Enda behandling

Diskussionen avbröts vid plenum igår och på talarlistan kvarstår 5 ledamöter. Ordet ges först till vicetalmannen Katrin Sjögren.

Talman! För en dryg vecka sedan var jag på en intressant föreläsning på Sjöfartsmuseet. Den berörde en väldigt intressant aspekt om hur vi använder vårt språk i Norden. Hur vi i vårt dagliga tal och skrift genomsyras av sjöfarts- och sjömanstermer. Mot den bakgrunden kunde en analys av landskapsregeringens och majoritetens politik sammanfattas med att politiken har gått på grund. Landskapsregeringsfartyget driver handlöst med en besättning som till stora delar gjort myteri och lämnat det sjunkande skeppet. Det verkar som om också kaptenen kastat in handduken och ingen står surrad till rors. Det var den negativa utvikningen, men faktiskt tycker jag med handen på hjärtat att politiken är trasig.

Det är en tur och en lycka att det åländska civilsamhället fungerar så bra och så utmärkt som det faktiskt gör. Det levereras sjukvård, utbildning i barnomsorg och skola, äldreomsorg, det lånas ut böcker och hålls julkonserter. Det tillverkas tidningar, chips och ost och det byggs och renoveras. Det säljs mat, spik och kläder och det genomförs banktransaktioner. I förrgår, på Lucia, for en busslast till Ukraina som ålänningarna fyllt med förnödenheter, mediciner, generatorer och en fullt utrustad brandbil. Tack för det.

Det finns väldigt, väldigt mycket att säga, men jag skulle faktiskt vilja ha en genuin diskussion och jag stöder det klämförslag som ledamot Holmberg tänker lägga. Vart är vi på väg och hur ska vi komma vidare med de stora, övergripande frågorna som politiken måste ha svar på? Jag vill understryka att jag är genuint intresserad av svaren från de politiska fraktionerna. När resten av Europa och Norden funderar över säkerhet och resiliens, försvar och civil beredskap för att grunden i den europeiska säkerhetsordningen skakar i sina grundvalar så kan inte vi gemensamt komma överens om hur vi ska få till stånd en enda räddningsmyndighet på 30 000 människor. Vi som tycker faktiskt att glaset är halvtomt och är torra i munnen och allvarligt oroade över landskapets ekonomi, vart ska vi ta vägen med vår oro? Det tål att upprepas att trots tuffa utmaningar den här mandatperioden så har ju landskapets budget gått på steroider. Till dags dato har landskapet under den här mandatperioden haft extra intäkter på 50 miljoner euro. Det beror på det ekonomiska systemet inkluderande en höjning av grundfinansieringen, alltså avräkningen. Vi vet alla vad puckeleffekten har medfört och vad det har gett för tillskott till landskapskassan. Dessutom har vi tagit ut 35 miljoner ur PAF.

Det här med kommunstrukturen. Jag ser bara avfärdande i alla förslag. Vi vet att det är väldigt många som inte tror på kommunsammanslagningar. Vi vet att det är väldigt många som tycker att vi inte kan reformera våra lagar. Det har funnits kritik kring reformeringen av socialvårdslagstiftningen. Det har funnits kritik till revideringen av grundskolelagstiftningen, men vart är vi på väg om vi inte kan hålla full fart och full takt med omgivande regioner? Om vi lägger oss på en nivå som socialvården såg ut för 20 år sedan, blir Åland attraktivt då? Tar vi hand om våra medmänniskor, ålänningar, i så fall? Jag tycker också att den revideringen av barnomsorgslagen som är gjord under den här mandatperioden är ett lysande exempel. Vi hade en egen del i vår barnomsorgslag som inte gav fullt lika rättigheter som det här nya förslaget gav, men det var anpassat efter våra förhållanden. Nu kopierar man rikssidan, men nu går också riket vidare och sänker barnomsorgsavgifterna. Vad skulle ha varit viktigt ur åländskt perspektiv? Kanske sänka barnomsorgsavgifterna och satt krutet där för att stärka barnfamiljernas ekonomi, för att öka attraktionskraften. Vad får vi för attraktionskraft om vi har jättehöga barnomsorgsavgifter? Hur det nu blir sedan med kostnadsfria gymnasier. Några år har vi varit det enda gymnasiet som har haft kostnader för att barn och ungdomar ska kunna gå i det.

Redan nu tycker jag mig se att vi har faktiskt börjat få a och b kommuner. Jag menar ingenting illa med det, men det finns kommuner som kan leverera en mycket högre servicegrad till sina medborgare än andra kommuner som har det tufft ekonomiskt. Jag tycker att det finns bara en massa nejsägare. Det finns ingen som funderar framåt eller kommer med alternativ. Vi har också fått höra här att det är helt osäkert om kriskommun lagstiftningen kommer. Det verkar inte finnas majoritet för den heller i majoritetspartierna. Vad har vi idag? Jag uppfattar att ålänningarna förväntar sig av lagtinget att man ska ha en linje, man ska föra saker framåt.

Så det skulle vara väldigt viktigt att vi får diskutera de här frågorna på djupet. Säger man nej så måste man ha ett alternativ. Jag tycker att vi för närvarande, och jag säger vi, inte tar steg framåt. Vi står inte ens och stampar på stället utan jag tycker att vi går bakåt i flera frågor. Så det är nog dags att ta sig samman nu och staka ut en väg och börja leverera. Tack!

Talman! Sjöfarten, som ledamot Sjögren började med, har ju gett oss ett enormt välstånd på Åland. Det har varit dividend utbetalningar, det har funnits gott om jobb som under långa tider har varit ganska välbetalda. Vi ser ju hur BNP:n minskar och det kan förklaras till stor del med det att sjöfarten inte är lika lukrativ som den har varit förut. Däremot så uppfattar jag, om man tittar på lite mer långsiktiga tabeller och linjedragningar, att politiken har inte riktigt velat acceptera det läget. Alltså det att man har tappat den ekonomin till stora delar som sjöfarten stod för före 2000-talet. Sjöfarten finns kvar, den är jätteviktig i dag, men den har inte samma ekonomiska betydelse längre. Inte heller har någon ny näring kunnat tagit ikapp det BNP tappet. Och som ledamot Toivonen ofta brukar säga, att BNP per capita sjunker stadigt på Åland.

Talman! Så är det. Det välfärdssprång som Åland gjorde i takt med att kryssningsrederierna tog fart och gjorde ålänningarna rika, och det åländska samhället, vi lever ju till stor del på gamla lagrar. Det kanske är på det viset att det kanske inte finns en enda näring som det är med sjöfarten. Precis på samma vis så kommer det inte i framtiden heller att finnas ett enda energislag som det funnits förut, det har funnits olja. Så måste man sprida och göra vad man kan för att få ett samhälle som gynnar företagsamhet och som gynnar näringslivet. Det är av avgörande betydelse. Också om vi ser på utvecklingen på offentligt anställda, hur många som är anställda inom privat sektor. Det finns ganska hisnande siffror för Ålands del.

Talman! Också jordbruket som har varit en otroligt viktig del för Åland finns kvar. Vi vill ha kvar den lokalproducerade maten. Det är viktigt av otroligt många olika skäl. Samtidigt är ju lönsamheten väldigt, väldigt låg inom jordbruket. Vilket också förstås påverkar den allmänna situationen. Det betyder att det gamla samhället som levde på sjöfart och jordbruk måste reformeras till grunden. Vi ser ett IT-kluster som växer fram. Det är bra att man har startat Grit:lab och så vidare. Den allmänna attraktionskraften på Åland, att vara ett modernt samhälle. Jag är precis i den åldern att mina kompisar flyttar hem nu tack vare skolorna på Åland. De vill ha sina barn i de åländska skolorna. Det är alldeles för många som säger att det åländska samhället är som att flytta tillbaka 20 år i tiden och inte på ett bra sätt. Det gäller hela samhällsstrukturen, inte bara det offentliga. Alltså vi måste våga ta krafttag.

Talman! Det är också min uppfattning. Om man har ungdomar i 25-30-års åldern så tittar de lite och funderar över den åländska samhällsdiskussionen. De tycker att den inte känns riktigt modern alla gånger om man ska uttrycka sig diplomatiskt. Sedan är det på det viset att trots att man är väldigt, väldigt stolt ålänning så tycker jag att det finns en liten osund självgodhet också stundvis i den här salen. Det förhindrar oss att se de utmaningar och problem vi har.

Tack, talman! Jag skulle vilja säga att jag tyckte mycket om vicetalman Sjögrens inledande ord när det handlar om hur samhället fortsätter medan debatten går rätt het härinne. Ibland är det en ganska stor skillnad mellan vår så kallade verklighet och den som finns på utsidan. Också när vicetalman säger att politiken är trasig, för det kan jag tycka att den faktiskt är mellan varven. Det bottnar ju väldigt mycket i att den ena sidan säger att den andra sidan har fel, och den andra sidan säger att den första sidan har fel. Det är ju parlamentarismens grundtanke på något sätt, men jag tror att vi alla skulle ha att vinna på, inklusive undertecknad, att försöka tänka på vilket sätt man för fram de här olika åsikterna. Det tyckte jag ledamoten klarade väl inledningsvis idag.

Precis så är det. Det här samhället fungerar alldeles utmärkt utan politikerna så är det ju, civilsamhället. Samtidigt som det finns krav från det åländska samhället att politiken ska börja leverera. Det finns frågor som inte civilsamhället kan lösa, som politiken måste lösa. Det handlar inte ens om ideologiska frågor. Det handlar om kommunstrukturen, det handlar om skärgårdstrafiken. Det är ju sakpolitik som det i rimlighetens namn borde gå att komma överens om. Jag hörde till förra landskapsregeringen. Vi förlorade big time och Centern sade nej till allting. Då hade jag faktiskt, jag accepterar det, förväntat mig annorlunda svar på de här frågorna. De som man nu har liksom brutit sönder. Det skulle jag ha fått accepterat eftersom jag hör till minoriteten. Jag tror faktiskt att jag skulle ha gjort det också, kanske med långa tänder.

Tack, talman! Här når man möjligen en slags pudelns kärna. Vi tenderar kanske ibland att fastna vid olika former av detaljer för att man möjligen tycker olika om saker. Det som jag tror att är viktigt och som också vicetalman Sjögren lyfte fram var att vår uppgift är att upprätthålla konkurrenskraft. Det är vad det sist och slutligen handlar om. Allting handlar om hur ska vi fortsätta locka folk att flytta hit, starta företag och hålla på som det heter på ren åländska. Om man börjar där och inser att den trygghet vi har byggt över alla år så finns det nog möjligheter att sedan också gå vidare, men då tror jag att man behöver anstränga sig från alla håll. Att kanske mindre peka finger och kanske mer komma med konstruktiva förslag. Vilket inte alltid är lätt, det förstår jag, men där börjar det med en god ton och det tycker jag att ledamoten gav.

Talman! Vi har val om knappt ett år. Det brukar alltid vara segt det där sista året, man brukar inte kunna leverera sådär jättemycket. Det ser så ut också om man ser utifrån, att det inte kommer att levereras sådär jättemycket. Faktiskt väsentliga saker också som oberoende om man sitter i opposition eller majoritet skulle vara nödvändigt att skulle levereras. Så det är liksom upp till majoriteten som sitter i landskapsregeringen nu om det går att leverera någonting det här sista knappa året. Sådana här utstakningar som är väldigt viktiga, till exempel kriskommun lagstiftningen, till exempel hur vi ska minska växthusgasutsläppen. Någon slags tanke om skärgårdstrafiken, det har ju svängt 180 grader igen nu. Det är inte lätt att veta vad majoriteten tycker om skärgårdstrafiken. Vi håller på (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Jag lovade att återkomma med att avisera de budgetmotioner vi gärna vill driva till omröstning.

Den första är motion nummer 26 där det i förslaget handlar om Högskolan på Åland. Där föreslår vi att under året inleds uppbyggnad av ett internationellt kompetenscenter för autonomiutveckling med ett kontinuerligt kunskapsutbyte med andra autonomier. Ålands Framtid har kontakt med 42 stycken olika minoriteter runtom i Europa och alla som har behörighet över utbildningsväsendet använder det för att stärka sin autonomi. Jag blev förskräckt när en av de som kanske har störst kunnande om utbildningsfrågor här i lagtinget sade att kunskapen är näst intill obefintlig vid högskolan. Då har vi ett bekymmer. Jag hoppas att var och en som faktiskt vill ha en självstyrelse kvar och till på köpet vill utveckla det kan stödja det här förslaget. För nu måste vi börja göra någonting.

Följande motion som vi tänkte ta till omröstning är budgetmotion nummer 27. Där vi i motiveringen föreslår så här: Under 2023 höjs barnbidragets ensamförsörjartillägg med 100 euro. Vi har också finansiering för det förslaget, det återkommer jag till. All forskning visar att det är ensamförsörjande, ensamstående kvinnor med flera barn som har det knepigast. Istället för att kopiera det man gör på finska sidan, att man delar ut generellt åt alla, så behöver vi sätta in åtgärderna där de verkligen behövs.

Följande är budgetmotion nummer 32. Det handlar om ett minskat arbetslöshetsunderstöd på en halv miljon som skulle med råge finansiera det förslag om att hjälpa ensamförsörjare. Vi är ganska övertygade om att det anslaget ändå kommer att räcka till, speciellt om man satsar på en mer strukturerad och aktiv näringspolitik. Det vill vi ju alla borgerliga, eller hur? Vi vill ha en mera aktiv näringspolitik och mindre passiviserande bidrag.

Följande motion vi vill ta upp är budgetmotion nummer 29. Inrätta en lågtröskel mottagning för unga som mår psykiskt dåligt. Här har jag noterat att det är flera, främst ledamot Simon Påvals och flera med honom, som har sett det här som viktigt. För vårat vidkommande vill någon annan lägga förslaget så spelar det ingen roll, då stöder vi det i så fall. Jag vill avisera att vi för det här till omröstning. Kommer vi fram till något annat så kommer jag inte att lägga förslaget, men aviseringen vill jag göra. Vi får se vem som lägger förslaget. Det är viktigt att vi drar åt samma håll.

Den sista budgetmotionen jag vill avisera är nummer 36. Inrättande av Ålands representation i Stockholm. Det är ju som jag sade när jag presenterade den här motionen, att tjänstemän inom Ålands förvaltning nämner ofta den positiva och stora beredvillighet de möts av i sina kontakter med svenska regeringens tjänstemän och företrädare med underlydande institutioner. Jag kanske inte behöver säga, det tror jag att var och en vet, att man upplever inte riktigt samma inställning österut. Jag tror det är viktigt, oavsett vad man har för politisk inställning, så är det aldrig klokt att lägga alla ägg i samma korg. Det vill säga vi kan nog behöva hjälp också från svensk sida. Vi kommer alla ihåg Per Lodenius, hur aktiv han var i Sveriges riksdag för att plocka fram Ålands intressen. Finns det något liknande i Finlands riksdag? Vi har Mats Löfström förstås, illa vore det annars, men ingen annan. Vi har också en vänförening med Sveriges riksdag och jag är förvånad över att vi inte är mera aktiva från åländsk sida att utnyttja den.

Ett par ord till sist när det gäller skattegränsen. Ledamot Måtar som är duktig på att ha målande beskrivningar kallar det den här gången för skattemuren, han skulle bli en murbräcka och så vidare. Samtidigt så är det ju så att Obunden Samling har ju säte och stämma i finans- och näringsutskottet. Som jag sade i en replik tidigare, man säger faktiskt inte speciellt mycket om skattegränsen. Utan man skriver så här: Utskottet konstaterar att det fortsättningsvis är av största vikt att verka för att det administrativa hindret runt skattegränsen förenklas. Nog undrar man ju vad är strategin? Vi hade en intressant diskussion runt skattegränsen i går som ledamot Camilla Gunell initierade och jag håller helt och hållet med henne. Vi ska tänka både en och två gånger innan vi liksom har allt för yviga kommentarer om att skatteundantaget ska bort och skattegränsen ska bort till vilket pris som helst. Jag förstår, jag har full respekt och förståelse och jag har själv närstående som fick medicin som fastnade ute i Sviby som fick vänta och hålla på en vecka för att få ut någonting. Så det finns massor av problem och massor av problem för företagarna. Som jag sade i ett replikskifte igår, vi hade god hjälp från engelsk sida för att få tillstånd det här arrangemang som vi fick. Vi bör alla vara medvetna om att det är emot alla grundregler som finns inom EU när det gäller de öppna gränserna. Jag råkar veta att en av de bästa rådgivarna vi hade har haft kontakt med åländska politiker och tjänstemän och de har ställt den här frågan och han har sagt att det är en absolut political non starter. Det betyder att det är dödfött att försöka föra förhandlingar om det här och försöka få någon förändring till stånd den vägen. Utan det är att hålla skatteundantaget eller inte. Då tror jag var och en förstår att inte har vi några färjeförbindelser mellan Grisslehamn - Eckerö i framtiden om skatteundantaget är borta. Problemet är, som jag också sade i går, att finansministeriet har ett otroligt agg mot det här arrangemanget. För finansministeriet har ju varit en stat i staten och de blev helt på sidan om när det i de sista skälvande minuterna gick väldigt snabbt och den här tekniska lösningen vi fick för att kunna fortsätta med Taxfree trafiken kom till stånd. Det är det agget som styr också den, som jag vill säga, illvilja som finns i från tullstyrelsen. Tyvärr, måste jag säga, vi har regeringsbänken tom nu men man lägger inte de resurser som man behöver lägga på det här arbetet från regeringens sida. Det är tyvärr så. Jag vet själv när jag var näringsminister och dåvarande näringschef Pär Ekström jobbade en till två dagar i veckan bara för att få det här att fungera. Det har varit ett elände från början till slut, men lösningen är inte att ta bort skatteundantaget. Utan lösningen är att lyfta upp frågan ordentligt och visa på andra alternativ som finns. Man pratade till exempel igår i debatten om att vi skulle titta närmare på Kanarieöarnas lösning. Det var någonting som den här regeringen, det vet jag själv när jag var med, lyfte upp redan de första månaderna. Vi kommer inte riktigt fram när det gäller de stora, viktiga frågorna.

Nu ser jag här på sidan att jag har gått över tiden lika väl. Jag kommer att efterlysa en vettig klocka här i talarstolen så länge jag är kvar. Tack!

Talman! Jag har hört ledamot Eriksson flertalet gånger säga att han är förvånad över att man inom Högskolan på Åland inte har någonting gällande autonomin och kunskap inom det. Det förvånar mig. Alltså vi har program inom sjöfart, IT, sjukskötare, företagsekonomi och servicebranschen. Det torde ha varit känt för alla i den här salen vad det är högskolan producerar för utbildningar. Vad är det liksom ledamot Eriksson trodde att fanns där?

Jag vet mycket väl vad som finns där. Det jag uttryckligen har pratat om är autonomiutveckling. Det kan inte ha undgått ledamot Zetterman. Det finns synbarligen nästintill obefintlig kompetens, som en kollega här i lagtinget sade, när det gäller de här frågorna. Igen, ser man omkring sig. Vi behöver inte bara gå till Färöarna, vi kan gå till alla autonomier runt om i Europa som har behörighet. De lägger enormt mycket resurser på utbildningsväsendet för att skapa en förståelse i samhället, för att skapa kompetens som kan utveckla den egna självbestämmanderätten. Nog är det ju ganska naturligt, tycker jag, att var ska vi ha det resurscentret om inte på högskolan. Ska vi inte ha det så måste vi ställa frågan vad ska vi då ha självstyrelsen till? Det tror jag också ledamot Zetterman inser, att vi har haft 100 år av självstyrelse, men nog håller det på och förtvina alltihopa sakta men säkert. Ska vi göra någonting eller ska vi inte? Det är huvudfrågan.

Talman! Min kommentar gällde det att ledamot Eriksson uttrycker förvåning över att den här kompetensen saknas. Jag förstår inte hur han någonsin har kunnat trott att den fanns där. Det är väl uppenbart för alla att man inte har pysslat med autonomiutveckling på högskolan överhuvudtaget. Att föra in ett sådant ben är säkert bra, men det är ett väldigt stort arbete ifall man ska uppföra ett program eller ifall man ska uppföra någon slags professur. Professorer har vi inte. Det är säkert en god tanke på sikt, men att man i enlighet med Ålands Framtids motion under det här året ska upprätta ett resurscentrum för autonomiutveckling när man i dagsläget inte har haft några sådana uppgifter som helst tidigare. Det är för mig väldigt svårt att förstå. Sedan har vi ju å andra sidan Ålands fredsinstitut som ju till hög grad finansieras av landskapsmedel där man sysslar med den här typen av (… taltiden slut).

Fredsinstitutet kan också vara en bra plats, där finns en del kunnande. Märk väl, nu säger jag bara vad en person som jag har stor respekt för när det gäller utbildningsfrågorna sade när den här motionen presenterades att kompetensen är näst intill obefintlig. Jag är nog ändå förvånad över just det, om det faktiskt är så att den är näst intill obefintligt. Den högsta utbildningen vi har på Åland, att man inte överhuvudtaget har någonting om det egna samhället som alla andra autonomier har som vill utvecklas. Om ledamot Zetterman tycker att det är oviktigt eller inte om självstyrelsen utvecklas kan inte jag uttala mig om, men nog borde ju alla som tycker att självstyrelsen har varit till gagn för Åland, att den har bidragit till att vi har det samhälle vi har, försöka börja göra någonting innan det är för sent. Det här är vårat förslag, vilket är liberalernas förslag?

Tack, herr talman! Jag fick en passning av ledamot Eriksson angående motionen som han har fört fram kring att inrätta en lågtröskel mottagning för unga som mår psykiskt dåligt. Det är bra att vi är flera som höjer våra röster och visar på gemensamt engagemang i den frågan.

En sak som jag nämnde tidigare till ledamot Eriksson när vi diskuterade saken här i salen innan plenum var att vi behöver vara noga med definitionerna på vad vi pratar om. Det har funnits en viss förvirring kring vad som är en lågtröskelmottagning för mental hälsa och vad som avses vara en ungdomsmottagning. Därför vill jag bara säga det här i salen att vi är noga med att det finns skillnader på de här begreppen. Lågtröskelmottagningen för mental hälsa finns ju redan på ÅHS och ungdomsmottagningen är något helt annat, en samlande enhet för ungdomars bästa på ett helt annat sätt.

Så kan det säkert vara, en viss begreppsförvirring. Vi nämner ju också neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i den här motionen. Som jag sade, jag är väldigt glad över det erkännandet ledamot Påvals gav när det gällde det seminarium Ålands Framtid anordnade. Därför sträckte jag också ut handen och sade att kommer det ett förslag från ett annat parti, i klartext kanske ledamot Påvals och Liberalerna, kan jag tänka mig att stöda det i så fall. Huvudsaken är att vi enade gör någonting.

Det jag tänkte när vi hade tre familjer från Ukraina hemma hos oss, varav ungdomar som har sina storebröder och föräldrar ute i kriget i Ukraina, och man ändå var positiv och försökte se något sorts ljus i eländet så blev jag att fundera att hur kan det komma sig att så många ungdomar och barn i detta fantastiska samhälle mår så dåligt? Det måste vi gå till roten med.

Tack, herr talman! Visst är det så, absolut. Det är en fråga som man ständigt frågar sig själv ute på fältet. Att vad är orsaken till att vi har fler och fler som mår dåligt. Vi ska också komma ihåg att det är flera som identifierar att de mår dåligt, vilket också är en bra sak. Det är en bra sak att personer får hjälp i dag. Jag hör själv till generationen som växte upp under 90 - talet när det var ganska tunga kriser och vi inte riktigt hade alla de här enheterna eller alla insatser på plats på samma sätt. Jag ser ju konsekvensen av det också idag. Det fortplantar sig även upp i vuxen ålder, personer som kanske borde ha fått en helt annan hjälp fick inte det. För att de här diagnoserna inte fanns, eller för att jag tänker att det inte fanns inrättat. Sedan ska jag också nämna att Liberalerna och undertecknad har fört fram ungdomsmottagning ganska aktivt. Jag själv från första dagen jag stod i stolen (… taltiden slut).

Vi har nog samma syn. Jag har inte kompetensen till att avgöra hur det kan komma sig att så många barn i detta fantastiska samhälle mår så dåligt som de gör. Jag tror att de här snabba rycken, sociala medier och så vidare, har säkert en ganska stor roll i det här. Man blir att jämföra sig med någon som man tror att har det så mycket bättre än vad man har själv, och också grupptrycket. Jag vet ju att föräldrar har tagit kontakt med partimedlemmar till mig och berättat om att det är ett tjejgäng där en börjat skära sig och så börjar de andra också skära sig. Det är ju ett sätt som tjejer använder för att visa uppmärksamhet medan killar kanske är mera utåtagerande. Det är ju hemskt. Att grupptrycket kan bli så pass snett, eller vad man ska säga. Man finner inte riktigt ord att beskriva det här fenomenet alla gånger.

Talman! Ledamot Eriksson nämnde ensamförsörjartillägget och det faktum att det ofta är ensamstående kvinnor som kommer under den här fattigdomsgränsen och har svårt att försörja sig och sina knattar. Jag är absolut inte emot ensamförsörjartillägget på något vis. Jag tycker att det var bra att det höjdes, men en ännu viktigare åtgärd är ju att vi skulle ha löner som kvinnor kan försörja sig och några knattar på. Vi har många som får säga upp sig från sina jobb eftersom kommunerna inte erbjuder dygnet runt omsorg som jag tycker att vi nog förtydligade i lagstiftning. Har man en utbildning inom vården kanske man vill jobba inom vården och ändå få ett vardagsliv att funka så att den möjlighet att försörja sig själv kan (… taltiden slut).

Jo, det finns säkert sådant som är ännu viktigare. Ofrånkomligen är det så att vi vet att kostnadstrycket för familjerna är extremt högt just nu och det kommer att bli en tuff vinter för många. Då måste vi ställa oss frågan har vi möjligheter att hjälpa alla rakt av så som föreslås från ett annat partis sida, även sådana som kanske inte behöver hjälpen, eller ska vi försöka rikta in oss där den behövs som mest? Flera utredningar har visat att det är just den här gruppen som är mest utsatt. Därför har vi valt att lägga förslaget där. Vi har jobbat med den här frågan också tror jag kanske åtminstone i tio års tid från Ålands Framtid sida och övriga partier har alltid sagt att det finns ännu viktigare åtgärder man kan göra, men ingenting har hänt.

Talman! Absolut, riktade stöd till dem som behöver. Jag är helt ense med det. Barn har ju oftast två föräldrar, jag vet att det finns undantag. Så vi har ju två som också torde och borde försörja sina barn i stället för att leva på bidrag, men just den här möjligheten att kunna jobba och försörja sig själv framom att leva på bidrag skulle vara ännu bättre att få att funka. Där är det här utbudet av dygnet runt omsorg kanske inte riktigt är till belåtenhet i alla kommuner.

Så kan det säkert vara. I den bästa av världar så vore det absolut optimalt om alla kunde försörja sig själva, men vi vet att så ser inte verkligheten ut. Det finns också sådana som faktiskt kämpar på, jobbar och försöker försörja sig så mycket man kan, men är lågavlönade och det räcker inte till ändå. Jag träffade en ledarna för ett av de större åländska företagen som sade att ni pratar mycket i lagtinget, men ni måste nog se till den här vintern att ni hjälper dem som har det svårast. Jag tror det finns en ganska stor förståelse för det ute i det åländska samhället. Det visar också, precis som vice talman Sjögren sade, att det igen går en buss med hjälp från det åländska samhället till Ukraina. Det här är vårt förslag, har någon annan något bättre så lägg då fram det.

Tack, talman! Ålands Framtid är väl på det sättet lite av en gåta när ni säger att man inte ens kan diskutera skattegränsen och en förändring av t.ex. Ålandsprotokollet och en omförhandling för att då händer någonting hemskt. Samtidigt är ni ett parti som nu i det närmaste önskar självständighet för Åland, att vi ska bli ett eget land. Ni framhäver att det är viktigt med en egen EU parlamentariker för att Åland gav bort lagstiftningsmakt i samband med anslutningen till EU 1995. Jag får det inte riktigt att gå ihop det här. Att i ena andetaget ska ni gå på den socialdemokratiska linjen och hålla tand för tunga och i andra sammanhang så ska vi bli självständiga. Hur får ni själva det här att malla, så att säga?

Om vi börjar bakifrån så trodde jag faktiskt att också Obunden Samling stod bakom att vi skulle kämpa för att få en egen EU parlamentariker. Det trodde jag vi alla var eniga om, men synbarligen inte. Jag har inte sagt att man inte får diskutera den här frågan, men jag tror att vi bör sätta oss in ordentligt i den här frågan och inte komma med så jättemycket. Vi skulle prata skattegräns vid varje tillfälle som fanns sade ledamot Måtar i ett tidigare anförande och ändå fast man har säte och stämma i finans- och näringsutskottet så säger man egentligen ingenting. Varför det? Jag har inte sagt att man inte får diskutera det, men jag ville varna för de konsekvenser det får om vi skulle gå in på det spåret att vi går in för att slopa skatteundantaget. För mig spelar det ingen roll om det är en socialdemokrat eller om det är en som säger någonting så länge de säger någonting vettigt. Det tyckte jag ledamoten gjorde igår, så därför tyckte jag att det var värt att understryka.

Tack, talman! Jag undrar om det inte i själva verket förhåller sig lite så här att Ålands Framtid här nu är lite besvikna över att man inte själv först tar den här frågan och säger att vi måste göra någonting åt skattemuren, och vi bör omförhandla Ålandsprotokollet. Eftersom ni medvetet verkar förvanska det som vi från Obunden Samling för fram. Vi har aldrig sagt att man ska ta bort skatteundantaget och till exempel förstöra taxfree. Det har vi aldrig sagt. Vi talar om en omförhandling där man faktiskt på sätt och vis ska behålla kakan och även äta den. På sätt och vis kan man beskriva det eftersom vi säger att båda saker ska funka, en vettig handel och taxfree. Det är det vi säger. Varför förvanskar ni det som vi säger? Det är inte särskilt hederligt.

Inte vet jag heller om det är så speciellt hederligt att dra in att vi vill ha en egen åländsk EU parlamentariker från Ålands Framtids sida som att det skulle vara något negativt. Det har vi väl alla varit eniga om hittills åtminstone, trodde jag.

Nej, ledamot Måtar, jag är absolut inte besviken. Alla konstruktiva förslag som kommer upp när det gäller att lösa skattegränsen så kommer jag att stöda överallt, absolut. Men bara allmänt snack med klyschor som murbräcka och murar och ord som man vet att går hem i media. Man löser det inte med det. Utan vi måste ha ett målmedvetet arbete och det bör sättas in där det ska sättas in, det vill säga tullstyrelsen och det finska finansministeriet. Jag anser att det är fel väg att gå, för det är precis det som en av rådgivarna sade, det är en political non starter. Det är liksom ingen idé att försöka börja omförhandla det, för det var ett så pass svårt undantaget till stånd.

Tack, talman! Tack, ledamot Eriksson. Om det i framtiden skulle komma så långt att Åland skulle kunna initiera frågan om ett nytt alternativt förslag till utformning av den aktuella artikeln i Ålandsprotokollet, då är det ju faktiskt en artikel som är en del av EU:s primärrätt som Åland förstås inte kan förlora innan vi först är överens om en ny ersättande artikel. Det är den grundläggande juridiken bakom det hela.

Det är märkligt tycker jag, att det blir liksom vulgärt allting hela tiden. Det som flera av oss här i salen vill är att vi ska kunna diskutera den här frågan. Inhämta kunskap, inte inhämta kunskap från beroende på vilken jurist som ett parti känner utan det ska vara en grundläggande kunskap. Det finns experter på det här området. Det blir en märklig flathet som vi har liksom invaggat oss själva i att vi ska aldrig egentligen (… taltiden slut).

Ledamot Holmberg brukar alltid vara saklig, men den sista kommentaren tyckte jag var lite onödig. Vi brukar inte vara flata och vi brukar inte vara liknöjda. Jag har inte sagt som sades i ett tidigare replikskifte att man inte får diskutera den här frågan. Jag ville varna för konsekvenserna om man far i väg utan att man har klart för sig vad man gör. Jag noterar att ledamot Holmberg sade att inhämta kunskap, vad är det för fel i det? Det är absolut inget fel i det. Det är just finans- och näringsutskottet som borde inhämta den kunskapen. Därför blev jag förvånad när vi vet vilken kritik det är runt skattegränsen att man har en så pass flat skrivning som man har från utskottets sida.

Den kunskapsinhämtningen hade inte utskottet möjlighet att inhämta den här gången. Det är en stor fråga, det är en väldigt, väldigt stor fråga. Det behövs mycket kommunikation, det behövs mycket diskussioner och det behövs kanske inte heller diskussioner som förs via ett betänkande eller via en lagtingsdebatt, i alla fall inte initialt. På något sätt tycker jag nog att man måste kunna diskutera en fråga, ett ämne utan att det blir vulgärt och att man per automatik hotar någonting. Den här frågan har blivit vulgär. Jag trodde inte att den skulle bli det, men den har blivit det. Redan nu finns det en sida som ser möjligheten till att driva opinion mot någonting när det i grunden handlar om att vi ska inhämta kunskap. Det är märkligt. Vi kan dra parallellen till sjöfågeljakten, vi kan dra paralleller till att vissa vill att vi ska (… taltiden slut).

Det blir lätt en vulgär debatt, det här är en viktig fråga. De som ser de långa linjerna och ser vad undantaget betyder för Åland. Vi behöver bara jämföra med hur det blev i Vasa där man hade en väldigt blomstrande färjetrafik före EU medlemskapet som mer eller mindre dog. Så har det också varit när det gäller färjetrafiken till Åland. Det är själva fundamentet, det måste vi ha klart för oss.

Jag vill säga att det ledamot Holmberg sade nu är också viktigt. Väck frågan i finans- och näringsutskottet, specialbehandla det, riktar åtgärderna mot dem det berör och gör det gärna snabbt. I samband med att Rosella försvinner och vi får sämre kommunikationer så kommer det att bli ännu tuffare. Jag förstår småföretagare, tro mig ledamot Holmberg, det är många som har varit i kontakt med mig och är fullständigt uppgivna på skattegräns problematiken. Så någonting måste göras och det måste göras snabbt.

Tack, herr talman! Bästa lagting. Jag tänkte fortsätta med tunnelfrågan. Jag brukar hålla på lite mera med de här större frågorna, 12 miljarders projekt och 200 miljarders projekt. I mitt förra anförande hävdade jag i början att den här omställningsplanen inte är en absolut nödvändighet om man ska gå in för en större investering och att vi enligt min mening kan anhålla om ett extra bidrag för tunneln för det är ett projekt i sig. Det borde väl göras gärna i samband med att den nya finska regeringen tillträder. Det är därför som jag tycker att vi borde ha de här borrpengarna i det här skedet. Det är också, som jag ser, samhällsekonomiskt lönsamt och det ska jag försöka visa vidare i det här anförandet.

Jag gjorde igår efter debatten en liten reflektion. Om jag uppfattade det rätt så var oppositionen irriterade, eller vad jag ska säga, på att regeringen inte hade haft kontakt med oppositionen i den här stora frågan. Då började jag fundera att inte minns jag att regeringen förra perioden, och då tittar jag på den här sidan, någonsin tog kontakt med mig. Jag har liksom inte förväntat mig att få en kontakt. Därför har jag själv försökt analysera den här frågan och jag kommer att presentera det också för er, om ni inte har läst igenom den här svårlästa rapporten och så vidare bortåt, så ni får också ta del av det. Det finns i den här analysen som jag sade alltså att tunnelalternativet med den här bompengen och färjtrafiken har ungefär samma kostnader, det skiljer på en miljon, men där finns som jag ser osäkerhet och brister.

Första osäkerheten är förstås den här grunduppgiften på den här investeringen som anges till 219 miljoner, men det är då enligt det här 85 percentil. Det vill säga sannolikheten är 85 procent av den ska vara max 219 miljoner. Medelvärdet är alltså 178 miljoner, vilket man också kunde använda. I inledningen framgår också att den här geologiska undersökningen inte har ingått i kommitténs uppdrag och det är därför som den här summan kommer med. Syftet är helt enkelt att minska den här osäkerheten så att vi kanske kan få en siffra mellan 160-200 miljoner euro. Det är det som är idén. Medelvärdet är som sagt var 178. Under de öppna hörande så kunde vi höra hur de här provborrningarna skulle gå till. Det vill säga först försöker man ta reda på var de svaga platserna finns och så är det där man borrar, på de sämsta platserna för att bättre få en uppfattning om vilket pris det är. Som någon nämnde här att de här pengarna blir ju inte bortkastade. Även om det här projektet inte går vidare nu så lär väl de här resultaten stå sig 1000 år, kanske mer.

Herr talman! Sedan så finns det, som jag ser, några felaktigheter i de här kalkylerna. För det första är det att priserna baserar sig på priserna på tunnlar i Norge, medan den här tunneln ska byggas i Finland. Nu försökte jag hitta uppgifter, jag hittade inte det men jag hittade uppgifter att sjuksköterskornas löner i Norge är 70 procent högre än i Finland. Kanske någon har hört talas om någon från Åland som har farit dit för att jobba, men har ni någon gång hört någon byggnadsarbetare från Norge som har kommit hit? Jag gissar att det är lite så.

Prisuppgifterna är en sak. En annan sak som jag ser som felaktighet är att kalkyltiden är 40 år, vilket råkar vara avskrivningstiden för färjorna. För en tunnel borde det ha varit kanske 80 eller 100 år. Efter 40 år så bör ju hoppeligen tonnaget förnyas även om det inte alla gånger gör det, men en tunnel så efter 40 år är det kanske elektroniken, belysningen, ventilation och så vidare. Det är betydligt mindre investering efter 40 år, därför bordet tiden vara betydligt längre. Valet av kalkyltid är faktiskt väldigt viktig. Man kan jämföra med en solpanel. Om någon gör en kalkyl på 4 år så blir den säkert inte lönsam, men tar man 8 eller 10 år, det vill säga man ska hålla sig inom ekonomisk hållbarhet iallafall så är det ett helt annat svar. Att ha en tid på 40 år så är faktiskt att säga svaret ska bli färjealternativet.

Herr talman! Sedan finns det också en felaktighet, en mindre felaktighet, och det är det att man i det tunnelalternativet inte har räknat med att man kan spara in på den trafik till Kökar som går runt Föglö, rimligtvis blir den trafiken billigare. Det är också en kostnadsminskning som inte finns med. Den största skillnaden och det största felet, som jag nämnde lite igår, så var det här med cost-benefit analyser, nyttokostnadsanalys där man alltså inte har beaktat kortare restid, väntetid och eventuellt övernattningar i Mariehamn. Jag tror att ledamot Juslin har bättre koll på det där än vad jag har på det där. Det är saker som, som jag sade igår, ska användas om man gör en kalkyl över en tunnel eller en bro eller något sådant. Det finns överhuvudtaget inte med.

Sedan har det också framförts kritik att det borde komma investerare rusande för att de hör att vi ens debatterar ett sådant här projekt. Kommer de inte så är det inget vettigt projekt. Som jag nu har förstått så är det nog inte i det här skedet utan först ska vi nog ha ett ungefärligt pris, kanske till och med en offert på ett bygge. Då kan vi ha någon som kontaktar institutionella investerare, det är ju inte mannen på gatan som vill vara med och investera, och de lär nog ganska snabbt få intressenter. Riskpremien för ett landskap som är skuldfritt och som får i skatteintäkter varje år så är nog ganska låg så det ska inte vara en omöjlighet att få ett lån. Är det på 40 år så kommer då årskostnaden att vara mindre än vad den är för färjetrafiken för tillfället.

Herr talman! Jag går lite över tiden, men jag ska inte hålla flera anföranden. Kostnaden för 40 år är ungefär identisk för tunneln med den här bompengen och färjtrafiken. Då bör vi alltså, som jag ser, korrigera dels för den här osäkerheten via borrpengen. Vi kanske kan få ett pris som är säg 20 miljoner lägre. Justerar vi från den norska prisnivån så kanske vi ligger 25 procent lägre. Gör vi kalkylen på 80 år så minskar vi igen kostnaderna 20-30 procent. Vi har inbesparing på den trafik som går runt Föglö, den har jag inte räknat på. Nyttan för de som har kortare restid har jag inte räknat heller, men den brukar vara rätt stor. Alla de här punkterna är till tunnelns fördel. Jag räknar med att uppskattningsvis 40-50 procent billigare kommer tunneln att vara på sikt. Då talar jag om kanske 80 års sikt, och det är ju på sikt vi ska räkna. Så den här tunneln är, som jag sade från början när jag första gången kom i kontakt för kanske femton år sedan, samhällsekonomiskt lönsam. Ju mer jag har tittat på det, desto säkrare är jag att så är fallet, men perspektivet ska vara långt naturligtvis.

Sedan har vi faktiskt ännu ytterligare besparingar. I en reservation så lade jag faktiskt fram ett alternativ med en enfilig tunnel. Vi hörde bland höranden att man i Sverige till exempel hellre vill bygga två stycken tågtunnlar för det är billigare än att bygga en bred. På Färöarna vet jag att det finns enfiliga tunnlar som till och med trafiken går i båda riktningar, det finns förtur för den ena. Med det kunde vi spara hälften av investeringen, så det finns möjlighet. Sedan har vi ytterligare med extra anslag som vi inte vet att kan vi få 30 procent, kan vi få 70 procent, ingen vet. Dels är tunneln billigare, dels finns det besparingsmöjligheter ytterligare.

Sedan noterade jag en sak när jag läste den här rapporten. Det var ju inte vi från kommittén som beställde den här kalkylen, utan det gjorde man från infrastrukturavdelningen. Skulle vi ha haft våra höranden och sedan beställt en kalkyl så hade den nog inte sett ut på det här sättet. Då hade åtminstone några av de här felen försvunnit. Det hade tagit längre tid, men svaren hade blivit riktigare.

Jag var övertygad för många, många år sedan och ju mer jag har tittat desto mer är jag övertygad om att det här är ett projekt, men vi kanske inte är så många som tycker att vi ska satsa 16 666 euro per ledamot. Jag kommer åtminstone att fortsätta kämpa med det här. Jag förstår, bästa lagting, att det är komplicerat med ett så här stort investeringsprojekt. När jag nu efter en halvt års paus tittar i den här rapporten så konstaterar jag att pedagogiken är inte den bästa. Den är svårläst. Är det någon som har frågor kring det här, oberoende om ni är för eller emot, så jag hjälper er gärna med det. Tack för ordet.

Talman! Jag ville bara kommentera delen kring diskussionen med oppositionen. Det är ju så förstås att ledamoten representerar en partis grupp och det kanske förs mindre diskussioner också med dem. Det som hör till saken är att lantrådet så sent som den 14 september i år sade så här i ett förberett anförande: "För mitt vidkommande så hoppas jag att vi ska nå en samförståndslösning med andra sidan, om man kan uttrycka det så. Jag ska i egenskap av lantråd, när investeringar och planer i skärgårdstrafiken kommer upp, vinnlägga mig om att föra dialog också med oppositionen". Därav förvåningen från vår sida att man lägger fram ett förslag som inte ens har majoritet inom majoriteten, och inte med ett ord på förhand har yppats med oppositionen. Det var 14 september i år som lantrådet uttryckte det där.

Tack, fru talman! Jag minns också den där diskussionen. Det är klart att det låter som att det fanns en avsikt. Varför det inte har skett, det har jag ingen aning om. Jag kan förstå er besvikelse, men som jag sade att i förra perioden var det också mycket stora projekt och inte hade någon kontakt med mig då. Jag hade inte förväntat mig det, även om orden har sagts.

Talman! Det är så i politiken att vill man verkligen ha igenom någonting försöker man diskutera med andra parten så gott det går. Ibland säger den andra parten nej, vi vill inte ta del av det här, vi vill inte vara med på den här åtgärden, men vill man ha någonting igenom genuint och på riktigt som politiker diskuterar man saken rätt. Det är en av de största anledningarna till att jag inte tror från Centerns sida att man genuint vill genomföra det här projektet. Man har inte visat på någon genuin politisk vilja. Man har inte fått med sig majoriteten på det, man har inte ens försökt få med sig oppositionen. Det visar i min värld att korten ligger öppna på bordet. Det här är bara ett politiskt spel och ingenting annat.

Tack, fru talman! Jag kan inte kommentera så mycket för jag har inte varit så länge med i politiken, så jag vet bara hur de här två perioderna har fungerat. Som ni säger, jag är en mindre grupp. Det är klart att möjligheten att ta kontakt med en större är större. Jag vet helt enkelt inte hur det internt har fungerat tidigare. Det som ni förklarade tycker jag också att är en mycket rimlig väg. Så jag håller med, men jag vet inte hur det har varit tidigare. Iallafall min idé har varit det att jag har inte förväntat mig, jag har försökt analyserat själv och det är det jag presenterar här. Oberoende om de har frågar eller inte frågat. Jag bryr mig inte, jag är van med att inte bli tillfrågad.

Tack, fru talman! Tack, ledamot Toivonen. Ni är som vanligt väl påläst, men det beror ju också förstås på att ni var representerad i tunnelkommittén. Jag gör samma konstaterande här att det är beklagligt att vi inte har fått det här tunnelmeddelandet. För det är väldigt många i lagtinget som inte har läst slutrapporten ens. Det vill jag bestämt hävda. Därmed är inte alla heller insatta i vad tunnelkommittén kom till för slutsatser. Det gläder mig att vi har en samsyn, ledamot Toivonen och jag, i den här saken. Att de här borrpengarna är nödvändiga för att vi ska kunna ta nästa steg och därmed få ett tillräckligt underlag för att kunna anhålla om det här extra anslaget. Det får vi inte annars. Vad anser ni om Net Present Value kalkylen i tunnelkommitténs betänkande?

Tack, talman! Som jag sade i går när ni inte hade möjlighet att närvara beklagar jag också att det här tunnelmeddelandet inte hade kommit tidigare. För då hade jag gått igenom det här i det sammanhanget och inte nu när det är en budget. Det är egentligen vid fel tidpunkt, men jag har inte alternativet att vänta. När det gäller själva NPV-kalkylen så har jag inga invändningar där. Det är bara det att jag anser att det borde ha varit en cost-benefit analys. Att man också ska beakta de här tidsbesparingarna som ger normalt 10-20 procent på tunnlar, vägar, broar och så vidare. Det var det jag ville säga, plus förstås att det är 40 år och inte 80 år. Själva tekniken i sig så är korrekt.

Tack, fru talman! Tack, ledamot Toivonen. Våra åsikter går lite isär då det gäller tunnelns utformning. Det finns en del som tycker att det är inte att föredra en enfilig tunnel utan att man har den tvåfilig från början. Jag tror väl inte att den är kostnadsbilden är så avgörande som nu kanske ledamot Toivonen har räknat sig fram till. Då det gäller NPV-värdet så hade vi i tunnelkommittén en mycket ingående diskussion kring trovärdigheten i den. Den naggades nog lite i kanten i och med att man inte ens ville ge offentlighet åt vissa av de här Excel-tabellerna och det är ju tråkigt förstås.

Tack, fru talman! Jag kommer inte ihåg precis alla detaljer. Jag var faktiskt sjuk och sjukskriven vid det här tillfället. Det som ni talar om med tvåfilig och enfilig, så det är klart att jag håller med om det att alla vill ha en tvåfilig. Vi ser de här bilderna överallt, det illustreras med en bred, tvåfilig tunnel, men det är frågan om pengar. Om man kan komma ner till att själva investeringen kan bli hälften billigare, sedan har vi driftskostnader också på tunneln, därför sade jag kanske 30 procent mindre. Så det är en sak vi kan diskutera här. Felen i kalkylen gör att det kanske är 30-40 procent billigare, sedan har vi fortfarande extra bidrag. Vi kanske kan komma ner till 50 procent och då kanske det med enfilig eller tvåfilig inte är den stora biten mer.

Det var ett sakligt och bra anförande som ledamot Toivonen hade. Det är nog helt sannolikt så som ledamot Toivonen säger att priset skulle vara lägre här än vad det är i Norge. För oavsett vad vi pratar om i Norge, det är inte bara sjuksköterskors löner, så är det en extrem prisnivå. Sedan avräkningstiden är väl kanske det allra viktigaste som nämndes. Så är det ju i alla sammanhang när man ska göra en investering. Det tror jag att alla förstår på det pedagogiska sättet ledamot Toivonen framförde det. Man kan inte ha samma avskrivningstid på en bestående investering som en tunnel jämfört med en färja. Vi ser ju bara på Alfågeln, de problem som är där. Också cost-benefit analysen, det jag kallar för mervärde, är det som har gjort att jag har sett att det här är någonting som skulle vara till gagn för hela Åland. Jag vill ge ett erkännande för ett bra anförande. Däremot är jag lite lurig på den här enfiliga (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för kommentaren. Som jag sade, vi hörde det i ett hörande. Jag hade själv tänkt att det kanske kostar 80-90 procent, inte kunde jag förstå att det skulle vara så mycket billigare. Sedan när jag i någon debatt här faktiskt stötte på en som jag pratade med som hade kört i en sådan här på Färöarna och förklarade hur det faktiskt kan fungera. Jag trodde att det måste vara lite turvis men där det är gles trafik, och det är nog mestadels gles trafik till Föglö, så går den alltså båda vägar. De har sådana här fickor som de kör in på något sätt och det fungerar.

Nu har ju inte jag tagit del av all bakgrundsfakta på samma sätt som ledamot Toivonen gjorde som ingick i tunnelkommittén, men jag har förstås fått en rapport från våran representant där. Jag har svårt att tänka mig för den här typen av byggnation så är det troligtvis ifrån kanske finsk-svensk sida som man kommer och bygger. Jag tror med uppstartskostnader och allt att det är svårt att tänka sig att det blir halva priset. Det är bara vad jag tror, men man kan också titta på det. Det här är ju det beklagliga i det skådespel vi befinner oss i nu när det handlar om tunneln. Vi borde ha haft det här tunnelmeddelandet som har lovats. Det är inte sista sommaren utan förra sommaren som jag träffade infrastrukturministern ute i Föglö som var uppgiven att man inte fick fram det här överhuvudtaget. Det är ju det som är orsaken till att vi sitter där vi sitter, vare sig lagtinget eller allmänheten vet vad det här handlar om.

Tack, fru talman! Jag tror att det var det första jag sade i gårdagens anförande att jag också beklagar att det inte har kommit med. Som jag sade att nu är ärendet borrpengar, inte att vi ska beställa en tunnel. För borrpengarnas skull så anser jag att vi nog klarar oss utan den här helheten, för att vi kan ju ändå inse vad som kan hända och så vidare. Det är som sagt 16 666 per ledamot.

Tack, talman! Det här med hur mycket en tunnel skulle kosta kan man ju diskutera hur länge som helst. Man uppskattar ju alltid i det här skedet utgående från bästa kunskap man får tag på förstås. Vore det inte rimligt då att lagtinget som sådant skulle ta ställning till att bygga en tunnel till det beloppet, ja eller nej? Vad händer om man tar ett sådant beslut och det sedan när offerterna kommer visar sig, med de kostnadsökningar som vi har upplevt på andra håll under den senaste tiden, att den kostar 50 procent till? Hur hanterar man ett sådant ärende, så att säga? Det går ju inte bara att få offerter och säga nej, vi vill inte ha dem. Vi måste ju budgetera för pengarna, och är vi villiga att budgetera det beloppet som vi tror att det eventuellt kan bli?

Tack, fru talman! Då i den specifika situationen så är ju alternativet att begära in offert både för en tvåfilig och för en enfilig tunnel.

Tack, talman! Jag har själv för egen del uteslutit alternativet med en enfilig tunnel. Utan jag tänker mig nog en tvåfilig tunnel om det ska bli av. Oavsett så måste man ju ta ställning till beloppet. Det spelar nog väldigt liten roll, tror jag, på hur berggrunden är utformad på vissa avsnitt. Det går att bygga så att säga. Det blir lite dyrare antagligen om det är besvärligt, men inte avsevärt dyrare tror jag inte. Så borrpengarna har nog absolut ingen betydelse i det här sammanhanget. Vad gör vi om kostnaderna visar sig vara mycket, mycket högre när det kommer till offertstadiet än vad vi har kalkylerat med?

Tack, fru talman! Om vi ska dra lärdom av tidigare skeenden så är det kanske inte så bra att godkänna en offert som ligger väsentligt över det som lagtinget har godkänt.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Jag skulle vilja lyfta PAF och dess framtida betydelse för det åländska samhället och ekonomin.

I budgetförslaget 2023 reserverar landskapsregeringen 10 miljoner med fokus på tredje sektorns finansiering. Det är bra. I budgetförslaget skriver landskapsregeringen även följande: Fördelningsrådet föreslår på basis av principer antagna av landskapsregeringen fördelningen av lån och stöd till särskilda mottagare eller för särskilda ändamål. En översyn av principerna kommer att ske under år 2023. Regeringen avser att under året utreda förutsättningar och konsekvenser av att ändra inkomsthanteringen gällande medel från Ålands Penningautomatförening så att den del av föreningens årsöverskott som ur föreningens och landskapets synvinkel är lämpligt att föra över till landskapet överförs likt dividendutdelning, samtidigt som ett regelverk utformas för att befästa att den ekonomiska tilldelningen till den tredje sektorn kan vidmakthållas. Kortfattat dividendutdelning till landskapsregeringen, utreda förutsättningar och konsekvenser av att ändra inkomsthantering gällande medel från PAF och ett regelverk utformat för att befästa att den ekonomiska tilldelningen till tredje sektorn kan vidmakthållas.

Det här kan ju låta bra, men om jag tittar upp mot PAF himlen så kan jag också se ett moln som skymmer PAF solen. Det är ju förstås att Finland är på väg in i ett form av licenssystem som under några år kommer att medföra att vårt PAF kommer att generera avsevärt lägre överskott än vad vi har vant oss med. Ett annat moln som kan skymma PAF solen om man tittar upp mot himlen är tredje sektorns stora behov. Det ligger väl på idag i runda slängar på 13 miljoner euro per år. Det är bra att landskapsregeringen nu i budgetförslag för 2023 reserverar 10 miljoner. Jag antar att det är en form av uppbuffring att kunna ta av när PAF inte genererar det överskott som tidigare gjorts. Det ger också en osäkerhet, iallafall för mig, över att vad öppnar egentligen landskapsregeringen upp till? Vad kommer de framtida PAF medlen att kunna användas till? Den känns väldigt öppen.

I budgetförslaget står "Viktiga samhällsinvesteringar kan finansieras med PAF-medel". En sådan skrivning öppnar upp för en viss oro. Det finns en stor oro inom tredje sektorns alla verksamheter som hamnar i en alltmer trängd ekonomisk verklighet. Kommer man att tvingas konkurrera med landskapsregeringens årliga drift?

Jag vänder mig specifikt till finansminister Höglund med de här frågorna. Jag har lyft de tidigare och jag ska vilja komplettera frågeställningarna med några korta saker ytterligare. Ska det vara lönsamt att vara duktig och uppfylla kriterierna för PAF-medel? Den senaste genomlysningen av hanteringen av PAF-medel visar på en ganska stor skillnad mellan de olika sektorerna. Kommer det att bli möjligt i framtiden, förhoppningsvis så snart som möjligt, med fleråriga anslag? Jag tänker då specifikt på det ADTS arbete som nog har drabbats negativt av de här årliga ansökningarna som kommer väldigt sent in på ett nytt verksamhetsår och drabbar speciellt kompetensförsörjningen. Kommer ansökningsproceduren att tidigareläggas och kommer den att avbyråkratiseras? Det är viktigt för hela tredje sektorn. Kommer politiska bildningsförbund även i fortsättningen vara mottagliga för PAF-medel? Det här är frågeställningar som jag hoppas att finansministern kan bringa lite ljus kring.

Tack, fru talman! Tack till ledamot Holmberg för bra frågeställningar. Vi vet ju alla att PAF har gått väldigt bra här under ett antal år och har säkert några goda år framför sig. Sedan dyker de upp då förstås farhågor runt vad som händer med licenssystemet på finska sidan. Där vet vi inte. Det sannolika är, vilket man även sagt från PAF:s sida, är att man förväntar sig ett dipp i resultatet helt enkelt. Vi har då föreslagit en reservering på 10 miljoner för att ha som en buffert som ledamot Holmberg själv var inne på. Vi vet inte hur det ser ut i framtiden, men i min värld skulle det vara om man kunde bygga upp en buffert som är större än 10 miljoner. Kanske så att man har en buffert som räcker till två eller gärna tre år ifall det då kommer sämre tider. Vad det gäller fleråriga anslag så tycker jag själv att det är en bra idé. Det skulle vara bara för (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag håller helt med. Buffra upp så mycket det bara går. 10 miljoner är en bra början. Det jag skulle vilja ha lite klarhet i under nästa replikskifte är att vad är tidsplanen? Är det landskapsregeringens avsikt att när den här mandatperioden är slut så kommer vi att ha ett mer eller mindre nytt system i skick gällande PAF hanteringen?

Tack, talman! Man ska aldrig lova kanske någonting, tidsplanen, för vi vet alla hur det fungerar. Tänker jag på det som jag har på min avdelning och det som ska prioriteras mest av allt är det finanspolitiska ramverket. Så det kommer att vara prio ett, absolut. PAF frågan har en hög prio också så avsikten är att vi under året ska försöka komma i mål med det. Jag lovar inte här och nu, men det är absolut avsikten. Vi vet att det här är stora frågor. Det är utredningar som ska göras, man ska säkerställa tredje sektorn. Man ska också titta på att vad händer med det eventuella överskott som inte tredje sektorn behöver men som man ändå kan lyfta från PAF och som man inte vill sätta i den här reserven för kommande tider. Jag får återkomma där när bilden klarnar lite och det är när budgeten förhoppningsvis är klubbad så vi kan vi sätta oss ned och (… taltiden slut).

Tack, talman! Det har ju utretts en hel del kring PAF. Det har diskuteras PAF fonder och tillväxt, utveckling, forskning etcetera. Så det finns en hel del matnyttigt att ta fasta på, men det behövs säkert mera. Det som ju är intressant är att det här borde vara ganska opolitiskt även det. Att kommer i alla fall strukturen, tanken, viljeyttringen från landskapsregeringens sida att finnas formaliserad, sedan om den är sjösatt eller inte förstår jag att det finns en osäkerhet i. Det finns en stor oro inom tredje sektorn idag över att det kommer att bli konkurrens om de här pengarna. För det finns ju vissa skrivningar, speciellt i budgetförslaget som ju öppnar upp till den oron, till exempel att vad är det möjligt att använda PAF-medel till. Viktig samhällsinvestering kan ju vara allt till att köpa in toapapper eller att bygga en flygel på ÅHS. Jag menar att det är väldigt öppna frågor. Jag hoppas att finansministern förstår att det finns en oro.

Tack, fru talman! Jag ska göra några nedslag i budgetbetänkandet till en början. Det finns många bra saker nämnda i den, och några som jag kanske lite skulle gärna se att kunde vara föremål för justeringar.

Då det gäller betänkandet allra först så till exempel i stycket om barn och ungdomar och skola är det mycket tacknämligt att man lyfter fram det här behovet av en resursskola för att koncentrera kompetensen kring den här diagnostiken. En annan koncentrerad kunskap skulle också gälla egentligen de barn som hemundervisas och kontrollen av det. Det borde också ske någon form av centralisering gällande det. Så att inte varje kommun, varje skola, ska ha egna system. I samma kapitel så diskuterar man kring gymnasiets kostnadsfrihet och att den borde befästas i gymnasielagen. Jag är inte helt säker på att det är nödvändigt att göra det i lagen, men det skadar förstås inte heller egentligen. Däremot så börjar man nog vara lite trött på alla lagar som antas. Det är för mycket lagstiftning som sedan ska följas upp också. Det där är nog en liten sak, men en principiell fråga i varje fall.

Sedan finns det också ett bra resonemang kring äldreomsorgen. Vi som bor i små kommuner kan tycka att den här organisationen kring äldreomsorgen kunde också centraliseras på samma sätt som man har gjort för KST:s del och ÅHS:s del. Jag tror att den där biten kommer nog i framtiden och är mycket angelägen, och också en stor kostnad för många små kommuner.

Sedan hade utskottet en mycket intressant diskussion kring samtycket till mark och vattenöverlåtelser. Det gäller förstås etableringen av de här storskaliga vindkraftparkerna. Jag har tagit del av ändringsförslaget av ledamot Stellan Egeland och kan till vissa delar förstå den. Jag har ändå tänkt komma med ett eget ändringsförslag där i samma stycke. Jag är nämligen väldigt skeptisk till att låta, i det här skedet, etablera en storskalig vindkraftspark söder på Åland och det är av de här försvarspolitiska skälen. Försvarsmakten har lyft den här frågan och tycker att den är bekymmersam. Däremot tycker jag att det är helt klart att ge grönt ljus för att gå vidare med att utforma avtalet då det gäller vattenområdena norr om Åland. Mitt ändringsförslag lyder så här: Jag föreslår nedanstående tillägg till meningen "Med anledning av ovanstående föreslår utskottet att lagtinget ger sitt samtycke till utarrenderingen av områden från landskapets allmänna vatten med villkoret att lagtinget fortlöpande hålls informerat och slutligen godkänner utarrenderingen samt underlaget för konkurrensutsatt offentlig budgivning". I betänkandets allmänna motivering under rubriken "Samtycke till mark- och vattenöverlåtelse av landskapets allmänna vatten" åtföljs av följande tilläggsmening: "föreslås dock att lagtinget inte ger sitt samtycke i det här skedet till utarrendering av landskapets vatten söder om Åland för uppförande av storskalig havsbaserad vindkraft med anledning av Försvarsmaktens ståndpunkt gällande försvårande av övervakningen av Åland". Det ändringsförslaget lämnar jag in här.

Sedan har det varit en intressant diskussion i lagtinget kring om man kan villkora ett samtycke eller villkora ett anslag. Det är ju så att lagtinget har en ganska stor makt i det här fallet att uttala en viljeyttring och det har gjorts i många olika sammanhang tidigare, men det är ju inte alltid förstås som landskapsregeringen sedan har följt de här uppmaningarna från lagtinget. Så kan det ju gå förstås. Den här viljeyttringen från lagtingets sida ska väga tyngre än vad den har gjort många gånger tidigare. Jag tycker att förena ett anslag med ett villkor är ett fullständigt acceptabelt demokratiskt förfarande. Även om man riktigt hårdrar och ser på finansförvaltningslagen att det kanske inte finns stöd för det i den, men den här viljeyttringen från lagtinget sida, från det högsta beslutande organet, är tungt.

Sedan vill jag gå över till en fråga som är mycket angelägen för många av oss. Det gäller infrastruktur, transportpolitik. Det står att läsa i vår budgetmotion om regionalpolitik. Jag tycker att det är olyckligt att det har skett en sådan här polarisering i lagtinget kring budgetanslaget gällande borrpengarna. Jag upplever det lite grann som att det finns inte liksom vägar mittemellan. Man kan inte kompromissa utan det är antingen eller som gäller, och det kan jag tycka är lite trist. För under behandlingen av ett ärende så kommer det fram olika nyanser och då kanske man skulle kunna vinna på att litegrann justera inställningen om man ändå kan uppnå ett bra slutresultat.

Jag är glad att lagtingsledamot Toivonen lyfte fram Liberalernas budgetmotion 43, särskilt förslag 4 där gällande borrpengarna och att ledamot Toivonen vill föra det till omröstning. Vilket jag varmt understöder. I vår budgetmotion står det följande: "Anslaget för de geologiska utredningarna villkoras och tillgängliggörs först efter att omställningsplanen för skärgårdstrafiken presenterats för och godkänts av lagtinget. Ett frigörande av anslaget förutsätter tydliga skrivningar om att skärgårdstrafikens framtida upplägg utgår från en fast förbindelse till Föglö och en hamnanläggning i östra Föglö varifrån trafiken leds vidare ut i skärgården". Det här är en, i mitt tycke, en mycket, mycket bra skrivning. Det är ju så att det är många som hävdar att den här tunneln till Föglö ska byggas för 501 Föglöbor, men så är det ju inte alls. Utan det är för att bygga ut ett komplicerat trafiksystem i vår splittrade skärgård. Det är ju så att om man går in för att bygga en tunnel till Föglö så behöver man också utvidga det konceptet med den här hamnanläggningen i östra Föglö. För de här sakerna hänger ihop. Det är två kommunicerande kärl. Det går att bygga hamnanläggningen i östra Föglö, men då kommer färjepasset Degerby -Svinö att bli en flaskhals, särskilt under sommaren. Man kan ju naturligtvis också göra så att man skapar ett jättestort fartyg och så kör man ett antal färre turer per dag. Vilket kommer att nu bli fallet för södra linjen när Viking sätts in där. Det blir färre turer. Man säger från landskapsregeringens sida att det blir ökad kapacitet men i praktiken blir det alltså färre turer. Vilket begränsar tillgängligheten till skärgården för många.

Jag skulle gärna se att vi skulle kunna kompromissa kring den här saken. Jag tycker att Liberalernas budgetmotion är en mycket bra kompromiss. Den som har ställt krav på att få en omställningsplan och få ett meddelande får det, eller villkorar det anslaget med att den här planen ska presenteras innan den kan disponeras av landskapsregeringen. På det sättet så tycker jag att båda parter får sitt. Om vi nu förkastar det här förslaget så innebär det nog i mångas ögon dödsstöten för den här diskussionen kring att utveckla trafiksystemet i skärgården. Det är inte bra. För det är redan nu många ungdomar som tvekar att flytta tillbaka ut i skärgården på grund av att livet är förändrat, mycket av fritidsaktiviteter med mera är koncentrerade till tätorterna och då behöver det finnas en trafik som gör de här aktiviteterna tillgängliga. Det är många som inte längre kan ha sin arbetsplats kvar i skärgården och väljer att jobba i stan eller jobba i en annan skärgårdskommun. Det skulle det här utvecklade trafiksystem möjliggöra. Vi vill ju ha ett levande Åland, en levande skärgård.

Jag tycker att det är viktigt att vi kan gå vidare då det gäller borrpengarna. För att gör vi inte det här nu så får vi inte tillräckligt underlag för att kunna anhålla om extraordinarie anslag. Vi måste alltså ha mera fakta. Det är synd att vi inte har fått det här tunnelmeddelandet från landskapsregeringen för det skulle vara ett pedagogiskt verktyg för att ni skulle ha kunnat förstått vitsen i de här arrangemangen. Det är beklagligt, men vi kan inte göra något åt den saken. I dag ska vi behandla budgeten. Vi ska rösta på måndag. Lagtingsledamot Toivonen har fört fram Liberalernas budgetmotion 43 förslag 4 till omröstning på måndag. Jag ser det som ett mycket bra kompromissförslag och skulle gärna se att ni alla skulle ta en funderare över helgen och tänka hur ni röstar inför framtiden.

Jag kan inte heller dölja min besvikelse över min egen lagtingsgrupp som inte har stöttat i den här frågan. Vi kommer att ha en diskussion efter plenum idag. Jag ser nog ganska dystert på den hållning man har valt från Liberalernas sidan att inta i den här frågan. Jag vet, jag borde inte tvätta det här byket i talarstolen och hänga ut det såhär offentligt, men det är viktigt att alla får föra fram sina åsikter och vi har fört fram gemensamt den här budgetmotionen. Därför är jag lite oroad hur det kunde ta en sådan här vändning. Det har gjort mig ganska bestört måste jag säga. Tack, talman.

Tack, talman! Möjligheterna kring den havsbaserade vindkraften är ju enorma för Åland i framtiden. Det är därför som jag tycker att det är så otroligt viktigt i de här inledande, stapplande stegen att det blir rätt. Att vi landar rätt helt enkelt. Jag blir lite oroad över delar av den här diskussionen som har förts om den här fullmakten. Att det kommer tilläggsförslag och olika bevekelsegrunder om hur det här ska göras och inte. I systemet så måste det ju vara så att landskapsregeringen bereder och lägger fram här och lagtinget har att ta ställning till. Därför är jag nyfiken på vilken grund, vilken information, vilken fakta bygger ledamot Juslin sitt förslag att utesluta just de södra områdena ur den här fullmakten?

Tack, talman! Tack, ledamot Röblom. Jag försökte nog säga det i mitt anförande att det handlar helt om Försvarsmaktens inställning till den här storskaliga havsbaserade vindkraftsparken på Åland. Vi vet alla att det försvårar övervakningen av Åland. I dessa oroliga tider tycker jag att det är faktiskt någonting väldigt viktigt att ta fasta på. Därför kan inte jag omfatta den delen av etableringen, däremot stöder jag nog den här etableringen norr om Åland.

Tack, talman! Försvarsfrågor och försvarspolitik ligger ju inte under Ålands behörighet. Utan det är rikets behörighet. Därför ska Åland ge de tillstånd och de möjligheter som vi kan ge inom vårt behörighetsområde, sedan hur dialogen och systemen ser ut gentemot de frågor som riket ansvarar för måste ske som det ska ske enligt alla gångar. Jag är, som sagt, lite oroad över att diskussionen tar den här vändningen. Jag hoppas att det kan ge som en tydlig signal till landskapsregeringen att landskapsregeringen behöver förstärka och utöka snabbt dialogen med lagtinget i de här frågorna, och också oppositionen, så att sådana här saker kan klargöras innan de når salen.

Tack, talman! Jag tycker nog att landskapsregeringen ska jobba vidare då det gäller det här norra alternativet, men sätt inte energi på det här södra alternativet som ändå inte får bifall från Försvarsmaktens sida. Även om det inte är vårt behörighetsområde så är det en sak som vi behöver beakta. I synnerhet i dessa oroliga tider då det pågår ett krig i Europa där Finland har en granne som har uppträtt aggressivt så skulle jag inte vilja i det här skedet vara alltför naiv.

Tack, talman! Tack, ledamot Juslin. Jag måste säga att det hedrar ledamot Juslin att han manifesterar sitt oberoende på det här sättet. Det tycker jag att man allt för ofta får höra i salen, att det skulle vara något negativt och att man inte ställer sig bakom gruppen. Jag tycker att det här var bra. Det stämmer bra överens med elfte paragrafen i lagtingsordningen. Det var inte det som jag tog replik för. Jag vill fråga om den här fullmakten. Jag vill ju som bekant inte ge någon fullmakt överhuvudtaget. Ledamot Juslin vill ge en fullmakt för norra området men inte för södra med hänvisning till Försvarsmakten. Varför har det någon betydelse överhuvudtaget? Om Försvarsmakten ändå kommer att stoppa det södra så spelar det väl ingen roll om landskapsregeringen får en fullmakt?

Tack, talman! Tack, ledamot Egeland, för supporten. Så är det ju förstås att Försvarsmakten stoppar det, men jag vill också i det här skedet uttala att jag är inne på samma linje. Jag tycker inte att vi ska lägga ner mer energi på det södra alternativet, jobba vidare på det norra.

Tack, talman! Tack, ledamot Juslin. Lika intressant som vanligt att höra ledamoten diskutera samhällsviktiga frågor. Vad gäller tunnelfrågan så beklagar också jag de överord och överspända uttalanden som har lyfts fram i debatten och också i den åländska pressen, till den delen att vi inte ens skulle kunna diskutera behovet av att fördjupa kunnandet om möjligheterna att bygga en tunnel till Föglö. Jag delar helt ledamotens frustrationen över att det ska vara så svårt. Det kompromissförslag som ledamoten talar för skulle naturligtvis vara en bra variant. Jag hoppas att ledamoten har framgång i att diskutera över partigränserna och även med egna gruppen under helgen. När det gäller vindkraften så vill jag betona att landskapsregeringen fokuserar helt och hållet på det norra området via Sunnanvind projektet. Det södra, det är de privata som intresserar sig för det.

Tack för det förtydligandet. Det är lugnande besked.

Till den sistnämnda delen vill jag betona att i havsplanen utpekades både norra och södra. Vi måste komma ihåg att det gjordes före den orostid som ledamoten anspelar på. Allt som har hänt, ryska angreppet på Ukraina har ju förändrat. Det fanns förhoppningar då om att man vad gäller försvarspolitiska övervägningar skulle kunna se lite mer avslappnat på det i ljuset av den nya teknik som så småningom kommer. Jag ser inget problem med att lagtinget skulle ta bort det södra i detta skede, men var noga med att säga att den norra ska få utvecklas fritt utan det villkorade som finans- och näringsutskottet talar för. För det ser jag som en komplikation när det gäller att prata med internationella aktörer med flera.

Tack, talman! Tack, vicelantråd Harry Jansson. Jag förstår resonemanget kring att de här villkoren kan försvåra, men samtidigt så vill jag föra in ett villkor då det gäller de här pengarna för provborrningarna. Så på ett sätt tycker jag det är en stark viljeyttring som man nog behöver ta hänsyn till och det är lagtingets rätt att uttala någonting i den stilen som man har gjort. Det ska ändå inte bromsa upp projektet, det får det absolut inte göra.

Talman! Vad gäller tunnelfrågan så har ledamot Juslin haft goda möjligheter att påverka utfallet inom ramen för arbetet med tunnelkommittén och haft goda möjligheter att diskutera och förankra arbetet inom Liberalerna. I de interna diskussionerna som sedan resulterat i budgetmotionerna har ledamot Juslin också haft goda möjligheter att göra det. Inte minst vad gäller budgetförhandlingarna inom finans- och näringsutskottet där Liberalerna har vice ordförandeposten i det utskottet. Ändå känner sig ledamot Juslin inte hörd av Liberalerna. Trots att han har varit väldigt involverad och haft också väldigt goda möjligheter att göra sig involverad. Det faktum att han nu vill tvätta byket helt öppet blottar väl sprickan i Liberalerna nu som många har sett, men nu (… taltiden slut).

Tack, talman! När jag ställde upp för Liberalerna i föregående val så fick jag beskedet att det är väldigt högt i tak inom Liberalerna. Det har jag uppskattat och jag har också upplevt det på det sättet. Därför blev det en liten förvåning när den regionalpolitiska motionen, som jag själv har författat och som är undertecknad av lagtingsgruppen, inte följs upp i finans- och näringsutskottets betänkande. Det har gjort mig besviken, det måste jag säga.

Talman! Det var ingen som tvingade ledamot Juslin att delta i partiet Liberalerna och ställa upp för det partiet. Han visste mycket väl om vad Liberalerna hade tyckt och tänkt och vilken åsikt som man haft. Han har också haft väldigt många möjligheter att lobba för sina förslag, men tydligen har de övriga i Liberalerna inte ansett att det ledamot Juslin har kommit fram till har varit så pass välmotiverat så att det är en åsikt som hela Liberalerna kunde ställa sig bakom. Nu måste man ju ställa sig frågan till liberalen huruvida han fortfarande är en liberal, ledamot Juslin? Med tanke på att det här är en fråga som ledamoten har drivit väldigt hårt i valkampanjen, också inom ramen för tunnelkommittén och i övrigt i hans värv. Kan ledamot Juslin fortfarande säga att han är en liberal?

Tack, talman! Tack, ledamot Holmström. Jag är fortfarande en liberal, en borgerlig mitten politiker, som ser den här frågan som en sakfråga. Jag tycker det är trist att det har gått politik i den här saken. Vi ska också komma ihåg att de här borrpengarna, det handlar inte om att ta ställning för eller emot en tunnel. Utan det handlar om att få fram ett underlag för att veta hur man ska gå vidare. Det är vad det handlar om. I övrigt så tycker jag att ledamot Holmström passar väl på tillfället att dra lite för långtgående slutsatser här.

Tack, talman! Tack, ledamot Juslin. Jag skulle kunna säga tack, tack, tack! Nu har ledamoten gett energi tillbaka i debatten, tycker jag, kring de här frågorna. Det behövdes verkligen. Polariseringen i lagtinget på grund av borrpengar inledde du med här, jag håller helt med. Vi har sett det igår, vi ser det i rubrikerna i tidningarna kring det här. Det är liksom Centern mot framförallt Liberalerna i den här frågan. Det ska inte vara så, det här ska vara en fråga som vi ska diskutera mycket, mycket bredare än så. Du behövs inom Liberalerna när det gäller den här frågan så håll dig i liberala gruppen du. Det blir bra.

Du pratar om två kommunicerande kärl när det gäller Föglö och skärgårdstrafiken, östra Föglö hamnen. Jag håller med. Jag försökte i ett anförande i går diskutera de här och komma in lite på framtiden och hur viktigt det är att vi har en fast förbindelse till Föglö (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack, ledamot Mansén. Det är alldeles riktigt, det handlar om kommunicerande kärl. För att få ett kostnadseffektivt och systemeffektivt trafiksystem så behövs de här åtgärderna för att vi ska komma framåt. Annars fortsätter vi att trampa på i de gamla spåren och så går det som det går med gamla fartyg när man inte har råd att investera i nya, att hjultrafiken till norra skärgården är hotad. Det är helt uppenbart, det behövs planer. Trots ledamot Manséns smicker så skulle jag ändå nog gärna ha sett att ledamot Mansén också skulle ha tryckt på det här meddelandet lite från regeringens sida så skulle vi kanske har sluppit en del av den här onödiga diskussionen i dag.

Tack, talman! Man hinner inte med allt i ett anförande, så jag tog sikte på framtiden och den omtalade omställningsplanen som också ledamoten nämnde nu i ditt anförande. Du nämnde kompromissförslaget som jag tycker är intressant, men jag höjer samtidigt ett varningens finger för tilltron till den stora omställningsplanen som är väldigt omfattande som vi har hört i debatten här. Jag vill också höra ledamot Juslins tankar kring det att finns det inte en risk att omställningsplanen blir så komplicerat så vi kommer inte vidare helt enkelt? Precis som du har varit inne på i ditt anförande så är tunnelfrågan avgörande för att komma vidare, det är ett viktigt steg att ta. Från det kan man sedan utgå när man diskuterar omställningsplanens fortsättning. Att nu gå tillbaka till ruta ett kan ju bli en totalt omöjlig diskussion.

Tack, talman! Tack, ledamot Mansén. Absolut, vi ska inte gå tillbaka till ruta ett. Det skulle vara ett oerhört bakslag för regionalpolitiken på Åland. Jag tycker i övrigt att ledamot Manséns anförande har nog fört Liberalerna och Centern lite närmare varandra kanske i den här frågan trots allt. Det handlar väldigt långt om att vi vet hur skärgårdstrafiken fungerar. Det är alltför många som inte vet hur skärgårdstrafiksystemet är uppbyggt men som har starka åsikter i det, främst gällande pengar. Därför är det beklagligt att vi inte fick det här tunnelmeddelandet som kunde ha varit som en lärobok för hur trafiksystemet i skärgården måste se ut i framtiden.

Tack, talman! Det här anslaget om 500 000 för borrningar tänkte jag beröra helt kort. För det första så vill jag inte alls ifrågasätta partitillhörighet eller dylikt gällande ledamoten, utan jag ser honom närmast som en Föglöbo när han uttalar sig i talarstolen i det här ärendet.

Jag frågar mig varför man skulle ta upp ett anslag som villkoras? Att någon gång i framtiden, bara vi har fått gjort det och det så kan vi använda pengarna istället för att helt enkelt nu säga ja eller nej till borrpengarna. Vi ska utreda de här sakerna, tunnelmeddelande må ju komma, omställningsplanen må ju komma. Om det visar sig att det är positivt svar där utgående från att man vill bygga en tunnel så tar man upp behövliga medel.

Tack, talman! Tack, ledamot Silander. Det var en mycket berättigad fråga. Man kan ju undra varför är det viktigt att vi har borrpengar anslagna den här gången. Orsaken är den att tappar vi det nu så kommer vi att tappa fart. Villkorar vi det kan vi samtidigt sätta lite press på landskapsregeringen att leverera de här efterfrågade planerna och vi slipper att ta upp en tilläggsbudget i mars för det här ändamålet. Pengarna finns så att säga allokerade. Jag ser det som mycket effektivare sätt än att låta saken nu gå i malpåse och sedan ha någon luddig skrivning i nästa års budget kring att återuppta arbetet kring Föglötunneln, ungefär som det stod kring Prästösundsbron.

Tack, talman! Där har vi olika uppfattningar om hur man bör gå till väga i budgeteringsanseende, det må vara.

När det gäller sedan vindkraften så där tror jag att det inte är bara jag som känner en osäkerhet på vart det här är på väg. Vi har en positiv grundinställning till hela vindkraften. Må man undersöka vilka områden som helst som är passliga och se vad man kommer till för resultat. Sedan rent personligen så skulle jag nog vilja att det kommer hit till lagtinget för ett slutligt fastställande att nu kör vi utgående från de villkor som man har kunnat förhandla sig till.

Tack, talman! Tack, ledamot Silander. Jag är helt enig på den punkten, men jag vill deklarera min åsikt redan nu att södra Åland för min del är inte aktuell av hänsyn till Försvarsmaktens ståndpunkt.

Talman! Det är precis på det viset att åsikten om södra alternativ beträffande vindkraften och när det gäller eventuella borrpengar är ledamot Juslins egen. Inte är det någon hemlighet heller att ledamot Juslin är en varm förespråkare för en tunnel. Det tror jag inte att någon kan misstro i den här salen. För oss andra i den liberala lagtingsgruppen, sedan vi skrev den här gemensamma budgetmotionen så har inte vår tilltro stärks kring landskapsregeringens hanterande av frågan. Den har till och med blivit värre vill jag påstå. Vi skulle se mellan fingrarna på att lagtinget två gånger har sagt att det ska komma någon form av meddelande hur man tänker gå vidare med skärgårdstrafiken. Det har inte kommit något tunnelmeddelande för man är inte överens. Den övriga liberala lagtingsgruppen så har vi (… taltiden slut).

Jag håller helt med. Vi har ju fått den här budgeten på vårt bord för en och en halv månad sedan. Vår budgetmotion lämnade vi in den 11 november och det är den 15 december idag. Under den här tiden skulle landskapsregeringen ha kunnat leverera de här kritiska dokumenten som vi har efterlyst, men av någon anledning, som jag inte kan förstå, så har inte landskapsregeringen kunnat göra det. Det är besvärande för den här budgetdebatten. Det är besvärande för vår budget för nästa år också och det är besvärande för hur vi ska utveckla skärgårdstrafiken i framtiden.

Talman! Precis så är det. Ändå i den här oresonligt jobbiga frågan så har jag försökt ha ett öppet sinne. Jag har inte helt satt mig på bakhasorna. Jag har velat se vad landskapsregeringen har levererat och man har inte levererat någonting. Nu har man svängt 180 grader igen. Vi ska inte ha några planer, vi ska inte ha några program, vi ska inte ha något tunnelmeddelande, vi ska inte ha några skärgårdsmedel, vi ska inte ha någon omställningsplan. Så vi har väl en del verktyg kvar i boxen och det blir ju spörsmål och misstroende sedan då efter jul vad jag kan förstå. För min del så har inte ens lagtinget bestämt var vi eventuellt skulle borra. Hör ni det? Vi har inte bestämt var vi ska borra. Vi ska bara ge en halv miljon för att vi ska borra. Lagtinget har inte bestämt var en eventuell tunnel ens skulle gå. Jag har inte varit (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack, vicetalman Sjögren. Då det gäller den sistnämnda frågan här så i tunnelkommitténs betänkande förespråkar man dragningen mellan Svinö och Degerby av olika skäl. Det är ju synd att inte landskapsregeringen, under minister Wikströms ledning, har kunnat ta fram den här läroboken varför man har föredragit den här dragningen jämfört med ett tidigare förslag under ett naturreservat. Det finns alltså helt uppenbara orsaker till att man väljer att föreslå sträckningen mellan Svinö och Degerby. Som sagt, det är tråkigt att vi inte har fått det här tunnelmeddelandet som kunde ha fungerat som en lärobok för oss alla.

Tack, talman! Tack, ledamot Juslin. Gällande södra havsområdet så tycker jag att det finns en stor klokhet i att landskapsregeringen trots de geopolitiska svårigheter som idag råder, men som kanske inte råder om 10-15 år, begär fullmakt för det området. Det är en bra signal åt alla, både åt det privata som vill exploatera grön energi där och det är också en bra politisk signal till övriga. Jag ser absolut inget problem i att den fullmakten innehåller även det södra havsområdet. Tvärtom, det är bara bra. Under tiden det södra havsområdet möjliggörs så finns det gott om utrymme i det norra området för väldigt många havsbaserade vindkraft möllor. Jag tycker det blir aningen skevt att i det här läget ta bort södra havsområdet. Det finns inte motiv till det heller. Alla vet vad Försvarsmakten säger, men 10-15 år är en väldig kort tid när det gäller sådana här projekt.

Tack, talman! Tack, ledamot Holmberg. Jag vill ändå deklarera redan i det här skedet klart och tydligt att södra Åland är inte lämpligt av de orsaker som Försvarsmakten har fört fram. Därför ska vi inte lägga energi på att jobba för de här södra områdena i det här skedet. Vi ska koncentrera oss på norra Åland. Det är mycket enkelt därifrån sedan när den dagen kommer att etablera möjligen en storskalig havsbaserad vindkraft, att applicera de modellerna på de södra havsområdena, men i det här skedet så ska det vara en klar markering att de här försvarspolitiska skälen på fredens öar ska väga tungt.

Tack, talman! Mig veterligen så läggs det inte några skattepengar eller skattefinansierade resurser på det södra havsområdet. Utan allt fokus ligger på det norra havsområdet. Sedan kan jag förstå att det kanske finns bakomliggande orsaker till att man inte vill att det södra havsområdet ska exploateras och det är klart att där ligger ju Föglö kommun säkert med många markägare som inte skulle vilja se de här vindmöllorna av samma orsaker som det finns över alla projekt som planeras när det gäller havsbaserad vindkraft. Sedan när det gäller utskottets arbete. Jag kommer aldrig som medlem i finans- och näringsutskottet att bedriva någon form av partipolitik som går över sunt förnuft. Det är det enda jag vill säga när det gäller den här borrpengen.

Jag tror nog att Föglö kommun säkert skulle vara jätteintresserade av en vindkraftspark söder på Åland för det skulle generera skatteinkomster. Då skulle man inte behöva prata kommunsammanslagningar, vilket inte är aktuellt heller för Föglös del.

Då det gäller borrpengarna så skulle jag gärna efterlysa lite mera diplomati från hela lagtingets sida. Att vi skulle kunna kompromissa, kunna ta oss upp ur de här stridsgroparna i det här ställningskrig och enas kring en väg framåt som skulle vara konstruktiv. Därför kommer jag att tala för ledamot Toivonens förslag här.

Herr talman! Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva stiga upp i talarstolen och försvara Ålandsprotokollet artikel 2 mot attacker från eget folk här i salen, men så är det och jag vill säga följande.

Till först kan jag konstatera att ledamot Camilla Gunell förtjänstfullt lyfte skattegränsens stora betydelse i sitt gruppanförande igår, så även lantrådet i sitt svar och ledamot Anders Eriksson idag. Det tackar jag för. Det är bra, men det behövs många fler här som är med och signalerar ut till näringslivet och ålänningarna var vi står. Stabila verksamhetsförutsättningar är som vi vet mycket viktigt för näringslivet. Skatteundantaget behandlas mycket kort i finans- och näringsutskottets betänkande. Det som nämns är bra, men med tanke på vad som sägs på sociala medier och även av politiker så är det nödvändigt att lagtinget förklarar sitt stöd för skatteundantaget.

Idéerna som poppat upp till ytan, allt kraftigare på senare tid, om att upphäva skatteundantagets negativa effekter, framför allt för handeln och privatpersoner, genom att försöka förhandla och mixtra med skrivningarna i Ålandsprotokollets artikel 2 är aningslösa. Jag upprepar, de är aningslösa och för Ålands framtida utveckling och ekonomi mycket farliga. Det måste sägas ut klart och tydligt skatteundantaget är till nytta för Åland. De positiva effekterna överväger. De negativa finns, men ska vi oförtrutet arbeta på att osynliggöra dem. Det jag säger nu stöds av en, i och för sig rätt så gammal, rapport från 2004 som ÅSUB gjorde om skatteundantagets samhällsekonomiska effekter. Jag bara vill läsa upp ett stycke därifrån: "Syftet med skatteundantaget, alltså att kunna bibehålla den skattefria ombordförsäljningen på färjorna till och från Åland, har uppnåtts. Den täta och högkvalitativa transportinfrastrukturen kring Åland har därmed kunnat bibehållas och i vissa fall till och med utvidgats med ny trafik". I grunden stämmer det här än idag. Även om vi har den jobbiga situationen med Rosella som alla känner till. Grunden ligger kvar.

Herr talman! I teorin kan det kanske te sig enkelt och frestande att omförhandla undantaget. Det kan säkert verka ofarligt och fyllt med möjligheter som det vore dumt att inte pröva. Risken är stor att det går hem i stugorna och att folk tror på det när politiker säger att vi omförhandlar avtalet bara och ser till att det blir lätt för ålänningarna att handla över nätet och att det blir lätt för åländska företag att importera, handla, exportera och konkurrera igen. Visst låter det fint, men gå inte i den fällan. Omförhandling kan av den oinsatte uppfattas som en intressant möjlighet, men jag är övertygad om motsatsen. Att det skulle bli en tidsmässigt utdragen och mycket riskabel procedur ifall Ålandsprotokollet öppnades. I värsta fall en åländsk Pandoras ask med svåröverskådliga följder. Alla 27 länder i EU ska ge grönt ljus till ett eventuellt förhandlingsresultat. Bara det kan vara svårt och ta lång tid. När paragrafen är öppnad kommer säkert någon med egna funderingar också, till exempel att Åland inte behöver något undantag längre, "Vill dom inte ha det så plockar vi väl bort det helt då". Risken är faktiskt stor att det skulle gå så. Därför måste vi i denna sal stämma i bäcken och förklara vad som står på spel. Vi måste förklara varför omförhandling inte är en trygg och framkomlig väg och betona värdet av det vi har och riskerna med att försöka ändra på dessa unika förutsättningar samt att en förändring, om den genomförs, är oåterkallelig.

Herr talman! I stället för att spilla energi på eventuella utredningar och opportunistiska omförhandlingsdebatter ska vi satsa ännu mer resurser på att förenkla och osynliggöra skattegränsen. Mycket har redan gjorts och mycket arbete är kvar. Här kanske vår finansministern kan berätta lite om vad som pågår. Jag vet att det arbetas hårt. Ledamot Eriksson efterhörde också att det borde arbetas mycket mer och att det inte görs så mycket. Jag kan bekräfta att man jobbar nog väldigt hårt med det här, men vi kan sätta in mera resurser säkert. Det ska vara möjligt att med god vilja, diplomati, tålamod och modern digital teknik att göra ordentliga lättnader. Det måste vara möjligt att uppnå och kunna visa ett tydligt positivt netto mellan skatteundantagets fördelar och nackdelar. Vi kommer alltid ha lite nackdelar kvar, men vi måste se till att det här nettot är så stort som möjligt.

Jag hoppas att alla partier och ledamöter är överens om att skatteundantaget ska vara kvar för att som det står i protokoll 2 om Åland ”bevara en livskraftig lokal ekonomi”. För att bevara en livskraftig lokal ekonomi behövs goda och täta kommunikationer med omvärlden. För vilket det behövs ett intakt och för rederierna attraktivt skatteundantag.

Till sist, herr talman! Vi får inte bli historielösa. Taxfree och skatteundantaget har haft och har enorm betydelse för uppbyggnaden av det åländska samhället och vår välfärd. Skulle vi schabbla bort den konkurrensfördelen kommer eftervärldens dom att bli hård. Ett Åland utan goda kommunikationer blir ett fattigare Åland på alla sätt och vis. Man kan säga att det är dumt att skjuta sig i foten med berått mod. Jag hade hoppats att finans- och näringsutskottet skulle ha skrivit lite mera om skatteundantagets betydelse i sitt betänkande, men jag hoppas att vi får det understruket nu av er alla som sitter här i den här salen.

Tack, talman! Vi kan nog nästan alla här, om inte alla, intyga skatteundantagets betydelse för trafiken och därmed möjligheter att bedriva verksamhet på Åland. Det är, åtminstone som jag ser det, kristallklart. Hur vi ska komma dithän att få bort den här skattemuren är en annan sak. Jag vill inte sådär kategoriskt säga att det inte skulle vara möjligt att med Finlands och EU:s hjälp ändra på grundförutsättningarna. Grundförutsättningarna är nämligen det för oss att vi vill ha skattefriheten till sjöss, inte nödvändigtvis till lands. Ger vi då bort en liten bit, eller hälften, av det skatteundantag som har beviljats så ser inte jag att det är någon fara i det. Man ger ju inte bort vårt skatteundantag innan vi vet att vi får behålla resten.

Tack, talman! Tack, ledamot Selander för att han tror på och vill ha kvar skatteundantaget. Sedan kan vi ha olika bedömningar vad som händer om man öppnar det här. Jag är orolig. Jag respekterar andras åsikter också, men jag vill klart föra fram vad jag tror och att det är att det är farligt att leka med elden. Det finns risker för att det händer mycket värre saker än vad vi kunde tro om man en gång öppnar det.

Tack, talman! Man ska naturligtvis närma sig det ärendet med öppna ögon och bedöma riskerna innan man ställer till med någonting, om man uttrycker sig så. Den bästa vägen är ju att komma överens med Helsingfors om hur detta ska hanteras. Det är fullständigt möjligt, som jag ser det, om båda parter har ett genuint intresse att det här ska vi lösa. Då finns lösningarna. Det intresset tycker inte jag att har funnits riktigt fullt ut på den andra sidan. Skulle det finnas så hittar vi nog lösningar. Där måste vi fortsätta diskutera, naturligtvis. Tålamod efterlystes här, vi har haft det rysligt länge så det skulle vara jättefint om vi kunde komma till en lösning ganska snart.

Tack, talman! Det är det intresset som jag tycker också att vi ska försöka upparbeta och jobba på. Då med fokusering på att Ålandsprotokollet inte rörs, men att vi ser till att vi får en möjligast osynlig skattegräns. Vilket vi vet att är möjligt för vi har haft en. Det handlar om diplomati och hårt arbete och att försöka med alla medel övertyga finansministeriet framförallt.

Tack, talman! Ledamoten Eliasson talar om historia och kunskap och så vidare. Jag skulle säga att det är en bekymmersam historielöshet som ni uppvisar med det här talet. För om man går tillbaka och frågar sig att hur kommer det sig att vi fick ett skatteundantag från början? Vad var motiveringen? Jo, i förhandlingarna med EU 1994 kunde man visa att den åländska ekonomin skulle krascha om vi inte får behålla taxfree. Det är det som är bakgrunden. Varför fick inte Sverige samma för Gotland? Jo, därför att man kunde inte visa samma sak. Taxfree och den här trafiken var jätteviktig för Åland. Nu är vi i en situation där det landbaserade näringslivet börjar hamna i en liknande situation. Att det kraschar om vi inte får bort skattegränsen. Vad säger ni om det?

Tack, talman! Jag säger det att vi måste göra allt, det sade jag i mitt anförande också, för att se till att den landbaserade verksamheten inte skadas så mycket som den gör idag. Vad det handlar om är ju att ha ett positivt netto. Vi vet att vi har fördelar fortfarande, vi har stora fördelar av skatteundantaget. Vi vet att vi har för stora nackdelar just nu på den landbaserade sidan. Där ska vi sätta in fokus för att lösa dem. Vi vet att det går, det gick ett slag. Det är där vi ska sätta in resurserna, inte i att försöka omförhandla. För det är en alltför stor risk att någonting otrevligt inträffar.

Tack, talman! Jag begriper inte för min värld när ni hänvisar till en utredning från 2004. Det kan jag sätta vad som helst i pant på att 2004, och ännu många år efter det, så är det en solklar kalkyl att skadan för den landbaserade näringen är mycket mindre än vinsten av taxfree. Vi talar ju inte överhuvudtaget om att vi ska ta bort taxfree. Vi talar om att modifiera 2a i Ålandsprotokollet så att vi fortfarande har taxfree, men att den landbaserade näringen underlättas. Det måste ju vara noll kunskap om hur man förhandlar med EU om man säger att bara för att man vill ta upp en förhandling och det gör vi via Finland så skulle vi på något vis äventyra det här. Ni inom Centern kan ju inte överhuvudtaget begripa det här. Jag måste faktiskt vara så tydlig, det måste vara det som det handlar om.

Vi förstår nog. Jag säger inte att ledamot Måtar inte förstår. Jag säger inte att ledamot Måtar har noll kunskap. Jag respekterar hans åsikt, men jag framför min och vår. Riskbedömningen är att om man öppnar det här så får man det inte precis så som man själv vill och som man har tänkt. Utan det kan i värsta fall vara så att man öppnar Pandoras ask och vi tappar alltihopa. Det tror jag inte att någon här på Åland, inte ens ledamot Måtar, skulle vilja vara med och uppleva.

Tack, talman! Tack, ledamot Eliasson. Det är en dyster dag det här, fy tusan. Alltså under attack, vem i jösse namn har stått här och attackerat dagens skattegränsmodell? Ingen vad jag vet, ingen igår och ingen i förrgår. Däremot så är det nog bra, tror jag, att den här kunskapsinhämtningen sker före man går upp i talarstolen. Jag håller med föregående replikskifte, ledamot Måtar. På vilket sätt överhuvudtaget skulle Åland riskera någonting genom att ta in en kunskapsbank? Sedan gå till Helsingfors med en politisk majoritet och det landbaserade och sjöbaserade näringslivet bakom sig. Sedan eventuellt lyfta frågan i EU. Vi kan inte bli av med någonting som inte vi själva vill bli av med. Finland vill definitivt inte bli av med taxfree för den åländska sjöfarten är så stor beståndsdel av export och import till och från Finland idag. Det är ingen risk.

Tack, talman! Det är ingen risk, det får stå för ledamot Holmberg. Jag anser att det är stor risk. Bara att vi pratar om det här nu idag gör att det blir en liten oro ute i näringslivet, de som ska göra stora investeringar. Vad är det Ålands lagting egentligen tänker göra? Den här utredningen 2004 som gjordes av ÅSUB, visst är den ganska gammal men i stora drag så håller den än idag. Nu är det så att det pratas mycket på sociala medier om det här och även av politiker. Det gör att det blir det blir en oro. Vad kommer egentligen att hända, tänker man bryta upp det här?

Tack, talman! Det är en annan sak. Jag personligen tror inte att det här är rätt forum att diskutera en framtida hantering av skattegräns problematiken, definitivt inte. Jag tror heller inte att det var utskottets roll att skriva en roman i ämnet inför det här budgetbetänkandet. Det fanns inte resurser eller tid till det. Däremot kan vi nog heller inte stoppa huvudet i sanden och tycka att allting är bra och vi ska fortsätta som vi alltid har gjort de senaste åren. Det finns en verklighet där ute, ledamot Eliasson. Jag föreslår att ledamoten tar kontakt med företagen och säkerställer sig över hur vardagen ser ut idag. Det största hotet mot vår taxfree är att vi inte gör någonting åt dagens skattegräns. Så är det. Vi ska göra det på ett tryggt, balanserat och kunskapsmässigt sätt. Vi ska inte göra det från talarstolen via okunskap för det skapar oro om någonting.

Tack, talman! Nog är det ju ganska märkligt egentligen. Här är det flera som påstår att jag är fullständigt okunnig om vad jag pratar om. Ledamot Holmberg nickar. Jag har inte sagt någonting sådant om er, men jag hävdar att jag kan en hel del om det här också. Jag känner mycket väl till de problem som vissa av våra företag har när det gäller skattegränsen. Där har jag sagt att vi måste sätta in ännu mer resurser på att lösa dem, men vi ska inte öppna Ålandsprotokollet. Det är det som det här anförandet handlar om.

Tack, talman! Tack till ledamot Eliasson som tar upp en väldigt angelägen och aktuell fråga. Från regeringen, vad det gäller skattegränsen, så har vi arbetat mycket och intensivt med att mildra så mycket man kan då det är nya regler som har kommit under senare tid. Vi har kundsamarbetsgruppen, vi har skattegränsstrategigruppen som leds av näringsministern. Vi har träffar med generaldirektörerna för tullen och Finansministeriet bland annat. Jag har nyligen begärt ännu ett möte med Finlands finansminister Saarikko. Vi jobbar på alla tänkbara plan plus att det är ett antal tjänstemannamötena här emellan, bland annat kvartalsmötena med Finansministeriet. Det som är de fortsatta stegen är förstås att beställa en utredning från ÅSUB runt turismen, runt skattegränsen, alltså att skatteundantaget (… taltiden slut).

Tack, talman! Det visar ju också att landskapsregeringen är mycket väl medvetna om de här problemen och att man jobbar hårt på dem. Jag ska vara kort i repliken så får finansministern återkomma i sin andra replik.

Tack, talman! Det är absolut en högprioriterad fråga det här för regeringen och har varit under lång tid. Därför tycker jag också att vi har lyckats mildra de värsta negativa effekterna av de nya regelverken. Jag var inne på det och den här ÅSUB utredningen som vi behöver beställa för att få reda på skatteundantagets betydelse, en moderniseringen av det som kom i början på 2000-talet. Det som kanske är ännu viktigare är att upphandla juridisk expertis för att, som det heter, förstärka den juridiska argumentationen eller på renare svenska för att utreda EU:rätten kontra nationell lagstiftning. Är det någonting där som vi kan gå in och föreslå ändringar, då kan vi göra skillnad på riktigt. Det är nästa steg och ett viktigt steg. Sedan kanske man så småningom väljer att börja (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag tackar för finansministerns information.

Ledamot Eliasson var ovanligt klar och tydlig, det är bra. Jag tror man behöver vara det i den här frågan. Det är alltid lätt att till frustrerade människor sälja in att allt går att lösa med någon sorts snabb fix. Som ledamot Eliasson sade, risken är stor att det går hem i stugorna. Det håller jag med om. Igen, Ålands undantag var en unik lösning. Det var emot egentligen alla EU:s grundläggande principer och ändå fick man igenom det. Det var därför som jag också, både i går och i dag, ville varna för det här. Det gäller minst lika mycket idag fortsättningsvis. Skatteundantaget är en förutsättning för att bevara en livskraftig åländsk ekonomi. Jag var på ett seminarium på Sjöfartsmuseet här under lunchen när frågan ställdes och nu blev det ju ganska tydligt att vi har otroligt mycket sämre kommunikationer om skatteundantaget är borta.

Tack, talman! Tack, ledamot Anders Eriksson. Vi har helt överensstämmande uppfattning i den här frågan. Jag var också på det här seminariet. Det var ju precis som ledamot Eriksson säger. På frågan vad som händer om det här skulle försvinna, skatteundantaget, så kommer Åland att se helt annorlunda ut. Framför allt infrastrukturen och möjligheten att ta sig till och från Åland, både med varor och människor.

Så är det. Jag är lite förvånad över att ledamot Eliassons anförande väcker så pass mycket affekt. Man behöver inte lägga tillmälen på varandra bara för att man har olika åsikter. Det viktiga är att man lägger fokus på skattegränsen och få den så osynlig som möjligt. Personligen tror jag inte att man kommer fram via tullstyrelsen och Finansministeriet. Jag sade det att det finns en otrolig negativ inställning till hela skatteundantaget därifrån, men vi måste i alla sammanhang där vi har möjlighet lyfta den här frågan. Vi har inte samma behandling som andra autonomier inom EU har. Problemet ytterligare om man skulle gå in för att öppna Ålandsprotokollet är att vi kan inte förhandla själva. Utan då ska vi ha de som har ställt till problemen för oss att föra våran talan. Bara det säger ju hur pass svår sits det skulle bli.

Tack, talman! Jag har egentligen inte något mer att säga eftersom vi har exakt samma uppfattning. Det viktigaste är att fokusera just på att få tillbaka förenklingen för de företag som absolut behöver det. Det är viktigt, tycker jag, också att vi sänder ut den signalen till de som har problem med skattegränsen idag. Att vi arbetar för fullt för att lösa det och jag tror att vi kommer att kunna göra det också.

Talman! Intressant att höra ledamot Eliassons diskussion om skatteundantaget. Undantaget tror jag att vi är ganska överens om att det gynnar oss, och inte bara oss utan det har också gynnat hela finska nationen. Det är väl där kanske problemet är lite att de som jobbar med att förenkla skattemuren, var det nya ordet, jobbar kanske emot där lite. De kanske inte inser hur mycket Finland vinner på skatteundantaget som är Ålands. Jag tror att om man räknar i pengar så vinner finska staten mera på det än vad vi gör. Man borde ha en samsyn där, att man förenklar och låter skatteundantaget vara kvar men försöker få ner den där muren till någon liten gärdsgård eller något sådant.

Tack, talman! Jag fortsätter att prata om skattegränsen. Det är jätteviktigt med information. Jag kan tänka mig att den dagen när man förhandlade sig fram till det här unika undantaget så förstod nog också Finland och den finländska regeringen att det här är bra för hela landet. Kanske man glömt det idag och då är det ju viktigt, som ledamot Salmén säger här, att vi påminner om det och att vi visar att allt som är bra för Åland är bra för Finland när det gäller skatteundantaget.

Talman! Just det där sista, jag tror att det kanske har glömts bort lite, det var andra förhandlare då. Det är vi som står och diskuterar den här frågan och har den på agendan hela tiden, men det är en väldigt liten sak i synnerhet för tullen. De ser sitt praktiskt om hur de ska lösa det. Man får hoppas bara att man kan jobba vidare med det. Det var flera här som har sagt att det är liksom det här hindret som borde förenklas. Jag är väldigt förvånad att det inte har gått att få det mycket enklare med dagens teknik som borde ha gjort att den nästan skulle vara osynlig. Man har fått den känslan att det inte blir lättare med åren. Jag gör det inte så ofta, men de gånger jag använt det så verkar det lite onödigt byråkratiskt.

Tack, talman! Så är det, ledamot Salmén. Jag tror ju att tekniken finns. Vi har ju grejer som de kör på Mars och vi är på väg till månen. Så nog finns det digital teknik för att kunna hantera den här frågan och göra den mycket, mycket, mycket, mycket enklare, i princip nästan osynlig. Det som saknas kanske är viljan just nu. Det är på den sidan man måste jobba och då handlar det om träget arbete och diplomati.

Talman! Det blir lite tvära kast, men jag glömde en sak i mitt anförande och därför måste jag begära ett till. En sak som jag faktiskt tidigare har lovat att jag ska ta upp i lagtinget budgetdebatt. Det är nämligen KST.

Många politiker vill absolut inte ha kommunsammanslagningar, inte kostnadsdrivande lagstiftning, inte kriskommunlagstiftning och inte heller kommunalförbund. Flera har här upprepade gånger påpekat att kommunernas trångmål enbart beror på för snålt tilltagna landskapsandelar. Det är att blunda för realiteter. Det är ju inte heller en slump att man gör stora strukturella förändringar i hela Norden.

Har inte en kommun egen skattekraft så är den nog ute på sju famnars vatten. Vi vet att i dagsläget så består landskapsandelarna och nu kompensationerna av 35 -40 miljoner euro, medan kommunernas skatter och avgifter kan vara 130 miljoner euro kanske. Så det är alldeles centralt att man har egen skattebas och skattekraft som kommun. Åland har ju precis de här utmaningarna som alla nordiska, många europeiska länder har. Man har utmaningar med sin demografi och också i allra högsta grad urbanisering. Ser man de strömningar som är nu då är ju att landskapet ska ta över allt mer. Mer och mer ska föras över till landskapet. Nu diskuterar vi äldreomsorgen, räddningsmyndigheterna och det är flera kommuner och enskilda politiker som börjat säga att landskapet också ska ta över KST. Då tycker jag man också kan fråga sig att vad betyder det för självstyrelsen, för kommunerna och för demokratin? Skulle landskapet ta över både äldreomsorgen och KST så det blir att göra som i Finland. Det blir precis att göra som i Finland. Det är att genomföra en sote-reform på Åland. Då behöver vi införa landskapsskatt, och så behöver vi lagstifta om att kommunerna får högst uppbära några få procent så som man gör i Finland.

Talman! Det var såhär att Liberalerna ville absolut ha ihop socialvården, men man ville se en annan lösning än KST. Då satt vi opposition och vi sade nej till KST-reformen, men vi accepterar demokratin och för närvarande sitter jag i KST:s styrelse som stadens representant tillsammans med den erfarna och mycket noggranna Roger Jansson. Det är ju så att kommunalförbunden har också väldigt få politiska vänner. Jag hör aldrig någon som pratar gott om kommunalförbunden. Det är ju så att vi organiserar oss genom kommunalförbunden på det absolut mest dyra sättet. Det blir krångliga och dubbla beslutsgångar. Det blir definitivt fler offentligt anställda inom administration och byråkrati och KST som har en budget på, i runda slängar, 30 miljoner där kommunerna står för den avgörande delen och de öronmärkta landskapsandelarna är runt 3 miljoner. Nu visar det sig att det finns ett uppdämt investeringsbehov i KST, men som grundavtalet är utformat så gör KST ett litet överskott ska det tillbaka till kommunerna. Vi kommer att ha ett enormt investeringsbehov i KST framöver, de närmaste 10 åren framöver. Vi är som sagt var överbyråkratiserad på Åland. Vi har kommunerna, vi har kommunalförbunden och i varje kommunalförbund som har 30 miljoner i omsättning och hundratalet anställda behöver löneräknare, personalchef, IT-personal och en massa annat.

Så till själva verksamheten. Det finns befogad kritik. Det tror jag att alla läser att det finns kritik till KST. Det finns kritik från klienterna. Vi saknar vissa stöd- och boendeformer och det saknas viss service. När det gäller servicenivån i KST så har man till många delar satt kyrkan mitt i byn. Det betyder att vissa faktiskt har fått sämre service av klienterna. Man har satt liksom servicenivån på ett mellanläge. Det pågår ett enormt arbete i KST och socialvården på Åland har tagit stora professionella steg framåt. Idag så pågår det ett boendeseminarium, man ser över boendestöd och när man ser på de ålänningar som har haft behov av olika boendeformer och boendestöd så ser man att det finns ett stort mörkertal. Till exempel bland personer med psykisk ohälsa som skulle behöva boendestödsformer av olika slag, också yngre personer med neurologiska sjukdomar, stroke, tidig demens. De ålänningarna ska inte vara på äldreboenden. Där har vi också en stor sak som vi behöver investera i i framtiden. Det är väldigt svårt att rekrytera, socialarbetare är en bristvara. KST har en fantastisk modern personalpolitik. En ung personalchef som är väldigt framåtsyftande och tänker nya tankar tillsammans med personalen. Man har tagit fram underlag för att få stödpersoner, stödfamiljer och familjehem. Vi gör investeringar i boenden. Vi har förbättrat barnskyddet rejält. Nu har vi till och med på det viset att när man har fyllt 18 år så är man ju inte en klient i barnskyddet mer, men nu har man också eftervårdskontakt då man hjälper de här unga vuxna att komma ut på banan i samhället att skaffa sig utbildning. Vi kommer också att äntligen komma i gång med det här servicecentret. Det handlar heller inte om nya resurser, utan det handlar om att få ihop de olika professionerna ÅHS, barnrådgivningen, socialvården och olika aktörer inom tredje sektorn. Dessutom så har KST ett alldeles utmärkt samarbete med just tredje sektorn, med Folkhälsan med Rädda Barnen och också med det privata där man köper tjänster av företag som levererar tjänster inom välfärdsområdet. Så det pågår väldigt, väldigt mycket positivt också inom den åländska socialvården som får stå väldigt mycket tillbaka för den kritiken som finns.

Talman! Jag tänker inte fokusera på KST utan mer på det som ledamot Sjögren inledde med. Det är att vi har många institutioner och vi har många byråkratiska organisationer, det håller jag med om. Jag är väldigt orolig när jag tänker på ekonomin totalt för Åland. För mig är det samma båt, landskapet och kommunerna. Ser vi att vi har ett stort underskott i år i landskapets budget och tittar ytterligare på alla kommuner som kommer med stora underskott nu så borde vi ta oss samman och våga ha en större diskussion om vart vi ska komma i de här frågorna. Det är ju så att man behöver inte fastna fast i att slå ihop kommuner eller göra det andra, men vi borde våga ha en gemensam problembild som vi diskuterar åtminstone i den här salen. Det saknar jag.

Jag är enig med ledamot Strand. Det är ju det som kanske är det stora bekymret. Att vi inte ens har samma problembild, tyvärr. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Jag ser att det är halvtomt och jag är törstig.

Talman! Jag har förmånen att få jobba kommunalt också den här perioden och ser hur lagstiftningar låser fast strukturer. Det är egentligen helt absurt att vi i Jomala kommun på 300 meters avstånd har tre kommunala organisationer när en organisation skulle kunna administrera alla tre. Det är väldigt svårt att komma ens med en sådan fråga framåt. Hur ska vi lösa de här utmaningarna i framtiden? Det borde vi ha en stor diskussion om. Det borde inte bara handla om det som ledamot Holmberg skrev om kommunerna, utan hur vi ska föra vårt offentliga samhälle framåt utan den här expansionen på offentlig sektor på bekostnad av privat sektor. Det är det som blir konsekvensen (… taltiden slut).

Precis så är det. Det är väl det jag försökte säga att det är så otroligt lätt att säga nej till precis allting, till kommunsammanslagningar, till ny lagstiftning, till kommunalförbund. Jag förstår inte heller dem som säger att vi ska bara lappa allting med pengar. Vi är ju inte i det läget läge mer. Det läget har vi varit i att vi har alltid kunna plåstra på med pengar, men landskapet har inte pengar mer. Landskapet kan inte ta över allt. Det fungerar inte längre. Tyvärr, vi har majoritet och minoritet. Ledamot Jörgen Strand, jag, ledamot John Holmberg och några till är i minoritet. Det är majoriteten som bestämmer och de ser att glaset är halvfullt.

Tack, herr talman! Tack, ledamoten Sjögren. Jag tycker det är en viktig diskussion att tala om de här stora frågorna och kommunalförbunden som egentligen blir den lösning som Åland måste söka när man inte kan hitta lösningar på kommunreformsfrågan. Det är otroligt viktigt att man nu börjar hitta ett mellanting mellan den lagstiftning som kanske regeringen Sjögren presenterade, som då inte fungerade, och sedan den här uppfattningen som landskapsregeringen säger att den kommunala självstyrande är så heligt och starkt att ingenting kan göras. Det måste finnas en medelväg att gå. Den lösningen borde vi tillsammans hitta.

Det borde vi definitivt göra. För att som jag sade i mitt första anförande så vi börjar få a och b kommuner redan Åland. Där vissa kommuner kan leverera mycket service och extra service utom lagstiftningen, medan andra kommuner inte klarar av nästan ensamt att leverera service enligt lagen. Så är det. Jag uppfattar att det är så besvärligt. Vad innebär det för attraktionskraften?

Jag och Socialdemokraterna tycker att kommunen som organisation är en ultimat modell. Den är demokratisk med folkvalda representanter, den är skattetagare, kan finansiera sin egen verksamhet och den är reglerad i lag. Problemet på Åland är att vi har för många. Därför får vi de här kommunalförbunden där det är en ständig brist på ekonomisk demokratisk styrning. Jag tycker vi borde hitta en lagstiftningsmetod där man kanske kunde säga att en åländsk kommun ska ha minst 10 000 invånare. Då får man två. Det tror jag skulle vara ett jättebra lösning för Åland som modell. En stads- och en landskommun.

Talman! Det skulle det säkert också vara, men också här hör vi till en minoritet. Det är en lagstiftning som vi aldrig någonsin kommer att få igenom. Jag utmanar alla andra här nu i salen, det här sista året på mandatperioden, ni som säger nej till kommunsammangående, som inte tycker om kommunalförbund, som inte vill ha ny socialvårdslagstiftning, som inte vill ha ny grundskolelagstiftning, att komma med alternativ. Ni får säga vad som helst förutom att allt ska plåstras på med pengar.

Tack, talman! Bara angående KST. Jag tycker att det är en god tanke åtminstone att den skulle övergå till landskapets värv, likt en systerorganisation till ÅHS måhända. Det jag ändå reagerade på var att jag är totalt ointresserad av att få en ny skattetagare. Utan det här måste hanteras inom ramen för de resurser som finns redan nu. Där är ju landskapsandelarna till kommunerna en viktig faktor, också de avgifter som kommunerna idag betalar till KST naturligtvis för de tjänster man använder sig av.

Talman! Så kan det säkert vara. Det betyder ju att man ska allokera samtliga landskapsandelar tillbaka till landskapet och kommunerna skulle få leva. Grundskolan, äldreomsorgen och näringsverksamheten det skulle man få liksom bära upp egna skatteintäkter. Problemet är ju att man täcker inte, vissa kommuner har ju ingen skattebas. Jag ser enda lösningen på det problemet att göra en sote-reform på Åland. Tvinga kommunerna till några procent i skatt och sedan börja ta in en landskapsskatt istället. Jag får liksom inte den här matematiken att gå ihop annars. Jag säger inte att jag förespråkar den, jag bara ser inte någon annan lösning.

Tack, talman! Det finns ju en totalbudget som man idag finansierar på olika sätt. Samma totalbudget ska man finansiera också i fortsättningen. Det betyder inte mer pengar dit, eller mindre, utan en omfördelning. Det är klart att landskapsandelarna har med det att göra redan idag. Det är det man ska ta vara på. Hur den här lösningen ska se ut måste man naturligtvis sätta sig ner och fundera på i detalj, men den är förmodligen den enda rätta.

Säkert kan man titta på det. Om man liksom tänker då att landskapsandelarna är 35 miljoner och 3 miljoner finns öronmärkta för KST, för landskapsandelarna betalar man äldreomsorgen, man betalar kulturen, biblioteken, barnomsorgen, man betalar skolan, så riktigt går det ju inte ihop. Dessutom så har ju flera kommuner idag en större andel landskapsandelar än skatteintäkter.

Tack, talman! Först blev jag att fundera på om vi var på en förbundsstämma lite grann. Hur som helst. Det som jag funderar på är att lever vi i ett bra samhälle idag? Jag tycker att vi lever i ett bra samhälle idag. Så funderar jag lite varför alla utvecklingsförslag och strukturella förändringar alltid innebär att offentlig sektor växer. Jag tror att det där att vi hela tiden urholkar vår ekonomi och det gör att vi riskerar vår nutida välfärd, men jag vet inte. Vad tycker ledamoten om det?

Förutom den där slängen att ministern tycker att vi befinner oss på någon kommunalstämma så anser jag tvärtemot mot ministern att socialvård, landskapsandelar och Ålands framtid är väsentliga frågor att diskutera i en budgetdebatt i lagtinget. Det är precis det jag har sagt att det är helt ohållbart. Just nu har vi det alldeles lysande, men har man någon slags skruv bakom öronen så borde man ju ändå fundera lite framåt. Det är det jag försöker göra. Tittar man runt omkring oss så ser man att man har utmaningar. Skattebasen minskar, behovet på välfärdstjänsterna ökar och vi får ett stort finansieringsgap. Det är det vi börjar se nu på Åland. 40 tjänster i årets budget, ministern. Så inte gör ju landskapsregeringen sitt till heller för att minska (… taltiden slut).

Tack, herr talman! När man pratar med människor som flyttat hit, från Sverige till exempel, beskriver de ett samhälle som är väldigt tryggt, där skolan är väldigt bra, ett samhälle som på många sätt och vis är bättre än i våra grannländer. Inte vet jag om det riktigt är så där att allting är helt upp och ner. Det finns så klart alltid problem och utvecklingsmöjligheter, men det är lite det här sättet som man tänker att alltid när vi ska utveckla någonting så ska det innebära att det ska bli mer service och finansieras med skatten. Det är lite det som jag är ute efter det. Det går lite parallellt med den här diskussionen. Vi behöver inte alltid vara likadana som överallt annars i Norden. Vi har ett bra samhälle, vi kan bygga vår egen framtid här.

Det är väl ingen som har motsatt sig det? Inte alls. Jag pratar om problemet att vi har så många offentligt anställda. Att vi är fullständigt överbyråkratiserade och att man vill sätta skattepengar på administration och byråkrati. Jag vill sätta det på människor inom äldreomsorgen, inom barnomsorgen. Det är precis det vi talar om och det var det jag sade. Vi är helt överbyråkratiserade

Budget under tre år på steroider, man estimerar ett underskott på 18-19 miljoner. Ser man på hur kommunen har lagt sina budgetar nu, vi vet att det är budget inte ett bokslut men vi är på väg åt helt fel håll. Titta också, ministern, på BNP-utvecklingen.

Talman! Jag tänker inte kommentera KST och deras verksamhet, utan jag tänkte kommentera de här kommunförbunden. Den erfarenhet jag har haft så är de inte ens demokratiska, utan de lever sitt eget liv och är väldigt kostnadsdrivande och byråkrati växer ofta med dem. De lever sitt eget liv och jag är ingen förespråkare för dem, utan man borde hitta andra lösningar, värdkommuner eller andra sätt. Tyvärr så är ju KST en jätte organisation som är igångsatt så det blir väl inga förändringar på den. Det är nog mera just de här kommunförbunden och att de lever sitt eget liv och i min värld har de ingen framtid.

Talman! Det är ju så faktiskt att vi har gått hela varvet runt nu. Det finns ingen patentlösning på det här. Jag håller med om den kritiken kring kommunalförbunden. Det är inte så att det inte finns mycket duktiga människor som jobbar där, det vill jag verkligen understryka, men det är överbyråkratiskt. Det är dyrt och det är överadministrerat. Det fanns ju ett alternativ för KST, Mariehamns stad skulle ha kunnat tänka sig att bli värdkommun. Man skrek i stora bokstäver "NEJ!". Man var inte intresserad av det. Som jag har förstått saken nu så är ju Jomala intresserade av att vara värdkommun för Oasen och högstadiedistriktet, men där skriker man också nej. Man vill absolut inte se en sådan lösning. När det kokar ner så kommer det ju faktiskt att det är en jätte maktkamp det här. Vem ska bestämma, vem ska få sitta på vilka stolar? I stället för att se till verkligheten och (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det är ju faktiskt ett problem med de här kommunförbunden när de blir jättestora. Det pratades om här i replikskiften om a och b kommuner. Ju större de blir så blir det ju a och b områden. Ju längre bort man är från förvaltningen så tyvärr blir servicen därefter. Det är lite därför som nog inte jag är för jätte kommuner på 10 000. Det räcker bra med vissa storlekar som vi har nu.

Det räcker bra med östra och västra Saltvik. Saltvik har det bra och engagerade kommunpolitiker och ganska bra ekonomi, men så ser det ju inte ut överallt tyvärr. Jag menar ingenting illa med a och b kommuner. Under förra mandatperioden när vi faktiskt var runt i alla kommuner så var det ju sådana som sade att vi har inte råd att köpa böcker till skolbibliotek och inte ens rullgardin till gymnastiksalen som har gått sönder. Jag tycker att man måste ta till sig det som faktiskt håller på att hända. Ledamot Gunell sade igår att det kommer förändringar, vare sig vi vill det eller inte, men vill vi vara proaktiva, äga frågan, fundera hur det blir bäst för ålänningarna så måste vi agera nu.

Talman! Bästa lagting, Mika Nordberg, övriga åhörare. Jag tänkte jag skulle gå ner här och höra vad Mika ville säga, men han tog replik innan jag ens hann vakna.

Jag kunde inte låta bli när lagtingsledamot Eliasson bjöd upp till det här så måste jag säga några ord om vad det är vi har sagt angående Ålandsprotokollet och hur farligt det är att prata om det. Att prata om det som jag nu kallar för en insnävning av punkt 2 a i Ålandsprotokollet. Att göra det tillämpningsområdet lite mindre. För att begripa vad jag pratar om måste säga några ord ytterligare.

Det finns ett par områden som har en exakt lika EU rättslig ställning i unionen som Åland. Ett mycket intressant jämförelseobjekt är Kanarieöarna. Där har du den stora skillnaden att Kanarieöarna bestämmer själva över sin indirekta beskattning. Det innebär att de har en mycket lägre och en helt avvikande indirekt beskattning på Kanarieöarna. Det har ett vackert ord på spanska, men det kan jag tyvärr inte. Där hanterar man själv den så kallade skattegränsen och man hanterar själv sin indirekta beskattning. Man har som sagt fördelaktiga skattesatser och man lockar företag till Teneriffa och till andra delar av Kanarieöarna att etablera sig där med hjälp av det här. Helt lagligt och med EU:s goda minne. Det var en förhandling som åstadkom det här slutresultatet.

Vi skulle kunna ha precis samma slutresultat här på Åland. Vi skulle kunna ha en egen momsbeskattning. Vi ändrar självstyrelselagen, om vi nu vågar prata om det med Finland, men vi tar det så här i teorin att man gör det. Så skulle Finland acceptera att Åland får ta över momsbeskattningen. Det skulle förstås innebära att vi skulle kunna fatta beslut helt själva om hur den här skattemuren skulle se ut. Vi skulle själva kunna fatta beslut om det ska vara taggtråd högst upp eller glasskärvor utströdda på murens krön. Vi skulle kunna fatta beslut om storleken på de här skattesatserna och hur den uppbärs. Det här kan man ju också sedan förstås säga att det här skulle Finland aldrig gå med på, men nu talar vi teori här och hur man ska tänka.

Vi lyckades 1994 genom framgångsrika förhandlingar. Hatten av för de som drev de förhandlingar, som satt i landskapsregeringen, som var inblandade i de förhandlingarna. Vilket super resultat. Man lyckades bevisa för EU att Ålands ekonomi stod och föll med taxfree undantaget. Stod och föll med att vi skulle kunna bibehålla taxfree. Inget snack om saken. Det ledde man i bevis, EU trodde på det här och man accepterade det. Det var också givetvis viktigt för hela landet, som någon här tidigare sade. Det här lyckades inte andra. Vi har jämförbara områden, grekiska öar, Gotland och så vidare där man nog gärna skulle vilja haft taxfree kvar också på den tiden, 1994, när det förhandlades om EU inträdet som sedermera ägde rum 1995.

Det jag nu säger och förespråkar, det vi från Obunden Samling för fram och kommer att hålla ett seminarium om i januari dit ni alla får komma och lyssna, det är att vi snävar in. Vi gör den mindre den här 2 a paragrafen så att den i praktiken gäller för färjetrafik till och från Åland. Övriga Åland blir en del av EU:s skatteharmoniseringsområde. Det betyder att det blir omöjligt för oss att ens i teorin bli som Kanarieöarna. Kanske det är det som gör att ledamot Anders Eriksson är så emot att vi ens ska prata om det här. Det är det vi måste komma ihåg. Man måste förstå att bara för att man tar upp och man vill inbjuda till förhandling och man vill visa att nu är vi i en situation som påminner om 1994 när någon harklar sig och säger att er taxfree kanske försvinner om ni går med i EU, vi hade ju aldrig gått med i EU då. Vi hade sagt nej, men nu är vi i en situation där vårt landbaserade näringsliv går på knäna på grund av skattemuren runt Åland. Det är det vi måste fatta och det är det vi måste förklara. Vi vill minska vårt undantag. Vi vill minska vår möjlighet att bli som Kanarieöarna genom att snäva ner den här paragrafen. På sätt och vis så ger ju vi bort någonting i utbyte mot att vi slipper den här skattemuren runt Åland. Den som nu efter det här säger att jag är emot och inte på något vis förstår mig på att taxfree är jätteviktigt fortfarande för Åland, den för ju fram en medveten osanning i fortsättningen. Det är inte det vi säger. Bara för att vi försöker förhandla om den här saken kommer absolut inte att betyda att EU:s primärrätt ändras. Ålandsprotokollet är en del av Finlands anslutningsavtalet till EU, det är en del av den så kallade primärrätten. Den ändras genom att man omförhandlar det här. Mycket riktigt, 27 medlemsländer.

Jag har aldrig heller sagt, jag tycker att det har insinuerats här, att det här är något lätt. Det här är jättesvårt, det kommer att ta länge och det kräver massor med arbete. Genom att säga att det här ska vi börja med så visar vi hur viktigt det här är. Jag tror inte att ni faktiskt på allvar. Att stå här och hänvisa till någon utredning från 2004 det är tyvärr, det är inte seriöst. Det är överhuvudtaget inte intressant. Det är nu vi vill se siffror och vi börjar komma till den punkten. Jag tror fortfarande att det kan vara så att taxfree, lite beroende på hur man räknar, är mer värt än skadan som skattemuren förorsakar, men den här skillnaden håller på att utraderas. Det ska vi tamejtusan komma ihåg.

Vi ska titta på det och vi ska inte vara rädda för att kunna förhandla. Ett förhandlingsresultat är inte klart förrän man sätter namnet på pappret. Det är ingenting som sker per automatik. "Börjar ni prata om att ändra EU:s primärrätt, då tar vi bort ert skatteundantag omedelbart." så funkar det inte. Jag kan inte förstå hur ni ens kan tro att det skulle funka på det sättet.

Det var det om skattegränsen. För övrigt anser jag att motion nummer 18 ska strykas så att finans- och näringsutskottet skrivelser ska vara i oförändrad form så att vi får en bro någon gång. Eller att vi kan i alla fall börja prata om, att det inte ska vara förbjudet att prata om saker. En bro över Prästösund någon gång som man med måttliga, medel och tankar och resonemang kan räkna hem på liknande sätt som man till exempel bygger bro till Karlö uppe Uleåborg i Bottenviken. Det var det från Obunden Samling.

Tack, talman! Jag tänkte att det är lika bra att man får vara först i kön när det gäller repliker. Det var nämligen så att jag hade skrivit på mitt papper här att det var bra att klargöra proceduren. Antingen så skulle jag ha sagt att det var bra att du klargjorde den, eller så skulle jag ha bett dig att klargöra den. Jag skulle gärna vilja att du skulle utveckla lite själva proceduren. Som jag uppfattar det så har man från landskapsregeringens sida jobbat på att försöka förenkla den här skatteproblematiken som vi har, om det sedan är mur eller gräns eller vad vi ska kalla den för. Önskar ledamot Måtar att lagtinget skulle fatta ett beslut att till exempel landskapsregeringen ska inleda förhandlingar om själva avtalet som vi fick i samband med inträde i EU? Eller vad exakt är det som vi i lagtinget här ska besluta om så småningom?

Tack, talman! Tack, ledamot Nordberg. Att beskriva den exakta proceduren övergår mitt förstånd, jag måste faktiskt ärligt talat säga det. Att precis i detalj redogöra för proceduren, men i det stora hela en liknande procedur som den gången när det förhandlades om Ålands inträde i Europeiska unionen i början på 90-talet. En liknande procedur. Det vill säga det är ju Finland i praktiken som företräder Åland utåt. Vi måste prata med Helsingfors i första hand och börja förankra det här och förklara faktiskt för Finland hur illa den här skattemuren skadar vårat landbaserade näringsliv. Samtidigt ska vi givetvis förklara för dem och det begriper de. De begriper att taxfree, och de här jättefina transporterna som upprätthålls tack vare taxfree, också är viktiga för hela landet. Sådär tänkte jag angående proceduren.

Tack, talman! Jag tror att det är en ganska komplicerad fråga, som också ledamot Måtar har varit inne på. Då är det också viktigt att man på den finska sidan hittar kopplingspunkter och kanske också i viss mån kompisar och förståelse för de här frågorna. Jag tror att på något sätt och vis så borde man få de signalerna att det finns en förståelse från finskt håll för den här problematiken för att så att säga överhuvudtaget kunna börja prata om den. För jag har förstått i det jag har hört från de ministrar som idag har jobbat med den här skattegräns problematiken att det är inte alla gånger som förståelsen över våra problem på Åland är lika stor i Finland som vi upplever det här hos oss. Det är en utmaning att komma fram hela vägen.

Tack, talman! Det är helt kloka ord av lagtingsledamot Nordberg. Precis på samma sätt som vi en gång i början på 90-talet genom skickliga förhandlingar kunde leda i bevis att Ålands lokala ekonomi stod och föll med bibehållen taxfree. Precis på samma sätt ska vi nu förklara först för Finland, våra vänner i Helsingfors, att det landbaserade näringslivet lider nu så hårt av den uppkomna skattemuren och att vi måste få bort den med alla medel, dock utan att skada taxfree. Vi måste förklara det och vi måste förklara det här resonemanget med att vi gör ju den här bestämmelsen smalare. Vi tar bort möjligheten att bli Kanarieöarna, som jag illustrerade i mitt exempel.

Talman! Ledamot Måtar säger i sitt anförande att 1994 lyckades den åländska landskapsstyrelsen då med någonting enastående. Dessvärre lyckades de åländska politikerna 1997 med någonting desto värre. Vi hade en osynlig skattegräns fram till 1997, i alla fall gentemot Finland. Fram till dess att åländska politiker, bland annat Obunden Samlings ordförande, lämnade in klagomål som resulterade i betydligt strängare regler. Är det därav som nu Obunden Samling försöker rätta till sina tidigare misstag som man nu har tagit den här frågan till sig så helhjärtat?

Tack, talman! Lagtingsledamoten Zetterman tvekar inte att ta fram dolken och hugga den i ryggen så hårt hon bara kan och samtidigt demonstrera sin grundlösa, inte så bra, kunskap om de här frågorna. För det ni säger med det där är att en enskild person ändrar på EU:s primärrätt bara genom att skicka en klagan till EU-kommissionen. Vi är rädda att börja prata med Helsingfors om att ändra det här protokollet. Vi vågar inte ens börja prata om det, men egentligen går det så lätt att man bara skickar ett klagomål till EU-kommissionen. Det är imponerande, ledamot Zetterman, jag kan inte säga annat.

Ledamot Måtar vet mycket väl hur det där gick till. Det var ju Finland sedan som ändrade sina regelverk och lagstiftning för att få någonting som också kunde tåla kritik från Åland trots att det gynnade Åland. Jag tror att ledamot Måtar måste ha förståelse för att kanske alla här i den här salen inte sjunger de obundna juristernas lovsång när det gäller skattegränser med tanke på den historik man har.

Tack, talman! Det är bra att ledamot Zetterman har sådan stor respekt att det krävs några obundna jurister för att ändra EU:s primärrätt. Den kommer att bli enkel den här resan, det kan jag ju konstatera.

Tack, talman! När Obunden Samling och ledamot Måtar gick ut så hårt, så självsäkert och så tvärsäkert med den här frågan, så gjorde man det för att väcka uppmärksamhet och för att kapitalisera politiskt på den oro, det missnöje och de problem som det landbaserade näringslivet har av skattegränsen. Hade man på allvar velat arbeta med den här frågan på ett konstruktivt och hållbart sätt så hade man gjort det med lite mindre bokstäver och med lite mera samarbete med andra partier. Det här är ren och skär opportunism att gå ut med den här frågan på det här sättet när vi alla i den här salen är överens om att skatteundantaget måste vi behålla och skattegränsen måste göras så osynlig som möjligt. Nu försöker ledamoten Måtar framställa sig som någon slags frälsare med en lösning (… taltiden slut).

Man brukar inom kemin tala om ett så kallat standardtest, ett lackmustest, för att testa pH i någonting. Man vet att blir det rött så är det surt och så vidare, blir det blått är det något annat. Jag skulle säga att det här lackmustestet har jag nu klarat. När jag får de här varma orden från sossarna, från lagtingsledamot Nina Fellman, så känner jag att jag är på rätt. Tack, ledamot Fellman.

Det där är ytterligare ett exempel på ledamot Måtars retorik. Jag ägnade lunchrasten åt att moderera ett seminarium med företrädare för rederinäringen på Åland och Mariehamns hamn. De var båda respektfulla inför det faktum att skattegränsen är problematisk för den landbaserade näringen och väldigt tydliga med att har vi inte skatteundantaget kvar så har vi inte trafiken kvar heller. Eftersom vi alla vill jobba med att lösa den här frågan varför måste Obunden Samling skapa en sådan kalabalik att vi redan nu är fullständigt polariserade i den här frågan och alla försök att få en förändring till stånd på ett lite lugnare sätt är borta. Vad vill man åstadkomma annat än missnöjesröster i nästa val?

Tack, talman! När det gäller att avskaffa skatteundantaget så sade jag ju här tidigare i mitt anförande att kom nu inte och sätt orden i min mun, att jag står här och säger att vi ska ta bort taxfree undantaget för då far ni medvetet fram med osanning. Det var det första ni gjorde nu, lagtingsledamot Fellman, att här sitter jag och hotar våra stora rederier som är beroende av skatteundantaget. Det är inte det jag håller på med. Jag förstår till 100 procent att de behöver ha skatteundantaget, men jag förstår också till 100 procent att den landbaserade näringen lider och det här är den viktigaste ekonomiska frågan på Åland just nu. Ska man inte få tala om den? En annan sak när det gäller den här idén så har den framförts i större partier tidigare, men de tar inte upp den som ni nu märker.

Tack, talman! Tack, ledamot Måtar. Det här är en angelägen fråga fortsättningsvis som dyker upp i olika sammanhang och det är någonting som berör oss alla. Jag önskar här att det skulle vara en mer sansad debatt. Vi har ett gemensamt intresse här allihopa i salen av att ha en skattegräns som är så osynlig som möjligt som man brukar säga. Vad det gäller Ålandsprotokoll så det ska få diskuteras, absolut. Jag hoppas också att vi är överens om att om man då väljer att börja titta på Ålandsprotokollet och förändringar i det, att man gör det under ett städat och sansat sätt. Att vi först klarerar vad vi själva vill och sedan vänder sig till Helsingfors och så småningom till EU. Att man har beslutsgången på ett bra sätt här. Det kommer att ta tid och under den tiden som man funderar på det här och diskuterar det här så måste man ju försöka mildra fortsättningsvis skattegränsen.

Finansminister Höglund, som jag har den största respekt för när det gäller ekonomiska frågor och som jag inte betvivlar att arbetar hårt med den här frågan. Det jag säger går inte på något sätt emot att man försöker arbeta så att finländsk intern lagstiftning blir så lindrig som möjligt, men efter att EU:s tullregler ändrades, efter att man ändrade i momsförordningen och efter att man ändrade momslagen så ni kan väl inte riktigt ändå säga att den har blivit så hemskt mycket bättre den här skattegränsen hittills? Hur mycket vi än har jobbat med det. Nu har vi kommit till den punkten där vi faktiskt måste bli lite drastiska.

Jag håller med att den har inte blivit så värst mycket bättre. Jag känner många i näringslivet förstås, speciellt med tanke på min tidigare bakgrund, så jag är väl medveten om vad det här innebär för våra företagare och det är ett merarbete. Det kan vi alla vara klara över. Vi ska också veta att det här skulle vara ett större merarbete om vi inte hade lyckats med det jobb vi har gjort. Jag har hela tiden sagt att vi har ett arbete kvar här och det kommer att fortsätta nu med ett nästa steg när man tittar på EU-rätten kontra den nationella lagstiftningen och se vad man hittar där.

Sedan vad det gäller Kanarieöarna som vi har kikat lite på, så är det inte så enkelt där heller. Man har ju den fördelen där att det är ganska långa transporter, man har mera tid på sig att göra förtullningar. Där har man ju de facto företag som sköter förtullningar åt företaget, speciella företag.

Tack, talman! Vi ska också komma ihåg att Kanarieöarna har som sagt avvikande momssatser som gör att det är attraktivare att befinna sig där för, en del iallafall, landbaserat näringsliv. När jag sade det här med att det har inte blivit så värst mycket bättre, det var ju ironiskt sagt. Det har ju bara blivit sämre och sämre hur vi än har jobbat med den här skattegränsen. Den har bara blivit sämre och sämre. Jag brukar roa mig med att läsa gamla Ålandstidningen och jag hittar gammal reklam som Centern publicerade en halvsida i Ålandstidningen på 90-talet där man sade att skattegränsen var det viktigaste man kunde tänka sig och att den ska fixas, ingenting händer. Vi måste komma ihåg att nu är det liksom vägens ände med skattegränsen. Den måste tas tag i och den måste tas på största allvar. Det finns inga tabun när det gäller det. Vi är helt klara över att vi ska bibehålla taxfree. Det är inget snack om det heller. Man måste få tala om det här.

Tack, talman! Definitivt, man måste kunna få tala om det här. Ordet är fritt. Ledamot Måtar säger att jag är oseriös när jag hänvisar till ÅSUB:s utredning från 2004. Jag sade ju själv att den är gammal, men en av slutsatserna där var liksom att målen hade uppfyllts så långt 2004. Det jag sade att jag tror fortfarande att vi har liksom mera nytta av skatteundantaget än vad vi har nackdelar. Det var det jag sade. Det tycker inte jag är oseriöst. Vad det handlar om här så är att vi har olika riskbedömning. Man behöver inte vara jurist för att kunna göra en riskbedömning. Det är riskbedömningen som skiljer oss och jag anser att det här är ett omöjligt projekt som vi inte ska lägga energi på.

Tack, talman! Om man bara lite kan sin lokalhistoria och om man bara lite är insatt i det lokala åländska näringslivet så vet man att om man säger att en utredning från 2004 visar någonting när det gäller den här frågan så vet man att då är man faktiskt inte riktigt seriös. Vi tar bara ett konkret exempel: År 2004 hade Posten Åland, vårt eget dotterbolag, en strålande postorderhandel som man kan tacka taxfree undantaget för, den hade inte varit möjlig utan det. Det kunde räknas in i fördelarna med skatteundantaget. Nu till följd av de nya reglerna så stängdes Postens verksamhet och den har istället återuppstått i Vanda. Inget ont om det, det är förbaskat duktigt av posten hur de kan bygga upp det i Vanda, men det står också uttryckligen när man läser vad de själva skriver att verksamheten gick inte att bedriva på Åland så man flyttar den till Vanda. Hör ni? Vårt eget bolag sätter vi dit. Så det här (… taltiden slut).

Tack, talman! Om man bara lite lyssnar på vad jag säger så kanske jag inte är så oseriös som jag är. Jag bara sade att den här rapporten från ÅSUB när jag läste upp måluppfyllelsen så sade jag att fortfarande så har vi till övervägande delen positiva effekter kvar. Som sagt var det är riskbedömningen. Det är ett fritt land, ledamot Måtar ska jobba med sina projekt, men min bedömning är att satsa energi på ett omöjligt projekt som inte kommer att leda till det här fina som ledamot Måtar säger att man ska göra. Istället kan det bli Pandoras ask och den risken vill inte jag vara med och ta.

Tack, talman! Någon Pandoras ask blir det inte. Om man bara förstår hur vi fick det här Ålandsprotokollet från början och ser hur den förhandlingen gick till så är ju det här samma sak. Inte blir det en förändring förrän vi har satt namnet på pappret till ett nytt Ålandsprotokoll. Inte är det någon Pandoras ask. Den kan vi säga till om i så fall. Det som är Pandoras ask i längden är att det kommer att bli en valfråga det här där det kommer att komma människor in som sedan inte håller med om att taxfree har något större värde över överhuvudtaget och pekar på många andra ställen där det nog går båtar fram och tillbaka utan taxfree. Det är en större risk. Jag delar uppfattningen, 2004 var taxfree undantaget mycket mer värt än skattegränsens problem, men nu håller vi på att komma till den vägs ände där det börjar balansera. Det ska bli intressant vad en utredning visar.

Talman! Det är med stor besvikelse som jag noterar att naturen nästan försvunnit ur denna debatt. Den nämns inte i finans- och näringsutskottets betänkande och på frågan varför svarar ordförande Pettersson att ålänningarna sköter naturen rätt väl så det inte behöver nämnas. Tänk om det hade varit så väl. Ingen hade väl varit lyckligare.

Trots goda avsikter är verkligheten en annan. Mänskligheten är inne i det sjätte massutdöendet med en ökande press på naturresurser, en stark exploateringstakt och en skenande klimatförändring. Detta sker också på Åland. Av Finlands alla kända arter är var nionde hotad och av alla naturtyper är till och med varannan hotad. På Åland finns ungefär var femte art på hotlistan. Det finns dessutom många arter på Åland som inte alls eller väldigt sällan påträffas i Finland. Förklaringarna är många. Det kan handla om besprutningsmedel, kalhyggen, monokulturer, övergödning, industriellt trålfiske och av exploatering sönderstyckade landskap. Konsekvenserna är tydliga, de gratistjänster naturen erbjuder oss såsom tillgången till frisk luft, rent vatten, god jordhälsa och pollinering för våra livsmedel minskar. Se bara exemplet på sjöarna på Åland. Att de är så övergödda att Ålands vatten inte ens kan använda dem som framtida dricksvattentäkter.

Talman! EU:s biodiversitetsstrategi förutsätter att medlemsländer senast 2030 ska ha 30 procent av vatten- och landområden skyddade, varav 10 procent dessutom ska åtnjuta strikt skydd. Ett område med strikt skydd har lagstöd och förhindrar mänskliga aktiviteter som stör naturliga biologiska processer. På grund av att naturskyddet alltid kommit sist i budgetförhandlingarna har Åland en anmärkningsvärd låg skyddsgrad. Knappt 2 procent av marken och 3 procent av vattnet har någon form av strikt skydd. Omkringliggande länder har en skyddsnivå på 13 procent som jämförelse. Det finns inga vetenskapliga argument som skulle ge skäl för den låga åländska nivån, snarare tvärtom. Åland har länge ansetts vara ett artrikt område jämfört med våra närområden. Detta gäller också den marina miljön. Inom ramen för FN:s biodiversitetskonvention för några år sedan utsågs vattenområdena på och runt Åland till särskilt marinbiologiskt viktiga i Östersjön. EU:s skyddsmål handlar inte om att skramla ihop valfria områden så som det passar för att uppnå vissa procentsatser. Det handlar om att värna den mångfald som håller på att försvinna och återställa den för vårt allas bästa. Åland bör därför inte på något sätt outsourca uppnåendet av EU:s mål till andra delar av Finland. Vi borde uppnå EU:s mål fullt ut. För övrigt är 10 procents målet redan något som redan är ett konkret mål i utvecklings- och hållbarhetsagendan.

Talman! Det finns möjligheter att ta snabba steg för att utöka skyddet av naturen. Inte bara vad gäller inköp av mark för naturskyddsändamål eller att avsätta stora delar av landskapets egna fastigheter till naturskydd, utan också starta ett program för frivilligt skydd. I landskapsregeringens budgetförslag finns en utredningspeng för att ta fram dessa program, men ingenting för att sedan aktivera programmet. Enskilda markägare som inte önskar inrätta hela eller delar av sina marker till strikt naturreservat borde få möjlighet att få ersättning för mer flexibla åtgärdsbegränsningar som frivilliga skyddsprogram innebär. En annan mycket konkret fråga är biotop- och artskyddet. Den åländska förordning som styr detta är dessvärre 20 år gammal och i akut behov av uppdatering. Under denna tid har nya arter blivit hotade och andra har förlorat sin skyddsstatus. Det förslag som finns på en uppdaterad naturvårdsförordning har länge varit klart att fatta beslut om. Hur går det med naturvårdsförordningen, miljöminister Wikström?

Talman! Hållbart Initiativ har fört förslaget om en strategi för biologisk mångfald till omröstning. Det gör vi för att vi vet att det finns ett behov av en gemensam idé om hur vi på ett åländskt sätt ska skydda och återställa det ålänningar bryr sig så mycket om. Att värna naturen är inte något vi kommer att lyckas med bara genom en eller två åtgärder. Det är inte något som kan göras genom bara en aktör eller två. Frågan är av ett så stort samhälleligt intresse att det behövs en gemensam kraftsamling i flera sektorer samtidigt. Ytterst handlar det om hur mycket mer vi människor ska ta natur i anspråk för våra behov. Behöver vi exploatera mer eller kan vi samarbeta mer på de redan bebyggda områdena? Lyckas vi kommer vi att höja attraktionskraften både att bo i och besöka vårt fantastiska örike.

Tack, talman! Jämfört med ledamot Holmström är jag inte helt för ett strikt skydd. Jag tror inte det är lösningen på den biologiska mångfalden. Jag är också oerhört oroad över den globala sänkningen av den biologiska mångfalden, men på Ålands så ser vi också hela vår skärgård som faktiskt blir mer och mer igenvuxen. Vi har alltså inte så mycket betande djur ute i skärgården som vi hade förr. Inte heller så många små besättningar runt om hela Åland som betar. Det är där, tror jag, som vår artrikedom försvinner mer och mer. Vi har ju många goda arter, ängsnätfjärilen är en av dem, och vårat nya LBU-program har ju verkligen mycket pengar. Tag i anspråk till det här för biologisk mångfald och den biten. Jag är inte helt överens med att det är ett strikt skydd på Åland som är lösningen.

Talman! Det finns inte en lösning på den här saken, det finns inte egentligen två. Utan det här behöver vi sektor för sektor titta på. Vad kan infrastrukturavdelningen göra? Vad kan jordbruket göra? För att uppnå dels den nivå som EU har lagt på 30 procent, där också en aktiv vård av naturen skulle kunna ingå, dels också det strikta skyddet. I det strikta skyddet ska vi också komma ihåg att det krävs aktiva skötselåtgärder som till exempel betning skulle kunna vara. Att se på det strikta skyddet som antingen eller att här ska vi bara låta det här vara och inte göra någonting är också falskt. Utan man kan också bedriva till exempel bete eller till och med jakt eller annat som inte stör de biologiska processerna. Det gäller att man faktiskt också vet var man ska lägga in insatserna och hur man tillsammans med alla sektorer skulle kunna bidra till att uppnå dessa mål.

Tack, talman! Där tror jag ju det är otroligt viktigt att motivera de som håller djur eller de som jobbar med andra saker, att mänskligheten behöver vara med här. Att bara skydda de här olika ytorna tror jag inte blir det bästa resultatet. Därför ifrågasätter jag många gånger just det här strikta skyddet. Jag tror verkligen vi behöver göra det här i samklang med naturen och där tycker jag att ålänningarna tar ett stort ansvar idag. Även från landskapsregeringens sida ser man ju åtgärder. Sedan tycker jag också, liksom ledamot Holmström, att man kunde behöva sätta ihop det här till en övergripande strategi, men det görs mycket. För att tydliggöra vad som görs så kan det behövas också en strategi, men jag tycker ändå att Åland är på god väg om man jämför med närliggande regioner.

Talman! Just det här talet om att det strikta skyddet på något sätt inte ska vara aktivt vårdat, det kanske är en historisk relik. När naturskyddet inrättades i Norden för 100 år sedan såg man det nästan som ett museum. Att här ska man låta det vara så att kommande generationer får se hur det var en gång i tiden. Nu ser vi kanske naturskyddet på ett helt annat sätt, på ett mer modernt sätt när man inser att det krävs aktiva skötselåtgärder för att det man vill skydda faktiskt också ska vara kvar. Där ingår ju också betning, där ingår andra aktiva åtgärder som man behöver vidta. Så jag ser inte att det finns en åtskillnad mellan att inte på det Åländska sätt som vi har gjort vårda naturen, att det skulle stå emot att uppnå EU:s mål, och också de Åländska målen.

Talman! Ledamot Holmström pratade om att det fanns inte några skrivningar eller medel för frivillig skydd av områden och biotoper. Jag hann inte riktigt med där, men det fanns inga medel för det här sade han. Det finns medel för nästa år att skydda skogsområden, men det finns inget program till det som man behöver. Det är ju inte så många dagar kvar på det här året. Jag har inte sett röken av det där programmet ännu. Det är ju värre att det finns pengar men det finns ingen som kan fördela dem.

Talman! Ledamot Salmén ställer en bra fråga. Det finns i budgetförslaget, tror jag, 100 000 euro för att utreda och ta fram de här programmen för frivilliga skyddsformer. Vad jag har förstått så finns det två spår här som i Finland Helmi-programmet och METSO-programmet som man skulle vilja översätta till åländska förhållanden. Det krävs ju såklart ett arbete och det arbetet har ju redan pågått ett tag, hur dessa program för åländska förhållanden ska se ut. Det krävs också en hel del laddning i pengar för de markägare som vill aktivera det här programmet och göra frivilliga avsättningar. För det händer inte automatiskt av sig själv. Någon måste arbeta med och se till att man faktiskt kan få en liten peng i ersättning för de åtgärdsbegränsningar som de här frivilliga avsättningarna inom ett visst antal år, om det är tio eller tjugo år, som det här kommer att pågå. Jag håller helt med om att arbetet skulle behöva intensifieras, liksom ledamot Salmén.

Talman! Nu är det ju så att de här 100 000 euro är ju just för skogs- och markägare som vill skydda mark. Inte för att utreda, för det har man i årets budget haft på sig att göra. Som vi vet så är det faktiskt Hållbart Initiativ som har haft hand om den frågan ända fram till hösten. Jag har inte sett röken av det här programmet ännu. Så jag är faktiskt lite besviken på att man inte har lagt ner lite mera krut på att få det färdigt. För det skulle borda träda i kraft i januari för det tar ju ett tag att få markägare som vill skydda det här. Att de får tid på sig att sätta sig in i saker och ting. Det finns ett väldigt stort intresse för att skydda områden och göra det på frivillig väg.

Tack, talman! Jag delar intresset, viljan och också frustrationen för att de här programmen inte finns på plats. Det tror jag till stor del också beror på att Skogsvårdsbyrån och den ansvariga ministern inte har kommit fram med något arbete under det här året. Vi ska komma ihåg att en väldigt stor del, över majoriteten, av den natur som vi har är skog. Skogsvårdsbiotoper och skogsvårdsinventering skulle behövas för att det här ska gå vidare. För att sedan plocka på de övriga områdena som ett Helmi-program skulle kunna översättas till i åländska förhållanden. Om Hållbart Initiativ skulle ha valt så skulle det här redan ha varit på plats så att vi skulle kunna aktivera de här pengarna, 100 000 euro, för att inte bara sätta det i utredning utan också på att kanalisera det. I övrigt så har vi också i våra budgetförslag föreslagit att man tar en del av PAF-medlen för utvecklingsprojekt och lägger just till (… taltiden slut).

Tack, talman! Bästa lagting. Bara kort. Jag tycker det är en märklig miljö här i lagtinget. Vad vi än ska diskutera så ska det pratas sönder och bort. Vi har diskuterat tunnlar, borrpengar, broar och allt möjligt, allt slutar på samma sätt. För att inte tala om kommunerna. Nu när det dyker upp ett fräscht förslag kring hur vi möjligtvis om några år skulle kunna underlätta vår skattemur eller skattegräns, så ska det också pratas bort. Det är märkligt. Det där måste vi komma bort ifrån. Det liknar ingenting. Det var det jag ville säga.

Diskussionen är avslutad. Omröstningarna vidtar på måndag den 19 december.