Enda behandling

Först tillåts diskussion. Diskussionen fortsätter vid behov vid plenum i morgon torsdag den 17 december med början klockan 09.30. Morgondagens plenum pågår tills debatten är avslutad. Detaljbehandlingen med omröstningar vidtar vid plenum på fredag den 18 december 2020. Diskussion.

Ordet ges först till finans- och näringsutskottets ordförande för presentation av betänkandet.

Talman! Låt mig börja med att nämna några av de slutsatser som finans- och näringsutskottet dragit i samband med behandlingen av budgetförslaget för 2021. Landskapet Åland och självstyrelsen befinner sig i en utomordentligt utmanande och exceptionell situation. Arbetslösheten är historiskt hög och den övergripande ekonomiska aktiviteten låg till följd av pandemin.

Vi står också inför ett nytt finansiellt system som från och med år 2021 gör landskapet Åland mer beroende av friska företag, inflyttning och hög sysselsättning än förut. Vårt underskott i de offentliga finanserna är i år uppemot åttio miljoner euro, vilket tarvar åtgärder på i stort sett alla plan. Pandemin berör oss alla och alldeles särskilt ryggraden i den åländska ekonomin - passagerartrafiken och den besöksnäring som går hand i hand med fri rörlighet.

Mot den här bakgrunden gäller att med omsorg och stor eftertanke analysera och genomföra åtgärder med målet att nå större hållbarhet i hela landskapets ekonomi. Detta har finans- och näringsutskottet gjort och nått några rekommendationer som framkommer i betänkandet och som jag snart återkommer till. På ett rent allmänt plan står det bortom alla rimliga tvivel att nya satsningar och skattefinansierade verksamheter måste analyseras noggrant innan de verkställs eller ens fortsätter. Detta ställer höga krav på det finansiella och politiska ledarskapet och förutsätter en annan och noggrannare kontroll än hittills.

I samband med hanteringen av budgetförslaget har utskottet hört sjuttionio ålänningar med olika vardagar och perspektiv på vad landskapet borde göra. Var och en av dem har på varierande sätt lämnat spår i betänkandet som debatteras i dag och som präglas av samförstånd i högre grad än missförstånd. Jag vill tacka alla utskottsmedlemmar för att ni på ett framåtriktat och osjälviskt vis bidragit till texterna och tagit ett steg närmare den politiska samling som lagtingets alla ledamöter efterlyste i samband med att vi debatterade tilläggsbudget nummer fyra tidigare i höst. Det står oerhört klart att den ekonomiska verkligheten i pandemins spår är brutal och kräver åtgärder av oss alla. Vi ska inte tokspara för det gör bara situationen värre, men vi ska reformera och förändra för att långsiktigt komma tillrätta med den alltför stora skillnaden mellan intäkter och utgifter. I utskottsarbetet har vi låtit detta prägla diskussionen och vinnlagt oss om både ton och innehåll i texterna.

Ni har alla fått betänkandet och det nyttjar inget till att läsa upp hela. Jag vill ändå lyfta några frågor som är av särskilt intresse inför kommande budgetår. Vi har till exempel själva budgetprocessen som borde ses över med högre transparens och förståelse som mål. Vi har efterlyst detta från utskottet i repriser och nu är dags för verkstad. Vi måste nå ett system där långsiktighet, såvitt möjligt, ska råda. Detta inkluderar fleråriga prognoser över inkomster och utgifter, vilket gör det möjligt att skapa ett budgetpolitiskt ramverk och modernare styrmodell. Redan före pandemin slog till hade vi ett underskott i landskapets offentliga finanser på uppemot trettio miljoner euro och nu måste det till nya system, annars är nedskärningar i välfärden oundvikliga.

Vi måste prioritera och detta kan bara ske med hjälp av reformer och en finanspolitik som grundar sig på fleråriga utgiftstak, överskottsambitioner om möjligt och breda finansiella mål, något som idag är verklighet i både Finland och Sverige. Det är utskottets fromma förhoppning att vi alla skulle komma överens om synen på läget just nu och inför det kommande decenniet för att därmed nå samsyn kring det ekonomiska handlingsutrymmet med målet att över tid anpassa utgifterna till inkomsterna. Detta är nödvändigt för självstyrelsens utveckling och framtid. Vi kan inte fortsätta att hantera kostnader på årlig bas utan att ha en övergripande samsyn kring intäkterna. Vi måste skapa ramar och vi måste nå långsiktighet.

Utskottet har analyserat behovet av en efterfrågad och utökad lånefullmakt, från 60 miljoner euro till 77 miljoner. Mot bakgrund av det oerhört ansträngda läget och behovet av reformer har utskottet gått in för att inte utöka fullmakten som beviljades i samband med hanteringen av tilläggsbudget nummer fyra. Det är bra att lånebegäran kommer inför helåret 2021 men innan utskottet godkänner att den växer vill vi att landskapsregeringen presenterar fleråriga finansieringsanalyser där det framgår hur skuldbördan förväntas utvecklas över tid och hur lånen ska återbetalas. Utskottet föreslår därför att den nu beviljade fullmakten på 60 miljoner euro förlängs från den 30 mars till den 31 december 2021.

Talman! Det är, mot bakgrund av det sagda, tufft för väldigt många just nu. Tack och lov är vår välfärd stark och våra företag många, några av dem har klarat pandemin riktigt bra. Nu, om någonsin, gäller det att skapa tillväxt och arbetsplatser och satsa våra pengar och resurser på sådant som är långsiktigt lönsamt. Exakt vad detta är vet ingen och just därför är det viktigt att investera i kunskap, social hållbarhet, ny teknik, utbildning och sådant som skapar framtidstro, attraktionskraft och framför allt arbetsplatser. I utskottets behandling har vi nämnt de orden ofta tillsammans med konkurrenskraft och det är sådant vi aldrig borde glömma. Vi kan bara skapa riktig hållbarhet genom att bygga ett samhälle som är minst lika bra som våra omkringliggande regioner. Misslyckas vi med det flyttar folk bort, vilket minskar skattekraften och så vidare.

I denna strävan efter konkurrenskraft och skatter har utskottet identifierat några branscher där efterfrågan är stor på våra omkringliggande marknader. Därför stödjer vi ett distributionsstöd till livsmedelsföretag. Därför väljer vi att lyfta fiskodling som en avgörande ingrediens i att skapa hållbarhet i skärgården och för hela Åland. Denna fråga är såklart ett politiskt känsligt fält och våra vänner i Hållbart Initiativ och Socialdemokraterna håller inte med, men det gör vi andra i utskottet. Med beaktande av sysselsättning och exportintäkter anser majoriteten att industrin har en framtid, att folk runtom oss behöver mat och att det inte vore mer rätt att fiskodling sker någon annanstans med sämre förutsättningar. Vi förutsätter såklart att detta sker i samklang med miljökrav och med omsorg om våra gemensamma resurser som till exempel rent vatten och en inbjudande skärgård. Tack vare de etablerade fiskodlingarna är skärgården och delar av fasta Åland idag levande året runt och det är något vi borde fortsätta uppmuntra.

En annan fråga som är svår och ständigt högaktuell är vår vardagsservice som sköts av sexton kommuner. I takt med att kommunernas ekonomi blir allt mer ansträngd samtidigt som kommunernas lagstadgade skyldigheter ökar kommer Åland allt närmare en verklighet där kommunerna inte längre har realistiska ekonomiska förutsättningar, i ekonomiskt hänseende, att fullgöra sina skyldigheter ens med de tillskott som lanskapsandelssystemet ger. Att utöka kommunernas lagstadgade skyldigheter i en utsträckning som kommunerna inte kan finansiera är inte hållbart. Landskapets ekonomiska situation tillåter inte heller att de totala offentliga utgifterna ökar. Därför behövs samling för att komma överens om de lösningar som bäst banar väg för ett framtida välfungerande livskraftigt samhälle. Vi lever just nu i en slags brytningstid där Kommunernas socialtjänst startar efter årsskiftet och måste få arbetsro för att komma igång. Som jag nämnde inledningsvis idag är KST redan ett starkt exempel på vad politisk samling kan åstadkomma.

I denna budgetbehandling har vi för första gången också försökt vidga våra vyer och anlägga ett barnperspektiv på det hela. Det är uppfriskande på många sätt och något vi varmt rekommenderar. Det råder nämligen stor skillnad mellan vuxenvärldens kan-allt-filosofi och barnets vardag. Hade vi alltid agerat utifrån barnens bästa hade vi sett till att skolskjutsarna fungerar även om föräldrarna väljer att separera. I dag är det inte alltid så. Utskottet har i samband med budgetbehandlingen också erfarit att alltför många ungdomar fortfarande trillar mellan stolarna beroende på oklarheter i vem som ska göra vad när det gäller vidareutbildning. Så kan vi inte ha det. I Finland går man in för att förlänga läroplikten nästa höst till 18 år. Det är för tidigt och osäkert att säga att vi ska gå samma väg på Åland, men det är också för tidigt att slå fast att vi inte ska göra det. Landskapsregeringen måste nu analysera det som händer i Finland och komma tillbaka med förslag till åtgärder. Vi vill inte att våra åländska ungdomar ska stå sämre rustade för framtiden än ungdomarna i Finland.

Vårt ekonomiska läge är extremt utmanande och därför har utskottet valt att slå in på sparsamhetens stig. Vi vill, därtill inspirerade och uppmanade av finansministern i remissdebatten, begränsa lånefullmakten till 60 miljoner euro för att sätta tryck på behovet av reformer och analyser. Vi har valt att lyfta bort pengar från en utredning kring en bro över Prästösund för att skapa arbetsro för den kommitté som har till uppgift att granska förutsättningarna för en tunnel till Föglö. Det står landskapsregeringen fritt att återkomma med detta broanslag när tunnelkommittén är färdig med sitt arbete. Det finns andra investeringar som utskottet fört ett resonemang kring, till exempel det planerade smittskyddsrummet vid ÅHS. Utskottet inser behovet men understryker att investeringar ska ske i samarbete med Fastighetsverket för att uppnå mesta möjliga flexibilitet i alla byggnaders användning och disposition.

En fråga som absolut inte är enkel men ändå nödvändig att lyfta är finansieringen av Ålands radio som minskar till följd av övergången till medieavgift. Hur viktig public service än är för vårt gemensamma Åland är den ekonomiska verkligheten ännu viktigare. Åland har i dagens läge inte finansiellt utrymme för något annat än nödvändigheter vilket utmanar mycket av sådant vi fram tills nu tagit för självklart. Vi genomgår ett slags stresstest av hela självstyrelsesystemet och i det arbete måste alla delta.

Betänkandet över budgeten 2021 vill jag säga är unikt och präglat av stor samsyn och vilja att göra bättre. Vi har försökt nå politisk samling och vi har till stor del lyckats. Alla ledamöter i utskottet, ordinarie och de suppleanter som närvarat, har på olika sätt bidragit till innehållet i betänkandet. Alla inblandade partier har tvingats till olika eftergifter och även om ingen budgetmotion godkänts lever många av förslagen i motionerna kvar i betänkandet. Jag vill gå så långt som att slå fast att detta betänkande skapar underlag för en långsiktigare finanspolitik med målet att göra Åland starkt och friskt igen, med målsättningen att skapa arbetsplatser och bygga framtidstro.

Talman! Innan jag slutar vill jag rikta mitt och de övriga ledamöternas tack till utskottssekreterare Emma Dahlén som efter årsskiftet återgår till sitt jobb vid Mariehamns stad. Emma Dahlén har lyhört, tålmodigt och lösningsorienterat lyssnat in, analyserat och formulerat ganska yviga tankar till pregnanta slutsatser. Detta har gjort utskottets arbete både progressivt och levande. Eftersom jag har äran och nöjet att inleda denna debatt vill jag gärna att ni alla försöker göra som vi gjorde i utskottet. Lyssna på argumenten, invänd sakligt och kom ihåg att bakom varenda mening och ord finns en människa som liksom du själv drivs av att göra Åland bättre för alla. Med detta önskar jag alla en livfull och framåtblickande debatt. Vi har utmaningar framför oss men vem är bättre skickade att hantera sådana än ni som sitter i precis denna sal?

Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till Ålands budget för år 2021 med följande ändringar: moment 976000 minskas med 100 000 euro, motsvarande medel för utredning rörande en fast förbindelse över Prästösund. Att lagtinget förlänger den fullmakt att uppta finansieringslån om högst 60 miljoner euro som beviljades genom lagtingets beslut om fjärde tilläggsbudget år 2020 att gälla tom den 31 december 2021. Att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att uppta övriga för budgetens förverkligande erforderliga lån. För er information är det en fras som alltid har hängt med och därför ska den vara med även i år. Att lagtinget förkastar budgetmotionerna nr 1-79, samt att lagtinget beslutar att Ålands budget för år 2021 ska tillämpas från och med den 1 januari 2021 i den lydelse den har enligt lagtingets beslut. Jag tar gärna emot frågor kring sådant som jag eventuellt inte nämnt i denna presentation. Tack talman.

Tack, talman! Jag skulle gärna få ett förtydligande från finans- och näringsutskottets ordförande vad det gäller betänkandet på infrastruktur. Där är det så att man skriver vad det gäller fullmakter för stora investeringar och långa kontrakt inom infrastrukturområdet anser utskottet att det finns ett behov att klargöra landskapsregeringens handlingsutrymme. En upphandling av kollektivtrafiken i tätorten runt Mariehamn och centrala Jomala uppskattad till 10 miljoner euro är aviserad. Landskapsregeringens mandat sträcker sig därmed inte till att binda upp sig för kostnader utöver detta. Vad betyder det då när man läser den bilaga som finns till budgeten, som landskapsregeringen har lämnat till lagtinget, där man på sidan 274 i bilagan har två olika moment. Ett för Mariehamn med 9 miljoner och ett för landsbygden på 12 miljoner, totalt 21,7 miljoner. Hur (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Nordberg för frågan. Det var ett utslag av att vi ville förtydliga från utskottets sida att man inte ska gå utöver beviljade fullmakter. Vi valde att ta den ena eftersom den andra ännu låg längre bort i framtiden, så som vi uppfattade det i samband med behandlingen. Då ville vi understryka att om det är givet en fullmakt till en viss nivå så ska man hålla sig till den från landskapsregeringens sida. Det var en viljeyttringar från utskottets sida.

Om man läser i bilagan om de här upphandlingarna så står det att båda har en driftsstart år 2022. Offentliga upphandlingar går till på det viset att när man har fått ett klartecken och fullmakt ifrån lagtinget att börja med det här går man alltså ut på marknaden och upphandlar det. Man kan inte testa marknaden utan man startar helt enkelt en upphandling. Betyder det här svaret som vi fick tidigare att det är ok för landskapsregeringen att köpa busstrafik för 21 miljoner om man röstar ja till betänkandet?

Talman! Ja, så länge man håller sig till de summor som har nämnts i utkasten. Då är svaret ja. Vi valde att lyfta den som handlade om tätorterna. Vi kunde säkert ha lyft båda men nu valde vi att ta bara den ena. Men innebörden är väldigt tydlig, att över det som gränserna går så måste man komma tillbaka till lagtinget för att klarera det. Så alla vet vad vi ger oss in på för något.

Talman! Jag hörde till dem som anklagade budgeten för att vara, till vissa delar, håglös och lite idélös. Nu finns det ett ganska fylligt betänkande från finans- och näringsutskottet men alla vet ju att snacka går ju, speciellt för politiker. Vad är finans- och näringsutskottets ordförandens bedömning, när kan lagtinget, kommunerna näringslivet, ålänningarna få se något av det här akuta behovet av reformarbete? Som har en egen rubrik i betänkandet och en väldigt fyllig text. Vad finns det för tidsplaner?

Talman! Det där är en bra och viktig fråga. Jag skulle vilja bolla den tillbaka på att den hänger på alla oss i denna sal. Den som håller i rorkulten är landskapsregeringen, men jag tror att i den mån som alla här kan hjälpa till med att driva på det så går det snabbare. Målsättningen är att vi ska göra det nu. Jag tror att vi ska minnas den ekonomiska situation som vi upplever idag som besvärlig, när vi står här om ett år så är jag rädd för att det inte kommer att vara bättre utan det kommer att vara rejält mycket sämre. Sanningen är nog den att det finns verkligen ingen tid att förlora för att börja genomföra olika saker.

Talman! Jag tror att det har funnits ett visst mått av självrannsakan i finans- och näringsutskottets ordförande om hur det gick till under förra mandatperioden, där man sade nej till flera stora reformer. Nu är det majoriteten och landskapsregeringen som måste leverera reformunderlag och reformidéer. Jag får ändå tacka för erkänslan för KST: styrelses arbete. Det kan inte heller vara på det viset att så fort man pratar om politisk samling och tycker att det är bra, är när Centern tycker att saker och ting är bra, som KST. Och så pratar man om något helt annat när man till exempel diskuterar kommunstrukturen. Det var det här när människor med makt slutar lyssna på Centern så ska de bytas ut. Det är ju det som har hänt nu då så det är nog upp till landskapsregeringen och majoriteten att staka ut reformarbete.

Tack, talman! Sanningen är den att jag tror att jag, och alla andra faktiskt, rannsakar sig själva eller borde rannsaka sig själva varenda dag som kommer. Eftersom sådant vi har trott ha varit för alltid faktiskt inte är det. Det som hände under den förra mandatperioden, det finns massvis med saker som jag absolut inte är stolt över. Vi gjorde felbedömningar, sådant händer. Människor gör felbedömningar. Det kommer att hända den här mandatperioden och det kommer att hända nästa. Så funkar det politiska livet. Det som jag tycker just nu sätter större press på oss, än som vi någonsin har upplevt förut, är faktiskt verkligheten. Idag lever vi i skuggan av en pandemi som har gjort allt vi trodde var självklart omöjligt. Det här tvingar oss faktiskt att betrakta allting på ett annat sätt, och om det i det ingår rannsakningar och politisk samling då tror jag (… taltiden slut).

Talman! Jag brukar höra till de politiker som inte brukar berömma och kanske snacka så mycket i onödan, utan ta upp sakfrågor. Men den här gången vill jag faktiskt göra ett undantag och belysa den konstruktivitet och den vilja till politisk samling som ordförande har haft i utskottsarbetet. Jag hoppas att det här ska fortsätta, på alla nivåer, att vi hittar konstruktiva lösningar. Hur ser ordförande på det här? Nu har vi stakat ut riktlinjerna vad vi vill, vi har inte sagt hur. Hur vill ordförande se att vi fortsätter det här arbetet?

Tack, talman! Jag menar att detta arbete inleddes under fjolåret, det första året av mandatperioden. Vi började inom utskottet lite skakigt. Det gick inte riktigt bra till början. Vi var möjligen lite chockskadade av pandemins effekter. Efter hand dök det upp en medvetenhet, uppfattar jag, hos alla utskottsmedlemmar om vad som egentligen håller på att hända. Jag tycker att alla har visat prov på lyhördhet till det att man faktiskt lyssnar på argument. Vi håller inte med varandra, det är rätt yviga och livliga diskussioner från tid till annan, men det resulterar i någonting som ändå känns vettigt och klokt för hela Åland. Jag hoppas verkligen att vi kan hålla både ton och innehåll på det sätt som vi inledde med i TB4 och fortsätter med idag.

Talman! Jag har viss erfarenhet från det här huset och också från andra sidan. Det är 21 år sedan jag blev invald första gången och jag har suttit i olika utskott och olika andra sammanhang. Jag vill påstå att jag har aldrig under de åren varit med om att man har försökt hitta sådan konstruktivitet och den insikt som alla ändå har haft i utskottet. Det säger jag inte bara till ledamot Pettersson utan jag riktar mig även till ledamot Fellman och ledamot Holmberg. Min förhoppning är att det här skall vara avstamp i någonting som vi kan driva framåt tillsammans. Och också våga kompromissa utgående från våra olika absoluta ståndpunkter vi har haft tidigare.

Tack, talman! Jag enar mig i den förhoppningen. Vi har att förhålla oss också till den verklighet, både den som finns utanför detta hus och den som finns inom Ålands landskapsregering. Där tror jag att man ska inte betrakta oss som motpoler. Utskottet står inte emot landskapsregeringen och landskapsregeringen står inte emot utskottet. Vi sitter alldeles bokstavligen i samma båt och vill det bästa. Det tror jag är viktigt att lyfta fram. Landskapsregeringen gör inte alltid rätt i sina bedömningar, utskottet gör inte alltid rätt i sina bedömningar. Det handlar om att nå en form av konsensus. För att lyckas med det så måste man börja med en ärlig diskussion, och den tycker jag att vi har lyckats nå i utskottet.

Talman! Jag vill också först tacka för ett mycket bra betänkande. Det finns två akuta problem nu. Det ena är ekonomin och det andra är de sociala problem som ekonomin ställer till med. Jag tycker att det här faktiskt är en briljant balans mellan skarpa ekonomiska analyser och sociala resonemang. Tack för det. Det verkar också som att alla utskott har varit mycket nöjda så ordförande Pettersson kan säkert sova gott på kudden under hela julhelgen med det arbete han har genomfört.

Det som jag däremot lite saknar kring det sociala, som jag hoppas att utskottet vidare kan arbeta kring, är sysselsättningsfrågorna. Hur vi ska komma till bukt med dem. Vi har vidtagit de här akuta åtgärderna som näringsministern många gånger har sagt att när problemen kommer så har vi klarat av att hantera dem. Men det långsiktiga sysselsättningsfrågan, hur ska vi komma tillbaka? Och hur ska vi undvika utflyttning? Har utskottet resonerat kring det?

Tack, talman! Jag vill för ordningens skull inleda med att säga att det här är ingen enmansshow. Det är ett resultat av alla ledamöter i utskottet. Att jag har äran och nöjet att stå här och presentera det beror mer av andra orsaker. Det funkar inte om inte alla verkligen jobbar på samma sätt. Det tror jag att är en avgörande orsak till att betänkandet blev hyggligt.

Sysselsättningen är en alldeles för svår fråga att svara på i en replik. Den är omöjlig. Det är den viktigaste vi har. Med tusen långtidsarbetslösa är vår utmaning enorm. Om man inte snabbt lyckas få bukt med pandemin, det vill säga vi ser ett vaccin. Före det trevar vi faktiskt i dimma väldigt många. Vi ska alltid sträva mot en god nattsömn, det är viktigt, men vi ska också stå på tårna under en väldigt lång tid framöver

Talman! Jag tror det var ledamoten Fellman som i måndags diskuterade kring coronapengarna som kommer från EU, just att man inte har särskilt mycket kortsiktiga sysselsättningsåtgärder. Det där är en fråga jag hoppas att utskottet återkommer till och jag vet att det är en komplex fråga. Skulle den ha svar så skulle de givetvis ligga på bordet redan. Det kräver lite mer än kanske också ett stressat budgetbetänkande vilket det är, att man behöver ta en särskild sittning bara kring det.

En konkret fråga har jag. Jag lämnade själv in en motion gällande lagstiftning om överskottsmål, budgetramar etc. Jag tycker att utskottet har goda tankar kring det, men jag undrar hur man resonerat kring det att man inte ville skriva om att det också skulle lagstiftas om det som budgetmotionen hade som förslag?

Just den budgetmotion hörde till dem som hängde på staketet, som det heter. Skälet till att man kanske inte ville gå hela den vägen nu redan var den i mångt och mycket hänvisade till hur man gör i Sverige. Även om man gör mycket rätt i Sverige så gör man inte allt rätt. Lika så som man gör mycket rätt i Finland så gör man inte allt rätt. Därför tycker vi det är viktigt att hitta en åländsk och gärna pragmatisk väg som tar fasta på innehållet i den. När det gäller långsiktighet och gemensamma utgiftstak och så vidare så tror vi att det är en viktig väg framåt.

Tack, talman! På väg till plenum i dag mötte jag en maskerad person på gatan som tydligen hade tittat lite på det här och hade hittat de här orden som ni nämnde, strukturella underskott, finansieringsglapp och så vidare. Han ville att jag skulle fråga den som hade skrivit namnet under det här hur det hänger ihop med den tabell som han såg på sidan 2. Där vi kan se att bokslutet för 2017 visade ett överskott på 16 miljoner, bokslutet 2018 överskott 16 miljoner, bokslutet 2019 överskott 5 miljoner och grundbudgeten 2020 överskott 10 miljoner. Han tyckte att det inte rimmar med alla de här strukturella underskott som det talas om lite här och där.

Tack, talman! Jag gratulerar ledamoten Toivonen till att ha så vakna kompisar. Jag ska med glädje svara till denna vän. Det handlar om det som blev förverkligat och det som inte blev förverkligat. Bokslutet som ledamoten Toivonen hänvisar till är rätt starka siffror. Det kunde ha varit mycket värre, om man säger så, om man skulle förverkliga allt det som man planerar. Så blir det inte alla år. Det oaktat är det nog en rätt stark sanning att det strukturella underskottet, beroende på vad man väljer att göra, faktiskt är alldeles för stort. Om det sedan är 80 eller 30 eller var man riktigt landar på slutet, det ingår nog mycket i betraktarens egna ögon. Jag tror att det är viktigt att vi alla är överens om att det råder en stor obalans mellan intäkter och utgifter. För annars blir det svårt att gå vidare.

Tack, talman! Men det föreligger väl också finnas en viss obalans mellan de här orden, strukturella underskott och så vidare, när vi ser den här raden av stora överskott? Personen undrar att kan det vara så att man kryddar betänkandet med de här orden för att, som han uttryckte sig, hökarna inom utskottet vill skära så fort som möjligt i kostnaderna?

Talman! Det tror jag inte. Jag tror att man använder sig av dessa siffror för att tydliggöra allvaret. Man ska nog inte gå in i detta långsiktiga finansiella tänk som vi försöker plantera genom att tycka att allting är ganska okej, för det är det inte. Vi har det bra, vi har vanligen en hög sysselsättningsgrad men till följd av pandemin så har allting snabbats upp. Man ska så klart inte överdriva det som är dåligt, men man ska absolut inte glädjas åt sådant som man möjligen uppfattar att är bra. Då tror jag att i det här läget så finns det en poäng i att understryka allvaret.

Tack, talman! Tack till finansutskottets ordförande för presentationen. Från Socialdemokraternas håll så finner vi också att väldigt mycket av det vi har fört fram har fått stort gehör i finansutskottet och betänkandet. Det är vi mycket glada för. Man har inte enbart gått i regeringens ledband, utan man har tillåtits att tänka själva och ta reda på saker.

En fråga där jag bara måste få fråga vad det är som har hänt är den om läroplikten. Vi har gång på gång fört upp frågan här i lagtinget hur viktigt det är att Åland tittar på det här med utvidgad läroplikt. Som nu i går röstades igenom i Finlands riksdag och som blir en gåva till alla ungdomar i landet från 1.8, men regeringen här har styvnackat sagt nej. Vad har hänt nu i finansutskottet, när man nu öppnar upp för den här möjligheten?

Tack, talman! Jag tror inte att det har hänt någon större dramatik egentligen. Vi har gjort höranden så som man förväntas göra i ett finansutskott i samband med budgeten. Vi ser vad som händer i Finland, vi är måna om konkurrenskraften. Jag förstår personligen mycket väl landskapsregeringen där man reflexmässigt säger nej till nya utgifter för det är kanske så det måste fungera i dessa rådande tider. Men det behöver inte betyda att man inte tänker genomföra någonting. Vi ser från utskottets sida ganska allvarligt egentligen på att våra ungdomar som växer upp på Åland måste ha minst samma förutsättningar som de som växer upp i Finland. Om det här är vägen att gå, det vill vi att landskapsregeringen återkommer (… taltiden slut).

Talman! Jag tror att det är så att man tyvärr reflexmässigt och på väldigt okunnig grund från landskapsregeringens sida har sagt nej till en reform som är väldigt viktig. Jag är glad för att finansutskottet har tillägnat sig kunskap i de höranden som har kommit till utskottet och att man nu ser att det här är en viktig sak som nu händer på rikssidan. Men hur ska vi komma ikapp? Det här är en lagstiftning som träder i kraft från 1.8 på rikssidan, här har vi inte gjort någonting. Hur ska vi hinna med den här tidtabellen? Eller hur ser utskottet på det, genomförandet av utvidgad läroplan i landskapet Åland?

Tack talman! För det första så tycker jag inte att man ska anklaga landskapsregeringen för bristande förstånd eller förståelse när det gäller den här frågan. Det är en större fråga än bara det. Jag tror att man ska se noga på det som händer i Finland nu och vilka effekter det får. Sedan gäller det som alltid om man hamnar efter från första början, att man måste gå lite snabbare. Det är inte svårare än så egentligen. Jag tror att det är inte av illvilja som man har ställt sig tveksam till det. Jag märkte när det kom i början på hösten så var det väldigt många i debatten som reflexmässigt sade nej, aldrig i livet. Och så är det ibland när man möts av nya saker, man tar det kanske inte till sig. Det är inte något större fel än att man bara inte just den dagen tycker att det passar in. Svårare än så är det inte. Nu har vi ägnat lite tid åt det och ser att det i vart fall är värt att undersöka.

Tack, talman! Vi har visserligen haft trevligt att jobbat konstruktivt i utskott, men vi är inte överens om allt. En av de frågor som vi inte överens om är Ålands Radio & Tv och finansieringen av det. Vi har konstaterat i utskottet att intäkterna för Ålands Radio sjunker med ungefär 300 000 euro. Det har utskottets majoritet accepterat med hänvisning till att vi har ett så stort underskott och att andra också kommer att få spara. Man ger inga riktlinjer till hur landskapsregeringen ska hantera den här frågan trots att kansliministern efterfrågade det. Anser ledamoten Pettersson att vi har fått en tillräcklig konsekvensanalys av vad det betyder för Ålands Radio & Tv att 300 000 euro kapas på ett bräde från det som ska åstadkomma vår public service verksamhet?

Talman! Den kulan visste var den tog, det måste erkänt bli och så vidare. Som en public service kramare, det har jag blivit på äldre dagar, tycker jag att det är en oerhört viktig verksamhet. Det går inte att blunda för den ekonomiska verkligheten. I detta skede menar jag och majoriteten att det vore inte att ta ansvar att rätt upp och ner bevilja mera medel för public service enheten. Däremot så förutsätter jag nog att vi noga följer utvecklingen. Eftersom detta lagting har antagit en medieplan, hur det ska fungera, och att Ålands Radio ges resurser för att leva upp till det. Jag tror att man kan göra det även med denna neddragning, men det måste man följa utvecklingen noga för att se (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag anser att utskottets majoritet och landskapsregeringen med det här beslutet fullständigt i blindo skär ner intäkterna, finansieringen för public service. Det finns inget utrymme för Ålands Radio & Tv att klara sina investeringar som är nödvändiga eller det uppdrag som man har i det mediepolitiska programmet. Hur tänker sig ledamot Pettersson att man ska göra på Ålands Radio? Ska man säga upp personal? Ska man minska på sändningstiderna? Ska man dra ner på beredskapen? Hur ska man hantera de här konsekvenserna av det här beslutet, som vi inte på något sätt haft tillfälle att analysera utan bara bestämma?

Tack, talman! Jag tror att det är någonting som inte ska komma ifrån denna sal. Jag förutsätter att Ålands Radios styrelse och ledning ser på hur det mallar med uppdraget som är givet och att de därefter återkommer med att se vad de kan göra under nuvarande förutsättningar. Det är ju så inom det offentliga som det är inom den privata världen, som både ledamot Fellman och jag själv kommer ifrån, att när pengarna tryter så måste man se annorlunda på verksamheten och även se om sitt hus så att man kan anpassa sig till den nya verkligheten. Det är inget roligt uppdrag, men ibland är det av nöden tvunget.

Tack, talman! Jag vill gratulera ordföranden för finans- och näringsutskottet till ett bra betänkande. Mycket verklighetsförankring och välarbetat på många sätt. Lika mycket som ordföranden för utskottet säger sig vara en public service kramare så kanske jag kan beteckna mig som en gammal brokramare. Då pratar vi om
Prästösunds bron och diskussionen kring det. Där gör utskottets skrivelse mig lite fundersam över majoritetens diskussioner som har varit kring Prästösunds bron. Där landskapsregeringen genom budgeten har väckt förhoppningar bland människor som berörs av den saken, skapas nu istället frågetecken kring den politiska viljan och landskapsregeringens genomförandeförmåga av vad majoriteten faktiskt vill med den frågan. Jag skulle vilja höra ett resonemang kring den saken.

Tack, talman! För det första, och igen, tar jag gärna emot gratulationer på utskottets vägnar. Det är alla ledamöter i utskottet som ligger bakom ett betänkande så att det blir som det blev.

När det gäller bron över till Prästösund så är det en fråga som har hängt med länge. Den finns med i diskussionerna. Den har varit med i olika trafikplaner och den har varit med kortrutts utredningar och överallt. Utskottet gjorde bedömningen den här gången att det är klokare att göra en sak i taget och låta Föglötunnel kommittén arbeta i lugn och ro för att sedan lyfta fram Prästösunds bron i ett senare sammanhang. Det är absolut inte ett ställningstagande mot eller för någonting. Vi tycker att det finns en poäng att under dessa omständigheter, när varje cent räknas i sista ändan, göra en sak i taget.

Tack, talman! Där håller undertecknad med ordföranden i den saken. Det är just det där, riktlinjen och pekpinnen vart vi är på väg, som jag har ifrågasatt. I ljuset av de minst sagt dimmiga besked som regeringen har gett i tunneldiskussionen och kring skärgårdens trafiklösningar det här året så växer nog också oron bland ålänningarna som bor öster om Lumparn, kring hur majoriteten vill anlägga hållbara strukturer och trafiklösningar för hela skärgården. Då menar jag både den norra och den södra tillsammans, hur vi hittar en helhetslösning. För faktiskt är det så att den ena punktinsatsen och den andra punktinsatsen, fast det är väldigt stora investeringar, innebär helt olika scenarion för skärgården. Det är väl där som man sakta men säkert börjar växa en oro kring majoritetens politiska vilja i den frågan och vad man faktiskt är ute efter. Det är väldigt oklart.

Tack, talman! Man behöver nog inte känna oro kring det här. Nu ska vi ta reda på hur det är möjligt att finansiera och dra en tunnel till Föglö och om det är möjligt att motivera det i finansiellt hänseende, och framför allt om det kan medföra inbesparingar. Jag tror att det är ganska viktigt att vi gör en sak i taget. Åland har genom åren haft den lyckan och förmånen att kunna göra många saker samtidigt för det har funnits resurser till det, men det skapar också splittring i viss mån. Jag tror att man behöver inte ha den splittringen, det är bättre att man gör en sak i taget för att sedan ta nästa om man ser att det inte fungerar. Svårare än så är det nog verkligen inte.

Talman! Jag brukar försöka att säga goda ord när det finns skäl för det och några goda ord finns det nog skäl att säga. Det här betänkandet är ett isberg. Det är 10 procent som syns, 90 procent av det är blindskär, mörka vatten och mycket som man kan gå på grund på. Jag måste nog säga att det är ett politiskt konststycke att nå den här graden av samling och faktiskt mycket bra. För det är precis det som Åland behöver just nu, samarbete och samling. Jag har flera gånger under det här året efterfrågat just samling kring de stora frågorna som vi har framför oss. Jag menar att ni i finans- och näringsutskottet, då menar att alla medlemmar inklusive ordföranden, visar här att ni har förstått lägets allvar också i handling. Det här är ett allvarligt läge och det fordrar samling och ni har verkligen arbetat för att uppnå det.

Talman! Tack på utskottets vägnar. Vi hoppas att den atmosfär som vi nådde i diskussionerna kan spridas även till denna sal. För det är nog så att när man hör berättelserna utifrån och ser vilka utmaningar vi står inför, så blir man nog väldigt ödmjuk. Då blir viljan att ta strider som kanske inte är direkt nödvändiga just nu rätt liten. Jag vet att ålänningarna i gemen ibland tycker att vi tjafsar, ursäkta ordvalet, lite mycket i denna sal. Jag hoppas att vi skulle kunna försöka se över det och se på sakfrågorna med syfte att nå någon form av samsyn kring läget för ögonblicket.

Tack, talman! Ledamot Pettersson, så är det. Är det någon i utskottet utöver redan nämnda som förtjänar lite extra cred skulle jag nog lyfta oppositionsledamöterna Fellman och Holmberg som faktiskt har greppat en utsträckt hand den här gången. Det tycker jag att vi ska notera. Det är väldigt lätt att man bara vänder blad och går vidare i utvecklingen, tänker att det där var väl inget speciellt. Men jag tycker att de ska ha cred för att de har valt den mer utmanande vägen i det här sammanhanget. Det är rätt men det leder delvis bort från billiga, politiska poäng och in på en svårare steg. Så tack för det ska ni ha.

Tack, talman! Jag enar mig i det berömmet och jag skulle vilja inkludera ledamoten Toivonen likväl, som inte direkt tillhör det så kallade regeringsblocket men som ändå har bidragit till diskussionerna. Vi är inte överens om allt, det ska man inte vara. Ingen människa är väl någonsin överens om allting här i världen, men när det gäller stora drag och synen på debatten och tonen i det som sägs så kan man nå rätt långt utan att behöva gå till överdrifter. Med de orden vill jag tacka för den här debatten och önska lycka till framöver.

Talman! Jag hoppas att jag inte kommer med alltför mycket smolk i samsynsbägaren nu eftersom jag inte är överens på alla punkter. Jag vill dock säga att arbetet i utskottet har varit konstruktivt och det har till och med varit riktigt roligt. Mina reservationer då, på åtta punkter tyckte jag att det var befogat ur socialdemokratisk synpunkt att reservera mig. Jag kommer inte att föra alla reservationer till omröstning, men jag vill ändå nämna dem.

Vi reserverar oss mot anslaget för tunnelutredning och projektingenjör som ska jobba med det. Inget i utskottsbehandlingen har visat att processen kommer att leda till ett förverkligande eller att det faktiskt behövs en projektingenjör innan man ens har kommit överens om tunneldragning, finansiering eller säkerhetsstandard.

Nummer två. Vi anser fortfarande att landskapsregeringens ambitionsnivå vad gäller tandvården borde vara högre, för nu är den obefintlig. Det kan inte vara så att det bara är socialdemokrater som bryr sig om folks tänder och dessutom alltid får skulden när det inte händer någonting.

Nummer tre. Utan en rejäl arbetsinsats från landskapets miljöbyrå är flera utvecklingsprojekt som rör vattenmiljö, kvalitet och vattenskydd omöjliga att föra vidare. Med en tillfällig tjänst som vattenstrateg hade man tagit viktiga och konkreta steg framåt som jag tycker att man nu bluddrar bort på tunnelutredningar och annat visionärt. Medan konkret och viktigt utvecklingsarbete blir ogjort.

Nummer fyra. Många kommer att klaga på ÅMHM i vår när våra näringsidkare inte får sina miljötillstånd så snabbt som de skulle vilja. Då kan det vara bra att hålla i minne att den omotiverade inbesparingen av en miljöinspektörs tjänst välsignades i denna sal mot bättre vetande.

Om ett par korta veckor inleder kommunernas socialtjänst sin verksamhet till fromma för socialvården, missbrukarvården och så vidare. Det borde ha ackompanjerats av välgångsönskningar, tålamod och långsiktigt engagemang. Nu startar KST istället ur ruinerna av kommuner som håller på att falla samman. Vi menar att landskapsregeringen, som har lagstiftat om allt det som rör KST och också inrättade den här organisationen, borde ha sett till att finansieringen tryggas. Jag tror att det är avsikten, men finansministern sade i budgetdebatten att man inte har en aning om hur man ska gå till väga. Så kan det inte vara.

Så till de tre reservationer som jag vill avisera att jag för till omröstning. Den första gäller fiskodlingen. I betänkandet skriver majoriteten med utgångspunkt i liberala ledamoten John Holmbergs motion att utskottet ser fiskodlingen som en potential för tillväxt och att en volymökning vore till fördel för Ålands ansträngda ekonomi. Jag har föreslagit att den skrivningen stryks med motiveringen att vattenlagen vi har nu har en stopparagraf som förhindrar en utvidgning av fiskodlingen. Innan den nya vattenlagen är på plats, och de förordningar som klargör den, finns det inga möjligheter att förverkliga detta. Det finns heller inga kommersiellt gångbara metoder för att kompensera eller eliminera utökade utsläpp. Det finns inte någon möjlighet att därför expandera volymen fiskodling i åländska vatten. Fiskodlingen kan bli en framtidsnäring när och om man har löst utsläppsproblemen. Det skulle vara förödande för miljön i Östersjön, särskilt lokalt på Åland om man gick in för en ren expansion. Det vore att förstöra själva livsförutsättningarna för det åländska näringslivet, turismen och ålänningarnas livskvalitet.

Den andra reservation jag vill föra till omröstning gäller Ålands Radio & Tv. Utskottet skriver i betänkandet att budgetförslaget redan visar ett stort underskott och att det finns ett stort behov av att minska utgifterna. Därmed ska landskapsregeringen värdera Ålands Radio & Tv i relation till övriga verksamheter. Majoritetens svar till kansliministerns fråga, hur man ska se på en minskning på 300 000 euro till Ålands Radio & Tv, får alltså svaret att alla måste spara och en axelryckning. En stark public service enligt nordisk modell är en av demokratins grundpelare. Den lokala bevakningen är en viktig självstyrelsefråga. Det var därför Åland i tiden tog över behörigheten över radio- och tv-frågor och sade att vi betalar själva. Under höranden i utskottet har det blivit klart att konsekvenserna för Ålands Radio & Tv av införandet av den nya medieavgiften blir betydande och att konsekvenserna av en så stor intäktsminskning är helt outredda, samtidigt som kraven i det mediepolitiska programmet är oförändrade och inkluderar bland annat hanteringen av nödmeddelanden. Min alternativa skrivning är att landskapsregeringen inför tilläggsbudgeten söker ett sätt att trygga en tillräcklig finansiering till Ålands Radio & Tv, exempelvis genom att särskilt finansiera beredskapen kring nödmeddelanden. Vilken annan verksamhet skulle man kapa vid knäna på det här sättet? Och varför är vi de enda som protesterar? Man får nästan lust att vara lite biblisk här och säga "förlåt dem, ty de vet icke vad de gör".

Slutligen min tredje reservation, som jag vill föra till omröstning, rör elhybrid färjan och landskapsregeringens klumpiga och olyckliga hantering av processen. Vi återkommer till frågan senare men jag föreslår följande tillägg: Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att återkomma till lagtinget med en redogörelse över med vilka fullmakter man har sagt upp avtalet med konsortiet, Ansgar och Finlands Färjetrafik, samt en redogörelse för vilka försök till omförhandling av avtalen som har genomförts. Lagtinget uppmanar där till landskapsregeringen att på allvar inleda förhandlingar med konsortiet i syfte att uppnå en gemensam lösning framom utdragna processer i domstol mot seriösa entreprenörer inom sjöfarten. Det var mina reservationer, med trettio sekunders marginal. Tack, talman!

Tack, talman! Jag vill bara för tydlighetens skull säga att många av de åtgärder som ledamoten Fellman efterlyser i sin reservation gällande vattenfrågorna är på gång och redan långt hunna. Under våren här efter årsskiftet kommer också en rejäl resursökning på vattenåtgärder att bli aktuell inom landsbygdsutvecklingsprogrammet. Exakt hur det kommer att se ut är inte klart ännu, men jag ville bara förtydliga att jag uppskattar engagemanget och ser den där listan som en lista på kommande åtgärder.

Tack, talman! Så har det varit länge, att saker är på gång och ska utvecklas. Vi vet samtidigt att det finns en lång lista på saker som nödvändigtvis måste levereras från landskapsregeringens sida för att t.ex. VA-planen ska kunna förverkligas, för att ett nytt dricksvattentäkt ska kunna bli av. För att det nya vattenlagen ska kunna fås fram, om man nu lyckas nå politisk enighet kring det. Vår bedömning är att resurserna på miljöbyrån på det här området inte är tillräckliga och det är konkreta och brådskande åtgärder som behövs.

Tack, talman! Jag håller med. Vår förvaltning jobbar med jättemånga, jättestora, komplicerade frågor och har begränsade resurser. Det där känner vi till och inte blir det enklare med tanke på det ekonomiska läget vi befinner oss i. Vad gäller t.ex. vattenåtgärdsprogrammet så skickas den på remiss här om några dagar. Vi jobbar med VA-frågorna, för dialogen med aktörerna vidare. Vattenlagen är på sluttampen. Jag ville bara förtydliga att regeringen prioriterar vattenfrågorna och att vi kommer att återkomma mer konkret under våren här till exempel, kopplat till de ökade resurserna för vattenåtgärder.

Tack, talman! Det är bra om saker är på gång och det är bra om det kommer mera resurser på något annat område som lagtinget inte ännu har fått kännedom om. Det här är vår bedömning och vår politiska viljeyttring. Att istället för att sätta 50 000 euro på en projektingenjör som ska jobba med en tunnelutredningen, som vi bedömer inte kommer att bli verklighet, och som ifall det tar steg vidare faktiskt inte behöver en ingenjör som jobbar heltid med det nu när man har tagit bort pengarna för Prästösunds bron. Det hade varit bättre för att komma framåt med det här konkreta, oerhört viktiga, nästan avgörande arbetet för vattenmiljön att sätta pengarna på det i stället.

Tack, fru talman! Bästa lagting. Jag vill presentera tre reservationer men jag vill också understryka att Åländsk Demokrati ändå står bakom den strävan till samling som utskottet strävar till efter senaste tilläggsbudget. ÅD gav vitsordet 9- för budgeten och det står vi fortfarande för. Reservationerna skall ses som ett förbättringsförslag till nästa tilläggsbudget. En fördel med att framföra dessa tankar i en reservation är ju att man då nästan får stå i pool position och slipper sitta och vänta i 2 timmar på avbytarbänken.

Fru talman! En reservation rör transportstödet. Landskapsregeringen vill införa ett transportstöd som enbart riktar sig till livsmedelsindustrin, vilket godkänts i betänkandet. I motiveringen skriver jag följande: "Ålands BNP förväntas falla med 16 procent under 2020. Ålands exportindustri belastas av höga transportkostnader på grund av det insulära läget. Av denna orsak är det ur nationalekonomisk synvinkel bra att införa ett transportstöd, men detta borde vara generellt och inte enbart gynna en sektor, som dessutom har en mycket låg produktivitet. Med tanke på framtida tillväxt är det bäst att gynna högproduktiva branscher, eller alla branscher". Med anledning av det föreslår jag att i momentmotiveringen till moment 61500 införs en ny text. Kort beskrivet, så innehåller förslaget till ny text ingen begränsning till livsmedelssektorn utan skulle gälla alla branscher där så kallade de minimi-stödet kan användas. Summan föreslås också vara oförändrad. Om man vill höja den summan kan man också göra det i nästa tilläggsbudget. Fru talman, jag vill också avisera en omröstning i denna reservation.

I en annan reservation föreslår jag att det till betänkandets avsnitt om social- och äldreomsorg fogas följande tillägg: ”Utskottet uppmanar landskapsregeringen att i samband med nästa tilläggsbudget införa ett ”coronatillägg” om sammanlagt 1 300 000 till de grupper som lyfter folkpension eller sjukpension, samt till dem som på grund av långvarig sjukdom eller långvarig arbetslöshet inte längre lyfter inkomstrelaterad ersättning och till de som erhåller utkomststöd för ensamförsörjare. Detta tillägg skulle alltså dels hjälpa de ekonomiskt utsatta i samhället och neutralisera den expansiva skillnaden mellan avskaffandet av arbets- och pensionsavdraget och höjningen av grundavdraget.” ÅSUB prognostiserade en minskning av BNP på 16 %. Därför behöver Åland expansiva åtgärder. Det går som vi ser det att jämföra både, eller det här genom att då samtidigt hjälpa de mest utsatta i samhället. Regeringen avskaffar arbets- och pensionsinkomstavdraget. Samtidigt höjs grundavdraget vilket ökar transfereringarna. Nettoeffekten är ungefär 1,3 miljoner, därför är det här förslaget just 1,3 miljoner för att neutralisera det. Jag aviserar också att ta den här till omröstning.

Den tredje reservationen gäller gasbilar. Där föreslår jag att anslaget under överföringar, moment 72010 ökas med 750 000 euro samt att till motiveringen fogas följande: ”Ökningen av detta moment skall användas till en subventionering av konvertering av bensin- och dieselfordon till gasfordon.” Målet i energi- och klimatstrategin var alltså att halvera fossilutsläppet från bilar med 50% från 2005 till 2030. Det fanns då 19 000 bilar och halveringsmålet borde ha blivit 9 777. Mellan 2005 och 2020 ökade elfordonen med 151 stycken, men
fossilfordonen ökade med 59 procent till 31 000 och borde nu minska med 21 000 fram till 2030. Vilket betyder i praktiken 3000 nya elbilar per år. Det målet känns ganska verklighetsfrämmande så jag hoppas att landskapsregeringen och minister Röblom så småningom inser att vi kanske också ska byta en del fossilbilar till gasbilar för att nå det här. Ni envisas med att stöda laddstationer för den som har råd att köpa en ny elbil, men åt de som enligt ÅSUB ligger under den relativa fattigdomsgränsen finns det aldrig pengar. Jag får väl repetera Matteus 25:29: ”Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” Repetitio est mater studiorum. Så från Åländsk Demokrati så hoppas vi att regeringen kan vika en del av EU:s så kallade coronapengar till att subventionera en gasstation och i tilläggsbudgeten nästa gång ta medel för att stöda också den här konverteringen. Alternativt ta reda på om Finlands konverteringsstöd eventuellt går att tillämpa på Åland. Tack för ordet fru talman.

Talman! Jag sympatiserar långt med ledamoten Toivonens ekonomiska resonemang när det gäller det här transportstödet, av två skäl framför allt. Det ena är det att livsmedelssektorn är en bransch som inte har särskilt stort produktionsvärde i den åländska BNP:n, även om den är väldigt viktig för sysselsättningen och förädlingsvärdet är en helt annan sak när det gäller specialprodukter etc. Men också för att transportstödet i de här tiderna borde antingen träffa branscher som antingen har ett väldigt högt förädlingsvärde och bidrar väldigt starkt till BNP, eller till någon av de branscher som går väldigt dåligt. Varför ska man över huvud taget ha ett transportstöd? Borde inte ledamoten Toivonen kunna hitta någon helt ny lösning?

Tack, talman! Jag håller i mångt och mycket med ledamot Zetterman. Jag förstår i det här läget så behöver vi tillväxt och att ha det här transportstödet är en form av tillväxt, men vi stöder att det ska vara generellt. Man har också kopplat det här med kostnader för el, vatten, avlopp och så vidare, men jag ser att det är svårare att göra någonting åt det än att ha ett transportstöd. Som sagt, det ska vara för alla men inte tas bort för livsmedelsindustrin.

Tack, talman! Exporten är otroligt viktig för Åland. Den andra frågan i det är att tjänsteexporten egentligen är den som är kanske allra starkast på Åland. Där förstås rederinäringen har varit en väldigt stark aktör som nu är utraderad, men också de andra branscherna gällande försäkring, banking, IT och den typen av kluster. Jag är tveksam till det här transportstödet, men jag känner också att jag inte riktigt kan understöda ledamoten Toivonens motion i ett senare skede. Just för den anledning att man borde ha kommit med en helt annan lösning, det är min grund. Vi hade ett förslag från Liberalernas sida gällande att sänka elavgifterna, men det kom information i utskottet som gjorde att vi har gått på en annan linje.

Tack, talman! Det som ledamot Zetterman talar om med service- eller tjänstesektorn är helt rätt. Det är bara väldigt svårt att se vad man kan göra där. Här ser jag att det så att säga andra alternativet är ett transportstöd för livsmedelssektorn, vilket finns i förslaget, eller att ha ett förslag för alla sektorer. Då hoppas jag att ledamot Zetterman ändå kunde understöda den här reservationen.

Talman! Det är alltså gruppanförandet för Centerns lagtingsgrupps räkning, för att undvika missförstånd. För att vi ska klara oss framöver finns det två saker vi aldrig får glömma. För det första att det finns arbetsplatser för vår befolkning. För det andra att Åland förblir ett samhälle som ungdomar vill stanna kvar i eller återvända till. Vi behöver framtidstro och vi behöver handlingskraft på alla nivåer. Därför är det viktigt att finans- och näringsutskottet hittat enighet och samsyn i stora och centrala frågor. Betänkandet från finans- och näringsutskottet innehåller mycket och kan till vissa delar uppfattas som kritik och till andra som beröm, det är som det ska vara. För att nå samsyn måste alla vara redo att göra kompromisser.

Det är ett allvarligt och uppriktigt försök att hitta bred politisk samling och det är en väg vi från Centern stöder. Vi lever i en verklighet vi aldrig tidigare upplevt och vi måste anstränga oss tillsammans för att hitta lösningar som skapar sysselsättning och möjlighet för företag att överleva och växa. För att tala klarspråk. Vi befinner oss i en kris och måste göra saker vi inte är vana vid. Vi kan inte resa och vi får inte umgås och vi delar detta med hela den övriga världen. Ni känner alla till uttrycket att när man är frisk är önskemålen många, men när man är sjuk vill man bara en sak. Från Centerns sida hoppas vi att år 2021 blir året då vi gemensamt försöker nå samsyn kring hur Åland ska göra. Vi har nämligen inte råd att gå splittrade mot framtiden. Enligt vår uppfattning har finans- och näringsutskottet tagit ett viktigt steg i den riktningen.

Centerns lagtingsgrupp lyfte i remissdebatten vikten av de förpliktigande orden från behandlingen av den fjärde tilläggsbudgeten. De löd ”Utskottet bedömer att situationen för Åland är så allvarlig att det manar till samling.” Detta fick stöd av ett enhälligt lagting, alla. Betänkandet som vi debatterar i dag bär spår av den förhoppningen. Tack vare insatser, och eftergifter, från alla partier finns det nu en god grund att stå på i det fortsatta arbetet med att skapa långsiktig finansiell balans. Något vi alla är beroende av, oavsett vilken sida av regeringsbänkarna vi för ögonblicket sitter vid. Åland och självstyrelsen är summan av många olika beslut men inte sedan krigsåren i mitten av 1900-talet har osäkerheten kring framtiden varit lika stor som i dag. Detta ställer extra höga krav på alla ålänningar och alldeles särskilt på alla vi som fått i uppdrag att hantera våra gemensamma angelägenheter som valda parlamentariker och i förlängningen den landskapsregering som arbetar på vårt uppdrag.

Lagtingsgruppen stöder den övergripande tanken från finans- och näringsutskottet att i nuläget avstå alldeles för hårda åtstramningar i de offentliga utgifterna men att arbetet genast måste fortsätta med att hitta reformer som krymper det strukturella underskottet. I praktiken betyder det att arbetet med en så kallad omställningsbudget nu måste inledas med målet att vara klar i vår. Avsikten var att den skulle genomförts våren 2020 men till följd av pandemin fick den anstå, vilket är förståeligt. Ärendet brådskar och inte minst alla våra serviceproducerande kommuner behöver både hjälp och stöd för att kunna fortsätta leverera vardagstrygghet till alla medborgare. Från Centerns sida är vi glada över att Kommunernas socialtjänst nu blir verklighet och att en stor tyngd därmed försvinner från kommunkansliernas vardagar. Äntligen, säger vi och understryker igen nödvändigheten av politisk samling kring svåra frågor. Det är en fröjd att se hur arbetet löper över partigränserna i den nya förbundsstyrelsen.

Vi hoppas också, i likhet med utskottet, att finansåret 2021 blir startpunkten för en ekonomisk styrmodell som kännetecknas av tydlig rambudgetering och utvecklad resultatstyrning. Insikterna om ekonomiska realiteter måste öka på alla nivåer. Låg produktivitet och sjukfrånvaro kostar och bör undvikas med hjälp av starkt, pådrivande och inspirerande ledarskap där alla arbetstagare får växa och nå sin fulla potential. Är det något pandemin lärt oss är det att livet sker lokalt och tillsammans, vilket vi aldrig får glömma. Landskapsregeringen har visat prov på ett enastående ledarskap i en svår tid och är därför väl lämpad att fortsätta den svåra uppgiften att lotsa självstyrelsen framåt, mot det stundande hundraårsjubileet. Det är många frågor på agendan.

Exakt vilka reformer som ska prioriteras är i första hand ett operativt uppdrag och något för landskapsregeringen att hantera. Från Centerns lagtingsgrupp vill vi ändå lyfta behovet av tydlig och transparent ekonomisk politik och styrning och betonar vikten av att utveckla finanspolitiken till något långsiktigt där målet ska vara stabilitet och utgifter som motsvaras av intäkter. Det är vi skyldiga vår självstyrelse och det jobbet har blivit väldigt mycket mer utmanande till följd av pandemin som satt stopp för så mycket.

Det är vanskligt att jämföra oss alltför mycket med kringliggande och väldigt mycket större länder men det som hände i Sverige efter 1990-talskrisen stämmer till eftertanke och utgör inspiration. Då var det fastighetsbranschen som kraschade och utlöste en finanskris vilket ledde till valutakaos och en höjning av marginalräntan till 500 procent. När det hände stod alla frågande men efteråt insåg alla att den krisen utgjorde det värsta som hänt just Sverige sedan det andra världskriget. I efter hand blev det också det bästa för ur krisen kom ett starkare och friskare Sverige.

Talman! För ordningens skull. Man har 10 minuter på sig för gruppanförande, visst?

Finland har också genomgått liknande stålbad och laman som i tid låg nära Sveriges finanskris utlöste enorm arbetslöshet och skapade ärr som landet fortfarande lever med kulturellt, politiskt och socioekonomiskt. Dessa länder hanterade sina kriser på olika sätt men båda gjorde det målmedvetet och långsiktigt och lät sig också inspireras av varandra vilket sannolikt gjorde att de nordiska ekonomierna kom tillbaka på banan hyggligt snabbt efter kraschen. Genom att förena alla våra krafter kan vi också göra Åland friskt, attraktivt och konkurrenskraftigt igen.

I remissdebatten förde vi fram tanken på ett gemensamt och flerårigt ekonomiskt synsätt för Åland, ungefär som man gjorde i Sverige efter krisen. Där kom man överens om fleråriga utgiftstak, överskottsmål, ekonomisk stabilitet, effektiv hushållning och tillväxtmål vilket mynnar ut i attraktionskraft. Den kris som Åland nu genomgår ställer höga krav på oss alla och därför understryker vi gärna behovet av politisk samling för att försöka skapa ett ramverk vi alla kunde hålla oss till. Pandemin gör detta arbete brådskande för vi har en självstyrelse att sköta och den ska om bara två veckor finansieras med ett helt nytt system som på många sätt är bättre än det föregående men som kräver en näringspolitik som skapar friska och lönsamma företag och arbetsplatser över hela Åland. Det är privata företagare som bygger välfärd och därför är det direkt nödvändigt att göra Åland attraktivt för inflyttning vilket också stärker den gemensamma ekonomin. Det här kräver en expansiv finanspolitik som träffsäkert skapar tillväxt och därmed arbetsplatser inom den privata sektorn. Vi hoppas såklart alla att våra gränser ska öppnas på nytt och att resandet ska få en renässans och då gäller att vi står redo.

I samband med pandemin och de stängda gränserna har den åländska BNP-utvecklingen inte bara avstannat. Just nu ser det ut som om vår ekonomi krymper med sexton procent under detta år. Det är med råge mest i Finland och visar tydligt hur mycket krishanteringen kostat i pengar. Vi har drabbats av rekordhög arbetslöshet och måste stå redo för de konsekvenser detta kan medföra i form av social oro och en känsla av hopplöshet.

Vi stödjer tanken på en ”Ekonomi i balans” och prioriterar det målet mycket högt. Sommarens tre idégrupper skapade många goda idéer och några av dem lyfts fram i betänkandet vilket vi stöder, till exempel förstärkning av Ålandskontoret, offentlig riskkapitalförsörjning, att högskolan ska fungera som motor för Åland och bildande av en attraktionskraftsenhet. Som en konsekvens av det uteblivna resandet har Åland drabbats hårt och nu måste vi alla arbeta för att återskapa attraktionskraften och göra Åland till det självklara målet för alla som bor runtom Östersjön och bortom.

Jag slutar som jag började och påminner om det viktigaste. Vi måste göra allt som står i vår makt för att få ner arbetslösheten och starta samhället på nytt. Många av våra företag står i dag och gungar utan att veta om de kan överleva eller inte. Det hänger på hur pandemin utvecklar sig, när vaccinet kommer och när resandet kan nystarta. Fram till dess ska vi förbereda oss på en stark comeback. I vårt uppdrag i denna sal ingår därför att gjuta framtidstro i alla ålänningar, överallt. Då är det uppriktiga försök till politisk samling som präglar finans- och näringsutskottets betänkande behövligt och rent av nödvändigt.

Tack, fru talman! Det är bra att lyfta upp KST som ett gott exempel. Vi har jobbat mycket för KST och det är också bra att berömma alla krafter. Det som jag var inne på tidigare så är att mellan mandatperioder så är det inte säkert att gamla reformer, det vill säga KST som Centern och Socialdemokraterna enades kring kunde också ha farit i soptunnan när det bytte regering. Liberalerna visade ändå en mognad i att se till att det här kom på banan, trots att det försenades med tre år och trots att det inte gick att göra någon politisk frivillig överenskommelse. Vad drar ledamoten Pettersson, Centerns politik, för några slutsatser kring det här? Hur man bör agera mellan mandatperioder för att faktiskt (… taltiden slut).

Talman! Tack för den frågan. Slutsatsen är nog den som nämndes både i detta anförande och i samband med anförandet kring själva budgeten tidigare i november, och som vi lyft fram också förut. Där man borde se på möjligheterna att komma överens om ett slags utgiftstak, överskottsmål, eller vad man nu väljer att kalla det för. Där man långsiktigt skulle se hur mycket får våra verksamheter kosta och vad kan vi räkna med att intäkterna utgörs av. Har man ett ramverk där man är överens om hur det ser ut så är det lättare att sedan fylla det ramverket med åtgärder. När det gäller KST så är det nog på många sätt ett praktexempel på sådant som faktiskt har överlevt trots att man saknade detta ramverk. Jag gissar att det beror på att det i grunden är bra för människorna.

Tack, talman! Det beror också på att vi som har trott på KST har hållit i det som tusan. Det har inte kommit gratis och det kunde ha gått i papperskorgen efter de här tre åren, trots att vi hade lagstiftat och allting. Det är en slutsats jag vill att lagtinget ändå tar till sig. Att när det byts regering och det ligger färdiga lagar på bordet, kan man då istället inte försöka bygga vidare sten för sten än att hiva i papperskorgen? Så som Centern nu har gjort efter fyra år i opposition.

Tack, talman! Jag är nog inte redo att blicka tillbaka alldeles för mycket. För den tid vi står inför nu är en sådan tid som kräver full koncentration. Alla i denna sal har gjort misstag. Alla partier har gjort felbedömningar och rätta bedömningar. Jag tror att det är väldigt improduktivt och kontrafaktiskt att försöka se alltför mycket på vad som har gått fel och vad som kunde ha gått fel. KST har blivit verklighet, det finns där, det startar efter årsskiftet. Det har funnits oenighet om finansieringen, man gick till omröstning på förbundsstämman, sådant följer med demokratier. Alla måste få ha rätt att säga sin sak om det hela. Men det övergripande målet tror jag att man lättare når om man får en gemensam syn på problemställningen.

Tack, talman! I ert anförande säger ni att ni prioriterar ekonomi i balans. Jag är inte säker på om det är ni eller om det är Centern när vi inte riktigt vet om det är gruppanförande. Det finns andra som talar om återhämtning, tillväxt, att prioritera arbetslösheten. Hur ser ni på att rangordna de tre sakerna?

Tack, talman! Jag försökte vara tydlig med att det var ett gruppanförande, där jag försöker göra mig till tolk för gruppens synpunkter. Vårt mål är ekonomi i balans, det är det långsiktiga målet. Det är inte lämpligt att göra mitt under en brinnande kris. Då behöver man först koncentrera sig på att ta vara på det som händer. När man har gjort det, i den första delen av krisen, ska man inrikta sig på en konsolidering. Där man försöker se hur allting ligger till och till exempel komma överens om ett gemensamt utgiftstak, ett flerårigt sådant. Sedan, nummer tre, ska man komma till nya åtgärder på basen av det som man tidigare har gjort och där ska målet vara en ekonomi i balans. Det är faktiskt inte svårare än så att utgifterna ska inte över tid överskrida intäkterna.

Talman! Bästa lagting och åhörare. Det kan hända att jag går någon minut över men det är det värt, jag lovar. Jag vill börja med att rikta ett stort tack för ett produktivt och högoktanigt samarbete i utskottet, och en speciell eloge till majoritetsblocket och ordförande Pettersson. Det har var ett ända stort tack kalas hittills men vi ska se om vi kan ändra på det. Jag har varit kritisk till att finans- och näringsutskottet och lagtinget många gånger upplevs som ett rundningsmärke, men tilläggsbudget 4 i september ändrade inriktningen och dagens budgetbetänkande bevisar att utskottet återtagit sin integritet och nu fyller den så viktiga och demokratiska funktionen ett parlamentariskt utskott bör ha. Kritiskt granskande och ifrågasättande. Vi har haft en lång hörandelista och en mycket engagerad utskottssekreterare, i form av Emma Dahlén, vilket har bidragit till ett betänkande som tar ståndpunkt och ställning. Vi har ritat upp en karta med tydliga vägmarkeringar som leder framåt. Ett betänkande som beaktar ekonomins utmaningar, men som även ser lösningar och ger nyttig färdkost för landskapsregeringens kommande arbete. Jag tycker man kan se betänkandet som en nystart för det kommande årens ekonomiska arbete.

Den liberala gruppen har valt att inte reservera sig mot något. Vi har valt att titta på helheten och innehållet uppfyller de krav man kan ställa på en årsbudget 2021 under rådande omständigheter och med beaktande av Ålands situation före pandemin. Ekonomin är som alltid central och bör ges ännu större utrymme i samtliga diskussioner lagtinget för, inte enbart i budgettider.

Förslaget innehåller inga ramar för kommande budgetår och inte heller någon långsiktig prognos för kommande års inkomst- och utgiftsnivåer. Jag läser nu innantill från betänkandet, men jag tycker att texten är så pass bra och viktiga att det kan vara värt att få in dem ytterligare i ett protokoll. Utskottet har i tidigare betänkanden lyft fram behovet av ett utvecklat budgetpolitiskt ramverk och en moderniserad styrmodell. Utskottet har konstaterat att det redan före pandemin fanns ett behov av såväl kort- som långsiktiga reformer. Sannolikt leder pandemin till att behovet ytterligare växer. För att undvika nedskärningarna som drabbar välfärden är det viktig att säkerställa ett effektivt resursutnyttjande. Det ekonomiska läge som landskapet nu befinner sig i gör det än mer angeläget att genast komma vidare med dessa reformer.

Det första steget i varje budgetprocess måste vara att analysera inkomstsidan för att sedan kunna fastställa det ekonomiska rörelseutrymmet. Åland har inte, men behöver, en sådan kultur av fleråriga utgiftstak, överskottsmål och finansiella mål som i olika tappningar redan länge präglat finanspolitiken i våra närområden. Det finns troligtvis även ett behov av att revidera finansförvaltningslagen för att trygga ett sådant arbete.

Utskottet är enigt om att den offentliga sektorns organisation och styrning måste förändras för att skapa förutsättningar för en optimerad verksamhet. I en föränderlig omvärld är en statisk organisationsmodell aldrig optimal och dagens kommunstruktur är sedan länge oändamålsenlig som bas för produktion av välfärdstjänster och samhällsservice. Ingen organisation har ett egenvärde, det är vad organisationen gör som har ett värde. Landskapsandelssystemet i nuvarande form riskerar krascha när tidigare tillväxtkommunerna i systemet inte mäktar ha den närande funktion som tidigare. Landskapsandelssystemet bör främja tillväxtkommunerna på ett helt annat sätt än idag. Likväl som det behövs glesbygdspolitik krävs det en politik som främjar tillväxtkommunernas utveckling. Annars ser vi snabbt ett kraschat ekonomiskt system.

Det är viktigt att alla verksamheter bedrivs i rätt form och under förutsättningar som gynnar effektivitet. Konkurrensutsättning och driftsprivatiseringar är bra lösningar. Det finns också verksamheter där man måste kunna ta till övervägande om servicenivån, i ljuset av vad den kostar och vilka resurser som är tillgängliga, om det är försvarbar. Upprätthållandet av en särskild veterinärjour för smådjur i ÅMHM:s regi är en sådan verksamhet.

I en stor organisation finns det nästan alltid uppgifter som saknar eller har mycket litet mervärde vilka man helt bör sluta utföra. I detta skede är det viktigt att finansavdelningen avsätter resurser för långsiktiga analyser. Utskottet föreslår därför att man helt enkelt slutar göra så kallade städbudgetar. Utfallet framgår av bokslutet och landskapet har inte råd att avsätta tid och pengar för att budgetera för ett år som har gått. Signalvärdet i en sådan prioritering skulle vara stort eftersom det tydligt visar att man faktiskt kan ifrågasätta nyttan av det man gör.
Gällande hanteringen av lånefullmakt anser utskottet det ändamålsenligt att förlänga den nuvarande fullmakten om 60 miljoner till 31.12.2021, men samtidigt inte förorda landskapsregeringens önskemål om ytterligare fullmakt för 17 miljoner euro.

Det kändes välmotiverat att granska budgeten ur ett barnperspektiv. Det bör bli standard på motsvarande sätt vi bedömer åtgärder ur miljö- eller jämställdhetsperspektiv. Det råder inte det minsta tvivel om att en lågtröskelverksamhet gällande ungdomsmottagning är något som behöver komma till för att möta ungdomarnas behov, förkorta ledtider och minska risken för att fastna eller ramla mellan stolar. Eller att våra ungdomar ska tvingas må dåligt onödigt länge. En sådan ny struktur behöver heller inte bli kostnadsdrivande när den läggs upp på rätt sätt.

Vilket angreppssätt som landskapet väljer för att ta sig an den digitala transformeringen är en fråga som utskottet anser ha en sådan dignitet att landskapsregeringen innan man skrider till verket behöver återkomma till lagtinget med ett meddelande där man på basen av grundad sakkunskap redogör för behov, alternativ och strategi. Hur landskapsregeringen väljer att arbeta med den digitala transformeringen påverkar givetvis hela den åländska offentliga IT:n. Envisa rykten gör gällande att landskapsregeringen nu är i full gång med att bygget av en större IT-avdelning. Med tanke på den meddelandebegäran utskottet nu begär för andra gången vore det synnerligen hygieniskt och respektfullt från landskapsregeringens sida att informera lagtinget om sin satsning innan man skrider till verket. Landskapsregeringens IT-satsning och sättet man väljer göra det på påverkar, som sagt, hela det offentliga Ålands verksamhetsförutsättningar. Jag hoppas dessa rykten är bara rykten och att det begärda meddelandet når lagtinget innan kostnadsdrivande och oförankrade satsningar påbörjas.

Utskottet har även fört diskussioner kring transparensen kring investeringsfullmakter. Det kommande VIS-systemet, vårdinformationssystemet, är en mångårig investering som påverkar flera mandatperioder och det kan vara skäl att förtydliga budgetskrivningarna gällande hur en investering medför budgetslitage, inte enbart initialt utan även sett över tid. Speciellt IT-investeringar kan vara svåra att greppa då det dels handlar om ren investering men sedan per automatik om årligt budgetslitage i form av t.ex. licenser. Här borde en beskrivningsmodell arbetas upp för att underlätta förståelsen och insynen över vad investeringen egentligen innebär i framtida produktivitets- och effektivitetshöjningar, men också i förändrade driftskostnader.

Önskemålen om större ekonomiska resurser är påtaglig från de flesta områden. Det handlar nu för alla att anpassa sig till en ny ekonomisk vardag. Det behöver inte betyda att välfärden smulas sönder eller servicenivåer drastiskt sänks. Det kan likväl handla om rena omprioriteringar, reformer och att med själ och hjärta analysera vad som kan konkurrensutsättas.

Den stora infrastrukturfrågan berör givetvis bron över Prästösund. Beaktande av det uppdrag den parlamentariska gruppen för en fast förbindelse till Föglö fått, är det en självklarhet att det uppdraget ska slutföras för att sedan se på vilket sätt en tunnel eller inte tunnel ger för förutsättningar till en bro över Prästösund. Att nu i dessa ekonomiska tider lägga resurser på en fortsatt planering av bron är inte ansvarsfullt, speciellt med tanke på att behovet av en bro är beroende på tunnelutredningens slutresultat gällande skärgårdstrafikens framtida trafiknät.

Gällande tillväxt och attraktionskraft har Liberalerna i flera omgångar fört fram ett ”Business Åland”. En plattform för att samla allt och alla som arbetar för att främja den åländska tillväxten. Vi ser att landskapsregeringens tanke på innovationscenter och attraktionskraftsenhet har flera liknande komponenter. Grundtanken med Business Åland är att på ett effektivt och koncentrerat sätt skapa en helhet, kluster, av allt det offentliga ansvarar över och som på ett eller annat sätt främjar tillväxt och skapandet av nya företag. Det är elementärt då vi nu är två veckor bort tills det nya avräkningssystemet träder in. I det systemet är ökad inflyttning elementär.

Den modell som landskapsregeringen lanserar känns ännu aningen skrivbordsproducerad och det skulle varit lämpligt att ett organisationsschema hade presenterats för att åskådliggöra rollfördelningarna där en viktig kugge är en bolagiserad högskola. Annars är risken överhängande för konstruktionsfel i en annars god idé. Det är av yttersta vikt att de funktioner som redan finns och etableras organiseras så att de kompletterar varandra och drar nytta av istället för att dubblera varandras funktioner. Det finns starka skäl att innan man går vidare klargöra aktörers olika roller och förhållande till varandra. Insatser inom området får bättre effekt med robustare samordning och långsiktighet.

Det finns en stor oro inom den tredje sektorn på Åland. Hur kommer finansieringen att tryggas vid minskade möjligheter av PAF-medel? Låt oss inte glömma hur tanken med PAF-medlen var ämnade. PAF medlen får inte bli en inkomstkälla för att täppa igen hål i en landskapsbudget. Ändock finns ett viktigt arbete med att belysa den tredje sektorn precis som landskapsregeringen aviserar göra. En belysning som garanterat kommer påvisa möjligheter till större samordningar och effektiviseringar även där för att säkerställa att så mycket medel som möjligt når golvet där verksamheterna pågår.

Relationerna till Finland behöver stärkas och det behovet gör sig påmint allt oftare. Det behövs en aktivare interaktion mellan Åland och Finland. En stärkt närvaro i Helsingfors är en nödvändig plattform för en sådan utveckling. De diplomatiska kanalerna behöver bli fler och starkare.

Vi har i utskottet gällande såväl äldreomsorg, demensvård fått tydliga signaler om att ledarskapet för att uppnå breda lösningar behöver komma från landskapsregeringen. Allt annat blir förlorade år. Låt inte dessa områden bli lika sönderpratade som KST var initialt. En gemensam nämnare bland alla höranden har varit behovet av eller bristen på samordning. Det finns ett stort behov av att skapa större enheter för att uppnå kompetensförsörjning, bättre nyttjandegrad och kostnadseffektiva lösningar i form av utrustning, materiel och drift. Vi i lagtinget har stora möjligheter att påverka att detta blir verklighet. Vi har inte råd att vänta längre. Att skapa större kommunala enheter handlar om ålänningens valfrihet, trygghet och ekonomi.

Gällande läroplikten så hade vi goda höranden. Här behöver landskapsregeringen verkligen undersöka frågan väldigt noga. Det kan i slutändan bli fråga om en åländsk variant på läroplikt. Vi har redan många av de ingredienser och verktyg som den finska varianten nu skapar, men även här behövs det samordning. Vi har en utmaning, speciellt inom den teoretiska gymnasieutbildningen där kostnadsnivån är för hög för vissa. Vi har också en utmaning inom yrkesgymnasiet där inte alla mallar in i den form som idag krävs för att man skulle kunna ta till sig utbildningen på ett fullgott sätt. Det finns alltså luckor att fylla. Åland får heller inte hamna i en situation där våra utbildningar inte är attraktiva för studerande utifrån. Vi är beroende av studeranden utifrån av många orsaker. En orsak är att utan icke åländska studerande så får vi en suboptimering i utbildningarna. Vi har helt enkelt inte tillräckligt många egna studerande som fyller upp platserna. Det kommer att påverka både ekonomiskt och utbudsmässigt. Det är även fråga om likabehandling och därför behöver också landskapsregeringen titta med grundlagen belysning på frågan.

Fiskodlingen skapar tillväxt för Åland, bidrar till livsmedelsförsörjningen, arbetsplatser och exportintäkter. Att politiskt vara med och utveckla fiskodlingen är att ta samhällsansvar. Det är inte frågan om skorstenspolitik och dagens fiskodling är något helt annat än vad vi såg i våra vikar på 80- och 90-talet. Det handlar om att producera mat med hjälp av kretsloppsfoder. Utskottets skrivning i frågan är tydlig. En volymökning vore till fördel för Ålands ansträngda ekonomi. Även inom fiskodlingen finns behov av att utveckla kommersiellt gångbara metoder för att möjliggöra utökad fiskodling med beaktande av vattenmiljöns villkor. Det behövs utveckling och pilotförsök gällande kompensationsåtgärder och miljöförbättrande åtgärder med hjälp av positiva incitament för näringslivet. Utskottet ser fram emot landskapsregeringens analys av möjliga inriktningar för en framtida hållbar fiskodlingspolitik i samband med det aviserade förslaget till tilläggsbudget i mars 2021. Beröm till minister Karlström som på ett ansvarsfullt sätt ser fiskodlingens betydelse för att öka den inhemska konsumtionen av matfisk. Att mängden odlad fisk på nationell nivå tredubblas med beaktande av målen om en god vattenmiljö. Det programförslag som skogsbruksministeriet jobbar fram, och som också Åland kan bli en del av, har mottagits väl av landskapsregeringen. Det är något som borgar för en god, blå ekonomi de kommande åren.

Slutligen vill jag vara rättfram och på gränsen till lite oartig. Lite som den jobbiga kusinen som dyker upp lagom till julafton. Jag tar det för givet att Liberalerna kommer att få ta del av det ekonomiska sparbeting vilket landskapsregeringen och finansministern aviserat ska ha sin början i januari. Självklart kräver den recession vi lever i ett parlamentariskt arbete för att uppnå resultat i den ekonomiska politiken. Nu finns möjlighet att tillsammans säkerställa en långsiktig finanspolitik för Ålands bästa. Vi ser fram emot en officiell inbjudan. Tack talman.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg. Jag håller mycket med om det här ekonomiska resonemanget. Det är inte svårt att stöda det.

Det som jag har lite frågetecken runt är den här städbudgeten, att den helt enkelt då skulle försvinna och uppgå i bokslutet. Jag ser ett problem där för att bokslutet kommer, om jag är på rätt, ungefär ett halvår in på nästa år. Risken är då att den här städbudgeten eller dess innehåll försvinner under den här långa tiden. Städbudgeten är, om jag har förstått det rätt, en historisk uppredning helt enkelt. Det är ändå bra att budgetfrågor diskuteras, analyseras och lyfts upp transparent. Jag är lite orolig där att den försvinner. Jag tror att man tappar något på vägen, även om det medför lite jobb.

Tack, talman! Det är en kultur med tilläggsbudgetar, som i och för sig under detta pandemi år har varit oundvikligt, men jag vet också att sittande landskapsregering har i sitt regeringsprogram mycket tydligt skrivit att det här med tilläggsbudgetar är något man bör arbeta bort. Jag ser inte varför transparensen skulle minska och varför debatten skulle minska även om man tar bort den så kallade städarbudgeten. Det finns en orsak till att man desto mer livligt debatterar ett bokslut i stället. Ett bokslut som jag vet att inte brukar vara alltför livligt egentligen.

Tack, talman! Det är det som är problemet, att ett bokslut är historia och det är inte så jätte intressant. Det är som det är och så går man vidare med andra ärenden. Det är klart att i den bästa av världar så undviker man tilläggs- och städbudgetar, men jag tror aldrig att vi kommer att nå målet. Vi kommer aldrig att bli så skickliga att vi vet vad som förändras under de här 12-13 månaderna som är från att man har lagt budgeten till att man kommer till sista december. Vi kommer alltid att ha dessa budgetar oavsett vad vi vill och vad vi tänker. Då är det bra om de diskuteras före. Trots allt så är budgeten det absolut viktigaste styrdokument som det här lagtinget har. Det är det viktigaste vi diskuterar i salen. På något sätt vill jag hellre lyfta budget, dess tilläggsbudgetar och andra dokument än att de på något sätt försvinner här. Även om jag förstår ledamot Holmbergs tanke bakom det hela, men (… taltiden slut).

Talman! Frågan måste ställas i ett större perspektiv. Precis som utskottet nu har skrivit. Vi började i TB4 i september med att utveckla resonemanget ytterligare att den ekonomiska styrningen, målstyrningen, periodiseringen, delårs bokslut etc. är saker som gör att vi blir mera up to date på ett bättre sätt. Som jag också tror att kommer att göra behovet av en städarbudget mindre. Vi måste väl ändå erkänna att en städarbudgeten är väl en form av ett litet misslyckande många gånger. I det hänseendet blir nog de ekonomiska skrivningarna från utskottets sida kring ekonomi och finansiell styrning verklighet. Jag hoppas att det blir det, för att det ska behöva bli det. En ny sådan kultur så tror jag faktiskt att vi kommer att lyckas med det här.

Tack, talman! Ledamoten Holmberg nämner det här med Business Åland. Business Åland var någonting som jag använde som ett namn för det som tidigare var Utvecklings Ab och någonting som jag som näringsminister föreslog att vi skulle jobba vidare med som en enhet som skulle hantera både riskkapital men också vara en aktör ute bland näringslivets andra aktörer, inte inhyst i en förvaltning eller en myndighet. Har ledamoten Holmberg nu i utskottet fått klarhet i de här enheterna, där en minister ska ha en utvecklingsenhet och den andra en innovationsenhet. Vad är det här för en enhet? Motsvarar det här den tanke på Business Åland som både jag har förespråkat och ledamoten Holmberg?

Tack, talman! Business Åland, man kan väl inte säga att Åland har på något sätt ett varumärkesrätt till det namnet. Ordet Business i kombination med ett län, distrikt eller en stad är vedertaget, i Norden speciellt. Det är väl det jag uttrycker en viss frustration över i mitt anförande gällande just attraktionskraftsenheten och innovationscentret, att det är väldigt luddigt. Det har kommit lite olika versioner på det. Vi skulle gärna ha sett någon form av organisationsschema där man verkligen ser hur det är tänkt att kugghjulen ska kugga i varandra, så att säga. Vi är duktiga på att uppfinna nya varianter på sätt att arbeta och hur vi ska bli bättre, men ibland blir det en skrivbordsproduktion som aldrig riktigt hinner bli något som kan förverkligas i praktiken. Utan sedan tar det ytterligare ett antal år när det har sjösatts för (… taltiden slut).

Tack, talman! Förstås, Business Åland går i likhet med Business Sweden och Business Finland, det här finns i många av våra länder men det är också ett vedertaget namn. Därför är det på det sättet ett bra namn, man förstår vad det handlar om. Bättre än vad man förstår vad en utvecklingsenhet och ett innovationscenter ska åstadkomma. Det låter mer byråkratiskt i mina ögon. Blev det en klarhet för utskottet hur det här ska segla vidare och om det här kommer att motsvara de önskemål som utskottet har ställt? Är det här en utveckling som också är förankrad i högskolans ledning?

Talman! Jag kan inte säga att vi fick svar på alla de frågor som vi hade i utskottet gällande det här. Vi fick inte heller de svaren när vi hade remissdebatten och frågan dryftades. Den stora nyckeln i det hela är att högskolan blir bolagiserad. Det har vi fått veta i utskottet att det kan dröja ända till 2022, alltså vi kanske har det drygt tre terminer bort innan det förverkligas. Så visst finns det tid att fortfarande få den här skrivbordsvarianten till att bli någonting praktiskt. Där kan jag tycka att det är onödigt att förhasta det här. Utan i stället bygga det på ett sätt som gör att det blir starkt. Jag tycker Business Åland är ett bra namn och det skulle kunna innehålla både attraktionskraftsenheten och innovationscentret under ett och samma tak. Så att man inte får i sig två vitt skilda organisationer.

Tack, talman! Jag skulle vilja gå vidare med de livliga fantasierna om fiskodlingens framtid. Menar ledamoten Holmberg att det idag finns kommersiellt gångbara sätt att utöka volymerna av odlad fisk på Åland utan att ytterligare försämra vattenkvaliteten i våra vatten? Och på vilket sätt ska de här incitamenten förverkligas? Ska landskapet gå in och stöda fiskodlingen på olika sätt för att hitta de kommersiellt gångbara metoder som forskningen säger att inte finns?

Talman! Ledamot Fellman. Utskottsordföranden Pettersson brukar ofta använda uttrycket "Allting finns i betraktarens ögon", eller något dylikt. Jag skulle säga att det här är ett sådant exempel. Med statistik kan det bevisa det mesta. Jag tycker Åland har valt att titta på Weserdomen på ett sätt som gör det väldigt svårt till utveckling. Andra länder väljer att titta på Weserdomen och se möjligheter. Vi har valt att stänga fast dörren mot en utvecklad fiskodling. Jag är glad över, precis som jag sade i mitt anförande, jag ger beröm till minister Karlström för att landskapsregeringen nu väljer att faktiskt haka på det program som jord- och skogsbruksministeriet i Finland tar fram, som bygger på att den inhemska fiskproduktionen ska öka (… taltiden slut).

Tack, talman! Min fråga var finns det idag kommersiellt gångbara metoder att utöka volymen av odlad fisk från Åland utan att man ytterligare smutsar ner vattnet? Där tycker jag att kommersiellt gångbar är nyckeln. Om man ska utöka volymen av odlad fisk så utökas utsläppen och man måste på något sätt antingen få ner dem eller kompensera de utsläppen på ett annat sätt. I idag, säger forskningen, finns det inte kommersiellt gångbara sätt att utöka volymerna av odlad fisk. Om det inte finns hur ska landskapsregeringen åstadkomma de metoderna? Genom bidrag? Genom stöd till olika forskningsprojekt? Vad är det man ska göra? Hur mycket ska man stöda just den här näringen?

Talman! Det är absolut inte fråga om att landskapsregeringen ekonomiskt ska stöda den här näringen, definitivt inte mer än vad man stöder andra näringar. Däremot handlar det om att ge möjligheter till utveckling. Det är märkligt att ledamot Fellman väljer att säga att forskningen säger att det inte är möjligt. Ändå har jord- och skogsbruksministeriet kommit med ett program som bygger på att man ska öka den odlade fisken i Finland tre gånger. Någonstans säger mig ledamot Fellmans påpekande att forskningen säger att det är omöjligt, att det kan aldrig stämma. Det är propaganda. Det är det som är problemet med hela den här fiskodlingsproblematiken. Att det blir ett väldigt propaganda som har svårt att ta till sig de andra argumenten. Det är bara att titta på hur t.ex. Sverige väljer att se på Weserdomen och hur Finland väljer att se på Weserdomen, man ser möjligheter. Man vill givetvis att Östersjön ska leva och må bra men man ser möjligheter, man stänger aldrig dörrarna.

Tack, talman! Jag ska fortsätta lite där ledamot Höglund slutade. Jag tycker att finansutskottet kanske har haft lite för bråttom när det gäller det här med städbudgeten. Den har egentligen fått ett fult namn. Precis som om man städar bort, det låter inte bra. Jag kan säga att vi har redan tilläggsbudget 5, så den finns i röret. Vi kan faktiskt klämma fram den här veckan om lagtinget skulle vilja ha den. Den innehåller inte några slarv, att man rättar slarvfel, utan den innehåller viktig information till lagtinget. I lagtingsordningen står det att så fort vi vet om en ny inkomst eller en ny utgift så ska vi meddela lagtinget det. Det är det man gör en sådan budget. Här har vi exempelvis i den här som ligger i röret, som vi av praktiska orsaker lägger i januari, 10-12 miljoner i mera inkomster.

Tack, talman! Tack minister Eliasson. Givetvis är detta pandemiår och säkerligen nästa års pandemiår dåligt riktmärke för hur man ska hantera tilläggsbudgetar. Men det finns väl en orsak till att landskapsregeringen själva i sitt regeringsprogram tydligt skriver att det här med tilläggsbudgetar ska man komma bort ifrån. Visst håller finansminister Eliasson med om att nog kan det lätt bli slentrian, att man kan återkomma i en tilläggsbudget istället för att man gör ett grundligt förarbete. Tar man till sig, som jag hoppas att minister Eliasson gör, kring de ekonomiska skrivningar vi nu egentligen gör för andra gången och som fick sin början i samband med bokslutet 2019, den debatten. Tar man till sig det och gör det arbetet så nog finns det förutsättningar till att undvika en så kallad städarbudget, absolut.

Tack, talman! Jag tror definitivt att ledamot Holmberg är intresserad av de här uppgifterna och gärna vill få reda på dem nu. Av praktiska orsaker så lägger man det här i januari. Då verkar det ungefär som om man skulle försöka reda upp grejer som har hänt året innan, men det är inte så. Vi har uppgifterna redan. Man ska inte plocka bort det, men man ska ha så lite tilläggsbudgetar, naturligtvis, som möjligt. Jag tror att ingen regering klarar sig helt och hållet utan det.

Sedan var det en sak som jag tänkta säga här. Jag har försökt läsa det här på ett positivt sätt, hela den här om ekonomiska politiken, men det finns en mening där det står så här: det är elementärt att det finns en tydlig och brett accepterad uppfattning om landskapets intäkter på tio års sikt. Hur ska vi klara av det idag ledamot Holmberg?

Tack, talman! Givetvis, precis som en tilläggsbudget, är en pandemi väldigt svår att förutspå. När man kommer ur den och hur det fortsatta livet efter pandemin fortskrider. Givetvis behöver man ha prognoser som är på minst tio år, och kortare också, annars blir det väldigt svårt. Jag förstår inte hur finansministern lägger upp planeringen med sin avdelning om man inte gör prognoser som är fleråriga, givetvis blir det att ta höjd för olika saker. Det gör mig lite räddhågsen om det är så att inte finansministern har använt sig av några fleråriga prognoser i sitt arbete under året. Det är väl ändå en förutsättning till att man ska kunna bedöma hur läget gentemot omvärlden, lokalt kommer att fortskrida. Visst, det är näst intill omöjligt under ett pandemiår, men även då behöver man göra detta arbete. Speciellt när vi har kommit ur pandemin. Jag skulle säga att (… taltiden slut).

Herr talman! Vi har diskuterat budgeten redan i samband med remissdebatten och framlagt där vad vi tycker och tänker i väldigt hög utsträckning. För vår del så var vi nöjda med det förslag som lades. Nu är då frågan hur man ska hantera situationen utgående från den behandling som finans- och näringsutskottet har gjort och där man har kommit med sitt betänkande.

Till att börja med vill jag säga att jag är väldigt nöjd med det här betänkandet. Det är ekonomiskt tuffa tider, det är ett sällan skådat underskott som vi har att vänta för detta innevarande år och ett stort underskott planeras också för 2021. Vi har stor arbetslöshet som vi måste hantera på lämpligt sätt och ovissheten om framtiden är väldigt, väldigt stor. Vad är nämligen det nya normala? Är vi tillbaka där vi var eller är vi inte det, och när? Det som är nytt som har kommit under de senaste veckorna är att det måhända finns möjligheter att det berömda vaccinet ska rädda oss och ändra kursen, från fullständig katastrof till någonting som kanske blir hyfsat normalt. Om situationen inte vänder tillräckligt snabbt då har vi ju att vänta ett år av nya stödåtgärder. Oavsett vad vi har skrivit i vår budget, det får vi i sådant fall återkomma till.

Jag är glad att höra alla berömmande ord om hur utskottsarbetet har fungerat. Det är faktiskt riktigt bra att så har skett. Att det inte är en massa konstigheter hit och dit utan att det har varit en anda av Moderat Samling, kan man säga så? Det var inte meningen, men det är jag riktigt nöjd med. Att det därmed inte ha röstats alltför mycket och att man har varit hyfsat eniga. Att man har lyckats, vilket ledamot John Holmberg framhöll väldigt bra. Man får ta och ge. Naturligtvis ska man inte få allt vad man vill, men man kanske får någonting om man också är villig att gå med på saker och ting.

Som jag ser det här betänkandet om budgeten så ser jag att det är egentligen en beskrivning av den budget som har lagts, men det finns förstärkningar på olika håll. Man betonar vissa viktiga saker. Det som kanske är viktigast av allt, i mina ögon, är just att man pratar om att åstadkomma någon sorts ramtänkande, någon sorts resultattänkande och målsättningar och sådana ord. Det är oerhört viktigt. Man pratar också här om att reformer behövs, där är jag själv på lite tunn is om man säger så. Det har varit väldigt svårt att se vad som konkret kan göras ekonomiskt utan att skada servicenivåerna. Det är möjligt att det går men jag är rädd för att det här blir en uppgift som nog frammanar lite svett i pannan så småningom. Sedan ska vi också ha modet att ändra på de här sakerna. Det kommer att vara många påtryckargrupper som tycker att vår verksamhet är den viktigaste av allting.

Jag är glad också att man i det här betänkandet lyfter fram en hel del fokusområden som redan har presenterats i budgeten såsom offentliga investeringar av olika slag, sysselsättningen, ekonomin på sikt, utbildningsinsatser, näringsrätten som nu håller på att diskuteras och så vidare. Det finns egentligen, som jag ser det, två saker som man har ändrat på kan man säga. Det ena är förstås frågan om den här infrastrukturella satsningen, alltså Prästöbrons vara eller inte vara. Där har skett en ändring så till vida att man gör en prioritering i vilken ordningsföljd man ska ta saker och ting i stället för att man ska göra allt samtidigt. Gör man allt samtidigt så blir det ungefär som att hoppa jämfota. Tar man ett steg i taget så kan man komma mycket längre. Så det är vi också nöjda med hos oss i Moderaterna.

Några punkter till som jag gärna nämner är det här med lånemakten, där har man ju också ändrat. För mig har det ingen som helst betydelse vad man skriver i en lånefullmakt av det här slaget. För egen del tycker att den är helt onödig. Man skulle precist kunna skriva som man alltid skriver: lån upptas i den mån det är nödvändigt, eller vad det nu står längst bak i budgeten. Det är nämligen så att lagtinget självt som bestämmer om man hamnar i en situation att man behöver låna. Man bestämmer hur intäkterna ska se ut, i viss mån, och utgående från det bestämmer man hur kostnaderna ska sättas. Sätter man mera kostnader i budgeten än vad man kan redovisa intäkter har man skapat ett underskott, och det ska finansieras på något sätt. Sedan må man kalla det vad man vill men man hamnar i den situationen oavsett, att man måste finansiera det på något sätt. Har man inga fullmakter att sälja av olika områden eller andra tillgångar så är lån den enda möjligheten. Så det där tar jag inte så hemskt tungt på faktiskt. Viktigare är då, som också framhålls, att man sätter stor vikt vid att ifall man måste låna att man kan hantera skuldsituationen på ett bra sätt. Att man vet med sig hur man ska hantera den framöver. Hur lång den måste vara för att man nu inte ska riktigt betala bort alla intäkter man får, utan att man kan ha en servicenivå fortfarande som är slage bra som man säger på Åland.

En ytterligare fråga som utskottet har betonat är just det här med fiskodlingen. Det är en jättesvår fråga, den nämndes här alldeles nyligen. Behovet av hållbara näringar och lönsamma näringar är stort på Åland. Vi ska göra allt vi kan för att förkovra verksamheterna samtidigt står det här i bjärt kontrast mot bekymret att vi inte har riktigt rena vatten. Så det här är en utmaning som är väldigt, väldigt stor. Vi vill alla att vi ska kunna odla fisk i den utsträckning man håller på med i dag och kanske även mer än så, men det måste ju ske på någon sorts villkor. Det vill säga att man kan hantera utsläppen på ett bättre sätt än vad man kan göra idag.

Jag tror att jag avslutar med att konstatera det att när den här budgeten är klubbad och klar, vilket den snart ska bli tror jag, så är nästa steg det som också ledamot Holberg pratade om här. Det vill säga att så fort som möjligt få igång de här diskussionerna och tankarna om förändringsprocessen. Vad måste göras? Hur ska vi gå tillväga? Hur bestämmer vi framtida intäktsnivåer som ska vara vägledande för hur mycket kostnader vi tål och så vidare? Den processen ska snart sättas igång, ju förr desto bättre. Vi inser att det här är ett jättesvårt projekt, men vi ser ändå fram emot den här processen. För egen del välkomnar jag alla goda tankar, oavsett vad det står inom parentes efter namnet.

Får jag säga en sak till bara för en teknisk justering. Om man ser på det här betänkandet i detaljmotiveringarna på sidan 13 noterar jag att ledamot Jessy Eckermans budgetmotion nummer fyra, när man citerar den, har fel innehåll. Det kunde man bara för att få den rätt göra en justering på. Tack, talman.

Talman! Jag ska på ledamot Silanders begäran försöka komma med en god idé så att han inte behöver engagera sig i parentesen bakom mitt namn. Ledamoten resonerar kring nödvändiga reformer och det gör han rätt i, det är precis det man behöver göra. Jag tycker att vi behöver nyansera den här diskussionen lite grann. Jag har i alla fall uppfattat att många, när man talar om reformer, pratar om nya saker i ganska stor utsträckning. Medan jag tänker att ett sätt att faktiskt spara pengar är att engagera sig mer åt reformerna i kärnverksamheten och det dagliga arbete. Alltså ren och skär processutveckling där man kan göra saker enklare. Därför har vi engagerat sig i frågan om digitalt transformering och det finns ju mycket annat också i det här. Att hur kan vi hantera dagens ärenden på ett enklare sätt? Där har förstås landskapsregeringen till exempel möte med en modernisering av arkivlagen, men där tror jag att man behöver lägga mycket, mycket fokus.

Tack, talman! Jo, det kan vara en idé. Man får inte utesluta någonting här. Processerna måste genomlysas, man måste också se vad det är för nya saker som kan införas eller gamla saker som kan göras om. Jag har ingenting emot det. Vad jag är lite rädd för här är att de här processförändringarna som man går in för och har som ambition att förändra inte kommer att ge så hemskt mycket. Jag hoppas att jag har fel men risken är stor att det åtminstone tar några år innan man ser frukten av det.

Talman! Vi vet att stora reformer kostar väldigt mycket pengar. Vi har också ett reformförslag gällande kommunstruktur som ligger i lag- och kulturutskottet. Där vet vi att blir det några kommunsammanslagningar kommer det att rulla ut rätt rejält med pengar. Det är det jag menar med den här processutvecklingen. Där gräver man där man står. Det är inte lika höga initialkostnader, men förstås inte alls lika roligt politiskt projekt för att det är inte någon ny service eller så som man levererar.

Ledamoten resonerar också kring det här med ramar och en starkare ekonomisk styrning. Jag skulle också vilja höra ledamotens analys kring det om han tror att det är nödvändigt i framtiden att faktiskt lagstifta om att landskapsregeringen ska komma med det här. Just med tanke på hur det brukar bli till exempel under valår.

Tack, talman! Om det behövs en lagstiftning för det här ändamålet har jag faktiskt inte överhuvudtaget övervägt om det skulle vara nödvändigt. Vi har faktiskt när det gäller ekonomin inte varit så hemskt illa ute de senaste åren, även fast alla säger att vi har kört i diket. Det verkliga resultatet 2016 var ungefär 20 miljoner back, men 2017 och 2018 var det 15 miljoner plus. 2019 var inte riktigt lika roligt igen. Vart det här bär så får vi se, 2020 är ju riktigt långt ner i diket. Jag tror att det viktigaste av allt är att man har en stark budgetdisciplin. Det vill säga att vi menar allvar när vi budgeterar. Om det behövs lagstiftning? Tveksamt, men det kan övervägas.

Tack, talman! För mig är det nog väldigt tydligt att ju svårare, ju mer invecklat, ju mindre lätt det är att lyfta ett lån, desto bättre är det. Kräver man då att landskapsregeringen ska göra en form av finansieringsanalys, ett grundarbete innan man går till banken och lånar pengar så är det bra. Det är mycket bättre än att man bara ger fria tyglar.

Det jag verkligen vänder mig mot i ledamot Silanders anförande, jag är väldigt besviken, är när ledamot Silander i svepande ordalag säger att fiskodlingen måste minska sina utsläpp för att kunna utveckla sin verksamhet. Med vilken faktabakgrund tar ledamot Silander en sådan ståndpunkt?

Tack, talman! Jag tar absolut ingen ståndpunkt överhuvudtaget. Men är det så att man genom forskning, utveckling av foder eller vad som helst kan göra det möjligt att utsläppen minskar på den befintliga verksamheten så det är klart att det skapar ett möjligt utrymme för mer odling.

Talman! Jag antar med det sätt som ledamot Silander resonerar att chipspåsen aldrig kommer fram, att ledamot Silander aldrig dricker mjölk eller äter kött överhuvudtaget. All matproduktion har någon form av påverkan. Fiskodlingens andel av den påverkan är väldigt, väldigt liten om man väljer att titta neutralt och utan att ha skyddsglasögon på. Den form av miljökommunism som ledamot Silander nu för fram tackar jag lagtinget, miljöbyrån och Åland för, det är inte bra.

Talman! Jag måste uttrycka mig väldigt otydligt när man kan tolka det på det sättet, hur ska jag göra för att alla ska förstå? Vi borde texta de här inläggen så att man verkligen begriper vad en säger här från talarstolen. Min tanke är inte att fiskodling är av ondo, det måste ske inom givna acceptabla ramar. Det är klart att här kan man också väga in vad miljöbelastningen av transporter av fisk från Norge. Eller något annat som också kan läggas in i den plus - minus novell som man kan göra upp när man bedömer om det går att utveckla eller inte.

Tack, talman! Jag tackar ledamot Silander för det förtroende som han visar regeringen. Sedan vill jag komplettera lite när det gäller det här med lånefullmakten. Nu är det så att i klämmen här ger finans- och näringsutskottet oss fullmakt 60 miljoner euro. Sedan står det i följande franska streck att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att uppta övriga för budgetens förverkligande erforderliga lån, där hänger en gammal skrivning med. Tidigare hade man förtroende för landskapsregeringen på det sättet, men nu står det i lagtingsordningen att man måste också nämna beloppet. Vilket man inte behövde göra tidigare. När man ger en fullmakt så måste den vara maximerad till ett visst belopp.

Tack, talman! Det där behöver man titta på. Jag förstår att man måste sätta ett belopp när man pratar om fullmakt för investeringar, och numera också när man leasar varor eller olika saker man behöver för sin verksamhet. Att man också ska göra det när det är lån, det kan hända att det är så, det förefaller för mig vara helt onödigt. Som jag sade här, man kommer ändå att hamna i den situationen. Här pratas det om tilläggsbudgetar men då kommer vi ha tilläggsbudgetar, om man ska komma hit och begära pengar lite nu och då. Enda sättet är att se till att kostnaderna är lägre än intäkterna.

Talman! Jag tackar igen för förtroendet. Det står alltså i arbetsordningen 50 § att man ska uppge beloppet för den maximala upplåningen. Sedan finns det här franska strecket kvar (… taltiden slut).

Tack, talman! Det känns faktiskt med den beskrivning som finansministern gör nu som om han har både hängslen och bälte, samtidigt som det är fullt fritt att göra vad man tycker. Men det där får vi återkomma till.

Tack, herr talman! I motsats till ledamoten bakom mig så vill jag tacka ledamoten Silander för att ha en ganska nyanserad och lite problematiserande bild kring det här med fiskodlingen och dess expansion. Man måste också betänka att vi har ett läge där klimatförändringarna påverkar havet väldigt starkt. Det blir både varmare, sötare och än mer känsligt för näringsutsläpp. För mig så tycker jag att principen måste vara den att expandera, ja, men inte genom att expandera fosforutsläppen. Det är det man måste klara av med en kommersiellt gångbar lösning, annars är det omöjligt som jag ser det.

Man behöver alltså värdera möjligheterna som finns och se efter var begränsningarna finns. Och hur man kommer runt dem på bästa sätt. Är det genom nya uppfinningar eller är det någonting annat? Den frågan kommer vi inte att ha svar på här idag.

Nej det kommer vi inte, men jag tror att det är väldigt bra om ledamoten Silander och Moderaterna också ger de signalerna som här nu har framkommit till regeringen. Det är alltså inte bara en kurs framåt och det är fiskodlingsexpansion på vilka villkor som helst. Det kan man inte tillåta. Det går emot våra internationella förpliktelser, det går emot hållbarhetsagendan och så vidare. Så lite förnuft i den här frågan, balans och kanske inte bara full fart framåt. Det är inte så enkelt.

Tack, talman! Jag tror faktiskt att egentligen ingen tycker att det här är en hemskt enkel fråga. En del uttrycker sig kanske mer rakt fram än andra dock, men alla ser nog vilket bekymmer vi har att hantera och det måste hanteras på något sätt. Hur man gör det får vi återkomma till.

Herr talman! Bästa lagting. Vi har ett läge som inte är att leka med och som kräver kraftsamling i många led. Vi har ett läge som kräver våra kraftigaste och starkaste insatser, bästa kontaktytor, vår förmåga att leda och inspirera, att skapa breda överenskommelser om viktiga frågor och en gemensam vilja att arbeta framåt. Finansutskottet har gjort ett verkligt gott försök i den riktningen. Genom att öppet, lyssnande, vilja att inta och inhämta ny kunskap ändra kurs och ta in perspektiv utifrån.

En arbetslöshet på 9-10 procent är inte att leka med. I ett läge där den urkraft som passagerarsjöfarten utgjort har vacklat. Där turismens alla viktiga aktörer tappar inkomst, tappar fart och vi som samhälle förlorar utvecklingskraft och självförtroende. Vi är ur kurs, om man ska ta en metafor ur sjöfarten. Frågan är hur vi kommer på rätt igen, hur vi återuppstår och i vilken form. Frågan är om vi har våra starkaste krafter i arbete nu och på rätt plats.

Det är inte bara Covid-19 som gör läget osäkert. Den här budgetbehandlingen och processen har visat många saker. I stället för den kraftsamling och det stabila ledarskap som utskottets betänkande förutsätter har vi en landskapsregering som visar på splittring i stora framtidsfrågor. I en ekonomi i det läge vi nu befinner oss kräver en stark hand runt finanserna. Minister Eliasson har vikarierat månad för månad och skött det mest akuta, men varken medborgarna eller Ålands lagting vet i vems händer ekonomin ska vila de kommande åren. Vem är mandatperiodens finansminister? Att dessa händer måste vara kunniga och erfarna måste vara en självklarhet i detta läge. Vi har också en förvaltning som verkar otrygg och vilsen. Vi har ett lantråd som inte säger så mycket här i salen, och vars talturer i parlamentet under året faktiskt går att räkna på en hand. Vi saknar en kapten som kan formulera hur vägen framåt ska se ut.

Måndagens debatt om EU:s coronafond lämnade hos mig en eftersmak och en oro för att regeringen inte tagit frågan om sysselsättningen på allvar. Hur viktigt det är i det här skedet att i alla lägen tänka på vilka effekterna blir av olika satsningar för arbetsmarknaden och för näringslivet. Vad skapar det för jobb att byta VIS-system på ÅHS, fast det är nödvändigt? Jag är på riktigt oroad över att vi har försummat en otroligt fin chans med den här coronafonden, och varför? För dåliga kontakter i Helsingfors, långsamhet. Det är viktigt därför att finansutskottet är inne på samma linje. Kraftigare tag om ekonomin i stabila, erfarna händer. Satsningar på sysselsättningen, tillväxt och nya jobb, klimat och energi, digitalisering, hushållens köpkraft, en aktivare dialog med en stärkt bevakning i Helsingfors. Utskottet betonar behovet av reformer, också av en oändamålsenlig och ålderdomlig, som man skriver, kommunstruktur. Det svåra nu för samhällsekonomin blir balansgången mellan stimulans och återhållsamhet. Minska kostnaderna, gör en plan för återbetalning av lån, säger finansutskottet, men trygga välfärden. Det är inte så lätt och jag tycker mig se en stark rädsla för hur det ska gå när landskapsregeringen ska gå in med stora spar-kniven i den offentliga sektorns tjänster.

Alla vi väderbitna politiker som varit med några varv i regeringen vet hur svårt det är att spara. Det man i bästa fall kan göra är att bromsa en kostnadsutveckling, samarbete med personalen tänka kostnadseffektivt och långsiktigt, åstadkomma så kallade strukturförändringar. De är inte drastiska, de är långsamma, men de är effektivare i det längre perspektivet. Jag tycker ÅHS där har gjort ett väldigt bra jobb och är på rätt väg. En kostnad kan nämligen inte slås ner om behovet finns, för den dyker bara upp någon annanstans. Samhället är inte ett företag. Om ett företag minskar sina kostnader dyker de inte upp igen i företaget, de dyker upp i samhällets regi. Samhället fungerar därför på ett annat sätt. För det mesta av det prat som finns om den ”offantliga sektorn”, om guldkanter och fläsk som man brukar prata om, brukar sluta med en ganska blek insikt i hur underfinansierat mycket är i vårt samhälle. Hur stora utvecklingsbehoven är i redan små och ytterst pressade verksamheter. Det finns inte en regering som inte har sparat, alltid till ett högt pris av klagan och missnöje.

Finans- och näringsutskottet har också tagit till sig Socialdemokraternas oro angående äldreomsorgen och behovet av en helhetsplanering. Vår oro för demensvården och för hur de små kommunerna ska mäkta med att bära dessa utmaningar. Problembilden är tydlig, men lösningarna saknas. Dessa överlåter man till regeringen och för att de ska visa ledarskap. Vi önskar lycka till med att man handgripligen och direkt börjar agera för en gemensam helhetsplan för äldreomsorgen.

Också vår oro kring digitaliseringen har fått ett bra bemötande i utskottet. Regeringens vision om att bli ett föredöme inom digital förvaltning tar ingen på så stort allvar. Däremot finns ett starkt stöd för att jordnära, kunskapsbaserad, processorienterat investera i digitala lösningar tillsammans med ÅDA. Public service måste också värderas i dagens värld. En fri, oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst är viktig i tider av falska nyheter och desinformation. Okunskap och oförmåga till källkritik är ett problem och kommer att bli ett ohyggligt svårt problem i våra demokratier. Alla medel för att motverka detta behövs inom grundskola, utbildning, bildningsverksamheter och sakliga medier.

Det är också mycket glädjande att finans- och näringsutskottet har sett betydelsen av förlängd och utvidgad läroplikt. Det känns som en upprättelse för oss som har drivit frågan och lite smisk på fingrarna till regeringen. Lantrådets och utbildningsministerns styvnackade hållning om att det här är inte är något för Åland att bry sig om. Socialdemokraterna har fört upp frågan gång på gång här i lagtinget, för några månader sedan visste man inte ens vad det var. Trots att det är en av den finländska regeringens flaggskeppssatsningar på utbildning. Nu står vi här. Ett resultat av för dåliga kontakter, omedvetna om processer som pågår i riket. Riksdagen röstade igår igenom hela det här utbildningspaketet och med det får ungdomarna i riket en kolossalt fin gåva av regeringen med en kostnadsfri utbildning från den 1 augusti 2021. Våra åländska ungdomar får det inte. Det är dags för regeringen att berätta hur man ska komma i kapp i den här frågan efter månader av förnekelse, kan man väl säga.

Regeringen får också lite smisk på fingrarna kring skärgårdstrafiken. Det var en missbedömning att tro att man kan kasta in en Prästösundbro i sista minuten i en budget. Det gav ett alldeles för spretigt intryck och en oklar målbild i stället för en stadig, gemensam kurs framåt. Tyvärr upplevs det som att det här bollandet med tunnlar och broar är ett spel med höga insatser. Den olycksaliga situation med de upprivna avtalen kommer landskapsregeringen att få dras med länge genom slitsamma processer i domstol när man ska strida med Kumlinge baserade bolaget Ansgar och statens bolag Finnferries. Konsortiet har uppenbarligen försökt komma till mötes och under hösten. Från den 14 september har regeringen känt till att skadeståndsbeloppen ligger på 10,5 miljoner. Man har inkommit från Konsortiets sida med ett förlikningsbud. Detta har hemligstämplats så vi vet inte vad det innehåller, och vi vet heller inte hur regeringen har bemött detta. Men vi vet att landskapsregeringen i en svår ekonomisk tid leker med stora risker med ålänningarnas pengar.

Genom processen som inleddes när landskapsregeringen bröt avtalet i januari så finns det nu skadeståndsanspråk som gått till rätten eftersom man inte kunde förlikas eller arbetat med en förlikning som hade lett till någonting. Det betyder att på det här beloppet, 10,5 miljoner, så tickar det enligt räntelagen varje dag ett belopp på över 2000 euro per dag. Vilket på årsbasis utgör 738 000 euro per år. Lagtinget har inte fattat ett juridiskt bindande beslut om att landskapsregeringen ska häva detta avtal. Vilket förstås kan bli ett problem när pengarna ska fram. I den stämningsansökan så framkommer, som sagt, att man redan den 14 september kände till det här beloppet och vi vet att med det här uteblivna byggnationen och investeringarna i färjan så kommer man inte att uppnå heller de koldioxidminskningar som vi har förutsatt oss inom trafikområdet i klimat- och energistrategin. I jämförelse kan man nämna att på rikssidan, där Finnferries trafikerar, så kommer att man minska med 20-25% från 2016 till 2025 tack vare investeringar i eldrivna fartyg.

Därför vill Socialdemokraterna att regeringen visar korten på bordet i den här frågan. Att man för lagtinget redogör vilka fullmakter man anser sig ha haft för att göra de beslut man har fattat. Och också vilka försök man har gjort för att komma till mötes snarare än att dra långa processer i domstol. Tack, herr talman.

Talman! Jag fäster mig vid att ledamoten Gunell ondgjorde sig över hur underfinansierad offentlig sektor var. Underfinansierad till vadå? I förhållande till det privata näringslivet? Prata med grovarbetare på Indus, prata med företagare som har fått avskeda sin personal som försöker rulla sina företaget själva, prata med dem hur underfinansierad offentlig sektor är. Jag ställer mig frågan: till vad? Tittar vi på AMS statistik så ser man att antalet anställda bara har ökat och ökat inom offentlig sektor i förhållande till privat sektor. Anser verkligen Socialdemokraterna att det är hållbar, ekonomisk politik? Ser man på de reservationer sossarna har gjort i finansutskottet så tyder det på det, men tror verkligen ledamoten Gunell att alla kan jobba inom offentlig sektor framöver?

Nej, ledamoten Eriksson, verkligen inte. Det privata näringslivet är väldigt viktigt, men så är också offentlig sektor. Tillsammans ska vi samspela och hitta partnerskap för att ta Åland ur den här krisen.

Jag menar det att ett bolag fungerar inte som samhället. Om ett bolag avskedar så uppstår kostnaderna istället i samhällets ficka. Så vi har olika roller och funktioner i det här. Man löser inte näringslivets bekymmer genom att skapa en konflikt i kontra den offentliga sektorn och menar att den är för stor, för dyr och kostnadsdrivande. Utan en stabil, offentlig sektor gynnar på alla sätt näringslivets expansion och utveckling.

Men ändå, när man säger att offentlig sektor är underfinansierad så måste man kunna svara på frågan: i förhållande till vad är offentlig sektor underfinansierad? De flesta har sina arbetsplatser kvar, man har alla förmåner kvar som man har haft, medan många, många inom den privata sektorn har tappat sina arbeten. Nog är det ju viktigt ändå att man också visar lite respekt för det privata näringslivet. Det är trots allt det privata näringslivet som genererar nya, friska pengar. Inget samhälle fungerar om, man har provat både i Ryssland och Kina att köra allt via samhället och det har inte gått så jättebra.

Sedan måste jag säga när det gäller hybridfärjan så tycker jag det är märkligt, med tanke på hur det gick till när den beställdes, att man står här och gör sig till ombud för landskapsregeringens motpart. Det tycker jag faktiskt är dålig stil.

Jag tror inte ledamoten Eriksson på riktigt vill diskutera om man börjar blanda in Kina och Sovjetunionen. Vill ledamoten på riktigt prata, eller vill man bara föra sådan där vulgärpropaganda? Det är faktiskt så att om du ska spara långsiktigt i offentlig sektor vilket jag har gjort många gånger, säkert mer än ledamoten Eriksson har gjort, och dessutom så menar jag att det är lätt att snacka men det är svårt att göra. Kom tillbaka om ett par år när man har försökt så ska jag höra med glädje på vad ledamoten Eriksson har för uppfattning. Det han kommer att möta är små verksamheter som jobbar intensivt för att upprätthålla allt som de förväntas göra. Det finns ingen guldkant, det finns inget fläsk som man tror innan man har bekantat sig med det hela.

Tack, talman! Jag ska inte orda om mina egna insatser, men jag vill ändå säga att det känns inte så vidare bra när jag blir kallad för vikarierande finansminister.

Sedan ska vi gå till lite konkreta saker, sysselsättningen. Sysselsättningen är den här landskapsregeringens ledstjärna. Det är det vi har kämpat för, och kämpar för även framledes. Nu har det gällt det här året, när vi har haft coronan, att försöka rädda det som räddas kan. Vi har stött företagen och näringslivet så mycket vi har kunnat och vi har sett till att de som har blivit permitterade och är arbetslösa haft en utkomst. Självklart gäller det nu när vi kommer in, jag får ta det i nästa replik.

Jag menar inte att såra med att kalla minister Eliasson för vikarie, så har vi alla uppfattat det. Ni får säga om någon har uppfattat det fel, men jag uppfattade det som att minister Eliasson har trätt in och gjort det här tunga arbetet under det här året därför att den tilltänkta ännu inte är redo. Eller vem det nu är som ska ta över det här uppdraget. Det var inte min avsikt att kritisera minister Eliasson. Han har gjort sitt jobb, men som vi alla har uppfattat det i en vikarierande ställning tills den ordinarie mandatperiodens finansminister kommer på plats.

Tack, talman! Vi ska se nu var jag blev avbruten. Jag pratade om sysselsättningen, och att det är vår ledstjärna. Sedan var det några frågor till här. Ledamot Gunell pratade om Prästösundbron och att den kom in i ett sent skede. Man har också pratat om att de här 77 miljonerna kom in i ett sent skede och att det kanske är någon hemlighet, men det är ingen hemlighet. Bron kom in den 21 september 2020 kl. 21.30. Det finns loggat hela tiden, allt, när vi har arbetat med vårt budgetarbete som tjänstemännen för. Den kom inte in i slutskedet, den har funnits med. Samma sak med de här miljonerna (… taltiden slut).

Jag kan inte veta hur det interna arbetet i budgetberedningen har gått till, men det är min absoluta uppfattning att det kom som en överraskning för flera av ledamöterna i regeringsblocket att Prästösundbron skulle erhålla de här pengarna. Och att det är en anledning till att finansutskottet nu har strukit pengarna för Prästösundbron. Jag tror ingen tycker om överraskningar.

Talman! Likt ledamot Gunell så är jag också tillfreds med finans- och näringsutskottets skrivningar när det gäller läroplikten. För det har varit väldigt kategoriska uttalanden från landskapsregeringens sida. Som ledamot Gunell säger så är det här också en konkurrenskraft fråga. Från rikshåll tycker man att det ska vara en miniminivå att man har andra stadiets utbildning. Så kan det väl ha varit, har man gått i bräschen för vissa samhällsreformer får man fortsätta gå i bräschen Det har alltid varit motstånd när man har utvidgat utbildningen. Allt ifrån när man skulle lära alla barn att skriva och läsa, till grundskolan infördes, till pensionssystemet infördes. Sådana här stora reformer så stöter alltid på motstånd, men jag hoppas att landskapsregeringen gör sitt arbete nu i den här frågan och snabbt.

Nu har jag inte plockat fram den dialog som vi har haft med landskapsregeringen i den här frågan och inte heller artiklarna i tidningen, men helt klart har det kommit besked från landskapsregeringen, politiskt, att det här är ingenting vi behöver bekanta oss med, det är ingenting som påverkar oss här på Åland och det är ingenting vi är intresserade av att införa. Därför är jag tacksam för att finansutskottet har tagit in höranden, fått kunskap i frågan, vidgat sina perspektiv och nu är man inne på att ändå ge det här en chans.

Talman! Så några ord om skärgårdstrafiken. Jag har samma uppfattning också som ledamot Gunell att man uppfattade hela, synd nog eftersom det väcker förhoppningar, alltså Prästösundbron uppfattar många i majoritetsblocken som en kupp. Det var kuppartat har man fått kommentarer kring. Det är som det är med elhybriden och Gripöbron, det är borta nu. Jag tycker också att det är på sin plats att finans- och näringsutskottet hålls informerade. Det kom det också löften under vårvintern att finans, och näringsutskottet och lagtinget skulle hållas informerade om hur förhandlingarna går och hur man avancerar i den här frågan. Vi förstår väl att direkta hemligheter kan man inte yttra men grundläggande information är på sin plats, eftersom skadestånden är stora.

Min bedömning är att regeringen gjorde överilade beslut i de här frågorna. Man tog stora risker och nu förväntar man sig att Ålands lagting ska stå för de här skadeståndsbeloppen och att ålänningarna med sina skattemedel ska bekosta det. Den här vägen man har valt blir lång och den kommer att leva förmodligen hela den här mandatperioden. Jag tror också att det politiskt är väldigt olyckligt för landskapsregeringen har valt att gå den väg man nu har gått.

Tack, talman! Ledamot Gunell säger att vi styvmoderligt säger nej till den utökade läroplikten i Finland. Det tycker jag är lite av en osanning. Det vi har sagt i den här plenisalen, i samband budgetdebatten, är att landskapsregeringen gör en utredning vad införande av förlängd läroplikt i Finland innebär för de åländska ungdomarna, och därmed gör en bedömning av vilka lösningar som är bäst för Åland. Utifrån olika insatser som man kan göra i andra stadiet gällande utbildningen så kan man göra det också utan att man förlänger läroplikten.

Jag tog upp frågan om läroplikt både i frågestund och jag har tagit upp den i insändare. Budgeten kom här i november så kanske frågan hade mognat lite mera tills dess, men man uttalade sig från landskapsregeringens sida väldigt kategoriskt i början av den här diskussionen. När jag frågade lantrådet om det här på frågestunden så visste hon inte ens vad det var, utan trodde att jag menade ett 10: onde skolår. Man har inte varit snabb när det gäller den här frågan och nu är vi tyvärr efter i tidtabellen, så jag hoppas att minister Hambrudd jobbar snabbt här.

Tack, talman! Det handlar inte enbart om att utbildningen ska vara avgiftsfri, utan det handlar även om att alla ska ha verkliga möjligheter att kunna genomföra en utbildning. Där handlar det inte enbart om en helt avgiftsfri utbildning. Det finns även en oro i de finländska kommunerna att den här reformen i Finland blir så dyr att de måste dra in utbildningslinjer. Det är också en allvarlig konsekvens. Så vi behöver göra en djup bedömning vad som är bäst utifrån de åländska förhållandena.

Absolut måste man göra det. Den här propositionen har funnits en tid, både på regeringens bord och i riksdagen, den klubbades i går och nu blir det här verklighet. Vi vet också att om inte Åland skulle göra någonting så kommer bara det att de ändå har bestämt såhär att påverka oss här på Åland i någon mån. Det måste vi åtminstone ha klart för oss till augusti.

Tack, talman! Det ekonomiska reformloppet har knappt startat och Socialdemokraterna har redan fått mjölksyra. Underfinansierad offentlig verksamhet, på vilket sätt är den underfinansierad? Utskottet skriver i betänkandet att inte ens under en högkonjunktur har landskapet lyckats få en ekonomi i balans. Inte ens en högkonjunktur som har pågått i många år. Det är synd för att vi behöver ha en samling nu för att uppnå den här svårigheten i att spara. På vilket sätt ska vi spara? Inte är det via banklån, det kan vi göra något år. På vilket sätt vill ledamot Gunell och Socialdemokraterna förverkliga det här målet att få en budget i balans?

De erfarenheter jag har av inbesparingar är att de måste gå över tid. Att det sällan går att göra dem snabbt. Slår man ner klubban i en enda så dyker kostnaden upp någon annanstans. Ett samhälle har alltid ansvar i sista ändan. Det där att spara klokt och långsiktigt och faktiskt få ett resultat kräver ganska mycket eftertanke och kunskap. Det går sällan så geschwint som man önskar när man tar tag i den här frågan.

Talman! Jag tror att en viktig ingrediens i det ekonomiska reformarbete som nu ska träda till är att kunna prioritera och att kunna omprioritera. Vi har vant oss av med att prioritera. Det är en stor orsak till den ekonomiska kultur vi har levt i. Istället för att prioritera har vi valt att plocka in något till som har ökat upp verksamhet kostnaderna, som har svällt den offentliga sektorn lite till. Istället för att ta tag i ett problem så har vi lyckats lösa det problemet kortsiktigt genom att till exempel anställa en person. Jag tror att det är en kultur vi måste komma bort ifrån. Därför tycker jag att det är olyckligt också att det i betänkandet finns reservationer. Jag anser att det betänkandet borde varit utan reservationer för att kunna visa att det går att omprioritera inom verksamheten, public service, ÅMHM, polisen etc. Det är steg ett.

Det är klart att man kan låta bli att göra något. Jag menar hela offentlig sektor är ju en kostnad om man väljer att se det som en kostnad, men offentlig sektor innebär ju också någonting annat. Det har ett visst värde att det finns läkare på sjukhuset. Det är ett visst värde i att det finns kompetenta lärare i gymnasieskolan. Det finns alldeles för få tjänstemän i förvaltningen som sitter och måste kunna vara generalister på 50 olika arbetsuppgifter, som en tjänsteman i en större organisation kanske har bara en av dessa 50 uppdrag. Det är i många fall en mycket, mycket pressad organisation. I samband med en sådan här kris som vi har gått igenom så är det många som inte orkar ens med att göra sina uppgifter. Då vet vi att oändligt mycket utvecklingsarbete också finns att ta tag i.

Tack, talman! Den hållbarhetsagenda vi har och det resonemang som är att man ska spara och återanvända saker och ting så inspirerade mig. Jag ska börja med ett anförande jag höll exakt i dag för 26 år sedan.

Herr talman! När jag satte mig ner och skissade på det här anförandet gjorde jag först en tillbakablick på de år som vi i regeringen Erlandsson har regerat. Efter den tillbakablicken var det är två ord som lyste starkt på min näthinna, och det var orden osäkerhet och tidspress. I tankarna kom det fram bland annat igångsättandet av nya självstyrelselagen, ett helt nytt ekonomiskt system. Vidare dök det upp oerhört stora reformer såsom ÅHS-sammanslagningen, den nya landskapsandelsreformen, en helt ny miljölagstiftning med mera. Under perioden har också en lågkonjunktur av sällan skådat slag medfört att hundratals miljoner måste skäras bort från budgeten. Sist men inte minst har vi haft EU processen att kämpa med i snart två års tid. Nu undrar säkert någon om jag håller på med någon sorts försvarstal mot beskyllningarna att trötthet skulle känneteckna årets budgetförslag. Så är ingalunda fallet, även om det inte vore så konstigt efter allt som skett. Nej, vad jag med min inledning vill visa var att osäkerhet mycket kännetecknat den sista tiden för landskapsstyrelsen, som det hette då, som för samhället i övrigt. Det har helt enkelt varit en omvälvningens tidsperiod. Citat slut. Det var lite lustigt, vi höll på att städa vinden så jag hittade det här anförandet i en låda i söndags och läste igenom hela anförandet så tänkte jag att nog är det otroligt vad allt går igen. Visst låter det bekant? Det är alltid en omvälvningens tidsperiod att sitta i regeringen och så ska det vara. Det tror jag det är värt att notera för var och en.

Jag tycker att det är ett bra betänkande som finans- och näringsutskottet har levererat. Man säger bland annat att Ålands BNP förväntas år 2020 krympa med 16 procent. Detta efter en nedgång i det privata näringslivet med drygt 20 procent. På årsbasis väntas arbetslösheten 2020 ligga 9,5 procent för att sedan återhämta sig något under 2021, till 7 procent på årsbasis. Jag tror personligen att det tyvärr kommer vara högre. Återhämtningen, med det näringsliv vi har, kommer ta betydligt längre än vad det gör till exempel i Sverige och Finland. Sista gången vi hade så här hög arbetslöshet var just 1993-1994. Jag tycker att det är märkligt att det märks så lite ännu i den offentliga debatten. Då stannade faktiskt mer eller mindre allt. Fru talman, därför är det a och o, ursäkta om jag sade herr talman, att så fort som möjligt få ner arbetslösheten och motverka en kommande konkursvåg inom besöksnäringen. Här tycker jag det är bra att man är eniga i finans- och näringsutskottet, samling behövs.

Under rubriken ekonomisk politik och styrning är utskottet rätt kritiskt, men det finns ett intressant tankegods här. Man skriver så här: Det första steget i varje budgetprocess måste vara att analysera inkomstsidan för att sedan kunna fastställa det ekonomiska utrymmet. Det här låter fullständigt självklart för var och en. Varje företagare, varje privatperson måste veta hur mycket pengar man har att röra sig med innan man börjar spendera dem. Men finansutskottet säger att det är inte så. Åland har inte, men behöver en sådan kultur. Det säger ju en hel del. Man säger också vidare i betänkandet att det gynnar också kostnadsmedvetenheten i organisationen att varje budgetansvarig gör sina egna uppföljningar och prognoser. Det här är också någonting som man tycker är helt självklart, men tydligen förefaller det inte vara på det sättet. Man säger att lagtinget kan inte ställas inför att godkänna kostnader utan att ha en tydlig helhetsbild. Det här är inte på något sätt några nya problem som dykt upp. Det här är ingen kritik mot den sittande landskapsregeringen. Så uppfattar jag det inte, utan det här är någonting som har pågått en längre tid. Det är bra att det har lyfts upp och jag har tittat om någon har reserverat sig mot det här, men samtliga partier åtminstone pappersmässigt står bakom det här. Att det måste bli en förbättring. Även om Socialdemokraternas gruppanförande gjorde mig lite orolig om man faktiskt står bakom det här eller inte, men det är en annan femma.

Det är a och o att få ner arbetslösheten och då vill jag ta fasta på tre punkter som finans- och näringsutskottet nämner. För det första: i detta skede behövs det en expansiv finanspolitik som skapar arbetsplatser inom privat sektor. För det andra: det är viktigt att alla verksamheter bedrivs i rätt form och under förutsättningar som gynnar effektivitet. Konkurrensutsättning och driftsprivatiseringar är bra lösningar inom vissa områden. Den tredje punkten som jag tycker är värd att notera är när man säger: Nu vore rätt tid för offentliga investeringar som snabbt bidrar till sysselsättning och ökar den ekonomiska bärkraften på sikt. Då nämner man bland annat investeringar i energieffektivisering. Det är jag glad för och det nämnde jag också när vi debatterade meddelandet om återhämtningspaketet. Byggsektorn har många gånger varit lite motor för samhällsekonomin, en viktig motor. Jag tror när man tittar ut på kommunernas ekonomi, landskapets ekonomi, att risken är väldigt stor att det blir en uppbromsning inom byggsektorn. Det har talats om bland annat Sjöfartskvarteret. Det var ett projekt som finansierades helt och hållet av landskapsstyrelsen på den tiden. Det var det enda projektet som fanns då som kunde skapa väldigt mycket sysselsättning åt små byggföretag. Det behöver man nog tänka på också nu. Att man faktiskt ser till att alla småföretagare får jobb. Att vi inte kör allt så storskaligt så vi hela tiden måste ha expertis utifrån. De här punkterna, det här resonemanget tycker jag är bra i utskottet och jag hoppas att alla partier står bakom det.

Man skriver också att befolkningstillväxten är fortfarande positiv, jag ska avrunda med ett par ord om det. Vi ser att det är ett kraftigt ökat överskott i flyttningen från Sverige och utskottet säger att det förklarar ökningen. Man skriver i ett annat stycke att någonting man ska framhålla ifrån åländsk sida så är tryggheten i vardagen. När jag har pratat med byggentreprenörer och hyresvärdar med flera så bekräftar de just den här bilden. Det flyttar väldigt mycket folk från Sverige hit just på grund av tryggheten i vardagen. Jag tänker inte linda in mig i något mera resonemang för då väcker man upp onödiga känslor, men det här är värt att ta vara på. Många av dem som flyttar hit tar sin arbetsplats med sig. Det här är, som sagt var, viktigt att ta vara på.

Finans- och näringsutskottet säger också att det är viktigt att Åland erbjuder arbetsplatser som upplevs som lockande. När ungdomar har varit utanför Åland och utbildat sig så om tittar man på offentlig sektor. Det är ett innerligt tragglande om att rädda vad som räddas kan av självstyrelsen, i stället för att kunna jobba med intressanta arbetsuppgifter om hur man utvecklar det här samhället, hur man får ett nytänkande i det här samhället, hur man får ett progressivt näringsliv. Den här formuleringen ska jag avsluta med: Det är oerhört viktigt att Åland kan erbjuda intressanta och lockande arbetsplatser.

Jag ska försöka, till skillnad från många andra talare, inte dra allt för mycket över. Jag tänkte prata lite om digitaliseringen. Jag bara knyter ihop säcken och säger att det här är ett viktigt område. Utskottet skriver att det har en sådan dignitet att man behöver ha ett skilt meddelande och en skild debatt om den här saken. Jag delar den uppfattningen. Tack.

Tack, talman! Jag tänkte drista mig till att svara på frågan om Socialdemokraterna står bakom de skrivningar om ekonomisk politik och styrning som finns i utskottets betänkande. Jag har inte reserverat mig, så ja. Men där finns mycket att läsa om strukturella reformer. Behovet av strukturella, långsiktiga reformer som man måste våga ta tag i och våga kill your darlings, vilket inte har gjorts. Investeringar som bidrar till förändring, stimulanspaket, rambudgetering,vi har inte sett några ramar ännu. Också intressanta och lockande arbetsplatser, den "offantliga sektorn" på Åland bidrar till väldigt många intressanta och lockande arbetsplatser som gör att våra ungdomar vill komma tillbaka därför att självstyrelsen erbjuder dessa arbetsplatser. Det är något helt annat än att att på något masochistiskt sätt börja (… taltiden slut).

Jag tycker det är bra klargörande av ledamot Fellman. För när jag hörde på Socialdemokraternas gruppanföranden fick jag nog lite uppfattningen att man står inte bakom de här skrivningarna. Att vi mer skulle stimulera det privata näringslivet, att det var där tillväxten skulle ske. Att det var där som de framtida arbetsplatserna skulle vara . Det var ett bra klargörande från ledamoten Fellman.

Tack, talman! Det verkar som att ledamoten Eriksson har hört ett helt annat anförande än jag hörde. Det där sade faktiskt inte ledamoten Gunell. Det vi har sagt, och upprepat flera gånger, är att genomföra stora inbesparingar är oerhört svårt. Många, alla, har misslyckats med att göra stora inbesparingar så att kostnader inte dyker upp på ett annat ställe i stället. Under den förra mandatperioden genomförde vi en ganska rejäl inbesparing som gick över alla sektorer i det offentliga Åland och det var ett himla gnyende och gnällande över den inbesparingen, som ändå var en västanfläkt i jämförelse med det som nu aviseras. Man måste jobba med reformer och förändringar, inte med att trycka ned kostnaderna där det inte går att trycka ner.

Tack, talman! Vad vi hörde eller inte hörde i ledamoten Gunells anförande, jag hörde klart och tydligt att offentlig sektor var underfinansierad. Det ville jag peka på att det har skett en kraftig förskjutning de sista tio åren. Att allt fler arbetsplatser skapas inom offentlig sektor i stället för inom den privata sektorn. Tittar jag på ledamoten Fellmans reservationer så finns det inte en, som jag har noterat i alla fall, som medför några inbesparingar. Utan det är ökade anslag i samtliga reservationer.

Sedan kan jag hålla med om att det är svårt att spara. Absolut är det svårt att spara, men därför tror jag att det är viktigt att alla försöker sluta upp bakom en gemensam strategi. Jag tycker det är bra att man har 26-27 ledamöter som står bakom det här. Att Socialdemokraterna har valt att stå på sidan om är deras val.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Jag tycker att du för ett intressant resonemang om arbetsplatser, inflyttning från Sverige och så vidare. Men eftersom jag härstammar från Eckerö och är bosatt i Mariehamn, och det är fortfarande väldigt höga arbetslöshetssiffror i de här två kommunerna, så saknar jag lite konkreta förslag som faktiskt fångar upp den här problematiken. Jag tror inte att alla är lämpade att jobba med digitala lösningar. Jag skulle vilja ha ett lite djupare resonemang från ledamot Eriksson hur man tänker i den här frågan.

Det är en viktig fråga som ledamoten Eckerman ställer, och som jag omöjligt kan besvara heltäckande i en replik. Det jag pekade på var byggsektorn som är en av motorerna i det åländska näringslivet. Där behöver man ha en ganska klar strategi ifrån främst landskapsregeringens sida hur ska vi kunna stimulera den.

Sedan behöver vi göra allt vi kan när det gäller turistbranschen och rederinäringen. Det viktigaste man kan göra som ansvarig för näringarna i landskapsregeringen är att diskutera tillsammans med branschorganisationerna. För branschorganisationerna är de som bäst förstår vilka verksamhetsförutsättningar man behöver och på vilket sätt man kan skapa mera sysselsättning. Det är inte landskapet som ska ordna arbetsplatserna utan det gör man tillsammans med näringslivet.

Tack, talman! Jag ser den offentliga sektorn som bra när den är stark, i samspel med det privata näringslivet. Att de här är två kommunicerade kärl som fungerar tillsammans på allra bästa sätt. Det är socialdemokratisk politik. Den offentliga sektorn ska satsa när det är svårt. Det är vi som ska se till att det finns arbetsplatser. Det är vi som ska bygga, det är vi som ska upphandla, det är vi som ska göra sådana saker, hålla igång motorn. För det är det som är det bästa med den offentliga sektorn, vi kan inte välja bort de som inte är lönsamma utan vi ska ta hand om alla oavsett.

Jag tycker det är ett mycket bra uttalande som ledamot Eckerman har och jag har inga problem att ställa mig bakom det. Det är tyvärr så när debatten blir lite tillspetsad så blir det ettdera svart eller vitt. Givetvis håller jag också med om att både offentlig sektor och den privata sektorn är två kommunicerade kärl, men det jag vänder mig emot är när man pratar om att offentlig sektor är underfinansierad. Det håller jag inte med om och jag ställer mig frågan underfinansierad till vad? Jag tycker att fortsättningsvis har den offentliga sektorn en bra finansiering. Det visar också finans- och näringsutskottet att vi kommer inte lyckas hålla den finansieringen framöver. Vi måste göra någonting.

Tack, fru talman! Det här är ett gruppanförande och enligt mejlen före så får vi hålla på i 15 minuter, jag kommer inte att hålla på så länge.

Bästa lagting. Då var det dags för några allmänna kommentarer och tankar kring utskottets betänkande om Ålands budget för 2021. Det blev ett mastigt arbete med ett 80-tal hörande och många tankar och åsikter att ventilera. Ja, vi hade 79 budgetmotioner också. Men arbetet gick bra och stämningen var god och skämtsam. Det var väl bara mina kommentarer om att ta en version till gruppen som inte uppskattades alla gånger. Vi ventilerade åsikter och linjerna gick inte alla gånger mellan regering och opposition, vilket jag uppskattar. Jag vill rikta ett speciellt tack till avgående sekreteraren Emma Dahlén, som gjorde ett minst sagt imponerande arbete med att lyckas pussla ihop alla åsikterna till en väl fungerande helhet.

Fru talman! Vi har väl egentligen bara ett litet smolk i glädjebägaren. Tack vare coronan så har vi ju lärt oss att arbeta på distans, men på grund av coronan så förutsätts vi enligt lagtingets årsplan att stå till förfogande när ärendesituationen så kräver. Alltså även under så kallade vita veckor. Det här innebär i praktiken att utskottsarbetet kan och kommer att förekomma under mer oregelbundna tider än hitintills. För en som bor på två platser skulle det här inte innebära något problem om ordföranden skulle godkänna digital närvaro för alla medlemmar utan restriktioner. Emellertid har ordförande Petterson valt att utnyttja sin makt och sin position att kräva att man, det vill säga i praktiken jag, måste befinna sig på Åland för att få delta på distans. Det här är ganska bakvänt. Jag hoppas att ordförande Petterson tar sitt förnuft fånga

Talmannen: "Ledamot Toivonen vi diskuterar budgeten för 2021."

Ledamot Stephan Toivonen: Ja, alla andra diskuterar också interna arbetet så därför gör jag det också. Jag hoppas som sagt var att ordförande Pettersson tar sitt förnuft till fånga och inser att det är just när man är på distans som man behöver kunna arbeta på distans. Jag jobbar mycket gärna med i utskottet och hoppas att vi kan jobba hela tiden, oberoende schemat. Tack.

Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande om reservationerna så ser jag det här som ett betänkande baserad på politisk samling. Mina tre framåtriktade reservationer motsäger inte detta som jag ser det. Inte heller att det finns ett kort stycke som jag anser att vi faktiskt kunde ha strukit i det här betänkande. Jag lämnade inte in någon reservation utan ni finner en kommentaren på sidan 7. Stycket jag ville stryka är följande: ”Utskottet påminner om att det stöd till kommunerna som fördelades genom lagtingets beslut om tredje tilläggsbudget för 2020 jämte därmed sammanhängande lagstiftning behöver bli föremål för en uppföljning och slutavräkning så att stödet kommer att kompensera kommunerna i proportion till hur de drabbats av pandemin. Utskottet inväntar den justering av utfallet som behöver ske när kommunernas bokslut för 2020 är tagna.” Uppriktigt sagt, jag ansåg då och jag anser nu att det bästa hade varit att fördela det här stödet på basen av förändringen av arbetslösheten. Men majoriteten vill då ha med denna brasklapp som jag motsatte mig redan då, och ännu mer nu. Så mycket nationalekonomi har jag läst att jag förstår hur svårt det kan vara och jag kan ana mig hur dyr en sådan här uppföljning skulle bli. Kommunerna gav faktiskt finansministern fria tyglar att komponera det här stödet så jag hoppas att vi kan glömma det här kravet och få uppföljning. Risken är snarare att vi behöver ett nytt stöd. Låt det då istället betalas enligt med ökning av arbetslösheten.

Fru talman! Ja, vi har ett betänkande framför oss som jag då tyckte var ett bra betänkande. Där finns många skrivningar som jag faktiskt inte riktigt trodde att vi skulle kunna ena oss kring. Texten är naturligtvis bedrövlig ur rent ekonomisk synvinkel, men den beskriver verkligheten rätt väl så som vi såg det den 10 december en tidig eftermiddag. Knappt hann bläcket torka på betänkandet och våra reservationer innan jag råkade se få syn på ÅSUB:s nya rapport om nationalräkenskaperna för 2018. Där kunde jag läsa: ”Bruttonationalproduktens värde i löpande marknadspriser uppgick år 2018 till ca 1 250 miljoner euro. Jämfört med 2017 innebär det en minskning om ca 76 miljoner euro. År 2018 sjönk Ålands BNP med cirka 6,9 procent jämfört med föregående år.” Då vi vet att befolkningen växer så innebär det att BNP/capita sjönk med ca 7,5 % för 2018, som alltså är ett av de mörkaste åren i Ålands historia när det gäller BNP-utveckling. Tyvärr har jag inte sett att media har tagit upp den här frågan.

Jag blev lite nyfiken och tittade på vårt gamla betänkande för att se vad skrev vi egentligen. I betänkandet för 2019, vi skrev det i december 2018, kunde jag läsa:”Tillväxten i den åländska ekonomin mätt genom den reala tillväxten i bruttonationalprodukten (BNP) är svag. Utskottet har erfarit att BNP-tillväxten per capita preliminärt var – 0,5 procent år 2017 och förväntas vara oförändrad år 2018. Den sammanlagda BNP-tillväxten för 2017 och 2018 är prognostiserad till 0,5 procent. År 2015 utgjorde första perioden med tre sammanhängande år av tillväxt sedan 2007. Räknat per capita och köpkraftsjusterat hade den åländska ekonomin 2015 dock ännu inte nått tillbaka till den nivå som rådde innan nedgången 2008. Utskottet har erfarit att trenden är nedåtgående oavsett BNP-mått.” Bästa lagting. Jag nästan anar mig till att jag haft ett litet finger med i formuleringen. Jag lyfte nog det här med BNP per capita ganska många gånger under förra perioden. Det här betyder att ÅSUB:s siffror från 2018 innebär att landskapsregeringen helt enkelt gjorde sin budget redan 2019 från en felaktig prognos och på ett betydligt sämre ekonomiskt läge än vad man kände till. Det är krasst på det sättet. Jag tittar vidare och såg att jag hade reserverat mig där mot en mening som jag inte fick med. Det var intressant, det jag ville få med där var: ”Mot bakgrund av att BNP per capita har utvecklats negativt för Åland, såväl år 2017 som 2018, och då en nedgång i BNP-tillväxten prognostiseras såväl i Finland, som i Sverige som i övriga världen, så bör ett näringsutskott inrättas för att kunna fokusera på att förbättra förutsättningarna för ökad tillväxt på Åland.” Jag fick alltså inte ett understöd över huvud taget på det saken då, kanske så här i efterskott att det kanske inte var det dummaste jag har sagt iallafall.

Fru talman! ÅSUB:s prognos för 2020 är, som bekant, ett BNP-tapp på 16 %. Det innebär det att BNP-tappet blir 23,5% under tre år. Det är ännu värre än vad vi trodde den 10 december i år. Vi behöver en ännu större återhämtning, 31 % för att komma tillbaka till det som vi hade för tre år sedan. Det här kommer att ta tid. Jag tror ledamot Eriksson var inne på det här också. Vi behöver verkligen EU:s så kallade coronastöd och vi anser att vi behöver ett transportstöd för alla branscher. Det här coronastödet på 1,3 miljoner kanske skulle stimulera ekonomin rätt bra också. Att konvertera lite fossilbilar kanske kunde vara bra. Vi kommer inte att ha råd att konvertera 3000 per år. Det kostar alltså 150 miljoner att köpa de här 3000 elbilarna, det kommer Åland inte att ha råd med. Det skulle utgöra 14 % av Ålands BNP att köpa in de här elbilarna, 9 år i följd. Om vi får citera kända personer så "vi måste gräva ännu djupare diken". Vi har en enorm utmaning för vår nästa finansminister. Tack för ordet, fru talman.

Tack, talman! Det är så ledamoten Toivonen att prognoser är prognoser. Jag sade själv i mitt anförande, när det gäller arbetslösheten och när man pekar på att den förväntas bli 9,5 procent i år men sjunka till 7 procent nästa år, att jag är tveksam till det. Det tillför ingenting om vi alla står här och säger att det blir nog antagligen värre. Utan vi måste fundera på vad vi kan göra för att undvika att det blir värre.

Ledamoten Toivonen sade också att han inte fick något understöd för att inrätta ett näringsutskottet. Hade jag varit med i förra mandatperioden skulle jag nog ha understött det. För jag var hela tiden emot att näringsutskottet skulle slopas, det är någonting vi behöver titta på. Jag tror också att det skulle vara bra att ha en ordentlig näringspolitisk debatt där vi alla partier försöker tillföra det vi kan för att undvika att de här siffrorna går i uppfyllelse.

Tack, talman! Jag känner mycket väl till att prognoser är prognoser. Det var det här som landskapsregeringen hade så det var ingenting man kunde göra. Med facit, framför allt nu när vi tror oss veta att det i år går minus 16 %. Plötsligt märker man några timmar efter att den här skrevs under att vi låg i ett ännu värre läge, då blev jag bara att "Nä, det är inte sant!". Som sagt var, jag står bakom det här men vi borde skriva lite aktivare i det som fanns här. Läget är väldigt besvärligt.

Det är riktigt. Tyvärr är det alltid lätt att vara klok i efter hand, med facit i hand. Jag vet att mina kollegor i Ålands Framtid och mitt parti redan mandatperioder tidigare har pekat på att det här är inte en hållbar ekonomisk utveckling som landskapet befinner sig i. Igen, vi är där vi är nu. Jag tror det är bra att man har så realistiska prognoser som möjligt att arbeta utifrån. Jag personligen hör till dem som är tveksam till om vi faktiskt lyckas få till stånd den återhämtning som prognoserna pekat på redan nästa år. Jag är rädd för att det inte kommer ske. Därför att vi har ett så annorlunda näringsliv än vad man har till exempel i Sverige och Finland. Igen, vi måste med gemensamma krafter försöka göra det bästa. Jag skulle gärna se att man hade en näringspolitisk debatt, hur ser ledamoten Toivonen på det?

Tack, talman! Det skulle självklart vara väldigt bra, men det är väldigt svårt i det här läget. Prognoserna är svåra men det att vi måste veta det läge vi har, att vi är överens om det, det är det första. Sedan se vad kan man göra, hur lång tid tar det. Det är klart som du säger att vår arbetslöshet har ökat mer än på många andra områden. Nu kom ny rapport i går igen så nu tycks det inte gå upp i alla fall, och det är en god nyhet. Om det går ner sen beror på vad som händer i omvärlden så det är väldigt svårt. Lång tid kommer det att ta. Det tog det senast också då vid 90-talets kris.

Talman! Ledamoten Toivonen pekar på ett problem som jag hoppas att alla redan är väl medvetna om. Det här är lite dubbelt. Ena sidan är det precis så som lagtingsledamot Silander sade, om det var i ett anförande eller replik, att boksluten har inte sett så bedrövliga ut för Åland. De har faktiskt varit helt okej och över tid har Åland varit ett väldigt starkt samhälle med höga skatteintäkter. Men det har funnits en väldigt lång och kanske också inte så långsam utveckling som man har sett när det gäller just BNP utvecklingen. BNP utvecklingen hur bra mått det är på ett så litet samhälle som Åland kan man alltid ifrågasätta, men man ser framförallt att företagens lönsamhet sjunker. Liberalerna beställde en rapport från Rosenkvist som sade att man borde satsa mer på starka näringar. Hur ser ledamoten på det?

Tack, talman! Jag läste med stort intresse genom doktor Rosenqvists rapport och det mesta kunde jag skriva under på. Jag hoppas att ni går vidare med framförallt fungerande lokal kapitalmarknaden, kom jag såhär direkt på.

Sedan det där med BNP uppgifter. Det är klart att det kan vara svårt i ett litet landskap. Den första här som jag diskuterade det här med i korridoren sade att det kanske var någon utflaggning och så vidare. Så självklart skickade jag ett mejl till ÅSUB för att höra att fanns det någonting där. Det fanns också en bransch som hade minskat. Att var det någon bolagsändring eller något sådant, men tyvärr så fanns det ingenting sådant. Utan det är en rejäl minskning på 6,9 procent, tyvärr.

Tack, talman! Det kan vi enas om, men politiskt är det vårt uppdrag att vara kreativa och hitta lösningar. En av liberalernas del i det var att vi beställde den här rapporten som vi också förstås tycker var väldigt bra. Ett av de recept som var där var just att satsa på starka branscher. Alltså bolag som faktiskt driver BNP, som ökar samfundsbeskattningen på Åland och som genererar en hel del arbetskraft och expanderar. Den här typen av branscher har vi varit ganska dåliga på att understöda. Den åländska näringspolitiken har mycket byggt på att stöda de näringar som går ganska dåligt. Hur ser ledamoten på det? Är det något att satsa på? Eller vilken medicin har ledamoten för att vi ska få igång den här BNP utvecklingen? Eller om vi säger lönsamheten för Åland, för det är det vi pratar om.

Tack, talman! Jag håller helt med om att det är de produktiva näringarna som borde få växa. Hur de sedan gör det, det är svårt att ge stöd. Det som gäller där är att ge dem förutsättningar så att man inte hindrar det, det är det som är viktigt. Jag tror att han också nämnde det att det är väldigt svårt att veta var finns framtidens företag, utan det är företagarna själva. Om vi ser historiskt vad som finns på Åland så är det många gånger slumpen som har gjort att vi har det ena och det andra företaget. Så man kan inte säga att det är den här branschen som vi kommer dra nytta av. Tillväxt är, som jag har sagt några gånger tror jag nog, det är det vi måste hitta.