och rektorn, inte vår klasslärare, stod framför klassen och skulle förmedla något som vi barn skulle ta med oss för resten av våra liv.

Jag tänker ofta på alla barn måste växa upp till en värld som redan drabbats av klimatkrisen. Inte något där borta, utan här och nu. De växer upp till en värld där de vuxna misslyckats att ta ansvar trots att de så länge vetat. De har hellre tittat på opinionssiffror eller varit oroliga vad folk ska säga i nästa val, än att formulera modig politik som är till för just barnen och i sin tur deras barn. Hälften av alla barn tror i inte att vi kommer att klara det.

Världens ledare är just nu samlade på FN:s klimattoppmöte COP27 och har framför sig larmrapporter som talar ett tydligt språk: Vi håller på att förlora kampen mot klimatkrisen.

Det är inte konstigt att den unga generationen börjar överge hoppet om att politiken som avgör deras framtid faktiskt fungerar.

Talman! När vi i Hållbart Initiativ som valvinnare gick med i regeringen i december 2019 var det med ett ambitiöst regeringsprogram som tog itu med klimatkrisen, artutrotningen, avfallsbergen, övergödningen och de sociala utmaningarna. Trots att det är mycket ovanligt att nya partier ingår i en regering sin första period valde vi att kavla upp ärmarna - för vi hade ju lovat att göra allt som står i vår makt för att snabba upp takten på omställningen.

Jag är stolt att kunna säga att vi i Hållbart Initiativ i regering har visat att vi har kapacitet att ta ansvar och leverera. Vi har kämpat in i gröngräset, från tidiga morgnar till sena kvällar för att göra det vi lovat. Med oss i regeringen har Åland tagit stora kliv framåt när det gäller allt från vattenförbättrande åtgärder, naturreservat, storskalig havsbaserad vindkraft, som minister Röblom har lett och generösa energistöd. Vi har drivit på för en omställningsplan för skärgårdstrafiken, skapat ett tydligt förslag på åländsk klimatlagstiftning och jag tror inte att jag ska fortsätta på den listan men bara för att göra ett litet - som vi kallar det på Åland - axplock.

Det har så klart varit ett hårt arbete. Men det finns en stor stolthet i det ansvar vi tagit och de resultat vi har levererat.

Lika lite som någon annan visste, att vi skulle vara med och ta ansvar för Åland i den mest exceptionella tiden sedan andra världskriget, lika lite visste vi om den nya världssituation som skulle komma av Rysslands anfallskrig i Ukraina.

Men jag måste ändå klargöra en viktig sak: Även om hanteringen av dessa situationer har varit och är krävande, är de på inget sätt ursäkter för att inte ta hand om andra parallella kriser som berör oss här och nu och en lång tid framöver.

Talman! Under Hållbart Initiativs tid i regeringen arbetade vi målmedvetet för att få på plats en klimatlag för Åland, enligt regeringsprogrammet, med syfte att ta ett tydligt grepp på hela Ålands klimatarbete och göra det tydligt vilka spelregler vi har att förvänta oss framöver. Tanken med en klimatlag är att förstärka den strategiska styrningen för att snabbt och smart nå utsläppsminskningar i alla sektorer över mandatperioder. Under våren var förslaget klart, efter förberedelser, utredningar, nya antagna klimatmål och en styrgruppsrapport.

Efter att vi blev varse om att frågan legat vilande i lagberedningen i ett halvår utan åtgärd och efter att lantrådet som ansvarig över avdelningen inte kunde ge garantier om att lagstiftningen skulle föras till lagtinget i god tid innan mandatperiodens slut blev partiets beslut som bekant att avgå från regeringen. Resonemanget är mycket enkelt. Kan man inte längre lita på att en knäckfråga i ett regeringsprogram ska förverkligas, då återstår det inte något annat än att avgå.

Talman! Vi har hört uttalandena från regeringen: klimatlagen är nedprioriterad. Men frågan ekar fortfarande kvar: Hur har regeringen tänkt sig att driva en trovärdig åländsk klimatpolitik nu? Vi måste väl ändå förutsätta att de uppdaterade åländska klimatmålen står fast fortfarande? Ska man stoppa huvudet i sanden tills EU kommer med kraven? Ska man göra så lite som möjligt, tills allt ska göras på en gång med en ännu högre prislapp? Ska man strunta i marknaders och investerares självklara krav på en trovärdighet i klimatpolitiken? Frågan ekar - vi väntar på svaret.

Det skulle vara så enkelt om saker skulle lösa sig av sig själv. Men marknaden är ingen välgörenhetsorganisation. Individer kan inte göra allt själva. Det krävs en tydlig politisk styrning om vi ska ta itu med klimatkrisen. På alla nivåer.

Därför kommer vi i Hållbart Initiativ att lansera flertalet konstruktiva klimatmotioner i budgetdebatten, såväl på övergripande som på konkret nivå för flertalet samhällssektorer, för att minska de åländska utsläppen.

Talman! Jag inledde med en personlig reflektion och jag väljer att avsluta med en, min vana trogen. För det är en sak som jag inte kan sluta tänka på. Jag kan inte sluta tänka på alla de som tagit bort sina push notiser från sina mobiltelefoner för att de mår så dåligt av alla nya larmrapporter. Jag kan inte sluta tänka på alla de barn som sätter sin tillit och hopp till att vi makthavare ska fixa det.

Men om det är något som får mig att gå upp på morgonen är det just hoppet. Hoppet om en trygg värld och ett hållbart samhälle som alla barn får växa upp till och alla människor trivas i.

Hållbart Initiativ kommer att fortsätta vara en hoppingivande och visionär kraft i åländsk politik. Vi är och kommer alltid att vara, oavsett i majoritet eller opposition, en konstruktiv röst för att öka takten på hållbarhetsarbetet. I vår egna gröna opposition kommer vi därför att stöda de goda förslagen som kommer och förstås ge alternativ till de förslag vi tycker mindre om.

Hållbart Initiativ gick in i politiken för att bygga en framtid för alla att längta efter. Det uppdraget, mina vänner, har aldrig varit viktigare än nu. Tack, talman!

Talman! Jag känner igen mig i det där. Jag har själv börjat sålla i nyhetsflödet för ibland känns det alldeles för tungt med vad som händer med klimatet, vad som händer med demokratin och vad som händer med kriget i Ukraina. Vi lever i dystra tider. Dessvärre börjar en del människor på global nivå diskutera att det spelar ingen roll vad vi gör längre, vi kan liksom parta på vi nu, vi som lever nu, och kanske våra barn men inte våra barnbarn. Så det föder också en rörelse i detta att ingenting längre spelar någon roll. Kanske en av de största orosmomenten med den här nya sammansättningen av landskapsregeringen är vad som kommer att hända med klimat- och miljöpolitiken.

Talman! Just för att vi lever i så dystra tider, just för att unga mår dåligt och just för att vi vet att vi förlorar kampen mot klimatkrisen måste politiken steppa upp. Då måste länder globalt och regioner egentligen på alla nivåer visa vilken framtid vi har framför oss och hur konkret vi kommer att göra och vad vi kommer att göra för att nå den tänkbara framtiden.

Här på Åland hade landskapsregeringen ett förslag i sitt regeringsprogram, det står fortfarande att Åland ska ta fram ett sådant verkligt viktigt styrdokument just för att Åland ska bli fossilfritt 2035. Nu står det oklart hur det arbetet ska fortsätta. Jag hoppas verkligen att det goda arbete som vi har haft under tre år fortsätter.

Talman! När jag ser på regeringsprogrammet och budgeten som vi ska debattera nästa vecka så ser jag helt klart att det finns en social hållbarhet i budgeten, men jag saknar en ekonomisk hållbarhet och jag saknar en miljö- och klimatmässigt hållbarhet. Det kan ju inte bara vara vackra ord. Nu ska den här majoriteten steppa upp och presentera en vattenlag, en avfallslag och en djurskyddslag. Om man inte tänker presentera en klimatlag så måste man redogöra snarast för hur vi ska få ner växthusgasutsläppen på Åland eftersom EU:s klimatlag de facto är bindande. Jag tycker att man diskuterar på helt fel sätt. Ekonomin ska man klarera genom ökade skatteintäkter och växthusgaserna ska man hantera genom ökad vindkraft. Så fungerar det inte. Vi måste effektivera och snåla in på alla områden, både när det gäller (… taltiden slut).

Talman! Vi kanske föregår budgetdebatten som ska föras på måndag, men jag kan ändå instämma i det som vicetalman Sjögren sade. Det är upp till bevis för landskapsregeringen att faktiskt visa hur Åland ska bli fossilfritt senast 2035. Och vilka sektorer ska gå före? Vilka sektorer kommer det inte vara möjligt rent praktiskt att göra det på och hur i sådana fall ska vi kompensera det på andra sätt? Är det genom naturbaserade lösningar? Är det genom är det carbon, capture ande storage? Är det genom att någon sektor får ta ett lite större lass och därför behöver då landskapsregeringen också stöda den utvecklingen? Därom vet ingen. Jag hoppas att den här debatten som fortsätter inom ramen för budgetdebatten kan ge upplysningar om det.

Ledamoten Holmström talade med inlevelse för miljön och det är bra. Men när han säger att den unga generationen har gett upp hoppet så tror jag att man inte ska generalisera alltför mycket. Man kan inte ta alla ungdomar i en klump. Det finns många ungdomar som är fokuserade på tillväxt, näringslivsutveckling, som vill ha snabba byråkratiska lösningar och som till och med vänder ryggen till det som de upplever som långa miljöagendor utan dess mera innehåll. Jag säger inte att det är bra, men jag säger att det är inte bra att generalisera heller och dra alla unga över en kam. Likaväl som det finns olika åsikter hos oss äldre så finns det också hos ungdomarna.

Talman! Jag refererar till nordisk forskning. Hälften av alla barn mellan 12 och 18 år tror inte att vi kommer att nå våra klimatmål. De tror inte att vi är kapabla att fatta de beslut som behövs för att nå fossilfrihet. Jag tror att dessa ungdomar faktiskt också förstår att det finns inga företag, det finns inga arbetsplatser på en död planet. Alla företag, alla verksamheter måste, för att också kunna vara konkurrenskraftiga på marknaden, erbjuda hållbara varor och tjänster och det är helt självklart för näringslivet likaså. Näringslivet förväntar sig det här, barn och unga förväntar sig det här. Nu behöver vi politiker steppa upp.

Jag har inga avvikande åsikter alls i det. Men jag uppfattade uttalandet, jag skrev faktiskt ner det, "den unga generationen har gett upp hoppet" och det var ingen som sade att 50 procent av den unga generationen har gett upp hoppet. Det finns också många ungdomar som jag själv har talat med till och med här på Åland för man behöver inte gå längre bort, som tycker att det här med klimatlag, vad är det för någonting? Det finns mycket annat som är mycket viktigare.

I det utskott i Nordiska rådet som jag hade förmånen att leda så där lades det förslag från ungdomens Nordiska råd om hur man skulle stimulera sparande hos ungdomar för att ungdomarna var oroliga för ekonomin framöver. Med det vill jag bara säga att man ska vara försiktig med att dra alla över en kam. I övrigt har jag inga invändningar.

Talman! Just eftersom unga också är oroliga för de här frågorna och blir allt mera oroliga enligt undersökningar så kanaliserar också unga sitt engagemang via till exempel ungdomens Nordiska råd, som under förra veckan också hade ett annat förslag som gick igenom, nämligen att alla länder ska införa ungdomsråd för klimatfrågor på grund av att vuxna inte lyssnar. Vuxna lyssnar inte på ungdomars förslag och då säger ungdomarna gemensamt, okej, nu måste vi hitta nya strukturer för hur vi demokratiutvecklar, hur vi ser till att faktiskt också få in den nya generationen, den kommande generationen, de som kommer att sitta här och fatta beslut och ta deras åsikter i beaktande. För vi fattar också beslut här för kommande generationer.

Talman! Det var ett sympatiskt anförande som ledamot Holmström höll. Just det här med samhällsoro är ju bärande. Vi har också en ÅSUB-rapport där man visar på oro. Det är också många frågor som politiken, som borde ansvara och visa på en trygg famn framöver, inte riktigt levererar. Landskapets ekonomi har seglat upp som ett stort orosmoln. Det förstår jag. Det har det gjort också för mig. Klimat- och miljöpolitiken är helt avgörande för ungas välmående att veta att man faktiskt gör någonting för deras framtid. Men vi har hört löften om att regeringsprogrammet minsann ska verkställas. Ledamoten Holmström verkar vara av annan åsikt. Skulle ledamoten kunna utveckla ditt resonemang om varför han tror att regeringsprogrammet inte kommer att uppfyllas gällande klimatlag men också att vattenlag och andra lagstiftningsfrågor?

Talman! Som opposition är det ju vår uppgift att beskriva verkligheten så som vi uppfattar den, utan överdrifter och utan att nödvändigtvis kasta paj på någon. Under den tiden som vi har suttit i regeringen så har vi ju aktivt arbetat för att öka takten på hållbarhetsarbete inom de områden som jag har lyft och jag hoppas att det arbetet fortsätter. Det finns en vattenlag som vi väldigt ingående har tittat på i alla paragrafer och vi har hört olika aktörer för att komma med synpunkter. Och nu, sett till från första början när det bara fanns paragrafer, så finns det också förordningar och bilagor, ett paket på fler än 200 sidor som skulle behöva gå ut på remiss. Det är remissklart. Så det behöver inte ta flera veckor. Det kan gå ut direkt. Jag kan gå igenom flera olika politikområden på samma sätt där det finns färdiga förslag som bara ska ta steget vidare.

Talman! I det anförande som jag höll för Liberalernas del så gjorde vi analysen att man inte ville lägga fram förslag där man vet att det kommer att ställa till med förtret. En vattenlag är omöjlig att lägga fram till allas stora glädje. Många kommer att bli arga över att man inte får smutsa ner vatten som tidigare och miljöorganisationer kommer alltid tycka att man gör för lite. Det är dömt att förlora politiskt i ett sådant ärende och därför tror vi att man inte kommer att färdigställa den här lagstiftningen. Den kanske går ut på remiss där man ser att det blir ett stort arbete att sammanställa alla remissåsikter och så vidare. Vad är ledamoten Holmströms analys kring varför den här typen av frågor inte kommer fram?

Talman! Jag ska inte hålla på och spekulera i vad olika personer tycker och tänker och så vidare. Det finns ett regeringsprogram som vi gick med på. Det fanns en samstämmighet och en övertygelse om att de frågor som finns där också ska genomföras. Vi har kommit tre år in i perioden. Hållbart Initiativ valde att lägga en fråga på sin spets. Det var en knäckfråga som för oss var avgörande i valet och i regeringsförhandlingarna och som vi insåg att inte skulle drivas vidare på det sätt som står i regeringsprogrammet. Det är mot den bakgrunden som vi gick ut ur regeringen och just nu finns med i opposition.

Tack, talman! Jag måste först börja med att beklaga att Hållbart Initiativ valde att stiga av regeringssamarbetet. Vi hade ett bra samarbete och Alfons var ofta den väckarklocka som vi behövde regeringssamarbete och nu finns inte den väckarklockan där. Så varför? Jag förstår inte riktigt. Varför stiger man av när arbetet inte är mål? Varför stiger man av och lämnar över det till andra när man själv hade kunnat vara med och sett till att det nu sista året där många av dessa reformarbeten, som har jobbats med nu under tre år, liksom ligger i röret och är på väg? Varför lämnar man då? Kan ledamoten förklara det för mig.

Talman! Det förklarar jag mycket gärna för ministern. Låt oss klargöra att det var inte Hållbart Initiativ som ville hoppa av den här regeringen. Vi ville fortsätta leverera på regeringsprogrammet och öka takten, som vi har sagt, på hållbarhetsarbete inom varje område. Men när vi misstänkte att klimatlagen var på väg att schabblas bort så ställde vi frågan på spets. Kommer vi att få den här, så viktiga för Åland, lagen på plats i god tid innan mandatperiodens slut? Och när vi inte fick garantier om det så är det enda rakryggade att göra gentemot våra väljare att också stiga av. Nu hoppas jag att det inte bara var Hållbart Initiativ som drev de frågorna och tyckte att de frågorna var viktiga, utan nu är det upp till bevis om också de övriga tyckte så.

Tack, talman! Ledamot Holmström, som ansvarig minister för social- och hälsovård så har jag en hel del lagstiftningar som ännu inte är mål. Ger jag upp? Nej, det gör jag inte. Fortsätter jag arbetet? Ja, det gör jag, för jag vill ha det här i mål. Jag tänker inte ge mig. Holmström pratade mycket om signaler via våra unga. Är det den signalen vi ska ge? När det blir lite jobbigt och tufft då ger vi upp eller kavlar vi upp ärmarna och jobba vidare?

Ministern Holmberg-Jansson vet mycket väl hur mycket vi har arbetat och kavlat upp ärmarna inom landskapsregeringen. Kom inte och säg någonting annat! När allt kommer omkring så handlar det om politiska prioriteringar. Politik handlar just om att alltid, vid varje givet läge, göra prioriteringar utifrån förutsättningarna. Frågan om klimatlagen ligger uppenbarligen långt nere i arkivrummet, också för Moderaterna tydligen. För annars hade ni ju sett till att reda upp det här så att vi faktiskt kan styra upp saker och ting i tidigt skede för att faktiskt också skapa de förutsättningarna för att prioritera de lagar som betyder någonting.

Tack, fru talman! Mycket prat om klimatlagen här. Man säljer in den här klimatlagen som att den skulle ha räddat alltihop och det är ju ganska långt ifrån sanningen. Att öka byråkratin, vilket en sådan lag skulle ha gjort, så vi har nog av det från EU. Det kommer hela tiden nya rapporteringskrav som vi ska tillämpa, införliva och åtgärda. Det senaste som vi har exempel på nu är det som det är mycket debatt om på finska sidan som handlar om restaurering av natur. En stor del av lagapparaten går redan i dag åt till just klimat- och miljöåtgärder. Det var väl det som jag tänkte säga om klimatlagen.

Talman! Förstår jag det då rätt att miljöministern inte anser att klimatfrågan är en prioriterad fråga, trots att den fortfarande finns med i regeringsprogrammet?

Vad jag säger är att det finns en lag som ska ange riktningen. Riktningen är redan tydlig och klar för alla. Det är inte bara Hållbart Initiativ som anser att de här frågorna, till exempel miljöfrågorna, är viktiga. Nu är det här inte en budgetdebatt, men vad jag förstår så tyckte väl Hållbart Initiativ att budgetförslaget var relativt bra. Men jag kanske har missförstått.

Men en annan fråga som jag har funderat länge på är det här med tillväxt och hur saker och ting ska finansieras. Hur ställer sig Hållbart Initiativ till den här frågan med tillväxt?

Talman! Nu försöker miljöministern schabbla bort korten när frågan handlar om klimatlagen. Jag fick inget tydligt svar på den frågan om klimatlagen fortfarande är prioriterad eller inte. Tydligen så är regeringens nya linje att den är en administrativ börda och därför är nedprioriterad. Vad kan inte vara mera fel än så? Att strategiskt och sammanhållet med alla sektorer i beaktande planera för att Åland ska bli fossilfritt, det kräver arbete. Det kräver förhandlingar mellan sektorer och det kräver politiska beslut under flera mandatperioder framöver. Om man på allvar menar att man ska nå ett klimatneutralt Åland senast 2035, vilket jag hoppas att fortfarande är målet, då måste man också visa hur det ska genomföras. Och det verktyg som skulle visa det var klimatlagen.

Tack, talman! Ledamoten Holmström är en skicklig retoriker som ofta börjar sina anföranden med en liten anekdot kanske och spinner vidare på det. Ni är dessutom någon form av fackelbärare när det gäller miljö och så vidare och det är ju bra. Det här med fackelbärare får mig att tänka på att vi satt i kyrkan i måndags och lyssnade på prästen som berättade om de tio fackelbärare alla inte riktigt var förberedda. Vi fick lära oss att det gäller att vara ute i god tid. Då för detta osökt tanken till att är det egentligen inte så att ni inom Hållbart Initiativ nu är ute i god tid inför valet och tar en position? Det här handlar inte så hemskt mycket om något annat, om vi är riktigt ärliga med varandra här nu, vilket vi borde kunna vara även inom politiken. Är det inte det som det handlar om, att ni är ute i god tid och lyder det som boken säger?

Talman! Vi ska absolut vara helt ärliga här. Hållbart Initiativ var med i regeringen tre år och arbetade aktivt för att få just den här specifika frågan, klimatlagen på plats. Vi gjorde allt inom Alfons Röbloms ministerområde för att ta fram underlag, arbeta med uppdaterade klimatmål och ta fram en styrgrupp som kom med en slutrapport. Just nu finns en pågående klimatutredning som också initierades av dåvarande ministern. Och om vi skickar över någonting till lagberedningen och en fråga då inte går vidare på något enda sätt och vi uppmärksammas på det, är det inte då vårt ansvar gentemot våra väljare att också kravställa utifrån regeringsprogrammet? Den överenskommelse som vi alla partier har kommit överens om att vi ska genomföra politik utifrån det här, är inte vårt ansvar att (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, alltså det jag ändå inte riktigt känner här är den riktiga uppriktigheten och den sanning som jag tror att egentligen ligger bakom här. Personligen sitter jag ju nästan varje måndag med på de här olika gruppledarmötena, där vi diskuterar hur saker och ting går framåt, tillsammans med övriga inom regeringssamarbetet. Varför har det inte lyfts på de mötena? Varför vet inte vi andra om de här sakerna att det har gått i stå då, någonting som har varit väldigt viktigt för er? Jag känner att det här är en positionering inför den händelse som inträffar om knappt ett år, dvs. ett val. Det här en valpositionering.

Talman! Jag noterar Måtars ondskefulla insinuationer. Men jag kan återigen upprepa att det har inte varit en hemlighet för någon att vi drev frågan om en klimatlag under valrörelsen. Det har inte varit en hemlighet för någon minister eller lagtingsparti som stöder regeringen att det var viktigt och avgörande att klimatlagen fanns med i regeringsprogrammet. Det har heller inte varit någon hemlighet att vi har aktivt arbetat för att få fram en lagstiftningspromemoria som skickades in till lagberedningen under våren. Det har heller inte varit en hemlighet att vi har tyckt att det varit mycket beklämmande att den inte har tagits vidare trots att ett halvår förlöpte sedan dess. Kom inte med någonting annat!

Tack, fru talman! Jag ställer mig också till skaran av dem som beklagar att Hållbart Initiativ togs sitt beslut. Jag tycker att tidigare kollegan Alfons Röblom var förnuftets röst att ha runt bordet. Politik är politik och jag tror väl att ledamot Måtar träffar lite mitt i prick här varför ni väljer att ta det här drastiska beslutet, för det är drastiskt att göra det. Gruppledaren Holmström har helt rätt att Hållbart Initiativ har bidragit. Nu kommer jag tydligen, beroende på hur det går i omröstningarna här i detta parlament, att få ansvaret för en del av frågorna. Jag ser ju här att det krävs ganska mycket jobb. Och visst är jag ödmjuk inför uppdraget, men jag undrar hur tiden kommer att räcka till? Det var först till helgen som jag hade möjlighet att bekanta mig med promemorian som beskriver hur en åländsk klimatlag skulle se ut. Tyvärr ledamot Holmström, den ger ju inte mycket hjälp vad gäller det konkreta lagstiftningsarbetet. Visionerna finns.

Talman! Om det är så att vicelantrådet nu med ansvar över klimatet skulle ha varit intresserad av de här frågorna så skulle ju kanske personen i fråga ha läst promemorian innan den gick till lagberedningen, för gott om tid fanns det för det. Jag tycker faktiskt att det är ohederligt att komma och stämma in i bäcken med insinuationer om att det här handlar om någonting annat än just klimatfrågan. För det är ju faktiskt så att det är oansvarigt idag att inte komma med konkreta planer för hur Åland i det här fallet ska bli fossilfritt genom att sektorsövergripande och sammanhållet över mandatperioder planera för fossilfrihet Kan ministern förklara på vilket sätt nu som det arbetet ska göras, om inte klimatlagen duger?

Inledningsvis, nu blottar väl ledamoten Holmström lite av sin okunskap. Jag har aldrig under mina år som minister varit med om att man skulle ta del av en kollegas förslag till lagstiftningspromemoria inom ett ärende, utan man för som ansvarig minister utan att vi sitter gemensamt och gör det. Frågans vikt skulle kunna ha lett till att den kunde bra ha varit runt bordet. Vi har inte valt att nedprioritera någonting.

EU-arbetet präglas av en mängd klimatåtgärder. Våra tjänstemän har fullt upp med att försöka följa med hur vi ska leva upp till de propåer som större del av Europa gemensamt har tagit fram. En klimatlag för Åland är inte nedprioriterad. Men bland de över 100 aktuella lagförslag som trycker på vårt bord så är det en i mängden. Får jag en resurs, ja då har vi en klimatlag. Men den måste också innehålla någonting konkret.

Talman! Nu blottar vicelantrådet sin okunskap när det gäller vad klimatfrågan ska innehålla. Det låter som om vicelantrådet behöver läsa några gånger till för att också förstå vilket viktigt styrdokument som det här arbetet skulle innebära för Åland. Jag måste säga faktiskt att jag är glad för att det inte är nedprioriterat i så fall. En strategisk ansats behövs. Den ansatsen har vi förberett klart för här regeringen att fortsätta på. Väljer man en annan takt på det arbetet, ja då vet vi att det här inte kommer att vara någonting som landskapsregeringen kommer att genomföra utan det är sedan nästa landskapsregering. Ja, då får det vara så.

Tack, talman! Tack ledamot Holmström. Jag vill inleda med att tacka också för det goda samarbetet som vi har haft med Alfons Röblom som minister när det gäller energi- och klimatfrågor med mera. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att ni lämnar regeringssamarbetet.

Ledamot Holmström nämnde att man gick in i regeringssamarbete med att man valde att kavla upp ärmarna och nämnde väldigt tydligt att klimatlagens tidtabell var en stor knäckfråga. Men nu blir det lite som vackra ord och verkstad. Havsbaserad vindkraft, hur ser man på det samarbetet? Nu lämnar man regeringssamarbetet när vi verkligen pratar om verkstad. Havsbaserad vindkraft har varit en hjärtefråga för minister Röblom att driva vidare. Hur prioriterar Hållbart Initiativ egentligen de här frågorna? Är det viktigare då att lämna i det här läget bara för att man saknar en tidtabell?

Talman! Jag tycker att jag varit tydlig många gånger. Det här handlar inte enbart om någon tidtabell. Det här handlar om att klimatlagen hamnar längst ner i arkivskåpen. Det här handlar sist och slutligen om, när vi sätter frågan på sin spets, att den här landskapsregeringen inte vill skapa rimliga chanser för det här lagtinget att fatta ett oerhört viktigt beslut för Åland. Det skulle stärka styrningen på arbetet för att minska utsläppen. Det är en fråga som unga är otroligt oroade över. Folk i samhället frågar: Hur ska vi klara det här? Om man inte kan sätta upp tydliga planer och tydliga utsläppsminskningskurvor inom alla sektorer, hur ska vi då klara det om vi inte ens har de stora penseldragen klara?

Tack för svaret. Ledamoten sade tidigare i anförandet att politiken måste steppa upp. För mig ingår också lite mer verkstad faktiskt och det är faktiskt mycket vackra ord och lite verkstad. Verkstad fanns ju faktiskt, den var igång när det gäller havsbasera vindkraft och den kommer att fortsätta. Jag lovar, åtminstone från min sida, att jag kommer att jobba för den fortsatta utvecklingen. Men varför då stiga av regeringssamarbetet? Varför ge upp när man sitter på en ministerpost som leder det här arbetet? Hur tänker Hållbart Initiativ egentligen?

Talman! Nu är det här den sista replikväxlingen och jag vill förkunna inte bara till ledamoten Mansén utan också till övriga: Hållbart Initiativ kan inte stöda en regering som inte tar klimatfrågan på största allvar och jobbar systematiskt med alla sektorer för att nå ett klimatneutralt samhälle. Det kan inte bli tydligare än så.

Tack, talman! Jag fick några kloka ord av henne på vägen, det är ju alltid bra.

Jag kan väl kort bara, som oftast för Obunden Samling del, konstatera att inte något ont som inte för något gott med sig. Nu är Hållbart Initiativs saga all i den här regeringen. Gott så. Vi har kvar ett sammansvetsat gäng som har blivit ännu mer sammansvetsat. Inte tycker vi fortfarande lika i precis varenda en fråga, vi måste kompromissa och det kommer vi att göra. Det kommer garanterat att finnas guppar på vägen och så vidare.

Jag kan från Obunden Samlings sida konstatera nu att vi får en riktigt bra miljöminister som är på hugget. Christian Wickström kommer att ta tag i saker. Han är inte rädd för att ta obekväma beslut. Han sätter katten på bordet när det behövs, hur mycket den än skriker och fräser.

När det gäller högskolan så är jag övertygad om att minister Hambrudd kommer att göra ett utmärkt jobb. Och huruvida detta sedan har en inverkan på regeringsprogrammet, som det radades upp en massa ord om här tidigare och att man skulle ha behövt förändra det och göra allt möjligt, så det har inte med saken att göra. Och inte har det här heller någonting med budgeten att göra. Jag hoppas att vi fortsättningsvis kunde hålla den här debatten så här kort och koncist som den blev nu. Tack, talman!

Fru talman! I de här näst sista replikväxlingarna upp så tycker jag att det blir klart för mig i alla fall att Hållbart Initiativ har gått in i en regering med goda ambitioner om att driva klimat- och miljöfrågor i huvudsak. Det som har hänt, enligt min uppfattning, är att man inte har insett i de övriga regeringspartierna att klimatarbete kräver tvärsektoriellt arbete. Det betyder att det finns inte en klimatminister, det finns åtta. Det är nog väldigt viktigt att förstå, annars kommer man inte framåt i de här frågorna.

Sen har det ju dessutom funnits ideologiska motsättningar när det gäller klimat och miljö. Är det överhuvudtaget viktigt? Finns det en klimatförändring som är evidensbaserad och existerar eller är det bara en politisk åsikt? Där tycker jag att det har varit svårt, måste jag säga, för Hållbart Initiativ att arbeta i den regeringskonstellation som man har befunnit sig i.

Lantrådet Veronica Thörnroos presenterar budgeten som den breda vägens budget. På något sätt så måste jag ju säga att det kanske är ett missförstånd av hela det idiomatiska uttrycket eftersom vi alla vet att den breda vägen leder till fördärvet, i alla fall i den bibliska ursprungsbetydelsen. Så det är kanske ett lite anmärkningsvärt sätt att beskriva den väg man vill vandra på och även hur man ser på Åland och dess utveckling.

Socialdemokraterna tyckte, när den här regeringen tillträdde för tre år sedan, att det skulle ha räckt med sju ledamöter i landskapsregeringen. Det var onödigt att ta till med åtta. Det har ju inte blivit liksom mera verkställighet trots att man har haft åtta ministrar. Man har dessutom haft 20 mandat här i lagtinget och kvalificerad majoritet. Har det lett till större samsyn, större verkställighet och faktiskt ett effektivt beslutsfattande? Jag tror att jag talar för många ålänningar i samhälle som tycker att det har lett till det motsatta. Det har lett till konflikter och det har lett till svårigheter att få ett enigt regeringsblock att kunna gå i takt. Och framförallt så har det ju lämnat Åland i fråga efter fråga på efterkälken och det återstår ett enormt arbete för nästa regering att komma i kapp.

Bilden av den här landskapsregeringen ute i samhället är, som en väljare beskrev för mig redan för ett år sedan, som en bil där man gasar och det ryker och skramlar men man hittar inte växellådan. Man fortsätter att sätta huvudet i sanden med allt det som är svårt att ta tag i, alla de samhällsutmaningar som alla vet att vi måste ta tag i, men som är jobbiga. Man vill inte stryka många mothårs. Så man fortsätter med det som en politisk metod när man inte vill fatta beslut i svåra frågor där någon kan bli arg och irriterad. Man fortsätter att utreda. Att utreda saker, att lägga tid, pengar och resurser på sådant som sedan inte leder någonstans, det är faktiskt, som jag uppfattar det, en politisk synd. Det är att backa från ett ansvarstagande, backa från att våga ta beslut som man vet att samhället behöver.

I budgeten för 2023, som vi ska diskutera nästa vecka, så utlovas ännu fler av dessa utredningar.

Jag tycker att tunneln till Föglö börjar bli ett ypperligt exempel på vad jag försöker säga och har försökt säga här i många år. Man har parlamentariska kommittéer som kommer till en slutsats, där det finns ett meddelande som redan ligger sedan ett halvår tillbaka färdigt, som man inte ger till lagtinget för att sedan komma hit och äska pengar för någonting som man fortfarande vet att ingenting ska bli. Här måste man ju säga att minister Wikström har rätt. Inte behöver man göra provborrningar för att veta om man kan bygga en tunnel till Föglö. Det kan man ju göra, det är bara en kostnadsfråga. Vi kan ju åka till månen om vi vill. Så allt är ju liksom möjligt. Det handlar om pengar.

Nu gick ju då tydligen den parlamentariska kommittén, det meddelandet och all utveckling stick i stäv med centerpartiets uppfattning i det här. Så då gör man ändå som man tycker. Som jag ser det, så spelar man pucken ännu ett varv så att vi ska nå över nästa val och att frågan fortfarande ska leva och att man ska kunna säga till några väljare att man har kämpat in i det sista. Jag tror att det här illustrerar rätt mycket av Centerns sätt att leda. Tyvärr så har det lett Åland in i olika återvändsgränder på område efter område där vi har kört in i väggen och står och lyser på en på en vägg där inte vi kommer vidare.

Det här meddelandet som vi diskuterar i dag berör alltså fördelningen av minister Röbloms ansvarsområden. Klimatfrågorna ska gå till vicelantrådet Harry Jansson. Jag hoppas att vicelantrådet i samband med budgetdebatten visar vad han vill och hur han kommer att arbeta med klimatområdet. Jag hoppas att man visar på att man har förstått hur viktigt det tvärsektoriella angreppssättet är om man ska komma vidare.

EU:s ministrar och parlament kom i går kväll överens om hur den här bördan ska fördelas ytterligare när det gäller trafik, jordbruk, avfall och uppvärmning där Finland ska minska med 50 procent till 2030. Det är åtta år kvar. Det betyder att varje sekund räknas. Varje dag är viktig när det gäller klimatfrågorna. Det är inte att välja den breda vägen, det som är lättast, snabbast och enklast, utan det här är verkligen ett område som kräver hårt arbete.

Jag vet inte men min bild är åtminstone den att kanske inte centern hittills har varit det parti som har visat sig styvast på linan när det gäller att kämpa för klimat- och miljöfrågor. Särskilt inte om de har krävt någon som helst uppoffring från jordbruk eller någon annan närings sida. Jag hoppas att Harry Jansson är rätt minister att arbeta för det här nu så brinnande politikområdet.

När det gäller miljöfrågorna så är det minister Wikström som ska ta hand om dem. Även där kan jag hysa lite tveksamhet. Minister Wikström är ju hittills den som har investerat i fossildrivet. Om man hör vad som är det allra viktigaste budskapet från Sharm el-Sheikh just nu och mötet Cop 27 så är att det fossila måste bort. Det är det som hela världen jobbar med, att få bort det fossila och det måste vi göra här på Åland också. Men här får vi vänta månad efter månad på det så kallade omställningsprogrammet som ska komma för skärgårdstrafiken.

Jag tycker att det är viktigt att också minister Wikström i samband med budgetbehandlingen lägger ut sin kurs för den nya miljöpolitiken och hur han kommer att förverkliga de målsättningar som är så viktiga där.

När det gäller högskolan så är det minister Hambrudd som naturligt nog tar över de frågorna. Men det är ju samtidigt en högskola i kris. Tre styrelseledamöter har under det här året lämnat styrelsen i protest mot ägaren och landskapsregeringen och att man inte, som jag har uppfattat det, vill fullfölja den bolagiseringsprocess som har varit aktuell nu i så många år. Även här har vi nått till någon slags vägs ände. Vad ska det bli av den här högskolan? En så viktig institution för åländskt näringsliv och för arbetsmarknaden.

Nej, jag tror för min del att den breda vägen leder till fördärv. Jag hoppas att landskapsregeringen under sitt sista år hittar metoder att faktiskt få fram lagstiftning, reformer och att våga se de stora samhällsproblemen i ögonen och verkligen våga ta tag i dem. Tack, fru talman!

Tack, fru talman! Det är synnerligen grova anklagelser som ledamoten Gunell kommer med här. Hon menar alltså att det finns klimatförnekare i regeringen. Det skulle vara väldigt intressant att höra henne specificera detta lite mera.

Ja, jag har uppfattat att det i regeringsblocket, särskilt i ledamoten Wikströms eget parti, finns åsikter om att Åland är så litet i den stora världen och att vår andel är så försvinnande liten så vad vi gör så har inte så stor betydelse. Den åsikten har jag hört i den här salen. Jag har också hört ledamöter ifrågasätta om inte det här med klimatförändring är en åsikt och mera än politisk uppfattning än ett evidensbaserat faktum. Det är också en åsikt jag har hört här i salen från obundna.

Tack, fru talman! Det är uppenbart att jag missförstår kommentaren där. Klimatet och klimatförändringarna är ju på riktigt och vi behöver jobba mot dem. Vi måste också beakta de ekonomiska ramarna som finns i vårt samhälle. Det var kanske där som man ofta saknar ett sådant konsekvenstänk från socialdemokratiskt håll, men vi återkommer till det här i budgetdebatten så det blir intressant.

Jag tror det är viktigt att komma ihåg att det kanske är koldioxidutsläppen och vilken rätt till utsläpp vi har möjlighet att göra som blir den hårdaste valutan innan det här spelet är över. Och där tror jag att landskapets budget lite hamnar i skymundan när vi står inför de enorma bekymmer som klimatförändringarna medför.

Tack, talman! Jag kan inte tala för Hållbart Initiativ och det arbete som har gjorts i regeringen de senaste tre åren. Men att vi skulle ha varit på olika sidor i klimatfrågor, att vi skulle haft helt olika åsikter kring frågan så det håller jag inte överhuvudtaget med om. Vi har jobbat som ett team och vi har kämpat tillsammans kring en mängd olika frågor. Jag vill också, likt min ministerkollega, bestämt motsäga mig att det skulle finnas klimatförnekare kvar i regeringen eller någonting ditåt. V haft stor samsyn i regeringen kring de flesta miljö- och klimatfrågor och nu fattas det en runt bordet och det kan bara jag beklaga.

Jag har inte suttit runt regeringens bord och hört era diskussioner. Jag har hört det som har sagts här i salen. Jag uppfattar ändå att det är ett faktum att om ett parti som Hållbart Initiativ, som kanske är lite unga och nya, går in i regeringen för att driva sina hjärtefrågor och lämnar regeringen efter tre år så måste ju det betyda att man inte har fått gehör för de åsikter som man har haft eller de projekt man har önskat prioritera. Man kan säkert styra och leda på vilket sätt man nu gör. Men jag har alltid tyckt eller tyckte i alla fall när jag hade rollen som lantråd, att det är viktigt att varje parti känner att man har fått ut någonting viktigt av den här mandatperioden. Nu är det två partier här som lämnar.

Tack, talman! Ett parti lämnar regeringen, ett stödparti har också lämnat. Ja, det är ett ungt parti som väljer att lämna. Det kanske är just därför man väljer att lämna när det år tre av fyra, för det är ju nu som vi börjar få se alla resultat av allt arbete som har gjorts. Många av de lagstiftningar som Alfons som hållbarhetsminister har drivit stenhårt kommer vi nu snart att få se resultatet av. Jag är faktiskt ledsen över att det inte är Alfons namn som kommer att stå som ansvarig minister och som har fört fram de här frågorna. Nu kommer det att vara en annan ministers namn. Så jag håller inte alls med den bild som både Liberalerna och Socialdemokraterna försöker måla upp om att vi skulle ha frusit ut Hållbart Initiativ och att vi inte har lyssnat på dem. Lantrådet har verkligen försökt i de flesta frågor. Sen är det så, och det vet en ledamot Gunell, att det finns en extremt massa (… taltiden slut).

Jag tror att det är väldigt viktigt att konstatera att när man tillträder en regering så måste man, det första man gör, vidta de lagstiftningsåtgärder i de paket där man faktiskt vill ha en förändring. Tiden går för fort. En mandatperiod är så kort. Det är en jättestor risk att lämna, som nu, alla dessa stora lagpaket som nu är oklara till det sista året. Det är inte många månader som återstår av den här mandatperioden. Det är mycket riskabelt det upplägg som landskapsregeringen har haft.

Tack, talman! Ledamoten Gunell nämnde ideologi och då vill jag slå fast att från Hållbart Initiativs sida så kan vi samarbeta väl med progressiva krafter till höger och vi kan samarbeta väl med progressiva krafter till vänster. Där vi ibland upplever utmaningar, det är ju när stockkonservatismen kommer flytande, men det är en annan femma. Jag vill bara understryka att det här är inte en höger-vänster fråga och Hållbart Initiativ är inte på den skalan.

När det gäller konservatism så tycker jag faktiskt att ledamoten Gunell har gjort sig till onödig förespråkare för det i och med att fastna så mycket i antalet ministrar och att regeringen ska vara strukturerad som den alltid har varit. Men med vilken vänster hand ska man till exempel etablera storskalig havsbaserad vindkraft?

Jag tycker att det har varit problem, om jag är uppriktig, att minister Röblom inte fick en hel avdelning till sitt förfogande. Att ha så spridda områden som ledamoten Röblom fick så gjorde det också väldigt svårarbetat. Man behöver, som jag ser det, ha en stor och stark tjänstemannauppbackning för att komma någonstans. Men ledamoten Röblom har varit en gäst på utbildningsavdelningen, har varit en gäst på infrastruktur, har varit en gäst på social- och miljö och jag tror inte att det är ett ultimat sätt att arbeta på.

Samtidigt så är det ju, fru talman, stuprören som är ett av våra absolut största problem. Vi gjorde i regeringsprogrammet och regeringsbildningen ett försök att bryta ner de stuprören genom att skapa utvecklingsministerposten inom de områden där vi såg stora synergieffekter komma. Och de kom ju sedan med Fit for 55 och återhämtningen efter pandemin och allting. Jag är stolt över den posten som knöts ihop. Jag tror att det är framtiden och jag hoppas att också nästa regering har en motsvarande sådan post.

Sedan vill jag också vända mig lite emot detta - bara för the record - att jag trivs inte riktigt, och det gör väl ingen tror jag, att bli kallad ung och grön allt för många gånger. Vi är gröna och stolta över det. Men hur många år måste man sitta här innan man slipper det här epitetet med ung och lite halv dumförklarad ?

Jag tycker inte att ledamoten Röblom ska ta illa vid sig av det begreppet. Jag tror att Ålands lagting behöver unga och nya politiker, men kanske man kan leva med det under den första mandatperioden. Sen lovar jag att sluta kalla ledamoten Röblom för ung och grön. Det lovar jag.

Tack, talman! Jag har en direkt fråga bara. Ledamot Gunell lyfte vikten av att bli kvitt fossila bränslen. En hel värld ägnar sig åt det. Under de senaste faktiskt fem åren så har det har intensifierats i den meningen att frågan i dag finns i styrelserummen i stället för på teknikavdelningarna. Det är alltså en viktig fråga. Det absolut enklaste sättet att minska ett fossilberoende på Åland vore en fast förbindelse för skärgården. Det skulle vara det snabbaste, det skulle vara det tryggaste och det skulle vara det bästa sättet att faktiskt göra skillnad.

Då är min fråga alldeles uppriktigt. Varför är en tunnel ett sådant rött skynke för ledamoten? Gunell? Av vilket skäl är det som man dels inte vill vara med i en parlamentarisk kommitté och dels redan nu, innan budgetdebatten börjar, tycker att det är viktigt att ta avstånd från det?

Jag tog i dag upp den frågan för att illustrera hur bakvänt jag tycker att den här regeringen arbetar med olika frågor. Jag tror att det inte är någon hemlighet att det finns ett väldigt litet stöd i det åländska samhället för en sådan här stor investering. En tunnel är inget rött skynke för mig och Socialdemokraterna, men vi är realister. Vi vill arbeta och sätta tid, pengar och utredningsresurser på sådant som vi de facto tror att går att förverkliga. Hur jag än ser på den här frågan så kommer inte Åland att investera i en tunnel till Föglö, det är ett för kostsamt projekt och den åsikten har jag haft under alla år när vi har tagit fram utredningar kring just kostnadssidan.

Tack, talman! Då behöver man kanske påminna ledamoten Gunell om att ingen vet vad det kostar. Ingen vet vad det kostar eftersom man inte har gjort en tillräckligt bra utredning för att se vilka möjligheterna är. Och då är det väl närmast oansvarigt att inte försöka ta reda på denna kostnad så noga det faktiskt går. För min uppfattning är nämligen den att göra Åland större på det här viset skulle gagna alla, det skulle nyttja samhället och det skulle spara pengar. Ja, det är en stor investering. Men inbesparingarna är ännu väldigt mycket större och de sociala effekterna är enorma, liksom de miljömässiga och de ekonomiska. Det finns alltså väldigt mycket att vinna på det om man bara öppnar sina sinnen. För ibland kan skillnaden mellan att vara realist och pessimist vara väldigt hårfin och pessimist vill väl ändå ingen vara.

Ja, ledamoten Pettersson ska ha heder för att han fortfarande är en "true believer", om man får säga så, av en tunnel till Föglö och jag är det inte.

Den här regeringen har haft 20 mandat. Varför har man ens behövt en parlamentarisk kommitté? Vill ni någonting? Ja, men driv det för tusan! Genomför saker och ting! Varför har ni hållit på spela tid i tre års tid utan att komma till någonting? Det betyder ju att vi går till ett val igen och att den här frågan igen ska upp på agendan. Det är oförsvarligt.

Herr talman! Jag tänkte faktiskt inte säga någonting i den här debatten, men när jag kom in i salen så hörde jag att lantrådet Thörnroos sade att "man jobbar helt enligt regeringsprogrammet" och det fick mig att reagera lite, för det är ju faktiskt inte riktigt sant. När den här fempartiregeringen bildade så från Ålands Framtids sida så var vi med en väldigt stor glädje, stor inlevelse och stora förhoppningar när regeringsprogrammet skrevs. Alla partier hade förstås olika fokusområden. Hållbart Initiativ hade sina, Ålands Framtid hade självbestämmande, svenska språket och sund ekonomi. Det var bra. Jag såg det som en styrka att man hade olika fokusområden som tillsammans bildade en stark helhet. Personligen såg jag det också som väldigt glädjande att vi troligtvis fick till stånd den mest borgerliga regeringen någonsin och att vi skulle få en ansvarsfull ekonomisk politik. Men ganska snabbt märkte vi, åtminstone från Ålands Framtids sida, att så blir det inte. Och det ser vi också i det nya regeringsförslaget. Det är ytterligare 40 nya tjänster, trots att man skriver i regeringsprogrammet att man ska minska offentlig sektor och underskottet plussas på med ytterligare 19 miljoner i minus. Så jag vill bara säga att när "man jobbar helt enligt regeringsprogrammet" så stämmer det inte riktigt att man tar till den typen av starka uttryck.

Tittar vi på regeringsprogrammet så är det 20 sidor. Jag går bara igenom ett par punkter på tre sidor, annars blir det allt för långt. På sidan 4 till exempel så sägs det under den stora rubriken Tillsammans för Åland: "Landskapsregeringen kommer att göra allt för att företagandets förutsättningar och konkurrenskraft ska kunna utvecklas". Jag vet själv när skrivningarna kom till och jag var en ivrig anhängare av dem. Jag har många gånger inom regeringsblocket efterlyst att vi måste ha ett näringspolitiskt program där vi tillsammans med branschorganisationerna utkristalliserar de största problemen. Vad kan vi göra för att lösa dem? Det måste finnas någon struktur på arbetet, men förgäves. Det sägs också att längst ner på den sidan att "regeringen kräver en återhållsam finanspolitik". Det har vi inte heller sett någonting av.

Det sägs också under Autonomin i det svenska språket och jag vet det eftersom jag personligen ville ha med den skrivningen: "Man kommer att använda begreppsparet Åland-Finland och samtidigt lyfta fram Åland som ett av de självstyrande länderna i Norden". Färöarnas kanslichef kom och pratade med mig under Nordiska rådet i Helsingfors och frågade varför de åländska ministrarna pratar om självstyrande områden. Varför nedgraderar vi oss? Varför kan vi inte prata om de självstyrda länderna? Det står det i regeringsprogrammet att man ska göra det, men ändå far man runt i Norden och pratar om de självstyrande områdena och till och med lantrådet själv gjorde det.

Tittar vi vidare i regeringsprogrammet så sägs att "språkrådets roll som aktör för svenska språkets ställning intensifieras". Först när Ålands Framtid efter två år skrev en insändare om varför språkrådet inte sammanträde så sammanträdde det, som ett exempel på skrivningar som inte har kommit någonstans.

Det sägs att "frivilliga samgåenden mellan kommuner möjliggörs genom ändringar i lagstiftningen om den kommunala indelningen". Från Ålands Framtids sida så framförde vi att det här lagförslaget som gick ut på remiss är de facto strängare än det som den förra regeringen skickade ut och som Centern kritiserade enormt mycket. Men då skickade man ut ett förslag som de facto i sak är sämre sett ur kommunernas synvinkel.

Det sägs också att "rätten till en egen åländsk poliskår är av stort värde för vårt samhälle". Också här vet vi att regeringen, trots ivriga protester från vår sida, även gör en egen åländsk polislag till en blankettlag.

Det sägs också att "landskapsregeringens målsättning är att förbättra transparensen och lättöverskådligheten i budget och bokslut". Jag tror att vi alla vet att den har blivit betydligt tunnare också i år. Det är mindre information, men mera lättöverskådlig och transparent har den ju inte blivit.

Det sägs också under rubriken Kontinuerlig ledarskapsutveckling och samordning av verksamheten: "Trenden att offentliga sektor växer snabbare än den privata ska brytas under perioden". Jag har försökt förgäves år även efter år inom regeringsblocket att tala om att vi måste sätta någon sorts handling bakom de här orden. Vi kan inte bara skriva och springa upp i talarstolen och säga att vi helt följer regeringsprogrammet när vi de facto inte gör någonting. För att hjälpa till så hade jag en utredning där jag visade hur mycket offentlig sektor har ökat under de senaste 20 åren i förhållande till den privata sektorn.

Det här var bara ett par punkter på tre sidor ur ett 20-sidigt regeringsprogram. Vi måste hålla oss till sanningen och konstatera att det som regeringspartierna från första början önskade uppnå, det har man inte lyckats med.

Det har varit för mycket fokus på att skylla allt på pandemin. Ministern Annette Holmberg-Jansson sade att det har varit två helt förlorade år. Inte har det varit på det sättet. Det är klart att det har varit utmaningar, det är inte frågan om annat. Det är klart att man måste ändra strategi, men alla andra regeringar har också jobbat stenhårt utgående från sina regeringsprogram, trots pandemin. När pandemin tog slut så var det Ukrainakriget igen och det kommer säkert ytterligare någonting som man kan skylla på.

Ledamoten Måtar frågade när överhuvudtaget regeringsprogram har följts. Han kastade ut det i lite svepande formuleringar. I regeringen 1991-1994 ledd av Ragnar Erlandsson, så där vet jag av personlig erfarenhet att han hela tiden hade regeringsprogrammet med och vi såg till att de skrivningar vi hade där följdes. Följande regering 1995 till 1998 ledd av Roger Jansson, som för övrigt var ett lantråd som var väldigt strukturerad, väldigt fokuserad och såg till att vi skulle komma framåt, och man till och med prickade av punkt för punkt att det skulle följas.

Jag vill bara säga att från Ålands Framtid försökte vi förgäves lyfta de frågor i regeringsprogrammet som vi tyckte att var viktiga. Vi lyckades inte och valde då att i stället från opposition försöka lyfta upp frågorna, åtminstone till allmän debatt.

Just mot bakgrunden av att man kommer överens om ett regeringsprogram som inte följs så det bidrar till att åtminstone Ålands Framtid inte kommer att stöda fortsättningen heller. Tack!

Tack, talman! Det är rallarsvingar som kommer från höger och vänster här från Ålands Framtid. Jag tänker hålla mig till de näringspolitiska skrivningarna i regeringsprogrammet. Kan vänligen ledamot Eriksson konkretisera någonting som inte har förverkligats för näringslivsskrivningar i programmet, tack?

Sen kan jag också säga att det har väl aldrig någonsin satsas så mycket på näringslivet som det har gjorts under de tre senaste åren. När vi ser på vad vi har gjort från regeringens sida för att rädda åländska företag gällande likviditetskonkurser så var det inte ett enda under pandemin. Vi ser fantastiska resultat av det vi läste i tidningarna i går, man till och med flyttar huvudkontor hit. Vi har om inte dagligen så varje vecka dialog och diskussion med branschorganisationerna, särskilt under pandemins tid så var det egentligen dagligen. Är det en näringslivsstrategi som ledamot Eriksson är ute efter?

Rent konkret så flera av de exempel jag läste upp, jag kan lägga till utmanarrätter till exempel, det står det också i regeringsprogrammet. Det ser jag som en otroligt viktig näringspolitisk fråga som vi har lyft flera gånger, när vi hade möjligheten att göra det, utan att vi kom någonstans. Protesterna kom förvånande nog mest från näringsministerns parti.

Tittar man på hur mycket man har satsat så de anslag som har gått från näringsavdelningen ut till näringslivet så i ett historiskt perspektiv så minskar de hela tiden, de ökar inte. Sedan var det temporära stöd som gjordes och de gjordes på ett bra sätt. Där ger jag en eloge, det har jag gjort både internt och externt.

Men igen, att samla oss över näringslivet så vissa sektorer, till exempel jordbruket, har stora utmaningar framöver. När det gäller den delen så har man ett handlingsprogram, men man skulle behöva ha ett heltäckande näringspolitiskt program och det vet ministern att jag har efterlyst många gånger.

Heltäckande näringslivsprogram är någon sorts strategi nerskriven av politiker hur näringslivet eventuellt ska bedrivas och i vilken riktning de ska gå och det tycker ledamoten Eriksson att ska göras. Jag kan tycka att en kontinuerlig dialog där man anpassar verkligheten efter verkligheten är klokare och bättre. Ett strategiskt sätt som vi har jobbat på och som man märker att inte riktigt fungerar längre är just det här regelrådet som kommer med förslag på förenkling och avbyråkratisering. Men när det kommer till kritan så kommer det väldigt få förslag från näringslivet på vad man i självstyrelsen kan förenkla och förbättra så att det blir mindre byråkrati där ute för företagen. Då är det bättre att sitta ner kontinuerligt vid återkommande tidpunkter och tillsammans lösa de utmaningarna i stället för att göra ett dokument som på något sätt ska vara någon sorts lösning för (… taltiden slut).

Jag har stor respekt faktiskt för vad Karlström säger. Jag var ju ännu yngre när jag var näringsminister. Jag tyckte också om att prata, fara runt och det var full fart till höger och vänster och det efterlystes gång på gång ett näringspolitiskt program. Jag tyckte att varför behöver vi det? Vi är så på gång, vi grejar och vi fixar och hej vad det går. Men jag blev tvungen, får ja lov att säga, att utarbeta ett sådant program med en färdig struktur med åtgärder och med problemkartläggning med början i en SWOT-analys. Det visade sig att det var otroligt viktigt. Det var massor av saker som vi aldrig hade tänkt på och som kom fram tillsammans med dem det berör, det vill säga näringslivets organisationer. Så det må vara hur tråkigt som helst, och varför ska vi skriva ner någonting? Men jag tror att det är nödvändigt att börja arbeta lite mera systematiskt och strategiskt än vad den här regeringen har gjort hittills.

Tack, talman! Till ledamot Eriksson skulle jag vilja säga att regeringsprogrammet ska respekteras. När vi hade genomgång här för ett antal månader sen så blev vi själva faktiskt överraskade av hur mycket vi har lyckats fullfölja trots den omtalade pandemin som vi klarade av att hantera, men det tog ju bort otroligt mycket lagberedningsresurser. Det är därför också som jag tror att Hållbart Initiativ idag fortsatt är upprörda, dvs. vi måste nedprioritera ganska mycket under resans gång just på grund av alla behov av brådskande lagstiftning, olika former och budgetlagar, som ledamoten vet.

När det gäller den omtalade polislagen så vill jag igen påminna om att när Finland sitter på 70 procent av ett rättsområde som berör ålänningarnas grundläggande rättigheter så kunde vi inte längre ha kvar ett system där vi hade en hopslagen. Det fanns ingen trygghet, varken för medborgarna, polisen eller för tjänstemännen.

När det gäller polislagen så har minister Jansson och jag har haft olika åsikter och det får man helt enkelt ha respekt för. Vi har tyvärr inte så många konstitutionella och självstyrelsepolitiska experter på Åland. Men både Göran Lindholm och Bjarne Lindström, som har lagt ner enormt mycket arbete att försöka sprida kunskap om självstyrelsen, var också i likhet med mig och flera andra väldigt kritiska till att man övergav en egen polislag. En egen behörighet över ordningsmakten är unikt. Det är ett av få områden som Åland faktiskt är unikt på.

När det gäller de andra sakerna som jag nämnde som till exempel språkrådet. Det är en sådan sak som minister Jansson och jag faktiskt tillsammans var med och väckte en gång i tiden. Att språkrådet inte ens sammanträdde innan vi blev tvungna att skriva en insändare så var rätt märkligt.

Tack, talman! Men verkligheten, ledamot Eriksson, under den tiden var ju pandemin. Vi kunde inte begära mera av oss själva, inte ens jag kunde begära mera lantrådet som ledare av regeringsarbetet att också hinna med de frågorna. Men efter det att språkrådet kunde nystarta så måste jag säga att jag är glad över den aktivitet och det strategiska arbete som görs där. Vi har fått positiva och vi har fått lite nedslående besked.

När det gäller kommunerna som ledamoten också berörde så vill jag påtala att den sittande regeringen har sett till att det från och med sommaren 2021 är frivilligt att gå ihop om man så önskar. Men ingen tvingar någon. Sedan på grund av att verkligheten är tuff så är vi tvungna att sätta i kraft en lag, om lagtinget godkänner, som ger oss möjlighet att hjälpa kommuner i kris, antingen på grund av att man saknar ekonomi eller saknar förtroendevalda. Den här regeringen - i alla fall så länge jag är medlem eftersom det är populärt att prata om det - kommer inte att lämna någon ålänning i sticket på grund av nämnda faktorer. Aldrig.

När det gäller krislagstiftningen så är ju de facto den lagstiftning som gick ut på remiss uppbyggd så att en kommun "kan bli tvingad" att ta emot en annan kommun mot sin egen vilja. Det var de facto strängare än den förra lagstiftningen som den förra regeringen gick ut med och som Centern kritiserade oerhört mycket. Jag förstår helt enkelt inte hur man kunde gå ut med en sådan lag. Men vi ska se vad det blir av den nu efter att remisserna har kommit in.

Avslutningsvis. Jag blev så pass snopen när jag såg den här formuleringen att jag måste nämna den: Profilen på det politiska arbetet inom det nordiska rådet ska höjas. Vi får hoppas att det gäller fortsättningsvis.

Talman! Ledamoten resonerade i sitt anförande att den här regeringen skulle vara den mest borgerliga regering någonsin. Det är ju mycket intressant hur den här landskapsregeringen har arbetat med frågan och hur också lagtingsledamöterna som utger sig stöda regeringen har agerat i den frågan. Det har ju aldrig setts på maken vad jag kan förstå, jag vet att folk har försökt leta historiskt, med en sådan utökning av antal årsverken som nu sker, man har inte hittat någonting liknande. Nu visas också ett minusresultat på 19 miljoner i det budgetförslag som ska debatteras på måndag, trots att skatteintäkterna har ökat mycket dramatiskt under de senaste åren. Därtill vet vi att vi har en lågkonjunktur som är på väg in och ladorna töms ytterligare på minus inför den lågkonjunkturen. Jag tycker det är bra att ledamoten lyfte (… taltiden slut).

Man behöver kanske inte i och för sig heller ifrågasätta i en replik, man kan till och med berömma och vi är ganska dåliga på det har jag noterat när vi jämför med andra parlament. Men visst är det så att jag bara kunde delge de känslor som jag hade och som Ålands Framtid hade när det här regeringsprogrammet skrevs och när den här regeringen bildades. Jag såg det på det sättet att det här är den mest borgerliga regering Åland kan få till stånd. Men jag vet ju själv att när jag har lyft frågor som vi har i regeringsprogrammet och andra som jag upplever som typiskt borgerliga näringslivsfrågor, så har jag nästan aldrig fått något stöd och aldrig till exempel från Moderaterna som man skulle räkna med att borde vara det parti som verkligen skulle stå sida vid sida.

Talman! Jag har också uppfattat att stödet har varit mycket litet för att jobba med effektiviseringar på riktigt. Jag bedömer det, precis så som vi sade i vårt gruppanförande, att det handlar om att man inte vill fatta några som helst obekväma beslut. Man dränerar den åländska ekonomin till fördel för att ingen ska bli arg på en för man värnar mest om rösterna.

Vad ska jag säga? Jag säger inte att ledamoten Zetterman har fel, men jag tror också att det ligger en del i det som jag sade i ett tidigare replikskifte. Den här förmågan att arbeta strategiskt och strukturerat har saknats. Det har blivit för mycket rusningar till höger och vänster utan att den ena handen riktigt vet vad den andra har gjort. Det har också bidragit till avsaknaden av en borgerlig, ansvarsfull ekonomisk politik.

Talman! Jag har också fäst mig vid det där som jag uppfattar som falsk marknadsföring, att man på något vis marknadsför sig som en borgerlig regering, konservativ jo, men borgerlig. I replikväxlingen här tidigare så pratade man om ekonomin som liksom borde vara adelsmärke för en borgerlig regering. Vi pratar om underskott och tillsättandet av tjänster, men faktum är också de massiva utredningarna och blankettlagstiftningen. Den tid som jag har kvar i politiken så kommer man aldrig någonsin att kunna kritisera en ny regering för blankettlagstiftning, för utredningar och för att ha ovarsam ekonomisk politik. Så nog är ju världen upp och ner, enligt min uppfattning.

Det är faktiskt knepigare att svara på repliker som är i samma linje som jag själv än dem som är tvärsemot, har jag kommit underfund med. Jag vet inte att jag direkt har marknadsfört någonting, utan jag bara sade vad jag trodde. Jag har faktiskt fortfarande svårt att se hur vi skulle få till stånd en mer borgerlig regering. Jag ska ge det erkännande, och det gjord Ålands Framtid både i regeringsställning och även i oppositionen, att Liberalerna har varit det partiet under den här mandatperioden som har drivit en ansvarsfull ekonomisk politik. Det erkännande vill jag ge.

Talman! Faktum är att vi har försökt driva Liberalernas ekonomiska politik åtminstone under tre mandatperioder nu. Vi har varit jätte försiktiga med tjänster och sådana saker. Ibland har man lyckats och ibland har man lyckats mindre bra. Men det är också intressant, om jag definierar mig själv i Liberalerna som en mitten liberal, att när jag läste budgetförslaget så sade jag åt mina lagtingskollegor här i gruppen att jag har aldrig känt mig så höger någonsin någon gång i mitt politiska verk som när jag läste budgetförslaget. Men det får vi återkomma till nästa vecka.

Jag kommer nog ihåg när ledamoten Sjögren kom in i lagtinget. Inte uppfattar jag henne som den som körde om snabbast på högersidan. Det kan jag hålla med om.

Men en sak till som jag tror att har gjort att det har blivit som det har blivit för den här regeringen. Jag har faktiskt inte sett ett regeringsarbete inifrån sedan 1999 och då styrdes det väldigt politiskt. Men här har det varit enormt tjänstemannastyrt och man har haft väldigt svårt att komma vidare. Det tror jag också att är den största orsaken till att underskotten skjuter i höjden och antalet tjänster ökar. Man får helt enkelt inte styrning på verksamheten och det är jag den första att beklaga att det blev så.

Tack, talman! Att Anders Eriksson från Ålands Framtid står här och berättar om allt man inte har fått igenom som stödparti till regeringen, det är väl på ett sätt naturligt och helt förståeligt. Däremot vänder jag mig ganska kraftigt emot att han står och insinuerar att ministrarna inte har arbetat tillräckligt hårt och att pandemin inte har tagit stora resurser av den politiska ledningen och tjänstemännen, t.ex. på minister Annette Holmberg-Janssons Bodega. Det vänder jag mig kraftigt emot. Det är alltid lätt att sitta i baksätet och peka hur andra ska köra.

Ja, det är väl så att kollegan Röblom snart får prova den rollen själv, att sitta i baksätet och peka och se att det kan vara ganska frustrerande.

Det första som sades, att jag berättade om allt som Ålands Framtid inte har fått igenom så exakt samma gjorde ju också Röbloms kollega Simon Holmström, han berättade om allt som man inte hade fått igenom. Det finns väl en orsak, men orsakerna är olika att två partier har lämnat den här regeringen. Man tycker helt enkelt inte att den fungerar. Och som jag sade i inledningen på mitt anförande så ville jag säga att det här prioriterade Ålands Framtid. Jag uppfattade att kollegan Simon Holmström berättade vad Hållbart Initiativ prioriterade. Ni var till och med tillsammans runt regeringsbordet, men fick synbarligen ändå inte igenom någonting och då är det någonting som inte riktigt fungerar.

Talman! Flera talare idag har understrukit att vi har haft två år av pandemi, under dessa tre år. Två år av pandemi som har prövat oss alla på olika sätt. Två år av pandemi med perioder av undervisning på distans, stängda gränser, stängd flygplats, stängt lagting och stängda restauranger och ett stängt samhälle. Men också två år av pandemi som trots det har inneburit en positiv utveckling. Sällan har behovet av digitalisering varit så tydligt i hela det åländska samhället. Två år av pandemi har inte heller hindrat landskapsregeringen ifrån att föra en framgångsrik näringspolitik och en framgångsrik social- och hälsovårdspolitik, för att nu nämna två områden.

Utan moderat medverkan i regeringen hade vi knappast sett satsningen GritLab, vi hade knappast sett så offensiva åtgärder för att rädda företagen under ”corona crunchens dagar”, vi hade inte sett sommarjobbssatsningarna i den form som de blev. Arbetslösheten är idag nere på 4 % igen, Åland är fortsättningsvis en starkt attraktiv inflyttningsort, företag som Orkla väljer att koncentrera sin verksamhet och utveckla den på Åland och företaget är tillbaka i skattetoppen.

Utan moderat medverkan hade vi inte sett en utökning av cancerscreening, vi hade knappast sett fokus på gång- och cykelväg söderut från Mariehamn. Och – som ÅHS-ordförande vågar jag också framhålla att vi antagligen då hade haft ett ännu större underskott. Som f.d. minister vill jag också framhålla att denna regering visat sig ytterligt snabbfotad i svåra situationer, oberoende om det handlat om nya välfärdsområden, invecklade förhandlingar eller avhopp av olika slag.

Vi moderater ser nu fram emot att genomföra budget 2023 som kommer att innehålla en förstärkning av grundavdraget och arbetslinjen och fortsatt slopande av inkomstgränsen för studiestöd. Vi vill jobba vidare med den havsbaserade vindkraften i det ministerutskott som grundats för ändamålet. Vi vill också jobba med vidare med viktiga lagar som återstår att verkställa: avfallslagen och vattenlagen.

Den kritik som vi har hört idag skjuter delvis över målet. Det håller inte att påstå att parlamentarismen skulle ”vara utspelad”. Parlamentarismen lever i högsta välmåga och kommer att prövas idag. Det är ju det här som är parlamentarism – att vi har en regering med förtroende eller icke förtroende i salen.

Jag tolkar dock dessa utspel som en önskan från oppositionens sida om mera förankring, dvs. ännu bredare, parlamentariska och långsiktiga lösningar. Det finns skäl för oss i regeringsblocket att lyssna till den delen.

Vi från Moderat Samlings sida kommer att rösta för att fortsätta detta regeringssamarbete. Tack för ordet!

Talman! Ekonomin har ju inte riktigt skötts så väl under den här mandatperioden. Det tror jag att vi alla kan skriva under på när vi ser på det stora underskott som presenteras, samtidigt som man aldrig tillnärmelsevis har fått så stora intäkter som man får nu.

Moderaternas ledare står här och säger att han stöder ett grundavdrag som är helikopterpengar ut till hela samhället och slopad inkomstgräns för studerande som innebär ytterligare helikopterpengar i tider av inflation. Det är svårt att få ihop och se vad Moderaterna egentligen har fått av det här regeringssamarbetet. För de frågor som moderata ledare lyfter fram att skulle vara moderat politik till de här delarna, det kan ju knappast anses vara borgerlig politik.

Det blir ett långt svar på den frågan. Jag ber om att få återkomma i budgetdebatten till det.

Men till relevanta delar så det som förenar de här sakerna är arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta. Tröskeln till arbetslivet ska vara så lågt ner som möjligt. Det ska vara lätt att jobba när du studerar. Det ska inte vara en fråga om du vinner eller förlorar på att ta ett arbete, utan det ska vara glasklart att du vinner på ta ett arbete. Arbete ska alltid löna sig.

Det håller jag med om. Men vi har också fått rapporter på hur studiestödet har fallit ut. Men framförallt grundavdraget, det är ingen arbetslinje i det. Det är helikopterpengar ut till alla, oavsett ifall du jobbar eller inte. Moderaterna var med under förra mandatperioden och införde ett jobbskatteavdrag. Det hade varit moderat politik. Det hade varit borgerlig politik.

Sen vill jag också återkomma till frågan om parlamentarismen. Jo, att regeringen sitter på parlamentets förtroende, det är en del i parlamentarismen, men parlamentarismen bygger också på att en regering är lyhörd till parlamentets beslut. Det är parlamentet som styr regeringen, inte tvärtom.

Talman! När vi inleder budgetdebatten nästa vecka så kommer det att bli väldigt tydligt att budgeten för 2023 är en budget som tar höjd för kris, katastrof och svåra lägen. Och när man har sett det, då är det väldigt lätt att begripa vad det är som den innehåller.

I grunden så ger jag ledamoten Zetterman rätt vad gäller den parlamentariska förankringen, vilket är något annat än en fungerande parlamentarism. Vi behöver, både denna regering och kommande regeringar, jobba bredare och förankra frågor brett i lagtinget. Det är absolut nödvändigt för vårt ö-rike att göra det.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Att ta med Hållbart Initiativ i regeringskonstellationen ansågs av flera vara en form av greenwashing. Svaret på det vet vi idag. Ordväxlingen har stundtals varit väldigt hård och infekterad mellan Hållbart Initiativ och sittande landskapsregering och dess majoritetsblock. Det visar också på hur vitt skilda åsikterna är kring vad miljö- och klimatarbetet ska innehålla.

Ny vattenlag och en bolagiserad högskola har varit två projekt som har pågått länge och som är efterlängtade av många. Det vi nu vet, eller i alla fall vad jag tror mig ha fått veta, är att arbetet med att bolagisera högskolan har mer eller mindre pausats. Man försöker hitta en ny styrelse. Och vattenlagen ska vara ute på remiss, men det har jag också hört egentligen sedan senvintern-våren att den är på väg ut på remiss. Nu kanske den är ute på remiss då?

Miljö- och klimatarbetet för landskapsregeringen förefaller vara någonting som går ut mer på att hitta en bakdörr än att fronta utmaningen. Det är bekymmersamt, oberoende vad man har för ideologisk inriktning.

"Nu kan vi bedriva en borgerlig politik" hördes från majoritetsblocket eller från flera i majoritetsblocket när Hållbart Initiativ lämnade. Några veckor senare lämnade landskapsregeringen in ett budgetförslag till lagtinget med ett budgetunderskott om 19 miljoner och cirka 40 nya årsverken. Jag vet inte hur mycket borgerlig politik det syns i den? Hållbart Initiativs procentandel av landskapsregeringen har ju inte varit så betydande, av majoritetsblocket har det ju varit 10 procent om jag räknar rätt, två ledamöter av 20. Så att beskylla Hållbart Initiativ för den ekonomiska politiken eller situationen, som vi nu befinner oss i, det är inte heller riktigt schysst.

När det kommer till att ge en ny landskapsregering sitt förtroende så var vi faktiskt två stycken från den liberala gruppen som gjorde det 2015. Det var min kollega Rainer Juslin och undertecknad. Jag måste säga att jag gillade rubriken "Tillsammans för Åland". Jag tänkte att det har kommit en hel del nya kandidater in i lagtinget som är oförstörda av den här illa-kulturen som bygger på att man alltid ska säga nej och rösta emot, oberoende av vad saker handlar om och hur bra de än är. Med tanke på, som sagt, att speciellt Centern för första gången perioden innan hade suttit i opposition och också fått uppleva frustrationen över att kanske inte få fram sin politik och sina förslag på rätt sätt, då tänkte jag i alla fall att det kanske finns någon sorts uppvaknande nu och att den här förbaskade kulturen, som pågår mer eller mindre konstant att säga nej och vara emot, skulle försvinna. Men det har ju blivit ännu värre. Budgetmotioner, åtgärdsmotioner och det sägs nej till allt i omröstningar. Det finns ett par ledamöter, tre stycken vågar jag säga, i majoritetsblocket som har undvikit åsiktspiskan. Det var en som stundtals var väldigt utfrusen för att han kanske gick några steg ännu längre. Så är klimatet och det är väl det vi borde ta fokus på.

För det är ju faktiskt så ledamot Jörgen Pettersson. Röstade ledamoten Pettersson för lantrådet Katrin Sjögrens regeringen 2015? Jag tror att du hade din uppfattning klar och röstade nej. Det är den där kulturen som liksom måste bort och det tycker jag att är det allvarliga i det hela.

Vår parlamentarism som verktyg är väldigt litet här på Åland. Precis som min kollega Zetterman sade för en stund så gäller det ju faktiskt mer än att bara stöda en regering. Det gäller ju också att regeringen är lyhörd. Här finns det mycket att inhämta.

Är det så att landskapsregeringen dröjer med lagförslag för att vår lagberedning är så underbemannad, varför säger man inte det då i budgetförslaget? Av de 40 årsverken som finns uppräknade så har i alla fall inte jag hittat så stor förstärkning på lagberedningen, men däremot på många andra ställen. Så det håller inte heller riktigt. Tack för det!

Tack, talman! Jag kunde inte låta bli därför att ordet greenwashing nämndes. Hållbart Initiativ har inte suttit i en regering för att "greenwasha" någonting. Vi kommer heller inte i vår egna gröna opposition att bidra till greenwashing av oppositionens idéer heller.

Tack, talman! Nej, det hoppas jag inte heller. Handen på hjärtat, inte är det väl så mycket som kommer att vara förverkligat av det som pågick i landskapsregeringen för att förverkliga när vi gör avslut på den här mandatperioden.

Tack, talman! Vi är stolta över det otroliga arbetet som vi har gjort och det som vi har fått igenom i smått som i stort faktiskt. Med tanke på just den procenten som Holmberg nämnde, två ledamöter i lagtinget och en minister i landskapsregeringen, och med den enorma arbetsmängden, informationsflödet och under de premisser och förutsättningar som den här regeringen har verkat, så är vi övertygade om att bokslutet under de förutsättningarna för vad vi fick igenom kommer att bli gott.

Tack, talman! Vi får hoppas det. Men jag förstår också problematiken i att Hållbart Initiativ hoppar av. Jag förstår er argumentation. Jag förstår också majoritetens frustration att ni hoppar av och oförståelse till det. Jag kan ju se hur minister Röblom har byggt upp flera saker med ett momentum som skulle förverkligas förhoppningsvis under det kommande sista året. Det kommer kanske inte överhuvudtaget att göras eller så kommer det att göras i någon annans namn. Så jag förstår båda sidor kritiks där.

Tack, herr talman! Jag hade kanske inte tänkt ha ett anförande. Det gäller egentligen ett kort meddelande om före detta minister Röbloms portfölj som delas ut på några andra ministrar. Det kanske leder till att klimatarbetet prioriteras ner. Från Åländsk Demokrati anser vi att vi inte kan påverka klimatet, så det är ingen stor sak.

Men jag fick reda på att det också är frågan om förtroendeomröstning samtidigt. Det var intressant det som ledamot Holmberg tog här om hur vi har röstat tidigare. När den här nuvarande regeringens regeringsprogram lades fram så sade jag väl någonting om att det var en julklappslista. Det fanns många intressanta saker och jag röstade för den. Det var faktiskt så att jag röstade också för regeringen Katrin Sjögrens regeringsprogram i tiden. Jag tyckte att det var allmän beskrivning. Sedan hände det sig någon gång under den förra perioden och någon gång under den här perioden att när lagförslag har kommit fram så har jag ju framfört kritik när jag inte har tyckt om dem. Jag tror att ministrarna har noterat det, kanske till och med exministern minns ännu. Det har varit mitt sätt, inte att kritisera det som inte finns på bordet, vilket några andra här talar om, utan det som kommer på bordet, det är det som vi ska granska. Ibland har till och med talmannen granskat mig i mina granskningar.

Men då ser jag så här, de besluten som jag tittar på, det här är punkt nummer fyra på dagens föredragningslista. Punkt nummer ett var val av medlemmar och ersättare i Nordiska rådet. Formellt sett var det lagtinget som satte den listan, men som vi vet så var det nog informellt inte lagtinget som gjorde det, utan här var det uppenbart regeringen som hade en uppfattning om vilka som inte skulle få vara med och vilka som skulle få vara med. Där tyckte jag att regeringen gjorde ett väldigt stort fel. Förra perioden, så om jag minns rätt, så var det faktiskt en från oppositionen, från Centern, som var ordförande i Nordiska rådet. Då tycker jag faktiskt att man kunde ha fortsatt att ha ledamot Eriksson kvar den sista perioden. Det är den aktuella frågan, där anser jag att ni gjorde fel och därför kommer jag att rösta nej i omröstningen. Tack för ordet, herr talman!

Talman! Ledamoten Toivonen inledde sitt anförande förtjänstfullt. Nämligen det här är ju ett kort meddelande vi debatterar i dag. Det handlar enbart om ansvarsfördelningen i landskapsregeringen med anledning av Hållbart Initiativs sorti. Frågan på bordet: Är det en bra ansvarsfördelning? Jo eller nä om det är en bra ansvarsfördelning. Och så tar vi också ställning till att avvikelser kan förekomma från den här ansvarsfördelningen vid semestertid och det är väl också rimligt eller hur?

Tack, talman! Jag håller detta väldigt kort. Jag har suttit och funderat under den här debatten, likt många andra debatter här i lagtinget. Hur utvecklar detta Åland framåt? Ingenting! Vi har suttit här och slösat över två timmar av tid som vi kunde ha fokuserat på att hitta lösningar på samhällets alla problem. Jag vill bara med det här korta anförandet be alla att fundera över vad vårt jobb som politiker faktiskt är. Jag tycker åtminstone att det är att hitta lösningar och utveckla Åland framåt. Tack!

Tack, talman! Det är inte första gången som ledamot Josefsson går upp och säger något liknande. Första gången var jag full av respekt för det, jag höll med och även andra gången. Men nu börjar jag lite tappa respekten. Jag tycker att ledamot Josefsson inte föregår med gott exempel själv. Ser man på hur omröstningarna faller här i salen så har jag inte sett att ledamot Josefsson på något sätt avviker från majoritetsblockets linje någon gång. Det är märkligt, för det har funnits många frågor som borde ha gett möjlighet till en avvikande åsikt om man följer sitt inre. Jag har lite svårt att ha förståelse för Josefssons anförande idag.

Tack, talman! Ledamot Holmbergs kritik är befogad. Men att delta i ett regeringsblock handlar om att kompromissa. Inte är jag heller nöjd med alla beslut som tas, men ändå måste jag stöda det för att vissa andra förslag ska gå igenom. Det är ett samarbete och då måste man kompromissa helt enkelt.

Tack, talman! Men hur ska man då frångå den här typen av debatter som egentligen inte leder någon annanstans än att majoriteten alltid vinner? Hur god en idé, som man debatterar, än är så vinner den aldrig om det inte är majoriteten som har uppfunnit idén. Man kommer ju aldrig vidare på något sätt. Som jag sade i mitt anförande för en stund sedan, vårt parlament är väldigt, väldigt litet, det är väl kanske världens minsta parlament och det borde vara värt en större parlamentarism än att bara stöda majoriteten för majoritetens skull. Det är ju därför som ersättarsystemet borde komma bort och det är därför också som skyttegravskriget i utskotten borde komma bort, speciellt i finans- och näringsutskottet. För de goda idéerna, som ledamot Josefsson efterlyste, de drunknar. De kommer ju aldrig fram om de inte kommer från majoritetsblocket. Så det här kompromissandet borde ju ske överlag, inte enbart inom majoritetsblocket.

Jag håller med. Nu nämnde ledamot Holmberg flera lösningar. Jag har öppet varit kritisk till hur vårt parlamentariska system funkar. Jag vet inget bättre, men jag försöker också komma på bättre lösningar. Hur det funkar i dagens läge med opposition och regering så tycker jag absolut att det är fruktansvärt ineffektivt och hämmande för hela Åland. Jag håller med i mycket.

Kollegan Josefsson hade ett väldigt kort anförande. Det är bra. Det är alltför många som pratar alltför länge här. Han pekade på att det inte är några lösningar som har kommit fram i den här debatten. Vilken typ av lösningar tänkte kollegan Josefsson på? Debatten har ju mycket gått ut på att har man en regering som inte följer sitt regeringsprogrammet så har man de facto ett bekymmer. Det har jag sett som ett stort bekymmer. Det är ju via regeringsprogrammet som en regering slår fast vad man vill göra. Men om man inte följer följa regeringsprogrammet, tycker Josefsson ändå att man ska sitta stilla i båten och tycka att allt är bra eller ska man påtala det?

Grunden till det här ärendet är bara en omfördelning av ministerportföljen. Sedan anser jag, det är mitt antagande, att personer och partier drar nytta av det för att skapa rubriker. Man säger att regeringspartierna och framförallt Centern gör ett dåligt jobb och om man hade varit med själv skulle man ha gjort ett bättre jobb.

Mitt anförande handlade inte alls om det. Jag gick igenom punkt för punkt i regeringsprogrammet för sådant som var viktigt för oss och som man inte har förverkligat, och det måste man i en parlamentarism kunna påtala.

Sedan det som kom fram tidigare att det behövs en betydligt mer tillåtande attityd. Jag försökte mig på det när jag var inom regeringsblocket och fick ju svidande kritik. Man skulle överhuvudtaget inte ge ett erkännande åt oppositionen och det anser jag att Åland är för litet för. Så därför undrar jag, vad tycker du ledamoten Josefsson om det? Ska det vara så här, har man en avvikande åsikt då ska man bort? Eller kan man ha en mer tillåtande attityd och faktiskt inse att även motparten kan ha någonting att tillföra?

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag vill också tillägga att jag tycker att ledamot Eriksson ofta håller väldigt sakliga och lösningsorienterade anföranden här i lagtinget.

Sedan när det gäller att få sina saker igenom och kompromissa så där handlar det just om att också kompromissa och inte bara få igenom allt vad man vill utan att man också måste kompromissa. Det blir också problem för små partier att kunna få igenom allt sitt jämfört med ett stort parti. Det blir en problematik. Jag tycker ofta att oppositionen kommer med goda förslag. Jag tycker att åtminstone finans- och näringsutskottet tar med mycket av det. Men jag håller med, att skriva motioner och sedan rösta ner det så hela det systemet är dåligt.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Enligt lagtingsordningens 25 § ska lagtingets behandling av meddelandet avslutas med en omröstning vid vilken det för ändringen av regeringsprogrammet krävs mer än hälften av de avgivna rösterna.

Omröstningen kommer att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för att en ändring av regeringsprogrammet ska godkännas röstar ja och de röstar för att en ändring av regeringsprogrammet inte ska godkännas röstar nej. En ja-röst är en röst för förtroende för regeringen och en nej-röst en röst för icke-förtroende för regeringen.
Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstningen startar. Talmannen röstar ja. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll med 16 ja-röster, 11 nej-röster och 3 var frånvarande.

Eftersom mer än hälften av de avgivna rösterna är ja-röster har lagtinget beslutat godkänna ändringen av regeringsprogrammet. Lagtinget har således förtroende för landskapsregeringen. Ärendet är slutbehandlat.