Enda behandling

Diskussionen avbröts vid plenum måndagen den 19 september 2022. Diskussionen fortsätter idag varefter ärendets behandling avbryts och omröstningarna förrättas i morgon torsdag vid plenum kl. 13.00. Fortsatt diskussion.

Herr talman! Detta hör absolut indirekt till tilläggsbudgeten. Till saken hör att jag lyssnade i morse, med nästan simultan tolkning, på Rysslands president Vladimir Putins tal till nationen. Det var det första tal han har hållit sedan invasionen i februari. Det var ett skrämmande tal som kan påverka oss alla. Det var, för det första, en mobilisering i första vågen av 300 000 nya soldater. Det betyder en väldigt stor upptrappning av det här kriget. Det var, för det andra, att medborgare i bland annat Donetsk skulle befrias från nazistregimen, som det uttrycktes. Och det som väl kanske var det mest skrämmande var att man talade om; - att väst vill förstöra vårt land, väst hotar oss med kärnvapen och att vårt land har också massförstörelsevapen och för att skydda vårt land kommer vi att använda alla tillgängliga medel. Jag bluffar inte.

Det är det här som är det svåra med den ryska regimen, man vet ju aldrig riktigt när de bluffar och när de talar sanning. Men man ställer sig förstås frågan; vad tar sig en man som Putin till när han blir alltför för trängd?

Herr talman! Det här har inte direkt att göra med tilläggsbudgeten, men jag blev väldigt berörd och blev att fundera på att det är rätt futtiga debatter som vi har här i plenum, ibland om småsaker. Jag såg i media att man pratade om solcellsgate med krigsrubriker. Det far lite i väg enligt mitt förmenande. Jag är lite förvånad över media ibland, får jag lov att säga.

Jag ser finans- och näringsutskottets värderade ordförande Jörgen Pettersson. Jag hade ett replikskiften med honom. Jag är förstås synnerligen jävig, men jag tyckte att det var ett bra resonemang som vi hade om vad den här formuleringen riktigt betyder, "målet är att nå ett bättre regionalpolitiskt utjämningssystem som på ett rättvist sätt tillgodoser samtliga av kommunens behov". Ska man lyckas med den formuleringen - det är ju lite som en julklappslista - så innebär det ju förstås att man måste tillföra mera pengar, och det bekräftade utskottsordförande Pettersson att så är det och det är jag väldigt tillfreds med. För som jag sade i den diskussionen som vi hade då, så är det här det absolut bästa sättet om man vill ha ett lågt skattetryck för de åländska medborgarna och om man vill ha en god basservice för de åländska medborgarna, då stöder man kommunerna. Vill man inte det så vill man någonting annat.

Det handlar inte bara om ekonomi heller för Ålands Framtids sida. Det handlar minst lika mycket om bestämmanderätten. Vi är troligtvis det parti som mest vill att vi ska ha så stor bestämmanderätt som möjligt för hela Åland visavi Finland, men vi vill också ha en så stor bestämmanderätt som möjligt för de åländska kommunerna och de åländska kommuninvånarna. Det är det där som jag har haft svårt att förstå många gånger i den här debatten om kommunsammanslagningar och att allt ska styras centralt. Jag uppfattar att de flesta av oss - hoppas jag i varje fall - vill ha så bra basservice som möjligt när det gäller barndagvård, när det gäller grundskola och när det gäller åldringsvård. Jag är förvånad över att partier som säger sig vilja jobba för den sociala sektorn ändå på något sätt vill att allt ska styras centralt. Jag kan inte förstå det på något annat sätt - och det här är min fria tolkning - än att man helt enkelt ifrån den här horisonten anser att landsbygdsborna är så otroligt enfaldiga så att de inte förstår sitt eget bästa så det är bäst att vi försöker slå ihop allt och styra allt centralt.

När det gäller det så kallade solcellsgate, med nästan krigsrubriker, så är det klart att det inte har hanterats på ett bra sätt, vilket jag också sade i ett replikskifte med kollegan Holmberg redan i måndags. Det kan vara en lite svajig politisk ledning och vi har ministrar utan erfarenhet så sådant här kan hända. Men när man börjar prata om att man ska ha misstroende, när man pratar om att självstyrelsen går under och att självstyrelsen förstörs så tycker jag att man tar till kraftuttryck. För vill man att självstyrelsen inte ska gå under så då måste vi ju alla sida mot sida verkligen börja mena allvar när vi debatterar med våra finska motsvarigheter. Med det ointresset och okunskapen som finns om självstyrelsen och vad den har betytt och vad den har tillfört samhället när det gäller ekonomi så är skrämmande. Senast i morse när jag lyssnade på Radio Åland, som ändå är public service och som borde vara mån om att uttrycka sig korrekt, så pratade man om att Åland får nästan 300 miljoner i förskott, alltså Åland får. Det sades på ett sådant sätt så att vilken radiolyssnare som helst får uppfattningen att det är fantastiskt. Får vi 300 miljoner från Finland? Det är jätte, jätte bra! Men det är ju inte så, utan det här är en del av de statsskatter som ålänningarna har betalat till Finland och som vi får tillbaka via ett väldigt tillkrånglat system. Det är ingenting som vi får. Det här tycker jag att public service borde kunna förklara på ett seriöst sätt. Jag sätter punkt där.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Det var viktiga ord, du kom med hårda ord delvis, men allvarliga ord. Jag håller med fullständigt. Vi måste sätta saker och ting i sitt perspektiv. Och att då prata i krigstermer om solcellsgate osv. som gjorts här i salen har varit beklämmande stundtals. Jag tycker att det var bra att du lyfte upp den verklighet som vi har att hantera nu och framöver. Stort tack!

Jag har noterat att kollegan Mansén har ett synnerligen sympatiskt sätt att replikera. Han behöver inte alltid försöka hitta fel. Jag har sett det flera gånger. Det handlar nu inte bara om att jag känner mig smickrad personligen. Jag tycker att det är ett bra sätt att man också kan säga att det är bra, att man ger varandra ett erkännande. Vi kommer inte att hamna i huvudrubrikerna idag Mansén och jag för vi fick inte till en konflikt. Men jag vill ändå tacka för erkännandet.

Tack, talman! Tack för omvärldsbetraktelsen ledamoten Eriksson som sedan övergick i en liten diskussion kring den kommunala vardagen. Jag uppskattar att ledamoten lyfte det på det sättet som han gjorde. Vi hade förvisso ett bra replikskifte tidigare, men jag tror att det är viktigt att minnas att vår uppgift här i detta parlament är att se till alla kommuner. I takt med att tiderna förändras så påverkas också kommunerna väldigt olika. Det här tycker jag att vi behöver ha i minnet. Det är ju det som gör det så svårt att hitta ett bra sätt för landskapsandelssystemet. Men det känns som att arbetet är på gång, det är rätt långt hunnet och vi har en rätt bra lösning att se framemot så småningom.

Jag är den första som hoppas att det blir så som utskottets ordförande Pettersson sade. Samtidigt har jag noterat under den här mandatperioden - och det är ett jättebekymmer, inte bara för att det inte händer någonting utan det är också ett demokratiskt underskott - att finans- och näringsutskottet flera gånger tidigare helt enhälligt pekat på att det här och det här bör göras också när det gäller landskapsandelarna utan att det hänt någonting. Det är inte acceptabelt. Jag hoppas att det blir som Pettersson sade den här gången. Men, som sagt var, man har sina dubier, vis av erfarenhet.

Tack, talman! Lika som det tar tid för droppen att urholka stenen och så vidare, så ska man i varje fall konstatera att i denna tilläggsbudget finns ett tillskott om 2 089 00000 euro till det kommunala systemet i form av äldreomsorgsandelar. Det är kanske inte tillräckligt och det är möjligen inte perfekt. Men det är i varje fall en väldigt stark början och en väldigt stark signal från denna landskapsregering att man uppskattar den vardag som kommunerna producerar över hela Åland.

Som säkert lagtingsman Pettersson kommer ihåg så sade jag också i mitt anförande i måndags att jag tycker att det här är bra. Sedan är det inte tillräckligt och sen är det inte så där alldeles intelligent fördelat, men det är åtminstone en början. Jag hoppas verkligen att man tar de här frågorna på allvar.

För som jag försökte visa i remissdebatten i den ordinarie budgeten så under elva år så har det varit plus minus 36 miljoner i landskapsandelar, medan allt annat har stigit enormt mycket. Det finns nog ett hål att täppa upp. Sedan finns det de som tycker att det går jättebra för kommunerna. Men huvudorsaken till att det går bra för kommunerna är att man inte har haft råd att investera överhuvudtaget, utan man skjuter investeringsbehovet framför sig och det förstår ju var och en att det kan man inte göra hur länge som helst.

Inledningsvis så är det ju på det viset att man kan ha flera tankar i huvudet samtidigt. Man kan engagera sig globalt, man kan ha solidaritet och man kan följa med världshändelserna. För den skull så är det fog att fortsättningsvis granska makten.

Och solcellsgate, kalla det vad ni vill, det bär majoriteten och landskapsregeringen eget ansvar över, ingen annan.

De analyser som ledamot Anders Eriksson gjorde, som innehöll fria fantasier om vad andra tycker om landsbygden och skärgården, så var nästan så osmakliga så de tänker jag inte ens kommentera.

15 reservationer, vad säger det om behandlingen i finans- och näringsutskottet? Vad säger det om arbetsklimatet i lagtinget? Det säger nog mest om landskapsregeringen och majoriteten. Och tyvärr, trots upprepade utsträckta händer så finns det inget som helst utrymme för kompromisser eller skrivningar i betänkanden. Jag motsätter mig sättet som majoriteten arbetar på och sättet som landskapsregeringen devalverar lagtinget. Det är cyniskt och egenmäktigt. När oppositionen ville ha höranden i finans- och näringsutskottet ifrågasattes det och det mesta hastas dessvärre igenom.

Talman! Jag kan inte på något vis redogöra för vart vi är på väg när det gäller flera avgörande frågor i landskapspolitiken, för det är i princip omöjligt att få klara besked. Det är ju förstås självfallet så att oppositionen inte ska ha detaljer om varken tidsplaner eller sakinnehåll i ett tidigt skede, men en övergripande riktning borde man som parlamentariker ha ett hum om. Det har vi inte och det verkar inte som om majoriteten har det heller.

Det är varken rimligt eller ens framåtsyftande att som finans- och näringsutskottets ordförande sätta i system att vid varje felaktighet, varje sak som kunde ha gjorts annorlunda och bättre konstatera lite nonchalant; "nu ska vi inte gräva ner oss, nu ska vi se framåt". Kvar blir ju vi då som tycker att det är lite viktigt att man erkänner när fel har begåtts och att man definitivt inte ska mörka och omskriva verkligheten. Misstag och direkta felaktigheter behöver analyseras så att system, rutiner och processer stärks och förbättras. Man ska lära sig av sina misstag, oberoende vem som har begått dem. Det kommer att ske misstag i framtiden också, men det minsta man kan begära är att man inte försöker mörka någonting utan att man är ärlig och uppriktig mot lagtinget. Det är ju det som är kärnan i det hela. Jag ber majoriteten fundera över om landskapsregeringen hade haft en annan majoritet, skulle man ha varit lika slätstruken och försökt släta över allting? Ta er en funderare på det och läs genom till exempel några gamla blogginlägg eller något liknande!

Det fanns uppenbarligen inte tid att höra kring två budgetmotioner som berör avgiftsfritt gymnasium och behovet av en gemensam räddningsmyndighet. Därför för vi även de budgetmotionerna och de reservationerna i förlängningen till omröstning.

I det utmanande läget som vi befinner oss i med ökade energi- och bränslekostnader, ökade matpriser, inflation och räntehöjningar så skulle ett avgiftsfritt gymnasium, likt övriga Norden, förbättra många barnfamiljers ställning, förutom att det ökar jämlikheten inom utbildningen.

Talman! Det allmänna säkerhetsläget kretsar kring Rysslands anfallskrig mot Ukraina samt Finlands och Sveriges Natoansökan och det ställer också allt högre krav på Ålands beredskap och säkerhet. Det finns åtskilligt att göra i landskapet för att förbättra den åländska resiliensen när det gäller hybridhot, yttre påverkan, naturkatastrofer såsom stormar, översvämningar, skogsbränder och torka i klimatförändringens spår. En räddningsmyndighet och en analys över var vi behöver förstärkningar skulle vara viktiga steg på vägen. Tack!

Herr talman! Jag känner inte riktigt igen vicetalman Sjögren som jag har stor respekt för. Hon sade att det som jag framförde när det gäller landskapsandelarna och kommunernas verksamhetsförutsättningar bara var fria fantasier och så osmakliga så det tänkte hon inte kommentera, men det kommenterade vicetalmannen faktiskt. Jag tycker att det var ett märkligt uttalande. Jag förstår inte varför inte samtliga lagtingspolitiker inser vikten av att vi har goda verksamhetsförutsättningar för de åländska kommunerna och försöker lägga olika förslag på hur man kan förbättra i stället för att avföra andras åsikter som fria fantasier och osmakliga. Det tycker jag var lite osmakligt, om jag får säga så.

Det var ju så att det var lagtingsledamot Eriksson som satte nivån och kom med fria fantasier och påståenden om att de som tycker att vi behöver en strukturförändring när det gäller kommunerna inte skulle bry sig om landsbygden. Det var det jag reagerade starkt emot. Jag betackar mig för sådana kommentarer. Det borde en erfaren politiker som ledamot Anders Eriksson hålla sig för god för.

Jag ser det på det sättet att ska vi ha en levande landsbygd så måste vi ha starka lokalsamhällen. Allt kan inte styras centralt från Mariehamn om vi ska ha en levande bosättning och om vi fortsättningsvis ska ha 60 av våra öar bosatta. Vi får inte ta kål på det lokala engagemanget.

Det jag sade i mitt anförande, jag försäkra att det var inte menat att det skulle vara osmakligt eller att det skulle vara fria fantasier. Jag förstår inte helt enkelt, och det är huvudorsaken till att jag sade det jag sade. Jag tycker att det är märkligt att man bara avfärdar det så där. Förklara då istället på vilket sätt man vill stärka kommunerna. Till exempel 2011 så föreslog Ålands Framtid att man borde föra över åldringsvården till landskapsnivå. Nu har jag noterat att också Liberalerna har diskuterade den saken.

Talman! Nu blir det konspirationsteorier igen. Vem har sagt att man vill ta död på det lokala engagemanget? Vem har sagt att allt ska styras från Mariehamn? Jag har inte hört en enda person som har sagt det, inte en enda politiker. Jag har aldrig hört det. Det är fria fantasier och det är konspirationsteorier, ledamot Eriksson.

Tack, talman! Tack för inlägget, vicetalman Sjögren. Frågan dök upp, det nämndes i anförandet att man ifrågasätter hörande i finans- och näringsutskottet. Det vill jag säga att är inte sant. Alla höranden som lyftes fram har även kommit och har hörts. Nu har ju inte vicetalman Sjögren deltagit i behandlingen, så kanske hon helt enkelt inte kände till hur det var. Vicetalmannen sade också att det inte fanns tid för höranden när det gällde behovet av en gemensam räddningsmyndighet och ett avgiftsfritt gymnasium. Det är inte sant. Dessa hörande fördes inte fram och därför är det nog fel att säga att det inte fanns tid. Detta bara som ett rent påpekande i all vänlighet, skulle jag vilja säga. Jag tycker att arbetsklimatet i utskottet annars har präglats av flit på väldigt många sätt.

Talman! Jag har påpekat det några gånger i mina diskussioner med finans- och näringsutskottets ordförande, att är man ordförande så är man ordförande för hela utskottet. Jag tog det som en självklarhet att finans- och näringsutskottet också har ett ansvar vem man hör och att man också behandlar de budgetmotioner som läggs till budgetar och till en tilläggsbudget. Jag kan stärka det och jag är frustrerad över att det finns åsikter om vem oppositionen vill ha som hörande. Det är inte första gången utan det är ett mönster och jag tycker illa om det. Det är självklart så att radar man hörande på hörande bara för att filibustra eller förlänga tiden, då finns det skäl för majoriteten att markera. Man vill man ha sakinnehåll och hörande. Och det är inte första gången, ordförande Pettersson.

Talman! Med all respekt så undrar jag om vicetalman Sjögren nu håller på att bygga upp en halmdocka för sig själv?

Igen, alla höranden som har föreslagits i utskottet så har vunnit gehör. Man hör folk för att bilda sig en uppfattning om saken.

Sedan ställde vicetalmannen frågan inledningsvis att det finns 15 reservationer fogade till betänkandet och vad det säger om arbetet i finans- och näringsutskottet. Det säger att vi har en rätt flitig opposition, i varje fall de som deltog i arbete har visat ett stort engagemang. Jag ser inte reservationer som ett misslyckande. Jag ser reservationer som en genuin vilja att förändra. Det behöver inte vara dåligt. Sådana inlägg är sakligt och bra underbyggda och ibland så vinner de gehör från andra, ibland inte och ibland så tar det lite längre tid. Reservationer är inte ett misslyckande. Reservationer är bra för det demokratiska samtalet, skulle jag vilja säga till vicetalman Sjögren.

Talman! Det jag vill peka på med reservationer, och det kan man också analysera i tidigare tilläggsbudgetar, är ju att det är min uppfattning, och det skiljer sig säkert där, att arbetet i utskottet ändå går ut på att försöka baka samman och faktiskt undvika reservationer. Sedan går ju det så klart inte att undvika eftersom man har olika ställningstaganden och olika åsikter. Men man kan bearbeta texter så att också oppositionen känner sig nöjd.

Jag vill nog tvärtom påstå att detta är precis ett tecken på att man är totalt ointresserad eller det finns inget utrymme att ta med oppositionen trots att majoriteten har "tillsammans" som ledord, dessvärre.

Jag kan ju påminna om att vi ju till och med har röstat om höranden när vi har haft tilläggsbudgetar. Oppositionen blev nedröstad när man ville ha höranden.

Ledamot Sjögren nämnde att det var omöjligt i den här regeringen att få genom kompromisser och förhandlingar av det ena och det andra. Men jag vill påminna ledamot Sjögren om att när hon var lantrådet i den förra regeringen så fick vi inte igenom någonting från oppositionen, inte en kompromiss, inte gehör för någonting utan det gick rakt.

Talman! Det är "tillbakakaka" då, allt ska fortsätta som det alltid har gjort. Jag har hört mig för lite. De som satt i finans- och näringsutskottet känner inte riktigt igen den beskrivningen som ledamot Häggblom vill framföra. Man var alltid väldigt generös med höranden. Sedan kan inte jag gå i god för hur det exakt har sett ut. Men jag har haft en hållning i hela mitt lagtingsvärv, jag tycker att man ska vara generös med höranden. Jag tycker att man ska godkänna goda motioner, det har jag aldrig haft något besvär med överhuvudtaget.

Talman! Jag tänker diskutera lite de frågor där jag har lämnat in motioner inför budgetbehandlingen och där också min kollega John Holmberg i finans- och näringsutskottet har reserverat sig antingen själv eller tillsammans med andra kollegor.

Först landskapsandelarna. Det är bara att konstatera att det finns stora, stora utmaningar för kommunerna att klara av sina verksamheter. Det är vi alla överens om. Man behöver göra någonting strategiskt hållbart och uthålligt för den situationen och det finns flera vägar att gå. Förra landskapsregeringen testade en kommunreform, det har den här landskapsregeringen rivit upp och då behöver man analysera. Vad ska vi göra i stället? Ett sätt är förstås att låta allt vara som det är i dag och tillföra mera pengar. Den vägen har vi inte sett landskapsregeringen agera efter. Nu kommer det 2 miljoner retroaktivt, men för framtiden? En sådan här stor gropjustering har vi inte heller sett av. Går man in för den linjen så måste man ju förstås säga samtidigt vilket av landskapets verksamhetsområde som man ska minska på i samband med det.

Ett annat alternativ är det som ledamoten Eriksson lyfte här i replikskiftet, det vill säga att flytta delar eller hela äldreomsorgen till landskapet. Men det måste ju också förenas i sådana fall med att landskapsandelar för äldreomsorgen försvinner. Man kan se klart och tydligt, uppfattar i alla fall jag när man hör sakkunniga, att om man skulle föra institutionsvården till ÅHS så skulle man vinna mycket i effektivitet, för dagens system är inte riktigt till fyllest och särskilt inte för klienterna. Men det betyder ju också, om man går in för en sådan del, att man troligtvis centraliserar institutionsvården till Mariehamn. Det är liksom lite förvirrande vad man egentligen vill. Klart är att vi inte har några besked om hur regeringen Thörnroos vill att kommunerna ska hanteras.

Utskottet skriver i sitt betänkande att "det pågår en översyn av landskapsandelssystemet och att utskottet understryker behovet av denna utveckling med målet att nå ett bättre regionalpolitiskt utjämningssystem som på ett rättvist sätt tillgodoser samtliga kommuners behov". En väldigt vacker skrivning, men man behöver fråga sig; rättvist, vad är det? Kommer man att hitta en lösning som uppfattas som rättvis av både Sottunga kommun och Jomala kommun? Alltså, jag uppfattar att utskottet nog har gett landskapsregeringen ett ganska omöjligt uppdrag. Det är klart att alla vill att det ska vara på det här sättet, men hur ska man någonsin kunna förverkliga det?

Jag har en direkt fråga till finansministern gällande den här översynen. När är den beräknad att vara klar? När kommer kommunernas besked om vilken nivå landskapsandelarna kommer att ligga på för 2023? Det var två direkta frågor till finansministern med anledning av det.

Talman! Sedan vidare till solcellsstöden. För det första vill jag understöda ledamoten Holmbergs ändringsförslag i allmänna motiveringen. Jag tycker att det är en bra utsträckt hand från oppositionens sida. Dels konstaterar vi att det är bra att utskottet har skrivit in att man behöver utreda det här ärendet, men att man också till lagtinget skulle ge en tidpunkt för när man tänker återkomma till finans- och näringsutskottet. Och också att man tittar på såväl de förvaltningsmässiga men också på de politiska frågorna. För det finns ju flera dimensioner av det här ärendet. Man behöver ju för framtiden säkra upp system så att liknande misstag inte kommer att ske igen. Steg ett är ju att erkänna att det här gick fel och det har ju finans- och näringsutskottet med all tydlighet bekräftat. Det bör också då förstås leda till att man ändrar i rutiner. Det kanske kan vara på sin plats att utbilda landskapsregeringens finansministrar i finansförvaltningslagen på ett övergripande sätt så att man vet vilka regelverk som gäller, det borde också vara självklart. Man fattade beslut i det här fallet när man gick med berått mod mot finansförvaltningslagen och lagtingsordningen fast man visste att det var fel. Men att man i de här gråzonerna då lyfter in rättschefen precis såsom lagstiftningen medger att man bör göra och fattar konkreta beslut för att skydda tjänstemännen i de sammanhangen, så att tjänstemännen har möjlighet att reservera sig i besluten. Den här typen av rutiner och riktlinjer bör ju landskapsregeringen rimligen ställa upp för sin egen politiska verksamhet och återkomma med till finans- och näringsutskottet. Då skulle vi kunna få ett bra avslut på den här frågan utan att man behöver dra den vidare.

Sen vill jag också poängtera en sak och jag blev faktiskt förvånad i måndags när finans- och näringsutskottet tyckte att överskridningen av det här anslaget var att jämföra med bunker- och bränslekostnader. Jag hoppas att det var någonting man sade just för stunden. Det är ju självklart så att bunker- och bränslekostnaderna är ju förenade med juridiskt bindande avtal för antingen vägtrafiken eller sjötrafiken. Den typen av avtal går ju före anslagen. Juridiskt bindande avtal om att en viss trafik ska skötas på ett visst sätt så medger ju förstås indirekt att momentet måste överskridas ifall grundbudgeteringen inte håller. Men däremot så tycker jag att finans- och näringsutskottet hade vid sidan av kunnat föra en diskussion om huruvida också bränslekostnaderna borde upptas av det som kallas för förslagsanslag. Jag vet att nu sittande minister under förra mandatperioden många gånger diskuterade kring att vård utanför Åland också kunde vara ett förslagsanslag för att hålla de här budgetprocesserna rena. Att det har gjorts fel förr kan ju knappast vara ett argument för att fortsätta göra fel. Ser man på omvärlden och oss själva så förbättrar vi hela tiden våra egna finansförvaltningslagstiftningar. Vi har ju haft en parlamentarisk kommitté som föreslår en hel del grundförbättringar. Syfte måste ju vara att vi ska bli bättre och bättre hela tiden. Inte att vi ska fortsätta att vara dåliga för att vi en gång i tiden var det.

Talman! Sen över till energin. Jag lämnade in en budgetmotion som också har resulterat i en reservation. Lite ironiskt därför att det som motionen gick ut på var att landskapsregeringen skulle ge förvaltningen, underlydande myndigheter och landskapsägda bolag i uppdrag att aktivt arbeta med att minska elförbrukningen. Och också ta fram en krisplan för hur landskapet ska agera om energibristen förvärras och att man ska se behov av att stöda allmänheten kring energiminimerade åtgärder. Det här uppfattade uppenbart finans- och näringsutskottet att man inte skulle ta med in i betänkandet. Samtidigt gick ministern i fredagens tidning ut och sade att nu har jag gett besked till alla myndigheter om att man måste se över hur man kan spara energi. Så nog är det liksom dubbelt. Man kan ju ha positiva skrivningar, ordförande, om oppositionens motioner. Man behöver ju inte säga nej till allt för att de kommer från oppositionen.

Slutligen, talman, en fråga som jag tycker att vi alla borde fördjupa oss i på olika sätt är frågan kring inflationen och påverkan på hushållens ekonomi.

(Talmannen: Tiden överskrids)

Ja, och jag fortsätter en stund till, talman. Det är ju rekommenderad taltid.

Socialdemokraterna har lämnat in en motion om extra pengar genom barnbidraget. Det är förvisso en väldigt behjärtansvärda insats, men det skulle ju också föranleda att fattiga pensionärer skulle få en motsvarande peng. Det skulle innebära att flera olika samhällsgrupper som har svag ekonomi skulle få motsvarande åtgärder förstås, om vi ska upprätthålla någon form av jämlikhet och balans. Den här frågan har vi resonerat ganska mycket kring i vår lagtingsgrupp. Alltså, vi har en situation nu där vi förstås ser höjda elpriser som leder till inflation, men där också alla centralbanker höjer räntan för att stävja inflationen. Det vill säga, det finns en pågående diskussion om att man måste pressa hushållen för att stävja inflationen. Då behöver man diskutera; hur breda ska våra insatser vara? Hur mycket helikopterpengar och liknande ska man skicka ut eller hur mycket riktade insatser bör man sända till de som har det allra svårast? Vi för vår del är inte färdiga med den här diskussionen i vår lagtingsgrupp. Vi kommer att avstå från omröstningen i det skedet. Inte för att vi tycker att förslaget är dåligt kanske och inte för att vi inte ser att barnfamiljerna förstås skulle ha nytta av pengarna, men därför att det här är en fråga som kräver mycket djupare diskussion. Ska vi nu gå in och stävja alla kostnader för hushållen? Då behöver vi ta in minst lika mycket pengar som under coronapandemin. Hur ska det finansieras och vad kommer det betyda för den lokala inflationen? Jag tycker det skulle vara bra ifall landskapsregeringen skulle kunna ta något initiativ kring kunskapshöjningen i lagtinget kring den här frågan och kunna föra långsiktiga diskussioner. Att bara göra det som känns bra för stunden, det kommer vi troligtvis inte att ha råd med och det kanske inte heller är fullt önskvärt. Tack, talman!

Tack, fru talman! Tack till ledamot Zetterman. Jag fick ett par frågor som jag ska besvara. Den ena var översynen av de politiska grupperna, och projektdirektivet ska en slutrapport ges inför budget 2003, så där har vi tidsramen.

Sedan när kommunerna får besked om en eventuell förändring av landskapsandelarna, en höjning, så det kommer om i samband med budgetförslaget för 2023 som lämnas i början på november.

Talman! Jag tycker faktiskt att landskapsregeringen ska tänka om i frågan gällande kommunerna. Vi ser ett enormt kraftigt kostnadstryck överallt i samhället. Det kommer att bli svåra avvägningar för kommunerna hur man ska hantera ekonomin. Den 1 november är väldigt, väldigt sent. Landskapsregeringen borde nog samla ihop sina diskussioner med majoriteten och informera oppositionen så att man kan ge ett tidigare besked. Vi ser KST:s budgetförslag, som ligger långt över budgetramen, vi ser flera kommuner som har hiskeliga energikostnadsökningar och så vidare. Ett tidigare besked vore bra. Man kan anpassa sig bara man får veta. Men att budgetera efter förhoppning det går inte.

Nästa steg vad gäller landskap och kommunerna, om vi pratar om landskapsandelar eller om vi pratar om kompensationer, så det sker ju nu på fredag i form av samråd som hålls. Det är nästa steg.

Talman! Det är bra. Jag tycker att landskapsregeringen kan ju förstås inte föregå lagtingets beslut. Men man kan i alla fall berätta i vilken riktning landskapsregeringen tänker jobba, i vilka volymer och vilka mekanismer som man tänker använda. Den transparensen och den öppenheten borde man våga ha inför kommunerna, även om det förstås finns risk för att någon från oppositionen kan finnas på plats.

Tack, talman! Jag vill fortsätta med diskussionen kring kommunerna. Med det stödet som nu delas ut, det anslaget, så är det Mariehamn som får mest pengar. Som jag har förstått så den enda reformen som vi kan vänta oss att den här landskapsregeringen blir klar med är den aviserade kriskommunslagstiftningen, den tvingande kriskommunslagstiftningen. Jag tror inte att det är riktigt klart för alla hur tvingande den blir. De parametrarna i den lagstiftningen betyder att vi har ett flertal kommuner; Vårdö, Lumparland, Sottunga, Kökar och kanske Geta, som uppfyller kriterierna för att vara en kriskommun och därmed, alltså de facto av den här landskapsregeringen, tvingas till ett samgående. Det är effekten av den politiken som man har fört. Alternativet är att man för över så mycket pengar till kommunerna så att det absolut måste påverka det som landskapet har ansvar för.

Talman! Jag delar ledamoten Fellmans oro, förutom att det ofta lyfts här i diskussionen att staden får mest pengar, det är ganska naturligt eftersom staden har flest invånare. Alla landskapsandelsmekanismer gör att staden får mest pengar. Vi bor alla i ett skärgårdssamhälle. Ingen har så stark bärkraft som till exempel Stockholms stad eller Helsingfors. Det handlar ju om att kunna upprätthålla grundstrukturen, de kommunala strukturerna.

Men visst är det så att den här lagstiftningen kommer att bli tvingande. I de utkast som gick ut på remissförslag så pratade man bara om den kommunen som hade svag ekonomi, vilka rättigheter mottagarkommunerna hade regleras inte alls. Man gav ganska stora rättigheter till de kommuner som har svag ekonomi och kunde bli kriskommun, men de mottagande kommunerna så fanns det inga resonemang om alls. Det är en sak som jag hoppas att har rättats till inför den kommande lagen.

Det resonemang som var riktgivande under den förra mandatperioden var att man ville skapa tillräckligt starka kommuner för att de skulle klara av de uppgifter som kommunerna har. Den diskussionen har vi egentligen inte alls haft nu, utan nu pratar man från flera håll om att föra över kommunalt ansvar till nya landskapsövergripande myndigheter. Ingen verkar riktigt greppa att det är en kraftig centralisering av verksamheten, mycket kraftigare än om vi hade flera större kommuner i landskapet. Kommunernas socialtjänst, som jag tycker att är en fin och bra sak, det är en centralisering av verksamheten. Samma sak skulle ske om man centraliserade äldreomsorgen till exempel till KST eller någon annan myndighet. Det blir en koncentration. Det är det som den här regeringen väljer.

Talman! Jag delar fullt den analysen. När man flyttar över frågor från kommunal nivå till landskapsnivå då förlorar man ju en väsentlig del av självbestämmandet. Jag är också av den uppfattningen att konstruktionen kring kommunalförbund är ganska genialisk i många sammanhang. Men jag tycker att det är fullständigt orätt att vi har socialvården i ett sådant arrangemang, därför att de demokratiska lederna är för långa och de är svår övergripbara för medborgarna. Vem är det som styr egentligen? Vem är det som bestämmer? Man kan inte rösta på ledamoten Fellman eller ledamoten Jörgen Strand för att göra inflytande i kommunernas socialtjänst. Det är liksom så många steg borta. Det är en antidemokratisk lösning skulle jag vilja påstå, en så människonära och viktig samhällsfråga.

Man brukar säga att vara liberal är att vara kluven. Jag måste nog säga att jag inte riktigt följer ledamoten Zettermans logik i hennes resonemang. Varför ska man höja reseavdraget till samma nivå som i riket, men man ska inte följa riket när det gäller ett extra barnbidrag till barnfamiljerna? Orsaken som Zetterman anger är att då ställer man grupp mot grupp. Jag tror att vi alla också vill hjälpa pensionärer i en utsatt ställning, men då måste man ju hitta en metod för det. Nu finns det en väl etablerad metod, barnbidraget, att stöda dem. Jag tycker inte man kan ställa bilkörare mot barnfamiljer eller pensionärer mot barnfamiljer. Man måste se till dem grupp för grupp.

Talman! Det ökade resekostnadsavdraget kommer ju direkt till följd av bränslepriserna och det är en fråga som egentligen var aktuell för ganska länge sedan nu i praktiken.

Frågan om det extra barnbidraget handlar ju om barnfamiljers förmåga att hantera inflationen som helhet. Jag uppfattar att man måste göra djupare analyser kring vilka grupper som faktiskt ger "bang for the buck" för att hjälpa i den här situationen. Är det just barnfamiljer? Vilka barnfamiljer har behovet eller ska man gå vidare med extra ännu större ensamförsörjartillägg? Ska man höja studiestödet för vissa grupper? Är det utkomststödet, via KST, som borde ha en skarp indexjustering?

Det är jätte enkel lösning, ledamot Gunell, det håller jag med om och den är inte särskilt analytisk heller.

Vi vet åtminstone att barnfamiljer har mycket kostnader och man vet också att barnfamiljer drabbas mycket av att allt blir dyrare, alltifrån mat, bränsle, räntor och energi. Det påverkar barnfamiljer. Det finns en vettig kanal att använda en engångssumma på 100 euro. Varför är det så svårt att bemöta det behovet om man kan det när man på rikssidan har gått in för det? De åländska familjerna står där och undrar om de kommer att få det här och vi ska säga nej. Det är bara Socialdemokraterna som tycker att ni ska få det här, inget annat parti i Ålands lagting.

Talman! Det jag argumenterade för är att vi behöver göra en djupare analys om var samhällspengarna gör störst nytta. Socialdemokraterna har valt en väldigt enkel väg när man säger att man ska höja barnbidraget. Man kopierar en del av de finska socialdemokraternas valbudget. Vi säger att vi måste säkert vidta åtgärder för hushållens del, men kan vi sansa oss i någon vecka och konstatera var pengarna gör störst nytta.

Min och Liberalernas bedömning är att den offentliga ekonomin står inför rejäla utmaningar, stora utmaningar. Vi har haft en långvarig nedgång av den offentliga ekonomin, ännu står vi långt ifrån ruinens brant. Vi har trygga grundstrukturer, men vi är på väg nedåt och vi är på väg in i en lågkonjunktur. Alla har inte sossarnas stora guldkista att bara plocka ifrån.

Tack, talman! Jag tror att ledamot Ingrid Zetterman ännu skulle vilja diskutera inflationen lite till. Jag tycker att det är ett resonemang som är intressant att föra. Vad har politiken för ansvar just nu att dels möta inflationen, dvs. att sänka den, samtidigt som vi ska stöda de grupper som påverkas allra hårdast just nu av den här krisen? Det är ingen enkel match. Det är absolut ingen enkel match. Vi ser att styrräntan trycks uppåt just nu för att minska köpkraften. Om man stimulerar den här köpkraften, på det sättet som man tidigare har langat ut pengar, så är det lite som att pissa i byxorna så att säga, för då hamnar vi i en situation i framtiden där pengarna inte riktigt räcker till heller. Så på det sättet så tror jag att det är viktigt att faktiskt hålla de här två sakerna i huvudet samtidigt och hitta de styrmedel som faktiskt är de rätta i den här situationen.

Talman! Jag delar det resonemanget fullt och ständigt. Jag tycker att det borde finnas tid för landskapsregeringen, och det skulle säkert vara jättebra stöd också för kommunerna och hela den offentliga ekonomin, att nu sammankalla goda experter med lokal anknytning som kunde föra resonemang om vilka åtgärder som är bra att ta för hushållens skull. Är det nu bra att expandera de offentliga budgetarna med högre skatter som effekt för att kunna tillhandahålla mer service billigare? Jag personligen tror inte att det är rätt väg, men det kan vara en ideologisk svängning. Det andra kan vara att försöka hålla igen så mycket som möjligt. Den här typen av frågor, vad vi gör och hur det påverkar inflationen så tycker jag definitivt att borde analyseras och fördjupas. Det var länge sen vi hade det här ekonomiska läget. Pratar vi inflation så får vi gå tillbaka till 70-talet, lågkonjunkturen kanske till 90-talet, så vi behöver uppdatera våra kunskaper.

Talman! Det är faktiskt den tredje aspekten som vi också behöver ha i åtanke, inte bara att minska inflationen och inte bara att stöda de grupper som har det alldeles svårt just nu, utan också att använda resurserna klokt.

En jordbrukare har en vattentäkt, ska jordbrukaren då droppbevattna eller ha en vattenspridare för att få det bästa resultatet? Jag tror att det exemplifierar lite vad vi har att göra med här också för den åländska ekonomin. Ska vi stöda dem som verkligen behöver det eller ska vi ge helikopterpengar? Vad har det för effekter för inflationen? Vad har de för effekter för hushållens ekonomi och för landskapets kassa?

Talman! Jag tycker att man behöver försöka öva på att ha flera tankar i huvudet samtidigt. Landskapet Åland och kommunerna har i grunden stabila ekonomier. Det är inte frågan om det, men samtidigt så ser vi hur man under den ekonomiska krisen i början på 2010-talet tömde ur de medel som fanns. Vi såg att efter det kom det en högkonjunktur men som inte stärkte den åländska ekonomin nämnvärt, utan tvärtom. Man började liksom öka de offentliga kostnaderna och det privata näringslivet hängde inte med i samma takt. Nu har vi haft en period av coronapandemi där de offentliga instanserna har undvikit att göra strikta effektiviseringsarbeten för att gynna den allmänna befolkningen. Och det har varit dyrt och nu är vi på väg in i en lågkonjunktur. Jag tror inte att man liksom bara kan haspla ur sig enkla lösningar för att nå goda resultat i den här frågan. Kunskap behövs!

Tack, fru talman! Bästa lagting, det här är i princip mitt gruppanförande eftersom jag inte kan ta det från listan.

Ja, den här tilläggsbudgeten 3 var ju väldigt tunn men, som jag sade, en spännande budget. Betänkande blev tjockare, men det var ju bara fyra blad som var själva betänkande sedan hade vi en massa reservationer, som ordförande ser som positivt. Och det tycker jag också, finns det inga reservationer så finns det ju ingen opposition heller.

Men just nu så hoppas jag att jag inte behöver ta någon av de egna reservationerna till omröstning. Däremot så understöder jag ju ledamot Holmberg i några reservationer.

Ja, den första punkten i betänkandet gäller landskapsandelarna. Ett slagträ som vanligt. Åländsk Demokrati håller sig kanske neutral i frågan och har en förståelse för att regeringspartierna vill ta upp dessa pengar. Det var ju det ni gick till val för. Åländsk Demokrati hade hellre sett att pengarna gått till hela systemet och inte bara till en del. Därför lade jag faktiskt ner min röst i omröstningen då ju det alternativet inte fanns med. Sedan har det tyvärr blivit ett fel i protokollet. Jag hade understött ledamot Holmberg. Men, som jag sade, det var ett ganska turbulent möte. Jag förstår nog att sekreteraren hade lite problem att hålla reda på, eftersom jag är så elak så att ibland stöder jag regeringen, ibland stöder jag opposition och ibland lägger jag ner min röst. Så där är det, man borde vara åt det ena eller det andra hållet då skulle det vara lättare för sekreteraren också.

Men okej, lån och garantier för energi var ju det som jag såg som det största och det viktigaste. Men som det nu ser ut så kommer det ju att bli ett tillägg där och det är ju i princip den texten som jag ville ha något mer preciserad, så jag ska inte ta er tid mera med det.

Sen har vi den andra punkten om stöd till installation av solceller, vilket ju egentligen var en felaktig rubrik för det var ett bredare stöd och inte bara till solcellerna. Debatten har ju gått het både i plenum, i utskott och på annat håll. Frågan om pengarna är i princip över då vi nu på landskapsregeringens hemsida faktiskt kan läsa att de inte tar emot fler ansökningar eftersom pengarna som har reserverats kommer att gå åt redan med de som finns inne. Det tråkiga med det här är att det i praktiken också sätter lapp på luckan för alla andra stöd under samma moment, till exempel reparationsstöd för pensionärer och installation av hiss. De här ansökningarna kommer då att behandlas efter årsskiftet under förutsättning att det kommer mera medel för dessa i budgeten 2023. Men som sagt var, det är inte bara frågan om installation av solceller, även om det var den största delen och det var ju det som gjorde att pengarna tog slut.

Fru talman! Även om den här som jag kallar solcellshärvan i praktiken nu är över så kan jag inte låta bli att komma med några personliga kommentarer. Jag kallar det absolut inte krig som ledamot Eriksson här talade om utan jag försöker kanske se en lite humoristisk sida av det hela. Det var ju faktiskt så att i remissdebatten så kunde vi höra att pengarna faktiskt tog slut redan i mitten av juni och att den då ansvariga ministern Alfons Röblom hade ett informellt möte med regeringen om att han ville använda mera pengar än vad som fanns.

Ni minns kanske att det fanns ett anslag på 250 000 i tilläggsbudgeten 2. Jag reagerade mot det och sade att vi skulle stryka det, men ministern sade att han bara skulle ha detta till. Jag sade; "det kommer mera". Så dessa pengar som vi då debatterade så var alltså i princip redan slut. Ministern ville då använda pengar han inte hade rätt till. Men nu är det så att det är lagtinget som har hand om lagar och beslutar om budgeten, inte informella möten på regeringssidan.

Att använda pengar som man inte har rätt till så är enligt min mening stöld. Det spelar ingen roll om man tar pengarna själv eller om man ger dem åt någon annan eller om det går till mycket välgörande ändamål eller mycket fina ändamål som man tycker själv. Om jag tar pengar för att ger dem åt de fattiga så är det fortfarande stöld. Det gamla ordet för stöld kanske juristerna känner till, det var "tjuvnad" och därför talar vi inte om stjälare eller stöldare, utan en person som utför en stöld kallas fortfarande för tjuv. Jag hoppas att minister Alfons Röblom minns detta. Den som begår en stöld kallas tjuv.

Ledamot Holmberg gav häromdagen en gåva till regeringssidan och jag tänkte att jag ska inte vara sämre. Jag kommer att överlåta en tunn liten bok åt minister Röblom. Jag har förstått att han kanske står i beråd att laga en ny bokhylla, böcker för 0-3-åringar, så jag hoppas att min gåva får en hedersplats där. Det är en bok av Gunilla Bergström och jag tror att några kollegor kan ana sig till vilken liten bok jag skämtsamt vill överräcka åt ministern. Tack för ordet!

Tack, fru talman! Tack till ledamot Toivonen. Ledamoten sade att landskapsandelssystemet, den här ökningen kunde fördelas över hela systemet. Det är ju både KST, grundskola, äldreomsorg och skattekompletteringen. Har ledamot Toivonen räknat på hur den här fördelningen skulle se ut som man lägger över hela systemet och hur den ska skilt sig från den här situationen där man fördelar endast äldreomsorg?

Tack, fru talman! Det har jag inte gjort för jag anser att det är principen som är den viktiga, men kanske ni har gjort det och kanske det inte skiljer sig så mycket.

Som jag sagt tidigare så orsaken till att vi riktar in oss på äldreomsorgen är att vi såg behovet där. Beräkningen gjordes på det området.

Jämfört med till exempel KST, om man skulle sätta in motsvarande pengar där, så visst skiljer det sig mellan kommunerna. Tar vi till exempel Mariehamn så skiljer det väldigt marginellt där, men det kan skilja på annat sätt för andra kommuner.

Talman! Nu får det vara slut på de här insinuationerna om att utvecklingsministern skulle vara någon typ av tjuv. Det är högst opassande och högst ovärdigt att hålla på att leka med de orden på det sättet. Det är inte ens sant. Vi vet, och det borde till och med utskottsmedlemmen veta, att när frågan kom upp om att antalet solcellsansökningar kommer att skjuta i höjden, då ställdes frågan från utvecklingsministern i regeringskollegiet; vad ska vi nu göra? Är det då att vara en tjuv? Det skulle inte vara min tolkning. Jag tycker att det är ytterst, ytterst tråkigt att ledamoten Toivonen fortsättningsvis håller på i det här spåret och geggar.

Tack, fru talman! Jag försökte vara tydligare den här gången och sade att om man tar någonting från en annan så kallas det stöld och har man inte tillstånd att ta pengarna så är det stöld. Det är så jag ser det. Beslutet kommer nu i den här tilläggsbudgeten, men inte i juni när man ville använda pengar. Som jag sade så fast det går till välgörande ändamål och viktiga saker som man själv tycker, det har argumenterats lite i den frågan, men alla saker är viktiga i budgeten och då borde ju alla få överskrida alla moment.

Talman! Man kan prata mycket om de formella fel som har begåtts, men man behöver absolut inte gå på enskild person hela tiden och anklaga denna för olika typer av epitet med väldigt stor negativ konnotation. Det är tydligen det som ledamoten Toivonen bygger sin politik på. Det får Toivonen göra med sina egna personer, det behöver inte göras här. Det är ytterst ovärdigt.

Tack, fru talman! Jag sade att jag försökte se det lite ur den humoristiska sidan, eftersom jag då här i juni sade att ministern bara ska ha 250 000 till och jag sade; "det kommer mera". Så var det samma vecka - det sades att mötet var i mitten av juni - dvs. samma vecka som jag står här och säger att "det kommer mera" som det kom 750 000, sen kan vi ha olika åsikter om vad vi kallar det för. Men 750 000 kom till samma vecka som jag sade "det kommer mera".

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag vill börja med att vända mig mot det epitet som ledamot Toivonen satte på utvecklingsminister Röblom. Det är ingenting som den liberala gruppen skriver under på.

Talman! Utskottsarbetet har varit stressat och i tidsnöd. Det ska inte helt och hållet falla på utskottsordförande på något sätt. Det verkar som att septembersession alltid blir väldigt skyndsam. Det är många ärenden, det är alltid en tilläggsbudget etc. Det ser tyvärr ut som att vi även i år kommer att klubba årsredovisningen och bokslutet i november. Jag tycker att det skulle vara bevis nog nu att vi förändrar lagtingsåret, att vi ser på sättet som vi arbetar. Det blir korvstoppning och det blir inte kvalitet rakt igenom. Det är nog dags nu att modernisera lagtingsåret och vara mera i plenum när det behövs. Det blir också enklare för landskapsregeringen när de kommer med skyndsamma lagförslag som det vi nu ser ligga på bordet i dag och som ska debatteras. Det var tänkt att det skulle debatteras i morgon men skjuts ändå fram till måndag. Så det blir nog bättre för alla även i sista änden och en högre kvalitet. Jag hoppas att detta är någonting som vi under den här mandatperioden kan göra klart så att nästa lagting kan arbeta på ett bättre och modernare sätt där ändå lagtingsarbetet är det viktiga.

Bland de mest oproduktiva i lagtingsarbetet enligt mig är den här praxisen som har rått länge att aldrig lyssna på motparten, oavsett vilken idé eller förslag den kommer med. Det måste också tvättas bort, det är ett resursslöseri av stora mått och det blir oproduktivt. Jag hoppas att vi någon gång kan komma dit där man faktiskt tittar framåt och inte bryr sig om vad som hände för fyra år sedan, utan att det är någonting som ligger bakom oss. Det är kanske något som vi kan ta med oss in i det sista lagtingsåret så att även det nya lagtinget om drygt ett år har en ny praxis att förhålla sig till.

Sen är det alltid enkelt förstås att relativisera. Med tanke på vad som händer i Ukraina så kommer vi aldrig att kunna diskutera lokalpolitik, och det som berör Åland egentligen, i ljuset av vad som händer i Ukraina. Vi kommer inte att kunna lyfta upp det till den nivå på problem som händer i Ukraina, men ändå är det viktigt med en kritisk granskning. Även fast vi är oense om saker här som berör lagtingsarbetet och Åland så har vi nog alla med oss ändå vad som pågår runtom oss och speciellt i Ukraina just nu.

Sedan när det gäller ledamot Anders Erikssons inflikning i anförandet gällande skatteavräkningen så måste jag nog ta public service lite i försvar. Det handlar faktiskt om ett förskott. Man får ju ett förskott så jag tar dem lite i försvar. Jag läste samma artikel och jag reagerade inte på samma sätt som ledamoten även fast jag förstår ledamotens invändning. Men det är ändå ett förskott som det handlar om.

Avslutningsvis så vill jag konkretisera det som Liberalerna lämnade in i måndags, ett kompletterande ändringsförslag gällande texten till stöd för installation av solceller i betänkandets allmänna motivering. Jag vill läsa texten ännu en gång. "Lagtinget informeras, genom finans- och näringsutskottet, om den begärda utredningen gällande utbetalda stöd för installation av solceller vid tidpunkten för lagtingets öppnande och att utredningen innefattar såväl den förvaltningsmässiga som politiska dimensionen".

Vi har valt att inte ta reservationen kring solcellsstödet till omröstning. Substansen från reservationen har klart och tydligt framkommit under debatten. Istället fokuserar vi på just nämnda ändringsförslag. Då det har framkommit muntligen att landskapsregeringen påtar sig hela ansvaret för det inträffade och att ingen skuld ska läggas på tjänstemän så ser vi positivt på en prestigelöshet från landskapsregeringens sida och också kunna godkänna ändringsförslaget. Detta är en kompromiss från Liberalernas sida, där vi har förhoppning om att alla i majoriteten tillåts rösta enligt hjärna och hjärta i denna fråga imorgon. Det skulle vara ytterst olyckligt om det muntliga ansvaret inte kunde omsättas till en mening i betänkandets allmänna motivering. En gemensam prestigelös syn på det inträffade är mycket värt då vi ska blicka framåt, lära oss något av allt och förhoppningsvis driva Åland framåt tillsammans, precis som regeringsprogrammet säger. Om inte så tycker nog Liberalerna att torsdagen blir en grå dag för den åländska parlamentarismen. Tack, talman!

Tack, fru talman! Jag håller med ledamot Holmbergs beskrivning av just hanteringen i utskottet. Jag har varit lite stressad och frustrerad mellan varven. Jag fick för ett tag sedan frågan om det är sämre nu eller är det bättre nu? Faktum är att när jag tittar tillbaka så var jag i opposition under förra perioden också i finansutskottet, då var ni på regeringssidan, och jag kan inte peka på när det var bättre och sämre. Det är nog samma sak. Det är som ni sade, man lyssnar inte, man lyssnade inte så mycket då och man lyssnar ungefär lika mycket nu.

Sedan nämnde ni också det här med stressen i september. Där har det ju varierat. Orsaken nu var att vi visste i god tid exakt när vi skulle ha vår session nu i september, men budgeten kom ju inte i början. Den kom för sent och därför blev det stress. Tidigare också under förra perioden har den kommit precis i början och då har vi en helt annan tid att jobba med. (… taltiden slut).

Tack, talman! Så där är det alltid och det är därför som det skulle vara bra att förändra arbetsåret, att vi är mer tillgängliga för att jobba i lagtinget i plenum. Det var en spörsmålsdebatt som blev framskjuten, det var en tilläggsbudget nu som blev lite försenad och det var en årsredovisning som inte hanns med av avgivna orsaker på samma sätt som man kanske skulle önska. Det finns alltid om och men. Därför tycker jag att det skulle vara bra att man ger lagtinget bättre möjligheter att vara flexibla sett till landskapsregeringen. Nog förstår jag också landskapsregeringens situation när det kommer lagförslag från en timme till en annan från rikshåll som snabbt ska behandlas i lagtinget och så har lagtinget kanske gul, vit eller röd vecka. Det måste vara mera dynamik i hur lagtinget arbetar.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Holmberg. För oss allihop så är det för korta puckar, som man inom idrotten brukar kalla det för. Så är det och det är alltid tid som saknas. Man försöker göra det bästa man kan.

Jag håller med om att lagtingsåret har sina utmaningar som det ser ut nu. Det som är viktigt här är väl om vi går vidare, vilket jag verkligen hoppas, med det här finanspolitiska ramverket. Det i sin tur kommer att leda till att man måste ändra lagtingsåret och sättet att arbeta. Det är väl en öppning man hittar där per automatik när vi går vidare med projektet. Jag säger inte om utan när.

Tack, talman! Det var ju faktiskt så att vi som lagtingsledamöter fick en lönejustering uppåt inför den här perioden, just med tanke på att arbetet i sig skulle vara mera tilltalande. Men också att det ska finnas lite krav på att vara beredd på att jobba mera, lägga mera tid på lagtingsarbetet och att det inte bara är inrutat under vissa veckor sett på ett år. Men det är bra, tack för det, finansminister Höglund. Det är landskapsregeringen och majoriteten som styr den här processen också. Jag hoppas att det finns en förståelse för att alla vinner på att man kanske moderniserar det här systemet.

Tack, talman! Tack ledamoten Holmberg. Jag tycker att du höll ett bra anförande när det gäller beskrivningen av finans- och näringsutskottets arbete. Speciellt med tanke på det som vicetalman Sjögren tidigare förde fram att det mesta hastades igenom i finans- och näringsutskottet och speciellt den här behandlingen av tilläggsbudget 3. Du har ju faktiskt varit med på utskottsmötena så du vet vad det handlar om. Du nämnde att stressen, tidspressen och kritiken inte ska riktas mot ordförande Pettersson i detta fall. Det är faktiskt ett tidspressat schema som följer. Vi är nog alla skyldiga till om det är turbulent eller inte i utskottet, jag skulle nog säga att vi inte har haft en turbulent hantering, utan det har varit sakligt och sakliga diskussioner, så upplever jag utskottsarbetet.

Tack, talman! Tack Mansén. Det är klart att man kan alltid ifrågasätta hur man planerar arbetet. Men så mycket ryggrad har jag nog här i dag att jag kan konstatera att planera utskottsarbetet, som september blev i år, är ingen lätt uppgift. Därför har vi också en årsredovisning och ett bokslut som kommer i november och vi kommer att ha extra plenum sett till vad som var tänkt. Det är synd att det är på det sättet också. Det skulle vara värt att ha fler höranden, att borra lite mera i de olika reservationerna och budgetmotionerna, för det finns godbitar här och där faktiskt. Det grundläggande är ju att vi får ett lagtingsår som bygger på att lagtinget och utskotten kan arbeta mer dynamiskt och flexibelt, då blir det mera produktivt och kvalitativt.

Jag håller helt med. Det finns så klart förbättringspotential i utskottsarbetet i alla utskott. Det är tidspress som råder just nu. Vi kan ta lärdom av det och framförallt det som du var inne på också tidigare i anförandet; nu gäller det att titta framåt.

Tack, talman! Det får inte bara bli vatten under broarna och nu ska vi inte titta på det som var, utan vi ska titta framåt. Ibland måste man ha backspegeln, titta i backspegeln också och konstatera att det här är inte bra, vi måste göra någonting annorlunda. Då måste man liksom göra det också. Det är synd om det arbetet får vänta tills nästa lagtinget sitter här, för då kan de i sin tur tycka att det är ganska bra, varför ska vi ändra, det får nästa lagting för och så blir det bara en självskrivande profetia alltihopa. Så det är nog bra om vi här och nu faktiskt gemensamt gör det här jobbet som skulle vara bra för personalen, för landskapsregeringen, för lagtinget och speciellt för Åland och ålänningarna.

Jag håller med om det som lagtingsman Holmberg sade om polarisering och att vi mera borde lyssna på varandra. Jag nämnde ju det i spörsmålsdebatten själv att det är olyckligt när man gräver ner sig i skyttegravar på det sättet som speciellt kom fram i spörsmålsdebatten.

Men orsaken till att jag begärde replik var just detta att vi får någonting från rikssidan. Jag hörde på ljudnotisen i morse och hajade faktiskt till. Jag tyckte att det framställdes på ett helt felaktigt sätt. Det är en del av våra egna skattepengar som vi får tillbaka och det tycker jag att public service borde förklara på ett bra sätt.

Sedan när det gäller att få stöd för motionerna så tyvärr är det ju inte nummer på reservationerna. Men den här långa inbesparingsmotionen som Holmberg har så kommer jag varmt att stöda när det blir dags för omröstning.

Tack, det är bra. Egentligen har det varit på tok för lite ekonomidebatt under den här behandlingen av tilläggsbudgeten. Det har varit fokus på annat behövligt, men ekonomin får vänta till årsbudgeten.

Jag vill också passa på att sträcka ut ännu en hand till finansministern och landskapsregeringen. Liberalerna vill väldigt gärna vara med och hitta kanske långsiktiga överenskommelser i den årsbudget 2023 som stundar. Det skulle vara bra för framtiden och speciellt med tanke på att det är valår. Jag tror att alla har att vinna även på det.

Jag är lite osäker på vem lagtingsman Holmberg replikerar med nu? Men jag fortsätter väl.

När det gäller den här inbesparingsmotionen som jag kallar den; budgetdisciplin, omprioriteringar och en ansvarsfull hantering av skattemedel är förutsättningen för en ekonomi i balans, så som Holmberg kanske minns så även när jag var i regeringsställning - och jag minns också att kollegan Strand sade samma - så varje sparförslag som läggs fram så kommer vi att stöda. Jag tror att det är väldigt nödvändigt. Vi kan inte skjuta den här problematiken med en budget i underskott hur länge som helst framför oss. Vi måste ta i det här och man måste börja nagelfara regeringens eget fögderi också. Det har de facto inte sparats någonting under den här mandatperioden och det är väl en orsak till att det kanske blev som det blev med Ålands Framtids medverkan i den här regeringen. Vi måste ju öppet kunna ta goda idéer oavsett om det kommer från oppositionen eller regeringsblocket (… taltiden slut).

Tack, talman! Där ska ledamot Eriksson ha en eloge. Ledamot Eriksson tar alltid, i alla fall från talarstolen, i repliker ansvar för ekonomin och är med på det tåget. Det handlar ju inte enbart heller om att majoriteten ska godkänna eller inte godkänna motioner och reservationer. Det handlar också om att man kanske ska sätta sig in i respektive motion och reservation.

Här vill jag också poängtera att när det gäller ekonomin så hade Liberalerna en samlingsmotion inför detta år med bland annat skatteavdraget och hur man skulle kunna ladda det skatteavdraget etc. Det var en lätt palett med åtgärder. Jag har tänkt på det flera gånger här senast här i måndags när debatten pågick, jag funderade om man ens läser alla motioner och tar dem till sig. Det verkar inte så. Det blir ju ännu mer beklagligt att man säger nej till någonting som man inte ens har satt sig in i.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar vid plenum i morgon den 22 september 2022.